Eliel Steen; Privat vinst är grönare än hästgödsel

Privat vinst är grönare

l

av Eliel Steen

De flesta politiska slagord om det miljövänliga, gröna kretsloppssamhället är

antingen innehållslösa, ogrundade eller helt enkelt felaktiga. Och ett miljöarbete

som baseras på centralstyrning och planekonomiskt tänkande kan inte fungera.

Däremot skulle en starkare äganderätt ge bättre ekologisk

balans.

energislagen är det stora bekymret eftersom de förorenar miljön och kommer att ta slut. Olja och naturgas kom-mer snart att vara knappa resurser, vilket kan komma att skaka världens ekonomi, eftersom de alternativa ener-gislagen ganska säkert inte kommer att kunna ersätta de gamla i tid. Det är inte möjligt att på kort tid "ställa om" till grön energi. Vi kan inte "fasa ur" vare sig de fossila energislagen eller kärnkraften på kort sikt, eftersom de står för 40 respektive 30 procent av dagens energibehov. Vattenkraft bidrar med lO och vedbränslen med 15 pro-cent. Vindkraft, vågkraft, geotermisk energi, solceller och vätgas kräver längre tid innan de blir väsentliga ener-gikällor. Idag står vindkraften för 0.3 procent av elbe-hovet, de övriga är ännu mer försumbara. Svårast blir

det att få fram drivmedel till alla

G

RÖNA IDEOLOGERANSER byta livsstil, slösa mindreatt vi , konsumera "rika" måste min

-dre. Kemikaliesamhället, konsumtions-samhället, prylsamhället måste få en ersät-tare i det gröna folkhemmet, som är utsläppsfritt och giftfritt. De mest radikala talar om ett ekologiskt anpassat samhälle med låg energi- och mate-rialbudget, utan nämnvärd tillväxt, vilket skulle likna naturens egna ekosystem. I varje fall måste vi "fasa ur"

mycket av det vi håller på med och göra en "omstä ll-ning" av produktionsmönster och levnadssätt. Den enskilde medborgaren skall disciplineras att medverka till detta med hjälp av "styrmedel". Medborgaren har att underkasta sig skatter och avgifter, bland annat skatt för att få trängas i stadstrafik, liksom

att bli skatteväxlad, det vill säga få

Vår miljöminister har rester

fordon. Vätgasbilen blir ingen dominerande fordonstyp inom de närmaste tjugo åren.

högre miljöskatt mot mindre hög

skatt på arbete.

av 28 kemiska substanser

Det ekologiskt hållbara och

materiellt trygga samhället skall uppenbarligen till avsevärd del byggas från regeringskansliet Resurser skall från detta kansli

för-blodet. Hon ser ut att

V ÄXTHUSEFFEKTENS V ÄLSIGNELSER

må bra.

På kort sikt är därför brist på energi delas rättvist i folkhemmet under ansvarsfull ekologisk

hushållning statsministern talade för en tid sedan om detta folkhem, men när allt kom omkring rörde det sig mest om teknik. Han avsåg tydligen grön teknik, vad det nu kan vara. Det finns en politisk retorik som använder sig av en stor arsenal av slagord, som vilseleder allmän-heten och som cementerar föreställningar om ett grönt folkhem som, trots allt tal om det ekologiskt hållbara samhället, knappast är hållbart. I ambitionen att fram-hålla det gröna budskapet blir det överdrifter som mera skadar än gagnar miljövården. Folk fås att tro att ett sys-temskifte är möjligt, en omställning till ett annat sam-hälle som ingen har lyckats beskriva, annat än att det skall vara grönt

Grön politik hamnar ofta snett i ivern att bruka "styr-medel." Energipolitiken är ett bra exempel. De fossila

IIJ

l

Svensk Tidskrift l2oo4, nr

61

ett långt större problem än växt-huseffekten. Om det finns en växthuseffekt som är så allvarlig som påstås, är största möjliga satsning på ny teknik viktigare än att med skatter och avgifter försöka styra mot minskade koldioxidutsläpp. I de internatio-nella förhandlingarna om åtgärder för att minska kol-dioxidutsläppen rör det sig bara om 5 procents minsk-ning under en l 0-årsperiod. Kyotoprotokollet kommer inte att leda till annat än marginella minskningar av lu f-tens koldioxidhalt; att skriva under protokollet är en symbolhandling som visar god vilja.

Nästan dagligen kommer larmrapporter om bevis på växthuseffekten. Nästan ingenting sägs om de fördelar som ett varmare klimat med mera regn för med sig.

Med högre genomsnittlig temperatur på jorden, låt säga två-tre grader, går mer vattenånga upp från havsy -tan. Därav bildas moln som vandrar i ett bestämt

mön-in hästgödsel

Jordbruket var inte mycket till kretslopp ens på 1560-talet, då Pieter Brueghel d. ä. målade denna skördescen. Metropolitian Museum of Art, New York.

ster in över kontinenterna. Det blir mera regn i det inter-tropiska konvergensbältet och i de tempererade zonerna på båda halvkloten. Det blir torrare framför allt i de tro-piska och subtrotro-piska högtrycksbältena. Med högre tem-peratur och mera regn ökar växternas fotosyntes, vilket leder till högre produktivitet och större stående växt-biomassa. I skogbestånd rör det sig om 15-20 procent större biomassa. I stort sett lika mycket kol blir då

bun-det i levande och död växtmassa (så kallad kolsänka). Varje bedömning av en eventuell, av människan orsa-kad växthuseffekt, måste rimligen omfatta både de för-delaktiga och oförför-delaktiga följderna.

KRETSLOPP ÄR BRA- IBLAND

Det gröna folkhemmet skall vara ett kretsloppssamhälle. Vi skall enligt statsministern lotsas in i kretsloppet igen.

:s:

>-i r c:.... Q: l Svensk Tidskrift l 2oo4, nr

61

11

Där har vi aldrig varit, varken i jordbruket eller i byar och städer. Avskrädeshögar fanns förr överallt. Krets-loppen var ofullständiga. De gröna menar att avfall är en resurs, inte ett ganska besvärligt problem. Avfall skall tas omhand för återvinning av material och energi. När det gäller papper, metaller och glas gör vi det redan, åter-vinningsgraden är hög, cirka 80 procent. Det är svårare med det kväverika organiska avfallet, exempelvis mat-resterna i hushållen.

Tyvärr är inte kommunernas kompostering och

röt-näringsbehovet i jordbruket. Kommunernas rötslam och kompost är inte ett realistiskt tillskott på längre sikt. Kva-liteten är för låg. Det är inte heller tekniskt och ekono-miskt vettigt att frakta rötslam med 60 procent vatten långa sträckor. Komplettering med oorganisk växtnäring i form av konstgödsel är därför ofrånkomlig. Sådan göd-sel kan brukas mera precist och har därför mindre skad-liga sidoeffekter än organiska gödselmedel. Konstgödsel skulle göra det ekologiska jordbruket ännu grönare.

Vi lever enligt de gröna i ett kemikaliesamhälle. ning av avloppsslam godtagbar

tek-nik på längre sikt. De orsakar utsläpp i vattenmiljöer av närings-ämnen, anrikar näring i odlings-mark nära tätorter, ökar halten tungmetaller i jorden och drar stora kostnader för hantering och

På kort sikt är brist på energi

ett långt större problem

Många kemikalier är medel mot ohyra, skadeinsekter, ogräs, mögel och bakterier. Mot dessa organis-mer måste de ha giftverkan, annars skulle de vara verkningslösa. Om vi avstår från kemikalier kommer vi

än växthuseffekten.

transport av ett skrymmande, starkt vattenhaltigt och illaluktande material. Inte heller är urinseparering i vattentoaletterna någon definitiv lösning. Avsevärd del av kvävet går ändå förlorad och hanteringen är ganska pri-mitiv. Betydligt mera intressanta är helautomatiska sys-tem med våtkompostering av hela toalettavfallet, såsom det svenska Terra Munda. De gröna är inne på fel spår. Deras kretslopp är ofullständiga.

All organisk gödsel och allt kommunalt avfall med hög kvävehalt bör i princip tas omhand genom rötning, gärna i centrala anläggningar, varigenom energi tas till-vara. Ur rötresten tas växtnäringen ut genom extraktion. Rötresten blir i bästa fall jordförbättringsmedel, i övrigt fyllnadsjord eller den bränns upp.

att drabbas av naturen, som själv alstrar giftiga substanser i långt större omfattning än

människan. En del svampgifter, bland annat i mögel, hör

till de allra farligaste. Det kan därför knappast vara en grön väg att inte bruka bekämpningsmedel. Det gäller att göra medlen ofarligare för människor och djur genom tekniskt utvecklingsarbete. De flesta medlen är för övrigt inte farliga, ingen har enligt Livsmedelsverket dött i Sve-rige av de bekämpningsmedel vi nu använder i samhäl-let. Vår miljöminister har enligt pressmeddelande rester av 28 kemiska substanser i blodet. Hon ser ut att må bra.

SKA VI SKYDDA ALLT?

Den verkligt gröna sektorn i det förespeglade framtida folkhemmet är naturvården. De gröna talar inte om Istället för att med lock och

pock lotsas in i ett kretsloppssam-hälle måste vi arbeta både med kretslopp och envägslösningar. Material flyttas från ett ställe till ett annat för att användas i olika

tek-Konstgödsel skulle göra

naturvård utan om vård av biolo-gisk mångfald. Det är ett av slagor-den i slagor-den gröna vokabulären. Här har skogsbruket kommit i skott-gluggen för mångfaldsivrarna, efter-som många av de hotade arterna, främst svampar och insekter, finns

det ekologiska jordbruket

..

..

annu gronare.

niska processer, varvid en viss

mängd avfall bildas som inte kan eller behöver

återfö-ras till ursprunget. Miljövänliga envägsflöden kommer

att finnas vid sidan av kretslopp.

INTE SÅ EKOLOGISKT

Nästa exempel på ekologiska villovägar är det som kal-las ekologiskt jordbruk. Man kan inte klandra bönder som kan få bättre ekonomi genom att odla ekologiskt och affärer som säljer ekoodlat. Bara man säger att det är reklam vid marknadsföring av livsmedel, inte att det

hål-ler för vetenskaplig granskning.

Växtnäringsbalansen går inte ihop med enbart orga-niska gödselmedel. stallgödseln kan inte kompensera bortförsel med skörd och förluster vid odling. På natio-nell basis står den för cirka 40 procent av det totala

växt-~~

i

Svensk Tidskrif_t !2oo4, nr

6

1

i skogen. Ingen är emot att vi avsätter arealer till natio-nalparker och reservat. skogsbruk kan emellertid inte bedrivas som vård av biologisk mångfald, det måste för-bli skogsbruk med effektiv men miljöanpassad teknik. I mångfalden finns arter som hotas av försvinnande. De

som finns bara i vårt land bör prioriteras. Många andra

s.k. rödlistade arter finns i större mängd i andra länder. Vård av dessa arter kan rimligen inte ges högsta prioritet. Detsamma gäller biotoper, naturtyper och landskapsty-per som finns på annat håll. De typiskt svenska är betade

hagmarker och strandängar, som måste prioriteras. I

dessa landskapstyper finns större delen av de hotade arterna inom gruppen kärlväxter. Det rör sig i allt om 350 arter av ängsgräs och ängsörter. Denna vård är emel-lertid svår, den kräver stor erfarenhet i betes- och

ängs-skötsel och berörda markägares medverkan. Det behövs en revision av målen, som i ambitionen att vara gröna

äventyrar produktionsmål i skogsbruk och jordbruk.

Bland de många gröna slagorden hittar man också begreppet" miljödriven tillväxt". Det är betecknande för hur de gröna tänker. Tillväxten skall villkoras av aktuella miljöproblem, styrmedel skall verka inom marknaden så att även tillväxten blir grön. Det motsatta tänkesättet är tydligen otänkbart, att den tekniskt betingade mate-riella och ekonomiska tillväxten är drivkraften i

miljö-arbetet. Den är beroende av enskilda människors

insat-ser i det civila samhället. Den bygger på nya forsknings-resultat, därur framsprungna innovationer, ny teknik som resultat av innovationerna, ny lönsamhet därför att den nya tekniken är mera energi- och materialeffektiv

lite uppmärksamhet ägnas så väsentliga strukturer i ett modernt samhälle som bolagsrätt, patenträtt, arrenderätt och sedvanerätt. Det talas mest om handel med utsläpps-rätter inom Kyotoprotokollets ram. Utan vanliga mark-nadsmekanismer som stimulerar till snabb minskning av koldioxidutsläppen kan utsläppshandeln bli ett noll-summespel utan avgörande inverkan på användningen av fossila energislag.

Vad kan det bero på att vi har särskilt stora miljö-och resursproblem i haven, i de stora betesallmänning-arna i Asien, Afrika och Sydamerika, i atmosfären? Fis-karen i Skagerack och pastoralisten i Kenyas torrområden har båda erfarenhet därav. Jo, det rör sig om allmän-ningar som ingen äger men som alla kan bruka och miss-bruka. Övergödning, utfiskning, överbetning, jordero-än tidigare, varav följer framsteg i

miljöarbetet

De gröna betonar att många

sion, försurning, tungmetall- och kvävedeposition, ökad mängd väx-thusgaser är allmänningsproblem, som FN försöker hantera men med ringa resultat. Utan klart utfor-made regler för ägande av land och naturresurser kan inte den enskilda människans intresse för att vårda den yttre miljön bli verkningsfullt. För den klentroge ter sig mycket av de gröna ståndpunkterna som märkliga och därtill ganska kom-promisslösa. Ingen är väl emot god miljövård och resurshushållning, men många av de gröna förslagen Lika märklig är den gröna

inställningen till att alla resurser betraktas som begränsade varför vi måste spara. Sparniten har sitt ursprung i den s.k. Brundtlandrap-porten, som talar mycket om att hushålla med resurser men som

glömde bort vatten, det kanske

vik-tigaste. Mycket är ganska oklart,

särskilt när man invecklar sig i

reso-nemang om naturkapital och humankapitaL Luddigast är begrep-pet rättvist miljöutrymme, som

naturresurser är ändliga

,

men det är dom vare sig

vi spar eller inte. Det finns

kol i 300 år, oljan tar slut

om cirka 40 år, naturgas

om 60

,

uran om 75 år.

avser den mängd resurser som kan användas för ett lands

befolkning utan att inskränka på utrymmet för männis-kor i andra länder och i kommande generationer. Är det fråga om global planhushållning?

PRIVAT ÄGANDE BÄST FÖR MILJÖN

De gröna betonar att många naturresurser är ändliga, men det är dom vare sig vi spar eller inte. Det finns kol

i 300 år, oljan tar slut om cirka 40 år, naturgas om 60,

uran om 75 år. Kina kan använda kol länge, där finns nära hälften av jordens tillgångar. Det finns tenn, bly,

zink, nickel och koppas i tjugofem-femtio år, järn och

bauxit (till aluminium) i 150-200 år.

Resurser skapas emellertid av människan genom kun-skap, forskning, ny teknik och inte minst arbete. Ändliga resurser som olja och koppar kan tack vare dessa resur-ser ersättas av nya. Inte heller tycks man vilja inse inne-börden av produktivitet, dvs utbyte per insatt mängd produktionsmedel. Med stigande produktivitet minskar de ändliga resursernas betydelse men ökar de icke-mate-riellas, dvs kunskap, kompetens, forskning och teknik. Det saknas en debatt bland gröna politiker om den privata äganderättens betydelse i miljöarbetet Väldigt

är knappast hållbara lösningar. Ofta är de dåligt under-byggda av vetenskapligt grundad fackkunskap. De är baserade på en central styrning av det civila samhället och den enskilda människan. Individen vet inte sitt och samhällets bästa och måste fås att förstå att en politiskt fastställd sanning är vägvisaren på den gröna vägen. Hur snett detta kan gå visar den vettlösa energipolitik som förs i vårt land.

Gröna ideologer inser nog att det framtida gröna folkhemmet måste vara högproduktivt. Någon lågbud-getlösning finns inte. Välfärden är inte möjlig utan en fri marknad i ett högproduktivt samhälle. Detta måste vara utgångspunkten. Det gröna folkhemmet går inte att planera fram från ett regeringskansli. Det måste ha sin grund i den enskilda människans förmåga, i produktio-nen i det civila samhället, i marknadsekonomins vinst. Grön teknik blir då en naturlig del av all teknik. Det offentliga samhällets företrädare, politikern och myn-dighetsutövaren, måste planera från denna grund när byggandet i folkhemmet går vidare.

Eliel

Steen

(eliel.steen@evp.slu.se) är professor emeritus i

ekologisk miljövård vid Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.