Examensarbete, 30 hp Logopedprogrammet, 240 hp
Vt 2021
PRAGMATISK FÖRMÅGA HOS BARN I
ÅLDERN 24–29 MÅNADER MÄTT MED
EN SVENSK FORSKNINGVERSION AV
THE LANGUAGE USE INVENTORY
(LUI)
Sammanfattning
Bakgrund
Bedömning av pragmatisk förmåga hos barn förutsätter kunskap om när pragmatiska funktioner tillägnas. Idag finns inga etablerade riktlinjer för tidig pragmatisk utveckling. Detta har bidragit till att det saknas formella material för bedömning av pragmatiska svårigheter i Sverige.
Syfte
Studiens syfte var att undersöka pragmatisk utveckling hos svenska barn i åldrarna 24–29 månader mätt med den svenska forskningsversionen av Language Use Inventory (LUI). Föreliggande studie ämnade undersöka huruvida svenska LUI-versionen kan differentiera pragmatisk förmåga mellan åldersgrupperna (2;0–2;2 och 2;3–2:5) och om skillnader mellan flickor och pojkar kan urskiljas samt hur icke-verbal förmåga relateras till verbal förmåga hos dessa barn.
Metod
Föräldrar till 70 barn fyllde i en digital föräldraenkät av den svenska LUI-versionen. Deltagarna var hemmahörande främst i de norra delarna av Sverige. Enkäterna sammanställdes och analyserades utifrån exklusionskriterier, ålder, kön och gestanvändning.
Resultat
Resultatet indikerar på en förbättrad pragmatisk förmåga med ålder och att flickor presterar bättre resultat jämfört med pojkar. Signifikant skillnad på del 2 avslöjades för kön till fördel för flickor. Resultatet visade även tendenser på att gestanvändningen avtar med ökad verbal förmåga. Exklusionskriterierna beaktades men tillämpades inte för denna studie då de inte gav utslag på resultatet.
Slutsatser
Den aktuella studien bidrar till kunskap om pragmatisk utveckling mätt med svenska LUI-versionen avseende svenska barn i åldersgruppen 24–29 månader. Dessa kunskaper är ett viktigt steg på vägen till ökade möjligheter för klinisk bedömning av pragmatiska svårigheter men ytterligare studier är nödvändigt.
Etiskt tillkännagivande
Studien har ett godkännande från Etikprövningsmyndigheten (2019–06009, inom NorthPops grundansökan godkänd av Reg. epn, Umeå, 2014/224–31).
Tack till
Alla föräldrar som deltog i studien.
Förskolepedagogerna som hjälpte till med rekryteringsarbetet.
Mina handledare Maria Rosenberg och Karin Brunnegård för ert fina stöd och värdefulla kommentarer gällande mitt arbete.
Mina kursare Malin och Charlotta för givande diskussioner och det fina samarbetet under den förberedande fasen av arbetet.
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Bakgrund ... 1
Pragmatik och pragmatisk förmåga ... 1
Pragmatiska funktioner ... 1
Pragmatisk utveckling i spädbarnsåldern ... 1
Gester och pragmatisk utveckling ... 2
Gester vid språksvårigheter ... 2
Pragmatisk utveckling i förskoleåldern ... 3
Kön och pragmatisk utveckling ... 4
Pragmatiska svårigheter ... 4
Logopedisk bedömning av pragmatiska svårigheter ... 4
Bedömningsmaterial för pragmatisk förmåga ... 5
Syfte ... 5 Frågeställningar ... 6 Hypoteser ... 6 Metod ... 6 Deltagare ... 6 Genomförande ... 7 Material ... 7 Dataanalys ... 8 Statistisk analys ... 8 Resultat ... 9 Övergripande resultat ... 9 Exkluderingskriterierna... 9 Ålder ... 9 Kön ... 10 Gestanvändande... 11 Diskussion ...12 Resultatdiskussion ...12 Metoddiskussion ... 13 Referenslitteratur ... 15 Bilagor ... 17 Bilaga 1 ... 17 Bilaga 2 ... 18
Inledning
Barns språkutveckling är ett vida studerat område men tidigare forskning har främst fokuserat på de språkliga domäner som berör utveckling av språkljud, semantik/lexikon och grammatik. På senare tid har forskningen fått ett ökat intresse för pragmatisk utveckling eftersom den antas ligga till grund för och/eller påverka den övriga språkutvecklingen, men mer kunskap behövs om när de olika funktionerna av pragmatisk förmåga tillägnas. Pragmatiska svårigheter kan vara svåra att urskilja från andra språkliga svårigheter och kan också vara ett symtom på neuropsykiatrisk sjukdom. I den kliniska logopediska verksamheten är bedömning av pragmatisk förmåga en viktig uppgift, dock saknas formella bedömningsmaterial för små barn.
Bakgrund
Pragmatik och pragmatisk förmåga
Pragmatik är idag ett område som intresserar många olika vetenskapliga discipliner, och som en följd av detta finns det ingen samlad definition av pragmatik. Istället kan pragmatik ses från två olika perspektiv beroende på synen på själva språksystemet. Det första perspektivet som traditionellt stöds av språkforskningen brukar vanligtvis dela in språket i tre domäner: språklig struktur (fonologi och grammatik), språkligt innehåll (semantik och lexikon) och språkligt användande (pragmatik). Inom detta perspektiv menar man att pragmatiken är sekundär till själva språksystemet. Det andra perspektivet stödjs av forskning inom bland annat sociologi, socialpsykologi, antropologi och på senare år även lingvistik. I kontrast till det första perspektivet menar man här att pragmatiken är en primär process som är överordnad språkets övriga domäner (Linell, 2009; Nettelbladt & Salameh, 2013).
Inom språkforskningen råder konsensus kring att pragmatisk förmåga handlar om användning och tolkning av språket på ett adekvat sätt, det vill säga att kunna anpassa sin språkanvändning till situationen, ta andras perspektiv och tolka både språkliga och icke-språkliga signaler (Bishop, 2014; Nettelbladt & Salameh, 2013). Pragmatisk förmåga anses påverkas av kognitiva, sociala, lingvistiska och kulturella faktorer och hur dessa samspelar (Adams, 2002; Bates, 1976).
Pragmatiska funktioner
De pragmatiska funktionerna är många och kan delas in i sociala respektive språkliga pragmatiska funktioner. Sociala pragmatiska funktioner handlar om turtagning, relevans, anpassning till samtalspartnern och anpassning till kontexten. Språkliga pragmatiska funktioner handlar om icke-bokstavlighet, sammanhängande tal och berättelser, topik och lexikala aspekter (Nettelbladt & Salameh, 2013). Pragmatiska funktioner uppstår och utvecklas under hela barndomen och vissa funktioner är inte färdigutvecklade förrän man uppnått vuxen ålder (Bates, 1976; Nettelbladt & Salameh, 2013; Turkstra et al., 2017). De olika pragmatiska funktionerna visar sig i kommunikationen med andra personer i olika sociala sammanhang och de kan uttryckas genom kroppskommunikation (gester, kroppshållning, blickkontakt och
ansiktsmimik), paralingvistisk kommunikation (intonation, betoning och pauser) och verbal
kommunikation (tal och skrift) (Nettelbladt & Salameh, 2013; Turkstra et al., 2017).
Föreliggande studie avhandlar små barns pragmatiska utveckling, avgränsad till barn i åldrarna 24 till 29 månader. För att ge en förståelse för hur barns pragmatiska funktioner utvecklas, behandlar bakgrunden även den allra tidigaste kommunikationen under spädbarnstiden (0–18 månader).
Pragmatisk utveckling i spädbarnsåldern
Små barn har förmågan att förstå andra personers kommunikativa avsikter långt innan de kan tolka innebörden av ord och meningar. Pragmatisk utveckling anses därför föregå övrig
2 språklig utveckling och ligga till grund för den fortsatta språkliga och sociala utvecklingen (Bishop, 2014; Foster, 1990; Iverson & Goldin-Meadow, 2005). I det förspråkliga
(pre-verbala) stadiet handlar kommunikationen inte om lexikon eller grammatik utan enbart om
sociala pragmatiska funktioner som spädbarnet förmedlar genom att använda kroppskommunikationen och olika ljudanden (Grassmann, 2014; Nettelbladt & Salameh, 2013; Stephens & Matthews, 2014).
Den pre-verbala kommunikation kan delas in i två olika stadier där det första stadiet (perlokutiva) inträffar från födseln tills barnet är omkring åtta till tio månader. Under det perlokutiva stadiet är barnets kommunikation omedveten och därför beroende av att den vuxne identifierar och tolkar barnets signaler. Den första interaktionen är dyadisk (dyad=tvåsamhet), där barnet och den vuxne responderar på varandras signaler (Jörgensen, 1995). De tidigaste pragmatiska funktionerna är turtagning, imitation, ge respons via blickkontakt och ljud (Stephens & Matthews, 2014).
Det andra stadiet (illokutiva) infaller när barnet är omkring nio till femton månader. Barnet har nu utvecklat en kommunikativ medvetenhet och kommunicerar mer självständigt och med avsikt (Jörgensen, 1995; Stephens & Matthews, 2014). Begreppet kommunikativ avsikt avser syftet med eller den förväntade effekten av en kommunikativ handling (Adams, 2002; Bishop, 2014). Under det illokutiva stadiet har interaktionen gått från att vara dyadisk till triadisk, vilket brukar benämnas som joint attention, ett nyckelbegrepp inom tidig språkinlärningsforskning. Joint attention eller delad uppmärksamhet betyder att barnet och den vuxne delar uppmärksamheten kring ett yttre objekt (Stephens & Matthews, 2014).
Gester och pragmatisk utveckling
En stor del av barns icke-verbala kommunikation och tidiga pragmatiska utveckling är användandet av gester. Många gester kommer från praktiska handlingar, som när barn sträcker sig efter något. Det är först när en sådan rörelse utvecklas till en kommunikativ, avsiktlig handling att begära ett föremål som rörelsen tillskrivs vara en gest (Nettelbladt & Salameh, 2013). Användningen av gester gör det möjligt för barn att förmedla ett budskap som de ännu inte kan uttrycka med ord, och allt eftersom barnet utvecklar sitt ordförråd förändras och ersätts gestanvändningen (Iversen & Goldin-Meadow, 2005; Tomasello et al., 2007; Turkstra et al., 2017).
Vid ett års ålder framträder vanligtvis de grundläggande kommunikativa gesterna, där gester för att begära, peka, visa och ge (deiktiska gester) oftast dyker upp först (Foster, 1990). Pekgesten anses av många forskare inom området vara en av de viktigaste gesterna för barns språkutveckling (Iversen & Goldin-Meadow, 2005; LeBarton & Iverson, 2016; Tomasello et al., 2007). Enligt Tomasello et al. (2007) är de fundamentala aspekter som utgör grunden för mänsklig kommunikation, såsom att dela uppmärksamhet, ge information, att begära eller be om saker och att dela förhållningssätt, redan representerade i små barns pekgester.
Ikoniska gester dyker upp i samband med eller just efter de deiktiska. De ikoniska gesterna symboliserar olika företeelse, till exempel att blåsa för att visa att någonting är för varmt (Nettelbladt & Salameh, 2013). Barnet förlitar sig på ikoniska gester i ordinlärning för att tydliggöra när ord för objekt, handlingar och egenskaper är otydliga. De ikoniska gesterna bidrar således till barnets ordinlärning och berikar ords semantiska återgivning (Grassmann, 2014). De ikoniska gesterna är dock inte lika långlivade som de deiktiska gesterna utan minskar redan under barnets andra levnadsår i takt med att ordförrådet växer till.
Gester vid språksvårigheter
När användandet av gester är knappt eller försenat hos små barn kan det vara ett tecken på ökad risk för att utveckla en språkförsening eller språkstörning senare i barndomen (Bishop, 2014; LeBarton & Iverson, 2016; Sansavini et al., 2019).
I en longitudinell studie av LeBarton och Iversons (2016) undersöktes användandet av gester hos barn vid åldrarna 24 0ch 36 månader. Barnen, som undersöktes via lekobservation med vårdnadshavare i hemmet, tillhörde två olika riskgrupper för att utveckla språkförsening (Language delay, LD). Den första gruppen hade äldre syskon med autismspektrumstörning (ASD) och den andra gruppen hade äldre syskon med LD. Båda dessa grupper jämfördes med
en kontrollgrupp. Resultatet visade att båda riskgrupperna använde färre pekgester jämfört med kontrollgruppen även om det fanns stora skillnader inom grupperna. Detta resultat tyder på att det finns en länk mellan icke-verbal och verbal kommunikation i barns språkutveckling.
I en liknande longitudinell studie av Sansavini et al. (2019) undersöktes gestanvändandet hos två olika grupper som var i riskzonen för att utveckla LD i jämförelse med kontrollgrupper. Den första gruppen hade syskon med ASD och den andra gruppen var prematurt födda barn med en extremt låg graviditetsålder (extremely low gestational age eller ELGA <28 weeks) utan större hjärnskador, medfödda missbildningar eller syn- eller hörselnedsättning. Den huvudsakliga analysen bestod av hur barn spontant använde deiktiska och ikoniska gester vid 18 månaders ålder. Resultatet visade att alla barn i riskgrupperna, som sedan utvecklade LD, använde färre pekgester jämfört med kontrollgrupperna. Resultatet visade också att båda LD-grupperna använde mer gester för givande än pekgester. Gemensamt för alla 18 månaders barn var att ingen använde ikoniska gester. Sansavini et al. (2019) menar att den låga användningen av pekgester hos barn med risk för att utveckla LD borde övervägas för att förstå uppkomsten av LD.
Pragmatisk utveckling i förskoleåldern
Den tidiga icke-verbala kommunikationen, som främst handlar om pragmatiskt samspel, anses alltså ligga till grund för den verbala utvecklingen, men för att lära sig ord krävs en förståelse för symboler och att kunna koppla en betydelse till ett specifikt ord (Nettelbladt, 2007). Det är först när barnet börjar utveckla en gemensam symbolförståelse med andra som intresset för andras talhandlingar ökar. Således kan man säga att den verbala utvecklingen ligger till grund för vidare pragmatisk utveckling (Nettelbladt & Salameh, 2013).
En viktig pragmatisk funktion som är avgörande för den pragmatiska utvecklingen är förståelsen om andra personers tankar, önskningar och kunskap, vilket gör att man kan ge tillräcklig och relevant information i samtalet. Denna förmåga som kallas theory of mind (TOM) framträder vid två års ålder men det är först flera år senare när barnet har utvecklats kognitivt och fått mer erfarenhet av olika sociala kontexter och beteenden som TOM är fullt utvecklat (Bishop, 2014).
En annan viktig pragmatisk funktion är att kunna reparera missförstånd i kommunikationen, både när man själv orsakat ett och när missförståndet orsakats av kommunikationspartnern (Adams, 2002; Bishop, 2014; O’Neill, 2007; Turkstra et al., 2017). Utvecklingen av reparationer sker stegvis, men vid tre års ålder börjar det typiska barnet kunna göra grammatiska och lexikala själv-reparationer (Nettelbladt & Salameh, 2013).
En förutsättning för sammanhängande samtal och berättelser, och således även för den senare narrativa förmågan, är utvecklingen av koherens och kohesion. Dessa funktioner dyker upp redan hos små barn, men förfinas över tid. Koherens handlar om innehållsmässiga samband, där yttranden relaterar till varandra för att skapa ett sammanhängande samtal. Kohesion handlar om strukturella samband och uppnås till en början genom att barnet repeterar ett yttrande eller svarar på en fråga (Nettelbladt & Salameh, 2013). Senare visar sig förmågan genom att barnet börjar använda pronomen och sammanbindande småord (t.ex.
och, men, eller, utan), vilket typiskt inträffar i två till tre-årsåldern (Adams, 2002; Nettelbladt
& Salameh, 2013).
Den narrativa förmågan uppkommer vid sen förskoleålder (Adams, 2002) och hur väl barnet klarar narrativa uppgifter styrs mycket av kontexten och påverkas av både språklig och pragmatisk kompetens (Matthews et al, 2018; Nelletbladt & Salameh, 2013). Mer avancerade pragmatiska funktioner som framträder under sen förskoleålder är inferensförmåga (slutledningsförmåga), förmåga att förstå icke-bokstavligt språk samt förståelse av idiom och metaforer men också ironi och humor (Adams, 2002; Nettelbladt & Salameh, 2013).
Turkstra et al. (2017) har gjort en sammanställning av när olika pragmatiska funktioner förväntas framträda hos barn med typisk språkutveckling. Några exempel i åldern 24–36 månader är: delta i korta dialoger, uttrycka känslor, använda specifika ord för att få uppmärksamhet, förtydliga och begära förtydligande samt börja kunna använda språket på ett fantasifullt sätt och tillhandahålla mer beskrivande detaljer för att förbättra lyssnarförståelsen.
4 De flesta barn har alltså vid två till tre års ålder förvärvat grundläggande pragmatiska förmågor och ett grundläggande ordförråd, men stora individuella variationer förkommer (Adams, 2002; O’Neill, 2007; Turkstra et al., 2017).
Kön och pragmatisk utveckling
Få studier har undersökt huruvida det finns skillnader mellan kön avseende små barns pragmatiska utveckling, och deras resultat varierar (O’Neill, 2007).
I Longobardi et al:s (2017) studie undersöktes kön och pragmatisk utveckling via en föräldraenkät. I analysen jämfördes interaktionen mellan ålder och kön och resultatet avslöjade signifikanta skillnader på två subkategorier av enkäten. Resultatet visade att flickor i åldrarna 18–35 månader presterade signifikant bättre än pojkar, men i åldrarna 42–47 månader presterade pojkar signifikant bättre än flickor.
I en studie av Ericssson et al. (2012) undersöktes könsskillnader och kommunikativ förmåga baserat på en syntes av publicerade data. I studien analyserades 13 738 barn i åldrarna 0:8–2:6 från tio europeiska länder. Resultatet visade att flickor hade ett visst övertag vad gäller utvecklandet av tidiga kommunikativa gester, ordproduktion och användning av ordkombinationer. Det visade sig också att skillnaderna ökade med åldern till flickornas fördel. Vidare visade resultatet att dessa skillnader inte varierade mellan språk och kulturer.
Pragmatiska svårigheter
Tidigare forskning om kommunikativa nedsättningar har främst fokuserat på svårigheter inom språkets struktur och innehåll (fonologi, semantik och grammatik), men sedan slutet av 1990-talet tid har forskningen om pragmatiska svårigheter fått ett ökat intresse (Bishop, 2014; O’Neill, 2014). Social (Pragmatic) Communication Disorder (SCD) (på svenska: "ihållande svårigheter med verbal och icke-verbal kommunikation i en social kontext") är en relativt ny diagnostisk kategori i den femte upplagan av Diagnostic and Statistical Manual of Mental
Disorders (DSM-5) (American Psychiatric Association, 2013). Pragmatiska svårigheter kan
vara svåra att identifiera på grund av att de endast visar sig i vissa situationer och dessutom kan förändras över tid. Svårigheterna uppmärksammas oftast inte förrän mot slutet av förskoleåldern då barnet involveras mer i samtalssituationer (Nettelbladt & Salameh, 2013).
Det vanligaste är att pragmatiska svårigheter är sekundära till andra diagnoser, speciellt neuropsykiatriska diagnoser som autismspektrumstörning eller ADHD (Adams, 2002; Bishop, 2000; Nettelbladt, 2013; O’Neill, 2014). Idag finns dock bevis på att de kan förekomma isolerade (Adams, 2002). Bishop (2000) kallar detta Pragmatic Language Impairment (PLI), d.v.s. en kommunikativ nedsättning som primärt visar sig i språkanvändningen. Barn med PLI har inga uppenbara rent språkliga problem, utan svårigheterna visar sig genom att barnet inte följer samtalsreglerna och beter sig avvikande i sociala sammanhang. En primär språkstörning kan dock leda till sekundära problem med interaktionen (Bishop, 2000).
Logopedisk bedömning av pragmatiska svårigheter
Vid ett nybesök hos logopeden för bedömning av språkförmågan undersöks oftast samtliga språkliga domäner (fonologi, grammatik, semantik och pragmatik). För dessa domäner, pragmatik undantaget, finns formella test utprövade på svenska. Det vanliga är därför att logopeden gör en informell bedömning av den pragmatiska förmågan under observation och genom anamnestisk information (Nettelbladt et al., 2008). Metoder för bedömning av pragmatisk förmåga är därför annorlunda från metoder som används för andra språkliga bedömningar (Adams, 2002; Nettelbladt & Salameh, 2013). Informella bedömningar ger kvalitativa data om barnets pragmatiska förmåga. Dessa bedömningar kan dock inte ersätta formella tester som bidrar med kvantitativa data som går att jämföra. Den formella bedömningen är väsentlig, och ofta juridiskt nödvändig, för att ett barn ska få rätt till insatser (Paul & Norbury, 2011).
Bedömningsmaterial för pragmatisk förmåga
Vetskapen om att vissa barn har primära pragmatiska svårigheter samt att pragmatiska svårigheter kan avslöja bakomliggande diagnoser har bidragit till ett växande behov av bedömningsmaterial som specifikt inriktar sig på pragmatisk språkutveckling (Bishop, 2014). Forskning har visat att enkäter där föräldrar besvarar frågor om deras barns pragmatiska förmåga är speciellt användbara och tillförlitliga vid bedömning. Detta motiveras av att föräldrarna kan anses bäst lämpade att observera barnets språkanvändande i olika miljöer och situationer, vilket ett kliniskt test har svårt att mäta (O´Neill, 2007). En annan fördel med föräldraenkäter är att de har en god ekologisk validitet i och med att underlaget för bedömning består av en mängd olika vardagliga miljöer där föräldrarna observerar sitt barns språkanvändning (O’Neill, 2014).
De enkäter som finns tillgängliga idag för att bedöma pragmatisk förmåga är främst utformade för barn över fyra år. Några exempel är den pragmatiska delen i Clinical Evaluation
of Language Fundamentals (CELF-4; Semel et al., 2003) och Children’s communication checklist (CCC; Bishop, 1998) som även finns i en svensk version (svenska CCC; Nettelbladt,
Sahlén & Radeborg, 2003). De få standardiserade test som finns för bedömning av språkförmåga hos barn under fem år fokuserar bara till viss del på pragmatiska förmågor (O’Neill, 2014). Exempel på ett sådant test är The MacArthur Communicative Development
Inventories (CDI; Fenson et al, 1993) som även finns i en svensk version (SECDI; Eriksson &
Berglund, 1999). En svensk version av enkäten Infant-Toddler Checklist (ITC; Falck-Ytter, 2020) har nyligen undersökts i en avhandling av Fäldt et al. (2020). Enkäten användes av BVC-sköterskor vid 18-månaders kontrollen för att identifiera olika aspekter av spädbarns och små barns språkutveckling för att avgöra om en remiss till utredning skulle vara aktuellt.
Language Use Inventory (LUI; O’Neill, 2009) är den enda föräldraenkäten idag som är
specifikt utformad för pragmatisk språkutveckling hos barn under fyra år. LUI (O’Neill, 2009) är ett standardiserat material utformat för engelsktalande barn och har idag översatts och anpassats till flera länder (O’Neill, 2009).
Behovet av utökade kunskaper om typisk pragmatisk utveckling är tilltagande och nödvändiga för att i bedömning kunna avgöra om ett beteende är åldersadekvat, samt för att kunna avgränsa pragmatiska svårigheter från andra typer av svårigheter (Nettelbladt & Salameh, 2013). En bättre kundskapsgrund bidrar till att man i ett tidigare skede kan identifiera de barn som har pragmatiska svårigheter och således kunna sätta in insatser. Denna grund motiverar en studie om tidig pragmatisk utveckling. Det faktum att flera av de faktorer som påverkar pragmatisk utveckling (kognitiva, sociala, lingvistiska) kan antas skilja sig åt mellan olika länder (Adams, 2002), bidrar ytterligare till att motivera en svensk studie. I den aktuella studien används den svenska forskningsversionen av Language Use Inventory (LUI; O’Neill, 2009)1.
Syfte
Det aktuella arbetet syftar till att kartlägga tidig utveckling av pragmatisk förmåga hos svenska barn i åldrarna 24–29 månader. Studien är en del av en första utvärdering av den svenska forskningsversionen av LUI, Språk i användning. I förlängningen är syftet att skapa normer för den svenska LUI-versionen så att materialet på ett tillförlitligt sätt kan användas av logopeder i den kliniska verksamheten.
1 A non-standardized research adaptation of the Language Use Inventory (O’Neill 2009) into Swedish
by [Rosenberg, Brunnegård & Sandström]. Copyright 2009 by Knowledge in Development Inc. All rights reserved.
6
Frågeställningar
Hur ser den pragmatiska förmågan ut för svenska barn i åldrarna 24–29 månader mätt med den svenska forskningsversionen av LUI?
• Hur påverkas resultatet vid tillämpning av exklusionskriterierna?
• Hur skiljer sig den pragmatiska förmågan mellan två olika åldersgrupper (tre månaders intervall) hos dessa barn?
• Hur skiljer sig den pragmatiska förmågan mellan pojkar och flickor i åldersgruppen 24–29 månader?
• Hur förhåller sig barnens användande av gester till deras verbala utveckling?
Hypoteser
Baserat på tidigare studier av LUI-anpassningar för olika språk (Bialecka-Pikul et al., 2019; Guimarães et al., 2013; Helland & Møllerhaug, 2020; Longobardi et al., 2017; O´Neill, 2007; Pesco & O’Neill, 2016;) antog jag att resultaten på pragmatisk förmåga kommer att öka med högre ålder. Baserat på tidigare studier som jämfört kön och pragmatisk förmåga hos små barn (Ericssson et al., 2012; Longobardi et al., 2017) antogs att signifikant skillnad kommer att visas mellan flickors och pojkars resultat till fördel för flickor. Slutligen förmodar jag, baserat på tidigare studier (Iversen & Goldin-Meadow, 2005; Tomasello et al., 2007), att gestanvändningen kommer att minska med ökad verbal förmåga.
Metod
Medverkande i föreliggande studie var föräldrar vilka i texten refereras till som ”föräldrarna”. De barn som ingick i studien och som utgjorde försökspersonerna refereras i texten till som ”barnen”.
Deltagare
I studien ingick totalt 70 barn (32 flickor och 38 pojkar) i åldrarna 24–29 månader (M= 26.79,
SD= 1.76). Barnen delades in i två grupper efter ålder. Åldersgrupperna bestod av barn i
åldrarna: 2;0–2;2 år (år;månader) och 2;3–2;5 (se Tabell 1). 88 % av enkäterna genomfördes av mammor och 12 % av pappor.
Tabell 1. Antal barn indelade i ålder och kön
2;0–2;2 år 2;3–2;5 år Totalt
Flickor 14 18 32
Pojkar 15 23 38
Totalt 29 41 70
Inklusionskriteriet var föräldrar till barn i åldrarna 24–29 månader. Inga exklusionskriterier användes initialt vid rekryteringen. Barnen rekryterades från förskolor i Västerbotten, Norrbotten, Västernorrland och Jämtland samt via olika Facebookgrupper. Facebookgrupperna bestod främst av olika föräldragrupper men även områdesspecifika grupper (olika orter i Västerbotten t. ex. Vi i Vännäs). Rekryteringsarbetet utfördes tillsammans med två andra logopedstudenter som gjorde ett liknande arbete men samlade in data för barn i åldrarna 36–41 månader. Den totala rekryteringen, för båda studierna resulterade totalt i 195 inlämnade föräldraenkäter varav 110 (70 till den aktuella studien respektive 40 till den andra studien) kunde användas till de två olika studierna. De övriga föräldraenkäterna uppfyllde inte studiernas åldersintervaller.
Genomförande
Inledningsvis kontaktades kommunernas förskolerektorer eller förskolechefer via telefon eller e-post, varpå de avböjde eller godkände medverkan. Ett stort antal förskolerektorer var inte anträffbara trots upprepade försök. I stort sett alla som avböjde medverkan gjorde det mot bakgrund av tidsbrist.
Två informationsbrev, ett till föräldrarna (Bilaga 1) och ett till pedagogerna (Bilaga 2) skickades sedan med e-post till de rektorer eller förskolechefer som godkänt medverkan. I vissa fall vidarebefordrade de breven direkt till pedagogerna och i andra fall tog vi själva kontakt med pedagogerna och delgav dem informationsbreven antingen via e-post eller traditionell post. De pedagoger som valde att hjälpa till med rekryteringen skötte urvalet av föräldrar enligt inklusionskriteriet som gällde ålder (24–29 månader). Pedagogerna valde själva om de ville delge föräldrabreven i pappersformat eller digitalt via e-post eller föräldraplattformar. I föräldrabrevet fanns länken till den digitala föräldraenkäten som utgör studiens material.
Vid rekrytering via Facebookgrupper gjordes ett kortare informativt inlägg innehållande länken till enkäten och det bifogade föräldrabrevet. Pedagogerna och föräldrarna erbjöds ta del av de två färdiga studierna genom att anmäla intresse via e-post till någon av författarna. Föräldrarna som valde att delta fyllde i och returnerade den digitala enkäten. Barnen själva var inte aktiva i studien.
Material
Language Use Inventory (LUI, O´Neill 2009) är en föräldraenkät som kartlägger små barns
pragmatiska språkutveckling i åldrarna 18–47 månader. I denna studie användes den svenska forskningsversionen av LUI (O´Neill, 2009). Anpassningen gjordes 2020 av två lingvister (Maria Rosenberg & Görel Sandström) och en logoped (Karin Brunnegård) vid Umeå universitet. Under anpassningsarbetet hade forskarna tillgång till den färdiga norska versionen (Helland & Møllerhaug, 2020) samt det engelska originalet (O´Neill, 2009).
På enkätens försättsblad ombeds föräldrarna först att godkänna medverkan genom att kryssa i ja-rutan. Vidare finns där instruktioner om hur enkäten ska fyllas i samt utrymme för att fylla i viss information om barnets identitet (kön, födelsedatum), dagens datum och bedömarens relation till barnet. Den svenska enkäten består av 180 frågor som är fördelade i 14 subskalor (A-N). Dessa subskalor är organiserade i tre delar. Del 1 (A-B) fokuserar på hur barn kommunicerar med gester. Del 2 (C-E) fokuserar på hur barn kommunicerar med ord och del 3 (F-N) fokuserar på hur barn använder längre meningar i kommunikationen (se Tabell 2). Varje fråga poängsätts med antingen 1 eller 0 poäng: svar som ja, ibland, och ofta ger 1 poäng; svar som nej, aldrig, sällan och inte längre ger 0 poäng. Den totala poängen för enkäten utgörs av del 2 och 3 där maxpoäng är 160. Högre poäng indikerar att barnet har en mer utvecklad pragmatisk förmåga. Del 1 var av särskilt intresse för den aktuella studien och analyserades därför separat. Subskalorna E och L ges inga numeriska poäng då de består av fritextsvar. Informationen utifrån dessa frågor är specifikt värdefull om vidare bedömning anses behövas utifrån misstanke om autismspektrumstörning (ASD).
I enkätens sista del ingår även frågor relaterade till barnets födsel, hälsotillstånd och språkliga bakgrund. Allra sist i enkäten ombeds föräldrarna tacka ja eller nej till om de vill fylla i enkäten igen efter två veckor. De föräldrar som kryssade ja ombads koda båda sina inlämningar genom att skriva sin födelsemånad samt födelseår (mmYYYY). Föräldrarna ansvarade själva för att genomförandet av den andra enkäten skulle ske två veckor efter första inlämningen. Trettioåtta föräldrar svarade att de kunde göra testet igen efter två veckor men endast fyra genomförde ett retest. I den aktuella studien utformades enkäten i webformatet
Texttalk Websurvey. Innan enkäten administrerades prövades den på en deltagare för att
kontrollera för eventuella brister med materialet. Deltagaren var bekant och resultatet räknades inte med i studien. Genomförandet av pilottestningen var lyckad och inga justeringar av enkäten behövde göras.
8 Tabell 2. Svenska LUI-versionens delar och subskalor samt deras maxpoäng
Delar och subskalor Maxpoäng
Del 1 Hur ditt barn kommunicerar med gester 13
A Hur ditt barn använder gester för att be om någonting 11 B Hur ditt barn använder gester för att få dig att lägga märke till något 2
Del 2 Hur ditt barn kommunicerar med ord 27
C Ord som ditt barn använder 20
D Hur ditt barn ber om hjälp 7
E Ditt barns intressen inga poäng ges
Del 3 Ditt barns längre meningar 133
F Hur ditt barn använder ord för att få dig att lägga märke till något 21 G Ditt barns frågor och kommentarer om föremål 9 H Ditt barns frågor och kommentarer om sig själv eller andra människor 36 I Ditt barns användning av ord i aktiviteter med andra 14 J Hur ditt barn skojar och uttrycker humor 5
K Ditt barns intresse för ord och språk 12
L Vad ditt barn är intresserad av att prata om inga poäng ges M Hur ditt barn anpassar sitt samtal till andra 15 N Hur ditt barn bygger längre meningar och berättelser 36
Del 2 och 3 Totalpoäng för svenska LUI-versionen 160
Dataanalys
Genomsnittliga svarstiden för enkäten var ca 30 minuter. De digitala svarsinlämningarna exporterades till Excel där svaren kodades om till poäng (0 respektive 1), enligt rättningsmallen (O’Neill, 2009). En automatisk uträkning av totalpoäng och delpoängen gjordes. Ingen kontroll av intrabedömarreliabiliteten genomfördes. Svaren på hälsoformuläret sammanställdes för samtliga testdeltagare.
Exklusionskriterierna beaktades vid analysen och skulle användas ifall signifikant skillnad uppstod vid den statistiska analysen. Exklusionskriterierna som utformats för originalversionen av LUI (O’Neill, 2009) innehåller faktorer som bedöms kunna påverka språkutvecklingen. Dessa är: diagnosticerande språkliga svårigheter, utvecklingsstörning, hörselnedsättning, komplikationer under förlossningen eller andra betydande hälsoproblem, kombinerad prematuritet mer än 2 veckor och en födelsevikt under 2500g. Ytterligare ett exklusionskriterium är om exponering av annat språk än svenska uppges till mer än 20%, vilket alltså avser att kontrollera att det aktuella språket är förstaspråket. Dessa frågor besvarades av föräldrarna i enkäten. Tretton barn berördes av exklusionskriterierna, där misstanke om språkliga svårigheter förekom i två fall, komplikationer vid födsel förekom i två fall, misstanke om nedsatt hörsel förekom i ett fall, diagnostiserad nedsatt hörsel samt misstanke om språkliga svårigheter förekom i ett fall och exponering av annat språk mer än 20% förekom i nio fall, varav två fall var kombinerat med hälsoproblem
Statistisk
analys
Deskriptiv statistik beräknades i Excel och i statistikmjukvaran Jamovi version 1.6 (The jamovi project, 2021). Samtliga mätvärden visade sig vara snedfördelade: totalpoäng, kraftig negativ snedfördelning (Skewness= -1,23), del 1, kraftig negativ snedfördelning (Skewness= -1,18), del 2, kraftig negativ snedfördelning (Skewness= -2,51), del 3, måttlig negativ snedfördelning (Skewness= -0,83). För analys av gruppskillnader användes därför genomgående det icke-parametriska testet, Mann-Whitney U-test. Oberoende variabler utgjordes av exklusionskriterierna, ålder (2;0–2;2 och 2;3–2;5), kön (flicka och pojke). Beroende variabel utgjordes av totalpoängen och poäng på respektive delar (Del 1, Del 2, Del 3) i den svenska LUI-versionen. En alfanivå på 5% användes vid samtliga signifikansprövningar. För beräkning
av effektstorlek användes Rank-biserial correlation. Analys av test-retest reliabiliteten genomfördes inte på grund av otillräckliga data.
Resultat
Först redovisas det övergripande resultatet på svenska LUI-versionen för hela testgruppen. Sedan redovisas exklusionskriteriernas utslag på resultatet. Vidare redovisas resultat för barnens utveckling av pragmatisk förmåga utifrån parametrarna: ålder (grupp 1: 2;0–2;2, grupp 2: 2;3–2;5) och kön (flickor och pojkar). Slutligen redovisas resultat av gestanvändande för dessa grupper i relation till verbal utveckling.
Övergripande resultat
Den genomsnittliga totalpoängen för hela testgruppen var 77,1 poäng av 160 möjliga med standardavvikelsen 22 och ett medianvärde på 83.
Exkluderingskriterierna
Den genomsnittliga totalpoängen för exklusionsgruppen var 69,5 poäng med standardavvikelsen 22,8 och medianvärdet 73. Den genomsnittliga totalpoängen för övriga gruppen var 78,6 poäng med standardavvikelsen 21,6 och medianvärdet 84.
Ingen signifikant skillnad visades när grupperna jämfördes (U= 264, N1= 13, N2= 57, p= 0,11) och således kunde alla 70 deltagare behållas för vidare analys.
Ålder
Analysen av den pragmatiska utvecklingen visade på en ökning av medelpoängen med ökad ålder för totalpoängen och del 3 men inte för del 2. Resultatet för den svenska LUI-versionen ska tolkas enligt principen att högre poäng indikerar på bättre pragmatisk förmåga (O’Neill, 2009). Tabell 3 visar skillnader i medelpoäng (M), standardavvikelse (SD), medianvärde (Md) samt max- och minpoäng mellan de olika åldersgrupperna för del 2 och 3 samt för totalpoängen.
Inga signifikanta skillnader uppnåddes vid jämförelse av åldersgrupperna, vare sig för del 2 (U= 549, N1= 29, N2= 41, p= 0,55), del 3 (U= 503, N1 =29, N2= 41, p= 0,28) eller för totalpoängen (U= 516, N1= 29, N1= 41, p= 0,35).
10 Tabell 3. Medelpoäng, standardavvikelse (inom parentes), medianvärde och max- och minpoäng på svenska
LUI-versionens del 2 och 3 samt för totalpoängen för respektive åldersgrupp
Grupp 1 (2;0 – 2;2) (n= 29) Grupp 2 (2;3 – 2;5) (n= 41)
M Md min max M Md min max
(SD) (SD) Del2 24,6 27 6 27 24,4 27 8 27 (4,91) (4,54) Del3 49,8 55 2 75 54,3 56 7 84 (18,1) (18,0) Totalpoäng 74,4 82 8 102 79,0 83 17 111 (22,3) (21,8)
Kön
Tabell 4 visar genomgående en högre medelpoäng för flickor jämfört med pojkar. Figur 1 visar att den totala medelpoängen ökar med stigande ålder både för flickor och pojkar.
Inga signifikanta skillnader visades på den totala medelpoängen för kön (U= 485, N1 =32, N2 =38, p= 0,15) eller för del 3 (U= 495, N1= 32, N2 =38, p= 0,18).
Tabell 4. Medelpoäng, standardavvikelse (inom parentes), median och max- och minpoäng på del 2 och 3 samt
på totalpoängen för respektive kön
Flicka (n=32) Pojke (n=38)
M M
(SD) Md min max (SD) Md min max
Del2 25,7* 27 10 27 23,4* 25,5 6 27 (3,28) (5,41) Del3 55,7 58,5 7 81 49,7 52 2 84 (15,6) (19,7) Totalpoäng 81,4 85 17 108 73,4 79 8 111 (18,1) (24,4) *Signifikant skillnad (p= 0.03)
Figur 1. Totala medelpoängen för grupp 1 och grupp 2 fördelat på kön
Signifikant skillnad, där flickor presterade bättre än pojkar, visades för del 2 (hur ditt barn kommunicerar med ord) (U= 436, N1= 32, N2= 38, p < o,03, r= 0,28) (se Figur 2).
Figur 2. Medelvärde och median för del 2 fördelat på kön
Gestanvändande
Analysen av del 1 som bedömer den icke-verbala förmågan visade på en generellt högre medelpoäng hos pojkar jämfört med flickor i båda åldersgrupperna (se Tabell 5). Tabell 5 visar att gestanvändandet minskade med ökad ålder hos både flickor och pojkar. Figur 3 visar medelpoängen på del 1 och 2 i relation till varandra för respektive kön. Resultatet avslöjade att ett högre medelpoäng för del 2 relaterar till ett lägre medelpoäng för del 1. Således visar resultatet på ett minskat gestanvändande i relation till verbal utvecklingen och att flickor ligger lite före i denna åldersgrupp.
Resultatet visade ingen signifikant skillnad när gestanvändande och ålder jämfördes (U= 470, N1= 29, N2= 41, p= 0,13). Skillnaden var större vid jämförelse mellan gestanvändande och kön, dock inte signifikant (U= 461, N1= 32, N2= 38, p= 0,07).
70,8 75,2 78,2 83,9 Grupp 1 Grupp 2 Me d el p å to ta lp o än ge n Åldersgrupper
Pragmatisk utveckling
Flickor Pojkar12 Tabell 5. Medelpoäng och standardavvikelse på del 1 för respektive åldersgrupp och kön
Del 1/gester Grupp1 (2;0–2;2) Grupp 2 (2;3–2;5)
Flickor Pojkar Flickor Pojkar
M 10,0 11,5 9,67 10,7
SD 3,11 2,26 2,77 1,71
Figur 3. Medelvärde på del 1 och 2 fördelat på kön
Diskussion
Resultatdiskussion
Syfte med studien var att kartlägga utvecklingen av pragmatisk förmåga hos svenska barn i åldern 24–29 månader med hjälp av den svenska forskningsversionen av Language Use
Inventory (LUI, O’Neill, 2009). Studien är en del av en första utvärdering av den svenska
LUI-versionen. Studien analyserade hur den pragmatiska förmågan skilde sig mellan åldersgrupperna (2;0–2;2 och 2;3–2;5) och hur flickor och pojkar presterade i relation till varandra samt hur gestanvändningen relaterade till den verbala utvecklingen hos dessa grupper. Studien visade på en generellt ökad medelpoäng med stigande ålder men inga signifikanta skillnader mellan åldersgrupperna uppstod. Vidare visade studien på en genomgående högre medelpoäng för flickor jämfört med pojkar där signifikant skillnad avslöjades för del 2. Slutligen visade studien inga signifikanta skillnader för åldersgrupperna eller kön vad gäller gestanvändning. Däremot sågs en indikation på att gestanvändningen minskar i förhållande till verbal utveckling för barnen i den aktuella studien. De exklusionskriterier som tagits fram för originalversionen finns med i den svenska versionen och beaktades även för denna studie (se Metod), dock gav de inget utslag på resultatet för denna grupp och kunde därför bortses från.
Utveckling av pragmatisk förmåga undersöktes genom att jämföra resultaten på totalpoängen och del 2 (Hur ditt barn kommunicerar med ord) och 3 (Ditt barns längre meningar) i den svenska LUI-versionen för två åldersgrupper (2;0–2;2 och 2;3–2;5). I linje med studiens förväntningar som baserades på tidigare studier av LUI-anpassningar för olika språk (Bialecka-Pikul et al., 2019; Guimarães et al., 2013; Helland & Møllerhaug, 2020; Longobardi et al., 2017; O´Neill, 2007; Pesco & O’Neill, 2016), ökade barnens pragmatiska förmåga med högre ålder. Däremot visades inga signifikanta skillnader vare sig för totalpoängen eller för del 2 och 3. En förklaring till detta kan vara att tidigare studier av LUI-anpassningar, som visat på signifikanta skillnader när åldersgrupper jämförts, har använt sig av en åldersintervall på sex månader. I min studie var åldersintervallet på tre månader och utifrån resultatet kan man anta att endast indikationer på ökad förmåga kan ses mellan dessa åldersgrupper men inte signifikanta skillnader.
Vid jämförelse mellan kön visade resultaten genomgående på högre poäng för flickor jämfört med pojkar. Jag antog utifrån tidigare studier som jämfört pragmatisk förmåga och
0 5 10 15 20 25 30 Flickor Pojkar Del1 Del2
kön hos små barn att signifikant skillnad skulle visas mellan flickors och pojkars resultat till fördel för flickor. Studiens resultat visade ingen signifikant skillnad på totalpoängen dock visades signifikant skillnad (p= 0,03) på del 2 (hur ditt barn kommunicerar med ord) till fördel för flickor. Fynden stödjs av tidigare studier som visat att flickor hade ett visst övertag vad gäller tidig ordproduktion och användning av ordkombinationer i kommunikationen (Ericsson et al., 2012) samt att flickor har en mer utvecklad pragmatisk förmåga i åldern 24–29 månader jämfört med pojkar (Longobardi et al., 2017). Resultat från mina kurskamraters studie, som undersökte barn i åldrarna 36–41 månader, visade en tendens att pojkar presterade bättre än flickor, men inga signifikanta skillnader visades vare sig på totalpoängen eller på någon subkategori. Detta fynd stödjs av Longobardi et al (2017) som visade att pojkar hinner ifatt flickor vad gäller pragmatisk utveckling.
Slutligen undersöktes gestanvändning (del 1) i relation till verbal utveckling, där ett lägre medelpoäng på del 1 visade på ett mindre gestanvändande. I linje med studiens förväntningar som baserats på tidigare studier (Iversen & Goldin-Meadow, 2005; Tomasello et al., 2007), användes färre gester i takt med verbal utveckling. Skillnaden var dock inte signifikant, men resultatet visade en tendens på minskat användande av gester med stigande ålder både för flickor och pojkar. Relationen mellan gestanvändning och verbal utveckling blev tydligare när gestanvändning och kön jämfördes. Figur 2, under resultat, ger en tydlig bild över hur flickornas högre medelpoäng på del 2 relaterade till en lägre medelpoäng för del 1 i jämförelse med pojkarnas resultat.
I studien berördes tretton barn av exklusionskriterierna. Exklusionskriterierna som utformats för originalversionen av LUI (O’Neill, 2009) innehåller hälsofaktorer som bedöms kunna påverka språkutvecklingen samt faktorer för språklig bakgrund i syfte att kontrollera för att det aktuella språket är förstaspråket. Resultatet visade att tillämpningen av exklusionskriterierna inte gav utslag på resultatet när exklusionsgruppen jämfördes med gruppen av övriga barn. En förklaring till resultatet antas vara att majoriteten av barnen (9/13) som berördes av exklusionskriterierna var barn som exponeras för annat språk än svenska till mer än 20% och flerspråkighet i sig utgör ju ingen risk för språklig nedsättning. Dessutom hade dessa barn exponerats för svenska från födseln. Vidare förekom endast 2 fall av diagnostiserade svårigheter där ett fall var diagnostiserad hörselnedsättning och ett fall var diagnostiserade komplikationer under förlossningen. De övriga fallen rörde sig om misstanke av de olika hälsotillstånden, som inte direkt kunde sägas påverka språkutvecklingen.
Metoddiskussion
I studien ingick totalt 70 barn (32 flickor och 38 pojkar) i åldrarna 24–29 månader, fördelade i två åldersgrupper 2;0–2;2 (29 st) och 2;3–2;5 år (41 st). Samtliga mätvärden var snedfördelade och således användes ett icke-parametrisk test vid den statistiska analysen. Vid en eventuell framtida replikering av studien skulle det vara önskvärt med fler testdeltagare för att uppnå normalfördelning och därmed eventuellt kunna redovisa resultat med starkare power. Rekryteringsarbetet hade med fördel kunnat utvidga sökområdet i ett tidigare skede för att uppnå fler deltagare. I och med den svenska LUI-versionens utformning ansågs det inte nödvändigt att kontrollera för intrabedömarreliabiliteten. Enligt rättningsmallen ges poängen 0 eller 1 utifrån svar och således finns ingen risk för egna tolkningar. Vidare kodades svaren om till poäng i Excel och en automatisk rättningen genomfördes. Detta sammantaget gjorde att risken för felrättning bedömdes vara liten.
Forskning har visat att föräldraenkäter är speciellt användbara och tillförlitliga för att bedöma barns pragmatiska förmåga i och med att föräldrar anses bäst lämpade att observera barns språkanvändande i olika miljöer och situationer (O’Neill, 2007). Det går däremot inte att frångå att föräldrars bedömningar är subjektiva och svaren som ges kan antingen vara mer positiva eller negativa i förhållande till barns faktiska förmåga. En annan aspekt kan vara att föräldrars olika bakgrund och kunskaper om barns språkutveckling och språkförmågor kan påverka hur man svarar. En styrka med svenska LUI-versionen är dock att den innehåller konkreta påståenden som beskriver ett visst beteende, vilket minimerar egna tolkningar av frågorna. Ytterligare en styrka är att samtliga enkätinlämningar var komplett ifyllda och kunde användas för analys, vilket tyder på att enkäten är användarvänlig.
14 Än så länge har ingen analys av svenska LUI-versionens psykometriska kvalitéer gjorts. Helland och Møllerhaug (2020) analyserade den norska LUI-versionens psykometriska kvalitéer som visade på acceptabla resultat. Dessutom har LUI-originalet (O’Neill, 2009) visat på hög sensitivitet och specificitet. En svaghet kan vara att enkäten tar relativt lång tid att fylla i, en genomsnittlig svarstid på ca 30 minuter avslöjades för den aktuella studien. Denna faktor kan bidra till att föräldrar väljer att inte delta eller att enkäten inte fullföljs. Ett tecken på detta var att länken till enkäten hade öppnats betydligt fler gånger än antalet inlämningar.
Det faktum att enkäten var digital hade också sina positiva och negativa sidor. Det positiva var att rekryteringen och administreringen underlättades och förenklades samt att man kunde nå ut till många på ett snabbt och smidigt sätt. Den digitala utformningens krav på anonymitet gjorde att man inte kunde kontakta deltagarna för eventuella frågor eller ge återkoppling, samt inte heller kunde kontrollera om deras uppgifter var sanningsenliga (t.ex. relation till barnet eller barnets ålder). Deltagarna kunde dock kontakta oss vid frågor eller om de ville ta del av den färdiga studien. Som en följd av att deltagandet var helt anonymt kunde ingen påminnelse ges till de föräldrar som svarat ja till att genomföra testet två gånger. Vid en eventuell replikering där man vill undersöka test-retest reliabilitet kan man se över möjligheten med att skicka automatiska påminnelser via ett digitalt webformat.
Förslag till framtida forskning vad gäller fortsatt utvärdering av svenska LUI-versionen är att ta fram åldersanpassade riktvärden även för andra åldersgrupper samt att undersöka materialets psykometriska kvalitéer. Eftersom min studie visade på könsskillnader avseende pragmatisk förmåga mätt med svenska LUI-versionen, vore även detta fynd en intressant utgångspunkt för vidare forskning.
Slutsatser
Studien visade att den pragmatiska förmågan för åldersgruppen 24–29 månader, mätt med svenska LUI-versionen, tenderar att förbättras med stigande ålder men skillnaderna var inte signifikanta. Studien indikerar att flickor i denna åldersgrupp har en mer utvecklad pragmatisk förmåga mätt med svenska LUI-versionen än pojkar, men signifikanta skillnader visades bara för del 2. Vidare visade studien tendenser på ett minskat gestanvändande i förhållande till ökad verbal förmåga. Då det idag behövs mer kunskap om pragmatisk utveckling i tidig ålder utgör den aktuella studien ett viktigt bidrag i en svensk kontext. Studien har dessutom klinisk relevans genom att utvärdera ett möjligt verktyg för att bedöma tidig pragmatisk utveckling hos svenska barn i åldersgruppen 24–29 månader. Ytterligare studier behövs för att kunna ge generella riktlinjer för när barn typiskt tillägnar sig olika pragmatiska funktioner och hur man bäst bör mäta dessa.
Referenslitteratur
Adams, C. (2002). Practitioner review: The assessment of language pragmatics. Journal of
child psychology and psychiatry, 43(8), 973–987.
Association, American Psychiatric. (2013). Diagnostic and statistical manual of mental
disorders. American Psychiatric Publishing.
Bates, E. (1976). Language and Context: Studies in the Acquisition of Pragmatics. New York, NY: Academic Press.
Białecka-Pikul, M., Filip, A., Stępień-Nycz, M., Kuś, K., & O'Neill, D. K. (2019). Ratunku! or just tunku! Evidence for the reliability and concurrent validity of the Language Use Inventory–Polish. Journal of Speech, Language, and Hearing Research, 62(7), 2317–2331.
Bishop, D.V.M (2000). Pragmatic language impairment a correlate of SLI: Adistinct subgroup, or part of the autistic continuum?. In DVM, Bishop & LB, Leonard (Eds.), Speech and
language impairments in children, causes characteristics, interventions and outcome (s. 99–113). Hove: Psychology Press
Bishop, D. V. M. (2003). Children’s Communication Checklist (CCC-2) – Second Edition. London: Harcourt Assessment/The Psychological Corporation.
Bishop, D. V. (2014). Uncommon Understanding (Classic Edition): Development and
disorders of language comprehension in children. Psychology Press.
Eriksson, M. & Berglund, E. (1999). Swedish Early Communicative Development Inventory– words and gestures. First Language, 19, 55–90.
Eriksson, M., Marschik, P. B., Tulviste, T., Almgren, M., Pérez Pereira, M., Wehberg, S., ... & Gallego, C. (2012). Differences between girls and boys in emerging language skills: Evidence from 10 language communities. British journal of developmental
psychology, 30(2), 326–343.
Falck-Ytter, T. (30 augusti, 2020). The project EASE. 2014. https://ki.se/en/kind/ease-early-autism-sweden.
Fenson, L., Dale, P. S., Reznick, J. S., Thal, D., Bates, E., Hartung, J., Pethick, S. & Reilly, J. (1993). The MacArthur communicative development inventories: User’s guide and
technical manual. San Diego, CA: Singular Publ.
Foster, S. (1990) The communicative competence of young children. London: Longman. Fäldt, A., Fabian, H., Dahlberg, A., Thunberg, G., Durbeej, N., & Lucas, S. (2020). Infant‐
Toddler Checklist identifies 18‐month‐old children with communication difficulties in the Swedish child healthcare setting. Acta Paediatrica, 110(5), 1505–1512.
Grassmann, S. (2014). The pragmatics of word learning. I D. Matthews (Red.), Pragmatic
Development in First Language Acquisition (10 uppl., s. 139–161).
Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company.
Guimarães, C. D. S., Santos, A. C. D., & Almeida, L. S. (2013). Adaptation of the parent report Language Use Inventory for 18-to 47-months-old children to European Portuguese: A pilot study. Audiology Communication Research 18(4), 332–338.
Helland, W. A., & Møllerhaug, L. H. (2020). Assessing pragmatic competence in 18-to 47-months-old Norwegian children. A pilot study with the Language Use Inventory (LUI). Rask, 52, 21–37.
Iverson, J.M. & Goldin-Meadow, S. (2005). Gesture Paves the Way for Language Development.
Psychological Science 16(5), 367–371.
Jörgensen, N. (1995). Barnspråk och ungdomsspråk. Lund: Studentlitteratur.
LeBarton, E. S., & Iverson, J. M. (2016). Gesture development in toddlers with an older sibling with autism. International Journal of Language & Communication Disorders, 51(1), 18–30.
Linell, P. (2009). Rethinking language, mind, and world dialogically. Charlotte: Information Age Publishing.
Longobardi, E., Lonigro, A., Laghi, F., & O’Neill, D. K. (2017). Pragmatic language development in 18-to 47-month-old Italian children: A study with the Language Use Inventory.
16 Matthews, D., Biney, H., & Abbot-Smith, K. (2018). Individual differences in children’s pragmatic ability: a review of associations with formal language, social cognition, and executive functions. Language Learning and Development, 14(3), 186–223.
Nettlebladt, U., & Salameh, E. K. (Red.). (2007). Språkutveckling och språkstörning hos barn.
D. 1, Fonologi, grammatik, lexikon. Lund: Studentlitteratur.
Nettelbladt, U., & Salameh, E. K. (Red.). (2013). Språkutveckling och språkstörning hos barn
2: pragmatik-teorier, utveckling och svårigheter. Lund: Studentlitteratur.
Nettelbladt, U., Samuelsson, C. Sahlén, B., & Oris, M. (2008). Språkstörning hos barn och ungdomar – allmän del. I L. Hartelius, U. Nettelbladt & B. Hammarberg (Red.),
Logopedi (s. 125–137). Lund: Studentlitteratur.
O’Neill, D. (2014) Assessing pragmatic language functioning in young children. I D. Matthews (Red.), Pragmatic development in first language acquisition (10 uppl., s 363–377). Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company.
O’Neill, D. K. (2012). Components of pragmatic ability and children’s pragmatic language development. I H. J. Schmid (Red.), Cognitive pragmatics (s. 261–290). Berlin, Germany: Walter de Gruyter.
O’Neill, D. K. (2009). Language use inventory. Ontario, Canada: Knowledge in Development. O’Neill, D. K. (2007). The language use inventory for young children: A parent-report measure of pragmatic language development for 18-to 47-month-old children. Journal of
speech, language, and hearing research, 50, 214–228.
Paul, R., & Norbury, C. F. (2011). Language Disorders from Infancy through Adolescence:
Listening, Reading, Writing and Communicating (4th Ed.). St. Louis, MO: Mosby.
Sansavini, A., Guarini, A., Zuccarini, M., Lee, J. Z., Faldella, G., & Iverson, J. M. (2019). Low Rates of Pointing in 18-Month-Olds at Risk for Autism Spectrum Disorder and Extremely Preterm Infants: A Common Index of Language Delay?. Frontiers in
psychology, 10, 2131.
Semel, E., Wiig, E. H., & Secord, W. A. (2003). Clinical evaluation of language fundamentals,
fourth edition (CELF-4). Toronto, Canada: The Psychological Corporation/A
Harcourt Assessment Company.
Stephens, G., & Matthews, D. (2014). The communicative infant from 0-18 months: The social-cognitive foundation of pragmatic development. I D. Matthews (Red)., Pragmatic
development in first language acquisition (10 uppl., s 13–37). Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company.
Tomasello, M., Carpenter, M., & Liszkowski, U. (2007). A New Look at Infant Pointing. Child
Development, 78(3), 705-722.
The jamovi project. (2021). jamovi (Version 1.6) [Computer Software]. Retrieved from. https://www.jamovi.org
Turkstra, L. S., Clark, A., Burgess, S., Hengst, J. A., Wertheimer, J. C., & Paul, D. (2017). Pragmatic communication abilities in children and adults: implications for rehabilitation professionals. Disability and rehabilitation, 39(18), 1872–1885.
Bilagor
Bilaga 1
Informationsbrev till föräldrar
Hej! Vi heter x, x och x och vi studerar på logopedprogrammet i Umeå, termin 8. Vi skriver just nu vårt examensarbete. Syftet med vår studie är att samla in referensdata till ett nytt bedömningsmaterial för pragmatisk förmåga. Pragmatisk förmåga handlar om hur man använder språket i olika sociala sammanhang, både med tal och kroppsspråk. Idag finns en brist på svenska bedömningsmaterial och forskning har visat att tidig upptäckt av
pragmatiska svårigheter är av stor vikt för barnets fortsatta utveckling.
Bedömningsmaterialet som ska användas i studien är en föräldraenkät som idag används i ett flertal länder och förhoppningen är att materialet ska kunna användas av svenska logopeder i framtiden. Vi söker dig som är förälder till ett barn mellan 24–29 (2–2,5 år) eller 36–41 (3– 3,5 år) månaders ålder. Vi vore tacksamma om ni ville medverka i vår studie.
Deltagandet innebär att du via en dator fyller i en digital enkät och returnerar den till oss med ett enkelt knapptryck. Enkäten är inte kompatibel med mobiltelefon.
Du når enkäten via någon av länkarna nedan (båda leder till samma enkät). Den
tar ca 20–30 minuter att genomföra och innehåller till största del ja-och-nej-frågor om ditt barns kommunikation.
Deltagandet är frivilligt och du kan när som helst fram till enkätens inlämnande avbryta din medverkan utan att ange orsak. Enkäten är helt anonym och resultaten analyseras endast på gruppnivå. Studien handleds av en logoped och en lingvist vid Umeå universitet. Studien kommer att presenteras på ett seminarium samt publiceras elektroniskt på DiVA, en databas för uppsatser. Ni kan också mejla oss så skickar vi en direktlänk till den färdiga studien. Ingen individuell återkoppling om resultaten ges.
Länk till enkäten: websurvey.textalk.se/start.php?ID=135783 Förkortad länk: bit.ly/websurvey2021
Sista inlämningsdatum förenkäten är den 31/3. Har ni frågor eller funderingar kring
studien är ni välkomna att mejla till oss eller våra handledare: Student: xx Mejladress: xxxxxxx
Student: xx Mejladress: xxxxxxx Student: xx Mejladress: xxxxxxx Handledare: xx Mejladress: xxxxxxxx Handledare: xx Mejladress: xxxxxxxx
Med vänlig hälsning,
18
Bilaga 2
Informationsbrev till pedagoger
Hej på er och åter igen ett stort tack för att ni vill ställa upp och hjälpa oss med vår studie! Vi vill med detta brev ge er en kort beskrivning om studiens syfte samt informera om vad er medverkan innebär.
Syftet med vår studie är att samla in referensdata till ett nytt bedömningsmaterial för pragmatisk förmåga. Pragmatisk förmåga handlar om hur man använder språket i olika sociala sammanhang, både med tal och kroppsspråk. Idag finns en brist på svenska bedömningsmaterial och forskning har visat att tidig upptäckt av pragmatiska svårigheter är av stor vikt för barnets fortsatta utveckling.
Bedömningsmaterialet som ska användas i studien är en föräldraenkät som idag används i ett flertal länder och förhoppningen är att materialet ska kunna användas av svenska logopeder i framtiden. Studien handleds av en logoped och en lingvist vid Umeå universitet.
Till studien söker vi föräldrar till barn som är mellan 24-29 (2-2,5 år) eller 36-41 (3-3,5 år) månaders ålder.
Det vi ber er hjälpa oss med är att dela ut de bifogade informationsbreven till de berörda föräldrarna.
Har ni frågor eller funderingar kring studien är ni välkomna att mejla till oss eller våra handledare: Student: xx Mejladress: xxxxxxx Student: xx Mejladress: xxxxxxx Student: xx Mejladress: xxxxxxx Handledare: xx Mejladress: xxxxxxxx Handledare: xx Mejladress: xxxxxxxx Med vänlig hälsning,
