Leder tidig start av aktiv
slutextensionsträning till ökad
främre laxitet i knäleden efter främre
korsbandsrekonstruktion?
Max Bredenberg
GYMNASTIK- OCH IDROTTSHÖGSKOLAN Självständigt arbete avancerad nivå 2014 Magisterarbete i idrottsvetenskap med inriktning idrottsmedicin
Handledare: professor och leg sjukgymnast Suzanne Werner (PhD) leg sjukgymnast Christina Mikkelsen(PhD) Examinator: professor Mats Börjesson
Does early start of active extension
exercises lead to increased anterior
laxity in the knee joint after anterior
cruciate ligament reconstruction?
Max Bredenberg
THE SWEDISH SCHOOL OF SPORTS AND HEALTH SCIENCES Master Degree Project2014
Supervisors: Suzanne Werner (PhD) Christina Mikkelsen (PhD)
Sammanfattning
Syfte
Syftet var att utvärdera om aktiv slutextension i knäleden kan påbörjas direkt postoperativt utan risk för ökad främre knälaxitet efter främre korsbandsrekonstruktion. Ett annat syfte var att ta reda på vilket sätt rörelseomfånget i knäleden påverkas av omedelbar aktiv
slutextensionsträning efter främre korsbandsrekonstruktion.
Metod
Undersökningen är en prospektiv, randomiserad, kontrollerad studie baserad på data insamlade från 30 patienter (14 män och 16 kvinnor) som genomgått främre
korsbandsrekonstruktion på Capio Artro Clinic. Deltagarna lottades till att utföra ett av två postoperativa hemträningsprogram, antingen gruppen med ”passiv slutextension”
(kontrollgrupp) n=15, eller gruppen med ”aktiv slutextension” (interventionsgrupp) n=15. Materialet insamlades med början i mars 2013 och avslutades i december 2013.
Utvärderingen genomfördes preoperativt, direkt postoperativt samt fyra månader postoperativt. Främre knäledslaxitet mättes med KT-1000 laxitetsmätare och knäledsrörligheten mättes med goniometer med lång skänkel.
Resultat
Ingen signifikant skillnad förelåg mellan grupperna vid mätning av främre knälaxitet preoperativt, direkt postoperativt samt 4 månader postoperativt. Ingen signifikant skillnad kunde uppmätas mellan grupperna avseende flexion och extension fyra månader
postoperativt.
Slutsats
Aktiv knäextension i form av statiska quadricepskontraktioner och raka benlyft kan utföras direkt postoperativt efter främre korsbandsrekonstruktion med hamstringsgraft utan risk för ökad främre knälaxitet. Det krävs dock en större studie med fler patienter för att säkerställa power
Nyckelord
Abstract
Aim
The aim of this study was to evaluate if active knee extension exercises can be done early after anterior cruciate ligament reconstruction without risking increased anterior laxity in the knee joint. A second aim was to find out in what way the range of motion in the knee joint would be affected when performing immediate active extension exercises after anterior cruciate ligament reconstruction.
Method
The design of this investigation was a randomized controlled trial based on data collected from 30 patients (14 men and 16 women), which underwent anterior cruciate ligament reconstruction at Capio Artro Clinic. The participants were randomly allocated to one of two postoperative home exercise programs, either the group “ passive extension” (control group) n=15, or the group “ active extension” (intervention group) n=15. The data was collected from March 2013 to December 2013. The measurements were made pre-operatively, immediately post-operatively and four months post-operatively. Anterior knee laxity was measured using a KT-1000 arthrometer, and knee range of motion was evaluated using a goniometer with long arms.
Results
There were no significant differences between the two groups regarding anterior knee laxity when measured pre-operatively, immediately operatively and four months
post-operatively. No significant differences were found when measuring knee flexion and extension pre- and 4 months post-operatively.
Conclusion
Active knee extension exercises such as isometric quadriceps contractions and straight leg raises can be safely performed immediately after anterior cruciate ligament reconstruction using autologous hamstring tendon without any risk of increased anterior knee laxity. There is however a need for future studies where more patients are included to achieve full power.
Keywords: ACL reconstruction, Anterior tibial translation, Knee extension, KT-1000
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1 1.1 Främre korsbandsruptur ... 1 1.2 Operationsmetod ... 1 1.3 Knäledens laxitet ... 2 1.4 Knäledens rörelseomfång ... 2 1.5 Postoperativ rehabilitering ... 3 1.6 Syfte ... 4 1.7 Frågeställningar ... 42. Material och metod ... 5
2.1 Studiedesign ... 5
2.2 Deltagare ... 5
2.3 Behandling ... 6
2.3.1 Operationsteknik vid främre korsbandsrekonstruktion ... 6
2.3.2 Hemträningsprogram ... 7
2.3.3 Rehabilitering ... 8
2.4 Genomförande ... 8
2.4.1 Mätning av laxitet i knäleden ... 8
2.4.2 Mätning av rörlighet i knäleden ... 9
2.5 Powerberäkning ... 9 2.6 Statistik ... 10 2.7 Etiskt tillstånd ... 10 3. Resultat ... 11 4. Diskussion ... 14 5. Slutsats ... 18 6. Käll- och litteraturförteckning ... 19 Bilaga 1 Träningsdagbok Bilaga 2 Rehabprotokoll
Bilaga 3 Brev till patient för medgivande Bilaga 4 Tabell KT-1000-mätningar Bilaga 5 Käll- och litteratursökning
1
1. Inledning
1.1 Främre korsbandsruptur
Total främre korsbandsruptur är en allvarlig knäskada, som kan leda till att den skadade individen tvingas avbryta sin idrottskarriär eller begränsa sitt motionsutövande. Skadan
förekommer framförallt inom aktiviteter där det ställs höga krav på knäledens stabilitet. Enligt Svenska korsbandsregistrets årsrapport (2012) drabbar de flesta främre korsbandsrupturerna utövare av framförallt fotboll följt av alpin skidåkning och innebandy. I Sverige ligger incidensen av främre korsbandsskada på cirka 80/100 000 invånare/år vilket medför att cirka 5800 individer drabbas årligen. Ungefär hälften av dessa individer behandlas med operation (främre korsbandsrekonstruktion) och rehabilitering och den andra hälften behandlas utan kirurgi med enbart rehabilitering (Frobell, Lohmander & Roos 2007).
Risken att drabbas av en främre korsbandsskada är ca 2-5 gånger större hos kvinnor jämfört med män beroende på ålder och aktuell idrottsaktivitet (Prodromos, Han, Rogowski, Joyce & Shi 2007; Renström, Ljungqvist, Arendt, Beynnon, Fukubayashi, Garrett, Georgoulis, Hewitt, Johnson, Krosshaug, Myklebust, Roos, Roos, Schamsch, Schultz, Werner, Wojtys &
Engebretsen 2008).
Under 2012 utfördes 3391 primära korsbandsrekonstruktioner i Sverige med en medelålder på 27 år för män och 26 år för kvinnor (Svenska korsbandsregistret årsrapport 2012). Målet med en främre korsbandsrekonstruktion är att återskapa funktionell stabilitet i knäleden för att underlätta optimal knäfunktion samt att förebygga risken för sekundära skador som menisk- och broskskador (Barenius, Forssblad, Engström & Eriksson 2012). Barrack, Bruckner, Kneisl, Inman & Alexander (1990) visade i en studie omfattande icke operativt behandlade patienter med främre korsbandsskada att de flesta patienter, som ville kunna återgå till en mer krävande idrottslig nivå, behövde genomgå kirurgisk behandling.
1.2 Operationsmetod
Olika operationsmetoder används vid en främre korsbandsrekonstruktion där graft (senan som ersätter det trasiga främre korsbandet) tagen antingen från patellarsenan eller från
2 hamstringsmuskulaturen är de vanligaste. Det senaste decenniet har hamstringsgraftet blivit det mest använda bland annat p.g.a. minskade tagställesbesvär samt lägre incidens av
knäartros jämfört med patellarsenegraftet (Holm, Oiestad, Risberg & Aune 2010;
Princzewski, Lyman, Salmon, Russell, Roe & Linklater 2007). Idag utförs 98 procent av alla främre korsbandsrekonstruktioner i Sverige med hamstringsgraft (Svenska korsbandsregistret årsrapport 2012).
1.3 Knäledens laxitet
För att testa främre korsbandets funktion är undersökning av främre knäledslaxitet
betydelsfull. Manuellt kan t ex Lachman test användas för att bedöma främre korsbandsskada. Med knäleden i 30° flexion utförs en främre draglåderörelse av tibia i förhållande till femur (Bahr & Maehlum 2004). Knäledens laxitet kan även fastställas objektivt bl.a. med hjälp av en KT-1000 laxitetsmätare (MEDmetric, San Diego, CA, USA) som ofta används kliniskt samt inom forskning i samband med utvärdering av det främre korsbandet. Apparaten mäter den anteriora och posteriora laxiteten i knäleden i millimeter. En sidoskillnad på > 3mm definieras generellt sett som patologiskt ökad anterior knälaxitet vilket tyder på att det föreligger en främre korsbandsskada (Daniel, Stone, Sachs & Malcom 1985). KT-1000 laxitetsmätare har visat sig ha både god reliabilitet (Ballantyne, French, Heimsoth,
Kachingwe, Lee & Söderberg 1995; Robnett, Riddle & Kues 1995; Sernert, Kartus, Köhler, Ejerhed & Karlsson 2001) och validitet (Pugh, Mascarenhas, Arneja, Chin & Leith 2009). En förutsättning för att erhålla så tillförlitliga mätresultat som möjligt är att samma testperson utför alla mätningar samt att den personen har stor erfarenhet av att använda KT-1000 laxitetsmätare (Ballantyne et al. 1995; Robnett et al. 1995; Sernert et al. 2001).
Det finns även andra, noggrannare mätinstrument, som även kan mäta knälaxitet i flera
dimensioner (Highenbroten, Jackson & Meske 1989) ex.vis Radiostereometric analysis (RSA) och Genucom.
1.4 Knäledens rörelseomfång
Försämrad knäextension leder vanligtvis till fler symtom jämfört med försämrad knäflexion och har rapporterats vara förenat med patellofemoral smärta, svaghet i quadriceps och generellt nedsatt knäfunktion (Sachs, Daniel, Stone & Garfein 1989). Shelbourne och Nitz
3 (1990) fann även att nedsatt knäextension är skadlig avseende patientens förmåga att kunna återgå till sin idrott. Nedsatt knäflexion medför även svårighet att gå nedför trappor, böja på knäna och stå på knä.
För manuell mätning av extension och flexion i knäleden är goniometern ett vanligt använt instrument och tillåter sjukgymnasten inte bara att mäta nedsättningar i rörelseomfång utan också att vägleda behandlingsåtgärder och att följa effektiviteten av dessa (Gajdosik & Bohannon 1987). Goniometern har visat sig ha hög reliabilitet och validitet vid mätning av knäledens extension och flexion (Brosseau, Balmer, Tousignant et al. 2001) speciellt då man använder en goniometer med långa skänklar (Jagodzinski, Kleeman, Angele, Schönhaar, Iselborn, Mall & Nerlich 2000).
1.5 Postoperativ rehabilitering
Ett välplanerat postoperativt rehabiliteringsprogram anses vara lika viktigt för det kliniska slutresultatet efter en främre korsbandsrekonstruktion som det kirurgiska ingreppet i sig. Rehabiliteringen syftar översiktligt till att återställa rörligheten i knäleden, återfå god lårmuskelstyrka samt förbättra koordination och funktion så fort som möjligt utan att skada det rekonstruerade korsbandet (Järvinen, Natri, Lehto & Kannus 1995; Shelbourne & Nitz, 1990).
Postoperativ immobilisering av knäleden kan leda till nedsatt rörelseomfång, muskelhypotrofi och nedsatt knäfunktion (Shelbourne & Patel 1999). Under de första postoperativa veckorna efter en främre korsbandsrekonstruktion följer patienten ett hemträningsprogram innehållande övningar med målsättningen att förhindra artrofibros, minska smärta och svullnad, öka rörlig-heten i knäleden samt förbättra lårmuskelstyrka och neuromuskulär kontroll (Chipchase and Brumby 2001; De Carlo, Klootwyk & Oneacre 2000; Podesta, Magnusson & Gillette 2001).
Av tradition har man postoperativt varit försiktig med att låta patienten hyperextendera sin knäled i förhoppning om att undvika överdriven belastning på det läkande främre korsbands-graftet (Wright, Preston, Fleming, Amendola, Andrish, Bergfeld, Dunn, Kaeding, Kuhn, Marx, McCarty, Parker, Spindler, Wolcott, Wolf & Williams 2008). Flera författare har rapporterat att s. k. open kinetic chain-övningar kan leda till att det främre korsbandsgraftet töjs ut (Heijne och Werner 2007; Bynum, Barrack & Alexander 1995). Heijne och Werner (2007) visade att för tidig träning av sittande knäextension kan resultera i ökad främre knälaxitet och Muneta, Sekiya, Ogiuchi, Yagashita, Yamamoto & Shinomiya (1998)
4 rapporterade att omedelbar aggressiv extensionsträning efter främre korsbandsrekonstruktion med hamstringsgraft skulle kunna medföra en ökad knälaxitet. Andra författare (Christensen, Goldfine & West 2013; Isberg, Faxén, Brandsson, Eriksson, Kärrholm & Karlsson 2006; Shaw, Williams & Chipchase 2005; Shelbourne, Klootwyk, Wilckens & De Carlo 1995) har inte kunnat påvisa någon risk med ökad främre knälaxitet vid tidig aktiv extensionsträning efter främre korsbandsrekonstruktion.
Eftersom konsensus saknas avseende detta har Capio Artro Clinics nuvarande postoperativa hemträningsprogram efter främre korsbandsrekonstruktion ett försiktigt upplägg, där patienten inte tillåts att aktivt extendera knäleden fullt ut.
Målsättningen med den föreliggande prospektiva randomiserade interventionsstudien är att undersöka om aktiv extensionsträning kan utföras direkt postoperativt utan att riskera uttöjning av det främre korsbandsgraftet. Vid aktiv slutextension aktiveras
quadricepsmuskulaturen vilken spelar en viktig roll för knäfunktionen (Bodor 2001; Hughes & Watkins 2006; Shaw et al. 2005). Resultatet av denna studie skulle därför kunna bidra till en effektivisering av det nuvarande hemträningsprogrammet.
1.6 Syfte
Syftet med denna undersökning var att utvärdera om aktiv slutextension i knäleden kan påbörjas direkt postoperativt efter främre korsbandsrekonstruktion med hamstringsgraft utan risk för ökad främre knälaxitet.
1.7 Frågeställningar
1. Påverkar omedelbar aktiv slutextensionsträning främre knälaxitet efter främre korsbandsrekonstruktion med hamstringsgraft?
2. Påverkas rörelseomfånget av omedelbar aktiv slutextensionsträning efter främre korsbandsrekonstruktion med hamstringsgraft? I så fall på vilket sätt?
5
2. Material och metod
2.1 Studiedesign
Denna undersökning är en prospektiv randomiserad kontrollerad studie. Den är baserad på insamlat material från patienter som planerats för samt genomgått främre
korsbandsrekonstruktion med hamstringsgraft på Capio Artro Clinic under perioden mars 2013 till december 2013.
2.2 Deltagare
Inklusionskriterier var män och kvinnor i åldrarna 18-45 år med unilateral primär främre korsbandsruptur; opererade med graft från m.semitendinosus; inga symtom på korsbands-skada i den kontralaterala knäleden; accepterat postoperativa rehabilitering på Capio Artro Clinic.
Exklusionskriterier var revision efter tidigare främre korsbandsrekonstruktion; kontralateral främre korsbandsruptur/främre korsbandsrekonstruktion; opererade med annat graft än m. semitendinosus; andra ligamentskador i knäleden oavsett ben behandlade i samband med den främre korsbandsrekonstruktionen; genomgått mikrofrakturering alternativt menisksutur i samband med den främre korsbandsrekonstruktionen; gonartros; och patienter som ville genomföra sin postoperativa rehabilitering på annan klinik än Capio Artro Clinic.
Av 125 patienter som stod inplanerade för främre korsbandsrekonstruktion på Capio Artro Clinic från mars 2013 till augusti 2013, exkluderades 65 enligt studiens inklusions- och exklusionskriterier. Sextio patienter tillfrågades konsekutivt om deltagande i studien i
samband med ett preoperativt inskrivningsbesök på kliniken. Av dessa tackade 35 nej och 33 ja till att deltaga i undersökningen (18 kvinnor, 15 män). De 33 försökpersonerna lottades antingen till gruppen med ”passiv slutextension” (kontrollgrupp) eller gruppen med ”aktiv slutextension” (interventionsgrupp) i block om fyra.
Av de 33 accepterat deltagande med informerat samtycke exkluderades tre patienter (2 kvinnor och 1 man) efter studiens start pga att en patient menisksuturerades, en blev inte utvärderad pga frånvaro av testperson samt en ådrog sig en hälseneruptur. Totalt kvarstod
6 således 30 patienter, 16 kvinnor och 14 män. För beskrivning av patienternas karaktäristika se tabell 1. Tabell 1. Patientkaraktäristika. Variabel Passiv extension (n= 15) Aktiv extension (n= 15) Totalt (n= 30) Kön Män (n) 7 7 14 Kvinnor (n) 8 8 16
Ålder vid operation, år M/SD 33,07/8,94 28,80/8,41 30,93/8,80 Md(range) 36 (19-43) 26 (19-42) 29 (19-43) Tid från op till utvärdering, dagar
M/SD 115,5/5,17 116,0/5,94 115,7/5,48 Md(range) 116(105-127) 116(106-124) 116(105-127) Skadat knä är höger n(%) 10 (67) 8 (53) 18 (63) Etiologi Alpin skidåkning n(%) 6 (40) 5 (33) 6 (37) Fotboll n(%) 3 (20) 2 (13) 5 (17) Innebandy n(%) 2 (13) 1 (7) 3 (10) Handboll n(%) 0 (0) 2 (13) 2 (7) Kampsport n(%) 1 (7) 1 (7) 2 (7) Volleyboll n(%) 0 (0) 1 (7) 1 (3) Vågsurfing n(%) 0 (0) 1 (7) 1 (3) Gymnastik n(%) 0 (0) 1 (7) 1 (3) Annat n(%) 2 (13) 1 (7) 3 (10) 2.3 Behandling
2.3.1 Operationsteknik vid främre korsbandsrekonstruktion
Operationen inleddes med en diagnostisk artroskopi. Därefter skördades semitendinosus-graftet genom en 3-4 cm lång incision över pes anserinus med en senstripper. Främre
kors-7 bandsresterna rensades bort och tibiatunneln borrades med hjälp av borrguide genom samma incision. Graftet preparerades och tripplades alternativt fyrdubblades. Därefter borrades femurtunneln med borrguide genom tibiatunneln alternativt via en anteromedial portal. Graftet drogs på plats och fixerades med *EndoButton CL (Smith & Nephew, Andover, MA,USA). Därefter kontrollerades **isometrin. Den distala fixationen utfördes med malleolarskruv eller skruv och bricka. Avslutningsvis suturerades incisionerna lagervis. *”Fixationsankare” **Längdförhållandet
2.3.2 Hemträningsprogram
Vid inskrivningsbesöket fick patienterna både skriftlig och praktisk genomgång av det hemträningsprogram, som de lottats till (se tabell 2). Programmet genomfördes sedan fyra gånger dagligen i fyra veckor med start dagen efter operationen. Repetition av
hemprogrammet utfördes en vecka efter operationen i samband med start av sedvanlig sjukgymnastledd postoperativ poliklinisk rehabilitering på Capio Artro Clinic. Ett SMS skickades dagligen till varje patient under träningsperiodens fyra veckor med påminnelse om att de skulle utföra sin träning. Patienterna fick även föra träningsdagbok i form av ett
rutsystem, där de kryssade i en ruta för varje enskilt träningspass de utfört (se bilaga 1).
Tabell 2. Träningsövningar för respektive grupp.
Grupp "Passiv extension" Grupp "Aktiv extension"
1. Släpcykling 1. Släpcykling
2. Passiv knäextension 2. Passiv knäextension 3. Sittande knäflexion 3. Sittande knäflexion 4. Benlyft med semiflekterat knä 4. Benlyft med rakt knä* 5. Rakt benlyft i abduktion 5. Rakt benlyft i abduktion 6. Rakt benlyft i extension 6. Rakt benlyft i extension 7. Rakt benlyft i adduktion 7. Rakt benlyft i adduktion 8. Magliggande bencurl 8. Magliggande bencurl 9. Tåhävningar 9. Tåhävningar
10. Stående tyngdöverföringar 10. Stående tyngdöverföringar
11. Aktiv extension/statisk q-cepsspänn**
* 3ggr 5-10reps 2ggr/dag **3ggr 10reps 2ggr/dag
8
2.3.3 Rehabilitering
Patienterna rehabiliterades enligt Capio Artro Clinics riktlinjer efter främre korsbands-rekonstruktion (se bilaga 2). Riktlinjerna innefattade tillåten full belastning och fullt rörelse-omfång postoperativt. Closed-chain övningar tilläts direkt efter operationen. Open-chain övningar med belastning inom 90-30 grader flexion påbörjades efter sex veckor och open-chain övningar i hela rörelseomgånget var tillåtet efter tre månader. Ingen ortos
(rörelsebegränsande skena) användes. Löpning påbörjades 3-4 månader postoperativt och återgång till idrott skedde då patienten bedömdes ha återfått funktionell stabilitet i form av god styrka, koordination och balans, dock tidigast sex månader postoperativt.
2.4 Genomförande
Patienterna mättes med KT-1000 avseende knäledslaxitet preoperativt, direkt postoperativt under narkos samt fyra månader postoperativt. Knäledernas rörelseomfång mättes
preoperativt samt fyra månader postoperativt. Samma sjukgymnast utförde samtliga
mätningar. Rehabiliteringsträningen i klinik sköttes av erfarna sjukgymnaster på Capio Artro Clinic med start en vecka postoperativt.
2.4.1 Mätning av laxitet i knäleden
Främre och bakre knälaxitet mättes med objektiv laxitetsmätare, KT-1000 (MEDmetric Corp, San Diego, CA, USA)(figur 1). Det är ett av de vanligaste mätinstrumenten vid utvärdering av patienter med främre korsbandsskador. En sidoskillnad större än 3 mm definieras som ökad (patologisk) främre knälaxitet (Daniel et al. 1985).
Patienten placerades i ryggliggande med båda benen på ett lårstöd i 30 graders knäflexion. Ett fotstöd samt en fixationsrem runt låren bibehöll benen i neutral position under testet. Armarna placerades utmed kroppen och patienten ombads att slappna av. Mätapparaturen placerades över patella och tibia och justerades så att den var centrerad över ledspringan. Därefter fästes apparaturen på patientens underben med två kardborreband, proximalt och distalt.
Instrumentet kalibrerades till nolläget inför varje enskild mätning. Först testades den friska knäleden och sedan den involverade. Ett medelvärde av tre mätningar registrerades för varje knäled med en kraft dels på 30lb (ca 14kg) och dels där mätpersonen manuellt maximalt tog
9 ut främre laxitet . Knälaxiteten angavs i millimeter. Mätningarna utfördes av en och samma erfarna sjukgymnast på Capio Artro Clinic som testats avseende intrareliabilitet vid mätningar vid tre olika testtillfällen inom en vecka på höger knä, r=0,949, samt vänster knä, r=0,984 (Mikkelsen 2006). Testaren hade inte tillgång till tidigare mätvärden samt visste inte vilken grupp patienterna tillhörde då hon utförde mätningarna.
Figur 1. Laxitetsmätning med KT-1000 arthometer
2.4.2 Mätning av rörlighet i knäleden
Båda knäledernas rörelseomfång mättes med goniometer med lång skänkel preoperativt samt fyra månader postoperativt av samma erfarna sjukgymnast på Capio Artro Clinic. Först testades den friska knäleden, sedan den involverade. Patienten placerades i ryggliggande och flexionen mättes när hans/hennes häl aktivt förts så nära sätet som möjligt utan hjälp av armarna. Extensionen mättes passivt genom att sjukgymnasten lyfte patientens häl.
2.5 Powerberäkning
Den genomsnittliga laxiteten, mätt med KT-1000 laxitetsmätare med 30 lb dragkraft, i ett annat material sex månader efter operation, uppmättes till 3,3 mm med en spridning på 1,25. Utifrån följande förutsättningar: en signifikansnivå på 5 procent, en power på 0,85 och att en
10 genomsnittlig skillnad på 1 mm kan accepteras, vilket kan översättas till en effektstorlek på 0,80, krävs 29 personer i varje grupp.
Föreliggande studie är en del av ett större arbete och är att betraktas som en interimsanalys där 15 personer vardera i grupperna inkluderats. Data från denna grupp rapporteras i denna studie.
2.6 Statistik
Samtliga variabler summerades med vanlig deskriptiv statistik som frekvens, medelvärde och spridning (SD). Variablerna från laxitetsmätningen var approximativt normalt fördelade medan flexions- och extensionvariablerna var både negativt och positivt snett fördelade. Laxitetsvariablerna analyserade således med parametrisk variansanalys (ANOVA) för
upprepade mätningar, medan de andra typerna analyserades med icke-parametriskt Mann-Whitney U test. Pearsons χ2-test användes vid analys av skillnader i fördelning av kategoriska variabler som opererat knä (vänster/höger). Om en förväntad cellfrekvens var mindre än 5 ersattes χ2-testet med Fishers exakta test.
I Anovan ingick tre upprepade eller beroende variabler (tid, knä och kraft vid mätningen dvs. 30 lb eller manuellt max) och en oberoende (grupp). I variansanalysen uppträder skillnader mellan grupperna som interaktionseffekter, t. ex. grupp*knä*tid, som ansågs vara den analys som besvarade den primära frågeställningen enligt ovan. Eftersom mätningar gjordes vid tre tillfällen (preoperativt, direkt efter operation och fyra månader efter operationen) noterades både lineära och kvadratiska effekter. Den starkaste av dessa användes för att uttrycka den observerade effekten. Vid den icke-parametriska analysen beräknades skillnader mellan opererat, dvs. det skadade och icke-opererat knät. Sedan analyserades skillnader mellan grupperna vid varje tidpunkt. I samtliga analyser användes en signifikansnivå på 5 procent (två-svansat).
2.7 Etiskt tillstånd
Etisk ansökan till regionala etikprövningsnämnden i Stockholm inlämnades, och godkändes innan studiens start. Informerat samtycke erhölls från samtliga inkluderade patienter (se bilaga 3).
11
3. Resultat
Resultatet av laxitetsmätningen (figur 1a och 1b) visade ingen signifikant skillnad mellan grupperna vid mätning av preoperativt, direkt postoperativt samt 4 månader postoperativt [F(1, 28)= <1,00; p= 0,840]. Ingen signifikant skillnad kunde noteras om hänsyn togs till kraften vid laxitetsmätningen [F(1, 28)= <1,0; p= 0,866].
Som kan noteras såg förloppen olika ut för det opererade och icke-opererade knät. En påtaglig kvadratisk effekt noterades för det opererade knät medan det icke-opererade knät hade ett klart lineärt förlopp [F(1, 28)= <185,28; p< 0,001].
Figur 2a. KT-1000 30 lb. Främre knälaxitet mätt i mm preoperativt, direkt postoperativt
samt fyra månader postoperativt. Grupp A= Passiv extension; Grupp B= Aktiv extension; op= opererat knä; samt icke-op= icke-opererat knä.
0 2 4 6 8 10 12
Preop Direkt, postop 4 mån, postop
L ax it et i mm KT-1000, 30 lb A, op A, icke-op B, op B, icke-op
12
Figur 2b. KT-1000 manuellt max. Främre knälaxitet mätt i mm preoperativt, direkt
postoperativt samt fyra månader postoperativt. Grupp A= Passiv extension; Grupp B= Aktiv extension; op= opererat knä; samt icke-op= icke-opererat knä.
De två gruppernas samtliga KT-1000-mätningar kan ses i tabell 3, bilaga 4.
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18
Preop Direkt, postop 4 mån, postop
L ax it et i mm KT-1000, max A, op A, icke-op B, op B, icke-op
13
Figur 3a. Knäflexion i grader mätt med goniometer preoperativt samt fyra månader
post-operativt. Grupp A= Passiv extension; Grupp B= Aktiv extension; op= opererat knä; samt icke-op= icke-opererat knä.
Som framgår av figur 3a och 3b förelåg ingen signifikant skillnad vid någon tidpunkt mellan rörligheten i flexion och extension preoperativt (z= 0,70, p= 0,512 för flexion; eller z= 1,37, p= 0,325 för extension) eller postoperativt (z= 0,07, p= 0,967 för flexion; eller z= 0 0,48, p= 0,713 för extension). 130 135 140 145 150 Preop 4 mån, postop Fl e x ion i gra der A, op A, icke-op B, op B, icke-op
14
Figur 3b. Knäextension i grader mätt med goniometer preoperativt samt 4 månader
postoperativt. Grupp A= Passiv extension; Grupp B= Aktiv extension; op= opererat knä; samt icke-op= icke-opererat knä.
4. Diskussion
Syftet med denna studie var att utvärdera om aktiv slutextension i knäleden kan påbörjas direkt postoperativt efter främre korsbandsrekonstruktion med hamstringsgraft utan risk för ökad främre knälaxitet. Ett annat syfte var att undersöka om knäledsrörligheten påverkades av detta. -5 -4 -3 -2 -1 0 Preop 4 mån, postop E x te nsion i gra der A, op A, icke-op B, op B, icke-op
15 Resultatet visade inga signifikanta skillnader mellan grupperna vid uppföljning fyra månader postoperativt vare sig för främre knäledslaxitet eller knäledsrörlighet. Detta är i linje med Christensen et al. (2013) som i sin studie, med patienter opererade med hamstringsgraft, inte kunde se några statistiskt signifikanta skillnader i främre knälaxitet respektive
knäledsrörlighet mellan en aggressiv grupp som fick extendera fullt direkt postoperativt och en icke aggressiv grupp som hade ortos i fyra veckor och fick undvika hyperextension i sex veckor. De mättes vid tre månader respektive 24 månader postoperativt med KT-1000 laxitetsmätare samt med goniometer. Shaw et al. (2005) kunde inte heller visa några signifikanta skillnader mellan en aktiv extensiongrupp och en passiv grupp där deltagarna i båda grupperna var opererade med antingen hamstringsgraft eller patellarsenegraft jämnt fördelat . De kunde dock visa att det fanns fler deltagare med abnorm (>5mm) främre
knälaxitet i den passiva gruppen jämfört med den aktiva efter sex månader samt att den aktiva gruppen vid mätning en månad postoperativt erhållit en signifikant förbättrad flexion och extension. Med andra ord fann man en klar favör för den aktiva extensionsgruppen. Vid mätning sex månader postoperativt fanns det dock ingen skillnad mellan grupperna avseende knärörligheten. Muneta et al. (1998) jämförde en grupp opererade med patellarsenegraft med en grupp opererade med hamstringsgraft där båda grupperna genomgick ”tidig aggressiv rehabilitering” och fann vid tvåårsuppföljningen en trend mot större främre knäledslaxitet mätt enligt Lachman i hamstringssenegruppen jämfört med patellarsenegruppen. Man såg även fler i hamstringsgruppen med >5mm främre knälaxitet mätt med KT-1000
laxitetsmätare. Studien redogör dock inte för hur den tidiga postoperativa
rehabiliteringsträningen var upplagd eller om det var samma testperson som utförde alla KT-1000-mätningarna.
Ytterligare en studie (Isberg et al. 2006) jämför två grupper främre korsbandsrekonstruerade patienter där det postoperativa träningsprogrammet var identiskt för båda grupperna förutom full aktiv extensionsträning för den ena gruppen kontra icke extension 30° till -10° i den andra under de första fyra postoperativa veckorna. Varken vid uppföljning efter sex månader
respektive två år kunde man se någon skillnad mellan grupperna i främre knälaxitet eller rörlighet. Alla deltagare var opererade med patellarsenegraft.
Medelåldern vid främre korsbandsrekonstruktion i Sverige under 2012 var 27 år för män samt 26 år för kvinnor. I förestående undersökning var medelåldern i grupp A 33 och i grupp B 29, totalt 31 år vilket är högre än i riket för övrigt.
16 Valet av åldersgruppen 18-45 år återspeglar patientklientelet på Capio Artro Clinic samt är ett åldersspann i livet där man är idrottsaktiv. Vid 18 års ålder är man myndig och behöver inte föräldrarnas tillstånd att delta samt vid åldrar under 18 år kan operationsteknik och
postoperativ regim skilja.
Det finns flera olika instrument för att mäta knälaxitet och i föreliggande undersökning har KT-1000 laxitetsmätare använts. Den mäter främre och bakre knälaxitet och är testad vad det gäller reliabilitet och validitet (Ballantyne et al. 1995; Pugh et al. 2009; Robnett et al. 1995). KT-1000 är enkel att använda kliniskt men en viss begränsning med instrumentet är att det för att erhålla tillförlitliga mätresultat krävs att det är samma testperson som utför alla
mätningarna samt att den personen har stor erfarenhet av mätmetoden (Ballantyne et al. 1995; Robnett et al. 1995; Sernert et al.2001). Radiostereometric analysis (RSA) samt Genucom är exempel på andra instrument som noggrannare mäter knäledslaxiteten jämfört med KT-1000 laxitetsmätare. De är dock dyra att införskaffa, kräver komplexa datorsystem och är
omständiga att använda kliniskt. Fördelen med dessa är att de kan mäta knälaxitet i flera dimensioner (Highenbroten et al. 1989), även rotationsinstabilitet vilken i många fall är den instabilitet som ger mest besvär både i vardagen och under idrottsutövande.
En svaghet med studien kan vara att det är flera olika kirurger som utfört operationerna, en styrka är dock att de använt samma operationsteknik.
Ytterligar en svaghet är att träningsdagboken inte lämnades in av alla deltagare och har därför inte använts i utvärderingen. Troligen beror detta på att författaren inte var tillräckligt tydlig med att den skulle lämnas in. Endast sju patienter i den aktiva samt fyra i den passiva gruppen lämnade in sin träningsdagbok. Förhoppningsvis torde den ändå ha ett syfte avseende
”compliance”(följsamhet), d.v.s. att deltagarna verkligen genomfört sin träning dagligen. Sms-utskick dagligen med träningspåminnelse var ett annat sätt att öka deltagarnas compliance.
En av studiens styrkor är att samma erfarna sjukgymnast utfört alla mätningar, inte känt till vilken grupp patienten tillhört samt inte haft tillgång till tidigare mätningar.
Ytterligare en styrka är att alla deltagare utfört sin postoperativa rehabiliteringsträning hos erfarna sjukgymnaster på Capio Artro Clinic och där tränat enligt samma upplägg. Vidare
17 mättes patienterna direkt postoperativt under narkos vilket säkerställde den faktiska
postoperativa laxiteten. Intressant att se är att medeltalet av båda gruppernas opererade knä vid den mätningen har en mindre främre knälaxitet jämfört med det friska knäet. Författaren har inte funnit någon tidigare gjord studie att jämföra med, där man mätt främre knälaxitet direkt postoperativt.
Vad det gäller knäextensionen fanns det en patient i den passiva extensionsgruppen som vid fyramånadersuppföljningen hade en extensionsdefekt på 10 grader (m.a.o. saknade 10 grader till nolläge för extension). Då ingen annan av deltagarna hade en extension > 0° samt att deltagarantalet var lågt hade det en påverkan på gruppvärdet.
Uppföljning med mätningar efter fyra månader användes för att hinna med att mäta alla inom ramen för en magisterstudie. I det fortsatta, större arbetet kommer uppföljningar även att utföras efter sex månader.
Betydelsen av denna studie kan vara att det nya träningsprogrammet med aktiv
extensionsträning kan appliceras direkt i klinik hos sjukgymnaster vid behandling av främre korsbandsrekonstruerade med hamstringsgraft. Vid aktiv extensionsträning aktiveras
quadricepsmuskulaturen. Att så snabbt som möjligt kunna aktivera sin quadriceps och öka neuromuskulär kontroll av den muskelgruppen är ett av nyckelmålen efter främre
korsbandsrekonstruktion. Muskelgruppen anses vara en viktig knäledsextensor och dynamisk knäledsstabilisator under closed chain-aktiviteter, t.ex. gång och därför kan man säga att quadricepsmuskulaturen har huvudrollen i att understödja och skydda det främre korsbandet under sport- och fritidsaktiviteter (Bodor 2001; Hughes & Watkins 2006; Shaw et al. 2005).
Mycket av tidigare forskning avseende tidig aggressiv postoperativ rehabilitering innefattande direkt start av aktiv slutextensionsträning är gjord på patienter där man använt patellarsena vid den främre korsbandsrekonstruktionen (Wright et al. 2008; Isberg et al. 2006; Shelbourne & Nitz 1992; Shelbourne et al. 1995). I de studierna har man inte kunnat visa någon negativ inverkan på främre knälaxitet. Det resultatet stödjs av föreliggande studie som gjorts med patienter opererade med hamstringsgraft. Fler och större studier krävs dock i framtiden för att styrka evidensen av effekten av tidig aktiv slutextensionsträning efter främre
18
5.Slutsats
Aktiv knäextension i form av statiska quadricepskontraktioner och raka benlyft kan utföras direkt postoperativt efter främre korsbandsrekonstruktion med hamstringsgraft utan risk för ökad främre knälaxitet. Det krävs dock en större studie med fler patienter för att säkerställa power.
19
6. Käll- och litteraturförteckning
Bahr, R. & Maelum, S. (2004): Förebygga, behandla, rehabilitera idrottskador. SISU Idrottsböcker, s. 305.
Ballantyne, B.T., French, A.K., Heimsoth, S.L., Kachingwe, A.F., Lee, J.B. & Soderberg, G.L. (1995). Influence of examiner experience and gender on interrater reliability of KT-1000 arthrometer measurements. Physical Therapy, vol.75(10), s.898-906.
Barenius, B., Forssblad, M., Engström, B. & Eriksson, K. (2012): Functional recovery after anterior cruciate ligament reconstruction, a study of helath-related quality of life based in the Swedish Nationel Knee Ligament Register. Knee Surgery, Sports Traumatology, Arthroscopy, vol. 21(4), s.914-927.
Barrack, R.L., Bruckner, J.D., Kneisl, J., Inman, W.S. & Alexander, A.H., (1990): The outcome of nonoperatively
treated complete tears of the anterior cruciate ligament in active young adults. Clinical Orthopaedics and Related Research, vol. 259(4), s.192-199.
Bodor, M. (2001). Quadriceps protects the anterior cruciate ligament. Journal of Orthopaedic Research, vol. 19(4), s.629-633.
Brosseau, L., Balmer, S., Tousignant, M., et al. (2001). Intra- and intertester reliability of the parallelogram ond universal goniometers for measuring maximum active knee flexion and extension of patients with knee restrictions. Archives of Physical Medicine and
Rehabilitation, vol. 82(3), s.396-402.
Bynum, E.B., Barrack, R.L. & Alexander, A.H. (1995). Open versus closed chain kinetic exercises after anterior cruciate ligament reconstruction-a prospective randomized study. American Journal of Sports Medicine, vol. 23(4), s.401-406.
20 Chipchase, L.S & Brumby, S.A. (2001). In-patient Physiotherapy. Management of
Orthopaedic Surgery. Oxford: Butterworth-Heinemann, APA, 6th ed., s. 113-123.
Christensen, J.C, Goldfine, L.R. & West, H.S. (2013). The effects of early aggressive rehabilitation on outcomes after anterior cruciate ligament reconstruction using autologous hamstring tendon: a randomized clinical trial. Journal of Sport Rehabilitation, vol. 22(3), s.191-201.
Daniel, D.M., Stone, M.L., Sachs, R. & Malcon, L. (1985). Instrumented measurement of anterior knee laxity in patients with acute anterior cruciate ligament disruption . American Journal of Sports Medicine, Vol. 13(6), s.401-407.
De Carlo, M.S., Klootwyk, T. & Oneacre, K. (2000). Anterior cruciate ligament. In
Ellenbecker TS (Ed.): Knee Ligament Rehabilitation. Philadelphia: Churchill Livingstone, s.117-129.
Frobell, R.B., Lohmander, L.S. & Roos, H.P. (2007): Acute rotational trauma to the knee: poor agreement between clinical assessment and magnetic resonance imaging findings. Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports, vol 17(2), s.109-48.
Gajdosik, R.L. & Bohannon, R.W. (1987). Clinical Measurement of range of motion: review of goniometry emphasizing reliability and validity. Physical Therapy, vol. 67(12), s.1867-72.
Heijne, A., & Werner, S. (2007): Early versus late start of open kinetic chain quadriceps exercises after ACL reconstruction with patellar tendon or hamstring grafts: a
prospective randomized outcome study: Knee Surgery, Sports Traumatology, Arthroscopy, vol. 15(4), s.402-414.
Highenbroten, C.L., Jackson, A. & Meske, N.(1989). Genucom, KT-1000 and Stryker knee laxity measuring device comparisons. American Journal of Sports Medicine, vol. 17(6), s.743-746.
21 Holm, I., Oiestad, B.E., Risberg, M.A. & Aune, A.K. (2010). No difference in knee function or prevalence of osteoarthritis after reconstruction of the anterior cruciate ligament with 4-strand hamstring autograft versus patellar tendon-bone autograft: a randomized study with 10-year follow-up. American Journal of Sports Medicine, vol. 38(3), s. 448-454.
Hughes, G., Watkins, J. (2006). A risk-factor model for anterior cruciate ligament injury. Sports Medicine, vol. 36(5), s.411-428.
Isberg, J., Faxén, E., Brandsson, S., Eriksson, B.I., Kärrholm, J. & Karlsson, J. (2006): Early active extension after anterior cruciate ligament reconstruction does not result in
increased laxity of the knee. KneeSurgery, Sports Traumatology, Arthroscopy, vol.14(11), s.1108-1115.
Jagodzinski, M., Kleeman, V., Angele, P., Schönhaar, V., Iselborn, K.W., Mall, G. & Nerlich, M. (2000). Experimental and clinical assessment of the accuracy of knee extension
measurement techniques. Knee Surgery, Sports Traumatology, Arthroscopy, vol. 8(6), s.329-36.
Järvinen, M., Natri, A., Lehto, M & Kannus, P. (1995). Reconstruction of chronic anterior cruciate ligament insufficiency in athletes using a bone-patellar tendon-bone autograft. A two-year follow up study. International Orthopaedics, vol. 19(1), s.1-9.
Mikkelsen, C. (2006). Rehabilitation following bone-patellar tendon-bone graft acl reconstruction. Karolinska Institutet. Thesis for doctoral degree (Ph.D.), s.24.
Muneta, T., Sekiya, I., Ogiuchi, T., Yagishita, K., Yamamoto, H. & Shinomiy, K. (1998). Effects of aggressive early rehabilitation on the outcome of anterior cruciate ligament
reconstruction with multi-strand semitendinosus tendon. International Ortopaedics, vol. 22(6), s.352-356.
Princzewski, L.A., Lyman, J., Salmon, L.J., Russell, V.J., Roe, J. & Linklater, J.A. (2007). A 10-year comparison of anterior cruciate ligament reconstructions with hamstring tendon and
22 patellar tendon autograft: a controlled, prospective trial. American Journal of Sports
Medicine, vol. 35(4), s. 564-574.
Podesta, L., Magnusson, J & Gillette, T. (2001). Anterior cruciate ligament reconstruction. In Maxey L and Magnusson J (Eds.): Rehabilitation for the Postsurgical Orthopedic Patient. St.Louis: Mosby, s.206-226.
Podromos, C., Han Y., Rogowski, J., Joyce, B. & Shi, K. (2007). A meta-analysis of the incidence of anterior cruciate ligament tears as a function of gender, sport and a knee injury-reduction regimen. Arthroscopy, vol. 23(12), s.1320-1325.
Pugh, L., Mascarenhas, R., Arneja, S., Chin, P.Y.K. & Leith, J.M. (2009). Current Concepts in Instrumented Knee-Laxity Testing. American Journal of Sports Medicine, vol. 37(1), s.199-210.
Renström, P., Ljungqvist, A., Arendt, E., Beynnon, B., Fukubayashi, T., Garrett, W., Georgoulis, T., Hewitt, T., Johnson, R., Krosshaug, T., Myklebust, G., Roos, E., Roos, H., Schamasch, P., Schultz, S., Werner, S., Wojtys, E. & Engebretsen, l. (2008). Non contact ACL-injuries in female athletes: an International Olympic Committee current concepts statement. British Journal of Sports Medicine, vol. 42(6), s.394-412.
Robnett, N.J., Riddle, D.L. & Kues, J.M. (1995). Intertester Reliability of Measurements obtained with the KT-1000 on patients with Reconstructed Anterior Cruciate Ligaments. The Journal of Orthopaedic and Sports Physical Therapy, vol.21(2), s.113-119.
Sachs, R.A., Daniel, D.M., Stone, M.L. & Garfein, R.F. (1989). Patellofemoral problems after anterior cruciate ligament reconstruction. American Journal of Sports Medicine, vol. 17(6), s.760-765.
Shaw T, Williams MT & Chipchase LS (2005). Do early quadriceps exercises affect the outcome of ACL reconstruction? A randomised controlled trial.: Australian Journal of Physiotherapy, vol. 51(1)9-17.
23 Sernert, N., Kartus, J., Köhler, K., Ejerhed, L. & Karlsson, J. (2001). Evaluation of the
reproducibility of the KT-1000 arthrometer. Scandinavian Journal of Medicine and Science in Sports, vol. 1(2), s.120-125.
Shelbourne, K.D., Klootwyk, T.E., Wilckens, J.H. & De Carlo, M.S. (1995). Ligament stability two to six years after anterior cruciate ligament reconstruction with autogenous patellar tendon graft and participation in accelerated rehabilitation program. American Journal of Sports Medicine, vol. 23(5), s.575-579.
Shelbourne, K.D. & Patel, D.V. (1999). Treatment of limited range of motion after anterior cruciate ligament reconstruction. Knee Surgery, Sports Traumatology, Arthroscopy, vol. 7(2), s.85-92.
Shelbourne KD & Nitz P (1990): Accelerated rehabilitation after anterior cruciate ligament reconstruction. American Journal of Sports Medicine, vol.18(3), s.292-299.
Svenska korsbandsregistret, Årsrapport 2012: Swedish National Knee Ligament Register http://www.aclregister.nu
Wright, R.W., Preston, E., Fleming, B.C., Amendola, A., Andrish, J.T., Bergfeld, J.A., Dunn, W.R., Kaeding, C., Kuhn, J.E., Marx, R.G., McCarty, E.C., Parker, R.C., Spindler, K.P., Wolcott, M., Wolf, B.R. & Williams, G.N. (2008). A systematic review of anterior cruciate ligament reconstruction rehabilitation: part I: continuous passive motion, early weight bearing, postoperative bracing and home-based rehabilitation. The Journal of Knee Surgery, vol. 21(3), s.217-224.
24
Bilaga 1
TRÄNINGSDAGBOK
operationsdag måndag
VECKA 1
Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Söndag Måndag
Pass 1 Pass 2 Pass 3 Pass 4 VECKA 2
Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Söndag Måndag
Pass 1 Pass 2 Pass 3 Pass 4 VECKA 3
Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Söndag Måndag
Pass 1 Pass 2 Pass 3 Pass 4 VECKA 4
Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Söndag Måndag
Pass 1 Pass 2 Pass 3 Pass 4
25 Bilaga 2
Rehabprotokoll efter Främre Korsbandsrekonstruktion Viktig information:
Smärta och svullnad styr uppgradering av programmet.
Var uppmärksam på symtom från tagstället och knäet vid uppgradering av programmet.
Vid kvarstående rörlighetsinskränkning/svullnadsproblematik efter 10 veckor kontakta Artro Clinic/ Rehabiliteringsenheten.
Remissvar önskas till behandlande läkare efter avslutad rehabilitering. Om avviker från planerad rehabiliteringsplan, vänligen kontakt Artro Clinic/
Rehabiliteringsenheten.
För kontakt med Rehabiliteringsenheten Artro Clinic ring 08-4062636.
FAS 1 Cirka 0-2v
Mål Minskad svullnad, förbättra ROM, normalisera gångmönster. Förbättra quadricepskontroll.
Restriktion Inga open-chain övningar.
Tänk på att Kryckkäppar bör användas vid nedsatt gångmönster.
Daglig träning enligt hemträningsprogram rekommenderas. Gradvis återgång till dagliga aktiviteter.
Övnings
exempel Se hemträningsprogram.
FAS 2 Cirka 2-6v
Mål Återfå full passiv extension, förbättra flexion, normalt gångmönster utan kryckkäppar.
Restriktion Inga open-chain övningar.
Tänk på att Underhåll generell styrka och kondition. Övnings
exempel Motionscykel, benpress, bäckenlyft, balansträning. FAS 3 Cirka 6-12v
Mål Ingen kvarstående svullnad, fullt rörelseomfång. Restriktion Inga belastade open-chain övningar >30° knäflexion.
26 Tänk på att Påbörja stretch av benmuskulatur.
Kontrollera fotposition vid träning av hamstring, ej utåtroterad fot. Övnings
exempel Crosstrainer, bencurl sittande/magliggande, knäböj, benspark 90-30° knäflexion, aktiv slutextension utan belastning, utfallssteg. Alternativ träning: Vattenträning, undvik bröstsim.
FAS 4 Cirka 3-4mån
Mål Förbättra styrka i det opererade benet utan smärta och svullnad. Restriktion -
Tänk på att Påbörja grenspecifik träning hos sjukgymnasten. Kontrollera knäkontroll.
Övnings
exempel Lätt jogg, benspark koncentrisk/excentriskt, bencurl koncentrisk/excentrisk, svikthopp/hopprep Alternativ träning: spinning, bodypump
FAS 5 Cirka 4-5mån
Mål Förbättra styrka i det opererade benet utan smärta och svullnad. Restriktion -
Tänk på att Maximera styrketräningen → tyngre vikter, färre repetitioner
Fortsatt grenspecifik träning hos sjukgymnast samt påbörja grenspecifik träning i autentisk miljö.
Kontrollera knäkontroll. Övnings
exempel Löpning: distans/intervall/riktningsförändringar. Hoppträning: 2ben/1ben/sidled. Alternativ träning: Påbörja bröstsim.
FAS 6 Cirka 5mån →
Mål Återgång till aktuella idrottsaktiviteter.
Full styrka och knäkontroll i det opererade benet. Restriktion -
Tänk på att Maximera styrketräningen → tyngre vikter, färre repetitioner
Fortsatt grenspecifik träning hos sjukgymnast samt i autentisk miljö. Kontrollera knäkontroll.
27
Bilaga 3
Patientinformation / Informerat samtycke
Du tillfrågas härmed om att delta i en forskningsstudie som ska genomföras på Capio Artro Clinic gällande rehabilitering efter främre korsbandsrekonstruktion. Studien kommer att jämföra två grupper med korsbandsopererade patienter som tränar enligt två olika hemprogram med start dagen efter operation och dagligen följande fyra veckor. Den ena gruppen kommer att tillåtas full sträckning av den opererade knäleden och den andra gruppen endast försiktig sträckning med hjälp av tyngdkraften. Instruktioner om hur du ska träna kommer delges dig både muntligen och skriftligen. Du kommer att lottas till en av grupperna. Mätning av rörelseomfång i ditt skadade knä kommer att utföras innan operation samt fyra månader efter operation. Mätning av stabiliteten i ditt knä kommer att ske med en speciell apparatur och utföras innan operation, direkt efter operation samt fyra månader efter operation. Varken mätning av knäledens rörlighet eller stabilitet medför några som helst obehag.
Alla uppgifter kommer att behandlas konfidentiellt. Deltagandet i denna studie är frivilligt och kan när som helst avbrytas utan att Din behandling påverkas på något sätt.
Vid intresse att delta, vänligen fyll i nedanstående talong. Vänliga hälsningar
Max Bredenberg Christina Mikkelsen Suzanne Werner Leg sjukgymnast Med dr Professor
Tel: 08-406 2441 Tel: 08-406 2696 Tel: 08-406 2672
Godkännande av deltagande i forskningsstudie
Härmed förklarar jag mig villig att delta i en forskningsstudie gällande rehabilitering efter främre korsbandsoperation som genomförs vid Capio Artro Clinic. Jag har fått muntlig och skriftlig information och accepterar att typ av rehabilitering kommer att ske genom lottning.
Stockholm . . .
Underskrift . . . . . . Namnförtydligande . . . Personnummer . . . . . . . . .
28
Bilaga 4
Tabell 3. KT-1000-mätningar mätt i mm. Medelvärde, M, samt spridning, SD. Preoperativt,
direkt postoperativt samt fyra månader postoperativt med en kraft av 30lb respektive manuellt max. Grupp A: passiv extension, Grupp B: aktiv extension.
Grupp A Grupp B
KT-1000 M SD M SD
30 lb, opererat knä, preop 10,7 2,19 10,7 2,37
Max, opererat knä, preop 16,2 3,49 15,4 2,16
30 lb, icke opererat knä, preop 6,6 1,40 6,9 1,64
Max, icke opererat knä, preop 9,1 1,91 8,8 1,15
30 lb, opererat knä, direkt postop 5,3 1,95 4,6 0,83 Max, opererat knä, direkt postop 7,9 1,64 7,3 1,03 30 lb, icke opererat knä, direkt postop 6,7 1,33 6,7 1,40 Max, icke opererat knä, direkt postop 8,9 1,73 8,8 1,15 30 lb, opererat knä, postop 4 mån 8,9 2,25 9,1 1,79 Max, opererat knä, postop 4 mån 11,1 2,29 10,8 1,93 30 lb, icke opererat knä, postop 4 mån 6,7 1,29 6,7 1,28 Max, icke opererat knä, postop 4 mån 8,7 1,71 8,8 1,26
29
Bilaga 5
Litteratursökning
Syfte och frågeställningar:
Syftet med denna undersökning var att utvärdera om aktiv slutextension i knäleden kan påbörjas direkt postoperativt utan risk för ökad främre knälaxitet. Ett annat syfte var att ta reda på vilket sätt rörelseomfånget i knäleden påverkas av omedelbar aktiv
slutextensionsträning efter främre korsbandsrekonstruktion.
Vilka sökord har du använt?
Anterior cruciate ligament injury/Främre korsbandsskada
Anterior cruciate ligament reconstruction/Främre korsbandsrekonstruktion Early/Tidig Hamstring Knee extension/knäextension Knee laxity/knälaxitet KT-1000 Physiotherapy/Sjukgymnastik Quadriceps exercise/Quadricepsövningar Rehabilitation/Rehabilitering Reliability/Reliabilitet Validity/Validitet
Var har du sökt?
KI:s bibliotekskatalog. Artikelbas Pub med.
Sökningar som gav relevant resultat
Pub MedKI; Pub Med
Anterior cruciate ligament reconstruction early quadriceps exercise
Anterior cruciate ligament reconstruction rehabilitation knee motion Anterior cruciate ligament reconstruction KT-1000 reliability
