• No results found

Litteraturgenomgång : spädbarn i fängelse

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Litteraturgenomgång : spädbarn i fängelse"

Copied!
18
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

LITTERATURGENOMGÅNG -

SPÄDBARN I FÄNGELSE

Bakgrund

Under början av 1900-talet införde alla nordiska länder, med un-dantag för Norge, en möjlighet för mödrar att ta med sig sitt späd-barn i kriminalvårdsanstalt under verkställighetstiden. Barnets ål-der när hon/han måste lämna anstalten varierar beroende på land. I Sverige har åldersgränsen framtill år 2010 varit 12 månader. I prak-tiken var det emellertid ovanligt att barn var i anstalt under hela sitt första levnadsår. I Sverige har det rått en princip att barn i möjlig-aste mån ska hållas utanför anstalterna. Socialstyrelsen & Kriminal-vårdsstyrelsen (1998) menar att barn endast i undantagsfall ska bo i fängelse, det vill säga när ingen bättre lösning finns att tillgå. An-ledningen till att man började tillåta barn att vara i anstalt med sin mamma var att de vid denna tid var beroende av modersmjölken för att överleva. Denna omständighet har förändrats sedan moders-mjölksersättning blev ett alternativ till bröstmjölk. Trots det har möjligheten kvarstått för mödrar att ta med sina barn i anstalt.

Sverige fick en ny fängelselag 2010. I 2 kap 5 § står som följer: En intagen får medges att ha sitt spädbarn hos sig, om det kan anses vara till barnets bästa (Fängelselagen 2010:610)

Som framkommer ovan har lagstiftarna i nuvarande lagtext inte preciserat någon exakt åldersgräns för hur länge barn få finnas kvar i anstalt. I Regeringens Lagrådsremiss: En ny fängelse- och häk-teslagstiftning, (2010) framkommer att med spädbarn menas ”barn under de allra första levnadsåren”. Detta innebär att lagstiftningen

(2)

har blivit mer flexibel och skapar även möjlighet för barn äldre än ett år att vistas i anstalt. Birgitta Persson som har ansvar för barn-frågor inom Kriminalvården, nämner i ett radioprogram, att föränd-ringen i lagstiftningen skulle kunna innebära att barn upptill fem års ålder kan bli placerade i anstalt, under förutsättning att är till det enskilda barnets bästa (Persson 2011b).

Den nuvarande lagstiftningen skapar större möjligheter att ta hänsyn till barnets utveckling och behov. Tidigare lagstiftnings brist på flexibilitet kunde ge upphov till traumatiska situationer både för mamma och för barn. Barnen kunde till exempel separeras från sin mor på sin ettårsdag, även i de fall där moderns inom några måna-der skulle friges.

I ovanstående citat framkommer också att det numera står inta-gen istället för kvinna vilket således innebär att lagstiftnininta-gen är könsneutral - även barnets pappa ges nu möjlighet att ta med sig sitt spädbarn i anstalt. Det är ännu ingen pappa som ännu har ansökt om att få möjlighet att ta med sitt barn i fängelse under verkställig-hetstiden (Persson 2011b).

Enligt Persson (2011a) har antalet barn i anstalt ökat markant. Mellan åren 1999-2008 var i medeltal 6 barn i anstalt varje år. De sista två åren, 2009 och 2010, var antalet barn i anstalt 16 respek-tive 261. Det är även rimligt att anta att förändringen i lagstiftningen

kommer innebära att alltfler barn i framtiden kommer vistas sina första år i fängelsemiljö.

Teoretisk utgångspunkt

Idag visar ett tvärvetenskapligt forskningsfält på att barnets ut-veckling påverkas, förutom av det genetiska arvet, i hög grad av an-knytning och interaktion mellan barn och den primära omsorgsgi-varen (Broberg et al. 2008; Broberg et al. 2006; Gerhardt 2006; Smith 2002; Stern 1991). Brist på gensvar från vårdnadshavaren och emotionell stress i familjen har en negativ påverkan på barnet, även utifrån en neurologisk aspekt (Fonagy et al. 2003). Anknyt-ningsforskningen har haft stor betydelse för att förstå hur barn ut-vecklas i nära relationer och vilken positiv betydelse en trygg an-knytning har för barnet och dess framtida liv (Broberg et al. 2008;

1 Denna kraftiga ökning skulle också kunna bero på att anstalterna numera är mera noggranna med att

(3)

Broberg et al. 2006). Anknytningsforskningen visar också på hur långvarig omsorgsbrist påverkar barns utveckling negativt och att de barn som utvecklar en desorganiserad anknytning företrädesvis tillhör riskgrupper som t.ex. barn till föräldrar med psykisk ohälsa och missbruk vilket är vanligt förekommande hos många intagna kvinnor (Lyons-Ruth et al. 1987). Enligt en svensk studie har 61 procent av alla intagna kvinnor upplevt ett trauma, 22 procent har en pågående depression, 16 procent har haft en psykos, och mer än hälften har ett riskbruk eller beroende till narkotika (Kriminalvår-den 2012). Detta faktum innebär att intagnas barn är en riskgrupp för att utveckla egna svårigheter under barndomen och senare i li-vet, särskilt med tanke på att fängelsemiljön utgör ytterligare en riskfaktor.

Tidigare forskning- barn som medföljer sin mamma i

fäng-else

Trots att Sverige har haft barn i anstalt i flera decennier finns det ingen nationell forskning om hur barnen har påverkats av detta. Det finns emellertid internationella studier som har undersökt hur barn påverkas av att vistas i fängelsemiljö och hur behandlingsprogram riktade till mödrar i anstalt har för effekt på anknytningen mellan mor och barn. Jag kommer i följande text att göra en forskningsge-nomgång av dessa studier som är gjorda inom området och beskriva på vilket sätt varje land har försökt lösa situationen för de intagna mödrarna och deras barn. Eftersom forskningsresultaten måste ses och tolkas utifrån den kontext och de speciella förutsättningar som gäller för mödrar och barn i det landet har jag strukturerat avsnittet utifrån land.

Spanien

I Spanien kan mödrar som har upp till tre års ålder själva välja om de vill ta med sig sina barn i fängelse. Det finns särskilda mor- och barnavdelningar vid ett antal slutna anstalter. Dessa är avskilda från resten av fängelset och där finns även förskolor där barnen kan vara under dagtid. Det finns också barnhälsovård knuten till dessa en-heter. I slutet av strafftiden kan de intagna mödrarna placeras på en öppen anstalt vilket innebär att de bland annat har möjlighet att

(4)

ar-beta utanför fängelset dagtid och kan även på andra sätt leva under friare omständigheter (Morago 2005).

I en annan spansk studie försökte man hitta metoder för att mäta hur stimulerande miljön i fängelset är för ett barn. De använde sig av ett validerat mätinstrument HOME Scale som mäter kvantitet och kvantitet på variabler som tillgång till lekmaterial, miljöns utform-ning, förälderns acceptans för barnet, förälderns engagemang i bar-nets utveckling, samspel mellan förälder och barn samt variationen av intryck i miljön. Detta jämfördes sedan med barnens utveckl-ingsnivå. Miljön där mödrarna och barnen vistades uppvisade ex-tremt låga värden, i synnerhet tillgången på lekmaterial och variat-ionen av olika upplevelser. Resultatet skiljer sig beroende på möd-rarnas utbildningsnivå, typ av fängelse och etnicitet. Barnen utveck-lades emellertid lika väl som barn som istället vistades utanför fängelset den första tiden. Däremot sjönk värden på utvecklingsni-vån drastiskt efter 18 månaders ålder för de barn som bodde i fäng-else (Jiménez & Palacios 2003).

Två år senare genomfördes en annan studie där kvalitén på verk-samheten på fyra mamma- och barnavdelningar skulle utvärderas. Resultat visade att den skiljde sig mycket mellan olika fängelser, från en acceptabel nivå till en klart oacceptabel nivå. De högsta vär-dena uppmättes vad gäller samspelet i rummet1 och

språkaktivite-ter och de lägsta värdena uppmättes vad gäller kvalitén på perso-nalrutinerna2 (Morago 2005).

Italien

Precis som i Spanien är det tillåtet i Italien att ha barn i fängelse upp till tre års ålder. Mödrarna och barnen placeras i särskilda enheter. År 2009 fanns det 15 sådana enheter i landet. Cellerna måste vara öppna så att mödrar och barn kan röra sig fritt på avdelningen. Varje cell måste bestå av två rum inklusive en sovavdelning med spjälsäng samt ett badrum samt pentry så att mödrarna kan laga mat till sina barn.

I Italien, i likhet med övriga Europa, är intagna garanterade samma hälsovård som övrig befolkning. Ett forskarteam ville under-söka vilken hälsovård som var tillgänglig för mödrar och barn som

1 Samspelet i rummet: samspel mellan barnen och mellan föräldrar och barn och disciplin. 2 T.ex.: måltider, sömn, blöjbyten och säkerhetsrutiner.

(5)

vistades i fängelse. De kom bland annat fram till att barn som vistas i fängelse är en sårbar grupp och har särskilda behov avseende häl-sovård. Studien visade att barnen generellt uppvisade god tillväxt och att de erbjöds ett liknande hälsovårdsprogram inklusive vacci-nationer, som barn födda utanför fängelset. Det som var oroväck-ande var att barn i fängelse i högre utsträckning föddes för tidigt troligtvis på grund av bristande utbildningsnivå hos mödrarna, dålig mathållning samt alkohol- och drogmissbruk (Ferrara et al. 2009). USA

I USA har antalet kvinnor i fängelse ökat radikalt. På ett decenium: mellan åren 1977 och 2007 var ökningen mer än 800 procent (Wo-men’s Prison Association 2009). År 2010 var mer än 112 000 kvin-nor intagna i fängelse1 (Guerino et al. 2011). Majoriteten av kvinnor

i fängelse har barn under 18 år och de flesta av dem levde med sina barn innan de frihetsberövades (Byrne et al. 2010). Det vanligaste brottet är narkotikabrott och medelstrafflängden 94 månader dvs. nästan 8 år (Mumola 2000). Olika studier har visat att intagna gra-vida kvinnor, förutom drogproblem, ofta också har en psykiatrisk problematik till följd av sin historia av våld och övergrepp. Ett forskarteam kom fram till att mer än hälften av alla gravida intagna hade upplevt våld i familjen under barndomen och en fjärdedel hade varit utsatta för sexuella övergrepp (Fogel & Belyea 2001). I en an-nan studie framkom det att det var tre gånger vanligare att gravida intagna kvinnor hade varit utsatta för en kombination av både sexu-ellt och psykiskt våld i jämförelse med gravida kvinnor från samma demografiska bakgrund som inte var i fängelse (Sable et al. 1999). Dessa kvinnors svåra problematik innebär att de har svårt att eta-blera sig på arbetsmarknaden, vilket innebär att den genomsnittliga inkomsten faller under fattigdomsstrecket (Shelton & Gill 1989). I USA finns det ingen nationell policy vad som ska hända med bar-nen till frihetsberövade mödrar. Majoriteten av barbar-nen separeras från sina mödrar i samband med födelsen och placeras hos släkt-ningar eller i fosterhem eftersom endast nio av femtio delstater har särskilda mamma- och barnavdelningar för mödrar med spädbarn. För mödrarna ger ofta separationen upphov till starka känslor av

1 I Sverige är mellan 250-300 kvinnor intagna i fängelse varje år (Kriminalvården 2013). Det innebär

(6)

stigma, depression och ilska. Många upplevde att separationen från barnen var den mest traumatiska aspekten av frihetsberövandet (Shelton & Gill 1989). Att skilja barn från sina mödrar i den mest sårbara perioden är riskabelt. En undersökning visade att mer än hälften av barn som hade varit tvungna att skiljas från sin frihetsbe-rövade mamma hade en otrygg anknytning till både sin intagna mamma och till den person som tog hand om barnet på utsidan (By-rne et al. 2010; Poehlmann 2005). Detta stöds av ytterligare en stu-die från Rhode Island där intagna mödrar berättade att de inte kunde känna samhörighet med sina barn som tagit ifrån dem när de var små (Enos 2001). Hälften av alla barn till frihetsberövade möd-rar hade heller ingen kontakt med sin mamma under strafftiden (Byrne et al. 2010). Det beror delvis på att det inte finns så många fängelser för kvinnor som för män vilket innebär att barnen ofta måste resa långa sträckor för att kunna besöka sin intagna mamma. Att klara av långa resor är särskilt belastande för små barn samti-digt som de inte heller har förmåga att hålla kontakt med hjälp av brev och telefon.

I en amerikansk studie (Byrne et al. 2010) undersökte man sepa-rations- och återföreningsmönstret för barn som vistades sin första tid på en särskild mamma- och barnavdelning. Man undersökte både mödrarnas och barnens anknytningsmönster genom The Adult Attachment Interview (AAI) och genom Strange Situation Procedure (SPP). I studien ingick det hundra barn. Nästan 60 procent av dem lämnade fängelset tillsammans med sina mödrar och de flesta bodde fortfarande tillsammans med sina mödrar efter tre år. Tjugo-fyra barn hade blivit omhändertagna av sina mödrar utan avbrott. Fyrtioett av hundra barn var däremot tvungna att lämna fängelset utan sin mamma. Skälen till detta var varierande: dödsfall, en öns-kan från mamman att barnet skulle lämna fängelset, disciplinåtgär-der riktad mot mamman, eller att barnet hade vistats maxtiden på mamma- och barnavdelningen. Vid uppföljningen tre år senare bodde 16 av dessa 41 barn med sin mamma som nu var frigiven. Majoriteten av de barn som inte bodde hos sin mamma var istället omhändertagna av någon i familjen – ofta mor- eller farföräldrar. Forskarteamet hade observerat att många av de yngre mor- och fföräldrarna var tvungna att avbryta aktiviteter i sina liv såsom ar-bete och studier för att kunna ta hand om sina barnbarn.

(7)

Den viktigaste slutsatsen av studien var att mödrarna på mamma- och barnavdelningen lyckades skapa trygga anknytningsmönster i relation till sina egna barn trots att de själva har en egen inre an-knytningsrepresentation som var otrygg. Forskarna menade också att man skulle kunna förebygga många av separationerna mellan in-tagna mödrar och deras barn genom att erbjuda olika slags föräld-rautbildningar i fängelset för att skapa en större lyhördhet hos mödrarna för sina barn och deras behov. De menar att intagna kvinnor är generellt en mycket utsatt och belastad grupp i jämfö-relse med kvinnor i allmänhet, vilket också är den främsta anled-ningen till att de är i fängelse. Många kvinnor har otrygg eller desor-ganiserad anknytning till sina egna föräldrar och är dessutom unga, ensamstående och har dålig skolunderbyggnad. Detta faktum för-svårar naturligtvis ett funktionellt föräldraskap (Byrne et al. 2010; Enos 2001). Olika studier har visat också att barnen till frihetsbe-rövade föräldrar oftare har utvecklat ett antisocialt beteende, blir dömda för brott och presterar sämre i skolan i jämförelse med andra barn (Gabel & Johnston 1995; Wright & Seymour 2000). Barn med en desorganiserad anknytning har sämst förutsättningar att klara den stress som en separation från deras mamma innebär, och även den senare återföreningen när mamman har avtjänat sitt straff (Cassidy et al. 2010).

I enlighet med forskarnas förslag erbjuder man också på några mamma- och barnavdelningar i USA ett särskilt föräldraprogram. I en studie ingick 26 kvinnor intagna på två fängelser. I stort sett alla kvinnorna som ingick i studien var nöjda och menade att program-met hade hjälpt dem att knyta an till sitt barn och dessutom hjälpt dem att stärka självkänslan (Gabel & Girard 1995). Andra studier visar att interventioner som stärker familjebanden också har en brottsförebyggande effekt (Surrey 1985; Thompson & Harm 1995). Det stöds också av en senare studie som visade att endast 16 pro-cent av de kvinnor som fullföljde ett föräldraprogram i fängelse återföll i brottslig verksamhet vilket kan jämföras med de kvinnor som inte fullföljde programmet där istället hälften återföll i brotts-lighet (Carlson 2009). Andra positiva effekter av föräldraprogram-men var att mödrarna hade mer realistiska förväntningar på sina barn och utvecklade sin empatiska förmåga. Även kvalitén på

(8)

relat-ionen mellan mammorna och deras barn ökade (Thompson & Harm 1995).

En fyrabarnsmamma åskådliggör det med följande citat: You come to realize what parnting means, how much we are needed, You develop materanal instincts because the child is the focus. You can feel when something is wrong with the child. […] I feel more like a parent. Though I had four children; I learned re-ally to love this child. (Gabel & Girard 1995, s. 247)

All forskning har visat att en trygg anknytning har en avgörande be-tydelse för barns utveckling. Att interventioner i fängelse har posi-tiva effekter på anknytningen mellan mödrarna och barnen har också en annan amerikansk studie visat. Redan under graviditeten arbetar man medvetet för att kvinnorna ska få sina behov av medi-cinsk och psykiatrisk vård tillgodosedda. När barnen är födda er-bjuds de en föräldrautbildning där syftet är att stärka anknytningen mellan mödrarna och deras barn. Fjorton av 20 barn bedömdes ha en trygg anknytning till sin mamma efter avslutad vistelse på mamma- och barnavdelningen. Detta är ungefär samma resultat som man kan se i en lågrisk population (Cassidy et al. 2010).

Australien

I likhet med de flesta länder i världen har antalet kvinnor i anstalt i Australien ökat över tid, men utgör trots det en liten grupp i relation till antalet män. Detta faktum har inneburit att de flesta program är utformade för män och aktiviteter särskilt för kvinnor genomförs inte så ofta på grund av ekonomiska skäl. De flesta kvinnor i fäng-else är yngre, och har i större utsträckning än männen haft någon form av sysselsättning innan fängelsestraffet men ofta i form av en-klare arbeten. De flesta intagna kvinnor är också mödrar till min-deråriga barn. Det skiljer sig mellan de olika delstaterna om det finns möjligheter för mödrarna att ha med sina barn i fängelse eller inte. Där finns bara ett fängelse med en enhet som särskilt är utfor-mad för att kunna ta emot mödrar med små barn men även på andra fängelser kan det finnas möjligheter för dem att medfölja sina mödrar i anstalt. Det finns ingen särskild åldersgräns när barnen

(9)

måste lämna anstalten, men de flesta barn är yngre och födda under moderns fängelsevistelse eller var nyfödda när deras mamma blev intagen. De flesta barn som inte följer med sina mödrar i fängelse blir omhändertagna av sina mor- eller farföräldrar. I rapporen framkommer att många som tar hand om barnen på utsidan vägrar att berätta för barnen var mödrarna befinner sig utan hittar på nöd-lögner som att de är på sjukhus eller är bortresta. I de fall barnen vet sanningen och vill hälsa på sin mamma måste det finnas en väl-villigt inställd vuxen på utsidan som kan eskortera barnet till och från fängelset. Enligt studien så ligger fängelserna ofta geografiskt avsides och i det fall det saknas allmänna kommunioner måste man promenera dit. Detta kan vara oöverstigligt för en mor- eller farför-älder med ett litet barn (Farrell 1998).

I ovanstående studie framkommer vikten av att mödrarna får hjälp från personer som befinner sig på utsidan av fängelset och även att man medvetet arbetar med att stärka familjebanden. Det underlättar kvinnornas rehabilitering och ökar barnens välmående på sikt.

Nya Zeeland

I Nya Zeeland är mödrar tillåtna att ha sina barn i fängelse tills de är två år gamla. Ett forskarteam genomförde en enkätundersökning samt några djupintervjuer av sammanlagt 250 intagna kvinnor. Näs-tan 80 procent av dem var gravida eller hade minderåriga barn. Ma-joriteten var i fängelse för första gången. Den etniska gruppen Maori var kraftigt överrepresenterad1. De flesta av de intagna kvinnorna

(81 procent) anser att det är mycket viktigt att fängelset geografisk befinner sig nära familjen. Två tredjedelar av alla kvinnor var bar-nets primära omsorgsgivare när de blev dömda till ett fängelse-straff. De flesta av barnen blev placerade hos sina mor- eller farför-äldrar (53 procent) eller hos sina fäder (41 procent). Nästan hälften av barnen fick flytta ut ur sitt hem i samband med att deras mamma blev intagna i fängelse. Majoriteten av mödrarna tyckte att barn inte skulle vara i fängelse så lång tid som 24 månader. Det som överras-kade forskarna var att de mödrar som var den primära omsorgsgi-varen innan fängelsevistelsen var de som var mest negativa till att

1 60 procent av alla kvinnor i fängelse tillhör den etniska gruppen Maori. 10 procent av alla invånare

(10)

barn var i fängelse. Argumenten bland de som var negativa var t.ex. att de ansåg att barn inte skulle växa upp i fängelse, det skulle vara för smärtsamt att separeras från barnen när de blev för gamla för att kunna vara kvar i fängelse, eller att barn ska vara med sin familj under sådana här omständigheter. De mödrar som blev intervjuade kunde nyansera sitt resonemang i större utsträckning och menade att kvalitén på den vård som kunde erbjudas i fängelse måste vägas mot svårigheterna för mödrarna att separeras från sina barn och kvalitén på den omsorg barnen kan få på utsidan. I undersökningen framkom det också att de flesta kvinnor var villiga att genomgå olika föräldraprogram om det krävdes för att kunna ha barnen kvar i fängelse. Många av dem menade också att de skulle behöva hjälp med hushållsarbete, med föräldraskapet, sysselsättning och barn-omsorg när de kommer ut från fängelset för att kunna komma till-baka till samhället igen (Kingi et al. 2008).

Storbritannien

Det finns tre mamma- och barnavdelningar i Storbritannien som kan ta emot ca 40 spädbarn. Två avdelningar är lokaliserade på slutna fängelser och kan ta emot barn upp till nio månader. Ett fäng-else har låg säkerhetsgrad kan ta emot barn till och med 18 måna-ders ålder. På dessa enheter tar mödrarna själva hand om sina barn men personalen har ett ansvar att se till att barnen får den omsorg de behöver och att de inte tar skada av att visas i fängelse.

På dessa tre mamma- och barnavdelningarna gjorde man en longi-tudinell undersökning av olika aspekter av barnens utveckling. Man använde sig av Griffiths Mental Development Scale som är ett stan-dardiserat mätinstrument. Man hade en kontrollgrupp bestående av 37 barn till intagna mödrar men som blev lämnade utanför fängel-set. I undersökningen kom man fram till att man över tid kunde se att utvecklingen försämrades hos de barn som vistades i fängelse – ju längre tid de var i fängelse desto mer påverkades utvecklingen negativt. Det var främst den kognitiva och motoriska förmågan som påverkades. En förklaring till skillnaden kunde man hitta främst i den fysiska miljön i fängelset. Den begränsade barnen genom t.ex. låsta dörrar och det saknades även större golvytor så att barnen kunde röra sig fritt. På två av tre avdelningar var barnen och möd-rarna inlåsta många timmar. Den begränsade ytan innebar att

(11)

bar-nen tillbringade många av sina vakna timmar i gungor, babysitters och stolar vilket främst skadade barnens motoriska förmåga. Fors-karna upptäckte också att det i stor utsträckning saknades pedago-giska leksaker, de äldre barnen hade varken möjlighet att leka med lera, vatten eller färg. Inte heller förekom det att man gemensamt sjöng sånger tillsammans med barnen. Dessa olika faktorer påver-kade barnens kognitiva förmåga negativt. Men det fanns också posi-tiva effekter av fängelselivet – barnen hade stora möjligheter till so-cialt samspel, både med andra barn och vuxna. Resultatet av under-sökningen visade på att barnen som helhet hade en tillfredställande utveckling, men det negativa resultatet avseende barnens kognitiva och motoriska utveckling menade forskarna tydde på att personalen på avdelningen hade mycket lågt ställda mål med verksamheten (Catan 1989).

Efter detta negativa resultat startades år 2004 ett föräldrastöd-program - New Beginning - på två av landets fängelser. Programmet är ett evidensbaserat pedagogiskt föräldrastödsprogram vars hu-vudsakliga syfte är att öka mödrarnas förmåga att känna in barnens behov dvs. öka mödrarnas mentaliseringsförmåga. På så vis kan de också bättre förbereda barnen på en eventuell separation. Pro-grammet arbetar direkt med spädbarnets anknytningsbehov genom att mödrarna få verbalisera sina erfarenheter och rädslor, de blir speglade och de får också hjälp att hitta tillfällen i leken som kan stärka anknytningen.

Resultatet av undersökningen visade att mödrarna efter att de del-tagit i programmet fick en mera realistisk bild av sitt spädbarn. De gick från en stereotypisk och idealiserad beskrivning av sitt barn till en mer nyanserad, där barnets tillskrevs varierande egenskaper. Barnet kunde också i högre utsträckning ses som en egen person, med känslor och önskemål som kan skilja sig från mammans egna. Även mödrarnas mentaliseringsförmåga ökade dvs. de hade lättare att leva sig in i sina barns känslor. De kvinnor som hade svårast att tillgodogöra sig programmet var de som visste att de så småningom skulle vara tvungna att lämna ifrån sig sina barn (Baradon et al. 2008).

(12)

Botswana

Eftersom spädbarn i fängelse inte är formellt intagna saknar många länder en formell registrering av barnen. Så är det i Botswana idag och även i Sverige fram till för några år sedan. Det har lett till att dessa barn och deras behov många gånger har är osynliga för om-världen. I Botswana har antalet kvinnor i anstalt ökat, vilket innebär att det även föds fler barn i fängelse. I de flesta fall är barn i fängelse tillåtna högst tills de fyller två år, men eftersom det inte finns klara regler för detta kan det finnas barn i fängelse upp till fyra års ålder. I Botswana finns det starka traditioner om att det är modern som ska ta hand om barnet oavsett omständigheterna. För många kvinnor innebär fängelsestraffet främst en attack mot deras status som kvinna. Kvinnor som har blivit separerade från sina barn blir de-primerade - ofta under lång tid. Många kvinnor som blir mödrar un-der tiden de avtjänar sitt straff upplever negativa känslor på grund av det faktum att barnet är fött i fängelse. I de fall de behåller bar-nen är de oroliga för att miljön kommer att skada barbar-nen på olika sätt. Många fäder överger efter ett tag familjen på insidan murarna vilket innebär en ökad belastning då mödrarna och barnen saknar support utifrån. Även om det innebär svårigheter att ha barn i fäng-else innebär det oftast en stabiliserande faktor i kvinnornas liv (Modie 1997).

Praktisk och vetenskaplig betydelse

Sedan i början på 1900-talet har ett tiotal barn om året varit place-rade i våra svenska fängelser. Efter år 2000 har antalet barn ökat stadigt och 2010 befann sig 26 barn tillsammans med sin mamma i fängelse. Antalet barn i kriminalvårdsanstalt förväntas bli fler sedan den nya fängelselagen tillåter även barn äldre än ett år att vistas i anstalt och gör det möjligt även för fäder att ta med sig sina barn i fängelse.

Små barn som medföljer sin förälder i kriminalvårdsanstalt tillhör inte Kriminalvårdens målgrupp vilket innebär att miljön inte alls är anpassad efter barns behov. En spansk studie visade t.ex. att det fanns mycket stora brister i miljön, i synnerhet vad gäller tillgången på lekmaterial och variationen av olika upplevelser (Jiménez & Pa-lacios 2003). Barn som medföljer sin mamma i fängelse har inte

(13)

all-tid blivit registrerade av Kriminalvården då det naturligtvis finns en etisk aspekt att ta hänsyn till. Detta sammantaget har inneburit att små barn i anstalt har varit en osedd grupp av det omgivande sam-hället och deras olika behov av t.ex. stimulans och stöd inte alltid har uppmärksammats och varit i fokus vilket även Barnombuds-mannen (2004) har kunnat konstatera i sin rapport.

Den tidigare kunskap vi har om mödrar i fängelse har visat att de generellt är en mycket utsatt grupp, där många har missbrukspro-blem och lider av psykisk ohälsa, ibland som en följd av en barndom kantad av olika slags övergrepp (Fogel & Belyea 2001; Kriminalvår-den 2012; Sable et al. 1999). Detta har även kunnat konstateras i en svensk studie. Majoriteten av kvinnorna som ingick i undersökning-en var mellan 31-40 år. De vanligaste brottundersökning-en som de var dömda för var narkotikabrott och våldsbrott. Mer än 50 procent använde nar-kotika i stort sett dagligen. Många kvinnor saknade gymnasieutbild-ning och 2/3 saknade arbete innan de blev dömda för brott. De flesta kvinnorna i undersökningen vittnade dessutom om mycket svåra uppväxtförhållanden (Lindberg 2005). Många av mödrarna har också en otrygg eller desorganiserad anknytning till sina egna föräldrar vilket försvårar ett funktionellt föräldraskap (Byrne et al. 2010).

Livssituationen för män intagna i fängelse är i allmänhet också mycket svår. I undersökningen av Eriksson Gustavsson (2012) framkommer till exempel att de flesta intagna män har en låg ut-bildningsnivå och har haft en trasslig skolgång. Enligt statistik från Kriminalvården (2011) framkommer att år 2009 har mer än 50 procent av de intagna männen ett narkotikamissbruk och ca 15 pro-cent av dem ett alkoholmissbruk.

Detta visar på att barn till frihetsberövade föräldrar är en mycket sårbar och utsatt grupp och att deras olika behov av stöd och hjälp sällan uppmärksammas. Brist på stöd i kombination av en utsatt livssituation innebär att många barn utvecklar olika slags svårighet-er undsvårighet-er livets gång. Enligt Lagsvårighet-erbsvårighet-erg & Sundelin (2000) risksvårighet-erar barn som är uppvuxna i socialt missgynnade familjer en ökad död-lighet, sjukdöd-lighet, tillväxt, skolanpassning och psykisk hälsa i jämfö-relse med barn som växer upp under mer gynnsamma förhållanden. Olika internationella studier har visa att barn till frihetsberövade föräldrar i större utsträckning än andra barn riskerar att utveckla

(14)

ett antisocialt beteende, blir dömda för brott och presterar sämre i skolan (Gabel & Johnston 1995; Wright & Seymour 2000).

Det finns inte någon nationell forskning inom detta fält trots att barn har vistats tillsammans med sina mödrar i fängelser i mer än hundra år. Redan 1998 kunde Socialstyrelsen och Kriminalvårdssty-relsen konstatera att kunskapen om barn till frihetsberövade för-äldrar var bristfällig och att det var ytterst angeläget att studier ini-tieras för att uppmärksamma vilka effekter föräldrarnas frihetsbe-rövande kan få för barn och ungdom på kort och lång sikt (Social-styrelsen & Kriminalvårds(Social-styrelsen 1998).

Referenser

En ny fängelse- och häkteslagstiftning, LagrådsremissU.S.C. (2010). Baradon, Tessa, Fonagy, Peter, Bland, Kirsten, Lenard, Kata & Sleed,

Michelle (2008). New Beginnings–an experience-based pro-gramme addressing the attachment relationship between mot-hers and their babies in prisons. [Digital version]. Journal of Child Psychotherapy, vol. 34 nr. 2 s. 240-258.

Barnombudsmannen, BO (2004). Straffa inte barnet. [Digital vers-ion]. En Studie Av Barnperspektivet Inom Kriminalvården, Broberg, A., Risholm Mothander, P., Granqvist, P. & Ivarsson, T.

(2008). Anknytning i praktiken. [Digital vers-ion]. Tillämpningar Av Anknytningsteorin.Stockholm, Natur Och Kultur,

Broberg, Anders, Granqvist, Pehr, Ivarsson, Tord & Risholm Mot-hander, Pia (2006). Anknytningsteori: Betydelsen av nära känslomässiga relationer. [Digital version].

Byrne, Mary W., Goshin, Lorie S. & Joestl, Sarah S. (2010). Intergene-rational transmission of attachment for infants raised in a pri-son nursery. [Digital version]. Attachment & Human Develop-ment, vol. 12 nr. 4 s. 375-393.

Carlson, Joseph R. (2009). Prison nurseries: A pathway to crime-free futures. [Digital version]. Corrections Compendium, vol. 34 nr. 1 s. 17-22.

Cassidy, Jude, Ziv, Yair, Stupica, Brandi, Sherman, Laura J., Butler, Heidi, Karfgin, Andrea et al (2010). Enhancing attachment security in the infants of women in a jail-diversion program.

(15)

[Digital version]. Attachment & Human Development, vol. 12 nr. 4 s. 333-353.

Catan, Liza (1989). The development of young children in prison mother and baby units. [Digital version]. Research Bulletin, vol. 26s. 9-12.

Enos, Sandra (2001). Mothering from the inside: Parenting in a wo-men's prisonSUNY Press.

Eriksson Gustavsson, Anna-Lena (2012). Kartläggning av utbild-ningsbakgrund, utbildningsmotivation och utbildningsbehov hos intagna med annat modersmål än svenska. [Digital vers-ion].

Farrell, Ann (1998). Mothers offending against their role: An Austra-lian experience. [Digital version]. Women & Criminal Justice, vol. 9 nr. 4 s. 47-67.

Ferrara, Pietro, Gatto, Antonio, Nicoletti, Alessandro, Emmanuele, Valentina, Fasano, Alfonso & Currò, Vincenzo (2009). Health care of children living with their mother in prison compared with the general population. [Digital version]. Scandinavian Journal of Public Health, vol. 37 nr. 3 s. 265-272.

Fogel, Catherine I. & Belyea, Michael (2001). Psychosocial risk factors in pregnant inmates: A challenge for nursing. [Digital version]. MCN: The American Journal of Maternal/Child Nursing, vol. 26 nr. 1 s. 10-16.

Fonagy, Peter, Target, Mary, Cottrell, David, Phillips, Jeannette & Kurtz, Zarrina (2003). [Digital version]. What Works for Whom? A Critical Review of Treatments for Children and Adole-scents,

Gabel, Katherine & Girard, Kathryn (1995). Long-term care nur-series in prisons: A descriptive study. [Digital vers-ion]. Children of Incarcerated Parents, s. 237-254.

Gabel, Katherine & Johnston, Denise (1995). Children of incarcerated parentsFree Press.

Gerhardt, Sue (2006). Why love matters: How affection shapes a baby's brain. [Digital version]. Infant Observation, vol. 9 nr. 3 s. 305-309.

Guerino, Paul, Harrison, Paige M. & Sabol, William J. (2011). No. NCJ 236096). Bureau of Justice Statistics: U.S. Department of Justice.

(16)

Jiménez, Jésus M. & Palacios, Jesús (2003). When home is in jail: Child development in Spanish penitentiary units. [Digital vers-ion]. Infant and Child Development, vol. 12 nr. 5 s. 461-474. Kingi, Venezia, Paulin, Judy, Wehipeihana, Nan & Mossman, Elaine

(2008). Mothers with Babies in Prison: Some Women Pri-soners’ Perspectives. [Digital version]. Wellington: Department of Corrections,

Kriminalvården (2013). Antal inskrivna kvinnor i anstalt 1 oktober

2002-2012. Tillgänglig:

http://www.kriminalvarden.se/Statistik/Kvinnor-i-fangelse/Statistik-kvinnor-i-fangelse/ [201328/6]

Kriminalvården (2012). Psykisk ohälsa bland intagna kvinnor. Till-gänglig:

http://www.kriminalvarden.se/sv/Press/Nyheter/2012/Psyk isk-ohalsa-bland-intagna-kvinnor/ [20138/7]

Kriminalvården (2011). Missbrukare. Tillgänglig: http://www.kriminalvarden.se/sv/Statistik/Missbrukare/ [201114/9]

Kvale, Steinar & Torhell, Sven-Erik (1997). Den kvalitativa forsk-ningsintervjunStudentlitteratur.

Lagerberg, Dagmar & Sundelin, Claes (2000). Risk och prognos i so-cialt arbete med barn: Forskningsmetoder och resultat. [Digital version].

Lindberg, Odd (2005). Kvinnorna på Hinseberg: en studie av kvin-nors villkor i fängelse. [Digital version].

Lyons-Ruth, Karlen, Connell, David B., Zoll, David & Stahl, Julie (1987). Infants at social risk: Relations among infant mal-treatment, maternal behavior, and infant attachment behavior. [Digital version]. Developmental Psychology, vol. 23 nr. 2 s. 223.

Modie, Tirelo (1997). Should Babies be Kept in Prison With Their Incarcerated Mothers? A Social Work Response. Scandinavian Journal of Development Alternatives and Areas Studies, vol. 16 nr. 3-4 s. 37-55.

Morago, Jesús M. J. (2005). The quality of educational attention re-ceived by children living with their mothers in Spanish prisons. [Digital version]. Psychology in Spain, vol. 9 nr. 1 s. 13-20. Mumola, C. J. (2000). Incarcerated parents and their children.

(17)

Persson, B. (2011a). Antal medföljande barn i fängelseHuvudkon-toret i Norrköping.

Persson, B. (2011b). Ny lag öppnar upp för barn på anstalter. Till-gänglig:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=160&art ikel=4580527 [20138/7]

Poehlmann, Julie (2005). Representations of attachment relations-hips in children of incarcerated mothers. [Digital vers-ion]. Child Development, vol. 76 nr. 3 s. 679-696.

Sable, Marjorie R., Fieberg, John R., Martin, Sandra L. & Kupper, Lawrence L. (1999). Violence victimization experiences of pregnant prisoners. [Digital version]. American Journal of Ort-hopsychiatry, vol. 69 nr. 3 s. 392-397.

Shelton, Barbara J. & Gill, Derek G. (1989). Childbearing in prison: a behavioral analysis. [Digital version]. Journal of Obstetric, Gynecologic, & Neonatal Nursing, vol. 18 nr. 4 s. 301-308. Smith, Lars (2002). Tilknytning og barns utviklingHøyskoleforlaget. Socialstyrelsen & Kriminalvårdsstyrelsen (1998). Barn med

frihets-berövade föräldrar

Stern, Daniel (1991). Spädbarnets interpersonella värld. [Digital version]. Lund: Natur Och Kultur,

Surrey, Janet L. (1985). Self-in-relation: A theory of women's deve-lopmentWellesley College, Stone Center for Developmental Services and Studies Wellesley, Mass.

Thompson, P. J. & Harm, N. J. (1995). Parent education for mothers in prison. [Digital version]. Pediatric Nursing, vol. 21 nr. 6 s. 552-555.

Women’s Prison Association (2009). Mothers, infants and impri-sonment: A national look at prison nurseries and community-based alternatives. [Digital version]. New York: Aut-hor.Retrieved from Http://Www.Wpaonline.Org/Pdf/Mothers% 20Infants% 20and% 20Imprisonment, vol. 202009

Wright, Lois & Seymour, Cynthia B. (2000). Working with children and families separated by incarcerationChild Welfare League of America Press.

(18)

References

Related documents

En alltför snäv definition (t.ex. endast kärnfamiljer) skulle ha motverkat hela undersökningens idé, medan en helt öppen definition skulle försvåra analysen (om t.ex. alla

påvisar föreliggande studie att lustfyllda och avkopplande aktiviteter är av särskild betydelse för känslan av att få vara barn samt att ett upprätthållande av

(2008) styrker detta då sjuksköterskan ska utforska patienternas behov, som är en del av den patientcentrerade vården. Detta kan bidra till att sjuksköterskan upptäcker symtom

Andra liknande exempel på hur det som tillverkats inte direkt kunde ha kommit till någon större användning är en ensamfånge som tillverkade sex bollar av klister, och en annan som i

Den 10 december 2013, på den internationella dagen för mänskliga rättigheter och årsdagen för Dalai Lamas fredspris, hölls en konsert i Dharamsala för att uppmärksamma fängslade

Si- tuationen har varit svår ekonomiskt för de anhöriga och de var oroliga för att straffen skulle bli höga, berättar Natasa Mirosavic.. Förhållandena för de åtalade hade varit

Annelie Björkhagen T uresson Mor i fängelse - Mödrar och barn

Carlos Perez Guartambel, frontfigur i striden om vattnet, fängs- lades nyligen till en följd av demonstrationerna för beva- randet av vattnet.. Sedan gruvbrytning började planeras