Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng
Vem är den Andre?
-En litteraturstudie och en tecknad
pedagogisk serie om begreppet den Andre.
Who is the Other?
-A study and an educational comic about the Other
Linus
Eriksson
Lärarexamen 300 hp
Samhällskunskap och lärande 2010-04-12
Examinator: Jan Anders Andersson Handledare: Lars Pålsson Syll
Sammanfattning
Arbetet är en teoretisk fördjupning genom en litteraturstudie kring begreppet den Andre. Studien tar upp begreppet utifrån olika discipliner som filosofi, kulturstudier och psykologi, främst psykoanalys men även i en mer allmän betydelse. Studien sätter även den Andre i en historisk kontext samt belyser olika sammanhang som begreppet har använts och används i, inom samhällsvetenskapen.
Studien visar att den Andre har skilda betydelser inom olika discipliner samt att olika teoretiker har lagt in olika innebörder i begreppet. Samtidigt finns det också gemensamma beröringspunkter. Bland annat är den Andre på olika sätt meningsskapande och något relativt, vi är varandras den Andre, förutom i undantagsfall. I flera sammanhang finns det också en maktdimension kopplat till begreppet.
Den Andre förklaras och beskrivs sedan i ett gestaltande arbete i form av en tecknad serie. Vem är den Andre? En serie som gör anspråk på att vara pedagogisk så till vida att den förklarar olika innebörder av begreppet.
Sökord
Innehållsförteckning
INLEDNING ...1
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING...2
METOD OCH GENOMFÖRANDE ...3
LITTERATURSTUDIE...3
GESTALTANDE ARBETE...4
Pedagogisk serie...4
Arbetsprocessen...6
Praktisk metod ...6
LITTERATURSTUDIE OM BEGREPPET DEN ANDRE...7
INLEDNING TILL BEGREPPET DEN ANDRE...7
FILOSOFISKA RÖTTER TILL DEN ANDRE...8
Självmedvetande och dialektik ...8
Den främmande Andre ...9
Levinas och etiken...10
Den andre, duet i dialog ...10
Sartre...11
Vara-för-den-andre...11
En sammanfattning kring den Andre inom filosofin ...13
DET ANDRA KÖNET OCH DEN ANDRE...14
Den Andre i en förtrycksrelation...14
Kvinnan som den Andre ...14
PSYKOANALYTISKA ASPEKTER AV DEN ANDRE...16
Lacan och spegelstadiet...16
Lacan och den Andre ...17
Lacans begär och lingvistik ...18
En reflektion kring Lacans den Andre ...19
DEN ANDRE I ETT VIDARE SAMMANHANG...20
Den Andre som allmängiltigt och, eller modernt...20
Den Andre som meningsskapande...21
Den Andre som verktyg ...22
Stereotyper och fördomar ...22
Vi och dem...23
DEN ANDRE SOM FÖRKLARINGSMODELL...24
Etnocentrism ...24
Nationalism...25
Rasism och Nazism...25
Krig och våld ...26
Islam...26
REFLEKTION AV LITTERATURSTUDIEN...27
l'Autre...27
Olika betydelser av den Andre ...27
Meningskapande...28 Maktperspektiv ...28 Relativitet...29 REFERENSER/KÄLLFÖRTECKNING...30 LITTERATUR...30 INTERNET...31 GESTALTANDE ARBETE
Inledning
Åtskilliga gånger har jag stött på begreppet den Andre under min utbildning till samhällskunskapslärare. Begreppet kan tyckas enkelt och oproblematiskt. I sin kontext framgår det oftast tydligt vad det syftar på. Två små ord som ofta återkommer och är lätta att förstå i sitt sammanhang men sällan förklaras närmre. Ganska ofta hör man också begreppet i samhällsdebatten.
Samtidigt har den Andre inte lämnat mig någon ro. Varför är det så lätt att kategorisera den Andre. Jag förstår oftast direkt vem eller vad det syftar på. Jag kan lätt, för mig själv definiera den Andre, ibland skrämmande lätt. Jag har en känsla av att begreppet den Andre inte är så enkelt som det förefaller utan är värt att problematisera och framför allt synliggöra. Detta examensarbete är därför en teoretisk fördjupning i begreppet den Andre.
Som lärarstudent vid Malmö Högskola har man möjlighet att genomföra ett gestaltande arbete, som en del av examensarbetet. Jag såg då möjligheten att kombinera mitt teoretiska och pedagogiska intresse med mitt intresse för tecknade serier. Tidigt bestämde jag mig därför att göra ett gestaltande arbete i form av en tecknad serie. En tecknad serie som på något sätt kan användas i lärande situationer och undervisning.
Jag har tämligen stor erfarenhet av att teckna och illustrera. Dels för mig själv men också på uppdrag av andra. För snart tio år sedan gick jag också en ettårig utbildning på Serieskolan i Malmö. Sedan dess har jag dock av olika anledningar inte skrivit och tecknat särskilt mycket serier. Att skapa en serie som på något sätt kan användas i skolan har därför varit en spännande utmaning för mig. Med skräckblandad förtjusning har jag fördjupat mig i teorier om den Andre och försökt att gestalta det i en tecknad serie. Det har varit både frustrerande, lärorikt och riktigt roligt. Det du nu håller i din hand eller läser på skärmen är resultatet av mitt arbete.
Syfte och frågeställning
Mitt syfte är att teoretiskt undersöka begreppet den Andre och göra ett gestaltande arbete i form av en tecknad serie runt begreppet. Arbetets övergripande frågeställning är. Vad innebär begreppet ”den Andre” och hur kan man förmedla detta genom en
medvetet pedagogisk tecknad serie, riktad till elever på gymnasienivå?
Utifrån frågeställningen består arbetet i princip av två delar. En teoretisk del som behandlar begreppet den Andre och en gestaltande del som genom en serie förklarar begreppet och dess innebörd. Min målsättning är att de båda delarna ska kunna stå för sig själva men att de också ska komplettera varandra.
För min egen del förutsätter det att jag först gör den teoretiska delen för att jag överhuvudtaget ska kunna skapa serien. Serien kommer att bygga på vad jag teoretiskt kommit fram till men det är inte mitt syfte att direkt upprepa undersökningen i serieform. Jag kommer inte att kunna belysa alla aspekter av begreppet som tas upp i litteraturstudien. Utan serien kommer främst att belysa vad jag anser vara de viktigaste aspekterna och innebörderna av begreppet. Att litteraturstudien omfattar mer än serien är dels för min egen skull. Det krävs en hög grad av kunskap och förtrogenhet med begreppet för att kunna skapa en förklarande och relativt enkel serie om begreppet.
I en lärandesituation tänker jag mig att den teoretiska delen kan fungera som en fördjupning för pedagoger, som en handledning och bakgrund till serien för lärare. Vissa aspekter av serien kan gå förlorade om man inte har en djupare förståelse och kunskap kring begreppet. Fast min målsättning är att serien ska vara tydlig kan en del avsnitt behövas förklaras ytterligare. Något som man förhoppningsvis kan göra om man har läst litteraturstudien.
Min förhoppning är också att den tecknade berättelsen i sig på något sätt ska ge ett mervärde till begreppet. Att den belyser begreppet på ett sätt som bara text och bild i kombination kan göra. Att den ger ytterligare dimensioner till begreppet som förhoppningsvis kan skapa en förståelse och kunskap om begreppet för läsaren.
Metod och genomförande
Min metod är att först göra en teoretisk undersökning genom en litteraturstudie av begreppet den Andre. Därefter kommer jag att göra det gestaltande arbetet. Nedan kommer jag att formulera mina begränsningar och reflektera kring min litteraturstudie och det gestaltande arbetet samt kring serier och pedagogik.
Litteraturstudie
Med litteraturstudie menar jag att jag kommer att använda mig av olika texter för att undersöka begreppet. Med text syftar jag på ett utvidgat textbegrepp som inte enbart begränsar sig till typografisk text. Jag kommer inte heller att begränsa mig till att enbart läsa originaltexter rörande begreppet. Många av de texter som tar upp begreppet är i sin helhet omfattande och svårtillgängliga, både språkligt och fysiskt. Ofta behandlas begreppet också som mindre passager i större teoribyggen. Jag anser att det viktiga främst är att belysa olika innebörder av begreppet. Därför kommer jag också att använda mig av texter som förklarar och sammanfattar andra texter.
Det finns en massa texter som på olika sätt behandlar den Andre. Inom ramen för ett examensarbete är det omöjligt att omfatta alla. Mitt urval av texter kommer delvis att baseras på tidigare kunskap och erfarenhet om begreppet. Av mig tidigare kända texter. Samtidigt går det inte att undvika en viss grad av slump i texturvalet. Dels utifrån vad som finns tillgängligt men också vad jag under resans gång stöter på, ibland styrt av tillfälligheter. Jag är också begränsad till att använda svenska och engelska texter eftersom de är de språk jag behärskar. Trots dessa begränsningar är min målsättning att omfatta begreppet ur olika perspektiv. Därmed inte sagt att jag verkligen täcker in alla olika aspekter av begreppet men åtminstone de mest etablerade och mest spridda.
Att på något sätt härleda och försöka ringa in begreppet den Andre innebär att man stöter på ett metodologiskt problem. Jag har valt att redovisa begreppet delvis utifrån olika discipliner, främst utifrån ett filosofiskt och psykoanalytiskt perspektiv men också i ett vidare och mer allmänt sammanhang. Samtidigt är jag medveten om att det inte alltid går att kategorisera och sätta upp gränser mellan olika tankar. Teorier kan på samma gång tangera olika discipliner. Min förhoppning är däremot att det ska underlätta för mig själv och läsaren. Slutligen kommer jag att själv reflektera kring begreppet utifrån min litteraturstudie.
Även om min målsättning är att litteraturstudien ska kunna stå för sig själv görs den också med tanke på det gestaltande arbetet. På så sätt präglas den till viss del av vad jag främst tror mig ha användning för i mitt gestaltande arbete.
Begreppet, den Andre, kan skrivas på lite olika sätt. Olika författares sätt att skriva det på skiljer sig också åt. Jag kommer i min litteraturstudie använda respektive författares sätt att skriva begreppet på, med versal, gemen eller inom citationstecken, detta dels i konkreta referenser men också i närliggande, av mig förda resonemang. Då jag själv använder begreppet, eller om det kommer från en icke typografisk källa skriver jag den Andre med versal för att poängtera och synliggöra att det rör sig om ett specifikt begrepp, om inte framgår det av sammanhanget varför.
Gestaltande arbete
Att definiera seriemediet och vad en tecknad serie är för något kan tyckas enkelt. Att så inte är fallet visar Fredrik Strömberg, ordförande för svenska Seriefrämjandet, i boken
Vad är tecknade serier? – en begreppsanalys.1 Jag har inte för avsikt att på något sätt ge mig in i en definitionsdiskussion kring tecknande serier. Eftersom mitt arbete inte handlar om tecknade serier utan är en serie. Däremot anser jag det relevant att kort tydliggöra vad en serie är med syfte på mitt gestaltande arbete.
Enligt NE.se definieras en tecknad serie, eller enbart serie, som en sekvens av bilder, med eller utan text, vilka berättar en historia eller på annat sätt står i ett tidsförhållande
till varandra.2 Det är också inom denna ram som mitt gestaltande arbete kommer att
hålla sig. Samtidigt menar jag att seriemediet har unika förutsättningar. För att fullt ut tillgodogöra sig all information i en serie måste man läsa text och bild tillsammans. Det räcker inte att enbart läsa texten eller enbart läsa bilderna för att helt förstå innebörden av serien. Det är min målsättning är att lyckas kombinera detta i mitt gestaltande arbete.
Pedagogisk serie
Nedan kommer jag att kort gå igenom vad jag menar med en pedagogisk serie samt reflektera lite runt serier och pedagogik. Jag anser att serier kan vara pedagogiska på lite olika sätt. För mig är det självklart att man kan använda olika medier eller kulturella uttrycksformer i samhällskunskaps undervisning. På samma sätt som en skönlitterär bok eller en film, dokumentär eller fiktiv, kan bidra i lärandeprocessen kan serier vara ett hjälpmedel. Ett sätt att belysa, levandegöra och skapa förståelse för olika fenomen i samhället. Att använda serier i detta syfte är dock inget självändamål. Det förutsätter att serien och det som den berättar på något sätt är relevant. Serien behöver dock inte medvetet ha skrivits i ett pedagogiskt syfte. Den behöver inte ha skapats för att vara undervisande, förklarande eller medvetet lära ut någonting. Ett exempel är Art Spiegelmans Maus –en överlevandes historia, som vunnit det prestigefulla Pulitzerpriset. Den kan med fördel användas för att levnadsgöra förintelsen och dess
konsekvenser.3
Serier kan självklart även, på samma sätt som all annan text, vara medvetet pedagogiskt. Skapats i ett syfte att lära ut någonting, medvetet förmedla ett budskap eller förklara något. Ett mycket konkret och väl spritt exempel är IKEA:s monteringsanvisningar. Med enbart bilder förklarar de hur man ska omvandla platta
paket till dugliga möbler. Ett annat mer omfattande exempel är Historieboken.4 Som på
ett lättillgängligt sätt med text, bild och serier medvetet skildrar Västeuropas historia ur ett marxistiskt perspektiv, närmast som en lärobok. Hela bokserien ”Introducing...” som ges ut av bokförlaget Icon Books bygger också på att med serier, text och bild förklara
svåra teoribyggen och idéer.5
1 Strömberg (2003). 2 http://www.ne.se/lang/tecknad-serie, 2010-01-21. 3 Spiegelman (1996). 4 Elmqvist mfl. (1970/2009). 5 http://www.iconbooks.co.uk/intro.cfm, 2010-01-22.
Jag gör anspråk på att teckna en pedagogisk serie i den senare bemärkelsen. Med det menar jag främst att serien är medvetet skapad för att förmedla information kring den Andre samt förklara begreppet. Den är också pedagogisk i det hänseendet att det finns en bakomliggande dokumentation kring serien, litteraturstudien som kan användas som fördjupning till serien.
Vi har alla olika bilder av vad en tecknad serie är för något. Min erfarenhet är att ovana serieläsare ofta förväntar sig att tecknade serier ska vara roliga och underhållande. Det är lika felaktigt som att tro att alla filmer är komedier. Seriemediet har en lika stor bredd som andra medium. Samtidigt menar jag att det kan vara en styrka hos serier. Tröskeln för att läsa en serie är ofta lägre än att ta sig an en ren text. Även om det ibland kan vara falsk marknadsföring. Strömberg menar också att det finns något tilltalande i seriemediet för alla. Att serier väcker en lust hos så väl gamla som unga. Varför han menar att det borde vara en självklarhet att använda serier i pedagogisk verksamhet.6
Gorg Mallia är kommunikationsforskare och serietecknare från Malta. Han har bland annat undersökt hur man tar till sig information beroende på hur den förmedlas, via enbart text, text och bild eller som serier. Han menar att serier är ett effektivt undervisningsverktyg som kan användas för motivation och hågkomst, samt att själva
mediet kan vara ett verktyg för kunskap och minne.7 Det kan bero på att serier uppfattas
som mer lustfyllda, vilket gör att informationen fastnar. Det kan även bero på att många människor är bildmänniskor och som sådana har lättare att minnas om det finns bilder
att hänga upp hågkomsten på.8
Huruvida serier i sig själva kan vara ett verktyg för att skapa kunskap och underlätta för minnet låter jag vara osagt. Tyvärr finns det inte särskilt mycket forskning på området. Strömberg menar att seriös forskning om serier är ett oerhört eftersatt område i
Sverige och forskning kring tecknade serier är närmast obefintlig.9 Min erfarenhet är att
forskning kring serier och lärande tycks vara än mer eftersatt, inte bara i Sverige. Däremot menar jag att serier genom sin tillgänglighet kan vara ett pedagogiskt verktyg, ett sätt att stimulera och locka till läsande och lärande.
Läroprocesser är högst individuella och alla har olika inlärningsstilar. Det som passar en behöver nödvändigtvis inte passa alla. Däremot anser jag att skolan i hög grad är baserad på typografisk text. Något som i sig är en anledning till att introducera andra former av att förmedla information, vilket min tecknade, pedagogiska serie är ett försök till. 6 Strömberg (2005) s. 19. 7 http://www.english.ufl.edu/imagetext/archives/v3_3/mallia/, 2010-01-20. 8 Strömberg (2005) s. 19. 9 Strömberg (2003) s. 9.
Arbetsprocessen
Hela examensarbetet är en lärandeprocess. Det mest uppenbara är att jag inhämtar kunskap om begreppet den Andre. Samtidigt tränar jag mig i akademiskt skrivande och själva processen sätter igång tankar och funderingar hos mig. Tankar som jag annars troligtvis inte tänkt.
Genom att göra ett gestaltande arbete lär jag mig något mer och något annat, än om jag enbart hade producerat en akademisk text. Det ligger i de olika mediernas natur. Att teckna en serie skiljer sig från att skriva akademiskt. Jag tränar mig därför också i serieskapande och dess förutsättningar. Att kommunicera med ord och bild samt att förklara ett begrepp på ett begripligt sätt.
Att skapa en serie och ett gestaltande arbete är en kreativ process med något andra premisser än akademiskt skrivande. Jag skapar delvis mina egna förutsättningar. Jag bestämmer helt själv hur och vad jag ska teckna. Det finns inga akademiska regler och normer att förhålla sig till i serieskapandet. Därför blir serien i högre grad än den akademiska texten mitt eget unika uttryck. I det gestaltande arbetet ges subjektiviteten större spelrum än i den akademiska texten. Även om min målsättning är att tydligt förklara vad den Andre innebär och inte fabulera kring begreppet är serien i högre grad ett uttryck av mina personliga avväganden och värderingar än litteraturstudien.
Praktisk metod
Mitt tillvägagångssätt för att göra den tecknade serien är att först skriva ett manus. Ett manus med den berättande texten och all dialogtext. I manuset skriver jag även in idéer på bildlösningar och motiv. Utifrån manuset skissar jag sedan med blyerts och radergummi på vanligt kopieringspapper. Jag skriver även in texten för att veta ungefär hur mycket utrymme som behöver lämnas för text. Sedan tuschar jag sidorna med vanliga filtpennor. Det vill säga jag överför skisserna till finare, syrafritt papper med hjälp av ett ljusbord. I detta skede utelämnar jag all text som inte är en del av bildlösningarna. De färdigtuschade sidorna scannar jag in i datorn där jag också gör visst retuscheringsarbete, fixar till missar och liknande. I datorn sätter jag sedan all text.
Litteraturstudie om begreppet
den Andre
Inledning till begreppet den Andre
Begreppet den Andre är inte helt lätt att härleda. Det är idag ett på många sätt väl etablerat begrepp som används i de mest skilda sammanhang. Ofta för att tydliggöra skillnader mellan något välbekant och främmande. I Sveriges Radios program, Vem är
den andre i Europa? menar man att användningen av uttrycket närmast har exploderat i
det offentliga samtalet under 00-talet.10 Men den Andre är också ett till viss del eftersatt
begrepp, en sökning på NE.se genererar inga specifika poster på varken ”den andre”, ”den andra” eller ”de andra”. Däremot en faslig massa träffar där orden, andre, andra eller egennamnet Andre ingår samt en del poster där begreppen i sig också ingår i
beskrivningen.11 Den fria användargenererade encyklopedin Wikipedia på Internet är
inte heller till någon hjälp. Texterna rörande begreppet är väldigt bristfälliga och där finns direkt motstridiga uppgifter mellan till exempel den svenska och engelska
versionen.12
Jag gör inte anspråk på att verkligen hitta grunden, ursprunget eller den verkliga källan till begreppet i denna litteraturstudie. Som det är med många tankar, idéer och föreställningar florerar de i sin samtid och låter sig inte fångas i ett definitivt, specifikt skapande ögonblick. Däremot gör jag anspråk på att visa begreppet ur skilda perspektiv och med delvis olika innebörder.
10 http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_p1_kino_091225060033.mp3, 2010-01-14. Länken går direkt
till en mp3 fil med programmet. Om man söker efter programmet i en extern podcastklient, till exempel iTunes, så finns det under SR, P1 och programmet Kino med sändningsdatum den 25 december 2009.
11 http://www.ne.se/sok/%22den+andre%22?type=NE, 2009-11-26.
http://www.ne.se/sok/%22den+andra%22?type=NE, 2009-11-26. http://www.ne.se/sok/%22de+andra%22?type=NE, 2009-11-26.
12 Jag har gjort sökningar på begreppet såväl på svenska som engelska och fått fram motstridiga uppgifter.
Även vid sökningar på de filosofer och teoretiker som förknippas med begreppet finns skilda uppgifter dels mellan den svenska och engelsk versionen men också i olika poster på samma språk.
Filosofiska rötter till den Andre
Slår man upp den Andre i Filosofilexikonet –Filosofer och filosofiska begrepp från A till
Ö, finns där flera betydelser av den Andre. Dels den Andre som det hela, det absoluta,
Anden, det absoluta Duet eller Gud.13 Det är inte i första hand denna betydelse som den
här uppsatsen behandlar, utan främst den andra betydelsen av begreppet. Som de medvetandetillstånd som andra subjekt har och vad som sker mellan subjekt i ett socialt sammanhang. I denna betydelse definierar Filosofilexikonet ytterligare tre betydelser. Den Andre som den andra personen eller duet som jaget står emot i en dialog. Och den Andre som det andra främmande jaget. Samt den Andre som det andra självet, det andra
självmedvetande, som man i erkännande av det kan se sig själv i.14
Begreppet den Andre inom filosofin rör sig kring medvetandet, hur jaget, subjektet förhåller sig till andra jag och medvetande. Nedan kommer jag att härleda begreppet inom den filosofiska vetenskapen. Även om begreppet den Andre idag förekommer i flera olika kontexter och betydelser vågar jag påstå att det har sina rötter inom filosofin.
Självmedvetande och dialektik
Grunden till begreppet den Andre i betydelsen av ett annat självmedvetande som man genom att erkänna det kan se sig själv, ligger i den tyske filosofen Georg Wilhelm Friedrich Hegels (1770-1831) tankevärld. Det är också honom som Filosofilexikonet i
denna betydelse hänvisar till.15
Hegel är bland annat känd för sin dialektiska metod. Om hur begrepp, teser, som beskriver tillvaron kontrasteras av motsatta begrepp, antiteser, som även de beskriver verkligheten. Tesen och antitesen sammanfogas sedan i ett högre begrepp, en syntes. Den upphäver men inkluderar samtidigt tesen och antitesen samt förklarar verkligheten på ett, vad Hegel menar, förnuftigare sätt. Syntesen ger i sin tur upphov till en ny antites och en ny syntes formas. På så sätt drivs utvecklingen framåt till ett förnuftigare och
mer differentierat sammanhang, enligt Hegel.16
I sitt verk Phänomenologie des Geistes, Andens fenomenologi, menar Svante Nordin (1946-) som är professor i idé och lärdomshistoria vid Lunds universitet, att Anden eller Världsanden, tyska Geist, är Gud enligt Hegel. En Gud som Hegel visar uppenbarar sig genom didaktiska rörelser i mänsklighetens historia. Från början implicit
men artikuleras och görs explicit med tiden.17
I samma verk behandlar Hegel det subjektiva självmedvetandet. Nordin menar att samma dialektik som skapar Världsanden finns på en subjektiv nivå, i självmedvetandet
hos Hegel.18 Hegel exemplifierar med relationen, dialektiken, mellan herre och slav.
Nordin förklarar det som att slavens erkännande av sin herre är ett villkor för dennes självmedvetenhet som herre. Enbart genom sin position erkänner slaven sin herre.
13 Lübcke (1988) s. 27.
14 ibid. s. 27.
15 ibid. s. 27.
16 Andersson och Mattson (1998) s. 353.
17 Nordin (2003) s. 424.
Herren erkänner däremot inte slaven och ser honom inte som människa eller subjekt. Slaven tvingas till arbete, något som förändrar honom på samma gång som han förändrar den yttre naturen och samtidigt lär sig något. Han får färdigheter och kunskaper. Herren blir beroende av slaven för sin existens och slaven får övertaget, vilket tvingar herren att erkänna honom som människa. Det leder till subjektens
ömsesidiga erkännande som kan ge bekräftelse och tillfredställelse för dem båda.19
Något som, enligt Hegel, antas leda till en insikt om ett universellt medvetande som
sluts upp i Världsanden på vägen till ett absolut vetande.20
Den dialektiska rörelsen mellan herren och slaven, tesen och antitesen, leder till ett erkännande av ett annat medvetande, en ny syntes. Nordin förklarar det som att vi blir medvetna om oss själva bara genom att bli medvetna om andra. Endast genom att uppleva den Andre som någonting främmande och sedan identifiera oss med honom når
vi kunskap om oss själva.21 Här bör betonas att det är Nordin som använder begreppet
den Andre. Jag har inte funnit några belägg för att Hegel själv skulle göra det.
Den främmande Andre
I betydelsen den Andre som det främmande jaget hänvisar filosofilexikonet bland annat
till den tyska filosofen Edmund Husserl (1859-1938).22 Husserl brukar betraktas som
den moderna fenomenologins grundare. Fenomenologin kan kort beskrivas som läran om det som visar sig för medvetandet, något som även Hegel studerade i Andens fenomenologi. Medan Hegel fokuserade på att visa hur Anden, eller Gud, framträder från naivt sinnligt medvetande över självmedvetande till absolut vetande genom historien. Fokuserar Husserl och den moderna fenomenologin på att förklara den
åskådligt givna verkligheten på dess egna villkor.23
Lübcke menar att jagets erfarenhet av den andre, enligt Husserl, alltid är något som är förmedlat. Den andre är primärt bestämd som ett fenomen, det som är omedelbart givet i förnimmandet. Något som bara kan hänvisas till utifrån mitt jag. Erfarenheten av min levande kropp, vad Husserl kallar Leib, innebär att jaget kan se andra kroppar utsträckta i rummet, vad Husserl kallar Köper, uppföra sig som min egen levande kropp.
Varav det också går att härleda dem, Köper till levande kroppar, Leib.24
Jag tolkar det som att eftersom den andre måste härleds utifrån mitt jag är den andre något främmande. Jag är inte och kan inte vara den andre. Erfarenheten eller erkännandet av den andre innebär inte för Husserl, som hos Hegel, att det leder till ökat självmedvetande. 19 ibid. s. 426. 20 Hamlyn (2000) s. 266. 21 Nordin (2003) s. 425. 22 Lübcke (1988) s. 27. 23 http://www.ne.se/lang/fenomenologi, 2009-12-05. 24 Lübcke (1987) s. 70f.
Levinas och etiken
Även om Husserl skriver om den andre, andra medvetande eller andra subjekt, har jag inte hittat något som tyder på att han använt begreppet den Andre med versal i en specifik betydelse. Däremot tar den litauiskättade franska filosofen Emmanuel Levinas, (1906-1995) som också brukar sorteras in i den moderna fenomenologiska filosofitraditionen, och är den som introducerar tysk fenomenologi i Frankrike, upp begreppet den Andre med versal.
I boken, Att lära av den Andre, tar Sharon Todd upp Levinas begrepp den Andre och kopplar hans etik till psykoanalys och lärande. Levinas anser enligt Todd att det finns en absolut skillnad mellan jaget och den Andre, de befinner sig i en icke-reciprok relation och kan bara mötas som främlingar. Den Andre är inte assimilerbar samt en ovetbar
alteritet.25 Levians förklarar det i sin bok Le temps et l’autre, Tiden och den andre, som
första gången publicerades 1948. Bland annat som att jaget ser den Andre, vi är
omgivna av varelser och ting som vi har olika relationer till, men vi är inte den andre.26
Samtidigt som Levinas menar att den Andre är helt främmande för subjektet anser han att subjektet har ett etiskt ansvar för den Andre. Han menar att etiken alltid är den
första filosofin, att moralen har en självständig betydelse och går före allt annat.27 Han
knyter samman det med den Andres Ansikte. Det är i ansiktet som man möter det etiska motståndet mot ödeläggandet av livet. Etikens grundval finns i Ansiktet och framför allt hos den Andres blick som problematiserar alla försök att förtrycka den Andre. På så sätt
fördömer den Andres ansikte våldet och kräver social rättvisa enligt Levinas.28 I
relationen till den Andre är man ansvarig för honom eller henne. Den intersubjektiva relationen är icke-symmetrisk och subjektet väntas ta ansvar för den Andre utan att för
den skull förvänta sig ömsesidighet.29 I Sveriges Radios program Filosofiska rummet
förklarar man det som att relationen till den Andre är en etisk interpellation, en etisk uppfordran som appellerar till ett etiskt förhållningsätt med känsla av ansvar mot den
Andre.30
Den andre, duet i dialog
I betydelsen den Andre som den andra personen eller duet som jaget står emot i en dialog hänvisas i Filosofilexikonet till den franske filosofen och skönlitterära författaren Gabriel Marcel (1889-1973) Enligt Grøn anser Marcel att man i dialog med någon lär känna denna. Denna någon blir efterhand ett du varvid det bildas en enhet där den andre och jaget blir ett vi. Först då blir det tal om ett samtal och en verklig dialog där vi kommunicerar med varandra. Att den andre mer och mer blir ett du innebär att den
25 Todd (2008) s. 24.
26 Levinas (1948/1992) s. 32.
27 Levinas och Nemo (1987) s. 37f
28 Kempe (1987) s. 32.
29 Levinas och Nemo (1987) s. 45.
30 http://www.sr.se/laddahem/podradio/sr_p1_filosofiskarummet_070416023243.mp3, 2010-01-14.
Länken går direkt till en mp3 fil med programmet. Om man vill hitta det i en extern podcastklient finns det under SR, P1 och Filosofiska rummet med sändningsdatumet den 16 april 2007.
andre upphör att vara innesluten i den krets som jaget bildar med sig själv.31 Jag tolkar det som att den Andre blir konkret och verklig och inte något abstrakt i subjektets egna tankevärld. Marcel menar vidare, enligt Grøn, att genom att subjektet är bundet till den andre genom en gemenskap blottlägger den jaget för sig själv. Att se den andre som ett du innebär att man betraktar den andre som en egen frihet. Först som en egen frihet är den andre en verklig annan. Han anser vidare att den andra friheten, låter jaget framträda för sig själv. Detta därför det är en annan frihet som handlar utifrån sitt själv
men också därför det är en annan frihet som jaget själv.32 Den Andre är med andra ord
likt jaget själv.
Jag menar att man enlig Marcel kan tolka den andre som självkonstituerande. Den andre i dialogförhållandet behövs för att man ska hitta tillbaks till sig själv som ett egentligt själv. Samtidigt finns också en klar parallell till Hegels självmedvetande, genom att se den Andre lär man sig något om sig själv och ser sig själv.
Sartre
Jag har i diverse läroböcker i filosofi för gymnasiet sökt i registret efter den Andre. Enbart i två av fem, slumpvis utvalda så tillvida att de fanns tillgängliga på Orkanenbiblioteket på Malmö Högskola, fanns den Andre med som sökord. I båda böckerna, Mouwitz, Filosofi –en lärobok och Andersson och Mattson, Filosofisk tanke kopplas begreppet samman men den franske filosofen Jean-Paul Sartre (1905-1980). Andersson och Mattson kopplar dock även samman det med Hegel och hans självmedvetande.
Sartre var inte bara filosof utan också en livlig debattör och skönlitterär författare. Han brukar sorteras in under existentialismen men även han har tydliga kopplingar till fenomenologin. Detta är enligt Grøn tydligt i hans verk L’être el le néant, Varat och Intet, som kom 1943 där han behandlar människans vara och vad själva existensen innebär.33
Vara-för-den-andre
Sartres användande av den Andre i Varat och Intet kopplas samman med den Andres blick. Sartre menar, enligt Grøn, att det är enbart genom den andre och dennes blick som man kan uppfatta sig som ett objekt. Och på så sätt fatta sitt eget vara i sin helhet. Sartre exemplifierar det med att när man gör en klumpig och vulgär rörelse är det inget man reflekterar över, om det inte iakttas av någon annan. Det är först när man blir medveten om att man är betraktad som man blir klar över det vulgära och skäms över hur man ter sig inför den andre. Inför den andres blick stelnar man till ett objekt, enligt Sartre.34
Att vara-för-den-andre innebär därför enligt Grøn att subjektets vara, varat-för-sig, som objekt inför den andre, objektet, varat-i-sig, blir möjligt att erkänna den andre,
31 Grøn (1987) s. 300.
32 ibid. s. 300.
33 Grøn (1987) s. 311.
objektet, som ett eget subjekt. Sartre kopplar samman det med människans vara som transcenderande. Det vill säga att människans vara genom friheten överskrider det givna, det faktiska och bestående genom det möjliga. Genom att betraktas utifrån, överskrids dock transcendensen av den andre. Vilket blir frihetens definitiva gräns, något som är givet av den andres blotta existens. Eftersom subjektets transcendens på så sätt existerar för en annan transcendens. Vad man än säger om sig själv ingår därför enligt Sartre alltid den andres omdöme däri. Genom att man existerar för och genom den andre gör Sartre också en koppling till Hegels självmedvetande. Något som Grøn
också påpekar, på så sätt att man är beroende av den andre i sitt vara.35
Trots att man enligt Sartre är beroende av andra i sitt existerande menar Nordin att Varat och Intet präglas av en pessimistisk och individualistisk syn på människan. Relationen till andra människor är en kamp om friheten och den Andres blick är alltid
ett hot. Ett annat subjekt som ser en som ett objekt.36
Jag menar att den Andre enligt Sartre inte nödvändigtvis är något totalt främmande, som vi sett hos Husserl och Levinas. Utan snarare en annan transcendens som subjektet måste förhålla sig till för att verkligen förstå hela sitt eget varande och sin egen existens. Man förstår sig själv utifrån den Andre och inte den Andre utifrån sig själv som hos Husserl. Jag anser därför att man kan säga att den Andre hos Sartre snarast står i ständig dialog med subjektet. Om inte med ord som i dialogförhållandet hos Marcel, så i alla fall med blicken.
35 ibid. s. 319f.
En sammanfattning kring den Andre inom filosofin
Jag har nu visat hur begreppet den Andre har använts inom filosofin. Utifrån Filosofilexikonets definition av den Andre i en intersubjektivitetskontext. Från Hegels självmedvetande till hur den Andre framträtt inom främst fenomenologin och hur olika tänkare där beskriver relationen mellan subjekt och objekt. Den andre har för de olika filosoferna inte nödvändigtvis varit ett specifikt begrepp, den Andre med versal. Men har åtminstone belysts, behandlats och kontrasterats mot subjektet och det egna medvetandet. Å ena sidan har begreppet som hos Marcel och Sartre tydliga Hegelianska undertoner. Den Andre är något som subjektet behöver för att bli medveten om sig själv. Något som subjektet kan spegla sig i och känna igen som sin like. Å andra sidan finns den Andre som något väsenskilt och främmande för subjektet hos Husserl och Levinas. Någon som man enligt Levinas dock har ett stort ansvar för.
Gothlin visar att det är svårt att verkligen fastställa vem som var först med den filosofiska termen ”den andre”. Hon menar att den finns hos Sartre och Levinas under 1940-talet och att den kan spåras tillbaks till Hegel.37 Jag kan bara instämma. Det är svårt att härleda den Andre inom filosofin och jag gör inte anspråk på att detta är en fullständig och komplett redogörelse. Självklart finns det även andra filosofer som har tagit upp hur man förhåller sig till andra. Isynnerhet efter de tänkare som jag ovan har presenterat. Däremot har jag tagit upp några grundläggande och skilda aspekter som jag anser relevanta för mitt gestaltande arbete. Aspekter som även tycks ligga till grund för sentida filosofer.
Det Andra könet och den Andre
Simone de Beauvoir (1908-1986) är kanske mest känd som feministisk ikon och debattör men var i grunden också filosof. År 1947 kom hennes bok Le Deuxième sexe, Det andra könet, ut i Frankrike och skapade en väldig debatt. Hela sitt liv hade de Beauvoir en relation med Sartre. Green menar att det finns en debatt om i vilken utsträckning Sartre och de Beauvoir påverkade varandras arbete och vem som verkligen
initierade begreppet den Andre.38
Det är av mindre intresse anser jag och som jag visat ovan har förhållandet till den andre behandlats av filosofer redan innan både Sartre och de Beauvoir. Det är självklart också så att deras tankar inte uppstått i ett vakuum och det är rimligt att anta att de båda tu var väl bevandrade inom filosofin. Det är också troligt att de förde en ständig dialog och påverkande varandra i sitt arbete.
Den Andre i en förtrycksrelation
Som Gothlin också påpekar är de Beauvoir den första i fransk filosofi som tillämpar
begreppet, den Andre på förtrycksrelationer.39 Främst behandlar hon kvinnan som den
Andre gentemot mannen som subjekt, den som har makt, i Det andra könet. Men hon resonerar också kring den Andre i en mer generell betydelse.
Simone de Beauvoir menar att kategorin den Andre är lika ursprunglig som själva medvetandet. Hon anser att alla kollektiv definierar sig som det Ena och sätter därmed omedelbart det Andra som sin motpol. Hon exemplifierar med hur judarna är ”de andra” för antisemiterna, lokalbefolkningen för kolonisatörerna och proletärer för de
egendomsägande klasserna.40 Vidar kopplar hon samman dessa kategoriseringar med
förtrycksrelationer som är historiskt betingade genom den judiska diasporan, kolonialismen och klassamhället. Samtidigt är de utsatta grupperna genom en gemensam historia, rumslighet eller gemensamma intressen benägna att se sig själva
som subjekt, ett vi.41 Den Andre är alltså något relativt och ömsesidig, vi ser er som den
Andre och ni ser oss som den Andre enligt de Beauvoir.
Kvinnan som den Andre
Kvinnans roll som den Andre skiljer sig däremot från andra relationer enligt de Beauvoir. Mannen är alltid Subjektet, det Absoluta. I relationen mellan man och kvinna finns inte relativiteten som mellan andra grupper. Det är alltid kvinnan som är den Andre, objektet. Samtidigt finns det inget lika självklart Vi för kvinnorna. Kvinnor är ingen liten definierbar minoritet med gemensamma intressen och så väl klass som
hudfärg genomsyrar båda könen. 42
38 Green (2002) s. 3. 39 Gothlin (2002) s. 16. 40 de Beauvoir (1949/2002) s. 26. 41 ibid. s. 27f. 42 ibid. s. 26f.
Kvinnan som den Andre har genom historien institutionaliseras, blivit inskriven i
lagar och vidareförd i seder och bruk.43 Att kvinnan är och har blivit den Andre
förklarar de Beauvoir delvis utifrån den strukturalistiska teorin om att kulturen är dualistiskt uppdelad i bestämda kategorier. Som manligt och kvinnligt, natur och kultur, liv och död och så vidare. Något hon hämtar från den franske socialantropologen och
strukturalisten Claude Lévi-Strauss (1908-2009).44 Han menar att dualismen kommer
till uttryck i alla samhällen, så väl primitiva som moderna, genom till exempel myter.
Eftersom det mänskliga medvetandet överallt fungerar likadant.45 Detta kombinerar de
Beauvoir med Hegels självmedvetande dialektik om att herren, subjektet framträder genom att hävda sig som det väsentliga och konstituerar slaven som ett oväsentligt
objekt och knyter det till kvinnan och begreppet den Andre.46 På så vis har mannen i
motsats till kvinnan blivit subjektet och normen.
Samtidigt menar de Beauvoir att relationen mellan mannen, herren och kvinnan, slaven eller vad hon kallar vasallen, är en helig allians. Genom att inte se sig som ett subjekt och där igenom att undfly friheten så passiviseras, alieneras och berövas kvinnan sina värden. Hon har inte makten över sitt eget liv. Samtidigt är det en lätt väg och kvinnan kan undvika den levda existensens ångest. Att mannen gör kvinnan till den
Andre kan därför mötas av ett djupt samförstånd av kvinnan.47 Även detta knyter hon
till Hegels herre och slav dialektik. Herren och slaven är förenade i ett ömsesidigt ekonomiskt behov. Herren har makten och formulerar inte sitt behov av den andre. Slaven internaliserar däremot sitt behov och beroende av herren, gör det till en del av sig själv. På liknande sätt internaliserar kvinnan sitt behov av mannen. Även om behovet är lika tvingande för båda verkar det enligt de Beauvoir tillförmån för
förtryckaren mot den förtryckta.48
Detta ska dock inte tolkas som att de Beauvoir menar att sakernas tillstånd inte bör eller går att förändra. Ett av de närmst bevingade uttrycken från boken är ”man föds inte till kvinna, man blir det”. Vilket tyder på att det går att förändra. Enligt de Beauvoir är det också möjligt att alla människor kan mötas som fria subjekt. Utan att omvandlas eller omvandla den Andre till ett objekt. Något Hegels självmedvetande dialektik också belyser.
Sedan Det andra könet kom ut har synen på manligt och kvinnligt till viss del förändrats, kanske delvis tack vare de Beauvoir. Även om mannen fortfarande på många sätt är norm, menar jag att det är svårt att idag inte utgå från att kvinnor också är egna subjekt.
43 Gothlin (2002) s. 16.
44 de Beauvoir (1949/2002) s. 26f.
45 Johansson och Miegel (1996) s. 118.
46 de Beauvoir (1949/2002) s. 26f.
47 ibid. s. 30.
Psykoanalytiska aspekter av den Andre
Begreppet den Andre finns inte bara inom filosofin utan också inom psykologin, med en delvis annan betydelse. I radioprogram, Filosofiska rummet, pratar man om den Andre bland annat i betydelsen av något som är subjektkonstituerande. Vi behöver den Andre
för att skapa oss en identitet, och se oss som ett eget subjekt.49 Grunden till detta ligger
delvis, som vi har sett inom filosofins Hegelianska självmedvetande. Men också inom psykologin och då främst inom psykoanalysen.
Hall menar att ”den Andre” är fundamental enligt psykoanalysens fader Sigmund Freud (1856-1939) för att man ska kunna skapa sig ett jag. För att se sig själv som ett subjekt men också för att skapa sin sexuella identitet. Hall kopplar samman det med hur den lille pojken genom Oedipuskomplexet och kastrationsångest börjar identifiera sig
med fadern. Samt hur flickebarnet på omvänt sätt börjar identifiera sig med modern50
Föräldern av samma kön framstår som den Andre och blir på så vis självkonstituerande för det lilla barnet.
Lacan och spegelstadiet
Även om Hall menar att den ”Andre” behövs enligt Freud är det inte han, utan den franske psykoanalytikern Jaques Lacan (1901-1981) som vidareutvecklar den Andre inom psykoanalysen. Lacan är bland annat känd för att ha infört begreppet spegelstadiet i sina teorier om barnsutveckling. Ett stadium eller en process som börjar vid
sexmånaders ålder, enligt Reeder.51 Lacan menar, enligt Leader och Groves, att
spegelstadiet innebär att små barn, identifierar sig med en bild utanför sig själv. En spegelbild i metaforisk betydelse, i verkligheten troligtvis modern, ett annat verkligt barn, syskon eller annan förälder. En bild som enligt Leader och Groves leder till att
barnet kan kontrollera sin kropp.52 Eller som Rose förklarar det, barnet skapar sig en
uppfattning av rumslighet även om bilden och den verkliga kroppen uppfattas som
koherent.53 Barnet uppfattar fortfarande sig som en enhet med modern, vad Lacan kallar
en enhet med primärobjektet. Det finns i denna barnets relation till modern inte någon
dualitet mellan självet och modern, enligt Reeders.54
Lacan kallar bilden i spegelstadiet för en imaginär identifikation, en identifikation som sker utanför barnet. Som enligt Reeder är ex-centriskt, decentrerat och
icke-identiskt med självet.55 Leader och Groves anser att barnet fångas i en förtrollad bild av
sig själv som samtidigt alienerar barnet, eftersom det är en främmande bild av sig
själv.56 Rose förklarar det som att barnet börjar kunna identifiera sig med andra objekt
eller personer och hon skapar sig en uppfattning av relationen mellan subjekt och
49 http://www.sr.se/laddahem/podradio/sr_p1_filosofiskarummet_070416023243.mp3, 2010-01-14.
50 Hall (1997) s. 237.
51 Reeder (1992) s. 31.
52 Leader och Groves (2000) s. 21.
53 Rose (2007) s. 119.
54 Reeder (1992) s. 28.
55 ibid. s. 39.
objekt. Identifikationen följs dock av en alienation, ett erkännande, recognition men
också ett misskännande, misrecognition eftersom bilden inte verkligen är självet.57
Jag anser att man av detta resonemang lätt kan tolka spegelstadiet som att ett barn behöver den Andre, här i betydelsen bilden eller spegelbilden, det vill säga någon annan, för att kunna uppfatta sig själv som ett subjekt. Detta även om det är en imaginär identifikation och fortfarande tolkas som en enhet med modern av barnet. Den Andre blir på så sätt självkonstituerande, i en till viss del förenklad förklaringsmodell.
Lacan och den Andre
Lacan gör det inte riktigt så enkelt och måste förstås i sin freudianska kontext. Han kopplar dels samman den andre med det undermedvetna och hur jaget skapas samt till vad han kallar begäret. Närmast att likna vid den freudianska driften. Den andre skall inte förväxlas med objektet i en objektrelation, utan för att det skall finnas en relation med ett objekt ska det enligt Lacan först finnas en narcissistisk relation mellan jaget och
den andre.58 En relation som grundar sig i ett begär, en begärsdialektik mellan
företrädesvis barnet och modern, där var och ens begär är att få vara föremål för den andres begär. Enligt Lacan uttrycks det genom att barnet vill vara fallos för modern och
modern har tagit barnet som sin fallos.59
Vidare anser Lacan, enligt Reeder, att subjektets objektsrelationer kommer att vara ett försök att rekonstruera det förlorade objektet, förlusten av primärobjektet, det vill
säga enheten med modern.60 Något som i subjektet lever kvar som ett grundläggande
trauma och är en initial katastrof för det lilla barnet.61 Lacan kallar denna upprepning
och återfinnandet av objektet för ”oject a”, objektet lilla a, där a:et kommer från franskans l’autre. ”Oject a”, kan liknas vid Freuds driftobjektet, men är inte bara
föremål för begäret eller driften utan skall också förstås som begärets orsak.62 Lacan
särskiljer dock här denna den andre från den Andre med versal, något som Reeder
menar innebär att den andre här är något närmast personifierat.63 Jag tolkar det som att
främst modern skall ses som föremål och orsak till begäret för objektet.
Reeder anser att begreppet den Andre, med versal, hos Lacan dock inte skall uppfattas som någon form av generalisering av den andre eller av andra. Utan som en plats bortom jaget, en instans snarare än något personifierat i vår psykologiska sfär. Samtidigt menar han att det är jagets narcissistiska struktur som gjort det möjligt att internalisera den Andre och gör det till något som vi uppfattar som om det tillhör jaget.
64 Jag tolkar det som att ”oject a”, och i grunden enheten med modern, primärobjektet,
behövs för att skapa denna instans, den Andre, med versal.
57 Rose (2007) s. 119. 58 Reeder (1992) s. 39. 59 ibid. s. 39f. 60 ibid. s. 46. 61 ibid. s. 29. 62 ibid. s. 46f. 63 ibid. s. 71f. 64 ibid. s. 71f.
Lacans begär och lingvistik
Lacan är psykoanalytiker men samtidigt intresserad av lingvistik och språkets struktur. Detta är något som han knyter samman med sina psykologiska teorier. Leader och Groves anser också att det är när barnet tillgodogör sig språket och börjar använda sig
av ord som förlusten av primärobjektet, brytningen med modern sker.65 Egidius tolkar
det som att, det är först med språket som barnet verkligen kan föreställa sig själv som en
självständig person.66 Jag menar att det är i denna språkliga process, på samma sätt som
i den narcissistiska relationen, som man kan förklara att den Andre internaliseras i barnet.
Lacan ser vidare språket som en abstrakt struktur, medan talet är en handling som
kräver ett subjekt och skapar mening och identitet till den som talar.67 Men på samma
sätt som han menar att bilden, barnets bild av sig själv i spegelstadiet är alienerande, är
språket som struktur alienerande.68 Orden tillhör inte bara oss efter som de används av
andra människor och i olika medier, de tillhör den Andre.69 Den Andre som något, som
finns någon annanstans än i jaget, där man känner igen sig själv.70 Reeder förklarar det
som att människans misskännande självförståelse, om att hon tror att hon har funnit sig själv i sitt jag, härleds från att orden kommer från en annan instans, från den Andre. Han
betonar här att det är Lacans begrepp l’Autre med versal som åsyftas.71
Vidare förklarar Reeder det som att i begreppet den Andre finns det något av ett språkets vara, orden talas av människan men att det snarast är språket som talar genom
henne. Språket produceras i en omedveten process som kommer från den Andre.72 Detta
kan delvis förklaras med att barnet föds till en talande värld. Där vad Reeder kallar
subjektets, jagets, mystiska begynnelse är präglat av språkets struktur.73 Reeder menar,
bara genom barnets namn som betecknar dess kön, dras hon in i en universell diskurs där namnet fungerar som en förtätning av en oändlig mängd begär och aspirationer.
Något han kallar för den Andres begär.74
Reeder menar också att språket enligt Lacan är begränsande det, kan inte ge uttryck för vad som helst eller vilka begär som helst, man kan inte kräva det som inte kan
uttryckas i ord. Vilket innebär att begäret på så sätt också är den Andres begär.75 Samt
menar Leader och Groves, att även om språket skapar mening för det lilla barnet, finns det alltid saker som hon inte förstår genom språket och i förhållande till den Andre.
Något även de kallar den Andres begär.76 Vilket de i sann freudiansk anda exemplifierar
med den lille pojken, och hans relation till sin mor och sitt kön. Som blir tillrättavisad av modern med ord när han tar på sin snopp, samtidigt som hon tillåts tvätta den. Den
65 Leader och Groves (2000) s. 80.
66 Egidius (2005) s. 653.
67 Leader och Groves (2000) s. 58.
68 ibid. s. 78f. 69 ibid. s. 127. 70 Reeder (1992) s. 71. 71 ibid. s. 66. 72 ibid. s. 66f. 73 ibid. s. 73. 74 ibid. s. 73f. 75 ibid. s. 76.
Andres begär blir då det som språket inte kan förmedla.77 Något som blir till en konkret
ångest för vad barnet representerar inför den Andre.78
En reflektion kring Lacans den Andre
Jag har nu redovisat för Lacans betydelse av begreppet den Andre. Jag gör inte anspråk på att denna redovisning på något sätt är heltäckande, däremot att det förhoppningsvis har synliggjort den Andre i en psykoanalytisk, Lacansk kontext. Där de undermedvetna, språket, begäret och subjektets relation till olika objekt spelar en stor roll. Samt där den Andre inte skall ses som en person eller ett annat subjekt, utan en instans bortom jaget.
Mina psykoanalytiska kunskaper är tämligen rudimentära vilket kan ha försvårat förståelsen av Lacans teoribygge, det gör det också svårt att bekräfta, kritisera eller vidare problematisera hans teorier på dess egna premisser. Samtidigt kan jag inte undgå att här påpeka att jag anser att de utgår ifrån ett strikt heteronormativt förhållningsätt, där en stor vikt läggs vid relationen mellan spädbarn och moder. Jag antar att hans teorier kan ifrågasättas vidare från till exempel ett queerteoretiskt perspektiv. Detta gäller i synnerhet också Freuds teorier om Oedipuskomplexet och kastrationsångest. Vilket dock inte nödvändigtvis behöver ifrågasätta Lacans förklaring av den Andre som en instans i det undermedvetna som vi framförallt genom språket har att förhålla oss till. Även om Lacans definition av den Andre skiljer sig en hel del från den Andre i en
filosofisk och samhällsvetenskaplig kontext -något Gothlin också påpekar-79 menar jag
att definitionen är relevant för att verkligen förstå begreppet och alla dess aspekter.
77 ibid. s. 117.
78 ibid. s. 120.
Den Andre i ett vidare sammanhang
Som jag har visat är den Andre meningsskapande i den betydelsen att den Andre är självkonstituerande främst inom psykologin men även inom filosofin. Inom filosofi och psykologin används dock den Andre främst som ett intersubjektivitetsbegrepp. Vad som sker mellan ett par individer men också vad som sker inom en individ. Den som främst kopplar det till en mer samhällsstrukturell kontext och något som även kan appliceras på kollektiv är de Beauvoir. Idag används begreppet också ofta i det sammanhanget, hur inte bara individer utan också grupper kan definiera ut andra grupper som den Andre.
När den Andre används i denna betydelse och i en samhällsvetenskaplig eller mer allmän kontext har begreppet främst betydelsen av något främmande och annorlunda. Detta tyder bland annat begreppet andrafiereing på som har utvecklats ur begreppet den Andre. Språkrådet, Sveriges officiella språkvårdsorgan, samlar och publicerar nyord i svenska språket. I listan över nyord från 2006 finns ordet andrafiering med och
definieras som ”att framställa någon som ”den andra”, d.v.s. något främmande”80
Den Andre som allmängiltigt och, eller modernt
Folkloristen och forskaren Line Alice Ytrehus menar att det finns två teorier om hur den Andre differentierats och särskiljts som något främmande och annorlunda. Hur ett vi och dem tänk kommit att prägla världsbilden och det mänskliga medvetandet. Dels visar hon att konstruktionen om den andre kan spåras mer en 2000 år tillbaks i tiden. Redan de gamla grekerna gjorde skillnad på vi och dem. Ordet etnicitet kommer från grekiskans ethnos. Ethnos användes i betydelsen av, individer och grupper med gemensamma kulturella och biologiska drag som skiljde sig från grekerna. Det var grupper, stammar eller folk som sågs som avvikande och som hedningar. Denna härledning av de andra som något avvikande och främmande menar Ytrehus tyder på att
uppdelningen mellan vi och dem är allmän och universell.81 Den stämmer också överens
med de Beauvoirs syn på att kategorin den Andre är lika ursprunglig som medvetandet självt.
Den andra teorin om upphovet till den Andre som genuint främmande, härleder ursprunget till upplysningstiden, 1700-talet, och moderniteten. Enligt Ytrehus tolkas det då som ett kulturellt och historiskt betingat fenomen. Som stöd för detta hävdar hon att upptäcktsresanden dessförinnan snarare betonade likheter än skillnader när de beskrev sina upplevelser av andra folk. Hon knyter även samman det med hur den franske idéhistorikern Michel Foucault (1926-1984) beskriver hur olika diskurser och kulturer kännetecknar olika historiska epoker. Samt hur modernismen enligt honom
karakteriseras av att definiera vad som är avvikande i förhållande till det normala.82
Enligt Johansson och Miegel är Foucault intresserad av skillnader i historien. Han ser inte historien som en logisk utvecklingskedja utan att det finns skillnader, brott och diskontinuiteter mellan olika historiska epoker och kulturer. Särskilt intresserar han sig
80 www.sprakradet.se/servlet/GetDoc?meta_id=2461, 2010-01-14.
81 Ytrehus, (2001) s. 15.
för vad Johansson och Miegel kallar ”det andra”. Så ägnar sig till exempel Foucault åt
vad som konstrueras och skiljs ut som avvikande och onaturligt i en vis epok.83
Exempelvis framstår galenskap och vansinne som ”det andra” i förhållandet till förnuftet. Något som Foucault menar är en konsekvens av Descartes tillit till förnuftet
som källa för vetenskapen.84 Under 1800-talet började vansinnet betraktas som en
sinnessjukdom. Något som gjordes till föremål för vård och behandling och epoken präglas av den moderna psykologins och psykiatrins diskurs, enligt Foucault. Förnuftet och dess diskurs är samtidigt intimt förknippat med makt och dominans eftersom
vansinnet, dess motsats, spärras in och undertrycks.85
Vidare anser Ytrehus att de två utgångspunkterna inte behöver utesluta varandra i vår förståelse av den Andre. Å ena sidan har människor alltid gjort en skillnad mellan vi och dem. Men att uppfatta den Andre som något främmande och radikalt annorlunda i
betydelsen underlägsen är främst ett modernt fenomen enligt Ytrehus.86
Den Andre som meningsskapande
Den jamaicansk födde, men i England verksamme, sociologen Stuart Hall (1932-) menar att skillnader och olikheter, samt fascination för den Andre spelar en stor roll för hur främmande människor och platser representeras, framställs och presenteras. Hall är också en av förgrundsgestalterna inom kulturstudier, engelskans cultural studies som särskilt intresserar sig för detta. Enligt Hall har det delvis sin teoretiska grund inom lingvistiken och strukturalismen och han hänvisar bland annat till den schweiziske
språkforskaren Ferdinand de Saussure (1857-1913).87
Saussure intresserade sig särskilt för hur språket förmedlar skillnader. Enligt Johansson och Miegel utvecklade Saussure en strukturell lingvistik. Han gjorde skillnad på tal, franskans parole och språk, franskans langue. Där talet är individens enskilda yttringar och talhandlingar och språket är det underliggande språksystemet som gör de enskilda yttringarna möjliga och meningsfulla. Johansson och Miegel visar hur språket enligt Saussure består av en struktur, ett system av tecken. Tecken som i sig har två sidor, dels det betecknande, en signifiant men också det betecknade, en signifié. Till exempel har tecknet ”fotboll” således två sidor, en signifiant termen eller ordet ”fotboll”. Men också en signifié, det som ordet ”fotboll” syftar på alltså termen eller ordets begrepp. Enligt Saussure är språket uppbyggt som ett system av skillnader. Vi kan bara förstå tecknet ”fotboll” eftersom det utgör en del av ett system av skillnader. Tecknet funkar eftersom det står i motsatts till allt som inte är fotboll, till exempel
ishockey, korvstoppning eller strumpstickning.88
Den franske filosofen och poststrukturalisten Jaques Derrida (1930-2004) vidareutvecklar Saussures tanke om hur språket blir begripligt genom skillnader. Han menar att språket är strukturerat som binära oppositioner, dikotomier som man/kvinna,
83 Johansson och Miegel (1996) s. 137.
84 ibid. s. 139.
85 ibid. s. 140.
86 Ytrehus (2001) s. 15.
87 Hall (1997) s. 237.
vit/svart, förnuft/känsla normalt/onormalt och så vidare. Begreppen ges mening genom dess kontrast, kvinna kan inte förstås utan man, vit inte utan svart och så vidare. Samtidigt menar han att förhållandet i de binära oppositionerna finns en ojämlik maktrelation. En del av motsatsparet är dominerande, den ges företräde över den andra som ses som svagare och beroende av den första. Begreppet man definieras som överordnad kvinna, förnuft överordnat känsla och vit överordnad svart. Dikotomierna
tjänar därför till att skapa och upprätthålla sociala hierarkier.89
Hall menar att vi på liknade sätt förstår svart, inte för att det finns någon essens i
svarthet, utan i förhållande till sin motsats, vitt.90 På så sätt blir skillnader och olikheter
betydande eftersom det är nödvändigt för att skapa mening. Och svart framstår som det andra i förhållande till normen, det vita.
Hall tar också upp begreppet den Andre i en annan lingvistisk kontext. Att språket enbart skapar mening i dialog med ”den Andre”. Mening uppstår på grund av skillnader och i givandet och tagandet mellan olika talare. På så sätt blir ”den Andre” essentiell för
att skapa mening och förståelse.91 Här anser jag att det finns en parallell till Marcels,
jaget och duet i dialog. Man lär känna sig själv i dialog, kommunikation med någon annan. På liknande sätt som språket skapar mening i dialog med någon annan.
Den Andre som verktyg
Hall använder den Andre, the Other, eller Otherness som ett verktyg för att analysera hur skillnader och olikheter representeras inom olika kulturer, medier och texter. Hall intresserar sig särskilt för hur hudfärg och svarta människor representeras i texten, the
Spectacle of the ”Other”. Men den Andre kan självklart också användas som verktyg i
analyser av andra olikheter som skiljer sig från normen, som sexuallitet, kön eller klass. Ofta är dessutom en dimension av olikhet korsad av någon annan.
Hall poängterar också att olikheter och den Andre är något ambivalent och har olika betydelser. Dels skapar den Andre mening utifrån lingvistiska teorier men det är också nödvändigt med den Andre för att skapa sociala identiteter och ett jag. Samtidigt kan det
vara något farligt, hotfullt och splittrande som kan skapa aggressioner mot den Andre.92
Stereotyper och fördomar
När man använder begreppet den Andre som analysverktyg i kulturstudier präglas skillnaderna och olikheterna ofta av fördomar och stereotyper. Hall menar att vi alla kategoriserar och typifierar, personer, föremål och företeelser, för att skapa mening i vår värld. Att stereotypisera innebär däremot att man förenklar, överdriver och fixerar skillnader och olikheter. Ett sätt att skapa en splittring mellan vad som är accepterat och inte, vad som är normalt och inte. Samt ett sätt att skapa en social och symbolik ordning för vad som är avvikande och patologiskt. Den Andre och det annorlunda faller sålunda
utanför ramen och det anständiga genom fördomar och stereotypifiering.93
89 Eriksson mfl. (1999) s. 18. 90 Hall (1997) s. 234. 91 ibid. s. 235f. 92 ibid. s. 234. 93 ibid. s. 257f.
Hall kopplar också samman stereotypisering med makt och menar att det tenderar att uppstår i ojämlika maktförhållanden. Där det normerande oftast har makten och det
avvikande exkluderas som den Andre.94 Samtidigt menar han att makt inte enbart skall
förstås som ekonomisk makt eller fysiskt tvång, utan i en bredare kulturell och symbolisk betydelse. Om vem som har makten att definiera hur sakernas tillstånd representeras. Hur någon eller något framställs inom vad han kallar en regim av representation, regime of representation. Han hänvisar till detta som symbolisk makt
och menar att stereotypisering är grunden till vad han kallar symboliskt våld.95
Makt ska inte heller enligt Hall förstås som att någon enskild, människa eller grupp har monopol på makt. Utan makt är något som cirkulerar, florerar och är utspritt i samhället. Alla såväl mäktiga som maktlösa, är fångade i maktspelet om än på olika villkor. Att makten, i synnerhet den symboliska, är utspridd är särskilt av betydelse i kontexten av hur representationen fungerar. Alla påverkas av det och är en del av
maktspelet.96
Yterhus menar att stereotypa föreställningar om den Andre på ett individuellt plan kan leda till ett socialt stigma som, mobbning, öknamn och social utfrysning för individer. Samtidigt kan föreställningen om den Andre och stereotyper av den Andre som en kognitiv kollektiv kategori få andra sociala konsekvenser. Det kan till exempel ta strukturella uttryck för vissa grupper som kan uteslutas från bostads- och
arbetsmarknaden.97 Eller som freds- och konflikforskaren, Lindholm Schultz visar i sin
mest extrema form kan det leda till våld och konflikt med etnisk rensning,
folkfördrivning och folkmord som de värsta konsekvenserna.98
Vi och dem
Användningen av den Andre i en mer allmän betydelse refererar ofta till ett ”vi” och ”dem” tänkande. Där ”dem” är den Andre, det annorlunda och främmande något som ofta också kombineras med stereotypa bilder av ”dem”. Islamologen, Jan Hjärpe menar att vår hjärna tycks vara konstruerad att uppfatta världen i tydliga kategorier och att en
dualistisk världsbild är lätt att ta till sig.99 Detta menar jag bekräftar resonemanget ovan
om hur mening skapas genom skillnader. Hur ”vi” definieras mot sin skillnad de andra, de som inte är som ”vi”. Samt att uppdelningen av ”vi” och ”dem” är närmast allmängiltig och kan ske i flera olika nivåer.
94 ibid. s. 257f. 95 ibid. s. 259. 96 ibid. s. 261. 97 Ytrehus (2001) s. 15f. 98 Lindholm Schultz (2004) s. 112. 99 Hjärpe (2004) s. 162.
