Examensarbete 30 hp Kultur- & Medieproduktion Vårterminen 2013
Institutionen för konst, kultur och kommunikation, Malmö högskola
Kampen om mening
En studie om hur Malmö stad, byggherrar och media
skapar bilden av utbyggnadsområde Hyllie, Malmö
Författare: Kenan Ganić
Handledare: Magnus Andersson Examinator: Bo Reimer
Abstract
Title: The battle for opinion - A study of how the city of Malmö, developers and media create the image of the urban development area in Hyllie, Malmö
Hyllie, a large scaled urban development project in the Southern of Malmö, hopes to contribute to Malmö Municipality’s goal to be the worlds greatest in sustainable development year of 2020. The city of Malmö together with 20-something developers are building at the urban development area and by now the area is full of large scaled buildings and the pile of construction permits for a new modern bathhouse and offices, cultural centers, hotels and thousands of homes are constantly increasing.
Just because of all the large-scale investments in this area, I examine the cultural aspects of urban planning in Hyllie in this paper. By studying the struggle for meaning and how it is negotiated between the municipality and commercial entities through a cultural analysis tool build mostly with geographer David Harvey’s theories about a transformation in urban governance from managerialism to entrepreneurialism, I come to the conclusion that the city of Malmö is leaning towards a planning strategies where the focus is on economic growth.
As the post-industrial society is highly digitalized offering constant access to information I also look at how the media reports on the creation of meaning in new Hyllie. A transformation is revealed, showing that media year after year becomes less critical and even starts to contribute to the image of Hyllie as the city of Malmö and developers want.
Keywords: Hyllie, urban planning, David Harvey, cultural aspects, sustainable development
Innehållsförteckning
1. Inledning... 5 1.1 Hållbarhetsbegreppet……….. 7 1.2 Syfte……… 8 1.3 Frågeställningar………... 9 2. Brygga………... 10 2.1 Kultur……….. 10 2.2 Hyllie………... 12 3. Kulturanalytiskt ramverk………... 15 3.1 Entreprenörs anda……… 15 3.2 Tidigare forskning………... 21 3.2.1 Kampen om plats………. 22 3.2.2 Konkreta exempel……… 264. Metod och material……….. 30
4.1 Metodologiska överväganden………. 30 4.2 Kvalitativ intervjuer……… 31 4.3 Innehållsanalys……… 33 4.4 Reflektion……… 35 Tillvägagångssätt………. 38 5. Policy och PR……… 39 5.1 Malmö stad……….. 39 5.2 Byggherrar………... 44 5.3 Delslutsats………... 53 6. Mediematerial……….. 57 6.1 Sydsvenska Dagbladet……… 57 7. Slutsats……….. 65 8. Referenslista………. 67 Appendix……….. 71
Staden upphör aldrig att fascinera. Den är resultatet av hur människor sluter sig tätt samman i oöversiktliga spatiala mönster, i nästintill oändliga mattor av bebyggelse. Staden är en manifestation av människans förmåga att konstruera, samarbeta och leva sida vid sida. Staden är ett förkroppsligande, en materialisering av fred, av människans förmåga att bygga och inte rasera, och därmed en manifestation av hoppet.1
1 Brusman, M. 2012:127
1.0 Inledning
’Det gamla varvsområdet’ (officiellt Västra Hamnen) har länge varit en plats av förändring. Som bland det första man ser av Malmö från havet och Öresundsbron kan Västra Hamnen ses som Malmös skyline, med Turning Torso som sträcker sig mot skyn bland de moderna betongbyggnaderna. 1995 började Öresundsbron byggas, 1998 grundades Malmö högskola, bomässan Bo01 arrangerades 2001 i Västra Hamnen och ”slutligen” 2002 monterades Kockumskranen ned i Västra Hamnen, något som också blev symbolen för att det gamla Malmö – arbetarstaden – försvann. Utvecklingen av nya Malmö – kunskapsstaden - har sedan dess skjutit fram. Bostäder, kontor och lokaler för Malmö högskola i Västra hamnen är ett ständigt pågående projekt, Citytunneln invigdes 2005, megaprojektet Malmö Manhattan börjar byggas inom några år och hela stadsdelen kommer stå klar 2030 precis runt hörnet från Malmö Centralstation. Ett hundratal meter därifrån kommer kryssningsfartyg skeppa loss redan under försommaren 2013. Malmö Live är redan en hektisk arbetsplats och kommer 2015 stå klart som ”Malmös nya mötesplats” med konserthus, kongressanläggning och hotell endast ett stenkast från Malmö Centralstation och högskolans lokaler. Men förvandlingen som skett i Malmö och som ändrat stadens identitet från industristad till kunskapsstad har inte bara skett på det fysiska planet med satsningar på högskola, bostäder och kontor. Förvandlingen handlar minst lika mycket om symbolik och image. Däremot är inte den förändring som sker i Malmö unik. Många andra städer nationellt och internationellt genomgår ett identitetsskifte från industrisamhälle till kunskapscentrum. När städer mer och mer konkurrerar med varandra ökar det också behovet av att samla staden under en identitet och hitta det unika, många gånger i stadens historia eller kultur. Malmö stads motto är ”I Malmö finns upplevelser och nöjen för alla”2 men förutom sevärdheter och upplevelser läggs stor vikt på hållbar stadsutveckling, framför allt en
ekologiskt hållbar utveckling. Men att göra en satsning på miljön är inte heller något unikt för Malmö. Det som gör Malmö speciellt är att man satt upp målet att år 2020 vara bäst i världen på hållbar stadsutveckling, en vision som sätter stor press på politiker, tjänstemän, marknaden och invånare i Malmö. Att resa sig ur askan av den tunga industristad man en gång varit för att bli bäst i världen på miljöfrågor är tufft. Kanske finns lösningen i södra Malmö.
På utbyggnadsområde Hyllie i södra Malmö skapas det sedan tidigt 2000-tal en ny stadsdel – Hyllie centrum.3 Det är just den här nya stadsdelen som ska bära fanan i kampen om att bli bäst i världen på hållbar stadsutveckling. Med fokus på nya Hyllie vill Malmö bli en (ännu mer) attraktiv ort för både privatpersoner och företag. Internationella företag har redan etablerat sig på platsen vilket också medfört att en internationell skola kommer öppnas mitt bland de tusentals bostäder som inom några år ska stå klara i utbyggnadsområdet. Bostäderna kommer ha Europas modernaste multiarena för musik- och sportevenemang4 och norra Europas största shoppingcenter som närmaste grannar. Köpenhamns flygplats Kastrup finns bara några minuter bort och öppnar upp för hela världen med över 20 miljoner resenärer varje år5 . Hyllie vill bli händelsernas centrum, Öresunds huvudstad, Malmö stads fanbärare i den ständiga kampen om att bli världsbäst på hållbar stadsutveckling och ekologisk hållbarhet år 2020.6 Det kan bara betyda en orgie av spektakulära och innovativa projekt. Eftersom utbyggnadsområde Hyllie är ett högprioriterat projekt från Malmö stad och andra marknadsdrivna aktörer är det högst troligt att den stadskultur som kommer att växa fram på platsen i hög utsträckning kan komma att påverka resten av Malmö.
3 Har ingen officiell benämning. Namnges som ”utbyggnadsområde Hyllie”, ”nya Hyllie”, Hyllie centrum” och ”Hyllie utbyggnadsområde”. Ska inte blandas ihop med stadsdelen ”Hyllie” som under sommaren 2013 kommer att försvinna och bilda ”stadsområde Väster” tillsammans med nuvarande stadsdelen Limhamn-Bunkeflo.
4 Enligt Malmö Arenas eget PR-material
5 http://www.cph.dk/CPH/DK/INVESTOR/Trafik/
6http://www.malmo.se/download/18.76105f1c125780a6228800031254/Milj%C3%B6progr am+f%C3%B6r+Malm%C3%B6+stad+2009-2020.pdf
1.1 Hållbarhetsbegreppet
Innan jag presenterar denna studies syfte och frågeställningar är det viktigt att utförligt beskriva hållbarhetsbegreppet och dess problematik. Världskommissionen för miljö och utveckling skrev på uppdrag av Förenta Nationerna år 1987 rapporten ”Our common future” (sv: Vår gemensamma framtid, informellt Brundtlandtrapporten). Rapporten har fått stå som grund för nyare rapporter och mål som världen har satt upp (bland annat Rio-deklarationen7). I en ofta citerad mening från Vår gemensamma framtid återfinns hållbarhetsbegreppets grundtanke:
Humanity has the ability to make development sustainable to ensure that it meets the needs of the present without compromising the ability of future generations to meet their own needs.8
För att dagens generation ska kunna leva precis som de vill samtidigt som man inte förstör för framtida generationer att leva som de vill måste tre stycken aspekter av den hållbara utvecklingen samspela. De tre kategorierna brukar kallas för hållbarhetsbegreppets tre ben och handlar om ekologisk hållbarhet, ekonomisk hållbarhet och social hållbarhet. Samtidigt är det inte så enkelt att endast beskriva vad begreppet innebär och hoppas på det bästa. Trots att den ekonomiska tillväxten ökar i många länder i västvärlden beskrev man 1987 att den utbredda fattigdomen inte längre är oundviklig.
Poverty is not only an evil in itself, but sustainable development requires meeting the basic needs of all and extending to all the opportunity to fulfil their aspirations for a better life. A world in which
7http://www.un.org/documents/ga/conf151/aconf15126-1annex1.htm
8 Rapporten saknar sidangivelser. Citatet finns under kapitel 1. The Global Challange, underrubriken 3. Sustainable Development. Källa: http://www.un-documents.net/our-common-future.pdf
poverty is endemic will always be prone to ecological and other catastrophes.9
Man menar att världen måste möta de grundläggande behov som krävs för att ekonomisk tillväxt ska ske i länder där en majoritet av människorna är fattiga, samt att dessa människor ska få sin beskärda del av de resurser som krävs för att tillväxten ska vara hållbar. Dessutom måste de välbärgade anta livsstilar som är inom planetens ekologiska gränser, exempelvis genom sin energianvändning eller förorening. Samtidigt sker urbanisering inte bara i västvärlden utan också med ett massivt tryck på städer i Afrika och Asien. 2008 rapporterar FN att 50 % av världens befolkning bodde i städer och att den siffran kan bli hela 80 % år 2030.10 Brundtlandrapporten säger att
hållbar utveckling i och med den snabbt växande befolkningen i världen endast kan uppnås om befolkningens storlek och tillväxt är i harmoni med ekosystemet.
För att summera, hållbar stadsutveckling handlar om att aspekter kring ekonomisk tillväxt, harmoni med miljön och med människor tillsammans uppfyller de krav som dagens generationer sätter för sin livsstil samtidigt som dessa krav inte ska försvåra för framtida generationer att leva som de vill.
1.2 Syfte
På utbyggnadsområdet finns redan flaggskeppsprojekt som Malmö Arena, Emporia, Malmömässan, Point Hyllie och högen med byggnadstillstånd för ett nytt modernt badhus samt kontor, kulturhus, hotell och tusentals bostäder ökar ständigt. Just på grund av alla storskaliga satsningar på området vill jag i denna uppsats undersöka de kulturella aspekterna av stadsplaneringen i Hyllie genom att studera kampen om mening och hur den förhandlas mellan den kommunala verksamheten och kommersiella aktörer. På så sätt vill jag urskilja vilken mening de inblandade aktörerna vill knyta till platsen och hur man aktivt försöker verkställa denna. Det går inte att frångå att vi levar i en
9 Rapporten saknar sidangivelser. Citatet finns under kapitel 1. The Global Challange, underrubriken 3. Sustainable Development. Källa: http://www.un-documents.net/our-common-future.pdf
digitaliserad värld med ständig informationsåtkomst och därför ser jag det också intressant att se närmare på hur media rapporterar kring skapandet av mening i nya Hyllie.
Mitt kulturanalytiska ramverk skapas utifrån tidigare forskning kring gentrifiering och urbanisering samt ett teoretiskt underlag och gör att jag kan se närmare på vilka meningar och symboliska värden som framträder i policymaterial (Malmö stad), PR-material (byggherrar) samt mediematerial. Genom att undersöka dessa tre olika perspektiv hoppas jag kunna urskilja hur Malmö stad och marknadsdrivna aktörer tolkat platsen och hur de producerar bilden av nya Hyllie samt hur denna tolkning av platsen läses och re-produceras av media.
1.3 Frågeställningar
Följande frågeställningar vill jag besvara i denna studie.
- Hur skapar Malmö stad bilden av nya Hyllie och vilken mening laddar de platsen med?
- Hur skapar de marknadsdrivna aktörerna PEAB och JM bilden av nya Hyllie och vilken mening laddar de platsen med?
Ovanstående frågeställningar skapar den första delen i denna studie och kommer i analysen att efterföljas av en delslutsats där skillnaden och likheter mellan kommunen och byggherrarna kommer att sammanfattas. Därefter kommer jag att fokusera på nedanstående frågeställning.
- Vilka tendenser finns att se i Sydsvenskans rapportering kring nya Hyllie och hur re-producerar Sydsvenskan den mening Malmö stad och byggherrarna skapar?
2.0 Brygga
Innan jag presenterar det kulturanalytiska ramverket med teoretiska perspektiv och tidigare forskning för att sedan gå över till presentation av metod och material är det viktigt att redan nu presentera två ytterst viktiga begrepp och dess betydelse i denna studie. För det första går det inte att tala om kulturella aspekter av stadsplanering innan begreppet kultur förklaras närmare, och dessutom måste platsen Hyllie beskrivas närmare för att man ska kunna sätta hela studien i en kontext.
2.1 Kultur
Ordet ”kultur” används dagligen i vårt vardagsspråk utan att vi egentligen reflekterar över dess betydelse (Gren, M. 2000:20). Termen har en bred betydelse som refererar till ”Shakespeare or Superman comics, opera or football, who does the washing-up at home or how the office of the President of the United States of America is organised.” (Longhurst, B. mfl. 2008:2). Kultur kan alltså vara konst, musik, teater, litteratur och liknande. Dessa discipliner hänger samman med det kulturpolitiska fältet och skulle kunna sammanfattas som ett estetiskt kulturbegrepp. Lokalt, regionalt och nationellt finns förvaltningar som jobbar med denna typ av kulturfrågor. Det antropologiska kulturbegreppet beskriver det som genomsyrar hela samhället och alla människors vardag. Det är denna kultur som handlar om livsstil, identitet och sociala strukturer. Som exempel kan nämnas den kultur som finns på läktarna under fotbollsmatcher (läktarkultur), den kultur som finns på en arbetsplats (arbetsplatskultur) eller en eller flera kulturer som finns i en stad eller stadsdel (stadskultur). I denna vetenskapliga text kommer jag använda mig specifikt av det antropologiska kulturbegreppet och kommer nästan uteslutande att tala om stadskultur, även om det estetiska begreppet och dess funktion har stor betydelse för den kulturella utvecklingen på en plats.
Idén om stadens kultur har både en materiell sida genom byggnader, kommunikationer, caféer och en sida som förstås genom föreställningen om stadens kulturella värden (Brusman, M. 2012:128). Stadskultur är något som människorna som integrerar med varandra skapar på en plats genom normer, värderingar, sociala mönster och tankesätt, men samtidigt är kulturen under ständig omförhandling. Därför kan en plats inte förstås om man inte förstår den mänskliga närvaron på platsen (Gren, M. 2000:12). Martin Gren säger att varje geograf vet att människors sätt att leva sitt liv skiljer sig åt beroende på vart man bor precis som att varje pedagog vet vilken seminariekultur man kan vänta sig beroende på hur deltagarna sitter. Gren menar på detta sätt att kultur och geografi inte är två separata sfärer utan hänger snarare samman (Gren, M. 2000:28). Exempelvis berättar informanter i André Janssons studie Re-encoding the Spectacle att man som boende i Västra Hamnen inte bara bor där, man får en helt ny livsstil också. Denna livsstil behöver dock inte skapas på plats utan kan också vara ett resultat av värderingar och åsikter som människor i andra delar av staden har om området och dess invånare (Jansson 2005).
Kultur har också en enorm kraft att kontrollera plats. Sharon Zukin uppmärksammar i sin bok The Cultures of Cities att kultur symboliserar ”vem som äger” en plats. Den eller de grupper som har ett stort kulturellt kapital (för att använda Bourdieus begrepp) kan bestämma förutsättningarna för stadens framväxt.
Samtidigt spelar kultur (antropologiskt begrepp) en ledande roll i stadsförnyelsestrategier där man fokuserar på att bevara det historiska eller andra lokala ”arv” (Zukin, S. 1995:1). Kultur har en stor roll i Cultural planning-strategier där man planerar staden utifrån kulturen, men kultur kan också vara något som växer fram på grund av stadsplaneringen. Man kan på så sätt ”bygga kultur”. I tider där lokala verksamheter försvunnit och finansiella kriser periodvis uppstår har kultur, i dess båda betydelser, blivit mer och mer ”the business of cities” (Zukin 2010). Dock är strategin kring det unika och säljande i stadsplanering gällande stadskultur en komplicerad process där städer som konkurrerar snarare riskerar att likgiltigas kulturellt än bli unika (Zukin 2010). Martin Gren uppmärksammar också han att kultur är en stor maktfaktor i rummet och att det rumsliga kan bli en bricka i
ett socialt spel, där människor kan vinna tillhörighet och känna sig trygga, eller bli exkluderad som ”den Andre” (Gren, M. 2000:30). Lefebvre är inne på samma spår med stora influenser från Marx:
De som kontrollerar kapitalet (produktionsmedlen) och (inte bara) styr […] hela samhället, de omsätter en del av de producerade rikedomarna inom "kulturen", konsten, kunskapen, ideologin. Vid sidan av, eller snarare öga mot öga med samhällets dominerande grupper […] står arbetarklassen: proletariatet, uppdelat i skikt, i grupperingar, i olika tendenser - efter industrigrenar, efter lokala och nationella traditioner.
(Lefebvre 1983)11.
Kultur, som ett estetiskt och antropologiskt begrepp, har förmågan att både öka och minska människors avstånd (fysiskt och känslomässigt) men kan också användas som ett verktyg i konflikter över sociala skillnader och urbana rädslor. Exempelvis kan nya invandrare och etniska minoriteter sätta press på myndigheter och organisationer för att dessa ska ta itu med deras krav och genom att man skapar en politik och ideologi av mångkultur (antropologiskt) tvingar man institutioner till förändring. En sådan utveckling kan tvinga allt från höga kulturinstitutioner till konstmuseer och symfoniorkestrar att utöka och diversifiera sitt utbud (estetiskt) för att det ska passa den nya, bredare publiken.
2.2 Hyllie
Förutom att skilja mellan det estetiska och antropologiska kulturbegreppet är det också ytterst viktigt att skilja på stadsdelen Hyllie och utbyggnadsområde Hyllie. Stadsdelen Hyllie, som bland annat innefattar miljonprogramsområdena Holma, Kroksbäck och Lindeborg, hade i slutet
11 Hela boken finns som html-text utan sidangivelser på http://marxists.org/svenska/lefebvre/1968/staden.htm
av 2012 en befolkning på 32 990 invånare där 33 % är födda utomlands12 (10 % av befolkningen är födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar). Befolkningen i Hyllie är cirka 10 % av Malmös totala invånarantal. Platsen söder om miljonprogramsområdena Holma och Kroksbäck samt väster om miljonprogramsområdet Lindeborg är det som kallas för Hyllie utbyggnadsområde. När Kroksbäck och Holma byggdes på 1960-1070-talet avslutades området söderut med en ringväg som skär av utbyggnadsområdet från resten av staden och området har sedan länge varit obebodd och har fram till 2004 endast varit hem åt ett vattentorn som också blivit och för många fortfarande är Hyllies kännetecken. 2007 initierade Malmö stad ett samarbete med ett dussintal byggherrar och andra aktörer och samlade dessa under namnet SamSyn Hyllie. Samarbetsorganisationen jobbar med kommunikation och varumärkesbyggandet av nya Hyllie och som resultat av detta finns nu bland annat den officiella hemsidan hyllie.com, PR-material och ett showroom på bottenvåningen i Malmö Arena som ligger i centrum av nya Hyllie. Sedan SamSyn Hyllie initierades har olika aktörer investerat mycket i utbyggnadsområdet som idag står värd för norra Europas största shoppingcenter Emporia, Europas modernaste multiarena för musik- och sportevenemang Malmö Arena, Malmömässan, flera hundra kontorsplatser och tågstationen Hyllie station som är den första stationen i Sverige från Danmark. Dessutom har flera aktörer i samarbetsorganisationen SamSyn Hyllie börjat bygga bostäder i nya Hyllie, både på Hyllie Boulevard precis intill Emporia och på Hyllie Allé några stenkast från Hyllie station. 2013 räknar man med att de första invånarna kommer att flytta in i sina lägenheter i nya Hyllie som helt färdigbyggt enligt dagens planer kommer att erbjuda över 9 000 lägenheter.
Stadsbyggnadskontoret i Malmö planerar för fyra stycken olika bärande strukturer i nya Hyllie; två centrumgator, naturaxeln, kulturaxeln och kollektivstråket. (se appendix #1) De två centrumgatorna är tidigare nämnda Hyllie Boulevard och Hyllie Allé och kollektivstråket innebär att man planerar för god kollektivtrafik med goda förbindelser i hela området. Naturaxeln går från väst till öst och samlar vatten i dammar och bäckar i en
12 http://www.malmo.se/Kommun--politik/Om-oss/Stadsdelar/Hyllie/Fakta-om-Hyllie/Statistik.html
naturlig omgivning. Naturaxelns syfte är förutom ekologi, dagvattensfördröjning och rening också att bistå som plats för rekreation och lärande. Kulturaxeln går från norr, genom Hyllie centrum och söderut till den medeltida bytomten13, områdets starkaste karaktärsplats. Genom att kulturaxeln kopplar samman det gamla Hyllie (stadsdelen) med det nya hoppas man på att skapa en förankring på platsen och i historian.14
13 Den medeltida bytomten i Hyllie består av tre stora gårdar från 1700 och 1800-talet, statarlänga, vegetation och grusvägar.
3. Kulturanalytiskt ramverk
Mats Brusman ser staden som en manifestation av hoppet, en materialisering av fred och människans förmåga att bygga och inte rasera (Brusman 2012). Filosofen och sociologen Georg Simmel säger att staden skapat en ny människotyp, den urbana människan (Simmel 1903/1981) och eftersom staden samlar många olika slags människor i tid och rum uppstår en ny slags kultur. Sedan några decennier tillbaka har därför begreppet stadskultur varit på agendan.
Att studera relationen mellan kultur och samhälle är inget nytt, det har stått i fokus hos teoretiker inom British Cultural Studies och Frankfurtskolan i decennier. Mitt kulturanalytiska ramverk kommer jag däremot att bygga upp med hjälp av den politiskt-ekonomiska geografen David Harvey och hans texter om staden, samhället och globala processer. Henri Lefebvre skriver att utgångspunkten är given om man vill studera och redogöra för den ”urbana problematiken”: industrialiseringsprocessen, som ”obestridligen [är] motorn i samhällets omvandlingar sedan ett och ett halvt århundrade.” (Lefebvre 1983:9). Hur man ser på staden förändrades mycket under sent 1900-tal. Lefebvre menar att den marxistiska idétraditionens analys inte längre kan begränsas till industriell produktion, istället måste hela staden och den urbana väven ses som en jättelik produktionsapparat (Lefebvre 1983). Harvey ser förändringen tydligast i myndigheters sätt att tänka och agera och han uppmärksammar en transformation från ”managerialism” (förvaltningsanda) till ”entrepreneurialism” (entreprenörsanda) (Harvey 1989).
3.1 Entreprenörsanda
Industrialiseringen började officiellt under 1700-talet i Storbritannien för att under 1800-talet sprida sig världen över. Det var ur denna process som den moderna staden föddes. Industrialiseringsprocessen har påverkat och förändrat många människors liv, men det finns fortfarande många länder i
världen som inte utvecklats till industrialisering samtidigt som det finns två högre utvecklingsgrader, de länder som genomgår en industrialisering just nu och det länder som verkar i en post-industrialism där andra sektorer, som exempelvis tjänstesektorn, omsätter mer pengar än industrin.15
1944 uppmärksammade teoretikerna och kulturkritikerna Theodor Adorno och Max Horkheimer utvecklingen av det spektakulära och unika som nu återfinns i globaliserade och post-industriella konkurrenssamhället.
Industrins dekorativa förvaltnings- och utställningscentra i auktoritära och andra länder går knappast att skilja från varandra. De ljusa monumentalbyggnaderna som skjuter i höjden överallt representerar den sinnrika planmässigheten hos de statsomspännande koncernerna, som den lössläppta företagsamheten hade i sikte redan då den uppförde sina minnesmärken i form av de omgivande dystra bostads- och affärshusen i de tröstlösa städerna. De äldre husen runt om de centrala betongstadsdelarna framstår redan som slumområden […].
(Horkheimer, M. & Adorno, W. T. 1944:137).
Citatet har egentligen ingenting att göra med denna studie, samtidigt som den förklarar på endast några rader precis allt som sker i världen, inklusive Hyllie och Malmö, just nu. Beskrivningen att betongsstadsdelarna skjuter upp i höjderna och får de äldre husen att framstå som slumområden går att applicera på många av dagens post-industriella städer världen över, om än med viss modifikation.
15 http://data.worldbank.org/
En återkommande strategi med många exempel i Västra Hamnen är att återanvända gamla öde fabrikslokaler16 som blir allt från kulturhus till iscensatta fabriker. Die Gläserne Manufaktur (Den transparenta fabriken) i Dresden, Tyskland är ett exempel på det sistnämnda. En industri präglad av glas, transparens och smakfull belysning, ”ett konstant marknadsföringsevenemang” som Robert Willim, författaren till boken Industrial Cool väljer att formulera det. Willim besöker själv ett antal före detta fabriker och ser närmare på hur dessa lokaler används i sin nya kostym där syftet är att se hur tillverkningsindustrin estetiseras och historiseras (Willim 2010). Iscensatta fabriker betonar en regisserad och upplevelseorienterad industriell produktion, något som design-konsulten Otto Riewoldt och arkitekter Anna Klingmann kallar för brandscapes (Willim, R. 2010:6-7). Detta innebär rent praktiskt att produktionen länkas samman med konsumtionen. I Den transparenta fabriken tillverkas Volkswagens lyxbil Phaeton av arbetare i vita rockar i en tyst och stillsam miljö långt ifrån löpband och arbetarindustrin vi känner till. Samtidigt erbjuder Den transparenta fabriken också museum och andra upplevelsefulla aktiviteter och användas alltså som ett konstant marknadsföringsevenemang av Volkswagen.
Geograferna Ash Amin och Nigel Thrift ser en ökning av litteratur kring förändringar av städer och urban renässans. I artikeln Cultural-economy and Cities skriver de hur man vitaliserar städer med hjälp av kulturella resurser, konsumtion och det spektakulära, och att det är genom dessa handlingar som man skapar bilden av en kunskapsintensiv postindustriell ekonomi (Amin & Thrift 2007). I studien Shaping the Urban Renaissance – New-build Luxury Developments in Berlin bekräftar Nadine Marquardt m.fl hur man vitaliserar städer i nutid. Strategin att omlokalisera mellan- och överklasshushåll till innerstadsområden och därmed få en mix
16 I städer med hög befolkningsdensitet och brist på mark för nybyggnationer används ofta gamla industribyggnader. I Malmö finns många exempel i Västra Hamnen där man valt att investera i gamla industribyggnader för nya verksamheter. På www.geography.org.uk/ finns att hitta information kring termerna brownfield och respektive greenfield. I planering används ofta brownfield redevelopment för att beskriva mark som tidigare varit bebyggd och som måste saneras innan nybyggnation och greenfield development för att beskriva mark som är oexploaterad. I Malmö är Västra Hamnen i vissa fall exempel på brownfield
redevelopment medan utbyggnadsområde Hyllie är ett exempel på ett greenfield development då marken man bygger på sedan tidigare är orörd.
av invånare i innerstäderna ses som en ”revitalisation” (Marquardt m.fl 2012:3) och ses som en ny dimension av gentrifiering17. Mats Brusman ser två olika sorters utveckling som staden har utsatts för under 1990-talet. Å ena sidan ser han att den renässans som inleddes under 1970-talet och som präglat staden sedan dess skapat värden som ur marknadssynpunkt gjort staden mer tät och konkurrenskraftig. Å andra sidan har den hårda konkurrensen ökat mobiliteten med bilen i fokus menar Brusman, och säger att samtidigt som det finns en strävan efter att förtäta staden är utglesningen ett ständigt hot mot staden (Brusman 2008). Förorter som täcker stora delar av städers omgivning och motorleder som skär av stadsdelar genom naturlandskap är exempel på den sistnämnda utvecklingen. 18 Ett exempel av
denna utveckling finns bland annat vid utbyggnadsområde Hyllie.
I en klassisk artikel av David Harvey uppmärksammas läsaren på en utveckling som Harvey själv ser som ett postindustriellt paradigmskifte i hur städer styrs. Harvey beskriver hur den ”förvaltningsanda” (managerialism) som längde dominerat stadsförvaltningen (urban governance) nu istället ersätts av en ”entreprenörsanda” (entrepreneurialism) vilken gjort att alla lokala myndigheter tillsammans gör allt för att få sin stad att framstå som man vill (Harvey 1989). Harvey menar att kapitalismens och globaliserings framväxt har gjort att städer mer och mer har blivit beroende av stora investeringar från näringslivet vilket gjort att myndigheter gått från en förvaltningsanda som värnade om välfärd och service för stadens medborgare till ett mer entreprenöriellt tänkande där stadens attraktivitet blivit allt viktigare för att kunna konkurrera om internationella investeringar, något som bidragit till att den centrala uppgiften blivit att skapa goda förutsättningar för ekonomisk tillväxt (Harvey 1989). ”Image” har blivit en global handelsvara och kulturella verksamheter och symboler, det Zukin kallar för symbolisk ekonomi har blivit allt viktigare. När städer konkurrerar med varandra har den symboliska ekonomin fått en stor roll i stadsutveckling. Stora investeringar görs i ”kulturindustrin” vilket gör att städer blir omtalade som kunskapsstäder, universitetsstäder eller
17 gentrifiering, enligt NE: social förändringsprocess som består i att individer med hög socioekonomisk status flyttar till stadsdelar som traditionellt har dominerats av individer ur lägre sociala klasser eller från etniska minoriteter.
kulturstäder (Zukin 1995). Även i artikeln The Invisible Political Economy of Architectural Production fokuserar Harvey på hur städer vill framstå, där han tar upp ett exempel från megaprojektet vid Londons hamn (Docklands) som redan under Margaret Thatchers tid började formas. Med löften om Europas mest prestigefulla, mest eleganta och bäst byggda kontorskomplex ville myndigheterna att internationella företag skulle etablera sig i London. I artikeln presenterar Harvey ett Docklands i nutid där myndigheterna överväger att använda tjänstemän som fyllmedel för de tomma outhyrda utrymmen som finns på området ”as a hidden bailout for the project” (Harvey 1994:420). På platsen utkämpades en ständig kamp om de symboliska meningarna eftersom de globala krafterna och stora kommersiella aktörer tilläts av myndigheter att omdefiniera platsens symboliska värden. Processen mötte stort motstånd då London Docklands (precis som Västra Hamnen i Malmö) har betytt mycket för stadens identitet (Harvey 1994). Utvecklingen i Docklands visar klart och tydligt hur myndigheter gått från att värna om skola, vård och så vidare (välfärd) till ett mer entreprenöriellt tänkande som vill skapa bästa möjliga förutsättningar för näringslivet och den ekonomiska tillväxten (Harvey 1989, 1994).
Magnus Andersson och André Jansson menar att den här utvecklingen mot att skapa ett yttre sken kring sig finns att se i allt från överstatliga organisationer som EU, till nationer, regioner, kommuner, tätorter och landsbygdskommuner (Andersson & Jansson 2012). I sin bok uppmärksammar de Richard Ek som identifierat fyra olika utvecklingsstrategier: (1) den fysiska upprustningen av olika miljöer, vilket kan kopplas till upprustningen av gamla industriområden (brownfields), (2) exploatering av lokal historia, (3) arrangerandet av spektakulära begivenheter eller evenemang, som kan ses i bland annat exemplet från London Docklands och arrangerandet av sommar-OS 2012 i sämre områden i Londons utkanter eller bomässan Bo01 i Västra Hamnen samt (4) rumslig marknadsföring, vilket innefattar ett varumärkesbygganade (Andersson & Jansson, 2012:3). Alla dessa fyra utvecklingsstrategier kan koppas till exempelvis Västra Hamnen i Malmö.
Geografen Guy Baeten vid Lund Universitet kopplar samman flera planläggningsprojekt i Öresundsregionen som genom gentrifiering av
innerstadsområden skapar ett nytt lager av sammankopplade och rika ”Oreplaces”, eller ”neo-liberal ’superplaces’” som är oberoende av resten av staden (Baeten 2012). Strategier för dessa platser, menar Baeten, bidrar till att andra platser inom staden blir utelämnade åt sitt öde då dessa ”superplaces” misslyckas med att integrera resten av staden i sin framgång. Baeten menar att en utveckling med användning av ovanstående fyra utvecklingsstrategier på en specifik plats (även om Baeten själv inte använder sig av de begreppen) kan komma att gynna staden som helhet kortsiktigt men långsiktigt kommer platsen man investerar i och använder som nyckelargument för hela staden att bli en egen enhet som ”as it were, hovering just above the skyline of the Lund-Malmö-Copenhagen conurbation” (Baeten, G. 2012:14).
Harvey ser att städers konkurrens mot varandra inte handlar så mycket om förvandling av markbitar till värde utan snarare om de ”krafter som formar den nya regionala och internationella arbetsdelningen till det geopolitiska käbbel som hetsar städer mot förorter, regioner mot regioner […]” (Harvey, D. 2005:66). Rummet kan inte studeras utan att ta hänsyn till pengaflödet vilket gör Harveys texter kring ekonomins betydelse viktiga. Harvey menar att varuhandel och värdering i pengar utmanar platsers specifika karaktär vilken i slutändan kan leda till att pengarna fullt ut raderar platsers unika karaktär, precis som i exemplet från kulturindustrierna från Hollywood där Adorno och Horkheimer uppmärksammar hur industrins dekorativa förvaltnings- och utställningscentra knappt går att skilja från varandra. Exempel på sådan utveckling finns att se i nästan alla stora byggprojekt där nya moderna stadsdelar mer eller mindre ser likadana ut med nya innovativa bostäder och kontor. Den desperata processen att skapa en fin bild av sig själv genom att bygga moderna, innovativa bostäder liknar på så sätt miljonprogrammet där bostäderna i flera förorter runt om i landet ser exakt likadana ut. Harvey ser olika möjliga konsekvenser men menar att pengar har en otrolig kapacitet att koncentrera makt i rummet. Pengar och handel på världsmarknaden, säger Harvey, ”förvandlar storstaden till en veritabel bordell av frestelser för konsumenter, där pengar (eller bristen på pengar) i sig skapar ett mått på avstånd” (Harvey, D. 2005:67). Det är också i det här sammanhanget som kulturen blir extra viktig. När allt fler lokala
verksamheter försvinner på grund av världsomfattande (finansiella) kriser är det kulturen som kan komma att bli en räddande aktör. Sharon Zukin benämner kulturen som ”the business of cities” när hon säger att en ökning av kulturella verksamheter (och konsumtion) kan ge städer ett symboliskt värde – något som i några fall är viktigare än ekonomiskt värde (Zukin 1995), särskilt när det symboliska värdet kan omvandlas till ekonomiskt.
Det största problemet som Guy Baeten ser i neo-liberala planeringsprojekt är den segregation som skapas där både pengar och kultur är viktiga faktorer, vilket skulle göra stadsplanering och moderna nybyggnadsprojekt till klassfrågor. Termen segregation har definierats som (1) förhållandet att skilda befolkningsgrupper har olika rumsliga fördelningar, (2) samt som själva processen som medför att olika distrikt tenderar att få homogena befolkningssammansättningar i något avseende (Lindberg, G. 1971:133). När miljonprogrammet införlivades någon gång på 60-talet såg politiker och akademiker tydliga tendenser på att utjämningen av social hållbarhet (även om man inte använde begreppet hållbarhet då) inte skulle komma av sig självt. I boken Urbana processer skriver Göran Lindberg att man vid uppbyggnaden av miljonprogramsområdena hade föreställningen om att segregationen kunde byggas bort genom att se till att nya bostadsområden hade en lämplig avvägning mellan dyra och billiga lägenheter (Lindberg 1971). Detta planeringssätt används fortfarande och jag kommer under nästa rubrik presentera några studier kring gentrifiering, segregation, urbanisering och stadskultur.
3.2 Tidigare forskning
Flera studier pekar på att dagens gentrifieringsprocess inte är ett sidospår i stadsutvecklingen utan en stor komponent vad gäller urbana visioner. Att göra om stadsdelar i innerstaden har blivit målet för politiker runt om i världen som en strategi för att öka stadens attraktivitet och konkurrenskraft (Joseph & Chaskin 2009. Marquardt m.fl 2012. Baeten 2012. Harvey 1989, 1994). Samtidigt är platsens mening i en ständig förhandling och frågan är vems tolkning av platsens innehåll som ska styra både förändring och bevarande. Mats Brusman ser denna påverkan på platsen som makt över
mening (Brusman 2008). Brusman räknar upp kunskaper, färdigheter och erfarenheter samt sociala nätverk och språk/konversation som viktiga immateriella maktresurser. I exempel från Chicago som jag kommer att presentera närmare nedan kan man se klara tendenser på att grupper med större resurser kontrollerar platsen och applicerar sina preferenser som de med mindre resurser eller inga alls måste leva med. Också i planering återfinns tendenser av maktbegreppet. Brusman uppmärksammar flera studier som pekar på att planeringsideal och idéer om rationella beslutsprocesser inte uppstår i dialog mellan olika aktörer och konfrontation mellan olika idéer utan snarare ur redan etablerade och fasta maktrelationer (Brusman 2008). Kulturgeografen Guy Baeten ser stora skillnader mellan den planering Malmö stad jobbade utifrån vad gäller förändringen av Västra Hamnen och uppbyggnaden av nya Hyllie. I sin studie jämför han projekten och påpekar hur Västra Hamnen var experimentellt i sitt sätt att planera och besluta men att dessa metoder nu blivit normaliserade i Hyllie – top-down planering, fokus på spektakulär arkitektur, attraktivitet av rika invånare och privatisering av offentlig mark (Baeten 2012). En liknande process skedde i London Docklands där myndigheterna planerade för internationella investeringar och öppnade upp för möjligheten att stora kommersiella aktörer kunde skapa mening på stadens mark (Harvey 1994, 2012). Senare studier visar också på att nutida gentrifieringsprocesser har starka kopplingar till den neo-liberala ordningen och anpassar sig till globala strategier där stora internationella företag spelar en stor roll.
I denna del kommer jag först fokusera på generell utveckling av urbanisering och gentrifiering för att sedan gå in på konkreta exempel runt om i världen. Exemplen handlar både om befintliga stadsdelar som förändrats av myndigheter samt nya stadsdelar som skapats.
3.2.1 Kampen om plats
Urbanisering (av latin urba´nus 'som hör till staden', 'stads-', av urbs 'stad') har olika definitioner beroende på land och världsdel19 men innebär kort
sammanfattat folkförflyttning från landsbygd till stadsområden. Statistik
från Statistiska Centralbyrån visar på att större städer i Sverige ökar mest i invånarantal år efter år.20 Störst ökning står Stockholmsregionen för men statistik visar på att Skåne läns befolkning kommer att öka med så mycket som 450 000 invånare inom 30 år.21 En sådan utveckling sätter politiker och samhällsplanerare men också utbyggnaden av städer inför stora problem. Den klassiska gentrifieringsprocessen som innebär att tidigare arbetarklassområden blir omgjorda av inflödet av medelklasskultur22 finns fortfarande kvar menar Marquardt m.fl men i sin studie kring nya lyxbostäder i centrala Berlin skriver de också att det finns en ny dimension av gentrifieringsprocessen.
The relocation of middle- and upper-class households to inner-city neighbourhoods as a strategy of ‘revitalisation’ and social mixing from city governments has been broadly discussed as a new dimension of gentrification. […] Gentrification today is ‘not a sideshow in the city, but a major component of the urban imaginary’ (Ley,2003, p. 2527).”
(Marquardt m.fl 2012:3)
Gentrifiering ses alltså inte längre som enstaka projekt för att få människor ur högre socio-ekonomiska grupper att flytta till innerstaden med en befolkning ur en lägre socio-ekonomisk situation utan som en primär strategi för att öka innerstäders status och kvalitet. I en studie från Chicago i USA menar forskarna Mark Joseph och Robert Chaskin att politiker och samhällsplanerare ser fördelar med mixed-income developments i innerstäder, samtidigt som man i exemplet i Chicago jämnat alla miljonprogramsområden med marken till fördel för blandade områden i innerstaden (Joseph & Chaskin 2009). Genom mixed-income developments i innerstaden blandar man grupper från både mellan- och låginkomstgrupper
20 http://www.scb.se/Kartor/Statistikatlas_42_KN_201206/index.html#story=1 21 http://www.boverket.se/Global/Planera/Dokument/Vision-2025/Urbant.pdf 22 gentrifiering, social förändringsprocess som består i att individer med hög
socioekonomisk status flyttar till stadsdelar som traditionellt har dominerats av individer ur lägre sociala klasser eller från etniska minoriteter. Källa: http://www.ne.se/gentrifiering
(i texten kallade; low-income families) vilket författarna menar ger bättre boendemöjlighet och grannskap. Detta kan i sin tur öka livskvalitén för låginkomstgrupper samtidigt som man blir inkluderad i sociala nätverk vilka ökar tillgången till information och andra resurser. Flera andra studier pekar på att sociala nätverk och tillgång också inkluderar tillgång till resurser, större informell social säkerhet och kollektiv effektivitet för förändring samt att de lägre socio-ekonomiska grupperna ges möjlighet att observera och engagera sig med medelklassen vilket leder till förändringar i ambitioner och beteende (Joseph, M. & Chaskin, R. 2009:2348-2349). Men många forskare menar att mixed-income developments också kan ha stora negativa konsekvenser. Flera studier som författarna refererar till har märkt hur dynamiken i sociala relationer i gränsöverskridande områden påverkar människorna negativt. I många fall har den starkare medelklassen försökt diktera nya normer som redan befintliga invånare ska acceptera och ta till sig genom att förändra sitt beteende. Mary Pattillo kallar detta fenomen för ”tyranny of the middle class” i sin text Investing in poor black neighborhoods ’as is’ (Pattillo 2009). Även Joseph och Chaskin påpekar att familjer i låginkomstgrupper kan komma att se klasskillnader mycket tydligare om eller när man märker att människor från högre socio-ekonomiska grupper ser ner på dem. Något sådant kan skada den redan lilla makt låginkomstgrupper har i sitt bostadsområde och göra att medelklassen är de som styr och vars intressen är de viktigaste. En sådan utveckling i ett gentrifierat område likt mixed-income developments stöttar inte en socialt hållbar utveckling i området eller staden.
Jane Jacobs menar att trottoaren spelar en betydelsefull roll i stadsdelarnas sociala hållbarhet och att det inte nödvändigtvis endast är polisen som upprätthåller ordningen på gator och trottoarer utan att det till stor del handlar om de människor som bor och vistas på platsen (Jacobs 1958). Jacobs var kritisk mot 1900-talets stadsplanering som fokuserade på zonering och utglesning av staden och menade istället att ett varierat folkliv med många olika sorters människor endast kunde uppnås genom att göra staden tät med små kvarter som möjliggör ett gatuliv samtidigt som det ska finnas en blandning av funktioner i varje stadsdel (Jacobs 1958/2005). När Jane Jacobs skrev sin bok The death and life of great american cities år
1958 var det som en attack mot dåtidens stadsplanering och stadsbyggnad som hon ansåg kategoriserade staden utifrån dess byggnader och inte dess sociala strukturer. Jacobs ser människorna som det centrala i staden och menar att det är viktigt att människorna får mera utrymme i stadsbyggnadsprocessen snarare än de stadsbyggnadsplaner som enbart är goda i teorin men som inte fungerar i verkligheten på gatorna (Jacobs 1958/2005).
Sharon Zukin är inne på samma spår när hon i sin bok Naken stad använder begreppet autenticitet och dess omtvistade betydelse och utveckling. På många platser runt om i världen är New York och termen ”Manhattanisering” synonymt med städer som inte är autentiska, där höghusen blir högre, människorna mer främmande och konkurrensen större om att vara trendigast (Zukin, S. 2010:20). Vare sig man ser autenticitet som en beskrivning av något gammalt och unikt, som kvaliteten hos människor och ting eller som kvaliteten hos upplevelser så har begreppet autencitet blivit ett maktredskap precis som ekonomiskt och kulturellt kapital. Zukin menar att de grupper som kan applicera egna preferenser på urbana rum, som exempelvis utseende och känsla i ett visst område, kan också göra anspråk på platsen (jämför Harvey 2005). En liknande utveckling sker överallt i världen. När fler och fler områden blir mera exklusiva och där de nya invånarna (från högre socio-ekonomiska grupper) inte bara köper och renoverar utan också köper nybyggda bostäder tränger de undan andra aktörer som ibland är mycket mer betydelsefulla för platsen. Zukin säger att denna makt över rummet sålunda inte endast är ekonomisk, utan också kulturell (Zukin 2010). När områden efter område blir gentrifierat handlar det således inte om en isolerad gentrifieringstreden. Neil Smith kallar fenomenet när fler och fler lägenheter blir renoverade till lyxiga boenden och allt fler småbutiker ersätts av banker, trendiga restauranger och enorma kedjor för ”gentrifiering som allmän princip” men Zukin själva väljer att se det som bred reurbaniseringsprocess som minskar den gamla branschens inflytande till fördel för ”medelklassmän och -kvinnor och deras besatthet av shopping och andra typer av konsumtion” (Zukin, S. 2010:28). Processen finns att se i exempelvis städer som Malmö och Berlin. I Berlin har politiker på senare tid lämnat frågor om hyresregleringar och istället fokuserat direkt
på bostadsmarknaden vilket resulterat i den ”lyxiga” utvecklingen då man förlitar sig starkt på vetenskapliga studier som dokumenterar ett växande intresse hos medel- och överklassen om att bo i innerstaden. Det har med andra ord skett en förflyttning från förvaltaranda hos myndigheterna till en entreprenörsanda. Anledningen till att beslutsfattare fokuserar på storslagna bostadsprojekt är just för att man inte vill att högre socio-ekonomiska grupper ska flytta från innerstaden. Ett starkt och återkommande argument är det gällande den stora befolkningsmassan i innerstäderna som får socialbidrag och en stark medel- och överklass i innerstaden kan påverka utvecklingen positivt. Richard Floridas bok om den kreativa klassen är här ett gott exempel. Florida beskriver framväxten av en ny social klass där vitt skilda grupper av människor sammankopplas på grund av deras viktigaste redskap: kreativiteten. Kreativiteten ses som en bärande kraft bakom ekonomisk tillväxt, något som gör att den kreativa klassen blir något av den dominerande gruppen i samhället. I tider där konkurrensen ökat mellan städer har myndigheter arbetat för att skapa goda förutsättningar för den kreativa klassen, vilket också förstärkt argumentationen för en plats attraktivitet (Florida 2006).
3.2.2 Konkreta projekt
Som jag har reflekterat över ovan kan gentrifieringsprocesser i teorin både påverka positivt och negativt. Det ska sägas att man i stadsplanering alltid jobbar med människor och det går aldrig fullt ut att förutse vilka konsekvenserna kan bli av en viss typ av planering eller beslut. Jag kommer här nu att presentera ett antal exempel från relevanta studier från Berlin, Chicago och New York men samtidigt ska man veta att det i nya Hyllie inte bor några människor än vilket gör att min studie handlar om skapandet av bilden och de meningar som investeras på plats av Malmö stad och byggherrar snarare än vad boende i området själva upplever (jämför Jansson 2005).
I Chicago uppmärksammar en respondent i ett mixed-income development ett kvarter i bostadsområdet kallat för ”The Superblock” som både en fysisk och social utmaning för de boende i området. I ”The Superblock” finns det generellt mycket mera aktivitet på gatorna som enligt
respondenten och polisrapporter mestadels är av kriminell natur vilket också bidrar till att respondenten känner en barriär. Personen har själv aldrig vistats i det kvarter och vet att ingen från bostadshusen i ”The Superblock” vistas i respondentens bostadsområde (Joseph, M. & Chaskin, R. 2009:2355). I gentrifierade områden är också trygghetsfaktorn viktig. När Jacobs flyttade till sitt kvarter i New York var hon imponerad av de fina (men såklart också dyra) nyrenoverade husen i närheten av hennes äldre lägenhet. Jacobs skriver beskrivande om en i efterhand odramatisk händelse när en man försöker röva bort en flicka på gatan utanför hennes fönster. I de gamla husen tittar folk genom sina fönster och kötthandlare, pubgäster, butiksägare och hyresgäster går ut på gatan. Det nya dyra huset visar inget tecken på liv. Jacobs menar att detta visar på att hyresgästerna i de dyra husen jobbar mycket och bor i samma bostad under kort tid och får därför aldrig tillfälle att varken lära känna andra på gatan eller för att ha den blekaste aning om vem som ser till deras gata.
Zukin tar upp ett exempel i New York-stadsdelen Harlem som under 1920-1930-talet upplevde sin första renässans. Zukin beskriver Harlem i dåtid som en extraordinär kreativ period vilken blandningen av afroamerikaner och västindier tillsammans med vita kreativa skapade ett ”centrum för svart kultur” (Zukin, S. 2010:90). Genom gentrifiering upplever Harlem nu en autenticitetskris (för att använda Sharon Zukins begrepp). När man talar om Harlems renässans nu talar man istället om ett gentrifierat område med trendiga kaféer med influenser från Italien, med stamgäster som författare, skådespelare, basketstjärnor, tidningsutgivare, ekonomichefer och före detta presidenter. Förändringarna som sker i Harlem har gjort att stadsdelen har hamnat i en autenticitetskris där området å ena sidan ger plats åt gamla hyresfastigheter och det mörka gettot, å andra sidan nya höghus med kontor och bostäder för mångmiljonbelopp (Zukin 2010).
Samtidigt är autenticitet (det unika) inget som de gentrifierade områdena i studier från Berlin, Chicago och New York kopplas till. Exempelvis återfinns inte mycket av Berlins historia i de nya bostadsområdena. Istället drar man i PR-material paralleller till andra metropoler. Ett område introducerar konceptet London style townhouses, ett annat pratar om italiensk stil, ytterligare områden talar om att man
återskapar ”the ‘historical chic’ and ‘savoirvivre’ of 19th-century inner-city arrondissements in Paris, mixed with design features from Italian and Greek cities” (Marquardt m.fl 2012:8-9). Andra gentrifieringsprojekt pratar om American feel och high-class, inner-city living in the Upper East Side. Det intressanta är att samtliga bostadsområden i studien kring innerstadsområden i Berlin beskrivs som vibrerande, livfulla och kreativa med närheten till ”[the] urban egde” samtidigt som de ska ses som säkra tillflyktsorter; arkitekturen och tjänsterna som erbjuds i de nya bostadsområdena pekar på en ”urban” livsstil men som boende får man ändå väsentligt avskildhet från omgivningen (Marquardt m.fl 2012:2). Att vara avskild från omgivningen är något informanterna i André Janssons studie kring Västra Hamnen känner igen sig i, men det handlar snarare om den bild omvärlden har på Västra Hamnen som skapar denna känsla än att stadsdelen på riktigt är avskild. Informanterna uppfattar att Malmös invånare ser Västra Hamnen som en elitistisk stadsdel vilket informanterna inte håller med om. Denna bild av Västra Hamnen visar Janssons studie har media haft en stor roll i, men den förmedlade bilden har starka kopplingar till den problematiska position bomässan Bo01 ställdes inför samt mässans konkurs och efterspel (Jansson 2005, 2006).
Förändring i ett område genom gentrifiering behöver inte bara ske om det egna området gentrifieras, det kan lika mycket bero på gentrifiering i andra delar av staden. Zukin gör en grundlig presentation och analys av Williamsburg i New York-stadsdelen Brooklyn och skriver att i kombination med gentrifiering i andra delar av staden upplevde Brooklyn och Williamsburg en förändring. De nya entreprenörernas kulturella, symboliska och ekonomiska kapital gjorde att Williamsburg blir ”terroir” för indiemusik, trendiga restauranger och alternativ konst (Zukin 2010). På så sätt genomgick Williamsburg en kulturell omvandling från billigt, oansenligt immigrantområde vid hamnen till det ”tredje hippaste området” i det urbana USA. Men precis som i andra exempel har denna utveckling med massiva inflyttningar och förvandling i många fall trängt bort den ursprungliga arbetarbefolkningen från Williamsburg (Zukin 2010).
Nya stadsdelar där aktörer investerar mening och skapar en viss sorts identitet på platsen är således inte något unikt för Hyllie, inte heller är det en
ny strategi att använda sig utav. ”Visuell representation” har sålt urbanisering. Bilder, som exempelvis vykort har aldrig reflekterat städer som dem är, utan istället har de visat en representation – en fantasifull rekonstruktion – från en specifik vinkel (Zukin, S. 1995:16).
För att kunna urskilja i vilken utsträckning övergripande globala processer påverkar projektet i Hyllie samt för att se hur man skapar bilden av Hyllie kommer jag nu att presentera min metod och de överväganden som gjordes inför insamling av material för analys.
4. Material och Metod
Nedan följer de metodologiska överväganden jag gjort för att kunna besvara mina forskningsfrågor och vilket material det resulterade i samt en förklarning till det urval jag gjorde och varför jag anser att de valda texterna är relevanta för min studie.
4.1 Metodologiska överväganden
Det är svårt att inte dra några paralleller till förändringen och den visuella representationen av Västra Hamnen då det projektet var och fortfarande är en stor del av Malmös identitet men kanske framför allt image. Förändringen i Västra Hamnen har påverkat Malmö stad både fysiskt lokalt och visuellt globalt. Därför är André Janssons studie Re-encoding the Spectacle: Urban Fatefulness and Mediated Stigmatisation in the ’City of Tomorrow’ en förebild och inspiration. Jansson studerade under flera år Västra Hamnens förändring i samband med bomässan Bo01 och genomförde förutom kvalitativa intervjuer också textanalys av PR- och mediematerial.
Under min förstudie hösten 2012, som genomfördes helt enligt Patrik Aspers upplägg (Aspers 2007) uppstod bland annat tankar kring kulturbegreppets problematik och begreppets betydelse i min studie, vilket var ett starkt argument till att jag valde att genomföra kvalitativa intervjuer. På så sätt kan jag som forskare förklara begreppet och få kvalitativa svar från informanterna. Att kvalitativa intervjuer genomfördes innebar att jag som forskare kunde fråga fördjupande frågor kring policy- och PR-material vilket gör att intervjuerna kommer vara som ett komplement till de olika texterna istället för att vara den huvudsakliga informationskällan. Dessutom kan informanterna, som oftast varit delaktiga i framtagningen av texterna, ge en mera detaljerad bild av det broschyrerna försöker att förmedla. De kvalitativa intervjuerna hjälpte också mig som forskare att förstå världen som informanten gör (Kvale & Brinkmann 2009:43). Självklart var det
också viktigt att i urvalet hitta rätt personer att genomföra kvalitativa intervjuer med. En given aktör är samarbetsorganisationen SamSyn Hyllie som också underlättade urvalet av informanter och PR-material. Samtidigt ska sägas att alla informanter med anknytning till SamSyn Hyllie varit med och skapat visionen om nya Hyllie. Detta visar också på hur viktigt det är att samla in information från flera aktörer. Det ska dock sägas att även om alla byggherrar är med och skapar visionen kring Hyllie är de i slutändan konkurrenter och utformar givetvis sina egna PR-material själva.
För att kunna uppfylla syftet med studien och för att kunna besvara mina forskningsfrågor behövde jag förutom kvalitativa intervjuer också göra innehållsanalys. Innehållsanalysen genomfördes på tre stycken olika sorters texter med skiftande målgrupper; (1) Policymaterial om nya Hyllie med Malmö stad som producent och utgivare, (2) PR-material från de två utvalda byggherrarna samt samarbetsorganisationen SamSyn Hyllies officiella magasin En Plats i världen och (3) till sist valde jag också att använda mediematerial med en begränsad sökning till relevant medium, tidsspann, storlek på urvalet och så vidare.
För att sammanfatta så resulterade mitt metodologiska övervägande i en insamling genom kvalitativa intervjuer med representanter för Malmö stad och två av de mest aktuella byggherrarna i nya Hyllie. Dessutom beslutades att genomföra innehållsanalys av policymaterial från Malmö stad och PR-material från de två valda byggherrarna. I enighet med frågeställningar valde jag också ut mediematerial från Sydsvenskan Dagbladet.
4.2. Kvalitativ intervju
Inför intervjuerna genomförde jag till viss del innehållsanalys i de utvalda textmaterialen även om det till stor del var som research inför själva intervjun. Inför samtliga intervjuer med representanter för byggherrarna gick jag också igenom företagets säljmaterial för bostäderna på respektive webbplats. Under intervjuerna fick jag också ta del av företagens informationsmaterial om miljöansvarighet och lägenhetspriser.
Fyra stycken kvalitativa intervjuer genomfördes: 23
Sara, Fastighetskontoret Malmö stad & SamSyn Hyllie.
Sara jobbar vid Fastighetskontoret i Malmö stad och har direkt koppling till Hyllie och SamSyn Hyllie. Det var också hon som tog initiativet till samarbetsorganisationen SamSyn Hyllie som jobbar med en samlad vision och en strukturerad marknadsföringsplan för utbyggnadsområde Hyllie.
Johan, Stadsbyggnadskontoret Malmö stad.
Johan och hans kollegor vid stadsbyggnadskontoret har ett stort ansvar gällande planeringen i utbyggnadsområde Hyllie, inte bara för att få en fungerande struktur och människoflöde utan också för den planering med bostäder, gator, mötesplatser och säkerhet som måste planeras och fungera ihop – allt vilket påverkar den stadskultur som kommer att skapas på platsen.
Marie, kommunikatör, PEAB
Marie är kommunikatör och säljare för PEAB:s 42 bostadsrätter vid Hyllie Boulevard. PEAB:s bostadshus blir det första bostadshuset vid Hyllie Boulevard som kommer stå klart och har Emporia och Malmö Arena som närmaste grannar.
Emma, marknadsansvarig, JM
Emma är marknadsansvarig för JM:s 85 bostadsrätter vid Hyllie Boulevard vars hus ligger vägg i vägg med PEAB.
Inför intervjuerna med Sara vid fastighetskontoret och Johan vid stadsbyggnadskontoret gick jag igenom samtliga webbsidor på malmo.se och policymaterial som fanns på Malmö stads hemsida om Hyllie. Inför intervjun med Sara gjordes också en innehållsanalys på den officiella webbplatsen hyllie.com. I min analys senare i denna uppsats kommer dock
inte malmo.se vara representerat då den hemsidan är alldeles för stor för att göra en avgränsning om vad som är viktigt att se närmare på. Den roll Sara och Johan har är ytterst viktig för Hyllies framtid. Man är just nu kanske de viktigaste representanterna i Hyllie från Malmö stads sida samtidigt som ett stort ansvar ligger på deras axlar. När byggherrarna byggt sina bostäder och sålt dessa kommer de att kunna lämna platsen och lägga ansvaret för platsens utveckling och framgång på Malmö stad som är den aktör som kommer vara kvar i Hyllie och dess utveckling i all framtid.
4.3 Innehållsanalys
Alla ägnar sig åt innehållsanalys av något slag varje dag utan att ägna någon tanke åt det. När vi tittar på TV, lyssnar på radio eller läser något i tidningar eller nätet ägnar vi oss åt någon form av innehållsanalys (Ekström & Larsson 2000). I vardaglig läsning och tolkning som alla gör utan att vara medvetna om det tolkar vi och skapar budskap utifrån dessa tolkningar, som vi kopplar till tidigare erfarenheter eller budskap. I den vetenskapliga innehållsanalysen handlar det istället om att tolka och skapa budskap utifrån det teoretiska ramverk man konstruerat. Som forskare ska jag kritiskt granska de utvalda texterna som inte ska ses som informationsbärare utan snarare som sociala handlingar. Genom att använda den kunskap som redovisas i ramverket vill jag istället för att titta på vad som finns i själva texterna försöka se bakom texten och komma fram till hur den blev som den är (Ekström, M & Larsson, L. 2000:195). Att försöka hitta orsaken till textens innehåll och form kan man dock inte göra i den nämnda texten, istället måste man se på omvärlden och den kontext texten skapats i.
Bryggan med beskrivningen av kulturbegreppet och Hyllie skapar tillsammans med det teoretiska perspektivet ett kulturanalytiskt ramverk som jag ska använda mig av när jag analyserar policy-, PR- och mediematerial. Bara genom användningen av mitt kulturanalytiska ramverk kan jag sätta in texterna i en kontext och på så sätt kan man också börja förstå de analyserade texternas uppkomst och betydelse.
Följande urval har gjorts av materialet som kommer att användas:
Policymaterial
Hyllie – aktuella planer Officiellt dokument från och projekt i utbyggnadsområdet Malmö stad
Miljöprogram för Malmö stad Malmö stads miljöprogram. 2009-2020 Relevant pga. Hyllies starka
ekologiska identitet. PR-material
En plats i världen SamSyn Hyllies officiella
magasin
Hyllie Boulevard, Säljmaterial från byggföretaget Bo klimatsmart en kvart JM
från kontinenten
BRF Boulevarden, Hyllie Säljmaterial från byggföretaget I händelsernas centrum PEAB
Mediematerial
Sydsvenska Dagbladet
Sydsvenska Dagbladets Tematidningar
Fördjupning av policymaterial
Urvalet av Policymaterial var ett kritiskt moment. Å ena sidan finns det allt från övergripande visioner om nya Hyllie, å andra sidan finns översiktsplaner och detaljplaner enda ner till enskilda byggnader att tillgå bara några klick bort via Malmö stads hemsida. Vad som går in under policymaterial var ett annat problem jag stor inför. Nationalencyklopedin beskriver policy som ”grundprinciper för ett företags eller en organisations handlande (allmänt eller i visst avseende [ofta rörande yttre kontakter])” vilket i det här fallet innebär Malmö stads riktlinjer för styrande av beslut och för att nå önskade mål. Under en intervju med Malmö stad fick jag en broschyr av aktuella planer och projekt i utbyggnadsområdet Hyllie (visionsdokument) vilket också blev det policymaterial jag till slut valde. För att ytterligare sätta nya Hyllie i en kontext och de händelser som sker i omvärlden (framförallt på ett lokalt/regionalt perspektiv) valde jag också att
använda Malmö stads Miljöprogram som sträcker sig mellan 2009-2020 med visionen om att Malmö stad år 2020 ska vara bäst i världen på hållbar stadsutveckling. Ytterligare en anledning att Miljöprogrammet finns representerat är att nya Hyllie har mål uppsatta som menar på att Hyllie ska förses med 100 % återvunnen energi till 2020, vilket gör att Hyllie kommer vara världens mest ekologiskt hållbara stadsdel om man uppnår sina mål (se 1.1 Hållbarhetsbegreppet).
Fördjupning av PR-material
PR-materialet som fungerade som underlag inför intervjuerna kommer också att användas för att dels se vilken mening byggherrarna försöker applicera på nya Hyllie, dels för att skapa ett underlag för en jämförelse mellan PR-material (byggherrarna) och policymaterial (Malmö stad). Denna jämförelse kommer också att kunna visa på om Malmö stad går mot en entreprenöriell anda och hur policymaterialet förhåller sig till PR-materialet.
Fördjupning av mediematerial
Mediematerialet söktes fram med hjälp av artikeldatabasen Retriever Mediearkivet genom Malmö högskola och resulterade i sammanlagt strax under 100 000 resultat, vilket skapade ett allt för stort spann för mitt urval. Istället för att söka på respektive sökord individuellt begränsat till enskilda tidningar och datum valde jag att göra en utökad sökning med preferenserna kring tid (2007-01-01 till 2013-05-01), medie (Sydsvenska Dagbladet och Sydsvenskans tematidningar) samt söka på alla mina sökord tillsammans. Sökordet blev ”hyllie OR samsyn hyllie OR utbyggnadsområde OR nya hyllie” och trots att även detta sökresultat var överväldigande sorterade sökningen artiklarna efter relevans (användning av nyckelorden) vilket resulterade i en lista med artiklar med bred blandning mellan årtalen.
4.4 Reflektioner, värdering av validitet
Redan under förstudien märkte jag att jag sedan länge bär med mig en tanke- och värderingsbank om Hyllie med många förutfattade meningar. Det är inget unikt, alla forskare har en förförståelse och kanske hade det inte
