Naturvårdsverket
Tel: 010-698 10 00, fax: 010-698 10 99 E-post: registrator@naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm
Internet: www.naturvardsverket.se ISBN 978-91-620-6493-8
ISSN 0282-7298 © Naturvårdsverket 2012 Tryck: CM Gruppen AB, Bromma 2012
Innehåll
Förord 5
SammaNFattNiNg 7
Summary 9
1 BakgruNd – varFör revideraS FågelövervakNiNgeN? 11
2 avgräNSNiNgar 14
3 Prioriterade Behov av data om Fåglar 15
3.1 Miljömålssystemet 16
3.2 Officiell statistik 18
3.3 Internationella indikatorer 19
3.4 Fågeldirektivet 19
3.5 Art- och habitatdirektivet 21
3.6 Bonnkonventionen om skydd för flyttande vilda djur 22
3.7 Ramsar – den internationella våtmarks konventionen 23
3.8 Bernkonventionen 25
3.9 OSPAR – konventionen för skydd av den marina miljön i
Nordostatlanten 25
3.10 Helsingforskonventionen – om skydd av Östersjöområdets marina
miljö (HELCOM) 26
3.11 Klimat 26
4 BedömNiNg av BeFiNtlig Fågel övervakNiNg 28
4.1 Nationell miljöövervakning 28
4.2 Regional miljöövervakning 35
4.3 Åtgärdsprogram för hotade arter 38
4.4 Uppföljning av skyddade områden 39
4.5 Biogeografisk uppföljning – delsystem fåglar 39
4.6 Artportalen (spontanrapporteringar) 40
5 BriSter i dageNS datauNderlag och FörSlag till
åtgärder 41
6 SamordNiNgSmöjligheter 44
7 FörSlag till Framtida miljö övervakNiNg 46
7.1 Sammanfattning 46
7.2 Häckande fåglar 46
7.3 Rastande och övervintrande fåglar 48
8 aNväNdNiNg av iNSamlade data 50
8.1 Användning till prioriterade ändamål 50
8.2 Tillgång till data via datavärd 50
8.3 Analys och utvärdering av data 51
8.4 Förslag till utveckling av analys och utvärdering 52
9 StyrNiNg och orgaNiSatioN 53
10 FiNaNSieriNg och koStNader 54
11 FortSatt utveckliNg av Fågel övervakNiNgeN 57
Förord
Som ett led i det ständiga förbättringsarbetet av Naturvårdsverkets nationella miljöövervakningsprogram genomförs regelbundet revisioner av de olika pro-gramområdena och delprogrammen.
Under 2010 och 2011 har en översyn gjorts av den nationella övervak-ningen av fåglar. Viktiga utgångspunkter har varit uppföljövervak-ningen av de nationella miljömålen och anpassningen till EU-direktiv som införlivats i vår lagstiftning. Strävan har också varit att öka samverkan mellan nationella och regionala övervakningsinsatser för att förbättra effektiviteten av de samlade resurserna för att följa upp biologisk mångfald både på regional och på natio-nell nivå.
Förslagen ska ses som rekommendationer för kommande utveckling av övervakningen. Ett antal överväganden har gjorts för att med tillgängliga resurser kunna genomföra ett långsiktigt arbete med att följa förändringar över tiden. De samlade resultaten från den nationella miljöövervakningen ska tillsammans med övrig miljöinformation från sektorsmyndigheter och regio-nala och lokala aktörer bidra till bedömningar av miljöstatus. Bedömningarna ger även underlag för fastställande av målnivåer i syfte att säkra den bio-logiska mångfalden, vilket därmed bidrar till planering och styrning av sam-hällssektorerna.
Översynen av fågelövervakningen har genomförts av Maria Sjö och David Schönberg Alm.
Sammanfattning
Miljöövervakning är återkommande systematiskt upplagda undersökningar som visar miljötillståndet. Miljöövervakningens roll är att visa referensnivåer av miljötillståndet. Uppföljning som ett verktyg i förvaltningen av specifika arter eller skyddade områden hanteras däremot inom andra verksamheter.
Som en del av miljöövervakningens kvalitetssäkring revideras de olika programområdena regelbundet. Fågelövervakningen har inte reviderats sedan 1999, och sedan dess har nya rapporteringskrav fastställts och en annorlunda problembild framträder också jämfört med tidigare.
Den nationella fågelövervakningen har nu genomgått en översyn. Utgångs-punkten har varit att utreda hur den framtida övervakningen bör se ut, för att på bästa sätt tillgodose de aktuella primära databehoven.
Under översynsarbetet har det klargjorts att de prioriterade data behoven är internationell rapportering och miljömålsuppföljning. De mest omfattande kraven på fågeldata ställs av Fågeldirektivet. Här har under arbetets framskri-dande allt klarare besked kommit om hur långt gående kraven är. Övriga inter-nationella rapporteringar av fågeldata kan ses som delmängder av de data som behöver tas fram till Fågeldirektivs rapporteringen. Under 2012 kommer Natur vårds verket att sätta upp ett system för datasammanställning inför rap-porteringen till Fågeldirektivet, och då kan ytterligare databehov framkomma.
De andra prioriterade databehoven rör uppföljning av miljömålen. Idag finns ett antal indikatorer som följer upp flera olika miljömål. Ytterligare indi-katorer är under utveckling. I och med detta behöver datainsamlingen fortgå, eftersom det är trender man följer. De flesta av indikatorerna bygger på data från Svensk fågeltaxering eller regionala gemensamma delprogram.
Kraven på data är inte absoluta, utan det behövs också beslut om ambi-tionsnivå, både för internationell rapportering och miljömålsuppföljning.
I tillägg till ovanstående är uppföljning av klimateffekter ett område som miljöövervakningen vill utveckla. I synnerhet i fjällmiljö förväntas effekter av ett förändrat klimat märkas tidigt.
I rapporten föreslås vilka övervakningsprogram som bör bedrivas för att främst tillgodose dessa prioriterade behov. Eftersom en utökad budget inte kan förutses har även en viss (om)prioritering föreslagits inom befintlig budget, liksom vid en mindre utökning av budgeten.
För att tillgodose behov av data om häckande populationer i Sverige före-slås en fortsatt satsning på standardrutterna i Svensk fågeltaxering. En per-manentad förstärkning behövs så att uppemot 500 rutter inventeras varje år. Även en komplettering med nattfågeltaxering föreslås. För artgrupper som täcks mindre bra med standardruttsinventeringen föreslås kompletteringar. Häckande rovfåglar räknas indirekt via höststräcket i Falsterbo och kustfåglar föreslås räknas samordnat med länen. Andra gemensamma delprogram som länen bedriver kan komplettera den nationella bilden, tex insjöfåglar, strand-ängsfåglar och fjällfåglar.
Databehoven omfattar också rastande och övervintrande fåglar. Dessa räknas under vintern inom Svensk sjöfågelinventering, som dock kan behöva omfatta även de septemberräkningar som redan görs på frivillig väg. Övriga behov av data om rastande och övervintrande fåglar behöver klargöras ytterligare i samband med en detaljerad utredning inför Fågeldirektivsrapporteringen.
Reproduktionsövervakning är betydelsefull när man ska förklara orsaker till att populationer förändras. Vid en utebliven ökning av budgeten får dessa program dock stå tillbaka, så att de primära databehoven klaras.
Summary
Environmental monitoring relates to recurring, systematically structured studies that show the state of the environment. However, monitoring as a tool to show reference levels for specific species or protected areas is handled as part of other operations.
As part of the quality assurance of environmental monitoring, the various programme areas are revised regularly. Bird monitoring has not been revised since 1999, despite the subsequent adoption of new reporting requirements, and changes in the general appearance of this field.
National bird monitoring has recently undergone a review. The basis for the review has been to study and determine how future monitoring should be designed in order to satisfy current primary data requirements.
As a result of this review work, international reporting and environmental objective monitoring were determined to be the prioritised consumers of data. The most extensive reporting requirements for bird data in Sweden are those relating to the Birds Directive. As the review progressed, it became increas-ingly clear just how extensive these requirements are. Other international reporting of bird data can be viewed as subsets of the data required for the Birds Directive. In 2012, the Environmental Protection Agency will establish a system for data compilation in preparation for Birds Directive reporting, and this may involve additional data requirements.
The other prioritised data consumer is the follow-up of the Environmental Objectives. At present, there are a number of indicators that monitor various Environmental Objectives. Additional indicators are now being developed. In light of this, data collection must continue in order to enable the monitor-ing of trends. Most of the indicators are based on data from the Swedish Bird Survey or regional joint programmes.
The data requirements are not absolute, but also depend on the ambition levels chosen for international reporting and environmental objectives moni-toring.
In addition to the above-mentioned data consumers, monitoring of climate effects is an area that should be expanded as part of environmental monitor-ing. Effects of climate change are expected to be apparent soon, especially in mountain environments.
The report contains proposals as to which monitoring programmes should be conducted in order to satisfy these prioritised needs. As we cannot expect an increased budget, some changes in prioritisation are proposed, assuming the continuation of, or a modest increase in, the present budget.
In order to satisfy the need for data regarding breeding populations in Sweden, it is proposed that the Swedish Bird Survey continue using its fixed routes. A permanent increase is needed so that almost 500 routes can be counted every year. An addition of the census of night-active birds is also pro-posed. Increases are suggested for groups of species that currently have less
than satisfactory coverage. Breeding birds of prey is counted indirectly in the Bird migration counts in autumn at Falsterbo, and coastal bird counts should be co-ordinated with the counties. Other joint programmes conducted by the counties can supplement the national picture (lake birds, coastal meadow birds, mountain birds).
The need for data also includes resting and wintering birds. These are counted during the winter by the Swedish Waterfowl Census, which may need to include the September counts, already being conducted on a voluntary basis. Other needs for data regarding resting and wintering birds should be clarified additionally in conjunction with a detailed study in preparation for the Birds Directive Reporting.
Reproductive monitoring is an important tool used to explain the reasons why populations change. However, if there is no increase in the budget, these programmes will have to make do with less, so that the primary data require-ments can be met.
1 Bakgrund – varför revideras
fågelövervakningen?
Den statligt finansierade miljöövervakningen är indelad i tio olika program-områden: Luft, Kust och hav, Sötvatten, Våtmark, Skog, Jordbruksmark, Fjäll, Landskap, Miljögiftssamordning och Hälsorelaterad miljöövervakning. Vissa aspekter på miljötillståndet, däribland naturresurser, biologisk mångfald och miljögifter, behandlas inom flera olika programområden.
Varje programområde är uppbyggt av delprogram, och varje delprogram kan bestå av flera olika undersökningar. Undersökningarna utförs enligt stan-dardiserade metoder.
Miljöövervakningsprogrammet är dessutom uppdelat i en nationell och en regional del. Naturvårdsverket har ansvaret för planering och drift av den nationella miljöövervakningen. Därtill har Naturvårdsverket ett samordnings-ansvar för den regionala övervakningen.
Naturvårdsverkets miljöövervakning finansieras genom ett eget anslag, och omfattade totalt 160 miljoner kronor(20) år 2010. Beslut om hur
medel till nationell och regional miljöövervakning ska fördelas fattas av Naturvårdsverket efter samråd med intressenter.
Från 1 juli 2011 är Miljöövervakningsanslaget uppdelat på två myndig-heter, Havs- och vattenmyndigheten respektive Naturvårdsverket. Den nybildade Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för miljöövervakning i hav och sötvatten. All fågelövervakning hanteras dock tills vidare av Naturvårdsverket, oavsett vilket programområde den tillhör.
Senaste övergripande programrevisionen ägde rum 1999, då hela miljö-övervakningen reviderades. De olika programområdena revideras numera enligt en rullande plan, och varje område revideras ungefär vart sjätte år. Dessutom sker vid behov revisioner, eller översyner, av tvärgående teman (t.ex. miljögifter) eller av ett eller flera delprogram (t.ex. av delprogrammet NILS).
Övervakning av fåglar har ingått i miljöövervakningen sedan starten i slutet av 1970-talet. Merparten av den nationella fågelövervakningen sorterar under programområde Landskap, men några delar ingår också i program-områdena Kust och hav, Sötvatten respektive Jordbruksmark.
Fågelövervakningsprogrammen inom programområde Landskap har inte reviderats sedan 1999, och då reviderades de som en del av de program-områden i vilka de då ingick.
Under 2006 reviderades programområde Kust och hav. Övervakningen av havsörn utvärderades i samband med detta. År 2011 såg man över miljögifts-övervakning i landmiljön, där staren används och man även studerar häck-ningsframgången.
Sedan de nu pågående delprogrammen startade, eller började stödjas av den nationella övervakningen, har omvärlden förändrats. Några exempel:
• En problembild dominerad av miljögifter och jakt har ersatts av en annan, där effekter av förändrad markanvändning i framför allt jord- och skogsbruk, samt kvalitetsförsämring av akvatiska eko-system genom försurning, övergödning och överutnyttjande kommit i förgrunden, och där effekter av pågående och framtida klimat-förändringar kan komma att spela en allt större roll.
• En ökad efterfrågan på fågeldata som underlag för indikatorer på global nivå, inom EU samt för uppföljning av de svenska miljö-målen.
• Nya rapporteringskrav i direktiv och konventioner, t.ex. Art- och habitatdirektivet och Fågeldirektivet
• Ökat behov av kunskapsbaserad ekosystemförvaltning (adaptiv förvaltning, ekosystemansatsen).
• Uppbyggnaden av ett omfattande rapporteringssystem för fåglar: Svalan (Artportalen).
En samlad översyn av fågelövervakningen är därför angelägen, och har också aktualiserats i ett nyligen rapporterat uppdrag(29) från regeringen med syfte att
föreslå ett övervakningssystem för vilt (= alla vilda fåglar och däggdjur enligt jaktlagstiftningen).
I Miljöövervakningens strategi för nationell övervakning av biologisk mång-fald(28) har mål formulerats:
1. Biologisk mångfaldsdata från den nationella miljöövervakningen kan användas för att uttala sig om tillståndet hos biologisk mång-fald på nationell nivå. Biologisk mångmång-faldsdata från den nationella miljö övervakningen används i betydande utsträckning i uppfölj-ningen av det 16:e miljömålet och andra miljömål med relevans för biologisk mångfald, i uppföljning och rapportering kopplad till EU:s Fågel- respektive Art- och habitatdirektiv samt vid internatio-nell rapportering.
2. Den nationella och den regionala miljöövervakningen av biologisk mångfald är metodmässigt väl harmoniserade, har ett gott samarbete och en tydlig rollfördelning.
3. Den nationella miljöövervakningen av biologisk mångfald samord-nas med myndigheter med särskilt sektorsansvar, ideella organisatio-ner och andra organisatioorganisatio-ner som bedriver övervakning av biologisk mångfald. Metoder för insamling av biologisk mångfaldsdata inom olika organisationer harmoniseras så att data kan återanvändas i flera sammanhang, och resurserna användas effektivt.
2 Avgränsningar
I uppdraget ingår att föreslå vilka nationella program som bör finnas, med hänsyn till bl.a. vilken regional övervakning som pågår (inom regionalt över-vakningsprogram 2009–2014). Vissa program, som inkluderar övervakning av fåglar, syftar främst till miljögiftsövervakning. För detta syfte hänvisas till den nyss genomförda revisionen av miljögiftssamordningen(30). Programmen har i
denna rapport främst bedömts utifrån databehov för populationsövervakning. Regeringen gav 2008 Naturvårdsverket och Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) i uppdrag att utarbeta ett förslag till ett övergripande svenskt viltövervakningsprogram som integrerar populations- och hälsoövervakning på ett strategiskt och kostnadseffektivt sätt. I förslaget skulle tyngdpunkten läggas på jaktbara arter. Redovisningen lämnades i mars 2010 och omfattade emellertid alla svenska däggdjurs- och fågelarter(29). I den nu aktuella
över-synen ingår inte hälsoövervakning, mer än att den nämns som möjlig att sam-ordna med vissa fågelprogram. Mer intensiv övervakning som syftar till att stödja förvaltning av jaktbara arter prioriteras också ned i denna översyn. Ett av kunskapsunderlagen till Viltövervakningsutredningen handlade om fåglar och togs fram även med tanke på denna översyn.
I den här översynen föreslås vilka delprogram som bör finnas för att till-godose behov av data främst om populationsstorlek, populationstrender, utbredning och utbredningstrender. Vid en högre ambitionsnivå föreslås även vissa program som kan ge information om orsaker till förändringar i trender (exempelvis häckningsframgång).
3 Prioriterade behov av data
om fåglar
Miljöövervakningens övergripande syften är att beskriva miljötillståndet, att visa om miljökvalitetsmålen uppfylls samt att varna för störningar i miljön.
Miljöövervakningen är långsiktig och bygger på systematiskt insamlade data med jämförbara metoder. Ofta behövs mätningar över långa tidsperioder för att kunna se om en förändring orsakas av mänsklig påverkan eller är en naturlig variation. I de miljöpolitiska propositionerna (Prop. 1990/91:90 och 1997/98:145)(34+35) beskrivs regeringens krav på en effektiv miljöövervakning.
Den ska: • beskriva tillståndet i miljön • bedöma hotbilder • lämna underlag för åtgärder • följa upp beslutade åtgärder • ge underlag för analys av olika utsläppskällors nationella och inter-nationella miljöpåverkan
Dessutom gäller att miljöövervakningen ska:
• inriktas mot uppföljning av de nationella miljökvalitetsmålen
Det finns även ett stort behov att följa och analysera klimatförändringarnas effekt på den biologiska mångfalden.
Miljöövervakningens resultat är dessutom basen för internationell rappor-tering och officiell statistik om miljötillstånd.
Fåglar har visat sig vara mycket lämpliga som indikatorarter vid bedöm-ning av tillståndet i miljön. Förändringar i miljötillståndet kan bero på exem-pelvis gifter, klimatförändringar, invasiva arter eller ändrad markanvändning. Fåglar finns högt upp i näringskedjorna och fungerar som indikatorer på bio-logisk mångfald i ett vidare perspektiv än just för gruppen fåglar i sig själv. Rika förekomster av fåglar, särskilt av specialiserade arter, tyder på att hela ekosystemet är art- och individrikt och ”vid god hälsa”. Fåglar är också lätt- och välstuderade i jämförelse med många andra organismgrupper vilket inne-bär att många ekologiska samband när det gäller fåglar och deras omgivning är kända. Fåglar rör sig därtill fritt över landsgränser, och i många fall till-bringar de stora delar av sin livstid utanför Sverige. Därigenom kan de fung-era som indikatorer även på förändringar utanför den svenska miljön.
Nedan följer en översikt över vilka prioriterade behov som finns av fågel-data för rapportering till miljömålssystemet och till olika direktiv och konven-tioner samt för uppföljning av klimatförändringar.
3.1 Miljömålssystemet
Tillgång till bra trenddata för arter är av stor betydelse för uppföljningen av miljökvalitetsmålen Levande sjöar och vattendrag, Hav i balans samt levande kust och skärgård, Myllrande våtmarker, Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap, Storslagen fjällmiljö, samt inte minst för Ett rikt växt och djurliv. I det sistnämnda 16:e miljökvalitetsmålet är kopplingen till artöver-vakning särskilt tydlig för utvärderingen av delmålen Hejda förlusten av biologisk mångfald och Minskad andel hotade arter. Fåglar har visat sig vara mycket lämpliga som indikatorarter i detta arbete. Även för uppföljning av miljökvalitets målet Begränsad klimatpåverkan används fågeldata i en nyligen utvecklad indikator.
Vart fjärde år görs en större utvärdering av miljömålsarbetet. Baserat på målvisa utvärderingar, rapporter om sektorsmål, rapporter från de tre åtgärds strategierna och rapporter från de övergripande miljömålsfrågorna ska Naturvårdsverket lämna en samlad fördjupad rapport till regeringen – senast skedde det våren 2008 och nästa rapporteringstillfälle är i juni 2012.
Fågeldata används som underlag till indikatorer för uppföljning av flera olika delmål och miljömål. Indikatorer har tagits fram av RUS – läns-styrelserna i samverkan, och bygger framför allt på data som samlas in från delprogrammet Svensk fågeltaxering. Indikatorerna presenteras på Miljö-målsportalen(33).
Fågelindikatorerna kan även användas inom den biogeografiska uppfölj-ningen, men arturvalet kan behöva ses över för detta ändamål.
Liknande indikatorer har tagits fram för den nationella bedömningen av hur vi närmar oss målen, och har använts i de årliga utvärderingarna (De Facto) samt i fördjupade utvärderingar.
indikatorer
Häckande fåglar(1)
Denna indikator, uppbyggd av 75 utvalda fågelarters popula-tionsutveckling i landet, ska spegla den biologiska mång faldens utveckling i alla av Sveriges större naturtyper och därmed i landet i stort. Närmare 40 % av arterna (29 arter) är upptagna antingen i den Svenska Rödlistan eller i EU:s Fågeldirektiv.
Häckande fåglar i fjällen(2)
Indikatorn bygger på två grupper av fåglar typiska för dels kalfjäll och fjällhed (fjällabb, fjällripa, lapp-sparv, ljungpipare, snölapp-sparv, stenskvätta och ängspip-lärka), dels för fjällnära skog (bergfink, blåhake, dalripa, gråsiska, lövsångare, rödstjärt, rödvingetrast och svartvit flugsnappare).
Populationsutvecklingen hos båda grupperna av fåglar kan ses som indika-torer för tillståndet i fjällmiljön. Fjällfåglarna är viktiga att följa då man tror att klimatförändringarna först kommer att synas i känsliga miljöer som exem-pelvis fjällen.
Häckande fåglar i odlingslandskapet(3)
Indexet innehåller tre grupper av fåglar knutna till: Höga naturvärden i odlingslandskapet i stort: tofsvipa, storspov, sånglärka, ladusvala, sydlig gulärla, sten-skvätta, busksten-skvätta, törnskata, törnsångare, stare, hämpling, gulsparv, pilfink. Ängs- och betsmarker: tofsvipa, storspov, ladusvala, sydlig gulärla. stenskvätta, buskskvätta, törnsångare, törnskata, stare, hämpling, gulsparv. Småbiotoper: stenskvätta, buskskvätta, törnsångare, törnskata, stare, hämpling, gulsparv.
Häckande fåglar i skogen(4)
Indikatorn byggs upp av totalt sexton olika arters populationsutveckling. Två av de ingående arterna är hönsfåglar (järpe, tjäder), tre är hackspettar (grön-göling, mindre hackspett, tretåig hackspett), en är en duva (skogsduva) och övriga är småfåglar. Alla arter utom en (skogsduva) är stannfåglar vilket gör dem extra lämpliga som indikatorarter då de tillbringar hela sina i liv inom den miljö som indikatorn är tänkt att spegla.
Häckande fåglar i våtmarker(5)
För fåglar knutna till våtmarker finns det en så bety-dande skillnad i artsammansättning inom landet att två indikatorer har tagits fram. En för södra Sverige och en för norra Sverige. Detta innebär att indikatorn för södra landsänden både knyter an till småvatten/våtmarker i odlingslandskapet och till mossar/ myrar medan indikatorn för norra delen av landet är mer en renodlad myr-indikator.
Följande arter ingår för södra Sverige: rördrom, kricka, sångsvan, brun kärrhök, trana, sothöna, enkelbeckasin, grönbena. För norra Sverige ingår: smålom, kricka, bläsand, sångsvan, trana, ljungpipare, enkelbeckasin, små-spov, grönbena, svartsnäppa, gluttsnäppa, kärrsnäppa, brushane, smalnäbbad simsnäppa.
Häckande fåglar vid vatten(6)
Indikator för utvalda fågelarter vid sjöar och vatten-drag. Följande arter ingår: storlom, smålom, skägg-dopping, vigg, knipa, småskrake, storskrake, fiskgjuse, sothöna, drillsnäppa, fisktärna, silvertärna, forsärla.
Klimat och fåglar
Indikatorn byggs upp av arter som har räknats under standard-ruttsinventeringarna. Medeltemperaturerna i de olika arternas utbredningsområden används som ett index för att spegla om ett givet områdes fågelsamhällen utgörs av ”varma” (sydliga) eller ”kalla” (nord-liga) arter. Indexet används för att spåra klimatförändringar, där ”varma” arter gynnas av en ökad temperatur, och vice versa för de ”kalla” arterna.
Databehov
Årliga uppdateringar av indikatorer. Beräkningar av populationstrender för utvalda arter. En indikator för Levande kust och skärgård är under fram-tagande och utgår ifrån det gemensamma delprogrammet för kustfåglar i Bottniska viken.
Bedömning av datatillgång
Tillgången till dataunderlag för miljömålsindikatorerna bedöms vara tillfreds-ställande. Delprogrammet Svensk fågeltaxering står för datainsamlingen, och verksamheten behöver fortsätta på minst samma nivå för att trender ska kunna beräknas för de olika fågelgrupperna även framöver. Vid en medels-förstärkning av programmet skulle man få säkrare trender, särskilt för mindre vanliga arter.
3.2 Officiell statistik
Naturvårdsverket är statistikansvarig myndighet för statistikområdet Miljötillståndet. Hittills ingår en enda dataserie med fågelpopulationsdata som underlag – Havsörnens häckningsframgång(19). Naturvårdsverket har
även bedömt att miljömålsindikatorerna som visar olika fågelgruppers popu-lationstrender kan vara lämpliga som officiell statistik.
Databehov
Denna statistikprodukt uppdateras årligen med data från den nationella sam-ordnade övervakningen av havsörn. Om miljömålsindikatorerna inkluderas som officiell statistik behövs data för dessa.
Bedömning av datatillgång
Data för att följa havsörnens häckningsframgång finns inom den nationella övervakningen. Antalet prov/räkningar för detta ändamål kan t.o.m. mins-kas, och ändå ge godtagbar statistisk styrka i resultaten(31). Datatillgången
för miljö målsindikatorerna säkerställs genom Svensk fågeltaxering, men som ovan gäller att om ytterligare medel tillskjuts så blir trenderna säkrare.
3.3 Internationella indikatorer
För att följa upp det internationella målet att hejda förlusten av biologisk mångfald senast 2010, har ett antal indikatorer tagits fram inom projektet Streamlining Environmental Biodiversity Indicators, SEBI 2010. Projektet är ett samarbete mellan EU och UNEP för att skapa en uppsättning pan-euro-peiska biodiversitetsindikatorer för att utvärdera mångfaldskonventionens 2010-mål om att förlusten av biologisk mångfald signifikant ska minska till 2010, och EU:s uppföljande men skärpta mål att stoppa förlusten av biolo-gisk mångfald till 2010(7). En av dessa indikatorer (Common Bird Index) visar
utvecklingen av populationstrender för vanliga fågelarter. Dataunderlag till dessa indikatorer samlas in i andra sammanhang och medlemsländerna rap-porterar inte specifikt till SEBI2010-indikatorerna.
Inom konventionen för biologisk mångfald tar man nu fram nya mål för biologisk mångfald till år 2020, och eventuellt kommer nya indikatorer att utvecklas framöver för att följa upp dessa mål.
databehov
Antal häckande par av (vissa) vanliga arter i respektive land. Bedömning av datatillgång
Sverige bidrar årligen med data från Svensk fågeltaxering till indikatorn Common Bird Index.
3.4 Fågeldirektivet
Fågeldirektivet(9) innebär skydd av alla naturligt förekommande fågelarter
inom EU. Jakten inom EU är reglerad. Nästan all handel med fåglar av arter som lever vilt i EU är förbjuden.
Drygt 180 arter inom EU bedöms vara hotade och därmed sär-skilt skyddsvärda. Av dem häckar ett 60-tal i Sverige regelbundet (s.k. Bilaga 1- arter) (9). Skyddet inriktas på häckningsplatser,
Figur 2. Särskilda skyddsområden för skyddsvärda arter har pekats ut (s.k. SPA-områden, Special Protection Areas). I Sverige finns 531 SPA-områden. Många av områdena är välkända fågellokaler, till exempel Hornborgasjön, Getterön, Falsterbo, Ottenby, Umedeltat och Hovran.
databehov
Hittills har EU endast krävt att medlemsländerna rapporterar undantag från skyddsbestämmelserna såsom skyddsjakt samt redogör för hur man har infört direktivet i nationella bestämmelser. Från nästa rapportering, 2013, ska även följande rapporteras: • Populationsstorlek • Populationstrend (på kort och lång sikt) • Utbredningsområde • Utbredningsområdestrend (förändringar av arternas utbrednings-områden) • De viktigaste hoten mot arten
För Sverige innebär kraven att data om ca 290 arter ska rapporteras. För dessa arter omfattar rapporteringen populationsdata för häckningsperioden och för vissa arter även den övervintrande populationen.
Länderna ska också redovisa hur SPA-områdena bidrar till att bevara fågelpopulationerna. Därför ska populationerna inom SPA-områdena rap-porteras separat, vilket dock endast gäller ca 120 arter, främst vadare, änder och gäss. Denna rapportering ska täcka in häckande och övervintrande fåglar samt fåglar som rastar i området under flyttningstid.
Denna rapportering ska synkroniseras och ske samordnat med rapporte-ring av typiska arter enligt Art- och habitatdirektivets artikel 17, och första gången blir 2013.
Bedömning av datatillgång
Sverige har i stort sett bra med data, givet nuvarande insamling. Den mer specifika tillgången till data kommer att utredas under det kommande året. En process för att samla ihop befintliga data och bearbeta dessa ska utarbetas inför rapporteringen 2013. I detta sammanhang måste också ambitionsnivån för rapporteringen beslutas. För häckande arter är Svensk fågeltaxering basen, som kompletteras med data från regional miljöövervakning, åtgärdsprogram etc. Svagare data finns idag för vissa artgrupper, som våtmarksfåglar, fjäll-fåglar och kustfjäll-fåglar. Rastande fjäll-fåglar räknas inom Svensk sjöfågelinventering, men de räkningar som genomförs under september ingår inte idag i den natio-nella miljöövervakningen, inte heller gåsinventeringarna.
3.5 Art- och habitatdirektivet
Enligt Art- och habitatdirektivet(8) ska särskilda områden avsättas, s.k.
Natura 2000-områden. Detta är ett av direktivets viktigaste verktyg. Natura 2000-områdena ska bidra till att vi uppnår gynnsam bevarandestatus för de arter och naturtyper som direktivet gäller. Den gynnsamma bevarandestatusen för naturtyper och arter ska dock gälla hela Sveriges yta, inte bara inom de utpekade Natura 2000-områdena.
Ett system för uppföljning av hela Sveriges yta, kallat Biogeografisk uppfölj-ning av naturtyper och arter kommer att starta 2012, med syfte att samla in data för rapportering av bevarandestatus. Systemet kommer att i möjligaste mån samordnas med befintlig nationell och regional miljöövervakning.
För varje naturtyp finns s.k. typiska arter som bl.a. används vid den biogeo grafiska uppföljningen och uppföljningen av skyddade områden. De typiska arterna inom respektive naturtyp ska ha gynnsam bevarandestatus – och över 60 av de typiska arterna är fåglar, enligt den lista som Sverige tagit fram och nu använder(9).
databehov
Den obligatoriska rapporteringen av tillståndet för Art- och habitatdirektivets naturtyper och arter gäller hela Sveriges yta. Från 2013 behövs bättre under-lag för rapporteringen. Naturvårdsverket ansvarar för den samlade uppfölj-ningen av de 60 typiska fågelarterna på biogeografisk nivå.
Sverige ska också rapportera hur åtgärderna inom skyddade områden bidrar till bevarandestatusen för naturtyper och arter. För uppföljningen av respektive skyddat område ansvarar länsstyrelserna. För den samlade uppföljningen i skyddade områden av dessa typiska fågelarter ansvarar Naturvårdsverket.
Övervakning av typiska arter fåglar på havsstrandängar och fuktängar är obligatorisk i samtliga skyddade områden (20 arter). Dessutom är uppfölj-ning av fältpiplärka i dyner, samt jaktfalk och pilgrimsfalk i branter obliga-torisk och här kommer nationella sammanställningar att bygga på data från läns styrelserna. För fjällfåglar samt fåglar i skog och på öppna myrmarker kommer rapportering på nationell nivå att bygga på data från miljööver-vakningen.
Bedömning av datatillgång
Ett särskilt projekt pågår, för att identifiera eventuella databehov som inte täcks av miljöövervakningens pågående program. För uppföljning av skyd-dade områden bedöms behovet av data för skog, myr och fjäll täckas av befintlig häckfågeltaxering. Däremot finns troligen brister i data om kust- och skärgårdsfåglar samt strandängsfåglar.
3.6 Bonnkonventionen om skydd för flyttande
vilda djur
Konventionen om skydd av flyttande vilda djur, Bonnkonventionen, ska främja och gemensamt stödja förslag om skydd och vård av flyttande arter. Arter som är utrotningshotade eller har dåligt skydd mot olika hot är särskilt viktiga att skydda.
AEWA African-Eurasian Waterbird Agreement är ett underavtal som rör (flyttande) sjöfåglar.
databehov
Det finns inget formellt rapporteringskrav i konventionen. Men Sverige har ändå tagit på sig att årligen rapportera data om sjöfågel. Dessa data används i AEWA-arbetet liksom i arbetet med Ramsarkonventionen. Härutöver har fjällgås ett åtgärdsprogram och man rapporterar genomförda åtgärder till AEWA.
Bedömning av datatillgång
Dataunderlaget från Svensk sjöfågelinventering används i denna rapportering och bedöms vara tillräckligt. Rastande och övervintrande sjöfåglar räknas under september och januari och rapporteras till Wetlands International som sammanställer data för hela Europa. För närvarande ingår dock inte september räkningarna i den nationella miljöövervakningen.
3.7 Ramsar – den internationella
våtmarks-konventionen
Konvention om våtmarker av internationell betydelse, i synnerhet som livs-miljö för våtmarksfåglar.
Varje medlemsland åtar sig att utse och bevara minst ett område av inter-nationell betydelse, ett så kallat Ramsarområde. Kriterierna för utpekande baseras på ekologisk, botanisk, zoologisk, limnologisk eller hydrologisk bety-delse. Ramsarområden kan ha värde till exempel som rast- eller häcknings-område för flyttande fåglar, som uppväxthäcknings-område för fisk, eller som en viktig resurs för vattenförsörjning.
Figur 3. Sverige har hittills pekat ut 51 Ramsarområden, som totalt omfattar 5 100 kvadrat-kilometer. Dessa områden representerar många olika naturtyper, till exempel havsvikar, fågelsjöar, högmossar, rikkärr och åar.
Tavvavouma Sjaunja Laidaure Tjålmejaure Tärnasjön Mossaträsk Tysjöarna Oldflån Ånnsjön Aloppkölen Sulsjön Storkölen Hovran Dalälven Svartån Hjälstaviken Asköviken Södra Bråviken Västra Roxen Tåkern Kvismaren Kilsviken Östen Dättern Stigfjorden
Komosse Dumme mosse Kävsjön Emån Tönnersjöheden Åsnen Mörrumsån Helgeån Nordre älvs estuarium Horn-borgasjön Getterön Träslövsläge Fylleån Skälderviken Lundåkrabukten Falsterbo Klingavälsån Blekinge skärgård Ottenby Ölands ostkust Gotlands ostkust Kallgate Gotlands ostkust Stockholms yttre skärgård Persöfjärden Umeälvens delta Gammel-stadsviken
databehov
Fågelpopulationsdata från Wetlands International används för att ta fram goda kriterier för att bedöma vilka lokaler som kan betraktas som interna-tionellt skyddsvärda.
Bedömning av datatillgång
Sverige bidrar med data genom Svensk sjöfågelinventering, och rapporterar dessa årligen till Wetlands International. Bedöms som tillräckligt dataunder-lag, men kan förbättras om även septemberräkningarna omfattas av den nationella miljöövervakningen.
3.8 Bernkonventionen
Konvention om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö. En regional naturvårdskonvention för Europa, numera med utsträck ning också till en del av Afrika, verkar för att genom bättre samarbete skydda vilda djur och växter och deras naturliga miljöer. Konventionen har arbetats fram inom Europarådet och omfattar Europarådets medlemsländer
databehov
Vartannat år rapporteras undantag från skyddsåtagandet, till exempel nätfångst och jakt. Länsstyrelserna tar fram underlag för respektive art. Naturvårdsverket är samordnare och ansvarar för rapporteringen. datatillgång
Uppgifter från länsstyrelserna samlas in och rapporteras av Naturvårdsverket. Inget databehov från miljöövervakningen finns.
3.9 OSPAR – konventionen för skydd av den
marina miljön i Nordostatlanten
En regional konvention för Nordostatlanten, inklusive Nordsjön, Skagerrak och delar av Kattegatt, om att skydda havets miljö(13). Flera bilagor finns, bl.a.
om skydd och bevarande av ekosystem och biologisk mångfald i havsområdet. Ett antal mål för ekologisk kvalitet har införts under 2007–2010 i syfte att följa upp utvecklingen av havets miljöstatus. År 2011 beslutades om en rekom-mendation till medlemsländerna att tillsammans med ICES (International Council for the Exploration of the Sea) etablera ett samarbete med fokus på datainsamlingsmetoder, uppföljning av populationsstatus samt rapportering av berörda fågelarter, för Sveriges del bl.a. silltrut. OSPAR har därtill som rekom-mendation att medlemsländerna vid framtagande av miljökonsekvensbeskriv-ningar för nya verksamheter och anläggmiljökonsekvensbeskriv-ningar ska redovisa potentiell påverkan på hotade arter. Sverige har åtagit sig att införa dessa rekommendationer.
Databehov
Ett antal indikatorer för att följa upp de ekologiska kvalitetsmålen för OSPAR-områdena håller på att utvecklas, däribland indikatorer för havs-fåglarnas populationsstatus och halter av miljögifter i ägg. Sverige har för-bundit sig att följa upp statusen för dessa ekologiska kvalitetsmål.
Bedömning av datatillgång
Indikatorer är under utveckling, i nuläget är därför datatillgången oklar.
3.10 Helsingforskonventionen – om skydd av
Östersjöområdets marina miljö (HELCOM)
Länderna i Östersjöområdet samarbetar inom Helsingforskonventionen för att skydda miljön i det gemensamma innanhavet. Målet är att återställa miljön i Östersjöområdet och bevara dess ekologiska balans. Till exempel omfattas miljöeffekterna av fisket i Östersjön, liksom att skydda och bevara den biologiska mångfalden i havet och längs kusterna. HELCOM ska också ta fram rödlistor (enligt IUCN:s metod) för sitt område, dvs. Östersjön. Databehov
Inom HELCOM har man tagit fram indikatorer för miljötillståndet i Öster-sjön. Bland dessa finns tre fågelindikatorer; havsörn, kentsk tärna och stor-skarv. Faktablad har tagits fram för fågelindikatorerna(15). Dessa uppdateras
årligen.
Bedömning av datatillgång
HELCOM har direktkontakt med enskilda forskare för att säkerställa data-underlaget till indikatorerna. Storskarv räknas på Gotland och kentsk tärna räknas i Blekinge. Finansiering och rapportering av dataunderlag görs inte via Naturvårdsverket. Havsörn övervakas dock inom den nationella miljööver-vakningen.
3.11 Klimat
Naturvårdsverket strävar efter att utveckla övervakningen av effekter av ett ändrat klimat. I tillägg till internationella rapporte-ringar och miljömålsuppföljning är detta ett prioriterat område. I ett diskussions-PM från Miljöövervakningen (underlag 6) föreslås att stärka inventeringen av fåglar i fjällområdena. Även analyser av fenologidata föreslås, till
olika delar av landet. Fenologianalyser av fåglar är ett användbart verktyg för att spåra klimatförändringar. Detta gäller särskilt i känsliga naturtyper som pekas ut som områden där förändringar syns tidigt, däribland fjällen. Övervakning av förändringar i flyttningsmönster och populationssammansätt-ningar ger underlag för att använda fåglar som indikatorer på klimatföränd-ringar.
databehov
Fenologidata på vanliga arter under flyttning.
En indikator för att följa klimatförändringar håller på att utvecklas. Dataunderlag behövs från inventering av standardrutter i hela Sverige.
Det gemensamma delprogrammet Fåglar i fjällen har som syfte att även följa klimateffekter i fjällen, och i det sammanhanget är man i behov av för-stärkt inventering av standardrutter i fjällområdena.
Bedömning av datatillgång
Data för fenologianalyser bedöms i tillräcklig grad finnas i Artportalen. Svensk fågeltaxering ger en god täckning av vanliga arter i större delen av landet. Inventering i fjällen och övre Norrland kan behöva förstärkas.
4 Bedömning av befintlig
fågel-övervakning
Här redovisas den pågående nationella övervakningen av fåglar, regional samordnad fågelövervakning samt vissa andra övervaknings- och uppfölj-ningsprogram. Utöver dessa program pågår annan värdefull övervakning på många platser i Sverige, av enskilda länsstyrelser, fågelstationer, andra orga-nisationer och myndigheter samt enskilda (underlag 1). En bedömning görs utifrån relevans för aktuella prioriterade databehov (främst miljömålsuppfölj-ning, internationell rapportering och klimatuppföljning) samt kostnadseffek-tivitet. Gemensamt för fågelövervakningen är att den ofta är helt beroende av det omfattande arbete som frivilliga ornitologer genomför. För att behålla detta engagemang, och även rekrytera nya inventerare, är det viktigt med möjlig heten till ekonomiskt bidrag och annat stöd, liksom återkoppling av resultat till inventerarna.
4.1 Nationell miljöövervakning
4.1.1 Svensk fågeltaxering
Syfte: Populationstrender för vanliga fågelarter som häckar i Sverige.
Innehåll: Inventering av häckande fåglar genom punkttaxering och standard-rutter samt vinterfågeltaxeringen. Punktstandard-rutterna genererar trenddata för ca 100 arter och startade 1975. Standardrutterna som startade 1996 möjlig-gör trendberäkningar för ca 150 arter och täcker in norra Sverige bättre än punktrutterna. Det finns totalt 716 standardrutter och under åren 1996–2010 inventerades samtliga rutter minst en gång och 715 rutter (99 %) inventerades åtminstone två olika år. Fjorton rutter hade inventerats alla åren. Det finns en skillnad inom landet i hur ofta varje enskild standardrutt inventeras. I södra Sverige (Göta- och Svealand) inventeras de allra flesta rutter årligen, medan varje enskild rutt i Norrland bara inventeras i snitt vartannat eller vart tredje år. Extra medel för att arvodera inventerare resulterade 2008–2010 i att upp till 584 rutter inventerats ett enskilt år.
Vinterfågeltaxeringen räknar ca 70 arter genom punkttaxering, huvud-sakligen enligt samma modell som i häckfågeltaxeringen ovan. Startår 1975. Vinterfågelräkningarna kompletterar materialet från häckfågeltaxeringen och vissa arters trender kan följas bättre via vinterfågeltaxeringen, framför allt arter där fler individer ses under vintern. Inte minst vissa arter som är underrepresenterade i häckfågeltaxeringen för att de huvudsakligen häckar och sjunger tidigt på året, innan häckfågeltaxeringens rutter inventeras, täcks genom vinterfågeltaxeringen.
Pilotprojektet Nattfågeltaxering: Populationsövervakning av ugglor, natt-sångare och andra nattaktiva arter har genomförts under 2010 och 2011.
Resultaten kompletterar Svensk fågeltaxering med nattaktiva arter. Trender bör kunna beräknas för ca 10–15 arter på nationell nivå (varav 5 ugglearter) för vilka man idag inte kan följa populationsför-ändringarna på ett tillfredsstäl-lande sätt. För ytterligare 25–30 arter, som delvis omfattas av andra övervakningsprogram kommer dataunderlaget att kunna stärkas. Organisation: En projektledare vid Lunds universitet samordnar inventeringarna. Regionalt bidrar i många fall länsstyrelser eller ornitologiska föreningar i sam-ordningsarbetet. Inventeringarna genomförs främst av ideellt arbe-tande ornitologer, som dock får visst ekonomiskt stöd för inven-tering av standardrutter (via den regionala miljöövervakningen). Under vissa år har kompletterande medel gjort det möjligt att arvo-dera inventerare för norrlands-rutter, som annars inte skulle blivit inventerade.
Bedömning: Svensk fågel taxering är idag det i särklass bästa instru-ment vi har för att övervaka trendförändringar av de svenska fågelpopulationerna. Stabilt pro-gram, som åtnjuter stort förtro-ende i omvärlden, vilket är viktigt för rekrytering av frivilliga inven-terare. Ger trenddata för ca 150 av Sveriges ca 250 häckande arter. Programmet fångar sämre upp arter som är knutna till sällsynta naturtyper, och arter som i sig är sällsynta, och nattaktiva arter. För att få bra trenddata för några av de artgrupper där kunskapsläget idag är otillfredsställande behöver fler standardrutter genomföras årligen (samt kom-pletterande program genomföras).
Svensk fågeltaxering är helt beroende av frivilliga insatser. Inventeringarna skulle inte vara möjliga att genomföra med avlönad personal – kostnaden skulle bli alltför stor. Det löpande stödet och återkopplingen till inventerarna
Figur 4. Geografisk fördelning av standardrutter. Färgskalan indikerar hur många gånger var standard-rutt besökts. Sedan starten 1996 har 5380 standard-rutter inventerats. Bild: Åke Lindström
1996-2011 2 3 4 - 5 6 - 7 8 - 10 11 - 13 14 - 16
är mycket viktigt. Viljan hos ornitologer att delta är avgörande för delpro-grammet. Mycket arbete med att stödja och återkoppla till inventerarna görs redan idag, men ytterligare arbete kan ändå behöva läggas ned på nyrekryte-ring fram över.
Minst 500 av fågeltaxeringens standard-rutter bör inventeras varje år. En sats-ning på att samtliga rutter ska inventeras årligen bedöms däremot inte vara kost-nadseffektiv. För att få rutter invente-rade i svårtillgängliga områden, särskilt rutter i norra Sverige, behöver ytterligare ekonomiskt stöd utgå för inventering av dessa rutter. Detta kräver att utökad finansiering permanentas. Genom denna satsning stöds även det gemensamma delprogrammet Fåglar i fjällen.
Nattfågelinventeringen har visat att trenddata kan genereras för ett antal ugglearter och andra nattaktiva arter, vilket skulle komplettera befintliga standardrutter på ett värdefullt sätt. Nattfågelräkningarna bör permanentas.
Data används som underlag i miljömålsuppföljningen och i flera internatio-nella rapporteringar, samt är på förslag att ingå i den officiella statistiken.
4.1.2 Fångst och ringmärkning vid ottenby
Syfte: Att räkna och ringmärka vår – och höstflyttande småfåglar och vadare. Innehåll: Ringmärkningsprogrammet omfattar fångst av rastande fåglar vilken möjliggör beräkning av populationstrender för ca 65 arter. Även andra data registreras (ålder, storlek, fetthalt, vikt, ruggningsstatus). Regelbunden fångst-verksamhet har pågått sedan 1946. Fågelstationen ägs och drivs av Sveriges Ornitologiska Förening (SOF). Från och med 1972 inleddes standardiseringen av fångstverksamheten på hösten och från 1979 är all småfågelfångst och vadarfångst standardiserad, dvs. den genomförs likadant varje år.
Organisation: Projektledning och resultatutvärdering av Ottenbydata utförs av Lunds universitet. Fångst och ringmärkning, dvs. datainsamling, genomförs av Ottenby fågelstations delvis ideellt arbetande personal.
Bedömning: Data används för att i någon mån stärka underlaget från Svensk fågeltaxering för vissa arter. För rapportering till Fågeldirektivet ska häckande, övervintrande samt under flyttning rastande fåglar (i
SPA-Pärluggla. Foto: Björn Malmhagen/Falsterbo fågelstation.
områden) ingå. I Ottenbys fall kan troligen vadar- och andfågelräkningarna som utförs i stationens regi ingå som underlag till rapporteringen. Ottenbys geografiska läge medför att sydostflyttande arter täcks in i en utsträckning som saknas på andra platser med jämförbara fångstinsatser.
Viltövervakningsutredningen(29) föreslog att man borde utvärdera vilken
betydelse fåglarnas geografiska ursprung har, för möjligheterna att använda data för en svensk populationsövervakning. På populationsnivå är det möj-ligt att spåra rekryteringsområden bl.a. genom analyser av återfångstmaterial. Resultat från en preliminär analys indikerar att majoriteten av arterna som fångas i Ottenby är kläckta i Sverige, alternativt häckar inom landets gränser. För enstaka arter anses insamlade data spegla trenderna hos populationerna på andra sidan Östersjön.
När det gäller fåglarnas geografiska ursprung har det dock hittills bedömts att trenderna för flertalet arter i Skandinavien och Baltikum är likartade, och det geografiska ursprunget är i så fall av mindre betydelse.
I denna rapport fästs stor vikt vid dels kommande krav inför interna-tionell rapportering, dels på uppföljning av miljömålen. I detta avseende är data serien från ringmärkningen inte central för aktuella behov. Dock är sta-tionens roll i utbildning och träning av ringmärkare betydelsefull i synnerhet för Götaland och Svealand.
Ottenby har potential att fylla en viktig roll för att i ett tidigt skede fånga upp indikationer på sjukdomsspridning. Denna early-warning-funktion ligger dock utanför ramarna för miljöövervakningen.
4.1.3 Sträckfågelräkning vid Falsterbo
Syfte: Att räkna utflyttande fåglar under hösten.
Innehåll: En omfattande sträckräkning av dagflyttande fåglar (omfattar ca 170 arter) som startade 1973. Räkning sker vid Nabben (sydvästra Skåne) från den 1 augusti till den 20 november.
Organisation: Delprogrammet (räkningar, utvärderingar och annat tillhörande arbete) utförs idag av Lunds universitet.
Bedömning: För vissa arter, inte minst för många rovfåglar, är dessa data de bästa som finns och i några fall dessutom de enda pålitliga populations-data som finns tillgängliga. Tidsserien är också mycket lång och i ett euro-peiskt perspektiv är denna övervakning unik och mycket värdefull. Det är också effektivt att räkna fågelsträck eftersom fåglarna då är koncentrerade i både tid och rum. Huvudmannaskapet för programmet har av kostnadsskäl utretts.
En svaghet med övervakning genom räkning av dessa sträckande (utflyt-tande) fåglar är att de huvudsakligen hör till en samlad häckfågelpopula-tion från Norge, Sverige, Finland och västligaste Ryssland, och det är något osäkert i vilken grad räkningarna speglar det svenska häckfågelbeståndet. Eftersom trenderna för flertalet arter i Skandinavien bedöms vara likartade är detta dock av mindre betydelse. Viltövervakningsutredningen(29) föreslog att
man ändå borde utvärdera vilken betydelse fåglarnas geografiska ursprung har, för möjligheterna att använda data för en svensk populationsövervakning. Inom översynen av fågelövervakningen
har en utvärdering gjorts av rovfågeldata i Artportalen (underlag 3). Artdatabanken utvärderade om trender var möjliga att få fram av Artportalens spontanrappor-terade observationer. Analysen visar att data från Artportalen är komplicerade att använda för att generera trender. Rekommendationen från Artdatabanken är att i dagsläget fortsätta med Sträck-fågelräkningarna vid Falsterbo.
4.1.4 Svensk sjöfågelinventering
Syfte: Att räkna rastande sjöfåglar för att följa populationsförändringar på internationell nivå.
Innehåll: Sjöfåglarnas beståndsvariationer följs genom att man under en helg i januari räknar rastande och övervintrande sjöfåglar inom ett nätverk av inventeringsområden längs kuster, insjöar och vattendrag. Framför allt räknar man från land, men vissa isrika år görs även flyginventering längs sydkusten.
Delprogrammet är den svenska delen av en internationellt samordnad räk-ning av sjöfåglar, framför allt and-fåglar, på övervintringsområden Organisation: En projektledare vid Lunds universitet planerar och samordnar januariinventeringen. Räkningarna genomförs av ideellt arbetande ornitologer, varav vissa får ekonomiskt stöd.
Bedömning: Programmet genomförs främst för att bidra till bedömning av de europeiska populationerna. De populationer som övervintrar i Sverige ska rapporteras enligt Fågel-direktivet, och programmet ger här ett viktigt underlag.
En förstärkning genom att även stödja de räkningar som frivilligt genomförs under september kan vara värdefullt ur rapporteringssynpunkt.
Pilotprojekt alfågel: Under några år har medel från Naturvårdsverkets Havs-miljöanslag gjort det möjligt att ta fram och testa metoder för att inventera havsfågel, i synnerhet alfågel vars population är starkt minskande. I pilot-projektet föreslås som metod linjetaxering med flyg i utsjöområden. Det har dock hittills inte funnits finansiering för att permanenta dessa inventeringar. 4.1.5 Bestånd av havsörn
Syfte: Delprogrammet tillkom med huvudsyftet att övervaka miljögiftsbelast-ningen hos toppkonsumenter i Östersjön och hanteras inom programområde Kust och hav.
Innehåll: Reproduktionsframgången för havsörn undersöks. Därmed genereras även information om beståndet. Övervakningen av havsörn omfattar samtliga kända revir längs östersjökusten Under våren lokaliserar övervakarna bebodda bon genom avståndsobservationer och flyginventeringar. Sedan besöks dessa bon för att kontrollera häckningsresultatet. Andelen lyckade häckningsförsök noteras, och antalet ungar per kull räknas. Eventuella okläckta ägg samlas in och sparas i provbank, för senare analys av miljögifter.
Organisation: Projektledaren samordnar undersökningarna, som delvis genom-förs av arvoderad personal. Delprogrammet som den nationella miljöövervak-ningen bekostar omfattar östersjökusten.
Bedömning: Havsörnspopulationen har ökat under senare år, vilket har gjort att kostnaden för totalinventering alltså har ökat. Beräkningar visar(31) att ett
mindre antal prov/kontroller kan visa även små trendförändringar av popula-tionsstorleken och reproduktionsframgången med tillräcklig statistisk säkerhet.
Figur 5. Kartan visar de index lokaler som inven-teras i januari varje år. Bild: Leif Nilsson.
Viltövervakningsutredningen föreslog att metodiken skulle utredas i samband med att artens åtgärdsprogram revi-deras (planeras 2013). I revisionen av programområde Kust och hav(32)
före-slogs att metodiken skulle ses över av kostnadsskäl, vilket alltså har gjorts. Dessutom föreslogs att även inlands-populationen skulle ingå i programmet, eftersom nuvarande finansiering från Naturskyddsföreningen bedömdes som osäker.
I åtgärdsprogrammet för havsörn menar man att det är önskvärt att den nationella övervakningen av havs-örn utökas till att omfatta åtminstone beståndet i Lappland, men att det då (2009) inte fanns möjlighet till finan-siering för detta inom ramen för miljö-övervakningen.
4.1.6 övervakning av häckningsframgång hos staren Syfte och innehåll: Inom
program-område Jordbruksmark används stare för att följa miljögiftsbelastningen i odlingslandskapet.
Övervakningsprogrammet ingår sedan 1981 i den nationella miljö över -vakningen och har två syften. Dels undersöks stararnas häckningsfram-gång, och dels sker en övervakning av miljögifter genom insamlig av prover (ca 240 fågelungar per år avlivas och lagras i provbank).
Undersökning av häckningsfram-gången omfattar holkstudier av starar i ca tio områden i södra Sverige samt i Abisko. Datum för läggningen av första ägget, antal ägg i full kull, antal icke kläckta ägg och antal flygga ungar undersöks.
Figur 6. Havsörnens utbredningsområde. Bild: Björn Helander.
Figur 7. Holkområden där övervakning bedrivs. Bild: Sören Svensson.
Bottniska viken
Egentliga Östersjön
Organisation: Inventerare, delvis arvoderade, undersöker och noterar upp-gifter om häckningsframgång. Biologiska institutionen vid Lunds universitet ansvarar för registrering av häckningarna i holkarna (och projektledning) samt för att hålla holkbeståndet i gott skick.
Bedömning: I den nyss genomförda revisionen av terrester miljögiftsövervak-ning (30) föreslås att staren som miljögiftsmatris ska fasas ut. Enbart syftet att
följa häckningsframgången bedöms inte vara ett tillräckligt skäl att fortsätta med undersökningen. I ett pilotprojekt ser man över möjligheten att använda alternativa arter för analyser av miljögifter. I nuläget ingår enbart fallvilt av berguv i projektet men även andra arter kan komma att övervägas.
I Viltövervakningsutredningen(29) föreslogs att övervakningen skulle fortgå
som idag, med motiveringen att detta övervakningsprogram är ett av få pro-gram i Sverige där man får möjlighet att direkt jämföra populationsutveckling med parametrar på reproduktion och överlevnad. Projektets hanteras inom programområde Jordbruksmark och fortlöper under 2012 varefter ett beslut om eventuell fortsättning fattas inom ramarna för den verksamheten.
4.2 Regional miljöövervakning
4.2.1 gemensamma delprogram
Den regionala miljöövervakningen bedrivs främst av länsstyrelserna och samordnas av Naturvårdsverket. Under 2007 och 2008 reviderades den regionala miljöövervakningen och flera samordnade s.k. gemensamma del-program utvecklades. De nya regionala del-programmen gäller 2009–2014. Av de gemensamma delprogram som har utvecklats finns ett antal som berör fåglar. Genom att flera län övervakar samma parametrar kan en gemensam utvärde-ring vara av stort värde även för en nationell bedömning. I vissa fall behöver den nationella övervakningen komplettera ett gemensamt delprogram för att ge en nationell bild av tillståndet. För ett antal av de gemensamma delpro-grammen kommer data att vara av vikt för internationell rapportering och för uppföljning av miljömålen. En del av programmen är fortfarande under utveckling.
4.2.2 Strandängsfåglar
Syftet med ett samordnat program är att få en nationell övervakning av fåglarna i denna naturtyp samtidigt som programmet tillgodoser data-behov för länens uppföljning. För de ökade rapporteringskraven kopplat till Fågeldirektivet kommer data från programmet att ha betydelse.
Kustlänen i södra Sverige har sedan tidigare genomfört inventeringar av fåglar på havsstrandängar och strandängar vid insjöar. Nu samordnas dessa inventeringar. I första steget sammanställs befintligt material för uppskattning av populationstrender för ingående arter på nationell nivå (för natur typen
strandängar). Samtidigt undersöks vilken säkerhet uppskattade trender har, och hur säkerheten påver-kas av att inventeringar samordnas. Syftet är också att samordna inventeringarna i tid, så att alla om möjligt inventerar samma år.
Inom uppföljning av skyddade områden ingår strand ängsfåglar som obligatorisk parameter för strandängshabitat av viss storlek.
Organisation: Projektledaren finns vid länsstyrelsen i Skåne län. Varje län inventerar sina strandängar. Bedömning: Det gemensamma delprogrammet till-sammans med inventeringar inom uppföljningen av skyddade områden bedöms ge en god bild av strand-ängspopulationerna även nationellt.
Programmet är delvis under utveckling. I nuvarande skede har sam-ordnade inventeringar ej inletts och arbete pågår med sammanställning av befintliga data.
4.2.3 kustfåglar i Bottniska viken
Syftet med det samordnade programmet är att övervaka beståndsutvecklingen av häckande kust- och skärgårds-fågel i Bottniska viken. Programmet omfattar årliga inventeringar av kustfåglar i dels fasta rutor, dels i rör-liga stickprov.
Organisation: De fyra länen längs norrlandskusten (Norrbottens, Väster bottens, Västernorrlands samt Gävleborgs län) samarbetar i det gemensamma del-programmet. Fältarbetet genomförs av konsulter och lokala ornitologer.
Bedömning: Data från programmet kommer att ha betydelse bl.a. för de ökade rapporteringskraven i Fågeldirektivet. Ett utbyggt program med täckning av
samtliga kustlän skulle därtill ge underlag för rapportering till de indikatorer som är under framtagande inom OSPAR. Även för den biogeografiska upp-följningen kommer kustfågelövervakningen att spela en viktig roll.
Förutom nämnda norrlandslän inventerar de flesta kustlänen i Sverige kustfåglar, men med olika typer av stationsnät och variation av design. Kust-fågelövervakningen bör samordnas för hela kusten. I ett förslag till nationell kustfågelövervakning (underlag 2) föreslås en kombination av nationell och regional finansiering. Detta förslag bör vidareutvecklas för att kunna tas i drift när nästa regionala programperiod startar 2015. Den slutliga utformningen av programmet bör även ta hänsyn till behov från biogeografisk uppföljning och uppföljning av skyddade områden.
4.2.4 insjöfåglar
I Mälaren, Vänern och Vättern inventeras årligen sjö-fåglar på fågelskär.
Syftet är att översiktligt följa
populations-utvecklingen hos sjöfåglarna på fågelskären, speciellt kartlägga och följa förekomsten av nationellt röd-listade arter och arter upptagna i bilaga 1 till EU:s Fågeldirektiv (särskilt skyddsvärda arter), översiktligt följa eventuella miljö- och biotopförändringar och fåg-larnas reaktion på dessa, kunna bedöma olika lokalers och områdens betydelse för olika sjöfåglar, få aktuellt underlagsmaterial för naturvårdsplanering på olika nivåer samt för miljö konsekvensbeskrivningar.
Organisation: För varje sjö finns en projektledare som organiserar inventeringarna. Fältarbetet genomförs av arvoderad personal. Dessutom finns en projekt ledare för samordningen i det gemensamma delpro-grammet.
Bedömning: Dataunderlaget kan användas som en del av en nationell bedöm-ning av kust- och skärgårdsfåglar.
4.2.5 Fåglar i fjällen
Syftet är att övervaka den biologiska mångfalden i fjäl-len. Att kunna påvisa trender och se hur fågelpopu-lationer fluktuerar med tiden ur regionalt perspektiv. Syftet är också att försöka koppla olika fågelarters antalsförändringar över tid mot klimatförändringar. För detta ändamål anses fjällfåglar vara bra indikatorer pga. den för klimatförändringar känsliga miljön.
Innehåll: En strategi för det gemensamma delprogram-met håller på att tas fram. Där föreslås ökade insatser för att inventera befintliga standardrutter i fjällområdet (vilket dessutom föreslås i denna översyn genom extra medel till Svensk fågeltaxering).
Som komplement föreslås data från LUVRE:s linje-taxeringar (Väster bottens län), Ånnsjöns fågelstations fjällrutter (Jämtlands län) och Dalarnas läns egna fjällrutter.
Organisation: Fjällänen (Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas län) samarbetar och har uppdragit åt Lunds universitet att ta fram en strategi. Bedömning: Detta delprogram ger en bra förstärkning av dataunderlag för fjällanknutna fåglar, till exempel till indikatorn Fåglar i fjällen. Data kommer också att kunna bidra vid analys av effekter av klimatförändringar i fjällen. Insjöfåglar
4.3 Åtgärdsprogram för hotade arter
Ett åtgärdsprogram för en hotad art är ett vägledande dokument, som fast-ställs av Naturvårdsverket. Naturvårdsverket beslutar vilka arter som ska få åtgärdsprogram, och länsstyrelserna tar fram programmen. Många av de hotade arterna finns bara kvar på några få ställen i landet och varje läns-styrelse får huvudansvar för vissa arter som finns i deras län. Programmen tas fram i samverkan med andra myndigheter och aktörer. ArtDatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet har en viktig roll med sin kunskap om hotade arter.
Ett åtgärdsprogram ska innehålla
• översikt av kunskaperna om den hotade arten, artgruppen eller naturtypen • konkreta åtgärder som behövs för att bevara den • fördelning av ansvar • finansieringsplan • plan för uppföljning
Programmen genomförs under 2–5 år, men oftast är den tiden för kort för att säkra en återhämtning. Därför planerar Naturvårdsverket för fortsatta insat-ser efter utvärdering av programmen. När fortsatta eller justerade insatinsat-ser behövs revideras programmen.
det finns nu 13 st åtgärdsprogram för hotade fågelarter, samt beslut om att ta fram ytterligare 4 st (jan 2012).
Fåglar
Fjällgås Anser erythropus ÅGP 2011–2015 Ängshök Circus pygarus ÅGP 2011–2015
Jaktfalk Falco rusticolus Revidering av äldre ÅGP pågår Pilgrimsfalk Falco peregrinus ÅGP 2011–2015
Vitryggig hackspett Dendrocopos leucotos Revidering av äldre ÅGP pågår Kornknarr Crex crex ÅGP 2007–2011
Fältpiplärka Anthus campestris Revidering av äldre ÅGP pågår Kornsparv Miliaria calandra ÅGP 2006–2010
Skräntärna Sterna caspia ÅGP 2007–2011 Sydlig kärrsnäppa Calidris alpina schinzii ÅGP 2010–2014 Havsörn Haliaeetus albicilla ÅGP 2009–2013 Kungsörn Aquila chrysaetos ÅGP 2011–2015 Dubbelbeckasin Gallinago media ÅGP 2006–2009 Ortolansparv Emberiza hortulana Beslut om att ta fram ÅGP Svartbent strandpipare Charadrius alexandrinus Beslut om att ta fram ÅGP Rödspov Limosa limosa Beslut om att ta fram ÅGP Brushane Philomachus pugnax Beslut om att ta fram ÅGP
Bedömning: Uppföljningen inom åtgärdsprogrammen är mycket beroende av finansieringen via anslag, som under senare år har minskat starkt. För mer säll-synta arter är dessa artspecifika program särskilt viktiga, eftersom sällsäll-synta arter inte fångas upp av de mer generella miljöövervakningsprogrammen. Inom miljöövervakningen prioriteras databehov för miljömålsuppföljning och internationell rapportering, och vanligare arter ger ett stabilare underlag för detta ändamål.
Havsörn övervakas dock inom miljöövervakningen, men främst för att följa miljögiftsbelastningen i marina områden. Den nationella övervakningen finansierar merparten, men även Naturhistoriska riksmuseet och länsstyrel-serna (medel från regional miljöövervakning samt skötselanslag) bidrar.
Uppföljningen bedöms för andra fågelarter än havsörn i åtgärdsprogram-men inte vara tillfredställande. Under rådande finansieringssituation finns en uppenbar risk att uppföljningen inte kan utföras i den utsträckning som behövs.
Kungsörn övervakas inom ramen för rovdjursinventeringen. Här finns ett stort ideellt engagemang med lokala föreningar och ornitologer som bidrar.
4.4 Uppföljning av skyddade områden
För att följa upp skötseln och uppsatta bevarandemål inom skyddade områ-den har ett enhetligt system för detta utformats. Uppföljningen av arter och naturtyper inom Natura 2000-områden och inom andra skyddade områden sker i länsstyrelsens regi. Inom respektive naturtyp han man specificerat viss uppföljning som obligatorisk (del A), vissa parametrar är frivilligt att följa upp (del B), medan andra (ej skötselrelaterade strukturer respektive typiska arter, del C) ingår i generell övervakning som Naturvårdsverket ansvarar för. Bedömning: Insamlingsmetoderna är ofta anpassade till just syftet att kon-trollera om ett mål är uppfyllt. Inte för att skapa långsiktiga trender. I vissa fall kan data användas i ett bredare syfte. Detta gäller framförallt data som samlas in inom den obligatoriska delen, som vad gäller fåglar främst berör strandängsfåglar på havsstrandängar och fuktängar, samt arterna pilgrimsfalk, jaktfalk och fältpiplärka. Eventuellt kan skärgårdsfåglar bli inkluderade i den obligatoriska uppföljningen om nationell miljöövervakning av denna artgrupp startar.
4.5 Biogeografisk uppföljning – delsystem fåglar
Inom Naturvårdsverket pågår ett projekt för att utreda vilka ytterligare data-behov som finns för att Sverige ska kunna rapportera enligt krav i Art- och habitatdirektivets kapitel 17. Projektet är indelat i olika delsystem som utreder olika artgrupper eller naturtyper. Inom ett delsystem påbörjades i december 2011 en utredning av behovet av fågeldata. En slutrapport ska levereras under
