SAMHÄLLE–KULTUR– IDENTITET
Examensarbete
15 högskolepoäng, grundnivå”Ibland får man hacka lite gurka och
prata vid sidan av varandra”
En studie om hur studie- och yrkesvägledare upprätthåller sin professionalitet på särskolan.
”Sometimes you just chop some cucumber an talk side by side”
A study about how ouncellors stay professional in Swedish special school
.
Anna Braun
Linda Lundin
Studie- och yrkesvägledarexamen 180hp Handledare: Ange handledare Datum för uppsatsseminarium: 2018-05-31
Examinator: Mikael Ottosson
Sammanfattning
Syftet med föreliggande kvalitativa studie är att undersöka hur man kan förstå hur studie- och yrkesvägledare upprätthåller sin professionalitet i arbetet på särskolan.
Forskningsfråga: Hur kan studie- och yrkesvägledarens arbete i särskolan förstås med avseende på den förhandling som sker mellan ideal och praktik?
Sex studie- och yrkesvägledare i särskolan har intervjuats med hjälp av tematisk intervjuguide. Analys gjordes utifrån empirins utmärkande ämnen för att uppnå vårt syfte och besvara vår fråga.
Teorier om profession och professionell utveckling används för att förstå en professionell handling och dess praktik. Studien diskuterar även studie- och yrkesvägledarnas förutsättningar för professionell utveckling i särskolans kontext.
Begreppet idealtyp används i undersökningen som en teoretisk punkt, vilket möjliggör en diskussion om diskrepansen som uppstår när distansen mellan ideal och vägledarnas praktik blir kännbar.
Studien visar, i likhet med tidigare forskning, att studie- och yrkesvägledare erfar att ideal och praktik påverkar varandra. Dessa erfarenheter skapar en reflektion hos studie- och yrkesvägledaren om sin egen professionalitet. Studie- och yrkesvägledares reflektioner om diskrepansen mellan ideal och praktik hanteras på olika sätt beroende på;
• graden av upplevelse av diskrepans mellan ideal och praktik • samt möjlighet att påverka och förändra särskolans praktik.
Förord
Titeln ”Ibland får man hacka lite gurka och prata vid sidan av varandra” är ett citat från en studie- och yrkesvägledare som arbetar i särskolan. Under arbetet med denna undersökning blev citatet, för oss, en metafor för ett förhållningssätt som vi fann hos informanterna. Förhållningssättet innebär att alla möten med eleverna är viktiga för vägledarna och att dessa möten kan ske på många olika sätt. Hacka gurka är bara ett exempel av flera. Vi vill tacka våra informanter, utan deras berättelser hade inte denna undersökning varit möjlig. Vi vill även tacka varandra för gott samarbete, trevliga hundpromenader och goda luncher. Vår handledare Magnus Persson får vårt sista tack, dina konstruktiva råd har verkligen höjt kvalitén både på vår uppsats och på våra kunskaper vilka vi bär med oss in i vår framtida profession.
Vi har inte fördelat arbetet med föreliggande uppsats på något utmärkande sätt. Linda har arbetat lite mer med metodkapitlet och Anna har lagt lite mer tid på att söka efter tidigare forskning. Vi har gjort alla intervjuerna tillsammans och Linda har förtjänstfullt lagt tid på transkribering. Teori, analys och diskussion har vi gjort tillsammans.
Innehållsförteckning
1. Inledning 7
1.1 Syfte och forskningsfråga 9
1.2 Disposition 9
2. Tidigare forskning 11
2.1 Idealets konsekvenser för studie- och yrkesvägledare 11 2.2 Professionellas inre förhandling 12 2.3 Professionell utveckling och upprätthållelse 13 2.4 Studie- och yrkesvägledarens möjligheter och hinder 13 2.5 Sammanfattning av tidigare forskning 14
3. Teoretiska utgångspunkter 16
3.1 Profession 16
3.1.1 Professionell praktik och teori 17
3.1.2 Professionell handling 17
3.2 Idealtyp och ideal 18
3.3 Sammanfattning av teoretiska utgångspunkter 19
3.4 Teoridiskussion 20
4. Metod 21
4.1 Val av metod 21
4.2 Urval samt presentation av informantgruppen 21
4.3 Datainsamling 22
4.4 Analysform 22
4.5 Etiska ställningstaganden 23
5. Resultat 26
5.1 Vägledningens ideal 26
5.2 Förutsättningar för vägledning i särskola 27
5.2.1 Arbeta med elever 27
5.2.2 Stöd av rektor och andra 27
5.2.3 Lärande och nätverk 28
5.3 Särskolans praktik 28
5.3.1 Relationer för bättre vägledning 28
5.3.2 Kompensatoriska samtal 29
5.3.3 Makten över valet 31
5.4 Konsekvens av upplevd praktik 32 5.4.1 Aktiva val och nytt ideal 32
5.4.2 Provar och söker 32
5.5 Sammanfattning av resultat 33
6. Analys 35
6.1 Vägledningens ideal 35
6.2 Avvikelse från norm och idealtyp 37 6.3 Förutsättningar påverkar handling 38
6.4 Möjlighet till lärande 39
6.5 Vägledaren förhandlar 40
6.5.1 Slutsats om vägledarens förhandling 40
6.6 Sammanfattning av analys 41
7. Diskussion 43
7.1 Resultat- och analysdiskussion 43 7.2 Förslag på fortsatt forskning 45
Referenslista 46
Bilaga 1 48
1. Inledning
Studie- och yrkesvägledare äger ett batteri av egenskaper, kunskaper och färdigheter som gör dem professionella. Trots detta uppstår det situationer då de upplever en känsla av att inte upprätthålla sin professionalitet. Empati, engagemang och fiffiga vägledningsmodeller räcker inte till, känslan av professionalitet sviker (Prosek & Hurt 2014, 2). Forskning visar att detta är en naturlig process i karriärutveckling, något som alla professionella upplever i något sammanhang (Moss, Gibson & Dollarhide 2014, 11). Vi som genomfört denna undersökning har båda erfarenheter av att möta studie- och yrkesvägledare som uttrycker denna känsla av svikande professionalitet. Dessa möten har gjort oss intresserade av att undersöka källan till tvivel eller stagnation hos studie- och yrkesvägledare. Vi är nyfikna på studie- och yrkesvägledarnas professionella motgångar och framgångar, vilka förhandlingar görs som kan vända motgångar till framgångar? Studie- och yrkesvägledare kan uppleva problem med att arbeta med målgrupper som särskoleelever, nyanlända och långtidsarbetslösa. Dessa grupper har olika speciella behov, vilka kan vara svåra att möta som oerfaren eller nyutexaminerad studie- och yrkesvägledare. Vi upplever att det är en paradox att vägledarutbildningen inte specifikt utbildar studenter i vägledning av de svagaste grupperna, de som verkligen har behov av vägledning. Vårt motiv till att välja särskolan som undersökningsmiljö är enkelt att motivera. Vi har båda mött särskolan under praktik och vikariat. Vi trivdes där och blev båda inspirerade av den speciella miljön, av härliga elever och av de duktiga personer som vi träffade där. Dessutom anser vi att det är lämpligt att välja särskolan avgränsade samling av studie- och yrkesvägledare som undersökningsgrupp, då de arbetar med en speciell målgrupp i en unik praktik. De kan hjälpa oss att förstå hur studie- och yrkesvägledare upprätthåller sin professionalitet i allmänhet och på särskolan i synnerhet. Det finns både synliga och osynliga faktorer som på ett komplext sätt påverkar vägledningen och dess innehåll. Dessa faktorer är bland annat erfarenheter och åsikter från elever, studie- och yrkesvägledarna själva, samhällets mål och politikers åsikter (Lovén 2003, 133). Förväntningar på vad vägledning ska åstadkomma finns inte endast hos eleven utan ofta förekommer det krav och förväntningar från andra personer och organisationer, exempelvis anhöriga, lärare, rektorer och politiker. Studie- och
yrkesvägledare hamnar ofta i korsdrag mellan dessa olika förväntningar som inte alltid överensstämmer (Lovén 2015, 28–29).
Studie- och yrkesvägledare i särskola möter och vägleder elever som inte förväntas nå grundskolans eller gymnasiets kunskapskrav därför att de har en utvecklingsstörning. För att eleven ska tillhöra särskolans målgrupp krävs att eleven har en utvecklingsstörning eller bestående hjärnskada och att eleven inte bedöms nå grundskolans eller gymnasiets kunskapskrav. För att en elev ska få börja i särskola krävs en noggrann utredning för att säkerställa att eleven hör till särskolans målgrupp. Utredning består av fyra olika bedömningar: pedagogisk bedömning, psykologisk bedömning, medicinsk bedömning och social bedömning (Skolverket 2016).
I skollagen (2010:800 2 kap, 29 §) står det att elever i alla skolformer utom förskola och förskoleklass ska ha tillgång till studie- och yrkesvägledning med personal med sådan kompetens att deras behov av val av framtida utbildnings- och yrkesverksamhet kan tillgodoses. Elever på särskolan har individuella förutsättningar som studie- och yrkesvägledaren måste anpassa efter. För att möta elevernas behov behöver studie- och yrkesvägledaren ha kunskaper om utvecklingsstörning och verktyg som behövs för att kommunicera med eleven. Även kunskap om hur funktionsnedsättningar kan påverka elevernas vardag behövs för att undanröja eventuella hinder genom stöd och anpassning (Skolverket 2014, 8). Kunskap om funktionsnedsättningar krävs för att vägleda elever i särskolan, dock är det ingen kunskap som ingår i studie- och yrkesvägledarutbildning (Malmöuniversitet 2018).
Studie- och yrkesvägledare som arbetar i särskolan arbetar i en komplex situation. De har yttre faktorer som påverkar deras möjligheter att utföra sitt uppdrag, samtidigt som de möter elever som är i behov av anpassad vägledning efter individuella behov. Dessutom följer kunskaper om elevgruppens förutsättningar och behov inte med i utbildningen till studie- och yrkesvägledare.
Forskning visar att studie- och yrkesvägledare ofta upplever att arbetslivet är annorlunda än den idealiserade roll som de föreställt sig under utbildningen. Exempelvis kan arbetssysslorna var andra än förväntat, vilket upplevs ta tid från deras faktiska uppdrag. Denna frustration leder till att de känner sig misslyckade och oprofessionella på arbetet (Moss, Gibson & Dollarhide 2014, 6). Studie- och yrkesvägledare som upplever omfattande utmaningar och svårigheter i relationerna mellan dem och eleverna kan få en känsla av frånvaro av professionella framsteg (Rønnestad och Skovholt 2003, 39). Om studie- och vägledarna inte kan behärska de utmaningar som uppstår i sitt professionella
arbete kan deras reflektion, engagemang och empatiska förmåga påverkas (Rønnestad & Skovholt 2003, 39). Studie- och yrkesvägledarens professionella utveckling måste undersökas för att utvecklas och för att få en djupare förståelse av vägledningens professionalitet. Forskning om studie- och yrkesvägledares professionella utveckling är viktigt för alla inom vägledningsfältet (Prosek & Hurt 2014, 2).
Uppdragets förutsättningar påverkar studie- och yrkesvägledaren som individ och dennes professionella utveckling. Känslan av att inte upprätthålla sin professionalitet kan vara en källa till problem för studie- och yrkesvägledaren. Vårt mål är att skapa en förståelse hur studie- och yrkesvägledarens inre röst låter och vi vill förstå hennes förhandling med sig själv då hon utformar sin professionella vägledningspraktik.
1.1 Syfte och forskningsfråga
Syftet med studien är att undersöka hur man kan förstå hur studie- och yrkesvägledare upprätthåller sin professionalitet i arbetet på särskolan.
• Hur kan studie- och yrkesvägledarens arbete i särskolan förstås med avseende på den förhandling som sker mellan ideal och praktik?
1.2 Disposition
Kapitel två presenterar tidigare forskning och beskriver; Idealets konsekvenser för studie- och yrkesvägledare, Professionellas inre förhandling, Professionell utveckling och upprätthållelse samt Studie- och yrkesvägledarnas möjligheter och hinder. Tredje kapitlet redogör för arbetets teoretiska utgångspunkter och inleds med framskrivning av profession, professionell praktik och teori samt professionell handling. Sedan följer en begreppsförklaring av Webers idealtyp samt begreppet ideal. Kapitlet avslutas med en teoridiskussion. Kapitel fyra är metodkapitel och inleds med presentation av vald metod, följt av beskrivning av urvalsprocess och informantgruppen. Därefter redogörs för
datainsamling, analysform samt etiska ställningstaganden. Kapitlet avlutas med en metoddiskussion. Kapitel fem redovisar undersökningens resultat och i kapitel sex presenteras vår analys. I det sjunde och avslutande kapitlet finns resultat- och analysdiskussion samt förslag på fortsatt forskning.
2. Tidigare forskning
Nedan undersöks och redovisas en sammanställning över tidigare forskning som utgår från följande perspektiv; professionell identitetsutveckling hos studie- och yrkesvägledare, upplevelser av professionalitet under utbildningstiden samt hur professionaliteten förändras med karriärerfarenhet. Valda perspektiv är relevanta då vi anser att studiernas resultat visar väsentliga förutsättningar för att finna och upprätthålla professionalitet.
2.1 Idealets konsekvenser för studie- och yrkesvägledare
Det finns både synliga och osynliga faktorer som på ett komplext sätt påverkar vägledningen och dess innehåll. Dessa faktorer är bland annat erfarenheter och åsikter från studie- och yrkesvägledarna själva och elever, samhällets mål och politikers åsikter (Lovén 2003, 133). Förväntningar på vad vägledning ska åstadkomma finns inte endast hos eleven själv utan ofta förekommer det krav och förväntningar från andra personer och organisationer, till exempel anhöriga, lärare, rektorer, utbildningssystem, företrädare för arbetslivets organisationer och politiker. Förväntningar på en studie- och yrkesvägledare skapar ett ideal, medvetet eller omedvetet. Studie- och yrkesvägledare hamnar ofta i korsdrag mellan dessa olika förväntningar som inte alltid överensstämmer (Lovén 2015, 28–29). Forskare menar att det krävs av en bred arsenal av interventioner, metoder och arbetsredskap hos studie- och yrkesvägledare som strävar efter att utveckla ett mer holistiskt arbete. Dessa krävs för att motsvara de förväntningar som kan uppstå. Studie- och yrkesvägledaren kan beskrivas som en multiinstrumentalist där personen själv är sitt eget instrument och använder sig själv som ett verktyg. Studie- och yrkesvägledare måste vara medveten om olika situationer, förväntningar och former av beteende som eleverna står inför, och de måste hela tiden utveckla nya metoder som bland annat bygger på elevers eget engagemang och egen aktivitet (Lovén 2003, 123).
2.2 Professionellas inre förhandling
Identitetsutveckling startas under utbildningen och fortsätter att utvecklas under yrkeskarriären (Prosek & Hurt 2014, 8). Professionella separerar eller integrerar personliga och professionella aspekter av deras liv, de skapar olika grad av kongruens mellan deras privata och professionella identiteter. Studie visar att studie- och yrkesvägledare med kort yrkeserfarenhet skiljer arbete från andra delar av livet. Erfarna studie- och yrkesvägledare kan däremot förstå vikten av att deras personliga erfarenheter påverkar dem professionellt och de professionella erfarenheterna påverkar de personliga (Moss, Gibson & Dollarhide 2014, 7).Forskare menar att studenters identitetsutveckling
visar en viss grad av personlig och professionell kongruens under utbildningen som sedan fortsätter under hela yrkeslivet. Därmed är det viktigt med tydliga förväntningar på
identitetsutvecklingen under utbildningen (Prosek & Hurt 2014, 8).
En forskningsstudie belyser att studenter utvecklar en idealistisk syn på vägledning under utbildningen och att studie- och yrkesvägledare går in i arbetslivet med orealistiska förväntningar. Dessa orealistiska förväntningar skapar frustration, vilket leder till känslor av självtvivel och oprofessionalitet (Moss, Gibson & Dollarhide 2014, 6). Det observerades i studien att studie- och yrkesvägledarnas självförtroende ökade genom erfarenhet, framgång och respekt från andra. När studie- och yrkesvägledarna fick erfarenhet och självförtroende bidrog det till att de kunde hantera sina jobb bättre, de upplevde frihet att göra misstag och förstod sina begränsningar (Moss, Gibson & Dollarhide 2014, 10). Forskning om yrkesutveckling visar ett nära och ömsesidigt förhållande mellan hur studie- och yrkesvägledare hanterar utmaningar och svårigheter i elevrelationen och erfarenheter av professionell tillväxt eller stagnation. Upplevelser av omfattande utmaningar och svårigheter i relationen mellan studie- och yrkesvägledaren och klienten kan kopplas till känslan av låsningar eller frånvaro av professionella framsteg (Rønnestad & Skovholt 2003, 39). Överensstämmelsen mellan studie- och yrkesvägledarens kunskaper och karaktären på yrkets utmaning påverkar studie- och yrkesvägledarens professionella attityd och känslighet (Rønnestad & Skovholt 2003, 39). Forskning visar att om individer upplever felaktigheter, störningar eller dysfunktionella fenomen i sitt professionella arbete, kan så kallad premature closure uppstå. Detta fenomen definieras av forskare som en medveten eller omedveten defensiv attityd hos individen, vilket påverkar både den kognitiva reflekterande kapaciteten, den empatiska kompetensen och engagemanget hos studie- och yrkesvägledare. Den kognitiva
reflekterande kapaciteten, empatiska kompetensen och engagemanget påverkar kvaliteten på studie- och yrkesvägledarnas åtagande med klienterna (Rønnestad & Skovholt 2003, 39).
2.3 Professionell utveckling och upprätthållelse
Undersökningar visar att studenter på studie- och yrkesvägledarutbildningen lägger stor vikt vid möjligheten att hjälpa klienter samt möjligheter att reflektera över sin profession. Ett engagemang i sin egen yrkesroll ger mer motivation för att genomföra den professionella utvecklingen på ett personligt plan. Studenter uttrycker att de inte helt identifierar sig med sin profession när de tar examen och de upplever ett behov av en framtida fördjupning av sina kunskaper och färdigheter samt att utveckla en professionell identitet (Allan & Moffett 2016, 462). Att utveckla en starkare och tydligare professionalitet är motiverat för studie- och yrkesvägledare eftersom identitetsförvirring när de startar sin yrkeskarriär skapar negativa konsekvenser (Prosek & Hurt 2014, 2).
Professionella och kontinuerliga reflektioner är avgörande i utvecklingen av en yrkesidentitet. Det är även värdefullt att skapa en mer omfattande, nyanserad och djupgående förståelse av sig själv och andra, och om de processer och fenomen som studie- och yrkesvägledaren möter i sitt arbete. Forskare är övertygade om att avstannad eller försämrad professionsutveckling kan uppstå om studie- och yrkesvägledaren av någon anledning inte engagerar sig i denna reflekterande process (Rønnestad & Skovholt 2003, 38). Förutsättningar för optimal professionsutveckling innebär att individer har förmågan och villigheten att kontinuerlig reflektera över sina yrkeskunskaper i allmänhet och svårigheter och utmaningar i synnerhet (Rønnestad & Skovholt 2003, 38). Reflektion om praktiken genereras av erkännandet att någonting är värt ett övervägande. Professionellas egna reflektioner av och chanser till problematisering av arbetet, tillåter dem att tänka igenom och kritiskt utvärdera sin praktik (Allan & Moffett 2016, 451).
2.4 Studie- och yrkesvägledarens möjligheter och hinder
En forskningsstudie betonar att arbete med klienter, stöd från chef och erfarna kollegor och kontinuerligt lärande är framgångsfaktorer för studie- och yrkesvägledarens professionella utveckling. Framgångar med klienter, att göra skillnad för en annan person kompenserar upplevelser av frustration. Studien lyfter att studie- och yrkesvägledare
betonar vikten av stöd från andra vägledare, deras chef och andra vilket hjälper dem att arbeta vidare i stressade eller jobbigt perioder samt hjälper deras professionella utveckling framåt. Även vikten av fortbildning och nätverk belyses, att lära sig nya saker ger studie- och yrkesvägledarna energi och självförtroende vilket bidrar till en vilja att fortsätta utvecklas i sin profession (Moss, Gibson & Dollarhide 2014, 8–10). Öppenhet för erfarenheter är en viktig egenskap som främjar yrkesutveckling (Rønnestad & Skovholt 2003, 39).
Studier om studie- och yrkesvägledarnas identitetsutveckling är av betydelse för utbildningsanordnare, organisationer, handledare och för studie- och yrkesvägledarna själva. Kunskap om hur den professionella identiteten utvecklas kan bidra till att jämna ut klyftorna mellan utbildning och praktik. Forskarna menar att det kan vara en tröst att veta att andra upplever samma problem och frustration. Vid självtvivel eller upplevelse av utmattningssyndrom är vetskapen om verktygen arbeta med klienter, stöd från chef
och erfarna kollegor och kontinuerlig lärande, en hjälp att ta sig vidare (Moss, Gibson &
Dollarhide 2014, 11).
2.5 Sammanfattning av tidigare forskning
Forskning belyser processen med studie- och yrkesvägledarens professionella identitetsutveckling och hur det förändras under det professionella yrkeslivet. Forskarnas slutsats är att identitetsutveckling är en livslång process. Medvetenhet om denna process kan skapa mer effektivitet och en upplevelse av större arbetstillfredsställelse. Att söka och få kompetens är en del av att vara och förbli professionell, viket betonas i forskningsstudier. Det ska vara möjligt för en professionell att identifiera sitt eget utvecklingsstadium och de färdigheter, kunskaper och beteenden som krävs för att gå vidare. Att lära sig utföra något är en del av identitetsprocessen, professionella måste vara medvetna om hur kompetenta de är, vilket innebär självreflektion kring teorin, politiken och praktiken som påverkar deras professionella roll. Studier om studie- och yrkesvägledarnas identitetsutveckling är av betydelse för utbildningsanordnare, organisationer, handledare och för studie- och yrkesvägledaren själv. Kunskap om hur den professionella identiteten utvecklas kan bidra till att jämna ut klyftorna mellan utbildning och praktik. Synliga och osynliga faktorer som på ett komplext sätt påverkar vägledningen och dess innehåll är bland annat; studie- och yrkesvägledarnas egna krav och förväntningar, elevers/anhörigas förväntningar samt olika beslutsfattare i samhället.
Om studie- och yrkesvägledare börjar arbetslivet med realistiska förväntningar på sin yrkesroll samt har vetskap om att det är en process att växa och utvecklas i yrket, bidrar det till minskad frustration för studie- och yrkesvägledare, vilket hjälper både dem och deras klienter. Forskarna menar också att det kan vara en tröst att veta att andra upplever samma problem och frustration. Om studie- och yrkesvägledarna har självtvivel och/eller upplever utmattningssyndrom menar forskare att det är bra att känna till verktygen arbeta
med klienter, stöd från chef och erfarna kollegor och kontinuerlig lärande som hjälp att
3. Teoretiska utgångspunkter
I vår undersökning är begreppen profession och ideal viktiga och genomgående begrepp. Begreppen profession och semiprofession använder vi för att förstå en professionell handling och dess praktik. Grunderna för professionell handling används för att förklara processen av reflektion hos den professionelle när utfallet av handling inte blir som förväntat. Idealtyp är en teoretisk “vägg” som vi bollar vårt resultat mot och blir ett raster som våra tankar passerar under analysarbetet. Det är i detta sammanhang en teoretisk punkt som ger oss möjlighet diskutera avståndet mellan vägledningens ideal och vägledarnas praktik. Vi förstår och tolkar uttryckta ideal som en idealtyp i weberiansk mening.
3.1 Profession
Sverige benämns av forskare och författare som ett kunskapssamhälle eller informationssamhälle. De som definieras som professionella kan i detta sammanhang kallas kunskapssamhällets bärare tillsammans med andra experter, utredare och forskare. Professioner använder uppfinningar, innovationer och teorier som utvecklats av vetenskapare och experter (Brante 2014, 16). De klassiska professionerna organiserades under 1800-talet, men har en betydligt längre historia. Exempel är läkare, civilingenjörer och arkitekter. Vetenskapliga upptäckter och tekniska innovationer har lett till dagens Sveriges moderna samhälle. Med denna utveckling följer att yrken förändras. En del blir överflödiga och ersätts av nya yrken, vilka bygger på nya typer av utbildningar samt nya värderingar av kunskap och kompetens (Brante 2014, 17). Under efterkrigstiden så expanderade en ny generation av professioner, även kallade semiprofessioner. Exempel är lärare, sjuksköterskor och socialarbetare, här ingår också studie- och yrkesvägledare. Anledningen till de nya professionerna var välfärdsstaten utbyggnad av trygghets- och välfärdssystemet (Brante 2014, 311). En del attribut skiljer sig mellan profession och semiprofession, bland annat så har semiprofessionerna lägre autonomi i förhållande till politik och andra professioner. De är därmed betydligt mer styrda. Utbildning till ett semiprofessionellt yrke är heller inte lika specialiserade som de klassiska professionerna, utan i större utsträckning tvärvetenskapliga (Brante 2009, 30). Ett framträdande drag hos semiprofessioner är att de innehåller en spänning mellan den akademiska och den praktiska sidan av ämnet. Olika grupper inom professionen vill öka teorianknytning och
utvidga forskningen, medan andra betonar att den praktiska yrkeserfarenheten är den bas som ämnet bör vila på (Brante 2014, 312).
Yrket studie- och yrkesvägledare kan anses vara ett semiprofessionellt yrke. Semiprofessionaliteten påverkar studie- och yrkesvägledare bland annat genom deras tvärvetenskapliga utbildning, påverkan av andra professioner samt av politiskt uppsatta mål. Dessa faktorer innebär viss professionell otydlighet och just denna otydlighet är intressant för vår undersökning.
3.1.1 Professionell praktik och teori
Begreppet praktik kommer från latinets praticum och betyder utövning. Att utöva något enligt ett visst handlingsmönster, som i detta fallet ett yrke (Brante 2014, 248). Praktiker kan bygga på principer som kan vara vetenskapliga, moraliska, religiösa, politiska eller ekonomiska. Om en praktik är vetenskapligt förankrad betyder det att den både är begränsad och möjliggjord av vetenskapliga rön. Olika praktiker kan vara mer eller mindre vetenskapsbaserade och därmed också mer eller mindre professionella (Brante 2014, 247). Vetenskapliga teorier och principer ger möjlighet för den professionelle att skapa ett avstånd till praktiken för att sedan återvända till den med ny förståelse, kompetens och förmåga att agera på ett lämpligt sätt. Detta sker med hjälp av teoretiska kategoriseringar och förklaringar. Även kollegiala samtal och självreflektion är en viktig del, under förutsättning att de är vetenskapligt baserade (Brante 2014, 248).
Utbildning i professionell praktik handlar om att undanröja tidigare förståelser och handlingsmönster för att skapa nya tankesätt och kategoriseringar hos individen, baserade på de vetenskapliga teorier och principer som gäller för praktiken (Brante 2014, 249).
Studie- och yrkesvägledare är en semiprofession, vilket innebär att den både begränsas och möjliggörs av vetenskapliga rön. Informanterna i rapporten har med sig vetenskaplig kunskap om studie- och yrkesvägledning från sin utbildning. Vetenskaplig kunskap om att vägleda elever med utvecklingsstörning och andra funktionsnedsättningar ingår inte i vägledarnas grundutbildning. För att kunna bedriva professionell vägledning anpassad till särskolan behövs dessa kunskaper. Avsaknad av teoretisk grund för vägledning på särskolan och upplevelser av professionell osäkerhet är intressant för vår undersökning.
3.1.2 Professionell handling
Professionell handling kan illustreras med följande figur som visar hur professionell teori och praktik sammansmälter. Den illustrerar grunderna för professionell handling och är
skapad av de norska professionsforskarna Harald Grimen och Anders Molander (2008:183 refererad i Brante 2014, 250).
S står för situation, N för norm eller regel och H för handling.
Figur 1. Grunderna för professionell handling (Harald Grimen & Anders Molander 2008:183 refererad i Brante 2014, 250)
En situation (S) definieras och diagnostiseras av professionella, diagnosen skapas av situationen plus den teori som används. En norm (N) är skapad och legitimerad av principer, teorier, fakta eller trosföreställningar. För professioners del handlar det oftast om vetenskapliga teorier, men det kan också vara vardagliga normer. Det som normalt sker i det rutinmässiga professionella arbetet är att den professionelle vet vilken handlingsnorm som ska tillämpas enligt teori. Handling (H) sker med stöd av den professionelles diagnos av situation och norm (Brante 2014, 251). Om något oväntat inträffar, som att problemet inte låter sig definieras, utfallet av åtgärden inte är det förväntade eller att problemet inte verkar kunna lösas uppstår reflektion. Det betyder att den professionelle skaffar sig distans, börjar om från början, funderar på alternativ, diskuterar med kollegor, läser vetenskaplig litteratur i frågan eller dylikt för att kunna handla på ett nytt sätt (Brante 2014, 252).
Figur (1) för professionell handling används i rapporten för att synliggöra hur vägledarna på särskolan handlar. Funktionsnedsättningar hos särskoleelever bidrar till att utfallet av åtgärd inte blir samma som ett utfall med en elev utanför särskolan. En av utmaningarna med att vägleda på särskolan är därmed reflektionen som krävs för att räkna ut rätt handlingsnorm. Denna reflektion är intressant för vår undersökning.
3.2 Idealtyp och ideal
Max Weber använde begreppet idealtyp då han ville beskriva skeenden ur individens sammanhang, inte bara ur klass, samhället, statens perspektiv (Boglind, Eliasson &
Månsson 2005, 147). En idealtyp är enligt Weber en intellektuell konstruktion som används av forskare för att logiskt förklara och förstå en komplex verklighet. Idealtyp handlar inte om hur något bör vara för att existera på bästa sätt, idealtypen har ingen inbyggd värdering. Det viktigt att förstå att Max Weber använder idealtyp som ett “medel för att förstå historiska samband, aldrig ett mål i sig eller en “modell” av verkligheten” (Boglind, Eliasson & Månsson 2005, 146).
I föreliggande undersökning används de teoretiska begreppen idealtyp och ideal enligt beskrivning nedan. Om någon önskar att beskriva en idealtyp så bygger den beskrivningen på en föreställning eller en tanke om det typiska. Idealtyp kan även vara en beskrivning av ett socialt fenomen i dess renodlade form (Psykologilexikon 2018, Nationalencyklopedin del 9, 340). Sociologer och forskare betonar att idealtypen är en teoretisk konstruktion som är ett stöd och kan skapa klarhet ur ett specifikt perspektiv. Den är inte en konkret empirisk representation av verkligheten, och inte heller en normativ modell. “Det är emellertid möjligt att mäta avståndet mellan den konstruerade idealtypen och ett segment av den historiska verkligheten” (Mastekaasa 1998, 125). Begreppet ideal beskrivs i Nationalencyklopedins ordbok (1996 del 2, 28) som något som är så perfekt som det går att tänka sig, en idé om det perfekta tillståndet. I samtalen med undersökningens informanter används begreppet ideal för att tala om av deras subjektiva tolkning av vägledningens profession och praktik. Deras tolkningar kan ses som utdrag ur en beskrivning av ett socialt fenomen, nämligen studie- och yrkesvägledning. Deras tolkningar blir således personliga och ensidiga och den varierar beroende på personens erfarenhet och kontext. I vår analys kommer vi att söka efter mönster från eller uttryck av ett ideal. Vi förstår och tolkar detta uttryckta ideal som en idealtyp i weberiansk mening. Den teoretiska möjligheten att efterfråga, visa på och analysera en distans mellan en ideal och praktik utnyttjas i föreliggande undersökning.
3.3 Sammanfattning av teoretiska utgångspunkter
Profession och idealtyp är två teoretiska utgångspunkter som vi anser är lämpliga för att förstå vägledarens förhandling mellan professionens ideal och särskolans praktik. Avvikelser mellan vägledarens ideal och praktik kan generera en professionell otydlighet för studie- och yrkesvägledaren, vilket skapar en process av reflektion enligt teorier om professionell handling och yrkets normativa och teoretiska grund problematiseras. Vår frågeställning bygger på en teoretisk möjlighet att efterfråga, visa på och analysera en
distans mellan ett ideal och en praktik, samt att diskutera denna distans i förhållande till studie- och yrkesvägledares professionsutveckling.
3.4 Teoridiskussion
Vid val av teoretiska utgångspunkter fann vi Webers begrepp idealtyp som användbart för att analysera och diskutera en distans mellan ideal och praktik. För att erhålla en förståelse över hur studie- och yrkesvägledare på särskolan upprätthåller sin professionalitet fann vi Brantes framskrivning av profession, professionell praktik och
teori samt professionell handling som användbar.
Alternativa teoretiska begrepp och raster skapar möjligheter till en annan analys och till andra slutsatser. Lärande i arbetslivet, organisationsteori, kompetenser, erkännande, yrkesidentitet eller yrkesroller är olika teoretiska perspektiv som vi diskuterat, men avstått från att använda. Undersökningen skulle bli för omfattande med flera teoretiska ramar, det ryms inte i uppsatsens tidsaspekt och omfång.
4. Metod
I detta avsnitt redogörs för studiens metodologiska överväganden såsom val av metod, urvalsförfaranden, datainsamling samt analysform av det empiriska materialet. Avslutningsvis behandlas etiska ställningstaganden samt metoddiskussion.
4.1 Val av metod
Utifrån studiens syfte, att undersöka hur man kan förstå hur studie- och yrkesvägledare upprätthåller sin professionalitet i arbetet på särskolan, valdes kvalitativ metod i genomförandet av undersökningen. Kvalitativ metod var lämplig då syftet var att söka efter förståelse av undersökningens ämne (Larsen 2009, 23). Genom att välja kvalitativ metod kunde följdfrågor ställas under datainsamlingen för att undersöka och reda ut frågetecken, vilket bidrog till en bättre förståelse av empirin (Larsen 2009, 27).
4.2 Urval samt presentation av informantgruppen
För att hitta personer som var bäst lämpade att belysa undersökningens frågeställning gjordes urvalet av informanter enligt ett strategiskt urval. Vid ett strategiskt urval väljer forskarna medvetet vilka som ska delta i undersökningen. Deltagarna anses vara lämpade att belysa frågeställningen (Larsen 2009, 78). Det viktigaste kriteriet för vår undersökning var att informanterna är utbildade studie- och yrkesvägledare som arbetar eller har arbetat i kommunal särskola. Vi ville även att alla informanter skulle ha kompetenser om och erfarenhet av vägledning med personer som har speciella behov. En mångfald av erfarenhet ansåg vi kunde berika syftet, hur man kan förstå hur studie- och yrkesvägledare upprätthåller sin professionalitet i arbetet på särskolan. Informanterna valdes ut enligt utbildning, erfarenhet samt geografisk belägenhet och kontakt togs via mail eller telefon.
I nedanstående tabell presenteras studiens informanter; deras fiktiva namn, året informanten tog studie- och yrkesvägledarexamen samt hur stor del av deras tjänst som är i särskolan.
Tabell 1-Presentation av informanter
4.3 Datainsamling
Det empiriska material har samlats in genom semistrukturerade intervjuer, vilket betyder att informanten fick prata fritt enligt de ämnen som togs upp (Larsen 2009, 84). Intervjuaren ställde fördjupande frågor samt styrde samtalet enligt de teman som var aktuella för studien syfte och forskningsfråga. Som stöd och checklista användes en intervjuguide med teman och förslag på följdfrågor, se bilaga 2 (Larsen 2009, 84).
Samtliga intervjuer genomfördes av båda författarna tillsammans. Ansvaret för intervjun delades upp, en person intervjuade medan den andra observerade, kom med fördjupande frågor samt såg till att ingen viktig fråga glömde bort. Intervjuerna spelades in för att sedan transkriberas i sin helhet för vidare databearbetning. För att försäkra oss om intervjusvarens äkthet ställde vi flera frågor som fördjupade samtalet samt bad informanterna om förtydligande exempel.
4.4 Analysform
Empirin har hanterats i flera steg; först gjordes intervjuer som transkriberades, därefter startade sökandet efter diskrepanser mellan ideal och praktik. Citat valdes ut och sammanställdes under olika teman, anteckningar gjordes för att visa på sammanhang eller avvikelser. Valda citat och anteckningar sorterades, reducerades och sammanställdes i ett
resultatavsnitt där informanternas ord och uttryckssätt lyfts fram (Rennstam & Wästerfors 2015, 51). Genom att handskas med det empiriska materialet flera gånger skapades en möjlighet att utforska innehållet och få en ordning, hitta olika perspektiv och få en djupare förståelse för materialet. Med stöd av en förståelse av materialets detaljer blir det lättare att sätta in dem i ett sammanhang, till exempel teori och tidigare forskning (Rennstam & Wästerfors 2015, 82). Genom att söka efter krockar eller diskrepanser mellan vanliga antaganden och empirin kunde materialet reduceras och tematiseras. Informanternas berättelser blir grunden för rapportens analys där vi skriver fram och beskriver några olika vägledartyper, se rapportens analysdel, avsnitt 6.5 (Rennstam & Wästerfors 2015, 135).
4.5 Etiska ställningstaganden
Nedan följer en beskrivning över hur de forskningsetiska principerna inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning och dess fyra huvudkrav har uppfyllts (Vetenskapsrådet 2002). Efter vår första kontakt med informanterna skickade vi ut ett informationsmail, se bilaga 1, där vi bekräftade datum och tid för intervjun samt beskrev hur vi tänkte tillgodose de fyra forskningsetiska principerna i vår studie. Informationskravet uppfylldes genom att vi informerade informanterna om studiens syfte, både i informationsmailet samt muntligt i anslutning till intervjun (Vetenskapsrådet 2002, 7). Vidare så informerades de om att det var frivilligt att delta och att de kunde avbryta sin medverkan när de så önskade, på det viset uppfylldes även samtyckeskravet (Vetenskapsrådet 2002, 9). Konfidentialitetskravet har vi uppfyllt genom att informanterna har anonymiserats och därmed inte ska gå att identifiera (Vetenskapsrådet 2002, 12). Informanterna har tilldelats fiktiva namn och vi har inte nämnt i vilken kommun som de arbetar samt förvarat anteckningar och det inspelade materialet på säkra ställen. Nyttjandekravet har uppfyllt genom att information som samlats in under intervjuerna endast använts till att uppfylla studiens syfte (Vetenskapsrådet 2002, 14).
4. 6 Metoddiskussion
Utifrån syftet, att samla empiri för att få förståelse hur studie- och yrkesvägledaren upprätthåller sin professionalitet i arbetet på särskolan, ansåg vi valet av kvalitativ metod som gynnande. För att samla in empiri användes semistrukturerade intervjuer med stöd av intervjuguide med olika teman. Valet av semistrukturerad intervju berikade empirin
genom att olika ämnen och diskrepanser mellan ideal och praktik diskuterades med informanterna, något som vi sökte för att besvara syfte och forskningsfråga. Analysarbetet komplicerades något eftersom intervjuerna gav stor datamängd och blev svårare att jämföra. Vår intervjuguide bestod först av fem teman kopplade till forskningsfrågorna. För att undersöka om frågorna gav svar för att besvara frågeställningen samt om informanten förstod frågorna på det viset de var ämnade genomfördes en pilotintervju. Efter pilotintervju reducerades intervjuguiden till tre teman, eftersom vi ansåg att det var svårt att hålla vissa frågor separerade från varandra. Pilotinformanten fick även tycka till om hur hen uppfattat vårt mailutskick med syftesformulering, delar av intervjuguiden och hur vi ämnade att följa de etiska riktlinjerna.
Då båda författarna genomförde intervjuerna tillsammans tog vi del av samma information samt även den tysta informationen, som kroppsspråk och mimik. Det bidrog till att vi kunde diskutera materialet i direkt anslutning till intervjun vilket var värdefullt för att säkerställa tolkning samt möjliggjorde en första analys av materialet. Det bidrog också till att vi båda umgåtts med materialet flera gånger, vilket gav möjlighet att hitta olika perspektiv och få en djupare förståelse för materialet
En aspekt på studiens trovärdighet är huruvida tolkning av bearbetad data färgas av våra förkunskaper inom ämnet eller ej. Vi menar att det kan vara till arbetets fördel att vi har kunskap om särskolans praktik för att förstå begrepp och situationer som är specifika för särskolan. En nackdel är att vi omöjligt kan vara helt neutrala till ämnet och därmed kan tänkas tolka in det vi vill se av resultaten. För att eliminera denna risk har vi under dataanalysen diskuterat olika sätt att se på svaren, med avsikt att stärka arbetets validitet. Validitet handlar om sanningen, om insamlad data är relevant för frågeställningen. För att säkerställa undersökningens validitet har vi arbetat med att ofta koppla till undersökningens syfte samt kontrollera och ifrågasätta vår text under arbetets gång (Kvale & Brinkmann 2009, 266). Vi anser att det vore värdefullt för uppsatsens validitet att låta informanten läsa det första utkastet där vi sammanställt diskrepanser baserade på intervjun, för att säkerställa att vi förstått dem rätt. Ett alternativ vore att göra en andra intervju med samma informant för att gå på djupet och få ytterligare förståelse. Vi såg dock inte detta möjligt på grund av tidsaspekten samt omfånget på studien.
Reliabilitet handlar om att undersökningen ska vara tillförlitlig, flera forskare ska kunna göra samma studie och komma fram till samma svar (Larsen 2009, 81). En kvalitativ undersökning är dock svår att reproducera därför är det poänglöst att diskutera
reliabilitet i detta sammanhang. Det är svårt att undvika intervjueffekten det vill säga att informanternas svar färgas av situationen och av oss undersökare, men då vi jämför svaren med tidigare forskning anser vi att intervjueffekten inte påverkat resultatet nämnvärt (Larsen 2009, 27).
5. Resultat
Följande kapitel redovisar undersökningens resultat. Resultatredovisningen börjar med att redogöra för hur informanterna upplever en allmän bild av Vägledningens ideal. Sedan följer redogörelse för Förutsättningar för vägledning i särskola samt hur vägledarna arbetar samt upplever att arbeta i Särskolans praktik. Avslutningsvis redovisas
Konsekvens av upplevd praktik.
5.1 Vägledningens ideal
I detta stycke redovisas några exempel på vägledarnas bild av allmän vägledning och hur den skapar vägledningens ideal.
När vägledarna beskriver vägledningens ideal så pratade de om samtalsmetodik och det enskilda vägledningssamtalet. De nämner också eleven som förväntas ta ansvar för sina val och som är målmedveten och engagerad.
I samtalen om vägledningens ideal reflekterar flera informanter om förväntningar från omgivningen och erfarenheter från utbildningen.
När man är nyutexad så har man ju en riktig drömbild över vilka fantastiska åstadkommande man ska göra i ett vägledningssamtal. Sen när man kommer ut och jobbar lite så justerar man den lite till för då ser man verkligheten (Vendela).
Vägledarna kopplar ihop utbildningens norm och vägledningens ideal, men de ser även en diskrepans mellan dessa bilder och deras egen praktik. Diskrepansen mellan vägledningens ideal och särskolans praktik blir tydlig då Vendela säger “Det är jobbigt
att det ska ta så lång tid att komma in i yrkesrollen på särskolan”. Hon beskriver att det
mycket tid att läsa på, nätverka, knyta kontakter och lära sig om olika handikapp. Hon menar att hon inte har fått den kompetensen varken under utbildningen eller vid arbetet på en hennes förra arbete, en större gymnasieskola. Vendela resonerar om hennes upplevelse av att vägledningsidealet inte är utformat och anpassat till elever på särskolan, att de som har utvecklat idealet inte har kunskap om särskolans målgrupp.
5.2 Förutsättningar för vägledning i särskola
Valda tema bygger på informanternas beskrivning av egen möjlighet till utveckling av sitt uppdrag. Dessa förutsättningar upplevs som viktiga för att vägledarna ska ha möjlighet att trivas och utvecklas i arbetet på särskolan. Förutsättningarna redovisas i följande teman: Arbete med elever, Stöd av rektor och andra samt Lärande och nätverk.
5.2.1 Arbeta med elever
Samtliga vägledare upplevde att det inte fanns någon struktur över hur arbetet med eleverna skulle bedrivas när de började sin tjänst. Alla vägledare berättar att de har varit mer eller mindre delaktiga i att utforma sin tjänst och därmed även sin roll på skolan. De beskriver att få tillgång till eleverna är en förutsättning för att kunna utföra sitt arbete, men det är inte en självklarhet som vägledare i särskolan. Maja som är relativt ny på sin tjänst beskriver att innan hon började så hade ingen vägledare engagerat sig i särskolan, mer än att hjälpt till vid gymnasievalet. Hon beskriver att särskolan var som en skyddad enhet, det fanns en osynlig vägg som var tänkt som ett välmenande skydd för eleverna. Maja anser att det är viktigt att bygga en relation med eleverna och för att göra det måste hon nu skapa en struktur där det ingår att kontinuerligt träffa eleverna. Hon säger “det är
inte optimalt, men jag har fått ta lite i taget här och först börja med en slags struktur”.
5.2.2 Stöd av rektor och andra
Vägledarna upplever att de har olika mycket stöd från rektor, chefer och kollegor. Maja beskriver att hon är i början av en process för att förändra synen på vägledaren och vägledningen i särskolan. Den här processen driver hon i dagsläget själv.
Som sagt jag bygger lite. Jag får ha det på en plan, för vi bygger ju på andra områden också i vår grupp. Så jag får bygga parallellt för jag har ju ingen att bolla med, jag är ju ensam med detta. Så jag bygger lite sakta, bit för bit (Maja).
Efter några års arbete med att påverka och utforma sin roll inom särskolan uttrycker Vendela att hon har hittat sitt sätt att bedriva vägledning i särskola. Hon beskriver att hon upplevt en omfattande turbulens med flera chefsbyten, nya direktiv och ändrade arbetsuppgifter, men att det nu har stabiliserats. Vendela beskriver att det är nu hon kan börja arbeta med vägledning och säger att det mycket tack vare ett nytt ledarskap och att strukturen nu är satt.
Den här syv-planen som man liksom fick jobba fram. Och den jobbade jag fram mycket tillsammans med rektorn och så såg hon till att det blev implementerat i arbetslaget. Så då förstod de att det här är min roll (Vendela).
5.2.3 Lärande och nätverk
Vägledarna lyfter fram ett behov av lärande för att stärka sin profession, men ger få exempel på specifika kurser eller utbildningar. Någon nämner teckenstöd eller mer kunskaper om ny forskning om utvecklingsstörningar. Flera av informanterna beskriver att särskolans personal är i behov av fortbildning och att de oftast får detta behovet tillgodosett.
Vägledarna betonar även vikten av kollegialt lärande. Hanna berättar att hon saknar en vägledarkollega i särskolan och uttrycker att hon önskar att ha någon som är insatt om vägledning i särskola att bolla med. Vägledarna beskriver att de oftast är ensamma i sitt uppdrag och att lärandet begränsas av detta.
Jag behöver verkligen skaffa mig ett nätverk, för jag förstår ju att de som bara jobbar med särskolan måste ha ett helt annat metodmaterial och helt annat sätt att arbeta /../ tips och råd och utbyte. Alltså metod (Maja).
5.3 Särskolans praktik
Nedan redovisas delar av vägledarnas praktik. Empirin är sorterad enligt tre teman: Relation för bättre vägledning, Kompensatorisk vägledning och Makten över valet. Valda teman är skapade efter framträdande faktorer i vägledarnas beskrivning av hur de arbetar samt upplever att arbeta som vägledare i särskolan. Valet av framträdande faktorer utmärks av de faktorer som upplevs som en diskrepans mellan vägledningens ideal och praktik.
5.3.1 Relationer för bättre vägledning
Samtliga vägledare pratar om vikten av att skapa relationer med eleverna i särskolan. Utan en relation och ett förtroende blir det svårt att nå eleven och därmed problematiskt att bedriva vägledning. Vendela beskriver att för att komma till ett samtal krävs det att hon arbetar för att få ett förtroende av eleven. Framför allt med elever med en
neuropsykiatrisk funktionsnedsättning eller autism. Hon kan inte bara säga hej, nu ska vi prata utan ibland kan det ta ett år innan hon får det förtroendet. För att skapa relationer berättar vägledarna att de bland annat hälsar på under lektionerna, finns i korridorerna och pratar lite allmänt, äter frukost och lunch tillsammans och samtalar i bilen eller på promenaden på väg till APL-besök. Hanna förklarar att “Ibland får man hacka lite gurka
och prata vid sidan av varandra, att hur kommer det sig att du tänker så och varför är det så där”. Vägledarna beskriver att under tiden de bygger relationer så blir det många
spontana samtal, där de samlar på sig insikter och information om eleverna. I vissa fall så ersätter dessa samtal det enskilda samtalet. Några av vägledare har som mål att sitta ner och ha ett enskilt samtal, då blir relationsbyggandet och det spontana samtalet medlet för att nå målet.
De är ett led i en process. För att de här spontana samtalen är ju jätteviktiga för att bygga förtroendet. Sedan är ju att få till det här vägledningssamtalet, det är ju viktigt på sitt sätt för att hitta det här intresset. Att hitta kärnan för att komma fram till nästa steg. Vilka vägar ska vi ta (Vendela).
Vägledarna har olika sorters upplevelser av relationsskapandet beroende på hur deras förutsättningar ser ut. Maja upplever svårigheter att bygga relationer med eleverna som en konsekvens av att det inte fanns någon tradition att vägleda särskoleeleverna innan hon började arbeta på skolan. Hon beskriver att de elever hon borde träffa mest, träffar hon därmed minst.
Visst har de sett mig när jag har gått till matsalen och så, men jag har ju inte kommit in i klassrummet. Så det blir knepigt. Jag tror att samtalet bygger på relationer och ännu mer med den elevgruppen (Maja).
Vendela däremot har arbetat i några år som vägledare på särskolan och varit med att bygga upp en fungerande vägledningsstruktur. Tack vare detta så har hon fått möjlighet att följa och bygga en relation med eleverna. Nu ser hon resultatet av arbetet och kan berätta många framgångshistorier, vilket ger henne energi att fortsätta. Vendela säger “det är ju
lite egoboost också för jag vill ju faktiskt lyckas med någonting. Även om det har tagit två, tre år, men det lyckades och det känns så himla bra! “.
5.3.2 Kompensatoriska samtal
Vägledarna betonar vikten av att kompensera för, syn-, hörsel-, minne- och koncentrationssvårigheter i vägledningsarbetet med eleven i särskola. De beskriver att det handlar om att anpassa och förtydliga. Samtliga vägledare berättar att det sällan eleven
som har ett specifikt syfte med vägledningssamtalet, istället är det vägledaren som styr och ansvarar för syftet. Alla vägledare berättar att de ritpratar och att de använder sig av bilder, vilket är ett sätt att arbeta kompensatoriskt. Förutom att ritprata så beskriver vägledarna att de anpassar tiden på samtalet efter koncentrationsförmågan. Det kan handla om att prata i några minuter, till att prata i flera timmar. Vanja berättar att det är svårt att berätta ramar och tidsaspekter, för vissa elever blir det bara stressande. Vanjas inställning är “Kom hit och sitt, vill du prata i en timma så gör vi det, vill du inte det så
gör vi inte det. Jag är där för dig och då sitter vi och pratar då”. Ett annat sätt att
kompensera för eleven att visa. Att åka på studiebesök och praktikbesök ger eleven en bild, men också en känsla som vägledare senare kan återkoppla till och processa tillsammans med eleven. Ibland handlar det om att visa samma sak flera gånger för att eleven ska få möjlighet att ta in och känna efter. Vendela betonar att det är vägledarens ansvar att hålla i syftet och säkerställa att eleven har fått med sig tillräckligt med information för att göra ett medvetet val. Ofta handlar det även om att vara ett stöd för eleven. Vendela säger “Ofta handlar det om en otrygghet också, så att visa att jag följer
med dig, jag blir din trygghet. Vi gör detta tillsammans.” Samtliga vägledare anser att de
inte väljer bort några metoder eller verktyg utan de väljer det som passar bäst just då. Vanja säger “jag tänker nog inte på att jag väljer bort utan jag tänker att jag väljer det
här just nu för att det är det som passar bäst just nu.” Maja menar att när hon styr samtalet
och ställer tex ledande frågor för att det är nödvändigt, det är en anpassning för eleverna. Hon menar att det skaver inte lika mycket när hon gör det på särskolan som på grundskolan “...för det får vi ju inte. Vi får vi ju inte ställa sådana frågor enligt
utbildningen”. Samtidigt så beskriver hon att det är helt nytt att vägleda dessa elever och
att hon saknar specifik kunskap för att möta dessa eleverna.
Hanna förklarar att det är viktigt att reflektera över sitt arbete för att skapa förståelse och motivation för sina metodval.
Man får ibland påminna sig om, varför förklarar jag det här för 73 gången? Aha, det är en elev på särskolan och hur gammal är den kognitivt? Aha, det är en åttaåring jag har vid min sida. Ja men då tar vi det en gång till och så ritar vi (Hanna).
Även Malin beskriver hur utmaningen med att hitta ett sätt att kompensera för elevens funktionsnedsättningar skapar reflektion hos henne. Hon har arbetat många år som vägledare i särskolan, men beskriver att hon fortfarande blir lurad av att hon tror att eleven förstår och hänger med för sedan att märka att så inte är fallet.
Du har en elev som pratar med dig, reflekterar. Men skulle du kolla tio minuter efter samtalet om vad ni pratade om så inte en susning. Och då har dom ändå suttit och svarat dig, fast dom vet egentligen inte vad vi har pratat om (Malin).
5.3.3 Makten över valet
Vägledarna beskriver att vägledningsarbetet på särskolan innebär samarbete med många olika aktörer kring elevens framtid. Elevens föräldrar, pedagoger och kurator är inblandade, men även aktörer som LSS, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Samtliga vägledare betonar att det är många som vill komma med åsikter och vara med och styra elevens val. Fanny beskriver en arbetsform där hon upplever att “alla har
verkligen en synpunkt på vad de tycker är bäst för den här eleven och det kan vara lärare, assistenter, föräldrar, LSS, många olika myndigheter”.
Informanterna upplever en diskrepans mellan vägledningens ideal som handlar om individens egen makt och särskolans begränsade valfrihet samt svårigheter med att vidga perspektiven för eleven. Upplevelsen av diskrepansen är olika hos informanterna. Maja upplever en diskrepans då eleverna har många fler yttre faktorer som påverkar och bestämmer var och vilket program som eleven får gå jämfört med elever i ordinarie grundskola. Maja berättar att hon arbetar för att påverka rutiner och faktorer för att underlätta för eleverna och vägledningsarbetet.
Det skaver ju att man inte kan visa hela paletten, men det är ju förutsättningarna som gör det. Det klart att det är ju klart att jag önskar att de kunde välja på alltihopa. Men eftersom läget är som det är så känner jag mig inte futtig mot dom eleverna för det ligger på ett annat plan (Maja).
Fanny däremot beskriver en upplevelse av en diskrepans som påverkar henne. Fanny säger att hon har svårt att få det till elevens val och beskriver en arbetsform där hon upplever att många har synpunkter på vad som är bäst för eleven. Fanny beskriver här en sorts grupptryck där hon upplever att hon påverkas av andra och släpper en del av vägledningsidealet. Egentligen vill hon skapa ökad valkompetens och att låta eleven välja själv.
På nåt vis är det väl att jag känner att jag inte jobbar...att jag inte jobbar på..hm..att säkerställer jag verkligen att detta är elevens val? Eller är detta vad lärarna tycker eller vad föräldrarna tycker eller vad jag tycker. Alltså till och med vad jag tycker (Fanny).
5.4 Konsekvens av upplevd praktik
Vägledarna beskriver olika reaktioner och känslor av sin upplevda praktik och sin egen utveckling. De uttrycker på olika sätt hur de hanterar sina reaktioner och visar spännvidden mellan olika upplevelser av praktiken på särskolan. Denna spännvidd finns både i jämförelser mellan informanterna och i deras egen förhandling med sig själva.
5.4.1 Aktiva val och nytt ideal
Några av vägledarna beskriver att de har utvecklat ett eget vägledarideal med en positiv känsla. De är medvetna om att de har gjort ett aktivt val och anpassat arbetssättet efter målgruppen.
Väljer man att jobba på särskolan så väljer man ju att jobba på det här sättet. Det jag väljer bort, ja det är kanske min ursprungliga idealbild av vägledningen är. Men jag personligen känner inte att jag väljer bort någonting (Vendela).
Vägledarna berättar att vinsterna med att ha landat i hur de ska arbeta i särskolan, deras nya ideal, är många. Vendela säger “det påverkar ju mig genom att jag får ett mer lugn i
min vägledarroll”. Hon betonar att för henne är det lite av en drivkraft att hitta alternativa
vägar för de här eleverna. Även Hanna upplever att utmaningarna i särskolan ger henne motivation, hon säger “mitt ideal får ju bli att utifrån de här begränsade möjligheterna
som de här eleverna har, hjälpa dem att hitta en väg där dom blir nöjda”.
Det finns flera exempel i intervjun på vägledaren som multiinstrumentalist, en person som har olika verktyg där vägledaren själv är viktig. Hanna vill och tycker att det är viktigt att använda sig själv som verktyg/instrument, “jag får va den jag va”.
5.4.2 Provar och söker
Vägledarna betonar att arbetet på särskolan är speciellt och att de utforskar sin praktik hela tiden. Hanna berättar att hennes idealbild är att hon vill arbeta mer och närmare med eleverna. Hon uttrycker även en känsla av kompetensbrist och en frustration över elevernas maktlöshet i olika situationer. Hennes reflektion uttrycks i ord som “hela tiden brottas med” och “kämpa på”. Hon avslutar med att säga “det är inte roligt alla dagar,
men det är mitt driv. Jag vill inte jobba med något annat”. Malin berättar att det viktigt
verksamhet eller LSS, men hon tycker att det är svårt när hon ser att det inte blir bra för eleven för de har ju en relation. Malin menar att “då skaver det. När man ser att det inte
riktigt landar rätt, det skaver ju”.
Informanterna söker efter större tydlighet i sin praktik, vilket ökar känslan av professionalitet. Otydlighet och begränsad valfrihet är negativt och Maja önskar att hon kunde vara tydligare mot eleven och menar att hon känner sig falsk när hon vägleder som att eleven har många alternativ. Fanny pratar om sin yrkesroll och beskriver en professionell resa. Hon säger “jag jobbar just nu på att ta tillbaka vägledningen, så jag
är i en såndär process med mig själv att ta tillbaka vägledningen”. Det kan, enligt Fanny,
vara svårt att jobba mot den ideala vägledningen, men “kan man ta ett litet myrsteg hela
tiden så kan man ju”. Vägledning består av många delar men Fanny är uttrycker att den
kan formas mot ett ideal. Hon menar att “kan man börja jobba med lite så tänker jag att
det blir ringar på vattnet av att ha börjat med nåt”.
5.5 Sammanfattning av resultat
Vägledarna har en gemensam bild av vägledningens ideal, vilken till stor del är formad av studie- och yrkesvägledarutbildningen. Den normativa bilden av elever som beskrivs under utbildning och i allmänna råd, och vägledarna anser att den inte bygger på särskolans elever. I särskolans praktik arbetar vägledarna med att bygga relationer med eleverna. De har olika upplevelser av relationsskapandet beroende på hur deras förutsättningar och tillgång till eleverna ser ut. Relationsbyggandet är ett led i en process som möjliggör för ett vägledningssamtal och ibland även ersätter det enskilda vägledningssamtalet. Viktiga förutsättningar för vägledarna är att vägledningen ses som en process, där vägledarna har möjlighet till att kontinuerlig träffa eleverna. Vägledarna i särskolan beskriver att de behöver kompensera för elevernas funktionsnedsättningar såsom syn, hörsel, minne och koncentrationssvårigheter. De betonar att de ansvara för att hålla i syfte och bidra med stöd och motivation. Vägledarna upplever det naturligt att kompensera och känner inte att de väljer bort, utan att de anpassar. De anser att deras arbetet i gynnas av stöd från chefer och kollegor. Särskolans speciella villkor gör att vägledarna behöver skapa nätverk och de önskar möjlighet till kontinuerligt lärande. Att arbeta som vägledare i särskolan innebär att arbeta i ett sammanhang där det är många aktörer som är med och styr åt eleven. Vägledarna hanterar sina reaktioner och känslor av upplevd praktik på olika sätt. Om vägledaren formar ett ideal som fungerar i särskolans
praktik kan hon uppleva inspiration och större glädje i arbetet. Vägledare som är i en process där de söker och arbetar för att forma ett nytt ideal kan stundtals uppleva självtvivel och frustration. De vägledare som deltagit i denna studie är aktiva och nyskapande samtidigt som de är sökande och prövande. De visar olika stor fördelning mellan dessa egenskaper, fördelningen mellan aktivitet och sökande påverkas av vägledarnas olika sammanhang och situationer.
6. Analys
Syftet för studien är att undersöka hur man kan förstå hur studie- och yrkesvägledare upprätthåller sin professionalitet i arbetet på särskolan. För att besvara syftet har vi ställt följande forskningsfråga: Hur kan studie- och yrkesvägledarens arbete i särskolan förstås med avseende på den förhandling som sker mellan ideal och praktik?
För att besvara syfte och frågeställning har vi processat undersökningens empiri. I informanternas svar har vi sökt efter diskrepanser som kan visa på deras förhandling mellan ideal och praktik. Dessa diskrepanser analyseras enligt följande mönster: analytiska poänger följs av empiri för att sedan kommenteras tillsammans med stöd av tidigare forskning samt vald teori.
6.1 Vägledningens ideal
Föreliggande undersökning visar att det finns ett ideal för vägledning och att den påverkar vägledarna i särskolan. Vi förstår och tolkar detta uttryckta ideal som en idealtyp i weberiansk mening. Detta betyder att beskrivningen av ett ideal bygger på en föreställning eller en tanke om det typiska. Idealtyp kan även vara en beskrivning av ett socialt fenomen i dess renodlade form. I vägledningens kontext blir således idealtypen en beskrivning av en vägledare i en utpräglad form, en professionell som genomför vägledning “by the book”. Under samtalen med undersökningens informanter formas således en idé eller en bild av en typisk studie- och yrkesvägledare som har möjlighet att genomföra typisk vägledning. Samtliga informanter beskriver olika kunskaper, till exempel samtalsmetodik från utbildningen, samt att elevers delaktighet och ansvar är avgörande för att vägledningen ska bli framgångsrik. Dessa kunskaper har de fått via kurslitteratur och övningar från utbildningen. Undervisning på studie- och yrkesvägledarutbildningen skapar en norm för vägledning som studenter bär med sig in i sina yrkeskarriärer. Vendela, Maja och Vanja uppger att vid examen finns en “drömbild” om vägledning som är svår att nå, dessutom upplevs stora förväntningar från omgivningen att studie- och yrkesvägledare ska vara duktiga problemlösare. Vägledarna upplever att denna normativa bild av professionen är svår att finna, Vendela säger “det
andra informanterna betonar att det tar tid att förstå och lära sig vägledning på särskolan då denna kunskap inte specifikt erbjuds under studie- och yrkesvägledarutbildningen. Flera informanter i undersökningen resonerar även om sina upplevelser av att vägledningsidealet inte är utformat och anpassat till elever på särskolan, att de personer och normer som utformar och påverkar idealet inte har kunskap eller insikt om särskolans målgrupp.
R
edovisad empiri visar fragment av vägledningens idealtyp vilket innebär att vägledarna i undersökningen har skapat en ideal form för vägledning, medvetet eller omedvetet. Idealtyp bygger på en tanke eller en föreställning om det typiska (Nationalencyklopedin del 9, 340). Den är även en beskrivning av ett fenomen i en renodlad eller ideal form. Informanterna uppvisar en känsla av att idealtypen finns och att den formas främst under utbildningen. Ett medvetet eller omedvetet ideal påverkar vägledare efter examen och fortsätter att påverka under vägledarens yrkeskarriär.Forsknings studier beskriver studenter som går in i arbetslivet med orealistiska förväntningar, vilket bidrar till självtvivel under studie- och yrkesvägledarnas karriärer. Ökad erfarenhet, framgång och erkännande bygger upp studie- och yrkesvägledarens självförtroende och minskar självtvivel (Moss, Gibson & Dollarhide 2014, 10). Informanterna beskriver att det är jobbigt att det tar så lång tid att komma in i särskolans praktik. Studie- och yrkesvägledningen har förhållandevis låg autonomi och är en tvärvetenskaplig semiprofession (Brante 2009, 30). Styrning från flera håll och varierande vetenskaplig grund skapar en identitetsförvirring hos studie- och yrkesvägledare då de startar sin karriär. Tidigare forskning visar att detta är naturligt, så som det ska vara men denna insikt saknas hos studenter och “nya” studie- och yrkesvägledare på särskolan. Forskning visar att en tydlig identitetsutveckling för studie- och yrkesvägledare är fördelaktig, det motverkar känslor av förvirring och osäkerhet (Prosek & Hurt 2014, 2). Upplevda förväntningar från utbildningen, styrdokument och etisk vägledning påverkar studie- och yrkesvägledare och formar deras ideal. Ideal är en del av de normer som styr professionellas handlingar (se figur 1). En av anledningarna till att det tar tid att utveckla en professionell yrkesidentitet, utifrån teorin om professionell handling, är bland annat att utbildningen styr normen (N) men den norm som behövs för att handla (H) rätt för särskolans praktik saknas hos vissa vägledare. Detta beskriver Vendela då hon reflekterar över sitt ideal “när man kommer ut och jobbar lite
