Solglasögon för hållbarhet och identitet. Hur kan man genom design utforma ett par solglasögon som får användaren att agera hållbart

Solglasögon för hållbarhet och identitet

Hur kan man genom design utforma ett par solglasögon som

får användaren att agera hållbart

Sunglasses for sustainability and

identity

How to design a pair of sunglasses that makes the user act

sustainably

Christoffer Johansson

PRODUKTDESIGN, termin 6 Huvudområde: Produktdesign

PD164B Kandidatuppsats, 14hp, VT2019 Handledare: Anders Emilson

Sammanfattning

Mängden solglasögon som produceras i dagens samhälle ökar för varje år, detta har genererat en hög materialåtgång. Denna studie grundar sig i design för hållbar utveckling och

tillhörande designteorier inom cradle to cradle, design for disassembly och modulär design. Ytterligare teorier om hur identitet kopplat till materiella ting utreds. Syftet med studien är att försöka uppmana användare av solglasögon att agera mer hållbart. Genom dessa designteorier och tillhörande metoder har ett designexempel tagits fram.

En pilotstudie användes för att undersöka respondenternas koppling till materialkännedom och identitet förknippat med solglasögon. Denna i form av en enkätundersökning. Enkäten utgör grunden i studien. Därefter tillämpades andra metoder för att kunna erbjuda ett

designkoncept. Denna studies mål var att undersöka kopplingen mellan materialkonsumtion och identitet, gällande solglasögon och med det kunna uppmärksamma valet av solglasögon och även hjälpa användaren att agera ekologiskt hållbart.

Studiens slutsats visar en produkt som kan hjälpa användaren på ett individuellt plan att agera mer hållbart. Produkten som tagits fram är ett exempel på ett av många olika designförslag att hjälpa användaren att agera mer hållbart. Denna produkt kan också både få och hjälpa

användaren att uttrycka sin individuella identitet på olika plan.

Nyckelord: Solglasögon, identitet, produktdesign, design för hållbar utveckling, design for disassembly, modulär design, cradle to cradle.

Abstract

The amount of sunglasses produced in today's society is increasing every year, this has generated high material consumption. This study is based on design for sustainable

development and associated design theories in cradle to cradle, design for disassembly and modular design. Further theories on how identity is linked to material things are investigated. The purpose of the study is to try to encourage users of sunglasses to act more sustainably. Through these design theories and associated methods, a design example has been developed. A pilot study was used to investigate the respondents' connection to material awareness and identity associated with sunglasses. This in the form of a survey. The survey forms the basis of the study. Subsequently other methods were applied to be able to offer a design concept. The aim of this study was to investigate the connection between material consumption and identity regarding sunglasses and with it being able to pay attention to the choice of

The study's conclusion shows a product that can help the user on an individual plan to act more sustainably. The product produced is an example of one of many different design proposals to help the user to act more sustainably. This product can also help the user to express their individual identity on different levels.

Keywords: sunglasses, identity, product design, sustainable development design, design for disassembly, modular design, cradle to cradle.

Innehållsförteckning

2.3 Design för hållbar utveckling ... 6

2.3.1 Cirkulär design/ Cradle to cradle ... 6

2.3.2 Design for disassembly ... 7

2.3.3 Modulär design ... 8

2.4 Materialbas hos solglasögon ... 10

2.4.1 Konsumtion och dess ekologiska fotavtryck ... 10

2.5 Psykologin bakom solglasögon ... 11

2.5.1 Identitet bakom materiella ting ... 11

2.6 Sammanfattning av designteorier ... 11

3 Metod ... 13

3.1 Pilotstudie ... 13

3.1.1 Utformning av pilotstudie ... 13

3.2 Enkät ... 13

3.2.1 Enkät i denna studie ... 14

3.3 Intervju ... 14 3.4 Brainstorming ... 14 3.5 Moodboard ... 14 3.6 Skissning ... 15 3.7 Prototyp ... 16 3.8 Fokusgrupp ... 17

3.9 Metodologiska överväganden ... 18

4 Genomförande: resultat och analys ... 20

4.1 Resultat av pilotstudie ... 20

4.2 Resultat av enkät ... 20

4.3 Resultat av intervju ... 21

4.4 Resultat av skissning och prototyp ... 21

4.5 Resultat av fokusgrupp ... 24 4.6 Fortsatt konceptutveckling ... 27 4.7 Slutprodukt ... 29 4.8 Utvärdering av slutprodukt ... 31 5 Slutsats ... 33 6 Diskussion ... 35

6.1 Studiens utformning och resultat ... 35

6.2 Är syftet uppnått: ... 35

6.3 Vidareutveckling av studien: ... 36

7 Källförteckning ... 37

7.1 Akademiska källor ... 37

7.2 Internetbaserade och icke akademiska källor ... 38

8 Figurförteckning ... 40

9 Bilagor ... 42

9.1 Pilotundersökning ... 42

1 Inledning

”Bakom mina solglasögon kan jag vara mig själv”

Docenterna, 1980 När jag jobbade inom handel insåg jag vilket konsumtionssamhälle vi lever i. Vi människor köper nya kläder till olika tillfällen, ny mobil nästan varje år, mat som vi sedan kastar för att vi av misstag låtit den bli gammal och nya solglasögon trots att vi redan har tre par. Många vet att de inte bör köpa nytt enbart för köpandets skull men gör det ändå. Men varför gör vi det? Jo, för att många tror att det ska ge dem självförtroende, att andra människor ska imponeras och kanske till och med att de är mer själviska än vad de vågar erkänna (Becker 2016).

Produkten som jag valt att fokusera på är solglasögon då jag själv fått uppleva hur stort köpintresset av denna produkt är. Något som oroar mig är vad användarna gör när de

förbrukat sina solglasögon? Vet konsumenterna faktiskt hur solglasögonen skall källsorteras? Många väljer att ha fler solglasögon än just ett par, vilket märktes tydligt under min tid som optikerassistent på Specsavers. Många köpte nya solglasögon varje säsong för att kunna matcha deras behov just där och då. Att en identitet bevaras eller skapas med hjälp av

materiella ting såsom solglasögon kan inte förnekas, de används inte enbart för sitt UV-skydd, de används för så mycket mer tillfällen då solen inte ens skiner.

Att bära solglasögon ökar självkänslan hos många människor och de upplever att de ser bättre ut och samtidigt känner sig mer självsäkra när de bär solglasögon menar Dr. Glenn Wilsson i en artikel med BBC news (BBC 1999). Solglasögon är i första hand gjorda för att skydda ögonen mot UV-strålar som kan leda till grå starr och förlust av mörkerseende, eftersom solens UV-strålar bränner på hornhinnans yta (Made how Uå). Allt material som går åt till att mätta konsumentens behov är skrämmande, år 2014 i USA såldes det 5,7 miljoner par

solglasögon och det var beräknat att stiga för varje år (Statista uå). Många av dessa solglasögon är gjorda av plast och när användarna har många olika blir det en hög

materialåtgång vid tillverkningen av dessa. Med denna stora efterfrågan på solglasögon ökar också trycket på produktionen världen över och detta genererar mer utsläpp.

Jag tycker därför det är viktigt att undersöka hur jag genom design kan utforma solglasögon som kan hjälpa användaren att agera hållbart. Med detta vill jag hjälpa till att öka

medvetenheten om hur solglasögon skall återvinnas och hur detta kan minska materialåtgången. Men att försöka hjälpa människor att agera hållbart samtidigt som identiteten och självkänslan bakom solglasögonen inte kompromissas kan vara en stor utmaning.

Syftet med denna studie är att utforska upplevelser av solglasögon utifrån perspektivet hållbar utveckling. Ytterligare syfte är att få människor att uppmärksamma hur deras identitet är kopplat till deras konsumtion. Målet med studien är att undersöka kopplingen mellan materialkonsumtion och identitet, gällande solglasögon och med det kunna uppmärksamma valet av solglasögon och även hjälpa användaren att agera ekologiskt hållbart.

1.2 Frågeställning

För att besvara ovanstående syfte ska följande frågeställning fungera som underlag.

Hur kan man genom design utforma ett par solglasögon som hjälper bäraren att agera hållbart?

Följande underfråga bör besvaras för att frågeställningen skall kunna besvaras:

Hur går identitet bakom materiella ting ihop med konsumtion?

1.3 Fördjupningsområde

Studiens fördjupningsområde är design för hållbar utveckling med stöd av cirkulär- och modulär design. Studiens ämne är baserat på en induktionsansats, därav har metoderna som använts en grund av en pilotstudie i form av enkäter. Fokus ligger i människors beteende kring konsumtion och identitet av solglasögon.

1.4 Livscykel på solglasögon

För att få en inblick i problemet som denna studie angriper ges information kring livscykel på en produkt. Ett par solglasögon från Ray ban av modellen Wayfarer. Livscykel är ett sätt att se inverkan av en produkts ekologiska fotavtryck. Se figur 1 för en förklarning av CO2-utsläppet av plastsolglasögon och förpackningar till de olika komponenterna.

Figur 1: Livscykelbeskrivning av ett par Ray ban Wayfarer. Denna beskrivning visar på olika komponenters miljöpåverkan av solglasögon i form av CO2-utsläpp. På så sätt kan en total miljöpåverkan i form av en livscykelanalys beräknas på en produkt.

1.5 Statistik

Enligt en studie som utfördes i Amerika år 2012 gör cirka 55% av amerikaner sönder sina solglasögon inom ett år efter att de blivit köpta (The vision council 2012). I studien nämndes inte om personerna materialåtervinner sina solglasögon. Samtidigt genererade

solglasögonindustrin 114,9 miljarder dollar världen över 2017 (Statista uå). Enbart USA stod för 5,7 miljoner solglasögon sålda under 2014 och är uppskattat att öka varje år (Statista uå).

1.6 Avgränsningar

Avgränsande område kommer att vara komfort av solglasögon, detta hade varit intressant att ta upp men tidsram och projektets storlek är begränsat. Därför kommer denna del att uteslutas. Jag har också valt att enbart fokusera på solglasögon gjorda av plast. Ytterligare en

avgränsning är ålder på respondenter. Deltagande respondenter i denna studie är mellan 20–60 år. De respondenterna som visade intresse fick sätta gränserna för åldersspannet. Trots

avgränsningen visade respondenterna på ett spritt åldersspann.

På grund av uppsatsens omfattning och tidsram utesluts även vidare undersökning kring solglasögonens linser som ofta är gjorda av SR-91, Cr39 (polykarbonat). Fokuset lades enbart på solglasögonbågar.

1.7 Etiska övervägningar

Respondenter i denna studie valdes att hållas anonyma. Detta för att förhålla sig till

dataskyddsförordningen GDPR om exponering av personuppgifter. Det är också ett val gjort för att hålla studien till ämnet och inte till deltagarna. Alla deltagande i studien fick

information angående deras anonyma medverkan, att deras identitet raderades från databaser samt att bilder inte innehåller synliga ansikten. Respondenter till enkäten fick skriftlig information medan intervjupersonen samt deltagarna i fokusgruppen fick informationen muntligt.

Även om denna studiens mål är att genom ett par solglasögon kunna uppmana människor att agera mer hållbart skall det tilläggas att utformningen av dessa solglasögon även kan

frambringa motsägelser vad gäller hållbar utveckling. Genom att designa en ny form av en befintlig produkt som skall attrahera användaren att föredra denna typ av solglasögon framför andra, uppmuntras användaren till konsumtion. Syftet är dock att i det långa loppet kunna ”väcka” människors intresse för att agera mer hållbart och konsumera produkter av återanvänt material inom ”loopen”. Detta är endast en liten del på vägen, men det är ett steg i rätt

riktning. Avsikten med studien är likaså att kunna inspirera andra designers, tillverkare och företag till att agera mer hållbart, kanske genom modulär design.

2 Teoretiskt ramverk

I detta kapitel förklaras begrepp och teorier.

2.1 Centrala begrepp

Nedan presenteras de centrala begrepp som hjälper en att förstå det teoretiska ramverket. - Cradle to cradle- Ett hållbarhetstänk där materialet är i fokus. En produkts material stannar inom en loop, vilket innebär att ett material går från utvinning till återvinning för att sedan kunna användas om och om igen i en stängd ”loop” (McDonough & Braungart 2002).

- Cradle to grave- När ett material inte kommer tillbaka till loopen. Det förbrukas och går sedan inte att återvinna eller använda igen (McDonough & Braungart 2002).

- Design for disassembly- Att designa för återanvändning. Att enklare kunna återanvända, återvinna och produktåtervinna materiella delar och material inom en designcykel av en produkt (McGovern & Gupta 2011).

- Ekologiskt fotavtryck- Ett uttryck som först myntades av Rees och Wackernagel (1996). Uttrycket grundar sig i vad vi människor lämnar efter oss när ett material har förbrukats och vad som går tillbaka till naturen. Ett exempel på ekologiskt fotavtryck kan vara vår konsumtions negativa baksida i form av koldioxidutsläpp, energianvändning och materialutvinning (Wackernagel & Rees 1996).

2.2 Designinriktningar

De designinriktningar som använts i studien för att kunna identifiera problemet kring solglasögon och användarens materialförbrukning kopplat till identitet har varit design för hållbar utveckling. Cirkulär design och teorier inom Cradle to cradle, design for disassembly och modulär design har varit inspirationskällor för att komma med ett bidrag till hur

solglasögon kan hjälpa människor att agera hållbart. Identitet till materiella ting och dess koppling med konsumtion redogörs även i detta avsnitt. Detta för att identitet bakom

brukandet av materialitet går hand i hand med hållbar utveckling. Mer redogörande aspekter kring detta påstående kommer att lyftas fram i detta avsnitt.

2.3 Design för hållbar utveckling

Hållbar utveckling är en term som används inom designforskningsområden. Definitionen av hållbar utveckling är ” Utveckling som baseras på miljömässiga och sociala betingelser som

främjar mänsklig välfärd i obegränsad tid” (Thorpe 2007, s12).

Design för hållbar utveckling är uppdelad i tre kategorier: Ekologisk, ekonomisk och social (Design School Kolding 2015). Den ekologiska hållbara utvecklingen har varit

implementerad i denna studien och kommer därför att förklaras nedan.

Jorden har jobbat i miljoner år för att kunna erbjuda de resurser vi idag har och vi människor har kommit på ett flertal sätt att förbruka dessa resurser snabbare och snabbare (Thorpe 2007). Det handlar om att veta vart ifrån materialet kommer och vart det förs efter att det blivit

förbrukat. Jordens fyra skikt: atmosfären (luften), biosfären (det levande), litosfären

(jordskorpan) och hydrosfären (vatten). Dessa fyra sfärer är jorden och det den har att erbjuda som vi människor utvinner och tillverkar material och redskap från, dessa förbrukas snabbare och snabbare med dagens mått och det tar hårt på jorden (Thorpe 2007). Det vi returnerar i form av avfall hämmar jordens egen tillverkning av nytt material. Vi förbrukar material, står för utsläpp och försummar vår egen planet.

Design för hållbar utveckling är att materialeffektivisera med hjälp av design och att försöka undvika materialbrist samt stabilisera eller hämma det ekologiska fotavtrycket och dess konsekvenser (Thorpe 2007).

2.3.1 Cirkulär design/ Cradle to cradle

Att få produkter i ett kretslopp som är hållbart jobbar många designers med genom att kunna återanvända och återvinna material. Att förhålla sig till ett cradle to cradle kretslopp innebär enligt McDonough och Braungart (2002) att implementera denna materialstrategi inom design för hållbar utveckling. En vision om en mer hållbar framtid och denna med naturen som inspiration för att uppnå ett så hållbart levande som möjligt. Cradle to cradle är en hållbarhetsteori som är baserad på vad naturen har att erbjuda från materialutvinning till materialåteranvändning eller nedbrytning.

I boken Cradle to cradle (2002) myntas uttrycket ”The four R´s: Reduce, Reuse, Recycle- and

Regulate” (McDonough & Braungart 2002, s 53). Denna designstrategi är uppfunnen för att

härma naturens egen cykel att ta vara på allt. Ett exempel på den biologiska cykeln kan handla om att först ge växtbaserad föda till ett djur. När djuret sedan dör bryts det ned för att sedan själv bli föda åt naturen. Figur 2 förklarar denna hållbarhetsteori och hur den tekniska cykeln som är cradle to cradle härmar den biologiska cykeln (Winston 2019).

Figur 2: Cradle to cradle cykel. Figuren till vänster visar hur den biologiska cykeln fungerar. Figuren till höger är en ”uppfunnen” cykel av McDonough och Braungart som är tänkt att ”härma” den biologiska cykeln. Tankesättet grundas i ett ”zero waste” tänk, där inget av de materialen som används skall falla ur denna cykeln.

McDonough och Braungart utvecklade denna typ av modernt tillvägagångssätt som visas figuren ovanför. Att tänka på ett materials hela livscykel från utvinning till återanvändning. Tanken är att minska det ekologiska fotavtrycket som vi lämnar på denna jord genom ett alternativ till cradle to grave som innebär att material förbrukas och försummas för att inte återvinnas, i bästa fall energiåtervinnas (McDonough & Braungart 2002).

2.3.2 Design for disassembly

Med design for disassembly (Dfd) menas att produkter är designade och utformade för att kunna återanvändas eller återvinnas. Med detta menas att produkter ska kunna användas igen eller kunna byta ut vissa delar för att enkelt kunna fortsätta användningen av produkten. Dfd är en typ av designstrategi som bejakar framtidens användning av produkter. Dfd är en typ av Cradle to cradle designstrategi och förknippas med design för hållbar utveckling. Dfd har en del huvudtankar som: Hur kommer en produkt att repareras, vilka delar behöver ersättas, vem ska reparera den och så vidare (Diener 2010). Dfd ökar effektiviteten av en produkt både under produktens ”liv” och efter. McGovern & Gupta (2011) menar att den ökade allmänna kännedomen av återvinning har i allmänhet ökat så mycket att företag i princip måste försöka anamma en återvinningsprocess i produkter, något som denna studien har som mål att uppnå.

Se figur 3 som förklarar Dfd´s produktutvecklingscykel.

Figur 3: Beskrivning av en hållbarhetscykel inom Dfd. Figuren visar hur Dfd kan användas inom en designcykel och hur ett hållbarhetstänk genom moduläritet kan hjälpa en

designprocess. Figuren visar hur designprocessen kan delas upp i olika steg som

efterforskning kring vilka material som skall användas, samt hur moduläritet skall inspirera designen och utförandet av konceptet.

Att återvinna eller återanvända produkter har även hjälpt den ekonomiska attraktiviteten att kunna återanvända mer och mer av delar i produkter istället för att kassera dem. För att förtydliga Dfd så delas detta upp i olika delar. Där återvinning innebär att man återanvänder materielinnehållet i använda och icke-funktionella produkter, medan återanvända produkter innebär en industriell process som kan få produkter som blivit utslitna att återställas till sin forna glans (McGovern & Gupta 2011). Produktåtervinning innebär att återanvända en produkt eller vissa delar för att laga eller forma en ny produkt med återvunna delar. Denna designstrategi hjälper att lättare kunna återanvända produkter och delar (McGovern & Gupta 2011). Demontering är en process som innebär att hämta materialinehållet via en extraktion av värdefulla delar i kasserade produkter. Efter det rengörs eller renoveras vissa delar och andra blir skickade för att återvinna material från vissa delar och andra kan skickas till deponeringsanläggningar (McGovern & Gupta 2011).

2.3.3 Modulär design

Kamrani och Salhieh menar i deras bok Product design for modularity (2002) att modulär design tillämpas för att lösa en mängd olika funktioner i design, i vissa fall i form av ”block” eller moduler till en kärngrund. Att en grund i designen består medan olika delar och moduler kan läggas till eller avlägsnas för att uppnå den produkt som brukaren önskar. En viktig aspekt i modulära produkter är en basenhet som olika block eller moduler kan fästas eller interagera med. Modulär design handlar om att kunna dela upp sin design i olika delar eller moduler. Modulerna designas för att antingen individuellt eller i kombination med andra delar kunna utgöra ett större system (Bitovi 2019).

Modulär design gör också att skeppning och fraktning kan bespara en stor del plats. Det kan exempelvis handla om att inte ha en stor bokhylla hopmonterad vid frakten som gör att meningslös yta upptas. Att istället skicka nedmonterade produkter i olika delar eller moduler gör att paketen kan vara mindre och mer platsbesparande. Detta resulterar i att det blir mer plats över till mer produkter vid skeppning och fraktning som gör att miljön inte behöver lida fullt så mycket som om en hopmonterad produkt hade skeppats (Bitovi 2019). Se figur 4 för ett exempel på en bokhylla som fraktats i olika kartonger för att sedan monteras på plats, detta medför en platsbesparing vid till exempel fraktningen.

Figur 4: Modulbaserad möbel. Med hjälp av modulär design har denna möbel designats för platsbesparing vid frakt.

Ett exempel där modulär design har tillämpats är på en dator. Datorn består av exempelvis processor, bildskärm och ram-minne. Alla dessa komponenter utgör tillsammans en dator och den skulle inte fungera utan någon av dessa viktiga delar. Varje del är designad för att separat utgöra en funktion men fungerar endast så länge alla separata komponenter är tillförda

tillsammans för att utgöra datorn (Kamrani & Salhieh 2002). En dator är ett exempel på modulär design för den teknikinsatta personen som har erfarenhet av att bygga ihop sin egen dator. På så sätt är dessa ”moduler” eller delar utbytbara i datorn. Går en del sönder går den att ersätta med en ny ”modul” för att förlänga livslängden på den sammansatta enheten, i detta fall datorn. För den icke teknikinsatta personen som själv inte bygger sin dator med olika delar kan det verka som att en dator inte är ett exempel på modulär design. När en dator går sönder deponeras den för sin elektronik där många delar av datorn går att återanvända, där bidrar denna ”vanliga” person till modulär återanvändning utan att ens veta om det. Det finns även företag som köper upp gamla datorer för att byta ut delar i dem. På så sätt ”renoveras” datorerna för att kunna säljas vidare som perfekt fungerande datorer. Det kan också vara så att en dator som verkar trasig har delar i sig som är fullt fungerande och kan återanvändas på nytt till nya produkter.

Modulär design kan tillämpas för att lösa många problem inom design av produkter. Genom att bryta ner problemet som uppstår kan det bli lättare att identifiera en lösning till dessa problem. En liten förändring kan vara allt som behövs för att lösa det stora problemet (Kamrani & Salhieh 2002).

Ett exempel där företag använt sig av modulär design är klocktillverkaren Swatch. De har gjort en klockmodell som heter ”Swatch X You” där användaren kan välja design av klockans olika delar för att sedan kunna anpassa näst intill alla detaljer efter bärarens önskemål (Swatch 2019).

2.4 Materialbas hos solglasögon

De flesta solglasögon är gjorda av någon form av polymer, oftast polyamid alltså nylon (Morgan 2018). Med den stora efterfrågan på solglasögon ökar också trycket på produktionen av solglasögonen och det tar mycket energi att tillverka polyamid. Viss polyamid går att energiåtervinna men det lämnar fortfarande ett klimatavtryck i form av energin som går åt till att göra all polyamid och formsprutningsprocessen i glasögontillverkningen (Bruder 2018). Ett annat vanligt plastmaterial som används är cellulosaacetat, ett ”bionedbrytbart” material, Oftast utvunnet från bomull. Cellulosan processeras och kavlas med hjälp av maskiner och för hand, likt polkagristillverkning. Därefter tillsätts de pigment som behövs efter önskad färg. Dessa blir sedan återigen kavlade för att få pigmentet att sätta sig ordentligt. Därefter blir de sågade till småbitar där de blandas med andra pigment och smälts samman till en kloss där de sedan blir hyvlade till ark. Därefter hängs de upp i tre veckor för att torka helt och hållet och låta oljan i plasten sätta sig (Beck 2018). Oftast tillverkas solglasögon (gjorda av

cellulosaacetat) i en CNC-maskin där delarna fräses ut. I vissa fall tillsätts en metalbygel till plasten för bättre och hållfastare konstruktion, dessa byglar hettas upp och antingen fästs eller smälts in i acetatet (Davidkind.com 2019). Denna process är ganska omfattande till skillnad från formsprutade solglasögon som kan massproduceras i upp till mer än 1000 solglasögon per dag, därför är ett par acetatbågar dyrare (Modo 2016).

2.4.1 Konsumtion och dess ekologiska fotavtryck

Den ständiga efterfrågan på material i dagens samhälle gör att hjulet går framåt, industrin producerar mer men konsumenterna är fortfarande inte nöjda. Detta har sitt pris på miljön (Brauman 2007). Människors längtan efter mer, de upplever en tillfredställelse av sin egen självkänsla genom materialitet. Detta är vad som styr den efterfrågan på produkter som finns i dagens samhälle (Brauman 2007).

Produktutbudet idag är stort och svårt att välja mellan. Vi människor köper saker som vi inte behöver, samlar och slänger produkter vi tröttnat på, inte för att de är trasiga utan för att vi inte vill ha dem mer. Med en ständigt ökande efterfrågan på mer och mer produkter innebär detta att vi lägger ett stort tryck på materialutvinning vilket innebär att utsläppen ökar när det blir en större produktion på produkter (Scott 2017).

Det vi lämnar efter oss, vårt ekologiska fotavtryck lämnar stora sår på planeten som vi lever på. Om alla levde som vi gör i Sverige hade det krävts fyra jordklot för att kunna

tillfredsställa vårt behov i form av transportion, konsumtion och produktion (WWF 2018). Detta är vårt ekologiska fotavtryck. Globalt sett lever vi som vi hade 1,7 jordklot till förfogande (Frisk 2018).

2.5 Psykologin bakom solglasögon

Att bära solglasögon ökar självkänslan hos en del människor och de upplever att de ser bättre ut och samtidigt känner sig mer självsäkra när de bär solglasögon menar psykiatrikern Glenn Wilsson i en artikel med BBC news (BBC 1999). Glenn Wilson nämner även i en av hans böcker (2012) att vanliga glasögon ger ett sken av att bäraren är en ärlig person medan solglasögon kan ge oss en känsla av att vi känner oss ”coola” när vi bär dessa. Vi kan också ge ett annat sken till omvärlden att vi försöker se ut som en kändis eller att vi försöker dölja något. Människor strävar efter att vara unika, och kunna uppvisa sin egen identitet. Många väljer att inte följa med strömmen och använder därför mindre populära alternativ inom kläder, accessoarer och tekniska produkter. Att stå ut från mängden på detta sätt är ofta för att visa och uttrycka sin egen identitet (Chan, Bergen & Van Boven 2012). Vanessa

Gill-Brown´s (2010) doktorsavhandling handlar om uttrycket ”cool” förknippat med solglasögon och hon menar att det stärker en individs identitet att bära solglasögon.

2.5.1 Identitet bakom materiella ting

Att människor bär solglasögon som ett sätt att försöka uttrycka sin identitet är något som många ”kändisar” gör. Johnny Depp bär runda och tonade solglasögon på röda mattan oavsett väder. Karl Lagerfeld bar sina svarta solglasögon överallt likt många andra som bär

solglasögon för att uttrycka sin identitet, och inte för att de är soligt ute. Psykologen Christian Jarrett menar att materialism föder identitet, detta genom att de materiella ting vi äger är ett sätt att uttrycka oss själva och vår identitet. I vissa fall ser människor att dessa materiella ting är en symbol för dem själva som till exempel hos vissa typer av bilar, en symbol för lyx och pengar (Jarret 2013).

I en studie (2010) undersöktes hjärnaktiviteten bland deltagare kring hur deras hjärnaktivitet gick upp när de fick se olika objekt. När objekt kom upp som tillhörde ägaren sken deras hjärnaktivitet upp mer än på andra objekt och många av de deltagande ansåg att de fann mer samhörighet med objekten som faktiskt var deras egna, att de objekten var en utökning av dem själva i ett objekt (Kyungmi & Johnson 2010).

2.6 Sammanfattning av designteorier

Med hjälp av de ovanstående teorier ska materialeffektivisering analyseras genom

design ska utgöra den teoretiska grunden för studiens resultat, tillsammans med ovanstående teorier kopplat till identitet. Dessa teorier kan tillsammans samspela för att uppnå en produkt som kan besvara studiens frågeställning. Cradle to cradle och design för hållbar utveckling ska bidra med inspiration för att kunna hålla allt material inom en stängd loop. Samtidigt fokuserar dfd på vem produkten är till för och hur den skall både kunna repareras och återvinnas. Även modulär designs förhållningssätt till sammansättning av produkter har inverkan genom att de olika delarna kan sammanföras till ett system som funkar i en helhet.

3 Metod

I detta avsnitt presenteras de valda metoder som använts i studien. Dessa metoder har lyfts fram för att kunna rikta studien mot ett resultat som kunde analyseras.

3.1 Pilotstudie

För att testa induktionsansatsen, (hypotesen) valdes det att utföra en enkätundersökning kring vetskapen hos användaren om material, självkänsla och identitet i solglasögon. En

pilotundersökning valdes som metod för att få fram konkreta svar som kan komma att stödja ansatsen. En pilotstudie är en mindre studie som utförs för att få ett fotfäste kring ämnet som undersöks, oftast i form av intervjuer, enkäter eller studiegrupper. I detta fall valdes en internet survey, alltså enkät. Enkät valdes för att snabbt kunna nå ut till och få svar från deltagare om deras relation till solglasögon (Bryman 2016).

3.1.1 Utformning av pilotstudie

Enkäten hade 12 kryssfrågor. För att nå ut till en mixad ålder hos deltagarna användes en snöbollsenkät där enkäten skickades ut till olika deltagare via SMS, mail eller liknande. Varje deltagare blev sedan förfrågad att skicka vidare enkäten till en bekant och så fortsatte det (Bryman, 2016).

Pilotstudiens övriga utformning och frågor finns i bilagorna till denna studie.

3.2 Enkät

Enkäter är ett av de snabbaste sätten inom surveydesign för att samla in data. Enkäter består av en sammansättning av frågor som respondenter svarar på, de kan vara kvalitativa, alltså frågor som besvaras med respondentens egna ord och tankar som även kan ha en motivation till varför svaret från respondenten ser ut som det gör. Frågorna kan också vara kvantitativa där det är kryssfrågor och lite ordformulering som svar. Enkäter bör ha färre öppna frågor, eftersom det är lättare för respondenten att besvara slutna frågor. En lättläst enkät som inte är för svår i språket är också att föredra. Det ska vara enkelt att förstå enkäten då en för

komplicerad enkät kan förvirra respondenten och det kan komma att påverka svaren som lämnas. Frågorna bör anpassas efter enkäten, det är inte en intervju med respondenten utan det är ett sätt att få reda på respondentens tankar kring frågorna i en simpel mening som inte medför motivering, detta för att få snabb datainsamling (Bryman 2016).

3.2.1 Enkät i denna studie

Enkäten som användes i denna studie var utformad för att passa till pilotundersökningen. Denna enkät var ej partisk åt något håll och användes för att snabbt få svar på frågor som är relevanta för denna studie. Enkäten skickades ut 2019.01.29 till och med 2019.01.31, och 39 respondenter deltog. Deltagarna valdes att hållas anonyma då identitet inte var nödvändig för studiens resultat. Olika åldrar och kön efterfrågades eftersom detta kunde ha en viss relevans för studien.

3.3 Intervju

En ytterligare metod som använts i studien har varit en intervju. En intervju mellan två personer utförs för att få tillgång till en annan individs tankar och upplevelser kring olika frågor som ställs till denna (Wikberg Nilsson, Ericsson & Törlind 2015). Detta för att kunna få en användares synpunkter på de frågor som ställs. Inom design är detta en viktig metod för att inte bara kunna inkludera användaren utan också för designern att kunna ta del av

användarens tankar kring eventuella ting. Semistrukturerad intervju har använts i denna studie vilket innebär att det lämnar rum för öppenhet och mer flexibilitet från intervjuguiden

(Wikberg Nilsson, Ericsson & Törlind 2015). Intervjuguiden som använts i denna studie är bifogad i bilagorna. Intervjuer används i denna studien för att få en inblick i hur deltagaren tycker och tänker på frågorna som ställs.

3.4 Brainstorming

Brainstorming är en metod som utvecklades av Alex F. Osborn på 1960-talet. Metoden bygger på att generera så många ingångar och idéer som möjligt (Wikberg Nilsson, Ericsson & Törlind 2015). Med hjälp av brainstorming kan du utveckla idéerna du har. Idéerna ska vara baserade på ett specifikt tema som till exempel frågeställningen. Antingen skrivs idéer ner på olika post-it lappar eller alternativt på whiteboard, och tanken är att få hjärnan att komma på fler och kreativa idéer (Wikberg Nilsson, Ericsson & Törlind 2015).

Brainstorming användes i denna studie för att separera olika tankar och idéer som uppkom i de tidigare stegen av denna studie. Dessa idéer valdes noga ut för att utvärderas.

3.5 Moodboard

Moodboards fungerar som en inspirationskälla i idégenerering och även i designprocessens

skapande delar. Där presenteras inspirationskällor i bild till designen. Den fungerar även som en visuell kravspecifikation för vad som vill uppnås i det visuella (Österlin 2010). Moodboard användes i denna studie som ett medel för att kunna uttrycka och identifiera uttryck i bildlig form. Detta för att inspirera till olika typer av koncept. Moodboarden användes också för att

inspirera till utveckling av koncept genom att kommunicera vilka designdrag som anses viktiga i utformning av koncept. Se figur 5 för denna studies moodboard.

Figur 5: Moodboard som användes i denna studie. Identitet, elegans och färg var en stor inspiration till denna moodboard.

3.6 Skissning

De flesta designprocesser inleds med att identifiera problem med skissning som hjälp. Att skissa på problemen eller eventuella problemlösningar antingen för hand eller på datorn är till för att snabbt kunna få en inblick över projektet. Att tidigt i projektet skissa är ett bra sätt för att få en helhetsbild av både problemet och projektet. Skisserna kan i princip utföras på allting, från skissning på en kartongskiva till baksidan av ett kuvert (Wikberg Nilsson, Ericsson & Törlind 2015). Sådan typ av skissande kallas för explorativ skissning, där

designern analyserar och utforskar olika former, strukturer och parametrar av problemet (Van Boeijen & Daalhuizen 2010). Det är också viktigt att skisserna är kommunikativa och kan interagera med olika typer av människor för att dessa skall kunna få en förståelse för

projektet. Skissning är också en form för en designer att kunna kommunicera utåt på ett icke verbalt sätt. Enklare former av skisser tar form i de tidigare stadierna av designprocessen, dessa skisser utvecklas efter att olika andra skisser tagits fram och ju längre in i processen det går desto mer förklarande och utförliga blir skisserna. Genom att förse projektet med mer detaljerade skisser och utförliga förklaringar kan mycket produktinformation ske enbart via skisserna, i form av sprängvyer, sammansättningsskisser och skisser av användning (Van Boeijen & Daalhuizen 2010).

Figur 6: Skiss som användes i konceptstadiet av denna studie. Denna skiss föreställer ett par solglasögon i ett basutförnade och gjordes för att kunna få ett perspektiv på designen. På så sätt går det att se de olika problem som solglasögon kan besitta i form av vinkling av glaset som kan medföra att solen når ögonen, samt fäste av skalm till ram som kan göra att

solglasögonen är bräckliga och lätt går sönder. Även näsbryggan kan behöva justeras för att anpassas till olika bärare. Dessa allmäna problem kan brytas ned med hjälp av modulär design och genom det kan alternativa lösningar identifieras.

Skisser har använts i denna studie för att kunna kommunicera tankar och idéer utåt och på så sätt kunna utvärdera dem, se figur 6 för ett exempel på en skiss.

3.7 Prototyp

Van Boeijen & Daalhuizen (2010) menar att konceptuell design är en process av kreativt tänkande som tillsammans kombineras för att försöka ta fram realistiska lösningar till problemet. Syftet med att ta fram en prototyp är också att kunna ta lärdom från det som skapats för att kunna gå vidare med modellen eller alstret. Wikberg Nilsson, Ericsson och Törlind (2015) menar att det finns många fördelar med att prototypa för att få större förståelse för problem som kan komma under designprocessens gång samt vad för element som är värt att gå vidare med. En prototyp är till för att få designen att gå vidare till nästa steg för att kunna erbjuda en slutprodukt som är väl utformad och fungerande för användaren. Prototyper finns i många olika slags former som exempelvis skissprototyper, videoprototyper, CAD-modeller och fysiska produkter. I en designprocess är de olika formerna av prototypande väsentligt för att ta fram en funktionell slutprodukt, första stadiet brukar därför vara

skissprototyping för att få ett snabbt grepp om vilka ramar prototypen skall hållas inom. Olika typer av prototyper ger inte bara designern utforskningsmöjligheter kring utformningen utan också användaren. Syftet med dessa prototyper är att användas, kännas på, klämmas på och luktas på för att skapa en interaktion mellan användaren och prototypen (Wikberg, Ericsson & Törlind 2015). Detta för att skapa en förståelse för designern mellan användaren och produkt.

”I många fall är målet för designern även att utforma något som användaren upplever som

extra meningsfullt och tillfredställande” (Wikberg Nilsson, Ericsson & Törlind 2015, s 170).

Prototyper som använts i denna studie för att användaren skulle få känna, klämma och lukta på visas i figur 7.

Figur 7: Modulbaserade solglasögon i prototypform.

3.8 Fokusgrupp

Fokusgrupp innebär att en andel deltagare insatta i ett ämnes huvudområdet aktivt deltar i diskussion kring frågeställningar. Syftet är att kunna ta del av varandras tankar och inhämta feedback. Att bygga vidare på en annan persons tankar kan vara en hjälp för att utforska nya möjligheter för projekt eller liknande. Fokusgrupper kan användas vid de flesta tänkbara tillfällen i processen, i början som en mer generell feedback för projektet eller i slutet för att kunna ta itu med svårigheter som kan ha uppstått under projektet gång, och för att få en ny syn på projektet för dess fortsatta utveckling (Wikberg Nilsson, Ericsson & Törnlind 2015). En fokusgrupp håller vanligtvis på emellan 1,5 till 2 timmar. Antalet personer kan variera men bör åtminstone vara 3 personer, detta för att ha en så generell syn på projektet som möjligt. En facilitator styr samtalet åt rätt håll och presenterar samtliga projekt på samma sätt för att projekten skall kunna utvärderas i sin helhet (Wikberg Nilsson, Ericsson & Törnlind 2015). Fokusgrupp som metod användes i denna studie för att kunna utvärdera prototyper och samtidigt definiera problem med prototyperna, samt för att kunna ha diskussioner kring identitet och material. Se figur 8 för ett exempel på fokusgruppen som använts i denna studie.

Figur 8: Fokusgrupp i denna studien där respondenterna fick para ihop identiteter med de solglasögon de tyckte passade.

3.9 Metodologiska överväganden

Syftet med denna studien har varit att designa ett par solglasögon som hjälper användaren att agera hållbart. För att komma fram till ett slutkoncept har olika metoder övervägts och fördelar respektive nackdelar har identifierats samt analyserats. Metoderna som berörs nedan är de informationssamlande metoderna, det vill säga enkäter, intervjuer och fokusgrupp. Bristerna som tas upp i metoderna har funnits i åtanke genom hela processen och det har reflekterats kring vilken eventuell påverkan dessa kan ha haft i studien.

Enkäter som pilotundersökning gör att det kan uppstå felaktig information som utfaller på

grund av att frågorna som ställs inte är tillräckligt utformade. Det finns heller ingen annan närvarande när respondenten svarar på frågorna. Det kan därmed uppstå en

misskommunikation kring hur respondenten uppfattar frågan och om respondenten skulle ha några frågor finns det ingen där som kan hjälpa till. Det kan också vara så att det ställts för många frågor som respondenten uppfattar oviktiga, och det kan då uppstå en brist på engagemang som kan vara till enkätens nackdel (Bryman 2016).

Semistrukturerad intervju som metod gör att det kan uppstå en distans mellan intervjuaren

ske. Risken finns att intervjuaren påverkar respondentens svar och att respondenten inte ger den information som hen faktiskt känner. Respondenten kan sträva efter en social önskvärdhet och därför ge felaktiga svar, endast för att bli socialt accepterad (Bryman 2016).

I en fokusgrupp kan det finnas personer som blir dominanta och tar mycket tid från andra personer och hörs mer. Detta riskerar att hålla tillbaka de personer som är lite mer försiktiga och tillbakadragna. Det kan också förekomma att personer som inte är lika insatta i ämnet får svårt att bidra till diskussion. Om utvärdering av olika koncept sker kan en favorisering av koncept förekomma hos facilitatorn och det är därför viktigt att presentera dessa koncept på samma sätt och med samma mängd information för att få ett så rättvist resultat från

4 Genomförande: resultat och analys

I detta avsnitt presenteras resultatet och detta analyseras.

4.1 Resultat av pilotstudie

Efter två dygn var antalet svar på enkäten uppe i 39 olika respondenter. Deltagarna gav spridda svar och var i åldrarna 21–58 år. Respondenterna var till 59% kvinnor och 41% män. Andelen av användarna som använde solglasögon för praktiska skäl var 56,4%. Vid tillfrågan om de ägde fler par solglasögon än ett svarade 82,6% ja. Sju av de medverkande ägde tio par solglasögon, detta resulterade i den största andelen av de personer som ägde fler än ett par. Därefter kom två och tre par med fem personer på varje. Vid frågan om vad som är viktigast med solglasögon var det enbart en av deltagarna som svarade att materialet var viktigast. Vid frågan om de känner sig mer självsäkra när de bär solglasögon svarade 38,5% ja, ytterligare 43,6% svarade att de inte tänkt på det. Detta stödjer också teorin som Wilsson undersökte kring självkänslan bakom solglasögon (BBC 1999).

Vid frågorna om miljömedvetenhet kring val av solglasögon var en stor del brydda om miljön men erkände att de saknade kunskapen kring material för att det skulle påverka deras val av solglasögon. Av respondenterna som källsorterade trasiga eller gamla solglasögon var det 74,4% som inte gjorde det.

4.2 Resultat av enkät

Efter att pilotstudien utförts kunde vissa brister i kunskap kring material identifieras hos deltagarna. Det upptäcktes at källsortering och materialval var en bristande kunskap hos respondenterna. Thorpe (2007) menar att vårt ekologiska fotavtryck är det vi själva lämnar efter oss och om denna okunskap är stor kring källsortering samt materialval till solglasögon bidrar detta till ett större ekologiskt fotavtryck. Som resultatet visade på i studien ansåg 33,3% att de var måna om hållbar utveckling men saknade kunskapen kring hur de skulle källsortera. Som tidigare beskrivits hanteras en stor del av plasten som produceras i vårt ekosystem på ett bristfälligt sätt, den slängs i naturen och skadar sedan ekosystemet både i natur och hav (Beck 2018). Det nämndes också att en stor del av de medverkande hade en ökad självkänsla när de bar solglasögon där 38,5% ansåg att de kände sig mer självsäkra när de bar solglasögon. Detta kan kopplas till att personen som bär solglasögonen känner sig mer ”cool” (Gill-Brown 2010) och även upplever en ökad självkänsla i form av att den känner sig unik och utstrålar sin egen typ av energi (Chan, Bergen &Van Boven 2012). Även Wilson (2012) menar att solglasögon

är en form av identitetsuttryck som gör att bäraren känner sig mer självsäker och ”cool” Vid bärandet av solglasögon. Detta går att utskilja av enkätens resultat.

4.3 Resultat av intervju

Den semistrukturerade intervjun som utfördes innan konceptualiseringen och

skissningsfaserna var baserad på enkätens svar. Detta för att identifiera problem och bristande kunskaper hos deltagare. Det valdes därför att ha en intervjuguide (se bilaga 1) i tre olika teman: Solglasögon, miljö och identitet. Den intervjuade svarade efter frågorna som ställdes och hade en viss fri tolkningsmån.

När intervjun behandlade frågor kring miljö uppgav respondenten att den försöker tänka på miljön men inte hade någon kunskap kring miljökännedom av solglasögon. Efter att ha fått frågan: Känner du att solglasögon tillsammans med andra kläder uttrycker din identitet starkare? Svarade den intervjuade

”Ja, det tycker jag. Jag tycker att min stil är… klassisk och sofistikerad”.

Baserat på detta svar valdes det att fokusera på hur bärarens identitet kan uppmana till ett miljötänk kring solglasögon. En stor del av svaren under intervjun stödjer Jarret´s teori om att materialism föder identitet och att konsumtionen ökar när någon vill uttrycka sin identitet genom materiella ting.

”…Ett par snygga solglasögon gör så att en person kan se bättre ut.. ibland”.

Intervjusvaret att solglasögon kan få en person att se bättre ut kan vara ett resultat av ett ökat självförtroende som uppkommer först efter att en person tar på sig solglasögon, accessoarer föder en typ av identitet hos bäraren (Jarret 2013). Detta blir då även kopplat till hur

människor uppfattar bäraren som känner sig mer självsäker och ”cool” (Wilson 2012). Om dessa svar dessutom relateras till Gill-Brown (2010) kan det dras många paralleller till att bärare av solglasögon förknippar solglasögon med att kunna känna sig ”cool”.

4.4 Resultat av skissning och prototyp

Skissningen resulterade i olika typer av förslag, alla dessa inspirerades från modulär design och Dfd för att kunna återanvända eller förlänga livslängden på solglasögonen (McGovern & Gupta 2011). Det var också fokus på att kunna implementera moduläritet i skisserna, för att enklare kunna uttrycka identitet hos bäraren (BBC 1999) samt kunna ha en kärngrund för bågarna för att kunna fästa eventuella moduler eller delar, Varje del ska då kunna utgöra en funktion (Kamrani & Salhieh 2002). Se figur 9 för exempel av skiss som använts för att inspirera till prototyp.

Figur 9: Exempel på prototyp i skissformat. Dessa prototyper ska bidra med inspiration från dfd genom att de skall gå att materialåtervinna samt inneha en modulär design. De olika delarna skall tillsammans utgöra ett system där delar skall gå att ersättas på ett

materialeffektivt sätt.

Under skissprocessen utformades en kravspecifikation och funktionsanalys. Denna visar på de funktioner som är nödvändiga för att uppnå en produkt som kan bidra med ett svar till

studiens frågeställning. Se figur 10 hur funktionsanalysen och kravspecifikation utformats.

Figur 10: Kravspecifikation och funktionsanalys.

Efter att ha haft svaren från intervjun i åtanke kunde vissa justeringar i prototypen göras för att uppfylla de förväntade kraven på solglasögon, att vara ”coola”. Här inspirerade

Moodboarden utvecklingen av skisserna. Att kunna uppfylla de krav som ställdes men

samtidigt kunna tillföra en elegans i utförandet och inte påverka den identitet som solglasögon bidrar med var ytterst viktigt. Tanken med dessa koncept är att de ska attrahera användaren, att användaren skall kunna skapa en form av kontakt med solglasögonen som gör att personen skall kunna uttrycka sig själv. Moodboarden har bidragit med estetisk inspiration i

kombination med de praktiska egenskaperna hos solglasögon för att tilltala användaren. Valet blev att gå vidare och utveckla tre olika koncept. Grundtanken med att genom design kunna materialeffektivisera och minimera materialåtgången (Thorpe 2007) finns med i de tre

koncept som uppkom. Att hela tiden kunna antingen återanvändas eller återvinnas fick inte bli åsidosatt under konceptualiseringen.

Koncept ett: Ett par bågar som är gjorda av kartong men utbytbara linser för att enkelt kunna

byta bågar och sedan slänga dem, se figur 11. Linserna har valt att frånses i utformning kring hållbarhetstänk utifrån avgränsningarna. Tanken med bågarna kopplas till hur McDonough och Braungart (2002) menar att materialen alltid ska gå att återvinna och återanvändas.

Figur 11. Koncept ett. Kartongbaserade solglasögon.

Koncept två: Ett par enkla solglasögon som istället för bågarna i helhet hade fokus på

framsidan med en trippelmontering av front i Cellulosaacetat som enligt Beck (2018) är ett bra materialval kring solglasögon. Tanken här var att kunna uttrycka olika identiteter med olika utformningar och färger på fronten. För att kunna uttrycka sin identitet försökte så mycket av intervjuns resultat implementeras för att solglasögonen skulle ge ett uttryck som skulle få bäraren att känna sig ”cool”. Se figur 12.

Figur 12: Koncept två. Solglasögon med utbytbar lins.

Koncept tre: Ett par solglasögon som med en tunn ram kunde ha moduler som hängdes på,

både för att kunna uttrycka identitet samt ge ett hållbarhetstänk med lättare källsortering av moduler. Detta koncept inspirerades av Swatch x You där de valt olika moduler för att kunna uttrycka bärarens självständiga identitet, se figur 13.

Figur 13: Koncept tre. Solglasögonram gjord av moduler.

Koncept tre valdes att ta vidare till prototyputveckling, detta för att moduläritet gör det enklare att källsortera i teorin och passade därför bra att utvärderas av en fokusgrupp. Konceptet utformades med Dfd som huvudtanke, det vill säga att produkten skall gå att återanvända och återvinna (McDonough & Braungart 2002). Konceptet ritades upp och slutligen användes en 3D printer för att skriva ut CAD-skisserna. Dessa modulära modeller gjordes för att kunna hängas på varandra, se figur 14.

Figur 14: Moduler för fokusgrupp

4.5 Resultat av fokusgrupp

Innan fokusgruppen startades informerades samtliga om frågeställningen.

Fokusgruppen hölls i två olika delar där första delen fokuserade på identitet och andra delen på källsortering kring solglasögon. Det var fem medverkande i fokusgruppen och en

moderator, jag.

Under del ett av fokusgruppen diskuterades olika typer av identitet och hur de hörde ihop med solglasögon. Deltagarna tilldelades olika människor utklippta och skulle para ihop dem med olika typer av solglasögon och förklara varför och hur de tänkte. Olika typer av stereotypa solglasögon samt stereotypa identiteter användes. Det förklarades att det inte fanns något rätt eller fel, se figur 15.

Figur 15: Under fokusgruppen parade de ihop olika identiteter med olika solglasögon.

Fokusgruppen blev ombedd att även diskutera vilka de inte tyckte passade ihop. Det uppkom en del diskussioner kring normkritik angående hur världen ser på till exempel äldre män med rosa glasögon och hur det inte är lika fullt accepterat inom normen av män, detta är också något som knyts an till identiteten bakom materiella ting, att en person förknippas med kläderna den har på sig (Jarret 2013). Det kan också vara ett annat sätt att uttrycka sin identitet genom att gå emot normen som finns i vårt samhälle och ett försök att utnyttja detta genom att ha på sig mindre populära alternativ i ett sätt att uttrycka sin egen identitet (Chan, Berge & Van Boven 2012). Fokusgruppen fortsatte sedan med att deltagarna själva fick pröva olika typer av solglasögon. De valde sedan ut favoriter av de solglasögon som de prövat och motiverade detta. När det väl kom till förklaring till varför vissa av de medverkande valde sina solglasögon uppkom det att många tänkte mycket på hur de såg ut på medan andra var noga med komforten av solglasögonen och ville ha ett ”skönt” ljus i glaset, andra ville ha ett par lätta solglasögon som inte skulle väga så mycket för näsan. En av deltagarna valde ett par solglasögon enbart för att respondenten ansåg att ett blått glas kändes som att det skärpte synen. Märket på solglasögonen kunde även förknippas med kvalité, ytterligare ett sätt att se att en person känner mer för föremål som denna känner igen (Kyungmi & Johnson 2010). Nästa steg av fokusgruppen var att hitta ett par solglasögon som de medverkande tyckte hörde ihop med en av de andra användarna, där det visade sig att de fem deltagande tänkte väldigt lika kring valen av solglasögon till varandra och ”matchade” efter färgen som den andra hade på sig, se figur 16.

Figur 16: Under fokusgruppen fick de medverkande se och ta på olika typer av solglasögon.

Del två av fokusgruppen innebar att de skulle försöka pussla ihop olika modeller för att sedan diskutera identitet och källsortering kring dessa och om de tyckte att källsortering och

återvinning blev lättare med hjälp av en modulär konstruktion på solglasögon, de skulle få experimentera fram hur de tyckte att modulerna hörde ihop och om det skulle komma att bli enklare att veta hur dessa skulle källsorteras (Kamrani & Salhieh 2002). Se figur 17 för hur modulerna sattes ihop under fokusgruppen.

Figur 17: Fokusgruppen experimenterar med moduler.

Efter en tids experimenterande med de olika modulerna så diskuterades det för- och nackdelar med moduläriteten. Det uppkom att källsortering och återvinning på solglasögon var svårt för de medverkande, de kände att de saknade kunskap om hur källsortering sker på solglasögon då det alltid är en blandning av material. En av de medverkande sade

”Jag har aldrig reflekterat över hur källsortering av solglasögon går till, jag har inte tänkt på vad det är för plast som används till solglasögonen jag köper. Jag köper de jag tycker är snygga och vet inte hur de ska slängas eller sorteras.. Men hade det stått typ att ”såhär mycket regnskog huggs ned för att dessa solglasögon skall tillverkas..” så hade jag ju verkligen inte köpt dem. Men sådant framgår ju aldrig..”.

Det är ett intressant påstående att ifall det hade framkommit hur mycket miljöpåverkan ett par solglasögon har hade det fått den medverkande att tänka om kring valet av solglasögon. En annan av respondenterna menade att solglasögon inte på något sätt skulle kunna få denna att agera mer hållbart. Men om det vore som den förstnämnda respondenten menade att

miljöpåverkan framkom vid köpet av solglasögon, skulle detta kunna få personen i fråga att ändra inställning till om solglasögon skulle kunna hjälpa för att agera mer hållbart?

Moduläriteten uppmärksammades som positivt av de medverkande men att förbättringar behövde göras för att kunna attrahera fler användare och på så sätt få dem uppmärksamma på materialkonsumtionen av solglasögon. De tyckte också att en mindre stålram skulle kunna vara grunden för solglasögonen och att en större mängd mindre moduler kunde utgöras som identitet kring solglasögonen. De var imponerade av de olika modulerna och upplevde dessa roliga att byta och experimentera med. En respondent tyckte att det var likt lego, att det byggdes ihop efter ens egna önskemål. Lego i sig tillhör just en typ av modulär design där de olika bitarna utgör ett system ihop (Bitovi 2019).

En ”oro” som framkom kring prototypen var att det skulle uppkomma någon typ av samling av de olika modulerna. Att de då istället för att falla tillbaka till återvinning hamnar på en hylla och samlar damm, vilket blir kontraproduktivt.

4.6 Fortsatt konceptutveckling

Efter fokusgruppens invändningar kring de modulära koncepten utvecklades en ny och slutgiltlig prototyp. En skissfas inleddes och genast tog konceptet form, baserat på det föregående modulkonceptet, se figur 18.

Figur 18: Skiss på slutkoncept efter invändningar från fokusgruppen. Denna skiss visar en mer stabil båge med stålram och mer utvecklade moduler för identitetsuttryck,

Denna med en stålram vilket kom upp som förslag av fokusgruppen, se figur 19. Med den nya stålramen skulle konceptet försöka ta sig an svårigheterna med källsortering av solglasögon. Det skulle göras enklare att källsortera modulerna till enbart stål och plast. Nya moduler

utvecklades med en fästmekanism som gjorde att modulerna kunde fästas på stålramen. Därmed fungerade de olika delarna tillsammans som ett par solglasögon och dessa kunde då enkelt återanvändas och produktåtervinnas (McGovern & Gupta 2011).

Figur 19: Stålram för slutkonceptet och dess mått.

Modulernas tillverkning skedde med hjälp av en 3D printer. Detta för att kunna få en visuell bild. Det gjorde det också enklare att bygga ihop konceptet med dessa moduler utprintade. Plasten som användes vid koncepttillverkningen var nylon. Nylon användes enbart för prototyptillverkning (se figur 20) av konceptet. Om en fortsatt produktion skulle ske hade bioplast eller återvunnen plast använts genom att implementera de ”the four R´s” som

McDonough och Braungart (2002) hävdar skall hjälpa produkter att återvinnas, återanvändas samt att rädda materialet som används. Detta hade kunnat göra att produkten blir helt stängd inom sin egen loop. En sådan implementering av återvinningstänk till solglasögon, likt pantning av flaskor, skulle på så sätt kunna minska resurserna som krävs för att tillverka ny plast. Ett annat förslag hade varit att använda plast från havet och som redan finns ute i vårt ekosystem, detta för att hålla material inom cradle to cradle och utesluta att enbart

Figur 20: 3D printer som printar modul för solglasögon som användes inom fokusgruppen.

Slutprodukten för denna studie resulterade i en vidareutveckling av modulkonceptet som presenterades för fokusgruppen. Denna med en stålram som visas i ovannämnt avsnitt. Modulerna är ett försök att hjälpa användaren att både återanvända och återvinna dessa delar av solglasögonen, se figur 21. Slutprodukten är kopplad till design för hållbar utveckling genom modulerna som är till för att kunna behålla allt material i loopen (McDonough & Braungart 2002).

Figur 21: Moduler ihopsatta på metallramen.

Slutkonceptet skall inte kompromissa för bäraren att uttrycka sin identitet, vilket återigen modulerna är till för. Dessa kan kombineras på olika sätt för att tillsammans utgöra ett system (Kamrani & Salhieh 2002). Slutkonceptet har grund inom Dfd och är designad för att kunna återvinnas och återanvändas McGovern & Gupta (2011). Genom design för hållbar utveckling och dess ovannämnda teorier är ett långt ”liv” garanterat för produkten. Produkten är designad med ”the four R´s” som inspirationskälla, är modulbaserad och gjord för att kunna återvinnas samt skall även stärka eller bevara identiteten hos bäraren just genom de olika modulerna som är utbytbara för att passa personligen för användaren. Dessa moduler är en kärngrund för både materialet och identiteten hos solglasögonen (Kamrani & Saliheh 2002). För modulerna se figur 22. Solglasögonen kan då fortsatt agera som en symbol för hur användarna uttrycker sig själva (Jarret 2013). Dessa kan även stärka personens uttryck mot omvärlden och i gengäld få bäraren att känna sig ”cool” (Gill-Brown 2010).

Även om konceptet har sina rötter i Thorpe´s (2007) tankar kring att människor förbrukar jordens resurser allt snabbare och förhoppningen att motverka detta, så kan det dras paralleller till att detta koncept istället påskyndar förbrukningen av material. Detta genom att det kan förekomma att personer samlar på modulerna, likt respondenternas kritik om produkten från fokusgruppen. Detta har tagits i konsideration när slutprodukten utformades och slutsatsen kring detta är att det inte går att motverka genom någon annan typ av utformning av konceptet. Syftet med slutkonceptet är att få människor uppmärksamma på

källsortering/återvinning av plastprodukter genom en estetiskt tilltalande och uppmuntrande produkt. Risken finns att människans naturliga behov av att samla på sig föremål istället triggas. Detta är ett personligt ansvar från individ till individ men slutkonceptet uppmanar även till en form av byteshandel eller återvinning av modulerna och kan uppmuntra till att bryta trenden av samling av objekt och därigenom uppfylla konceptets syfte, att uppmuntra människor att agera mera ekologiskt hållbart. Detta kan samtidigt motverka konsumismen som tidigare nämnts med hjälp av en form av byteshandel mellan individer, återanvändning och ett system för återvinning av produkten. Konceptet stämmer in på Jarrets (2013) teori om att materialism föder identitet.

Figur 23: Vision av slutkoncept i rendering. Här har mycket inspiration från moodboarden hämtats för färgval och de mjuka men eleganta formerna som givits till produkten.

Dessa modulbaserade solglasögon är skapade för att kunna återanvändas, återvinnas och även produktåtervinnas (McGovern & Gupta 2011). Modulerna kan också skapa en byteshandel mellan individer. Se figur 23 för en vision av hur konceptet kan se ut i slutgiltig produktion.

4.8 Utvärdering av slutprodukt

Utvärdering skedde tillsammans med en respondent och där jämfördes produkten mot funktionsanalysen till en början. Det kunde fastställas att slutprodukten i viss mån uppfyllde de önskade kriterierna om att kunna uttrycka identitet och uppmana till en minskad

materialkonsumtion. Respondenten upplevde den modulära idén som bra och hade gladeligen använt en sådan lösning själv. Särskilt övermodulen bidrar till den stil som en person vill

uttrycka och att kunna byta utseendet för dagen utan att behöva köpa nya solglasögon är en bra lösning till problemet. Respondenten uttryckte att det skapas ett dåligt samvete vid

överkonsumtion av produkter och därför letar respondenten efter mer miljövänliga alternativ. Respondenten föredrar att kunna bära både varma och kalla färger beroende på klädesvalet för dagen och upplever att dessa solglasögon kan anpassas till detta. Respondenten har inte personligen stött på miljövänliga alternativ när det kommer till solglasögon och tyckte därför att den modulära idén är ett bra koncept som är värt att gå vidare med. Dock kan det bli ett problem vart de olika modulerna skall förvaras. Respondenten ifrågasatte om det var möjligt att använda flera moduler under en dag och ifall det fanns någon väska eller liknande tillbehör som gjorde att andra moduler kunde medtagas och appliceras när och vart som helst.

5 Slutsats

Studiens huvudfrågeställning: Hur kan man genom design utforma ett par solglasögon som

hjälper bäraren att agera hållbart?

Och: Hur går identitet bakom materiella ting ihop med konsumtion?

För att påbörja denna studie utfördes en pilotundersökning. I detta fall en enkät som användes för att identifiera problem som respondenter upplever med solglasögon i kategorierna identitet och hållbar utveckling. När ett problem hade identifierats kunde design för hållbar utveckling och tillhörande designteorier appliceras för att ta fram ett bidrag som skulle kunna besvara frågeställningen. Därefter användes olika explorativa metoder samt designmetoder för att utföra studien.

Slutkonceptet som togs fram har uppdaterats efter feedback som uppkom under fokusgruppen. Feedbacken var nödvändig för att kunna gå framåt i designprocessen med konceptet. Genom Dfd kunde flera koncept tas fram för att hantera frågeställningen och med hjälp av de

modulära lösningar som uppkom kunde användarens identitet bevaras och stärkas. Därefter uppkom slutkonceptet som berör både frågeställningen och dess underkategori:

- Solglasögonen kan hjälpa användaren att agera mer hållbart genom att uppmana återvinning och återanvändning av moduler.

- Solglasögonen medför en personlig stil, där användaren kan välja vilken typ av modul som passar för dennas identitet.

Av slutkonceptet kunde en mer förfinad estetik tillämpas på prototypen och på så sätt kunde användarna finna ett större behag av bärandet av dessa. Under fokusgruppen uppgav de deltagande att den modulära typen av solglasögon upplevdes inbjudande, de sa även att de tyckte att det skapar en mer personlig typ av solglasögon.

En slutsats som framkommit är att alla individer är olika och just detta bidrag i sig kan inte anpassas på alla typer av användare. Denna produkt kan komma att hjälpa en del personer att agera hållbart medan andra inte upplever någon hjälp att varken uttrycka identitet eller tänka mer hållbart. Det uppkom också under fokusgruppen att det är svårt för människor att veta hur denna typ av produkt skall återvinnas eller källsorteras. Det sker på ett individuellt plan hur stor kunskap och ovisshet människor besitter för källsortering. För den icke insatta kom denna produkt inte att hjälpa till att lättare kunna källsortera. Underfrågeställningen berörs till stor del i studien medan ett direkt svar på huvudfrågeställningen aldrig uppkommer. Detta på grund av att det är individuellt hur prototypen kan hjälpa användaren att agera mer hållbart. Under fokusgruppen menade en av respondenterna att ett par solglasögon inte skulle kunna hjälpa denna att agera mer hållbart överlag då detta inte är en sådan typ av produkt. I början av studien hade det inte räknats med att det saknas kunskap kring återvinning av plast, ett problem som visade sig vara större än förväntat. Nu i efterhand hade studien kunnat utvecklas med fler teorier kring okunskap om källsortering. Detta problem upptäcktes sent i studien och tidsramen tillät inte en fördjupning inom detta område. Där uppkommer det personliga

om personligt ansvar gentemot vårt klimat. Är några beredda på att genomgå en förändring i sina vanor kan det skapa en trend som kanske till och med de personer som inte egentligen är intresserade till slut följer.

6 Diskussion

I detta kapitel diskuteras studien ur ett kritiskt perspektiv genom att utforska resultatet, om syftet uppnåtts samt vidareutveckling av denna studie.

6.1 Studiens utformning och resultat

Då det enbart deltog 39 respondenter i pilotstudien hade procentuella svaren kunnat se annorlunda ut om ytterligare 61 respondenter deltagit för att uppnå siffran 100 respondenter, dock krävde tidsramen på studien att den skulle hållas kort. De personer som valde att delta i studiens enkät var både män och kvinnor samt i en spridd åldersskara, denna mellan 21–58 år. Studien hanterar frågor som respondenterna saknade kunskap inom. Det hade kunnat vara andra typer av svar om fler i tonåren och även pensionärsåldern deltagit, om studiens tidsram hade tillåtit skulle en större enkät utformats för att få ett än mer spritt åldersspann. Detta hade varit intressant för att se om frågorna kring identitet och självkänsla kopplat till solglasögon hade förändrats om tonåringar och pensionärer svarat. Studiens resultat hade kommit att påverkas om fler respondenter och en större åldersskillnad uppkommit. Det skall dock tilläggas att vid minderårigas deltagande krävs samtycke från vårdnadshavare därav rymdes detta inte inom studiens tidsram. Enkätens och intervjuguidens utformning kan i vissa fall även uppfattas som något ledande med ”Ja och nej” frågor. Dessa hade kunnat utformas annorlunda för att ge ett klarare och tydligare resultat i studien.

6.2 Är syftet uppnått:

Syftet i studien handlade om att utforska upplevelser hos solglasögon utifrån ett

hållbarhetsperspektiv och hur människors identitet är kopplat till deras konsumtion. Det hade kunnat ske i större utsträckning men utforskandet kring hur solglasögon upplevs i ett

hållbarhetsperspektiv uppnåddes redan efter enkäten. Dock, var syftet kanske lite vagt nu i efterhand. Solglasögonkonceptet i denna studien tacklar detta syfte till viss mån men på en individuell nivå. Det är svårt att göra produkter som skall få ”alla” människor att tycka om dem. Det får sållas och fokusera på de personerna som konceptet kan nå ut till och faktiskt bidra till ett bättre hållbarhetstänk gällande valet av solglasögon. Det hade behövts analyseras i större mån genom fler informationssamlande metoder.

Design probes hade kunnat göra att syftet berördes mer då det blir mer kopplat till individen när denna får längre tid på sig att utvärdera olika koncept. Dock kan det ses att respondenterna i fokusgruppen upplevde prototypen som positiv och främjade både ett personligt

identitetsuttryck och uppmanar dem genom dess inbjudande och lekfulla moduler att försöka tänka mer hållbart.