Examensarbete i sexologi Malmö universitet
30 hp Hälsa och samhälle
Masterexamen i sexologi 205 06 Malmö
Januari 2020
MANUS FÖR MAKT
OCH NJUTNING
INTERVJUER MED UNGA VUXNA BDSM-UTÖVARE
ANALYSERADE UTIFRÅN TEORIN OM SEXUELLA
SCRIPT
2
MANUS FÖR MAKT
OCH NJUTNING
INTERVJUER MED UNGA VUXNA BDSM-UTÖVARE
ANALYSERADE UTIFRÅN TEORIN OM SEXUELLA
SCRIPT
FOX FOXHAGE
Foxhage, F. Manus för makt och njutning: Intervjuer med unga vuxna BDSM-utövare analyserade utifrån teorin om sexuella script. Examensarbete i sexologi, 30 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för Hälsa och samhälle, Institutionen för socialt arbete: sexologi, 2020.
Bakgrund: Samhällsvetenskaplig och sociologisk forskning om BDSM (en paraplyterm för bondage/disciplin, dominans/underkastelse och sadomasochism) är ett växande område sedan slutet av 1990-talet. Forskning som fokuserar på yngre BDSM-utövare saknas dock. Syfte: Studiens syfte är att, utifrån teorin om sexuella script (Simon & Gagnon 1986), undersöka vilka innebörder BDSM kan ha för unga vuxna BDSM-utövare i Sverige 2019. Metod: Studien baseras på kvalitativa intervjuer med nio individer, i åldersintervallet 19–24 år, som
definierar sig som BDSM-utövare. Materialet analyseras tematiskt utifrån teorin om sexuella script och Kenneth Burkes dramatistiska pentad. Resultat: Materialet kategoriseras i tre huvudteman som innefattar sammanlagt nio underteman: Konsonanser (”Kommunikation och utövande”, ”Intimitet och relationer” och ”BDSM som den trygga sfären”), Dissonanser (”Dominant och jämställd” och ”Negativa upplevelser och övergrepp”) samt Flertydiga harmonier (”Förnuft och känsla”, ”Feminisering som väg till njutning”, ”Åldersscript”, och ”Att skära sig med olika innebörder”). Analysen visar att BDSM kan ha positiva, negativa och paradoxala innebörder för unga vuxna utövare. Hur BDSM upplevs tycks ha samband med i vilken utsträckning sexuella script på olika scriptnivåer kongruerar med varandra. Diskussion: Resultaten överensstämmer delvis med tidigare
forskning, till exempel hur kommunikationen kan gå till, förekomsten av en sekvens av olika faser i utövandet, förhållningssätt till jämställdhet,
iscensättningar kopplade till föreställningar om kön och ålder samt hur BDSM relateras till intimitet, relationer och ett tryggt sammanhang. Utmärkande i empirin är att strypsex betraktas som vardagligt och vanligt. En analys av
beteendet ”att skära sig själv” i förhållande till självskadande och BDSM visar att beteendet kan ha flera innebörder.
Nyckelord: BDSM, unga vuxna, sexuella script, dramatistisk pentad, kvalitativ metod, intervjuer.
3
SCRIPTS FOR POWER AND
PLEASURE
INTERVIEWS WITH YOUNG ADULT BDSM
PRACTITIONERS
FOX FOXHAGE
Foxhage. F. Scripts for Power and Pleasure: Interviews with young adult BDSM-practitioners. Degree project in sexology 30 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social Work, 2020.
Background: Social scientific and sociological research on BDSM (an umbrella term for bondage/discipline, dominance/submission and sadomasochism) is a growing field since the late 1990s. However, research focusing on younger BDSM practitioners is lacking. Aim: Drawing on Simon and Gagnons (1986) concept of sexual scripting, the aim of this study is to examine meanings of BDSM among young adult practitioners in Sweden 2019. Method: The study is based on qualitative interviews with nine individuals, in the ages of 19 to 24 years, who define themselves as BDSM practitioners. The material is analyzed thematically using sexual scripting theory. Result: The material is categorized into three main themes that includes a total of nine sub-themes; Consonances (“Communication and practice”, “Intimacy and relationships,” and “BDSM as a safe sphere”), Dissonances (“Dominant and equal” and “Negative experiences and abuse”), and Ambiguous harmonies (“Reason and emotion”, “Pleasure through feminization”, “Age scripts,” and “Different meanings in ‘self-cutting’”). The analysis shows that BDSM can contain positive, negative, and paradoxical meanings to young adult practitioners. How BDSM is perceived seems to be related to whether scripts on different levels are congruent or incongruent. Discussion: The results are partly consistent with previous research, e.g. patterns of communication, sequences of events in practice, approaches to gender equality, conceptions of gender and age in BDSM sessions, and how BDSM is related to intimacy and relationships and experienced as a safe environment. A divergent finding is that breathplay is considered common and ordinary. An analysis of self-cutting, in relation to self-harm behavior and BDSM, shows that self-cutting can have several meanings.
Keywords: BDSM, young adults, sexual scripts, sexual scripting, dramatistic pentad, qualitative method, interviews.
4
FÖRORD
Jag föddes i mitten av 1970-talet och växte upp i ett jämtländskt samhälle med runt femtusen invånare. En dag kom länets enda ungdomsmottagning till min skola. Personalen sa att mottagningen fanns till för ungas sexuella och psykiska hälsa och de avslutade med att berätta att alla var välkomna. Men själv kände jag mig inte träffad. För utifrån deras exempel på vad man kunde få hjälp med, och deras sätt att använda språket, uppfattade jag att verksamheten fanns till för heterosexuella ungdomar. Därför drog jag slutsatsen att ungdomsmottagningen inte fanns till för mig. Efter att i vuxen ålder ha arbetat på ungdomsmottagningar i över tio år har jag haft anledning att tänka tillbaka på denna erfarenhet. Vad var det som gjorde att jag inte kände mig välkommen? Jag tror inte att personalen med avsikt ville stänga vissa unga ute. Istället tänker jag att åtminstone en del av svaret står att finna i en kunskapsbrist som ledde till ett osynliggörande. På den tiden var kunskapsnivån i hbtq-frågor mycket lägre än nu. Många medelålders vuxna hade knappt tänkt tanken att unga människor kunde vara homo- eller bisexuella, än mindre transpersoner (ett ord som ännu inte var uppfunnet). Genom politiskt påverkansarbete räknas hbtq-frågor numera till en del av området sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, både i Sverige och i det internationella samfundet.
Den här undersökningen handlar om unga vuxna BDSM-utövares erfarenheter och tankar.1 Som den amerikanska sexualitetsforskaren Alfred Kinsey
konstaterade redan i mitten av förra århundradet finns det inget som utmärker människans sexualitet mer än dess variation. Och unga vuxna BDSM-utövare är, vilket kommer att visas i denna uppsats, människor med varierande erfarenheter och olika förhållningssätt. Men precis som för trettio år sedan, när det gällde hbtq-frågor, tror jag att kunskapen om BDSM är låg bland yrkesverksamma på till exempel skolor och på ungdomsmottagningar. Därför riskerar unga BDSM-utövare att känna sig exkluderade och ovälkomna i samhället i stort och av institutioner som ska finnas till för dem. Det vill jag motverka med hjälp av den här uppsatsen. Jag tror att kunskap kan förändra den sociala verkligheten till det bättre, öka friheten och jämlikheten för människor. Det är den ena tunga
anledningen till att jag har skrivit den här uppsatsen.
Den andra anledningen handlar om att jag under hela masterutbildningen känt en längtan efter att få använda teorin om sexuella script lite mer fördjupat. I den ena hemtentamen efter den andra har jag refererat till teorins upphovspersoner Bill Simon och John Gagnon – som jag under uppsatsarbetet har lärt mig ska uttalas [ˈgænjən] – utan att det funnits utrymme att läsa och skriva så mycket som jag egentligen önskat. Det fick bli en karamell att spara till uppsatsen tänkte jag – och så blev det. Som en bonus har jag gått och blivit förtjust i 1900-talstänkaren Kenneth Burke. Hans bok Permanence and Change: An Anatomy of Purpose, från 1954, är både briljant och vacker. Fastän den inte kom till användning i själva uppsatsen kommer jag alltid bära med mig hans illustrativa anekdoter. Som när han exemplifierar ”perspective by incongruity” med ett dramatiskt barnögonblick då han lärde sig att de trygga, maskulina och faderslika lejonhannarna faktiskt ingick i den feminina kategorin kattdjur. Liknande ögonblick upplever också jag.
1 BDSM är ett paraplybegrepp för sätt att njuta som bygger på maktförskjutning och/eller att
tillfoga eller tillfogas smärta. Bokstäverna står för de engelska orden bondage, discipline, dominance, submission, sadism och masochism.
5
Jag vill framföra ett innerligt tack till var och en av er nio personer som jag har intervjuat för den här studien. Med öppenhet och generositet delade ni med er av era erfarenheter och upplevelser. Ni har min varmaste tacksamhet för förtroendet ni gav mig! Tack också till er som ville delta men av olika skäl inte hade, eller fick, möjlighet.
Ett stort tack till min handledare Lotta för att du genom din avhandling och din undervisning väckte min nyfikenhet för BDSM på sexologiprogrammet. En bättre handledare hade jag inte kunnat önska mig. Tack för din excellenta handledning och allra mest för din empati när arbetet varit tungt.
Jens, min vän, transkriberare och korrekturläsare. Ditt arbete var nödvändigt för mig. Du är en pragmatisk balanskonstnär av högsta klass – få kan nog hitta linjen mellan talspråklig autenticitet och skriftspråklig läsbarhet som du. Din
noggrannhet och professionalism har varit så värdefull för mig. Tack!
Tack till Nina som hjälpt mig med att organisera tid och uppgifter. Du har varit min ivriga snitslare längs den här uppsatsstigen.
Tack till David, för att du lät publicera på Darkside att jag sökte deltagare till min studie. Genom din ställning i den svenska kinkycommunityn gav du legitimitet till min rekrytering på ett sätt som ingen annan hade kunnat göra.
Alla lärare och kurskamrater på sexologiprogrammet, ni har betytt så mycket för mig. Reskamrater på en lustfylld intellektuell resa har ni varit – ingen nämnd men verkligen ingen glömd heller. Tack för alla trevliga, spännande och ibland
dråpliga stunder!
Till sist, tack Harald för vår fina vänskap. Du finns för alltid i mitt hjärta som en pärla av guld. Om jag inte hade haft lyckan att lära känna dig hade den här uppsatsen aldrig skrivits med den passion som drivit mig under arbetsprocessen.
6
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
FÖRORD 4
INLEDNING 7
Problemområdet 8
Syfte och frågeställningar 9
Disposition av uppsatsen 9
TIDIGARE FORSKNING 10
Patologiserande perspektiv 10
Avpatologiserande 11
Sentida och samtida perspektiv 11
Sex som självskadebeteende 12
METOD 13
Urval och rekrytering 13
Intervjuer och transkribering 13
Tematisering och analys 14
Kriterier för vetenskaplig kvalitet 14
Förförståelse 15
Etiska överväganden 16
TEORETISKT RAMVERK 16
Kort förhistoria 16
Teorin om sexuella script 17
Stollers och Burkes bidrag 21
Sammanfattning 22
RESULTAT OCH ANALYS 23
Översiktligt om studiens deltagare 23
Tema: Konsonanser 23
Tema: Dissonanser 30
Tema: Flertydiga harmonier 34
Sammanfattning och besvarande av frågeställningarna 43
DISKUSSION 45 Metoddiskussion 45 Resultatdiskussion 46 Slutsatser 48 Avslutande ord 49 ORDLISTA 50 REFERENSER 51 BILAGOR 58 Bilaga A – Rekryteringsartikel 58 Bilaga B – Informationsbrev 59 Bilaga C – Intervjuguide 60 Bilaga D – COREQ 61
7
INLEDNING
Jag vill inleda denna uppsats med att kort beskriva BDSM som fenomen. För en fördjupande läsning rekommenderas någon av de nyckeltexter som publicerats inom BDSM-forskningen (se Bauer 2016; Newmahr 2014; Weiss 2015). BDSM är ett paraplybegrepp för olika typer av njutning, där överenskommet maktförskjutande, smärta eller båda delar är betydelsefulla för njutningen. Bland både forskare och utövare anses BDSM bygga på frivillighet, öppen
kommunikation och säkerhetstänk (Simula 2018). Själva bokstäverna i ”BDSM” står för begynnelsebokstäverna i de engelska orden: ”bondage and discipline”, ”dominance and submission” och ”sadism and masochism”. På svenska har termerna ”bondage och disciplin”, ”dominans och undergivenhet” och ”sadism och masochism” använts i akademiska sammanhang (i Carlström 2016). Det är vanligt att vara intresserad av en begränsad del av det som ryms under paraplyet eftersom BDSM är så brett och mångfasetterat. Bondage handlar om begränsad rörelsefrihet eller begränsning av sinnesintryck (Newmahr 2014). Det kan genomföras med exempelvis rep, handklovar, hörselskydd eller ögonbindel. När rörelsefriheten eller ett eller flera sinnen begränsas kan en förhöjning i
upplevelsen av tillgängliga sinnesintryck inträffa. Andra njuter mer av aspekten att ta eller ge ifrån sig kontroll. Disciplin handlar om konkret lydnad, beröm och bestraffning (Weiss 2015). Dominans och undergivenhet är en bredare kategori av praktiker som inte behöver innebära specifika ritualer för beröm och bestraffning, som ofta ingår i disciplin. Dominans och undergivenhet kan visas på subtila sätt, till exempel genom blickar eller mycket små betydelsebärande handlingar i interaktionen. Dynamiken kan också vara mer tydlig, med inslag av exempelvis verbal förnedring (Carlström 2016). Sadism innebär att, med inhämtat samtycke, finna njutning i att tillfoga en annan person smärta, medan masochism är att tycka om att ta emot smärta – den andra sidan i den sadomasochistiska dynamiken (Bauer 2016). För vissa är smärtan njutningsfull i sig själv, just medan den upplevs. Andra tycker snarare om den stora utsöndring av endorfiner som sker något efter att kroppen registrerat att det gör ont. Ytterligare andra tycker om att tänja på sina gränser och se vad man klarar av, medan vissa njuter mest av maktförskjutningen det innebär att ge eller få smärta. Naturligtvis är det även möjligt för en och samma person att uppleva flera njutningsfulla aspekter samtidigt. Många beskriver sitt BDSM-utövande som en lek eller rollspel, något att gå in och ut ur. Andra beskriver sitt det som en livsstil, en naturlig aspekt av vardagen eller viktig del av identiteten (Carlström 2016). Ofta, men inte alltid (Newmahr 2010), upplevs BDSM som en sexuell njutning. Många som utövar BDSM tycker också om att ha sex utan BDSM-inslag ibland (Simula 2018). Oavsett en persons sexuella läggning, könsidentitet och könsuttryck kan
vederbörande vara intresserad av BDSM (Bauer 2016). Personer som inte själva definierar sig som BDSM-utövare kan tycka om praktiker, eller fantasier, som andra skulle beskriva som BDSM (Bauer 2014).
Slutligen: BDSM kan kategoriseras som kinky, ett begrepp som innefattar en rad icke-normativa sexuella intressen, bland annat fetischism (Simula 2018).
Fetischism, njutning kopplat till föremål, är dock ett eget fenomen som begreppsmässigt bör skiljas från BDSM. Fetischism räknas därför inte in i BDSM-begreppet i den här studien.
8 Problemområdet
Den svenska sexualitetsforskaren Charlotta Carlström (2016) konstaterar i sin avhandling BDSM: Paradoxernas praktiker att ”BDSM var ett så gott som okänt fenomen tills för bara några år sedan” (s. 13). Så varför har BDSM rört sig från det esoteriska till erkänt allmängods i det svenska medvetandet så snabbt? Svaret står till stor del att finna i ett av de största globala populärkulturella fenomen på 2010-talet: boktrilogin, och senare filmtrilogin, som startade med Fifty Shades of Grey (James 2012). Sedan den första romanen kom ut har böckerna sålt i över 150 miljoner exemplar världen över (New York Times 2019). När den första filmen hade premiär i Sverige 2015 sågs den av 125 000 personer – bara första helgen (Dagens Nyheter 2015). Själva berättelsen handlar om den dominante
affärsmannen Christian Grey och den undergivna collegestudenten Anastasia Steele och deras relation. Det har debatterats, inte minst bland BDSM-utövare själva, i vilken mån trilogin verkligen handlar om BDSM (Drdova & Saxonberg 2019). Oavsett vad man anser om den saken så har fenomenet Fifty Shades utan tvekan bidragit till att göra BDSM känt bland allmänheten på några få år.
Bland unga är BDSM också känt – en del utövar det själva. Det märker jag i mitt arbete som kurator och sexualupplysare på en ungdomsmottagning i Stockholm. Där möter jag BDSM-intresserade unga i kuratorssamtal flera gånger i månaden. Ibland träffar jag elevgrupper i skolor, och då brukar jag få positiv respons i utvärderingar för att jag synliggjort BDSM under presentationen. Andelen vuxna som har erfarenhet av BDSM anges i amerikanska studier vara 5–25 % (Simula 2019) och i Sverige på cirka två procent (Lewin m.fl. 1996). Vi har dock ingen kunskap om hur många unga BDSM-utövare det finns. De syns sällan i
massmedial rapportering, i samhällsdebatten, eller i forskning. I till exempel UngKAB15 (Folkhälsomyndigheten 2017), som är en svensk enkätstudie om ungas kunskap, attityder och beteende kopplat till sexuell hälsa, ställdes inga frågor om BDSM. Men alldeles i slutet av enkäten fanns en öppen fråga, där respondenterna kunde skriva fritt.2 Flera respondenter skrev där spontant om
BDSM, enligt en tjänstemans muntliga uppgifter till mig (A-C. Schindele,
personlig kommunikation, 5 maj 2017). Något annat som visar på förekomsten av unga vuxna BDSM-utövare i Sverige är gruppen ”Unga inom BDSM” på
Darkside.se, ett svenskt onlinecommunity för BDSM-utövare och fetischister. Gruppen samlar 2 571 personer i åldern 18–30 år (3 dec. 2019). Eftersom samtliga BDSM-utövande unga knappast kan vara medlemmar på Darkside.se, finns alltså säkerligen betydligt fler än så runt om i landet. Att unga vuxna BDSM-utövare existerar kan alltså slås fast. Och även om kvantitativ forskning om vuxna BDSM-utövare visat på god psykisk hälsa i denna grupp (Cross & Matheson 2006; Richters m.fl. 2008; Wismeijer m.fl. 2013), vet vi alldeles för lite om hur unga vuxna BDSM-utövare mår och har det. Från forskning om unga hbtq-personer vet vi att hälsan påverkas negativt av så kallad minoritetsstress och förtryckande normer (Bränström 2018; DiPlacido 1998). Äldre vuxna BDSM-utövare i Sverige har rapporterat om upplevelser av diskriminering (Carlström 2016). Därför kan det antas finnas en risk att unga vuxna också har sådana erfarenheter.
I samhället har begreppet ”samtycke” diskuterats mycket se senaste åren. Det skedde i den debatt om ”gråzonsex” som initierades av journalisten Johanna Koljonen 2010. Det var också centralt hösten 2017 när sexuella trakasserier och
2 Frågan löd: ”65. Har du några ytterligare kommentarer får du gärna skriva dem här: [utrymme för
9
övergrepp uppmärksammes i både Sverige och många andra länder under den omfattande #metoo-kampanjen. Begreppet samtycke har också lyfts fram i skolsammanhang, i samband med en tänkt förändring av sex- och
samlevnadsundervisningen. En viktig aspekt i samtliga diskussioner om samtycke har varit hur samtycke kan och bör kommuniceras. I BDSM-kulturen är
kommunikation om samtycke en hörnsten och närmast en del av själva
definitionen av BDSM (Simula 2019). Hur just unga BDSM-utövare lär sig och utövar samtycke är dock inte känt. Ytterligare en kunskapslucka vad gäller unga BDSM-utövare är deras erfarenheter av övergrepp. Under #metoo-kampanjen bildades många undergrupper som bröt tystnaden om trakasserier och övergrepp inom olika yrkes- och intressegrupper. En av dessa undergrupper var Vi säger rött, som bildades av BDSM-utövare med denna erfarenhet. Viktiga diskussioner fördes inom kinkykulturen (Darkside 2018). När det gäller forskning om äldre vuxna BDSM-utövares upplevelser av ofrivillighet och icke-samtycke får den sägas vara sparsam. I sin avhandling berör Carlström (2016), i viss mån, situationer som tangerar detta tema. Forskning om unga vuxnas negativa erfarenheter har jag inte hittat. Något som däremot diskuterats offentligt när det gäller BDSM och unga är kopplingen till självskadebeteende. I ett
uppmärksammat rättsfall, där en 32-årig man åtalades för att ha grovt misshandlat en 16-årig flicka i Malmö (Hovrätten över Skåne och Blekinge, mål nr B 2802-10), utgick den åtalades försvar från utgångspunkten att det hade rört sig om frivillig BDSM. Det hörde till saken att 16-åringen i flera år hade lidit av psykisk ohälsa som bland annat tagit sig uttryck som självskadebeteende. Frågan blev: kunde flickans BDSM-utövande ses som en form av självskadebeteende, som den åtalade underlättade? Tanken om BDSM som självskadebeteende kan ses som en utlöpare av diskursen om sex som självskadebeteende. Det är att alldeles nytt forskningsfält, ännu med få publicerade studier.
Sammantaget är det anmärkningsvärt att forskningen om unga BDSM-utövare är så sparsam. Den här studien är ett bidrag till detta kunskapsområde då den fokuserar på unga vuxna BDSM-utövare.
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att, utifrån teorin om sexuella script, undersöka vilka innebörder BDSM har för nio unga vuxna BDSM-utövare i Sverige 2019. Studiedeltagarna är självdefinierade BDSM-utövare. De var vid respektive intervjutillfälle mellan 19 och 24 år fyllda.
Studiens frågeställningar är som följer:
- Hur kan studiedeltagarnas erfarenheter av BDSM förstås?
- Hur gestaltar sig kongruenser och inkongruenser mellan scriptnivåer? Disposition av uppsatsen
Uppsatsens formmässiga utformning utgår från Malmö universitets dokument med titeln Skrivanvisningar för studenter vid fakulteten för hälsa och samhälle (Gudmundsson 2018).
I detta första kapitel, Inledning, har jag kort beskrivit fenomenet BDSM, ringat in problemområdet och formulerat syfte och frågeställningar.
10
I nästa kapitel, Tidigare forskning, presenterar jag för undersökningen relevant BDSM-forskning, samt ger en bild av det nya forskningsfältet ”sex som självskadebeteende”.
I det tredje kapitlet, Metod, beskriver jag hur studien har genomförts. Jag
argumenterar för att urvalet, intervjuerna och analysen passar för undersökningens syfte. Jag redovisar även min förförståelse för ämnet samt etiska
ställningstaganden i samband med studiens genomförande.
I det fjärde kapitlet, Teoretiskt ramverk, presenteras studiens teoretiska och begreppsliga verktygslåda. Teorin om sexuella script, microdots och den dramatistiska pentaden utgör innehållet i denna del.
I det femte kapitlet, Resultat och analys, presenteras studiens nio deltagare, och intervjumaterialet analyseras genom det teoretiska ramverket utifrån tre
huvudteman: Konsonanser, Dissonanser och Flertydiga harmonier. En sammanfattning presenteras där undersökningens frågeställningar besvaras. I det sjätte kapitlet, Diskussion, diskuteras analysen i förhållande till tidigare forskning och den vidare problembakgrund som skisserades i uppsatsens början. Uppsatsen avrundas med slutsatser och avslutande ord.
Slutligen finns en ordlista. Den är tänkt som en hjälp för läsaren att översiktligt orientera sig och ska inte betraktas som en fullständig och uttömmande förklaring av de begrepp som listas.
TIDIGARE FORSKNING
I det här kapitlet presenteras tidigare forskning av relevans för undersökningen. I essän ”The Explicit and Implicit Use of the Scripting Perspective” påminner Gagnon (1991/2004) om att vetenskapsproduktionen om sexualitet färgas av samhället och kulturen i vilken den förekommer. När det gäller just BDSM-forskning så kan det konstateras den nästan uteslutande har producerats i, och om förhållanden i, västvärlden (Carlström 2016; Langdrigde & Barker 2007). Tyvärr har heller inte mycket forskning gjorts på unga populationer. Därför kommer stort fokus läggas på annan relevant forskning i denna framställning.
Patologiserande perspektiv
Den tidigaste forskningen om BDSM byggde på fallstudier och ingick i projektet att hitta orsaker till sexuella avvikelser och störningar. I det verk som möjligen bär den mest suggestiva titeln i den sexologiska vetenskapshistorien, Psychopatia Sexualis, definierade psykiatern Richard Krafft-Ebing (1895/1903) sadism och masochism som perversioner. Några år senare skrev psykoanalysens grundare Sigmund Freud (1905/2002) om sadomasochism utifrån samma patologiserande perspektiv. Under en stor del av 1900-talet fortsatte forskningen att fokusera på BDSM som ett medicinskt-psykiatriskt problem (Beckmann 2009; Kleinplatz & Moser 2006; Newmahr 2008). Sociologen Thomas Weinberg (2006) har påpekat att det patologiserande perspektivet på BDSM har överlevt in på 2000-talet även i samhällsvetenskapliga studier. Med detta sagt förtjänar det att framhållas att all
11
forskning som kan inrymmas under termen ”patologiserande perspektiv” inte nödvändigtvis behöver vara förtryckande vetenskap. I en psykologisk studie med icke-representativt urval av psykologiforskaren Sarah Brown m.fl. (2017)
undersöktes om BDSM-utövare kan löpa större risk att genomföra suicidförsök. Studiens slutsats var att män kan göra det, medan kvinnor inte förefaller göra det. Antagandet som studien byggde på handlade inte om att BDSM är en störning, utan att BDSM-utövare kan vara mindre rädda för döden och ha högre
smärttröskel än andra – vilket var två faktorer som ingick i undersökningens teoretiska ramverk.
Avpatologiserande
I en studie med nära tjugotusen australiska respondenter (Richters m.fl. 2008) testades tre hypoteser om BDSM-utövare: att de i högre utsträckning än andra har haft erfarenheter av ofrivilligt sex, att de har sämre psykiskt välmående än andra och att de i högre utsträckning lider av sexuella problem, såsom ofrivillig
bristande sexlust eller orgasmsvårigheter. Ingen av hypoteserna höll vid analysen av det empiriska materialet. I en annan undersökning med nederländska
respondenter (Wismeijer m.fl. 2013) visade resultaten att BDSM-utövare var mindre neurotiska, mer utåtriktade, hade tryggare anknytning och upplevde sig må bättre, jämfört med en kontrollgrupp. Även Cross och Mathesson (2006)
konkluderar att BDSM-utövarna i deras studie inte visar upp psykopatologi. I dessa studier dras slutsatsen att BDSM-utövare inte mår sämre eller har mer problematisk sexualitet än övriga befolkningen. Och på senare tid har forskare mer fokuserat på de individuella, sociala och kulturella betydelser BDSM kan inrymma. I den meningen har ett avpatologiserande av forskningen skett. Sentida och samtida perspektiv
Sociologen Brandy Simula (2018) menar att så gott som alla nutida
BDSM-forskare, oavsett vilket fält de arbetar inom, är överens om tre saker: för det första, att BDSM per definition bygger på samtycke och därför inte ska blandas ihop med våld; för det andra, att BDSM-utövande i sig aldrig kan ses som en indikation på psykopatologi; för det tredje, att BDSM är ett komplext socialt, snarare än medicinskt eller psykiatriskt, fenomen som förtjänar att studeras akademiskt. Att BDSM är ett komplext socialt fenomen gör det möjligt att hitta många olika empiriska och teoretiska infallsvinklar. Simula (a.a.) hävdar att dagens BDSM-forskning i stort kan dras upp i tre linjer: om mening, identiteter och organisering. Själv kommer jag fortsättningsvis att fokusera på sådan forskning som har bäring på min egen studie i någon utsträckning.
Antropologen Margot Weiss (2011) kopplar ihop den privata sfären, där själva BDSM-utövandet kan sägas ingå, med samhälleliga fenomen som kapitalism, konsumtion och nyliberalism. Weiss hör också till de forskare som betraktar BDSM som varken renodlat emancipatoriskt eller renodlat förtryckande (a.a.). Radikalfeministiska teoretiker som Dworkin (1981) och MacKinnon (1989) menar däremot att BDSM-utövande är en reproduktion av patriarkalt förtyck mot kvinnor. Cross and Matheson (2006) fann dock i en empirisk studie inget stöd för hypotesen att BDSM-utövare har en patriarkal syn på kön, utan tvärtom är något mer profeministiska. Feministen och sociologen Gayle Rubin (2011) betraktar BDSM som något i huvudsak konstruktivt.
12
Sociologen Staci Newmahr (2011) kom i en omfattande etnografisk undersökning fram till att innebörden i BDSM för många utövare primärt handlar om intimitet, även om maktförskjutning eller sexuell tillfredställelse också kan spela roll i upplevelsen. Hon kom också till slutsatsen att kön inte var en överordnad kategori i den subkultur hon studerade. Att vara ”top” eller ”bottom” var viktigare för hennes informanter. I en annan undersökning (Newmahr 2010) argumenterade hon för att BDSM inte oproblematiserat kan betraktas som en kinky sexualitet, utan också kan ses som en form av engagerande fritidsintresse (eng. serious leisure).
I en serie studier kom en forskargrupp fram till BDSM-utövande kan indelas i fyra tematiska kategorier: hypermaskulinisering, smärta, förnedring och restriktion (Allison 2001; Sandnabba 2002; Santilla 2002). När maskulinitet iscensätts och förstärks, oberoende av utövarnas könsidentitet och könsuttryck hos utövarna, får det något av en queer prägel. Robin Bauers forskning har bland annat handlat om skärningspunkten mellan queera identiteter och praktiker och BDSM (Bauer 2007; 2008; 2010). Hen har bland många andra studier genomfört en som var inriktad på betydelsen av ålder, kön och sexualitet bland queera personer i USA (Bauer 2018). Studien fokuserade bland annat på ”ageplay”, rollspel kring åldersskillnad. En del av informanterna i undersökningen var unga vuxna. Även medieforskarna Katrin Tiidenberg och Susanna Paasonen (2019) har studerat just ageplay och visat vilka innebörder det kan ha för utövarna, till exempel att få känna sig omhändertagande eller omhändertagen.
Sex som självskadebeteende
Forskning om självskadebeteende har länge funnit inom psykiatrin och i
forskning. Men sex som självskadebeteende är en sentida diskurs. Det offentliga talet om sex som självskadebeteende tycks ha startat med journalisten och
föreläsaren Caroline Engvalls uppmärksammade böcker 14 år och till salu (2008) och Skamfläck (2001), som båda handlar om unga som gör sig själva illa genom sex. En liten kvalitativ studie om fenomenet har genomförts av Stiftelsen
Allmänna Barnhuset (Jonsson & Lundström Mattson 2012), där fyra unga mellan 15 och 18 år samt sex yrkesverksamma intervjuats och berättat om sina
erfarenheter och förståelser av fenomenet. En forskargrupp med tyngdpunkt vid Linköpings universitet har publicerat ett par kvantitativa undersökningar om ämnet, byggda på svenska populationer. I en befolkningsbaserad studie med deltagare som gick i trean i gymnasiet svarade drygt 3 % av flickorna och knappt 1 % av pojkarna att de hade skadat sig själva genom sex (Fredlund m.fl. 2017). I en annan studie undersöktes likheter och skillnader i funktionen mellan
självskadebeteende med och utan sexuella inslag (Jonsson m.fl. 2019). Resultatet visade att känsloreglering samt självbestraffning var vanliga funktioner i båda formerna av självskadebeteende. Samtidigt fanns det en skillnad i att
självskadebeteende genom sex oftare också hade vad forskarna kallade en ”social påverkansfunktion”; ungdomarna som skadade sig genom sex gjorde det oftare av skäl som ”att försöka få en reaktion av någon, även om det är en negativ
reaktion”, ”att få uppmärksamhet” och ”att få något att göra när jag är ensam”. Jag känner inte till någon vetenskaplig studie som handlar om BDSM som
självskadebeteende. Däremot finns en samhällelig diskurs om detta i mediala sammanhang, vilket jag tog upp i inledningskapitlet.
13
METOD
I det här kapitlet kommer jag att beskriva hur arbetsprocessen för att genomföra undersökningen såg ut. Jag kommer att berätta om urval och rekrytering,
intervjuerna och transkriberingen av dessa, tematiseringen och analysen av materialet, kriterier för vetenskaplig kvalitet, om etiska överväganden, min förförståelse av ämnet och om etiska överväganden jag har gjort under arbetsprocessen.
Urval och rekrytering
Min avsikt var att rekrytera unga vuxna mellan 18 och 24 år, bosatta i Sverige, med självdefinierad erfarenhet av att utöva BDSM. Rekryteringen skedde genom en redaktionell artikel på webbplatsen Darkside.se, som är den största svenska onlinecommunityn för personer intresserade av BDSM eller fetischism (se Bilaga A – Rekryteringsartikel). Sexton personer visade intresse, vilket var för många för studiens omfattning. Nio valdes därför ut av dessa. Jag valde i första hand ut de som hörde av sig först men en annan faktor som styrde mitt val var en strävan efter att undvika en alltför ojämn könsfördelning. De nio personerna gav informerat samtycke till att dela i undersökningen (se Bilaga B –
Informationsbrev) och blev således studiens deltagare. Denna typ av icke-sannolikhetsurval kallas strategiskt urval (Kvale & Brinkmann 2014). Intervjuer och transkribering
Jag genomförde enskilda intervjuer, som var semistrukturerade för att inte styra innehållet i studiedeltagarnas berättande i allt för hög grad. En intervjuguide användes dock som vägledning i intervjuprocessen (se Bilaga C – Intervjuguide). Under intervjuerna spelades ljudet in med hjälp av en diktafon. Inga skriftliga anteckningar fördes. Intervjulängden varierade mellan 69 och 93 minuter. Intervjuerna genomfördes i fyra fall på hotellkonferensrum och i fem fall i samtalsrummet på min arbetsplats, en ungdomsmottagning. I samtalsrummet valde jag att sitta i den fåtölj som vanligtvis mina samtalsbesökare får sitta i – detta för att för distansera mig från kuratorsrollen som annars är förknippad med rummet för mig. Jag upplevde att den taktiken hade önskad effekt. Att platsen för intervjuerna är en ungdomsmottagning kan dock problematiseras.
Ungdomsmottagningen är en plats dit unga vänder sig i frågor som rör psykisk och sexuell hälsa. De som intervjuades tillhör åldersmässigt målgruppen för ungdomsmottagningen. Trots att ungdomsmottagningen som institution vill signalera salutogenes och prevention, finns det en risk att berörda studiedeltagare upplevde att de befann sig i en miljö för vård och behandling. Däremot försäkrade jag mig om att ingen av studiedeltagarna hade någon koppling som patient eller samtalsklient till mottagningen. Och om någon av dessa deltagare i ett senare skede skulle vilja uppsöka en ungdomsmottagning finns det åtta andra i
Stockholms stad att välja på och ett trettiotal i Stockholms län. Slutligen såg jag till att garantera deltagarnas konfidentialitet genom att genomföra intervjuerna när mottagningen var stängd för ordinarie besök. Detta upplägg var godkänt av min chef.
De inspelade intervjuerna transkriberades i sin helhet av en person som arbetar professionellt med texter. Han informerades om och åtog sig att respektera det
14
krav på konfidentialitet som är förenat med en etiskt godtagbar forskningsprocess (jmf Vetenskapsrådet 2002). Detta åtagande konfirmerades genom ett skriftligt avtal. En muntlig och skriftlig dialog fördes mellan mig och transkribenten för att hitta en rimlig balans mellan begriplighet och läsbarhet å ena sidan, och trogenhet mot talspråket som det gestaltade sig under intervjuerna å andra sidan. Det
teckensystem som använts i de transkriberade texterna är inspirerade av utskriftskonventioner som angetts av Heritage, 1984 (citerad i Have 1999). Tematisering och analys
I sitt standardverk över samhällsvetenskapliga metoder beskriver Alan Bryman (2018) hur intervjuer och texter kan utsättas för kvalitativa analyser på olika sätt. Jag har genomfört det Bryman kallar en ”tematisk analys”. Först kodade och tematiserade jag intervjuernas innehåll. Det gick till så att jag lyssnade igenom de nio intervjuerna och momentant talade in 559 kommentarer med hjälp av diktafon. Dessa transkriberade jag sedan till text som jag organiserade i en tabell. Denna tabell var vägledande för mig när jag därefter försökte hitta likheter, olikheter och variationer i studiedeltagarnas berättelser. Med hjälp av tabellen samt ytterligare lyssningar (på de inspelade intervjuerna) och läsningar (av det transkriberade intervjumaterialet) formulerade jag sedan nio underteman som fick uppgå i tre huvudteman. Denna process tangerar det Bryman beskriver som tematisk analys. I uppsatsen är dock även studiedeltagarnas berättelser relativt framträdande. Jag har valt att låta var och en av dem få inleda ett undertema. Det innebär att Adam, Beata, Cecilia, Daisy, Edwin, Fjord, Gry, Hampus och Ivar tydligt hamnar i förgrunden för ”varsitt” tema. Att jag beslutade mig för denna disposition beror på två saker. För det första har jag genom samtliga genomläsningar och
genomlyssningar, samt under kodningsprocessen av materialet, haft en
kvardröjande tanke om att var och en av studiedeltagarna har något särskilt att berätta. För det andra vill jag att läsaren ska kunna urskilja individerna bakom citaten; jag har helt enkelt velat lyfta fram berättarna och deras berättelser. På det sättet har analysen också ett visst drag av det Bryman (a.a.) beskriver som narrativ analys.
Kriterier för vetenskaplig kvalitet
I kvantitativ forskning används begrepp som validitet, reliabilitet och
generaliserbarhet när en studies vetenskapliga kvalitet diskuteras. Men när det gäller kvalitativ forskning visar Bryman (2018) att det råder oenighet om vilka begrepp och kriterier som bör användas. Somliga forskare väljer att anpassa begrepp som validitet och reliabilitet efter den kvalitativa forskningens teoretiska och praktiska villkor (t.ex. Yin 1984), medan andra anser att en väsensskild begreppsapparat och uppsättning kriterier krävs (t.ex. Lincoln & Guba 1984). Själv väljer jag att använda de traditionella termer som delas med den kvantitativa forskningstraditionen.
Validitet och reliabilitet
I kvantitativa studier handlar validitet övergripande om huruvida rätt instrument valts för det som ska mätas (Bryman 2018). Min studie handlar dock inte om att mäta utan om att förstå innebörder. Jag har valt teorin om sexuella script som en modell för att förstå sexuellt uppförande (jmf Simon & Gagnon 1986). Jag har valt att utföra kvalitativa intervjuer och tematiska innehållsanalyser utifrån att
15
dessa metoder lämpar sig för att avtäcka innebörder i människors berättelser (Kvale & Brinkman 2014). På detta sätt har jag försökt välja teoretiskt ramverk och metoder som passar min undersöknings syfte.
För att öka studiens reliabilitet har jag använt checklistan ”Consolidated Criteria for Reporting Qualitative Research”(Bilaga D – COREQ). Checklistan har utvecklats av forskartrion Allison Tong, Peter Sainsbury och Jonathan Craigh (2007). Den är ett välciterat verktyg som används för att dokumentera att viktiga delar finns med i dokumentationen av en kvalitativ intervjustudie. Genom att använda checklistan skapar jag transparens för läsaren i fråga om hur studien genomförts och undviker att missa viktiga uppgifter, så att undersökningen görs öppen och tillgänglig för kritik.
Konceptuell generaliserbarhet
I den kvantitativa traditionen bygger vetenskaplig generaliserbarhet på att urvalet från en population är representativt, så att det går att dra allmänna slutsatser om hela populationen utifrån en analys av urvalet. Jag strävar snarare efter att uppnå konceptuell generaliserbarhet i denna undersökning. Med det menas att min teoretiska ansats förhoppningsvis kan vara överförbar och fruktbar för studier med liknande frågeställningar. Detta sätt att använda termen generaliserbarhet har jag hämtat från den metodologiskt inriktade forskaren Robert Stake (2006).
Förförståelse
I en studie där personers upplevelser, uppfattningar och samspel undersöks färgas forskningsprocessen av forskarens förförståelse, värderingar och erfarenheter. Att försöka undvika detta är fruktlöst, menar Kvale och Brinkmann (2014). Samtidigt är det viktigt att forskaren både gör sig själv och läsaren medveten om sina subjektiva utgångspunkter eftersom den transparensen ökar den vetenskapliga kvaliteten. Att forskarens utgångspunkter är subjektiva ska inte förstås som att studien baseras på ogrundat tyckande; den måste fortfarande grundas på god argumentation (Alvehus 2013). Hur ser då min egen förförståelse, värderingar och erfarenheter ut? Till vardags arbetar jag som kurator på en ungdomsmottagning i Stockholm. Utbildningsmässigt har jag en socionomexamen och vidareutbildning i psykoterapi och sexologi. Jag har en positiv syn på sexuell, och annan, njutning som sker frivilligt och med samtycke. Därför har jag också en positiv syn på BDSM.
Precis som studiedeltagarna och läsarna, har naturligtvis även en uppsatsförfattare en sexualitet och egna script för njutning. Löfgren-Mårtensson (2013) har skissat konturerna till begreppet professionellt script. Genom ett sådant kan den
yrkesverksamme låta sina privata preferenser och erfarenheter träda tillbaka till förmån för en professionell hållning kring sexualitet i mötet med människor. Jag har försökt ha detta förhållningssätt i intervjusituationerna. Med detta sagt har jag ändå i de flesta intervjuer varit öppen med att jag själv identifierar mig som
cisman och hbtq-person, och jag valde att svara på direkta frågor om jag har privat erfarenhet av BDSM. Detta för att vara transparent gentemot studiedeltagaren, och för att öka förutsättningarna för ett mer jämlikt möte mellan två subjekt, ett ideal som inspirerat mig sedan jag under min socionomutbildning läste Martin Bubers (1923/2013) klassiker Jag och du.
16 Etiska överväganden
I ett uppsatsprojekt som detta, där människor intervjuas om sina upplevelser kopplat till ett känsligt ämne, krävs etiska överväganden av författaren genom hela processen. Ett stöd i detta är Vetenskapsrådets rapport God forskningssed från 2017. Den pekar bland annat på vikten av att hitta en rimlig balans mellan olika legitima intressen. Intresset att utöva kunskapsproduktion är för mig en stark personlig drivkraft för att skriva uppsatsen. Men hänsyn måste också tas till studiedeltagarnas rätt till integritet och till skydd mot olika former av skada, eller risk för skada, i forskningsprocessen (a.a.). Konkret har det inneburit att jag vid ett par tillfällen gett information om var man kan få stöd, när studiedeltagarna berättat om erfarenheter av ovälkomna sexuella handlingar eller andra övergrepp. En annan konsekvens blev att jag avstod från att använda en del av en intervju med hänsyn till studiedeltagarens integritet.
Även om rapporten God forskningssed (Vetenskapsrådet 2017), enligt
Vetenskapsrådets webbplats, har ersatt publikationen Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning (Vetenskapsrådet 2002), har jag ändå valt att försöka möta de fyra krav som ställs upp i den sistnämnda skriften: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. De två första kraven motsvarar i stort sett det som Kvale och Brinkmann (2014), och andra, kallar för informerat samtycke. Genom såväl skriftlig som muntlig kommunikation fick deltagarna information om både studiens syfte, deras roll i den, samt deras rätt att avbryta sin medverkan. Nyttjandekravet innebär att intervjuerna inte får användas till annat än som vetenskapligt material.
Särskilda omständigheter fanns vad gäller uppfyllandet av konfidentialitetskravet. Vid transkriberingen av intervjuerna anlitades en skribent, vilken valdes ut med omsorg. Skribenten har yrkesmässig erfarenhet av att arbeta under juridiska sekretessregler relaterade till rikets säkerhet och åtog sig att respektera det forskningsetiska kravet på konfidentialitet genom att ett avtal slöts. Samtliga ljudfiler och textfiler har på ett säkert sätt förvarats på Box.se, vilken är den plattform som anvisats av Malmö universitet. En ansökan med projektplan till Etikprövningsnämnden vid Malmö universitet lämnades in för bedömning. I ett utlåtande från den 9 mars 2018 tillstyrktes ansökan om studiens genomförande.
TEORETISKT RAMVERK
Det här kapitlet inleds med en kort förhistoria till teorin om sexuella script. Tre spår i västerländsk sexualitetsforskning som föregick Bill Simons och John Gagnons sociologiska perspektiv kommer att blixtbelysas. Sedan beskriver jag grunddragen i teorin om sexuella script med tyngdpunkten på de teoretiska begrepp som kommer att användas i uppsatsen. Därefter beskriver jag ytterligare två begrepp. De är nära besläktade med teorin om sexuella script och kommer också att användas i analyskapitlet.
Kort förhistoria
Västerländsk sexualitetsforskning fram till 1970-talet kan delas in i tre viktiga spår (jfr Wiederman 2015). Ett är det psykoanalytiska som, med Sigmund Freud
17
som förgrundsgestalt, teoretiserade om människors psykosexuella utveckling. Klassisk psykoanalys ser sexualiteten som en drift som måste hämmas eller tämjas för att kunna bli konstruktiv i det mänskliga samhället. Den centrala frågan som ställs i detta spår är: hur utvecklas människans sexualitet? Svaret kan
sammanfattas som att den enskilda individen genom olika utvecklingsfaser utvecklas till mogna sexuella samhällsvarelser (Carlberg 1994).
Ett andra spår handlar om kartläggandet av människors sexualliv. I mitten av nittonhundratalet publicerar zoologen, och den sexologiska pionjären, Alfred Kinsey (1948; 1953) och hans forskarlag kvantitativa forskningsrapporter om mäns och kvinnors sexuella beteende i Förenta staterna. Rapporterna har fått kraftig metodologisk kritik framför vad gäller snedvridet urval (Månsson 2012a). Icke desto mindre blev de brett uppmärksammade både bland allmänheten och i vetenskapssamhället – och är alltsedan publiceringen en referenspunkt att förhålla sig till för forskare som genomför undersökningar om sexualvanor. I detta
kartläggande spår ställs frågan: hur har människor sex? Svaret som ges kan kokas ner till svaret: med stor variation.
Forskarparet Virginia Masters och William Johnson får representera det tredje spåret. De intresserar sig, precis som Kinsey, för hur sex går till. Men istället för att studera detta i stora intervju- eller enkätstudier genomförde de konkreta observationer av människor som hade sex i laboratoriemiljö. Frågan som ställs i detta spår är: hur fungerar människans sexualitet? Svaren som ges i detta spår består av modeller, till exempel av hur människans sexuella respons fungerar (se Basson 2001; Kaplan 1974; Masters & Johnson 1966).
Fastän dessa tre spår bygger på väsensskilda metodologier och grundläggande frågeställningar så delar de en syn på sexualitet som i någon mening naturgiven. Freud betraktar sexualiteten som en medfödd drivkraft. Kinsey ser i grunden ingen artskillnad på människans och andra däggdjurs sexualliv. Masters och Johnson utgår från att de processer de studerar, till exempel människans sexuella responscykel, är universella hos arten människa. När Simon och Gagnon lät publicera Sexual Conduct skapade de ett helt nytt spår inom sexualforskningen. Teorin om sexuella script
Teorin om sexuella script beskrevs sammanhängande första gången i boken Sexual Conduct: the Social Sources of Human Sexuality (Gagnon & Simon 1973/2005). Sociologiska scriptingmodeller existerade före teorin om sexuella script – det nya med Gagnon och Simons modell var att den fokuserade på just sexualitet (Simon & Gagnon 1986; Wiederman 2015). Gayle Rubin har hävdat att Simon och Gagnon ”virtually reinvented sex research as social science” (Rubin 2002, s. 28). Men teorin har också fått kritik för att inte vara någon egentlig teori, framför allt för att den saknar kausal förklaringskraft (Bancroft 2009). Att teorin om sexuella script har en sociologisk ansats märks redan i titeln på Gagnon och Simons bok: dels helt explicit, med formuleringen ”the Social Sources”, dels implicit, med formuleringen ”Sexual conduct” (min kursivering). Sexuellt uppförande ska förstås som en aktivitet som genomsyras av kultur, till skillnad från sexuellt beteende, som antyder biologisk determinism (Gagnon & Simon 1973/2005). Vad är då centrala drag i teorin om sexuella script? Låt mig inleda med att referera till ett avsnitt om sexuell scripting som formulerats av
sexualitetsforskarna Laumann, Gagnon, Michael och Michels där de postulerar fyra grundantaganden (i min översättning):
18
1. Vad som räknas som sexuellt skiljer sig mellan kulturer.
2. En individs sexuella uppförande bestäms mindre av biologiska än av sociala faktorer. 3. Genom en kulturell påverkansprocess som pågår under hela livet tillägnar sig individen mönster av sexuellt uppförande som är begripliga i kulturen (inklusive mönster som räknas som avvikande från kulturella normer).
4. Människor iscensätter inte sexuella script tillhandahållna av kulturen genom att exakt kopiera dessa script utan anpassar dem efter individuella behov. I komplexa och motsägelsefulla kulturer kan sådana anpassningar vara väldigt varierande.
(Laumann m.fl., s. 5).
Dessa fyra antaganden visar att teorin betraktar sexualitet som socialt konstruerad, varierad och föränderlig. Med detta synsätt kan man fråga sig hur man ens ska kunna veta vad som är sexuellt. Simon och Gagnon (1986) har utformat ett begreppspar som löser denna paradox. De sexuella betydelser som kulturen tillskriver en företeelse eller ett fenomen kallar Simon och Gagnon för sociogena signifikanser. De sexuella betydelser som en individ tillskriver företeelser och upplevelser benämns, ontogena signifikanser. Vad en individ kan uppfatta som sexuellt blir därmed avhängigt såväl tidsanda som kulturella föreställningar, sexuella erfarenheter med andra – och egna upplevelser, minnen och fantasier som väcker lust och begär.
Här finns det anledning att stanna upp och betrakta BDSM och sexualitet ett ögonblick. Är det lämpligt att använda en teori som uttalat rör sexualitet när BDSM-utövare visserligen ofta, men långt ifrån alltid (Newmahr 2010), definierar sin utlevnad som sexuell? Jag menar att det är definitivt är lämpligt. Mitt första argument för detta är att BDSM, som fenomen, har gjorts sexuellt på kulturell nivå. Med andra ord har BDSM sociogen sexuell signifikans i samhället, även om BDSM inte har ontogen sexuell signifikans för alla utövare. Mitt andra argument är att ”icke-sexuell BDSM” på individuell nivå fortfarande kan beskrivas som socialt konstruerad njutning. Icke-sexuell BDSM kan fortfarande analyseras som något som på en och samma gång är individuellt, relationellt, subkulturellt och kulturellt. Detta är möjligt eftersom det ”sexuella” inte är väsensskilt från andra mänskliga praktiker och att ett scriptperspektiv kan användas på andra sociala fenomen än sexuella (Gagnon & Simon 1973/2005; Simon & Gagnon 1986). Men vad är då sexuella script? De kan betraktas som metaforer för hur det egna begäret, sexuella erfarenheter och kulturella normer instruerar individen till ett konkret sexuellt uppförande. De sexuella scripten betecknar inte sexuellt uppförande per se. De kan istället beskrivas som organiserande scheman eller meningsskapande instruktioner. Det finns olika typer av script: kulturella scenarier, intrapsykiska script och interpersonella script (Gagnon 1991/2004; Gagnon & Simon 1973/2005; Laumann m.fl. 1994; Simon & Gagnon 1986). Nyligen har sexualitetsforskaren Rebecca Plante (2014) föreslagit ytterligare en nivå: subkulturella script. Jag kommer nu att beskriva dessa fyra nivåer, så som jag förstått dem utifrån den litteratur som har refererats i detta stycke.
Kulturella scenarier
Kulturella scenarier anger på en kollektiv nivå vad som räknas som sexualitet – och när den är god, tveksam eller dålig. Man kan också beskriva kulturella scenarier som ramhandlingar för möjliga sexuella narrativ i en kultur. Dock är kulturella scenarier för otydliga och abstrakta för att kunna tjäna som vägledning
19
när en person i en konkret situation ska ha sex i samspel med någon annan (för detta krävs ett interpersonellt script som är mer specifikt). Det finns en mängd kulturella scenarier i ett senmodernt eller postmodernt samhälle och alla människor lägger inte vikt vid samma scenarier. För många kan scenariot om ”sexuell trohet” väga tungt när ett förhållande ska definieras, för andra kanske scenariot om ”frivillighet och samtycke” väger tyngre. Så kan både sexuellt exklusiva och öppna förhållanden existera sida vid sida i ett samhälle, för att ta ett exempel. Samhällen som präglas av denna form av pluralism av värdesystem och narrativ kallar Simon och Gagnon (1986) för postparadigmatiska samhällen. Kulturella scenarier förändras också över tid. För bara ett tiotal år sedan var BDSM inte känt på samma sätt som idag bland den svenska allmänheten. Sedan dess har böckerna och filmerna Fifty Shades haft enorm genomslagskraft i samhället. Oavsett om man anser att Fifty Shades-fenomenet gjort BDSM-kulturen gott eller ont, så kan man nog konstatera att det förändrat de kulturella scenarierna om BDSM i vårt samhälle på kort tid.
Intrapsykiska script
Intrapsykiska script organiserar individers känslor, fantasier, drömmar och begär. Script på denna nivå kan sägas definiera vad som upplevs som sexuellt på
individuell nivå. Denna organisering ska inte förstås som rationell i den meningen att individen sorterar enligt logiska principer med hjälp av intellektet. Istället har sinnena, känslolivet och erfarenheter som personen kanske inte valt medvetet, större betydelse. Intrapsykiska script är, till skillnad från kulturella scenarier och interpersonella script, inte så narrativa till sin struktur. De erotiska element som är laddade med sexuell laddning i individuella intrapsykiska script kan i sin
komplexitet och sina mångbottnade meningslager snarare liknas vid de icke-narrativa traditioner som finns inom litteratur och bildkonst, menar Gagnon (1991/2004). BDSM-utövare organiserar sitt intresse och känsla för BDSM på olika sätt i förhållande till intrapsykiska script. Det som upplevs som sexuellt för den ene, kan ha en annan innebörd för den andre. Som jag tidigare argumenterat för har BDSM ändå givits en sociogen sexuell signifikans.
Interpersonella script
För en person som ska ha sex med en annan är de kulturella scenarierna för allmänna och abstrakta för att kunna vägleda. De anger inte på detaljnivå hur en kyss går till eller när det eventuellt är dags att initiera samlag. Detta lär sig istället människor genom praktisk och konkret erfarenhet på den interpersonella nivån. Interpersonella script organiserar det sexuella uppförandet när två eller fler personer är sexuella med varandra. De formas genom ackumulerade erfarenheter av konkret interpersonellt sex och får sedan en framåtsyftande funktion: som ”manus” för framtida sexuella möten. Interpersonella script kan se olika ut med olika sexpartner. Dessa script är väldigt konkreta och kan beskrivas som
sekvenser av händelser eller handlingar. De kan omförhandlas explicit (till exempel genom ett förslag om att göra något nytt) eller förändras implicit (till exempel genom långsamt förändrade vanor hos ett par). Det är på den
interpersonella arenan som det sexuella händer i form av ”att ha sex med någon”. Interpersonella script är därmed bryggan mellan individens intrapsykiska script och kulturella scenarier. Men när det gäller BDSM-utövare kan de intrapsykiska och interpersonella scripten också samspela med subkulturella script.
20 Subkulturella script
Genom konstruktionen av begreppet subkulturella script har Rebecca Plante bidragit till att utveckla teorin om sexuella script. Så här skriver hon:
Subcultural scripting would include the messages offered by smaller entities, such as a religious affiliation, ethnic/racial identity, or geography. In a religious subculture, the messages may revolve around developing the sexual self within the context of a legal, adult marriage. Sexual orientation can be thought of as a subculture, especially if it is a minority orientation; certainly the blueprints for sex differ from subculture to subculture.
(Plante 2014, s. 92–93)
Simon och Gagnon (1986) har uttryckt att sexuella script löser två problem för individen: för det första ger scripten legitimitet för det specifika sexuella
uppförandet, för det andra möjliggör det den önskade upplevelse som det sexuella uppförandet antas generera. Det Plante (2014) beskriver som subkulturella script underlättar detta problemlösande i vissa sammanhang, som jag ser det. Ett exempel på detta skulle kunna vara när BDSM-praktiker som innehåller element av både förnedring och samtycke ska organiseras. Att få ihop både förnedring och samtycke i samma uppförande är vanskligt endast med hjälp av kulturella
scenarier – BDSM-kulturen kan dock tillhandahålla subkulturella script för den kombinationen. Begreppet subkulturella script kan även vara fruktbart i en situation när en individs tankar, känslor eller uppförande starkt påverkas av en social eller moralisk institution som avviker från de kulturella scenariernas narrativ i något avseende. Ett exempel på en sådan institution kan vara en religiös sammanslutning, precis som Plante exemplifierar med i citatet ovan. Just
”kyrkan” kommer för övrigt att betraktas som en faktor på subkulturell nivå i ett avsnitt i analyskapitlet.
Dynamiken mellan olika scriptnivåer
Script på de olika nivåer som beskrivits påverkar varandra. Hur en viss människa upplever och uttrycker sin sexualitet avgörs på en och samma gång av personlig smak, kulturella och kanske subkulturella narrativ samt av tidigare sexuella erfarenheter med andra. Scripten påverkar individen och individen påverkar scripten. Simon och Gagnon (1986) har beskrivit hur vi ibland drar mer åt ”skådespelarrollen” vid tillfällen när vi iscensätter ett script, medan vi i andra sammanhang drar mer åt ”manusförfattarrollen”, när vi förändrar och utvecklar våra sexuella attityder och uppföranden. I en avgränsad mening är den
intrapsykiska scriptnivån primär. Det kan till exempel inte uppstå en direkt koppling mellan interpersonella script och kulturella scenarier, den relationen måste medieras via intrapsykiska script (Gagnon 1991/2004). Det har att göra med att intrapsykiska script är kopplade till individers medvetande och kroppar. ”The body, the brain, the genitalia, and the capacity for language are necessary for human sexuality”, som Gayle Rubin (1984, s.149) en gång skrev. Av samma orsak behöver även kopplingar mellan interpersonella och subkulturella script medieras via de intrapsykiska scripten.
Traditionella script och standardscript
Traditionella script och standardscript kan beskrivas som kulturella scenarier som, på olika sätt, kan organisera heterosexuellt uppförande. Som jag ser det kan de betraktas som två empiriska varianter av sexuella script. Jag lyfter ändå fram
21
dessa två begrepp här i teorikapitlet eftersom jag har funnit dem användbara i analysen av en del av studiedeltagarnas berättelser.
Traditionella script kan beskrivas som binärt genuskodade kulturella scenarier som innehåller helt olika förväntningar på kvinnor och män i sexuella situationer (Klein m.fl. 2019). Vaginalt samlag är den sexuella praktik som värderas högst och eftersträvas i båda det manliga och det kvinnliga traditionella scriptet
(Masters m.fl. 2013). Men en man förväntas vara sexuellt initiativtagande, medan en kvinna – åtminstone initialt – förväntas avvisa mannens initiativ. Utifrån denna logik kan män därför förväntas tolka ett avvisande som en inbjudan, vilket i sin tur kan leda till situationer av sexuellt tvång (Bay-Cheng & Eliseo-Arras 2008; Byers 1995; Tolman m.fl. 2003). Sexuellt tvång skiljer sig från BDSM-utlevnad med inslag av ”tvång”; det förstnämnda är ofrivilligt och därmed ett övergrepp, medan det senare bygger på frivilliga överenskommelser med möjlighet att avbryta för samtliga ingående parter (Simula 2019).
I sin bok Nye seksualiteter (2005) undersöker Willy Pedersen mönster i unga norrmäns sexualliv utifrån teorin om sexuella script. Som Gagnon och Simon (1973/2005) har påpekat finns det en sekventiell aspekt av sexuella script. Pedersen visar hur de flesta norska ungdomar och unga vuxna tycks passera specifika stationer i en viss ordning: kyssar, smek på överkroppen, stimulans av könsorganen och till slut samlag. Denna sekvens av händelser kallar han för ”standardscript” (Pedersen 2005, s 47).
Stollers och Burkes bidrag
I studiens analysdel kommer ytterligare två teoretiska begrepp att användas: microdot och den dramatistiska pentaden. Dessa är så nära besläktade med teorin om sexuella script att de med lätthet kan integreras i det teoretiska perspektivet. Släktskapet framträder i litteraturen genom att begreppen återkommande beskrivs och relateras till (se Simon & Gagnon 1986; Plummer 2005).
Microdot
Simon och Gagnon formulerar i stor utsträckning teorin om sexuella script i polemik med Freuds psykoanalytiska perspektiv (Jackson & Scott 2010). Den mer sentida psykoanalytiska teoretikern Robert Stoller har ett mer direkt och
konstruktivt inflytande på sexuell scripting. Genom begreppet microdot tangerar Stoller (1986) i viss mån Gagnon och Simons teoretiska begrepp intrapsykiska script. Microdots kan beskrivas som fantasier som kondenserar psykiskt meningsfullt material. En microdot kan blixtsnabbt aktiveras för handling, affekter eller inspiration. Då framträder det kondenserade mentala innehållet i form av en intensiv upplevelse. Stoller menar att sexuell upphetsning är ett exempel på en microdot. För Simon passar microdots bildligt talat som hand i handske för att beskriva innehållet i ett intrapsykiskt script: ”microdots might be defined as the raw material out of which intrapsychic scripts and interpersonal script are fashioned” (Gagnon & Simon 1973/2005, s. 300).3 Jag ansluter mig till
Simons uppfattning och kommer därför använda mig av begreppet microdot i analyskapitlet.
3 Gagnon, å sin sida, anser dock att Stollers begrepp är för begränsat för att betraktas på det sättet:
”Stoller’s microdots have their origins too early in childhood for me and remain influental far later in life than I give them credit for” (Gagnon & Simon 1973/2005, s. 309).
22 Den dramatistiska pentaden
Kenneth Burke var en amerikansk 1900-talsautodidakt som rörde sig mellan fält som litteraturteori, sociologi, filosofi och inte minst retorik. Inom det sistnämnda fältet har han beskrivits som en av de viktigaste teoretikerna sedan antiken (George, 2018). Burke delar utgångspunkten att människan har avsikter med sina handlingar och är en social aktör med social interaktionism (se Trost & Levin 2018 för en introduktion till social interaktionism). Ett koncept från Kenneth Burkes som i någon mening har integrerats i teorin om sexuella script är den dramatistiska pentaden. I Grammar and Motives (1945/1969) presenterar Burke denna femhörniga modell, med rötter i skolastiken, som ett verktyg för att förstå och beskriva motivdrivet mänskligt handlande (se figur 1). Enligt Burke måste fem frågor ställas och besvaras för att kunna definiera en situation och förstå vad som försiggår i den (se tabell 1). Gagnon och Simon har explicit lyft fram
Kenneth Burke som en viktig inspiration i deras arbete (1973/2005) och att teorin om sexuella script är influerad av den dramatistiska pentaden är tydligt. Plummer (2005) poängterar detta i förordet till den andra reviderade upplagan av Sexual Conduct. Det pentadiska släktskapet är också tydligt när Laumann m.fl. (1994) skriver att sexuella script specificerar svaret på frågorna: Vem kan jag ha sex med? Vad kan räknas som sex? När är det lämpligt att ha sex? Var är det lämpligt att ha sex? Varför har jag sex?
Sammanfattning
Sammanfattningsvis består det teoretiska ramverket i huvudsak av begrepp från teorin från sexuella script: sexuellt uppförande, sociogen signifikans, ontogen signifikans, kulturella scenarier, intrapsykiska script, interpersonella script, subkulturella script samt traditionella sexuella script och standardscript. Till det teoretiska ramverket inkorporeras även Stollers begrepp microdot och Burkes dramatistiska pentad. I nästa kapitel kommer undersökningens huvudpersoner – studiedeltagarna – att framträda. Analysen och tolkningen av deras berättelser kommer att vara tätt kopplade till det teoretiska ramverket.
Figur 1. Pentaden.
23
RESULTAT OCH ANALYS
I detta kapitel presenterar jag resultat som jag löpande analyserar med hjälp av det teoretiska ramverket. Kapitlet avslutas med en sammanfattning av studiens
resultat där undersökningens frågeställningar besvaras utifrån dessa. Översiktligt om studiens deltagare
Studiens deltagare är nio personer i åldern 19–24 år. De bor i sex städer i olika delar av Sverige. Sex av dem bor i någon av Sveriges tre största städer, tre i mindre städer. Fem deltagare studerar huvudsakligen, två förvärvsarbetar och två är sjukskrivna. Fyra är män eller killar, fyra är kvinnor eller tjejer, en är icke-binär eller transmaskulin. Deltagarna beskriver sig med termer som bisexuell,
pansexuell, gay, asexuell, relationsanarkist och poly. I relation till
BDSM-utövandet använder de ord som dominant, top, undergiven/sub eller switch. I flera av intervjuerna är det tydligt att förändring ses som möjligt över tid vad gäller både sexualitet och BDSM-roller. För att skydda deltagarnas konfidentialitet används fingerade namn i framställningen, med begynnelsebokstav från A till I utifrån den kronologiska ordning i vilken intervjuerna genomfördes. Det är tänkt att ge transparens för läsaren om vilken som var min nybörjarintervju respektive min allra sista intervju.
Var och en av studiedeltagarna kommer att inleda, och ibland ensam representera, var sitt undertema i nio avsnitt. Dessa avsnitt har grupperats i följande
huvudteman: Konsonanser, Dissonanser och Flertydiga harmonier. Dessa termer, lånade från musikens värld, ska betraktas som metaforer. De är valda för att illustrera kongruenser och inkongruenser mellan scriptnivåer men kanske mest för att lyfta fram studiedeltagarnas positiva, negativa och ambivalenta upplevelser. Gränserna mellan dessa tre teman är inte knivskarpa; en viss överlappning kan finnas mellan underteman som inte ligger under samma huvudteman. Med detta sagt ska vi nu rikta vår blick mot det första temat, Konsonanser.
Tema: Konsonanser
Konsonanser kan beskrivas som kombinationer av två eller flera toner som utgör spänningsfria klangenheter (Svensk ordbok 2009). I tre underteman avtäcks positiva innebörder av BDSM där upplevelser och erfarenheter domineras av njutning, närhet och trygghet, och där det råder kongruens mellan olika scriptnivåer. Det första undertemat handlar om utövande och kommunikation. Utövande och kommunikation
I detta undertema gestaltas hur BDSM-utövande kan gå till i ett sekventiellt perspektiv – alltså sett till i vilken ordning saker sker. Det innebär, som vi ska se, att fokus till stor del kommer att vara på kommunikation. Hampus får inleda detta undertema.
Hampus är 23 år gammal och bor i en mindre stad. Han beskriver sig själv som kinskster och switch samt bisexuell.4 Till vardags studerar han och timvikarierar
som lärare. Under intervjun uppfattar jag honom som vänlig, pedagogisk och
24
generös med att berätta om sig själv. Hampus började rita teckningar med BDSM-motiv i 12–13-årsåldern men hade sin första utlevnad med andra när han var 19 år.
Hampus berättar om sin första BDSM-upplevelse med andra. Den involverar två dominanta killar, som är ett par, och honom själv. Kontakten börjar med en social fikaträff och fortsätter via mobilen:5
Vi blev först kompisar efter vi träffades på plats, på en fikaträff. […] Och sen, efteråt, så sms:ade de mig och sa: ”Du, jag vill bara kolla så jag inte missförstår, men jag får upp lite av de här signalerna från dig. Vill du göra någon session med oss?” Och jag [sa]: ”Ja, det vill jag.”
Sedan fortsätter Hampus och de två killarna att kommunicera om möjliga praktiker att utöva, både genom sms och genom att ses:
Sen så höll vi kontakt mest via sms och sånt och sedan … vi träffades en gång innan och pratade ansikte mot ansikte om det, och […] vi föreslog att vi skulle skriva upp en lista med vad vi ville göra och vad vi inte ville göra, som vi kunde läsa igenom, så man kunde kryssa för ”nej”, ”nej”, ”ja”, ”nej” och så.
Att göra en lista kan ses som ett sätt att rationalisera inledningen av förhandlingsprocessen enligt Hampus:
För att matcha lite, för annars så kan man ju gå fram och tillbaka i all evighet, och då för att snabba på hela processen så skriver man listan, man läser igenom den och då kan man se att, ”Okej, de här grejerna som du vill göra vill jag också göra, men den här grejen vill jag inte alls göra.”
Därefter börjar ett regelrätt förhandlande. Hampus beskriver att det kan finnas sådant man vet att man vill, sådant man vet att man inte vill och sådant man kan vara ambivalent inför:
Ja. Och sen, det är då förhandlandet börjar. För ibland så matchar det jättebra, och man känner att, ”Wow, vi vill göra exakt samma saker”, men oftast så är det att man matchar på det mesta, men det finns saker som man inte vill göra, och då får man förhandla lite fram och tillbaka där, men förhoppningen är att du ska enas på det som båda vill göra, och sen ifall det finns
någonting som man är med, och sen så blir mer ett lager runtomkring med saker som man vill pröva eller inte riktigt vet än.
Sedan kommer fasen där den egentliga utlevnaden sker.6 Så här beskriver Hampus
sessionen:7
Jag kom till deras lägenhet, vi pratade ett tag och sen så tog vi av oss kläderna och jag blev så kallat spitroastad och lite strypt också.8 Det var skönt.
Hampus tar sedan upp det som i BDSM-sammanhang kallas för ”aftercare”:
Efter det blir det en grej som oftast kallas aftercare. Och där är det då att, för de flesta inblandade i såna sessioner så blir det väldigt högt med hormoner, det är mycket känslor och sådant, och man behöver oftast ta en lugn stund att landa efter det. Och det är lite beroende från person till person vad man vill göra.
[…]
5 Fikaträffar är vanligt inom BDSM-kulturen. Ofta arrangeras de i undergrupper på Darkside.se. 6 Utlevnad kan beskrivas som handlingar som av de inblandade anses falla inom ramen för deras
BDSM-utövande (Carlström 2016).
7 En session är den tidsrymd under vilka två eller flera personer utövar BDSM.
