Hälsa och samhälle
SEXUELL GROOMING
LAGSTIFTNING, PREVENTION SAMT
FORSKNING
ELIN LARSSON
SEXUELL GROOMING
LAGSTIFTNING, PREVENTION SAMT
FORSKNING
ELIN LARSSON
PERNILLA KARLSJÖ
SEXUAL GROOMING
LEGISLATION, PREVENTION AND RESEARCH
ELIN LARSSON
PERNILLA KARLSJÖ
Larsson, M. Elin & Karlsjö, C. Pernilla. Sexuell grooming. Lagstiftning, prevention samt forskning. Examensarbete i kriminologi, 15 hp. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, Kriminologiska Institutionen, 2012.
Grooming innebär att en vuxen söker kontakt med ett barn, under 15 år, i syftet att få till stånd en sexuell kontakt med barnet. Detta är sedan 1 juli 2009 ett lagbrott. Det finns ytterst lite forskning i Sverige om grooming och ännu ingen utvärdering om hur svensk lagstiftning fungerar i praktiken.
Vårt syfte med uppsatsen är att belysa nuvarande kunskapsläge i Sverige. Vi har valt att jämföra lagstiftningen i Sverige och Storbritannien, hur de båda länderna arbetar mot grooming och om rutinaktivitetsteorin samt teorin om rationella val kan förklara hur grooming kan ske. I vår studie har vi kommit fram till att
Storbritannien har ett mer aktivt sätt att arbeta preventivt mot brottet än i Sverige. Vidare är att Storbritanniens lagstiftning ger brittisk polis större möjlighet att avslöja och ingripa mot groomare.
Nyckelord: grooming, groomingprocessen, rutinaktivitetsteorin, space transition
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INTRODUKTION 4
1.1. Definitioner 4
2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 5
3. METOD 6
3.1. Avgränsning 6
3.2. Reliabilitet och validitet 6
3.3. Litteratur- och källsökning 6
3.4. Etiskt övervägande 7
4. BEGREPPET GROOMING OCH GROOMINGPROCESSEN 8
4.1. Begreppet grooming 8
4.2. Groomingprocessen 9
5. GROOMING I VERKLIGHETEN 11
5.1. Fallet Alexandramannen 11
5.2. Fallet Patrick Green 12
5.3. Fallen i Milton Keynes 12
5.4. Fallet i Crewe 12
6. TEORIER 14
6.1. Rutinaktivitetsteorin 14
6.2. Teorin om rationella val 15
6.3. Space Transition Theory 15
7. TIDIGARE FORSKNING 17 7.1. Sverige 17 7.2. Storbritannien 18 8. LAGSTIFTNING 20 8.1. Sveriges 20 8.2. Storbritanniens 20 9. PREVENTION 22 9.1. Sverige 22 9.2. Storbritannien 23 10. STATISTIK 26 10.1 Läget i Sverige 26 10.2 Läget i Storbritannien 27 11. RESULTAT 28 12. DISKUSSION 30 13. REFERENSER 33
1. INTRODUKTION
Grooming – vuxnas sexuella kontakter med barn – är ett i många fall osynligt brott. Förövaren kommer med exempelvis datorns hjälp in i barnets hem eller till deras skola, platser där barnet borde vara skyddat och tryggt. Det är också just detta, anonymiteten förövaren kan ha, som gör det svårt att bekämpa brottet. Barn har genom alla tider varnats för ”fula gubbar”. Problemet är att de ”fula gubbarna” numera även kan finnas på Internet under namn som t ex Lisa 11, och de behöver inte vara just ”fula gubbar”. Det kan vara vem som helst; framförallt män, men även kvinnor, i varierande åldrar, välutbildade och med egna barn. De kan logga in på chatforum som intresserar barn, använda sig av ett alias och blir vän med barnet bland annat genom att låtsas dela samma intressen. Syftet är att skapa en relation till barnet där det senare blir lättare att avslöja sin riktiga
identitet då förtroende redan finns. I andra fall kan förövaren vara helt öppen med sitt namn och sin ålder och då bli en vuxen kompis som förstår och lyssnar på barnet, allt i syftet att sedan utnyttja barnet sexuellt.
Grooming är sedan 1 juli 2009 ett brott som regleras i Brottsbalken 6 kap10 a §. Lagen innebär att om en vuxen kontaktar ett barn under femton år i sexuella syften och vidtar åtgärder för att ett möte med barnet ska kunna ske, kan den vuxne dömas för grooming. Åtgärder kan vara sådana som att köpa tågbiljett, bussbiljett och/eller boka hotellrum. Det är en relativt ny lagstiftning som syftar till att skydda barn under 15 år från sexuella övergrepp av vuxna.
I april 2010 publicerade SamO-Kut Nord
(Samverkansområde-Kriminalunderrättelsetjänsen Nord) ”Grooming online – En kartläggning av vuxnas kontakter med barn i sexuellt syfte under 2009” (Melin, 2010). En anledning till att kartläggningen gjordes var att ” I början av 2010 framfördes kritik mot den nya lagen för att den inte var tillräckligt skarp och att antalet anmälningar var få.” (Melin, 2010, s 3).
Vi ska nedan jämföra och diskutera två länders, Sveriges och Storbritanniens, sätt att handskas med fenomenet grooming. Vi berättar om likheter och skillnader i både lagar, prevention och vad resultatet av detta blir, samt resonerar vi kring eventuella utvecklingar och vidare forskning inom ämnet.
1.1 Definitioner
Grooming – I detta fall förförelse av barn via internet.
Mannen – Menas oftast gärningsmannen. Anledningen till att vi valt att skriva just mannen i stället för mannen/kvinnan eller han/hon är att forskningen visar på att
de flesta förövare är män (Shannon, 2007; Shannon, 2008; DS 2007:13).
Kriminell karriär – När en individ under en period börjat, varit delaktig i, och
2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Grooming är ett relativt outforskat ämne i Sverige. Vårt syfte med
undersökningen är att ta reda på hur kunskapsläget om grooming är i Sverige. Vi har valt att även titta på Storbritanniens arbete och lagstiftning eftersom de båda länderna är relativt lika i kultur och uppbyggnad, samt att Sverige använde Storbritannien som förebild när vi skulle ta fram en egen lagstiftning. Frågorna vi vill ha besvarade är följande:
Vilken tidigare forskning finns det i Sverige respektive Storbritannien?
Hur ser Svensk lagstiftning ut jämfört med Storbritanniens vad gäller grooming?
Hur arbetar Sverige och Storbritannien mot grooming, vilken prevention finns?
Kan rutinaktivitetsteorin tillämpas i det preventiva arbetet mot grooming?
Kan teorin om rationella val tillämpas i det preventiva arbetet mot grooming?
3. METOD
I uppsatsens lite tidigare skede hade vi valt att göra en kombinerad intervju- och litteraturstudie. Detta blev tyvärr ogenomförbart eftersom vi inte fick tag på ett tillräckligt stort antal respondenter och vi fick därmed tänka om vårt upplägg. Vidare valde vi då att genomföra endast en litteraturstudie.
3.1 Avgränsning
Avgränsningen ligger i att vi valt att endast undersöka lagarna och preventionen i Sverige och Storbritannien. Vi hade kunnat utöka uppsatsen med intervjuer med unga som råkat ut för grooming, studie på vilka vuxna som tar kontakt med barn i sexuellt syfte med mera, men vi anser att detta hade blivit alldeles för omfattande för att både få plats med och hinna med på den tiden vi blivit tilldelade.
3.2 Reliabilitet och validitet
Reliabilitet förklaras ungefär som tillförlitlighet; Hur många gånger
undersökningen än upprepas ska resultatet bli detsamma om hög reliabilitet finns (Malterud, 2009; Eliasson, 2006). Med en litteraturstudie kan detta vara något svårt att uppnå bland annat eftersom åsikter och resultat kan tolkas olika beroende på läsaren. Förutom detta tillkommer hela tiden ny forskning, vilket påverkar mängden litteratur som finns att studera. Det är därför viktigt att notera och definiera vad som eftersöks när studien påbörjas samt innan texten börjar studeras och analyseras (Malterud, 2009).
Vår studie har en relativt hög reliabilitet på så vis att vi har definierat vårt koncept noggrant, men eftersom det inte finns någon större mängd svensk forskning om grooming finns det heller inte mycket information att studera. Om mängden vetenskaplig forskning utökas, eller exempelvis om lagstiftningen förändras, kommer det inte att bli möjligt att replikera vår studie och få samma resultat som vi fått. Därför minskar tyvärr reliabiliteten något.
Validitet handlar om mätningen verkligen mäter det den var tänkt (Malterud, 2009; Eliasson, 2006). Eftersom vi i vår uppsats vill jämföra de lagar och den preventionen som finns i de respektive länderna har vi valt endast den litteratur som är relevant, alltså den litteratur som förklarar och beskriver det vi vill undersöka. Vi anser att uppsatsen endast diskuterar de frågeställningar och det syfte den är tänkt att diskutera och vi går inte i någon större grad utanför våra egna satta arbetsramar.
3.3 Litteratur- och källsökning
Uppsatsens innehåll är baserat på ett antal artiklar, främst engelskspråkiga, men även flertalet böcker. Det är inte allt av vårt material som är vetenskapligt grundat, men när så inte är fallet påpekar vi att det är en av många åsikter och teorier som finns och inte något empiriskt beprövat.
Trots ett relativt avgränsat ämne har det funnits vissa svårigheter med att söka information till uppsatsen. Förutom betydelsen kontakt med barn i sexuellt syfte, vilket vi behandlar i vår uppsats, så innebär ordet grooming på svenska även,
ungefärligt översatt från engelskan, skönhetsvård. Alltså har vi i många fall i stället fått använda oss av ord och meningar såsom kontakt med barn i sexuellt
syfte, child grooming, internet grooming, child grooming on internet med flera.
Våra sökord har i sin tur många gånger gett upphov till stora mängder data där det har varit svårt att få en överblick på vad som varit relevant och inte. Undantag från detta är när vi har använt sökord som rutinaktivitetsteorin, routine activity
theory, space transition och rational choice theory. Den information vi fått fram
då har vi använd för att på ett bra sätt kunna beskriva de kriminologiska teorierna och på vilket vis de kan förklara grooming.
Våra engelska sökord har även resulterat i träffar från varierande länder, till exempel USA och Kanada, vilket vi har varit tvungna att sålla bort som
irrelevanta fakta. Detta eftersom vi endast valt att avgränsa oss till Sverige och Storbritannien. Viss övergripande litteratur från länder bortom vårt
avgränsningsområde har ändå kunnat användas. Framför allt gäller det litteratur som handlar om de olika kriminologiska teorier vi har använt oss av, teorier som kan förklara hur grooming kan ske och hur man bäst ska kunna förebygga det. Databaser vi har sökt i är, för den engelskspråkiga litteraturen, framför allt PsycINFO och ProQuest. Viss sökning har även gjorts i GoogleScholar för att få en inblick i ett större antal databaser samtidigt, för att sedan gå vidare och leta efter specifika artiklar och andra texter i vetenskapligt grundade databaser. Den svenska litteraturen har vi framförallt hittat genom Brottsförebyggande Rådets hemsida. Det är nämligen de som till största del forskat i ämnet grooming. Även material från Sveriges polis har använts i studien. Annan litteratur i bokform vi har använt oss av hittades genom Malmö Högskolas bibliotekskatalog eller http://libris.kb.se/, som är en databas över alla Sveriges bibliotek.
3.4 Etiskt övervägande
I vår uppsats nämner vi några personer som anmälts och arresterats för det som nu kallas för grooming. Vi övervägde om vi skulle nämna dessa vid deras riktiga namn och vi valde att göra detta på flera grunder. Vad gäller ”Alexandramannen” refererar vi bland annat till tingsrättsdomen mot honom, vilken är en offentlig handling där han namnges. Vidare finns boken ”Alexandramannen”, en skönlitterär bok skriven av Katia Wagner (2008), där han också nämns vid sitt rätta namn. Dessutom är ”Alexandramannen” numera utvisad ur Sverige och lär inte kunna lida skada av att han namnges i vår uppsats.
Liknande orsaker ligger som grund till att vi valde att uppge även Patrick Green vid namn. Även han nämns i flertalet rapporter och artiklar, bland annat ”Online grooming and UK law” (childnet-int, 2001).
4. BEGREPPET GROOMING OCH
GROOMINGPROCESSEN
För att göra uppsatsen förståelig för läsaren anser vi att begreppet grooming måste klargöras. Samt, vilket vi förklarar senare i uppsatsen, eftersom många inte vet hur grooming ter sig har vi också valt att beskriva hur groomingprocessen går till.
4.1 Begreppet grooming
Grooming är ett begrepp som används för att beskriva vuxnas förförelse av barn via internet för den vuxnes egna sexuella syften. Nationalencyklopedin förklarar grooming på följande sätt:
1. grooming, vardaglig benämning på brottet kontakt med barn i sexuellt syfte (ne.se).
2. kontakt med barn i sexuellt syfte, kontakt med barn i sexuellt syfte, gromning, grooming, nätförförelse, sexualbrott: straffbestämmelse som rör kontakter med barn via t.ex. Internet (nätförförelse), vilka riskerar att leda till sexuella övergrepp vid ett fysiskt sammanträffande med barnet (ne.se).
3. gromning, vardaglig benämning på brottet kontakt med barn i sexuellt syfte. engelska grooming 'skötsel', 'träning', 'förberedelse', 'trimning'), vardaglig benämning (ne.se).
På engelska definieras grooming, enligt Oxford Dictionaries, följande:
1 brush and clean the coat of (a horse, dog, or other animal):
the horses were groomed and taken to shows
(of an animal) clean the fur or skin of (itself or another animal): their main preoccupation is licking and grooming themselves
(often as adjective groomed) give a neat and tidy appearance to (someone):
[with submodifier]:
a beautifully groomed woman
(as noun grooming)
she pays great attention to grooming and clothes
look after (a lawn, ski slope, or other surface):
groom your lawn—keep the grass cut
2 prepare or train (someone) for a particular purpose or activity:
(of a paedophile) prepare (a child) for a meeting, especially via an Internet chat room, with the intention of committing a sexual offence.
När man jämför Nationalencyklopedins och Oxford Dictionaries definitioner av ordet grooming ser man att i Sverige har man bara tagit över den del som behandlar kontakt med barn i sexuellt syfte.
4.2 Groomingprocessen
Förövaren, i de flesta fall män (Shannon, 2007; Shannon, 2008; Ds 2007:13), tar kontakt med barn via olika internetforum där barn är aktiva. Det kan vara olika spelsidor där spelarna kan möta människor de inte känner och bli vän med dem. Har spelet en chattfunktion är det lätt för deltagarna att skicka meddelanden till varandra och för en groomare är det ett ypperligt tillfälle att lära känna ett barn tack vare internets anonymitet. Det är lätt för honom att utge sig för att vara en jämnårig spelare och sedan börja förföra barnet.
När brottsförebyggande rådet genomförde sin undersökning var Lunarstorm det forum som var mest populärt för barn och ungdomar att umgås på (Shannon, 2007; Ds 2007:13). Dock drar öppna forum inte bara till sig barn och ungdomar utan även vuxna som vill ta kontakt med barn i sexuella syften.
Förövarna har olika metoder och tillvägagångssätt för att uppnå sina syften med kontakten. Den vanligaste är att mannen tar kontakt med barnet och försöker bli dess vuxne vän som delar barnets intressen och visar förståelse för barnets situation i de fall barnet uppgett problem det anser sig ha. Mannen kan beskriva problem som han själv har haft, sanna eller påhittade, och dela sina erfarenheter med barnet och därmed skapa en relation (DS 2007:13).
När en vänskapsrelation upprättats känns inte längre den vuxne som en främling och alla varningar om farorna med att lämna ut telefonnummer eller att möta någon man träffat på internet känns inte längre aktuella (Ds 2007:13).”När sedan ett sammanträffande sker i verkliga livet är barnet i många fall så känslomässigt bundet till den vuxne att hon eller han själv upplever sin medverkan som
frivillig.” (Ds 2007:13, s 32).
En annan metod för att få till stånd en träff med barnet är att utlova modelljobb. Förövaren kommenterar foton av barnet som barnet har lagt ut på internet i smickrande ordalag. Han kan utge sig för att vara professionell fotograf och erbjuda barnet en chans att tjäna pengar på modelljobb (Shannon, 2007). När gärningsmannen sedan träffar barnet för att fotografera det kan han vidröra barnet sexuellt med förklaringen att han ska rätta till barnets pose.
Ett tredje sätt att förmå barnet att träffa förövaren är att erbjuda det betalning för sexuella tjänster. Sexuella tjänster behöver inte bara vara det som sker vid ett möte. Det kan även vara att genom att utlova betalning förmå barnet att skicka avklädda bilder på sig eller att posera framför sin webbkamera (DS 2007:13). Betalningen behöver inte vara i pengar. Det kan vara påfyllning av barnets
kontantkort till dess mobiltelefon, att köpa saker till det i olika on-linespel samt att erbjuda sig att köpa ut alkohol till barnet. Det är inte alltid som betalning varit
förutbestämt. I många fall är det bara ett sätt för mannen att få barnet att fortsätta träffa honom efter att han utnyttjat det sexuellt (DS 2007:13).
För att illustrera hur processen går till kommer vi att i följande kapitel ge exempel på fall ur verkligheten, både från Sverige och Storbritannien, där barn har blivit utsatta för grooming.
5. GROOMING I VERKLIGHETEN
Det finns ett visst antal fall, i både Sverige och Storbritannien, som gjort att länderna uppmärksammat problemet grooming. I Sverige är det en man, som i media kallades för Alexandramannen, som förfört, utnyttjat sexuellt och våldtagit ett tiotal flickor. Storbritanniens mest uppmärksammade fall handlar om Patrick Green, Milton Keynes och Crewe, där män över 30 år tagit sexuell kontakt med minderåriga flickor.
5.1 Fallet Alexandramannen
Ett av de mest uppmärksammade fallen i Sverige när det gäller internet-grooming är det om den så kallade ”Alexandramannen”. ”Alexandramannen” var en man vid namn Atheer Al Suhairy som invandrade till Sverige som artonåring. Han använde sig av alla de ovan nämnda metoderna för att etablera en kontakt med barn i syfte att kunna utnyttja dem sexuellt.
Al Suhairy utgav sig för att vara en kvinna vid namn Alexandra cirka tjugofem år gammal. I egenskap av Alexandra tog han kontakt med flickor på olika
internetforum, företrädelsevis Lunarstorm som var mycket populärt då. Som Alexandra lyckades han bli vän med flickorna genom att visa förståelse för dem, vara en ung vuxen som intresserade sig för dem och uppmuntra dem för att skapa en relation som senare skulle leda till sexuella kontakter. Han hade förmågan att anpassa sitt språk efter flickornas för att på bästa sätt kunna grooma, förföra, dem. När en kontakt med en flicka hade etablerats fortsatte chattkonversationen på MSN Messenger på ”Alexandras” initiativ. ”Alexandra” lyckades få flickorna att utföra sexuella handlingar via internet, till exempel att skicka bilder på sig och posera framför webbkamera. ”Alexandra” ställde även frågor om flickornas sexuella preferenser och vilka sexuella handlingar de skulle kunna tänka sig att utföra. Dessa frågor skulle med största sannolikhet inte skulle ha besvarats om flickorna hade vetat att frågeställaren var en man.
Vidare har ”Alexandra” utgett sig för att ha en eskortfirma och övertalat flickor att mot betalning träffa ”hennes” bästa kund, vilket visade sig vara Atheer Al
Suhairy. När flickorna sedan träffade honom i verkliga livet, utnyttjade han dem sexuellt. ”Betalning har erbjudits ske kontant, genom påfyllning av kontantkort till mobiltelefon och med ecstasy” (Mål nummer B 1629-05, s. 18)
Den yngsta flicka han förgrep sig på var tolv år. I de flesta fallen var flickorna fjorton.
Informationen om Atheer Al Suhairy är enligt åklagarens sakframställning i tingsrätten, vilket redovisas i domen för mål nummer B 1629-05.
Rättegången mot Atheer Al Suhairy omfattade 56 åtalspunkter och 58 målsägande. Domen mot honom blev 11 års fängelse och, efter avtjänat fängelsestraff, även utvisning.
5.2 Fallet Patrick Green
Det fall av grooming som framför allt bidrog till Storbritanniens nuvarande lag handlar om Patrick Green och en 12 år gammal flicka. Patrick Green var till synes en helt vanlig man, 33 år gammal och anställd på ett exportföretag (childnet-int, 2001). Men en hemlighet han hade var en lust efter yngre flickor och via ett chattrum på internet tog Green i början på år 2000 kontakt med en ung flicka. Under två månader hade de daglig kontakt via e-mail, vilket sedan fortsatte med mobilsamtal. Alla konversationer var ämnade att förföra den 12-åriga flickan för att få till ett möte i verkligheten. Till en början var alla inbjudningar till att träffas på riktigt förgäves, men efter att Green till slut lyckats övertala flickan att han älskade henne gick hon med på ett faktiskt möte (childnet-int, 2001).
Trots att flickans kriterier för ett möte var att det skulle ske på en offentlig plats, följde hon med Green hem. Där blev hon utsatt för flertalet våldtäktsförsök (eng.
sexual assault, författarnas anmärkning). Detta upprepades under fyra separata
tillfällen, fram till det att flickan berättade för sina föräldrar och polis larmades. Green arresterades men släpptes mot borgen (childnet-int, 2001).
Med hjälp av liknande taktiker som vid första tillfället kontaktade Green
ytterligare en flicka, för att stämma träff och utföra övergrepp även denna gång. Dock hade han varit vårdslös och använt sin jobbdator när han upprättade kontakten. Detta gjorde att kollegerna upptäckte några konversationer han haft med flicka nummer två och efter att polisen tillkallats ännu en gång, sattes övervakning in. Green arresterades en andra gång (childnet-int, 2001). Den 24 oktober samma år som kontakten med det första offret upprättades dömdes Patrick Green till fem års fängelse för våldtäktsförsök samt barnpornografibrott.
5.3 Fallet i Milton Keynes
Genom ett chattrum på internet uppstod en konversation mellan en 13-årig flicka och en, vad hon trodde var, 15-årig pojke (childnet-int, 2001). Efter en tid med kontinuerliga meddelanden till varandra bestämde de sig för att träffas. Flickan berättade detta för sin mamma som valde at följa med för att se till så att allt skulle gå som planerat.
Här fick de sig dock en chock. Den 15-åriga pojke som de skulle träffa visade sig vara en 47 år gammal man och polis tillkallades (childnet-int, 2001). Man
arresterade mannen som senare släpptes utan att bli anklagad för brott.
5.4 Fallet i Crewe
Fallet i Crewe handlar om ytterligare en 13-årig flicka och även denna gång var pojken som kontakten upprättades med 15 år gammal (childnet-int, 2001). När de båda hade mailat fram och tillbaka med varandra en tid erkände pojken att han egentligen var 27 år gammal, men trots detta fortsatte ändå kommunikationen mellan dem. De gick även från att skicka meddelanden via internet till att skriva sms.
Flickans föräldrar ingrep dock när ett möte hade bestämts mellan henne och mannen (childnet-int, 2001). De larmade polisen som fortsatte kontakten genom att utge sig för att vara den 15-åriga flickan. När mötet sedan ägde rum var det inte den väntade unga tjejen som mötte upp mannen, som visade sig vara 38 år gammal. I stället blev han arresterad av polisen men släpptes senare utan anklagelser.
6. TEORIER
För att förklara grooming som brott kan ett antal teorier tillämpas. Vi har valt oss av två teorier som vi anser klargör begreppet på bästa vis. Vi har även valt att beskriva en teori som för tillfället är utveckling, men som eventuellt kan förklara den kriminella handlingen grooming via internet.
6.1 Rutinaktivitetsteorin
Rutinaktivitetsteorin är, enligt Marcum, Higgins och Ricketts (2010), en vidareutveckling på en tidigare teori skapad av Hindelang, Gottfredson och Garofalo. Författarna skriver att Felson och Cohen ville lägga till en miljöaspekt, till denna tidigare modell, där man tar hänsyn till händelser i omgivningen för att stärka förklaringen till varför vissa individer begår brott.
Felson och Boba (2010) menar att illegala handlingar begås bland legala
aktiviteter och att det är situationens uppbyggnad som avgör om ett brott begås. Det är alltså vardagliga händelser som skapar möjligheten till brottslighet. En kriminell situation uppstår dock endast om tre olika komponenter är närvarande; Motiverad gärningsman, lämpligt offer eller objekt samt avsaknad av kapabel väktare.
Med den först komponenten, motiverad gärningsman, menas en individ som kan tänka sig att genomföra en brottslig handling (Felson & Boba, 2010; Marcum, Higgins & Ricketts, 2010; Lilly, Cullen & Ball, 2007). Enligt vårt valda ämne rör detta sig om en vuxen som kan tänka sig att ta kontakt med ett barn i sexuellt syfte, så kallad grooming.
För det andra så måste ett lämpligt offer och/eller objekt befinna sig inom räckhåll för gärningsmannen (Felson & Boba, 2010; Marcum, Higgins & Ricketts, 2010; Lilly, Cullen & Ball, 2007). När det gäller grooming är det lämpliga offret alltid ett barn, verkligt eller fiktivt, som är mottaglig för gärningsmannens
komplimanger, mutor eller liknande.
Den tredje komponenten, och enligt Felson och Boba (2010) viktigaste delen för om ett brott begås eller inte, är att situationen saknar en kapabel väktare. Detta behöver inte vara en polis, ordningsvakt eller liknande utan kan röra sig om exempelvis en förälder, en lärare, kompisar med flera.
Dock är det oftast inte så att det är tillfället som hittar tjuven, inte heller offret som ramlar ner i gärningsmannens knä. Brottslingen rör sig i områden som är bekanta för honom eller henne och där chanser till brott är troliga att uppstå. Det finns även fyra olika typer av platser brott kan ske på; Privat, semiprivat, semipublik och publik (Felson & Boba, 2010). Grooming kan genomföras på alla dessa plan beroende på var i processen de inblandade befinner sig. Kontakten kan ske på exempelvis skolans datorer, där konversationen kan vara övervakad genom specifik mjukvara. Detta är då en publik plats. Om kontakten inte övervakas av skolan kan det även vara en semipublik plats då konversationen är privat men där en individ kan ingripa om han eller hon av händelse skulle se vad som diskuteras.
Grooming kan också genomföras på en semiprivat plats. I praktiken innebär detta exempelvis att webbsidan samtalet utförs på är publik men att konversationen i sig är privat och till exempel sker i hemmet, där offret, alltså barnet, inte är övervakat i samma utsträckning. Om offret däremot befinner sig ensamt hemma och chattar med förövaren, utan någon som kan ingripa, så utförs handlingen på en privat plats.
Felson och Boba (2010) menar att det inte krävs något större krafttag för att förebygga brott. Det enda som behövs är en välplanerad situationell prevention för att kunna stoppa de potentiella kriminella handlingarna. Lilly, Cullen och Ball (2007) skriver om hur några situationella åtgärder skulle kunna se ut. Bland annat genom att öka användning av övervakningskameror, se till så att butikers kassor inte innehåller en större summa pengar, använda sig av ordningsvakter på flertalet platser, med mera.
6.2 Teorin om rationella val
Vad som får motiverade gärningsmän att inte konstant begå brott, i alla givna situationer, är ett ämne som Cornish och Clarke diskuterat (Lilly, Cullen & Ball, 2007). De ansåg att även brottslingar utgår från rationella val innan de utför sina kriminella handlingar och menar alltså att kriminella inte är tomma skal, som många teorier påvisar, utan kan tänka och agera efter förstånd.
Författarna skriver att alla val en kriminell gör handlar om att få belöningar och undvika negativa konsekvenser. Analysen sker utefter den information som finns om situationen i sig, vad gäller mål och förutsättningar. Valen behöver alltså inte vara rationella enligt alla, utan de kan vara rationella för endast den individ som handlar efter valen (Lilly, Cullen & Ball, 2007; Cornish & Clarke, 1986). Det eller de rationella valen som görs kan även innebära att gärningsmannen avbryter innan ett brott faktiskt är skett. Detta om exempelvis ny fakta tillkommer eller om situationen förändras och den information som gärningsmannen fått inte längre är applicerbar (Cornish & Clarke, 1986).
Det som ges som förslag till att minska brott är detsamma som det förslag som finns inom rutinaktivitetsteorin (Lilly, Cullen & Ball, 2007). Författarna menar att genom att minska de tillfällen till brott som finns, genom en situationell
prevention, kommer också antal kriminella handlingar att bli färre. Man gör alltså brott svårare att begå eller mindre lönsamma och behöver därmed inte förändra brottslingen för att kunna reducera kriminalitet (Lilly, Cullen& Ball, 2007).
6.3 Space Transition Theory
Det har under de senaste åren även tillkommit en teori som riktar sig till att förklara enbart nätbaserad kriminalitet och inte någon annan typ av brottslighet. Denna kallas för Space Transition Theory och uppfanns år 2007 av en kriminolog vid namn K. Jaishankar (Jaishankar, 2007). Författarens åsikt om att de då
befintliga teorierna om brottslighet inte fullt ut förklarade cyberkriminalitet är anledningen till att han valde att skapa en ny modell.
Det finns sju olika punkter som utgör grundpelarna i teorin (Jaishankar, 2007). Tillsammans påvisar de att en individ som förflyttar sig från ett område till en annan samtidigt också förändrar sitt beteende. Exempelvis föreslår Jaishankar (2007) att någon som utför en kriminell gärning via internet inte skulle utföra något brott i den fysiska omvärlden. Vi vill dock poängtera att detta inte är ett nytt tankesätt, utan dessa funderingar har funnits sedan internets början (Kronqvist, 2007).
Men Jaishankar (2007) påpekar också att teorin om Space Transition måste testas empiriskt innan det går att använda sig av den i vidare utsträckning. Att den är relativt ny samt inte testad i praktiken kan vara en orsak till att teorin inte ytterligare utvecklad och därmed inte vidare känd.
7. TIDIGARE FORSKNING
För att veta varför lagstiftningen om grooming uppstod samt varför den utformad som den är krävs det en undersökning av både Sveriges och Storbritanniens bakgrund och tidigare forskning. Detta kan även behövas för att kunna förstå preventionens uppbyggnad.
7.1 Sverige
Eftersom lagen mot grooming är en relativt ny lag, den trädde i kraft 1 juli 2009, finns det inte så mycket svensk forskning om hur effekterna av denna nya lagstiftning är. Forskning som ligger till grund för lagstiftningen är en
kartläggning från Brottsförebyggande rådet med titeln ”Vuxnas sexuella kontakter med barn via Internet Omfattning, karaktär, åtgärder” (Shannon, 2007).
Kartläggningen genomfördes genom att skicka ut en enkät till 7500 elever i årskurs 9, en webbenkät ”till drygt 1 000 vana Internetanvändare i åldrarna 15–17 år” (Shannon, 2007, s 8) samt ” polisanmälda sexualbrott mot barn och ungdomar där gärningsmannen och offret varit i kontakt via Internet” (Shannon, 2007, s 8). Enkäten till eleverna i årskurs 9 är ”Skolundersökningen om brott” som
genomförts sedan år 1995. Det är en undersökning som syftar till att kartlägga ungdomars utsatthet för brott och deras egna brottsliga beteende. Mellan 1995 och 2005 genomfördes den vartannat år och efter 2005 vart tredje (Brå 2010:7). Från och med år 2005 finns frågor om utsatthet för sexuella kontakter via internet med. I skolundersökningen uppgav drygt 30 procent av eleverna att de blivit utsatta för sexuella kontakter från en vuxen. ”Flickor uppgav att de blivit föremål för sådana kontakter i mycket större utsträckning än pojkar (48 respektive 18 procent)” (Shannon, 2007).
Resultatet från webbundersökningen visade att 51 procent av flickorna hade blivit utsatta för sexuella kontakter från en vuxen. Av dem hade 33 procent blivit det innan de fyllt 15 år. För pojkarna var det 16 procent som blivit utsatta och av dem var det 7 procent som varit det innan de fyllt 15 år (Shannon, 2007). Det är med andra ord vanligt förekommande att vuxna söker kontakt med barn i sexuellt syfte.
De polisanmälda sexualbrotten i kartläggningen bestod av 315 fall från 14 av Sveriges 21 polismyndigheter under åren 2004 till 2006 (Shannon, 2007). Dessa delades in i fyra olika kategorier.
Kategori 1 var 179 fall där offer och förövare bara hade haft kontakt via internet (Shannon, 2008).
Kategori 2 bestod av 45 fall där offer och förövare hade haft kontakt utöver internet, till exempel via telefon, med där det materialet inte gav vid handen att ett sexualbrott hade skett bortom internetkontakt (Shannon, 2008).
Kategori 3 innehöll 22 fall där förövaren kände barnet sedan tidigare och använde internet för att utveckla relationen i sexuella syften (Shannon, 2008).
Kategori 4 var 69 fall där offer och förövare hade kommit i kontakt med varandra via internet och där förövaren senare hade begått ett sexualbrott mot offret vid en träff i verkligheten (Shannon, 2008).
Övrig svensk forskning vi har funnit är ”Grooming online - En kartläggning av vuxnas kontakter med barn i sexuellt syfte under 2009” (Melin, 2010).
Kartläggningen utgjordes av anmälda fall av sexualbrott där barn blivit utsatta. Området som kartlades var norra samverkansområdet vilket utgjordes av Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län. Syftet med kartläggningen var att besvara nedan listade frågeställningar:
”
Hur omfattande är grooming i norra samverkansområdet?
Vilka är gärningsmännen och var är de bosatta i förhållande till offren?
Förekommer de identifierade gärningsmännen i Belastningsregistret för andra typer av sexualbrott eller annan brottslighet?
Agerar gärningsmännen ensamma eller går det att identifiera några nätverk?
Vilka modus används för att komma i kontakt med barn?” (Melin, 2010, s 4)
De fall som kartades var 523 anmälda brott. Av dessa tolkades 112 anmälningar som grooming via internet. Till dessa anmälningar lades 32 fall som handlade om barnpornografiskt material. Eftersom det handlar om anmälda brott under hela år 2009 innefattar det även anmälningar som skedde innan Sverige hade en
lagstiftning om grooming.
Resultaten av kartläggningen visade att gärningsmannen inte bodde många mil ifrån barnet samt att det i alla fall utom ett var en man som sökte kontakt med ett barn.
Vidare förekom närmare 40 % av gärningsmännen i belastningsregistret för andra brott, framför allt narkotikabrott och våldsbrott (Melin, 2010).
7.2 Storbritannien
Storbritanniens ursprungliga lagstiftning, Indecency with Children Act 1960, som var avsedd att skydda barn från all slags utnyttjade av en vuxen individ lyder: “(1) Any person who commits an act of gross indecency with or towards a child under the age of sixteen, or who incites a child under that age to such an act with him or another, shall be liable on conviction on indictment to imprisonment for a term not exceeding ten years, or on summary conviction to imprisonment for a term not exceeding six months, to a fine not exceeding £400, or to both.” (gov.uk, 1960, CH. 33 )
Vad man dock inte tänkte på eller eventuellt inte insåg när lagen skrevs och infördes var att det finns handlingar som inte är brottsliga i sig men som utförs för att vidare kunna genomföra ett brott. Att ta kontakt med ett barn för att så
småningom kunna utnyttja denne sexuellt var fram till 2003 en sådan laglig handling (Craven, Brown & Gilchrist, 2007).
Craven, Brown och Gilchrist (2007) berättar om att även en annan lag, Criminal Attempts Act 1981, ansågs kunna användas för att döma en groominghandling som brottslig. Svårigheterna med att få en individ dömd för grooming enligt denna lag är dock stora. En dom kan bara utfärdas om bevis finns för att individen gått förbi förberedelsestadiet och faktiskt är i skedet till att utföra ett brott.
Problemet ligger i att grooming i många fall är en förberedelse inför ett
sexualbrott och därmed inte skulle innefattas av lagen som ett brott i sig (Craven, Brown & Gilchrist, 2007; Ost, 2004).
När man belyste ett antal groomingfall där den misstänkte gärningsmannen inte kunde få någon påföljd på grund av de nuvarande lagarna, insåg man att det var ytterst svårt att få någon dömd för kontakt med minderårig i sexuellt syfte (Craven, Brown & Gilchrist, 2007). Både media, samhället samt flertalet organisationer började då trycka på att en ny lag skulle införas så att fler skulle kunna stå till svars för sina opassande handlingar.
Craven, Brown och Gilchrist (2007) skriver om hur Storbritanniens regering då bestämde sig för att agera. De skapade en grupp inom Home Office, en avdelning inom Storbritanniens regering som är inriktad på bland annat brott, kallad Internet Task Force on Child Protection för att undersöka fenomenet grooming. Man undersökte den dåvarande lagen som var till för att kunna döma individer för grooming för att bland annat se om den var funktionell i praktiken. Utredningens syfte var att få en förståelse och inblick i vilka som faller offer för grooming och i vilken utsträckning detta sker, vilka förövarna är och hur problemet egentligen hanterades (Craven, Brown & Gilchrist, 2007).
När undersökningen var färdig och all information insamlad insåg man att landet faktiskt var i behov av en ny lagstiftning. Man införde därmed den nuvarande lagen, Sexual Offences Act 2003, för att öppna nya dörrar och genom det öka Storbritanniens chanser att komma åt de individer som kontaktar barn i sexuellt syfte. Detta oavsett när, på vilket sätt samt var kontakten upprättas (Craven, Brown & Gilchrist, 2007; Ost, 2004).
Storbritanniens tidigare lagar fungerade alltså som Sveriges lag gör i nuläget. Innan 2003 behövdes det, för att kunna döma en individ för kontakt i sexuellt syfte, att gärningsmannen gjort någon specifik åtgärd för att ett möte skulle kunna äga rum (Craven, Brown & Gilchrist, 2007; 1962:700; Ost, 2004). Men
Storbritannien ansåg att detta var en alldeles för hård linje att dra när det gäller ett barns säkerhet och lagen ändrades därmed till den som nu är gällande.
8. LAGSTIFTNING
Trots att Sverige och Storbritannien är två skilda länder finns det ändå många likheter i vår lagstiftning. Troligtvis beror detta på att Sverige haft Storbritannien som förebild i uppbyggandet av sin lag. Nedan beskriver vi båda ländernas lagar och här syns både de likheter och de skillnader som finns.
8.1 Sveriges
Till skillnad från Storbritannien har Sverige inte haft en lagstiftning som reglerar grooming, vuxnas kontakter med barn i sexuella syften, särskilt många år. Först den 1 juli 2009 trädde den nuvarande lagen i kraft i Sverige.
Grooming regleras i Brottsbalken 6 kap10 a §:
”10 a § Den som, i syfte att mot ett barn under femton år begå en gärning för vilken straff föreskrivs i 4, 5, 6, 8 eller 10 §, träffar en överenskommelse med barnet om ett sammanträffande samt därefter vidtar någon åtgärd som är ägnad att främja att ett sådant sammanträffande kommer till stånd, döms för kontakt med barn i sexuellt syfte till böter eller fängelse i högst ett år.” (2009:343).
Lagen innebär därmed att det inte är olagligt att ta kontakt med ett barn i sexuella syften. Olagligt blir det först när den vuxne har förberett för att ett möte med barnet ska komma till stånd, till exempel genom att köpa bussbiljett, tågbiljett eller boka hotellrum.
8.2 Storbritanniens
Redan år 1960 kom en lag i Storbritannien som gjorde att kontakt med barn i sexuellt syfte blev ett brott, men det var inte förrän år 2003 som även grooming via Internet blev en kriminell handling (childnet-it, 2001; gov.uk, 2003). Men oavsett vilken av lagarna man ser till så har Storbritanniens lag trots allt funnits ett antal år längre än Sveriges motsvarighet.
En del i Storbritanniens lag om grooming som väsentligt skiljer sig från Sveriges lag ligger inte i vilken typ av straff som följer den brottsliga handlingen, utan i påföljdens omfattning. Till skillnad från Sverige, där det högsta straffet en individ kan få är ett års fängelse, så kan man i Storbritannien bli fängslad i upp till 10 år vid fällande dom (gov.uk, 2003; 1962:700).
Men det som vi anser till största del skiljer Storbritanniens groominglag mot Sveriges är vad som utgör den brottsliga handlingen. Som vi beskrev tidigare måste man i Sverige ha stämt möte med barnet och vidtagit någon åtgärd för att detta ska inträffa, såsom att boka ett hotellrum eller köpa en tågbiljett (1962:700). I Storbritannien behöver inte en individ ha gått fullt så långt för att ha utfört en kriminell handling, utan det räcker med att ta kontakt med barnet i sexuellt syfte för att kunna dömas i domstol (gov.uk, 2003). Var, i eller utanför Storbritannien, och hur kontakten upprättas har ingen betydelse.
Mindre skillnader mellan de båda ländernas lagar finns också. Enligt
Storbritanniens groominglag räknas till exempel räknas en individ som barn om han/hon är under 16 år gammal. Detta i jämförelse med Sveriges lag om grooming då man räknas som barn om man är under 15 år.
9. PREVENTION
För att kunna handskas med groomingproblemet krävs inte bara ett reaktivt arbete, där lagstiftningen är det huvudsakliga verktyget i bekämpningen av brottet.
Genom även ett aktivt preventivt arbete kan landet förhindra många fall av grooming innan ett barn blir skadat. I detta kapitel beskriver vi den prevention som finns i Sverige samt i Storbritannien
9.1 Sverige
Vi har haft svårt att finna någon egentlig preventionsplan för Sverige. Om man går in på polisens hemsida så står det att finna, om man söker på grooming, följande:
”Skydda dig mot grooming
Grooming innebär att någon tar kontakt med barn under 15 år för att längre fram begå övergrepp. Vid grooming sker oftast den första kontakten på ett chattforum eller en sida för kontaktannonser. Att ta kontakt med barn i sexuellt syfte är olagligt.
Du bör vara observant på vissa saker för att så tidigt som möjligt upptäcka att det rör sig om en groomare. Exempel på sådant som bör göra dig misstänksam ä om personen:
•Utger sig för att vara ung men skriver på ett sätt som vuxna skriver. •Kommer in på frågor om sex.
•Vill träffas.
Så kan du minska risken
•Fråga hur gammal personen är.
•Tala om för personen att du har berättat om er kontakt för andra, till exempel kompisar eller föräldrar.
•Avbryt kontakten om du upplever att det någon skriver eller frågar är obehagligt. •Träffa aldrig någon ensam! Ta alltid med ett sällskap och bestäm tid och plats där det är mycket folk i rörelse.” (polisen.se).
Eventuella stavfel kommer från hemsidan (författarnas anmärkning).
I övrigt har vi inte funnit någon aktiv prevention från någon myndighet. Däremot har vi företaget netscan som aktivt arbetar mot grooming. Netscan är ett företag som funnits sedan 2004 och dess mål är att sprida kunskap om faror och om vad som sker på internetsajter som är populära för barn och ungdomar.
Företaget skapades av Mats Andersson och tillsammans med sina kollegor arbetar han aktivt mot grooming genom att på sajter utge sig för att vara ett barn för att vara uppdaterad om vad som händer på internet. Han tar aldrig själv initiativ till att prata sex på chatten och försöker heller inte fånga eventuella pedofiler.
”När han har fått sexuella inviter från en vuxen har Mats Andersson däremot för vara att, sedan han avslöjat sin egen verkliga identitet, tala om för den vuxne att han vet vem denne är och avråda honom från att fortsätta sitt agerande” (DS 2007:13). Syftet med detta är att sedan använda sig av chattråden i
upplysningssyfte vilket han även talar om för groomaren när han avslöjat att det inte är ett barn han chattar med.
En av författarna (Karlsjö) var på en föreläsning av skaparen av företaget, Mats Andersson, hösten 2010 i Simrishamn. Det var en föreläsningsserie bokad av Simrishamns kommun där Mats Andersson föreläste för barn i mellanstadiet och högstadiet – flickor och pojkar för sig, personal på kommunens skolor och sedan på kvällen på en öppen föreläsning för föräldrar.
Under föreläsningen visade han hur lätt det var att manipulera ett foto genom att använda en bild av en kinesisk pojke som under föreläsningens gång ändrades en aning. Till slut hade pojken förvandlats till Nemo i filmen ”Hitta Nemo”. Genom detta ville han visa hur lätt det var att ta en bild av någon och förvandla det till något barnpornografiskt. Med andra ord ville han inpränta i de som lyssnade på föreläsningen att de inte skulle dela bilder om de inte visste med all säkerhet att mottagaren inte skulle använda bilderna i ett syfte som den som skickade dem inte ville.
Vidare visade Mats Andersson en chattråd som Karlsjö senare har fått av honom när hon skrev ett mindre arbete om grooming. Den är en del av materialet för att beställa en föreläsning och hon har tidigare fått tillstånd att använda sig av den i sitt skolarbete. Chattråden illustrerar hur fort det kan gå för en groomare att komma in på personliga detaljer i sitt sätt att försöka förföra en ung flicka vilket i det här fallet visade sig vara Mats Andersson själv (se bilaga 1).
9.2 Storbritannien
När nya groominglagen, Sexual Offences Act 2003, väl hade implementerats kunde landet även börja sätta in preventiva åtgärder för att förebygga grooming. Men trots omfattande studier och avsevärd forskning inför lagtillämpningen är informationen om detta nya brott fortfarande bristfällig. Därmed borde det man faktiskt vet om brottet framhävas och utgöra basen för ett preventivt arbete (Craven, Brown & Gilchrist, 2007).
I Storbritannien har man än så länge lyckats starta upp ett antal åtgärder för att förebygga brottet. Dessa åtgärder befinner sig på alla olika plan i den preventiva processen; Det finns både primär, där åtgärden riktar sig till att en brottslig handling stoppas i ett tidigt skede eller aldrig genomförs, sekundär, där det gäller att rehabilitera de som nyligen kommit in på den brottsliga banan, samt tertiär prevention, där åtgärden riktar sig till att frihetsberöva och eventuellt rehabilitera de som skapat sig en kriminell karriär (Craven, Brown & Gilchrist, 2007). Något som Davidson & Martellozzo (2008) samt Wolak, Finkelhor, Mitchell & Ybarra (2010) poängterar är de primära preventiva åtgärdernas inriktning.
Författarna menar att man bör rikta in sig på att informera allmänheten, unga som vuxna, och lägga stor vikt vid att utöka kunskaperna om vad grooming är för något, hur groominprocessen går till och att detta är något som faktiskt
brottslig handling sker i stället för att ignorera är även det en viktig aspekt att införa i utbildningen om brottet (Wolak, Finkelhor, Mitchell & Ybarra, 2010; Craven, Brown & Gilchrist, 2007).
CEOP, The Child Exploitation and Online Protection Centre, är en egen avdelning inom Storbritanniens polisväsen. De är ämnade att förhindra sexuella övergrepp mot barn och arbetar aktivt med preventiva åtgärder för att minska fall av grooming (CEOP.).
En tidig preventiv insats som upprättades av CEOP var ett upplysningsprogram kallat ”ThinkUKnow”. Denna åtgärd har sedan det startades 2006 nått ut till flertaler miljoner barn med information om hur man på ett säkert sätt använder sig av internet.
UK Council for Child Internet Safety är en samling med över 140 organisationer och enskilda individer som alla kämpar för barns säkerhet. Det var också de som startade ett av de första preventionsprogrammen mot grooming i Storbritannien. Denna kallades för ”Click Clever Click Safe: The first UK Child Internet Safety Strategy” och riktade sig till att utbilda både barn och vuxna om internets positiva och negativa sidor (UK Council for Child Internet Safety, 2009).
Storbritannien har efter det kommit ytterligare en bit på väg när det gäller just sådan information till allmänheten. Bland annat arbetar polisen med skolor där specifika program och kurser, utvecklade just för att lära unga och deras föräldrar hur man använder sig av internet på ett säkert sätt, tillämpas för att öka kunskapen om grooming (Davidson & Martellozzo, 2008; Atkinson & Newton, 2010). Både teoretiska och praktiska sådana varianter av detta finns, samt en kombination av de båda.
En annan primär prevention som Storbritannien provat och utvärderat kallas för e-Safety software (Elliot, Findlater & Hughes, 2010). Författarna förklarar att denna förebyggande åtgärd är till för att övervaka sexförbrytare och fungerar på så vis att ett program installeras på vald dator som sedan kan bevakas. Mjukvaran kontrollerar de ord som används på datorn samt de bilder som finns, oavsett om det är på internet eller exempelvis ett extern minne. Om något otillåtet upptäcks reagerar programmet genast och skickar information till en större server som sedan kontrolleras. (Elliot, Findlater & Hughes, 2010). Beroende på hur materialet ser ut görs därefter ett beslut på om ärendet ska undersökas vidare.
Att poliser utger sig för att vara ungdomar för att locka till sig kriminella vuxna är antingen en sekundär eller en tertiär preventiv åtgärd (beroende på hur länge gärningsmannen varit aktiv) som är relativt utvecklad i Storbritannien. Enligt Mitchell, Wolak och Finkelhor (2005) samt Urbas (2010) fungerar denna åtgärd på så vis att polisen använder sig av anonymiteten som internet skapar, för på samma sätt som gärningsmännen kan förändra sin identitet så kan även polisen använda sig av detta till sin fördel.
Genom att antingen uppfinna ett barn som fungerar som lockbete eller fortsätta på en befintlig och verklig kommunikation mellan ett barn och en misstänkt vuxen kan polisen skaffa sig kunskap om vem den misstänkte är (Mitchell, Wolak & Finkelhor, 2005; Urbas, 2010). Oavsett vilket sätt som använts är det vanligen så
att det till slut bestäms en träff mellan barnet och den kriminella vuxna för att gärningsmannen ska kunna gripas.
”The use of this legislation to date has mostly been reactive rather than
preventative. This is demonstrated by the predominant use of the legislation after a meeting between the child and offender has occurred and after a sexual assault has taken place.” (Craven, Brown & Gilchrist, 2007, s 68). Detta visar på att de preventiva åtgärderna trots allt inte är så pass implementerade som de faktiskt behöver vara för att kunna fungera på bästa sätt.
10. STATISTIK
För att illustrera det aktuella läget vad gäller grooming i Sverige och
Storbritannien, har vi nedan valt att beskriva statistik på antalet anmälda brott i de båda länderna.
10.1 Läget i Sverige
I Sverige är det Brottsförebyggande rådet som har hand om svensk
kriminalstatistik. Statistiken bygger på uppgifter från myndigheter som polis, tull, åklagare, domstol och kriminalvård om vilka ärenden de olika myndigheterna hanterar. Statistiken ger dock inte en sann bild av hur många brått som begås eftersom alla brott inte polisanmäls vilket ger ett mörkertal (bra.se).
På brottsförebyggande rådets hemsida kan den som har tillgång till dator och internet själv ta fram tabeller och diagram över olika brott och regioner. Vi har valt att ta fram ett diagram och en tabell på antalet anmälda fall av kontakt med barn under 15 år i sexuellt syfte. Vi har även valt att se om det är någon skillnad i antalet anmälda fall beroende på om barnet är en flicka eller en pojke.
Tabell 1. Anmälda brott. Från Brottsförebyggande rådets hemsida.
År År År År 2008 2009 2010 2011 Antal Antal Antal Antal Hela landet
Kontakt med barn under 15 år i sexuellt syfte .. 99 187 182
Kontakt med barn under 15 år i sexuellt syfte
Med flicka .. 82 157 155
Kontakt med barn under 15 år i sexuellt syfte
Med pojke .. 17 30 27
Kontakt med barn under 15 år i sexuellt syfte.
Vad diagrammet och tabellen ovan visar är att det är få anmälda fall av vuxnas kontakter med barn i sexuellt syfte. Detta återspeglar inte den verklighet som barn och ungdomar uppgett i Brottsförebyggande rådets kartläggning ”Vuxnas sexuella kontakter med barn via Internet Omfattning, karaktär, åtgärder” (2007:11). Där uppger 30 procent av deltagarna i skolundersökningen att de blivit kontaktade av vuxna i sexuella syften.
Detta kan innebära ett oerhört stort mörkertal, att otroligt många fall av grooming aldrig anmäls, men detta går inte att konkret påvisa. Däremot visar statistiken på de anmälda fallen, liksom skolundersökningen, att det är mest flickor som blir utsatta av vuxna som kontaktar dem i sexuella syften.
10.2 Läget i Storbritannien
Även om England och Wales inte utgör hela Storbritannien så kan man ändå se till statistiken för dessa två för att se utvecklingen av antalet anmälningar i hela landet. Statistiken är hämtad från Home Office och förklarar antalet anmälda groomingbrott under olika år.
Tabell 2. Totalt antal anmälda groomingbrott i England och Wales.
År 2002/ 2003 2003/ 2004 2004/ 2005 2005/ 2006 2006/ 2007 2007/ 2008 2008/ 2009 2009/ 2010 2010/ 2011 Totalt .. .. 186 237 322 274 313 397 310 Som synes i tabell 2 finns ingen siffra för totala antalet anmälningar för början av 2002 till nyår 2003/2004. Eftersom Storbritanniens lagstiftning om grooming via internet inte kom förrän under 2003 är detta inget märkligt, det finns helt enkelt inga siffror för de åren.
När vi sen ser till de resterande åren ligger antalet anmälningar på en relativt jämn nivå, med undantag för år 2004/2005. Vad detta, både det lägre antalet under första året samt den nästan obefintliga ökningen/minskningen 2005-2011, kan bero på finns det inget konkret svar för.
11. RESULTAT
Den brittiska forskningen om grooming är omfattande. Dels finns utvärderingar på alla tidigare lagar som var menade att skydda barn mot grooming. När man upptäckt att dessa inte varit tillräckliga har lagstiftningen utvidgats till den nu gällande. Man har även undersökt begreppet grooming i större utsträckning, hur stort problemet är samt effekterna av olika typer av prevention.
Den svenska forskningen är däremot i stort sett obefintlig. De enda relevanta studierna vi har funnit är ”Vuxnas sexuella kontakter med barn via Internet” (Shannon, 2007), ”Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften” (DS 2007:13) samt ”Grooming online – En kartläggning av vuxnas kontakter med barn i sexuellt syfte under 2009” (Melin, 2010).
Däremot har Brottsförebyggande rådet fått i uppdrag att utvärdera Sveriges nu gällande lagstiftning om grooming, detta enligt regleringsbrevet för 2012. ”Syftet med utvärderingen är att undersöka hur bestämmelsen fungerar i praktiken och om några särskilda problem uppstått i samband med tillämpningen av den.” (Ju2011/8842/KRIM med flera, s 2). Mer litteratur kommer alltså vara befintlig för framtida studier.
Storbritanniens lagstiftning, vad gäller grooming, är väldigt utförlig. Man har utvecklat konceptet under flertalet år för att till slut ha möjlighet att väcka åtal utan att ett barn egentligen har kommit till skada. Polisen har nämligen
befogenhet att utge sig för att vara ett barn för att kunna komma åt de vuxna som söker ta kontakt med barn i sexuella syften, innan ett verkligt barn utsätts. Svensk lagstiftning, däremot, är väldigt begränsad. För att en vuxens sexuella kontakt med ett barn via internet ska räknas som grooming, måste ett fysiskt möte bestämmas och åtgärder vidtagits för att detta ska kunna äga rum. Åtgärderna måste vara av praktisk natur, såsom att boka tåg- eller bussbiljett, ett hotellrum eller liknande. Därmed är risken större att ett möte faktiskt sker och att mötet resulterar i ett sexuellt övergrepp eller våldtäckt mot barn.
Storbritannien arbetar relativt ingående mot grooming på ett preventivt plan. Det finns flertalet kurser och informationssätt som riktar sig till att upplysa
allmänheten om problemet. Landet har även förfaranden att förhindra gärningsmän att återfalla i brott.
Vad gäller Sverige har vi inte funnit något konkret preventivt arbete mot
grooming. Det enda polisen uppger som förebyggande arbetssätt är att namn och adresser till potentiella gärningsmän sparas. Detta används dock endast om en brottsutredning påbörjas.
I övrigt har vi funnit netscan som genom upplysning arbetar för att färre barn ska bli utsatta för vuxnas kontakter i sexuellt syfte via internet. Detta är dock ett fristående företag, och inte någon myndighetsorganisation, och därmed kan vi inte se att Sverige som land aktivt arbetar för att förebygga att barn utsätts för
Med tanke på att grooming utförs i barnens vardagliga liv, där internet numera är ett naturligt inslag, kan rutinaktivitetsteorin tillämpas som förklaringsmodell till hur detta brott kan uppstå. Utöver detta har vi funnit att genom att utgå från rutinaktivitetsteorins grundelement, det vill säga motiverad gärningsman, lämpligt offer/objekt samt avsaknad av kapabel väktare, därmed också kan användas i preventivt syfte. Genom att lyfta bort ett eller flera av dessa tre pelare som teorin bygger på tar man därmed bort förutsättningarna för att ett brott ska kunna begås. En annan frågeställning vi hade var om även teorin om rationella val kan förklara problemet grooming. Eftersom en vuxen som tar kontakt med barn i sexuellt syfte oftast gör detta anonymt via internet, för att undgå upptäckt, kan teorin förklara brottet relativt bra. Rationella val handlar nämligen om att gärningsmannen, utefter den information han har, agerar rationellt enligt sina mål för att vinna belöning och undvika negativa konsekvenser.
Genom en situationell prevention, som att upplysa internetanvändare att anmäla vid ett eventuellt brott, kan grooming förebyggas. Detta påvisas i teorin om
rationella val. Tar man bort möjligheterna till att begå brott så minskar de tillfällen brottslingarna har att genomföra kriminella handlingar.
12. DISKUSSION
Grooming är, som vi tidigare skrivit, ytterst svårt att bekämpa. Detta på grund av både den låga anmälningsbenägenheten, svårigheterna att bevisa att brott begåtts samt på grund av Sveriges nuvarande lagstiftning. Vad vi anser måste göras är ett antal förändringar;
Sveriges lag om grooming måste ändras på så vis att det ska räcka med att en vuxen enbart kontaktar barnet i sexuellt syfte för att ett brott ska begås. Enligt nuvarande lagstiftning måste nämligen den vuxne individen också genomföra en fysisk åtgärd för att kunna träffa barnet, såsom att köpa en tågbiljett eller boka ett hotellrum. Vi anser att risken för att upptäcka detta innan brottet i stället blir ett övergrepp eller våldtäckt är överhängande stor och gränsen för när det blir en kriminell handling borde flyttas.
Vi kan absolut även se svårigheterna med denna förändring. Grooming utförs nuförtiden främst via en dator och internet och att därmed kunna bevisa vem som faktiskt har kontaktat barnet kan bli ett problem. Detta eftersom gärningsmannen, som tidigare påpekats, ofta är anonym och risken att någon annan kan ha suttit vid datorn och varit den egentliga gärningsmannen är överhängande stor.
Att straffskalan också bör ses över bedömer vi vara ett måste. För tillfället är påverkan alldeles för liten för brottets faktiska storlek om vi ska kunna skydda barnen. Grooming är tyvärr fortfarande ett vanligt fenomen och vi menar att gärningsmannens belöning för ett genomfört brott överväger det eventuella straffets avskräckande verkan. Den del av straffet som innehåller böter borde tas bort. Brottet är trots allt allvarligt och riskerar att skada ett barn för all framtid. Alltså; Endast fängelse borde kunna tilldelas den dömde.
Hur stort fängelsestraffet bör vara kan eventuellt styras av olika grader av
allvarlighet på brottet. Exempelvis kan enbart kontakt vara en mildare grad medan ett faktiskt möte eller bestämmelse om möte är en högre grad av grooming.
Hur kan vi gå till väga för att förebygga grooming? Det viktigaste vi kan göra är att informera både barn och vuxna om vad grooming är och hur det går till. Framför allt måste det framkomma att det är ett allvarligt brott som barn kan bli utsatta för samt att det är ett brott även om kontakten inte leder till någon sexuell aktivitet eller till ett möte. Det är viktigt att göra klart för barn och vuxna att det är syftet i sig som är brottsligt och straffbart.
I sin rapport ”Vuxnas sexuella kontakter med barn via Internet – omfattning, karaktär, åtgärder” (Shannon, 2007) föreslår Brottsförebyggande rådet följande för att förebygga grooming:
”
systematisk utbildning och information till barn, ungdomar, föräldrar och allmänhet
möjligheter för Internettjänstleverantörer att motverka fenomenet
ny lagstiftning mot kontakter med barn i sexuella syften
Vad som gör grooming möjligt förklaras bäst med rutinaktivitetsteorin av Marcus Felson och Lawrence Cohen (Lilly, Cullen & Ball, 2007). Rutinaktvitetsteorin menar att för att ett brott ska uppstå måste det finnas tre komponenter inblandade: en motiverad gärningsman, ett lämpligt offer samt avsaknad av skydd i form av övervakning. När det gäller grooming finns det en motiverad gärningsman, det finns ett lämpligt offer och i skydd av anonymiteten som internet ger saknas övervakning.
Åtgärder som kan göras för att förebygga att barn blir utsatta för grooming är att leverantörer av de olika chatforumen engagerar sig och bygger in filter i sina webbläsare. Det kan vara filter som reagerar på ord som kan anspela på sex, till exempel bröst och kyssa.
Upplysning är oerhört viktigt. Skolan spelar där en viktig roll och kan trycka på vad som är tillåtet på internet och vad som inte är det. Framför allt att i
undervisningen lära barnen att grooming är ett allvarligt brott och att det aldrig är barnets fel om det blir utsatt.
De borde också aktivt upplysa barnen om BRIS arbete, att det är gratis att ringa dit och att det inte syns på telefonräkningen. Eftersom inte alla barn har en god relation till sina föräldrar kanske de inte berättar hemma vad de blivit utsatta för och där kan BRIS vara till hjälp.
Kommunerna kan också arbeta preventivt genom att bjuda in föreläsare som Mats Andersson på netscan.
Den absolut viktigaste delen för att kunna vidareutveckla lagstiftning samt
prevention är dock forskningen. För tillfället finns det ytterst lite svensk forskning om grooming och det går helt enkelt inte att bygga vidare så som det ser ut nu. Det har ändå gått tre år sedan lagstiftningen mot grooming kom och en
utvärdering av effekterna är ett måste.
Vad gäller Jaishankars (2007) teori om Space Transition så är vi inte helt säkra på att vi håller med fullt ut. Författaren menar att en individ har olika beteenden i olika miljöer, men vi har sett i vår undersökning att en individ som utför grooming via internet också kan tänka sig att utföra sexuella handlingar i
praktiken, och i många fall också gör det. Självklart stämmer detta inte in på alla tillfällen, flertalet gånger är det anonymiteten och det i stort sett ofarliga i att agera via internet som gör att en individ kan tänka sig att genomföra en handling av grooming.
När vi ser på grooming ur rationella valteorins perspektiv anser vi att situationell prevention skulle påverka en förövare att inte begå brott. Enligt teorin om
rationella val så söker människor belöning och vill undvika negativa
konsekvenser. En belöning i det här fallet kan vara att få till stånd en träff med ett barn medan en negativ konsekvens kan vara att bli påkommen av en annan vuxen. Ett exempel på detta är bilaga 1 där man kan följa en chatttråd mellan Mats
Andersson på netscan och en groomare. När man läser den, och ser
han är förnekar groomaren och hotar med polis. I det här fallet ändrades
groomarens situation och han var tvungen att välja att inte begå det brott han hade tänkt.
13. REFERENSER
Atkinson Chris & Newton David (2010). Online behaviours of adolescents: Victims, perpetrators and Web 2.0. Journal of Sexual Aggression Vol. 16, No. 1, pp. 107-120
Bra.se.
http://www.bra.se/download/18.65a2909f135a9f5a1cb80002452/VP+2012_minst a_filstorlek.pdf (Hämtad 2012-08-02)
Brottsbalk (1962:700)
Brottsbalken 6 kap. §10a (2009:343) https://lagen.nu/1962:700 (Hämtad 2012-05-13)
Brottsförebyggande rådet, Skolundersökning om brott (2010:7).
http://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f18000889/2010_7_skolunders okning.pdf
childnet-int (2001). Online grooming and UK law. http://www.childnet-int.org/downloads/online-grooming.pdf. (Hämtad 2012-04-26)
Cornish D.B. & Clarke R.V. (1986). The Reasoning Criminal: Rational
Perspectives on Offending. New York. Springer verlag.
CEOP. http://www.ceop.police.uk/About-Us/ (Hämtad 2012-08-10)
Craven, Samantha; Brown, Sarah; Gilchrist, Elizabeth (2007). Current Responses to Sexual Grooming: Implication for Prevention. The Howard Journal Vol 46, No 1. pp. 60–71
Davidson, C. Julia & Martellozzo, Elena (2008): Protecting vulnerable young people in cyberspace from sexual abuse: raising awareness and responding globally. Police Practice and Research: An International Journal, 9:4, 277-289 DS 2007:13. Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften. Stockholm:
Justitiedepartementet.
Eliasson, Annika (2006). Kvantitativ metod från början. Lund: Studentlitteratur. Elliot, A. Ian; Findlater, Donald & Hughes, Teresa (2010). Practice report: A review of e-Safety remote computer monitoring for UK sex offenders. Journal of
Sexual Aggression Vol. 16, No. 2, pp. 237-248.
Felson M. & Boba, R. (2010). Crime and Everyday Life. Fourth Edition. Thousand Oaks. SAGE publications.
Gov.uk (2003). http://www.legislation.gov.uk/ukpga/2003/42/section/15. (Hämtad 2012-04-26)
Jaishankar, K. (2007) Establishing a Theory of Cyber Crimes. International
Journal of Cyber Criminology Vol 1, Issue 2
Ju2011/8842/KRIM, Ju2011/9119/KRIM (delvis), Ju2011/1427/KRIM, Ju2011/1692/KRIM, Ju2011/4132/KRIM, Ju2011/4805/KRIM,
Ju2011/7740/KRIM (2011). Regleringsbrev för budgetåret 2012 avseende Brottsförebyggande rådet.
Kronqvist, Stefan (2007). Brott och digitala bevis: en handledning. 2. uppl. Stockholm: Norstedts juridik
Lilly, J. Robert, Cullen, Francis T. & Ball, Richard A. (2007). Criminological
theory: context and consequences. 4. ed. Thousand Oaks: SAGE
Malterud , K. (2009). Kvalitativa metoder i medicinsk forskning. Lund: Studentlitteratur.
Marcum, D. Catherine, Higgins, E. George & Ricketts, L. Melissa (2010): Potential Factors of Online Victimization of Youth: An Examination of Adolescent Online Behaviors Utilizing Routine Activity Theory. Deviant
Behavior 31:5, 381-410
Melin, L (2010). Grooming online En kartläggning av vuxnas kontakter med barn i sexuellt syfte under 2009.
http://www.polisen.se/PageFiles/249029/Rapport%20grooming.pdf
Mitchell, J. Kimberly; Wolak, Janis & Finkelhor, David (2005). Police Posing as Juveniles Online to Catch Sex Offenders: Is It Working? Sex Abuse 17: 241 ne.se. http://www.ne.se/sok?q=grooming (Hämtad 2012-05-13)
Ost, Suzanne (2004). Getting to Grips with Sexual Grooming? The New Offence under the Sexual Offences Act 2003. Journal of Social Welfare and Family Law 26(2), 147–159.
Oxford Dictionaries. http://oxforddictionaries.com/
Polisen.se. http://www.polisen.se/en/Utsatt-for-brott/Skydda-dig-mot-brott/It-relaterade-brott/Grooming/
Shannon, D. (2007) Vuxnas sexuella kontakter med barn via Internet Omfattning, karaktär, åtgärder. Stockholm: Brottsförebyggande rådet, Information och förlag (Brå-rapport 2007:11)
Shannon, D (2008): Online Sexual Grooming in Sweden—Online and Offline Sex Offences against Children as Described in Swedish Police Data, Journal of
Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention, 9:2, 160-180.
UK Council for Child Internet Safety (2009). Click Clever Click Safe: The first
UK Child Internet Safety Strategy. DCSF Publications.
http://ceop.police.uk/Documents/UKCCIS_Strategy_Report.pdf - Hämtad 2012-08-10
Urbas Gregor (2010). Protecting Children From Online Predators: The Use of Covert Investigation Techniques by Law Enforcement Journal of Contemporary
Criminal Justice 26:410
Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften (Ds 2007:13).
Wagner, Katia (2008). Alexandramannen: en berättelse om vår tids största
nätsexhärva. Västra Frölunda: Weinco
Wolak, Janis; Finkelhor, David; Mitchell, J. Kimberly & Ybarra L. Michele (2010). Online “Predators” and Their Victims: Myths, Realities, and Implications for Prevention and Treatment. Psychology of Violence Vol. 1(S), 13–35
