Istället verka de ofta skadligt och förråande
Kunskapsanspråk gällande behovet av förhandsgranskning av film under tidigt 1900-talFredrik Odhammar
Kandidatexamensuppsats i idéhistoria, 15 hp Institutionen för kultur och estetik, ht-20
Istället verka de ofta skadligt och förråande
Kunskapsanspråk gällande behovet av förhandsgranskning av film under tidigt 1900-tal Kandidatexamensuppsats i idéhistoria, 15 hp
Institutionen för kultur och estetik, ht-20
Instead, they often seem harmful and outrageous
Knowledge claims regarding the need of film censorship during the early 20th century Fredrik Odhammar
2020
Abstract
During the beginning of the cinema media era around the turn of 20th century, a debate prevailed in Sweden about the film’s harmful and negative moral impact on children and young people. This study aims to investigate the debaters’ knowledge claims regarding a preview of a publicly shown film and if it is related to their morality. The following questions were asked: 1. What knowledge claims are made in connection with the need for prior control over the film that is shown in public? 2. What is presented as the basis for the legitimacy of these knowledge claims? 3. How do these knowledge claims change during its path to legal text? 4. What was the relationship between the presented knowledge claims and a moral perception prevailing among the debaters? A debate paper, a parliamentary motion from 1909 and the public inquiry before the decision to create the Swedish Agency of Movie Censors were analysed with argumentation analysis and thematic analysis with a perspective of history of knowledge. This study points at various aspects such as medical, psychological, social structure and moral arguments, which were put forward as arguments for a regulation of the new film medium. The knowledge claims were justified by professional expertise, general knowledge, experiences from other countries and the debaters’ prior knowledge of the subject. A strong fear of ruining a good existing moral conception that exists in the growing generation emerges. The analysis describes a change in knowledge claims: the moral arguments diminish along the way towards the legal text. Furthermore, the study points at the necessity for continued research to increase the understanding of how legitimacy of knowledge is created by an influential group and then passed on.
Keywords: film censorship, knowledge claim, moral assumption, knowledge legitimacy, youth development, parliamentary motion, film media
Innehållsförteckning
L. INLEDNING ... 1
PROBLEMOMRÅDE, SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2
TIDIGARE FORSKNING ... 3
STUDIENS KUNSKAPSHISTORISKA PERSPEKTIV ... 5
FÖRHÅLLANDET MELLAN MORALUPPFATTNING OCH KUNSKAPSANSPRÅK ... 6
KÄLLMATERIAL ... 7
METODOLOGISKA ÖVERVÄGANDEN OCH STUDIENS AVGRÄNSNING... 8
II. KUNSKAPSANSPRÅK GÄLLANDE SKADLIGA FILMUPPLEVELSER ... 9
TIDEN RUNT ÅR 1900 ... 9
DEBATT OM BEHOVET AV FÖRHANDSGRANSKNING AV FILM ... 11
Gagner tar upp frågan ... 11
Frågan tas till riksdagen ... 14
En utredning inleds och ett betänkande skrivs ... 16
DE KUNSKAPSANSPRÅK SOM FRAMKOMMER ... 18
LEGITIMERINGSSANSPRÅKEN OCH DERAS FÖRÄNDRING ... 20
MORALUPPFATTNING HOS DEBATTÖRERNA ... 22
VAD HÄNDE SEDAN? ... 22
III. SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION ... 24
METODKRITISK DISKUSSION ... 26
AVSLUTANDE REFLEKTION ... 26
KÄLLMATERIAL OCH LITTERATUR ... 27
Källmaterial... 27
Litteratur ... 27
1
l. Inledning
I stället för att verka bildande och förädlande, verkar de därför ofta skadligt och förråande. De har därigenom börjat bliva en verklig fara speciellt för det uppväxande släktet. Det förhållandet, att biografteatern framställer levande bilder, gör, att intrycken härav djupare inpräglas i de ungas sinne. Och särskilt torde det vara just de mest rafflande scenerna, som på barnasinnet utövar ett oemotståndligt inflytande.1
U
ppsatsens titel är tagen ur ett citat som argumenterar för att filmalster behöver en central statlig reglering för att minska deras skadeverkningar. Denna studiekommer att undersöka de kunskapsanspråk som framfördes med olika argument om behovet av förhandsgranskning av offentligt visad film som uppstod när biofilm kom till Sverige i början av 1900-talet och då särskilt som ett skydd gällande barns och ungas moraliska och psykologiska utveckling. I riksdagens första och andra kammare lades 1909 en motion fram där man framförde att viss typ av film förråade publikens smak och motverkade dåtidens folkbildningsarbete.2 Argument framfördes att särskilt barn och ungdomar skulle
ta efter vad de upplevde och att deras utveckling till välfungerade och moraliska samhällsmedborgare försvåras. Om inte filmmediet kontrollerades kunde det få negativa återverkningar i deras vuxenliv.
Offentliga filmvisningar introducerades i Sverige 1896. Filmvisningarna ökade lavinartat efter 1905.3 Biografernas publik bestod företrädelsevis av barn och
unga. Filmvisandet liknades vid cirkusföreställningar. Den lokala polismyndigheten vakade över ordningen och vad filmerna hade för innehåll. Ett problem var att dessa inskränkningar var just lokala, kunde verkställas i efterhand och sällan efterlevdes. 1905 utfärdade Överståthållarämbetet i Stockholm riktlinjer om vad som fick visas och vad som skulle förbjudas som varande olämpligt.
Att vid förevisning icke något mot sedlighet stridande eller mot myndighet enskilt ohöviskt förekommer; att, därest förevisning är tillgänglig för barn, densamma ej omfattar bilder, som framställa tilldragelser eller förhållanden som äro ägnade att uppväcka känsla av skräck eller fasa hos åskådaren eller av annan anledning kunna anses olämpliga för barn att åse; […].4
Efter en statlig utredning kommit med ett betänkande startas i juni 1911 Statens biografbyrå efter att man sett ett behov av att skydda befolkningen från moraliskt
1 Riksdagsmotion N:o 249, Andra Kammaren, Stockholm 20 april 1909. Hämtat 2020-10-01 från:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/motioner-i-andra-kammaren-no-249_D62O249, s. 3.
2 Riksdagsmotion N:o 249, 1909, s. 1–17.
3 SOU 1969:14. Filmen. Censur och ansvar, Stockholm: Hæggerström, s. 18.
4 Överståthållarämbetet i Stockholm, 1905, citerat i Betänkande med förslag till förordning angående förevisning av biografbilder, angifvet den 2 september 1910. Stockholm: Beckmans, 1910, s. 12.
2
förkastliga filmer. Byrån skulle förbjuda hela eller delar av filmer och sätta åldersgräns för filmer som kan verka skadligt för barn.5 Liknande inrättningar
startades runt om i Europa i början av 1900-talet.6
I denna studie analyseras hur kunskapsanspråk framförs och legitimeras av en grupp aktörer som framför behovet av förhandsgranskning av offentligt förevisad film och då med betoning på filmupplevelsers psykologiska och moraliska påverkan på barn och unga. Även dessa kunskapsanspråks eventuella samband med den moral som omfattas av denna grupp undersöks. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i ett kunskapshistoriskt forskningsfält. Begrepp som kunskapens relativitet, kulturbundenhet och tankar kring relativitet rörande moral samt god och dålig smak kommer att behandlas närmare i texten nedan. Studien är betydelsefull då den undersöker kunskapsanspråk som framförs i fältet mellan nya kulturella uttryck, psykologisk växt hos barn och unga samt de moraliska uttryck som framkommer.
Problemområde, syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka på vilket sätt kunskapsanspråk om behovet att förhandsgranska biofilm framförs i den speciella situationen som uppstod när den nya medieformen kom till Sverige i början av 1900-talet. Snart efter filmmediets tillblivelse blev dess huvudsakliga syfte att underhålla och roa.7
Det nya filmmediets roll var även att informera och skapa bildning. I detta spänningsfält skapades föreställningar om filmmediets nyttoaspekter och fara för barn och unga. Detta förhållande är intressant då filmgranskning är ett av undantagen i grundlagen och förbudet mot förhandsgranskning i tryckfrihetsförordningen, som har sitt ursprung 1766, i sig är en del av yttrandefrihetsgrundlagen.8 Som exempel avskaffades teatercensuren 1872.
Studien vill särskilt undersöka åsikter om hur det nya mediet kan påverka barn och unga och bidra till deras utveckling till vuxna med god moral och hederligt beteende. Går det att se paralleller mellan dessa kunskapsanspråk, alltså en grupps syn på aktuell kunskap, och dessa personers framförda moralanspråk? Vi kan se bedömningar av filmens negativa eller positiva påverkan som en bild av samhälleliga värderingar. Utifrån ovanstående syfte avser studien besvara följande frågor:
5 Gunnel Arrbäck, 90 år av filmcensur, Stockholm: Statens biografbyrå, 2000, s. 19.
6 James C. Robertson, The hidden Cinema: British film censorship in action 1913-1972, London: Taylor &
Francis, 1993, s. 10.
7 Roger Blomgren, Staten och filmen. Svensk filmpolitik 1909–1993, Hedemora: Gidlunds, 1998, s. 8. 8 Mariah Larsson, ”’Vem behöver den här yttrandefriheten?’ Om filmcensur och rörliga bilders farlighet”,
i Sara Johnsdotter & Aje Carlbom (red.), Goda sanningar. Debattklimat och den kritiska forskningens villkor, Lund: Nordic Academic Press, 2010, s. 161.
3
• Vilka kunskapsanspråk framförs i samband med behov av
förhandskontroll av den film som visas offentligt?
• Vilka argument framförs som grund för dessa kunskapsanspråks
legitimitet?
• Hur förändras innehållet i debattörernas kunskapsanspråk under deras väg till lagtext?
• Hur ser relationen ut mellan framlagda kunskapsanspråk och en hos debattörerna rådande moraluppfattning?
Tidigare forskning
Tidigare forskning om olika typer av framförda retoriska argument och grund för legitimering är relevant för att förstå bakgrunden till denna studie om kunskapsanspråk om förhandsgranskning av offentligt visad film. Även forskning hur filmmediet växte fram och tedde sig är i fokus.
Björn Harström diskuterar hur svensk censur av film speglar olika teoretiska politiska tankesystem.9 Han finner en konsensus om att film kan ha skadlig
inverkan på barn, och att denna konsensus gäller oavsett politiska tankesystem. I debatten om filmens skadeverkningar under tidigt 1900-tal framförs inga argument för att filmvisning skulle ske utan någon form av övervakning. Harström menar att ideologiska perspektiv är en integrerad del av ett större sammanhang av jämlikhetsidéer och han finner att traditionella liberala åsikter är i mycket låg grad representerade i en svensk kontext. Detta gäller också den frihetsgrad som anses vara fruktsam när det gäller val att konsumera film. I Silencing cinema beskriver Daniel Biltereyst och Roel Vande Winkel Hollywoods filmcensur som rasistisk, patriarkal, homofobisk och kolonialistisk. Den anses vidare gynna borgliga, heteronormativa, amerikanska normvärden.10 USA valde,
efter en hetsig debatt, en frivillig reglering och förhandsgranskning av film då en statlig sådan ansågs gå emot det första tillägget i USA:s grundlag.11 Rosenbloom
beskriver hur man i USA under början av förra sekelskiftet försökte åtgärda sociala problem genom administrativa lösningar. Filmen hade förflyttats från att vara något som mest hörde hemma i socialt utsatta områden till att bli ett mer allmänt fenomen.12
Tommy Gustafsson undersöker i En fiende till civilisationen uttryck för manlighet i filmvärlden. Avhandlingen gör nedslag i 1920-talet, men många av de fynd som
9 Björn Harström, Vad vi inte får se: 100 år av censurpolitik, akademisk avhandling, Stockholm: Stockholms
universitet, 2009, s. 51–53.
10 Daniel Biltereyst & Roel Vande Winkel, Silencing cinema, New York: Palgrave Macmillan, 2013, s. 1 11 Nancy J. Rosenbloom, “Between reform and regulation. The struggle over film censorship in progressive
America, 1909-1922”. Film History, 1987:1, s. 307–325, s. 307.
4
Gustafsson gör har sin upprinnelse i en tidigare tid och är därför ändå intressant för denna studie. Han menar att filmmediet på grund av sin kommersiella natur har varit lyhört för stora samhällsförändringar. Gustafsson vill lösa upp dikotomin mellan kommers och konst i filmskapande. Han menar att alla filmer måste ses i sin historiska kontext i och med att ”filmerna kommer att återspegla aktuella attityder, värden och åsikter i pluralis för tiden då filmen i fråga producerades”.13
Kamp mot osedlighet och för god smak fördes också inom olika kulturella områden. Ett sådan område var den billighetslitteratur som såldes i stora upplagor. Ulf Boëthius beskriver den kamp som fördes mot ”smutslitteraturen” och då särskilt mot Nick Carter-serien.14 Boëthius analys visar att kampanjen mot
Nick Carter kan ses i ljuset av det svenska samhällets modernisering, där gamla hierarkier och etablissemanget hotades av relativt nya kulturföreteelser. Detta förstärktes, menar han, särskilt av att barn och ungdomar hade fått mer fritid vid seklets början. Motdraget blev att upprätthålla ordningen genom att kategorisera kulturella uttryck som anammades av den stora nya arbetarklassen som osedliga och farliga för det uppväxande släktet.
Censur av politiska skäl och för att skydda ekonomiska intressen har också förekommit. I Sverige har staten haft behov av att rädda den svenska filmidentiteten genom att stödja svensk kvalitetsfilm.15 Statsvetaren Roger
Blomgren beskriver olika principiella hållningar rörande statens roll gentemot filmmediet som växer fram över tid. Flera olika typer av argument för kontroll av filmvisning framträder: medicinska, religiösa och pedagogiska som alla i hög utsträckning handlar om dålig inverkan på barn och ungdom.16
Ett kunskapshistoriskt perspektiv är relevant i denna undersökning eftersom de kunskapsanspråk som skapas är intimt förknippade med både aktörer och den rådande tidsandan. En kunskapslucka som denna studie i viss mån försöker täppa till är hur man kan förstå de kunskapsanspråk som framfördes i början av 1900-talet i fråga om behovet att förhandsgranska filmalster som ska visas offentligt samt med vilka anspråk på legitimitet de framförs. I tillägg till detta undersöks i denna studie hur en i denna grupp rådande moraluppfattning kan sammanhänga med dessa kunskapsanspråk.
13 Tommy Gustafsson, En fiende till civilisationen. Manlighet, genusrelationer, sexualitet och rasstereotypier i svensk filmkultur under 1920-talet. Lund: Sekel, 2007, s. 29.
14 Ulf Boëthius, När Nick Carter drevs på flykten. Kampen mot ‘smutslitteraturen‘ i Sverige 1908–1909.
Möklinta: Gidlunds, 1989, s. 25–27.
15 Blomgren, 1998, s. 8–9. 16 Blomgren, 1998, s. 8.
5
Studiens kunskapshistoriska perspektiv
Studien tar främst en kunskapshistorisk utgångspunkt som bakomliggande fond för dess forskningsfrågor. Kunskapsskapande, såsom förställningar om vad som utgör kunskap i människors vardagsliv, tar olika uttryck i olika sociala kontexter och skilda epoker.17 Människor har därför alltid brottats med olika uppfattningar
om vad som kan räknas som kunskap. Kunskapen är inte neutral utan är alltid kopplad till vissa aktörer, epoker och platser. Vilka grupper eller personer som bidrar till kunskapsproduktionen och deras argument för dessa kunskapsanspråks legitimitet blir då en central frågeställning. Vilka förhållanden, såsom moraliska, politiska och andra normer råder för en viss kunskapsproduktion? Det finns alltså alltid ett värderande moment i den kunskap man tycker sig ha. Kunskap skapas, omformas och får andra innebörder när den möter skilda kontexter och kunskapsformer.
Ett område där samtidens kunskapsanspråk är tydlig är inom filmskapande och filmkonsumerande. I denna studie undersöks hur moraluppfattning inom svensk
filmgranskningoch filmcensur kan förstås som intimt sammanhängande med den
kunskap man tycker sig ha under en viss tidsepok.
The human activities of communicating, thinking, and acting are always already connected with an understanding and a sense of ‘knowing’.18
Kunskap, menar Socialantropologen Fredrik Barth, är en del av sociala identiteter, institutioner, representationer och diskurser.19 Den är ett sätt för varje
människa att organisera sin värld. Michel Foucault för fram olika principer för en diskurs och dess varande och vidmakthållande: vad som är tillåtet att tala om, vilka som får tala samt när och i vilka situationer det är tillåtet.20 Man kan säga att
Foucault diskuterar hur begränsningarna i vårt tänkande och varande förutsägs och begränsas av de i samhället rådande diskurserna. Människan styrs genom påverkan från olika maktrelationer, allt ifrån samhällets styrning till att människan styr sig själv som subjekt och formar sig själv genom en inre påverkan. Varje diskurs ställer upp vissa kognitiva och beteendemässiga gränser vilka inte kan överskridas.
Det nya filmmediet väckte starka känslor och krav kom tidigt om statlig kontroll. Dessa inskränkningar reglerades ytterst genom maktrelationer i
17 Günter Abel, “Forms of knowledge: problems, projects, perspectives”, i Peter Meusburger, Michael Welker
och Edgar Wunder, Clashes of knowledge: orthodoxies and heterodoxies in science and religion. Berlin: Springer, 2008, s. 12.
18 Abel, 2008, s. 11.
19 Fredrik Barth, “An anthropology of knowledge”, Current Anthropology, 2002:43, 1–17, s.4.
20 Michel Foucault, Samhället måste försvaras. Collège de France 1975–1976, Stockholm: Tankekraft,
1976 [2008, övers. Karl Lydén], s. 19–35.
6
samhället där man upprättade dikotomier såsom till exempel moraliskt eller omoraliskt. Kunskapsanspråk och deras legitimering förändras ständigt och realiseras genom interaktion mellan olika sociala kontexter. Olika former av kunskap finns alltid även inom en specifik kultur.21 Kunskapen kan vara
akademisk eller utgöra en form av populärkultur. Den kan förekomma inom en viss grupp eller vara spridd över olika grupper. Det är betydelsefullt att se diskrepansen mellan å ena sidan den kontext som står för och sänder ut kunskapen och å andra sidan hur den tas emot och omformas samt ibland missförstås. Det finns också faktorer som hindrar ett jämlikt skapande av kunskap. Kunskapen är inte bara en produkt utan också ett kommunikativt fenomen där viss kunskap ses som lägre stående. Det är också asymmetriska skillnader i prestige och erkännande av kunskap.22 Ovanstående resonemang
leder till betydelsen av att beskriva förhållandet mellan kunskapsanspråk deras legitimering i fråga om förhandsgranskning av film och hur dessa kunskapsanspråk sammanhänger med en moraluppfattning hos dessa debattörer. Förhållandet mellan moraluppfattning och kunskapsanspråk
Denna undersökning undersöker även debattörernas moraluppfattning, detta eftersom de som debatterar för behovet av en förhandsgranskning av film som visas offentligt hänvisar till bland annat moral. Moraluppfattning kan definieras som synen på vad som är rätt och fel gällande olika handlingar och beteenden. Det speciella med en moraluppfattning är att flera sådana kan existera samtidigt och att olika grupper kan se sin syn på vad som är moraliskt riktigt som den rätta.
Kunskap som omfattas av en viss epok eller kontext kan skapa en samhällelig moral. Moraluppfattningen vid en viss tidpunkt kan också påverka vilken kunskap som anses som den sanna och är rådande i den aktuella sociala kontexten. Det vill säga att något som var kunskap under en epok eller för en grupp är inte kunskap för en annan. Kunskap och moral kan vara nära förknippade med varandra. De kan också vara åtskilda och inte påverka varandra. Moraluppfattningen behöver heller inte alltid förändras för att kunskapen gör det.
I denna studie används begreppet moral värdeneutralt och har inte automatiskt en negativ konnotation.
Moraluppfattningar kan ta sig olika uttryck. Enligt den filosofiska strömningen värdenihilism är en moralisk föreställning varken är sann eller falsk. Moraliska omdömen saknar sanningsvärde och säger inte något om verkligheten eftersom dessa är skapade ur en subjektiv emotion som varje enskild person har.23Tanken
21 Peter Burke, What is the history of Knowledge?, Malden: Polity, 2016, s. 7.
22 Wiebke Keim, Conceptualizing circulation of knowledge in the social sciences, London: Routledge, 2014, s.
6.
23 Staffan Källström, Den gode nihilisten, Axel Hägerström och striderna kring uppsalafilosofin, Kristianstad:
7
om en inneboende moral hos människan är missledande och grundad i tro på hur ett riktigt levnadssätt och goda sedvänjor bör se ut. En värdeobjektivistisk uppfattning gällande moral innebär däremot att vissa moraliska ställningstaganden och handlingar är riktiga och andra handlingar omoraliska. Värdesubjektivismen beskriver däremot att vissa personer eller grupper må hålla något för moraliskt riktigt men att det inte kan finnas någon giltig moraluppfattning som behöver gälla för alla, moraliska omdömen har inget eget sanningsvärde.
[…] må ej godkänna biografbilder, vilkas förevisande skulle strida mot allmän lag eller goda seder. […] ej heller godkännas bilder som äro ägnade att skadligt uppbringa barns fantasi eller eljest menligt inverka på deras andliga utveckling eller hälsa.24
Ovanstående citat är taget från biografförordningen. Allmän lag innefattar även sedlighetslagstiftningen men ”goda seder” går ofta utanför denna lagstiftning och beskriver moraliska anspråk.25
Källmaterial
Som källmaterial används inlägg och föredrag26 som argumenterar för behovet av
filmcensur och sätt på vilka man kan skydda barn och ungdomar från vad de utsätts för när de tittar på offentligt visad film. Det analyseras också en riksdagsmotion, protokoll från riksdagen i ämnet samt den beredning som därefter genomfördes och ledde till ett betänkande med förslag till lagtext gällande framtida förhandsgranskning av offentligt visad film. Studien omfattar inte debatt i press eller andra röster. Denna studie vill främst undersöka kunskapsanspråk och legitimering samt om dessa hänger samman med en moraluppfattning hos de aktörer som förespråkar filmgranskning. Nedan beskrivs det källmaterial som använts i studien:
• Skrift av Marie Louise Gagner, Barn och biografföreställningar, ett föredrag, Stockholm: Hökebergs. 1908. Skriften ligger till grund för hennes föredrag på pedagogiska sällskapets årsmöte som hölls 1908-02-23.
• Riksdagsmotion N:o. 249, från 1909-04-20.
• Protokoll från riksdagens andra kammare daterad 1909-05-19, gällande den efterföljande diskussionen av den ovan nämnda riksdagsmotionen.27
24 Biografförordningen 1911, §6. Citatet hämtat från SOU 1951:16, Filmcensuren. Betänkande 1. Angivet av 1949 års filmkommitté, s.20.
25 Larsson, 2010, s. 162.
26 Marie Louise Gagner, Barn och biografföreställningar, ett föredrag, Stockholm: Hökebergs. 1908, s. 1–17. 27 Riksdagens protokoll N:o 70, Bd 6, Andra Kammaren, 19 maj 1909, s. 8–10.
Hämtat 2020-10-01 från: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/protokoll/riksdagens-protokoll_D69O70/html
8
• Betänkande med förslag till förordning, innefattande vissa bestämmelser, angående förevisning av biografbilder. 1910-09-02. Betänkande kom från den utredning som ledde till att riksdagen tog beslut om förhandsgranskning av offentligt visad film och inrättande av Statens biografbyrå. Betänkandet innehöll förslag till en förordning angående förevisning av biografbilder. Metodologiska överväganden och studiens avgränsning
Studien syftar till att uppfånga kritiska värderingar om ett nytt kulturellt uttryck.28
För att besvara studiens frågeställningar analyseras skrifter som belyser synpunkter om förhandsgranskning av offentligt visad film. Valet av källmaterial och de avgränsningar som gjorts har sin grund i olika aktörers centrala roll gällande kunskapsanspråk under det historiska skede jag vill undersöka. Den sociala kontext och den föreställningsvärld som studiens aktörer befinner sig i har relevans för att förstå deras syn på sambandet mellan filmkonsumtion och skador på barn och ungas moraliska, somatiska och psykologiska utveckling. Frågor om aktörers påverkan på kunskapens legitimering, deras retoriska grepp och den aktuella sociala kontextens betydelse är viktiga facetter i analysen av mitt källmaterial. Vidare studeras de kunskapsanspråk som så småningom leder fram till ett betänkande och därefter en institutionaliserad statlig förhandsgranskning av offentligt visad film.
Debattskriften, motion 249 och det protokoll som upprättades efter att motionen framfördes i riksdagen analyserades. Därefter analyserades den offentliga utredningens betänkande. En tematisk analys av källmaterialet genomfördes för att få en schematisk översiktsbild av materialet.29 I detta skede
av analysen gjordes en argumentationsanalys.30 De analysbegrepp som användes
i studien var aktörer, kunskapsanspråks legitimering samt legitimeringens koppling till aktörernas moraluppfattning. En analys gjordes även av hur den retoriska argumentationen såg ut, det vill säga hur de framförda argumenten användes till att få mottagaren att anta en viss ståndpunkt kring någon inställning. Avsikten var att identifiera typer av argument, retorikens effektivitet och vilken kvalité som argumenten framförs med. Dessutom analyserades den historiska kontext där dessa argument framträdde. Efter ett flertal genomläsningar noterades mönster i materialet, därefter skapades meningskategorier som beskrev argument för olika kunskapsanspråk. Dessa var psykologiska argument, medicinska argument, moraliska argument och strukturella samhälleliga argument. Texten analyserades sedan med
28 Jens Rennerstam & David Wästerfors, Från stoff till studie. Om analysarbete i kvalitativ forskning, Lund:
Studentlitteratur, 2015, s. 17.
29 Virginia Braun & Victoria Clarke, “Using thematic analysis in psychology”. Qualitative research in psychology, 2006:3, s. 86–93.
9
tonvikt på idémässigt innehåll och vilka retoriska argument som framträdde i källmaterialet. Detta tillvägagångssätt kan benämns som ett ”cirkulärt närmande” där varje omläsning av källmaterialet gav en ny mening.31 Det innefattade att
frilägga textens struktur och finna luckor och motsägelser i en text och därmed beskriva det meningsbärande.
Därefter identifierades och analyserades de moraliska utsagorna, detta för att beskriva hur moraliska ställningstaganden skedde, godtyckligt eller underbyggt med kunskapsanspråk. Tillvägagångssättet inspirerades av etikforskaren Göran Bexell som har beskrivit hur en moralisk utsaga kan analyseras i stegvis.32 Det
moraliska problemet fixeras och kunskapsteoretiska förutsättningar undersöks. Därefter sker en analys av värden och normer. Vidare klargörs fakta, erfarenheter, konventioner och känslor. Därefter genomförs en aktörs- och intresseanalys. Ovanstående tillvägagångssätt har varit användbart för att i tydligare relief förstå de moraliska argumenten för att förhandsgranska offentligt visad film.
Avslutningsvis analyserades kunskapsanspråkens framförda legitimitet och dessa kunskapsanspråks förändring över tid och rum. Med detta avses den giltighet och sociala legitimitet som argumenten vilar på. Det kan till exempel handla om den profession eller annan expertis inom ämnesområdet som de som framför kunskapsanspråken besitter.
II. Kunskapsanspråk gällande skadliga filmupplevelser
D
etta kapitel beskriver först, för att få en bakgrund till studien, den tid somdebattörerna verkade i samt synen på barn och barndom under olika tidsepoker. Därefter beskrivs resultatet av analysen av källmaterialet.
Tiden runt år 1900
Det är betydelsefullt att sätta varje studie i sin historiska kontext. Genom att göra detta kan vi bättre förstå dåtidens moraliska anspråk och legitimitetsanspråk. Vi behöver alltså när det gäller denna studie förflytta oss i tanken till åren kring 1900. Hur såg samhället och tidsandan ut vid det förra sekelskiftet?
Samhället präglades av en politisk och social oro bland annat på grund av krav på jämlika förhållanden i samhället. Genom de stora ekonomiska och politiska förändringarna i samhället ökade statsmaktens betydelse och inverkan på fostran och undervisning.33 Ett stort inflytande i andra kammaren hade Liberala
Samlingspartiet som bildades 1900 och hade regeringsmakten 1905–1906.
31 Detta är ett tillvägagångssätt som beskrivs i Lennart Olausson, ”Från text till text”, I Nils Andersson &
Henrik Björk Idéhistoria i tiden, Stockholm: Symposion, [1994] 2008, s. 20.
32 Tillvägagångssättet är hämtat ur Göran Bexell, Svensk moralpolitik. Några moraliska frågors behandling i riksdags- och regeringsarbetet sedan 1950-talet, Lund: Lund University Press, 1995, s. 14.
10
Världsutställningen hölls i Stockholm 1897 där flera nya uppfinningar såsom rörlig bild förevisades.34 Genom industrialiseringen och den därtill kopplade
massiva ökningen av antalet industriarbetare som skedde runt sekelskiftet var inflyttningen till städerna stor. Det rådde bostadsbrist. Människor bodde tätt tillsammans med stora barnaskaror. Även om inkomstklyftorna minskade fanns det stora skillnader mellan rika och massornas levnadsstandard. Spänningar ökade mellan ett Sverige som i mångt och mycket förändrats från gamla ideal till ett nytt samhälle med andra värderingar. Det fanns en rädsla för att samhället skulle förändras i en ofördelaktig riktning. Runt sekelskiftet 1900 pågick en debatt om huruvida bildningen skulle nå ut till det arbetande folket och vilket syfte bildningssträvanden skulle ha. I inledningen till antologin Svenska bildningstraditioner beskrivs hur folkbildande insatser kunde ses som dämpande och uppfostrande krafter och ett sätt att styra upp den stora gruppen arbetare som inte hade bildningsförmåga.35 Bildning kunde under 1800-talet användas som en
hävstång för medelklassen.36 Det fanns dock en motsättning i bildningsidealet
mellan elitism å ena sidan och jämlikhet å andra sidan.37 Under mars 1909
instiftades i Stockholm Riksförbundet mot osedlighet i litteratur, press och bild. Förbundet skulle verka för att höja sedligheten och bekämpa bland annat dåliga billighetsromaner och sensationella biografföreställningar.38 Att titta på film
tänktes ge nervskakande upplevelser, och skildringar av förbrytelser och erotisk passion med en stor suggestionskraft ansågs vara en fara för människors psykiska och fysiska hälsa.
Barndom kan ses som en social konstruktion och inte ett universellt fenomen, utan istället kulturella och bestämda föreställningar i ständig tidsmässig och kulturell förändring.39 En idériktning är synen på barnet som född vilde som
måste civiliseras och tuktas för att växa upp till en ansvarsfullvuxen. Det goda måste så att säga planteras in utifrån. En annan idéströmning innebär att barnet ses som naturligt god: ger man barnen bara rätt uppväxtbetingelser och god ”näring” så kommer de att utvecklas till vuxna med fina egenskaper. Barnet behöver skyddas mot samhällets skadliga inflytande.40 Barnet står för det
34 Solveig Jülich, ”Forskningens dynamik”, i Peter Josephson & Frans Lundgren (red.), Historia i praktiken,
Lund: Studentlitteratur, 2016, s. 45.
35 Anders Burman & Per Sundgren, Svenska bildningstraditioner, Göteborg: Daidalos, 2012, s.14–15. 36 Bernt Gustavsson, Bildningens väg, tre bildningsideal i svensk arbetarrörelse 1880–1930, Stockholm:
Wahlström & Widstrand, 1991, s. 11.
37 Gustavsson, 1991, s. 21.
38 Ragnar Fehr, ”Smutslitteratur och presshygien: några synpunkter på det nyaste ’riksförbundet’”. Social
tidskrift, 9(2), 1909, s.71.
39 Allison James & Alan Prout, “A new paradigm for the sociology of childhood? Provenance, promise and
problems”, i Allison James & Alan Prout, (red.), Constructing and reconstructing childhoods. Contemporary issues in the sociological study of childhood, London: Routledge/Falmer, 1997, s. 8.
40 Denna syn utvecklades bland annat av Jean-Jacques Rousseau i bildningsromanen Emile–eller om uppfostran från 1762.
11
oförstörda, ursprungliga och friska.41 Runt 1900 fanns i hög grad en oro inom
samhällsetablissemanget för hur det skulle gå med ungas uppväxt till dugliga och sedliga medborgare, detta bland annat på grund av att stadsbefolkningen växte med stora barnaskaror som följd. Eftersom det inte fanns någon omhändertagande verksamhet för barn och unga såg man många yngre på gatorna vilket ledde till ungdomsbrottslighet på grund av frånvaro av föräldraansvar. Debatt om behovet av förhandsgranskning av film
Först görs en analys av varje dokument i källmaterialet var för sig. Därefter beskrivs de argumenttyper som framkommer i debattörernas retorik inklusive argumentens legitimering och de framförda argumentens förändring över tid.
Gagner tar upp frågan
En viktig aktör gällande kunskapsanspråk var Marie Louise Gagner, adjunkt vid Folkskoleseminariet i Stockholm. Det föredrag som hon höll vid det diskussionsmöte som anordnades av Pedagogiska sällskapet i Stockholm 24 februari 1908 trycktes i en skrift.42 I skriften finns även bifogat professor Bror
Gadelius kommentar som han skickade till mötet då han inte kunde närvara under detta. Skriften börjar med en utblick utomlands för att sedan redogöra för tillståndet och debatten när det gäller risker med barn och ungas olämpliga filmkonsumtion i Sverige. Därefter diskuteras behov av förhandsgranskning av offentligt förevisad film.
Bild 1. Framsidan på Marie Louise Gagners skrift.43
41 Gustavsson, 1991, s. 30. 42 Gagner, 1908, s. 1–17.
12
De rent medicinska kunskapsanspråken framförs framför allt av Bror Gadelius, läkare och professor vid Karolinska Institutet. Gadelius är ombedd att yttra sig i frågan om ”den menliga betydelse biografteatrarna kunna hava för det uppväxande släktet”.44
Han hävdar att filmvisningar genomförs i dåligt ventilerade lokaler med dålig luft samt att filmföreställningarna är för långa. När det gäller psykisk inverkan på barn och unga menar professor Gadelius att han ser flera farliga tillstånd som kan drabba dessa åldersgrupper vid filmkonsumtion av den karaktär som erbjuds. De somatiska återverkningarna på den unga kroppen kan vara allvarliga. Här framförs kunskapsanspråk som bygger på andras vittnesmål och hörsägen.
Att sinnesrörelsen hos mera ömtåliga barn kan stegras till en verklig nervshock, ur vilken en abnorm, länge kvarstående känslighet och rädsla utveckla sig, det har erfarenheten i en del fall visat. Hysteri är en sjukdom, som i barnaåldern ej är sällsynt, och jag är övertygad om att biografteatrarnas program ofta är ägnat att sprida denna sjukdom bland de små. Efter vad en för saken intresserad och väl underrättad dam upp lyst mig, hava sålunda konvulsioner hos barn omedelbart efter besök på biografteatrar iakttagits.45
I de pedagogiska tankarna om filmprogrammens farlighet för barn och unga märks särskilt åsikten att unga kan inspirerats till att utföra brott och andra asociala handlingar, särskilt i kombination med dålig uppfostran. Vi kan även i materialet se dikotomin dålig-god uppfostran. Här framkommer också ett kunskapsanspråk kring hur den unge förleds till dåliga handlingar via sin fantasi som närts av filmkonsumerande.
Betydelsen av en dålig uppfostran och de dåliga exemplen för dem, som sedermera själva hemfalla till brott, är ju numera en så erkänd sak, att ingen drager denna betydelse i tvivel, och bland de dåliga exemplen äro de givetvis de farligaste, som kraftigast insuggereras i barnens fantasi.46
Ett annat kunskapsanspråk som framkommer i materialet är att unga människor kan skadas i sin fortsatta utveckling till vuxna sedesamma moraliska individer. Vi kan också se, i motsats till andra kunskapsanspråk, att Gagner framför tanken på att även de vuxna tar skada och då inte främst i moraliskt hänseende utan i sin utveckling av en god smak.
44 Gagner, 1908, s. 16. 45 Gagner, 1908, s. 17. 46 Gagner, 1908, s. 16.
13
I en artikel i en Stockholmstidning härom dagen, däri det uttalades mycket klander över de saker, som bjudas barn på biograferna, sades det, att de äldres moral inte behövde taga någon som helst skada av dessa föreställningar. Men det kan nog vara tu tal om den saken. Att vuxna personer i nio fall av tio ta skada åtminstone till sin smak, om de i större grad besöka våra biografer, sådana de nu äro, är jag säker på, inte blir det biografernas publik, som kommer att möta i föreläsningssalarna eller biblioteken.47
Något som förekommer vid flera tillfällen i skriften är referens till egna erfarenheter som ett retoriskt grepp. Marie-Louise Gagner hänvisar i sin skrift till samtal hon haft med en liten flicka. Gagner återger ordagrant deras samtal. Gagner hävdar att ”ett långvarigt stirrande kan omöjligt vara nyttigt för ögonen” och legitimerar detta genom att återge ett möte med en ung person ”Det var precis som det regnade hela tiden, sade en flicka som varit på en biograf”.48
Se fröken, det är värst först, när man kommer dit. För då darrar man i hela kroppen och tänker: Jag undrar, vad jag skall få se för rysligt. Det känns precis, som när man skall gå till tandläkaren.49
En tankegång som framkommer i hennes debattpamflett handlar också om hur också de ungas utveckling mot att få en god smak med en sund humor kan ta skada.50 Skyddsaspekten gentemot barn och unga blir tydlig när Gagner ger en
nostalgisk skildring av barndomstiden, full av oskuldsfullhet, som fördärvas av det nya filmmediet och det som där visas. Här framträder en syn på barndomen som en tid av avskildhet där barnen får vara barn. Barnen ses också som lättstyrda, mindre vetande och oförstörda.
Vad göra vi nu i stället med barnen? Jo, vi stänga dörren till den vackra, förtrollade världen för dem och kasta dem in i de storas värld, med dess synd, brott, laster, eggande oro, sorg och spänning. Man må väl fråga sig, hurudana de släkten skola bli, som så tidigt bliva hemmastadda i den världen! [---] Barn äro ju förstås lätta att få att skratta, men hur skall ej deras sinne för humor fördärvas av den idioti, som bjudes dem!51
Skyddsaspekten blir tydlig och barns ses som mer lättledda. Här ses ett barn som någon som måste skyddas mot dåligt inflytande under sin uppväxt. De kunskapsanspråk som framförs här är kopplade till att inte förlora något åtråvärt. Den retoriska tyngdpunkten ligger på igenkänning.
47 Gagner, 1908, s. 3. Kursiveringen är genomförd i originaltexten. 48 Gagner, 1908, s. 14.
49 Gagner, 1908, s. 10. 50 Gagner, 1908, s. 14. 51 Gagner, 1908, s. 13–14.
14
Frågan tas till riksdagen
Riksdagsmotion 249 författades då tre riksdagsmän i april 1909 framförde att offentligt biograftittande måste regleras och förhandkontrolleras. Motionen är 17 sidor lång och består av olika delar. Inledningsvis kommer samma aktörer som tidigare till tals, då den innehåller ett referat från det ”allmänt diskussionsmöte” som anordnas av Stockholms frivilliga biografkommitté där Marie Louise Ganer inleder. Först uttalar sig professorn och överläkaren vid Karolinska Institutet Bror Gadelius genom att den skriftliga kommentar som han givit om frågan återges. Därefter anges Stockholms överståthållarämbetets villkor för filmvisning samt motionärernas beskrivning av trotsande biografägare, som i och med sitt trots gör den frivilliga kontrollen verkningslös. Därefter presenteras exempel på bioprogram tillsammans med kommentarer om varför dessa är olämpliga. Motionen avslutas med yrkande om en förändring i lagstiftningen.
Tre riksdagsmän52 från Liberala Samlingspartiet stod bakom motionen i andra
kammaren:
• Johannes Johannesson Hellgren,1853–1920, född i Mo, Dalsland. Hellgren var bokhandlare och predikant. Han hade också nationella uppdrag inom Missionsförbundet.
• Karl Otto, 1856–1923, född i Karlskoga. Han var predikant och tidningsman. Han var också ägare av och redaktör för Ansgarii-Posten i Kristinehamn under 1904 till 1918.
• Robert Johansson, 1982–1947, född i Höreda. Han var folkskoleinspektör. Han var filosofie kandidat vid Lunds universitet 1892 och utsågs året därpå till folkskoleinspektör i Jönköping.
Motionen inleds med ett mer generellt argument. ”Från olika håll, ej minst sådana som representera uppfostringsfrågor, har under de alla senaste åren uppmärksamheten fästs på spörsmålet barn och biografföreställningar”.53 En stor
del av argumentationen utgår från text som tidigare har publicerats. Nämligen det föredrag som Marie Louise Gagner hållit och sedan utgivit i tryckt form 1908. Mötet som anordnats beskrivs i positiv anda som ”synnerligen belysande” och att deltagarna ansåg ”också alldeles enigt, att åtgärder i frågan måste vidtagas”.54 Det
riksdagsmotionärerna framför är att man ville åtgärda godtyckligheten i den dåvarande förhandsgranskningen av film. Många ingripanden skedde retroaktivt då polisen fått kännedom om olämpliga offentliga filmvisningar. Man ville också komma ifrån det dåvarande systemet av frivillig övervakning. Man använde sig i motionen av retoriska grepp genom ord som ”grassera”, ett värdeladdat ord som
52 Biografisk information om de tre riksdagsmotionärerna är hämtad från Wikipedia, 2020–10–20. 53 Riksdagsmotion 249, 1909, s. 1.
15
kan ge många associationer i olika banor.55 För att legitimera sin åsikt ”Såsom bevis,
huru långt det kan gå” hänvisar man till tidningsartiklar vars innehåll återges i sin helhet i motionen.56 Artiklarna beskriver att Överståthållarämbetets regler inte följs
och ”den allmänna opinionen revolterat” mot den okontrollerade visningen av skadlig film.57
Vad som skulle behöfvas är tydligen en biografkommitté med officiell befogenhet, som kunde hindra samvetslösa biografägare från också det tillfälliga framförandet av sensationsserier, som-utan varje skymt af den psykologiska motivering, hvilken en verklig teaterscen dämpar och nyanserar-lämnar kvar ett extrakt af förråande, grof och ohygglig realism.”58
Man framför sedan att ”artiklarna lämna båda det tydligaste bevis på behofvet af kraftigare åtgärder än det frivilliga öfvervakandet”.59 Vi ser också hur kritiken
sträcker sig även utanför området ungdomens psykologiska växt. Enligt de kunskapsanspråk som anförs påverkar filmkonsumerande både sparandet i sparkassor och det minskar deltagande i folkbildningsaktiviteter. Omdömen framkommer om vad som är god och ”frisk humor”, där en viss sorts humor framstår som den rätta. Ord som ”simpel” och ”tarvlig” återkommer. De hävdar att många filmer är smaklösa.
En mycket stor del äro mer eller mindre dumma och i afsaknad af verklig frisk humor, och därjämte förekomma många som är ytterst tarfliga och simpla, och som svårligen kunna undgå att verka förråande på åskådares smak, icke minst för barns.60
I den efterföljande diskussionen i andra kammaren framträder inga kritiska röster gentemot motion 249. Hjalmar Branting är den enda ledamot som höjer ett varnande finger. Han motsätter sig inte förslaget men vill framhålla att det ändå innebär en inskränkning i yttrandefriheten.61 Därefter yttrar sig en av
motionärerna Robert Johansson och beskriver de 1000-tals skrivelser han fått från läroverk, lärare, fängelsedirektörer och lärarinnor, medicinska experter med flera.
[…] blifvit understödd genom en mängd uttalanden, som från de mest skilda delar av landet hafva inströmmat till motionärerna i så rikligt antal, att jag här har en hel portfölj full af dylika skrifvelser.62
55 Riksdagsmotion 249, 1909, s. 4.
56 Artiklarna hämtades från Stockholms Dagblad, 090331 och 090404.
57 Riksdagsmotion 249, 1909, s. 4. Mellan sidan fyra och sex återges de två artiklarna i sin helhet. 58 Riksdagsmotion 249, 1909, s. 5–6.
59 Riksdagsmotion 249, 1909, s. 4 + 6. 60 Riksdagsmotion 249, 1909, s. 13.
61 Protokoll, riksdagens andra kammare 1909–05–19, s. 9–10. 62 Protokoll, riksdagens andra kammare 1909–05–19, s. 10.
16
Vi kan här se att Robert Johnsson refererar till trycket från den ”enstämmiga opinionen” som ett argument för motionens genomförande.63 Hans retoriska
grepp grundar sig på en överväldigande folklig opinion mot det oreglerade filmkonsumerandet. I hans yttrande kan vi också se hur han framför att detta uttryck stöds av flera professionella yrkesgrupper med insyn och kompetens om barn och ungas utveckling. I motionen anges också att det startat en pedagogisk
granskningsnämnd med syfte att kontrollera efterlevnaden av
Överståthållarämbetets beslut samt att några stockholmsbiografer ställer sig under deras kontroll och inte visar något för barn olämpligt och som nämnden ogillat. I motionen beskrivs att kommittén också anordnat skolvisningar i samarbete med ”kompetente personer inom skolvärlden”.64 Det man vänder sig
mot i motionen är att denna kontroll bygd på frivilliga krafter är otillräcklig ”hur förträfflig den än verkar”.65 Man anser även att verkan är liten utanför
storstadsregionen och att på landsbygden och i mindre städer ”de depraverade inflytelser, hvarom professor Gadelius talar, få ohämmade drifva sitt spel”.66
Detta är ett uttryck för ett moraliskt omdöme som framkommer. Ett retoriskt grepp som sedan används är att beskriva den kraftiga ökning av biografer och biobesök som skett de senaste åren och hur många dessa besök utgörs av barn samt hur ofta de går. Det har gått så långt att ”De kunna förr försaka sötsaker o.d än biografen”.67
En utredning inleds och ett betänkande skrivs
Riksdagsmotionen ledde fram till att en utredning inleddes. Utredningen genomfördes av de tre sakkunniga: adjunkt Marie Louise Gagner, notarien vid Överståthållarämbetet i Stockholm Per Cronvall samt Charles Magnusson, VD vid Svenska Bio. Vi kan här se att samma aktör, dvs Marie Louise Gagner, ingår i den trehövdade utredningen. Betänkandet bestod av tre huvudsakliga delar: 1. Översikt av biografernas uppkomst och utbredning, 2. Genomgång av biografväsendet i de tre nordiska länderna samt Österrike och Tyskland, och 3. Förslag till förordning. Utredningen presenterades som ett betänkande i början av september 1909. Utredningen får sin legitimitet dels genom att den startats på riksdagens initiativ och dels genom att de tre sakkunniga både representerar den statliga insynen och har kunskap om barns utveckling genom mångårig pedagogisk verksamhet samt att en representant från filmbranschen deltar.
I utredningen beskrivs att den ”omdömesgilla” delen av befolkningen i Sverige var ointresserad av den nya medieformen och visar den inget större intresse och
63 Protokoll, riksdagens andra kammare 1909–05–19, s.10. 64 Riksdagsmotion 249, 1909, s. 3.
65 Riksdagsmotion 249, 1909, s. 3. 66 Riksdagsmotion 249, 1909, s. 4.
17
att filmpubliken består mestadels av barn och unga. Här beskrivs en uppdelning av Sveriges befolkning där vissa grupper anses ha bättre omdöme.
Men så växte dess antal i oerhörd grad, man började få ögonen öppna för det nya folknöjets betydelse och gjorde undersökningar angående programmen, hvilka resulterade i en kraftig kritik.68
I utredningen syns kunskapsanspråket att den egna västerländska kulturen är mer högtstående än den i andra världsdelar. Exemplen som ges på lågt stående kultur är alla utomeuropeiska.
Sin största användning har emellertid biografen fått såsom folknöje. Såsom sådan är den spridd i alla världsdelar och till så aflägsna och annars af kulturen jämförelsevis oberörda länder såsom Birma, Siam, Borneo, Kongo, Peru m.fl.69 [–--] Just det förhållandet att en
hel del länder med lågt stående kultur eller depraverad smak utgöra förträffliga afsättningsorter för filmer gör, att man vid filmfabrikerna inrättar sig efter dem.70
I nedanstående citat ses en blandning av två olika argument att filmkonsumerande måste begränsas innehållsmässigt hos vuxna, och att man samtidigt måste värna om barns moraliska och psykiska hälsa och uppväxt.
Faran att genom olämpliga biografbilder skall kunna frammanas ett genomgripande socialt ont är så mycket större, som biografbesök särskilt bland barn och ungdom och mindre bemedlade blifvit ett synnerligen populärt nöje.71
I betänkandet framgår att man anser att biografverksamheten kommer att öka i framtiden och att den redan har slagit ut ”teaterföreställningarna af lägre rang”.72
Biografer kallas i betänkandet för ”småfolkets teater”.73 Vi kan se hur biografer i
betänkandet framställs som ett nöje för enkelt folk.
I rask följd komma bilderna, åskådaren hinner aldrig bli otålig och kan njuta af det hela utan den allra ringaste ansträngning av intelligensen. För den tanketrötte är den ett medel att ta bort tankarna, för kroppsarbetaren ett medel att glömma slitet och släpet och flytta in i romantikens värld, för barnet och den unge är den ju ett enda under och äfventyr med spänning från början till slut.74
I utredningen framförs argument om att den befintliga kontrollen inte har fungerat. Dels sker den efter att filmen redan börjat visas, dels är besluten
68 Betänkande med förslag till förordning angående förevisning av biografbilder, angifvet den 2 september 1910, Stockholm: Beckmans, 1910, s. 12.
69 Betänkande, 1910, s. 1. 70 Betänkande, 1910, s. 3. 71 Betänkande, 1910, s. 14. 72 Betänkande, 1910, s. 2.
73 Betänkande, 1910, s. 2. Ett uttryck som översatts från tyska: ”Das Theater des kleinen Mannes”. 74 Betänkande, 1910, s. 2.
18
godtyckliga och skiljer sig åt över landet. Därefter hävdas att polismyndigheterna inte sköter tillsynen på det bästa tänkbara sättet. Frivilliga krafter måste ersättas med statlig central reglering så att bedömningen sker lika över hela landet. Det argumenteras även för att biografägarna inte är kvalificerade att göra riskbedömningar och att deras ekonomiska egenintresse gör att de ser mildare på eventuella skadliga och osedliga avsnitt i filmer. Man pekar också på den kapital- och tidsbesparing som en central granskning skulle ge.
De underordnade polismän, som hafva att genom besök på biograferna öfvervaka föreskrifternas efterlefnad, äro liksom biografägarna ofta nog icke tillräckligt kvalificerade härför, de högre polistjänstemännen sakna erfoderlig tid till personlig kontroll, och den hälsosamma kritik, som af pressen utöfvas å teaterföreställningar, kommer i regel inte biografprogrammen till del- därtill äro biograferna allt för många och, åtminstone ännu så länge, allt för litet beaktande af de mera bildade och burgna befolkningslagren.75
Smak och tycke spelar stor roll i det förslag på reglering som framförs. Den stora massan skulle också skyddas mot dålig och underhaltig underhållning i och i samband med filmvisning.
Bland de missförhållanden, som framkommit och uppmärksammats särskilt å hufvudstadens biografteatrar, har varit att å sådana teatrar uppträtt varitéartister med plumpa visor eller andra underhaltiga nummer, […] förbud borde meddelas mot varitéartisters uppträdande å dylika teatrar.76
De kunskapsanspråk som framkommer
De kunskapsanspråk som framkommer i processen som föregår beslut utgörs av olika former av medicinska, moraliska och strukturella argument. Vi kan se liknade kategorier som ovan i den motion som läggs fram för riksdagen. En angreppspunkt är samhällelig. Biografägarna tar inte sitt ansvar, olämpliga filmer visas för barn och ungdom. Detta gör de för att tjäna pengar. Ibland förstår inte biografägarna vilket inflytande filmerna har på barn och unga. Den offentliga kontrollen är bristfällig. Polisen kan bara stoppa filmer i efterhand och olika landsändar har olika hård censur. Skillnader finns även när det gäller kontroll och åtgärder. Man vill också skydda barn och unga från den menliga påverkan vissa filmer ger. Den unga publiken rycks med och filmen har ett oemotståndligt inflytande på barnen, något som kan leda till kroppsliga symtom, såsom konvulsioner, hos vissa barn efter filmen. Ett argument var att man allt för tidigt gavs inblick i livets många fasor. Ett kunskapsanspråk handlade om uppfostran. En vedertagen kunskap var att många brottslingar som efterhärmade brottsliga handlingar i olika filmalster. Man tänkte alltså att brotten skulle öka då vissa tog
75 Betänkande, 1910, s. 19. 76 Betänkande, 1910, s. 21.
19
efter omoraliskt handlande i en film. Marie Louise Gagner ser filmtittande som särskilt farlig för arbetarklassens barn och ungdom då den inte är lika påpassad.77
Meddelanden från skolor och uppfostringsanstalter bära också tydliga vittnesbörd om biograferna utsått frön, som redan kommit skada åstad. Faran att genom olämpliga biografbilder skall kunna frammanas ett genomgripande socialt ondt är så mycket större, som biografbesök särskildt bland barn och ungdom och mindre bemedlade blifvit ett synnerligen populärt nöje.78
Det officiella Sverige runt 1900 är en liten värld. Marie Louise Gagner skriver en debattpamflett och inspirerar till en riksdagsmotion där en del av motionens text är hämtad ur hennes skrift. Hon sitter också som en av tre i den statliga utredningen.
Nedan presenteras resultatet utifrån de olika kategorierna som de framkommer i Gagners skrift, den riksdagsmotion som författades, riksdagsdebatten efteråt och den statliga utredningen i en överskådlig tabell.79 Tabellen visar de olika
kategorier av argument som framkommer för att en förhandsgranskning av offentligt visad film behövs.
77 Boëthius, 1989, s. 55. 78 Betänkande, 1910, s. 14.
20 Gagners skrift Motion 249 Debatten efter motion 249 Utredning och betänkande Medicinskt Psykologiskt Medicinskt Somatiskt Nervchock Hysteri Rädsla Känslighet Konvulsioner Snabba bildväxlingar Skada för ögonen Uppskakande Konvulsioner Suggereras till brott Moraliskt Simpelt språk Slippriga, skabrösa scener
Ingen äkta humor Dörren stängs till den vackra världen Jubel vid omoral Skratt åt svaghet
Socialt ont Kontrollera att inte ”mot sedlighet stridande förekommer” Dålig humor Strider mor sedlighet Lura polisen
Sedligt anstötliga motiv
Strukturellt Dålig luft
Långa föreställningar Landsortsbefolkning Hur har de unga råd? Tillverkade utomlands Ägarens bildningsnivå Ägarens brist på ansvarskänsla Biografägare visar utan tanke på skada Pengar till utlandet Polisen brister i tillsyn
Hjalmar Branting: Stort behov men betänk
begränsningen av yttrandefriheten
Billig entré Lättillgänglig
Biografägarnas låga och obildade kunskapsnivå Barn stjäl för att gå på bio
Enhetlig kontroll Förhandsgranskning
Tabell 1: Argument för förhandsgranskning av film som visas offentligt.
Legitimeringssanspråken och deras förändring
En analys behövs som koncentreras på argument för legitimering av kunskapsanspråken av olika aktörer. Vi kan i källmaterialet se flera olika typer av legitimering. En hänvisar till egen erfarenhet och kunskap där debattören beskriver enstaka igenkännbara situationer som de själva upplevt. Den argumentationsteknik som framträder i analysen är grundad i att debattörerna väljer utgångspunkt utifrån redan kända premisser. Målet med de retoriska argumenten är här att få mottagarna att gilla och hålla med debattörerna. Argumenten bygger därför på igenkänning.80 ”Vi vet alla” är ett ofta uppdykande
21
retoriskt argument. ”Betydelsen av en dålig uppfostran och de dåliga exemplen för dem, som sedermera själva hemfalla till brott, är ju numera en så erkänd sak”.81
Detta med skadeverkningarna är med andra ord allmän kunskap. Ett exempel kan vara då Marie Louise Gagner skriver ”[Det]är ju numera en så erkänd sak, att ingen drager denna betydelse i tvivel”.82
En annan typ av legitimering som framkommer hänvisar till erfarenheter från andra länder av lyckat genomförande av statlig förhandsgranskning av offentligt visad film för att begränsa filmmediets skadliga verkningar på barn och unga. Den statliga utredningen hänvisar vid ett flera tillfällen till Tyskland och de åtgärder man där har vidtagit för att minska filmens skadliga verkningar. Andra länder som nämns som goda exempel är Danmark och Österrike, medan Norge ännu inte fått någon filmgranskning. Erfarenheter av statlig förhandsgranskning av offentligt visad film i andra länder används för att legitimera egna anspråk. Något som inte framkommer i källmaterialet är kunskapsanspråk som hänvisar till USA eller något annat anglosaxiskt land.
Vi kan också se att ett av de kunskapsanspråk som uttrycks vilar på akademiska och yrkesmässiga meriter. Titlar som professor medför att anförda kunskapen legitimeras. Marie Louise Gagners legitimitet att uttrycka sig med auktoritet i frågan bygger i hög grad på hennes pedagogiska kompetens och praktiska erfarenhet av att vara lärare, vilket i hög grad även gäller de många skrivelser som hänvisas till av riksdagsledamoten. Som legitimitet för de kunskapsanspråk som framför i motionen anges två tidningsartiklar från Stockholms Dagblad under en och samma vecka samma år.83 Det faktum att det skrivs artiklar som beskriver
det oreglerade filmvisandets avigsidor ger motionärerna argument för sin framställan.
Källmaterialet som undersöks i studien är av olika art: en debattpamflett, en riksdagsmotion och en statlig utredning som leder till ett betänkande med ett förslag till ny lagtext. Det är därför intressant att undersöka om kunskapsanspråkens legitimitet ändrar karaktär fram till den punkt då beslut tas om att förhandsgranskning av offentligt visad film är nödvändig. Vi kan även se att formuleringar i betänkandet tas ordagrant från Gagners debattinlägg. Analysen ger för handen att de mer moraliska argumenten kvarstår även om de minskar i antal under processens gång. De explicit normativa argumenten ersätts i högre grad av psykologiska och somatiskt-medicinska i beredningens förslag till lagtext.84
Ett legitimitetsanspråk som framkommer i protokollet från riksdagen efter att motionen lades är den starka enstämmiga opinion som påverkat ledamöterna att
81 Gagner, 1908, s. 16. 82 Gagner, 1908, s. 16. 83 Motion 249, 1909, s. 4.
22
skriva motionen. De yrkesgrupper som nämns är alla sådana som har hög ställning och kan kategoriseras som verksamma inom pedagogiska medicinska eller sociala områden. Några motröster framkommer inte i materialet. De som framlägger behovet av förhandsgranskning av film är också mån om att beskriva det massiva stöd som finns i olika grupper runt om i landet för en sådan åtgärd. Moraluppfattning hos debattörerna
I Gagners debattartikel framträder en bild av barndomens värld som något oförstört, förtrollat och vackert. I betänkandet framträder en syn på den västerländska smaken och kulturen som högre stående. Detta kontrasteras mot andra utomeuropeiska länders lägre kulturella kapital. I Gagners skrift, motion 249 och betänkandet kring reglering av offentligt visad film kan vi också uppfatta en stark rädsla för att den goda existerande moraluppfattningen ska fördärvas och att smaken hos det uppväxande släktet ska förråas. I både Gagners debattskrift och i motionen nämns olämpligheten och det stötande i att skratta åt svaga och utsatta grupper i samhället såsom alkoholiserade personer och mentalpatienter.
Huru olämplig en sådan förevisning är för barn, framgår bl. a. däraf att vid den besökta föreställningen barnen, som utgjorde den största delen af publiken, storskrattade, då de fingo se alla galenskaperna på dårhuset.85
Analysen visar på att Gagner är en betydelsefull aktör, detta då många argument både i Riksdagen och i den efterföljande beredningen hämtas ur hennes skrift.
En analys av de moraliska kunskapsanspråken visar på att de hänger samman med kunskapsanspråk.Gagner och andra aktörer anser att barn lär sig osedligt beteende genom filmkonsumerande av olämpliga alster. De anspråk som framförs om kunskap kring detta är inte underbyggda av dåtidens forskning utan härrör mer från en tänkt negativ påverkan på det unga släktes uppväxt. Genom dessa ställningstaganden verkar aktörerna också för ett bevarande av den gamla samhällsordningen. Man kan i det studerade materialet utläsa hur moraliska argument och kunskapsargument för förhandsgranskning av film tvinnas runt varandra.
Vad hände sedan?
Marie Louise Gagner blir 1911 utsedd av regeringen till en av Statens biografbyrås första filmcensorer. Det är också hon som tar beslut om den första film som totalförbjuds i Sverige. Filmen förbjuds på grund av att Statens biografbyrå tycker att filmen Tvänne grannar ”strider mot goda seder” och är ”plump”.Hon har stöd för detta i en lagtext från 1911.
23
Statens biografbyrå må ej godkänna biografbilder, hvilkas förevisande skulle strida mot allmän lag eller goda seder eller eljest kunna verka förråande, upphetsande eller till förvillande af rättsbegreppen.86
I ett betänkande från 1949 års filmkommitté anger man att de moraliska aspekterna inte ska beaktas vid förhandsgranskning av film.
Den grundprincip om yttrandefrihet som bestämt presslagstiftningens utformning i Sverige bör i huvudsak också gälla filmen, men på grund av filmens speciella karaktär synes det fortfarande nödvändigt att bibehålla en statlig förhandsgranskning. Denna förhandsgranskning bör vara huvudsakligen mentalhygieniskt inriktad. Statliga ingrepp i filmerna efter genomfört moraliska eller renodlat estetiska principer vill kommittén avstyrka med hänsyn till de övermäktiga svårigheterna att komma fram till allmängiltiga värderingar på något av dessa områden.87
En statlig utredning från 1969 presenterar ett förslag till ny lag för film som visas offentligt där ”inslag av grovt våld, sadism eller eljest varaktigt rubbar barns känsla av trygghet eller orsakar asocialitet eller ej önskvärda förändringar i deras sociala beteende”.88 I utredningen kommenterar man att den statliga
filmcensurens vara eller icke vara är en fråga som har diskuterats sedan dess begynnelse. Man uppmärksammar i denna utredning att en motion lades redan 1938 med förslaget att censuren skulle utvidgas till alster som var ”[…] fördummande, förytligande eller smaklösa”.89
En riksdagsmotion ställs 1972 av folkpartisten Ola Ullsten tillsammans med flera andra politiker från samma parti om att avskaffa vuxencensuren.Som det legitima i denna åsikt framförs att vuxna själva måste ta ansvar för sin egen välfärd. Motionärerna påpekar också att ingen annan medieform har denna inskränkning.
Trots detta argument avslutades den statliga censuren inom filmgranskningens område först i januari 2011. Därefter gjordes inte några klipp i filmer och inga filmer förbjöds längre helt. Däremot ville man behålla den vidhängande granskningen av film och åldersgränser för barn. Utgångspunkten var dock inte längre föreställningen om att film är förråande eller att filmkonsumerande skapar socialt missanpassade ungdomar. Man utgick inte heller från att film påverkar unga till att bli mer omoraliska.
86 Biografförordningen 1911, §6 citerat i SOU 1951:16. Filmcensuren, Betänkande l, 1949 års filmkommitté, Stockholm: Beckmans, 1951, s. 20.
87 SOU 1951:16, 1951, s. 25. 88 SOU 1969:14, s. 19. 89 SOU 1969:14, s. 19.
24
III. Sammanfattning och diskussion
De kunskapsanspråk och argumenttyper som identifieras i studien förstås som strukturella, medicinska, psykologiska och moraliska. De moraliska kunskapsanspråken gällande barn är sammanvävda med debattörernas uppfattning om vad som leder till en sund utveckling till vuxen. Ur relationen mellan framlagda kunskapsanspråk och den hos debattörerna rådande moraluppfattningen framkommer en rädsla för att unga människor ska växa upp utan att få en sedlig uppbyggelse. Olika typer av argument för dessa kunskapsanspråks legitimitet hittades: debattörens egna erfarenhet, professionell kompetens, vad andra länder vidtagit för åtgärder, anekdotiska bevis och allmän kunskap. Dessa kunskapsanspråk förändras under sin väg till lagtext på så sätt att de juridiska kunskapsanspråken betonas allt mer och de explicit moraliska minskas och övergår till mer psykologiska och somatiskt medicinska kunskapsanspråk. Studien ger ett kunskapstillskott då tidigare forskning i mindre grad intresserat sig för kunskapsanspråk, dess legitimering och hur dessa hänger ihop med moralsyn.
Ett kunskapsanspråk var i början på 1900-talet att man ”visste” att vissa upplevelser kunde skada individer och leda till osunt leverne, det vill säga att upplevd brottslighet leder till brott de facto. Detta leder till ett ställningstagande där vissa filmiska uttryck ses som lägre stående och farliga särskilt för barn och unga. Olika ställningstaganden framkommer om hur ansvaret att skydda den yngre delen av befolkningen ska tas. Riksdagsmotionen överensstämmer med Harströms fynd att traditionella liberala tankar inte framkommer under denna tid gällande filmvisning.90 Motionärerna söker stöd för förbud och censur för att
skydda barn och litar inte på frivilliga krafter såsom biografägare och vårdnadshavare. Det finns också farhågor om att den nya filmindustrin ska placera pengar utomlands och att utländska filmmakare ska prioritera större filmmarknader än den svenska och därmed producera undermålig film. Vikten av att begränsa biografägares jakt på ”snabba pengar” betonas. Vi kan här skönja en tanke att det främst är samhällets uppgift att skydda barn och unga och inte den omgivande vuxenvärlden.
Ett sätt är att förstå tanken att se erotiska uttryck som omoraliska och synen på drifter som farliga är bevarandet av den sociala ordningen. Kunskapsanspråken används för att bromsa upp en samhällsutveckling som debattörerna finner olämplig då den leder till ett kulturellt och moraliskt förfall. Den individuella handlingens konsekvenser tänks mer på samhällsnivå, hur andra drabbas och vilka kostnader individens beteende får. I källmaterialet beskrivs det nya filmmediet som ”småfolkets teater”.91 Frågan är då för vem är denna censur
tänkt? När de tre politikerna i den studerade motionen nämner farhågor om
90 Harström, 2009, s. 51–53. 91 Betänkande, 1910, s. 2.
