ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng HT 2020
Vem tänker på mig?
- En kvalitativ dokumentstudie av barns synlighet i förvaltningsrättens
domar
Författare: Emma Dahlgren & Stina Östensson Handledare: John Brauer
VEM TÄNKER PÅ MIG?
- En kvalitativ dokumentstudie av barns synlighet i förvaltningsrättens domar Emma Dahlgren & Stina Östensson
Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng HT 2020
Sammanfattning
Studien syftar till att undersöka om, och i så fall hur, barns behov och rättigheter synliggörs i förvaltningsrättens domar gällande överklaganden av ekonomiska biståndsärenden, samt hur barnets bästa/barnperspektivet beaktas. Analysen utgår från ett rättssociologiskt perspektiv. Studien är en dokumentstudie med en kvalitativ ansats som har en hermeneutisk grund. Totalt har 29 stycken domar granskats, som har inhämtats från alla Sveriges förvaltningsdomstolar. Resultatet har analyserats med tematisk analys, där tre centrala teman identifierats. De identifierade temana är: barns synlighet i domen, barnets bästa/barnperspektivet och barnets behov i relation till beslut. Resultatet visar att barn synliggörs i en minoritet av domar samt att barnets bästa inte motiveras i domslut. Vidare visar studien att trots att barnkonventionen inkorporerats som lag i Sverige, framkommer den inte i beaktande i 28 av de 29 granskade domar från förvaltningsrätten. Resultatet visar även att det finns skäl till fortsatta studier gällande barns synlighet i förvaltningsrättens domar, samt gällande hur barnets bästa/barnperspektivet beaktas.
Nyckelord: barn, ekonomiskt bistånd, dom, domstolsbeslut, barnperspektiv, barns delaktighet, socialt arbete och domstolsbeslut.
WHO THINKS OF ME?
- A qualitative documentary study of children's visibility in administrative court judgments Emma Dahlgren & Stina Östensson
Örebro University, School of Law,
Psychology and Social Work, Social Work,
Undergraduate Essay 15 credits, Autumn 2020.
Abstract
The aim of this study is to investigate whether, and if so, how children's needs and rights are made visible in the administrative court's rulings regarding appeals of financial assistance cases, and how the child's best / child perspective is taken into account. Furthermore, the study aims to analyze the result from a forensic sociological perspective. The study is a documentary study with a qualitative approach that has a hermeneutic bas. The number of judgments examined is 29, obtained from all of Sweden's administrative courts. The results have been analyzed with thematic analysis, where three central themes have been identified. The identified themes are child visibility in the judgment, the child's best/child perspective, and the child's needs in relation to decision. The results show that children are visible in only a few of the judgments and that the child's best interests are not justified in judgments. Furthermore, the study shows that despite the fact that the Convention on the Rights of the Child has been incorporated as law in Sweden, it does not appear in consideration in 28 of the 29 judgments reviewed by the administrative court. The results also show that there are reasons for further studies regarding children's visibility in the administrative court's judgments, and regarding how the child's best/child perspective is considered.
Keywords: social assistance, child, court orders, judgment, child perspective, child participation and social work.
Innehållsförteckning
1. Inledning 1
1.1 Problemformulering 2
1.2 Syfte och frågeställningar 2
2. Bakgrund 3
2.1 Ekonomiskt bistånd 3
2.2 Barnets bästa 4
2.3 Barnperspektiv och barn perspektiv 4
2.4 Barnkonventionen 5
2.5 Ansvar för barns rättigheter 5
2.6 Överklagande till domstol 5
3. Tidigare forskning 6
3.1 Barns utsatthet och sårbarhet 6
3.2 Upplevelser av att leva på ekonomiskt bistånd 7
3.3 Barns delaktighet 7
3.4 Motivering till studie 9
4. Teoretiskt ramverk 9 4.1 Rättssociologi 9 5. Metod 11 5.1 Hermeneutiken 11 5.2 Metodansats 12 5.3 Datainsamling 13
5.4 Datainsamlingsmetod och urval 13
5.5 Domens utformning 14
5.6 Analysmetod 14
5.7 Tillförlitlighet och kvalitet 15
5.8 Etiska övervägande 16
6. Resultat och analys 17
6.1 Barns synlighet i domar 17
6.1.1 Hur barn framställs i förvaltningsrättens domar 17
6.1.2 Bristen på barns delaktighet i domar 18
6.2 Barnets bästa/barnperspektiv 20
6.2.1 Barns lika värde 20
6.2.2 Rätten till en trygg uppväxt/boende 21
6.3 Barnets behov i relation till skäl för beslut 22
6.3.1 Möjlig inkomst 23
6.3.2 Föräldraansvar gällande självförsörjning 24
7.1 Studiens slutsatser 26
7.2 Studiens kunskapsbidrag till det sociala arbetet 27
7.3 Studiens styrkor och begränsningar 28
7.4 Förslag till vidare forskning 28
7.5 Avslutning 29
1. Inledning
Sverige anses vara ett bra och generöst land för barn att växa upp i, med bra möjligheter samt med ett yttersta skyddsnät i form av ekonomiskt bistånd och försörjningsstöd för de personer som saknar möjlighet till självförsörjning (Fernqvist, 2011). Enligt Socialstyrelsen (2019a) betalades ekonomiskt bistånd ut till nära 382 000 personer under år 2019, varav 133 000 var barn. 133 000 barn som utifrån ålder och mognad ska ges möjlighet till delaktighet och framföra åsikter enligt Barnkonventionen. Ekonomiskt bistånd och försörjningsstöd är endast tänkt som ett yttersta skyddsnät och för en kort tid, men trots det är det många människor som fastnar i ett långvarigt biståndsbehov. Studier visar att ensamstående mammor är överrepresenterade av behovet av ekonomiskt bistånd samt att flertalet barn, som växer upp med en ensamstående mamma som inte är självförsörjande, har upplevt våld i nära relation (Stranz & Wiklund, 2015; Marttila et al; 2010 & Bruno, 2018). Familjens ekonomiska situation har en stor påverkan både på vuxna och barns hälsa och lycka (Yoo & Choi, 2016). Trots att även barn påverkas både socialt och känslomässigt av att leva i en ekonomisk utsatthet, visar studier på att de inte blir hörda, och att de blir objekt utan röst i ärenden där de berörs (Fernqvist, 2011, Bruno, 2018). Bruno (2018) poängterar dock hur barnets röst i vissa fall kan vara avgörande för att barnets rättigheter till skydd och försörjning ska kunna garanteras. Barn ses inte som fullvärdiga medlemmar i samhället beskriver Daly (2019) och nämner att både kulturella, men även politiska förändringar måste ske för att den synen ska förändras. Det finns bristande klarhet i innebörden av barns deltagande, bristande lagstiftning som säger att barn har rätt att delta, samt ett motstånd från vuxna (Daly, 2019).
Den Den 1 januari 2020 inkorporerades barnkonventionen som svensk lag, vilket innebär att barns rättigheter i större utsträckning ska beaktas vid bedömningar, avvägningar och beslut där barn berörs. Barnkonventionen ska bidra till att synliggöra vad som är barnets bästa i alla offentliga verksamheter, och skapa en grund för att alltid beakta barnets rättigheter (Regeringen, 2020). Artikel 3 i barnkonventionens grundprinciper beskriver hur barnets bästa, vid åtgärder som berör ett barn, ska komma i första hand. Barnets bästa ska finnas med i socialtjänstens utredningar, där barn är aktuella och väga tungt för beslutet, men det krävs dock inte att barnets bästa alltid ska vara avgörande. Socialstyrelsen (2012) beskriver vidare hur det bör framgå i dokumentation hur barnets bästa har beaktats och hur barnets egen berättelse har uppmärksammats i socialtjänstens beslut. Att samtala med barn innebär även enligt Socialstyrelsen (2018) en kvalitetssäkring om att ett beslut där barn är aktuella blir för barnens bästa. Det är av vikt enligt Socialstyrelsen (2013) att både vuxna och barns perspektiv framgår i utredningen gällande ekonomiskt bistånd, och att barnet synliggörs. Enligt artikel 12 barnkonventionen har barn rätt att bli hörda i alla rättsliga ärenden som berör dem. Trots det blir barn sällan delaktiga i ärenden där de berörs, då föräldern är den hjälpsökande. Fernqvist (2011) nämner att det beror på att ett vuxenperspektiv råder i
välfärdssamhället och att det i vissa fall inte finns handlingsutrymme till att göra barn delaktiga i ärenden. Vidare nämns barn som passiva och icke-deltagare vid myndighetsutövning och att det är föräldrarnas huvudansvar att delge barnen information. Fernqvist (2011) nämner dock att det kan leda till försummelse av barnet om barnet själv inte får vara inblandad, då föräldrar kan dölja eventuella brister i hemmet. Fernqvist (2011) betonar att barn som lever under ekonomiska svårigheter kan behöva vara delaktiga och uttrycka åsikter för att deras behov ska kunna tillgodoses. Genom att prata med barnen kan socialsekreteraren även tänkas få del av annan problematik i hemmet. Det kan vara avgörande för barnets trygghet att det framkommer om annan problematik finns för att familjen ska kunna erbjudas hjälp (Bruno, 2018 & Fernqvist, 2011). År 2015 gjorde Inspektionen för vård och omsorg (IVO) en granskning av hur socialtjänsten beaktar barnets bästa i biståndsärenden och kom fram till att det finns brister i hur barnets bästa beaktas. IVO:s granskning visade bland annat på att kommuner ofta utgår från den vuxnes perspektiv och att hänsyn inte tas till varje enskilt barn. Granskningen visade även på socialsekreterare sällan samtalade med barn och att rutiner saknas för hur barnperspektivet ska kunna beaktas i biståndsärenden (IVO, 2015).
1.1 Problemformulering
Barnets bästa ska genomsyra allt socialt arbete som berör barn, och barnets bästa ska väga tungt vid beslut enligt Socialtjänstlagen (2001:453) [SoL] 1:2, något som blivit än mer tydligt och tvingande sedan barnkonventionen blev lag. Barnets bästa är ett högaktuellt ämne inom det sociala arbetet men det har framkommit genom tidigare forskning att barnets bästa inte alltid beaktas. Vår studie vill uppmärksamma hur barns behov och rättigheter framkommer i Förvaltningsrättens domar, då barnkonventionen blev lag 1 januari 2020. Välfärdssystemet utgår från ett vuxenperspektiv (Fernqvist, 2011) och vi vill genom vår studie synliggöra barns delaktighet i myndighetsutövande. Genom att synliggöra hur barns behov och rättigheter beaktas i förvaltningsrättens domar gällande ekonomiska biståndsärenden kan det leda till en större förståelse för barns delaktighet i välfärdssystemet.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka om, och i så fall hur, barns behov och rättigheter synliggörs i förvaltningsrättens domar gällande ekonomiskt bistånd och hur barnets bästa beaktas i domslut. Analysen utgår från ett rättssociologiskt perspektiv, med fokus på Barnkonventionen och barnets bästa.
Syftet med studien kommer att besvaras genom följande frågeställningar: - Hur synliggörs barns behov och rättigheter i Förvaltningsrättens domar?
- Hur beaktas barnens bästa alternativt barnperspektivet i Förvaltningsrättens domar? 2
2. Bakgrund
I detta avsnitt beskrivs vad ekonomiskt bistånd innebär och hur det ska användas inom det sociala arbetet. En överblick ges även för de aktuella lagstiftningar som är av relevans för vår studie. Barnperspektivet och barns perspektiv kommer även det att presenteras. Här beskrivs även hur individen har rätt att överklaga till förvaltningsrätten.
2.1 Ekonomiskt bistånd
Ekonomiskt bistånd är välfärdssystemets yttersta skyddsnät och därmed ett komplement när Sveriges generella socialförsäkringssystem är otillräckliga. Innan ansökan om ekonomiskt bistånd, har den enskilde skyldighet att ansöka om andra bidrag i första hand genom socialförsäkringsförmåner och andra ersättningar. Exempel på detta kan vara bostadsbidrag, underhållsstöd, föräldrapenning och sjukpenning. Individen måste ansöka själv hos Försäkringskassan och socialnämnden kan enbart hänvisa personen om att göra det (Socialstyrelsen, 2013). Ekonomiskt bistånd ska enbart fungera som en tillfällig hjälp under korta perioder i en individs liv, men har för många blivit en inkomstkälla under längre tid. Behovet av hjälp uppstår främst vid arbetslöshet, till följd av avsaknaden av arbetslöshetsersättning (Socialstyrelsen, 2013). Socialtjänstlagen (2001:453) [SoL] 1:1 beskriver hur socialtjänstens samtliga verksamheter ska främja individers sociala och ekonomiska trygghet, skapa jämlikhet i personers levnadsvillkor, samt främja individers deltagande i samhällslivet. Socialtjänstlagen är en ramlag vilket innebär att det saknas ett fastställt rättsligt innehåll och att den innehåller mer övergripande riktlinjer, principer och handlingsregler. Lundgren och Sunesson (2019) beskriver hur socialtjänstlagen vilar på grunderna av demokrati, jämlikhet, solidaritet och trygghet. De nämner även hur det ger kommuner frihet att efter behov och önskemål anpassa insatser, val av tillvägagångssätt samt större möjlighet att ta hänsyn till klientens önskan och behov. Insats och tillvägagångssätt ska, i största möjliga mån, vara utformat tillsammans med klient och bygga på respekt för individens självbestämmanderätt och integritet (Ibid.).
Rätten till bistånd regleras i SoL 4:1, som beskriver att den som inte själv kan tillgodose sina behov har rätt till försörjningsstöd för försörjning och livsföring i övrigt. För att ha rätt till bistånd ställs dock en del krav på biståndstagare, bland annat ska personen stå till arbetsmarknadens förfogande om personen är arbetsför. Enbart om det finns godtagbara skäl kan en individ få försörjningsstöd utan att stå till arbetsmarknadens förfogande (SoL, 4:1), och Lundgren och Sunesson (2019) nämner att en individuell behovsprövning bör ske. Vidare ska bedömningen ske utifrån en helhetssyn (Ibid.).. Biståndet ska tillförsäkra den enskilde en skälig levnadsnivå, och stärka individens möjligheter att leva ett självständigt liv (SoL 4:1). Lundgren och Sunesson (2019) beskriver att det inte enbart är individens grundbehov som ska tillgodoses, utan även andra utgifter som kan tänkas skapa en normal livsföring och således en skälig levnadsnivå. Skälig levnadsnivå bör bedömas utifrån den tid och de förhållanden som personen söker biståndet i, och det bör därför överlämnas till kommunerna att fastställa vad som anses vara en skälig levnadsnivå (Ibid.). Biståndet bör enligt SoL 4:1 omfatta rimlig boendekostnad, elkostnad, bredband, samt kostnader för sjuk- och tandvård, 3
samt även glasögon. Tillsammans med dessa kostnader avgör riksnormen nivån på försörjningsstödet, vilket inkluderar utgifter som kläder, mat, lek och fritid, hygien, förbrukningsvaror och barnförsäkring. Riksnormen beslutas årligen av Sveriges regering och är en miniminivå för de behov det ska täcka (Socialstyrelsen, 2019b). Något som särskilt påverkar barnfamiljer är att riksnormen inte inkluderar exempelvis, julklappar, presenter, godis och snacks eller inköp av föremål till hemmet (Socialstyrelsen, 2013). Lundgren och Sunesson (2019) beskriver att rekreationsresor kan beviljas för flerbarnsfamiljer med långvarigt biståndsbehov för att familjer ska uppnå skälig levnadsnivå. Det framkommer i Socialstyrelsen (2013) att det bör undvikas att en familj tvingas flytta från en ort eller kommun där de bott under flera år. Barnets bästa ska beaktas och en individuell bedömning bör ske för att se om särskilda skäl finns för att bo kvar. Exempel på särskilda skäl kan vara om barn tvingas bryta upp från barnomsorg, skola eller sociala nätverk i samband med flytt. Likväl om den vuxne har begränsade möjligheter att bli godkänd som hyresgäst, till exempel om den vuxne har betalningsanmärkningar eller är arbetslös.
2.2 Barnets bästa
Enligt SoL 1:2 ska barnets bästa särskilt beaktas vid alla åtgärder som rör barn. Lundgren och Sunesson (2019) förklarar att SoL 1:2 innebär ett förstärkt barnperspektiv, men att innebörden av vad som är barnets bästa inte är mer väldefinierat i lag. SoL 11:10 beskriver hur barn ska få relevant information när en åtgärd gäller ett barn, och att de ska ges möjligheten att framföra egna åsikter. Barnets bästa ska alltid särskilt beaktas, men måste inte vara avgörande för beslutet. Vid en intressekonflikt mellan vuxna och barn, där beslutet gäller insatser för barnet, ska barnets intresse principiellt ha företräde (Lundgren och Sunesson, 2019). Enligt Socialstyrelsen (2013) ska socialtjänsten utreda och redovisa hur barnets bästa beaktats och allt ska dokumenteras. SoL 11:10 beskriver vidare hur barnets åsikt ska klarläggas på annat sätt om barnet inte framför åsikter, och att barnets åsikter ska ha en betydelse för utfallet i förhållandet till barnets ålder och mognad. Barn kan framföra åsikter antingen muntligt, skriftligt eller på annat sätt, exempelvis genom en företrädare. I domstolsförfaranden beskrivs hur barns åsikter vanligtvis inhämtas från socialtjänsten som redovisar för domstolen och att socialtjänsten således har ett stort ansvar för att barn ska få komma till tals (Lundgren och Sunesson, 2019).
2.3 Barnperspektiv och barn perspektiv
Begreppet barnperspektiv och barn perspektiv är enligt Sommer, Samuelsson och Hundeide (2011) svårdefinierade och breda begrepp, vilket dock anses nödvändigt. En definition till
barns perspektiv kan vara att som vuxen försöka förstå barns erfarenheter, uppfattningar,
tankar och reflektioner. Barnperspektiv är att som vuxen agera ur ett barns perspektiv, och att vid handläggning av ärenden engagera, verka och betona barnens behov. “Barnperspektiv skapas således av vuxna som eftersträvar att, medvetet och så realistiskt som möjligt, rekonstruera barns perspektiv, genom exempelvis vetenskapliga koncept avseende barns förståelse av sin egen värld och sina handlingar i den” (Sommer, Samuelsson & Hundeide, 2011, s.42). I vår studie kommer vi att utgå från ett barnperspektiv, i syfte att se om och hur Förvaltningsrätten verkar ur ett barnperspektiv. Socialstyrelsen (2015) förklarar att bristen på
en tydlig definition av barnperspektiv försvårar förståelse av vad som ska ingå samt komplicerar möjligheten att jämföra olika resultat.
2.4 Barnkonventionen
Barnkonventionen inkorporerades 1 januari 2020 som lag i Sverige. Barnkonventionen definierar vilka rättigheter ett barn har, samt det ansvar som vårdnadshavare och staten har för att skydda barn. Artiklarna 2, 3, 6 och 12 ska vara vägledande för hur helheten av konventionen ska tolkas och Barnombudsmannen (u.å) nämner hur alla artiklar ska läsas med de fyra grundartiklarna i åtanke. Artikel 2 berör alla barns lika värde och rättigheter och att ingen får diskrimineras. Artikel 3 understryker att barnets bästa, i alla åtgärder som rör ett barn, ska komma i första hand. Vad som är barnets bästa ska bedömas i varje enskilt fall och barnets åsikter och erfarenhet ska tas hänsyn till. Artikel 6 behandlar alla barns rätt till liv, överlevnad och utveckling. Artikeln beskriver inte enbart hur barnets fysiska hälsa påverkas, utan även barns andliga, psykiska, moraliska och sociala utveckling. Artikel 12 berör återigen barnets rätt att få uttrycka åsikter och få dem beaktade i alla frågor som angår barnet. Artikeln förtydligar att åsikterna från barnet ska beaktas utifrån barnets ålder och mognad. I vår studie är även artikel 27 aktuell, som beskriver hur föräldrar ska bistås materiellt bistånd och stödprogram för att framförallt tillförsäkra barnets rätt till mat, kläder och bostad. Likaså artikel 26 som beskriver ansvaret om statligt stöd till familjer för att trygga barns sociala tillvaro om förälder eller vårdnadshavare saknar resurser (Lag om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter, 2018:1197).
2.5 Ansvar för barns rättigheter
Barn har rätt till omvårdnad och trygghet, och ska behandlas utifrån dennes egna behov och förutsättningar beskriver Föräldrabalken (1949:381) [FB] 6:1. Tills dess att ett barn fyller 18 år har vårdnadshavaren vårdnaden över barnet och således även ett ansvar. Ett ansvar att tillgodose barnets personliga behov och att barnet får den tillsyn som behövs för dennes ålder, samt försörjning och utbildning (FB, 6:2). Lundgren och Sunesson (2019) nämner dock att det inte enbart är vårdnadshavaren som har ett ansvar för att barnets behov tillgodoses. Även samhället har ett stort ansvar för att trygga en bra uppväxt i form av förskola och skola, och att kommuner bland annat erbjuder fritidsaktiviteter för barn. SoL 5:1 förklarar även hur socialnämnden ska verka för att barn växer upp under trygga och bra förhållanden och främja barns fysiska och sociala utveckling i samarbete med föräldrarna. Det framkommer även i SoL 5:3 att kommuner ska erbjuda oeniga föräldrar samtal i frågor som gäller barnets försörjning, även kallat samarbetssamtal för att nå enighet mellan föräldrar. Lundgren och Sunesson (2019) beskriver hur försörjning innebär båda vårdnadshavarnas försörjningsansvar för barnet, men det innebär inte någon skyldighet för kommuner att upprätta avtal mellan vårdnadshavare för att underhållsbidrag ska betalas mellan parterna.
2.6 Överklagande till domstol
Vid ett avslagsbeslut har en individ rätt enligt SoL 16:3 att överklaga ett beslut från socialnämnden. Överklagan bör innehålla information om hur personen anser att beslutet ska ändras, samt personuppgifter. I överklagan går det även bra att bifoga bevis som individen 5
vill styrka överklagan med eller annat som individen anser att domstolen bör veta och ta hänsyn till (Sveriges domstolar, u.å). Därefter utreds målet och som klagande kan kompletterande uppgifter krävas in och förvaltningsrätten har en skyldighet att målet blir utrett. Likväl socialtjänsten kan krävas på ytterligare information i form av intyg, kvitton eller annat som kan tänkas vara viktigt för att bedöma målet. Om socialtjänsten inkommer med fler uppgifter får den klagande se dessa och besvara frågor om nödvändigt. Allt sker skriftligt så att dokumentation finns. Förvaltningsrätten kan kalla till muntlig förhandling, vilket dock är ovanligt (Sveriges domstolar, u.å). När målet är tillräckligt utrett tar en jurist del av målet och förbereder ett förslag till beslut. En domare och eventuellt tre nämndemän tar del av juristens förslag och fattar sedan ett beslut. Beslutet fattas således i de handlingar som inkommit och eventuellt vid en muntlig förhandling. Sveriges domstolar (u.å) beskriver hur utgångspunkten för målet är hur lagarna ska tillämpas, men hänsyn tas även till liknande fall och deras avgöranden. Domaren kan komma fram till att nämndens beslut är korrekt eller inkorrekt. Nämndens beslutet kan således bestå eller upphöra och socialtjänsten måste vid upphörande av beslut utreda ytterligare. Domen kan även resultera i bifall på en del av den klagandes överklagan. Ett beslut från förvaltningsrätten kan överklagas till kammarrätten, samt därefter till högsta förvaltningsdomstolen. Det är domar från kammarrätten samt högsta förvaltningsdomstolen som är vägledande för att fatta beslut i liknande fall (Ibid.).
3. Tidigare forskning
I detta avsnitt kommer en överblick att presenteras över forskning som finns gällande barns delaktighet i rättsliga ärenden, hur barn påverkas av att leva under bristfälliga ekonomiska förhållanden samt hur barn synliggörs i rättsliga ärenden. Forskning som valts ut innehåller både nationella och internationella studier för att ge ett vidare perspektiv. Forskningen innehåller både intervjustudier samt studier baserade på domar.
3.1 Barns utsatthet och sårbarhet
Det framkommer i en svensk-norsk studie av Har ju, Thorød, Danby och Mason (2011), att en del barn som lever under svåra ekonomiska förhållanden upplever att familjen har brist på livsmedel, bostad och kläder, vilket beskrivs i FN:s Barnkonvention (artikel 27 och 28) som särskilt viktigt för en adekvat levnadsstandard. Harju et al (2011) nämner även skillnader i barns skolgång på grund av familjens ekonomi och att det i vissa fall leder till att ungdomar hoppar av skolan för att arbeta och hjälpa till familjens försörjning. Det framkommer även att barn i ekonomisk utsatthet tar ett större ansvar gentemot sina föräldrar på grund av familjens ekonomiska situation. Barnen beskriver en maktlöshet över att få grundläggande behov tillgodosedda, samt att de påverkas av föräldrarnas ekonomiska bristfälliga möjligheter (Ibid.). Barn från familjer med låg inkomst upplever stor påfrestning, och det finns långsiktiga risker med att växa upp i en familj med bristfällig ekonomi. Risker som att barnets fysiska, mentala, moraliska och sociala utveckling påverkas av att leva under pressade förhållanden över tid (Harju et al., 2011; Kohen, 2012).
En kanadensisk studie visar att barn från familjer med låga inkomster redan i förskoleålder uppvisar sämre resultat än andra barn. Barns framtida skolgång påverkas således negativt för de barn som lever i familjer med ekonomisk utsatthet (Kohen, 2012). Sämre skolresultat är
riskfaktorer för arbetslöshet och att inkluderas i kriminella kretsar. En svensk studie visade att behovet av ekonomiskt bistånd och social utsatthet är vanligt förekommande hos ensamstående mammor (Stranz & Wiklund, 2015). Ensamstående kvinnor med barn har svårt att helt bli självförsörjande samt att deras barn oftare har behov av andra insatser från socialtjänsten i jämförelse med barn vars vårdnadshavare är självförsörjande. Flertalet ensamstående mammor har enligt en svensk studie av Marttila, Whitehead, Canvin och Burström (2010) negativa relationer till socialtjänsten samt är negativa till stöd och insatser som erbjudits.
En svensk studie av Bruno (2018) betonar hur ensamstående mammor, som upplevt våld i nära relation och till följd av detta lämnat barnens pappor, lever i ekonomisk utsatthet. Av rädsla för att utsättas för ytterligare våld sänker dessa kvinnor kraven från papporna och konfronterar inte vad gäller exempelvis underhåll eller ekonomisk hjälp. Våldsamma pappor får då en fördel ekonomiskt och konsekvenserna drabbar mamma och barn. Vidare beskriver Bruno (2018) hur pappor till barn, efter en separation, uppgett till myndigheter att barnen bor halva tiden hos honom, vilket då innebär mindre bidrag till mamman. Myndigheter pratar enligt Bruno (2018) sällan med barnen för att säkerställa fakta, utan går på pappans linje och det blir upp till mamman att bevisa motsatsen. I Sverige är det sex månaders betänketid vid en skilsmässa om det finns minderåriga barn i familjen. Ensamstående mammor som får avslag på ekonomiskt bistånd för att skilsmässan ännu inte vunnit laga kraft, men som heller inte får hjälp av barnens pappor är något som återkommer frekvent i de domar från förvaltningsrätten som Bruno (2018) granskat. Ensamstående mammor hamnar därför i en ekonomisk utsatthet, vilket framkommer som ett återkommande problem.
3.2 Upplevelser av att leva på ekonomiskt bistånd
Ekonomiskt bistånd i Sverige ska tillgodose grundläggande behov för stunden, men innebär svårigheter när behovet är långvarigt. Klienter vittnar om känslor som maktlöshet, hopplöshet, utanförskap och skam till följd av att ekonomiskt bistånd är deras enda möjlighet till inkomst. En ständig oro över ekonomin och maktlöshet att inte kunna planera för framtiden. Skamkänslor för att vara beroende av ekonomiskt bistånd är enligt Marttila et al (2010) vanligare hos äldre människor. Yngre människor upplever snarare att ekonomiskt bistånd är något de har rätt till i krissituationer och inget att skämmas över. Barn i ekonomiskt utsatta familjer vittnar enligt Bruno (2018) och Zang (2016) om skamkänslor över familjens begränsade ekonomi och rädslan över att ta hem kompisar, då det inte alltid finns mat hemma eller ibland även saknad av elektricitet. Flera barn vittnar om att de skäms över familjens situation och inte vill berätta för klasskompisar att de lever på ekonomiskt bistånd. Flertalet klienter beskriver enligt Marttila et al (2010) ett monotont liv där de inte kan unna sig upplevelser eller saker. Barnfamiljer som aldrig besökt en biograf, simhall eller varit på någon form av semesterresa. En studie från Kina belyser hur både barn och vuxna kan uppleva komplexa känslor av att leva på ekonomiskt bistånd (Zang, 2016).
3.3 Barns delaktighet
Flera reformer har under de senaste decennierna skett för att öka barns rätt till deltagande, och rättigheten att bli hörd i ärenden som berör dem. Leviner (2018) beskriver i en svensk 7
studie att förändringar har skett för att uppfylla artikel 12 i FN:s Barnkonvention, som innebär att barn ska ges möjlighet att delta i ärenden som rör dem. Barnets åsikter ska efterfrågas och beaktas. Trots de nya reformerna upplever barn enligt Leviner (2018) fortfarande att de inte får delta eller delges information av socialtjänsten. Barnens deltagande ska ses som en nödvändighet och självklarhet enligt Barnkonventionen, men trots det är det inte självklart att socialtjänsten tar hänsyn till barns önskemål (Leviner, 2018). Att barn inte involveras av socialtjänsten i beslut kan ses som ett sätt att skydda barnen, men det kan även ses utifrån föräldrarätten och den starka principen att arbeta med frivillighet, samarbete och inte ingripa mot föräldrars vilja. Leviner (2018) beskriver även att det inte står klart i den svenska lagstiftningen varför barn ska ha rätt att delta. Frågan gällande varför deltagande är viktigt är inte heller tydligt uttryckt. Framförallt inte vad myndigheter ska göra med barnens åsikter, önskningar och information. Det svenska systemet måste i större utsträckning enligt Leviner (2018) vara mer anpassat och inkluderande för barn och att barnens önskemål och syn på frågan ges större vikt vid beslut.
Att barn ska kunna delta förutsätter att vuxna anser att barn är kompetenta nog att delta och framföra åsikter. Det är enligt en nederländsk studie av Bijleveld, Bunders-Aelen och Dedding (2019) synen på barn som påverkar bedömningen av barns deltagande. Barn ses som sårbara och i behov av skydd samt inte lika kapabla som vuxna, vilket påverkar barns deltagande negativt (Bijleveld et al 2019). Vuxnas syn på barn påverkar omedvetet de vuxnas handlingar, vilket beskrivs som viktigt att vara medveten om för att undvika att barns delaktighet åsidosätts. Vidare beskrivs bristande kunskap och erfarenhet bland de personer som hanterar ärenden där barn berörs. Utveckling inom socialtjänsten behöver ske för att göra barn mer delaktiga. För att barns rättigheter och skydd ska säkerställas kan ett barns delaktighet vara avgörande. Samhällets gemensamma syn är att ansvar för försörjning av familjen ligger på vuxna och att barnen därför positioneras som passiva deltagare i välfärdsstaten. De gånger barns behov eller önskemål nämns i förvaltningsrättens domar är vanligtvis när mödrar framför barnens åsikter. Likaså hänvisar domstolen i besluten till familjens behov som helhet och att det är föräldrarnas ansvar att tillgodose barnens behov (Bruno, 2018).
Bland de personer som deltagit i Bijleveld et al (2019) studie är det tydligt att flera inom socialtjänsten anser att barn har rätt att delta, men samtidigt flera som anser att barn skyddas genom att slippa medverkan. Det är viktigt att förstå barns livsvärld för att kunna skydda dem och förståelse för vad beslutet innebär för barnet. Respekt för barns behov, perspektiv och upplevelser måste finnas om barn ska skyddas, vilket bara kan ske i samverkan med barn (Ibid.). Heimer, Näsman och Palme (2018) poängterar i en studie från Sverige att ståndpunkten att barn skyddas genom att slippa delta är missvisande. Val av insats och förebyggande arbete gentemot barn får en mer positiv utgång om barn ges möjlighet till delaktighet. Delaktighet bygger på frivillighet samt samverkan med föräldrarna, vilket kan försvåra då de kan anse att barnen inte ska delta. Likaså kan barnens perspektiv skilja från föräldrarnas, men föräldrarnas perspektiv ges företräde (Ibid). Det faktiska behovet kan vara svårt att bedöma utan att samtala med de aktuella barnet/barnen. Kontakt med socialtjänsten ska vara öppen och barnen ska veta deras möjlighet till delaktighet genom hela processen. Det är enligt Heimer et al (2018) en fördel om socialtjänsten arbetar aktivt med föräldrarna och förklarar betydelsen av att barnen får komma till tals.
Barns deltagande har tidigare enligt en norsk studie av Vis, Strandbu, Holtan och Thomas (2011) setts som en störande faktor för barns välbefinnande. I studien har det studerats både positiva och negativa effekter gällande barns delaktighet i ärenden där barn är aktuella. Barns säkerhet och välbefinnande kan öka vid delaktighet och involvering, och det är en mänsklig rättighet att vara delaktig. Deltagandet måste vara barnanpassat för att bli framgångsrikt, vilket innebär att bilda relation till barnet, ge tydlig information till vad som händer, och vara öppen för barnets egen dagordning. Vis, Holtan och Thomas (2012) beskriver i en annan norsk studie brister i barns deltagande, och konstaterar att det främst beror på tre faktorer. En faktor är rädsla att skada barnet genom att låta det vara delaktig. Den andra faktorn är att uppnå effektivt deltagande medan de samtidigt skyddar barnet. Tredje och sista faktorn konstateras var att det saknas kunskap för att kunna kommunicera med barn, och att organisationen ibland inte tillåter utrymme nog att skapa en relation till barnet som anses vara nödvändig. Vis et al. (2012) beskriver behov av att utbilda och vägleda personal inom socialt arbete i kommunikation med barn, samt behov av att göra ärenden mer barnvänliga för att på ett bättre sätt inkludera barnen.
3.4 Motivering till studie
Vi kan genom tidigare forskning se hur barn ses som sårbara och i behov av skydd, vilket enligt Bijleveld et al (2019) påverkar barns deltagande negativt. Ett vuxenperspektiv råder inom socialt arbete enligt Fernqvist (2011) och Heimer, Näsman och Palme (2018) poängterar att föräldrarnas perspektiv och åsikter ges företräde. Det finns sammantaget en del forskning inom ämnet barns delaktighet och hur de påverkas av rättsliga beslut. Bruno (2018) har granskat 240 domar gällande ekonomiskt bistånd från förvaltningsrätten och konstaterar att barnen aldrig rådfrågades eller att barnens behov särskilt beaktats. Barnen framställs som ett objekt utan röst. All forskning som funnits är från innan barnkonventionen blev lag 1 januari 2020, och därför finns skäl att studera om förändringar skett i förvaltningsrättens domar gällande hur barn synliggörs och beaktas i överklagan gällande ekonomiska biståndsärenden. Forskning som belyser hur barns behov och rättigheter synliggörs i svenska förvaltningsrättens domar är dock enligt oss bristfällig. Likväl är forskning som belyser hur barnets bästa har beaktats i domslut bristande. Studierna som funnits använder sig främst av intervjuform, och få studier har analyserat domar i syfte att undersöka hur barn beaktas.
4. Teoretiskt ramverk
I följande avsnitt presenteras studiens teori: rättssociologi, som preciseras utifrån barnkonventionen samt barnets bästa från socialtjänstlagen, vilket närmare presenterats i bakgrund under rubrik 3.2 och 3.4.
4.1 Rättssociologi
Normer finns överallt i samhället och är något som i hög utsträckning styr människors beteende, dock kan normer brytas utan rättsliga påföljder. Rättsregler däremot är legitimerade som gemensamma regler för hela samhället, som alla människor ska följa och där det i förväg finns en bestämd sanktion ifall det bryts. Samtliga rättsregler i ett land bildar ett 9
sammanhållet rättssystem. Juridik skiljer från andra samhällsvetenskapliga teorier då juridiken inte söker förklaringar över människors verklighet, utan juridiken utgår och förstår samhället från ett redan givet regelsystem. Rättssociologi kan förklaras som en teori baserad på juridik och sociologi och studerar människors inflytande på rätten samt rättens effekter och konsekvenser på samhället. Rättssociologin syftar därför till att studera hur rätten påverkar samhället, hur samhället påverkar rätten samt växelverkan mellan samhället och rätten (Baier, Nafstad & Svensson, 2018; Hydén & Hydén, 2011). Människor kommer omedvetet ständigt i kontakt med juridik i form av lagar och normer, det är dock först när någon bryter en lag eller norm som reaktioner vanligtvis uppstår. Det är enligt Hydén (2002) normer i samhället som utgör kärnan för rättssociologin.
Begreppen top-down och bottom-up innebär enligt Banakar (2020) olika perspektiv inom rättssociologin. Top-down utgår från rätten och rättssystemet och studerar effekterna av lagarna och dess inverkan på samhället och människors beteenden. Nya lagar instiftas vanligtvis inte enligt Baier et al (2018) om det ur lagstiftningens perspektiv inte är troligt att människor kommer att följa lagen. Rättens möjlighet att påverka samhället beror därför av hur troligt det är att medborgare följer de regler som lagen innebär. I det svenska samhället är generellt de flesta människor positivt inställda till att följa lagen menar Baier et al (2018), även om de flesta människor någon gång i livet bryter mot en lag. Avgörande för att människor ska följa lagar är därför att myndigheter och rättsväsendet skapar förutsättningar som gör det möjligt för samhället att följa de regler som lagen innebär. Lagstiftare bör ha god kännedom vilka mekanismer som får människor att följa lagen. Bottom-upperspektivet utgår från samhället och studerar hur samhället uppfattar rätten och hur samhället sedan använder den förståelsen i vardagen (Banakar, 2020). Samhället och dess medborgare har en påverkan på rätten då sociala normer som människor gemensamt skapar måste tas i beaktning vid instiftande av nya lagar. Lagar kommer enligt Baier et al (2018) inte att fungera om de inte tar hänsyn till de existerande sociala normer som finns i samhället. Samhället har därmed en påverkan för rättsliga förändringar och kan med stöd i rätten försvara mänskliga rättigheter. De olika begreppen kan relateras till förvaltningsrättens domslut, där domstolen från
top-down utgår från rätten och ska agera på ett korrekt och rättsligt sätt, där domstolens beslut således påverkar människan och dess beteende. En person som exempelvis överklagat ett beslut har ett bottom-up perspektiv, och har genom en överklagan möjlighet att påverka rätten. Likaså kan enskilda med stöd av rätten, så även barn, med hjälp av lagar och rätt försvara sina mänskliga rättigheter. Rättssociologin syftar inte till att ge en exakt beskrivning av hur en specifik lag påverkar samhället eller den enskilde individen, utan mer att skapa en förståelse över den process som en lag leder till och hur samhället och individen påverkas utifrån det. Rättssociologin ger oss möjlighet att studera rätten i samhället. Genom ett bottom-up perspektiv kan vi studera samhällets påverkan av socialtjänstlagen samt
barnkonventionen. Likaså kan vi ur ett top-down perspektiv studera vilken inverkan socialtjänstlagen och barnkonventionen har på samhället.
Vid analys av ramlagstiftning är det av betydelse att fokusera på rättens funktioner, och undersöka rättens struktur. Fokus bör vara både organisatorisk och huvudman gällande vem som ska fatta beslut eller vidta åtgärd, hur beslut eller åtgärd ska fattas och slutligen vad själva beslutet innehåller och innebär (Hydén, 2002). Ett rättsligt kännetecken för ramlagar, likt socialtjänstlagen som är av betydelse i denna studie, är de handlingsregler som säkerställer vad för åtgärder som ska vidtas, både för enskild och myndighet. Handlingsregler har fokus på beslut och dess innehåll och kan variera från en rekommendation till ett 10
obligatoriskt beslut, beroende på regel. Bland handlingsreglerna finns enligt Hydén (2002) två olika kategorier, som är av relevans för vår studie: pliktnormer och avvägningsnormer.
Pliktnormer innebär en föreskriven regel som ska följas av individer i samhället, samt beskriver handlingsinnehåll för olika beslut. Domstolar bedömer om befintligt handlingsinnehåll är uppfyllt, både utifrån individ och myndighet, eller om överträdelse skett (ibid.) Pliktnormer kan relateras till vår studie, där en biståndstagare behöver uppfylla förbestämda kriterier (pliktnormer) för att kunna beviljas ekonomiskt bistånd. Exempelvis att vara aktiv på arbetsmarknaden, följa socialtjänstens planering samt söka möjliga socialbidragsförmåner. Vid avvägningsnormer finns det enligt Hydén (2002) vissa intressen som ska beaktas och vägas mot varandra vid beslutsfattning. Avvägningsnormer innebär således olika hänsynstaganden för och mot olika aktörer. Avvägningsnormer kan även det relateras till vår studie då exempelvis barnets bästa och barnperspektivet bör beaktas gentemot de vuxnas perspektiv och förmåga att uppfylla pliktnormer.
Barnets bästa är ett begrepp som återfinns i rätten genom både socialtjänstlagen, barnkonventionen och föräldrabalken, och kan appliceras i vår studie. Enligt barnkonventionen och socialtjänstlagen ska barnets bästa alltid beaktas, men måste inte vara avgörande för beslutet, vilket i vår studie kan relateras till pliktnormer och avvägningsnormer. Vid en intressekonflikt gällande insatser för barnet ska dock barnets intresse och åsikter ges företräde vid beslutsfattning (Lundgren & Sunesson, 2019). Vid utredning ska socialtjänsten enligt Socialstyrelsen (2013) dokumentera och redovisa hur barnets bästa har tagits i beaktning, vilket då även kan anses relevant för förvaltningsrätten att göra i deras bedömningar. Studien ämnar till att undersöka om förvaltningsrätten framhäver och tar i beaktning om barnen getts möjlighet till delaktighet samt att studera rätten utifrån begreppet barnets bästa, och undersöka hur förvaltningsrätten applicerar begreppet i domslut.
5. Metod
Följande avsnitt kommer presentera studiens genomförande och metodiska tillvägagångssätt. Inledningsvis presenteras studiens vetenskapsteoretiska ansats följt av de kvalitativa metoder som legat till grund för studien. Vidare följer en beskrivning över litteratursökningen samt datainsamlingsmetod och urval, samt hur en dom är utformad. Därefter framställs analysmetod samt studiens kvalitet och generaliserbarhet. Avslutningsvis i metodavsnittet presenteras olika etiska överväganden som gjorts under vår studie.
5.1 Hermeneutiken
Studiens vetenskapsteoretiska ansats är hermeneutiken som syftar till att skapa förståelse över valt forskningsobjekt. Vi vill i vår studie skapa en förståelse för hur barnets bästa beaktas i förvaltningsrättens domar samt hur barn behov och rättigheter synliggörs i domslut. Det ontologiska antagandet inom hermeneutiken, det vill säga hur verkligheten är beskaffad, är att verkligheten är subjektiv. Varje människa tolkar verkligheten olika beroende på förförståelse, vilket således innebär att det finns flera sanningar om verkligheten (Andersson, 2014). Intresset för vår studie väcktes under den verksamhetsförlagda utbildningen när vi, genom delaktighet i ekonomiska biståndsärenden och barnutredningar, uppmärksammade att barns åsikter ofta åsidosätts. Vi ville skapa oss en djupare kunskap och förståelse över hur
barn synliggörs respektive inte synliggörs i ärenden där barn är inkluderade. Således finns en förförståelse hos oss både hur ekonomiska biståndsärenden fungerar i praktiken samt hur barns möjlighet till delaktighet i socialtjänstens utredningar stundtals åsidosätts då ett vuxenperspektiv råder. Syftet inom hermeneutiken är att hitta nya meningar och värderingar (Andersson, 2014). Hermeneutik kan därför hjälpa oss att skapa en förståelse över hur barnperspektivet respektive barnets bästa på olika sätt beaktas i förvaltningsrättens domar. Hermeneutik är tolkningslära som tar hänsyn till historia och kontext (Andersson, 2014), vilket är av betydelse för vår studie då inhämtade domar särskiljer i fråga om innehåll och utformning. Genom hermeneutiken kan vi vid analys av domar få en förståelse över domarnas innebörd och ökad förståelse över kontexten. Inom hermeneutiken finns enligt Danermark, Ekström och Karlsson (2018) två grundläggande element som samverkar i tolkningsprocessen. För det första en människas förförståelse, det vill säga tidigare erfarenheter och kunskaper. För det andra sker tolkning hela tiden i en växelverkan mellan helheten och delarna. En handling måste sättas in i en viss kontext för att innebörden ska förstås. En handling kan med andra ord betyda olika i olika kontexter samt olika för olika personer. Andersson (2014) beskriver den hermeneutiska cirkel inom hermeneutiken som betyder att för att förstå helheten behövs förståelse över delarna, och för att förstå delarna behövs en förståelse över helheten. Förståelse över helheten vidgas under forskningsprocessen dess mer kunskap och förståelse som skapas över delarna. Hermeneutik som vetenskapsteoretisk ansats ger vår studie möjlighet att studera domarna utifrån delarna av kontexten, vilket skapar ett helhetsperspektiv vad gäller barns synlighet respektive brist på synlighet i förvaltningsrättens domar, samt hur barnets bästa har beaktats.
5.2 Metodansats
Studien har en kvalitativ ansats, vilket innebär tolkning av data bestående av ord och syftar till förståelse av ett forskningsfenomen. Följande studie har för avsikt att studera och uppnå djupare förståelse för hur barn synliggörs i domar från förvaltningsrätten. En kvalitativ metodansats kan enligt Bryman (2018) skapa generaliseringsproblem, vilket innebär att resultatet av studien kan bli svårt att överföra till andra händelser eller situationer. Fejes och Thornberg (2019) förklarar dock att generella slutsatser kan dras från det tolkade materialet, men poängterar även att ingen slutsats är bindande. Vår studie syftar inte till att kunna generalisera och framställa statistik, utan mer till en vidare förståelse och inblick i hur barn synliggörs i domslut. Följande studie har utgått från insamlad data och därifrån kategoriserat och uppmärksammat olika teman. Teoretiska och tidigare erfarenheter har påverkat tolkningen, och vår forskningsprocess har således påverkats av vår förförståelse av handläggning av ekonomiska biståndsärenden och barnutredningar.
Studien är en dokumentstudie, där domar från förvaltningsrätten har studerats. Dokument behöver granskas i termer av den kontext de är upprättade och ger en inblick i hur den specifika organisationen fungerar (Jacobsen, 2012). Valet att granska domar från förvaltningsrätten var därför relevant för att besvara studiens frågeställningar. Dock är dokument något som är skrivet för ett specifikt syfte och något som endast redovisar en del av verkligheten. Dokument utgör en del av en kontext, en sekundärkälla kopplat till andra dokument och innebär därför begränsning av information. Vid granskning av dokument har forskaren enligt Bryman (2018) inte helt kontroll över data samt att forskaren behöver vara medveten om att det är en del av en kontext (Jacobsen, 2012). I följande studie där domar av
överklagade beslut gällande ekonomiskt bistånd granskats, var det därför viktigt att vi som författare var medvetna om att det var en del av en kontext. Den utredning som lett fram till beslut om ekonomiskt bistånd innehåller exempelvis information som ej återges i domstolsbeslutet.
5.3 Datainsamling
En systematisk litteratursökning över tidigare forskning genomfördes under perioden 2020-11-10 till 2020-11-12 i databaser från Örebro Universitets bibliotek. Databaserna Applied Social Sciences Index & Abstracts (ASSIA), Social Services Abstracts och Primo användes. Både internationell och nationell forskning eftersöktes. I syfte att finna relevant forskning valdes vissa inkluderings- respektive exkluderingskriterier ut. Bryman (2018) beskriver hur urvalskriterier är nödvändiga för att centralisera urvalet och hitta relevant forskning som avser studien. Exkluderingskriterier som begränsar urvalet samt inkluderingskriterier som vidgar sökfältet. Inkluderingskriterier vid litteratursökningen var att samtliga artiklar som eftersöktes var från tidsperioden 2010–2020. Likaså var samtliga artiklar som valdes ut peer-rewied, vilket innebär att de är vetenskapligt granskade. Inkluderingskriterier för utvalda artiklar var även att de inkluderade barn och barns delaktighet vid kontakt med socialtjänsten. Artiklar som endast handlade om vuxnas upplevelser av ekonomiskt bistånd, eller inte var vetenskapligt granskade valdes bort. Endast artiklar skrivna på engelska och svenska inkluderades i sökningen. Vid litteratursökningen användes trunkering och frassökning på de olika sökorden. Reinecker och Stray Jørgensen (2018) beskriver hur trunkering innebär att sökordet avslutas med *, vilket då ger en vidare sökning i databaser. Sökordet child* med trunkering skapar då sökningar på olika böjelser av ordet child, exempelvis childs och children, och ger därför en vidare sökning. För att skapa en mer begränsad sökning används frassökning, vilket innebär att två ord markeras med apostroftecken så de söks som en gemensam fras (ibid.). Ord som inkluderades i artikelsökningen var “social assistance”, child*, “court orders”, judgment, “childperspective”, "child participation*" och "social work*". Samtliga sökord användes i olika kombinationer, och valdes ut då de motsvarade inkluderingskriterier som presenteras ovan. Totalt fick vi 241 antal sökträffar i de tre databaserna där 15 artiklar valdes ut.
5.4 Datainsamlingsmetod och urval
För att inhämta domar, gällande överklagande beslut om ekonomiskt bistånd, kontaktades via e-post Sveriges 12 förvaltningsdomstolar. Från samtliga domstolar kan nio stycken domar begäras ut kostnadsfritt (Sveriges domstolar, u. å.). Då det inte går att söka på domar som specifikt innehåller barn i ärendet, efterfrågades samtliga nio senaste domar från respektive förvaltningsdomstol. Alla förvaltningar var snabba med respons och skickade via säker e-post de nio senaste domsluten. Alla inhämtade domar är från oktober 2020, där samtliga tillhörande utredningar även de är från år 2020. Det vill säga att samtliga domar är från utredningar som skett efter att Barnkonventionen inkorporeras som lag. Därefter lästes alla 108 stycken domar. Genom ett strategiskt urval valdes 29 stycken domar ut där barn var aktuella. Ett strategiskt urval är enligt Nilsson (2014) vanligt då specifika kriterier eftersöks. En tanke var att efter sekretessprövning begära ut vissa utredningar till de domar som vi fann extra tillämpningsbara för vårt syfte, för att se socialtjänstens utredning som låg till grund för 13
avslagsbeslutet. Efter inhämtning av domar uppfattades att tillräckligt brett underlag fanns för att besvara studiens syfte och frågeställningar, varpå tillhörande utredningar inte efterfrågades.
5.5 Domens utformning
För att förstå domarnas utformning följer här en beskrivning av hur domarna är uppbyggda, samt vad de överlag innehåller för information. Av de 29 inhämtade domarna i vår studie är domarnas uppbyggnad och struktur varierande, men en majoritet av domarna innehåller följande: Domarna innehåller förvaltningsrättens avgörande, där det kort beskrivs om den klagande får bifall eller avslag i domen. Därefter följer en bakgrund av fallet som beskriver förloppet av ärendet fram tills dess att de fattat ett beslut. Detta avsnitt skiljer åt från de olika domarna och medan vissa är flera sidor långa, innehåller en del domar enbart några meningar. Yrkanden, som följer efter bakgrund, beskriver parterna och nämnden vad de anför i huvudsak ligger till grund för varför de anser att de har rätt till bistånd, respektive inte. Därefter följer förvaltningsrättens skäl till avgörande och bedömning av ärendet, där det framkommer vad domen grundar beslut i, vilket kan vara tidigare domar, lagar eller proportioner bland annat. Likväl framkommer här vad deras bedömningar grundas i med utgångspunkt från fallets bakgrund som beskrivits tidigare. Avslutningsvis innehåller domen information om hur man överklagar beslutet. Domens förfarande kan se olika ut beroende på vilken domstol och vem som författat den, men i huvudsak innehåller domen den information som beskrivits ovan. Se bilaga 1.
5.6 Analysmetod
Data i denna studie har analyserats med tematisk analys, vilket innebär att domarna sorterats in i olika centrala teman för att skapa en förståelse av domslutens innehåll. Tematisk analys var lämplig för denna studie då vi utifrån hermeneutiken hade för avsikt att skapa förståelse kring barns synlighet i domar från förvaltningsrätten. Den tematiska analysen hjälpte oss att hitta mönster och den centrala kärnan i domarna. Det finns olika betydelser inom tematisk analys av vad tema är. Ett tema kan vara en kategori från data, ett tema kopplat till studiens fokus och forskningsfrågor eller olika koder som identifierats i texten (Bryman, 2018). Två av de centrala teman som valdes ut till vår studie är relaterade till våra forskningsfrågor. Vidare är ett centralt tema kopplat till olika koder som återkom i samtliga domar. Det kan vara både stora som små likheter som uppmärksammas, men att syftet är att hitta ömsesidiga tankar och förståelser kring ett objek. Fokus är kring vadsom sägs, inte hur det sägs (Jepson Wigg, 2019). Till en början skapades flertalet koder av insamlade data (se bilaga 2) som sedan, genom att vi uppmärksammade mönster i data, kategoriserade i olika sammanhängandeteman och subteman. Vid genomgång av data uppmärksammas repetitioner i texten, lokala uttryck, likheter och skillnader samt vad som inte sägs, vad som saknas i data. För att underlätta analysen samt skapa en röd tråd genom analysen, kan forskaren underlätta tematiseringen genom att skapa en tablå över centrala teman och subteman (Bryman, 2018). För vår studies tablå över teman se bilaga 2.
De olika teman som uppmärksammas kan enligt Lindgren (2014) sorteras i en hierarkisk ordning för att framhäva vad som är centralt. Det är av betydelse att välja och reducera ut vad 14
i data som är mest centralt. Bryman (2018) poängterar betydelsen av att argumentera för betydelsen av valda teman, och hur de har identifierats. Teman för vår studie är kopplade till barnkonventionens grundartiklar 2, 3, 6 och 12 samt artikel 27. I vår studie valdes tre centrala teman ut och analyserades sedan under olika rubriker i avsnittet resultat och analys. De centrala teman i studien är barns synlighet i domen, barnets bästa/barnperspektivet i domen
samt barnets behov i relation till beslut. Dessa teman valdes ut till vår studie genom iakttagelser och tolkningar, det vill säga genom en induktiv ansats (Lindgren, 2014). Temana uppmärksammades till följd av genomläsning av data flertalet gånger, samt att de ansågs vara av betydelse för att kunna besvara studiens frågeställningar.
Olika subteman uppmärksammades med kopplingar och relation till centrala teman. I relation tillbarns synlighet i domen framkom subtemat hur barn framställs i domarna samt bristen på barns delaktighet i domar, då barn i flera av domarna endast syns i periferin och som ett objekt utan röst. I kombination till temat barnets bästa/barnperspektivet noterades att flertalet domar saknade ett barnperspektiv alternativ beaktning av barnets bästa. Första subtema blev
barns lika värde då en reflektion vid läsning av data var att liknande fall, beroende på olika omständigheter, bedöms olika i förvaltningsrätten. Vidare observerades att fem av domarna berörde barnens boende och i dessa domar hade förvaltningsrätten enbart relaterat till föräldrarnas påverkan av domen. I de fem domarna uppfattade vi att barnperspektivet hade varit relevant att redovisa då även barn påverkas av att flytta eller vara utan boende. Vi valde därför nästa subtema med rubriken rätten till en trygg uppväxt/boende. Det tredje centrala
temat för analysen var barnets behov i relation till beslut och subteman som framkom till det
temat var möjlig inkomst samt föräldraansvar gällande självförsörjning, vilket är vanligt förekommande i förvaltningsrättens domar . Lindgren (2014) framhåller att det är av betydelse att börja skriva ner text i analysen redan under själva tematiseringen av data, vilket vi gjorde under hela processen.
5.7 Tillförlitlighet och kvalitet
Kvaliteten på en kvalitativ forskning beror på forskarens vetenskapliga tillvägagångssätt samt hantering av vald metodansats och metod. En forskare behöver enligt Thornberg och Fejes (2019) drivas av ett kritiskt tänkande genom att ifrågasätta och testa framväxta mönster samt kreativt tänkande där forskaren testar olika kreativa kopplingar. Kvalitet på forskning kan avgöras genom allmänna principer inom forskarsamhället och studiens utgångspunkter och förutsättningar måste redovisas tydligt samt innehålla syfte och tydliga forskningsfrågor. Studiens metoder ska redovisas tydligt och användas på korrekt sätt. Studien ska vara tydlig i helhet och redovisat material ska utmärkas av klarhet, ordning och struktur. Likaså behöver studiens brister identifieras och diskuteras (Vetenskapsrådet, 2017). En diskussion över vår studies styrkor och svagheter går att läsa under avsnittet diskussion längre fram i denna studie. Vi har varit noga med att skriva vilka val vi har gjort och argumenterat för dessa. För att studien ska hålla god kvalitet ställs krav på att forskaren under hela forskningsprocessen reflekterar över förförståelse för det studerade fenomenet, egna värderingar samt hur forskaren influeras av ny kunskap under processen. Vi har under vår studie haft olika förförståelse för ekonomiskt bistånd, då en av oss tidigare har arbetat med det. Vi tycker att det har varit betydelsefullt att en av oss haft en större kunskapsbas samtidigt som den andre har sett saker från andra intressanta perspektiv, vilket gjort att vi gemensamt reflekterat och diskuterat oss fram i forskningsprocessen. En nackdel med olika förförståelse av ekonomiska 15
biståndsärenden har varit att vi ansett olika om vissa beslut och har haft olika förståelse gällande socialtjänstens krav.
Det finns inom kvalitativ forskning fyra delkriterier för att säkerställa god kvalitet.
Trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt möjligheten att styrka och konfirmera.
Trovärdighet i forskningen skapas genom att utföra forskningen enligt de regler som finns samt att ge delaktiga respondenter möjlighet att läsa och ge reflektion på materialet innan publicering (Bryman, 2018). I vår studie har vi följt vald metodansats, men då vi inte har några aktiva respondenter har vi inte behövt få återkoppling från några respondenter innan publicering. Överförbarhet betyder hur pass detaljerad information som ges i studien, för att studien ska kunna vara överförbar i en annan kontext (Bryman, 2018). Vi har i vår studie varit tydliga med hur vi inhämtat data, vilka sökkriterier vi använt oss av samt redovisat källor och referenser på ett tydligt sätt, i syfte att skapa överförbarhet. Det tredje kriteriet handlar om studiens pålitlighet och innebär en granskning från utomstående part att fullständig redogörelse för alla faser av forskningsprocessen finns med samt att den är tillgänglig för andra (Bryman, 2018). I denna studie har vi haft stöd av handledare som kunnat bedöma kvalitet på de procedurer som skett under forskningsprocessen. Avslutningsvis behöver en studie vara möjlig att styrka och konfirmera, som betyder att forskaren visar förståelse över att det inte går att få fram en objektiv verklighet i samhällsvetenskapliga studier (Bryman, 2018). Vid granskning av en studie ska det framgå att forskaren gjort det bästa för att åsidosätta egna värderingar och inte medvetet låtit dessa påverka studiens resultat. Vi har under studiens gång haft ett öppet sinne och varit noga med att uppmärksamma att egna värderingar och åsikter inte tagits med i analys och resultat. 5.8 Etiska övervägande
Etiska frågor handlar om att handla moraliskt rätt. Forskningsetik innefattar relationen mellan forskning och etik samt etiska krav på forskaren och dess forsknings genomförande och inriktning (Vetenskapsrådet, 2017). Samtlig forskning får endast godkännas om den kan utföras med respekt för människovärdet (7§ Lag om etikprövning av forskning som avser människor), vilket vår studie kan. Likaså ska individskyddskravet återfinnas i all forskning vilket innebär att människor som medverkar i forskning ska skyddas från skada och kränkning (Vetenskapsrådet, 2017). Etiska frågeställningar som kan väckas i en studie är relationen mellan forskare och de människor som studeras samt frågor om plagiat och fusk (Ahrne & Svensson, 2011). Inom forskning ska medborgarnas integritet skyddas, vilket vi i vår studie gjort genom att avidentifiera all data. Vi har även valt att inte nämna från vilka förvaltningsdomstolar studiens utvalda domar kommer från, detta för att minimera risken för identifiering. För att skydda forskningsdeltagarens integritet ska det även enligt Vetenskapsrådet (2017) inhämtas samtycke från samtliga forskningsdeltagare. Då data till denna studie består av offentliga handlingar har inga samtycken behövts. Ett möjligt etiskt problem kan vara att vi använder domar, där personerna det berör inte själva har haft möjlighet att ge samtycke till att deras dom är en del av vår studie. Vi har även medvetet valt så korta citat från domarna som möjligt, för att minimera risk för identifiering av enskilda samt risken att söka på domar som finns tillgängliga på internet. Inhämtade domar har skrivits ut och sedan förvarades säkert på så sätt att domarna förvarats i hemmet hos en av oss och inte har transporterats därifrån Alla namn, adresser och personnummer förvarades därmed otillgängligt för obehöriga. I enlighet med europeiska dataskyddsförordningen GDPR 16
(Datainspektionen, u.å) har vi anmält till Örebro universitet att vi besitter data med personuppgifter samt försäkrat att all data skyddas från obehöriga. All data kommer att förstöras efter att studien helt avslutats.
Plagiat innebär otillåten kopiering av någon annans arbete och att sedan redovisa materialet som eget. Plagiat kan även enligt Vetenskapsrådet (2017) vara att forskare använder data på ett oaktsamt sätt och presenterar vilseledande data. Att publicera plagiat är både oetiskt och ett brott. För att tydliggöra ny kunskap som framkommit i vår studie samt vad som är egna tankar, har vi varit tydliga med att framföra referenser där information är inhämtad från tidigare forskning och annan upphovsman. Vi har även redovisat samtliga data på ett sanningsenligt sätt samt valt tidigare forskning som använt olika metoder för att kunna jämföra och inhämta empiriskt material från olika perspektiv. I tidigare forskning finns därför ett urval av studier som använt olika metoder såsom exempelvis kvalitativa intervjuer, enkäter och dokumentstudier. Vi har under hela forskningsprocessen haft ett etiskt förhållningssätt, och diskuterat olika etiska aspekter.
6. Resultat och analys
I följande avsnitt presenteras resultat från studiens tematiska analys som bestod av 29 domar gällande ekonomiskt bistånd. Resultatet visar 21 domar gällande ensamstående mödrar, 2 domar ensamstående fäder och 6 domar gällande par med gemensamt hushåll. Analysen är strukturerad genom att studiens frågeställningar besvaras i turordning. Teman som identifierats under analysprocessen har framställt resultatdelens rubriker. Centrala teman som har identifierats är barns synlighet i domen, barnets bästa/barnperspektiv, samt barnets behov i relation till skäl för beslut. Resultaten analyseras löpande i texten med utgångspunkt i rättssociologisk teori samt tidigare forskning.
6.1 Barns synlighet i domar
Temat barns synlighet i domen inkluderar både hur barn framställs i domar, samt hur det framkommer om barnen tillåtits vara delaktiga. Barns synlighet kopplas här till artikel 12 i barnkonventionen, vilket förtydligar alla barns rätt att få uttrycka åsikter och få dem beaktade i förhållande till barnets ålder och mognad.Det har visat sig i vår studie att barn sällan, aldrig eller ytligt får vara delaktiga eller synliggörs i förvaltningsrättens domar.
6.1.1 Hur barn framställs i förvaltningsrättens domar
Det framkommer av insamlade data att barn i förvaltningsrättens domar bristfälligt, eller inte alls synliggörs. Många barn framställs som “familjen”, “ett barn”, “en son” eller “en dotter”. I många av domarna går det inte att utläsa hur många familjemedlemmar det gäller och i enbart en av 29 studerade domar framgår ålder på barnet. Det framkommer även i en dom att föräldrarnas dotter hjälper dem med att söka arbete, men det framgår inte om denna dotter är vuxen eller ingår i hushållet. I två av de 29 domarna framgår det inte alls att barn finns med i ärendet, förutom i skäl till beslut. Där framkommer att familjen har underhållsbidrag och bostadsbidrag, varpå det då går att utläsa att ett eller flera barn finns i familjen. I den andra av
de 29 som inte alls nämner att barn finns i ärendet, förklaras enbart i lagtext till domen att barnfamiljer kan ha rätt till rekreationsresa, varpå även här frågetecken uppstår gällande om barn finns med i ärendet. I enbart en av de 29 granskade domarna finns barnkonventionen med i skäl för avgörandet, samt beskriver hur barnets behov kommer att kunna tillgodoses trots ett avslag. Nedan beskrivs citat ur tre av domarna som har studerats, där barnen tydligt framställs som objekt:
- Hon kan inte bo i en mindre lägenhet med fem barn. (Avslag).
- X man är underhållsskyldig gentemot sitt barn [...] ett barn som behöver mat, blöjor och kläder. (Avslag).
- Familjen har inte erhållit bostadsbidrag för den aktuella perioden. (Avslag).
Citaten ovan beskriver att barn förekommer i hushållet, dock är det allt som framkommer om barnet i respektive dom. Det går tydligt att se hur barn i förvaltningsrättens domar framställs opersonligt, utan att familjekonstellationen förklaras djupare. Gällande kvinnan med fem barn framkommer för oss frågor gällande både hur gamla barnen är, men även hur de påverkas av att bo i en mindre lägenhet eller vid en eventuell flytt. I det andra citatet går att ana att barnet är i förskoleålder då blöjor behövs, men likväl här framkommer det inte tydligt ålder på barnet eller om det finns fler barn i familjen. Likaså det tredje citatet där enbart “familjen” nämns, framkommer inget om hur många personer det faktiskt gäller, eller ålder på barn. I likhet med det funna resultatet, finner även Bruno (2018) att barn framställs som objekt i förvaltningsrättens domar. Barn synliggörs inte i någon av de 29 granskade domarna, gällande hur de kommer att påverkas av beslutet eller om barnperspektivet har beaktats. I syfte att skydda barnet förklarar Bijleveld, Bunders-Aelen och Dedding (2019) att det är av betydelse att förstå barnets livsvärld samt förtydligande av vad beslutet innebär för barnet. För att barn ska kunna skyddas ska barns behov och perspektiv respekteras. Det kan innebära att barn försummas genom att de inte synliggörs i förvaltningsrättens domar, då barns perspektiv inte representeras. Studeras barns synlighet ur ett top-down perspektiv, där rättens inverkan på samhället och lagarnas effekter studeras ( Banakar, 2020), kan det å ena sidan ses hur förvaltningsrätten genom att inte synliggöra barn mer, kan tänkas vilja skydda barnet och deras identitet. Genom att barn inte synliggörs i förvaltningsrättens domar kan det å andra sidan möjligtvis innebära att förvaltningsrätten inte förstår barns livsvärld och därmed inte kan skydda barnet. Det går således att påstå att en bristande synlighet för barn i förvaltningsrättens domar kan leda till att barn i större utsträckning inte får sina behov tillgodosedda.
6.1.2 Bristen på barns delaktighet i domar
Av insamlade data går att utläsa att barn inte är synliga i förvaltningsrättens domar och ingen information gällande om barnen fått komma till tals framkommer. Likaså framkommer inte i någon av domarna att barnen har getts möjlighet till delaktighet i socialtjänstens utredning gällande ekonomiskt bistånd eller att de har delgivits information gällande beslutet. Av sammanlagt 29 granskade domar är informationen gällande om barn varit delaktiga bristfällig och enbart där ett behov för ett barn föreligger framkommer vad barnet behöver. Trots att det är barnets behov som behöver tillgodoses, är det den vuxnes perspektiv som redogör vad 18
