Akademin för hälsa, vård och välfärd
INTERGENERATIONELLA MÖTEN I
VÅRDEN
En litteraturöversikt av äldres erfarenheter
ANNA STENLUND
VICKTORIA KARLSSON
Huvudområde: Vårdvetenskap Nivå: Grundnivå Högskolepoäng: 15 hp Program: Sjuksköterskeprogrammet Kursnamn: VAE209Kurskod: Examensarbete i vårdvetenskap
Handledare: Camilla Svanberg Anna Hjalmarsson Examinator: Charlotta Åkerlind Seminariedatum: 21-02-25 Betygsdatum: 21-04-08
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Vårdpersonal erfarenhet av möten mellan äldre och barn/ungdomar är att de
kan påverka äldres välbefinnande. Mening och sammanhang är viktiga faktorer för en människas välbefinnande och hälsa. Att inte vara en del av ett sammanhang kan orsaka ensamhet och ohälsa hos äldre. Syfte: Syftet var att skapa en översikt över äldres erfarenhet av intergenerationella möten med barn och ungdomar
.
Metod: Metoden som används är en allmän litteraturöversikt, enligt Friberg (2017). Översikten grundas på 11 artiklar, varav fyra kvalitativa, tre kvantitativa och fyra med mixad metod. Resultat: Äldre upplevde både ett ökat och ett minskat välbefinnande i samband med deltagande i intergenerationella möten. Äldre upplevde även dessa möten med barn och ungdomar som en meningsfull aktivitet som hjälpte till att bryta en social isolering. Slutsats: Intergenerationella möten mellan barn och ungdomar och äldre kan skapa möjligheter för de äldre att ta del av ett större sammanhang. De äldre upplever att deras välbefinnande ökar och att de känner mening och sammanhang. När de äldre är delaktiga i en större grupp upplever de ett ökat välbefinnande. Enförhoppning är att kunskapen ökar och sådana intergenerationella möten ska införas i större utsträckning i Sverige.
ABSTRACT
Background: Care staff experience that interactions between elderly and
children/adolescents can affect well-being in elderly. Meaningfulness and context are important factors in a person’s wellbeing and health. A lack of context can cause loneliness and ill health among elderly. Aim: The aim was to provide an overview of experiences of the elderly in intergenerational interaction with children and adolescents. Method: A general literature review according to Friberg (2017) has been used. The review is based on 11 articles, four of which are qualitative, three quantitative, and four with mixed method.
Results: The elderly experienced both an increased and a decreased wellbeing in connection
to intergenerational program. Elderly experienced that these meetings were meaningful activities that helped them get out of their social isolation. Conclusion: The
intergenerational programs can create opportunities for the elderly to be a part of a community. The elderly experience an increased wellbeing and a sense of meaning and context. The elderly experience wellbeing when being a part of a larger group. The authors hope for more knowledge regarding intergenerational programs and that they are
implemented to a larger scale in Sweden.
INNEHÅLL
1 INLEDNING ... 3 2 BAKGRUND ... 3 2.1 Definitioner ... 3 2.1.1 Äldre ... 3 2.1.2 Boende ... 4 2.1.3 Vårdpersonal... 42.2 Äldres hälsa och ohälsa ... 4
2.3 Hälsofrämjande åtgärder och vikten av sociala kontakter ... 5
2.4 Intergenerationella program ... 6
2.5 Tidigare forskning ... 6
2.6 Vårdvetenskapligt perspektiv ... 7
2.6.1 Begreppen hälsa och sammanhang ... 7
2.6.2 Brist på sammanhang skapar ensamhet ... 8
2.7 Problemformulering ... 8
3 SYFTE ... 9
4 METOD ... 9
4.1 Datainsamling och urval ... 9
4.2 Genomförande av analys ... 10
4.3 Forskningsetiska överväganden ... 11
5 RESULTAT ...11
5.1 Likheter och skillnader i artiklarnas syfte ... 11
5.2 Likheter och skillnader i artiklarnas metod ... 12
5.3 Likheter och skillnader i artiklarnas resultat ... 12
5.3.1 Ökat välbefinnande hos de äldre ... 13
5.3.2 Minskat välbefinnande hos de äldre ... 13
5.3.3 Äldre upplever ett sammanhang ... 14
6 DISKUSSION ...14
6.1 Metoddiskussion ... 14
6.2 Resultatdiskussion ... 16
6.2.2 Studiernas resultat ... 17
6.3 Etikdiskussion ... 19
7 SLUTSATS ...20
8 FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING ...20
REFERENSLISTA ...21
BILAGA A. SÖKMATRIS
BILAGA B. MALL FÖR KVALITETSGRANSKNING BILAGA C. ARTIKELMATRIS
1
INLEDNING
Inför detta examensarbete gavs förslag på intresseområden som personal inom hälso- och sjukvård samt forskargrupper på Akademin för hälsa, vård och välfärd (Mälardalens högskola) initierat. Ett av dessa intresseområden, ”Vård- och omsorgsboende och förskola möts”, väckte vårt intresse då det kunde kopplas till våra tidigare egna erfarenheter. Under den verksamhetsförlagda utbildningen i äldrevården fick vi kännedom om att det i Eskilstuna kommun finns verksamheter där äldre och barn möts i olika aktiviteter. Exempelvis genom att gymnasieelever kommer till äldreboenden och hjälper de äldre med datorer eller annan teknik, men även där förskolebarn regelbundet besöker ett äldreboende för att umgås med de äldre. Det finns även ett nationellt initiativ som heter Ung Omsorg, där ungdomar arbetar extra på olika typer av äldreboenden några timmar i veckan med att umgås med äldre och ge dem en social samvaro som ordinarie personal kanske inte har tid med, till exempel kan de spela spel eller gå promenader med de äldre. Även förskolor och äldreboenden samarbetar, där olika generationer träffas för att sjunga, skratta och leka lekar. Denna samvaro tycks vara uppskattad av alla som deltar, både ungdomar och äldre, men även av ordinarie vårdpersonal på äldreboenden. Som blivande sjuksköterskor finns det ett intresse av att utifrån ett
vårdvetenskapligt perspektiv undersöka hur dessa möten kan påverka äldre. Avsikten med examensarbetet är således att bidra till en ökad förståelse och kunskap om hur möten mellan generationer upplevs av äldre.
2
BAKGRUND
I bakgrunden presenteras definitioner, äldres hälsa, ohälsa och ensamhet och därefter hälsofrämjande åtgärder och vikten av sociala kontakter. Intergenerationella program beskrivs sedan och som därefter följs av tidigare forskning. Bakgrunden avslutas med problemformulering.
2.1
Definitioner
I följande avsnitt definieras begreppen äldre, boende och vårdpersonal, vilka är vanligt förekommande i detta arbete.
2.1.1 Äldre
World Health Organisation (WHO) (2020) definierar äldre som personer över 60 år. I
Sverige brukar dock en person ses som äldre vid 65 år, som är pensionsåldern. I detta arbetes resultat innebär begreppet äldre vuxna över 50 år som är i behov av omsorg, det vill säga bor på någon form av boende, får dagvård eller hemtjänst, eftersom det är den gruppen som artiklarna handlar om.
2.1.2 Boende
Med begreppet boende menas alla verksamheter där äldre bor, vårdas och får hjälp med dagliga aktiviteter, dessa boenden kan vara, men begränsas inte till, gruppbostäder för personer med demens och särskilda boenden för äldre (Socialstyrelsen, 2020).
2.1.3 Vårdpersonal
Den tidigare forskning som detta arbete grundas på kommer från olika länder och personalen som nämns i forskning har skilda befattningar. I detta arbete avser begreppet vårdpersonal personer som arbetar med att vårda de äldre som nämns i forskningen. Denna definition baseras på Socialstyrelsens termförklaring för termen hälso- och sjukvårdspersonal: ”person eller personer som i sitt yrke utför hälso- och sjukvård” (Socialstyrelsen, 2020), det vill säga att begreppet innefattar personer som är anställda på boenden, inom hemtjänst, dagvård med flera. Denna vida omfattning beror på att det i forskningen (Ayala m.fl., 2007; Bagnasco m.fl., 2019; Baker m.fl., 2017; Jarrott & Bruno, 2007; Rosa Hernandez m.fl., 2020; Lux m.fl., 2019; Santini m.fl., 2018; Senior & Green, 2017; Skropeta m.fl., 2014) inte alltid definierats exakt vad vårdpersonal innebär i just den kontexten.
2.2
Äldres hälsa och ohälsa
Hälsa definieras ofta som frånvaron av sjukdom och funktionsnedsättning (Ernsth Bravell & Edberg, 2017; Dahlberg & Segesten, 2010). Denna definition kan dock ifrågasättas; till exempel kan en person uppleva att denna har god hälsa trots närvaro av sjukdom, därför är upplevelsen av hälsan högst personlig och knuten till personens erfarenheter och
livssituation. En person som inte har någon sjukdom eller funktionsnedsättning kan ändå uppleva ohälsa om livet saknar mening (Dahlberg & Segesten, 2010). Även Ernsth Bravell och Edberg (2017) menar att äldre personer kan känna att de har god hälsa trots vissa nedsatta funktioner på grund av hög ålder. Äldre personers hälsa definieras således inte enbart av frånvaron av sjukdom och funktionsnedsättning utan även andra faktorer, bland annat fysisk aktivitet och meningsfulla sociala aktiviteter. Dahlberg och Segesten (2010) beskriver att hälsa kan påverkas beroende på hur människan känner kring sin egen livslust, livskraft och livsmod. Hälsan påverkas även av hur människan klarar av att utnyttja hens frihet och samtidigt balansera den med existensens sårbarhet.
En viktig faktor i äldres upplevda hälsa är den psykiska hälsan och således även den psykiska ohälsan. Människor kan uppleva en nedstämdhet under alla sina levnadsår och under olika perioder i livet. Hos äldre är det vanligt att en nedstämdhet upplevs vid pensionering. Pågår denna nedstämdhet en längre tid, kan det handla om en depression (Edberg m.fl., 2017). WHO (2017) beskriver att den psykiska hälsan och välbefinnande är lika viktigt för äldre som vilken annan åldersgrupp. I världen har 15 procent av den äldre befolkningen över 60 år någon psykisk ohälsa (WHO, 2017). I Sverige lider ungefär 20 procent av äldre över 65 år av psykisk ohälsa (Socialstyrelsen, 2013). Bland de äldsta av de äldre är det 30 procent som är deprimerade. De mest vanliga psykiska eller neurologiska störningen är depression
respektive demens. Hos de äldre som har depression kan det både finnas en biologisk förklaring (tillbakagång av signalsubstanser i hjärnan) och psykologiska förklaringar, till exempel förändringar eller förlust av partner (Edberg m.fl., 2017). Äldre som går i pension kan uppleva att de förlorar sin yrkesidentitet och därmed sitt sociala sammanhang. Det är vanligt att äldre inte påvisar en tydlig symtombild för depression, utan kan visa kroppsliga symtom som trötthet, huvudvärk, yrsel och smärta. Symtombilden märks inte alltid då den liknar de tillstånd som kan uppstå till följd av naturligt åldrande. Depression påverkar den äldre i det dagliga livet och innebär ett lidande för den äldre, en lägre livskvalitet samt en ökad risk för död (Edberg m.fl., 2017).
Ensamhet är något som ofta kommer med den ökande åldern och kan då vara förknippat med förluster, exempelvis av partner, vänner eller syskon, men även förknippas ensamhet med depression eller eventuella sjukdomar som till exempel demens. Sådana sjukdomar kan medföra kommunikationssvårigheter som kan leda till en känsla av övergivenhet. Förlusten kan innebära förlorad stöttning, närhet, rutiner och kan få den äldre att uppleva en ensamhet och isolering. Förlusten kan ha en negativ påverkan på den äldres hälsa. Det är vanligt
förekommande att äldre går igenom en konflikt med sig själv och ifrågasätter vad som är meningen med livet (Nygren & Lundman, 2017). Ytterligare en aspekt som kan vara av vikt för en äldre persons upplevelse av hälsa är hur beroende individen är av hjälp från andra. En av de största övergångarna som hör till åldrandet är just den att gå från att klara sig själv till att vara beroende av andra för att klara av vardagliga saker och att flytta till särskilt boende (Ernsth Bravell m.fl., 2017). Personer som behöver stöd med sina dagliga aktiviteter kan känna sig beroende av andra och då känna sig som en belastning för samhället. Det kan upplevas som att gå tillbaka till att vara ett barn, utan självbestämmande eller
självständighet. Att vara beroende av andra eller att behöva flytta till särskilt boende kan leda till ångest (Edberg m.fl., 2017).
2.3
Hälsofrämjande åtgärder och vikten av sociala kontakter
Den psykiska och fysiska hälsan kan påverkas av hälsofrämjande åtgärder. Att uppmuntra till aktivitet är ett enkelt men viktigt hälsofrämjande åtgärd eftersom aktivitet kan bryta de destruktiva tankemönstren och distrahera den äldre. Genom aktivitet kan den äldre koppla av de stimuli som utlöser eller förlänger ångesten, vilket gör att ångesten dämpas och att den äldre kan återhämta sig bättre från depression (Skärsäter, 2017). Ernsth Bravell och Edberg (2017) skriver om en persons sociala ålder som kan beskrivas som personens kontakter med andra människor och personens ställning i samhället och i sina sociala grupper. Den sociala åldern förändras under livet och kan vara direkt kopplad till en persons faktiska ålder, till exempel att en person går in i pensionsåldern. Åldrandet medför sociala försämringar, till exempel i att en äldre person förlorar sin roll och funktion i olika sociala sammanhang, samt förlust av närstående och viktiga personer. Pensioneringen kan vara en av de första
förlusterna och början på en förändrad livssituation. En viktig del av äldre människors sociala ålder är kontakten med andra människor. Samvaro med andra människor påverkar människans hälsa och det kan vara så att sociala kontakter utanför familjen har större vikt för välbefinnandet än relationen med familjen. Sociala aktiviteter, nätverk och kontakter har stor betydelse för äldre personers hälsa och välbefinnande. Dagliga sociala aktiviteter
minskar också dödligheten bland äldre personer. Att stödja de sociala aktiviteterna skapar förutsättningar till att förebygga sociala isolering och hälsofrämjande arbete för de äldre (Ernsth Bravell & Edberg, 2017). Hälsofrämjande arbete för äldre är en nödvändighet för att stärka äldres förutsättningar. Äldre kan känna att delaktighet inte är en del av deras liv. Delaktighet kan ha mer än en betydelse men ett exempel kan vara att inte känna sig delaktig i planering av sin vård (Ernsth Bravell m.fl., 2017). Trygghet är också något som spelar en stor roll när det handlar om välbefinnande. Det är viktigt för den äldre att känna trygghet. En bristande trygghetskänsla kan orsaka att den äldre avstår från aktiviteter eller sociala aktiviteter. Detta i sin tur kan leda till en känsla av ensamhet och isolering som har en negativ påverkan på den äldres hälsa och välbefinnande (Ernsth Bravell m.fl., 2017). Även Dahlberg och Segesten (2010) beskriver hur viktigt det är för människan att känna trygghet. Trygghet är en grundläggande känsla som är kopplad till att känna mening och sammanhang.
2.4
Intergenerationella program
Intergenerationella program [IGP], står för möten mellan generationer. Ett exempel på IGP är Toy projekt, som började i Europa i länderna Irland, Italien, Slovenien, Spanien,
Nederländerna, Polen och Portugal men som sedan spridit sig världen över (International Child Development Initiatives, 2016). Toy projekt är ett projekt som har startas för att
minska den intergenerationella klyftan. Projektet avser skapa möjligheter för äldre vuxna och barn att dra nytta av varandra, samt lära av varandra, för att minska den klyfta som har uppstått mellan generationerna. Fördelarna med projekt som skapar möten mellan äldre och yngre är exempelvis att det skapar förståelse, välbefinnande, minskad ensamhet, delad kunskap och erfarenhet och förbättrad social sammanhållning (International Child Development Initiatives, 2016). Projekt som liknar Toy projekt och IGP bedrivs också i Sverige. Organisationen Ung Omsorg samarbetar med kommuner i hela Sverige och anställer ungdomar som besöker äldreboenden för att umgås med de äldre och sätta guldkant på deras tillvaro genom att göra saker som den ordinarie personalen kanske inte har tid med, som att spela spel eller ta en extra promenad (Ung Omsorg, 2007).
2.5
Tidigare forskning
Nedan presenteras tidigare forskning om hur vårdpersonal upplever att äldre påverkas av intergenerationella möten. Studier visar att vårdpersonal upplever att de äldres hälsa ökar när de är med i intergenerationella program (Ayala m.fl., 2007; Giraudeau & Bailly, 2019; Lux m.fl., 2020) och att de upplevs ha mer energi (Carson m.fl., 2011; Lux m.fl., 2020). George (2011) beskriver också hur vårdpersonalen upplever att de äldre går ur den sjuka rollen som de annars har. De äldre får mer motivation att röra på sig i samband med lek med barnen och på så sätt ökar deras fysiska aktivitet (Carson m.fl., 2011). På ett annat
äldreboende vittnar vårdpersonalen om att de äldre som är med i programmet tar mindre mediciner för oro och smärta (Doll & Bolender, 2010). Vårdpersonalen tar även upp att de tror att äldre som har behandlats för akuta tillstånd återhämtar sig snabbare för att de kan umgås med barnen. De ser bland annat att äldre som utrycker en rädsla över sin förmåga att åter kunna delta i aktiviteten efter ett akut tillstånd, sedan kan påvisa en glädje när barnen bekräftar att de saknat den äldre som varit frånvarande (Doll & Bolender, 2010). Lux m.fl. (2019) beskriver att vårdpersonalen anser att äldre som har en demenssjukdom eller
kognitionsnedsättningar uppskattar att vara med på aktiviteterna och att de är känslomässigt engagerade i barnen. I en annan studie framkommer det att vårdpersonal bland annat anser att de äldre kan dra fördel av delade lokaler med förskoleverksamhet. Vårdpersonalen i studien menar att de tror att detta kan öka livskvaliteten hos de äldre att ha mer kontakt med barn (Weeks m.fl., 2016). De intergenerationella programmen gav de äldre något att se fram emot enligt vårdpersonalen (Bagnasco m.fl., 2019; Lux m.fl, 2020; Senior & Green, 2017) och att det är ett välkommet avbrott i vardagen för de äldre (Gallagher & Fitzpatrick, 2018). I en studie beskriver vårdpersonalen hur de äldre går och sätter sig i dagrummet långt innan barnen ska komma för att vänta på dem (Senior & Green, 2017). Vårdpersonal förklarar att de ser att de äldre stimuleras och att det blir en positiv energi i rummet bara av att de äldre får vara i närheten av barnen, även när de inte håller på med någon planerad aktivitet
tillsammans (Lux m.fl., 2019). Genom möten med barn och ungdomar upplever vårdpersonal att de äldre får ett syfte med dagen och en anledning att gå upp på morgonen. De upplever att trots minnessvårigheter kommer de äldre ihåg mötena och ser fram emot att gå på dessa (Bagnasco m.fl., 2019). Vårdpersonalen anser att de äldre tycks uppleva ett sammanhang när de får umgås med barn och ungdomar (Giraudeau & Bailly, 2019; Lux m.fl., 2020).
Vårdpersonalen upplever att vårdande och meningsfulla relationer byggs i mötena och att när de äldre och barnen bildar relationer kan de äldre vara sig själva. Med detta upplevde vårdpersonalen att den sociala isoleringen minskar (George, 2011).
Vårdpersonal anser även att deltagande i programmet låter de äldre få en roll som mor- och farförälder för de som kanske inte har barnbarn eller inte träffar sina barnbarn (Bagnasco m.fl., 2019). Vårdpersonalen uppmärksammar även hur barnen inte dömer någon av de äldre utifrån deras sjukdom eller kognitiv nedsättning, detta gör att de äldre känner sig
accepterade som de är (George, 2011). De äldre upplevs bli stolta och nöjda över att få vara med barnen. De äldre kan lära barnen nya saker, de fyller en funktion när de kan överföra sina kunskaper och erfarenheter till barnen (Gallagher & Fitzpatrick, 2018). Vårdpersonal har även noterat att de äldre får bättre självkänsla av att delta i intergenerationella program (Ayala m.fl., 2007). Det kan dock finnas negativa aspekter med de intergenerationella programmen anser vårdpersonalen. Några uttrycker en oro för att de äldre ska utsättas för infektionsrisker i och med att de umgås med barn (Weeks m.fl., 2016). Vårdpersonal
upplevde även att programmet kan vara för krävande för vissa äldre som inte kan hålla jämn takt med barnen, en äldre sov till exempel vid mötena och annan tycktes ha svårt att delta i aktiviteterna (Bagnasco m.fl., 2019). Vårdpersonal uppger även att det kan finnas hinder som gör att det kan vara svårt att få äldre att delta i intergenerationella program, till exempel negativa attityder hos de äldre (Ayala m.fl., 2007).
2.6
Vårdvetenskapligt perspektiv
I detta examensarbete utgör Dahlbergs och Segestens (2010) perspektiv om hälsa och vårdande grunden för det vårdvetenskapliga perspektivet. Detta perspektiv fördjupar vad de fyra konsensusbegreppen (människa, omgivning, hälsa, vårdande) innebär. Ett av dessa fördjupningsområden är att beskriva begreppen mening och sammanhang i samband med konsensusbegreppet hälsa. Denna beskrivning ger en insikt om människans relation till andra och dess sammanhang, samt med vilken betydelse det har för hälsan. Utifrån detta kan Dahlberg och Segestens (2010) vårdvetenskapliga perspektiv ses som relevant utifrån syftet att skapa en översikt över äldres erfarenhet av intergenerationella möten med barn och ungdomar.
2.6.1 Begreppen hälsa och sammanhang
Hälsa är vårdvetenskapens och vårdandets centrala fenomen, begrepp och fokus. Hälsa är ett tillstånd som rör hela människan och är en upplevelse av att vara i jämvikt. Dessutom är hälsan mångdimensionell, vilket betyder att den är mer än intakta biologiska funktioner, och är till exempel beroende av personens upplevelse av hälsa och upplevelse av sammanhang. Hälsan är beroende av den biologiska grunden, det vill säga våra kroppsliga funktioner. Men den är även beroende av existentiella frågor. Existensen avser här människans väg till att bli mer hel och färdig, det är dock omöjligt att fastställa en punkt där en person är färdig, utan det är vägen dit som är den viktiga. Således är det biologiska perspektivet mer bestämt, människan har fysiologiska förutsättningar som är mer eller mindre beständiga, medan det existentiella perspektivet är obestämt eftersom människan och livet kan förändras (Dahlberg & Segesten, 2010). En grundläggande del i upplevelsen av hälsa handlar om självkännedom och att veta vem man är, en självförståelse och hur människan relaterar till sin omgivning och andra människor. Nära kopplat till existensen är sammanhang och människans behov av att finna sammanhang i sin existens tillsammans med andra. Sammanhang är något
individuellt och något som är i ständig förändring genom hela livet. Eftersom människan lever i en värld där det finns andra människor finns det alltid ett behov för människan att uppleva ett sammanhang till andra runt omkring. Allt som sker och alla upplevelser har således en mening för den människan. Vad som är meningsfullt är dock högst individuellt och varierar från person till person, det kan även variera hos en person i olika perioder i livet. En människa som inte upplever sammanhang eller hittar en mening med livet kan
förmodligen inte känna hälsa (Dahlberg & Segesten, 2010). Däremot kan hälsa upplevas trots att en människa drabbas av sjukdom eller annan ohälsa, om personen upplever sammanhang
och en mening med livet. Med hjälp och stöd kan man finna välbefinnande trots man är sjuk. Att se hälsa och förstå det som välbefinnande är av stor vikt för att finna möjligheter till att hitta meningsfullhet (Dahlberg & Segesten, 2010).
2.6.2 Brist på sammanhang skapar ensamhet
Mening och sammanhang relaterar till ensamhet, människans behov av sammanhang och gemenskap med andra är viktig för existensen. Ensamhet upplevs när gemenskap och sammanhang inte finns, ett exempel när ensamhet kan upplevas är när en person som är viktig i en persons liv inte är närvarande. Ensamhet, gemenskap och sammanhang är beroende av varandra och bör ses som en enhet. Ensamhet har olika betydelser för olika personer, därför är den högst individuell. Det som är kännetecknande för ensamheten är att den är kopplad till en människas sammanhang. Ensamhet kan både vara i saknad och även av längtan efter andra människor som människan kan känner sammanhang med. Denna ensamhet kallas för den ofrivilliga ensamheten (Dahlberg & Segesten, 2010). Det är bristen på sammanhang som gör att en människa upplever ofrivillig ensamhet trots att det finns andra människor runt omkring. Om människan inte känner något sammanhang till andra människorna så har människan lika gärna kunnat vara alldeles själv. På liknande sätt kan människor som på något sätt behöver vård ibland uppleva att de är ensamma trots att andra människor har varit närvarande, att vårdpersonal kanske inte har lyssnat eller känt att de har haft svårt och göra sig förstådda. Denna ensamhet får större kraft då människan är lidande och i behov av vård, det vill säga en situation då människan behöver bli sedd och inte lämnad ensam i sin oro. Patienten kan förlora känslan av sammanhang vid allvarlig eller lång tids sjukdom. Ensamhet och förlust av sammanhang kan försvaga livslusten och göra att patienten även förlorar sitt hopp. Genom ett bra vårdande möte kan patienten uppleva en större känsla av sammanhang igen. Den känslan kan leda till att patientens livslust och hopp stärks (Dahlberg & Segesten, 2010).
2.7
Problemformulering
Äldre kan uppleva en ensamhet och isolering, som i sin tur kan skapa ett lidande hos äldre. De äldre upplever ofta ensamhet på grund av att anhöriga, respektive och vänner har dött eller lever med längre avstånd mellan varandra. Ur ett vårdvetenskapligt perspektiv uppstår känslan av ensamhet när en person inte upplever gemenskap och sammanhang. För att hjälpa de äldre med ensamhet och bristen på social närvaro har träffar anordnats mellan äldre och barn/ungdomar. Aktiviteter anordnas där de olika generationerna träffas för att förstärka känslan av gemenskap och sammanhang och på så sätt minska känslan av
ensamhet. Att införa aktiviteter som involverar möten mellan generationerna kan vara en del i ett hälsofrämjande fokus inom äldrevården. Tidigare forskning visar att vårdpersonal upplever att möten mellan äldre och barn och ungdomar kan påverka äldres hälsa och välbefinnande. Detta examensarbete avser att skapa en översikt över äldres erfarenheter av intergenerationella möten (IGP) med barn och ungdomar
.
En fördjupad förståelse i hur äldre själva erfar dessa möten kan användas vid planering av hälsofrämjande åtgärder som kan stödja äldre att komma ifrån isolering och ensamhet.3
SYFTE
Syftet var att skapa en översikt över äldres erfarenhet av intergenerationella möten med barn och ungdomar.
4
METOD
Nedan redovisas datainsamling och urval, genomförande av analys och forskningsetiskt övervägande. Metoden som användes för arbetet var en allmän litteraturöversikt enligt (Friberg, 2017). En kvalitativ studie ansågs vara en lämplig metod eftersom syftet var att skapa en översikt över äldres erfarenhet av intergenerationella möten med barn och
ungdomar
.
Friberg (2017) beskriver att en litteraturöversikt görs med motivet ”att skapa en överblick av ett avgränsat område” (s. 144). Avsikten var att skapa en allmänlitteraturöversikt över vad befintlig forskning visar angående äldres erfarenheter av möten med barn och ungdomar
.
Metoden valdes även för att de kvalitativa och de kvantitativa resultaten ska komplettera varandra. Den allmänna litteraturöversikten avser fördjupa förståelsen och ge en ökad kunskap inom det valda intresseområdet.4.1
Datainsamling och urval
För att hitta sökmotorer användes Mälardalens Högskolas lista av databaser, inriktningen av sökmotor som valdes var Vård, Folkhälsa, Fysioterapi. Databaserna som valdes var CINAHL Plus och MEDLINE då de har inriktat sig på Vårdvetenskap/Vetenskapliga artiklar för att hitta artiklar relevanta för arbetet. Artiklar i vetenskapliga tidskrifter ska ha granskats av experter inom området, detta kallas vanligtvis att de är peer reviewed (Östlundh, 2017). För att avgränsa sökningarna till enbart granskat material kryssades Peer Reviewed i vid
sökningar i båda databaserna som användes. Inklusionskriterierna var att artiklarna skulle vara publicerade mellan åren 2005 och 2020, även att artiklarna innehöll de äldres egna upplevelser kring hur IGP påverkar dem. Fortsättningsvis tillkom även inklusionskriteriet att de äldre skulle vara i behov av omsorg. Det var svårt att hitta artiklar som bara innehöll de äldres syn på IGP, därav valdes artiklar som även innehöll barnens och vårdpersonalens erfarenheter av IGP. Men endast de artiklarna där det tydligt kunde avgöras vems perspektiv det handlade om valdes. I dessa artiklar där de var upplevelser från både vårdpersonal, barn och äldre, plockades de äldres perspektiv ut och analyserades till examensarbetet.
Exklusionskriterierna innefattade artiklar som var äldre än 2005, och som inte hade rätt perspektiv, det vill säga äldres erfarenheter av möten med barn och ungdomar. Även att artiklarna inte fick handla om intergenerationella relationer inom familjen samt att de äldre inte skulle bo hemma och klara sig på egen hand. CINAHL Plus och MEDLINE användes för att göra sökningar. Olika sökord användes vilka kan ses i bilaga A där urvalet av artiklarna samt sökord redovisas. Till en början användes sökorden, Children, Preschool, Aged care, Older adults och Intergenerational som visade sig ge bra resultat. Sökorden gav relevant information samt en möjlighet till en sekundärsökning. Östlundh (2017) beskriver att i en sekundärsökning används information från den relevanta artikeln som studeras för att se om det finns några referenser eller sökord som kan vara användbara för arbetet. I detta fall har referenslistan använts i en artikel för att hitta nya relevanta artiklar. En ny sökning med de nya sökorden gjorde att det hittades fler artiklar som passade för arbetets syfte, se sökmatris i bilaga A. De sökord som användes i CINAHL Plus var intergenerational programs,
intergenerational programming, impact, elderly care, shared site, quality of life, cross-age interaction, elderly och geriatric. I MEDLINE användes sökorden, interactive programs, preschool children, health, elderly, intergenerational program, nursing home residents, intergenerational health programs och elderly health. I vissa sökningar har boolesk
sökteknik använts (se Bilaga A). Detta innebär att operatorn AND skrivs in mellan sökorden för att databasen ska söka efter artiklar som innehåller alla ord i sökningen. Denna sökmetod skapar förutsättning till att experimentera med olika sökord för att få fram relevant litteratur (Östlundh, 2017).
Sökresultaten analyserades utifrån Fribergs (2017) beskrivning av litteraturöversikt. Det första steget är att anta ett helikopterperspektiv, det vill säga att se alla artiklarna som har hittas i sökningen från ett större perspektiv tillsammans och inte varje artikel för sig. Detta görs genom att artiklarnas abstract läses. I detta steg kan det framgå vilken typ av
metoddesign som är dominerande inom forskningen av problemområdet, vems perspektiv som forskningen undersöker, det kan till exempel vara patienters, sjuksköterskans eller närståendes perspektiv av ett visst fenomen. Vid val av artiklar till detta arbete valdes det att först läsa titeln, var titeln relevant för arbetets syfte (till exempel om forskningen hade rätt perspektiv) lästes artikelns abstract. Östlundh (2017) skriver om hur abstract har en viktig roll när artiklar väljs ut till ett arbete. Abstract hjälper till att få en uppfattning av artiklarna och ger även en kort sammanfattning av artikel. Dock poängterar Östlundh (2017) att det sällan görs ett urval baserat på enbart abstracten. Var abstractet relevant för arbetets syfte lästes hela artikeln för att göra en bedömning om artikeln var lämplig för syftet. I CINAHL Plus gjordes sammanlagt nio sökningar, som sammanlagt resulterade i 416 artiklar. Av dessa valdes det att läsa 72 artiklars abstract. Vidare läses 19 artiklar i sin helhet, och nio valdes till arbetet. I MEDLINE gjordes fem sökningar, som gav sammanlagt 145 artiklar. Av dessa 145 artiklar valdes 11 abstract att läsas. Fyra artiklar ansågs intressanta och lästes i sin helhet. Sedan valdes två artiklar till arbetet, se Bilaga A. En kvalitetsgranskning enligt Fribergs (2017) förslag på granskningsmall gjordes. Frågorna som ställs i granskningen utgick ifrån de exempel som Friberg (2017) anger som lämpliga för kvalitetsgranskning av artiklar.
Granskningsmallen bestod av 12, ja-och nej-frågor. Varje fråga gav 1 poäng vid
svarsalternativ ja och 0 poäng vid svarsalternativ nej. På en skala från 1 till 12 innebar 1–4 låg kvalitet, 5–8 poäng var medelkvalitet och 9–12 poäng innebar hög kvalitet och relevans för arbetets syfte. Se mall för kvalitetsgranskning, bilaga B. Kvalitetsgranskningen utfördes för att undersöka om artiklarna hade en tillräcklig hög kvalitet, här exkluderades artiklar med låg kvalitet. Sammanlagt valdes tio artiklar till arbetet, se artikelmatris bilaga C. Dessa artiklar hade betygen medel eller hög i kvalitetsgranskningen. Främst prioriterades artiklar med hög kvalitet, men artiklar med medelkvalitet har inkluderats då de ansågs relevanta för arbetet och tillförde information.
4.2
Genomförande av analys
Materialet har analyserats enligt Fribergs (2017) beskrivning av en allmän litteraturöversikt. Efter problemavgränsning och litteratursökning (som beskrivits ovan) påbörjades själva översikten. När artiklarna hade avgränsats och kvalitetsgranskas, analyserades artiklarna efter en tre stegs-metod enligt Friberg (2017). Det första steget i dataanalysen enligt Friberg (2017) är att kontrollera att artiklarna som valts ut svarar på syftet. Artiklarna har sedan lästs ordentligt för att säkerställa att innehållet förstås korrekt. Artiklarna har lästs enskilt av båda författarna upprepade gånger under processen för att få en full förståelse av innehåll och sammanhang i artiklarna. Under detta steg gjordes även en sammanfattning av artiklarna som gav stöd i analysarbetet. Det andra steget enligt Friberg (2017) var att identifiera likheter och skillnader i respektive del. Varje del analyserades var för sig, och likheter och skillnader identifierades och ställdes upp i en tabell över olika områdena (i det här exemplet) metod, syfte och resultat. I steg två identifierades gemensamma teman i materialet, ökat
välbefinnande hos äldre, minskat välbefinnande hos äldre och äldre upplever ett
sammanhang. Det tredje steget enligt Friberg (2017) var att sammanställa dessa likheter och skillnader i en beskrivande sammanställning. Denna sammanställning utgjorde sedan grunden för analysens resultat. Under analysen skiljdes kvalitativa och kvantitativa
artikelresultat åt. Artiklar med mixad metod analyserades först som antingen kvalitativ eller kvantitativ och sedan som den andra metoden.
4.3
Forskningsetiska överväganden
Vid artikelsökning har sökkriteriet peer reviewed använts. Peer reviewed betyder att artiklarna har granskats och godkänts av andra experter inom det vetenskapliga området innan de har publicerats. Det är viktigt att vetenskapliga artiklar granskas av experter för att kvaliteten och trovärdigheten i forskningen ska kunna säkerställas (CODEX, 2019a). För att undvika att forskning med tvivelaktig kvalitet tas med i examensarbetets resultat har
kvalitetsgranskning gjorts av de valda artiklarna enligt Friberg (2017) för att säkerställa att de har de delar som är avgörande för vetenskapliga artiklar. Det är också viktigt att författare till vetenskapliga texter följer de etiska förhållningssätt som finns och att de inte plagierar någons arbete eller förfalskar någons resultat (CODEX, 2019b). För att läsare ska kunna härleda alla källor som har använt och för att undvika att plagiat sker i arbetet, har APA (Göteborgs universitet, 2020) använts vid användning av referenser och källhänvisningar.
5
RESULTAT
Arbetets resultat grundar sig på fyra kvalitativa artiklar, tre kvantitativa artiklar och fyra artiklar med mixad metod. I följande avsnitt kommer likheter och skillnader i artiklarnas syfte, metod och resultat presenteras. Utifrån analysens resultat presenteras tre teman: Minskat välbefinnande hos de äldre, Ökat välbefinnande hos de äldre och Äldre upplever ett sammanhang.
5.1
Likheter och skillnader i artiklarnas syfte
Alla artiklars syfte har gemensamt att de på något sätt undersökte eller utvärderade program eller aktiviteter som har skapats för att föra samman äldre och barn (Annear m.fl., 2017; Baker m.fl., 2017; Belgrave, 2011; Heyman & Gutheil, 2008; Jarrott & Bruno, 2007; Kim & Lee, 2017; Rosa Hernandez m.fl., 2020; Santini m.fl., 2018; Skropeta m.fl., 2014; Teater, 2016; Weintraub & Killian, 2007), dessa möten kallas i denna text för intergenerationella program (IGP). Tre artiklars syfte var att undersöka intergenerationella program eller aktiviteter och utvärdera resultatet (Jarrott & Bruno, 2007; Santini m.fl.,2018; Skropeta m.fl., 2014). Skillnaden var att det intergenerationella programmet i två studier redan hade etablerats (Jarrott & Bruno, 2007; Skropeta m.fl., 2014) och i en studie infördes programmet under studiens gång (Santini m.fl., 2018). Fem av artiklarna hade som syfte att undersöka deltagarnas upplevelser av intergenerationella program (Annear m.fl., 2017; Heyman & Gutheil, 2008; Rosa Hernandez m.fl., 2020; Teater, 2016; Weintraub & Killian, 2007). Teaters (2016) syfte var att ta reda på hur äldre ser på sin hälsa och kommunikation vid deltagande i IGP, samt att titta på hur de tänker, känner och lär sig vid deltagandet i IGP. Tre
artiklar med kvantitativ ansats hade som syfte att utvärdera effekten av deltagande i IGP på äldre personers hälsa (Barker m.fl., 2017; Belgrave, 2011; Kim & Lee, 2018).
5.2
Likheter och skillnader i artiklarnas metod
Fyra av de granskade artiklarna var studier som har genomförts med kvalitativa metoder (Heyman & Gutheil, 2008; Rosa Hernandez m.fl., 2020; Santini m.fl., 2018; Weintraub & Killian, 2007). Flera använde intervjuer som datainsamlingsmetod. Intervjuerna skrevs sedan ned och analyserades tematiskt (Heyman & Gutheil, 2008; Rosa Hernandez m.fl., 2020; Santini m.fl., 2018; Weintraub & Killian, 2007). Fyra studier har genomförts med mixad metod, det vill säga att både kvalitativa och kvantitativa metoder används i samma studie (Annear m.fl., 2017; Jarrott & Bruno, 2007; Skropeta m.fl., 2014; Teater, 2016). I tre av fyra artiklar med mixad metod har intervjuer använts i den kvalitativa metoden (Annear m.fl., 2017; Jarrott & Bruno, 2007; Skropeta m.fl., 2014). Intervjumaterialet har sedan analyserats tematiskt (Annear, m.fl., 2017; Skropeta m.fl., 2014). I en artikel med mixad metod har intervjudata istället analyserats med fenomenologisk analys (Jarrott & Bruno, 2007). En artikel skiljer sig från de andra eftersom det används enkät med öppna och slutna frågor (Teater, 2016). När det gäller den kvantitativa metoden i artiklarna används olika skattningsskalor (Annear m.fl., 2017; Jarrot & Bruno, 2007; Skropeta m.fl., 2014).
Tre av artiklarna tar upp studier som har genomförts med kvantitativ metod där deltagarna har fått svara på enkäter före och efter aktiviteten (Baker m.fl., 2017; Belgrave, 2011; Kim & Lee, 2017). I två av artiklarna har dessa svar jämförts med svaren från en kontrollgrupp där de äldre har haft en vanlig aktivitet utan barn eller ungdomar (Belgrave, 2011; Kim & Lee, 2017). Baker m.fl. (2017) däremot har samma deltagare i IGP och den vanliga aktiviteten. Gemensamt för de kvantitativa studierna är att de alla använder äldres självskattning
gällande upplevelsen av möten mellan barn och ungdomar. Skillnader som uppmärksammas är att de använder olika skalor och enkäter för att få fram resultat (Baker m.fl., 2017;
Belgrave, 2011; Kim & Lee, 2017). Baker m.fl. (2017) använde en skala för upplevd hälsa, psykogeriatrisk bedömningsskala och en skala för kognitivförsämring. Belgrave (2011) beskrev att de använder självskattningsskalor som de äldre får skatta sig själva med, bland annat Loyola Generativity Scale som mäter psykosocialt välbefinnande. Kim och Lee (2017) har använt påståenden samt 5 punkts Likert-skala för att mäta hur deltagandet påverkar de äldre. Antal äldre deltagare i artiklarna skiljer sig stort, mellan sex och 70 deltagare finns i de olika artiklarna. De äldre deltagarna var mellan 54 och 100 år gamla. En artikel har inte specificerat hur gamla deltagarna var, enbart att genomsnittsåldern var 80 år (Jarrott och Bruno, 2007). Alla artiklar innehåller studier som innefattar äldre deltagare som är i behov av vård, antingen hemtjänst eller på äldreboende (Annear m.fl., 2017; Baker m.fl., 2017; Belgrave, 2011; Heyman & Gutheil, 2008; Jarrott & Bruno, 2007; Kim & Lee, 2017; Rosa Hernandez m.fl., 2020; Santini m.fl., 2018; Skropeta m.fl., 2014; Teater, 2016; Weintraub & Killian, 2007).
5.3
Likheter och skillnader i artiklarnas resultat
I alla artiklarnas resultat fanns äldres erfarenheter av möten mellan generationerna. Dessa erfarenheter såg olika ut och mötena berörde de äldre på olika sätt (Annear m.fl., 2017; Baker m.fl. 2017; Belgrave, 2011; Heyman & Gutheil, 2008; Jarrott & Bruno, 2007; Kim & Lee, 2017; Rosa Hernandez m.fl., 2020; Santini m.fl., 2018; Skropeta m.fl., 2014; Teater, 2016; Weintraub & Killian, 2007). Nedan presenteras tre teman av de äldres erfarenheter av IGP:
Ökat välbefinnande hos den äldre, Minskat välbefinnande hos den äldre samt Äldre upplever ett sammanhang.
5.3.1 Ökat välbefinnande hos de äldre
Äldres erfarenheter av IGP möten var varierande. I IGP upplevde de äldre att mötena bidrog till ett ökat välbefinnande och en minskad ohälsa relaterat till sjukdomen. Äldre som
upplevde smärtor kunde under mötena känna en minskad smärta över lag. De äldres erfarenheter var även minskad stress, ett ökat lugn, en känsla av frid och avslappning i samband med möten med barn och ungdomarna (Annear m.fl., 2017; Santini m.fl., 2018; Weintraub & Killian,2007). När de äldre deltagarna deltog i IGP uppmärksammade de att de började ha en mer aktiv vardag än tidigare (Teater, 2016). Att möta barn och ungdomar, upplevde de äldre gav dem en glädje. Denna glädje kunde vara att komma ifrån sin tråkiga vardag och i stället få komma ut till barnen och ungdomarna (Heyman & Gutheil, 2008; Rosa Hernandez m.fl., 2020; Santini m.fl., 2018; Skropeta m.fl., 2014; Teater, 2016; Weintraub & Killian, 2007). I Jarrot och Brunos (2007) studie upplevde 97 % (n = 38) av de äldre en glädje i delaktigheten och 86 % av de äldre upplevde att de kände sig behövda. Äldres erfarenhet av IGP var att bara genom att observera barnen och vara i samma rum som dem, när barnen exempelvis lekte, fick dem att känna en glädje och ett lugn. De kunde även få tillbaka minnen från när de själva var barn, och som fick dem att känna glädje då de återförenas med sin egen glädje som barn (Heyman & Gutheil, 2008; Rosa Hernandez m.fl., 2020; Santini m.fl., 2018; Skropeta m.fl., 2014; Teater, 2016; Weintraub & Killian, 2007). De äldres välbefinnande ökade när de kände sig viktiga, behövda och respekterade av barnen och ungdomarna. De erfor även att de fick en bättre psykisk, emotionell hälsa och att deras självkänsla ökade i samband med IGP (Skropeta m.fl., 2014; Teater, 2016).
Intergenerationella aktiviteter fick även de äldre att känna mindre stress och hjälpte dem att slappna av. Vad gäller minskad stress uppgav 34,3 % att de håller med och 54,3 % uppgav håller starkt med. I likhet med minskad upplevd stress så kände de äldre sig även
avslappnade vid dessa möten; 39,1 % uppgav att de håller med om påståendet att de upplever sig mer avslappnade och 55,1 % uppgav håller starkt med (Teater, 2016). De erfarenheter som de äldre fick av IGP var ett generellt ökat välmående (Jarrott & Bruno, 2007; Teater, 2016). De äldre svarade att möten mellan generationerna har tillfört en ökad känsla av välmående. Av de äldre angav 52,9 % att mötena har lett till en förändring i deras känsla av välmående och 35,3 % uppgav att de starkt håller med om att mötena har påverkat deras välmående (Teater, 2016). Det visades också att läkemedelsanvändningen minskade och att de äldre behövde färre sjukhusbesök (Teater, 2016). Dessutom angav äldre med depression och/eller ångest att de upplevde mer positiva känslor, till exempel glädje och lugn, vid
intergenerationella möten än vid andra aktiviteter som inte innefattade barn eller ungdomar (p < 0.001) (Baker m.fl., 2017). Vid jämförelser med andra aktiviteter upplevde äldre en större positiv påverkan på välbefinnandet efter aktiviteter med intergenerationella möten jämfört med efter aktiviteter utan intergenerationella möten (Baker m.fl., 2017; Kim & Lee, 2018; Teater, 2016). De äldres psykiska välmående (p < 0.001), positiva känslor (p = 0.001) och anpassningsförmåga på äldreboendet (p < 0.001) ökade jämfört med kontrollgruppens (Kim & Lee, 2018).
5.3.2 Minskat välbefinnande hos de äldre
Även om möten mellan äldre och barn och ungdomar avsåg att tillföra något positivt i de äldres vardag kunde mötena med barn och äldre även minska de äldres upplevda
välbefinnande. Alla äldre upplevde inte positiva effekter och ökat välbefinnande i samband med IGP. En del äldre uppskattade inte möten med barn och ungdomar av olika anledningar. Vissa äldre upplevde att de blev ledsna och nedstämda av IGP (Heyman & Gutheil, 2008; Santini m.fl., 2018). Några äldre beskrev hur de påmindes om sin egen barndom och
upplevde smärtsamma minnen (Heyman & Gutheil, 2008). Äldre beskrev även att trots att IGP ledde till ett kortvarig ökat välbefinnande så upplevde de inte att deras välbefinnande ökade långvarigt. De upplevde att de korta mötena bara lindrade för stunden och vid avslutade möten med barn och ungdomar kom smärtan eller nedstämdheten tillbaka igen (Santini m.fl., 2018). Det uppmärksammades även att dessa möten i vissa fall även ökade den psykiska ohälsan. Barn och ungdomarna kan även vara påfrestande för en del äldre, mötena kan vara jobbiga och påverka äldres välbefinnande dåligt. Det uppstod stökiga miljöer som gjorde att de äldre kände sig trötta och upplevde att de inte orkade med aktiviteten (Jarrott & Bruno, 2007). De äldre har även skattat sig som tröttare/att de har lägre energi efter än innan mötena (p = 0.002) (Skropeta m.fl., 2014).
5.3.3 Äldre upplever ett sammanhang
Att ha aktiviteter som IGP på vårdboende/äldreboende öppnade upp möjligheter för de äldre att bli en del av ett sammanhang. Dessa möten mellan generationerna blev dessutom en meningsfull aktivitet för de äldre som gjorde att de kände ett syfte och en mening med dagen. Känslan av att vara del i ett sammanhang och uppleva mening påverkade de äldres hälsa. De äldre kände glädje och att humöret blev bättre (Annear m.fl., 2017; Rosa Hernandez m.fl., 2020; Skropeta m.fl., 2014; Santini m.fl., 2018; Weintraub & Killian, 2007). De äldre deltagarna beskrev inför mötena med barn och ungdomarna att de upplevde ensamhet och mådde sämre av att vara själva. Genom IGP fick de äldre ökat självförtroende och välmående då de insåg att de faktiskt kunde tillföra en del av sin kunskap och gemenskap till de yngre generationerna (Santini m.fl. 2018). Äldre som hade känt att de inte hade någon kontakt med världen utanför sitt boende kände att de genom mötena med ungdomar fick kontakt med omvärlden (Annear m.fl., 2017). Äldre som bodde själva hemma eller på ett boende kunde uppleva en ofrivillig isolering och ensamhet, där de upplevde att de inte fyllde någon roll i samhället längre och att de inte tillförde något. Men genom mötena med barn och ungdomar kunde de känna sig behövda när de kunde hjälpa barnen eller vara en del i en aktivitet tillsammans med barnen, vilket ledde till att de äldre kände en större meningsfullhet i samband med IGP. De äldre uppskattade mötena mellan generationerna eftersom upplevde att de ingick i ett sammanhang med barnen och att de fick vara del av samhället (Annear m.fl., 2017; Skropeta, m.fl., 2014; Teater, 2016; Weintraub & Killian, 2007) Några äldre berättade att de uppskattade IGP då de kände att de kunde skapa en relation med barn och ungdomar. Detta var särskilt viktigt för de som inte hade en familj som kunde hjälpa dem att undvika isolering och ensamhet. Eller de äldre vars familjemedlemmar bodde långt bort eller de som inte hade kontakt med sina familjemedlemmar av andra anledningar. De äldre kunde få en känsla av att vara del av en slags familj eller ta sig an en far-/morföräldraroll till barnen, vilket fick de äldre att även känna en stark delaktighet och att vara en del av något större (Rosa Hernandez m.fl., 2020; Skropeta m.fl., 2014; Weintraub & Killian, 2007).
6
DISKUSSION
Under diskussion förs en metoddiskussion, resultatdiskussion och sedan en etikdiskussion.
6.1
Metoddiskussion
Vid valet av metod valdes det mellan en litteraturöversikt alternativt en empirisk studie. Alternativet var att skicka ut enkäter eller att intervjua de äldre samt vårdpersonal. Dock
valdes inte detta då det ansågs vara tidskrävande. Syftet var att skapa en översikt över äldres erfarenhet av intergenerationella möten med barn och ungdomar För att ta reda på detta kartlagdes det vad det fanns för befintlig forskning inom detta ämne i både kvantitativa och kvalitativa studier. För en sådan kartläggning är en allmän litteraturöversikt lämplig
(Segesten, 2017b). Därför valdes det att göra en allmän litteraturöversikt enligt Friberg (2017). Denna metod gav en möjlighet att söka artiklar med kvalitativ, kvantitativ och mixad metod till examensarbetet. En styrka i detta arbete är att det innehåller artiklar med olika metoder eftersom det ger en bredare bild av hur de äldres erfarenheter av möten med barn och ungdomar, när både kvalitativa och kvantitativa studiers resultat kan presenteras. Till exempel visade den kvantitativa datan att äldre upplevde att IGP påverkade deras välmående medan den kvalitativa datan utvecklade att deras välmående blev bättre för att de fick en ökad självkänsla och upplevde en glädje som de förknippade med barndomen. Sökning efter artiklar skedde via CINAHL plus och MEDLINE. Att välja ett flertal databaser anses stärka chanser till en bredare sökning och en möjlighet att finna fler artiklar. I Karlsson (2017) beskrivs det även att genom att söka i flertal olika databaser kan arbetet få en större trovärdighet. Sökningen i databaser hade olika inklusions-och exklusionskriterier. Att ha dessa kriterier stärker studiens kvalitet och trovärdighet, genom att sökningens bredd kan justeras med hjälp av dessa kriterier. Exempel på sådana kriterier är publiceringsdatum, språk och ålder (Karlsson, 2017). I första sökning valdes det att söka på Children, Preschool, Aged care, Older adults och Intergenerational. Detta var för att begreppet IGP inte var introducerat ännu. Vid denna sökning upptäcktes TOY-project som handlar om
intergenerationella möten mellan barn och ungdomar. Genom detta upptäcktes nya sökord som exempelvis intergenerational programs och elderly care vilka gav mer exakta resultat med artiklar som svarade på syftet. Därmed visades träffar som inriktade sig på möten mellan barn och ungdomar som möter äldre personer. Det valdes att söka mellan åren 2005 och 2020, detta för att få tillgång till fler artiklar som svarade på syftet. En utmaning med sökningen var att hitta relevanta artiklar då en övervägande del av IGP-projekten gjordes tidigare än 2005. Detta utgör en svaghet i arbetet, då tidsramen blir ganska stor och det blir svårt att lyfta fram enbart den mest aktuella forskningen.
IGP förkommer i olika konfigurationer och de mest förekommande var att barn och äldre som bodde hemma träffades och utförde en aktivitet, främst för barnens skull. Ett flertal av artiklarna som gick igenom i urvalsprocessen fokuserade ofta på barnen. Exklusionskriterier var att artiklarna inte fick handla om intergenerationella relationer inom familjen samt att de äldre inte skulle bo hemma och klara sig på egen hand. Därav var ett inklusionskriterie att lägga till att de äldre skulle vara i behov av omsorg, det vill säga i form av hemtjänst, dagvård eller äldreboende, för att få artiklar som var mer inriktade mot syftet. Granskningsmall för kvalitetsgranskning utgick från Fribergs (2017) förslag på frågor som kan användas vid granskning av artiklar. Granskningsfrågorna har valts baserat på relevans och sedan slagits ihop så att studier med kvalitativa metoder, kvantitativa metoder och studier med mixad metod granskas utifrån samma frågor och de redovisas således i samma tabell. I
kvalitetsgranskningen valdes det att byta ut tre artiklar då de ej hade en kvalitetspoäng som kunde vara tillförlitlig. Bland Fribergs (2017) kvalitetsgranskningsfrågor fanns det en fråga om artiklarna hade en utgångspunkt i vårdvetenskaplig teori. Denna fråga togs bort då ingen av artiklarna hade vårdvetenskaplig teori. Artiklar med låga poäng valdes bort eftersom de skulle kunna försvaga trovärdigheten och kvaliteten på examensarbetet. Alla steg i
sökprocessen, insamlingsprocessen och analysprocessen måste dokumenteras noggrant för att arbetets trovärdighet ska kunna styrkas (Mårtensson & Fridlund, 2017). I detta
examensarbete har samtliga steg noggrant dokumenterats och redovisats i tabeller (se Bilaga A och C). En utförligt beskriven analysprocess stärker arbetets bekräftelsebarhet, vilken är viktig i ett examensarbete. Bekräftelsebarheten innebär att påståenden verifieras under hela processen för att objektivitet ska uppnås och för att inte personliga inställningar ska kunna påverka data (Mårtensson & Fridlund, 2017). Vid examensarbetets början fanns en
begränsad kunskap om det valda ämnet. Detta kan ses som både en svaghet och en styrka. Det kan vara en svaghet att inte vara insatta i ämnet med krav på tid för inläsning av intresseområde. I motsats kan det vara en styrka då de inte finns några personliga
erfarenheter som kan färga av sig på analysen. Enligt Mårtensson och Fridlund (2017) kan pålitligheten i arbetet stärkas genom att författarnas förförståelse beskrivs. Tidigt i
skrivprocessen framgick det av tidigare forskning att vårdpersonal var positivt inställda till och hade bra erfarenheter av möten mellan äldre och barn och ungdomar. I reflektion uppmärksamdes det att detta kan vara en risk som skulle kunna följa med till analysen, det vill säga att ha en undermedveten bild av hur resultatet skulle se ut. Genom att kontinuerligt diskutera denna problematik fanns en aktiv hållning för att motverka detta. Dessutom har det genom hela processen undvikits att tolka texter och enbart använda det som faktiskt står i materialet och inte underförstådda eller tolkade meningar. Artiklarna som användes i
examensarbetet var på engelska och har lästs på originalspråket. En risk för feltolkningar och felöversättningar föreligger då, eftersom engelska inte är författarnas modersmål. För att undvika detta har engelska-svenska ordböcker använts för att översätta enstaka ord som inte förståtts, för att undvika att texten blivit feltolkad.
Överförbarhet innebär att resultatet kan överföras till andra sammanhang, på andra grupper eller till olika situationer (Mårtensson & Fridlund, 2017). Att studierna var utförda i olika länder ansågs som en styrka då det ger en bredare inblick i problemområdet. De geografiska skillnaderna visar även på en överförbarhet som ytterligare stärker arbetets trovärdighet. Till exempel handlar detta arbete om äldre som är i behov av omsorg, men skulle troligtvis kunna överföras till andra grupper, såsom äldre som klarar sig själva utan omsorg. Dock måste kulturella och geografiska skillnader uppmärksammas och det kan ses som en svaghet då äldre människor i alla kulturer inte har tillgång till samma omsorg. Äldreomsorgen i andra delar av världen kanske inte ser ut som den gör i Sverige eller länderna där artiklarnas studier har utförts. Dessa skillnader behöver tas i beaktande och de kan innebära att arbetets resultat inte är överförbart till alla delar av världen. I vissa områden kanske det inte finns särskilda boenden för äldre personer, utan att de äldre bor tillsammans med familj. Trots detta kan fortfarande en människa som bor hos sin familj uppleva ett utanförskap och ensamhet och behov av ett sammanhang. På så vis kan det vara möjlig att resultatet är överförbart även under sådana omständigheter.
En intressant aspekt är att ingen av de funna artiklarna har ett rent vårdvetenskapligt perspektiv, de få teorier som förekommer är från socialpsykologi (Skropeta m.fl., 2014), sociologin (Heyman & Gutheil, 2008) och från psykologin (Heyman & Gutheil, 2008; Jarrott & Bruno, 2007). Utifrån detta dras slutsatsen att det är svårt att hitta artiklar med en
vårdvetenskaplig utgångspunkt då problemområdet dels involverar både äldre och barn, dels vidrör ämnen inom sociologi, psykologi och vårdvetenskap. Dessa vetenskaper är nära besläktade och går på mer än ett sätt in i varandra. Det här examensarbetet har en
vårdvetenskaplig utgångspunkt i och med att författarna har patientens livsvärld som fokus. En teori som flera artikelförfattare har använt som teoretisk utgångspunkt i sina arbeten är makarna Eriksons psykosociala utvecklingsteori (Giraudeau & Bailly, 2019; Gallagher & Fitzpatrick, 2018), som främst har sin grund i psykologin. Men den används även inom forskning om vård och omsorg (Ternestedt & Norberg, 2019). Detta visar att olika discipliner kan dra nytta av varandras teorier och forskning.
6.2
Resultatdiskussion
Resultatdiskussionen delas upp i en diskussion kring artiklarnas syfte och metod, och en diskussion kring själva resultatet.
6.2.1 Studiernas syfte och metod
Artiklarnas syften var att de på olika sätt undersökte intergenerationella möten mellan äldre och barn och ungdomar. Tre artiklar hade syften som avsåg att undersöka IGP och utvärdera resultaten, av dessa var två IGP redan etablerade och ett etablerades i samband med studien. Det diskuterades huruvida undersökning av IGP som redan hade etablerats kunde ha
inneburit att vissa äldre deltagares erfarenheter inte fångades upp i studien. Till exempel om deltagare var med i början men sedan inte ville vara med så kanske dessa inte ingick i
studien. Artiklarna ansågs ändå ha hög kvalitet och vara av relevans för examensarbetet och togs därför med. Tre artiklar hade som syfte att utvärdera vilken effekt IGP hade på äldres hälsa jämfört med aktiviteter utan intergenerationella möten. Detta bidrog med en intressant dimension, då det skulle kunna vara så att de äldre uppskattade alla aktiviteter, inte enbart de som innefattade intergenerationella möten. Antalet deltagare i artiklarna skiljde sig stort, från sex deltagare till 70 deltagare. Det diskuterades om det låga antalet deltagare i vissa av studierna skulle kunna påverka resultatet och göra artikeln mindre trovärdig. Artiklarna med lägre antal deltagare togs dock med då det rörde sig om kvalitativa studier där ingående intervjuer har gjorts. Vid kvalitativa studier kan urvalet vara mindre eftersom varje deltagare kan bidra med en stor mängd data och oftast är urvalet färre än 50 deltagare (Polit & Beck, 2020). I tre av artiklarna med kvalitativ metod, samt tre av de med mixad metod, har intervjuer använts. Intervjuer är den främsta datainsamlingsmetoden vad gäller kvalitativ forskning. När intervjuer används som datainsamlingsmetod är det viktigt att forskare är medvetna om att de kan bli emotionellt engagerade samt att forskarens egen del kan avspegla sig i materialet och hur det kan påverka datas trovärdighet (Polit & Beck, 2020). Artiklar med kvantitativ metod har använt enkäter och skattningsskalor som datainsamlingsmetod.
Enkäter innebär att deltagarna besvarar frågorna själva och det är den mest använda datainsamlingsmetoden för kvantitativ forskning inom vårdvetenskapen (Polit & Beck, 2020). Fyra av artiklarna använde mixad metod, vilket innebar att både kvalitativ och kvantitativ datainsamling användes i samma artikel. Mixad metod har många fördelar inom vårdvetenskaplig forskning, bland annat så kan de två metoderna komplettera varandra och på så sätt förstärka och förklara resultaten från respektive metod. Metoden möjliggör även för frågeställningar som inte skulle kunna besvaras med hjälp av enbart antingen kvalitativ eller kvantitativ metod. Mixad metod ökar även artikelns validitet (Polit & Beck, 2020).
6.2.2 Studiernas resultat
Resultatet har delats upp i olika teman: Ökat välbefinnande hos de äldre, Minskat
välbefinnande hos de äldre och Äldre upplever ett sammanhang. I resultatet påvisades det att möten mellan generationerna kunde påverka de äldres hälsa på olika sätt. De främsta
fördelarna som nämndes var att de äldre upplevde en glädje, sammanhang och känsla av välmående. Även vårdpersonal uppmärksammade att IGP ger stora fördelar hos de äldre, bland annat att de äldre känner sig sedda och accepterade av barnen, glömmer bort krämpor och den åldrande kroppen för en stund samt att mötena skapar vårdande vänskapsrelationer (George, 2011; Weeks m.fl., 2016). På liknande sätt berättade de äldre själva att de upplevde större välmående överlag i samband med IGP. Utifrån ett vårdvetenskapligt perspektiv kan hälsa beskrivas som ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. Med välbefinnande menas det som individen känner är väsentligt för upplevelsen av hälsa. Hälsa är alltså inget som är konstant eller något man kan slå fast vid (Dahlberg & Segesten, 2010). Äldres hälsa kan påverkas positivt av att delta i möten med barn och ungdomar. De äldre beskrev själva att de blir glada av IGP, att deras stress minskar och att de upplever ett lugn i aktiviteten. Men det ses även att mötena kan påverkas negativt, till exempel om det är för stökigt eller för högljutt så kan det påverka de äldre så att de upplever obehag. Äldre deltagare uttryckte att deltagandet i IGP även gjorde att de kände att de uppfyllde ett syfte igen, något som de kanske hade tappat i och med att de blivit äldre och slutat arbeta eller ta hand om familj och liknande. Äldre beskrev även att de känt sig värdelösa innan, men efter studien insett att de faktiskt hade något att erbjuda yngre generationer. Vårdpersonal i
tidigare forskning upplever att de äldre får förbättrad självkänsla och att de blir stolta när de inser att de kan hjälpa yngre och bidra med sina kunskaper och erfarenheter (Ayala m.fl., 2007; Gallagher & Fitzpatrick, 2018). Detta kan ses som att de äldre finner sig själva igen genom gemenskapen som skapas i IGP. Detta kan förklaras med att det är viktigt för oss människor att ha en plats och att vara en del av det som finns runt omkring oss. Dahlberg och Segesten (2010) beskriver att en väsentlig del av hälsa är att veta vem man är, hur man känner sig själv och hur man förstår sig själv. Även hur man samspelar med den övriga världen har betydelse. Genom att leva måste man finna sig själv där ett samspel med det existentiella sammanhanget och sitt eget sätt att beakta sig själv samspelar. I resultatet ses det att vikten av sammanhang och att ha en plats även ses i IGP där de äldre erfor ett ökat välbefinnande vid möten med barn och ungdomar. Dessa möten gav över lag en möjlighet för äldre att känna att de tillhörde ett sammanhang och att det fanns en mening med vardagen. I dagens samhälle ligger stor fokus på vad en person tillför samhället genom till exempel sitt yrke. Därför är det inte ovanligt att äldre som går i pension kan uppleva att de förlorar sin yrkesidentitet och därmed sin sociala kontext (Skärsäter, 2017). Genom att vara med i möten mellan barn och äldre kan de äldre få en ny social kontext där de kan uppleva sammanhang. Äldre som har förlorat stora delar av sina sociala kontakter när de uppnår en hög social ålder kan återfå en del av sitt sociala sammanhang genom dessa möten med barn och ungdomar, vilket ett flertal av deltagarna också vittnade om. Detta kan relateras till det
vårdvetenskapliga perspektivet där Dahlberg och Segesten (2010) beskriver att människan är i behov av sammanhang och gemenskap samt att dessa är viktiga för existensen. Ensamhet, gemenskap och sammanhang är beroende av varandra och bör ses som en enhet. En
grundläggande del i upplevelsen av hälsa handlar om att känna sig själv och att veta vem man är och att förstå sig själv och hur en relaterar till sin omgivning och andra människor. Nära kopplat till existensen är sammanhang och människans behov av att finna sammanhang i sin existens tillsammans med andra. Sammanhang är något individuellt och något som är i ständig förändring genom hela livet (Dahlberg & Segesten, 2010). De äldre som har varit med i IGP berättar att de upplever en glädje i samband med möten med barn och ungdomar. Dessa möten gör att de äldre kommer ur en eventuell isolering och kommer in i en
delaktighet som skapar förutsättningar för hälsa. Detta är också något som kan påverka de äldres psykiska välmående. Psykisk ohälsa, främst depression, är vanligt förekommande bland äldre och kan påverka hälsan negativt och orsaka en lägre livskvalitet (Edberg m.fl., 2017). Att få ett ljus i sin vardag upplever de äldre kan tillföra välbefinnande hos dem, mötena med barnen och ungdomar kan vara detta ljus. Genom att ha aktiviteter eller placera förskola och äldreboende tillsammans skapas dessa möjligheter för de äldre. Senior och Green (2017) beskriver hur vårdpersonal även vittnar om att möten med barn och ungdomar är något som de äldre ser fram emot. I samband med IGP beskriver vårdpersonal hur de äldre redan sitter och väntar på barnen innan mötet har börjat, de ser fram emot att få mötas. Skärsäter (2017) belyser vikten i att uppmuntra äldre med depression och ångest till aktivitet som distraherar eller bryter dessa tillstånd.
Behov av sammanhang kan ses i arbetets resultat där de äldre deltagarna upplevde ett sammanhang när de umgicks med barnen och att de då erfor att de var en del av en
gemenskap. De äldre i studien uppgav även att de upplevde bättre hälsa i samband med att få vara delaktig i mötena med barn och ungdomar. Detta överensstämmer med Dahlberg och Segesten (2010), som menar att det är av stor vikt att en person har en känsla av mening och sammanhang för upplevelsen av hälsa. Vad som är meningsfullt är individuellt, men eftersom de allra flesta människor existerar tillsammans med andra så finns det alltid ett sammanhang och när detta sammanhang förloras kan även känslan av mening försvinna. Motsatsen till sammanhang kan ses som ensamhet och de två är beroende av varandra. Ensamhet och sammanhang hör ihop och när viktiga personer i en persons värld inte är närvarande kan en svår ensamhet uppstå (Dahlberg & Segesten, 2010). Äldre som känt att de inte hade någon kontakt med världen utanför boendet och upplevde en ensamhet och förlorat sammanhanget, kunde tack vare IGP uppleva att de var en del av ett sammanhang och upplevde
förlorar sitt sammanhang vid till exempel sjukhusvistelse. Dessutom kan känslan av sammanhang förloras om människan blir avskuren från sitt vanliga sammanhang, till exempel flyttar till ett äldreboende (Ernsth Bravell m.fl., 2017). Ensamhet kan uppkomma vid en förlust av vänner, syskon eller partner. Vilket kan förklara att många personer blir ensamma ju äldre de blir. Den typen av ensamhet kan bero på en brist på gemenskap, som skulle kunna lindras genom att erbjuda äldre sådana här aktiviteter med barn och ungdomar där de får chans att känna gemenskap och sammanhang (Nygren & Lundman, 2017). Därför är det intressant att en framträdande aspekt av de intergenerationella programmen är att deltagarna uttrycker att programmen skapar ett sammanhang för deltagarna. I tidigare forskning ur vårdpersonalens perspektiv tas det upp att vårdpersonalen ser att de äldre tycks känna ett sammanhang (Lux m.fl., 2020; Giraudeau & Bailly, 2019) och att de äldre skapar meningsfulla relationer till barnen (George, 2011). Intergenerationella program gav de äldre en möjlighet till den förlust av vänner, syskon och familj som en del av de äldre upplevde. Äldre deltagare av IGP upplevde att genom att skapa relationer till barn och ungdomarna kunde de bryta ensamheten och den isolering som hade uppkommit. De äldre kunde få en känsla av att vara del av en slags familj, vilket ledde till ökat välbefinnande.
Intergenerationella program medförde inte enbart positiva erfarenheter. Till exempel beskriver några äldre att de blev ledsna vid möten med barn och ungdomar då de påmindes om negativa barndomsminnen. Tidigare forskning menar att IGP kan vara för krävande för de äldre, att de har somnat vid mötena eller att de saknade energi för att umgås med barnen (Ayala m.fl., 2007; Bagnasco m.fl., 2019; Weeks m.fl., 2016). Även negativa attityder och infektionsrisk har uppmärksammats som negativa faktorer som påverkar de äldre vid möten med barn och ungdomar (Weeks m.fl., 2016). Utifrån det vetenskapliga perspektivet är vårdvetenskap ett ämne som främst fokuserar på personen som behöver professionell vård. Det patientinriktade vårdvetenskapliga perspektivet innebär även att patienten ska ses som expert på sig själv (Dahlberg & Segesten, 2010). Människans upplevelse av sammanhang är individuellt och ständigt i förändring så dessa möten är inte givande eller hälsofrämjande för alla äldre. Även om IGP är tänkt att skapa möjligheter för äldre och att skapa välbefinnande, minskad ensamhet och förbättrad social sammanhållning (International Child Development Initiatives, 2016) kan det bli tvärtom.
6.3
Etikdiskussion
Artiklarna som har använts till detta examensarbete är skrivna på engelska. Segesten (2017a) beskriver att engelska är vetenskapens officiella språk och man använder engelska för att kunna nå ut till så många som möjligt. Texterna har lästs på engelska och för att få så god förståelse som möjligt har det använt sig av engelsk-svenska ordböcker när det har behövts. Även om detta har gjorts innebär detta att eventuell översättning kan misstolkas. Stor vikt har lagts på att översätta ord och använda synonymer för att öka möjligheten för så goda förutsättningar för korrekt förståelse som möjligt. Då engelska skiljer sig från svenska på så vis att engelska ord ofta har mer än en översättning på svenska, har ändå en viss tolkning gjorts i arbetet. För att undvika detta har ord som varit svårtolkade diskuterats. I
examensarbetet har APA:s system använts för referenshantering. Det är för att hänvisa till vad andra författare har skrivit. Genom att göra detta skapas en tydlig avgränsning av vad som är egna åsikter och insamlat material från andra författare. Det gör det även lättare för författarna själva och läsaren att hitta och gå till källan för att läsa igen eller läsa mer. Stor vikt har även lagts på att inte ha förutfattade meningar innan, och under arbetets gång. Vid sammanställning av examensarbetet har ett objektivt förhållningssätt hållits. Att diskutera artiklarnas text skapar möjligheten för att minska sin egen tolkning och framföra vad artiklarna vill framföra. Även under tidens gång i examensarbetet fortsatt läst artiklarna för
