Förebyggande åtgärder mot
överkänslighetsreaktioner på jodbaserade
kontrastmedel
-en allmän litteraturstudie
Alberto del Valle
Alexei Diakov
Röntgensjuksköterska 2017
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Abstrakt
Kontrastmedelsförstärkta undersökningar är en vanlig diagnostisk metod inom modern radiologi. Överkänslighetsreaktioner utlösta av kontrastmedel förekommer sällan men kan i dessa fall innebära allvarliga hälsorisker. Syfte: Syftet var att sammanställa förebyggande åtgärder som en röntgensjuksköterska kan vidta för att minimera risker för uppkomst av överkänslighetsreaktioner utlösta av jodbaserade kontrastmedel. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes för att skapa översikt över aktuellt område. Studien bygger på en analys av 14 vetenskapliga artiklar. Resultat: Riskidentifiering är initialt viktigaste åtgärden där patientorienterad information och dokumentation spelar en väsentlig roll. Premedicinering har konstaterats ha en förebyggande effekt på milda och måttliga överkänslighetsreaktioner men kan inte helt utesluta uppkomsten av reaktioner. Byte till icke-joniska lågosmolära kontrastmedel kan reducera frekvensen av reaktioner. Vissa diagnostiska metoder tillåter användning av gadolinium och koldioxid som ett alternativ till jodbaserade kontrastmedel.
Konklusion: Resultatet visar att profylax av överkänslighetsreaktioner utlösta av jodbaserade
kontrastmedel är en komplex process där alla åtgärder är sammanhängande. En röntgensjuksköterska har det främsta ansvaret att identifiera och förebygga situationer som kan leda till utveckling av reaktioner på kontrastmedel. En god kännedom och tillämpning av förebyggande åtgärder är därför nödvändigt i röntgensjuksköterskans utövning av sin profession.
2 Abstract
Contrast-enhanced examinations are a common diagnostic method in modern radiology. Hypersensitivity reactions triggered by contrast agents occur rarely but may in these cases cause serious health damage. Objective: The aim of this study was to compile actions that an X-ray nurse can take to minimize the risk of the appearance of hypersensitivity reactions associated with iodine-based contrast agents. Method: A general literature study was conducted to provide an overview of the current area. The study is based on an analysis of 14 scientific articles. Results: Risk identification is initially the most important action in which patient-oriented information and documentation play an essential role. Premedication has been found to have a preventative effect on mild and moderate hypersensitivity reactions but cannot completely exclude the appearance of reactions. Changing to non-ionic low osmolar contrast agents can reduce the rate of reactions. Some diagnostic methods allow the use of gadolinium and carbon dioxide as an alternative to iodine-based contrast agents. Conclusion: The results show that prophylaxis of hypersensitivity reactions triggered by iodinated contrast agents is a complex process in which all actions are coherent. An X-ray nurse has the primary responsibility to identify and prevent situations that can lead to the development of contrast media reactions. A good knowledge and application of preventive actions is therefore necessary in the practice of X-ray nurse profession.
3 Kontrastförstärkta radiologiska undersökningar är en allt viktigare diagnostisk metod i
modern medicin. Varje år utförs mer än 600 miljoner röntgenundersökningar och vid cirka 75 miljoner av dem krävs kontrastmedel för att få ett diagnostiskt värde. Jodbaserade
kontrastmedel är faktisk ett av de intravenösa läkemedlen som administreras mest i
sjukvården (Christiansen, 2005). Ungefär 80 miljoner doser av kontrastmedel administrerades i världen under 2003, vilket innebär 8 miljoner liter (Katzberg, 2008).
Kontrastmedel spelar en avgörande roll inom röntgendiagnostik. Sjukdomar som bland annat tumörer, tromboembolier och kärlsjukdomar kan upptäckas och kartläggas tack vare
jodkontrastmedel (Nyman et al., 2005). Konventionella urografier, datortomografier med kontrast och angiografier är andra exempel på undersökningar som genomförs med hjälp av kontrastmedel (Aspelin, 2008, s. 136).
Huvudmålet med jodbaserade kontrastmedel är att förstärka skillnaden mellan kroppens vävnader och patologiska förändringar. Jod har ett högre atomnummer än atomer i mjukdelarna av kroppen, vilket gör att jodbaserade kontrastmedel kan attenuera röntgenstrålningen i mycket större grad. Att vävnaderna uppnår olika koncentration av kontrastmedel möjliggör att urskilja morfologiska strukturer i detalj (Aspelin, 2008, s. 135– 136).
Jodhaltigt kontrastmedel hör till gruppen vattenlösliga kontrastmedel, de indelas i fyra huvudgrupper: joniska monomera kontrastmedel, joniska dimera kontrastmedel, icke-joniska monomera kontrastmedel och icke-joniska dimera kontrastmedel (Aspelin, 2008, s. 136–138). De flesta röntgenkliniker har idag ersatt joniska kontrastmedel till icke-joniska preparat eftersom dessa anses ha en mindre toxicitet (Böhm, Morelli, Nairz, Silva & Heverhagen, 2017).
Termen överkänslighet används som ett överordnat begrepp och beskriver en ökad känslighet för olika typer av stimuli hos individen. Överkänsligheten kan ha antingen immunologiska eller icke-immunologiska utlösningsmekanismer. Överkänslighet med immunologiska mekanismer kallas även för allergi. Den internationellt enhetliga definitionen beskriver överkänslighet som ”objektivt reproducerbara symtom och sjukdomstecken som orsakats av exponering för ett definierat stimulus med en dos som tolereras av friska individer”
(Johansson et al., 2004).
4 trots det kan både omedelbara och sena överkänslighetsreaktioner uppkomma (Böhm et al., 2017). Akuta reaktioner är huvudsakligen av anafylaktisk karaktär som kan vara svåra eller till och med dödliga medan sena reaktioner uppträder huvudsakligen som hudutslag vilka kan uppkomma flera dagar efter administration av kontrastmedel. Förekomsten av reaktionerna uppgår till 3% och anses vara ett allvarligt problem med tanke på att mer än 75 miljoner kontratsmedelsförstärkta röntgenundersökningar genomförs årligen över hela världen (Brockow et al., 2009).
Överkänslighetsreaktioner på kontrastmedel utlöses inte av jod utan av jodmolekylen i sig vilket leder till en ospecifik stimulering av basofiler och mastceller som frisätter olika mediatorer, bland annat histamin men även IgE-medierade typer av reaktioner kan vara orsaken. Akuta reaktioner uppträder per definition inom 60 minuter efter exponeringen för ett kontrastmedel, varav 70% uppkommer inom 5 minuter och 90% efter 20 minuter (Morcos, 2005)
Överkänslighetsreaktionerna involverar oftast flera organsystem och inkluderar alltid påverkan på andningsorganen och kardiovaskulära systemet. Symptomintensiteten varierar mellan organsystemen och risken för en svår reaktion anses vara högre om symptomen framträder snabbt. American College of Radiology [ACR] (2017) föreslår klassificering av överkänslighetsreaktioner efter symptombild och svårighetsgrad och delar in dessa i tre kategorier: milda, måttliga och svåra (Tabell 1). Även lindriga symptom kan övergå till en svår reaktion som kan leda till anafylax (Svenska Föreningen för Allergologi, 2013).
Tabell 1. Klassificering av överkänslighetsreaktioner utlösta av kontrastmedel enligt American College of Radiology (2017).
Svårighetgrad Symptombild
Mild Klåda, urtrikaria, värmekänsla, illamående, rodnad, angioödem, nästäppa, rinnsnuva, klåda i mun, läppsvulnad
Måttlig Magkramp, bradykardi, heshet, bronkospasm, hypotension/hypertension, upprepade kräkningar, rastlöshet, oro.
Svår Arytmi, hjärtstopp, sväljningsbesvär, andningsstopp, uttalad hypotension, urin- och/eller fecesavgång
Faktorer som leder till ökad risk för utveckling av överkänslighetsreaktioner är tidigare kända reaktioner, astma, multiallergier, hjärtbesvär, behandling med betablockerare, mastocytos, dehydrering (Namasivayam, Kalra, Torres & Small, 2006). Becket, Moriarity & Langer (2015) skriver att patienter med tidigare reaktioner löper 5–6 gånger större risk att drabbas av
5 en reaktion vid återexponering för kontrastmedel. Patienter med historia av allergi eller tendenser till atopi såsom astma, dermatit och urtikaria har 3–6 gånger större risk att utveckla en allvarlig reaktion.
Överkänslighetsreaktioner är allmänt känt som ett potentiellt livshotande tillstånd men det finns fortfarande ett informationsgap mellan vad patienter vet eller behöver veta i en
nödsituation. Anafylaxi faller i en kategori av svåra och farliga situationer där största ansvaret för symptomigenkänning ligger direkt hos patienten samtidigt som det är en skrämmande upplevelse på grund av dess snabba utveckling och potentiell dödlighet (Rance & Goldberg, 2015).
Röntgensjuksköterskans arbete regleras av svensk lagstiftning vars uppgift är att säkerställa god och säker vård (SOSFS 2010:659 kap 6, 4§). Socialstyrelsens föreskrifter ställer även krav på personalens kompetens och utrustning vid undersökningar där risk för
överkänslighetsreaktioner i samband med kontrastmedel kan föreligga. En verksamhetschef skall även säkerställa att en akutvagn eller akutbricka samt att sugutrustning och syrgas finns tillgängligt (SOSFS 1996:26, 4§). Röntgensjuksköterskan skall innan administration av kontrastmedel ta reda på om patienten har tidigare haft symptom på överkänslighet och i så fall mot vilket ämne (SOSFS 1996:26, 1§).
Öhrnberg och Andersson (2012) beskriver förmågan att kunna vidta åtgärder vid allvarliga allergiska reaktioner som ett av kompetensområden för en röntgensjuksköterska. Andra kompetensområden omfattar förmågan att kunna tillämpa farmakologiska kunskaper, administrera och utvärdera läkemedel samt förmågan att kunna förebygga komplikationer i samband med undersökning och behandling inom radiografin. Här betonas även vikten av att kunna identifiera och förebygga hälsorisker samt förmågan att använda information och dokumentation som stöd i omvårdnadsarbetet.
Syftet med den här studien är att sammanställa förebyggande åtgärder som en röntgensjuksköterska kan vidta för att minimera risker för uppkomst av överkänslighetsreaktioner utlösta av jodbaserade kontrastmedel.
6
Metod
En allmän litteraturstudie ansågs vara den mest relevanta metoden till studien. Friberg (2012, s. 135–142) beskriver en allmän litteraturstudie som ett strukturerat arbetssätt vars uppgift är att skapa en översikt över ett område eller viss problematik med beskrivning och analys av grunddata. Innehållet i en allmän litteraturöversikt tillåter användning av både kvalitativa och kvantitativa forskningsresultat.
Arbetsmetod föreslagen av Friberg (2012, s. 135–142) användes som stöd i den här studien. Det första steget var att identifiera syfte och problemformulering för att därpå kunna
genomföra litteratursökningen av vetenskapliga artiklar. Sedan lästes artiklarnas abstracts för att få en översiktsbild av området. Genom att använda olika kombinationer av sökord samt tydliga inklusions- och exklusionskriterier avgränsades urvalet av artiklarna. En
kvalitetsgranskning och analys av de utvalda artiklarna utfördes för att framställa resultat.
Litteratursökningen
Artiklarna till den här studien har inhämtats i databaserna Medline och CINAHL eftersom dessa anses som världens största medicinska databaser (Backman, 2008, s. 193). Medline innehåller huvudsakligen vetenskapliga tidskriftsartiklar som täcker områden medicin, omvårdnad och odontologi. CINAHL är en databas som specialiserar sig på omvårdnad, sjukgymnastik och arbetsterapi och innehåller vetenskapliga tidskriftsartiklar, monografier och doktorsavhandlingar (Forsberg & Wengström, 2015).
Inledningsvis utfördes en pilotsökning i ämnet för att skapa en uppfattning om tillgången på relevant litteratur (Willman, Stoltz & Bahtsevani, 2006, s. 55). Därefter avgränsades
problemområdet och sökord som utgjorde grunden för sökningen formulerades (Forsberg & Wengström, 2015). Nästföljande steget i processen var att systematisera sökningen genom att bestämma specifika katalogiseringsord även kallade tesaurus. Den mest effektiva sökningen utförs med hjälp av sådana termer och finns i praktiskt taget alla databaser (Backman, 2008, s. 175–176). Tesaurus för databasen Medline heter Medical Subject Heading (MeSH) och för databasen CINAHL Cinahl Heading (CH).
Sökningen genomfördes med följande söktermer: Hypersensitivity (MeSH/CH), Contrast Media (MeSH/CH), Prevention and control (MeSH), Communication (MeSH). Följande sökord användes i sökningen med fritext (FT): Iodine contrast agent, anaphylaxis, prevention, information.
7 Strategin för sökningen innehöll användning av enskilda termer och kombinationer av dessa med hjälp av den booleska operatören AND som ännu ett sätt att effektivisera sökningen. Användning av fritext breddade sökfältet och ökade sensitiviteten i sökningen (Backman, 2008, 173–174).
Backman (2008, s. 19) beskriver även att den viktigaste vetenskapligt avgörande skillnaden mellan olika dokument är graden av granskning och kontroll som ett dokument föregår innan publicering. Avgränsning till peer-reviewed/vetenskapligt granskade artiklar var därför nödvändigt att använda i sökningen. Övriga inklusionkriterier var artiklar publicerade de 10 senaste åren, skrivna på engelska, utförda på människor och tillgängliga i fulltext via Luleå Tekniska Universitet samt Södra Älvsborgs Sjukhus.
Sökningarna resulterade i 23 artiklar vars titel och abstrakt lästes igenom. Därefter valdes 18 artiklar ut som var relevanta för studien och som sedan lästes i fulltext. Därefter
kompletterades sökningarna med en manuell genomgång av artiklarnas referenslistor. Genomgången resulterade inte i några ytterligare artiklar. Översikt av litteratursökningen presenteras i Tabell 2.
Tabell 2.Översikt av litteratursökningen
Syftet med sökning: Kartläggning av förebyggande åtgärder vid överkänslighetsreaktion på jodkontrast
Medline 2017-09-15
Söknr *) Söktermer Antal träffar Antal valda
1 MeSH Hypersensitivity 62667
2 MeSH Contrast Media 25613
3 MeSH Prevention and control 315641
4 1 AND 2 320 4
5 1 AND 2 AND 3 60 4
6 2 AND 3 1069
7 MeSH Communication 132615
8 1 AND 2 AND 7 7 2
9 FT Iodine Contrast Agent 1091
10 1 AND 7 AND 9 1 1
11 1 AND 3 AND 9 22
12 FT Anaphylaxis 4277
8
Tabell 2, forts. Översikt av litteratursökningen
Kvalitetsgranskning
En kvalitetsgranskning av artiklarna utfördes med stöd av granskningsprotokollet för
kvantitativa studier (Bilaga 1) enligt Willman et al. (2006, s. 154–157). För att öka säkerheten i den här studien har författarna genomfört analysen oberoende av varandra och sedan
diskuterat tillsammans för att säkerställa att artiklarnas innehåll har uppfattats likvärdigt. Ett poängsystem tillämpades för att rangordna artiklarnas kvalitet genom att svara på protokollets frågor. Frågorna kunde ge svaren JA, NEJ eller VET EJ, där JA motsvarade 1 poäng medan NEJ och VET EJ motsvarade 0 poäng. Poängen summerades och räknades om i procent av den totala möjliga poängsumman. Tre olika grader av kvalitet fastställdes: artiklarna som fick 80–100 % ansågs vara av hög kvalitet, 70–79 % procentsats bedömdes som medel och <70 % ansågs ha låg kvalitet. Utfallet av granskningen presenteras i Tabell 3.
Tabell 3. Resultat av kvalitetsgranskningen enligt Willman et al. (2006)
Kvalitetsgrad % Antal artiklar
Hög 80–100 9
Medel 70–79 5
Låg <70 4
CINAHL 2017-09-16
Söknr *) Söktermer Antal träffar Antal valda
1 CH Hypersensitivity 5435 2 CH Contrast Media 5492 3 FT Hypersensitivity 3670 4 FT Contrast Media 2929 5 FT Prevention 127103 6 1 AND 2 AND 5 6 7 3 AND 4 AND 5 28 3 8 FT Anaphylaxis 1465 9 5 AND 8 126 3 10 FT Information 280374 11 3 AND 5 AND 10 83 12 1 AND 5 AND 10 65 1 Totalt: 18
9 Artiklarna som värderades av hög eller medel kvalitet användes vidare i analysen medan artiklarna med låg kvalitet exkluderades. Översikten av artiklar som används i analysen presenteras i Tabell 4.
Tabell 4. Översikt över artiklar som använd i analysen (n=14) Författare,
(år), land
Typ av studie Metod
Deltagare Syfte Huvudfynd Kvalitet
Abe, Fukuda, Tobe & Ibukuro, (2015), Japan Kvantitativ Controled Clinical Trial 771 Bedöma skillnaden mellan premedicinering och kontrastmedelsbyte som preventiv metod vid upprepade
överkänslighetsreaktioner.
Premedicinering av patienter med tidigare kända reaktioner kan vara skyddande. Byte till alternativt kontrastmedel är dock mer effektivt. Medel Bae et al., (2013), Sydkorea Kvantitativ Retrospektiv studie 765 Utvärdera effektiviteten av ett elektroniskt system för premedicinering av patienter med tidigare överkänslighetsreaktioner
Automatisk receptutskrivning till patienter med känd överkänslighet reducerar uppkomsten av reaktioner. Hög De Almeida Mendez et al., (2017), Brasilien Kvantitativ Prospektiv randomiserad kontrollerad studie 36 Utvärdera effekten av koldioxid som alternativt kontrastmedel vid EVAR
Koldioxid är ett alternativt kontrastmedel vid EVAR för patienter utan riskfaktorer samt ingen risk för överkänslighetsreaktioner Medel Jingu, Fukuda, Taketomi-Takahashi & Tsushima, (2014), Japan Kvantitativ Controlled Clinical Trial
153 Kartlägga frekvens, typ och svårighetsgrad på upprepad överkänslighetsreaktion hos peroralt premedicinerade patienter Förekomsten av överkänslighetsreaktioner efter premedicinering är låg. Hög Jung et al., (2016), Sydkorea Kvantitativ Retrospektiv studie 322 Bedöma effekten av premedicinering hos patienter med riskfaktorer för
överkänslighetsreaktioner.
Premedicinering med
kortikosteroider verkar minska uppkomsten av akuta allergiska reaktioner på låg-osmolärt kontrastmedel hos patienter med riskfaktorer.
10
Tabell 4. Översikt över artiklar som använd i analysen (n=14)
Kolbe et al., (2014), USA Kvantitativ Retrospektiv studie 50 Bestämma om premedicinering av patienter med en historia av urtikaria efter låg osmolalitetskontrastmedia (LOCM) resulterar i färre efterföljande reaktioner.
Resultatet visar att
premedicinering av patienter med urtikaria efter lågosmolärt kontrastmedel är inte nödvändigt
Hög Kälsch et al., (2008), Tyskland Kvantitiativ Experiment studie
19 Bedöma säkerhet och tekniska aspekter av gadoliniumbaserat kontrastmedel vid coronarangiografi
Gadoliniumbaserat kontrastmedel är ett potentiellt alternativ för patienter med jodkontrastallergi
Medel Lee et al., (2017), Sydkorea Kvantitativ Retrospektiv kohortstudie 850 Utvärdera effekten av skräddarsydd profylax i enlighet med svårighetsgraden av överkänslighetsreaktionen på jodkontrast
Premedicinering anpassad efter svårighetsgrad samt byte till alternativt kontrastmedel kan övervägas för att minska risken för reaktioner. Hög Mervak, Davenport, Ellis & Cohan, (2015), USA Kvantitativ Prospektiv tvärsnitts studie. 1051 Bestämma frekvensen av reaktioner hos premedicinerade patienter.
Patienter som premedicineras på grund av tidigare reaktioner löper 3-4 ggr större risk att få en upprepad reaktion. Patienter som premedicineras på grund av andra orsaker löper nästan ingen risk alls. Hög Författare, (år), land Typ av studie Metod
Deltagare Syfte Huvudfynd Kvalitet
Kim et al., (2011), Sydkorea Kvantititativ Retrospektiv studie 30 Utvärdera effektiviteten av premedicinering som förebyggande åtgärd vid akuta överkänslighetsreaktioner på icke-joniskt kontrastmedel Premedicinering med kortikosteroider och antihistaminer förebygger effektivt upprepade reaktioner hos patienter med jodkontrastallergi
11
Tabell 4. Översikt över artiklar som använd i analysen (n=14)
Motosugi, Ichikawa, Sano & Onishi, (2016), Japan Kvantitativ Prospektiv randomiserad studie
2244 Syftet med studien var att bestämma effekterna av uttorkning och oral rehydrering på förekomsten av akuta biverkningar mot jodbaserad kontrastmedel
Dehydrering och oral rehydrering har ingen påverkan på
uppkomsten av akuta överkänslighetsreaktioner. Hög Park et al., (2016), Sydkorea Kvantitativ Retorspektiv kohortstudie. 150 Utvärdera resultaten av återexponering för låg- osmolärt jodkontrast hos patienter med
med tidigare måttlig till svår
överkänslighetsreaktion
Högriskpatienter med tidigare måttlig till svår
överkänslighetsreaktion bör övervägas att byta kontrastmedel för att minska risken för upprepade reaktioner. Hög Röhrl et al., (2015), Tyskland Kvantitativ Prospektiv randomiserad kontrollerad studie
120 Syftet med studien var att bedöma förståelsen av risker i samband med intravaskulär applicering av kontrastmedia hos patienter
genomgått CT-undersökning.
Patienterna drar nytta av individualiserad informerat samtycke. På grund av den signifikanta korrelationen mellan utbildningsnivå och förståelse för risker, bör informerat samtycke anpassas till
den enskilda patienten.
Hög
Analys
Dataanalysen utfördes i tre steg enligt Fribergs (2012, s. 140–142) analysmodell för
litteraturöversikter. I det första steget läste författarna samtliga artiklar var för sig ett flertal gånger för att få en förståelse av dess innehåll. Sedan kommenterades och diskuterades artiklarna tillsammans för att säkerställa att en likvärdig uppfattning hade fåtts. Varje studie
Författare, (år), land
Typ av studie Metod
Deltagare Syfte Huvudfynd Kvalitet
Min-Suk et al., (2015), Sydkorea Kvantitativ Retrospektiv observations studie
551 Utvärdera effekten av ett elektroniskt
konsultationssystem för att reducera förekomsten av
kontrastmedelsreaktioner.
Incidensen för
överkänslighetsreaktioner minskade med hjälp av ett elektroniskt konsultationssystem.
12 sammanfattades och framställdes i en översiktstabell (Tabell 3). Steg två syftade på att
jämföra studierna för att identifiera likheter och skillnader i aspekter såsom utgångspunkt, tillvägagångssätt, analysgång, syften och resultat, vilket genomfördes av författarna tillsammans med stöd av sammanfattningarna som skapades i det första steget. En
beskrivande sammanställning utifrån artiklarnas resultatinnehåll gjordes i det tredje steget. Analysen av inkluderade artiklar har lett till formulering av tre olika resultatkategorier av förebyggande åtgärder.
Resultat
Resultatet bygger på en analys av 14 vetenskapliga artiklar och sammanställer åtgärder på förebyggande av överkänslighetsreaktioner på jodbaserat kontrastmedel. Resultatet är indelat i tre kategorier: riskidentifiering, premedicinering samt andra farmakologiska åtgärder (Tabell 5).
Tabell 5. Översikt av resultatkategorier (n=3)
Författare, år Riskidentifiering Premedicinering Andra farmakologiska åtgärder
Abe et al., (2015) ✓ Bae et al., (2013) ✓ De Almeida Mendez et al., (2017) ✓ Jingu et al., (2014) ✓ Jung et al., (2016) ✓ Kälsch et al., (2008) ✓ Kim et al., (2011) ✓ Kolbe et al., (2014) ✓ Lee et al., (2017) ✓ ✓ Mervak et al., (2015) ✓ Min-Suk et al., (2015) ✓ Motosugi et al., (2016) ✓ Park et al., (2016) ✓ Röhrl et al., (2015) ✓ Riskidentifiering
Åtgärder inriktade på identifiering av riskfaktorer behandlas i tre av de analyserade artiklarna (Bae et al., 2013; Min-Suk et al., 2015; Röhrl et al., 2015) som visar att förekomsten av upprepade överkänslighetsreaktioner kan minskas med hjälp av patientorienterad information och dokumentation.
13 Röhrl et al. (2015) pekar på att patientorienterad information i samband med administration av kontrastmedel leder till en ökad identifiering av riskfaktorer som kan bidra till utveckling av anafylaktiska reaktioner, nefropati och hypotyreos. Det konstateras även att
utbildningsnivå hos patienten påverkar hur information mottages.
Bae et al. (2013) och Min-Suk et al. (2015) visar att användning av elektroniska system för dokumentation kan minska uppkomsten av upprepade överkänslighetsreaktioner. Bae et al. (2013) har i sin studie undersökt ett system där ett individuellt anpassat
premedicineringsschema tas fram beroende på den tidigare dokumenterade reaktionens svårighetsgrad. Resultatet visar att användningen av ett sådant system leder till en ökad premedicineringsfrekvens och minskad uppkomst av upprepade reaktioner. I studien gjord av Min-Suk et al. (2015) har röntgenpersonalen haft möjlighet att med hjälp av digitala
kommunikationssystem ta kontakt med en allergolog i situationer när en varning om en potentiell kontrastmedelsreaktion kommer upp. Resultatet visar att konsultationssytemet avsevärt minskade förekomsten av kontrastmedelsreaktioner.
Premedicinering
Sju av artiklarna behandlar premedicinering som en förebyggande åtgärd på
överkänslighetsreaktioner (Jingu et al., 2014; Jung et al., 2016; Kim et al., 2011; Kolbe et al., 2014; Lee et al., 2017; Mervak et al., 2015, Park et al., 2016).
Tre artiklar studerar premedicinering med kortikosteroider som en förebyggande åtgärd på
överkänslighetsreaktioner (Jingu et al., 2014;Jung et al., 2016; Kolbe et al., 2014). Jingu et
al. (2014) och Kolbe et al. (2014) har i sina studier använt sig av ett
premedicineringsprotokoll bestående av 32 milligram metylprednisolon per oralt 12 samt 2 timmar innan administrering av kontrastmedel. Jingu et al. (2014) konstaterar att förekomsten av reaktioner vid tidigare milda reaktioner är låg om premedicineringsprotokollet följs. Kolbe et al. (2014) konstaterar däremot att premedicinering med kortikosteroider är associerat med högre frekvens av reaktioner i relation till ingen premedicinering alls. Jung et al. (2016) har analyserat effekten av premedicinering med 40 mg metylprednisolon intravenöst vid ett eller flera tillfällen dock senast en timme innan kontrastmedelsadministration. Samma studie visar att premedicinering med kortikosteroider verkar vara till hjälp vid milda allergiliknande reaktioner utlösta av lågosmolärt kontrastmedel. Patienter som tidigare haft en allvarlig reaktion löper dock fortfarande hög risk att utveckla en reaktion.
Förebyggande behandling av överkänslighetsreaktioner med H1-antihistaminer studeras av Jung et al. (2016) samt Lee et al. (2017). Jung et al. (2016) redovisar i sin studie att
14 administration av 4 milligram av klorfeniramin intravenöst 0,5–1 timme innan
kontrastmedelsförstärkt datortomografi minskar uppkomsten av milda reaktioner med 82,5%. En minskning av milda reaktioner med 82,7 % konstateras även i studien gjord av Lee et al. (2017) där 4 milligram klorfeniramin intravenöst används 1 timma innan administrering av kontrastmedel.
Effekten av kombinationsbehandling med kortikosteroider och antihistaminer utvärderas i sex av artiklarna (Jung et al., 2016; Kim et al., 2011; Kolbe et al., 2014; Lee et al., 2017; Mervak et al., 2015, Park et al., 2016). I studierna gjorda av Kim et al (2011), Kolbe et al. (2014) samt Mervak et al. (2014) har följande premedicineringsprotokoll följts. Fyrtio-femtio milligram prednisolon tretton, sju och en timma innan kontrast (150 mg prednisolon totalt) intravenöst eller per oralt följt av administration av h1-antihistaminer (feniramin, klorfeniramin,
difeniramin) 1 timma innan undersökning. Mervak et al. (2014) kommer i sin studie fram till att kombinationsbehandling med kortikosteroider och h1-antihistaminer har en förebyggande effekt på patienter med tidigare kända kontrastmedelsreaktioner. Artikeln beskriver även att patienter med andra riskfaktorer för kontrastmedelsreaktioner (astma, tidigare allergier, allergisk rinit, mastocytos) kan premedicineras effektivt i förebyggande syfte.
Kim et al. (2011) skriver i sitt resultat att förekomsten av upprepade reaktioner efter
premedicinering med kortikosteroider och H1-antihistaminer är större hos patienter med milda reaktioner än för patienter med tidigare svåra reaktioner (23,5% vs. 7,75; p <0,001). En högre frekvens av återkommande reaktioner efter premedicinering noteras i artikeln skriven av Kolbe et al. (2014) som har studerat uppkomsten av överkänslighetsreaktioner i form av urtikaria.
Jung et al. (2016) beskriver effekten av administration av fyrtio milligram metylprednisolon vid ett eller flera tillfällen (12–13 timmar, 7 timmar samt senast en timma) innan
undersökning i kombination med fyra milligram av klorfeniramin och/eller 20 mg av
famotidin intravenöst en timma innan undersökning. Hans resultat visar att den förebyggande effekten på uppkomsten av måttliga reaktioner ökar med det totala antalet doser av
kortikosteroider (82,5 % utan kortikosteroider, 89,4 % för en eller två gångs administration samt 96,6 % för tre gångs administration). Effekten av premedicinering vid tidigare måttliga och svåra överkänslighetsreaktioner utvärderas i artikeln skriven av Park et al. (2016). Kortikosteroider och antihistaminer administrerades 0,5–1 timma innan undersökning, administreringssätt och dos bestämdes av ansvarig läkare. Frekvensen för
15 jämfört med patienter med tidigare mild reaktion (30,6%). I den studien visar Park et al. (2016) även att premedicinering med antihistaminer och kortikosteroider har en begränsad effekt vid förebyggande av måttliga och svåra reaktioner. Lee et al. (2017) konstaterar att premedicinering med kortikosteroider i kombination med antihistaminer ger ingen
signifikativ förbättring på förekomsten av milda överkänslighetsreaktioner jämfört med premedicinering med endast antihistaminer (16,8% vs 17,2%, p= 0.70). Samma studie identifierar även att de flesta måttliga reaktioner kan förebyggas med en kombination av fyrtio milligram metylprednisolon samt fyra milligram klorfeniramin intravenöst en timma innan undersökning samtidigt som frekvens av svåra reaktioner ökar med samma typ av premedicinering.
Fem av sju artiklar (Jingu et al., 2014; Jung et al., 2016; Kim et al., 2011; Lee et al., 2017; Park et al., 2016) redovisar i sina resultat att reaktioner som uppstår trots premedicinering är av liknande svårighetsgrad som den primära reaktionen.
Andra farmakologiska åtgärder
Effekten av byte till en annan typ av jodbaserat kontrastmedel har studerats av Abe et al. (2015) samt Lee et al. (2017). I studien gjord av Abe et al. (2015) har patienter (n=20) som tidigare reagerat på högosmolärt eller joniskt lågosmolärt kontrastmedel inte uppvisat några tecken på överkänslighetsreaktioner vid exponering för icke-joniskt lågosmolärt
kontrastmedel. Frekvensen för en upprepad reaktion hos patienter som tidigare reagerat på joniskt lågosmolärt kontrastmedel uppgick till 7,9% efter bytet till en annan typ av icke-joniskt lågosmolärt kontrastmedel. Den förebyggande effekten av byte till en annan typ av icke-joniskt lågosmolärt kontrastmedel påvisas även i studien av Lee et al. (2017).
Frekvensen för upprepade reaktioner sjunker från 32,1% till 15,2% hos patienter med tidigare överkänslighetsreaktioner. Samma tendens kan följas över samtliga svårighetstyper av
reaktioner men statistisk signifikans uppnås endast i gruppen med milda reaktioner (15,6% vs 32,5%, p=0,002).
De Almeida Mendez et al. (2017) har genomfört en studie där koldioxid har använts som ett alternativ till jodbaserat kontrastmedel vid endovaskulär aorta aneurism repair (EVAR). Deras studie visar att det inte föreligger någon som helst risk för överkänslighetsreaktioner vid användningen av koldioxid som ett kontrastmedel. Kälsch et al. (2008) har studerat patienter (n=19) med tidigare känd överkänslighet för jodbaserat kontrastmedel där
16 gadoliniumbaserad angiografi är en potentiell metod vid förebyggande av
överkänslighetsreaktioner och hypotyreos.
Motosugi et al. (2016) har i sin artikel redovisat resultatet av effekten mellan hydrering och överkänslighetsreaktioner i samband med datortomografi av bukområdet. En grupp av patienter (n=2244) har vätskats upp oralt i samband med undersökning och jämförts med en kontrollgrupp (n=3715). Förekomsten av reaktioner har studerats i båda grupperna och jämförts med varandra. Det fanns ingen signifikativ skillnad mellan grupperna vad gällde uppkomsten av reaktioner (4,4% vs 4,5%, p=0,9422).
Diskussion
Syftet med den här studien var att sammanställa förebyggande åtgärder som en röntgensjuksköterska kan vidta för att minimera risker för uppkomst av
överkänslighetsreaktioner utlösta av jodbaserade kontrastmedel. Syftet har uppnåtts genom att åtgärder som riskidentifiering, premedicinering och andra farmakologiska åtgärder
identifierats och sammanställts.
Resultatdiskussion
Resultatet pekar på att den initialt viktigaste förebyggande åtgärden är identifiering av riskfaktorer för uppkomst av överkänslighetsreaktioner. Juchem & Dall’Agnol (2007) samt Thomsen (2011) har tidigare konstaterat att anafylaxi, njurskador och extravasering av kontrastmedel kan förebyggas genom att patienter med riskfaktorer identifieras. I detta avseende är det viktigt att framhäva kommunikationens roll i omvårdnadsprocessen. Kommunikationen inom vården är oumbärlig och i många fall livsnödvändig. Genom kommunikation kan patienten bidra till sin egen överlevnad och samarbeta med personalen, vilket ser till att uppfylla patientens behov. Med hjälp av patientorienterad information kan en röntgensjuksköterska upplysa patienter om risker vid kontrastmedelsadministration samt samla in information om tidigare reaktioner, dess svårighetsgrad samt andra riskfaktorer. Yucel et al. (2005) nämner ångest som en riskfaktor för en överkänslighetsreaktion och visar att patientorienterad information kan minska uppkomsten av ångest.
Informationsflödet till patient regleras i svensk lagstiftning enligt Patientlagen (2014:821, kap 3). Patienten har rätt att få information om de metoder som finns för undersökning, vården, behandlingen samt vilka väsentliga risker för komplikationer och biverkningar som
föreligger. Informationen skall anpassas till mottagarens individuella förutsättningar såsom ålder, mognad, språkliga bakgrund och erfarenhet. Den som ger information ska så långt som
17 möjligt försäkra sig om att mottagaren har förstått innehållet och betydelsen av
informationen. I resultatet framkom att även utbildningsnivån hos patienten kan påverka förståelsen av informationen. Tidigare har Davies et al. (2004) konstaterat att skriftlig information som skickas hem till patienter har bättre verkan hos patienter med högre utbildningsnivå.
I resultatet framgår att en särskild roll bör tilldelas användningen av dokumentation som ska innehålla information om eventuella tidigare reaktioner, typ av kontrastmedel, reaktionens typ, svårighetsgrad och eventuella övriga riskfaktorer. Genom att använda sig av och
upprätthålla tydlig dokumentation kan en röntgensjuksköterska identifiera riskfaktorer och på så sätt främja förebyggandet av överkänslighetsreaktioner. Ett välutvecklat
dokumentationssystem kan bidra till riskidentifiering i situationer där patienten inte kan medverka vid till exempel akuta trauman eller sänkt medvetande. Att integrera ett varningssystem i dokumentationen kan vara ett effektivt verktyg vid förebyggande av överkänslighetsreaktioner.
Resultatet i den här studien har inte kunnat peka ut något standardprotokoll för
premedicinering av patienter med tidigare kända överkänslighetsreaktioner. Det har dock
konstaterats att merparten av protokollen fortfarande grundas på metoder framtagna av Greenberger, Patterson & Radin (1984) samt Lasser, Berry, Talner, Santini & Lang (1994). Dessa metoder stöds även i svenska riktlinjer för profylax av överkänslighetsreaktioner utlösta av radiologiska kontrastmedel (Svensk Uroradiologisk Förening, 2014). Resultatet visar att reaktioner som uppkommer trots premedicinering är av liknande
svårighetsgrad som den primära reaktionen och är mer benägna att vara måttliga eller svåra hos patienter med riskfaktorer. Davenport, Cohan, Caoili & Ellis (2009) beskriver att 93% av patienter får samma eller lägre typ av reaktion medan 8% får en mer allvarlig reaktionstyp. En annan tendens som framkommit i resultatet är att milda och måttliga reaktioner är enklare att förebygga med hjälp av premedicinering. Lasser et al. (1994) har visat att effekten av premedicinering är störst på reaktioner av lägre svårighetsgrad. Brockow et al. (2005) och Tramèr, von Elm, Loubeyre & Hauser (2006) har i tidigare studier redovisat att
premedicinering inte förebygger allvarliga livshotande överkänslighetsreaktioner.
Även om premedicinering föreslås som en förebyggande åtgärd så finns det för närvarande ingen enighet bland forskarna kring denna procedur. Premedicinering kan inte garantera fullkomligt skydd mot överkänslighetsreaktioner. Detta innebär att förbehandling med kortikosteroider, H1-antihistaminer och användningen av icke-joniska kontrastmedel inte
18 utesluter uppkomst av överkänslighetsreaktioner. Uppkomsten av reaktioner trots
premedicinering ligger i paritet med siffror tidigare redovisade av Davenport et al. (2009). Enligt ACR (2017) bör icke-joniska lågosmolära kontrastmedel övervägas vid
undersökningar eftersom det är den gruppen kontrastmedel som har minst bieffekter.
Resultatet visar att patienter som tidigare reagerat på den här typen av kontrastmedel kan dra fördel av att byta till en annan sort inom gruppen icke-joniska lågosmolära kontrastmedel. Det betonar även vikten av tydlig dokumentation vid överkänslighetsreaktioner.
Till skillnad från den positiva påverkan som adekvat hydrering innebär vid förebyggande av kontrasmedelsinducerad nefropati (Eisenberg, Bank & Hedgock, 1981) har den här studien inte kunnat påvisa något samband mellan oral hydrering och minskad uppkomst av
överkänslighetsreaktioner. Motoi et al. (2015) har i en artikel från Japan rapporterat om ett samband mellan hydrering och minskning av överkänslighetsreaktioner. Adekvat hydrering som förebyggande åtgärd nämns även i en artikel skriven av Nielsen & Thomsen (2013). Den enskilt effektivaste förebyggande åtgärden vid överkänslighetsreaktioner är att undvika exponering för ett jodbaserat kontrastmedel. Därför bör ett sådant övervägande alltid göras i det mån det är möjligt ur diagnostisk synpunkt. Det förekommer undersökningsmetodik där ett jodbaserat kontrastmedel har ersatts av andra substanser med likvärdiga resultat. Flera forskare (Sharafuddin & Marjan, 2017; Wong, Charalel, Louie & Sze, 2013; Sam et al., 2003) bekräftar att gadolinium och koldioxid kan användas som alternativ till jodbaserat
kontrastmedel.
Den här studien har några begränsningar. Åtgärderna efter riskidentifiering omfattar endast patienter som har kända riskfaktorer. Inga förebyggande åtgärder kan därför redovisas för övriga patienter. Resultatet i kategorin premedicinering förutsätter att patienter tidigare har haft en överkänslighetsreaktion. Det innebär att effekten av premedicinering inte har kunnat utvärderas på patienter med andra riskfaktorer än tidigare reaktioner.
Metoddiskussion
En allmän litteraturöversikt valdes ut som en lämplig metod för att skapa en övergripande kunskapsbild över området och möta studiens syfte. Denna typ av metod tillåter användning av både kvalitativa och kvantitativa studier för att skapa bredd i analysen. En allmän litteraturöversikt har enligt Friberg (2012, s.134–135) kritiserats för att den ger upphov till påverkan av författarens egna uppfattningar och hypoteser. Författarna till den här studien har i största möjliga mån försökt att undvika sådan påverkan genom ett objektivt förhållningssätt
19 till urvalet av artiklarna. Genom att noggrant följa bestämda inklusionkriterier och enbart använda artiklar som mötte studiens syfte oavsett utfallet har författarnas påverkan på resultatet minimerats.
Studien har under arbetets gång genomgått ett flertal revisoner och opponeringar av
utomstående granskare. Kursledare, kurskamrater samt handledare har med sina konstruktiva
synpunkter bidragit till att det kritiska förhållningssättet har kunnat upprätthållas. Litteratursökningen genomfördes i flera databaser som inriktar sig på medicin och omvårdnad
vilket anses öka studiens validitet (Henricson, 2012, s. 473). Målet med studien var att skapa så övergripande kunskap om problemområdet och därför gjordes inga avgränsningar om modaliteter, patientgrupper eller specifika sjukdomstillstånd. Författarnas uppfattning är att använda tesaurus inkluderade de nödvändiga termer och begrepp och därför har den booleska operatören OR inte behövs användas. Det är dock möjligt att användningen av denna hade lett till ännu bredare resultat. Tidsaspekten är en annan faktor som har påverkat sökningens kvalité. Eftersom tiden för sökningen har varit begränsad har inte flera databaser använts vilket hade kunnat öka validiteten ytterligare. Även antalet av artiklar påverkades av tiden eftersom vissa artiklar var tvungna att beställas.
Kvalitetsgranskningen har genomförts av författarna oberoende av varandra och sedan tillsammans för att öka reliabiliteten (Henricsson, 2012, s.473). Genom att använda ett granskningsprotokoll är det möjligt att jämföra och värdesätta olika typer av studier. Risken med att använda ett poängsystem för bedömning av kvalité är att under- eller övervärdera vissa faktorer av studier (Willman et al., 2006, s. 96). Granskningen påverkades även av författarnas begränsade erfarenhet av informationsextrahering ur vetenskapliga artiklar. Granskningsprotokollet som användes innehöll frågor som kunde besvaras med JA, NEJ och VET EJ. I vissa fall där författarna inte nådde enighet i bedömningen har alternativet VET EJ valts ut vilket i sin tur har påverkat utfallet av kvalitetsgranskningen. Det innebär att det inte kan säkerställas att alla de artiklar som fick låg kvalité var oanvändbara för studien.
Samtliga artiklar som har använts i studien har kvantitativ ansats vilket underlättar analysen och jämförelse av resultaten. Det föreligger stora skillnader i deltagarantalet mellan studierna vilket kan påverka den statistiska säkerhetsbedömningen (Notter & Hott, 1996, s. 129–145). Studiernas geografiska fördelning omfattar länder med välutvecklat sjukvårdssystem där Asien är överrepresenterat vilket gör att resultatet är överförbart till svenska förhållanden. Artiklarnas publiceringsdatum pekar på att problemområdet är aktuellt och forskning om förebyggande åtgärder vid överkänslighetsreaktioner bedrivs aktivt.
20
Slutsats
Kontrastmedelsförstärkta undersökningar är en vanlig diagnostisk metod inom modern radiologi. Överkänslighetsreaktioner utlösta av kontrastmedel förekommer sällan men kan i dessa fall innebära allvarliga hälsorisker. En röntgensjuksköterska har det främsta ansvaret att identifiera och förebygga situationer som kan leda till utveckling av reaktioner på
kontrastmedel. En god kännedom och tillämpning av förebyggande åtgärder är därför nödvändigt i röntgensjuksköterskans utövning av sin profession.
Genom patientorienterad kommunikation och tydlig dokumentation kan en
röntgensjuksköterska identifiera riskfaktorer vilket är en viktig förutsättning för att kunna tillämpa premedicinering eller andra farmakologiska åtgärder.
Kortikosteroider och antihistaminer utgör idag grunden i förbehandlingen av
överkänslighetsreaktioner och kan bidra till reducering av milda och måttliga reaktioner. Det råder dock oenighet kring effektiviteten och behandlingsscheman bland forskarna. Därför ska en röntgensjuksköterska alltid ha i åtanke att metoden inte utesluter uppkomst av reaktioner och vidta försiktighet vid administrering av kontrastmedel. Där det är möjligt bör metoder som exkluderar administration av jodbaserat kontrastmedel användas.
Resultatet i den här studien visar att profylax av överkänslighetsreaktioner utlösta av jodbaserat kontrastmedel är en komplex process där alla åtgärder är sammanhängande. Det finns fortfarande forskningsområden som behöver komplettering. Förslagsvis kan studier om informationens roll vid identifiering av risker, behandlingsprotokoll anpassade till
reaktionstyper eller utvärdering av kombinationsbehandling med premedicinering och byte av kontrastmedel utföras.
21
Referenser
Artiklar som ingår i analysen är markerade med asterisk (*)
*Abe, S., Fukuda, H., Tobe, K., & Ibukuro, K. (2016). Protective effect against repeat adverse reactions to iodinated contrast medium: Premedication vs. changing the contrast medium. European Radiology, 26(7), 2148–2154. doi:10.1007/s00330-015-4028-1 American College of Radiology (2017). Manual on Contrast Media v10.3. Hämtad den 1 september 2017 från: http://www.acr.org/quality-safety/resources/contrast-manual
Aspelin, P. (2008). Kontrastmedel: Kontrastmedel vid röntgendiagnostik. I P. Aspelin & H. Pettersson (Red.), Radiologi (s. 135–144). Lund: Studentlitteratur.
Backman, J. (2008). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.
*Bae, Y., Hwang, Y. W., Yoon, S., Kim, S., Lee, T., Lee, Y. S., & ... Kim, T. (2013). The Effectiveness of Automatic Recommending System for Premedication in Reducing Recurrent Radiocontrast Media Hypersensitivity Reactions. Plos ONE, (6), doi:
10.1371/journal.pone.0066014
Brockow, K., Christiansen, C., Kanny, G., Clément, O., Barbaud, A., Bircher, A., & ... Pichler, W. J. (2005). Management of hypersensitivity reactions to iodinated contrast media. Allergy, 60(2), 150-158. doi: 10.1111/j.1398-9995.2005.00745.x
Brockow, K., Romano, A., Aberer, W., Bircher, A., Barbaud, A., Bonadonna, P. & European Network of Drug Allergy and the EAACI interest group on drug, h. (2009). Skin testing in patients with hypersensitivity reactions to iodinated contrast media - a European multicenter
study. Allergy. 64(2):234–41. doi: 10.1111/j.1398-9995.2008.01832.x.
Böhm, I., Morelli, J., Nairz, K., Silva Hasembank Keller, P. & Heverhagen, J. T. (2017). Myths and misconceptions concerning contrast media-induced anaphylaxis: a narrative review. Postgraduate Medicine, 129(2), 259-266. doi:10.1080/00325481.2017.1282296 Christiansen, C. (2005). X-ray contrast media--an overview. Toxicology, 209(2), 185-187. doi: 10.1016/j.tox.2004.12.020
22 Davenport, M. S., Cohan, R. H., Caoili, E. M., & Ellis, J. H. (2009). Repeat contrast medium reactions in premedicated patients: Frequency and severity. Radiology, 253(2), 372-379. doi: http:10.1148/radiol.2532090465
Davies, L., Laasch, H. -., Wilbraham, L., Marriott, A., England, R. E., & Martin, D. F.
(2004). The consent process in interventional radiology: The role of specialist nurses. Clinical
Radiology, 59(3), 246–252. doi: 10.1016/j.crad.2003.09.011
*de Almeida Mendes, C., de Arruda Martins, A., Teivelis, M. P., Kuzniec, S., Varella, A. M., & Wolosker, N. (2017). Clinical Research: Carbon Dioxide as Contrast Medium to Guide Endovascular Aortic Aneurysm Repair. Annals Of Vascular Surgery, 3967-73.
doi:10.1016/j.avsg.2016.06.028
Eisenberg, R. L., Bank, W. O., & Hedgock, M. W. (1981). Renal failure after major angiography can be avoided with hydration. AJR. American Journal Of
Roentgenology, 136(5), 859-861. doi: 10.2214/ajr.136.5.859
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2015) Att göra systematiska litteraturöversikter. Stockholm: Natur & Kultur
Friberg, F. (2012). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats:
vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (2., [rev.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Greenberger, P. A., Patterson, R., & Radin, R. C. (1984). Original article: Two pretreatment regimens for high-risk patients receiving radiographic contrast media. The Journal Of Allergy
And Clinical Immunology, 74(Part 1), 540-543. doi:10.1016/0091-6749(84)90391-9
Henricson, M. (2012). Diskussion. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från
idé till examination inom omvårdnad (471–479). Lund: Studentlitteratur.
*Jingu, A., Fukuda, J., Taketomi-Takahashi, A., & Tsushima, Y. (2014). Breakthrough reactions of iodinated and gadolinium contrast media after oral steroid premedication protocol. BMC Medical Imaging, 1434. doi:10.1186/1471-2342-14-34
23 Johansson, S., Bieber, T., Dahl, R., Friedmann, P. S., Lanier, B. Q., Lockey, R. F. &
Williams, H. C. (2004). Reviews and feature articles: Revised nomenclature for allergy for global use: Report of the Nomenclature Review Committee of the World Allergy
Organization, October 2003. The Journal Of Allergy And Clinical Immunology, 113832-836. doi:10.1016/j.jaci.2003.12.591
Juchem, B. C., & Dall'Agnol, C. M. (2007). Immediate adverse reactions to intravenous iodinated contrast media in computed tomography. Revista Latino-Americana De
Enfermagem, 15(1), 78-83. doi: 10.1590/S0104-11692007000100012
*Jung, J., Choi, Y. H., Park, C. M., Park, H. W., Cho, S., & Kang, H. (2016). Outcomes of corticosteroid prophylaxis for hypersensitivity reactions to low osmolar contrast media in high-risk patients. Annals Of Allergy, Asthma & Immunology: Official Publication Of The
American College Of Allergy, Asthma, & Immunology, 117(3), 304-309.e1.
doi:10.1016/j.anai.2016.07.010
Katzberg, R. W. (2008). "Acute reactions to urographic contrast medium: incidence, clinical characteristics, and relationship to history of hypersensitivity states"--a commentary. AJR.
American Journal Of Roentgenology, 190(6), 1431-1432. doi:10.2214/AJR.07.3606
*Kim, S., Lee, S., Lee, S., Kang, H., Park, H., Kim, S., Cho, S., Min, K., Kim, Y., & Chang,
Y. (2011). Outcomes of premedication for non-ionic radio-contrast media hypersensitivity reactions in Korea. European Journal Of Radiology, 80363-367.
doi:10.1016/j.ejrad.2010.06.014
*Kolbe, A. B., Hartman, R. P., Hoskin, T. L., Carter, R. E., Maddox, D. E., Hunt, C. H., &
Hesley, G. K. (2014). Premedication of patients for prior urticarial reaction to iodinated contrast medium. Abdominal Imaging, (2), 432. doi:10.1007/s00261-013-0058-9
*Kälsch, H., Kälsch, T., Eggebrecht, H., Konorza, T., Kahlert, P., Erbel, R., & ... Erbel, R. (2008). Gadolinium-based coronary angiography in patients with contraindication for iodinated x-ray contrast medium: a word of caution. Journal Of Interventional Cardiology,
21(2), 167-174. doi:10.1111/j.1540-8183.2007.00340.x
Lasser, E. C., Berry, C. C., Mishkin, M. M., Williamson, B., Zheutlin, N. & Silverman, J.M. (1994). Pretreatment with corticosteroids to prevent adverse reactions to nonionic contrast media. AJR Am J Roentgenol 162(3):523–526. doi:10.2214/ajr.162.3.8109489
24 *Lee, S., Yang, M. S., Choi, Y., Park, C. M., Park, H., Cho, S. H., & Kang, H. (2017).
Original Article: Stratified premedication strategy for the prevention of contrast media hypersensitivity in high-risk patients. Annals Of Allergy, Asthma & Immunology, 118339-344.e1. doi:10.1016/j.anai.2016.11.027
*Mervak, B. M., Davenport, M. S., Ellis, J. H., & Cohan, R. H. (2015). Rates of
Breakthrough Reactions in Inpatients at High Risk Receiving Premedication Before Contrast-Enhanced CT. AJR. American Journal Of Roentgenology, 205(1), 77-84.
doi:10.2214/AJR.14.13810
*Min-Suk, Y., Sang-Il, C., Woo-Jung, S., Sae-Hoon, K., Hye-Ryun, K., Heung-Woo, P., & ... Yoon-Seok, C. (2015). Impact of an electronic consultant system on hypersensitivity
reactions to iodinated radiocontrast media: an observational study. Postgraduate Medical
Journal, (1074). 193. doi: 10.1136/postgradmedj-2013-132538
Morcos, S. K. (2005). Review article: Acute serious and fatal reactions to contrast media: our
current understanding. The British Journal Of Radiology, 78(932), 686-693.doi:
10.1259/bjr/26301414
Motoi, R., Yano, I., Ozaki, J., Hokoyama, K., Yamamoto, T., Fukatsu, S., Ishizuka R, Matsumura, Y., Taniguchi, M., Higashimura, K. & Matsubara, K. (2015). Effect of Water Intake on Allergy-like Events Associated with Non-ionic Iodine Contrast Agents. Yakugaku
Zasshi: Journal Of The Pharmaceutical Society Of Japan, 135(10), 1177-1184.
doi:10.1248/yakushi.15-00111
*Motosugi, U., Ichikawa, T., Sano, K., & Onishi, H. (2016). Acute Adverse Reactions to Nonionic Iodinated Contrast Media for CT: Prospective Randomized Evaluation of the Effects of Dehydration, Oral Rehydration, and Patient Risk Factors. AJR. American Journal
Of Roentgenology, 207(5), 931-938. doi: 10.2214/AJR.16.16051
Namasivayam, S., Kalra, M. K., Torres, W. E., & Small, W. C. (2006). Original article: Adverse Reactions to Intravenous Iodinated Contrast Media: An Update. Current Problems
In Diagnostic Radiology, 35164-169. doi:10.1067/j.cpradiol.2006.04.001
Nielsen, Y., & Thomsen, H. (2013). Optimal management of acute nonrenal adverse reactions to iodine-based contrast media. Reports In Medical Imaging, Vol 2013, Iss Default, Pp 49-55. doi: 10.2147/RMI.S35589
25 Notter, L. E & Hott J. R. (1996). Forskningsmetodik inom omvårdnad. Lund:
Studentlitteratur.
Nyman, U., Almén, T., Aspelin, P., Hellström, M., Kristiansson, M & Sterner, G., (2005) Contrast-medium-induced nephropathy correlated to the ratio between dose in gram iodine and estimated GFR in ml/min. Acta Radiologica, (8), 830. doi:10.1080/02841850500335051 *Park, H. J., Park, J., Yang, M., Kim, M., Kim, S., Jang, G. C., & ... Kang, H. (2017). Re-exposure to low osmolar iodinated contrast media in patients with prior moderate-to-severe hypersensitivity reactions: A multicentre retrospective cohort study. European Radiology, (7), 2886. doi:10.1007/s00330-016-4682-y
Rance, K., & Goldberg, P. (2015). Anaphylaxis Overview: Addressing Unmet Patient Needs. Journal For Nurse Practitioners, 11(3), 352-359. doi: 10.1016/j.nurpra.2014.09.006 *Röhrl, S., Dendl, L. M., Scharf, G., Zeman, F., Stroszczynski, C., & Schreyer, A. G. (2015). Informed Consent in Contrast-Enhanced CT: Understanding of Risks and Identification of Possible Prognostic Factors. Rofo: Fortschritte Auf Dem Gebiete Der Rontgenstrahlen Und
Der Nuklearmedizin, 187(11), 973-979. doi:10.1055/s-0041-104212
Sam, I. D., Morasch, M. D., Collins, J., Song, G., Chen, R., & Pereles, F. S. (2003). Regular article: Safety of gadolinium contrast angiography in patients with chronic renal
insufficiency. Journal Of Vascular Surgery, 38313-318. doi:10.1016/S0741-5214(03)00315-X
Sharafuddin, M. J., & Marjan, A. E. (2017). Current status of carbon dioxide angiography.
Journal Of Vascular Surgery, 66(2), 618-637. doi:10.1016/j.jvs.2017.03.446
SOSFS 1999:26. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om att förebygga och ha
beredskap för att behandla vissa överkänslighetsreaktioner. Stockholm: Socialdepartementet.
SOSFS 2010:659. Patientsäkerhetslag. Stockholm: Socialdepartementet. Svenska Föreningen för Allergologi (2015). Anafylaxi. Rekommendationer för
omhändertagande och behandling. Hämtad den 3 september 2017 från
26 Svensk Uroradiologisk Förening (2014). Överkänslighetsreaktioner utlösta av radiologiska
kontrastmedel. Rekommendationer för riskvärdering, profylax, behandling och allergologisk utredning. Hämtad den 18 oktober 2017 från http://www.sfbfm.se/Files.aspx?f_id=123176
Thomsen, H. S. (2011). Contrast media safety- An update. European Journal of Radiology,
80(1), 77–82. doi: 10.1016/j.ejrad.2010.12.104
Tramèr, M.R., von Elm, E., Loubeyre, P. & Hauser, C. (2006). Pharmacological prevention of serious anaphylactic reactions due to iodinated contrast media: systematic review. BMJ:
British Medical Journal, (7570), 675. DOI: 10.1136/bmj.38905.634132.AE
Willman, A., Stoltz, P., & Bahtsevani, C. (2006). Evidensbaserad omvårdnad: en bro mellan
forskning och klinisk verksamhet. (2., [rev.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Wong, A. A., Charalel, R. A., Louie, J. D., & Sze, D. Y. (2013). Brief Report: Carbon Dioxide Contrast Enhancement for C-Arm CT Utility for Treatment Planning during Hepatic Embolization Procedures. Journal Of Vascular And Interventional Radiology, 24975-980. doi:10.1016/j.jvir.2013.03.029
Yucel, A., Gecici, O., Emul, M., Oyar, O., Gulsoy, U. K., Dayanir, Y. O., & ... Haktanir, A. (2005). Effect of Informed Consent for Intravascular Contrast Material on the Level of Anxiety: How Much Information Should Be Given?. Acta Radiologica, 46(7), 701-707. doi:10.1080/02841850500215816
Örnberg, G., & Andersson, B. (2012). Kompetensbeskrivning för legitimerad
röntgensjuksköterska. Hämtad den 1 september 2017 från
http://www.swedrad.com/images/stories/kompetensbeskrivning/komptetensbeskrivning_2012 _02_20.pdf
Bilaga 1. Granskningsprotokoll för kvantitativa studier
Beskrivning av studien
Forskningsmetod ☐ RCT ☐ CCT (ej randomiserad)
☐ Multicenter, antal center ... ☐ Kontrollgrupp/er ...
Patientkarakteristika Antal ...
Ålder ... Man/Kvinna ... Kriterier för inkludering/exkludering
Adekvat inkludering/exklusion ☐ Ja ☐ Nej
Intervention ... ... ...
Vad avsåg studien att studera?
Dvs. vad var dess primära resp. sekundära effektmått ... ... Urvalsförfarandet beskrivet?
Representativt urval?
Randomiseringsförfarande beskrivet? Likvärdiga grupper vid start?
Analyserade i den grupp som de randomiserades till? Blindning av patienter? Blindning av vårdare? Blindning av forskare? ☐ Ja ☐ Nej ☐ Ja ☐ Nej ☐ Ja ☐ Nej ☐ Vet ej ☐ Ja ☐ Nej ☐ Vet ej ☐ Ja ☐ Nej ☐ Vet ej ☐ Ja ☐ Nej ☐ Vet ej ☐ Ja ☐Nej ☐ Vet ej ☐ Ja ☐ Nej ☐ Vet ej
Bortfallsanalysen beskriven? ☐ Ja ☐ Nej
Bortfallsstorleken beskriven? ☐ Ja ☐ Nej
Adekvat statistisk metod? ☐ Ja ☐ Nej
Etiskt resonemang?
☐ Ja ☐ Nej
Hur tillförlitligt är resultatet?
Är instrumenten valida? ☐ Ja ☐ Nej
Är instrumenten reliabla? ☐ Ja ☐ Nej
Är resultatet generaliserbart? ☐ Ja ☐ Nej
Huvudfynd (hur stor var effekten? hur beräknades effekten? NNT,
konfidensintervall, statistisk signifikans, klinisk signifikans, powerberäkning)
... ... ... Sammanfattande bedömning av kvalitet
☐ Hög ☐ Medel ☐ Låg
Kommentar
... ...
