Dokumentation som arbetssätt -en forskningsstudie inom Reggio Emiliapedagogiken i förskolan

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn Unga Samhälle

Examensarbete

Dokumentation som arbetssätt

en forskningsstudie inom Reggio Emiliapedagogiken i förskolan

Documentation as a working practice

A study of Reggio Emiliapedagogy in nursey schools

-Carina Hammar

Katarina Persson

Lärarexamen 210hp

Barndoms- och ungdomsvetenskap 2008-12-28

Handledare: Karin Book Examinator: Helena Tolvhed

Abstract

Hammar, Carina & Persson, Katarina (2008). Dokumentation som arbetssätt. Malmö: Lärarutbildningen: Malmö högskola.

Vi har valt att i vårt examensarbete titta närmare på dokumentationens betydelse, inom Reggio Emiliapedagogiken. Vi har då varit ute och intervjuat pedagoger som är verksamma på tre olika förskolor som har denna pedagogiska profil. Två av förskolorna ligger i utkanten av en relativt stor stad, medan den tredje ligger i ett mindre samhälle. På våra valda förskolor är det nästan uteslutande barn med svensk bakgrund. Detta är däremot inget som vi kommer att gå in på i vår studie. Syftet med vårt examensarbete är att titta närmare på den dokumentation som pågår inom Reggio Emiliainspirerade förskolor och sätta fokus på följande frågor: Vad innebär dokumentation för

pedagogen? På vilket sätt dokumenteras och synliggörs barnens aktiviteter? På vilket sätt är barnen delaktiga i dokumentationen? Vad har pedagogerna för tankar bakom sitt tillvägagångssätt med dokumentationerna? På vilket sätt sparas dokumentationsmaterialet? Hur delaktiga är föräldrarna i verksamheten? Hur viktig är dokumentationen för verksamheten? För att kunna besvara våra frågeställningar har vår

metod varit att intervjua verksamma pedagoger med olika lång erfarenhet av Reggio Emiliapedagogikens arbetssätt.

Nyckelord: Reggio Emiliainspirerad pedagogik, förskola, synliggöra, dokumentation, läroprocess och reflektion.

Förord

Utbildningen går nu mot sitt slut och vi står inför spännande utmaningar i vårt framtida yrke. Resans gång har varit fängslande och lärorik och vi har knutit flera nya kontakter med andra studenter. Att förskolläraryrket precis nu skulle vara så efterfrågat ifrån arbetsgivarnas sida var det nog ingen av oss som anade. Vi vet nu med bestämdhet att valet för tre och ett halvt år sen var helt rätt.

Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Karin Book för värdefull handledning och respons under examensarbetets process. Ytterligare en lärare som vi vill tacka är Siv Benn som hjälpte oss att få ordning på våra tankar, då vi upplevde att ämnet och vårt examensarbete behövde inspiration av Reggio Emilia ”tänket”. Dessutom vill vi tacka pedagogerna som medverkat i vår undersökning.

Vi vill också tacka våra barn Oliver, Robin, Emil och Julia som under utbildningen hunnit växa betydligt! Förhoppningsvis får ni nu se mer av era mammor. Samt våra män, Anders och Bosse för all förståelse och stöd som de gett oss under hela utbildningstiden, men speciellt under processen med examensarbetet.

Men vi vill även tacka varandra, eftersom vi från början inte kände varandra speciellt väl inför höstterminens start, till att bli ett team som kompletterar varandra och samarbetar utmärkt tillsammans. Vår gemensamma inspirationskälla, Reggio Emiliapedagogiken har resulterat i ny vänskap och en angenäm avslutning på lärarutbildningen.

Katarina och Carina ”december 2008”

Innehållsförteckning

1 Inledning... 7

1.1 Introduktion till ämnesområdet ... 7

1.2 Syfte och frågeställningar... 8

2 Teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning ... 10

2.1 Reggio Emilias tankesätt om dokumentation ... 11

2.2 Observation... 12

2.3 Dokumentation kopplat till den sociokulturella teorin och ”scaffolding”... 12

2.4 Pedagogisk dokumentation... 14

2.5 Kritiska synpunkter om dokumentation ... 15

2.6 En avhandling om dokumentation... 15 3 Metod... 18 3.1 Kvalitativa intervjuer... 18 3.2 Undersökningsgrupp... 19 3.3 Genomförande ... 20 3.4 Forskningsetiska överväganden... 21 3.5 Bearbetning av empirin ... 21

4 Presentation och Analys av empirin ... 23

4.1 Skogens förskola ... 23

4.1.1 Temaarbetet stenar... 23

4.1.2 Intervju med Anna på Skogens förskola ... 24

4.1.3 Intervju med Lotta på Skogens förskola... 27

4.2 Ekens förskola ... 28

4.2.1 Intervju med Karin på Ekens förskola... 29

4.3 Björkens förskola... 31

4.3.1 Intervju med Sara på Björkens förskola ... 31

4.3.2 Intervju med Emma på Björkens förskola... 33

4.4 Sammanfattning och slutsatser ... 36

4.4.1 Dokumentationen som verktyg inom Reggio Emiliapedagogiken... 37

4.4.2 Barnens delaktighet och engagemang ... 39

4.4.3 Dokumentation av förskolans historia... 40

5 Diskussion och kritisk reflektion... 42

1 Inledning

”Dokumentation kan erbjuda barn och vuxna upplevelser av verklig demokrati. En demokrati som innebär att man uppmärksammar och synliggör likheter och olikheter i en dialog” (Svedberg och Zaar, 1998:201 Citat: Carlina Rinaldi).

1.1 Introduktion till ämnesområdet

I staden Reggio Emilia i norra Italien arbetas det utifrån ett synsätt där man använder dokumentationen som en metod att reflektera över lärandesyftet (Grut, 2005:19). Metoden ses som en läroprocess som bidrar till engagemang, reflektion och dialog som sätts i samband med hela det lilla italienska samhället. Det är således inte en pedagogik som ska uppfyllas enligt en utarbetad mall. Wallin (2003:26) beskriver istället Reggio Emiliapedagogiken som en föränderlig process i vårt ständigt föränderliga samhälle. Detta kopplar vi till förskolans läroplan, Lpfö 98 då ”förskolan skall lägga grunden för ett livslångt lärande” (Lärarförbundet, 2004:26). Uppdraget som pedagog är betydelsefullt, då barnen skall rustas med kunskap som gör dem till självmedvetna och trygga individer i vårt postmoderna samhälle.

Vi har valt att göra en undersökning av området dokumentation, som vi anser ligger inom ramarna för Reggio Emiliapedagogiken. Dokumentationer är självklara inom Reggio Emiliainspirerad pedagogik där bland annat kamera och anteckningar används som hjälpmedel. Målet med dokumentationerna är att kunna följa pedagogernas och barnens lärandeprocess och på så sätt kunna synliggöra förskolans verksamhet till exempel för föräldrarna. En dokumentation kan innebära fotografier med tillhörande text som handlar om ett visst temaarbete som man arbetar med på förskolan (Svedberg och Zaar, 1998:200-201).

Då vi tidigare haft kontakt med Reggio Emiliainspirerade förskolor under utbildningen föll ett naturligt val att intervjua pedagoger som aktivt arbetar med dokumentationer inom förskolan. Vår nyfikenhet är därför riktad mot verktyget dokumentation. Frågeställningarna som ligger till grund för vårt arbete, handlar om hur verksamma pedagoger lyfter fram lärandet genom barnens delaktighet i dokumentationen, men även tankarna omkring arbetssättet kommer att belysas. Kunskapen kring förändring och

utvärdering inom dokumentationen tog stor plats i intervjuerna, genom att barnen ges möjlighet att få vara med och utvärdera sin verksamhet, samt även att påverka dess innehåll. Återigen kopplar vi samman arbetssättet dokumentation genom deltagande i utvärdering och påverkan av verksamheten till förskolans läroplan, Lpfö 98 (Lärarförbundet, 2004:32).

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med undersökningen var att undersöka arbetssättet dokumentation utifrån pedagogernas perspektiv. Valet resulterade därför i intervjuer med verksamma pedagoger som är inspirerade av Reggio Emiliapedagogiken. Vi har tagit reda på hur pedagogerna lyfter fram barnens medverkan, engagemang och lärande genom dokumentationerna, där fokus har legat på pedagogernas kunskap om dokumentation som arbetssätt.

Vi har under diskussionerna i början av arbetet med vår uppsats, bollat fram och tillbaka med olika frågeställningar. Eftersom ämnet är intressant och ligger oss varmt om hjärtat, så har vi velat utgå ifrån någon av frågorna som vi upplevt har återkommit under utbildningen. Vi har båda erfarenhet av att dokumentation såsom fotografier, text och teckningar är av stor vikt i verksamheten på Reggio Emiliainspirerade förskolor. Barnens alster hängs ofta upp för alla som befinner sig på förskolan att beskåda. Då vi funderat kring det faktum att dokumentation är en mycket stor del av det Reggio Emiliainspirerade tankesättet och den dagliga verksamheten så har vi kommit fram till följande frågeställningar:

• Vad innebär dokumentation för pedagogerna inom Reggio Emiliapedagogiken? • Vilka fördelar och nackdelar finns med arbetssättet dokumentation, enligt

pedagogerna?

• Hur används dokumentationerna och på vilka sätt är barnen delaktiga?

Utifrån vårt undersökande arbete har vi sedan besvarat frågorna med hjälp av det empiriska material vi samlat in under arbetets gång. Vi har även funnit litteratur som berättar och beskriver arbetssättet dokumentation. Flertalet pedagoger beskriver

metoden som ett sätt att göra förändringar samt att synliggöra barns tankar inom förskolans verksamhet. Däremot har vi endast funnit en undersökning som kritiskt granskat hur barn dokumenteras i sin vardag på förskolan. Då vi anser att olika åsikter ger mer djup i uppsatsen har vi valt att även ha med forskning som ifrågasätter barns medverkan i dokumentationen.

2 Teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning

Dokumentation som metod är ingen nyhet enligt den litteratur vi har läst. Redan på 1930-talet berättas det att pedagogerna dokumenterade och observerade barn (Lenz Taguchi, 2000:27). Vi beskriver i detta kapitel arbetssättet dokumentation och presenterar Reggio Emilias barnsyn, men också hur pedagogiken fick sitt fäste i bland annat Sverige. Teoretiker och tidigare forskning kopplar vi samman med Reggio Emiliainspirerad pedagogik i ett av våra avsnitt. Läsaren får även ta del av kritisk forskning, där vi tar upp etiska aspekter kring detta att bli dokumenterad. Vi har även valt att presentera den Reggio Emiliainspirerande pedagogik som genomsyrar undersökningen och uppsatsen liksom dess grundare.

Första gången vi hörde talas om Reggio Emiliapedagogiken här i Sverige var när den visades upp på Moderna Museet i Stockholm 1981, en världsturné som då tog sin början och faktiskt fortfarande pågår. Daghemmet Diana i Reggio Emilia blev 1992 utnämnt till världens bästa daghem av en amerikansk tidning. Förskolorna i regionen har en genuin helhetssyn på språk. De har tagit fasta på vikten av att vara lyhörda för de enskilda barnens olika sätt att kommunicera, då man utgår ifrån ”att barn har 100 språk men berövas 99” (Dahlberg och Åsén, 2001:7).

Loris Malaguzzi (1920-1994) var en nytänkandets eldsjäl som blev kommunal barnomsorgschef år 1963 i staden Reggio Emilia (Wallin, 2003:22-23). Han hade en unik helhetssyn på barn, att varje människa i sig är ett sammanhang. Han vidhöll att hjärnans naturliga tillstånd är förmågan att forska och förändra. Genom att låta barnen vara delaktiga i sin egen inlärning, främjade Malaguzzi denna förmåga (Wallin, 2003:23). Malaguzzi ansåg att det är vi vuxna som begränsar barnens förmåga till utveckling, genom att skapa mallar om hur allting ska vara. Han ansåg att hela mänskligheten blir torftigare av alla förutbestämda trappsteg och låsta metoder, och att vi genom dem missunnar barnen deras möjligheter till oväntade möten (Wallin, 2003:24). Reggio Emiliapedagogiken är på stark frammarsch inom den svenska förskolan och skolan. Pedagogiken har sin grund i staden Reggio Emilia i norra Italien, där man tagit fasta på att barn är kompetenta individer på sin egen nivå. Pedagogerna arbetar tillsammans med barnen för att på så sätt utveckla barnens identitet. Den värnar

alltså om alla människors lika värden och har därför en demokratisk grund att stå på i samarbetet med barnen. Detta överensstämmer fantastiskt bra med vår egen svenska läroplan, och att hitta paralleller är inte svårt. En av verksamhetens viktigaste grunder är att förankra människors lika värden och beakta varje människas egenvärde, med utgångspunkt i en demokratisk värdegrund (Lärarförbundet, 2004:25-26).

2.1 Reggio Emilias tankesätt om dokumentation

Inom Reggio Emilia är dokumentationen en oumbärlig del av arbetssättet. Den är ett viktigt verktyg för pedagogerna när de ska synliggöra och förmedla barnens utveckling för omvärlden. Genom dokumentationen får man en klarare bild både av vad barnen tänker och säger, men även hur vi pedagoger agerar tillsammans med barnen.

Dokumentationen inom Reggio Emiliapedagogiken innebär att synliggöra verksamheten genom att använda bandspelare, fotografier, video samt att anteckna vad barnen säger, kopplat till egna reflektioner. Dokumentationen har som syfte att nå ut till såväl de berörda barnen som föräldrar och politiker. Samhället idag handlar till stor del om delaktighet, där samtliga inblandade ska kunna ha en demokratisk åsikt om hur verksamheten ska bedrivas. Även barnen på förskolan har idag rätt att komma med åsikter om sin situation tillsammans med de andra barnen och personalen. Gemensamt med pedagogen blir barnet medkonstruktör genom pedagogisk dokumentation (Lenz Taguchi, 1997:32). Genom att ge barnen rätt att ha åsikter, ger man dem verktyg att kunna skapa en tydlig identitet. Det är också lättare att skapa ett gott samarbete med föräldrarna, eftersom de kan följa sina barns utveckling på ett konkret sätt. Detta i sin tur underlättar delaktigheten, när de får en god inblick i verksamheten. Det ger dem också argument att kräva en god verksamhet för sina barn gentemot politikerna. Beträffande politikerna ger dokumentationen argument för diskussion om resurser, men den ger också kvalitativ information om den pågående verksamheten.

Dokumentation, eller snarare pedagogisk dokumentation, är en del av Reggio Emilias pedagogiska filosofi, och innebär en mängd olika steg och valsituationer. Genom olika val av observationer, teknik och vad i dokumentationen som går att använda skapar man en dokumentationsprocess. Man genomför den utifrån en rad subjektiva val, med

hänsyn till tolkningar man gjort under sina observationer av barnen. Valet av observation utgår ifrån vad man som pedagog anser vara värt att diskutera och tolka. Detta är individuellt för varje människa, och utgår ifrån dennes kunskap, utbildning och tidigare erfarenheter. Detta ska ses som en styrka och inte en begränsning, eftersom man med hjälp av denna förmåga får en bredare observation när man är flera om den. Dock kan detta samarbete bara ske om man ser andra människors uppfattningar, synsätt och värden som en tillgång. Dokumentationen behövs för att öka vår förståelse för barnen och deras tankesätt, så att vi som pedagoger på så sätt ska kunna handleda dem vidare i deras utveckling. Genom det sätt man väljer att dokumentera avspeglas det förhållningssätt och den barnsyn man har (Lenz Taguchi, 1997:17).

2.2 Observation

Observation utgörs av en rad val, då man måste ta möjligheten att begränsa sig. Endast en liten del av det man observerat används i det färdiga materialet. Pedagogen måste då kunna klargöra sina tankebanor för att lättare kunna analysera och tolka slutsatsen. Observationen gör pedagogen för att synliggöra en bit verklighet, som exempelvis en vänskapsrelation eller kanske en idé som börjar gro. Genom dokumentationen skapar man en identitet eller en kultur eftersom den är konkret. Observationer är däremot subjektiva, eftersom det går igenom varje pedagogs individuella filter. Hur man dokumenterar och väljer metod är en viktig del av dokumentationen, eftersom man alltså gör den subjektivt. ”Man måste ge barnen rätten att vara huvudrollsinnehavare i sitt eget livsöde” (Lenz Taguchi, 1997:79, Citat: Kirsti Hakkola).

2.3 Dokumentation kopplat till den sociokulturella teorin och

”scaffolding”

Dokumentationen är ett viktigt redskap i många avseenden och inte enbart av pedagogiska skäl. Den har även ett stort etiskt, kulturellt och politiskt värde eftersom den synliggör barnens ståndpunkt i dessa viktiga bitar. Med dokumentationens hjälp är det lättare att synliggöra barndomens och barnens möjligheter, värden, kunskap och

moral. Det är då enklare att på ett mer konstruktivt sätt tillsammans synliggöra och uppmärksamma skillnader och olikheter i en dialog med barnen.

Inom Reggio Emiliapedagogiken är man en lyhörd och lyssnande pedagog. Genom att lyssna så bra som möjligt förfinar man sin möjlighet att höra, under en dialog med barnen. Man når lättare på djupet i sin kommunikation om man lyssnar aktivt med alla sina sinnen. Då uppfattar man även barnets sinnesstämning och kroppsspråk jämsides med det talade språket. Det blir då lättare att se barnets förmågor och att även lyssna och förstå människor i allmänhet. Om man som pedagog samspelar aktivt med barnet i konkreta situationer, så uppstår ett samspel utifrån barnets erfarenhet och förmåga (Doverborg och Pramling, 1985:18). Detta i sin tur gör att pedagogen har lättare att samspela med barnet under dokumentationen.

Vi har valt att koppla Vygotskijs sociokulturella utvecklingsteori till vårt ämne, dokumentation. Lev Vygotskij (1896-1934) forskade i psykologi, och utifrån sina studier utvecklades den sociokulturella teorin. (Vygotskij, 1995:8).

Det är en psykologisk teori om hur människan med hjälp av tecken (språket) tolkar och förstår sin omgivning, och den beskriver människans kulturella utveckling som en enhetlig medvetande process, där känsla och tanke hör ihop (Vygotskij, 1995:8).

Hermansen (1996:59) beskriver förhållandet som förenar barnets lärande och utveckling. Hermansen hävdar att lärandet kommer efter utvecklingen, som ett resultat av framstegen som barnet har genomgått. Både inre och yttre faktorer påverkar och sätter igång lärandeprocessen, som sker i växlingar mellan utveckling och lärande. Hermansen menar också att Vygotskij har fångat in just det förhållandet mellan interaktionerna genom sin teori, där språket och tankeförmågan står i relation till varandra. Språket utvecklas i samspel med kommunikationen under exempelvis arbetet med dokumentationer. Pedagogen och barnet möts i en dialog där språket och lärandet står i centrum. Hermansen (1996:60) beskriver hur barnet möter språket och tankeförmågan i tidig ålder genom samspelet mellan människor, och i vårt fall då mellan barnet och pedagogen.

Pedagogen är vägledare via dialogen och dokumentationen genom att visa och instruera barnet i syfte att förvärva ny kunskap. Begreppet den proximala utvecklingszonen i Vygotskijs sociokulturella teori handlar om hur barnet når en annan nivå i sin utveckling som sker genom vägledning av en vuxen eller tillsammans med andra barn. Denna utvecklingszon innefattas av vad barnet har svårt att utföra individuellt, till vad barnet stimuleras till att genomföra med hjälp av pedagogisk handledning. Samspelet i dokumentationen skapar stödstrukturer som bygger upp barnets kunskap att förstå sin omvärld. Teorin stärks ytterligare då Jerome Bruner (1915-) förtydligar begreppet stödstruktur genom det engelska ordet ”scaffolding”. Enligt Hermansen (1996:61) beskriver Bruner den proximala utvecklingszonen likt en byggnadsställning, där pedagogen stödjer barnet på dess väg att erövra ny kunskap. Barnet får hjälp av pedagogen med det som den inte klarar av på egen hand, genom arbetssättet dokumentation. Kommunikationer sker i anknytning till foto och texter som dokumenterats i verksamheten och som dessutom övar barnets språkmedvetenhet och lärande. Hermansen (1996:62) påstår att lärandet äger rum då barnet är verksam och engagerad men förtydligar att det måste finnas ett syfte bakom aktiviteten. Hans ord tydliggör kunskapen om arbetssättet dokumentation, vilket skall vara i syfte att lyfta fram barnets synpunkter och lärande.

2.4 Pedagogisk dokumentation

I en dokumentation dokumenteras genomförandet av en specifik aktivitet. I en pedagogisk dokumentation görs en mer ingående personlig studie av ett eller flera av de medverkande barnen. I det senare får man en bild av barnen ur en särskild synvinkel. I den pedagogiska dokumentationen koncentrerar sig pedagogen på ett visst moment under en viss aktivitet, och studerar sedan detta ingående. När man studerar och dokumenterar barn utifrån detta syfte, plockar man ner dokumentationen på det pedagogiska planet och utgår ifrån de didaktiska frågorna vad, hur och varför. Övriga händelser som pågår under tiden tittar man inte på just då. Detta är ett ganska krävande sätt att studera barnen vilket fordrar övning, men det ger en mer rättvis bild av den aktuella situationen. Genom den pedagogiska dokumentationen når man barnen på ett helt annat plan, eftersom man studerar individen och den lilla händelsen i den stora

aktiviteten. Pedagogisk dokumentation bygger på ett reflektionsarbete som är ett gemensamt och kollektivt arbetsverktyg (Lenz Taguchi, 1997:15).

2.5 Kritiska synpunkter om dokumentation

Vi har valt att lyfta fram olika åsikter gällande dokumentation i vårt arbete och har funnit en kritisk forskning inom ämnet. Denna undersökning ifrågasätter hur det är att bli dokumenterad utifrån barns ögon, genom ett etiskt perspektiv. Lindgren och Sparrman (2003:58) menar att metoden är väl utbredd på förskolor och utifrån detta lyfter de fram barnens perspektiv. Det kan innebära att bli erbjuden anonymitetsskydd och tydliga instruktioner om dokumentationens syfte, likaså att barnen ska ge sitt samtycke i att vilja bli dokumenterade. Genom synpunkterna önskar de tydliggöra moraliska tankar som de anser bör finnas bakom dokumentationen på förskolorna (Lindgren och Sparrman, 2003:59).

Lindgrens och Sparrmans syfte är inte att undersöka om dokumentationen skall användas, målet är istället att kritiskt granska tillvägagångssättet ur barnens perspektiv. Studierna visar att det inte endast är pedagogerna som dokumenterar barn, utan att barnen är delaktiga i varandras kommentarer. I undersökningen tas innebörden av att vara barn i dagens förskola upp genom att barn studerar och utvärderar varandra, men att de även själva studeras av kamraterna (Lindgren och Sparrman, 2003:61). En aspekt som lyfts fram genom dokumentation är hur barn skapar bilder av hur de förväntas bete sig för att vara goda barn. Barns, men även pedagogers, beteende kartläggs, och det kan på så sätt bli synligt för fler än pedagogerna själva, till exempel för föräldrarna (Lindgren och Sparrman, 2003:62).

2.6 En avhandling om dokumentation

Hillevi Lenz Taguchi är en författare och forskare som vi kommit i kontakt med under vår lärarutbildning, speciellt när det handlat om litteratur mot Reggio Emiliainspirerad pedagogik. Lenz Taguchi är nu aktuell för vår del då hon skrivit en avhandling om ämnet dokumentation. Utgångspunkten i avhandlingen ”har varit att försöka förstå hur

ett Reggio Emilia inspirerande arbete med pedagogisk dokumentation kan användas i ett kontinuerligt förändringsarbete på en förskola i Sverige” (Lenz Taguchi, 2000:20). Återigen bekräftas kopplingar till Reggio Emiliainspirerad pedagogik och dokumentation. I avhandlingen beskrivs hur mötet med barnen i Italien fick forskaren att se hur barnen ”fick makt över sitt eget lärande, genom att pedagogerna tog makt” (Lenz Taguchi, 2000:24). Pedagogerna planerade och organiserade verksamheten utifrån dokumentationer och barnen erbjöds möjlighet att reflektera över sitt lärande. Verken kunde sedan beskådas på förskolan men även på offentliga mötesplatser runt om i staden. Barnen i Reggio Emilia framställs som medkonstruktörer med vuxnas rättigheter genom att bli behandlade som jämlika medborgare (Lenz Taguchi, 2000:24).

Det historiska perspektivet finns med då Lenz Taguchi blickat tillbaka på ämnet från 1930 fram till 1990-talets slut. På 1930-talet stod pedagogerna själva för utformningen av dokumentationerna, fram till dagens dokumentationer där barnet står i centrum. Under årtiondena som passerat emellan, har fokus bland annat legat på känslor inför barnets beteende och handlingsmönster. Men även sociala och personliga engagemang har dokumenterats under denna period. 1970-talet var årtiondet då pedagogerna dokumenterade och observerade leken för att kompensera brister hos barnet. På 1980-talet blir dokumentationspärmar allt vanligare på förskolorna. Utgångspunkten var vardagliga händelser som dokumenterades under en bestämd tid. Fokus låg då på barnens svagheter, och utifrån resultatet planerades sedan åtgärder med hjälp av dokumentationen. Följaktligen blev observationen en åtgärd, och i detta fall var det ett barn som skulle åtgärdas (Lenz Taguchi, 2000:95-96).

På 1990-talet ökade intresset för olika observationstekniker som utvärderingsunderlag. Lenz Taguchi anser detta vara ett resultat av decentraliseringen av förskola och skola. Under förra årtiondet dokumenterade man ur ett socialt, emotionellt, språkligt samt lekperspektiv. Vardagssituationer som exempelvis leken dokumenterades, för att genom dokumentationen finna avvikelser. Det gavs tillfällen för tänkande och handlande ”som förmår göra sig andra föreställningar kring barnet” (Lenz Taguchi, 2000:106). Under slutet av 1990-talet inträffade ett skifte i användandet av dokumentationen från att ha varit ett verktyg som korrigerar och normaliserar till att istället bli ett verktyg för kontroll och utvärdering. Det blev dessutom ett redskap där det gavs möjlighet att följa barns läroprocess och lärande. Barnen uppfattas nu som kompetenta och intelligenta.

Pedagogerna skall vara reflekterande och analyserande vuxna som anpassar praktisk praktik till barnet (Lenz Taguchi, 2000:102-108).

Ordet makt används i avhandlingen genom ett maktperspektiv där pedagogen styr över innehållet i dokumentationerna. Lenz Taguchi anser att syftet med dokumentation bör vara att ge barnen sammanhang och finna sitt eget sätt att lära och tänka (Lenz Taguchi, 2000:117, 196-199). Pedagogerna i studien berättar om stressen att få tiden att räcka till för att skriva och reflektera. Arbetssättet ansågs även frigörande genom reflektionerna men de tillfrågade menade att det även kan vara en belastning som ställer krav. Bland annat genom föräldrar som ansåg att arbetssättet stal tid från barnen. Pedagogerna menade också att det var betydelsefullt att bli uppbackad av ledningen (Lenz Taguchi, 2000:207-208).

Lenz Taguchi påstår genom sin avhandling att förändringsarbete inte är någonting enkelt att förstå och att dokumentationerna inte alltid behöver leda till något nytt eller bättre. De pedagoger som varit delaktiga i forskningen menade att innebörden av att förstå genom dokumentation ständigt förändras men att arbetssättet är detsamma. Lenz Taguchi bedömer att pedagogerna upplevde att det var svårare att arbeta med dokumentation utifrån sitt eget handlande och tänkande. Däremot behärskades verktyget i relation till barnens tänkande, lek och arbete. Författaren ställer sig frågan varför förändring är viktig och påstår att ”livet är en ständig process av tillblivelse” (Lenz Taguchi, 2000:274-278)

3 Metod

I följande kapitel beskriver vi de metoder vi använt oss av i undersökningen. Därefter kommer vi att presentera pedagogerna och förskolorna där vi samlat in vårt empiriska material. Vi berättar sedan hur undersökningen genomförts, därefter avslutas kapitlet med forskningsetiska överväganden och bearbetningen av vår insamlade empiri.

3.1 Kvalitativa intervjuer

För att få svar på våra frågor har vi gjort en kvalitativ studie i form av intervjuer. ”Kvalitativa studier är ofta undersökningar av avgränsande och specifika miljöer, där målet är att ge en helhetsbeskrivning av processer och särdrag i dessa miljöer” (Repstad, 2007:23). Genom våra besök på Reggio Emiliainspirerade förskolor fick vi möjlighet att undersöka miljöer där man använder sig av arbetssättet dokumentation. Pedagogerna som vi intervjuat har erfarenheter inom ämnet, då arbetet med dokumentation sker aktivt. Valet att besöka förskolor och pedagoger som finns inom just detta specifika ämne gav oss en uppriktig förståelse av vad som påverkar den miljö vi valt att skriva examensarbete om (Repstad, 2007:22). Samtidigt gav det oss en fördjupad förståelse över det sociala samspelet mellan de berörda parterna.

För att få syn på om det fanns olikheter kring arbetssättet dokumentation, valde vi att intervjua fem pedagoger från två kommuner. Trost (2005:14) beskriver att en kvalitativ studie är passande då fokus ligger på att försöka förstå människors resonemang och handlingssätt. Genom kvalitativa intervjuer var vår avsikt att få igång samtal som skulle mynna ut i en fördjupad förståelse över hur pedagogerna resonerade om dokumentation. Frågor med låg grad av standardisering menar Trost (2005:19) är när den intervjuade ges möjlighet att själv bestämma frågornas ordning och intervjuaren ger följdfrågor utifrån tidigare svar. Detta anser vi stämmer överens med våra intervjuer då samtalen gjordes utifrån väl förberedda frågeområden. Men för att få ett djup i intervjuerna ställde vi öppna följdfrågor. Trost (2005:88) anser det riskfyllt att förutsätta förståelsen av vad den tillfrågade egentligen menar. Intervjun berikas istället av engagemang och uppmärksamhet utifrån svaren genom att ytterligare frågor ställs. Trost anser att glädje

infinner sig då intresse visas över det man berättar och personen blir då inspirerad att fortsätta. Detta anser vi stämmer, eftersom pedagogerna blivit inspirerade av vårt genuina engagemang.

3.2 Undersökningsgrupp

I vår undersökning ingår tre förskolor, lokaliserade i två olika kommuner i Skåne. Två av förskolorna är belägna på mindre orter utanför Landskrona, medan den tredje är placerad i ett mindre samhälle utanför Malmö. Miljön runtom förskolorna påminner också om varandra då den består av skog, ängar, grönområden och enfamiljshus. Två av dem är Reggio Emiliainspirerade förskolor medan den tredje förskolan beskriver sig som en traditionell förskola, dock med Reggio Emiliainspirerat tankesätt. Avsikten har inte varit att göra en jämförelse av förskolorna utan istället har tyngdpunkten legat på pedagogernas kunnighet inom ämnet dokumentation.

Meningen med att intervjua ett fåtal pedagoger var att få en heltäckande och tydligare helhetsbild av arbetssättet dokumentation. Utifrån det har vi sedan intervjuat pedagogerna i barngruppen eller fått möjlighet till en avskiljd intervju. Pedagogerna vi intervjuat är kvinnor som arbetar med dokumentation som arbetssätt, men på olika kunskapsnivåer. Vi har intervjuat fem verksamma pedagoger varav fyra har läst kurser inom Reggio Emiliainspirerad pedagogik och dokumentation. De fyra pedagoger som har läst Reggio Emiliainspirerad pedagogik arbetar inom samma kommun, på två olika förskolor utanför Landskrona. Den femte pedagogen arbetar på den förskola som är belägen i ett mindre samhälle utanför Malmö. Valet har fallit på dem därför att de alla har arbetssättet dokumentation gemensamt, men arbetar med det utifrån sina förutsättningar. Enligt Bell (2000:16) är detta ett medvetet val då undersökningen fokuseras på en specifik företeelse, genom att belysa de omständigheter som påverkar det utvalda området som i detta fall är dokumentation. Samtliga fem är behöriga förskollärare i åldern 35-50. Vi var öppna för intervjuer med manliga pedagoger men på valda förskolor fanns det endast kvinnliga pedagoger.

3.3 Genomförande

Vår empiriska insamling bygger på det material vi samlat in under de dagar vi varit ute på fältet och intervjuat. Vi tog kontakt med pedagogerna som vi önskade intervjua i god tid, och passade samtidigt på att presentera vårt ämne. Vårt mål med detta var i hopp om att de tillfrågade pedagogerna skulle få loss tid från barngruppen, och att samtidigt ge dem en liten förberedelse av vad intervjun skulle handla om. Samtidigt var det vår avsikt att besöken på förskolorna skulle få ta tid, med möjlighet för oss att hinna betrakta förskolan och avdelningen där vi befann oss. I tre av intervjuerna satt vi tillsammans med pedagogen i ett enskilt rum. Resterande två intervjuer har skett med pedagoger som vid intervjutillfället var aktiva i barngruppen. Detta var inte planerat, men tillfället gav oss då istället en möjlighet att se hur dokumentationen fungerar i det dagliga arbetet. Trost (2005:44-45) är kritisk till om intervjun bör ske i en barngrupp, där risken är stor att bli avbruten. Trost menar att det är viktigt att det inte finns ofrivilliga åhörare utan att miljön ska vara lugn och behaglig för den som blir intervjuad. Vidare hävdar Trost att avvägningen om var intervjun ska ske är viktig för alla parter, men att den som är tillmötesgåendeoch ställer upp på en intervju, bör också få vara den som bestämmer platsen. Därför valde vi trots allt att genomföra intervjuerna, men har haft detta i åtanke då vi analyserat vår empiri. Samtidigt har vi egna erfarenheter av planeringsarbete då yrket handlar om människor, och har därför förståelse över hur snabbt det kan ske en förändring bland barn och personal. Svaren vi fått på våra frågeställningar under dialogen antecknades med papper och penna. Efteråt skrev vi rent vårt intervjumaterial på datorn. Det är viktigt att ge en struktur åt intervjun som är lämplig för sammanhanget (Krag Jacobsen, 1993:11).

Pedagogerna har ofta själva startat samtalen och därför har det upplevts enkelt att inleda intervjuerna utifrån samtalen med dokumentationsmaterialet som pedagogerna visade oss. Intervjufrågorna har varit utifrån de frågeområden som vi haft med i projektplanen. Med hänsyn till svaren har vi sedan ställt öppna följdfrågor. Efter varje tillfälle har vi tillsammans diskuterat intervjun och det har då blivit en utvärdering som vi sedan kunnat gå vidare med i arbetet med analysen. Vi har då även använt oss av teoriförankringar och Reggio Emiliainspirerad litteratur.

3.4 Forskningsetiska överväganden

Vi har respekterat de forskningsetiska överväganden som vi ställts inför då vi gjort vår undersökning. För oss var det viktigt att de pedagoger som deltagit i undersökningen gavs information om att uppgifterna skulle användas i vårt examensarbete samt att deras medverkan var frivillig. Pedagogerna lämnade ut personlig information och kunskap genom sin medverkan, och därför måste materialet hanteras konfidentiellt (Patel och Davidsson, 2003:60-61). Med detta vill vi lyfta fram att vi inte lämnat ut uppgifterna om vilka pedagoger vi intervjuat eller på vilken förskola de är verksamma. Namnen är fingerade och det går därför inte att identifiera pedagogerna, inte heller går det att utläsa förskolornas rätta namn.

I Vetenskapsrådets forskningsetiska principer beskrivs studier som innefattar olika grupper där bland annat lärare och pedagoger ingår. Undersökningar och studier av läraryrket bör ske på normal arbetstid och inom befintliga arbetsuppgifter. Då två av intervjuerna har skett med pedagoger som samtidigt ansvarat för en barngrupp har vi varit uppmärksamma och förstående om de önskat avsluta innan vi var klara. Enligt Vetenskapsrådet har den som medverkar i en studie rätt att avbryta om den önskar och det ska inte innebära några negativa konsekvenser för personen. Däremot betyder det inte att materialet måste strykas, utan de som genomför studien har rätt att försöka motivera personen till att fortsätta medverka i projektet. Därför har vi vid intervjutillfällena varit noga med att inte ta pedagogernas uppmärksamhet ifrån barnen och i första hand har barnen varit i fokus. Vi tog då möjligheten att observera situationerna istället (Vetenskapsrådet, 2002:9-10).

3.5 Bearbetning av empirin

Metoden empirinära kvalitativ bearbetning som Patel och Davidsson (2003:121-122) beskriver i ”Forskningsmetodikens grunder” har vi använt oss av då vi analyserat vårt empiriska material. Patel och Davidsson beskriver hur texten bearbetas genom att den läses ett antal gånger. Fördelen med att läsa svaren flera gånger är att kunna urskilja mönster, och på så sätt belysa kategorier och teman som är betydelsefulla för

bearbetningen. Därefter ges möjlighet att sortera och få syn på likheter och olikheter i materialet.

Kanske kan några kategorier slås samman och ges en bättre benämning, kanske kan en kategori delas upp i flera. Vi kan nu läsa utsagorna i respektive kategori och bedöma kategorins homogenitet. […] Om svarsmönstret är homogent väljer vi ut ett mindre antal citat som tydligt illustrerar kategori (Patel och Davidsson, 2003:122).

I vår kvalitativa studie har vi samlat in en mängd text via intervjuerna som vi gjort tillsammans. Materialet har sedan transkriberats på dator och utifrån informationen vi fått fram har vi sedan analyserat texterna med hänsyn till våra frågeställningar. För att ytterligare bearbeta empirin har vi läst intervjuerna på varsitt håll. Efteråt har vi träffats för att diskutera innehållet vi har sedan jämfört intervjuerna genom att försöka upptäcka likheter och olikheter.

Patel och Davidsson (2002:122) menar att när mönster infinner sig mellan olika kategorier, startar bearbetningen av den avslutande texten. Vidare benämns kategorierna utifrån sitt innehåll, och under passande rubriker sammanfattas texter innehållande tolkningar och citat. Patel och Davidsson hävdar att rapportens innehåll kan skapas och formuleras utifrån den empiri som bearbetats och karaktären bestäms av skaparna själva. Slutligen har vi analyserat den bearbetade empirin genom att förankra teorier och tidigare forskning i en sammanvävd text.

4 Presentation och Analys av empirin

I följande kapitel kommer vi att knyta ihop säcken genom att förena vårt syfte med det empiriska materialet. Vår utvalda litteratur knyter an till de teoretiska utgångspunkter som vi haft. Vi kommer att utgå från vårt syfte och våra frågeställningar beträffande dokumentation och hur den används. Före respektive intervju presenteras den aktuella förskolan i en kortfattad text. Då vi observerade temaarbetet i två barngrupper har vi valt att berätta kort om de projekten. Vi skildrar intervjuerna i underrubriker som en löpande text tillsammans med analysen. Slutligen sammanfattar vi resultatet under mindre rubriker.

4.1 Skogens förskola

Förskolan är belägen i ett naturområde med skog och åkermark strax utanför Landskrona. Förskolan har en inriktning mot Reggio Emiliainspirerad pedagogik och pedagogerna arbetar med att dokumentera verksamheten och barnen. På avdelningen arbetar tre pedagoger med 21 barn i åldrarna tre till fem år. I hallen möts vi av stenar formade som bokstäver på väggen med texten ”tema stenar”.

4.1.1 Temaarbetet stenar

Vi möter pedagogen Anna i hallen som berättar att samtliga avdelningar på förskolan arbetar med temat stenar. Vi uppmärksammar barngruppen och lyssnar på Anna som pratar om barnens verk. Barnen är till en början tysta, men när pedagogen berättar om deras skapelser fyller de gärna i själva, och vi får då veta att temat innefattar både slott, prinsessor och ninjaturtles. På en bit wellpapp har de byggt upp en cirkelformad mur av småsten med hjälp av cement. Anna visar oss inplastade datorskrivna texter med fotografier ifrån arbetet. Idag ska ett av barnen måla sitt alster och detta ger oss ett tillfälle att intervjua Anna i samband med en dokumentation.

4.1.2 Intervju med Anna på Skogens förskola

Anna berättar att dokumentationer synliggör verksamheten både för pedagogerna och barnen, och även för föräldrarna. Enligt Anna är dokumentation ett arbetssätt som gör att hon kan komma ihåg tidigare händelser och situationer, samt att det blir en betydelsefull reflektion med barnen. Hon markerar tydligt att hon inte vill missa ett dokumentationstillfälle och menar att det annars är lätt att glömma bort viktiga detaljer ur resonemangen. Hon refererar till ett exempel som utspelade sig när stenarna skulle fästas och det inte fungerade med limpistol och ett av barnen sa att det troligtvis skulle gå bättre med cement. Övriga barn verkade nappa på förslaget, vilket gjorde att ett barn nästa gång frågade om hon hade cement med sig. Hade hon inte dokumenterat just denna händelse så kanske den hade försvunnit, menar Anna.

Anna nämner återigen reflektionen som en grundläggande betydelse inom arbetssättet dokumentation. Hon menar att metoden är viktig för att kunna utvecklas i sin roll som pedagog. Anna berättar att hon inte kan tänka sig att arbeta utan att dokumentera verksamheten och lyfter fram fördelar och nackdelar att höra och se sig själv i barngruppen. Hon berättar om tillfällen då pedagogerna har hjälpt varandra i dokumentationsarbetet. Resultatet har lett till värdefull information för Anna då hon hade möjlighet att göra förändringar utifrån att ha hört sin egen röst och sett sig själv på film. Hon menar att handlingssättet blir synligt då man att själv blir dokumenterad.

Dokumentationen blir även uppenbar via läroplanen, bekräftar Anna, då professionen innefattar styrdokument som ska följas. Genom detta kan föräldrarna inkluderas, men det förtydligar även hennes roll som pedagog, säger hon. Anna berättar om ett exempel på hur dokumentation och läroplanen kopplas samman utifrån en händelse i hallen och visar oss dokumentationsmaterial där barnen hjälper varandra med att få på ytterkläderna.

Temaarbetet utgår ifrån barnens förutsättningar, menar Anna, och utgångspunkten bör vara barnens förslag och idéer. Anna anser att temaarbete i koppling till dokumentationen kan inkludera barnens intressen och kunskap, som i detta fall prinsessor och ninjaturtles. Hon menar att det känns som ett naturligt tema då stenar

finns överallt, både ute på gården och i barnens hemmiljö. Vi som intervjuar uppfattar att det är pedagogerna som styr temavalet då nästa ämne redan är planerat och ska behandla pinnar. Anna berättar att en av pedagogerna har funnit en skönlitterär barnbok om stenar. De har planer på att dramatisera innehållet i boken och därigenom få en naturlig övergång till det nya temat genom avslutningen som handlar om pinnar.

Lenz Taguchi (2000:24) tar upp pedagogernas maktposition genom sin ledarroll inom Reggio Emiliapedagogiken. Vi anar likheter med författarens beskrivning och hur pedagogerna på Annas avdelning resonerar då de väljer ut ett temaarbete. Pedagogernas uppdrag enligt Anna är att ge barnen en meningsfylld verksamhet innehållande barnens egna förslag. Genom att pedagogerna styr valet av ämne, ges barnen möjlighet att styra över temats innehåll. Vi anser att barnen på Annas avdelning får denna chans, då prinsessor och ninjaturtles speglar temaarbetet samtidigt som barnen lär av varandra. Aktiviteterna sker ofta i grupp där barnen ges tillfälle att samspråka med övriga barn och därigenom få ny kunskap om kamraternas intressen. Besöket på förskolan Skogen och med utgångspunkt i Lenz Taguchi (2000:24) avhandling ser vi nu samband med hur pedagogerna organiserar förskolans verksamhet för att få barnen att reflektera över sitt lärande.

Dokumentation är ibland tidskrävande om det innehåller en större mängd text, tycker Anna som lyfter fram tekniken som en bidragande orsak. Känslan att det handlar om osäkerhet angående datorer och skrivare lyser igenom men hon förtydligar att det vanligtvis fungerar tillfredsställande. Anna påpekar att arbetssättet innebär att arbetslaget skänker varandra tid för dokumentationen till exempel vid utevistelsen då flera pedagoger vistas ute medan en kan gå in och analysera sin dokumentation.

Tiden och stressen i samband med dokumentation påtalas med jämna mellanrum i vår studie. I Lenz Taguchis (2000:208) forskning om dokumentation vittnar pedagogerna på ett liknande sätt om hur tiden ibland är emot dem i förhållande till att få mer tid för reflektion. Lenz Taguchi tar upp kraven på pedagogerna som ställs av föräldrar och övriga pedagoger, där föräldrarna känner oro över att arbetssättet tar tid ifrån barnens omsorg och verksamhet. Likaså ser vi motsvarigheter bland pedagogerna då arbetslaget bör vara likasinnade och ge varandra tid för dokumentationer. I avhandlingen påpekar

Lenz Taguchi (2000:208) att arbetssättet dokumentation fortfarande är en nyhet för många pedagoger.

Portfolion som barnen löpande får med sig hem innehållande alster såsom foton från temaarbete, teckningar och målningar anser Anna ger stöd åt barnens medverkan. Barnen är också delaktiga i samtalet och dialogen som ligger till grund för all dokumenteringen menar hon, och tydliggör att barnen styr även genom sina intressen och kunskaper. Hon berättar att temaarbetet ger barnen utmärkta möjligheter att fördjupa sig i sina intressen på ett sätt som annars inte är tänkbart. Anna ger oss exempel via det nuvarande temat genom att hon frågar barnet vilka tankar som ligger bakom skapelsen. Det märks att Anna är van vid att ställa frågor som inte ger ett ja eller nejsvar då barnet berättar om rosa stenar och prinsessor. Anna dokumenterar ett barn i taget, eftersom hon anser att detaljerna i dialogen annars glöms bort. Enligt Reggio Emiliapedagogiken används olika verktyg som till exempel kamera för att synliggöra barns lärandeprocesser. Lenz Taguchi (1997:12) beskriver hur pedagogen som dokumenterar får svar på frågor som handlar om barnets tankeförmåga och kunskaper. Detta kan vi bekräfta under vår närvaro vid Annas dokumentation. Vi hör barnet berätta om prinsessor och slott och utifrån den tidigare kunskapen ställer pedagogen nya frågor om hur hon tänkt skapa figurer till slottet. Dokumentationen är till synes avslutad då barnets koncentration nu istället ligger på kamraternas lek.

Barnens fria lek ryms också inom arbetssättet dokumentation, menar Anna. Innehållet kan variera, men det tydliggör att begränsningen i dokumentationen måste finnas inom temaområdet. Tidigare när hon inte dokumenterade verksamheten upplevde hon att arbetstiden inte togs tillvara på samma sätt. Anna berättar att det är nödvändigt att arbetslaget har förståelse för hur arbetssättet dokumentation ska prioriteras.

Anna talar om att dokumentationsmaterialet arkiveras av pedagogerna på förskolan både i pärmar och på datorer. Materialet är bra, menar Anna, då det används som en form av utvärdering och tillbakablickar av vad som varit aktuellt under terminerna, och dessutom som inspiration inför kommande teman.

4.1.3 Intervju med Lotta på Skogens förskola

Pedagogen som vi stämt möte med heter Lotta och arbetar på en avdelning med fyra pedagoger och 21 barn mellan ett och sex år. Hon är till en början lite stressad eftersom hon är ensam ordinarie personal, då två av hennes kollegor är hemma för sjukdom. Hon arbetar tillsammans med Anna på Skogens förskola men på en annan avdelning.

Vi börjar med att gå runt och titta på vilket tema förskolan arbetar med just nu. De håller bland annat på med en julkalender som barnen på avdelningen är delaktiga i. Alla barn som vill vara med har fått måla och dekorera på ett stort papper på golvet. Tanken är sedan att barnen ska få välja en liten ruta på det stora spännpappret. Rutan ska sedan klippas ut och i hålet som blir sätter man dit en lucka med den aktuella siffran för den dagens datum. Den urklippta rutan ramas in och barnet får den med hem som ett julminne/julklapp från sin jul på förskolan år 2008.

Dokumentation är för Lotta att följa barnens väg från uppstart till avslutat tema, som en process. Det är inte den färdiga produkten som är det viktiga, utan vägen dit, understryker hon. Förutom julkalendern har de även påbörjat ett mer långsiktigt projekt där de ska titta närmare på barnens intresse av att bygga saker. ”Pedagogisk dokumentation är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete” (Lenz Taguchi, 1997). Temat går under arbetsnamnet ”Hur bygger barnen på vår förskola”, och har växt fram genom barnens enorma intresse av att bygga med olika material. Det har visat sig att så fort barnen får tillfälle till fri lek så är det just att bygga som de flesta väljer som aktivitet. Som helhet innebär arbetet med teman att man utgår ifrån något verkligt och fascinerande i barnens närhet (Dahlberg och Åsén, 2001:8). Pedagogerna synliggör då barnens aktiviteter genom att ta bilder som de sedan sätter upp på väggen. En stor del av synliggörandet av barnens aktiviteter sker också genom att man låter de fina byggresultaten få vara kvar ett par dagar. På så sätt kan föräldrarna ta del av barnens aktiviteter på ett mer konkret sätt, än vad man kan åstadkomma med foton. Detta anser pedagogen Lotta vara en av de stora fördelarna med kontinuerlig dokumentation. Hon upplever också en tydlig förändring hos sig själv då dokumentationerna blir fylligare för varje gång de praktiseras.

Vad beträffar delaktigheten från föräldrarna så kunde den ha varit bättre, tycker Lotta. Fast de på olika sätt försöker locka in föräldrarna genom bland annat bildvisning i datorn, så har de flesta tyvärr väldigt bråttom att åka hem. Detta är en svår bit att arbeta med, tycker Lotta eftersom delaktigheten är knuten till föräldrarnas eget intresse och därför måste komma på initiativ från dem själva. Vi ger henne då ett förslag att de skulle kunna skicka hem någon liten uppgift som föräldrarna ska lösa tillsammans med sitt/sina barn utifrån temat, för att på så sätt kunna öka den gemensamma känslan av delaktighet hos föräldrarna. Exempelvis kan de bygga någonting hemma av valfritt material som de sedan tar med eller fotograferar och visar för sina kompisar. Samtliga pedagoger på Skogens förskola ser en stor fördel i att arbeta med dokumentation tillsammans med barnen, eftersom man då ser framstegen bland både barn och pedagoger mycket tydligare. Lotta påpekar att barnen är delaktiga i dokumentationen, genom att pedagogerna använder den som ett verktyg för att komma vidare i det valda temat (Åberg och Lenz Taguchi, 2005:20). Tillsammans använder de också dokumentationen för att komma vidare i sina diskussioner. Tanken bakom deras dokumenterande är att pedagoger och föräldrar ska kunna följa barnens utveckling, men också för att kunna gå tillbaka och titta vad barnen haft för sig under dagarna på förskolan. Pedagogerna känner att även de själva utvecklas i samspel med barnen under arbetet med dokumentationerna. När pedagogerna blir säkrare får också barnen en ökad delaktighet.

Allt material som produceras under temaarbeten och andra aktiviteter sparas till en början synligt på väggarna i barnens nivå. Valda delar sparas sedan i barnens portfolio som man använder det i syfte att följa barnens utveckling. Det blir dock ganska många bilder över, och dessa funderar pedagogerna på att göra en bok av, som ska spegla barnens aktiviteter på förskolan. Detta blir ett trevligt sätt att använda dokumentationsmaterialet samt att konkretisera arbetet på förskolan ytterligare.

4.2 Ekens förskola

I ett annat mindre villasamhälle utanför Malmö befinner sig nästa förskola som vi har med i undersökningen. Samhället är beläget i ett lantligt grönområde med gott om

åkermark. Förskolan arbetar inte uttalat utifrån Reggio Emiliainspirerad pedagogik, men pedagogen har anammat dokumentering som arbetssätt. Avdelningen vi besökt har 22 barn i åldern tre till fem år.

4.2.1 Intervju med Karin på Ekens förskola

Karin börjar intervjun med att berätta att dokumentationen är en arbetsform för henne. ”Det är en metod som åskådliggör den verksamhet som vi bedriver med barnen” säger Karin. Ett enkelt sätt att beskriva vad metoden fångar, är ”det vi gör med barnen”. Karin framhåller lärandet som en central del i arbetssättet dokumentation, men den kan även innebära återkoppling för barnen. Dialogen får enligt henne inte enbart handla om fotografier och texter. Istället ska kommunikationen kring materialet leda vidare, som ett lärande för barnen.

Karin beskriver kopplingen till läroplanen och styrdokumenten som en betydande fördel då handlingarna till stor del styr det yrkesmässiga språket i deras dokumentationer. Vidare menar hon att frågeställningarna har en betydande roll i samtalet då det formar dokumentationen och barnens engagemang och läroprocesser.

Förskolan och övriga enheter inom deras rektorsområde har ibland utbildningsdagar tillsammans, berättar Karin, och detta anser hon är ett utmärkt forum för att dela med sig av dokumentationerna. För hennes egen del är det också positivt eftersom dokumentationen är ett av verktygen i kvalitetsredovisningen. Dokumentationen ska innefatta olika delar och den ska inte behöva förändras för ett specifikt tillfälle, menar Karin. Dokumentationen kan även innebära en kvalitetsförsäkring av vår profession, då pedagogens arbete blir synligt för olika parter till exempel föräldrar och politiker. Karin bedömer att förskolan drar fördel av dokumentationerna då de blir synliga för till exempel politikerna som får en klarare bild av verksamheten.

Karin anser att arbetssättet har ytterligare fördelar då dokumentationen kan styrka pedagogens kunskaper till exempel vid lönesättning och medarbetarsamtal men även som inspirationskälla. Arbetssättet dokumentation är också ett väl fungerande verktyg

inför föräldrar som önskar en djupare inblick i verksamheten, men även för de föräldrarna som inte frågar om barnens aktiviteter.

Karin menar att arbetslaget är bra på att ta till vara på de kunskaper som var och en har. Om exempelvis en av pedagogerna har lätt för att formulera texter, så drar de nytta av den kollegans kunskap. Någon uttalad planeringstid för att analysera och renskriva dokumentationerna finns inte, säger Karin. Istället får avdelningen noggrant försöka förvalta och planera de tillfällen som ges. Karin betonar att de tänker lika i arbetslaget och stöttar varandra, och därför fungerar samarbetet bra. Dokumentationen får inte bli för omfångsrik och stor säger hon, och menar att den ska rymmas inom ramarna för att hinnas med, samtidigt som barn och föräldrar ska ges möjlighet att ta del av innehållet. Hon förtydligar att dokumentation trots allt inte är lika angeläget som att vara aktiv i barngruppen. Karins kommentar om hur arbetet i barngruppen prioriteras kontra arbetssättet dokumentation, upplever vi som en intressant jämförelse. Speciellt då Karin är den pedagog som inte arbetar på en förskola med uttalad Reggio Emiliainspirerad pedagogik. Genom Karins påstående upptäcker vi variationer på dokumenteringens innebörd för pedagogerna vi intervjuat.

Karin poängterar att innehållet bör vara ett lärandetillfälle som ska leda vidare till något meningsfullt. Hon menar att frågorna som ställs till barnen gör dem delaktiga då parterna tillsammans resonerar utifrån olika händelser. Det är betydelsefullt hur frågorna formuleras då de ska innehålla ett lärande. Karin talar om att pedagogerna utvecklar frågeställningarna utifrån samtalen som innehåller öppna frågor. Hon menar att dokumentationer också kan handla om barns utveckling och framsteg. Barnen och familjen får även dokumentationen med sig hem i en så kallad portfolio. Hon menar att det på något sätt blir att knyta ihop säcken och barnen får en tydlig sammanställning av sin lärandeprocess och delaktighet.

Detta är också Wallin (2003:25) inne på då hon beskriver hur dokumentationen är nödvändig inför vidare planeringsarbete utifrån barnens tankar och handlingar. Wallin menar att barnens nyfikenhet och engagemang i dokumentationen gör att pedagogrollen blir innehållsrik men ger även en tankeställare utifrån sitt eget handlande. Wallin (2003:25) beskriver att barn i förskolan ständigt är lärande då barnet utvecklas som mest i förskoleåldern. Författaren lyfter fram hur lärandet formas utifrån pedagogens

handlingar och att kunskap bildas inom barngruppen. Vi troross förstå vad Karin menar utifrån svaret med lärandetillfälle och meningsinnehållet i samtalen med barnen. Kunskapen finns hos barnen och pedagogens uppgift är att lyfta fram det mest betydelsefulla utifrån dialogen.

Slutligen berättar Karin att dokumentationsmaterialet sparas på förskolan och används bland annat då pedagogerna på avdelningen pratar historia med barnen. Karin säger att det också är ett bra sätt att komma ihåg sina gamla vänner då någon flyttat eller börjat skolan.

4.3 Björkens förskola

I ett villaområde utanför Landskrona ligger Björkens förskola som arbetar utifrån Reggio Emiliainspirerad pedagogik. På avdelningen arbetar tre pedagoger med 22 barn i åldern ett till fyra år. Pedagogerna har utbildning inom denna pedagogik och fokus i verksamheten ligger på dokumentation. Förskolan är barnvänligt placerad bland grönområden och enfamiljshus, med gott om cykelvägar.

4.3.1 Intervju med Sara på Björkens förskola

Intervjun äger rum vid stängningsdags och avdelningen är så gott som tom på barn och pedagoger. Sara startade själv samtalet genom att visa dokumentationsmaterial från verksamheten och berättar om hur pedagogerna ger varandra tid för reflektion och analys. Sara menar att det är viktigt att utvärdera dokumentationerna. Hon berättar att metoden innebär att var och en bearbetar sin dokumentation för att senare analysera tillsammans med en eller flera kollegor. På så sätt får alla pedagoger ta del av samtligas dokumentationsmaterial som finns i pärmar på avdelningen. Dokumentationsmaterialet som vi besökare får ta del av innefattar ett flertal sidor med foto och text i olika temaarbeten.

På frågan vad dokumentation är, förklarar Sara att det finns dokumentation och pedagogisk dokumentation. Hon fortsätter berätta om sina erfarenheter utifrån vad en dokumentation är och beskriver att det är när ett barn och en pedagog samtalar utifrån

en bild. Samtidigt som konversationen dokumenteras noteras även eventuella miner eller kroppsspråk också. Utifrån dokumentationen sker därefter en analys av texten och svaren. Sara menar att det är nu som nya frågeställningar kan dyka upp och efter analysen skapas då en pedagogisk dokumentation. För Sara innebär dokumentationen inte endast en iakttagelse av ett barn till exempel när barnet utforskar en leksak. Det är vad som sker såsom rörelsemönster eller glädjen hos barnet. Sara menar att det är en konst att ställa rätt sorts frågor. Med det menar hon att vi som pedagoger måste öppna upp våra sinnen och ställa didaktiska frågor. ”Utmärkande för Reggio Emilia är att synliggöra verksamheten och arbeta med materialet i en process, som mynnar ut i ett eget lärande” säger Sara. I arbetet med de yngre barnen föredrar hon att diskutera bilder där vikten ligger på frågornas formulering. Hon menar att det också är en bearbetning av pedagogens eget lärande.

Dialogen i dokumentationen är ledande enligt pedagogerna vi intervjuat i vår undersökning. Sara betonar i sin intervju att frågorna till barnen måste vara väl genomtänkta för att resultera i en meningsfull konversation med barnen. Vi tolkar hennes ord med att frågorna som ställs till barnen ska bygga upp lärandet, och det är därför nödvändigt att frågorna är välformulerade. Vygotskijs sociokulturella teori och den proximala utvecklingszonen tillsammans med Bruners begrepp om ”scaffolding” anser vi förtydligar frågeställningarnas betydelse. Begreppet ”scaffolding” jämför Bruner vid en byggnadsställning. Likheterna blir skarpa då sambandet med uppbyggandet av barnets kunskaper finns i hur frågeställningarna formuleras av pedagogen. Sara, liksom övriga pedagoger vi intervjuat, berättar om hur dokumentationen byggs upp av frågor som ställs i dialogen med barnen. Pedagogerna assisterar och vägleder barnen i rätt riktning för att läroprocessen ska resultera i att barnen får ny kunskap med sig genom dokumentationen. Begreppen kompletterar varandra anser vi, då den proximala utvecklingszonen kännetecknas av hur barnet tillsammans med andra människor skapar ett lärande som barnet inte klarar av på egen hand (Hermansen, 1996:60-61).

Dokumentation som verktyg på förskolan ger en bra träning i språkmedvetenhet, hävdar Sara. Barn och föräldrar ges tillfälle att tillsammans prata om barnets dag genom foton som sätt upp på avdelningen. Barnen får språkträning genom den dagliga konversationen runt dokumentationen som sker i vår verksamhet. Sara påtalar den

känsla som ibland infinner sig, då dokumentationen upplevs som ett merarbete. Dock menar hon att detta inte är något hinder, eftersom arbetslaget sköter dokumentationen på ett naturligt sätt där alla stöttar varandra.

Pedagogerna gör en grovplanering, oftast tillsammans med barnen, och reflektioner sker under den tid som projektet finns vid liv. Barnen har sin egen portfolio och under processen är de delaktiga i dokumentationen. Sara betonar att det inte sker någon återproduktion, det är alltid nya ämnen och projekt som står i centrum liksom barnens läroprocess.

Sara berättar självmant vidare om hur synen på dokumentation har förändrats genom de åren hon varit verksam pedagog. På 1970 och 1980-talen var allting stöpt i samma form och fokus låg på barnens svagheter. Dialogpedagogiken gjorde entré men stannade inte utan kom istället tillbaka först i mitten av 1990-talet. Sara berättar om ett ”hallelujamoment” hon fick genom en resa till Italien då hon besökte Reggio Emiliainspirerade förskolor där pedagogerna hade samma uppfattningar angående barn som hon själv. Hon trodde att hon var ensam om att tänka Reggio Emiliainspirerat.

Sara berättar att pedagogerna tar del av varandras dokumentationer både under tiden projektet pågår och när teman är avslutade. Hon menar att de inspirerar varandra genom nya idéer i olika temaarbeten och visar oss ett flertal dokumentationer som förskolan har i pärmar på avdelningen. Sara avslutar intervjun med att poängtera att förskolans historia speglas genom dokumentationen.

4.3.2 Intervju med Emma på Björkens förskola

Emma arbetar på Björkens förskola i en femårsgrupp och intervjun sker på eftermiddagen strax före mellanmål. Vi möts av två pojkar i hallen men när Emma hälsar oss välkomna försvinner de in på avdelningen. Intervjun sker i barngruppen då det inte finns möjlighet för Emma att gå ifrån. Emma inleder mötet med att informera oss om tema ljuset, som är aktuellt på avdelningen och som fötts genom barnens frågeställningar och idéer.

Innan vi startar intervjun vill barnen ha Emmas uppmärksamhet för att kunna komma igång med olika aktiviteter. De två pojkarna vi gjorde bekantskap med vid entrén, springer nu runt och försöker fånga vår uppmärksamhet. När lugnet lagt sig startar intervjun.

Dokumentation innebär flera olika företeelser för Emma. Hon säger att en dokumentation är själva innehållet av verksamheten, och menar att det också kan vara vägledande information som skapar nya tankar hos barnen. Pedagogerna använder pedagogisk dokumentation i verksamheten, som ett led i att se barnens utveckling. Emma menar att det sedan ska föras vidare till en annan nivå. Tanken är då att det sker något med själva innehållet och pedagogerna hjälper varandra vidare i arbetssättet dokumentation. På grund av personalbyte är temat på väg att avslutas berättar Emma, och projektet inför nästa termin blir inte så omfångsrikt. Hon talar om för oss att det är lätt att köra fast i temat. När idéerna tog slut senast var det barnens tankar och idéer som hjälpte henne att komma vidare. Barnen skapade egna regnbågar med lera, ståltråd och pärlor. Emma säger att det var fascinerande att följa deras regnbågskapande. Genom processen gavs det tillfälle att dokumentera, hon ställde då frågor och noterade företeelser.

Emmas berättelse om barnens regnbågsskapande för oss vidare till Loris Malaguzzis tankar om det kompetenta barnet. Wallin (2003:23-24) menar att Reggio Emiliapedagogiken lyfter fram barnens kreativa sida genom att barnen tillåts tänka själv. Wallin menar att barn är rika på både fantasi och nyfikenhet, något som vuxna inte ens kan föreställa sig. Wallin (2003:23-24) menar att problemet som finns hos pedagogen måste lösas upp så att den vuxne istället kan låta sig bli överraskad av barnens förmågor och talanger. Emma nämner för oss hur inspirerad hon blev av barnens skapande och kunnande. Tydligare än regnbågsberättelsen anser vi inte att det kan bli. Emma ger oss ett utmärkt exempel på hur pedagogen kan låta sig följa med på barnens engagemang och kunskap då hon själv gjort slut på idéerna.

Emma berättar om en dokumentationskurs som hon läser, där läraren i kursen gav dem tipset att ge sig in i fantasins värld om det skulle haka upp sig i temaprocessen. Det är alldeles för lätt att fastna i enformiga förskolesysslor. Till sin hjälp fick de därför ett reflektionsprotokoll att arbeta utifrån, vilket underlättar den pedagogiska

dokumentationen betydligt. Emma fortsätter berätta om nästa kurstillfälle, då en av deltagarna presenterade en kort och innehållslös dokumentation för dem, om två barn framför ett dockskåp. Analysresultatet blev en längre diskussion bland deltagarna i kursen utifrån de medverkande barnens samtal. Pedagogen blev förvånad över att hennes obetydliga dokumentation kunde resultera i en större analys. Dokumentation kan även vara bra inför ett utvecklingssamtal, då man på ett mer konkret sätt kan återge specifika tillfällen för föräldrarna, berättar Emma.

Ett annat syfte med att dokumentera menar Emma är att barnen får en portfolio med sig hem, en insamling av materialet vi arbetat med under projektet, där man tydligt kan följa barnets väg med sitt individuella arbete i temat. Det gör att barnens delaktighet konkretiseras, både för föräldrar och för pedagoger, men framförallt för barnen själva.

Emma berättar om regnbågsstarten, då hon frågade barnen vad de ville göra och utifrån denna dialog skapade barnen regnbågar, som nu hänger i fönstren på avdelningen. De har då utgått ifrån att det är viktigt för barnen att man synliggör dokumentationsmaterialet på ett positivt sätt. Enligt Emma handlar det också om att komplettera den dokumentation som de förvarar i pärmar på förskolan.

Emma lämnar vår plats för att medla i en konflikt mellan tre barn, samtidigt har tidigare nämnda pojkar nu fått sällskap av flera barn som rusar omkring på avdelningen. Innan Emma kommer tillbaka till intervjun uppmanar hon barnen att starta upp någon aktivitet istället för att springa runt. Därefter byter hon ämne och berättar att rektorn har frågat om det är någon av pedagogerna som har några idéer om vad de kan använda förskolans dokumentationer till. Vi anser att sammanträffandet som vi då stöter på är intressant, eftersom vi några dagar tidigare diskuterat detta med Emmas kollega Sara, som ansåg att dokumentationen är en del av förskolans historia.

Slutligen berättar Emma att om det funnits tid vore det spännande att följa och dokumentera en arbetskollega under en arbetsdag. Hon påpekar att det är viktigt att man lyssnar på varandras idéer, samt att det råder öppenhet och ärlighet inom arbetslaget. Emma berättar att personalomsättningen har varit stor den senaste terminen, och att de nu väntar på att få in nya medarbetare i arbetslaget. Vi avslutar intervjun då det är dags för barnen att äta mellanmål.

Genom intervjun med Emma har vi känt av stressen i luften. Det har inte enbart varit avbrotten i vårt samtal utan det har anats genom svaren i frågorna. Speciellt då hon i slutet talar om för oss att barnen haft flera olika pedagoger under terminen och att hon därför måste avsluta temat tidigare än hon tänkt. Då vi tolkar hennes resonemang drar vi slutsatsen att sammansättningen på arbetslaget spelar en oerhört viktig roll, vilket hon också påpekar i sitt tidigare svar. Tidigare intervjuer vi gjort i undersökningen ger oss liknande svar om hur stödet påverkar dokumentation som arbetssätt. Likaså bör pedagogerna i arbetslaget vara likasinnade och ge varandra tid för dokumentationerna. Lenz Taguchi (2000:207-208) fann genom sin forskning att pedagogerna underströk vikten av att ha ledningens stöd i dokumentationsarbetet, samt att arbetssättet bör vara en gemensam bas för pedagogerna som arbetar tillsammans. Samtidigt fanns det pedagoger som trodde att de själva var i riskzonen att bli kritiskt granskade genom arbetssättet i barngruppen. Vi som gjort undersökningen anser oss istället kunna se möjligheterna med dokumentationsmetoden.

4.4 Sammanfattning och slutsatser

Barnens delaktighet är, sammanfattningsvis, pedagogernas motivering till varför de väljer att arbeta så intensivt med dokumentation och pedagogisk dokumentation. De framhåller även dokumentationen som ett värdefullt verktyg under utvecklingssamtalen. Pedagogerna betonar också hur ovärderlig dokumentationen är i förhållande till många andra arbetssätt. Genom dokumentationen kan de följa barnens utveckling på ett mer konkret sätt, som då också är lättare att delge föräldrarna. Pedagogerna har som uppdrag att ge barnen en meningsfylld verksamhet som baseras på barnens delaktighet genom att de får vara med och komma med egna förslag. I första rummet står den kunskapsskapande läroprocessen bland barnen, men pedagogens och övriga vuxnas läroprocesser står då i intim interaktion (Lenz Taguchi, 1997:7).

Vi har genom våra kvalitativa intervjuer fördjupat både vår kunskap och förståelse för den Reggio Emiliainspirerade pedagogiken. Via vår empiriska insamling i form av intervjuer med fem olika pedagoger samt flertalet observationer har vi tagit del av verksamheten på tre olika förskolor. På så sätt har vi försökt få en spridning av åsikterna