TANDHYGIENISTERNAS
INFORMATION TILL 13-ÅRINGAR
ANGÅENDE KOST, KOSTVANOR,
KARIES OCH MUNHYGIEN
Sanda Duratovic
Annika Hansson
Handledare: Anneli Lönnblad
Examensarbete (7,5p) Malmö högskola
Tandhygienistprogrammet Odontologiska fakulteten April, 2013 205 06 Malmö
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Sammanfattning ... Fel! Bokmärket är inte definierat.
2. Bakgrund ... 4
3. Syfte ... 5
4. Frågeställning ... 5
5. Material & Metod ... 5
6. Resultat ... 6
6. 1 Upplägg av information (kost, kostvanor, karies) ... 6
6.2 Hjälpmedel vid samtalet ... 7
6.3 Rekommendationer ... 7
6.4 13-åringars mottaglighet för information(tandhygienistens upplevelse) ... 7
6.5 Tandhygienisternas uppfattning om kunskapsluckor inom tandvård och betydelsen av socioekonomiska skillnader ... 7
6.6 Information till patienter med kunskapsluckor inom tandvården ... 8
6.7 Tidsaspekter ... 8
7. Metod och material-diskussion ... 8
8. Diskussion ... 9
9. Konklusion... 12
3
1. SAMMANFATTNING
Idag har varje landsting ansvar för barn och ungdomar till och med 19-års ålder att erbjuda skattefinansierad, fullständig och regelbunden tandvård samt specialisttandvård. Tandhygienisten bör kunna möta ungdomar som befinner sig i olika situationer och utifrån detta föreslå förbättringar. Syftet med ett bra samarbete mellan tandhygienist och tonåringen är att väcka intresse och motivation för förebyggande tandvård. En tidigare studie har visat att tandvårdspersonal väljer att ge kostinformation i hälften av fallen och kostrådgivning i vart femte fall. Tradition, kultur och ursprung har stor betydelse för en individs kostvanor d.v.s. hur mycket individen äter, vad den äter och intagsfrekvens. Enligt den svenska Tandvårdslagen har alla barn och ungdomar rätt att få den tandvård och information de behöver oavsett vilken socioekonomisk status de har. För att kunna genomföra studien skickades etikprövning in till etisk kommitté på Malmö högskola för godkännande. Därefter valdes fyra tandhygienister på två olika kliniker i Malmö. Intervjuerna gjordes på respektive arbetsplats. Tandhygienisterna fick inte tillgång till intervjufrågorna innan intervjutillfället. Denna studie har visat att två av fyra tandhygienister valde att ge ytlig information angående kost, kostvanor och karies till 13-åringar oavsett socioekonomisk status. De två andra tandhygienisterna valde att ge djupare information till de barn och ungdomar som hade bristande kunskap. Oftast hade dessa barn och ungdomar ett socioekonomisk låg status.
4
2. BAKGRUND
Enligt B.O. Hansson et al. (1) var kariesfrekvensen hög bland barn och ungdomar i början av 1970-talet, i och med detta gjordes en kraftig satsning på förebyggande tandvård. År 1973 kom folktandvårdslagen som hade stor genomslagskraft inom barntandvården. Lagen bidrog till att varje landsting fick ansvar för barn och ungdomar till och med 19-års ålder och erbjuda dem skattefinansierad, fullständig och regelbunden tandvård samt specialisttandvård. Under 1970-talet fick även fluortandkrämen sitt genombrott, detta inklusive de förebyggande åtgärderna bidrog till att kariessjukdomens karaktär ändrades. Mellan 1970- och 1980-talet började resultaten för ungdomars tandhälsa att synas. Trots att barn- och ungdomstandvården förbättrades under dessa decennier så mattades resultaten ner i mitten av 1990-talet. Dock har det visat sig på senare år att det fortfarande finns enstaka rapporter om försämringar hos tonåringar vad det gäller tandhälsa fast detta är inget som syns på riksnivå (2).
Tandvårdspersonalen bör etablera en god relation gentemot tonåringar för att få ett fungerande samarbete. Att vara tydlig, följa upp och behandla tonåringen som en vuxen är viktiga faktorer. Det är också viktigt att poängtera vikten av egenvård och ansvar för den egna hälsan utan att skuldbelägga. Tandvårdspersonalens syfte med ett bra samarbete är att väcka intresse och motivation hos tonåringen för förebyggande tandvård. Genom att ställa frågor om kost, kostvanor och karies får tonåringen själv reflektera över situationen (2). Trots detta har det visat sig att ungdomar tar åt sig mer av den information som föräldrarna ger än den information som tandvårdspersonalen ger (3). Tandvårdspersonal bör kunna bemöta ungdomar som befinner sig i olika situationer och utifrån detta föreslå förbättringar (4). Det är svårt att förändra tonåringens kostvanor genom enbart information och upplysning, huvudansvaret för förändring ligger hos patienten (2).
I en svensk studie från 2010, som gjorts på barn och ungdomar i åldrarna 3-19 år, har det visat sig att tandvårdspersonalen väljer att ge fluorterapi (professionellt på klinik), tandborstinstruktion och munhygieninformation som förstahandsval i ungefär 60 % av fallen. Att instruera om fluorterapi i hemmet och att ge kostinformation valdes i hälften av fallen. Kostrådgivning och fissurförsegling användes i vart femte fall. Klorhexidin användes sällan som preventiv metod. Enligt studien utförde tandläkaren planering och förebyggande åtgärder i större utsträckning än vad tandhygienisterna gjorde medan tandhygienisterna hade större roll avseende kontroller och planering av preventiva metoder för barn med låg eller mellanhög kariesrisk (5).
Tradition, kultur och ursprung har stor betydelse för en individs kostvanor d.v.s. hur mycket individen äter, vad den äter och intagsfrekvens. Det kan finnas många olika orsaker till varför en tonårings kostvanor förändras t.ex. ätstörningar eller krissituationer i familjen. Detta kan bidra till avvikelser och försämring av tonåringens kostvanor (4).
Tandvården har ofta svårt att nå ut till nyinvandrade familjer (6). I familjer där föräldrarna har det sämre ekonomiskt ställt, kortare utbildning eller invandrarbakgrund har det visat sig att de vuxna har sämre tuggförmåga och lägre tandvårdsutnyttjande. I dessa familjer är det också vanligare att barnen mellan åldrarna 3-15 år har eller har haft karies och denna grupp kallas för högriskgrupp (7). Anledningen till att det finns många invandrar- och flyktingbarn i denna riskgrupp är för att tandvården i det ursprungliga hemlandet inte prioriteras på samma sätt som i Sverige (6).
5 Mer undersökningar om det skulle finnas något samband mellan socioekonomisk status i olika områden och dess påverkan på hur en tandhygienist ger information om kost, kostvanor, karies och munhygien till en 13-åring med kariesrisk. Enligt den svenska Tandvårdslagen har alla barn och ungdomar rätt att få den tandvård och information de behöver oavsett vilken socioekonomisk status de har (8).
3. SYFTE
Syftet är att undersöka vilken information som tandhygienister ger till 13-åringar angående kost, kostvanor, karies och munhygien.
4. FRÅGESTÄLLNING
Hur resonerar tandhygienisterna kring informationen de ger?
Har faktorer som etnisk bakgrund och socioekonomiska skillnader någon påverkan i hur de ger informationen?
5. MATERIAL & METOD
Denna studie är en kvalitativ empirisk intervjustudie som har utformats till en pilotstudie. För att kunna genomföra studien fanns ett behov av en ansökan till den etiska kommittén om etikprövning, vid Malmö högskola.
Fyra tandhygienister på två olika kliniker i Malmö valdes ut för intervjuerna. Tandhygienisterna valdes ut av kliniksamordnarna på respektive kliniker. De två olika områdena hade olika socioekonomisk status, det ena hade låg status och det andra högt status. För att kunna skapa så bra intervjufrågor som möjligt användes en guidebok (9) som inspiration till hur intervjufrågorna skulle läggas upp så strategiskt som möjligt. Frågorna valdes med omsorg för att kunna täcka de aspekterna som skulle undersökas.
De frågor som ställdes var: Inledande frågor:
o Var gick du din utbildning?
o Hur länge har du arbetat som tandhygienist? Huvudfrågor:
1. Hur lägger du upp informationen du ger till en 13-åring (angående kost, kostvanor och
karies)?
Lägger du upp informationen annorlunda till en kariesaktiv 13-åring? Vid svar JA: På vilket sätt?
Upplever du att det finns kunskapsluckor angående kost, kostvanor och karies hos de 13- åringar med låg socioekonomisk status?
6 Björn Neroth (Divisionschef division Väst) kontaktades för godkännande av intervjuer inom Folktandvården Skåne. Klinikcheferna för respektive kliniker kontaktades och därefter bokades intervjuer med de fyra tandhygienisterna. Intervjufrågorna gavs inte ut till deltagarna innan intervjutillfället, eftersom författarna ville ha så sanningsenliga svar som möjligt, samt undvika välplanerade och förberedda svar.
Intervjuerna ägde rum på respektive tandhygienisters arbetsplatser, i en lugn miljö utan störande moment. Innan intervjun ägde rum så informerades tandhygienisterna om vad studien gick ut på och hur hela intervjun skulle gå tillväga. En portabel inspelningsapparat användes för att kunna fokusera på det som blev sagt utan att behöva dokumentera allt i skrift. Om författarna hade valt att bara dokumentera det som sades skrift hade det möjligtvis kunnat störa intervjuprocessen. Varje intervju varade i ca 15 minuter och fördes som ett vanligt samtal baserat på utvalda intervjufrågor. I förväg bestämdes vem som skulle intervjua och vem som skulle spela in och göra anteckningar. Dock kunde den som spelade in komplettera intervjuaren med frågor. Efter intervjun transkriberades hela inspelningen. Tillsammans lyssnade författarna av och gjorde anteckningar samt diskuterade materialet. Samband och olikheter ströks över med markeringspenna för att underlätta hantering av materialet. När transkribering och analysen av intervjuerna gjorts raderades ljudinspelningarna. För att på bästa sätt beskriva var och en av tandhygienisternas svar fick författarna hjälp om disposition av resultatdelen från handledaren. Detta resulterade i 7 ämnesområden i resultatdelen, upplägg av information (kost, kostvanor, karies), hjälpmedel vid samtalet, rekommendationer, 13-åringars mottaglighet för information(tandhygienistens upplevelse), tandhygienisternas uppfattning om kunskapsluckor inom tandvård och betydelsen av socioekonomiska skillnader, information till patienter med kunskapsluckor inom tandvården och tidsaspekter. För att bevara tandhygienisternas anonymitet och integritet användes istället pseudonymer som Tandhygienist 1, 2, 3 och 4. För att inte kunna identifiera intervjupersonerna och riskera deras anonymitet presenterades inte klinikerna i studien.
6. RESULTAT
Tandhygienister: Utbildningsort: Yrkesaktiv: Arbetat på samma klinik:
Klinik*: Thyg 1 Kristianstad 1 år 6 mån Ja 1
Thyg 2 Malmö 4 år 6 mån Nej, har arbetat på 4 olika kliniker, privat och på folktandvård.
1
Thyg 3 Malmö 4 år och 6 mån Ja 2
Thyg 4 Kristianstad 8 år Nej, har arbetat på 5 olika kliniker, privat
och på
folktandvården.
2
Figuren ovan visar var intervjuade tandhygienister har studerat, hur länge de har varit yrkesaktiva, om de har arbetat på samma klinik och vilken klinik de arbetar på.
* Klinik 1 – socioekonomiskt hög status. Klinik 2 – socioekonomiskt låg status.
6.1 Upplägg av information (kost, kostvanor, karies)
Alla fyra tandhygienisterna föredrog att ge informationen i slutet av behandlingen. Motiveringen var att patienten kom ihåg lättare om det lades i slutet som en sammanfattning.
7 Dock skiljer sig tandhygienist 2 och 3, eftersom de gärna lade upp informationen under behandlingen också och inte bara i slutet. Tandhygienist 3 menade att denna aldrig lade upp informationen i början och motiverade med följande: ”I början lägger jag det aldrig, för då
kör jag liksom själva undersökningsmomenten om man säger så, sen kan det hända alltså ibland att jag använder tiden effektivt, medan jag gör ett visst moment som patienten inte behöver svara på…”.
6.2 Hjälpmedel vid samtalet
Tandhygienist 1 och 2 använde sig ibland av plackinfärgning, annars inget annat visuellt hjälpmedel. Tandhygienist 3 och 4 använde sig mycket av sockerklockan, visning av kariesprogression på bilder och ibland infärgning. Ingen av tandhygienisterna använde sig av cariogram. Tandhygienist 1 uppgav att denna aldrig har tagit ett salivprov eller gjort ett cariogram sedan sin examen. Samma tandhygienist uppgav även att ”Om patienten borstar
rätt och det är rent, då går jag mer in på utredande alternativ. Vi färgar in mest på parodpatienter och ibland på barn, inte småbarn utan mer på dem som precis har börjat borsta själva.”. Tandhygienisten använde sig också av egna frågor som hjälpmedel.
Tandhygienist 2 sa att de innan haft ett godisskåp på kliniken där patienterna själva kunde se hur många sockerbitar olika sötsaker innehöll, men att detta senare tagits bort. Tandhygienist 4 uppgav att denna också använde sig av att visa hur många sockerbitar t.ex. en coca cola innehåller.
6.3 Rekommendationer
Tandhygienist 1 var väldigt inriktad på vilken sorts kost, vila, fluor och vatten. Tandhygienist 2 var väldigt inriktad på regelbundna måltider och vatten, men fokuserade även på öppna frågor så att patienten fick tänka till angående sin kariessituation. Tandhygienist 3 bedömde situationen utefter patientens behov och lade ofta vikten där denna ser att det brister. Ofta menar denna att det ändå är viktigt att man förklarar om sötsaker och dess negativa påverkan på tänderna. Tandhygienist 4 inriktade sig mycket på kostfrekvensen och sötsakskonsumtionen, men även tandborstteknik som ”gnuggmetoden” favoriserades.
6.4 13-åringars mottaglighet för information (tandhygienistens upplevelse)
Avseende bemötande av 13-åringar var det delade meningar mellan tandhygienisterna. Tandhygienist 1 ansåg att 13-åringar är helt ok i bemötandet men i sällskap med vänner får de en mer stöddig attityd. Då väljer tandhygienisten att be vännerna vänta i väntrummet. Tandhygienist 2 tyckte att 13-åringarna var lättare att hantera i jämförelse med 15, 16 och 17-åringar eftersom 13-17-åringarna var mer som barn, visar mer respekt för vuxna och hade inte kommit in i ”jag bestämmer själv”- fasen. Tandhygienist 3 menade att 13-åringarna kan vara lite svåra att nå fram till, eftersom de börjar få en attityd. Samma tandhygienist poängterar också att det är viktigt att stå på sig för att komma åt de här 13-åringarna som är i den så kallade ”proteståldern” för att få en bra respons. Tandhygienist 4 menade att det är väldigt olika i bemötandet från 13-åringarna, vissa är blyga och vissa spelar coola, denna uppgav även ”… men för det mesta är dem såhär tillbakadragna och duktiga. Dem kan man få med
och prata med.”.
6.5 Tandhygienisternas uppfattning om kunskapsluckor inom tandvård och betydelsen av socioekonomiska skillnader
Tandhygienist 1 ansåg att det inte finns mindre kunskap hos de som har socioekonomisk låg status, tandhygienisten menade att ”De flesta är medvetna, vissa mer, vissa mindre, men
generellt sett så är alla medvetna.”. Tandhygienist 2 ansåg att det fanns skillnader och att
8 tandhygienist 2 att det såklart kan finnas undantag och att vissa föräldrar sköter sina barns munhälsa exemplariskt trots sin socioekonomiska situation. Tandhygienist 3 ansåg att det fanns tydliga skillnader och mer bristande kunskap hos de med invandrarbakgrund. Tandhygienist 3 ansåg att:
[…] det är ett ganska stort fenomen egentligen kan man väl tycka, jag menar de flesta av dem 13-åringarna då, då oftast födda i Sverige och dem får ju den informationen från det att de är på BB va och jag tycker det är väldigt intressant att tandhälsan är så låg, alltså dålig, just de här grupperna som kommer just från sådana här familjer trots att de får samma information om och om igen, så det är väldigt uttjatande.
Tandhygienist 3 uppgav även att kultur, arv och tradition är grunden till kostvanorna, men att detta fortfarande är ett intressant fenomen eftersom familjerna har bott i Sverige i kanske 20 år men att det ändå inte skett någon förändring. Tandhygienist 4 ansåg att det fanns stora skillnader, ” … man märker tydligt, ser man andra så ja, lite mer medelklass, vissa är väldigt
nyttiga man ser skillnaden direkt hur kosten är.” Tandhygienisten drog även slutsatsen att
sambandet mellan nyinflyttade invandrare med en bra utbildning i det egna hemlandet har barn med bra munhälsa och friska tänder. Tandhygienisten menade också att det märks att det är vanligt med mycket sött och läsk bland invandrargrupper. Tandhygienist 2 påpekade att familjer som kommer från ett krigsdrabbat land brukar söta mjölken för att uppväga annat.
6.6 Information till patienter med kunskapsluckor inom tandvård
Här skiljde sig resultatet mellan klinikerna. Klinik ett valde att ge en mer ytlig och grundläggande information till patienterna från socioekonomiskt låga områden och förmedla kunskaperna på en mer basal nivå. På klinik två valde båda tandhygienisterna att ge djupare information till patienterna från socioekonomiskt låga områden. Tandhygienisterna menade att med djupare information får 13-åringarna större förståelse för varför de får karies. Dock bedömde de hur djupt de skulle gå efter hur de tolkade patientens kunskapsnivå.
6.7 Tidsaspekter
Tandhygienist 1 ansåg att det inte fanns tidsbrist utan hann oftast med allt, förutom om det skulle uppstå något störande moment. Tandhygienist 2 önskade att det funnits mer tid att lägga på de patienter som är väldigt kariesaktiva, istället får tandsköterskan ta över profylaxdelen med kost och infärgning. Tandhygienist 3 menade att tempot är högt på kliniken och att tiden därför måste struktureras väl.
7 METOD OCH MATERIAL-DISKUSSION
Studiens syfte och frågeställningar har kunnat besvaras.
Studiens svagheter är att det finns för få intervjupersoner, rätt så nyexaminerade tandhygienister med max åtta års erfarenhet vilket kan skilja sig från tandhygienister med mer yrkeserfarenhet. En annan svaghet när det gäller val av tandhygienister var att det inte var jämnt fördelat mellan könen, vilket är svårt att genomföra då majoriteten av tandhygienisterna är kvinnor. Studien har för få referenser/källor vilket kan bero på att det inte är forskat så mycket inom detta område.
Styrkorna med studien är att författarna fick ärliga och oförberedda svar om hur och vilken information som ges till 13-åringar angående kost, kostvanor och karies. Ytterligare en styrka
9 med studien var att intervjuerna spelades in och på så sätt kunde författarna lyssna på intervjuerna i efterhand och bearbeta svaren. Genom intervjuerna fick författarna djupare information från tandhygienisterna till skillnad från om en enkätstudie hade utförts. Detta på grund av att författarna fick mer ingående och motiverande svar. Om en enkätstudie gjorts hade det funnits risk för korta och ej motiverande svar. Studien styrker tandhygienistens roll genom att visa hur viktigt det är med att ge information på ett pedagogiskt sätt så patienterna förstår. Dessutom visar denna studie att det finns skillnader i den socioekonomiska aspekten och dess betydelse inom tandvården.
8 DISKUSSION
Tandhygienisterna resonerar olika beroende på var de lägger sitt fokus i informationsinnehållet, hälften av de intervjuade tandhygienisterna valde att lägga fokus på kost, vila och vatten. Medan de andra gick djupare in på kostinnehåll, för att patienten ska få en förståelse för hur kosten påverkar tänderna. Författarna anser att kost, vila och vatten är bra rekommendationer eftersom dessa är viktiga ur kariessynpunkt. Att diskutera med patienten vad kosten innehåller, om patienten får tillräckligt med vila mellan kostintag för att låta tänderna remineraliseras och om patienten dricker tillräckligt med vatten mellan måltiderna för att underlätta neutralisation av munhålan. SBU presenterar att kariesprevention kan ske genom att informera angående sockrets betydelse för utvecklingen av karies (7). Genom intervjuerna har det visat sig att hälften av tandhygienisterna valde att ändra sitt informationssätt, utifrån patientens etniska bakgrund och socioekonomiska skillnader. De resterande två tandhygienisterna låter sig inte påverkas av patientens socioekonomiska status eller dess etniska bakgrund, utan väljer istället att ge lika information till alla. Författarna anser att båda tillvägagångssätten har för- och nackdelar. Risken med att ändra sitt informationssätt är att en generalisering kan ske. De som har det sämre ställt eller har en annan etnisk bakgrund bör inte antas ha lägre kunskap än någon annan. Dock kan ändring av informationssättet vara till hjälp för individen då tandhygienisten anpassar sig till patientens behov och kunskap. Enligt ett citat från SBU-rapporten respekterades inte människors autonomi genom att rikta insatser till utsatta grupper, ”Att rikta tandhälsovårdsinsatser till
grupper med störst vårdbehov skulle vara bra men skulle inte respektera människornas autonomi, dvs rätt att själv söka, välja och acceptera tandvård’’ (7). Författarna anser att alla
ska behandlas lika oavsett var man kommer ifrån och hur ens ekonomiska situation ser ut. Som tandhygienist ska man kunna bemöta olika människor och deras kunskapsbehov och utifrån detta behandla varje individ individuellt.
Samtliga tandhygienister valde att lägga informationen i slutet av behandlingen, hälften av tandhygienisterna nämnde dessutom att de även brukar lägga det under behandlingens gång. Det råder en begränsad tidsaspekt inom folktandvården vid varje patienttillfälle, därför är det viktigt att utnyttja tiden väl och göra ett bra upplägg. En av tandhygienisterna resonerade att denna tog tillfället i akt att utnyttja tiden effektivt, genom att ge informationen till patienten vid moment där patienten inte behövde svara. Författarna anser att det är ett bra sätt att utnyttja tiden under behandlingens gång, men att huvudfokus bör ligga på att sammanfatta i slutet av behandlingen för det är mest troligt att patienten kommer ihåg detta då. Nackdelen är att patienten inte kan få tillfälle att ställa frågor gällande informationen. I Karin Sjögrens bok ”Att flytta berg” påpekar hon hur viktigt det är att ge patienten möjlighet att ställa frågor och att vi som vårdgivare måste tänka på att upprepa och sammanfatta det som sägs (10).
10 Hälften av tandhygienisterna uppgav att de inte hann med att göra infärgning, den ena överlät detta moment till tandsköterskan, vilket motsäger tidigare studie (5) då denna studie uppgav att tandhygienister spelar större roll vid kontroll och planering av preventiva metoder för barn och ungdomar. Tandhygienist 3 uppgav att denne helt enkelt inte brukade hinna med det, eftersom det är ett högt tempo på kliniken. Författarnas egen erfarenhet av plackindex är att infärgning ska ske för att patienten själv ska få se hur det ser ut i munnen och vad patienten själv kan förbättra. Författarna anser att infärgning är en pedagogisk och användbar metod. Andra tandhygieniststudenter har undersökt plackindexets betydelse för patientens motivation, ”Det underlättar för munhygieninstruktionen för både patienten och
tandvårdspersonalen. Patienten involveras i instruktionsprocessen och motivationen till att utföra munhygienåtgärder förbättras” (11).
Tandhygienisterna på klinik ett valde att ge ytlig information till alla 13-åringar oavsett socioekonomisk status. Tandhygienisterna på klinik två valde att gå djupare i all information och dessutom använda sig av sockerklockan rutinmässigt. Samma tandhygienister gav djupare information för att patienten skulle få en större förståelse för vad han/hon konsumerade och vilken påverkan detta har på tandhälsan. Författarna tycker båda tillvägagångssätten är bra, men båda har för- och nackdelar. Fördelarna med att ge en ytlig information är att det blir lättare för patienterna att förstå grundorsaken till karies. Nackdelen är att informationen inte är individanpassad utan ges mer som en rutin för vad som ska sägas. Socialstyrelsen skriver att patienten ska få information utifrån patientens egna förutsättningar. De omständigheter som måste beaktas kan t.ex. vara patientens ålder, mognad, erfarenhet och språklig bakgrund (12). De patienter som har ett behov av mer ingående information för att kunna förstå får inte detta på grund av att tandhygienisterna väljer att ge alla samma information. Tandhygienisterna på klinik ett använder sig sällan av visuella hjälpmedel, så som sockerklocka eller illustrerande bilder på kariesprogression, eller hur mycket socker vissa matprodukter innehåller. Detta är också en nackdel, eftersom visuella hjälpmedel kan öka förståelsen för kariessjukdomen och blir som ett underlag för det tandhygienisten säger. Fördelarna med klinik tvås tillvägagångssätt är att patienten får genom den djupare informationen större förståelse för hela kariesförloppet. Författarnas uppfattning är att 13-åringarnas förståelse ökar när de blir visade sockerklockan och kariesprogression på bild. Nackdelarna med denna metod är att patienten kan få för mycket information som de inte kan ta till sig och glömmer informationen när han/hon går därifrån. Dock sa tandhygienist 3 att denna alltid individanpassar sitt upplägg av information till patienten.
En studie som presenterats i introduktionen (5), beskrev att det var vanligt att ge fluorterapi i hemmet och på klinik, att ge tandborstinstruktion och munhygieninformation. Studien visade också att kostinformationen valdes i 50 % av fallen. Genom intervjuerna har författarna kommit fram till att kostinformation valdes av samtliga tandhygienister, vilket var det vanligast förekommande svaret. Att informera om fluor valdes av tandhygienist 1 och tandhygienist 4 var den enda av tandhygienisterna som nämnde tandborstteknik samt illustrera på modell inför patienten. Författarna anser att genom förklaring och illustration angående fluor och tandborstteknik och dess påverkan på tänderna, ökar patientens förståelse kring de försvarsfaktorer som motverkar karies, vilket på lång sikt bör ge förbättrad tandhälsa.
Hälften av tandhygienisterna, valde att vara tydliga med att sätta gränser när det kom till 13-åringar. Tandhygienist 1 valde att inte låta 13-åringen ta med vänner in i behandlingsrummet, med risk för att patienten skulle bli stökig i vännernas sällskap. Författarna förstår detta resonemang, men resonerar att patienten kan bli ännu stökigare när någon annan försöker
11 bestämma vem denna ska få ta med sig in i behandlingsrummet, eftersom de är i en slags ”protestålder”. Tandhygienist 3 valde att ifrågasätta 13-åringens intresse om denna visade nonchalans. Detta tycker författarna är ett bra sätt att fånga 13-åringens uppmärksamhet och ansvarstagande för sin munhälsa. Då en tidigare källa (2) har visat att huvudansvaret för förändring ligger hos patienten. Tandhygienist 2 valde att ställa öppna frågor till 13-åringen för att få denna att reflektera över sin situation. Författarna tror att detta bidrar till en god vårdrelation mellan patient och tandhygienist, eftersom detta gör att patienten öppnar upp sig och får inte känslan av att bli tillsagd. Dessutom nämns det i en referens (2) att tonåringen själv ska få reflektera genom att tandhygienisten ska ställa frågor angående kost, kostvanor och karies. Författarna anser att öppna frågor bidrar till ökat förtroende mellan tandhygienist och patient, eftersom patienten känner sig mer delaktig i sin behandling.
Majoriteten av tandhygienisterna såg tydliga samband mellan socioekonomisk status och bristande kunskap angående kost, kostvanor och karies. En tidigare studie visade sambandet mellan socioekonomisk status och ökad förekomst av karies (13). Författarna anser att detta samband kan bero på att det finns bristande kunskap hos individer med socioekonomiskt låg status. Tandhygienist 1 såg inga skillnader, utan upplevde det som att vissa kunde mer och andra mindre oavsett vilken socioekonomisk status de hade. Författarna funderar på om detta kan beror på att tandhygienist 1 har mindre yrkeserfarenhet och bara har arbetat på en klinik i ca ett och ett halvt år. De andra tandhygienisterna har mer yrkeserfarenhet, samt att två av tre har arbetat på olika kliniker, såväl privat som folktandvård. Vilket ger en ökad kompetens och erfarenhet av olika individer.
12
9 KONKLUSION
Denna studie har visat att de fyra tandhygienisterna som intervjuades resonerade olika angående informationen till 13-åringar angående kost, kostvanor och karies. Hälften av tandhygienisterna gav ytlig information till alla barn oavsett socioekonomisk status. Ytlig på så sätt att de bara berättade kort och enkelt, exempelvis: socker är dåligt för tänderna. Resterande tandhygienister gav djupare information till de barn som hade bristande kunskap inom kost, kostvanor och karies genom att visa illustrationer om vad som händer i tanden och förklarade mer ingående vad karies beror på. Oftast hade dessa barn en socioekonomiskt låg status.
13
10 REFERENSER
(1) Hansson B-O. Barntandvård. Solna: LIC : Invest-odont; 1991
ej re , od er T, T etman . edodonti. to kholm: Gothia; 2005
(3) Hattne K, Folke S, Twetman S. Attitudes to oral health among adolescents with high caries risk. Acta Odontol Scand 2007 Aug;65(4):206-213
iktlinjer för barn- o h ungdomstandvård. und olktandvården
(5) Sarmadi R, Gahnberg L, Gabre P. Clinicians' preventive strategies for children and adolescents identified as at high risk of developing caries. Int J Paediatr Dent 2011 May;21(3):167-174
(6) Rikshandboken. Barnhälsovård för invandrarbarn [Internet]. Stockholm: Rikshandboken; [Citerad 12 okt 05]. Tillgänglig via http://www.rikshandboken-bhv.se/Texter/Barnhalsovard-forinvandrarbarn/Tandhalsa/
olm A, tatens beredning för medi insk utvärdering. Att förebygga karies en systematisk litteraturöversikt. Stockholm: SBU; 2002
(8) Svensk författningssamling. Stockholm: Sveriges Riksdag. Tandvårdslag (1985:125) (9) Kvale S, Torhell S. Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur; 1997. (10) Sjögren K. Att flytta berg, boken om kommunikation med patienter. Alfa Print ISBN 91-631-7693-9, 2005.
(11) Jönsson J, Dalshad N. Plackindex, gingivalindex och erhållna munhygienåtgärder hos patienter i åldern 20-26 år som har behandlats vid tandhygienistprogrammet i Kristianstad. Pdf-fil [Internet]. 2007[Citerad 2013 mars 20]. Tillgänglig via hkr.diva-portal.org/smash/get/diva2:230607/FULLTEXT01
(12) Socialstyrelsen [Internet]. Stockholm: Socialstyrelsen. Frågor och svar om vårdens skyldighet att informera och göra patienten delaktig;[Citerad 2013 mars 27] Tillgänglig via http://www.socialstyrelsen.se/fragorochsvar/dinskyldighetattinformeraochgo#anchor_4
(13) Julihn A, Ekbom A, Modéer T. Migration background: a risk factor for caries development during adolescence. European Journal of Oral Sciences. 2010;118:618-25.
