PATIENTENS ÅTERHÄMTNING : Vårdmiljöns betydelse ur ett patientperspektiv

Akademin för hälsa, vård och välfärd

PATIENTENS ÅTERHÄMTNING

Vårdmiljöns betydelse ur ett patientperspektiv

MIKAEL OLOFSSON

RAGID MAZEN YOSEF

Huvudområde: Akademin för Hälsa, Vård

och Välfärd.

Nivå: Grundnivå Högskolepoäng: 15 hp

Program: Sjuksköterskeprogrammet Kursnamn: Examensarbete i vårdvetenskap

med inriktning omvårdnad

Kurskod: VAE209

Handledare: Sofia Skogevall & Jana Stenås Examinator: Agneta Breitholtz

Seminariedatum: 2020-10-30 Betygsdatum: 2020-12-09

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Vårdmiljöns fysiska omgivningar med sin arkitektur, natur, ljud och belysning inverkar välbefinnandet subjektivt. Vårdmiljön har även betydelse i medvärlden, där relationer och mötet har sitt samspel mellan sjuksköterskor, patienter och deras anhöriga. Problemformulering: Sjuksköterskor upplever att patienten behöver en adekvat miljö för att främja välbefinnandet. Kunskap om hur vårdmiljön inverkar patientens återhämtning är avgörande för att sträva framåt för en bättre vård. Syfte: Syftet med detta examensarbete var att beskriva vårdmiljöns betydelse för patientens återhämtning. Metod: Allmän

litteraturöversikt med tolv valda artiklar där nio hade kvalitativ ansats, två med kvantitativ ansats och en med blandad ansats. Resultat: Samtliga studier beskrev patienternas återhämtningsprocess i relation till vårdmiljön. Den fysiska vårdmiljön bidrog till att patienterna kunde distansera sig från sin sjukdom, integritet som bevarades ansågs positiv till återhämtningen, likaså en närvaro till natur. Sömnens betydelse för återhämtningen ansågs viktig för patienterna i deras återhämtningsprocess, störningar under natten förlängde vårdtiden. Den sociala aspekten mellan patienter, sjuksköterskor och anhöriga ansågs betona ett tydligt samband till god återhämtning. Slutsats: Vårdmiljön bidrar till att kunna både stödja och hindra återhämtningsprocessen, som i sin tur har betydelse för patientens välbefinnande.

ABSTRACT

Background: The care environments physical surroundings, with its architecture, nature, sounds and lighting subjectively affects well-being. Care environment also takes place in the relational world, where relationships and meetings between nurses, patients and their next of kin takes shape. Problem: Nurses feel that the patient needs a suitable environment to promote well-being. Knowledge of how the care environment affects the patient's recovery is essential for striving towards better care. Aim: The aim of this essay was to describe the importance of the care environment for the patient’s recovery. Method: A general literature review with twelve selected articles where nine with a qualitative approach, two with a quantitative approach and one with a mixed approach. Results: All studies described the patients' recovery process in relation to care environment. The physical care environment could have helped distancing from illness, preserved integrity was considered positive for recovery. Patients sleep emphasized importance for recovery, disturbances extended the care duration. The social activities in the care environment considered a connection for recovery. Conclusion: The care environment contributes to being able to support or hinder the recovery process, which in turn is important for patient’s well-being.

INNEHÅLL

2.4 Styrdokument och lagar ... 3

2.5 Tidigare forskning ... 4

2.5.1 Vårdrelationen... 4

2.5.2 Att samarbeta i återhämtningsprocessen ... 4

2.5.3 Aktiviteter ... 5 2.5.4 Patientrummet... 5 2.6 Vårdvetenskapligt perspektiv ... 6 2.6.1 Värld ... 6 2.7 Problemformulering ... 7 3 SYFTE ...8 4 METOD ...8

4.1 Urval och datainsamling ... 8

4.2 Dataanalys ... 9

4.3 Etiska överväganden ...10

5 RESULTAT ... 10

5.1 Likheter och skillnader i artiklarnas syfte ...10

5.2 Likheter och skillnader i artiklarnas metod ...11

5.3 Likheter och skillnader i artiklarnas resultat ...12

5.3.1 Fysiska vårdmiljöns betydelse för återhämtning ...12

5.3.2 Sömnens betydelse för återhämtning ...14

5.3.3 Patienternas relationers betydelse för återhämtning ...14

6 DISKUSSION... 15

6.1 Resultatdiskussion ...16

6.1.1 Artiklarnas syften och metoder ...16

6.1.2 Artiklarnas resultatdelar ...17

6.3 Etikdiskussion ...23

7 SLUTSATS ... 24

8 FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ... 24

REFERENSLISTA ... 26

BILAGA A – SÖKMATRIS

BILAGA B – KVALITETSGRANSKNINGSMATRIS BILAGA C – ARTIKELMATRIS

1

INLEDNING

Under sjuksköterskeutbildningen har kunskap utvecklats kring hur adekvat vård ska ges till patienten och faktorer som ger påverkan på utförandet. Till detta kan vårdteorier användas som hjälp till förhållningssättet vid vård. Utifrån tidigare erfarenheter och reflektioner via verksamhetsförlagd utbildning på vårdplatser som demensboenden och avdelningar på sjukhus, uppmärksammades den fysiska vårdmiljön samt de sociala relationerna. Vårdmiljön har ofta en sammankoppling till yttre aspekter som finns i omgivningen. Dock är även

relationerna mellan människorna i den en del av vårdmiljön. Därför har författarna till examensarbetet fokuserat på det mellanmänskliga perspektivet och vårdmiljöperspektivet. Det kan vara en utmaning för patienten att utföra aktiviteter som till exempel genomgå undersökningar, fysiska och personliga aktiviteter i det dagliga livet. Sjuksköterskans främsta uppgift är bland annat att lindra patienternas lidande och främja hälsa. Med detta

examensarbete finns förhoppningen om att öka kunskap om vårdmiljöns betydelse för

patienternas återhämtning och bidra med kunskap kring omvårdnad, som ger möjligheter för patienterna att uppnå en förbättrad återhämtning. Det valda intresseområdet “Miljöns påverkan på patientens återhämtning. Både intressant ur vårdmiljöperspektiv och ur ett mellanmänskligt perspektiv” är presenterad som intresseområde av Mälardalens akademi för Hälsa, Vård och Välfärd (HVV).

2

BAKGRUND

I bakgrunden förklaras vårdmiljö och återhämtning. Därefter följer historiskt perspektiv, lagar och förordningar och tidigare forskning. Sedan följer teoretiskt perspektiv där vårdvetenskapliga perspektivet beskrivs, utifrån Katie Eriksson. Därefter avslutas bakgrunden med problemformuleringen.

2.1 Vårdmiljö

Edvardsson och Wijk (2014) beskriver att vårdmiljön upplevs subjektivt utefter tidigare erfarenheter, kunskap, förväntningar och avsikter. Det subjektiva och generella kring: arkitektur, belysning, färg och form, ljud och oljud, lukt, natur, symboler och hemlikhet är viktiga pelare för att skapa en gynnsam vårdmiljö för patienterna. Arkitekturen hänvisar till den fysiska vårdmiljön, med byggnaden och rummen där omsorg och vård utförs. Ett exempel är i intensivvårdsavdelningar, där rummet fylls med teknisk apparatur som ska övervaka patienternas tillstånd. Belysning påverkar färger och toner i rummet som

patienterna befinner sig i. Lukt kan påverka sinnesstämning i vårdmiljön där ventilation eller tillsättning av en behagligare doft kan minska oro och ge en mer givande vårdmiljö i kontrast. Frisk luft och dagsljus skapar en mer stadig dygnsrytm och sovmönster. Naturen ute ger kontrastskillnad till miljön inne i byggnaden med till exempel annan temperatur och lukt. Att vistas ute i naturen bidrar till mer fysisk aktivitet till patienterna som har detta behov.

Symboler som uttrycker rummens kontext, exempelvis personliga tillhörigheter för att lättare orientera sig. En miljö som är igenkännande kan skapas genom att försöka återskapa en vårdmiljö som återspeglar individens syn på sin privata bostad. Detta för att möjliggöra en trygg vårdmiljö för patienterna, att få bort den kliniska miljön till viss del och få patienterna till att kunna agera mer självständigt. Ljud med dess subjektiva uppfattning kan antingen uppfattas som en mindre närvaro eller något som stör. Dock har det framkommit att givande musik, till den individen som uppskattar det, har skapat bättre förutsättningar till dess

välbefinnande i kontexten till att det skapat ett lugn (Caspari m.fl., 2006; Edvardsson & Wijk, 2014). Däremot beskrivs motsatt effekt i kontexten till oljud, där känslan av rädsla och oro finns (Fredriksson m.fl., 2009). Färg och form ger möjlighet till orientering och att fylla miljön med givande kontraster, som stöd till dagligt utförande. Rummets färger styr tillvaron genom att påverka människors känsla av välbehag samt beteende. En patient som tillbringar stor tid till sängs inte anser välbehag av att observera ett grått tak. Att få in mer färg till patienterna är att inkludera mer konst till avdelningen, som kan frambringa vissa känslor. Harmoni, välbehag, avslappning är känslor som har rum i detta sammanhang (Caspari m.fl., 2006).

2.2 Återhämtning

Asp och Ekstedt (2014) beskriver att en del av sjuksköterskans arbete är att ge patienterna möjlighet att återhämta sig genom vila. Vila och återhämtning beskrivs som tillvägagångssätt mot stress i samband med sjukdomstillstånd. Vila kopplas till det kroppsliga och mentala där sängläge har varit en behandlingsform vid olika sjukdomstillstånd. Det beskrivs att vila skiljer sig från sömn då vila är ett tillstånd där patienterna är medvetna. Vila förekommer i form av olika aktiviteter, till exempel avkoppling eller fysisk aktivitet som bidrar till

återhämtning. Sömnen beskrivs som ett tillstånd av låg fysisk aktivitet, i stort sett inget medvetande. Under sömnen sker en rad fysiologiska processer i kroppen som leder till återuppbyggnad och att kroppen fylls på med energi. Sömnen har mest betydelse för hjärnans återhämtning då det är under dessa tillfällen hjärnan har möjlighet att samla

energi, då den inte kan det i vaket tillstånd. Enligt Allgulander (2019) kan långvarig bristande djupsömn leda till utmattningssyndrom vilket gör att kroppen inte får tillfälle att gå igenom en anabolisk process, som innebär att kroppen inte kan återhämta sig under sömnen. Återhämtning sker på olika sätt under sömnen. Dels genom att pulsen, kroppstemperaturen och blodtrycket sjunker. Vidare minskas andningsfrekvensen vilket minskar blodflöde till hjärnan och stresshormoner vilket gör att ämnesomsättningen blir långsammare.

Drevenhorn och Gabrielsson (2016) hävdar att sjuksköterskor kan förmedla kunskap och alternativ till patienterna för möjlig behandling, för att i sin tur motivera patienterna att vara aktiv i sin återhämtning. Om ett återhämtningsinriktat arbetssätt ska utföras måste

arbetar istället genom att visa stöd för patienternas aktiva roll i återhämtningsprocessen. Patienterna behöver ha kortsiktiga och långsiktiga mål.

2.3 Historiskt perspektiv

Edvardsson och Wijk (2014) beskriver Nightingale som en av de första som

uppmärksammade det samband mellan utvecklingen av omvårdnad och den fysiska

vårdmiljön. Nightingales dokumentation visade en röd tråd mellan vårdmiljöns utformning och patienternas hälsa. Patienternas tillfrisknande stärks av social interaktion från

sjuksköterskan och av en gynnsam vårdmiljö. Lepp (2014) lyfter hur Nightingale framhåller vikten av estetiska aspekter som starka färger och föremåls betydelse för tillfrisknandet vilket bidrar till trygghet, välbefinnande och orientering. En omväxlande miljö har inverkan för patienternas hälsa och håller humör uppe. Vidare beskriver författaren att sjuksköterskan ska uppmärksamma vårdmiljön för att kunna skapa en hemkänsla för patienterna, genom att uppmuntra anhöriga att ta med sig föremål som patienterna tycker om.

2.4 Styrdokument och lagar

Kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska beskriver det ansvar som

sjuksköterskan har för patienternas omvårdnad genom att kunna reflektera över vårdmiljön. Sjuksköterskan ska vara delaktig i vårdmiljöns utformning för att tillgodose att den är god och säker för patienterna, även för att tillämpa evidensbaserat arbete. Sjuksköterskan ska även identifiera patienternas syn på hälsa och därefter skapa förutsättningar för att främja hälsa. Där krävs det att sjuksköterskan kan ha en klar bild av patienternas syn på

återhämtning och att kunna främja dessa aktiviteter (Svensk Sjuksköterskeförening, 2017). Enligt ICN:s etiska kod för sjuksköterskor beskrivs det att sjuksköterskorna krävs att ha ett etiskt förhållningssätt i kontexten till ny teknik. Detta för att undvika att säkerheten hos patienterna äventyras och att medvetenheten finns om att vårdmiljön ger en inverkan på patienternas hälsa (Svensk Sjuksköterskeförening, 2017). Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) beskriver den svenska sjukvården och hur den bedrivs för att förebygga ohälsa. Verksamhetens ansvar ligger bland annat på att lokaler har rätt utrustning och är anpassade för att kunna bedriva den goda vården. Målet är att god hälsa och vård ska ges på lika villkor till hela befolkningen och vård ska ges med respekt till människors lika värde. Det beskrivs att patienterna med störst behov av hälso- och sjukvård ska ges förtur att få vård först. Utifrån Patientlagen (SFS, 2014:821) ska hälso- och sjukvårdsverksamheten främja patienternas integritet, autonomi, delaktighet samt tydliggöra patienternas ställning. Patientlagen innehåller bestämmelser om fast vårdkontakt och individuell planering, information, samtycke, val av behandling samt hjälpmedel, personuppgifter och intyg. Offentlighets- och sekretesslagen (SFS, 2009:400) beskriver att sjukvårdspersonal inte får sprida information eller uppgifter om patienterna till obehöriga.

2.5 Tidigare forskning

Här redovisas en sammanfattning av tidigare forskning om sjuksköterskornas erfarenheter angående vårdmiljön i relation till patienternas återhämtning. Tidigare forskning beskrivs utifrån sjuksköterskornas perspektiv som är indelat i fyra underrubriker som följer: 2.5.1

Vårdrelationen, 2.5.2 Att samarbeta i återhämtningsprocessen, 2.5.3 Aktiviteter och 2.5.4 Patientrummet.

2.5.1 Vårdrelationen

I studier beskrivs det att sjuksköterskorna arbetar utefter att bevara vårdrelationen inom vårdmiljön. Sjuksköterskorna beskriver att vårdrelationer ger patienterna det stöd som krävs under deras vårdtid (Aadal m.fl., 2018; Andersson m.fl., 2013; Bennett, 2017; Christiansen & Feiring, 2017; Hartwell m.fl., 2013; Kaewprom m.fl., 2011; Olausson m.fl., 2014). Genom aktiviteter som spirituella samtal med patienterna (Giske & Cone, 2015) och deltagande i pysselrummet (Ford m.fl., 2018) ges möjligheten till kommunikation bland patienterna och sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna anser att en god relation till anhöriga kan skapa ett förtroende som ger en förutsättning för återhämtningen hos patienterna (Bennet, 2017). Sjuksköterskorna ger patienterna bekräftelse, ökad delaktighet till deras omvårdnad samt tar del av önskemål som bidrar till återhämtning. Sjuksköterskorna upplever att patienterna behöver motiveras till att ansvara för sin återhämtning, som bland annat uppnås genom en god vårdrelation till anhöriga (Christiansen & Feiring, 2017).

2.5.2 Att samarbeta i återhämtningsprocessen

Sjuksköterskorna strävar efter att involvera både patienterna och anhöriga för att ge en förståelse om varför sjuksköterskorna agerar som de gör och vad patienterna föreslås arbeta med. Sjuksköterskorna informerar, undervisar och pratar med både patienterna och

anhöriga samtidigt, för att underlätta en ömsesidig förståelse för situationen. När anhöriga inte tidigare samarbetat i patienternas återhämtning strävar sjuksköterskorna för att involvera anhöriga och göra dem delaktiga. Anhöriga besitter kunskap av stor vikt som sjuksköterskorna behöver för att förstå patienternas perspektiv (Aadal m.fl., 2018). Sjuksköterskorna beskriver tre faktorer som anses viktiga för patienternas återhämtning: acceptans av sjukdomen, hopp samt planering för patienternas liv efter behandlingen. Vidare beskriver sjuksköterskorna att förbättra och öka acceptans av sitt tillstånd hjälper i att kunna föra återhämtningsprocessen framåt. Genom att möjliggöra känslan av hopp för patienterna ger det en motivation till en förbättrad livsstil för patienternas återhämtning (Kaewprom m.fl., 2011). Sjuksköterskorna på en sjukhusavdelning diskuterar med läkaren angående vissa moment och tidpunkten de ska utföras. Det visar att antalet moment kan minskas genom att sjuksköterskorna utför en ny bedömning om patienternas tillstånd och förändringar.

Sjuksköterskorna förbereder patienterna om de omvårdnadsmoment som kommer ske under natten vilket gav en känsla av säkerhet där patienterna kan somna igen utan problem

(Salzmann-Eriksson m.fl., 2016). Två miljöfaktorer beskrivs som underlättar återhämtning vilket är en stödjande miljö och god tillgång till omvårdnad. Där sjuksköterskan ska bidra patienterna med hjälp och resurser för sin återhämtning. Ett exempel av hinder är stigma, vilket kan bidra till en långsammare återhämtning och risk att återfå symtom. En stödjande

miljö kan vara sjuksköterskor och närstående som främjar social gemenskap vilket ger patienterna en känsla av tillhörighet och acceptans (Kaewprom m.fl., 2011). Dessutom arbetar sjuksköterskor för att skapa en gemenskap för patienterna på avdelningen, med andra patienter. Sjuksköterskorna som uppmärksammar ändring av patienternas placering under måltiderna gav ett ökat intag av mat samt en bra social miljö för patienterna. Genom att skapa en gemenskap på avdelningen som höjer humöret hos patienterna, bidrar det till förbättring för näringsupptaget och en positiv inverkan på återhämtningen (Hartwell m.fl., 2013). Sjuksköterskorna beskriver processen att skapa social kontakt med patienterna, att de får en känsla av att patienterna känner sig redo att dela med sig av tankar och upplevelser (Giske & Cone, 2015).

2.5.3 Aktiviteter

Ett sätt för sjuksköterskor att skapa social gemenskap med patienterna är genom aktiviteter. För att engagera patienterna kan sjuksköterskorna medverka i bön, sång, frågeställningar eller att bara lyssna. Sjuksköterskorna beskriver hur spiritualitet, relaterat till omvårdnad, kan förbättra hälsostatusen hospatienterna. Sjuksköterskorna beskriver att patienterna efter ett möte med en präst eller diakon kan få bort sin emotionella stress och oro.

Sjuksköterskorna upplever att omvårdnaden är givande när det möjliggörs samtal med patienterna som rör det spirituella. Dock känner sjuksköterskorna att det är svårt, när det inte finns möjlighet till dessa djupgående samtal med patienterna baserat på tidsbrist (Giske & Cone, 2015). Sjuksköterskor får en ökad delaktighet från patienterna som berättar mer om sin livshistoria jämfört med inskrivningstillfället. Sjuksköterskorna uppfattar att

aktivitetsprogrammet ger en lugnande effekt på patienterna, som tidigare hade visat stora tecken på ångest och rädsla. Sjuksköterskorna uppmärksammar att aktivitetsprogrammet ger en förbättrad möjlighet till återhämtning. Detta bidrar till en mer normal miljö till hands, istället för konstant vårdmiljö (Ford m.fl., 2018). Det framkommer även att på vissa sjukhusavdelningar att patienternas trygghet togs i prioritering. För att bidra till denna känsla erbjuder sjuksköterskorna att patienternas egna kläder kan bäras på avdelningen (Christiansen & Feiring, 2017).

2.5.4 Patientrummet

Sjuksköterskorna upplever fotografier, på patienterna i friskt tillstånd, som ett hjälpmedel till att objektifiera mindre, att det finns en människa bakom det nuvarande tillståndet.

Fotografierna ger sjuksköterskor en drivkraft för omvårdnaden, att kunna se människan och möjlighet till reflektion till patienternas tidigare livssituation för att möjliggöra

förutsättningar till återhämtning. Däremot finns fall där fotografierna ger en störande känsla av att sjuksköterskorna kommer lite för nära patienterna. Sjuksköterskorna upplever behovet att distansera sig från patienterna, för att fokusera på praxis. Sjuksköterskorna kan se den stora skillnaden mellan den friska människan och patienterna, då insikten av att patienterna inte kommer kunna nå full återhämtning existerar. Dock påpekar även dessa sjuksköterskor att fotografier ändå hjälper till viss del, för att kunna se patienterna som människor och arbeta med målet att ge god omvårdnad (Andersson m.fl., 2013). Sjuksköterskorna upplever en känslomässig stress som reaktion till att de inte kan förse patienterna med adekvat

omvårdnad, baserat på hur vårdmiljön är utformad och den begränsade ytan till sängen. Sjuksköterskorna jobbar ständigt vid patienterna som ligger i sina sängar på avdelningen. Om patienternas status förbättras kan sjuksköterskorna arbeta mer på avstånd från patienterna, inte ständigt behöva vaka över dem. Den begränsade ytan ger även hinder för anhöriga som vill vara nära och finnas där för patienterna. Sjuksköterskorna känner

svårighet i att kunna bevara patienternas integritet. Platsen kan bli kaotisk när de svårt sjuka patienterna, som inte är helt medvetna om tid och rum, kan välja att prata om privat

information. Detta sker medan de andra patienterna och deras närstående kan närvara i de delade rummen (Olausson m.fl., 2014).

2.6 Vårdvetenskapligt perspektiv

Det vårdvetenskapliga perspektivet beskriver ett av sjuksköterskeprofessionens

konsensusbegrepp, värld utifrån Eriksson. Detta begrepp valdes eftersom Eriksson beskriver begreppet värld i tre dimensioner, omvärlden, medvärlden och inre världen, som inverkar människans inre, av den fysiska vårdmiljön och samspelet mellan människorna. Denna helhet av dimensioner skapar det sammanhang, utifrån perspektivet från patienterna i hur dessa upplever omvårdnaden.

2.6.1 Värld

Eriksson (2014) använder sig utav begreppet vårdkultur till att beskriva miljön vilket byggs upp av ett antal faktorer som ritualer, traditioner och grundläggande värden. Människan påverkas både av den kultur och miljö som människan existerar i, vilket i sin tur har betydelse för hälsan som påverkas av vårdkulturen. Vidare kopplas vårdkultur till

konsensusbegreppet värld. Att människan är mångdimensionell och kan bli påverkad baserat på vad som sker mellan dessa tre världar. I den yttre världen sker den fysiska påverkan hos patienterna, där den kan uppleva vårdmiljöns utrymmen. I medvärlden sker vårdrelationen, det som krävs för att bygga upp tillit och förtroende hos patienterna för sjuksköterskan. I den inre världen finns människans privata tankar och idéer men även dess välmående. Grunden i vårdande och vårdprocessen är relationen mellan patient och vårdare. I relationen människa till människa grundas rum för växt. I vårdrelationen mellan vårdare och människan som patient, finns möjligheten till att uttrycka aktuella begär, behov och problem. I vårdprocessen finns interaktioner som innebär utbyte av information eller utförande av olika aktiviteter. Eriksson (1987) beskriver värld som mångdimensionell. Omvärlden kan kopplas till

människans anpassning och det fysiska kring oss, vilket pekar på människans observation av världens uppbyggnad, även vetskapen om regler och normer. Medvärlden beskrivs som det sociala rummet mellan människor, som byggs upp när möten mellan människor utförs och där relationerna skapas. Egenvärlden är människans personliga sfär med sina tankar, sina idéer och sitt eget. Världarna existerar i det medvetna och detta speglas av världsbilden. De yttre och inre i världen blir ett i människan. Mötets essens skapas i mötet och där får det möjlighet till att försöka skapa en förståelse, vilket baseras på människans tidigare

upplevelser i möten. Mötet mellan individer kan upplevas av olika grader och djup baserat på förståelsen mellan individerna.

När mötet och omvårdnaden av en människa startas kan båda parterna delta i delandet. Delandet kan vara övergripande där närvaron mellan individer. Delandet tar i form av att minst två människor utgör delaktighet till en och samma helhet, vad som delas mellan parterna är beroende på den kontext som de är i. Denna närvaro är nära i tid och rum med motiveringen till att ta del av det gemensamma livsrummet. Närvaron kan ha målet till att ta isär en helhet inom människan som upplevs som något ohälsosamt som då kan befria

människan från det. Även kan närvaron få insikt till att en helhet kan förgrenas och bilda en helhet. Förgreningen kan ge ett perspektiv ifrån något mindre till något större vilket kan resultera till att ett fenomen i livssituationen kan bemästras. Delandets omfattning och djup kan variera där det kan upplevas i delar som tankar eller upplevelser till livssituationer där djupet är beroende på ens förståelse och förmåga för att kunna bedriva reflektion. Att avstå är även en del av delandet och när detta inte går att utföra lämnas människan med

upplevelsen av att vara splittrad (Eriksson, 1997). Vidare förklarar Eriksson (1987) mötet som två olika kulturer möts, att kulturgodset utgör grunden till det gemensamma mötet. Detta kulturbagage är det som gör människan till den unika individen som bär med sig, dessa traditioner, minnen, tillit, självbild och sin tro. Ett möte sker på den ontologiska nivån, har grunden i lärandet och att individerna som möts eftersträvar att få vetskap om den andra. Genom att lära sig genom mötet finns det möjlighet att förstå den andra människans beteende, symtom och annan kännedom kring det den andra individen visar. Vidare

förklaras möjligheten till förståelse kring världen, att människan agerar i den och observerar samt möter andra människor vilket bildar egenvärden. För att förstå den andra människan i mötet krävs det en förståelse utifrån dennes perspektiv angående traditioner och

kulturbärande attribut.

2.7 Problemformulering

Vårdmiljön är främmande som kan antingen skapa trygghet eller otrygghet för patienterna. Tidigare forskning beskriver sjuksköterskans erfarenheter om vårdmiljöns betydelse för patienternas välmående och återhämtning. Svårigheter fanns till att finna information om hur patienterna upplever vårdmiljön i kontext till återhämtning. Utifrån sjuksköterskornas erfarenheter i tidigare forskning beskrivs det tydligt hur vårdmiljön kan främja tillståndet för patienterna. Det beskrivs även omständigheter som bidrar till en försämrad vårdmiljö. Omvårdnad ska vara evidensbaserad och formas utefter forskningsresultat. Omvärlden samt medvärlden ger intryck och påverkar egenvärlden hos patienterna. Sjuksköterskorna har ansvaret över patienternas omvårdnad ska göra störst nytta för patienterna genom att använda metoder som är baserad på evidens och ha utgångspunkt i patienternas behov och företräde. Kunskap om betydelsen kring vårdmiljön för patienternas återhämtning är av stor vikt för att kunna bidra till patienternas hälsa och förebygga ohälsa. Fördjupningen i

kunskapen om vårdmiljöns inverkan hos patienterna möjliggör till att skapa fler möjligheter för sjuksköterskestudenter och legitimerade sjuksköterskor att underlätta en förbättrad återhämtning.

3

SYFTE

Syftet var att beskriva vårdmiljöns betydelse för patientens återhämtning.

4

METOD

Nedan presenteras den valda metoden inom intresseområdet för examensarbetet. Därefter beskrivs processen i urval och datainsamlingen och analys. Examensarbetets metod är en litteraturöversikt från Friberg (2017) där kvantitativa och kvalitativa artiklar bearbetas med syftet i att beskriva patienternas erfarenheter. Metoden valdes för att få en överblick över tidigare forskning kring området, få en struktur till granskning. Därefter en sammanställning för kommande resultat, utifrån artiklarna som valts, med syftet att skapa en översikt kring problemområdet.

4.1 Urval och datainsamling

Vetenskapliga artiklar söktes på två separata databaser, Cinahl plus och PubMed. Inför sökningen förbereddes sökord för att finna passande artiklar till syftet. Sökord som användes var: “environment”, “patient” “recovery”, “patient room”, “enviromental needs”, “patient attitudes”, “relations”, “healthcare”, “indoor plants”, ”patients experience”, ”the impact of the care environment”, “challenge in patient interaction AND hospital units”, “physical

environment”, “recovery AND patient AND helps and hinders” och “healing environment”, i kombination med patienters erfarenheter från Svensk MeSH. Svensk MeSH är en

webbaserad ordbok som översätter medicinska termer mellan svenska och engelska. Till sökorden användes operatorn AND för att inkludera begränsningar, för att minska på det totala urvalet av artiklar under sökningen. För att hitta relevanta artiklar som genomgått Peer-Review och publicerade inom ett visst tidsspann användes inklusionskriterier i databaserna. I Cinahl plus användes inklutionskriterierna Peer-Review och årtalen 2015-2020 för att hitta nyare forskning, därefter inkluderades även årtalen 2010–2015-2020. I PubMed användes årtal 2010–2020 (se Bilaga A). Den vetenskapliga artikeln som användes från PubMed granskades genom Ulrichsweb för att stärka att den hade genomgått Peer-Review då PubMed saknar denna funktion. Examensarbetet innehåller inga exklusionskriterier. Inga inklutionskriterier har gjorts angående landet som studien utförts i. Författarna till

examensarbetet hade inte inkluderat en specifik sökmetod till att hitta kvalitativa respektive kvantitativa artiklar. Antalet kvalitativa respektive kvantitativa artiklar var baserade på hur de besvarade examensarbetets syfte. Examensarbetets syfte var inte beroende av en specifik ansats. Urvalet av artiklar utgick först via titelns namn och ämnesområdet som kunde besvara examensarbetets syfte, därefter lästes dess abstract med fokus på resultat och metod för att välja ut relevanta artiklar för analys. Därefter lästes artiklarna igenom för att

säkerställa en vetenskaplig struktur, översättning av termer som inte författarna till examensarbetet förstod. Därefter valdes artikeln ut för att kvalitetsgranskas. Olika

avgränsningar till årtalen användes för att begränsa antalet artiklar till vissa sökningar samt att nyare forskning är mer relevant än äldre. Totalt resulterade antal sökningar i 271 träffar där 42 abstract lästes och totalt 17 artiklar valdes ut till att kvalitetsgranskas. En

kvalitetsgranskning genomfördes där tio frågor besvarades utifrån Friberg (2017) där frågor ställdes om artiklarnas innehåll, där ett ”ja” fick poäng och ett ”nej” inte fick poäng. Frågorna som ställdes formulerades baserade på exempel utifrån Friberg (2017) för att ställa krav på artiklar till examensarbetet och författarna till examensarbetet ansåg att tio frågor var

adekvat. Frågorna formulerades inte baserat på om artiklarna hade kvalitativ eller kvantitativ ansats. Alla artiklar, både kvalitativa respektive kvantitativa fick samma frågor ställda.

Därefter lades poängen ihop till en skala, där 0–4 var klassad som låg, 5–7 som medel och 8– 10 som hög. Artiklar som användes till resultatet skulle helst ha hög kvalitetspoäng men undantag fanns beroende på dess innehåll i relation till examensarbetets syfte. Elva artiklar erhöll hög kvalitetspoäng och en artikel erhöll medel kvalitetspoäng (se Bilaga B). Artikeln av Høybye (2013) resulterade 7/10 (medel) i kvalitetsgranskningen dock fann författarna till examensarbetet att innehållet hade stor vikt vid ytterligare granskning. Totalt resulterade antalet artiklar till resultatet i nio kvalitativa, två kvantitativa och en mixad metod. Därefter skrevs artiklarnas syfte in i artikelmatrisen samt sammanfattades resultat och metod (se Bilaga C). De artiklar som inte uppnådde inklusionskriterierna valdes bort, samt de som inte uppnådde en hög poäng i kvalitetsgranskningen.

4.2 Dataanalys

Analys av datamaterial enligt Friberg (2017) beskrivs utifrån fyra steg. Steg ett utfördes genom att artiklarna lästes på nytt för att skapa en helhet av materialet hos författarna till examensarbetet. En sammanfattning formulerades för varje artikel som ett stöd till

analysarbetet. Detta utfördes genom att artiklarna delades upp och sammanfattades enskilt, därefter diskuterades sammanfattningarna gemensamt för att säkerställa att en förståelse av artiklarnas resultat kunde redovisas. Under bearbetning av de kvantitativa artiklarna lades fokus på relevant statistik som kunde besvara på examensarbetets syfte. Under bearbetning av de kvalitativa artiklarna lades fokus på relevanta beskrivningar utifrån vårdmiljöns betydelse för patientens återhämtning som kunde besvara på examensarbetets syfte. Under bearbetningen av artikeln med mixad metod lades fokus på både statistik och vårdmiljöns betydelse för patientens återhämtning som svarade på examensarbetets syfte. Steg två

utfördes genom att dokumentera i en översiktstabell, där artiklarnas syfte, metod och resultat fördes in i artikelmatris (se Bilaga C). I steg tre formulerades likheter och skillnader i

artiklarnas syfte, metod och resultat. I steg fyra skapades en sammanställning av analysen från studierna genom gemensamma diskussioner om vad i resultatet som besvarade examensarbetets syfte. I jämförelsen med resultat skapades teman digitalt i ett gemensamt dokument, detta för att skapa en förståelse i området för läsaren. Dessa teman blev: Fysiska

vårdmiljöns betydelse för återhämtning, Sömnens betydelse för återhämtning och Patienternas relationers betydelse för återhämtning.

4.3 Etiska överväganden

Artiklarna som använts i detta examensarbete är från tidigare publicerad forskning som kan leda till att forskningsetiska frågor uppstår. Detta innebär att författarna skulle kunna redovisa data på ett etiskt korrekt sätt och att arbetet ska innehålla en hög standard och kvalitet. Författarna till examensarbetet skulle förstå vad de läser för att undvika tolkning och feltolkning av data vilket tydliggörs av Kjellström (2017). Hänsyn enligt Codex (2020)

beskrevs att det är olagligt att plagiera, att publicera innehåll från ett tidigare arbete som ens eget eller förfalska data. I detta examensarbete hade omformulering med egna ord, utifrån insamlade data skett med hjälp av digitala översättningsverktyg. För att undvika etiska problem har försöket till ett objektivt förhållningssätt eftersträvats, för att undvika

omtolkningar av artiklarnas innehåll (Codex, 2020). Översättning har skett vid behov när termer inte varit begripliga. Samtliga vetenskapliga artiklar har lästs flera gånger för att både få en tydlig och helhetsbild över ämnet och undvika omtolkning. En förutsättning i

examensarbetet var att alla artiklarna inte skulle vara äldre än tio år och skulle genomgått peer-review för att besitta en vetenskaplig kvalitet i artiklarna. Referenssystemet enligt APA, från Göteborgs Universitet (2020), användes för att hänvisa till originalkällan och att följa de etiska riktlinjerna.

5

RESULTAT

Syftet med detta examensarbete var att skapa en litteraturöversikt över vårdmiljöns betydelse för patientens återhämtning. Under detta avsnitt presenteras resultatet i tre teman: 6.1 Likheter och skillnader i artiklarnas syfte, 6.2 Likheter och skillnader i artiklarnas metod och 6.3 Likheter och skillnader i artiklarnas resultat.

5.1 Likheter och skillnader i artiklarnas syfte

Samtliga av de 12 artiklarna till föreliggande examensarbete besvarade syftet. Detta

oberoende av likheter och skillnader i artiklarnas syften. Artiklarnas syfte beskrev vårdmiljön som hade betydelse för återhämtning. Artiklarna fokuserade på vårdmiljön som den fysiska och sociala interaktionen från patienternas erfarenheter. I studierna med fokus på den fysiska vårdmiljön fanns skillnader i patienternas erfarenheter kring enkelrum, natur, sömn samt fysisk- och psykisk hälsa. Browall m.fl. (2013) beskrev de faktorer i vårdmiljön som upplevs viktiga för patienterna. Mahmood och Tayib (2020) undersökte de faktorer i den fysiska vårdmiljön som ökar patienternas psykologiska trevnad och erfarenhet av

vårdmiljöns betydelse för läkning. Olausson m.fl. (2013) utgick utifrån livsvärldsperspektivet för rummets betydelse av omvårdnad för patienten. I studien av Persson m.fl. (2015) belystes patienters erfarenheter av enkelrum på sjukhus. Raanaas m.fl. (2016) fokuserade istället hur patienterna upplevde den yttre synen på naturen och inomhusväxter och hur dessa kan påverka återhämtningsprocessen. Agrest m.fl. (2018) identifierade element av dagsjukhusets

behandlingar som främjade eller hundrade patienternas återhämtningsprocess. Hesselink m.fl. (2020) identifierade patienternas vårdbehov på avdelning och patientrummen samt hur dessa hindrade eller främjade dessa behov utifrån patienternas erfarenheter. En studie bestämde sömnkvalitetens påverkan och effekt på återhämtningen (Gulam m.fl., 2020). Vidare utforskade Karlsson m.fl. (2016) patienters erfarenheter av återhämtning och vårdbehov. Larsen m.fl. (2014) identifierade vårdmiljöns inverkan på interaktionen mellan patienter. Vidare i studien av Høybye (2013) kartlades patienternas erfarenheter av

vårdmiljö, med fokus på utformandet av privata och offentliga platsers förutsättningar till social läkning medan Shannon m.fl. (2019) utvärderade hur ändringarna av en vårdmiljö kunde påverka patienternas fysiska och sociala aktivitet.

Likheter i syften fanns hos följande studier av Agrest m.fl. (2018) och Hesselink m.fl. (2020) där de identifierade element i vårdmiljön som antingen främjade eller hindrade

återhämtningsprocessen. Likheter i syften fanns även i följande studier (Mahmood & Tayib, 2020; Olausson m.fl., 2013; Persson m.fl., 2015; Raanaas m.fl., 2016) där fokus låg i den fysiska vårdmiljön. Till den sociala aspekten för återhämtning fanns likheter i Høybye (2013), Larsen m.fl. (2014) och Shannon m.fl. (2019) där vårdmiljön påverkade den sociala

interaktionen mellan patienterna, där Shannon m.fl., (2019) fokuserade på utfallet av en utförd ändring i privat och offentlig vårdmiljö som faktor. Däremot fanns ingen tydlig beskrivning av vad för slags faktorer som skulle beskrivas som viktiga för patienterna i studien av Browall m.fl. (2013).

I de två kvantitativa artiklarnas syfte fanns skillnader där Shannon m.fl. (2019) fokuserade på patienternas sociala- och rörelsemönster mellan två avdelningar för att utforska om den nyare miljön skulle bidra till ökad aktivitet medan i studien av Mahmood och Tayib (2020) fokuserade på att hitta faktorer i vårdmiljön som kunde öka patienternas psykologiska välbefinnande och möjlighet till läkning.

5.2 Likheter och skillnader i artiklarnas metod

I två av artiklarna använde sig forskarna av kvantitativ metod (Shannon m.fl., 2019; Mahmood & Tayib, 2020) och i nio artiklar användes kvalitativ metod (Agrest m.fl., 2018; Browall m.fl., 2013; Hesselink m.fl., 2020; Høybye 2013; Karlsson m.fl., 2016; Larsen m.fl., 2014; Olausson m.fl., 2013; Persson m.fl., 2015; Raanaas m.fl., 2016). Artikeln av Gulam (2020) hade en mixad metod vilket innebär att den använt sig av både en kvalitativ och kvantitativ ansats.

Nio studier använde sig av intervjuer till datainsamlingen, där Agrest m.fl. (2018), Browall m.fl. (2013) och Raanaas m.fl. (2016) utförde fokusgruppsintervjuer. Karlsson m.fl. (2016) genomfördes intervjuerna via telefon, Høybye (2013) utförde interaktiva intervjuer. Denna typ av intervjuer utförs med någon form av elektroniskt verktyg, till exempel en dator som ställde frågor och deltagaren i intervjun svarade på frågorna. Agrest m.fl. (2018), Larsen m.fl. (2014), Olausson m.fl. (2013), Persson m.fl. (2015) och Raanaas m.fl. (2016), använde sig av enskilda intervjuer. Fyra studier (Høybye, 2013; Larsen m.fl., 2014; Mahmood & Tayib, 2020; Shannon m.fl., 2019) genomförde observationer till datainsamlingen. I studien av

Mahmood och Tayib (2020) genomfördes även enkätundersökningar, personliga besök och utvärderingar. Gulam (2020) utförde studien med frågeformulär som patienterna själva fyllde i med sex stängda frågor och en öppen fråga. I studien av Hesselink m.fl. (2020) och Olausson m.fl. (2013) användes fotografier från patienternas perspektiv dessutom använde sig Hesselink m.fl. (2020) av en dagbok med skriv- och rituppgifter för patienterna som komplement till de berättande och djupgående intervjuerna.

Elva av tolv studier genomförde datainsamlingen på sjukhus, medan studien av Raanaas m.fl. (2016) genomfördes på ett rehabiliteringscenter. Studierna av Karlsson m.fl. (2016) och Olausson m.fl. (2013) genomfördes på intensivvårdsavdelningar och studien av Agrest m.fl. (2018) genomförde datainsamlingen på en vårdmottagning. Studierna genomfördes i olika länder, vissa studier hade dock utförts i samma land. Studierna av Høybye (2013) och Larsen m.fl. (2014) i Danmark, Browall m.fl. (2013), Karlsson m.fl. (2016) Olausson m.fl. (2013) och Persson m.fl. (2015) i Sverige, Raanaas m.fl. (2016) i Norge, Gulam (2020) i Storbritannien, Hesselink m.fl. (2020) i Nederländerna, Mahmood & Tayib (2020) i Irak, Agrest m.fl. (2018) i Argentina och Shannon m.fl. (2019) utfördes i Australien.

I artiklarna av Browall m.fl. (2013) och Karlsson m.fl. (2016) var metoden en innehållsanalys. Olausson m.fl. (2013) och Raanaas m.fl. (2016) analys var ett fenomenologiskt

tillvägagångsätt. Agrest m.fl. (2018) utförde en öppen kodning, Gulam m.fl. (2020)

genomförde en utforskande-beskrivande design och Hesselink m.fl. (2020) genomförde en tematisk analys. I artikeln av Høybye (2013) användes ett etnografiskt fältarbete, Larsen m.fl. (2014) en induktiv tematisk analys, Mahmood och Tayib (2020) en beskrivande analys, Persson m.fl. (2015) ett hermeneutiskt-fenomenologiskt tillvägagångsätt och Shannon m.fl. (2019) en regressionsanalys.

5.3 Likheter och skillnader i artiklarnas resultat

Examensarbetets resultat presenteras i fem antal huvudkategorier som kunde identifieras som teman: 5.3.1 Fysiska vårdmiljöns inverkan på återhämtning, 5.3.2 Sömnens inverkan

på återhämtning och 5.3.3 Patienternas relationers inverkan på återhämtning.

5.3.1 Fysiska vårdmiljöns betydelse för återhämtning

Det framkom att rummet var starkt kopplat till patienternas integritet och hade en viktig betydelse för återhämtningen, relaterat till vårdmiljön. Där enkelrum bidrog till att bevara patienternas integritet och flerbäddsrum hindrade denna möjlighet. Vidare beskrevs att patienterna fick förbättrad nattsömn möjlighet till vila och att anhöriga inte störde andra patienterna. Patienternas möjlighet till ett eget badrum och att kunna dra sig tillbaka till sitt rum vid behov, för att isolera sig från de andra patienterna beskrevs främjande. Vidare beskrevs att patienterna i enkelrum kände av att autonomin stärktes när de kunde bestämma när besökare skulle anlända till avdelningen, då besökstiderna kunde utföras med flexibilitet och att de hade möjlighet att vila när de ansåg att detta passade. Närvaron av anhöriga hade betydelse för en förbättring av patienternas återhämtning där stöd för patienternas

delaktighet i sin återhämtning kunde främjas. Dock fann patienterna en känsla av ökad stress och trötthet på grund av besök, av andra patienternas anhöriga i de delade rummen, då dessa

besök var tillåtna under hela dagen. Patienterna upplevde att ett flerbäddsrum begränsade integritet, både verbalt och visuellt. Patienterna nämnde att personlig information och medicinsk historik kunde lätt höras av andra patienterna i rummet. Vidare hävdas att

kränkning av integritet ledde till känslor av obehag och oro vilket skapade hinder för vila och återhämtning (Browall m.fl., 2013; Hesselink m.fl., 2020; Larsen m.fl., 2014; Mahmood & Tayib, 2020; Olausson m.fl., 2013; Persson m.fl., 2015). Till exempel så beskrevs att integritet är av stor vikt i kurdisk kultur, speciellt hos kvinnor som hade högre krav på sin integritet jämfört med män. Kvinnor förväntade sig mer avskildhet från främlingar i vårdmiljön. Enkelrum gav integritet och individuella resurser, som flera patienterna beskrev som en avskildhet från ljudnivå och ökade patienternas tillfredsställelse. Patienterna på Shars

allmänna sjukhus (Sgh) hade ett medelvärde (2.9) relaterat till hur nöjda patienterna beskrev vårdtiden relaterat till integritet kunde bevaras i kontrast till Faruks medicinska sjukhus (Fmc) vars medelvärde (4.31) var mycket nöjda. Detta relaterades till att Fmc hade fler enkelrum. Skalan på medelvärdet var 0–5. Patienterna beskrev att bevarad integritet på avdelningen hade ett positivt samband med patienternas nivå av välbefinnande (p <0.01) (Mahmood & Tayib, 2020). Mahmood och Tayib (2020) beskrev att patienterna värderade avdelningarnas användning av lämpliga material till möbler högt. Avdelningen utgjorde en känsla av trygghet och säkerhet i Shars allmänna sjukhus (Sgh). Medelvärdet för patienternas tillfredsställelse var 4.55 (där skalan var mellan 0 och 5). Användningen av konst i

avdelningen värderades högt på Faruks medicinska sjukhus (Fmc) där tillfredsställelsen över konsten hade medelvärdet av 4.17. Den fysiska vårdmiljön på avdelningen hade ett positivt samband med patienternas nivå av välbefinnande (p <0.01). I studier beskrevs det att vårdmiljön var utformad för att skapa bekvämlighet för patienterna och deras anhöriga. Patienternas privata rum möjliggjorde att patienterna kunde skapa egna rutiner vid till exempel personlig hygien som stärkte autonomin (Mahmood & Tayib, 2020; Persson m.fl., 2015). I andra avdelningar beskrev patienterna att vårdmiljön behövde ändras, för att kunna distansera sig ifrån sitt sjukdomstillstånd. Genom att hänga upp personliga tillhörigheter som bilder, vykort, dikter och presenter. Detta möjliggjorde en känsla av säkerhet hos patienterna (Hesselink m.fl., 2020; Høybye, 2013; Olausson m.fl., 2013).

Det beskrevs att ca 60% av patienterna på Shars allmänna sjukhus (Sgh) och Faruks medicinska sjukhus (Fmc) uppskattade att ha fönster på rummen och att ha en utsikt ut. Medianvärdet, med skalan 0–5, visade att patienterna i Fmc (4.11) var mer nöjda på en högre nivå än i Sgh som var mer neutral (3.27), då på Fmc fanns det större fönster samt en syn ut till natur (Mahmood & Tayib, 2020). Det framkom i studier att en utsikt av naturen hade betydelse till ett förbättrat välbefinnande och återhämtning. Patienterna beskrev att en utsikt genom fönstret och inomhusväxter skapade en känsla av sinnesro och gav möjlighet till reflektion. Vårdmiljö som kunde fånga uppmärksamhet utan ansträngning, som

naturelement gav en känsla att komma bort från vardagliga krav och gav tid att reflektera över livets utmaningar. Patienterna beskrev en känsla av lycka, avslappning och snabbare återhämtning med sikten ut till naturen och inomhusväxterna då dessa gav en naturkänsla vid förändringar i årstiden. Ett stort missnöje beskrevs vid blockerad sikt ut av nära

byggnader utanför fönster (Mahmood & Tayib, 2020; Olausson m.fl., 2013; Persson m.fl., 2015; Raanaas m.fl., 2016; Shannon m.fl., 2019).

5.3.2 Sömnens betydelse för återhämtning

I studier beskrevs betydelsen av sömn i relation till återhämtning- och läkningsprocessen vilket i sin tur beskrevs att under natten var det viktigt med en tyst och lugn vårdmiljö. Faktorer som konstant aktivitet, buller, ljus, ljud och för hög eller låg temperatur beskrev patienterna som hinder till god sömn och bidrog till en negativ påverkan för återhämtningen. En förbättrad sömn hade koppling till enkelrum, där patienterna inte blev störda av en rumskamrats ljud under natten (Browall m.fl., 2013; Hesselink m.fl., 2020; Mahmood & Tayib, 2020; Olausson m.fl., 2013; Persson m.fl., 2015). Patienternas sömnkvalitet i betydelse till återhämtningen presenterades statistiskt, där frågan var om sömnen hade påverkat patienternas återhämtning: 48% (19 patienter) svarade ja, 40% (16 patienter) svarade nej och 12% (5 patienter) svarade inte på frågan. Statistiskt uppmärksammades en skillnad (p <0.05) i patienternas rapporterade sömnkvalitet i kontexten till återhämtningen. Patienterna påstod att sömnsvårigheterna påverkade återhämtningen genom att de beskrev tröttheten som ofta hindrade delaktighet i planerad fysioterapibehandling under kommande dag. Detta resulterade i att utskrivningsdatumet senarelades, då behandlingen inte kunde genomföras i den planerade tidsramen. Trötthet påverkade patienterna som beskrev upplevelsen av sömnkvalitet med oro, vilket hade betydelse för återhämtningen (Gulam, 2020).

5.3.3 Patienternas relationers betydelse för återhämtning

Det var viktigt vid kontakt för patienterna att ha välbekanta vårdgivare vilket hjälpte de att skapa en relation till vårdpersonalen för en bättre förståelse och förtroende för egen hälsa och en betydelse för återhämtning. Patienterna beskrev en god relation med

sjuksköterskorna där de kunde delta i konversationer men även att de gav en känsla av säkerhet. I relationen mellan patienterna och sjuksköterskorna beskrevs att när patientens tillstånd förbättrades minskades antalet rutinerade möten av sjuksköterskorna, vilket skapade känslor av ensamhet, osäkerhet, övergivenhet och saknaden av rumskamrat. Det resulterade i att när patienterna var svårt sjuka upplevde de sig friare med att prata om känsliga ämnen. Även upplevde patienterna att de då fick mer tid att prata om sitt hälsotillstånd med sjuksköterskorna och kunde delge mer information om sitt tillstånd, i enkelrum hade betydelse till en förbättrad återhämtning (Hesselink m.fl., 2020; Persson m.fl., 2015). Det framgår att patienterna i enkelrum fick mer personlig uppmärksamhet än de andra patienterna i flerbäddsrum, kontakten med sjuksköterskor gav ett bra emotionellt stöd. Patienterna kunde missförstå vad sjuksköterskorna menade när omvårdnadsbehov efterfrågades. Patienterna upplevde att sjuksköterskorna behövde tydliggöra sig ofta angående de omvårdnadsåtgärder som skulle utföras. Bemötandet mellan patienterna och sjuksköterskorna kunde påverka patienternas mående i hur information tilldelades.

Patienterna upplevde kränkningar från sjuksköterskorna som uttryckt sig otydligt eller utan att visa medvetenhet till patienternas önskningar till omvårdnad vilket bidrog till försämring av återhämtningen (Agrest m.fl., 2018; Hesselink m.fl., 2020; Karlsson m.fl., 2016).

I studier fanns olika attityder från patienterna i att ha rumskamrater. Att det berodde på faktorer som likheten av sjukdomstillstånd, ålder, personkemin, personligheten samt vilken fas i återhämtningen som patienterna befann sig i. Rumskamrater kunde då agera som ett

störande moment när patienterna hade behov av vila, till exempel under den postoperativa fasen, då en medpatient som en social kontakt i rummet inte alltid var av behov. En del patienterna ogillade att lyssna på andras problem eller berättelser. Dock beskrevs det även att patienternas relation med varandra gav en möjlighet till sällskap och socialt utbyte av

erfarenheter samt kunskap när detta välkomnades av båda parter (Hesselink m.fl., 2020; Høybye, 2013). Aktiviteter där patienterna kunde delta socialt som erbjöds av sjukhuset bidrog till återhämtning genom minskad isolering och en hjälp att skapa sociala relationer mellan patienterna. Patienterna delade erfarenheter från tidigare händelser och lärde sig av varandra (Agrest m.fl., 2018). Relationen mellan patienterna upplevdes svår baserat på var de befann sig i sin egna återhämtningsprocess, då ett möte skapades med de andra

patienternas sjukdom. Detta resulterade i att de distanserade sig från varandra genom att använda sig av de gemensamma och sina privata rum som en strategi för att försöka kontrollera mängden möten mellan de andra patienterna (Larsen m.fl., 2014). Det framkom i studier att patienterna beskrev kontakt med familj och vänner under

sjukhusvistelsen som högt värderat. Det gav en god möjlighet till att distraheras från smärtan och ångest när patienterna pratade med anhöriga vilket underlättade patienternas hantering av sitt hälsoläge som i sin tur gav en positiv påverkan på patienternas återhämtning

Patienterna beskrev att den sociala aktiviteten som de utförde på avdelningen var mellan anhöriga och inte mellan de andra patienterna (Hesselink m.fl., 2020; Mahmood & Tayib, 2020; Shannon m.fl., 2019). Patienternas sociala interaktion presenterades statistiskt mellan två avdelningar där patienternas sociala mönster på avdelningarna A och B inte skilde sig stort (p <0,36). Patienterna tillbringade 61–64% av sin tid ensamma på sina rum, 17–18% nära vårdpersonalen, 16% med anhöriga och 0% i dagrum, terapirum och i korridorerna. Patienterna spenderade mer tid med sina anhöriga på sina rum än i gemensamma utrymmen med de andra patienterna (Shannon m.fl., 2019). Vidare tydliggör Mahmood och Tayib (2020) att inom det kurdiska samhället är det starka familjeförhållanden, där en social interaktion är mer fokuserad på en gruppnivå än i en individnivå vilket bidrog till att läka och ta hand om varandra.

6

DISKUSSION

Diskussionen inleds med resultatdiskussionen ifrån centrala delar i resultatet. En diskussion kring artiklarnas likheter och skillnader kring syftet, metod och resultat mot bakgrunden. Därefter följer metoddiskussionen där examensarbetets valda metod diskuteras utefter dess styrkor och svagheter, genomförande samt kvaliteten. Avsnittet avslutas med en diskussion kring etiska överväganden i etikdiskussionen.

6.1 Resultatdiskussion

Resultatdiskussionen kopplas till bakgrunden, tidigare forskning, styrdokument och lagar och det vårdvetenskapliga begreppet värld.

6.1.1 Artiklarnas syften och metoder

Samtliga tolv artiklar i examensarbetet svarade på syftet, oberoende av de likheter eller skillnader i artiklarnas syftesdelar. Artiklarnas syfte beskrev olika delar i vårdmiljön som gav betydelse för återhämtning och hur dessa skulle undersökas. I artiklarna med fokus på den fysiska vårdmiljön fanns skillnader i patienternas erfarenheter i relation till enkelrum, upplevelse av natur, sömnen samt fysisk och psykisk hälsa. I artiklarna av Browall m.fl. (2013), Agrest m.fl. (2018) och Hesselink m.fl. (2020) presenterade inget tydligt element i vårdmiljön som ska utforskas, vilket kan ge en bred infallsvinkel till vad som upplevs viktigt, som hinder eller främjande för sin återhämtning. Mahmood och Tayib (2020) satte sitt fokus på patienternas psykologiska trivsel och erfarenheterna av den fysiska vårdmiljöns betydelse, vilket är en intressant kombination. Olausson m.fl. (2013) koncentrerade sig på patientens livsvärldsperspektiv i relation till rummets utformning, där livsvärldsperspektivet är en intressant utgångspunkt för att få med patienternas reflektioner och erfarenheter (Friberg & Öhlén, 2017). I två artiklar var syftet att beskriva patienternas upplevelser och erfarenheter av vårdmiljön (Høybye, 2013; Persson m.fl., 2015). Där Høybye (2013) även inkluderade de offentliga platserna i vårdmiljön. Artikeln av Gulam m.fl. (2020) och Raanaas m.fl. (2016) fokuserade på enbart ett element i vårdmiljön som hade påverkan på återhämtning, vilket kunde ge en tydlig struktur till datainsamlingen. Gulan m.fl. (2020) inriktade sig på sömnkvaliteten och Raanaas m.fl. (2016) fokuserade istället på hur patienterna natur och inomhusväxternas påverkan på återhämtningen. Vidare inriktade sig Karlsson m.fl. (2016) på patienternas vårdbehov. Larsen m.fl. (2014) och Shannon m.fl. (2019) lade sitt fokus på patienternas sociala interaktioner. Dessa två artiklar hade olika ansatser vilket var intressant att inkludera, då den sociala interaktionen presenterades på två olika sätt och eventuellt kunna komplettera varandra om kontexten de är utförda i passade med varandra.

I två artiklar av Mahmood och Tayib (2020) och Shannon m.fl. (2019) använde sig forskarna av kvantitativ metod där båda redovisade medelvärden av data för att sätta dessa i en skala med diagram för att visa svaren på enkäterna eller observationerna mer tydligt. I artikeln av Mahmood och Tayib (2020) presenterade författarna att frågeformulär hade tagits fram för detta ändamål och att vissa frågor var inkluderade ifrån tidigare studier i samma område. Detta beskriver Billhult (2017) som en styrka till en studie, då egenkonstruerade frågor kan bidra till missförstånd för deltagarna. Att inkludera frågor som blivit testade i tidigare studier kunde bidra till att misstolkning av frågorna minskades och att svaren blev tydligare. Gulam (2020) utförde studien med en mixmetod, ett frågeformulär som innehöll sju stängda frågor och en öppen fråga. Den öppna frågan till patienterna undrade om sömnkvaliteten hade påverkat patienternas återhämtning. Om patienterna svarade med ett ja ombads de att formulera varför, detta för att få en fördjupning i patienternas erfarenhet om denna aspekt. I nio artiklar användes kvalitativ metod i olika former av intervjuer och ofta med en

komplimenterande metod för att underlätta för patienterna att kunna förmedla svar och att få insikt i deras perspektiv (Agrest m.fl., 2018; Browall m.fl., 2013; Hesselink m.fl., 2020;

Høybye 2013; Karlsson m.fl., 2016; Larsen m.fl., 2014; Olausson m.fl., 2013; Persson m.fl., 2015; Raanaas m.fl., 2016).

Agrest m.fl. (2018) och Browall m.fl. (2013) hade använt sig av fokusgruppsintervjuer där deltagarna deltog i en gruppdiskussion, där intervjuaren agerade som en moderator vars uppgift var att leda diskussionen, utefter de frågor eller ämnen som önskades gå igenom. Polit och Beck (2016) beskrev att dessa fokusgruppsintervjuer var planerade diskussioner som tog till fördel till gruppdynamiken och kunna ta ut information på ett tidssparande sätt. Intervjuaren hade då till sitt förfogande de olika perspektiven från gruppmedlemmarna. Reaktionerna från andra medlemmar och deras påståenden kunde bidra till mer djupare diskussioner. Larsen m.fl. (2014) använde sig av semistrukturerade intervjuer, vilket Polit och Beck (2016) beskrev som ett bra verktyg när intervjuaren visste vilka frågor som skulle ställas men inte kunde förutse vad svaren innehöll. Denna metod genomfördes genom att sammanställa ämnen som intervjuaren kunde uppmuntra frågor i. Vilket gav stor frihet till vilka frågor som ställdes och inte gav en rak struktur till hur frågorna blev ställda och därav kunde intervjuaren anpassa sig, genom att bland annat ställa följdfrågor.

Hesselink m.fl. (2020), Høybye (2013) och Olausson m.fl. (2013) använde sig utav fotografier i kombination med intervjuer. Enligt Polit och Beck (2016) kunde dessa agera som en

isbrytare för att kunna starta en mer djupgående diskussion. Bilderna används för att ta del av patienternas upplevda värld, att kunna se patienternas perspektiv. Hesselink m.fl. (2020) använde sig även utav dagböcker som patienterna skulle utföra vissa uppgifter i, för att ge en struktur till datainsamlingen. Polit och Beck (2016) beskrev användning utav en dagbok och dess innehåll kunde behöva ha en riktning i vad som skulle fyllas i, för att hålla sig till ett specifikt ämne.

6.1.2 Artiklarnas resultatdelar

Det framkom i resultatet att vårdmiljön hade betydelse för patienternas återhämtning, både till att förbättra eller förhindra den. Det fanns då ett samband mellan patientens

återhämtning och vårdmiljön som stärktes av Eriksson (1987) som beskrev de tre sfärer som människor befann sig i, relaterat till miljön. Detta genom att miljön som människan befann sig i, samt hur människan blev bemött av andra påverkade den inre världen. Detta från patienternas yttre värld, där den fysiska vårdmiljön med dess objekt, färger och dofter men även medvärlden, där bemötandet och relationerna som patienterna upplevde genom det sociala. Resultatet kunde relateras till Erikssons (1987) omvårdnadsteori där dessa två sfärer påverkade patientens inre och deras återhämtning. I detta examensarbete beskrevs

patienternas erfarenheter om både den fysiska vårdmiljön och hur patienterna bemöttes och socialiserade med andra patienterna, sjuksköterskorna och deras närstående som i sin tur hade en betydelse för patientens återhämtning.

I resultatet framkom att patienterna kände ett behov av en fysisk miljö som möjliggjorde en distansering från vårdmiljön för att kunna samla sina tankar och försöka fokusera på sin återhämtning. Patienterna upplevde behovet att förändra den fysiska vårdmiljön genom att använda sig av personliga tillhörigheter som bilder, dikter, presenter och vykort (Hesselink m.fl., 2020; Høybye, 2013; Olausson m.fl., 2013). Det framkom även att vissa avdelningar redan utfört denna process, för att kunna möjliggöra en mer gynnsam vårdmiljö för

patienterna. Den fysiska vårdmiljön inkluderade även möjligheten för anhöriga att kunna närvara i vårdmiljön på ett naturligt sätt (Mahmood & Tayib, 2020; Persson m.fl., 2015). Edvardsson och Wijk (2014) beskrev att vårdmiljön gynnas av att patienterna fick möjlighet till att inkludera bilder på närstående, placerade egna tillhörigheter i rummet och att det inte helt efterliknade en arkitektur som påminde patienterna om att dem är sjuka. Enligt tidigare forskning av Ford m.fl. (2018) beskrevs upphängningen av konstverk och pyssel som

patienterna skapat bidrog till en givande vårdmiljö som hade betydelse för återhämtning. Patienterna uppskattade denna tydliga kontrast från den tidigare kliniska vårdmiljön. Detta stämde överens med Nightingales arbete för en berikande vårdmiljö där ljus, dofter, konst, färger och estetiska former hade betydelse för hälsa. Detta betyder att vårdmiljön skulle vara genomtänkt utformad för att kunna skapa en vårdmiljö som ger en inverkan på patienternas återhämtning (Lepp, 2014). I resultatet framkom även att möjligheten till en utsikt och närvaron av växter hade en betydelse för patienternas återhämtning, där möjligheten gavs till att kunna reflektera och distansera sig. Detta genom att kunna observera naturen genom ett fönster eller tillfällen att kunna stanna upp och reflektera. Patienterna beskrev en känsla av lycka, avslappning och att deras återhämtningsprocess förbättrades (Mahmood & Tayib, 2020; Olausson m.fl., 2013; Persson m.fl., 2015; Raanaas m.fl., 2016; Shannon m.fl., 2019). Edvardsson och Wijk (2014) och Olausson m.fl. (2014) skrev att naturen bidrog med styrka för patienterna till deras återhämtning, då en utsikt till naturen hade betydelse men även var attraktiv för patienterna. Detta genom att dagsljus gav en förbättrad dygnsrytm och bättre sömn som hade betydelse för återhämtningen. Det beskrevs att sjuksköterskorna var

medvetna om denna koppling till att naturen gav ökad styrka för att patienterna ska ha kraft till att fortsätta framåt. Lepp (2014) skrev om Nightingale som lyfte betydelsen av en

omväxlande miljö som hade inverkan på både patientens hälsa och humör, där blommor med starka färger gav en givande stimulans för patienterna. Den fysiska vårdmiljön kunde kopplas till Erikssons (1987) begrepp omvärlden, den sfär som kopplades till anpassningen hos människan och det fysiska runtomkring och de normer som styrde. Patienterna observerade det fysiska omkring sig i vårdmiljön, där dem uppmärksammade regler och normer samt önskade att skapa förändring från det sterila. Detta baserades på patienternas sociokulturella bakgrunder, vad som önskades finnas runtomkring.

I resultatet framkom även att den fysiska vårdmiljön kunde bevara eller kränka patienternas integritet vilket hade en betydelse för patienternas återhämtning. Integriteten kunde bevaras om patienterna fick tillgång till ett eget rum på avdelningen och i ett flerbäddsrum

försvårades denna möjlighet. Flerbäddsrum bidrog även till försämrad vila då andra patienternas anhöriga kunde avbryta denna process vilket hade betydelse för patienternas återhämtning (Browall m.fl., 2013; Hesselink m.fl., 2020; Larsen m.fl., 2014; Mahmood & Tayib, 2020; Olausson m.fl., 2013; Persson m.fl., 2015). Vidare beskrevs att en kaotisk vårdmiljö riskerade att kränka patienternas integritet. Patienternas integritet skulle prioriteras och involvera anhöriga då de hade en betydelse för patienterna återhämtning (Aadal m.fl., 2018; Kaewprom m.fl., 2011; Olausson m.fl., 2014). Integritet relaterades till Eriksson (1987) som beskrev att de tre världarna blev påverkade av varandra vilket pekade på att vårdpersonal som inte arbetade utefter att bevara patienternas integritet kunde påverka patientens återhämtning. Vårdmiljön kändes osäker och patienterna kunde känna av en

utsatthet efter kränkningar, som skedde i medvärlden vilket kunde påverka patienternas inre värld.

I resultatet framkom det att ljus och ljud hade betydelse för patienternas återhämtning vilket inverkade på patientens sömn, medan en tyst och lugn vårdmiljö bidrog till en bättre

återhämtning- och läkningsprocess. Trötthet var en stor oro för patienterna, där de beskrev att tiden för återhämtningen riskerades bli förlängd då sömnkvalitet hade betydelse för den. Patienterna berättade om störande ljud på sin avdelning vilket hindrade en god sömnkvalitet. Det fanns även exempel som visade på att ljud inte uppfattades som störande moment för patienterna, men dessa var i klar minoritet utifrån patienternas erfarenheter (Browall m.fl., 2013; Gulam, 2020; Hesselink m.fl., 2020; Mahmood & Tayib, 2020; Olausson m.fl., 2013; Persson m.fl., 2015). Ljud uppmärksammades och uppfattades subjektivt, att vissa ljud kunde anses som störande eller inte baserat på patienternas personliga erfarenhet. Detta betyder att det inte gick att förutse hur patienterna kunde uppfatta ljud som spelas upp i vårdmiljön (Edvardsson & Wijk, 2014). Tidigare forskning beskrev hur sjuksköterskor observerade patienternas vårdmiljö för att bidra till en god sömn genom att erbjuda extra filtar, öppna ett fönster för frisk luft, såg till att rummen var mörklagda och förflyttning av de patienterna som uttryckte oro till enkelrum (Salzmann-Eriksson m.fl., 2016). Vilan skiljde sig från sömnen då patienterna var i medvetet tillstånd och vila kunde utföras genom aktiviteter vilket betyder att den inte behöver genomföras i sängläge. Sömn behövdes för att starta de kraftsamlande och återuppbyggande fysiologiska processer som ledde till återhämtning. Detta genom att stresshormoner minskade och ämnesomsättningen blev långsammare (Allgulander, 2019; Asp & Ekstedt, 2014).

I resultatet framkom att vårdrelationen mellan patienterna, sjuksköterskorna och anhöriga inom vårdmiljön hade en betydelse för patienternas återhämtningsprocess. I vårdrelationen mellan patienterna och sjuksköterskorna upplevdes det viktigt för patienterna att ha

välbekanta vårdgivare för att kunna bygga upp en vårdrelation. Det visade sig även att när patienternas tillstånd kom till förbättring minskades tiden de delade med sjuksköterskorna (Hesselink m.fl., 2020; Persson m.fl., 2015). Det förekom också missförstånd i

kommunikationen från sjuksköterskorna när de frågade patienterna angående omvårdnad. Det visades att sjuksköterskorna behövde kommunicera tydligare till patienterna angående omvårdnadsmoment för att inte skapa förvirring (Agrest m.fl., 2018; Hesselink m.fl., 2020; Karlsson m.fl., 2016)). Detta stärktes genom tidigare forskning som beskrev att

sjuksköterskorna upplevde att patienterna uttryckte ett behov för att kunna ansvara för sin återhämtning genom att de blev mer delaktiga i sin omvårdnad. Vidare beskrevs

medvetenheten hos sjuksköterskorna till att arbeta som stöd och att de inte var aktiva i patientens återhämtning. Detta kunde uppnås genom den vårdrelation som sjuksköterskorna byggde upp med patienterna (Christiansen & Feiring, 2017; Drevenhorn & Gabrielsson, 2016). Kaewprom m.fl. (2011) och Bennet (2017) beskrev sjuksköterskornas försök till att skapa motivation till förbättring för patienternas återhämtning genom att väcka hoppet, de gav återkoppling, empati samt arbetade utefter planerade mål. Ford m.fl. (2018) föreslog att aktivitetsrummet där patienterna kunde pyssla, lyssna på musik och måla bidrog till ökad kommunikation med sjuksköterskan vilket patienterna blev aktiva i sin vardag och