Från folksaga till film – en adaptionsstudie av Rödluvan

ÖREBRO UNIVERSITET

Ämneslärarprogrammet, inriktning mot arbete i gymnasieskolan Svenska Va, Självständigt arbete, avancerad nivå, 15 högskolepoäng HT 2019

Från folksaga till film

– en adaptionsstudie av Rödluvan

Malin Gerdin

Abstract

Malin Gerdin: Från folksaga till film – en adaptionsstudie av Rödluvan. Svenska Va,

inriktning gymnasieskolan, avancerad nivå, självständigt arbete, 15 högskolepoäng, ht 2019, termin 9. Örebro universitet, Institutionen för humaniora.

Sagor kan uttrycka en förtrollande fantasivärld där allt kan hända. De är en självklarhet i många hem och sagans intriger och spänningsmoment kan ge hela familjen en upplevelse. Syftet med den här studien är att genomföra en flerdimensionell adaptionsanalys av två olika versioner av sagan om Rödluvan och Vargen. De två valda versionerna är: Rödluvan av Bröderna Grimm (1925) och filmen Red Riding Hood av Catherine Hardwicke (2011). Studien har även ett didaktiskt syfte med fokus på hur sagor i allmänhet, och

flerdimensionella adaptationsstudier av sagor i synnerhet, kan användas för att analysera litterära verk i årskurserna 7-9 i grundskolan. Studien utgår ifrån frågeställningarna: Vad innebär det faktum att versionerna förmedlas via vitt skilda medier? Vilka olikheter och likheter i genredragen går det att se? Vilka är de innehållsmässiga och berättartekniska likheterna samt förändringarna? Vad händer med karaktärerna i adaptionen? Vilka skillnader och likheter kan ses utifrån ett genusperspektiv?

Uppsatsens metod är en adaptionsanalys som utgår ifrån ovan beskrivna

frågeställningar/jämförelsegrunder. Analysen visar att det finns ett flertal likheter och

skillnader. Exempelvis går det att se likheter i de innehållsmässiga dragen där vargens mage i slutet av båda versionerna blir fylld med stenar och sen igensydd. En skillnad mellan

versionerna är att bokversionen i huvudsak tillhör genren saga medan filmatiseringen innehåller flera genrer som exempelvis thriller, horror och romantik. Det finns även flera didaktiska fördelar med att göra en liknande adaptionsanalys med elever i årskurs 7-9, inte minst då jämförelser mellan två olika versioner av ett och samma verk tydliggör och öppnar upp för reflektioner kring likheter och skillnader.

Nyckelord: Rödluvan, Adaptionsstudie, Sagor, Olika medier, Bröderna Grimm, Catherine Hardwike.

Innehållsförteckning

1. Introduktion ... 4

1.1 Inledning ... 4

1.2 Syfte och frågeställningar ... 5

1.3 Disposition ... 5

2. Metod och viktigare begrepp ... 6

2.1 Metod ... 6

2.2 Teoretiskt ramverk ... 6

2.2.1 Sagan ... 6

2.2.2 Adaption ... 7

2.2.3 Tidigare forskning om Rödluvan ... 9

2.2.4 Ehrenbergs jämförelsegrunder ... 11

2.2.5 Tillagda jämförelsegrunder ... 13

3. Beskrivningar av de två versionerna av Rödluvan ... 15

3.1 Bröderna Grimms (1925) version av Rödluvan ... 15

3.2 Catherine Hardwickes (2011) filmatisering av Rödluvan ... 16

4. Jämförande analys av Bröderna Grimm och Catherine Hardwikes versioner ... 18

4.1 Mediespecifika och genremässiga drag. ... 18

4.1.1 Originalverket (Rödluvan) ... 18

4.1.2 Det adapterade verket (Red Riding Hood) ... 19

4.1.3 Fördjupad jämförelse ... 20

4.2 Innehållsmässiga och berättartekniska drag ... 21

4.2.1 Originalverket (Rödluvan) ... 21

4.2.2 Det adapterade verket (Red Riding Hood) ... 22

4.2.3 Fördjupad jämförelse ... 23

4.3 Karaktärsbeskrivningar ... 24

4.3.1 Originalverket (Rödluvan) ... 24

4.3.2 Det adapterade verket (Red Riding Hood) ... 26

4.3.3 Fördjupad jämförelse ... 27

4.4 Manligt och kvinnligt ... 28

4.4.1 Originalverket (Rödluvan) ... 28

4.4.2 Det adapterade verket (Red Riding Hood) ... 29

4.4.3 Fördjupad jämförelse ... 30

5. Diskussion ... 30

5.1 Studiens slutsats och kunskapsbidrag ... 30

5.2 Didaktisk diskussion ... 32

4

1. Introduktion

1.1 Inledning

Men mormor, vad du har för ett rysligt stort gap! Så mycket bättre kan jag äta upp dig. Och knappt hade vargen sagt detta, förrän han tog ett språng ur bädden och slukade stackars Rödluvan (Bröderna Grimm 1925, s. 66).

Sagor kan uttrycka en förtrollande fantasivärld där allt kan hända. De är en självklarhet i många hem och sagans intriger och spänningsmoment kan ge hela familjen en upplevelse. Frågar du människor i din omgivning ifall de känner till någon saga skulle de allra flesta svara ”ja” och kunna nämna flera sagotitlar. Väldigt många har vuxit upp med berättelser som Snövit, Askungen, Hans och Greta och Törnrosa. Detta gör sagogenren omtyckt vilket i sin tur gör den användbar i skolan och svenskundervisningen. Läroplanen i ämnet svenska i grundskolan framhäver bland annat att eleverna ska få möta olika typer av texter från olika tider och världsdelar. De ska också ges möjlighet att genomföra analyser av varierande medier såsom blogginlägg, tv-serier och läroböcker (Skolverket 2019, s. 257-262). Under centralt innehåll för årskurs 7-9 står det att eleverna ska ges kunskap kring ”Skönlitteratur som belyser människors villkor och identitets- och livsfrågor. Lyrik, dramatik, sagor och myter”

(Skolverket 2019, s. 261).

Sagor kan med fördel användas i undervisningen för att få eleverna att reflektera kring olika aspekter utifrån litterära verk. Maria Ehrenberg (2003) visar i sin doktorsavhandling Sagan i förvandling hur man kan analysera en specifik författares litterära verk utifrån flera

dimensioner för att på det sättet ge en mångfacetterad bild av dessa verk. Exempelvis analyserar hon utifrån berättartekniska och innehållsmässiga drag, empati och känslor, samt manligt och kvinnligt. Den litteratur Ehrenberg (2003) undersöker är dock inte känd för högstadieelever, vilket skulle försvåra undervisningen. Min poäng är att istället undersöka ett litterärt verk som redan är bekant för en stor del av elevskaran för att därigenom skapa en igenkänningsfaktor och ett intresse hos eleverna. Jag menar också att så kallade

adaptionsstudier är särskilt användbara då jämförelser av två (eller flera) versioner av ett och samma litterära verk ger större möjligheter för elever att identifiera och reflektera runt intressanta dimensioner av detta verk.

5

En bra didaktisk metod skulle alltså vara att utgå från ett känt litterärt verk och därefter låta eleverna göra adaptionsstudier där de som Ehrenberg analyserar verket utifrån flera olika dimensioner (fortsättningsvis kallade jämförelsegrunder). Men tittar man på en saga som Rödluvan, som är väldigt etablerad och välkänd, har man inte i tidigare forskning analyserat den utifrån flera jämförelsegrunder utan där har man istället fokuserat på en enskild

dimension. Exempelvis analyserade Bruno Bettelheim (1982) i Sagans förtrollade värld vilket budskap sagan vill förmedla, Bengt Holbek (1995) i Sagorna finns överallt fokuserade på tolkningsdimensionen, dvs. hur sagorna kan tolkas, medan Ann Boglind och Anna

Nordenstam (2015) i Från fabler till manga 1: litteraturhistoriska och didaktiska perspektiv på barnlitteratur istället analyserade dimensionen ’innehållsmässiga förändringar’. Tanken med den här studien är därför att komplettera tidigare forskning om Rödluvan genom att belysa hur en adaptionsstudie utifrån ett flertal olika jämförelsedimensioner kan öka möjligheterna för elever att reflektera om hur litterära verk kan förändras över tid.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med den här studien är att genomföra en flerdimensionell adaptionsanalys av två olika versioner av sagan om Rödluvan och Vargen. De två valda versionerna är: Rödluvan av Bröderna Grimm (1925) och filmen Red Riding Hood av Catherine Hardwicke (2011). Verken kommer att undersökas utifrån följande frågeställningar (för motivering av frågornas respektive jämförelsedimension, se sektion ’Teoretiskt ramverk’ nedan):

• Vad innebär de faktum att versionerna förmedlas via vitt skilda medier? • Vilka olikheter och likheter i genredragen går det att se?

• Vilka är de innehållsmässiga och berättartekniska likheterna samt förändringarna? Vad händer med karaktärerna i adaptionen?

• Hur förmedlas kvinnligt och manligt i de olika verken? Vilka skillnader och likheter kan ses utifrån ett genusperspektiv?

Den här studien har även ett didaktiskt syfte med fokus på hur sagor i allmänhet, och flerdimensionella adaptationsstudier av sagor i synnerhet, kan användas för att analysera litterära verk i årskurserna 7-9 i grundskolan.

1.3 Disposition

Den här uppsatsen är disponerad på följande vis. Först kommer ett kapitel som behandlar studiens metod och teoretiska ramverk där också tidigare forskning inom området ingår.

6

Därefter presenteras en kortare beskrivning av de två versionerna av sagan. Därpå följer en jämförande analys av det två versionerna. Uppsatsen avslutas sedan med en diskussionsdel där didaktiska frågor står i centrum.

2. Metod och viktigare begrepp

2.1 Metod

Den här uppsatsen är en så kallad adaptionsstudie. Den kommer att utgå från Bröderna Grimms (1925) version av Rödluvan och därefter se hur den versionen har adapterats i Catherine Hardwickes (2011) film Red Riding Hood. Analysen kommer att utgå ifrån det analysramverk som används i Maria Ehrenbergs doktorsavhandling från 2003 (Sagans förvandling). Den kommer även att kompletteras med några andra jämförelsegrunder. De jämförelsegrunder som analysen kommer att utgå från är följande: Ehrenbergs beskrivningar av innehållsmässiga förändringar, berättartekniska förändringar samt manligt och kvinnligt. Analysen kommer även att kompletteras av Maria Nikolajevas (2017) modell för

karaktärsbeskrivningar i boken Barnbokens byggklossar och Lena Kårelands (2015) genredrag i boken Skönlitteratur för barn och unga: historik, genrer, termer, analyser (se nästa sektion för mer ingående beskrivningar av dessa jämförelsegrunder).

Varför dessa två versioner av sagan valdes till studien har att göra med flera aspekter. För det första var tillgängligheten till de båda versionerna avgörande. För det andra är dessa versioner från olika tidsepoker. Den valda versionen av Bröderna Grimms saga är en översättning av Elisabeth Björklund från 1925 medan Catherine Hardwikes film från 2011 mer är en modern version men också en filmatisering. Viktigt att tänka på är att resultatet hade kunnat se väldigt annorlunda ut ifall det var en eller två andra versioner av samma saga som analyserades.

2.2 Teoretiskt ramverk

2.2.1 Sagan

Fenomenet saga har en betydande roll i den här uppsatsen. Därför kommer här en kortare förklaring av begreppets innebörd. Sagan är gammal och har ofta förmedlats via en muntlig tradition. I och med denna muntliga tradition har sagan oftast ingen namngiven författare (Boglind & Nordenstam 2015, s. 32-33). Brostrøm (1992) skriver i Folksagan och den moderna litteraturen att ”sagorna handlar om vanliga människor, som möter något högst

7

ovanligt på det självklaraste sätt” (s. 12). Han menar också att frasen ”det var en gång” ofta används för att förmedla att läsaren nu kommer att få ta del av något underhållande och fantasifullt (s. 12). Sagan har oftast ett flertal syften och budskap. Exempelvis kan den ha ett pedagogiskt budskap. I sagan om Hans och Greta är ett budskap att barnen ska akta sig för skogen för där bor det onda, som i detta fall är häxan. Sagorna har ofta en mångtydighet vilket gör att budskap kan uppfattas olika av läsarna (Lindqvist 1992, s.13). Exempelvis skriver Bettelheim (1982) att ”För sagan gäller, liksom för all stor konst, att den har olika innebörd för olika människor och olika innebörd för samma människa vid olika tidpunkter i hennes liv” (s. 19).

Eva Nordlinder (1991) skriver i sin doktorsavhandling Sekelskiftets svenska konstsaga och sagodiktaren Helena Nyblom att folksagan har flera utmärkande drag. Några av dessa är att de ofta har övernaturliga inslag, trefaldig upprepning, inledningsformuleringen ”Det var en gång”, samt uppdelningen i det goda och det onda. Hon menar att det också finns andra karaktäristiska drag för just sagan. Exempel på dessa är det kronologiska händelseförloppet, det lyckliga slutet för hjälten, och att utspelandet av sagan inte går att lokalisera i vare sig tid eller rum (s. 18). Även Kåreland (2015) menar att sagan ska innehålla tretalet och den ska ha ett lyckligt slut (s. 70). I likhet med Nordlinder (1991) bör den också inneha ett dualistiskt tänkande vilket innebär starka kontraster och motsatser som det onda mot det goda eller olycklighet mot lycklighet. I sagans värld kan allt hända, förslagsvis kan djur prata och magi har ofta en framträdande roll (Kåreland 2015, s. 70).

Bröderna Grimm har en viktig roll i nedtecknandet och därigenom spridandet av sagorna. På det hela taget försökte de vara trogna de muntliga källorna men ibland valde de att göra vissa förändringar i sagan. Detta var de dock öppna med genom att exempelvis skriva det i fotnoter. Brödernas sagosamlingar fick stort gehör och var väldigt uppskattade (von Franz 1987, s. 186).

2.2.2 Adaption

Kari Skjønsberg (1982) skriver i boken Vem berättar?: om adaptioner i barnlitteratur att ”Adaptera betyder avpassa, anpassa, lägga till rätta för” (s. 9). Hon menar att det finns ett flertal former för adaption och inom litteraturen används begreppet på varierande sätt. Det främsta och mest övergripande har dock varit överföringen av ett litterärt verk till ett annat slags medium. Exempelvis kan detta ske i överföringen från en bok till film alternativt att en bokserie omvandlas till tv-serie (s.9). Möjlighet att adaptera åt andra hållet, alltså från

8

exempelvis film till bok, går också att göra men Skjønsberg (1982) menar att det sällan blir lyckat (s. 9). Hon diskuterar även om en översättning av ett verk till ett annat språk kan ses som adaption och kommer fram till att så är fallet. Översättaren kan behöva anpassa ordvalen och därför välja andra ord än vad som finns i originaltexten vilket innebär att översättaren adapterar (s. 39-40).

Adaption är något som funnits länge och Linda Hutcheon (2006) skriver i sin bok A theory of adaption att ursprungsberättelsen är viktig. Hon anser att själva berättelsegrunden bör vara densamma även i den adapterade versionen (s. 10). Genom att göra adaptioner från

exempelvis bok till film finns möjligheten att filmatiseringen av boken medför en större spridning av verket än vad den enskilda boken isolerad hade gjort (s. 5). Hutcheon (2006) väljer också att kritisera en aspekt som kan uppstå vid adaptionen från bok till film. Hon menar att boken normalt frammanar fantasier och bilder gällande bland annat miljö och karaktärers utseende för läsaren. Ses istället filmen först kan dessa kvaliteter förloras och filmatiseringen påverkar därför din läsupplevelse och visualisering (s. 29). Skjønsberg (1982) ser också en kritisk aspekt med adaption. Hon menar att en originaltext kan bli väldigt ändrad i en adaption vilket kan innebära att originalförfattaren inte får den uppmärksamhet hen förtjänar utan istället hamnar i skymundan (s.21-22). Även Anna-Sofia Rossholm (2016) anser i sin bok Film och litteratur i samspel att det finns problem gällande adaption. Hennes kritik riktas främst mot adaption i undervisningen. Hon menar att klassrumsdiskussionen oftast stannar vid att boken de läst är den bättre versionen och att läraren sedan nöjer sig där istället för att diskutera filmen utifrån sina egna kvaliteter och inte enbart utifrån bokens berättelse (s. 197).

Nordlinder (1991) skriver att adaption innebär anpassning och främst anpassning till barnets nivå. Hon menar att det finns många sätt att adaptera litteraturen. Några exempel är

adaptioner som ger sagan djupare insikter, underliggande budskap eller anpassningar av genren (s. 125). Här har Skjønsberg (1982) ett bra exempel. Hon skriver om en julkonsert i Oslo där sagan om Rödluvan och vargen skulle skildras. Eftersom det skulle finnas barn med i publiken valde föreställningschefen att avskärma barnen från farorna och istället anpassa verket till ett lägre åldersspann. Till exempel var vargen enbart intresserad av Rödluvans godsaker i korgen, han ville aldrig skada henne eller hennes mormor (s. 19).

9

2.2.3 Tidigare forskning om Rödluvan

Sagornas värld är ett ämnesfält som är väl beforskat. Det är ett tacksamt ämne som går att forska kring utifrån ett flertal perspektiv. En framstående pedagog och psykoanalytiker inom detta område är Bruno Bettelheim (1982). I och med sin bok Sagans förtrollande värld gjorde Bettelheim sig ett namn inom sagoforskningen. Han tolkar ett flertal klassiska sagor utifrån den betydelse de har för barn och den värld de lever i. I boken finns ett kapitel där Bettelheim (1982) analyserar Lilla Rödluvan. Han konstaterar att det finns ett flertal versioner av sagan och att dessa versioner har samma grundsaga men det finns också delar i berättelsen som skiljer sig åt. Sagan har blivit populär och omtyckt främst genom Bröderna Grimms version. Dock började sagans litteraturhistoria genom Perraults version som var snäppet grymmare i sin helhet då den slutar med att vargen äter upp Rödluvan och hennes mormor (s. 200-201). Bettelheims (1982) studie har mer ingående tittat på en jämförelsegrund i sin analys av Rödluvan. Hans fokus har varit på vilket budskap de olika versionerna av Rödluvan vill förmedla till sina läsare. När det gäller sagans budskap vill Bettelheim framhäva författaren Perrault och dennes olika budskap som framkommer från sagan. Perrault valde att anpassa sagorna efter ett syfte och ge läsaren en moralisk lektion genom sagans budskap. Exempelvis skriver Bettelheim att Perrault vill påvisa:

[…] att snälla flickor inte bör låna sitt öra åt vem som helst. Om de gör det är det inte underligt om vargen tar dem och äter upp dem. Vargar uppträder i alla slags kostymeringar och den höviska är den farligaste av de alla, särskilt den som följer efter unga flickor på gatan, ja ända in i deras sängalkov (s. 201).

Bettelheim (1982) menar att Bröderna Grimms versioner av sagan, som nedtecknades över ett sekel efter Perraults, däremot har helt andra budskap och huvudteman. Ett av dessa budskap är hotet om att bli uppäten. Ett annat är en flickas omedvetenhet om puberteten och

oidipuskonflikten samt hur hon är emotionellt omogen i den här åldern (s. 203-204).

Bettelheim anser också att sagan handlar om flickors ambivalens mellan realitetsprincipen och lustprincipen och att detta ska förmedlas till läsaren (s. 204). Oavsett version menar

Bettelheim (1982) att sagan alltid vill förmedla ett budskap till läsaren (s. 200-218).

Det finns även flera andra författare och forskare som analyserat sagan om Rödluvan. Bengt Holbek (1995) har bland annat analyserat sagan om Rödluvan utifrån tolkningsdimensionen. Han anser att det finns ett flertal pinsamma feltolkningar inom sagolitteraturen. När det gäller sagan om Rödluvan anser Holbek (1995) att den röda hättan är en detalj som tillkommit under

10

folksagans muntliga berättartradition och att hättans betydelse i sagan har feltolkats. Han menar att den inte är symbol för vare sig morgonrodnaden, menstruationen eller

blomsterfloran (Holbek 1995, s. 50-51). Han poängterar istället att den röda hättan enbart uppstått i berättelsen av ren slump. Exempelvis menar han att hättan kan ha tillkommit genom att läsaren varit en liten flicka som velat att karaktären ska bära en röd hätta. Slumpen har därför en betydande roll som i detta fall innebär att den röda hättan som accessoar till Rödluvans karaktär idag är ett måste (s. 50-51). Holbek (1995) menar därför att ett antal regler och metodologiska krav fordras när man gör en analys för att feltolkningar inte ska uppstå (s. 51-52).

Även forskarna Ann Boglind och Anna Nordenstam (2015) har analyserat sagan om Rödluvan men de har främst fokuserat på innehållsmässiga förändringar. De menar att berättelsen finns i ett övervägande antal varianter och versioner. Exempelvis har sagan ett flertal olika slut. Ett sådant slut är att Rödluvan och vargen gifter sig, medan ett annat slut är att hon skjuter vargen (s. 35). Boglind och Nordenstam menar att det finns ett flertal aspekter som påverkar hur innehållet skrivs fram i de olika versionerna. Dessa aspekter kan vara alltifrån målgrupp, författarvilja till samhällssituation (s. 35-36). Författarna tar upp skillnaden mellan Perrault och bröderna Grimms versioner av sagan som exempel. I Perraults version är Rödluvan en hjälplös flicka där sagan slutar med att vargen äter upp henne. Denna version anses vara tragiskt och sexuellt laddad (s. 37). I Bröderna Grimms version slutar sagan lyckligt i och med att de goda vinner över det onda. De lägger till jägarens karaktär som i slutet räddar Rödluvan och hennes mormor (s. 37).

Den här uppsatsen kommer att relatera sina resultat till forskningen om Rödluvan som beskrivits ovan. Dock skiljer sig min studie mot dessa i två viktiga avseenden. För det första har jag valt att analysera sagan utifrån flera jämförelsegrunder till skillnad från den tidigare forskningen som har det gemensamt att forskarna mer ingående tittat på en enskild

jämförelsegrund. För det andra är min analys intermedial, det vill säga, den jämför två

versioner av samma saga i skilda medier. I den här adaptionsstudien kommer det därför ges en mer ingående analys utifrån fler jämförelsegrunder och där bytet av medier kan ha en

betydande roll för vilka adaptioner som gjorts. Dessutom analyseras filmen Red Riding Hood (2011) vilken inte har studerats tidigare forskning om Rödluvan vilket innebär att denna analys bidrar till att öka kunskapen om denna film.

11

2.2.4 Ehrenbergs jämförelsegrunder

Som har framgått ovan har tidigare forskning i huvudsak gjort så-kallade endimensionella analyser av Rödluvan. Men för att få en större didaktisk vinning för eleverna kan en flerdimensionell metod vara mer givande. Som nämndes i inledningen kan även

adaptionsstudier, av för eleverna kända litterära verk, vara en bra didaktisk metod. Jag har därför valt att utgå ifrån Ehrenbergs (2003) doktorsavhandling som gör just detta. Nedan kommer jag gå igenom några av hennes jämförelsegrunder vilka jag ansåg vara mest relevanta för detta arbete. Jag kommer även att lägga till ytterligare jämförelsegrunder utifrån andra författare, som Ehrenberg inte tar upp. Dessa är karaktärsbeskrivningar och genus-perspektiv. Nedan presenteras dessa jämförelsegrunder kortfattat.

Innehållsmässiga förändringar

Ehrenberg (2003) framhäver att det vid adaption av alla sagor finns en tendens till förändring. Hon menar att det i själva traderingsarbetet av sagan som det sker förändring. Exempelvis kan samma saga berättas utifrån olika synvinklar beroende på den tänkta läsarens ekonomiska bakgrund. Hon menar att innehållet i sagan när den är tänkt att läsas av fattigare personer oftast handlar om den fattiga hjälten eller hjältinnan som tar sig upp och kommer ur den sämre tillvaron. Om däremot sagan är tänkt att läsas i den borgerliga familjen skulle sagan omarbetats och eventuellt berättas utifrån andra perspektiv (s. 63). Omarbetningarna kan ske på olika sätt. Ibland kan det vara fråga om en tolkning av den tidigare sagan och ibland kan hela handlingen förändras. Ytterligare ett sätt att omarbeta sagan på kan vara att utveckla karaktärerna och deras karaktärsdrag (s. 176). Hon skriver lite senare i boken att man ska ha sagans utvecklingsmöjligheter i åtanke. Hon menar också på att sagans budskap kan bearbetas olika beroende på författare (s. 194-195).

Berättartekniska förändringar

Maria Ehrenberg (2003) anser att ”en historia kan berättas av olika typer av berättare, eller kanske snarare att en historia kan förläggas till olika ”instanser” eller utföras av olika ”röster” i verket” (s. 66). Hon menar att det finns två typer av texter med olika berättarsätt, 1) den diegetiska texten med berättarsättet ’telling’ och 2) den mimetiska texten med berättarsättet ’showing’ (s. 66-67). Den förstnämnda är en text som har en dominerande berättare, vilket bland annat innebär få dialoger då karaktärerna inte själva får komma till tals. Den diegetiska texten ”utmärks av stor distans: stor berättarnärvaro och få detaljer” (s. 67). Den sistnämnda är istället en figurorienterad text där berättarens närvaro inte märks av. Den innehåller många

12

dialoger vilket gör att en enstaka karaktär inte dominerar berättandet. Den mimetiska texten utmärks alltså genom avsaknaden av ”berättarnärvaro och en mängd detaljer angående händelser och figurer” (s. 67). Även Nikolajeva (2017) skriver i Barnbokens byggklossar om de olika berättarmodus som kan finnas i texter. Hon anser att båda typerna av texter

(diegetiska och mimetiska) har sina fördelar och nackdelar och menar därför att det inte är värt en diskussion om vilken variant som är att föredra (s. 148). Författaren skriver också att de berättartekniska förändringarna har att göra med bokens intrig och handling. Inom

barnlitteraturen ska det vara en spännande och bra handling som gärna framställs i

kronologisk ordning. Hon menar även att miljön och tiden där handlingen utspelar sig är av vikt i framställningen (Nikolajeva 2017, s. 133-134).

Eva Nordlinder (1991) skriver även hon om berättartekniska drag. Hon menar att dessa bygger ”på formella grunder: inledningsfrasen ”det var en gång”, trefaldig upprepning, stående epitet, återkommande formuleringar och det rakt kronologiskt berättande

händelseförloppet” (s. 70). Folksagan bygger på själva handlingen och inledningsfrasen ”det var en gång” är ett varumärke. Människor förväntar sig att få höra en saga efter dessa

inledande ord. Att sagan även berättas i kronologisk ordning är av vikt då läsaren får följa med i händelserna steg för steg. Ett sista utmärkande berättartekniskt drag är den tragiska nödvändigheten, också kallad inre logik, vilket ofta finns med i folksagans händelseförlopp (s. 71-73).

Manligt och kvinnligt

Maria Ehrenberg (2003) förklarar hur manliga och kvinnliga huvudkaraktärer kommer till uttryck i sagor och menar att beskrivningarna påverkas av författarens kön. Är det en aktiv manlig karaktär i handlingen innebär det att författaren kan vara såväl kvinna som man. De kvinnliga författarna brukar nämligen variera sina aktiva huvudpersoner mellan de olika könen. Är det däremot en kvinnlig huvudperson som är aktiv i berättelsen är det dock utan undantag en kvinnlig författare som skrivit verket. De manliga författarna väljer inte att skriva in kvinnor som aktiva huvudpersoner i sina verk (s. 63-64). Ehrenberg (2003) menar även på att de manliga sagorna, där det alltså är en aktiv manlig huvudkaraktär, är de man utgår ifrån. Hon menar att när sagor analyseras utformas analysen utifrån de manliga kriterierna. Det innebär att en kvinnlig aktiv huvudkaraktär inte passar in i den förbestämda normen. Det påverkar därför författarens val av genusbestämmelse när de skriver fram sin huvudkaraktär (s. 64-65).

13

Även Maria Nikolajeva (2017) tar upp frågan om genus inom sagolitteraturen. Hon anser att kvinnor och män, liksom flickor och pojkar, förväntas bete sig efter de rådande normerna. Pojkarna ska vara busiga, ohyfsade och äventyrliga medan flickorna istället ska vara duktiga, väluppfostrade och snälla. Den här stereotypen innebär också att pojkarna ska vara överlägsna och högre rankade medan flickorna ska vara underordnade (s. 191-192). Likaså skriver Lena Kåreland (2015) i sin bok Skönlitteratur för barn och unga att de maktstrukturer som råder i samhället, det vill säga vad som är manligt respektive kvinnligt, ofta uppmärksammas inom genusforskningen. Hon menar också att ”Manlighet värderas vanligen högre än kvinnlighet, och pojkar ges mer status än flickor. […] Det finns olika uppfattningar om vad som är tjejigt och grabbigt, kvinnligt och manligt” (s. 178-179). Det finns också de författare som väljer att skriva fram sina karaktärer utifrån ett normkritiskt perspektiv vilka alltså bryter mot den rådande normen i samhället. Detta blir dock kritiserat och flera författare väljer därför att byta kön på sin karaktär så de matchar de stereotypa normer som finns (Nikolajevas 2017, s. 192-196). Nikolajeva (2017) framhäver dock att framställningen av manligt och kvinnligt förändras över tiden och i dagens samhälle är den inte lika markant som det tidigare varit. Idag skrivs det sagor och andra böcker som är genus-neutrala, vilket innebär att det biologiska könet inte har en avgörande betydelse för handlingsförloppet. Ändå menar hon att förväntade beteenden och förutfattade meningar har en betydande roll i utformandet av litteraturens karaktärer (s. 194-195).

2.2.5 Tillagda jämförelsegrunder

För att få en flerdimensionell analys har jag valt att komplettera Ehrenbergs analysramverk med ytterligare några jämförelsegrunder. Nedan kommer en kortare presentation av dessa tillagda jämförelsegrunder.

Karaktärsbeskrivningar

Både Nikolajeva (2017) och Kåreland (2015) skriver att en boks karaktärer kan vara såväl människor som djur men också övernaturliga varelser eller varför inte grönsaker (Nikolajeva 2017, s. 145; Kåreland 2015, s. 137). Berättelsen brukar innehålla en huvudperson som också kan kallas för protagonist. Det kan också vara flera huvudpersoner och dessa står oftast i handlingens centrum. Ibland är det vara svårt att utläsa vilken karaktär som är huvudpersonen. Det kan vara den först introducerade karaktären, den som finns med i flest episoder,

berättaren av bokens händelser eller personen vars namn finns med i titeln (Nikolajeva 2017, s. 154-155). Nikolajeva (2017) menar att ”genom sitt beteende, sina uttalanden och tankar, sitt

14

utseende, kommentarer från andra personer eller berättarens kommentarer” (s. 164) presenterar sig de litterära karaktärerna för oss läsare. Utifrån väsentlig information konstruerar läsaren en uppfattning om karaktären. Karaktärerna kan också presenteras på olika sätt. De kan exempelvis presenteras genom karaktärsdrag som skulle kunna vara en beskrivning av personens yttre eller en händelse som att karaktären äter. Karaktären kan även presenteras genom språket och vilket sätt de säger det på (s. 164-165).

Karaktärerna kan också vara dynamiska eller statiska. De karaktärer som är mer dynamiska förändras kontinuerligt genom handlingens gång medan de statiska inte förändras.

Förändringar som sker för de dynamiska karaktärerna går att ses utifrån två aspekter, nämligen kronologisk och etisk. Att karaktären förändras genom att bli äldre, exempelvis genom att gå från att vara barn till att bli ungdom, är en kronologisk aspekt. Förändras karaktären istället på grund av exempelvis olika livsval och moraliska beslut är det istället en fråga om en etiskt dynamisk aspekt (Nikolajeva 2017, s. 166-167). Även runda och platta är begrepp som kan beskriva karaktärerna. Att karaktärerna är platta, eller endimensionella som också går att säga, innebär att de endast har en egenskap och alltså inte är helt utvecklade i boken. Det innebär att de karaktäriseras som antingen eller, exempelvis som snälla eller dumma. Läsaren lär sig vilka egenskaper karaktärerna har och har därför lättare att reda ut hur de kan tänkas handla. Att vara rund eller flerdimensionell karaktär innebär istället att hen har ett flertal egenskaper som kan vara positiva men också negativa. Den här sortens karaktär har vi inte full koll på även då läsaren lär känna karaktären bättre under historiens gång. På grund av dess ’rundhet’ kan därför läsaren överraskas av karaktärens beteende (Nikolajeva 2017, s 167-168). Även Kåreland (2015) tar upp statiska, platta, runda och dynamiska karaktärer. Hon menar att en sagokaraktär ofta ses som endimensionella och statiska då det är ett av

sagogenrens kännetecken. Exempelvis har sagorna oftast en ond häxa medan prinsen och/eller prinsessan enbart har positiva egenskaper (s. 138).

Genredrag

I sin bok Kinds of literature: an introduction to the theory of genres and modes anser Alastair Fowler (1982) att genre inte ska användas som ett medel för att definiera och klassificera. Han menar istället att genre har att göra med att identifiera och kommunicera. Genre är

förändringsbart och inte tidsbundet (s. 37-38). Kåreland (2015) skriver däremot att ”En genre kan definieras som en diktart eller en grupp verk som använder en viss uppsättning stildrag och följer vissa mönster eller koder avseende såväl form som innehåll” (s. 53). Genom att veta vilken genre boken tillhör har vi redan innan lässtart en uppfattning om vad boken kan tänkas

15

innehålla vilket leder till en bättre förståelse för verket. Som läsare får du efter

genreinformationen vissa förväntningar på boken och genren kan ses som en bruksanvisning (s. 54). Sagogenren är inte bunden till någon specifik tidsperiod utan har funnits med i

världslitteraturen sedan urminnes tider, detta på grund av människans behov av att berätta och levandegöra händelser. Sagan är i normalfallet inte heller till för enbart vissa

samhällsmedborgare utan talar till alla samhällsskikt och åldrar (Kåreland 2015, s. 69). För mer ingående beskrivning av sagogenren, se sektion 2.2.1 ovan.

3. Beskrivningar av de två versionerna av Rödluvan

Materialet för den här analysen är två olika versioner av sagan om Rödluvan. Det intressanta med just dessa verk är att det ena är en av de tidigare utgåvorna av folksagan. Det andra verket är en filmatisering som baserar sig på den traditionella folksagan. Det optimala hade varit att analysera flera utgivningar och tolkningar av originalutgåvan men det hade inte varit genomförbart inom ramen för den tid som står till förfogande. Båda versionerna kan sägas spegla ett budskap vilket kommer att tas upp under respektive version.

3.1 Bröderna Grimms (1925) version av Rödluvan

Det första verket är Rödluvan av Bröderna Grimm utgiven av Åhlén och Åkerlunds förlag 1925 och översatt av Elisabeth Björklund (s. 64-66). Bröderna offentliggjorde sin version av sagan redan år 1812, men översättningen som används i den här uppsatsen kommer från 1925. En av anledningarna till att denna saga används har att göra med utgivningsåret. Det är en av de tidigare översättningarna av Rödluvan. En annan anledning har att göra med verkets tillgänglighet. Som flera författare påpekar är verket inte enbart en saga utan sagan har också ett underhållande och didaktiskt syfte (Lindqvist 1992, s.13; Bettelheim 1982, s. 9). Den vill bland annat förmedla ett underförstått budskap till läsaren. Detta budskap handlar om ondskan som kan lura runt hörnet. Rödluvan blir i början tillsagd av sin mor att hålla sig till den

’trygga’ vägen och inte lämna den. Även om Rödluvan lovar henne att hålla sig på vägen väljer hon efter vargens råd att lämna den för att plocka blommor. Detta ångrar sedan Rödluvan i slutet av berättelsen och den sista meningen är ”Aldrig mera i livet skall jag springa bort från vägen in i skogen, när mor har förbjudit det” (Bröderna Grimm 1925, s. 66). Det här visar på en insikt hos Rödluvan där hon nu förstår varför hennes mor sagt som hon gjort. Ett annat budskap som berättelsen om Rödluvan vill förmedla är att man inte ska stanna och prata med främlingar. Man vet aldrig vad de har för avsikter. Vargen symboliserar denna

16

främling med onda avsikter. Nedan kommer en kortare sammanfattning av versionens handling.

Sagan börjar med att Rödluvan får i uppgift om att gå till mormor för att överlämna en kaka och flaska vin till henne då mormodern är sjuk. Rödluvan får stränga order om att gå ”städat och ordentligt” hela vägen (s. 64, Bröderna Grimm, 1925). Under skogspromenaden till mormor stöter Rödluvan på vargen, ett djur hon inte tror är farligt och är därför vänlig och pratsam. Vargen lyckas få Rödluvan att berätta vad hon ska göra och var mormodern bor. Därefter lurar han Rödluvan att hon ska plocka en blombukett till mormor av de fina blommorna som finns runt om i skogen. Detta för att vargen själv ska hinna hem till

mormodern först, äta upp henne, för att sedan klä ut sig till mormor och lura Rödluvan. När Rödluvan plockat sin bukett och väl kommit fram till mormoderns stuga reagerar hon på vilka stora öron och händer mormodern har fått. Men, innan hon hinner reagera mer, hoppar vargen fram och slukar henne. Efter att vargen har ätit upp både Rödluvan och mormor somnar han och snarkar väldigt högt. En jägare går då förbi stugan, reagerar på snarkningarna och väljer att gå in och titta till mormor. Då upptäcker han den sovande vargen och ska precis skjuta honom när han kommer på att vargen kan ha ätit upp mormodern. Jägaren börjar därför klippa upp vargens mage för att rädda henne. Utifrån magen hoppar både Rödluvan och mormor ut, varpå Rödluvan hämtar några tunga stenar de placerar i vargens mage och syr sedan igen magen. När vargen vaknar igen var stenarna i hans mage så tunga att han ramlar och slår ihjäl sig. Sagan slutar med att både Rödluvan, mormodern och jägaren är belåtna (Bröderna

Grimm, 1925, s. 64-66).

3.2 Catherine Hardwickes (2011) filmatisering av Rödluvan

Det andra analyserade verket är en film av Catherine Hardwicke (2011) som heter Red Riding Hood. Filmen är en spelfilm som kombinerar genrerna fantasy, thriller, horror och romantik. Den har sin grund i Charles Perrault och Bröderna Grimms versioner av folksagan om Rödluvan. Den här filmen kan också sägas tillhöra kategorin varulvsfilm. Filmregissörens syfte med skapandet av den här versionen av Rödluvan kan vara flera. Det kan finnas en ekonomisk aspekt likaväl som viljan att enbart göra en bra spelfilm. Dessa syften leder till vissa val för filmskaparna. Oavsett vad skaparna vill åstadkomma med filmen uppfattar jag att den vill förmedla flera budskap till tittarna. Ett av dessa budskap handlar om den förbjudna kärleken, vilket speglas på flera sätt i handlingen. Ett annat budskap är att det goda alltid vinner över det onda. Nedan kommer en kortare sammanfattning av filmens handling.

17

Här får vi möta den unga kvinnan och huvudkaraktären Valerie som bor i en by. En dag uppmärksammar stadens sirener byns invånare på att en varg har attackerat och dödat en person. Efter denna händelse beger sig flera av männen i byn ut på jakt i skogen och kommer tillbaka med det de tror är vargen som dödat personen. Det faktum att vargen är död, och hotet därmed är undanröjt, leder till att byn arrangerar en fest. Mitt under festen kommer Fader Solomon till byn och påpekar att den riktiga vargen inte är dödad. Han menar att den varg som mördat har magiska krafter vilket innebär att vargen också kan inta en människoform. Byborna väljer att inte tro på Fader Solomon och fortsätter att fira tills vargen kommer, attackerar och dödar flera av byns invånare. De överlevande invånarna försöker ta sig till kyrkan då den heliga marken ska vara säker. På vägen till kyrkan blir Valerie och hennes väninna infångade i ett hörn och vargen börjar morrandes prata med Valerie. Valerie förstår vad vargen säger och kan svara honom. Väninnan blir väldigt fundersam då hon inte förstår något om vad som sägs. Dagen efter fångar Fader Solomon in en autistisk pojke, lillebror till Valeries väninna, och påstår att han är en medbrottsling. För att rädda pojken från att bli dödad avslöjar pojkens syster för Fader Solomon att Valerie kan förstå och prata med vargen. Valerie fångas därför in av Fader Solomon och används som bete för att locka fram vargen. Hon blir dock räddad av hennes två vänner Peter och Henry. Under denna räddning blir det strid, kaos och vargen kommer. Valerie tar sig till kyrkan för att få skydd och när vargen följer efter henne dit bränner han tassen på den heliga marken. Samtidigt försöker Fader Solomon döda vargen men då biter vargen av honom handen, vilket leder till att han avrättas. Under natten drömmer Valerie att hennes farmor som bor i en stuga ute i skogen är i fara och väljer att ta sig dit. På vägen till farmor stöter hon på sin vän Peter som har en skadad hand efter gårdagens strid. Detta gör att Valerie tror att Peter är vargen och hugger därför honom med en kniv och flyr därifrån. När hon sedan kommer fram till farmoderns hus tycker hon att farmodern beter sig konstigt. Hennes antaganden är riktiga då det visar sig att det inte är farmodern utan hennes far som gömmer sig i huset. Han avslöjar för Valerie att han är vargen. Han förklarar omständigheterna för henne och berättar att han vill skicka vidare denna

magiska gåva till sin dotter. Detta måste ske snarast innan blodmånen är över, specifikt för att blodmånen enbart kommer var 13:e år. Precis när Valeries pappa ska bita henne och föra gåvan vidare kommer vännen Peter till hennes undsättning. Med gemensamma krafter lyckas de döda vargen, stycka upp hans mage och fylla den med stenar. Därefter kastar de honom i vattnet. Dock hann Peter bli biten av vargen vilket leder till att han blir offer för förbannelsen och blir varg vid varje fullmåne (Hardwicke 2011, 00:00:00-01:40:00).

18

4. Jämförande analys av Bröderna Grimm och Catherine

Hardwikes versioner

I den här delen av studien kommer den jämförande analysen av de två versionerna av

Rödluvan att presenteras. Utifrån de valda jämförelsegrunderna kommer först en beskrivning av originalverket som i detta fall är Bröderna Grimms (1925) version av Rödluvan (nedan refererat till som originalverket). Sedan kommer en beskrivning av Catherine Hardwickes (2011) film Red Riding Hood (nedan refererat som det adapterade verket). Under varje jämförelsegrund kommer därefter en fördjupad jämförelse kring de identifierade

förändringarna som skett från originalet till det adapterade verket. Jämförelsegrunderna är till viss del överlappande men jag anser ändå att det finns anledning att hålla isär dem då det ger en fördjupad bild av varje dimension.

4.1 Mediespecifika och genremässiga drag.

4.1.1 Originalverket (Rödluvan)

Sagan om Rödluvan uppfyller flera av de förväntade genremässiga dragen (se sektion 2.2.1 ovan för mer ingående beskrivningar av sagogenren). Redan genom inledningsfrasen ”Det var en gång […]” (s. 64) kan dessa genredrag ses. Utifrån frasen får läsaren ingen uppfattning om vilken tid sagan utspelar sig i, den är helt enkelt inte tidsbunden. Den bjuder inte heller på några konkreta eller detaljerade miljöbeskrivningar av platsen vilket leder till att läsaren inte får någon uppfattning om var den utspelar sig. Sagan är också berättad i kronologisk följd vilket innebär att varje händelse sker efter varandra och att det därför inte finns några hopp i handlingen.

Ett annat genremässigt drag som både Nordlinder (1991) och Kåreland (2015) skriver om har att göra med det goda mot det onda. Detta ses tydligt i sagan där Rödluvans karaktär

symboliserar det goda medan vargens karaktär istället står för det onda. Även de andra karaktärerna som mor, mormor och jägaren symboliserar det goda i berättelsen även om Rödluvan har den övergripande godheten. (s. 18; s. 70). Ytterligare ett genredrag som framkommer i sagan är tretalet. Förekomsten av talet sker vid flera tillfällen. Exempelvis säger Rödluvan till vargen att mormodern bor ”[…] längre in i skogen, under de tre stora ekarna, där ligger hennes stuga” (s. 64). Tretalet nämns också i slutet av berättelsen när jägaren räddat Rödluvan och hennes mormor från vargen mage genom att alla de tre

19

karaktärerna (Rödluvan, mormor och jägaren) är väldigt belåtna. Berättelsen utspelar sig också på tre olika platser, hemma hos Rödluvan och hennes mamma, i skogen samt hos mormodern.

Några mediespecifika drag för berättelsen utgår framförallt ifrån dess bokform. Eftersom originalversionens media är i bokformat får läsaren själv ett ansvar att fantisera fram exempelvis utseende på karaktärerna, vilken slags blomsteräng Rödluvan plockar blommor på, färg på vargens päls, vilkens slags korg Rödluvan bär med sig osv. Ett annat

mediespecifikt drag är informationen läsaren får ta del av. Enbart det som är nedskrivet ges läsaren information om. Saker, tankar och händelser utöver det nedskrivna är gissningar eller läsarens egna slutsatser.

4.1.2 Det adapterade verket (Red Riding Hood)

Även i det adapterade verket går de att se genremässiga drag som utmärker sig för sagan. För det första får tittaren ingen inblick över var i världen handlingen utspelar sig. I början säger huvudkaraktären enbart att ”Vi bor i utkanten av en mörk skog. Få känner till namnet på vår by men många har hört om de hemska saker som händer där” (00:02:19-00:02:30). Tittaren får inte heller reda på i vilken tidsepok eller vilket år handlingen utspelar sig. Dock får tittaren ta del av flera tolkningsbara föremål och händelser som de kan koppla till en någorlunda tidpunkt för samhällets existens. Exempel på tolkningsbara föremål och händelser är kläderna, Fader Solomon har mörkhyade slavar samt synen på manligt och kvinnligt. Andra

genremässiga drag som kommer från sagan är tretalet, vilket framkommer vid flera tillfällen. Exempelvis finns det enbart tre silversvärd som är välsignade av påven (00:30:32) samt att blodmånen passerar på tre dagar (00:33:48). Det tas även in sagoreferenser i handlingen. I början fångar huvudkaraktären in en kanin som har samma färg som ’Snövit’ (00:03:20). En annan sagoreferens ses under festen när några av byns invånare leker att de är de ’tre små grisarna’ som blir jagade av vargen. ”Jag ska pusta och frusta och blåsa bort ert hus”

(00:33:51) säger en bybo utklädd till varg till de tre andra byborna som är utklädda till grisar. Ett mer konkret exempel som är kopplat direkt till sagan om Rödluvan är drömmen Valerie har. I drömmen är hon hemma hos sin farmor, varpå hon frågar henne de traditionella

frågorna: ”Farmor vilka stora ögon du har […] farmor vilka stora öron du har […] vilka stora tänder du har” (01:19:12-01:19:40).

Utöver sagogenren är thriller och horror två genredrag som går att tyda i filmen. De egenskaper som uppfyller dessa genrer går att se vid flera tillfällen under filmens gång. I

20

slutet får tittarna exempelvis ta del av en ganska brutal scen där de får se Valerie och Peter skära upp Valeries far, fylla magen med stenar och sen sy igen magen (01:31:20). En annan grov scen är dödscenen av den autistiske pojken som brutalt blivit dödad av fader Solomon utan anledning (01:00:38). Andra genremässiga egenskaper från thriller och horror går att se tydligt i flera händelseförlopp under filmens gång. En sådan sekvens är när vargen i början av filmen dödat Lucy. Den sekvensen är ett tydligt exempel på en rädsla för det livsfarliga, när Valerie kedjas fast mitt på torget som vargen lockbete är ytterligare ett exempel från filmen (01:07:14). Ännu ett genredrag som går att lokalisera i filmatiseringen är fantasy-genren. Den är urskiljbar utifrån bland annat dess icke-realistiska inslag. Ett exempel på detta är mötet mellan Valerie och vargen där Valerie förstår och kan prata med vargen (00:44:18). Ett annat bra exempel kommer ifrån Fader Solomons replik ”Där, han tar häxan, ge eld!” (01:12.22). Den repliken visar att icke-realistiska inslag finns med i filmen, speciellt då häxor är ett fenomen som inte är verklighetsbaserat. Ett sista genremässigt drag som går att se i filmen är den romantiska genren. Hela filmen genomsyras av den förbjudna kärleken mellan Valerie och Peter. Se även diskussion nedan där jag reflekterar över hur stora de genremässiga skillnaderna egentligen är mellan de två versionerna av sagan.

Mediespecifika drag för filmen är framförallt de rörliga bilderna. Tittarna får reda på mycket mer än vad som krävs för att handlingen ska fortskrida. Exempelvis får tittarna under en kärleksscen mellan Valerie och Peter även ta del av höet som ligger på marken och elden som lyser i eldstaden bredvid (00:39:30). Ett annat mediaspecifikt drag är musiken. Musiken anpassas efter handlingen och kan därför vara väldig varierad. Under exempelvis en jaktscen är musiken hårdare och mer mystiskt gjord (00:19:10), medan musiken i scenen där Valeries syster Lucy ligger död istället har en mer sorglig klang (00:07:55). Även ljudet utöver

musiken är ett mediespecifikt drag. Olika tonlägen på karaktärerna i filmen avslöjar ifall de är arga, ledsna, glada osv. Ett sista mediespecifikt drag är ljussättningen. Vissa scener är

mörkare (00:08:28), exempelvis för att illustrera en krigsscen, en sorgsen scen eller ondska. Andra scener är ljusa och används för att förstärka lyckliga situationer, till exempel när Valerie och Peter drömmer om att rymma tillsammans (00:04:56-00:06:53).

4.1.3 Fördjupad jämförelse

En stor skillnad versionerna emellan är att originalversionen innehåller genren saga medan det adapterade verket kan ses innehålla flera andra genrer. I filmen Red Riding Hood finns det ett flertal genremässiga drag vilka även speglar genrer som fantasy, thriller, horror och romantik.

21

Exempelvis står det klart att det inte finns något inslag av romantikgenren i originalverket medan detta är ett framträdande inslag i filmen. Samtidigt kanske man inte ska överdriva skillnaderna då även Bröderna Grimms (1925) saga har inslag av fantasy, dvs. icke-realistiska inslag. Exempelvis i slutscenen blir det möjligt att skära upp magen på vargen och ut kommer två oskadda personer (s. 66).

Det går även att se ett flertal mediespecifika drag som tillkommer när boken blir film. Ett sådant drag är tillkomsten av rörliga bilder och musik i filmen. Ett annat sådant drag är att tolkningsutrymmet minskar för mottagaren. I bokversionen skrevs det ovan att läsaren själv får vara delaktig och fantisera fram egna bilder om karaktärerna och berättelsen. I filmen får tittaren däremot inte fantisera på samma sätt. Här förses tittarna nämligen med mer material i och med de rörliga bilderna. Boken ger därför mer utrymme för tolkning än vad filmen gör. Ett tredje mediespecifikt drag har med de ekonomiska förutsättningarna att göra. Sagan om Rödluvan är nedtecknat på tre sidor i en antologi bestående av ytterligare ett antal andra sagor som förmodligen bidrog till att boken sålde bra. Filmen Red Riding Hood däremot bygger enbart på en saga, vilket ställer krav på att regissören utökar handlingen för att få ihop en säljbar biograffilm på en timma och fyrtio minuter. Det är förmodligen därför som filmen har kompletterats med ytterligare genrer som romantik och horror. På samma sätt har man valt att komplettera de tre platser som omnämns i boken med ytterligare platser i filmen, exempelvis byn och de klippiga grottorna. Ett fjärde mediaspecifikt drag som särskiljer boken från filmen är miljöbeskrivningarna. I boken är det en fattigare beskrivning av miljön, vilket innebär att läsaren själv måste visualisera fram miljön. I filmen framställs miljön istället väldigt tydligt. Dock är det en miljö som inte avslöjar för tittarna var självaste inspelningsplatsen är utan filmmiljön är främmande och påminner därför om de genremässiga dragen för sagan. Ett femte och avslutande mediespecifikt drag är användningen av ljus i olika scener. I filmen är ljussättningen viktig för att framföra scenens budskap medan beskrivningarna av ljus/mörker mellan olika scener inte är lika framträdande i boken.

4.2 Innehållsmässiga och berättartekniska drag

4.2.1 Originalverket (Rödluvan)

Som redogjordes för i sektion 2.2.4 menar Nordlinder (1991) att ett vanligt berättartekniskt drag hos sagan är ett ”rakt kronologiskt berättande händelseförloppet” (s. 70). Detta drag är tydligt i originalverket då den är skriven i kronologisk ordning. Karaktärerna kommer också till tals via ett flertal dialoger vilket är ett viktigt karaktärsdrag hos en figurorienterad text.

22

Läsaren får inte heller ta del av författarens tankar och åsikter. Det är därför en mimetisk text med berättarsättet ’showing’ (Ehrenberg 2003, s. 66-67).

Ytterligare har texten ett lyckligt slut vilket tyder på att versionen är anpassad till barn och deras värld. Den innehåller också ett uppfostrandebudskap som går att se på bland annat två ställen i berättelsen. Exempelvis framförs ett sådant budskap i och med mammans uppmaning till Rödluvan när hon säger ”glöm inte bort att hälsa godmorgon och spring inte först omkring och titta i alla vråar” (s. 64). Här vill mamman genom sina ord förmedla till Rödluvan, och de barnen som läser berättelsen, hur man sköter sig när man hälsar på hos andra. Ännu ett

exempel på uppfostranbudskap ses i den allra sista meningen i berättelsen: ”Aldrig mera i livet skall jag springa bort från vägen in i skogen, när mor har förbjudit det” (s. 66). Här visar Rödluvan på att hon framöver ska lyssna mer på sin kloka mor. Det går även att utläsa ett tema om de goda och det onda i sagan. Rödluvan, hennes mor, mormor och jägaren ses som de goda medan vargen istället ses som ond.

4.2.2 Det adapterade verket (Red Riding Hood)

Filmatiseringen berättas i storts sett i kronologisk ordning med undantag för några enstaka tillbakablickar i slutet av handlingen (se Ehrenberg 2003, s. 66-67). Den börjar med att huvudkaraktären Valerie framför tankar till tittarna genom ett tillagt berättande.

Fortsättningsvis sker berättandet via dialoger och kroppsuttryck. Författaren/regissörens egna tankar och åsikter ges inte uttryck i filmatiseringen.

Två teman går att utläsa i det adapterade verket. Det första temat ses genom det goda mot det onda, vilket går att se i flera sammanhang i filmen. Valerie, Peter och Henry är några exempel på goda karaktärer i filmen. De tre karaktärerna vill en bra sak med sina handlingar. Däremot ses vargen och Fader Solomon istället som de onda. Det andra temat som genomsyrar filmen är kärlekstemat. Exempelvis den förbjudna kärleken mellan Valerie och Peter. I filmen går det också att se ett uppfostrandebudskap genom att Valeries mamma säger åt henne att ”prata inte med främlingar, hämta vattnet och kom direkt hem” (00:02:30-00:02:35). Även budskapet om att det goda vinner över det onda förekommer i filmen. Detta budskap ses både i scenen där Fader Solomon dör (01:17:53) samt i scenen där Valerie och Peter övermannar och dödar vargen (01:27:57-01:29:18).

23

4.2.3 Fördjupad jämförelse

Berättartekniska drag som liknar varandra går att se i båda versionerna. Karaktärerna kommer främst till uttryck genom dialoger. Båda berättelserna redogörs också i kronologisk ordning med undantag för några tillbakablickar i filmatiseringen. Eftersom filmen innehåller rörliga bilder, musik, ljud och ljusframställningar finns det också markanta skillnader mellan de berättartekniska dragen versionerna emellan. Alla de ovannämnda skillnaderna påvisar berättartekniska dimensioner som det inte finns samma möjlighet till i en berättelse författad i bokform.

Det finns ett flertal innehållsmässiga förändringar verken emellan. En sådan förändring har att göra med åldern på huvudkaraktären. I boken får läsaren reda på att Rödluvan är en liten flicka medan i det adapterade verket får tittarna träffa huvudkaraktären Valerie som liten flicka enbart under de första minuterna sedan hoppar berättelsen 10 år framåt och

huvudkaraktären har därför blivit äldre. En annan förändring versionerna emellan framhävs genom handlingens innehåll. I originalversionen finns den traditionella handlingen där Rödluvan blir ombedd att gå med godsaker till sin mormor som bor i en stuga i skogen. På vägen till mormor stöter hon på vargen som också lurar henne. Väl framme hos mormodern blir både hennes mormor och hon själv uppätna av vargen. Dock slutar berättelsen bra då jägaren kommer och räddar dem. I filmatiseringen förekommer däremot en större

handlingsrikedom. Tittarna får ta del av en bredare berättelse än vad de får när de läser boken. I filmen förekommer enskilda intriger, kärleksmöten, magi och mycket mer.

Som det ovan påpekats finns det ett flertal innehållsmässiga förändringar. Men det går också att se innehållsmässiga drag som Catherine Hardwicke (2011) valt att behålla i

filmatiseringen. Ett sådant drag är mammans kloka uppfostransbudskap. Precis som i början av bokens handling (se citat under originalverket) förmedlas det även i början på filmen ett sådant uppfostrandebudskap. Ett annat sådant innehållsmässigt drag som finns i båda versionerna är när Rödluvan frågar mormodern, som egentligen är vargen, om hennes stora öron, ögon, händer och rysligt stora gap (Bröderna Grimm 1925, s. 66). I filmen inträffar precis samma scen som i bokens berättelse. Här inträffar den dock i en av Valeries drömmar och där ställer Valerie frågor till farmodern om hennes stora ögon, öron och tänder (01:19:12-01:19:24). Ett tredje exempel på liknande innehållsmässiga drag har med slutet att göra. I originalverket fyller Rödluvan och jägaren vargens mage med stora stenar innan de syr igen magen, varpå vargen trillar och dör. Liknande scen framkommer även i filmatiseringen när

24

Cesaire/vargen redan är död. Då öppnar Valerie och Peter upp hans mage, fyller den med stenar och syr sedan igen den. Ett fjärde sådant exempel ses i relation till slutscenen där en man kommer till kvinnorna/kvinnans undsättning. I originalversionen är det jägaren som kommer och räddar Rödluvan och hennes mormor medan det i filmen är Peter som räddar Valerie från att bli biten av sin pappa/vargen (Bröderna Grimm 1925, s. 66; Catherine Hardwicke 2011, 01:27:56). Ett femte och sista innehållsmässigt drag som ses i båda

versionerna går att återknyta till den röda luvan. I originalversionen är den röda sammetsluvan en gåva från mormodern till Rödluvan (s. 64). I den adapterade versionen är den röda

kappan/hättan en bröllopsgåva från farmodern till Valerie (00:18:14).

När det gäller temat gott mot ont, går det som sagt att identifiera i båda versionerna. Temat framställs på liknande sätt i både originalversionen som i det adapterade verket, vilket innebär att Catherine Hardwike ansåg det som viktigt att behålla. Temat kärlek har istället tillkommit i den adapterade versionen då detta tema inte går att se i Bröderna Grimms (1925) version.

4.3 Karaktärsbeskrivningar

4.3.1 Originalverket (Rödluvan)

Det finns ett fåtal karaktärer som är med i berättelsens handling. De karaktärer läsaren får ta del av är: Rödluvan som också kan kallas protagonisten, vargen som också kan kallas antagonisten, mamma, mormor och jägaren.

Huvudkaraktären Rödluvan har ett relativt ovanligt namn som i boken förklaras med att mormodern gav henne en luva av röd sammet och då den passade flickan så bra blev det därför hennes namn. Rödluvan är den enda karaktären i berättelsen som har ett unikt namn. De andra karaktärerna presenteras enbart genom sina karaktärsdrag. I detta fall presenteras de som mamma och mormor medan vargen presenteras som det onda djuret och jägaren utifrån sitt yrke. Varken Rödluvan eller några av de andra karaktärernas utseende beskrivs något utförligare. Det läsaren får veta gällande Rödluvan är att hon är ett flickebarn som är väldigt söt (Bröderna Grimm 1925, s. 64). Här ges läsaren möjlighet att själv fantisera fram hennes utseende. Läsaren får inte heller veta mycket om karaktärernas inre och det framförs inte någon djupare beskrivning av karaktärerna som riktiga människor utan de personifieras främst genom karaktärsdrag. Rödluvan är en söt flicka som inte ser det onda i något eller någon. Det går bland annat att se genom hennes handlande när hon möter vargen i skogen. Hon visste inte ”vad han var för farligt djur, så hon var inte det minsta rädd för honom” (Bröderna Grimm

25

1925, s. 64). Man kan även se detta karaktärsdrag hos henne när hon utan att tveka svarar på vargens frågor om bland annat vart hennes mormor bor (s. 64).

Rödluvans mamma får läsaren enbart ta del av i början av berättelsen. Hon beskrivs inte något ingående utan egentligen får läsaren enbart ta del av henne genom hennes begäran om att Rödluvan ska gå till den sjuka mormodern med en bit kaka och en flaska vin. Hon kommer med vissa förmaningar till Rödluvan och säger exempelvis åt henne att hon skall gå ”städat och ordentligt och inte springa bort från vägen, för då kan du falla omkull och slå sönder flaskan, och då blir mormor utan vin” (Bröderna Grimm 1925, s. 64).

Vargen är som sagt antagonisten i sagan. Han är motsatsen till Rödluvan vilket innebär den onda karaktären. Genom vargens karaktärsdrag får läsaren reda på att han är väldigt slug och lurar Rödluvan vid flera tillfällen. Han får exempelvis ur henne vart hon ska gå och vart mormodern bor samtidigt som han lömskt uppmärksammar henne på de fina blommorna i skogen så att han ska hinna före henne hem till mormodern (s. 64-65). Utifrån dessa

karaktärsdrag samt genom att äta upp båda mormodern och Rödluvan framställs vargen som den onda karaktären i sagan.

Mormodern är delaktig i hela berättelsen. Redan i början får läsaren ta del av att mormodern är väldigt förtjust i Rödluvan, man får också redan på att hon är sjuk samt bor ute i skogen (s. 64). Dock får läsaren inte möta hennes karaktär förrän i mitten av berättelsen då vargen lurar mormodern och säger att han är Rödluvan (s. 65). Nästa gång som mormoderns karaktär finns delaktig är i slutet av berättelsen när hon klättrar ut ur vargens mage (s. 66). Mycket mer än detta får inte läsaren veta om mormodern utan hennes karaktär framstår främst som en äldre dam.

Jägaren, vilken är den sista karaktären att komma in i berättelsen, har enbart en mindre roll. Läsaren vet inte mycket om honom mer än att han uppmärksammar de höga snarkningarna som kommer från mormoderns stuga och väljer att kolla upp ifall något är på tok. Han visar också på sin klokhet när han stöter på vargen i stugan och istället för att skjuta vargen tänker han ”att vargen kanske kunde ha ätit upp mormodern och att hon ännu kunde räddas; därför sköt han inte” (s. 66). Genom hans heroiska insatser ser läsaren jägarens karaktär som sagans hjälte.

Sagans karaktärer kan efter Nikolajevas (2017) och Kårelands (2015) definitioner sägas vara platta. Att karaktärerna är platta innebär att de beskrivs som endimensionella. Det är bland annat ett typiskt drag för folksagan. Berättelsens karaktärer utvecklas inte nämnvärt under

26

berättelsens gång vilket innebär att de också är statiska. Karaktärerna förändras inte under sagans gång utan de har enbart ett karaktärsdrag som personifieras.

4.3.2 Det adapterade verket (Red Riding Hood)

I det adapterade verket har det tillkommit en mängd karaktärer, vilket också är nödvändigt för att berättelsens handling ska bli intressant. Jag har därför valt att plocka ut de karaktärer jag anser har en mer betydande roll för filmens handling.

Valerie som är filmens huvudkaraktär får tittarna först se som en liten flicka. Därefter hoppar filmen 10 år fram i tiden och under resterande handling är hon mellan 18–20 år. Hon har långt blont hår, fin hy, rosiga kinder och röd/rosa läppar som gör henne väldigt vacker. Hon klär sig i klänningar som symboliserar en tidigare tidsanda. Hon ser det goda i alla och vid flera tillfällen finns hon där för att hjälpa till. Exempelvis ses detta när hon springer och hämtar vatten till en skadad man ur armén (00:47:57). Personlighetsdragen är fler hos Valerie än hos Grimms Rödluvan, kämpaglöden, godheten men också tron på vad som är rätt är några drag som genomsyrar hennes personlighet.

Suzette är Valeries mamma och hon är lika strålande vacker som sin dotter. Hon syns och nämns vid flera tillfällen under handlingens gång men har inte någon större och

betydelsefullare roll. En avgörande faktor för handlingens fortskridande har dock att göra med hennes otrohet vilket leder till hennes första barn Lucy.

Cesaire är Valeries far och han jobbar som skogshuggare. Karaktären har ingen större roll förrän man som tittare förstår att det är han som också är vargen. När han spelar

faderskaraktären finns det inga nämnvärda karaktärsdrag som sticker ut. Han finns med i ett flertal scener men har ingen större och betydande roll. När man får vetskapen om att han är vargen går det istället att se flera utmärkande karaktärsdrag hos honom, varav de flesta är onda. Valerie säger i slutet av berättelsen bland annat att ”Det måste finnas en gud för du är djävulen” (01:27:50).

Lucy har enbart en kortare medverkan i filmen, dock en avgörande sådan. Hon är Valeries syster och blir i början av filmen mördad av vargen (00:07:27). Det är här skräcken över vargen tar sin början och handlingens riktiga intrig kan ta sin start.

Farmor är en vacker kvinna som bor i en stuga i skogen utanför byn. Hon värnar om sin familj och står väldigt nära Valerie. Hon har en mystik runt sig som gör att man vid flera tillfällen inbillar sig att hon är vargen.

27

Peter är en barndomsvän till Valerie som också håller henne mycket kär. Han är dock enbart en skogshuggare vilket innebär att han inte har tillräckligt hög ställning för att få gifta sig med henne. Han har från början till slut en betydande roll i filmen. Redan i starten får tittarna veta att han har ett fint hjärta som inte vill skada någon. Vid flera tillfällen blir han klassad som filmens hjälte. Han är bland annat delaktig i att rädda Valerie från Fader Solomons

fångenskap. Han utför även hjältedådiga handlingar i slutet av filmen då han räddar Valerie från att bli biten av vargen.

Henry är en smed som kommer från en välbärgad familj. Han är också mannen Valerie ska ingå äktenskap med mot hennes vilja. Hans far är ett av vargens offer och han är delaktig i sökandet efter vargen. Han är också hjältedådig då han räddar Valerie från Fader Solomons fångenskap. Henry är en fin och omtänksam pojke och dessa sidor av honom framhävs i flera scener men specifikt i scenen när han av förståelse och kärlek bryter förlovningen med Valerie (00:52:40).

Fader Salomon är en häxjägare som blir tillkallad till byn av Fader August. Fader August hoppas att Fader Solomon ska kunna skydda byns invånare mot den ondskefulla vargen. Han har tidigare förgjort häxor och varulvar i hela kungadömet (00:11:12). Fader Solomon

framställs precis som vargen som en ond karaktär. Detta bland annat på grund av hans hemska attityd och grymma handlingar. Han skyr inga medel för att få vargen förgjord och det ser man exempelvis när han utan att tveka sätter en autistisk pojke i den romerska elefanten och låter honom dö (00:55:08). Ett annat exempel är när han kedjar fast Valerie mitt på torget i byn för att locka till sig vargen (01:06:40-01:12:45). Även då han försöker rädda byn mot de onda blir hans karaktär inte uppskattad utan anses själv vara ond.

Karaktärerna i filmen är statiska vilket innebär att de inte utvecklas under handlingen gång. Valerie och Peter får tittarna se som barn men förutom de kroppsliga aspekterna som sker i och med hoppet på 10 år fram i tiden utvecklas de inte nämnvärt. Vissa karaktärer i filmen är väldigt endimensionella och framhävs enbart genom ett specifikt personlighetsdrag. De mer centrala huvudkaraktärerna går det dock att se flerdimensionella drag hos.

4.3.3 Fördjupad jämförelse

Det går att se ett flertal förändringar gällande karaktärerna. I originalverket finns det enbart fem stycken medan i det adapterade verket finns för många karaktärer för att kunna räkna. Vissa karaktärer har en mer betydande roll i handlingen än andra. Henry, Peter, Lucy och Fader Solomon med flera, är karaktärer som tillkommit till handlingen och vilka inte ingår i

28

originalsagan. Medan till exempel jägaren i originalversionen har skrivits bort från handlingen i filmen. Ändå är några av dessa karaktärer liknande varandra i verken. Jägarens uppgift i boken Rödluvan är att rädda Rödluvan och mormor. I filmen får istället Peter hjälterollen då han räddar Valerie. Även Cesaire, som i filmen tillkommit som karaktären ’pappa’ till Valerie, går att koppla ihop med boken. Dock har hans karaktär på ett sätt inte tillkommit i filmatiseringen då han också är vargen. Emellertid vet inte tittarna om detta förrän i slutet av filmen.

Filmatiseringen bjuder också på mer insikter i karaktärernas personlighetsdrag. Exempelvis får tittarna reda på flera karaktärsdrag hos Valerie i filmen än vad läsarna får veta om

Rödluvan i boken. Dock är det vissa karaktärer som har ungefär en lika stor roll i båda verken, vilket innebär att de inte utvecklas mer i det adapterade verket. Rödluvan/Valeries mamma är en mindre delaktig karaktär i båda versionerna. I filmatiseringen finns hon definitivt med i fler händelseförlopp och scener men när det gäller karaktärsmässiga drag får inte tittaren mycket mer information än vad som också ges i boken. Det vill säga att mamman är ett exempel på en karaktär som inte förändras så mycket utifrån originalverket till det adapterade verket. En annan intressant jämförelse mellan versionerna har att göra med mormodern. I filmen har regissören ändrat från mormor till farmor. Detta har beror på att vargen ska vara Valeries pappa och för att handlingen ska gå ihop har man därför tvingats göra denna betydelsefulla ändring. En aspekt som inte har förändrats nämnvärt mellan verken är beskrivningarna av karaktärerna som statiska (för närmare beskrivning av innebörden av statiska karaktärer, se Nikolajeva 2017, s. 166-167; Kåreland 2015, s. 138).

4.4 Manligt och kvinnligt

4.4.1 Originalverket (Rödluvan)

Jägaren, som också är berättelsens hjälte, är en manlig karaktär. Kvinnorna är de

underordnade och jägaren blir här en hjälte som kommer till de två kvinnornas undsättning och räddar dem från det onda. En fråga man kan ställa sig är ifall jägarens karaktär fått samma effekt ifall det hade varit en kvinnlig jägare? Rödluvan, hennes mamma och mormor är alla tre flickor/kvinnor som framställs som fina och ordentliga. I scenen där vargen klär ut sig till mormor och lurar Rödluvan framställs hon som lättlurad men också godtrogen då hon tror gott om folk. Varför skulle hon tro att vargen hade onda planer?