Examensarbete i socialt arbete Malmö Universitet
15 hp Hälsa och samhälle
KEMSEX
Abstract
Erlandsson, A. Chemsex. Degree project in social work. 15 credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of health and society, 2018.
The aim of the study was to further the knowledge and understanding of chemsex in a Swedish context from the perspective of professionals working in LGBT1 and HIV-prevention non-governmental organisations. Further issues that were
explored was how drug prevention and information distribution differ between Sweden and Great Britain. And also, what challenges that The Public Health Agency of Sweden, The National Board of Health and Welfare and Swedish non-governmental organisations face regarding chemsex. The empirical material has been gathered via semi-structured interviews with six people working in non-governmental organisations and at the university. The sample choice was made because chemsex is a relatively new phenomenon in Sweden with few studies on the subject and no policy or directives published by Swedish agencies. The collected empirical material was processed with a thematic analysis to highlight recurring themes and then analysed further with Meyers minority stress model; and Rubins theoretical framework cultural thought patterns about sex. The findings suggest that chemsex does occur in Sweden at a smaller scale compared to London. Chemsex seems to be most common among younger MSM and HIV-positive MSM who live in metropolitan areas. The Swedish drug policy on zero tolerance makes it challenging to work with risk reduction strategies that
professionals promote as the best answer for chemsex. The findings suggest that to promote a successful chemsex strategy social work professionals need more competence regarding sexuality- and LGBT issues, risk reduction needs to be endorsed by national agencies and finally that non-governmental organisations need funding and political protection to promote chemsex as a health issue. Keywords: chemsex, HIV, MSM, sexuality, substance abuse.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Abstract……….………..…….2 2. Inledning……….………..…4 2.1 Problemformulering………4 2.2 Syfte……….….………5 2.2 Frågeställningar………..5 2.3 Centrala begrepp………5 3. Tidigare forskning………..5 3.1 Forskningsläget för kemsex………..53.2 Person och situation………..6
3.3 Drog och drogbruk……….7
3.4 Sex och sexualitet……….….………8
4. Teori……….….………...10
4.1 Minoritetsstress……….10
4.2 Kulturella tankemönster om sex……….10
5. Metod………...11 5.1 Urval………...11 5.2 Avgränsning………..11 5.3 Empiri……….….……….…..11 5.5 Tillvägagångsätt……….………..12 5.6 Etik……….….……….…………..12
5.7 Tillförlitlighet och generaliserbarhet………..…...…….12
6. Resultat………...………13
6.1 Person, situation och community………...13
6.2 Droger och drogbruk………16
6.3 Sex och sexualitet………..…..17
6.4 Socialt arbete………19
7. Diskussion……….……22
7.1 Kemsex i en svensk kontext………...……22
7.2 Prevention och informationsarbete i Sverige och Storbritannien….…23 7.3 Utmaningar för en svensk kemsex-kontext……….…….…24
INLEDNING
Problemformulering
Kombinationer av sex och droger har sannolikt förekommit i olika former under millennium då olika droger har brukats för att uppnå olika sexuella syften (Plantin & Månsson 2012). Kemsex är ett relativt nytt begrepp som kan definieras som sex på droger bland män som har sex med män; då drogens funktion är att förhöja upplevelsen och minska hämningar kopplade till sex. I vidare benämning kan även online dejting bland MSM, upplevelsen av att tillhöra en sexuell minoritet samt den historiska påverkan som HIV haft på gay-communityt inkluderas.
(Bourne m.fl. 2014; Stuart 2018) Kemsex namngavs år 2001 av David Stuart2 som betraktade ett genomgripande skifte i Londons gay-community med nya droger, drognormer och ökad synlighet av fenomenet via sexuella och sociala appar (Stuart 2018). Idag är kemsex ett internationellt fenomen som under 2017 började uppmärksammas i Sverige i media och tidsskriftmagasin (Hemstad 2017a; 2017b; 2017c; 2017d; Mazi Esfahani 2017; Mazi Esfahani & Månehall 2017).
Kemsex innebär inledningsvis positiva sexuella och sociala upplevelser då drogerna bidrar till att stärka självförtroende, sexuell självtillit och att lösa upp hämningar. Vilket innebär att personen kan åtnjuta ett mer lustfyllt och frigjort sexliv. Kemsex medför även en tillgänglig social kontext för personen vilket kan innebära både trygghet och vara ett alternativ för ensamhet. (Bourne m.fl. 2014) Ett längre kemsex-bruk riskerar utveckla fysiska, psykiska och sociala
konsekvenser i och med risk för ett accelererande bruk (Hartelius 2015; Pebody 2018a). Det kan innebära konsekvenser likt; framtida sexuellt ointresse, erektil dysfunktion, personlighetsförändring, negligering av relationer och karriär men även döden. (Bourne m.fl. 2014) Utifrån ett SRHR perspektiv innebär kemsex risk för individens sexuella hälsa eftersom droger efter en period kan övergå från att vara sexuellt stimulerande till att bli nödvändiga för att alls åtnjuta sex. Kemsex är kopplat till ökat sexuellt riskbeteende och droginjicering vilket kan innebära ökad risk för HIV-överföring och STI. Risk för överdos kan orsaka medvetslöshet under sexakten vilket gör samtycke till sex svårt att förhålla sig till (a.a).
I Sverige kan den nationella narkotikapolitiken vara en försvårande omständighet för arbetet med kemsex eftersom MSM gruppen där kemsex är förekommande lever enligt mer drogliberala normer. För att rikta preventiva insatser mot målgruppen så lyfts skadebegränsande insatser fram som en kompletterande strategi. (Petersson m.fl. 2014)
Den här uppsatsen behandlar kemsex för att uppmärksamma ett fenomen som riskerar att skapa allvarliga biopsykosociala3 konsekvenser kopplade till sexuell hälsa inom Sveriges MSM community. Kemsex är relevant för socialt arbete då det är ett allvarligt växande socialt problem i Sverige och övriga Europa då forskning och socialt arbete inte följer utbredning (Socialstyrelsen 2010; European ChemSex Forum 2018).
2 David Stuart har varit central för arbetet kring kemsex och leder kemsex stödprogrammen vid 56
Dean Street i London
Syfte
Uppsatsen syftar till att samla erfarenheter kring kemsex från Storbritannien och Sverige för att utveckla kunskapsgrunden och förståelsen för kemsex som ett socialt problem.
Frågeställningar
Vad innebär kemsex i en svensk kontext utifrån professionella och idéburna organisationers erfarenhet?
Vilka skillnader finns mellan kemsex i Sverige och Storbritannien gällande prevention och information?
Vilka utmaningar innebär kemsex för idéburna organisationer,
Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen gällande preventiva insatser och informationsarbete?
Centrala begrepp
MSM: Män som har sex med män. Begreppet används som en beskrivande term
för den sexuella handlingen mellan män och åsyftar inte den sexuella identiteten (Folkhälsomyndigheten 2018).
HBTQI: Homo-, bi-, trans-, queer och intersexuell (RFSL 2018).
SRHR: Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Begreppet omfattar alla människor under hela livscykeln och infattar självkänsla, välbefinnande och nära relationer oavsett ålder, funktionsförmåga, kön, könsidentitet och könsuttryck (Folkhälsomyndigheten 2018). Sexuell hälsa som del av SRHR innebär fysisk, psykisk och socialt välmående i relation till sexualitet (WHO 2018).
STI: Sexuellt överförbara infektioner (Folkhälsomyndigheten 2018). Drog: Samlande term för psykoaktiva medel som kan ge upphov till
rusupplevelse. Det inkluderar både alkohol och narkotika. Narkotika syftar på medel som inkluderas i Läkemedelsverkets narkotikaförteckningar. (Alkohol och narkotikaproblem 2017)
TIDIGARE FORSKNING
Forskningsläget för kemsex
Forskningsläget för kemsex i Europa är att det saknas både statistiska data och utförliga studier om kemsex (European ChemSex Forum 20184). Den kunskap som finns om kemsex förvaltas främst anekdotiskt hos professionella som på olika sätt arbetar med målgruppen och hos STI-kliniker som möter målgruppen
(Wiggins m.fl. 2018). Storbritannien är ett av de länder i Europa där kemsex är främst förekommande med betoning på London (Bourne m.fl. 2014) där STI-kliniken 56 Dean Street finns som är en samlande aktör för kunskap och kompetensbildning för kemsex i Europa (chemsexsupport.com). I Sverige är
4 European ChemSex Forum 2018 fokuserade på problematiskt kemsex bruk i ett tvärvetenskapligt
och tvärprofessionellt sammanhang med bakgrund att gensvaret för kemsex inte hållit takt med fenomenets utveckling. Deltagande var kliniskt arbetande professionella, idéburna organisationer, policy-skapare m.fl.
kunskapsläget lågt och det är okänt hur utbrett kemsex är inom MSM gruppen (Petersson m.fl. 2014).
Person och situation
Kemsex förekommer inom flera olika åldersgrupper i MSM gruppen; men det är främst yngre MSM i ålder 18 – 25 år som är bosatta i storstadsområden och MSM som är HIV-positiva eller varit diagnostiserade med övriga STI under de senaste 12 månaderna som brukar partydroger5. Bruk av partydroger var mer frekvent förekommande bland MSM som hade fler sexpartners och ökat sexuellt riskbeteende (Petersson m.fl. 2014). I en studie från Londons kemsex-scen rapporterade majoriteten av MSM tidigare erfarenhet av drogbruk och hade övergått till kemsex-bruk över tid men en del hade blivit introducerade via sexpartners (Bourne m.fl. 2014). Det är okänt om det finns ett liknande
förhållande i Sverige eftersom Folkhälsomyndigheten inte kartlägger drogbruk bland MSM utöver alkohol- och cannabisbruk (Petersson m.fl. 2014). På Londons kemsex-scen rapporterades de mest frekvent brukade drogerna vara mefedron6, GHB/GBL7 och metamfetamin8 med ett antal fler droger som brukades mindre frekvent. Att de specifika drogerna förekom i större utsträckning kan förstås utifrån att de var relativt billiga och tillgängliga framför att specifika droger föredrogs av målgruppen. Vanliga metoder för att skaffa droger var via sociala- och sexuella appar likt Grindr m.fl. och vid olika mötesplatser för kemsex-fester som nattklubbar och bastur. (Bourne m.fl. 2014)
I Sverige visar forskning på att huvudmotiven till sex på droger bland MSM är för att stimulera sexuell lust, begär och möjlighet att uppleva närhet och intimitet till sin sexpartner (Petersson m.fl. 2014). I Storbritannien visade forskning på flera olika huvudmotiv som mer intensiv njutning av sex, ökat sexuellt självförtroende, ökat självförtroende, ökad sexuell lust men även upplösning av hämningar och negativa tankar kring sin egen persona och kropp och upplösning av rädsla att bli avvisad eller uppfattas som oattraktiv (Bourne m.fl. 2014). Vilket bekräftas av andra studier som menar att kemsex inte är ett uttryck för undvikande av upplevt stigma eller internaliserad skam utan att det möjliggör ökad njutning och nya sexuella upplevelser (McCall 2015). Internationell forskning visar på samma förhållande; att kemsex inte skall betraktas som ett uttryck för självdestruktivitet utan att drogbruk är en metod för att stimulera sexualiteten (O’Byrne & Holmes 2011). Under European ChemSex Forum (2018) diskuterades ensamhet och tristess som en del av kemsex-problematiken då kemsex kan vara ett alternativ med en tillgänglig social kontext som ger både social och sexuell bekräftelse. Det är lätt att hitta till och bli introducerad till sammanhanget som är centrerat kring upplevelsen att ha roligt och njuta tillsammans men att sexpartners snabbt försvinner igen ifall personen börjar förhålla sig mer kritiskt till kemsex-scenen varefter personen kan finna sig ensam igen. (Pebody 2018b)
5 Droger som är vanligare vid uteliv; i kemsex-sammanhang kan det innefatta kokain, amfetamin,
metamfetamin, mefedron, GHB/GBL, ketamin m.fl.
6 Mefedron rus ger känsla av eufori, högre sinnesstämning, ökad mental och sexuell stimulering.
Möjliga sidoeffekter är ångest och paranoia m.fl.
7 GHB/GBL har liknande effekter. Rus ger känsla av eufori, minskade hämningar, ökad sex lust
och kan användas för att öka intryck från andra droger. Överdos kan orsaka medvetslöshet. Farlig i kombination med alkohol och amfetaminer.
8 Metamfetamin rus ger känsla av eufori, ökad prestationsförmåga, ökat självförtroende, känsla av
oövervinnerlighet, reducerad känsla av smärta och minskade hämningar. Nedtrappning är associerad med känsla av depression, paranoia och utmattning.
En studie utförd i Sverige visar på att långvarig och allvarlig stress orsakad av diskriminering och stigma ökar den psykiska ohälsan hos HBTQ-personer vilket innebär att depression, psykos och riskbruk av alkohol är vanligare. Studien visar på att minoritetspositionen medför att gruppen i högre utsträckning kan utsättas för olika stressfaktorer som diskriminering, fördomar och negativt bemötande. (Socialstyrelsen 2016) Studier på minoritetsstress visar på samma förhållanden att minoritetsstress är sammankopplat med psykisk ohälsa och ökat drogbruk (Meyer 2003; Russell 2017). Minoritetstress kan orsaka upplevelse av utanförskap, Det kan innebära upplevelse av utanförskap, problem med självacceptans och känsla av social dissonans. Unga HBTQI personer är mer utsatta än vuxna i förhållande till att möta fientliga attityder, trakasserier och våld och att hälsokonsekvenser generellt tar allvarligare uttryck. (Meyer 2003)
Droger och drogbruk
Droger medför allmänt positiva effekter för sexualiteten i ett inledande stadie vilket kan anses vara allmängiltigt för droger och det är först vid fortsatt bruk som specifika droger spelar allt större roll för dess påverkan och konsekvens för den biopsykosociala hälsan (Plantin & Månsson 2012) Drogers effekt på sexualiteten är varken entydiga eller förutsägbara men har en tydlig effekt på sexualiteten med generella funktioner som stärkt självförtroende, tillgängliggjort känsloliv och upplösande av hämningar. Sammantaget så blir sexualiteten mer tillgänglig. (a.a) Beroende på vilken drog som brukas, mängd och tidslängd för bruket så upplever personen ökad sexuell lust, njutning och ökad fysisk förmåga under drogruset. Olika droger är olika potenta och vid tillräckligt bruk uppkommer ruseffekt som uppfattas subjektivt utifrån personlighet, motiv, förväntningar, tidigare
drogerfarenhet och sinnesstämning vid tillfället. Vid drogbruk i hög omfattning under längre tid så är risken stor för negativa sexuella konsekvenser. (a.a) Det förhållandet bekräftas av forskning på Londons kemsex-scen där kemsexande inledningsvis medförde positiva effekter men över tid övergick i varierande problematik relaterad till fysiska, psykiska och sociosexuella konsekvenser (Bourne m.fl. 2014) Problematiskt kemsex kan leda till olika hälsoproblem i form av sömnproblem, viktförlust, tandproblem och uttorkning (Pebody 2018a) men även ångest, paranoia och depression, självmordstankar och sjukhusvistelse för överdos relaterade orsaker (Bourne m.fl. 2014). Även sexualiteten kan drabbas negativt då sexuell lust och förmåga till njutning kan minska som en konsekvens av drogbruk (a.a).
Statistik från en STI-klinik och en idéburen organisation i London som arbetar med kemsex i samarbete med 56 Dean Street visade på ökat bruk av injicering kopplat till kemsex från 20 % - 80 % respektive 30 % - 80 % från 2011 till 2012 (Bourne m.fl. 2014). Det finns en potentiell påverkan att ökad synlighet och medvetenhet om droginjicering bland professionella har påverkat statistiken. Bland MSM betraktades droginjicering som ett tecken för beroende och en orolig livsstil. Injicering rapporterades ske med försiktighet utan att sprutor delades av olika personer. Forskning från Storbritannien visar att blandmissbruk9 var vanligt förekommande för att uppfylla olika sexuella syften. (a.a) Droger samverkar olika vid blandmissbruk beroende på vilka substanser som blandas och det totala intaget (Plantin & Månsson 2012). Blandmissbruk vid sex är sammankopplat med ökad sannolikhet för oskyddat analt samlag och risk för HIV-överföring (Bourne m.fl. 2014). Överdos är en ständig risk vid blandmissbruk eftersom det kan vara svårt
att dosera droger då olika substanser är olika potenta i förhållande till att orsaka ruseffekt (Hartelius 2015) och konsekvenserna är olika för respektive drog. Det kan vara särskilt svårt att dosera korrekt vid blandmissbruk och injicering (a.a). Från Londons kemsex-scen berättade männen om obehag i relation till överdoser och då specifikt i referens till GHB/GBL som kan orsaka medvetslöshet vid överdos (Bourne m.fl. 2014). Det krävs kunskap och erfarenhet för att dosera korrekt och för att undvika farliga kombinationer av droger men det är okänt hur väletablerad kunskapen om skadebegränsning är i Londons MSM community vid bruk av partydroger (a.a). Ungefär 30 % av männen uttryckte att de ägnade sig åt problematiskt kemsexande men majoriteten av männen uttryckte att de inte
behövde professionellt stöd för sitt bruk. Majoriteten uttryckte att de på egen hand försökte kontrollera sitt bruk genom att uppmärksamma sitt intag, deltagande och exponering för kemsex (a.a).
Preventionsarbete för kemsex bör utgå ifrån ett personcentrerat arbete där personens motiv och mål för drogbruk styr ifall insatser skall fokusera på att personen helt upphör med droger eller anammar ett säkrare bruk (Pebody 2018a). Skadebegränsande insatser framhålls som en metod för att minimera riskbruk av klubbdroger och nå fram till MSM gruppen som idag saknar stöd från
myndigheter att hantera risker som uppkommer med kemsex (Petersson m.f.l 2014). För att höja kunskapsnivån om säkert drogbruk inom MSM gruppen så lyfts skadebegränsning insatser fram som en metod vilket kan minska risk för överdos och övriga drogrelaterade konsekvenser (Pebody 2018a). I Sverige finns en risk att myndigheter inte förmår att nå ut till MSM gruppen eftersom budskapet om nolltolerans inte överensstämmer med gruppens mer drogliberala normer (Petersson m.fl. 2014). Missbruksvården behöver höjd kompetens och trygghet att diskutera sexualitet och sex som generellt är låg eller obefintlig (Larsdotter m.fl 2018; Wrangebo & Sjöström 2018). Kompetens om sex och sexualitet är
nödvändig inom socialt arbete eftersom sex utgör grunden för kemsex och det blir svårare att rikta effektiva insatser mot målgruppen utan förståelse för funktionen som kemsex fyller för personen (Pebody 2018a).
Sexualitet och sexuellt risktagande
Forskning visar på en koppling mellan kroppslig självbild och förmåga att njuta sexuellt på grund av självobjektifiering10 (Plantin & Månsson 2012). Det skapar skam och ängslan om personen är oförmögen att leva upp till ett uppfattat ideal vilket leda till att personen blir socialt- och sexuellt hämmad (a.a), vilket kan innebära minskad lust och sexuell funktion. Att vara nöjd med sin personlighet och kropp är centrala faktorer för att möjliggöra sexuell njutning och upphetsning men utgör samtidigt en faktor för ökat sexuellt risktagande (a.a). Forskning visar på att både öppenhet eller döljande av den sexuella identiteten som gay- eller bisexuell man kan vara relaterad till ökad droganvändning (Meyer 2003). Petersson m.fl. (2014) finner belägg för att öppenhet kan vara en faktor för ökat bruk men kan inte fastställa kausalitet. Att bruka partydroger kan vara en faktor inom MSM gruppen för ökat sexuellt risktagande i form av oskyddat analt samlag (Bourne m.fl. 2014).
I en studie från Londons kemsex-scen så berättade HIV-positiva män att de hade medvetet oskyddat analt samlag med män som de trodde var HIV-positiva
eftersom de föredrog sex utan kondom. I det sammanhanget var droger inte
bidragande till sexuellt risktagande. (Bourne m.fl. 2014) Att kemsexa kan
innebära att droger efter en period blir nödvändiga vid sex och att det blir svårt att njuta av sex utan droger (Bourne m.fl. 2014). Män som upplevde det svårt att medla om säkert sex vid nyktert tillstånd upplevde det svårare under
drogpåverkan. Forskning visar på samband mellan drogbruk och riskbeteende i relation till HIV-överföring men kausaliteten är inte fastställd. (a.a) Drogbruk vid oskyddat analt samlag betraktas som en av flera olika faktorer för risk av HIV-överföring (Plantin & Månsson 2012). Studien som är utförd på Londons kemsex-scen visade att MSM gruppen hade god kunskap om HIV och en skyddar sig från överföring (Bourne m.fl. 2014). En studie utförd i Sverige visar på detsamma i Sverige (Petersson m.fl. 2014). I Sverige så upplever män som betraktar sig som homo- och bisexuella sig utsatta för högre risk för överföring av HIV jämfört med övriga unga i ålder 15 – 29 år (Tikkanen m.fl. 2011)
Drogbruk i samband med sex kan förlänga sexakten vilket möjliggör fler sexpartners och längre tid med varje partner. Risk för överföring av HIV och övriga STI är relaterat till antalet sexpartners över tid. Studien från London rapporterade att HIV och hepatit C var de infektioner som betraktades vara mest allvarliga. Ungefär 30 % av studiens deltagare hade haft en STI under senaste året. (Bourne m.fl. 2014) Studien från Sverige visade att det var vanligare att bli diagnostiserad med STI under det senaste året ifall personen brukade partydroger (Petersson m.fl. 2014). MSM som är HIV-positiva och kemsexar är en särskilt viktig grupp att nå med insatser då de rapporterar särskilt högt drogbruk inom målgruppen (Bourne m.fl. 2014).
Kemsex-scenen utgör en sexuell miljö vilket kan bidra till att skapa en osäkerhet och svårighet att välja vem en vill ha sex med och hur. Överdosering under sexakten kan försätta personen i ett tillstånd som skiftar mellan medvetande och medvetslös eller att njuta av sexet och känna obehag vilket kan bidra till att sudda ut gränsen mellan sex med eller utan samtycke (Pebody 2018c). I studien från London berättar män om sexuella övergrepp i samband med kemsex. Det finns ett mörkertal som kan ha en delförklaring i att det var vanligt att övergrepp inte definierades som sådana men även att det finns känslor av skam knutna till upplevelsen (Bourne m.fl 2014). En vanlig upplevelse om kemsexande är att det tar för mycket tid i anspråk vilket kan drabba både relationer och karriär då en period av kemsexande kräver en period av vila för återhämtning (a.a) Det var även vanligt att män upplevde att de inte var nöjda med sitt sexliv utan önskade en stabil partner för mer intimt och emotionellt sexliv (a.a). En majoritet av männen berättade att de inte var nöjda med sexlivet utan önskade en stabil partner för mer intimt och emotionellt sexliv (a.a). En minoritet upplevde kemsex som positivt och uppfyllande under en längre tid och deltog ofta i kemsex-fester samtidigt som de upplevde kontroll över sitt drogbruk i harmoni med sexlivet (a.a).
I studier så uppger män inom MSM gruppen att de föredrar att få tillgång till stöd och information via STI-kliniker som de upplever förtroende för i form av tydlig kommunikation fri från moraliserande budskap (Bourne m.fl 2014; Bourne 2012; Petersson m.fl. 2014) I Sverige tyder en hög statistik för STI hos drogbrukande MSM personer att de inte är en dold grupp utan att de besöker STI-kliniker (Petersson m.fl. 2014). STI-kliniker behöver ett nätverk för att hänvisa personer i behov av vård i de fall som kliniken inte själv kan tillgodose behovet (Pebody 2018a).
TEORI
Minoritetsstress
Minoritetsstress är en tvärvetenskaplig teori om att minoriteter upplever ökad stress i förhållande till den allmänna befolkningen på grund av stigma, fördomar och diskriminering vilket omvandlar det offentliga rummet till en socialt
stressande miljö (Meyer 2003). Den sociala stressen skapas dels av externa faktorer i den omgivande miljön ifall sociokulturella strukturer och normer inte förenas med personens egna värderingssystem eftersom konstant negativ feedback som inte överensstämmer med självuppfattningen blir en stressfaktor. Den
subjektiva upplevelsen är en stressfaktor eftersom ständig oro och vaksamhet för diskriminering kan generera mer stress än att faktiskt bli utsatt för det. Identiteten betraktas som en föränderlig konstant som påverkas av och anpassar sig enligt den sociala kontexten vilket gör självuppfattningen mottaglig för omvärldens
feedback. (a.a) I det sammanhanget så blir social stress mer påtaglig för en minoritetsperson eftersom hen åläggs ytterligare krav på anpassning i förhållande till en person vars värderingssystem i högre grad överlappar med sociokulturella strukturer och normer.
Minoritetsstress är konstant eftersom den skapas av stabila sociala processer, institutioner och strukturer som värderar fenomen och ting enligt ett
värderingssystem som sorterar fenomen och ting enligt en inneboende logik. Det är tre olika processer som uppmärksammas som stressgenererande; externa faktorer i form av händelser och omständigheter, förväntan av händelser och omständigheter och internalisering av negativa attityder. Att tillhöra en minoritetsgrupp kan i förhållande till minoritetsstress vara en positiv faktor eftersom gruppen kan agera likt ett separatistiskt sammanhang med solidaritet och sammanhållning inom gruppen. Det skapar alternativa strukturer och
värderingssystem vilket dels kan innebära ett safe-space för personen men även agera som ett alternativ som sociokulturellt värderingssystem. (a.a)
Kulturella tankemönster om sex
Kulturella tankemönster om sex (1984) är ett teoretiskt ramverk om sexualitet som Gayle Rubin konstruerade under 80-talet för att utveckla samhällsdebatten kring sexualitet och synliggöra sex som en förtryckningsvektor11 som genomskär övriga stratifieringar av social orättvisa. Artikeln utgår ifrån sex olika
tankemönster. Sexnegativitet; innebär att sex betraktas som någonting negativt, farligt och destruktivt utifrån en konstruktion som dömer sexuella handlingar och uttryck enligt dess värsta möjliga uttryck. Sexualitetens överdrivna betydelse; är en kausal följd av sexnegativitet i att sex tolkas som ett fall som särbehandlas i förhållande till övriga mänskliga handlingar som ges ett övermått av betydelse då sexuell praktik diskuteras, analyseras och lagstiftas.
Det hierarkiska systemet av sexuella värderingar; innebär ett värderingssystem av olika sexuella praktiker där privilegierade praktiker belönas och mindre
priviligierade praktiker stigmatiseras och osynliggörs. Personer som hänger sig åt positivt värderade praktiker belönas och personer som hänger sig åt negativt värderade praktiker hamnar längre ned i hierkin. Sexuell essentialism; är uppfattningen att sex är oföränderlig biologisk inneboende hos människor som
inte påverkas av samhälle, historiska skeenden eller personliga erfarenheter. Dominoteorin om sexuell fara; innebär gränsdragning mellan ordning och kaos, mellan bra och dålig sexuell praktik, där det som uppfattas negativt och potentiellt farligt förbjuds utifrån dess egen symbolik eller uppfattade konsekvens. Sex som bryter mot normer är dålig; innebär uppfattningen att det finns en sexuell standard som saknar individuell variation, att den egna sexuella preferensen betraktas som ett universellt system som skall fungera för alla. (Rubin 1984, Östergren 2006)
METOD
Urval
Tidigt i arbetsprocessen genomfördes en kartläggning för att identifiera personer med kunskap om kemsex. I nyhetsartiklar om kemsex och årsberättelser från idéburen sektor framkom personer som arrangerat eller modererat olika forum om kemsex. Samtliga personer som framkom i kartläggningen arbetar inom idéburen sektor och har kontaktats för intervju. Totalt har fem olika intervjuer genomförts. Intervjupersoner har blivit informerade om att intervjun kommer omfatta 45 – 60 minuter över valfri digital plattform som möjliggör bild- och ljudkommunikation. Intervjuer har genomförts med video via Skype och Facebook. Intervjupersonerna har blivit informerade om att endast ljudfil sparas från intervjutillfället för
framtida transkribering. Intervjupersoner har blivit erbjudna att vara anonyma i uppsatsen och att få möjlighet att kommentera vilka citat som skall förekomma i uppsatsen.
Avgränsning
Totalt kontaktades sex personer från idéburen sektor och en person från universitet. Totalt avböjde två personer på grund av tidsbrist. Intervjupersoner som arbetar inom idéburen sektor representerar olika organisationer som på olika sätt arbetar med kemsex utifrån HBTQ-frågor och HIV-prevention. Avgränsning har skett utifrån uppsatsens tidsbegränsning och att kemsex är ett relativt okänt begrepp i Sverige vilket begränsar antalet personer att nå ut till. Eftersom
idéburen sektor idag arbetar för att uppmärksamma kemsex och kunskapen inom myndigheter bedömdes vara låg eller obefintlig så utgör erfarenheter från
idéburen sektor det huvudsakliga empiriska materialet.
Empiri
Insamling av det empiriska materialet har skett med semi-strukturerade intervjuer för att fånga upp de olika dimensionerna av kemsex samtidigt som informanterna fick utrymme för sina erfarenheter och associationer (Bryman 2011).
Den empiri som samlats in har behandlats utifrån tematisk analys genom att identifiera återkommande tema i intervjupersonernas berättelser (Bryman 2011). Det har skett genom flertalet snabba genomläsningar och slutligen djupläsning för att identifiera likheter och skillnader i intervjupersonernas berättelser och
språkliga kopplingar för att synliggöra språkliga kausalitet i materialet. I de fall då intervjupersoner har uttryckt liknande eller motsägande åsikter eller ståndpunkter så har det getts mer utrymme i empirin. Det gäller även i de fall då
intervjupersoner har uttryckt åsikter och ståndpunkter med god överensstämmelse med tidigare forskning.
Tillvägagångssätt
Intervjuer genomfördes efter att tidigare forskning hade sammanställts och intervjuguide skrevs utifrån de teman som identifierades i tidigare forskning. Intervjuerna genomfördes utan problem och upplevelsen var att även om intervjun inte skedde i en fysisk miljö så hämmade inte det intervjun eller insamling av empiri. Samtliga intervju genomfördes med både bild- och ljudöverföring så att både tal och kroppsspråk observerades och transkribering skedde i nära anslutning till varje intervjutillfälle. Digital intervjuform har fungerat väl för uppsatsen eftersom intervjupersonerna var utspridda över flera olika städer i Sverige. Intervjupersonerna arbetar för organisationer med lång erfarenhet av
kunskapsområdena som inkluderas i kemsex, vilket innefattar sexualitet, drogbruk och MSM vilket varit en fördel då de har tillfört stor anekdotisk kunskap i brist på forskningsstudier. Det insamlade materialet uttalar sig kring hur representanter från idéburen sektor betraktar kemsex och deras roll i förhållande till fenomenet men även hur de definierar att myndigheter bör arbeta med kemsex.
Etik
Vid mailkommunikation har forskarens namn, institution och universitet uppgivits för att underlätta kontakt med intervjupersonen (Vetenskapsrådet 2002).
Informationskravet har uppfyllts i övrigt genom att kommunicera
undersökningens syfte och hur uppsatsen skall genomföras. Det har framgått att deltagande är frivilligt och att insamlad empiri endast skall användas för att besvara uppsatsens syfte och frågeställningar. Kommunikation har skett via mail där samtycke har lämnats av samtliga intervjupersoner att delta i intervju.
Samtyckeskravet har uppfyllts i övrigt genom att intervjupersonen har tagit ställning till att intervju skall ske, vilket datum, tidslängd för intervju samt godkänt övriga villkor för intervju som nämnt tidigare i metod. (a.a)
Samtliga intervjupersoner har erbjudits anonymitet i samband med publikation varvid samtliga intervjupersoner menat att de kan citeras utifrån sin yrkesroll. Konfidentialitetskravet har uppfyllts i övrigt genom att samtliga intervjupersoner har anonymiserats i materialet och transkriberat material har lagrats online dit endast forskaren har tillgång (Vetenskapsrådet 2002). Nyttjandekravet har uppfyllts i och med att insamlat empiriskt material endast brukas för forskningsändamål (a.a).
Det är oundvikligt med en politisk dimension i empirin eftersom både drogbruk och sexualitet är politiserade områden. Samtliga intervjupersoner har därför fått möjlighet att ta del av de citat som publiceras i uppsatsen och att kommentera dem innan publikation. Kommunikation om citat har skett via mail och kommentarerna om citat har respekterats utifrån den risk ett citat kan innebära för
intervjupersonens professionella yrkesroll (Vetenskapsrådet 2002).
Tillförlitlighet och generaliserbarhet
Inför uppsatsen så var förförståelsen låg för kemsex som fenomen. Förförståelsen var även låg för de kunskapsområden som kemsex innefattar alltså droger och drogbruk, sex och sexualitet och MSM studier. Den tidiga processen ägnades till inläsning av de olika kuppunskapsområdena för att skapa en förståelse för ämnet. Kunskap och förståelse bekräftades senare under intervjutillfällen genom att ställa frågor med tydlig utgångspunkt från tidigare forskning. Därigenom har
kunskapsförståelsen bekräftats med triangulering utifrån intervjupersonernas förståelse och kunskap om kemsex (Bryman 2011).
Det insamlade materialet bör inte generaliseras utanför den svenska kemsex-kontexten om inte syftet är att utföra en komparativ studie då förhållanden i Sverige kan anses vara tillräckligt unika för att det skall vara en begränsande faktor för att generalisera uppsatsens resultat. Det insamlade materialet representerar idéburen sektors erfarenheter och kan inte generaliseras för myndigheter och övriga professionellas förståelse och hållning till kemsex. Omständigheter som kan påverka förståelse för tidigare forskning, insamlad empiri och analys är tidigare sexualpolitiskt engagemang inom idéburen sektor och nuvarande politiskt engagemang. Ingen kontakt har skett med de
organisationer där författaren är eller har varit aktiv inom. Det innebär en risk som forskare att en väljer att lyfta fram delar av informanternas berättelser som stödjer den egna världsuppfattningen. För att balansera representation av empiri har forskaren försökt behålla ett granskande synsätt angående empirin och fört samtal med kurskamrat och handledare specifikt om politiska dimensioner i forskning, personlig förståelse för empiri och hur en bör förhålla sig gentemot sitt material (Bryman 2011).
RESULTAT
Person, situation och community
Det finns en genomgående uppfattning i empirin att kemsex som fenomen inte är någonting nytt utan att sex på droger har förekommit i olika former med olika droger under decennier inom gay-communityt. Vad som uppfattas som specifikt för kemsex är utvecklingen mot en subkultur kring bruket inom MSM-gruppen och att bruket förekommer i en högre skala än tidigare. En informant uttrycker att
”Kemsex är absolut ingenting nytt. MSM har använt droger i samband med sex i decennier”. Därefter framkommer skillnader i uppfattningen om hur kemsex kan
förstås. Sociala medier och ökad synlighet lyfts fram som en anledning till att kemsex är mer synligt än tidigare men att kemsex inte skall förstås som ett nytt fenomen utan snarare att det sker en normaliseringsprocess av drogbruk med ökat injektionsbruk av metamfetamin. Det framkommer olika fokus kopplat till sex på droger; att det handlar om specifika droger; hur drogens funktion succesivt övergår till att bli nödvändig för sexet; att droger måste brukas för ett sexuellt ändamål och att sex inte är en naturlig konsekvens av drogbruk. Empirin visar på en samstämmig uppfattning att kemsex fyller en funktion och ändamål att
möjliggöra mer lustfyllt sex men att det även finns flera olika anledningar som är kopplat till viljan att njuta. En informant uttrycker att;
”Jag tänker att vi vet exakt varför. Kemsex gör sexet skönare. Det är den
huvudsakliga varför. De bitarna tror jag inte skiljer sig åt mot engelsk kontext”
Det kan vara flertalet anledningar till kemsex som upplevt minskat libido, att personen blivit äldre och inte är kåt lika ofta och söker en känsla av intimitet eller att personen gillar att ha sex med många människor och att kemsex möjliggör det. Det kan vara att personen vill ha sex på andra sätt och att man söker spänning eller att personen söker efter en intensivare sexupplevelse. I empirin framkommer
ytterligare aspekter som att droger kunde vara ett krav för att få ha sex eller att ensamhet och negativ självuppfattning kan vara bidragande anledningar.
Ensamhet sammankopplas med ideal inom gay-communityt och upplevelsen av att tillhöra en sexuell minoritet och att kemsex då fyller funktionen att erbjuda en social kontext där personen är fri från fördomar, stigma och krav. Flera
informanter berättar om gay communityts krav för hur en skall bete sig, se ut och att livet ständigt skall vara kul och perfekt och att det innebär hårda krav för personen och att kemsex då kan fungera likt en dörr för att glömma för en stund. Upplevelsen att vara ensam kan vara någonting som ökar i samhället generellt men att det kan vara särskilt påtagligt som HBTQI person eftersom upplevelsen som minoritetsperson kan innebära en mer omfattande känsla av ensamhet. Empirin lyfter fram att personer som lever med HIV kan uppleva sig mer
exkluderade och avvisade både i samhället och inom gay-communityt på grund av sin HIV-status. Personer som lever öppet med att de är HIV-positiva kan uppleva att de blir bortvalda och avvisade utifrån sin status vilket kan förklara varför personer som lever öppet med HIV är särskilt representerade inom kemsex. Att leva med HIV och samtidigt ha antiretroviral medicinering innebär att personen lever med omätbar virusnivå12 vilket innebär att HIV inte kan överföras. För personen som lever med HIV kan kemsex agera likt ett separatistiskt rum och att det kan vara en anledning till varför personer som lever med HIV är
överrepresenterade bland personer som kemsexar. En informant beskriver kemsex i det här sammanhanget som att ”Det kanske är ett sätt att ta en paus”.
En informant berättar om hur hen började möta personer som kemsexar i Sverige för ungefär tre år sedan men att de först misstog fenomenet utifrån att sex var en oavsiktlig konsekvens av drogbruk snarare än att personerna brukade droger för att ha sex. Det var därefter som organisationen började arbeta med kemsex och lärde sig om fenomenet efterhand och att de insett att det var ett djupare och allvarligare problematik än vad de först trodde. I empirin framkommer det spekulationer att det kan vara MSM som är mer sexuellt aktiva jämfört med övriga befolkningen som främst attraheras av kemsex i dagsläget men att det kan förändras mot att bli mer allmänt förekommande likt situationen i London, Berlin och Köpenhamn. Det finns även indikation på att kemsex främst förekommer i privata sammanhang i Sverige likt hemmafester istället för offentliga mötesplatser som nattklubbar och bastur som i London och Berlin.
Empirin beskriver kemsexande personer som att de inte haft extrema problem utan snarare att de befinner sig i en miljö där de upplever social stress från
omgivningen förenat med en allmän norm inom gay-communityt som ställer höga krav på utseende och beteende. I det sammanhanget så finns kemsex som en mun-till-mun historia om hur kul det var senast vilket blir en del av normen att
samvaron skall vara perfekt och roligt. Informanterna är överens om att det är okänt hur utbrett kemsex är i Sverige eftersom det saknas undersökningar med frågeställningar som fångar upp problematiken men det finns en enighet att kemsex förekommer. Det saknas indikationer på att situationen i Sverige
motsvarar utbredningen i London men att det är nära både till London, Berlin och Köpenhamn där scenen är stor. Det framgår inte från empirin vad närheten till större kemsex-scenen innebär för den svenska kontexten men att svenska MSM stöter på kemsex när de reser utomlands. Den svenska kemsex scenen beskrivs som mer dold jämfört med London och Berlin vilket kan vara en effekt av den
svenska narkotikapolitiken. Den svenska kemsex-scenen jämförs med Londons där synligheten och tillgängligheten är större på sociala medier och även droger förekommer på ett sätt och skala som inte förekommer i Sverige. Empirin framhåller i enighet med tidigare forskning att kemsex inte handlar om specifika droger och att det förekommer flertalet olika droger på den svenska kemsex-scenen.
Utifrån teorin om minoritetsstress (Meyer 2003) kan kemsex förstås som ett separatistiskt utrymme inom gay-communityt som kan vara ett säkert rum för personen som upplever social stress från samhällets normer och värderingssystem. Det kan även vara fallet för personen som lever med HIV och möter fördomar och upplever sig bortvald utifrån sin status inom communityt. Kemsex fyller olika funktioner för olika personer men ändamålet är sannolikt samlat kring en gemensam önskan att uppleva njutning och intimitet i sällskap med andra människor. Kemsex blir ett sätt att undvika upplevelser av att vara annorlunda eller ifrågasatt och istället få njuta i en fullkomlig upplevelse där personen kan vara i intim kontakt med både sig själv och sin eller sina sexpartners. Därigenom kan kemsex förstås som ett subcommunity inom gay-communityt som erbjuder alternativa normer och värderingssystem i relation till övriga normer och
värderingssystem som existerar både i samhället och inom gay-communityt. Om kemsex beskrivs som en del av en normaliseringsprocess av att bruka droger mer intensivt i sexuella miljöer så kan det förstås som en utveckling mot normer och värderingssystem som fungerar i den kontexten. Det kan vara en förklaring till varför injicering av droger ökar inom målgruppen trots att injicering generellt betraktas vara en symbol för drogberoende och en stökig livsstil. Inom
målgruppen kan det vara associerad med andra värderingar och värden som att injicering av metamfetamin kan ge intensiva sexuella upplevelser till den grad att det kan vara svårt att balansera sitt sexliv mellan sex på droger och utan. Inom kemsex-scenen så kan värderingar kring olika drog- och sexpraktiker förändras till dess att den agerar enligt en egen inneboende logik.
Den sociala stressen som MSM upplever kan förklaras vidare med Rubins (1989) kulturella tankemönster om sex eftersom även den sexuella dimensionen är en del av samhällets normer och värderingssystem. Olika sexuella praktiker värderas olika i ett hierarkiskt system utifrån olika omständigheter. Sex mellan män är en praktik med negativ symbolladdning i förhållande till heterosex som generellt är den priviligierade sexpraktiken. Det innebär att social stress kan ha uttryck för män som har sex med män i form av att sexualiteten hämmas och det blir svårare att känna lust och att njuta. Internaliserad homofobi kan förstås som en del av den sociala stressen och påverka att personen är mindre nöjd med sin personlighet och kropp; som är centrala faktorer för att möjliggöra sexualiteten (Plantin & Månsson 2012). Utifrån förståelsen att social stress är konstant och empirin som berättar om att känslan av social stress kan bli så påtaglig för personen att det är svårt att ha sex så kan droger framstå som ett rationellt val för att möjliggöra sexualiteten. Empirin är enig om att droger brukas utifrån den funktion som de fyller för personen och i det perspektivet så kan kemsex vara ett rationellt sätt att möjliggöra sin sexualitet, undvika social stress och ta en paus. Om kemsex betraktas som ett rationellt val som personen fattar självständigt så möjliggörs även en förståelse för betraktaren varför kemsex uppfyller ett positivt
Droger och drogbruk
Narkotika beskrivs som ett relativt nytt fenomen i Sverige med en 50 – 60 årig historia som redan tidigt kom upp på den politiska dagordningen i form av en hård linje mot narkotika utifrån det övergripande målet om ett narkotikafritt samhälle som fortfarande är det politiska målet i Sverige. Det har skett ett skifte i världen under de senaste decennierna då straffskalor har minskat och perspektivet har skiftat till att det inte går att straffa och kontrollera bort narkotika. Den restriktiva narkotikapolitiken med utgångspunkt i nolltolerans har på bred front i Europa börjat kompletteras med skadebegränsande insatser.
Empirin beskriver skadebegränsande insatser som vanliga i stora delar av Europa men att det fortfarande finns ett stort politiskt motstånd i Sverige. Den politiska undertonen har varit att det skall vara svårt att bruka droger i Sverige för då kommer färre vilja bruka och fler att söka hjälp ifall drogbruk är stigmatiserat och kriminaliserat. I det sammanhanget så har det ansetts vara dubbelmoral att bedriva insatser för säkrare drogbruk och arbeta för högre levnadsvillkor för dem som brukar eftersom det skulle sända dubbla budskap. En informant beskriver den restriktiva narkotikapolitiken som att;
”En sådan målsättning kan man ha även om den är helt orealistisk, så kan
man ha ett mål att jobba mot. Det är helt okej. Problemet är hur de målsättningarna omsätts i praktiken”
Den nuvarande narkotikapolitiken beskrivs som försvårande för arbetet med kemsex men att nolltolerans inte skall betraktas som en misslyckad strategi utan snarare att det är olyckligt att det idag finns en motsättning mellan nolltolerans och skadebegränsande insatser. Det är möjligt med en utgångspunkt att droger är skadliga för samhället och individen men samtidigt bedriva skadebegränsande insatser. En informant uttrycker att; ”Man har fortfarande rätt till hälsa även om
man brukar narkotika” och att skadebegränsande insatser är nödvändiga eftersom
de betraktas som det enda trovärdiga hos kemsexande personer. Det bör vara personens behov och vilja som styr vilken insats som är lämpligast. Det är orealistiskt att bedriva skadereducerande insatser på bred front idag vilket
omöjliggör ett personcentrerat arbete. Empirin är enig om att arbetet med kemsex måste respektera individens fria vilja om det skall vara möjligt att bedriva
förändringsarbete i förhållande till kemsex. Det inte är ovanligt att personer mår väldigt bra i sitt kemsexande och kan kemsexa i flera år utan att det förändras; men att andra kan beskriva att det var bra under en period tills det inte längre var det. Det är funktionen som drogen fyller för personen som är central och nyckeln till att bedriva behandlingsarbete.
Det är inte alla som vill bli kvitt med droger utan att det preventiva arbetet bör handla om att skydda de mest utsatta vilket en informant uttrycker sig skall ha som mål att; ”Så den dagen personen väljer att sluta med sitt bruk så är personen
frisk i övrigt”. Skadebegränsande insatser kan vara en del av ett
rättighetsperspektiv; att det skall finnas evidensbaserat och kliniskt granskat material för säkert bruk av droger utifrån ståndpunkten att alla människor har rätt till liv och hälsa. Sammantaget är informanterna från idéburen sektor överens om att det preventiva arbetet måste utgå från personens vilja och behov vilket innebär att olika insatser kan vara bäst lämpad för personen utifrån nolltolerans, klassisk missbruksbehandling som 12-stegs program och skade-reducerande insatser.
Personer som kemsexar betraktar generellt inte sitt drogbruk som missbruk utan det är sexet som är centralt och vilket drog som brukas är sekundärt för
ruseffekten som möjliggör upplevelsen (Bourne m.fl. 2014). Drogerna har en funktion att möjliggöra upplevelser för personen som kemsexar. Utifrån teorin om minoritetsstress (Meyer 2003) kan kemsexande förstås som en del av den sociala stressen då drogbruk betraktas olika i samhället och inom MSM gruppen. I tidigare forskning och empirin så framkommer att MSM gruppen föredrar att besöka STI-kliniker för vård. Anledningen är att målgruppen upplever att klinikerna har den kompetens som krävs för att i större utsträckning förstå deras behov och inte mötas av fördomar och moral. En ytterligare anledning är att målgruppen upplever sig stigmatiserade inom missbruksvården eftersom deras problematik missuppfattas.
För målgruppen så kan missbruksvården bli en del av samhällets normer och värderingssystem; speciellt eftersom missbruksvården utgår från den nationella narkotikapolitiken. I det mötet kan personen uppleva social stress som HBTQI person men även känna sig missuppfattad och stigmatiserad som en
”missbrukare” vilket kan skapa förtroendekris hos målgruppen men även upplevelse att socialt arbete inte är på brukarens sida. Att komplettera
narkotikapolitiken med skadebegränsande strategier framförs av empirin som nödvändigt för att det är den enda metoden som har förtroende hos målgruppen. Det kan förstås utifrån att skadebegränsande insatser utgår från personens formulerade vilja och behov vilket kan minska upplevelse av stigmatisering och social stress om preventiva insatser utgår ifrån målgruppens normer och
värderingssystem.
Drogbruk i en kemsex-kontext är oskiljaktigt från sex vilket kan förstås utifrån Rubins (1989) kulturella tankemönster om sex som att drogbruket blir
symbolladdat av den sexuella dimensionen. Att drogbruk sker i samband med sex innebär att det ges en överdriven betydelse av att vara farligare och destruktivare eftersom sexnegativitet bidrar till att praktiken bedöms enligt dess värsta möjliga uttryck. Det finns en risk att kemsex som fenomen betraktas som någonting annorlunda som enligt Rubins (1989) dominoteori kan betraktas som någonting bortom en gränsdragning mellan ordning och kaos. Därigenom kan drogbruket inom kemsex-scenen bli mer symbolladdat via dess koppling till sex.
Sex och sexualitet
Empirin beskriver kemsex-scenen som en sexuell miljö där en har mycket sex och många sexpartners och att det finns indikationer att kemsex scenen utgör en miljö där det kan vara svårt att vidhålla säkert sexbeteende. Det bekräftas av forskning som påvisar att det finns samband mellan drogbruk och risktagande vid sex (Bourne m.fl.; Petersson m.fl.). I ett kemsex sammanhang kan risktagande
betraktas som sex utan kondom eftersom det innebär risk för HIV-överföring men även att personen kan bli blind för sina egna och andras gränser. Det kan vara svårt att kontrollera kondomanvändande ifall kåtheten tar över eller ifall en befinner sig i en position där en inte har kontroll över sexpositionen så att en blir utlämnad till att den andra personen behåller kondom på under hela sexakten. Empirin beskriver att det finns en bred vilja till kondomlöst sex inom scenen som är särskilt kopplat till injicering av metamfetamin vilket innebär en risk för överföring av HIV och övriga STI. I det sammanhanget blir
antiretroviral-medicin13 som PrEP14 en viktigt skadebegränsande insats för att minska konsekvenserna inom gruppen berättar en informant. Förhållandet mellan
kondom-, PrEP-användning och HIV kan beskrivas som en jätteekvation. Utifrån hur många sexpartners en person har och hur frekvent personen använder kondom så ökar risk för HIV-överföring men ifall personen alltid använder kondom så blir antalet sexpartners irrelevant i förhållande till risk för HIV-överföring. En
informant kommenterar förhållandet som;
”Däremot kan du ha 1000 sexpartners och använda kondom varje gång. Då
finns inte risk för HIV. Det är kvantitet kopplat till grad av kondomanvändning eller PrEP användning.”
Olika uppfattningar kring risk påverkar bedömningen om säkert sex vilket kan vara relaterat till graden av kondomanvändande. Risk att smittas av en STI ökar likt risken för HIV-överföring; i förhållande till antal sexpartners och grad av kondomanvändande. Att leva med HIV ökar risken att bli smittad av STI och utvecklingsförloppet för STI går snabbare vilket särskilt gäller för gonorré och syfilis. Det har förekommit fall då personer utvecklat sen syfilis som en
konsekvens av att den kemsexande personen inte tänkt på att skydda sig och inte heller minns hur en haft sex på grund av minnesluckor. Olika STI värderas olika och alla anses inte vara lika allvarliga vilket kan påverka bedömning i förhållande till säkert sex.
Det finns en problematik kopplad till samtycke vid kemsex eftersom drogrus och överdoser kan innebära att personen inte har möjlighet att säga ifrån och utsätts för sex som en inte gått med på eller är medveten om. I studier beskrivs det som att överdoser kan utgöra en gränszon mellan sex med samtycke och våldtäkt eftersom personen kan glida mellan att vara vid medvetande eller medvetslös eller från att njuta till att uppleva ångest och yra (Bourne m.fl. 2014). Det kan göra det svårt för personen att definiera sin upplevelse om det var en våldtäkt eller inte. Studien visar på i de fall då frågor om våldtäkt ställdes mer öppet och neutralt att antalet män som rapporterade om våldtäkt ökade (a.a). Idag pratas det lite om samtycke i förhållande till kemsex. En informant uttrycker om samtycke att;
”Det är de sexuella riskerna jag tänker på i första hand … men jag tycker
ändå att samtycke, våldtäkt och sex mot sin vilja känns lite viktigare”
Det finns två olika kopplingar mellan kemsex och HIV. Den första är mellan antalet sexpartners och risk för HIV-överföring och den andra är att kemsex är mer förekommande bland personer som lever med HIV. Risk för HIV-överföring kan vara kopplat till hur allvarligt kemsex-bruket är eftersom det kan påverka personens förmåga att vara konsekvent med antiretroviral-medicinering. Att vara inkonsekvent med antiretroviral-medicinering kan leda till att personen utvecklar resistens mot medicinen vilket innebär framtida ökad risk för HIV-överföring för personen. Det finns en osäkerhet i empirin hur relevant kopplingen mellan HIV och inkonsekvent medicinering är eftersom det saknas evidens och risken bedöms vara lägre. Det råder större enighet om att oskyddat sex med multipla sexpartners som inte känner till sin HIV-status är en mer aktuell risk.
Antiretroviral-medicin som PrEP är en viktig skadereducerande insats för
personer som kemsexar och speciellt för dem som är HIV-negativa eftersom PrEP
13 Läkemedel mot infektion av retrovirus likt HIV
ger ett andra lager av skydd för personen som gör det nästintill omöjligt för överföring av HIV. Det innebär att personen som har PrEP kan ha säkert sex även om personen är för kåt eller ruspåverkad för att vara konsekvent med
kondomanvändning eller behöva lita på att ens sexpartner använder kondom. PrEP-medicinering säkrar sexuellt riskbeteende i förhållande till HIV-överföring. Kondomanvändning är inte en lösning som fungerar för alla utan kondomen kan upplevas som att den får sex att inte fungera och då blir PrEP en möjlighet att ha kontroll över sin sexuella hälsa. PrEP-medicinering innebär även att personen mäter lever- och njurvärden var tredje månad vilket innebär ett tillfälle för att testa för HIV och STI. En svårighet med PrEP är att även om det är tillgängligt i
Sverige och går att få utskrivet så är det få personer som får det utskrivet. En informant uttrycker att; ”Det finns det paradoxala att personer som har ett
riskbeteende. De skall ha PrEP men man skall helst inte ha ett riskbeteende när man väl går på PrEP”. Det förekommer argument mot PrEP som att medicinering
kan leda till att personer har oskyddat sex vilket inte är acceptabelt.
Empirin är enig om att kemsex är ett uttryck för att njuta av sex och uppleva intimitet tillsammans samtidigt som sociala och sexuella hämningar blir upplösta. Utifrån empirin och teorin om minoritetsstress (Meyer 2003) kan kemsex i det här fallet betraktas som ett sammanhållande kitt för målgruppen. För kemsex är det sexet som är det centrala och sammanhållningen och solidariteten kan antas komma ur de gemensamma intima upplevelserna och den gemensamma
berättelsen om de underhållande kemsex-festerna. I det perspektivet kan kemsex betraktas som ett lustfyllt sökande efter positiva upplevelser för att hantera en negativ och utmanande vardag. Tidigare forskning beskriver kemsexande som att personen söker att kontrollerat korsa sina gränser; men att det sker utan att personen kommer till skada i ett längre sammanhang (Holmes & O’Byrne 2011). Kemsex kan betraktas som att motiveras mer av en vilja att uppleva njutning än som ett sätt att undvika lidande men att båda motiven samtidigt kan vara förenade. Det kan även förhålla sig att sex mellan män blir frigörande i ett
kemsex-sammanhang eftersom drogruset löser upp internaliserade negativa föreställningar om sex mellan män. Kemsex kan möjliggöra ett omvärderande av sex mellan män till att bli positivt laddat och bli en del av normen och värderingssystemet inom subcommunityt.
Enligt Rubins (1989) teoretiska ramverk så kan vi förstå sex mellan män som negativt laddat med en överdriven betydelse som sexuell praktik som
stigmatiseras och osynliggörs. Sex mellan män kan uppfattas som biologiskt avvikande och som en dålig sexuell praktik istället för att betraktas som en social handling som sker enligt dess egna normativa värderingssystem. Det är genom förståelse för det potentiellt dualistiska förhållandet; att sex mellan män antingen kan värderas positivt eller negativt beroende på vad värderingssystemet sänder för feedback för personen. Som kemsex kan liknas vid en katalysator som kan
förändra personens självuppfattning och relation till sin sexualitet.
Socialt arbete
Empirin för med stor enighet fram tre olika perspektiv för den roll och det ansvar som myndigheter bör fylla i förhållande till kemsex. Det första perspektivet är att skadebegränsning anses vara en central metod för att arbeta och kommunicera med MSM gruppen men då krävs det att myndigheter som Folkhälsomyndigheten för fram skadebegränsande på policynivå. Idéburen sektor behöver politiskt skydd mot drev som uppstår i gensvar mot skadebegränsande insatser för att kunna
arbeta med kemsex. Idag är skadebegränsande insatser kontroversiella i Sverige trots en bred internationell förändring och kritik från FN så är förändringen långsam i Sverige. Det sker ett skifte i Sveriges narkotika politik men det sker långsamt.
”Just nu är vi i en spännande tid där det sker mycket skiften i den här
politiken så nu är det dags att flytta fram positioner för dem som känner att man vill arbeta med skadebegränsande metoder”
Skadebegränsande arbete innebär insatser som att tillhandahålla rena drogverktyg för att minska risker som HIV-överföring, information om säkert bruk baserad på evidens och kliniska studier samt injektionsrum där brukare kan få assistans av professionella för säkert bruk. Det andra perspektivet som förs fram är behovet av mer kunskap om kemsex då mycket lite är känt om den nuvarande situationen i Sverige men även om MSM gruppens drogbruk och om partydroger som är stora kunskapsluckor. Myndigheter behöver bedriva kunskapsinsamling i form av utredningar och undersökningar. Det tredje perspektivet omfattar
ansvarsfördelning och finansiering då idéburen sektor inte kan bära det
huvudsakliga ansvaret men kan agera utifrån uppdrag och bedriva intervention- och insatsarbete. Men det kräver finansiering som måste specificeras till rätt myndigheter och organisationer för att undvika att medlen går till allmänna syften som en informant uttrycker; ”Att säga att vården har uppdrag att träffa alla. Det
funkar inte så i en heteronormativ värld”. Samtliga perspektiv är nödvändiga för
att skapa förutsättningar för gott hälsoarbete kopplat till kemsex.
Empirin är tydlig och enig om att idéburen sektor har en huvudsaklig roll att uppmärksamma och driva på myndigheter att fatta beslut om samhällsfrågor som kemsex. Idéburen sektor är i förhållande till kemsex ett komplement till
sjukvården och socialt arbete och kan fylla en annan position eftersom de kan förhålla sig mer neutrala i situationen. Idéburen sektor har även möjlighet att driva en typ av preventionsarbete som inte är möjligt för myndigheter eftersom de har direkt kontakt och förtroende hos målgruppen vilket möjliggör att de kan nå in på arenor och platser som myndigheter inte förmår. Idéburen sektor kan även fylla rollen av att tillföra kompetens som myndigheter saknar.
Samtliga informanter lyfter upp problematiken att socialt arbete brister inom sex- och HBTQ kompetens vilket försvårar bemötandet av gruppen och ökar risken att målgruppen faller mellan stolarna om socialt arbete missuppfattar personens problematik. Empirin lyfter fram idéburen sektor som en underutnyttjad resurs eftersom de inte är skyddade från politiskt drev och saknar tillräcklig finansiering men även att det finns potential för utveckling av samarbetsformen mellan
myndigheter och idéburen sektor. Det finns samarbete idag på olika nivåer mellan idéburna organisationer och myndigheter som fungerar väl men att det finns stora vinster med ett regelbundet samarbete som sker systematiskt. Det kan innebära att idéburna organisationer kan hänvisa personer inom communityt vidare vid behov till vårdinstanser som de har förtroende för och som uppdrag att arbeta med målgruppen. Empirin lyfter fram vården som välfungerande i stort men att kompetensbristen imon sex- och HBTQ frågor kan resultera i att kemsex misstas för drogmissbruk vilket kemsex kan vara men att det inte fångar upp hela
problematiken. Det saknas kännedom om kemsex förekomst vilket innebär att inga insatser riktas idag. Men kemsex kan inte betraktas som ett isolerat problem inom gruppen eftersom kemsex inte är ett nytt fenomen och sex mellan män med sexuella konsekvenser som STI och HIV är stora kunskapsluckor inom vården.
”Men jag tycker att grundpoängen handlar fortfarande om det bristande arbetet på det sociala planet. Jag tycker det är alarmerande att det inte händer nåt”
Informanterna lyfter fram två aspekter som försvårar det sociala arbetet med målgruppen. Dialogen begränsas av anmälningsplikt som kan innebära repressalier för personen om en vill diskutera sitt drogbruk; och det
heteronormativa perspektivet inom vården som innebär att diverse tester utförs på fel sätt för att personal utgår från att personen har inträngande vaginalt samlag även om de förstår att personen har sex med män. Det innebär en stor
utanförskapsfaktor som leder till att sexuella minoriteter inte har tillgång till lika vård; eftersom professionella inte vill eller vågar prata om sex och saknar förståelse för de svårigheter som HBTQ communityt möter dagligen. Empirin menar enigt att det som behövs idag är att förutsättningar skapas för att arbeta med kemsex med tydlig policy om skadebegränsande insatser som ger politiskt skydd för idéburen sektor och att forskning samt organisationer finansieras för att bedriva evidensbaserad intervention och insatser fria från moral och fördömande.
”Den kompetensen finns redan både i Europa men även i Sverige upplever jag. Vi är ett gäng som följt frågan och det är inte rocket science. Evidensen finns”
Primärvården och STI-mottagningarna fyller en central roll i relation till kemsex eftersom MSM gruppen upplever ett högt förtroende för den delen av sjukvården. Generellt finns det högre kompetens relaterat till kemsex-problematiken men att preventionsarbetet befinner sig på STI-klinikerna innebär även att stigma relaterat till drogbruk minskar.
Empirin lyfter fram myndigheter som viktiga aktörer för att lyfta upp kemsex på dagordningen genom policy, samordna mellan socialt arbete inom landsting och kommun samt för finansiering. Idéburen sektor lyfts fram som en
kompletterande aktör som har en roll att uppmärksamma och driva på myndigheter men även att de kan utföra preventionsarbete som myndigheter inte förmår eftersom de har communityts förtroende. Empirin lyfter fram att Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen har en god förståelse för HBTQI- och HIV-frågor och att det generellt fungerar väl eftersom de är duktiga på att inkludera civilsamhället. Samtidigt lyfter empirin fram att situationen skiljer sig utifrån kompetens och bemötande på mer lokal nivå mellan olika instanser som socialtjänst och STI-kliniker. Utifrån teorin om minoritetsstress (Meyer 2003) går det att förstå det skiftande kompetens- och bemötandenivån som att det kan utgöra en barriär för målgruppen. Att målgruppen upplever social stress genom att fördomar och stigma är en del av vardagslivet som kan få
konsekvenser utifrån ett rättighetsperspektiv. Ifall den subjektiva upplevelsen är att personen kommer att bemötas av fördomar och moraliserande går det att anta att personen upplever minskad vilja att söka vård. Att ha samma
tillgänglighet till sjukvård och stöd som övriga befolkningen kan betraktas som en rättighet vilket gör social stress och kompetensnivå om sex och HBTQI-frågor till en rättighetsfråga.
Med Rubin (1989) ramverk kan vi konstatera utifrån tidigare teoretiska resonemang att den sexuella dimensionen är en potentiellt försvårande omständighet som kan bidra till att kemsex blir negativt värdeladdat. Det är särskilt sant för personer som lever med HIV som oavsett ifall de kemsexar
eller inte tillhör en stigmatiserad grupp. För att säkerställa att målgruppen får tillgång till lika vård krävs det att socialt arbete besitter kompetens och etisk medvetenhet för att hantera kemsex-problematiken. Empirin lyfter fram att det finns ett heteronorm inom sjukvården vilket kan innebära att relevanta tester inte tas eller att de utförs på felaktigt sätt utifrån hur personen har sex. Med Rubins (1989) teori om sex som bryter mot normen är dålig; kan heteronormen betraktas som ett universellt system som förutsätter att personer har en
uppsättning av sexualitet utifrån en sexuell standard. Det kan yttra sig i att gay-män som söker vård; förutsätts vara heterosexuella tills motsatsen bevisats vilket innebär att test för STI utförs enligt hur en heterosexuell man förutsätts ha sex; då genom inträngande vaginalt sex. Det kan innebära att STI missas men även att fall av HIV inte uppmärksammas.
DISKUSSION
Kemsex i en svensk kontext
I tidigare forskning och empiri så framgår det att drogbruk i samband med sex inom gruppen MSM inte är ett nytt fenomen och att kemsex därför skall betraktas som ett nytt begrepp för sex på droger istället för att betraktas som ett eget
fenomen. Kemsex kan betraktas som ett mer systematiskt drogbruk i sexuella miljöer som innebär nya drogtrender likt ökad injicering och ökat beroende av droger för att kunna njuta av sex. Kemsex är därmed en del av en föränderlig subkultur inom en subkultur som har en lång historia av drogbruk för sexuella ändamål. Drogbruk i samband med sex är ingenting nytt inom gay-communityt. Det framgår ur empirin att kemsex i Sverige tycks ha flera gemensamma nämnare med kemsex inom övriga Europa. De tydligaste likheterna kan anses vara viljan att erfara sexuellt njutande, uppleva intimitet och närhet till en sexpartner. I den svenska kontexten liksom i den brittiska så tycks ensamhet och tristess vara anledningar till kemsex eftersom det kan agera likt ett separatistiskt rum från minoritetsstress och erbjuda en meningsfull social kontext för personen. Vad som framkommer som en unik omständighet för Sverige är
narkotikapolitiken som utgår från nolltolerans vilket gör det svårare att bedriva skadebegränsande arbete och hämmar det sociala arbetets förmåga att
kommunicera med målgruppen eftersom nolltolerans inte har förtroende hos målgruppen. Det riskerar att osynliggöra MSM gruppen eftersom målgruppen inte kan tillgodo göra sig av vård och stöd. Det är okänt hur utbrett och allvarligt kemsex bruket är i Sverige men det finns indikationer på att det främst är unga män i storstadsmiljöer som träffas i privata miljöer; som på hemmafester; som brukar kemsex. Det gör kemsex till en mer dold kontext i Sverige jämfört med utomlands. Det kan innebära att gruppen blir mer osynliggjord och upplever ökad stigmatisering eftersom målgruppen betraktas som sexuellt oansvariga och blir stigmatiserade för sitt drogbruk när de kommer i kontakt med vården och socialt arbete som generellt saknar relevant kompetens för att bemöta målgruppen. Det finns indikationer på att kemsex är ett växande fenomen i Sverige men att situationen inte är att jämföra med övriga städer i Europa som London, Berlin, Amsterdam och Köpenhamn där kemsex utvecklas mot att bli mer allmänt förekommande. Det finns indikationer på att kemsex i Sverige är någonting som majoriteten av MSM gruppen inte brukar men stöter på antingen via sociala- och
