Pedagogers upplevelser av barn och stress

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Pedagogers upplevelser av barn och stress

Preschool teachers’ experience about children and stress

Hanna Kristensson

Malin Jernberg

Förskollärarexamen 210 hp Examinator: Erika Lundell Datum för slutseminarium 2019-06-05 Handledare: Hanna Sjögren

Förord

Vi har skrivit detta examensarbete med lika fördelning av arbete och gemensam utförd analys. Vi genomförde intervjuerna tillsammans och transkriberingen delades upp på hälften. Under denna period har vi träffats nästintill dagligen för att genomföra denna studie. Valet av ämnet var lätt då vi båda hade ett gemensamt intresse för detta. Det har varit en resa där många stunder har upplevts som tunga. Samtidigt har vi haft ett gott samarbete där vi stöttat varandra vilket har hjälpt oss att ta oss igenom textens alla avsnitt. Vi har fått en inblick av pedagogers upplevelser om stress hos barn. Tack vare detta arbete har vi fått oss en del goda skratt, slitit vårt hår och vi har fått tagit del av inspirerande tankar. Vi vill rikta ett stort tack till alla respondenter som har medverkat till denna studie och till vår handledare Hanna Sjögren som stöttat, väglett och orkat med oss under denna tid. Men det största tacket vill vi ändå ge till varandra, vi har nu funnit en vänskap för livet.

Hanna Kristensson & Malin Jernberg Landskrona, juni 2019

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att synliggöra om förskollärare upplever barn som stressade i förskolan och om de arbetar förebyggande med stress i förskolan.

För att nå fram till vårt resultat har vi använt oss av en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare som arbetar på olika förskolor.

Datainsamlingen har skett via diktafon och därefter gjordes en transkribering av intervjuerna. Dessa har sedan analyserats utifrån Antonovskys teori KASAM med dess begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.

Resultatet visar att förskollärarnas upplevelser av stress i förskolan ses överlag utifrån ett vuxenperspektiv. Tankar och medvetenhet om att situationer kan leda till stress hos

förskolebarn framkommer. Däremot uttrycker respondenterna att de behöver arbeta mer med balansen mellan vila och aktivitet med barnen. De har mycket tankar om hur de kan arbeta för att få en lugn miljö i förskolan.

Denna studie kan användas av pedagoger i förskolan för att öka deras medvetenhet kring området stress.

Innehållsförteckning

2.1 Hur reagerar kroppen på stress?...8

2.2 Hur kan man identifiera stress hos barn?...9

2.3 Faktorer till stress hos förskolebarn……….10

2.3.1 Storabarngrupper………...10

2.3.2 Anknytning………10

2.3.3 Hög ljudnivå………...………...11

2.4 Förebyggande arbete mot stress hos förskolebarn………...12

3. Teori KASAM………...……….…...13 3.1 Begriplighet……….14 3.2 Hanterbarhet………...……….14 3.3 Meningsfullhet………..…..15 4. Metod……….…...16 4.1 Val av metod………....16 4.2 Urval………....17 4.3 Etiska övervägande………..18 4.4 Genomförandet………19 4.5 Analysmetod………19

5. Analys och resultat….………...20

5.1 Begriplighet………..20

5.2 Hanterbarhet……….………....23

5.3 Meningsfullhet………...…..25

6. Diskussion……….28

6.1 Resultatdiskussion………...……....28

6.1.1 Pedagogers upplevelse om barn och stress i förskolan………...…...…………...…28

6.1.2 Förebyggande arbete för att motverka stress hos förskolebarn……….…30

6.2 Metoddiskussion………..32

6.4 Förslag till fortsatt forskning………...………33

Referenslista………..34

Bilaga 1……….37

1.Inledning

Barn idag har precis som vuxna en hektisk vardag där de spenderar största delen av sin dag på förskolan i stora barngrupper (Pramling, Williams & Sheridan 2015). Barn föds in i ett samhälle med mycket krav och högt tempo. Antalet stressade barn blir allt fler och vissa barn visar till och med symtom på utbrändhet (Ellneby, 2008). Därav måste kunskapen öka för att barnens behov ska kunna bemötas.

Tidigare har det synliggjorts att pedagogers yrkesroll ofta förknippats med stress. Ignerus (2019) redogör i en rapport att pedagogernas arbetssituation gått från välbalanserad arbetsmiljö och arbetssysslor till numera psykisk ohälsa. Därav väcktes vårt intresse att ta reda på hur barns situation upplevs i förskolan. Barnombudsmannen utförde en rapport Stress i barn och ungas vardag (Br 2003:02) där det beskrevs att under åren 2001–2003 kunde man se att allt fler barn visa symptom på negativ stress och att samhället brister när det kommer till att möta barns krav och behov. Vidare synliggjordes att vuxnas stöd och omsorg är livsnödvändig för att barn ska kunna växa upp och utvecklas till trygga friska individer. Enligt läroplanen (Lpfö 98/18) är det förskollärarens ansvar att se till så att alla barn får en balans mellan omsorg, återhämtning och aktiviteter under deras vistelsetid på förskolan.

Med denna studie vill vi undersöka om förskollärare upplever barn som stressade i förskolan och om man arbetar för att förebygga stress i förskolan. Detta viktiga ämne behöver bli belyst utifrån barns perspektiv. Vi hoppas därför att vår undersökning kan bidra till kunskap och hälsofrämjande arbete för barn i förskolan och för vår kommande yrkesroll som förskollärare.

1.1 Syfte

Vårt syfte med denna studie är att undersöka om förskollärare upplever barn som stressade och om de arbetar förebyggande med stress i förskolan.

1.2 Frågeställningar:

Upplever förskollärare att barn är stressade i dagens förskolor?

1.3 Bakgrund

Hans Selye var den första som för cirka 70 år sedan började belysa och samtala om begreppet stress. Selye synliggör i sin bok Stress in health and disease (1976) att man till en början antog att orsaker till stress var densamma för alla individer. Dagens forskning har visat det motsatta det vill säga att vi människor upplever stress av olika skäl. Det som är stressande för en individ behöver inte vara stressande för någon annan samt att stressymptom kan variera från person till person (Ellneby, 2008). Selye (1976) belyser att stress kan yttra sig på olika vis beroende på vad individen har varit med om. Vidare uttrycker han att olika benämningar på stress kan vara utmattningssyndrom,anpassningsstörning, akut stressreaktion och

posttraumatiskt stressyndrom. Ordet stress har ökat och man skulle kunna uttrycka att det blivit ett modernt ord som präglar vårt samhälle. Nästintill alla vuxna och barn har hört talas om detta begrepp (Währborg, 2009). Enligt Kihlblom, Lidholt & Niss (2009) har hjärnan en väsentlig arbetsuppgift. Denna uppgift är att bibehålla en psykologisk och fysiologisk balans samtidigt som den ska kunna signalera fara vid akuta utmaningar. Detta kallas för stress det vill säga när det sker en ökad spänning i kroppen som gör en beredd på försvar. Det är inget livsavgörande för hälsan att vara stressad utan det är normalt så länge det är “positiv”stress. Men om det är “negativ” stress kan det påverka ens livssituation. Stress påverkar oss på ett eller annat sätt genom hela livet. Redan i väldigt tidig ålder kan man komma i kontakt med stress, även innan födsel. Vi människor är i viss grad i behov av stress för att kunna ta oss fram i livet. För barn kan stress ha en positiv inverkan då den hjälper dem att utveckla den kunskap som behövs för att kunna anpassa sig till omgivningen. Däremot kan långvarig stress bli problematisk vilket kan resultera till negativa följder. Det kan besvära hjärnans tidiga utveckling samt att nervsystemet och immunförsvaret rubbas. Stress i barndomen kan

medföra komplikationer senare i livet exempelvis ätstörningar, depression, hjärtsjukdom och alkoholmissbruk (Middlebrooks & Audage, 2008). Denna publikation anses som viktigt då kunskapen behövs signaleras för att man ska kunna bli medveten om att stress i tidig ålder kan medföra konsekvenser för hälsan i vuxenlivet (ibid).

2. Tidigare forskning

I detta avsnitt presenteras forskning om hur kroppen reagerar på stress, hur stress identifieras hos barn, hur man kan arbeta för att förebygga stress och faktorer som kan leda till stress hos förskolebarn. Fokusområdet för vår studie är om pedagoger upplever barn som stressade i dagens förskolor och hur de arbetar för att förebygga stress i förskolan.

Det har varit svårt att hitta forskning om förekomsten av stress hos barn i förskolan. Det vi har funnit ger ingen heltäckande bild över tidigare forskning men det syftar till att ge en översikt som styrker vår studies relevans.

För att finna artiklar och avhandlingar har vi använt oss av sökmotorerna: Libsearch, Google Scholar och Libris. Vi har även fått använda oss av en handbok som är skriven av Ylva Ellneby som komplement.

2.1 Hur reagerar kroppen på stress?

Mörelius (2014) skriver att forskning visar att vårt nervsystem som består av det sympatiska, som ökar aktiviteten och det parasympatiska som dämpar individen och som är aktiverat när ett barn sover. Under stress aktiveras det sympatiska nervsystemet. När en människa utsätts för stress startar en reaktion i hela kroppen. Blodtryck och puls ökar, matsmältningen hämmas, andningen ökar, salivproduktionen minskar, svettproduktionen stiger, det sker en energimobilisering. Hormonerna, adrenalin, kortisol och noradrenalin utsöndras i kroppen som ett svar på stress, vilket förbereder individen för flykt. Vidare skriver Mörelius (2014) att vid tillfällig stress blir en individ mer fokuserad, minne och inlärning förbättras och att

immunsystemet stärks vid kortvarig stress. Om individen däremot utsätts för stress under längre perioder och inte får chans till återhämtning kan det bidra till långvarig stress. Om kroppens fysiologiska effekter startas och sedan fortsätter att vara aktiva under längre

perioder finns en stor risk för psykisk och fysisk ohälsa. Ellneby (2008) menar att i denna tid är påfrestningar för individen mer psykiskt än fysiskt och de pågår oftast allt för länge och att vi går omkring med förhöjda stresshormonnivåer. När vi inte kommer till ett jämviktsläge där ny energi kan fyllas på blir vi istället sjuka. Individers sätt att hantera stress utformas under deras barndom. Om man utsätts för långvarig stress som omsorgssvikt, mobbing, misshandel eller annat svårt påverkas stresshanteringen resten av livet (Mörelius 2014).

2.2 Hur kan man identifiera stress hos barn?

De vanligaste psykosomatiska symtomen på stress hos barn är de som är relaterade till magen, det kan yttra sig som magont, kräkningar, förstoppning eller diarré. Huvudvärk är en reaktion och den kan komma av tandgnissling, men huvudvärken kan även komma av bullriga och stressiga miljöer. Andra stressrelaterade symtom är bitskador i läppar och kinder, eksem och astma (Ellneby, 2008). Stress och sömn har en betydande koppling till immunförsvaret. Stress hämmar immunförsvaret och kroppen orkar inte skydda sig mot de allergiframkallande ämnen som den utsätts för. I Sverige är det nästan 40% av barn i skolåldern som har eller har haft någon form av allergiska problem och detta kan sättas i samband med stress (Jernelöv, 2010). För att identifiera stress hos barn kan man enligt Ellneby (2008) kontrollera barnets hälsa eftersom ohälsa kan orsaka stress. Hörsel och syn bör kontrolleras då det är väldigt påfrestande för barn om de inte kan tyda informationen de får från sina sinnen. Barnets mognad kan diskuteras, om det får för höga krav i förhållande till sin mognad. Kost och sömn är avgörande för hur man kan hantera vardagen och såklart påverkar förändringar i barnets miljö och i relationer.

Föräldrar och personal i förskolan får ha en god kommunikation och försöka komma fram till om det är något som barnet kan tänkas oroa sig för. Det är när orsaken till barnets stress är identifierad som det kan ske en förändring för barnet. Barnets symtom kan försvinna snabbt om åtgärder eller förändringar utförs (ibid). Mörelius (2014) menar att ett tecken på stress hos barn är när barnet börjar gå åt sidan, vill vara ensamt eller gömmer sig. Andra tecken på stress hos ett barn kan vara under matsituationen om barnet inte har någon aptit eller känns besvärad över maten, om barnet verkar bekymrad och inte kommer till ro vid vilostunden. Om barn känner stor stress kan det ske att det utvecklas i omvänd riktning ett exempel kan vara när ett barn varit blöjfri under en längre period och helt plötsligt börjar kissa på sig.

2.3 Faktorer till stress hos förskolebarn

2.3.1 Stora barngrupper

Skolverket (2016) har skrivit en rapport om att förskollärare upplever att de inte kan

tillgodose varje barns individuella behov då antalet blivit för stort i barngrupperna. Pramling, Williams, Sheridan (2015) skriver i artikeln Stora barngrupper i förskolan relaterat till

läroplanens intentioner att antalet inskrivna barn och deras vistelsetid i förskolan har ökat de senaste två decennierna. Detta har skapat sämre förutsättningar för förskollärare att kunna ha en sammanhållen tid med det enskilda barnet. Pramling, Williams, Sheridan (2015) menar även att barns inflytande och delaktighet blir mindre då barnantalet blir större på förskolan. Tidigare studier visar att förskollärarna är bättre på att skapa goda relationer med givande interaktioner med barnen i grupper med mindre antal barn (ibid).

2.3.2 Anknytning

I artikeln Transition to child care: Associations with infant-mother attachment, infant negative emotion, and cortisol elevations (2004) skriver Ahnert et al.om en undersökning som gjordes på 70 stycken 15 månader gamla barn. De mätte deras kortisol hemma innan de började förskolan, vid inskolning med mammans närvaro och sedan vid separationen från mamman vid inskolning. Det visade sig att kortisolhalten hos barnen ökade med 75-100% jämfört med hemma. Studien visade att vid längre inskolningstid med mammans närvaro blev barnen tryggare och kunde anpassa sig bättre. Broberg, Hagström & Broberg (2012) skriver om hur stress påverkar de yngre barnen när de börjar förskolan. Vidare vill de belysa betydelsen för barnet att skapa en god relation med pedagogerna. En god lyssnande pedagog som möter och tillgodoser barnets behov kan fungera som anknytningsperson under separationen från

föräldern. Om barnet inte möter engagerade pedagoger kan de ha svårt att koppla bort stressen och få en gemenskap med de andra barnen (ibid). Barn skapar många relationer och inte minst på förskolan. Förskolan kan för vissa barn vara en harmonisk plats, medan andra kan uppleva det som en orolig plats. För ett förskolebarn är schemat fullt och tempot högt. Det kan uppstå mycket under en dag som kan leda till olika motsättningar för barnen. Barn möter många människor under sin vardag, det kan vara möten med kamrater, vårdnadshavare, pedagoger och vikarier. Personer som de skapar trygghet och anknytning till men som sedan kommer och går (Broberg, Hagström & Broberg, 2012). Mörelius (2014) skriver att det kan leda till

stress hos barn. Att barnet kan bli så pass starkt påverkad av separationer att det väljer att ta avstånd istället.

2.3.3 Hög ljudnivå

Barn utsätts för en del krav under deras vistelse på förskolan och dagarna som spenderas där kan vara långa och högljudda. Beroende på barns känslotillstånd kan det uppstå olika slags ljud i barns vardag, det kan vara allt från glada, ledsna eller arga ljud (Ellneby, 2008). Barn är högljudda, trots detta är det vanligt att barns högljudda lek stoppas av pedagoger då de

upplevs som stökiga. Vidare uttrycker hon att om barns lek tystas ner kan det leda till att de blir hämmade i sin känsloutveckling samt att leken dämpas och förlorar mening. Många barn har börjat klaga på det höga ljudet och att det leder till koncentrationssvårigheter hos barnen (Woxberg, 2005). Kjellberg (1990) belyser att hög ljudnivå påverkar barn negativt då de blir stressade och deras språkutveckling dämpas. Vidare redogör Kjellberg (1990) att den höga ljudnivån är direkt ohälsosam då den kan leda till hörsel och psykiska problem som i tur skapar koncentrationssvårigheter, kommunikationsproblem och frustration. Barn ska kunna vara deltagande, aktiva och vara samspelta fast de kan vara trötta. Barnen har till viss del lätt för att hålla skenet uppe och klarar oftast av de krav som ställs på dem. Detta kan snabbt vända när deras trygga punkt det vill säga vårdnadshavarna kommer för att hämta. Då släpper alla spänningar och barnen börjar slappna av och kan därför bryta ihop inför föräldrarna (Mörelius, 2014).

2.4 Förebyggande arbete mot stress hos förskolebarn

Mörelius (2015) belyser att om ett barn lider av stress är det en stor fördel om förskolan och hemmet kan samarbeta. På så vis blir det lättare att arbeta för att förebygga stress hos barnet. Trygghet, rutiner, bekräftelse och rimliga utmaningar är något som barn mår bra av oavsett om det är på förskolan eller i hemmet. Finns det en öppen, rak och ärlig kommunikation mellan förskollärare och vårdnadshavare kan det leda till ökad kunskap, då det inte är alla vårdnadshavare som besitter denna. Barn handskas med olika intryck under en dag, intryck som kan skapa olika känslor hos barnet. Det kan vara en känsla som inte upplevts tidigare och som man inte vet hur man ska handskas med. Detta i sin tur kan leda till ett så kallat

känsloutbrott hos barnet. Det är bra om vårdnadshavarna blir upplysta om att detta inte är något ovanligt beteende utan att det sker periodvis under barnets utveckling. Det är även nyttigt för barnet att få sina känslor bekräftade för att kunna bli medveten om att det är okej att känna.

En annan sak som Mörelius (2015) poängterar är att förskollärare och vårdnadshavare inte ska lägga för mycket fokus på barnets prestationsförmåga. Utan istället lägga vikt på att uppskatta barnet för den personen den är. Det har blivit en slags trend idag att barn ska delta i diverse aktiviteter, ju fler desto bättre. Att vara fysiskt aktiv är något som barn mår bra av och som kan motverka stress. Däremot bör det finnas en god balans mellan rörelse och vila (ibid). Währborg (2009) påpekar att sömnen är den viktigaste aspekten av all återhämtning. Att den är en skyddsfaktor mot stress för oss människor. Yoga, massage, motion, skogs- och

havsmiljö är några punkter som bidrar till ett visst lugn hos individer. Om barn får tillbringa mycket tid utomhus leder det till bättre sömn som i sin tur leder till mindre stress (Mörelius 2014).

I artikeln The Effectiveness of a School-Based Mindfulness Training as a Program to Prevent Stress in Elementary School Children (2014) kan man läsa om en studie som utförts på skolbarn i åldrarna 8-12 år. Barn och lärare fick delta i en mindfulness utbildning som pågick på skolan under sex veckors tid. Syftet var att hjälpa barn att hantera dagliga stressorer för att minska på stress och psykisk ohälsa. Barndomen kan vara en avgörande period för

förebyggande stressprogram, eftersom sambandet mellan stressorer och ångest är starkare för barn än för ungdomar. Denna mindfulnessutbildning verkade ha en förebyggande effekt på stress. Problematiskt beteende hos skolbarnen minskade och deras välbefinnande ökade. Både lärare och elever verkade dra nytta av utbildningen eftersom den även hjälpte lärare till att hantera sin egen stress. Detta påverkade i sin tur deras interaktion med eleverna.

3. Teori KASAM

Teorin vi utgår ifrån heter KASAM och handlar om en känsla av sammanhang. Aaron Antonovsky (1923–1994) är teoretikern som utvecklat begreppet KASAM – känsla av sammanhang. Antonovsky (2005) beskriver KASAM som en livshållning för människor, att de förstår och hanterar problem de utsätts för i livet. Antonovsky har intervjuat personer med olika bakgrund, gemensamt för dem var att de hade gått igenom ett svårt trauma. Han kom fram till att en del personer trots ett svårt trauma ändå klarar sig anmärkningsvärt bra. När Antonovsky studerade de svar han fått på intervjuerna fann han tre teman som kom att bli centrala och dessa blev även de tre komponenterna i KASAM, nämligen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Värdet av sitt KASAM kan mätas genom att man besvarar olika frågor om dessa komponenter. Ju högre värde man har, desto högre KASAM har man och dessa komponenter tillsammans gör dig motståndskraftig mot stress. Hur en människas KASAM påverkas är individuellt. Antonovsky (2005) menar att stressfaktorer i en individs livssituation har olika inverkan på ens KASAM beroende på hur individen upplever den. Följderna kan bli skadliga, neutrala eller hälsofrämjande. Återkommande livserfarenheter som har en balans av under- och överbelastning och som är entydiga bygger upp KASAM.

Antonovsky (2005) skriver att KASAM grundläggs i barndomen och bygger på tilltro. Barn är väldigt sårbara inför detta och även inför de gensvar de får när de försöker göra och lära sig saker. Det har stor betydelse för barnet om det möts av uppmuntrande eller av ignorerande då de ska göra eller lära sig saker. Antonovsky (2005) skriver vidare att det oftast är en person oavsett vilken kultur du tillhör som tar hand om barnet dess första levnadsår och därmed börjar utformar dess KASAM. Under den tidiga barndomen förs barnet vidare in i en social värld med mycket yttre stimuli. Barnet blir påverkad av alla människor de har runt sig och formas efter alla budskap de har från sina olika världar. Antonovsky (2005) menar att om föräldrarnas KASAM är starkt så formas troligen barnets även i den riktningen.

Uppväxtvillkoren ser olika ut för barn och alla barn får inte sina basala behov tillgodosedda och likgiltighet, fientlighet och kallsinnighet förmedlar ett budskap om nedvärdering. Medan beröring, omtänksamhet och lek förmedlar att barnet är värdefullt. Genom teorin KASAM vill vi undersöka pedagogernas uppfattning av barns känsla av sammanhang i förskolan genom de tre begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Nedan förklaras dessa begrepp:

3.1 Begriplighet

En person med hög känsla av begriplighet upplever inre och yttre stimuli som logisk och gripbar, där förklaringen är stadig och tydlig. Personen känner att händelser de möter blir bra och att problem kommer att lösa sig. När det gäller svåra händelser som plötslig död kan en person med hög grad av begriplighet förmå att göra att en sådan händelse blir begriplig och hanterbar. Dessa personer kan se livets olika händelseförlopp som utmaningar och

erfarenheter som de kan ta sig genom medan en person med låg grad av begriplighet ser livets olika förlopp som kaotiska, oordnade, oväntade och oförklarliga och de känner sig därmed ofta ständigt otursförföljd. Enligt Antonovsky (2005) behöver barn mänsklig grundläggande stabilitet och behöver få känna att de har människor i sin närhet som de vet finns där för dem. Det skapar trygghet för de yngre barnen när de förstår att saker blir förutsägbara. Att det fysiska och sociala i dess omvärld inte förändras hela tiden utan att saker och ting blir

välbekant och blir till en rutin. Exempelvis när barnet blir lämnat av sin förälder på förskolan, blir det så småningom medvetet om att föräldrarna kommer komma tillbaka för att hämta. Detta blir en begriplighet för barnet.

3.2 Hanterbarhet

Hanterbarhet står för hur man hanterar krav man utsätts för och vilka resurser som står till ens förfogande. Antonovsky (2005) menar att har man en hög känsla av hanterbarhet tänker man att man kan reda sig, själv påverka saker och inte falla offer för omständigheter.

Barn som ställs inför för höga krav som det inte är moget för exempelvis toaletträning och matrutiner kan få känslan av att inte kunna hantera situationer och att det inte kan leva upp till de krav som ställs på dem. Barn är väldigt sårbara inför detta och det kan känna sig

misslyckade. Det är även viktigt att barnen får utveckla sin potentiella förmåga, att de blir stimulerade och får tillräckligt med utmaningar så att de inte blir underbelastad.

Hanterbarhet handlar även om att en individ ges möjlighet till tid för vila och återhämtning så att man inte blir överbelastad. Det gäller att ha en balans mellan över- och underbelastning för att känna hanterbarhet.

3.3 Meningsfullhet

Meningsfullhet handlar om att man ser att livet har en känslomässig innebörd. Att man känner sig delaktig och att krav och utmaningar kan kännas värda att engagera sig i. För att en

människa ska känna meningsfullhet, exempelvis genom att gå till sitt jobb betyder inte det att hen måste känna en inre tillfredsställelse till det. Utan det kan handla om att man kan känna att man gör det för att fylla en annan mening i livet. Som att man gör det för att försörja familjen, att man trots det har ett starkt KASAM. För barn i förskolan är det viktigt att de får känslan av att det de gör är meningsfullt, det vill säga att pedagogerna ger dem bekräftelse och uppmuntran (Antonovsky, 2005).

4. Metod

I metodavsnittet kommer vi redogöra för vilka metodval vi har valt att arbeta efter för att kunna uppnå om pedagoger upplever barn som stressade i förskolan och hur de arbetar för att förebygga stress i förskolan. Vi redogör även för bakomliggande tankegångar till denna studies genomförande, urval och etiska forskningsprinciperna vi arbetat utifrån.

4.1 Val av metod

Vårt syfte med denna studie är att undersöka om pedagoger upplever barn som stressade i förskolan och om de arbetar för att förebygga stress i förskolan. För att kunna uppnå detta syfte valde vi att arbeta utifrån en kvalitativ metod. Enligt Alvehus (2013) fokuserar den kvalitativa metoden på innehållet och personers uppfattningar av verkligheten. Vidare kan forskaren se sig själv som ett centralt verktyg då det är ens tur att analysera och tolka svaren. Bryman (2011) beskriver att med hjälp av den kvalitativa metoden ges man tillgång till djupa och omfattande svar utifrån färre personer. Intervjuer, fokusgrupper, observationer och

fältanteckningar är några arbetsformer som man kan använda sig av. Den metod som väljs har ofta att göra med den frågan som ställts samt hur frågan önskas besvaras (Lindstedt, 2013). Den arbetsform som vi valde att arbeta utifrån var semistrukturerad intervju med enskilda personer, där vi valt att rikta in oss på ett fokusområde som vi vill veta mer om. För att kunna uppnå detta ställde vi färdigställda öppna frågor. Bryman (2011) nämner att genom färre öppna frågor får respondenterna möjlighet att uttrycka sig fritt och på ett naturligt sätt under lång utsträckning som önskas. På så vis kan intervjun upplevas som ett vanligt samtal istället för ett förhör. Intervjuaren kan få möjlighet att ställa ytterligare följdfrågor till respondenten vilket kan leda till mer ingående svar och en bredare förståelse (Kvale, 2009). Enligt

Johansson & Karlsson (2013) är intervju ett bra tillvägagångssätt för att se hur människor reflekterar på olika frågor. Nackdelen med semistrukturerad intervju är att man kan ha lätt för att sväva ut och hamna utanför sitt fokusområde. Det gäller därför att intervjuaren är

fokuserad och ställer rätt följdfrågor till respondenten så att man inte fastnar för något som inte är relevant för ens studie (Alvehus, 2013).

4.2 Urval

Vi valde att använda oss av en semistrukturerad intervju med förbestämda intervjufrågor som arbetats fram utifrån forskningsfrågorna. För att kunna skapa oss en bredare förståelse ställde vi ytterligare ostrukturerade följdfrågor som växte fram under de enskilda samtalen med pedagogerna (Alvehus, 2013). Vi började med att kontakta cheferna på de förskolor vi ville utföra intervjuerna för att få deras godkännande till detta. Sedan kontaktade vi de sex

tilltänkta förskollärarna för att fråga om de ville medverka i vår studie. Vi skickade ut en kort information kring valet av ämnet samt intervjufrågorna som skulle ställas, detta för att

respondenterna skulle uppleva tiden som läggs ner som betydelsefull och seriös men även att de själva skulle kunna förbereda sig och bilda en förståelse angående studiens syfte (Bryman, 2011). De sex förskollärarna som intervjuats är omkring 30–40 år gamla, några av dem arbetar på småbarnsavdelning och några på syskonavdelning, vissa har arbetat som

förskollärare under en längre tid medan andra är nyexaminerade förskollärare och har tidigare arbetat som barnskötare både under en längre eller kortare period. Vi utgick från ett

strategiskt urval då valet av förskollärare var medvetet och vi ville förenkla processen genom att kontakta personer som vi har någon form av kännedom om eller med sedan tidigare och som vi tror har mycket att kunna erbjuda (Alvehus, 2013). Genom att intervjua förskollärare från olika förskolor det vill säga förskolor som ligger centralt, på landsbygden eller i

skogsområde med olika inriktningar har vi också gjort ett strategiskt urval. Detta strategiska val skapar förhoppningsvis en större bredd med hjälp av pedagogers olika erfarenheter, uppfattningar eller om förskolornas platser har någon påverkan. På så vis blir sannolikheten stor att finna både likheter och skillnader kring fokusområdet som vi vill belysa (Alvehus, 2013).

4.3 Etiska övervägande

Vi har informerat våra respondenter utifrån de forskningsetiska principerna som är skrivna av Vetenskapsrådet (2002) kring vad deras deltagande innebär för oss och vår studie. De har även fått veta att de när som kan avbryta sin medverkan. De grundläggande huvudkraven på forskning är fyra stycken och dessa är informationskravet, samtyckeskravet,

konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. Dessa ska alltid ligga till grund för forskning för att säkerställa de medverkandes trygghet. Nedan redogörs de fyra huvudkraven vi följt.

Informationskravet innebär att forskaren måste ge information om syftet till studien för alla

berörda parter (Vetenskapsrådet, 2002). Detta gjordes genom att vi skickade ut information om studiens syfte till de tilltänkta respondenterna och cheferna på förskolorna.

Samtyckeskravet innebär att respondenterna ska ge sitt samtycke till sin medverkan och att de har rätt till att bestämma på vilka villkor de ska delta och de kan när de vill avbryta utan att utsättas för påtryckningar eller påverkan med negativa följder. (Vetenskapsrådet, 2002). Innan intervjun började fick respondenterna läsa samtyckesblanketterna och ge sitt godkännande genom en att signera dem.

Konfidentialitetskravet innebär att de som medverkar inte ska kunna identifieras. Personerna

är anonyma och deras namn har fingerats och förskolornas namn nämns ej (Vetenskapsrådet, 2002). Vi upplyste respondenterna om deras anonymitet där vi försäkrade dem om att ingen ska kunna identifieras.

Nyttjandekravet innebär att det material vi samlar in endast används för vårt ändamål.

(Vetenskapsrådet, 2002). Respondenterna informerades om att det inspelade materialet enbart kommer att användas till studien och att det kommer raderas efteråt.

4.4 Genomförande

Vi började med att formulera intervjufrågor med utgång från vårt syfte med studien, skrev ett informationsbrev och samtyckesblanketter. Sedan tog vi kontakt med de tänkta förskollärarna vi ville intervjua via mail och telefon. Vi gav de tillfrågade respondenterna både muntlig och skriftlig information om studien så de kunde ta ställning till om de ville delta. Vi valde att utgå från verksamma förskollärare i förskolan utan att lägga fokus på deras ålder eller verksamma år i förskolan. De arbetar i olika förskolor och detta valde vi för att få ett bredare perspektiv på förskollärarnas upplevelser, se om det kunde ge olika svar beroende på

skillnader på miljön, antal i barngrupper och även eventuellt få syn på olika arbetssätt.

Vid varje intervju valde vi en lugn plats på förskolan för att kunna genomföra intervjuerna utan att bli avbrutna. Vi turades om att intervjua och vi utförde tre intervjuer var. En av oss hade ansvar för att leda intervjun medan den andra ansvarade för diktafonen och kunde anteckna eventuella stödord för följdfrågor och vi var båda aktiva med att ställa följdfrågor under intervjuns gång. Intervjuerna varade mellan 20-30 minuter, alla respondenter fick ta sig den tid de behövde. Vi spelade in intervjuerna på en diktafon och sedan transkriberade vi dem. Denna metod ansåg vi bli den bästa då man får med alla detaljer i svaren och inget missas som det kan göra då man använder sig av enbart fältanteckningar.

4.5 Analysmetod

Vi utförde en så kallad tematisk analysmetod som enligt Löfdahl, Hjalmarsson & Franzén (2014) innebär att materialet sorteras i gemensamma teman. Detta är ett tillvägagångssätt för att studera flera människors sätt att förhålla sig till ett och samma fenomen, som i vår studie är pedagogers upplevelser av barns stress i förskolan. Vi började med att gå igenom

respondenternas svar för att finna likheter och skillnader från deras berättelser. Därefter valde vi ut det som var relevant för vår studie och analys. Vi diskuterade och analyserade

respondenternas citat utifrån de teoretiska begreppen begriplighet, hanterbarhet och

meningsfullhet. En del av våra intervjufrågor var utformade efter begreppen. Det resulterade till att det blev lättare att tematisera respondenternas citat.

5. Analys och Resultat

I detta avsnitt kommer vi redogöra för studiens resultat och analys. Detta analyseras sedan utifrån teorin med dess begrepp begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Dessa begrepp kommer att markeras i kursiv text för att skapa tydlighet.

5.1 Begriplighet

Vi inledde intervjun med att respondenterna fick berätta om sina generella tankar när de fick frågan vad dem tänker på när de hör stress i förskolan.

Lotta: Många pedagoger i min närhet har varit sjukskrivna med stress som orsak, inklusive jag själv.

Camilla: Det första jag tänkte var ur ett vuxenperspektiv. Att förskollärare är stressade och barnskötare också för den delen och att det är stora barngrupper.

Karin: Rent spontant så tänker jag ju på de vuxna när jag hör stress i förskolan, faktiskt. Stina: För lite pedagoger per antal barn. Ja det är nog till stor del det.

De flesta av respondenterna säger att de inte tänker på stress utifrån barns perspektiv utan endast utifrån ett vuxenperspektiv. De beskriver att stressen blivit mer påtaglig för dem.

Emma: Jag kan ju känna att när jag är stressad så blir ju mitt sätt gentemot barnen inte så pedagogiskt och genomtänkt alla de stunderna. Kom nu skynda er för vi ska gå in, ta av er kläderna, nä spring inte bara runt. Jag blir kanske otålig att de kanske visar sig så och då vet egentligen inte barnen vad som gäller. Ska jag ta av mig nu eller skulle jag sitta här och vänta. Man blir ofokuserad.

Karin: Jag vet att jag själv känner att idag har jag inte varit mitt bästa jag kanske. Man märker själv att man är lite irriterad, orolig, stressad och jag tänker ju att absolut säkerligen att det speglar av sig och att barnen blir oroliga av det.

Stina: Barn som kommer hit när föräldrarna har stressat. De kommer hit och sen är det full panik på barnen liksom.

Lotta: Jag tänker även att förskolan kan stressa barn. Stressade pedagoger medför stressade barn.

Utifrån respondenternas svar kan man tolka det som att det kan vara en vuxen som ligger till grund för barns eventuella stress. Det kan handla om hur vuxna agerar runt barnet när de själva känner sig stressade. Det kan tolkas som att barnen enligt pedagogerna inte får

begriplighet över situationer under sin vistelse på förskolan, eftersom de inte får den tydlighet och struktur de behöver.

Respondenternas gemensamma svar var att barn kan bli påverkade av allt det utsätts för och upplever, även utanför förskolan. Det som påverkar barnen i det privata livet kan vara allt från vårdnadshavare som bråkar, skilsmässor och att barnet känner prestationsångest från dess omgivning.

Vidare i intervjun kom vi att prata med respondenterna om de upplever barn som stressade i förskolan.

Anna: Vi hör att barnen säger att de är stressade, de klagar mycket på att de har ont i magen och ont i huvudet, och det är även mycket konflikter. Vi ser det tydligt när det är många barn på liten yta så blir ljudvolymen väldigt hög och speciellt för de barnen som har NPF [neuropsykiatrisk funktionsdiagnos] blir väldigt stressade.

Lotta: En stökig miljö tänker jag kan bringa stress till barn.

Karin: Då tänker jag på barn som ehm skriker mycket, gråter mycket, kastar saker, slåss, agerar utåt. Så tänker jag när jag hör barn och stress.

När vi tolkar Anna, Lottas och Karin svar utifrån begriplighet tänker vi att för hög grad av inre- och yttre stimuli som stökig miljö och hög ljudvolym, kan påverka barnen negativt enligt pedagogerna. Detta kan yttra sig som kroppsliga åkommor som magont och huvudvärk. När barnen inte får begriplighet kring dessa faktorer kan det leda till frustration, utagerande och konflikter mellan barnen. Anna nämner att det blir extra stressigt för de barn som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar då de kan ha en lägre känsla av sammanhang (Antonovsky 2005).

Vidare menar Antonovsky (2005) att när man får för mycket yttre stimuli som påverkar ens system är det nödvändigt att man kan filtrera bort det höga bruset, för att världen ska bli begriplig. Vi tolkar att detta kan bli svårt då de, enligt pedagogerna är stora barngrupper som skapar hög ljudvolym. För de barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar blir det extra svårt då de kanske saknar filtret och de reagerar med utåtagerande beteende.

Enligt Antonovsky (2005) utvecklas barnet i samspel med omvärlden. Det dröjer inte länge förrän barnet samspelar och beter sig på ett sätt som främjar för närhet samt gemenskap med sina föräldrar och dess omgivning. Barn möter många människor i sin vardag och som det skapar relationer till. Detta kan vi sätta i samband med inskolningsperioden i förskolan. Där barnet måste lära sig att när vårdnadshavarna lämnar det på förskolan kommer de försvinna för en stund. Men samtidigt kommer de att komma tillbaka vilket blir en begriplighet för barnet. Respondenten Camilla berättar att hon kan se att otrygga barn är stressade och

Camilla: Vi har ett barn som springer till grinden varenda gång det ringer på dörren och det är ju stress. Barnet är inte tryggt och väntar på mamma hela tiden. Varje gång det ringer på dörren blir hon jätte stressad och springer för att se om det är mamma eller pappa som kommer.

Det kan tolkas som att barnet inte har blivit trygg med dess omgivning än, att vetskapen om att mamma eller pappa kommer tillbaka inte är förutsägbar eller är begriplig för barnet. När vi ställde frågan hur respondenterna arbetar för att barnen ska få en begriplighet under sin vistelsetid på förskolan, var det många av dem som började prata om vikten med

framförhållning. Den centrala nämnaren utifrån svaren var vikten av fasta rutiner och att barnen ska få en begriplighet över dagen. Respondenterna nämner att de arbetar med detta på olika sätt.

Anna: Vi har schema, och vi går genom det varje morgon med alla barnen och vi sätter upp bilder så de ser vad som ska hända. Vi är tydliga hela tiden i våra rutiner. Många av barnen är väldigt beroende av detta schema och förväntar sig att vi sätter upp det varje dag. De går direkt in och tittar på det när de kommer på morgonen. Även de barn som inte har några speciella svårigheter. Alla barn behöver det.

Camilla: Vi har ju vår vardagslogga som vi använder periodvis bra och periodvis lite mindre bra. Sen är vi väl rätt sådär tydliga på att ha struktur över dagen. Vi skulle haft mer tycker jag. Men eftersom vi har ett barn som är i särskilt behov av det så behöver vi mer bildstöd, och jag tror det gynnar alla barn. Vi har en viss struktur då de äldre barnen går ut först och sen de yngre. Men när vi är färre barn så blir det inte utan då kan det bli tvärtom. Så då blir det faktiskt en ändring i strukturen som vi förstår men inte barnen. Då hade det varit bra med en vardagslogga som också visar att vi inte ska gå ut. Så det är bara upp till oss och där finns möjligheter att jobba med det men det är bara vi som är slarviga ibland.

Karin: Nä inget uttalat arbete men vi gör ju det ändå av sig själv lite grann. Men det är nog något som man kan bli bättre på.

Stina: Vi vet vilka av våra barn som behöver framförhållning och då berättar vi för de vad som ska ske under morgondagen.

Utifrån respondenternas svar belyser de att färdigställda rutiner för barnen i förskolan leder till att deras vardag blir begriplig. Trots detta tolkar vi det som att några av dem inte har denna framförhållning som rutin. Karin och Stina nämner att framförhållningen finns för de barnen som de anser behöva det.

Vi tolkar att denna begriplighet borde finnas för alla barn, men att den inte gör det på alla förskolor. Om man tänker utifrån ett vuxenperspektiv, uppgav pedagogerna att de oftast har en planering för hur deras dag ska se ut. Barn kan dock behöva detta lika mycket då

5.2 Hanterbarhet

Barns belastningsbalans påverkas av de krav de ställs inför. Överbelastning sker då barnet ställs inför orimliga krav de inte kan leva upp till. Känslan av att inte klara av, att inte ha hanterbarhet kan vara förkrossande för ett barn.

Vi ställde frågan till respondenterna om de upplever att barnen hanterar kraven som ställs på dem under deras vistelse på förskolan.

Anna: Ju högre krav du ställer desto mer stress ger det ju.

Camilla: De flesta barnen klarar av kraven. Det går bra men där finns faktiskt barn som inte riktigt hanterar det. Vi har några barn som vi får vara tydliga mot eller med där vi faktiskt både får försöka få in deras modersmål så gott det går. Vi hör att barnen berättar saker på sitt språk men som vi inte förstår och det blir ju en stressfaktor både för oss och dom. Det skapar ju stress när jag inte förstår vad dem säger och när jag kanske inte då är så duktig på att tyda kroppsspråk så blir det ju en stressfaktor[....] det skapar ju stress när jag inte förstår vad de säger och när jag kanske inte då är så duktig på att tyda kroppsspråk så blir det ju en stressfaktor.

Utifrån begreppet hanterbarhet kan det tolkas som att barnen i förskolan måste ställas inför rimliga individuella krav från förskollärarna. Upplevelsen av hanterbarhet har en inverkan på barnets belastningsbalans. Alla respondenterna uttryckte att de anpassade kraven efter barnens mognad och deras enskilda behov. Antonovsky (2005) menar att efter hand som barnet

utvecklas får det förmågan att kunna välja om det vill leva upp till kraven som de ställs inför eller inte. Exempelvis när det växande barnet får ökade förmågor som att det blir fysiologiskt moget och kan välja om det vill gå på toaletten eller om det vill vänta.

Anna och Camilla poängterade att de använder sig mycket av bildstöd eftersom de har barn med diagnoser och barn som inte har det svenska språket. För att barnen med språksvårigheter ska få en så hög hanterbarhet som möjligt på förskolan berättar Camilla att de använder sig av ett digitalt verktyg. Verktyget översätter böcker och sånger till barnens modersmål.

Utifrån Camillas svar tolkar vi det som att med hjälp av dessa redskap försöker pedagogerna att förhindra känslan av exkludering för barnen. Istället ges de möjligheter att kunna hantera sin situation och barnen får därmed känna att de blir delaktiga i lärandet och det sociala samspelet.

Vidare i intervjun lyfte respondenterna att vissa situationer upplevs mer stressade än andra. Ett gemensamt svar som alla respondenter tar upp är kaoset som kan uppstå under av- och påklädnad samt vid in- och utgång.

Karin: Man tar ett barn sen är det klart, sen tar man nästa barn och nästa. Att det går som ja men lite som på räls att man bara tjoff tjoff tjoff, för annars hinner man ju inte det man ska.

Stina: Vid påklädnad tex. där kan det ju alltid bli något nåt stressmoment eller vad man ska säga, det blir mer livligt där än vid andra ställen liksom. Att alla vill komma ut först och att allting handlar om tävling i den åldern också.

Emma: Det jag kan tänka på är att man ofta nä nu måste vi skynda oss, vi ska äta, tvätta

händerna, alltså så att det är jag som skyndar på verksamheten runt barnen. För att jag vet att det är så mycket jag måste hinna med.

Utifrån dessa svar tolkar vi det som att barnen inte får hanterbarhet. Eftersom det, enligt pedagogerna inte verkar finnas avsatt tid för rimliga individuella krav för barnen. Det kan även handla om att det är för många barn på lite yta samt att barnen har bråttom.

Vi ställde frågan till respondenterna om de arbetade för att barnen ska få återhämtning. Anna var den enda som pratade om vikten av att barn behöver balans mellan aktivitet och vila. Hon berättade att en stor utmaning i hennes barngrupp var att få barnen att slappna av och detta var något de arbetade en hel del med.

Karin: Ibland räcker det med att du tar fram en padda så kommer alla barnen och flockas. Man sätter på lugn musik, hämtar lite filtar och lägger sig ner. Försöker att få dem att gå ner i varv ändå vila fast man är vaken. Att man förklarar att det kan vara ganska skönt att bara sitta ner en stund och lyssna lite och bara ta det lugnt.

Anna: Vi tvingar alla, vi har det som en kort aktivitet, så försöker vi få dem att träna på att slappna av. Man ger dem inga andra alternativ. Vi pausar många barn, och det kan man göra genom ipad med pedagogiska appar, eller att de får gå in i ett lugnt rum och sitta ett tag, kanske sitta i ett lugnt rum ett tag med en bok.[....]De sitter med den ett tag sedan kommer de tillbaka och blir lugna efteråt och har ny energi och orkar lite mer. [....]Detta kan även fungera bara så de orkar vara med resten av dagen utan utbrott.

Stina: Amen vi har inte direkt något så för återhämtning. Men det är väl mer att de kan gå ifrån och sätta sig och göra något annat om de vill. Sätta sig i ett hörn eller att, ja att man känner av dem och att de själv kan säga att nu vill jag sätta mig där, eller att man får lyssna in lite.

Genom respondenternas svar kan vi uppfatta det som att deras syn på återhämtning ser olika ut. För många av respondenterna kretsar återhämtning till det digitala verktyget, I-paden. Det kan tolkas som att när de ges tillfälle till återhämtning sker det utan en vuxens delaktighet. Den enda som nämner att de har det som en planerad aktivitet är Anna. Utifrån Antonovsky

(2005) tolkar vi det som att barnen behöver tränas i att få hanterbarhet till avslappning. Att de även behöver ha planerade aktiviteter som syftar till återhämtning.

Det kan vara en jobbig process att tränas till men slutligen kan det skapa en känsla av meningsfullhet för barnen.

5.3 Meningsfullhet

Vi frågade respondenterna hur de arbetar för att barnen ska få känslan av meningsfullhet i förskolan. Pedagogerna uttryckte att några av dem arbetade med att barnen ska få vara med och påverka och känna delaktighet i deras vardag. Vidare uttrycktes att man arbetar med det som barnen visar intresse för men att det inte alltid är så lätt, då det är många barn och allas viljor går inte alltid igenom.

Camilla: Vi försöker ha att de får vara med och välja vilka aktiviteter och ha delaktighet. Vi fångar deras intresse men ibland är det ju bara ett par barns intresse, och det innebär inte att vi fångar allas intresse, men vi försöker så gott vi kan att få med alla barn och få dem intresserade. Sen är där nog några barn med lite särskilda behov som inte alltid hinns med riktigt som de ska. För det är ju så att vi har många barn och där finns inga extra resurser eller möjligheter än eftersom barn är under utredning. Vi är de människorna vi är och jobbar så gott vi kan.

Anna: Det är jättesvårt, där är alltid nån som faller mellan stolarna tyvärr. Kanske de som sitter lite tyst, inte gör så mycket liv av sig, de kan lätt falla lite mellan stolarna medan de barn som hörs mycket och som stökar rundor får mycket uppmärksamhet. Tyvärr.

Emma: Jag vill inte sitta här och säga att jag inte hinner med alla barn för det är jättehemskt.

Vi tolkar det som att det i pedagogernas svar finns en farhåga för att det brister i att uppfylla barnens känsla av meningsfullhet i förskolan. Respondenterna uttrycker att barn med särskilda behov inte hinns med som de ska på grund av bristande resurser och de barn som är tystlåtna får mindre respons och bekräftelse.

Antonovsky (2005) menar att barn måste få känna delaktighet. Det ger dem känslan av att de kan påverka sin egen situation, vilket i sin tur stärker deras självkänsla. När de kan hantera en situation kan det leda till en känsla av meningsfullhet, utmaningar kan kännas värda att ta sig genom även om de kan upplevas påfrestande. Belöningen kan vara att man kan lära sig saker som att cykla eller som för det lilla barnet att lära sig gå eller så kan det handla om att finna balans mellan aktivitet och vila.

Vi tolkar att utifrån vår yrkesroll som förskollärare är det väldigt viktigt att barnet får ett positivt gensvar när de försöker ta sig an utmaningar. För erfarenheterna av det leder dem till

Vår avslutande fråga i våra intervjuer handlade om respondenterna har egna funderingar på hur man kan arbeta i förskolan för att få en lugn miljö. Här uttryckte respondenterna många tankar.

Lotta: Idag handlar förskolan om så mycket mer än att vara med barnen vilket jag tror är orsaken till att så många pedagoger är stressade. Dokumentation är en väsentlig del i yrket och det handlar mer om att fotografera och filma än att vara närvarande i undervisningen för barnen. [....]Sen tror jag det handlar mycket om inställning hos pedagogen, se möjligheter och inte hinder. Ser man hinder kommer stress tror jag. Nu pratar jag mycket om pedagogerna, men jag tänker som jag sa innan att om ett barn är stressat borde det ha med en vuxen att göra.

Camilla: Att dela så gott man kan i små grupper för det fungerar allra bäst. Det är bättre att ha några få barn på en vuxen. Men det är ju inte alltid det funkar heller för även om man delar kan det bli stora grupper ändå. Men det tror jag är det bästa man kan göra, också en tydlig struktur över dagen och veta vad man ska göra och vara med barnen så blir de mindre stressade

Anna: Tydliga rutiner och regler, som att man kan springa ute, går inne, pratar med inomhusröst, barnen mår bättre av det och då vet de vad som förväntas av dem.

Karin: Spela mycket lugn musik, dela upp barnen i smågrupper. är ju två av dem sakerna som jag spontant tänker på. Det kan man göra och det gör ju vi här. Sen funkar det inte alltid för verksamheten tillåter inte det alltid. Det är planeringar som ska göras och man ska ha

utbildningar. Det är så mycket annat runt omkring själva barnomsorgen som också måste få ta plats här så att tyvärr. Så att det funkar inte alltid.

Vi tolkar det som att respondenterna ovan beskriver hur de vill arbeta med meningsfullhet för barnen. De menar att man kan arbeta i mindre barngrupper för att minska på stressen, ha rutiner och struktur över dagen, lugn musik, bra arbetslag, öppen och rak kommunikation kollegor emellan samt vara ute i en rofylld miljö. Lotta och Karin nämner att det

administrativa arbetet och utbildningar tar mycket tid från barngruppen. Vidare säger Lotta att nu handlar det mycket om att fotografera och filma vad barnen gör vilket leder till att nuet tillsammans med barnen försvinner. Utifrån Lottas svar kan det tolkas som att barnen inte får meningsfullhet då de oftast inte är delaktiga och medbestämmande till att bli filmade och fotograferade.

Vårt syfte med denna studie var att undersöka om pedagoger upplever barn som stressade i förskolan och om hur de arbetar för att förebygga detta. Genom respondenternas intervjusvar framkom det att deras upplevelser av stress i förskolan överlag ses utifrån ett

vuxenperspektiv. Tankar och medvetenhet om att situationer kan leda till stress hos

förskolebarn framkommer. Däremot nämner respondenterna att de behöver arbeta mer med balansen mellan vila och aktivitet för barnen. De har mycket tankar och om hur man kan arbeta förebyggande för att få en lugn miljö i förskolan.

Sammanfattningvis kan det tolkas som att barnen behöver uppleva att deras tillvaro i förskolan är begriplig, hanterbar och meningsfull så att de får en känsla av sammanhang, KASAM (Antonovsky, 2005).

6. Diskussion

I detta avsnitt kommer vi diskutera det resultat som vi fått fram i relation till vårt syfte och frågeställningar med hjälp av tidigare forskning. Vi kommer framföra vår diskussion kring metodval samt ge förslag på fortsatt forskning inom vårt fokusområde. Studiens syfte var att undersöka om pedagoger upplever barn som stressade i förskolan och om de arbetar

förebyggande med stress i förskolan. Vidare lyder frågeställningarna: Upplever förskollärare att barn är stressade i dagens förskolor?

Hur arbetar förskollärare för att förebygga stress hos barn i förskolan?

Avslutningsvis kommer vi synliggöra våra tankar och reflektioner samt hur man skulle kunna arbeta för fortsatt forskning inom detta område.

6.1 Resultatdiskussion

6.1.1 Pedagogers upplevelse om barn och stress i förskolan

Vår studie ämnar söka svar på pedagogers upplevelser av stressade barn i förskolan. Vårt resultat visar att pedagogers upplevelser av stress i förskolan överlag ses utifrån ett vuxenperspektiv. Det framkom av respondenterna att de relaterar begreppet stress till

pedagoger i förskolan vilket kan ses i ljuset av Middlebrooks & Audage (2008) som uttrycker att stress påverkar människor på ett eller annat sätt genom hela livet. Redan i väldigt tidig ålder kan man komma i kontakt med stress. Stress kan både ha en positiv och negativ inverkan på barn. Middlebrooks & Audage (2008) redogör att långvarig stress kan medföra komplikationer för barnet. Ellneby (2008) belyser att antalet stressade barn ökar och vissa barn visar till och med symtom på utbrändhet. Vidare signalerar Ellneby (2008) att pedagoger behöver få tillgång till mer kunskap inom ämnet. Detta för att kunna få syn på barns stress och för att kunna bemöta varje barns enskilda behov. Währborg (2009) uppfattar det som att begreppet stress har ökat och därav blivit ett modernt ord som präglar vårt samhälle. En av respondenterna uttrycker att hon hör barn säga att de upplever stress. Hon nämner även att hon tydligt kan se när barn visar tecken på stress. En annan pedagog säger att hon inte tänkt på att barn kan vara stressade men att hon kan tänka sig att exempelvis magont och skrik kan vara tecken. Utifrån vår studie kan vi dra slutsatsen med hjälp av tidigare forskning från Middlebrooks & Audage (2008) att pedagogerna behöver mer kunskap om att barn kan precis som vuxna uppleva stress. Vi tolkar det som att respondenterna vill få tillgång till verktyg som bidrar till ökad kunskap för att de ska kunna uppfatta barnets signaler och motverka

stress i förskolan. Enligt läroplanen (Lpfö 98/18) är det förskollärarens ansvar att se till så att alla barn finner balans mellan omsorg, återhämtning och aktiviteter under deras vistelsetid på förskolan. Resultatet visar att pedagoger ger uttryck för sin vilja att nå detta.

Tankar och medvetenhet om att situationer kan leda till stress hos förskolebarn var något som framkom hos respondenterna. In- och utgång och inskolningsperioden var situationer som respondenterna uttryckte som stressfulla för barnen och där de nämner att de kan uppleva barnen som stressade när de inte vet vad som förväntas av dem.

Enligt läroplanen (2016) ska pedagoger vara lyhörda och kunna se till varje barns enskilda behov. Det kan tolkas som problematiskt då respondenterna lyfter att man inte hinner med alla barn eftersom barngrupperna är för stora. Pramling, Williams & Sheridan (2015) skriver att med hjälp av tidigare forskning kan man se att under de två senaste decennierna har antalet inskrivna barn och deras vistelsetid i förskolan ökat. Vi kan se en koppling mellan tidigare forskning och respondenternas resonemang om att stora barngrupper medför hög ljudvolym och buller vilket respondenterna upplever som en av orsakerna till stress. Kjellberg (1990) belyser att hög ljudnivå påverkar barn negativt. De blir stressade och deras språkutveckling dämpas. Vidare redogör Kjellberg (1990) att den höga ljudnivån är direkt ohälsosam då den kan leda till hörsel och psykiska problem som i tur skapar koncentrationssvårigheter, kommunikationsproblem och frustration.

Med hjälp av denna studie kan vi dra slutsatsen att respondenter och barn behöver arbeta i mindre grupper för att minska på stressen, vilket respondenterna är medvetna om. Dock kan det bli svårt då verksamheten inte alltid tillåter detta.

Vi anser att respondenterna behöver avsätta mer tid vid exempelvis in- och utgång då det kan ses som ett viktigt lärtillfälle för barnet som utan tid bli begränsat. En av respondenterna nämner att det kan bli svårlöst för oavsett om man delar in barngruppen i mindre grupper blir barnantalet ändå för stort. Detta är en ständig kamp för alla inom förskolans värld då det är en politisk fråga.

Respondenterna redogör för att inskolningsperioden kan upplevas som en stressig situation för barn. Utifrån intervjusvaren framkom det att någon av respondenterna upplever otrygga barn som stressade. Ahnert et al.om (2004) skriver utifrån sin studie att kortisolhalten hos barn ökade med 75-100% när de började på förskolan. Vi tolkar det som utifrån

att vid längre inskolningstid med mammans närvaro blev barnet tryggare och kunde anpassa sig bättre.

Broberg, Hagström, Broberg (2012) poängterar att det kan vara betydelsefullt för barnet att skapa en god relation med pedagogerna. Är pedagogerna engagerade och lyhörda samt kan bemöta och tillgodose barnets behov kan de fungera som anknytningsperson under

separationen från föräldern. Med hjälp av tidigare forskning och respondenternas svar kan vi dra slutsatsen om att stressen som respondenterna upplever kan ha och göra med att

inskolningsperioden skulle behövas förlängas. Det kan även bero på respondenternas upplevelser av otillräcklighet eftersom barnet behöver en anknytningsperson.

6.1.2 Förebyggande arbete för att motverka stress hos förskolebarn

Vår andra frågeställning ämnar söka svar på om förskollärare arbetar för att förebygga stress hos barn i förskolan. Vårt resultat visar att alla respondenterna menade att fasta rutiner och struktur över dagen skapar trygghet hos barn vilket motverkar stress. Detta kan vi se som ett samband med den tidigare forskning som gjorts när Mörelius (2015) också tar fasta på att rutiner, framförhållning, bekräftelse och rimliga utmaningar skapar trygghet för barnet. Det kan ses som en motsättning då några av respondenterna uttrycker att de inte arbetar med detta fullt ut. Utan att de istället berättar vad som ska hända till de barn som endast upplevs vara i behov av framförhållning.

Mörelius (2014) redogör för att fysisk aktivitet är något som barn mår bra av och att barn borde ges god balans mellan rörelse och återhämtning då det kan leda till att motverka stress hos barn. En av respondenterna uttryckte att återhämtning och avslappning är en stor

utmaning i hennes barngrupp. Hon arbetar med detta kontinuerligt för att barnen ska lära sig att det är viktigt. Utifrån vår studie visar resultatet att majoriteten av respondenterna inte arbetar med återhämtning och avslappning.Van de Weijer-Bergsma alt. (2014) skriver om en studie där barn och lärare fick delta i en mindfulness utbildning under skoltid. Syftet var att hjälpa barn att hantera vardagliga stressorer för att minska på stress. Studiens resultat verkade visa att den har en förebyggande effekt på stress. Vidare menar Van de Weijer-Bergsma et al (2014) att stressorer och ångest är starkare för barn än för ungdomar. Därför är det viktigt att arbeta med mindfulness från tidig ålder. Respondenternas syn på återhämtning kan bli motsägelsefull gentemot tidigare forskning då Mörelius (2014), Ellneby (2008) och Van de

punkter som bidrar till god återhämtning för barnen. Detta är en motsats till vårt resultat som visar att de flesta respondenter sätter återhämtning i samband med iPaden. De menar att ipaden har en lugnande effekt på barnen. Vi reflekterar över om Ipaden är ett bra

avslappningsredskap? Vi kan tolka det som att det blir en fysisk avkoppling men frågan är om barnen får mental avkoppling? Eller kan det ha att göra med att respondenterna ser ipaden som ett verktyg för att vuxna och barn ska ges en lugn stund under dagen?

Den gemensamma kopplingen vi kan se utifrån våra två frågeställningar är barnantalet i barngrupperna. Detta är något som alla våra respondenter har lyft under våra intervjuer som den viktigaste åtgärden för att förebygga stress i förskolan.

Pramling, Williams, Sheridan (2015) belyser att tidigare studier visar att förskollärare är bättre på att skapa goda relationer som skapar givande interaktioner med barnen i grupper med mindre antal barn. De vill kunna ge alla barn det individuella behov som de behöver. En av respondenterna menar att verksamheten inte alltid gör detta möjligt. Eftersom det finns så mycket annat runt barnomsorgen som måste få ta plats. De flesta av respondenterna berättar att de har mycket tankar om hur man kan arbeta för att skapa en lugn miljö i förskolan. De synliggör för tankar då de nämner att man kan arbeta i mindre barngrupper, ha rutiner,

struktur över dagen, lugn musik, samt vara ute i en rofylld miljö. Trots att medvetenhet om en rogivande förskolemiljö finns framkommer det att verksamheten inte tillåter respondenterna att arbeta kontinuerligt med detta. En annan reflektion som väckts är att den respondent som uttryckt att hon inte upplever stress hos barn arbetar i en uteverksamhet. Kan detta ha ett samband? Eftersom Mörelius (2014) belyser att mycket utevistelse minskar stress.

6.2 Metoddiskussion

Syftet med vår studie var att få synliggjort om pedagoger upplever barn som stressade i förskolan och hur de arbetar för att förebygga stress i förskolan. För att nå fram till studiens resultat tyckte vi att vår kvalitativa metod var ett bra tillvägagångssätt jämfört med kvantitativ eftersom vi i vår undersökning ville studera pedagogernas upplevelser av stressade barn i förskolemiljö. En enkät hade således kunnat resultera i att vi inte hade kunnat få fram pedagogernas information angående ämnet. Vi valde att genomföra en semistrukturerad intervju med hjälp av sex respondenter från olika förskolor. Vi upplevde att den kvalitativa metoden gav oss möjlighet att ta del av respondenternas uppfattningar inom fokusområdet samt att valet av olika förskolor ledde oss till att kunna se på ämnet utifrån olika synvinklar (Bryman, 2011).

Respondenterna godkände deltagandet i vår studie och uttryckte att det var positivt att de fick förbereda sig på frågorna som skulle ställas. Detta skapade med stor sannolikhet en trygghet då respondenterna fick förberedelse (Alvehus, 2013). Vi kunde däremot uppleva att

respondenterna blev en aning obekväma till en början när vi använde oss av diktafon för att spela in intervjun. Vi berättade för dem att detta användes för att kunna vi sedan skulle kunna lyssna och transkribera vad dem sagt. Alvehus (2013) nämner att transkribering kan vara till ens fördel då de som intervjuar kan fokusera på det respondenten berättar samt att

respondenten då ges möjlighet att uttrycka sig i sin takt utan att bli avbruten.

En semistrukturerad intervju ska bestå av ett fåtal öppna frågor som färdigställts innan intervjun ska äga rum (Bryman, 2011). Genom att vi ställde färre öppna frågor till

respondenterna blev det lättare att få ut information som kopplades till studiens syfte. Hade vi endast haft slutna frågor så hade vi nog inte fått fram samma rikliga information. Larsen (2009) menar att det är viktigt att inte ställa ledande frågor som i denna studie skulle vara att vi inte får anta att barn är stressade i förskolan.

6.3 Relevans till yrket

Vår studie har god relevans till vår kommande roll som förskollärare. Vi har fått detta synliggjort då respondenterna uttryck att vi väckt tankar hos dem angående barns stress och att detta är något som de kommer uppmärksamma för framtida arbete tillsammans med förskolebarn. Det verkar som att begreppet stress ses utifrån vuxenperspektiv och vår

förhoppning är att detta ska belysas mer utifrån barnens sida. Vi upplever att respondenterna kunde se att stress förekommer hos barn men att de inte har någon gemensam benämning för reflektion och samtal om stress hos barn. För genom det skapas en medvetenhet och ämnets tyngd kan därmed kännas naturligt att samtala om.

6.4 Förslag till fortsatt forskning

Vi har fått synliggjort att tidigare forskning om barns stress i förskoleåldern är väldigt begränsad och att den forskning som gjorts har behandlat späd – och skolbarn. Det skulle behövas mer kunskap så att förebyggande och hälsofrämjande insatser hade kunnat införas i förskolan. Utifrån resultatet på vår studie kan framtida forskning vara att undersöka varför fasta rutiner och framförhållning inte arbetas med kontinuerligt. Detta menar respondenterna har stor betydelse för barns trygghet och att det i sin tur kan minska stress. Det framkommer även att respondenterna har en tydlig bild på hur man kan arbeta för att skapa en lugn miljö i förskolan. Vidare forskning hade kunnat vara att undersöka vilka faktorer som gör att man inte arbetar ständigt utifrån detta när medvetenhet finns hos respondenterna.

Fortsatt forskning baserat på denna studie kan vara att undersöka hur det digitala verktyget påverkar barn och om det kan bidra till avslappning eller inte.

Då vi nu tagit del av en kvalitativ metod där vi intervjuat verksamma förskollärare om deras upplevelser om barn och stress, skulle det vara väldigt intressant att intervjua barn för att få fram deras perspektiv.

Referenslista:

Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. 1. uppl. Stockholm: Liber

Ahnert Lieselotte, Gunnar R.Megan, Barthel Martina, (2004), Transition to child care:

associations with infant-mother attachment, infant negative emotion, and cortisol elevations,

https://pdfs.semanticscholar.org/a581/6742ad06e4a6fcb04d1e76f6cfc8a4df5d60.pdf Hämtad 2019-05-05

Antonovsky, Aaron (2005). Hälsans mysterium. 2. utg. Stockholm: Natur och kultur

Broberg Malin, Hagström Birthe, Broberg Anders (2012) Anknytning i förskolan : vikten av

trygghet för lek och lärande, Uppl 1, Förlag: Natur Kultur Akademisk

Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. (2., [rev.] uppl.) Malmö: Liber.

Ellneby, Ylva (2008) Stressade barn: och vad vi kan göra åt det, 1. Natur & kultur, Stockholm

Ignerus Erik (2019), Rapport från forskolan.se, Gränslöshet i yrket leder till psykisk ohälsa, https://forskolan.se/gransloshet-i-yrket-leder-till-psykisk-ohalsa/ Hämtad 2019-05-06

Jernelöv Susanna (2010), Stress, Sleep, and Allergy,

http://www.swepub.kb.se/bib/swepub:oai:openarchive.ki.se:10616/38585 Hämtad 2019-05-10

Kjellberg, Anders (1990). Inte bara hörselskador: psykologiska effekter av buller i

arbetsmiljön. Solna: Arbetsmiljöinstitutet

Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur

Lindstedt, Inger (2013). Textens hantverk: om retorik och skrivande. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur

Lpfö 98 (2016). Läroplan för förskolan: reviderad 2018. Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Löfdahl, Annica, Hjalmarsson, Maria & Franzén, Karin (red.) (2014). Förskollärarens metod

och vetenskapsteori. 1. uppl. Stockholm: Liber

Middlebrooks JS, Audage NC (2008), The Effects of Childhood Stress on Health Across the

Lifespan. Atlanta (GA): Centers for Disease Control and Prevention, National Center for Injury Prevention and Control, http://health-equity.lib.umd.edu/932/1/Childhood_Stress.pdf Hämtad

2019-05-25

Mörelius, Evalotte (2014). Stress hos barn och ungdom. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Nyberg, Lena (2003), Rapport barnombudsmannen, Br 2003:02, Stress i barn och ungas

vardag,

https://www.barnombudsmannen.se/globalassets/systemimporter/publikationer2/br2003--02-stressrapp-.pdf, Hämtad 2019-05-13

Selye, Hans (1976). Stress in Health and Disease. Boston: Butterworths

Van de Weijer-Bergsma, E., Langenberg, G., Brandsma, R. et al. Mindfulness (2014) 5: 238. https://doi-org.proxy.mau.se/10.1007/s12671-012-0171-9 Hämtad 2019-05-14

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk -samhällsvetenskaplig

forskning. (2002). Stockholm. Tillgänglig på internet:

http://www.gu.se/digitalAssets/1268/1268494_forskningsetiska_principer_2002.pdf

Woxberg, Lotta (2005). Stress i unga år. Jönköping: Brain Books

Pramling Samuelsson, I., Williams, P., & Sheridan, S. (2015), Stora barngrupper i förskolan

relaterat till läroplanens intentioner, Tidsskrift for Nordisk Barnehageforskning, vol. 9.

Intervjuguide

Bilaga 1

Intervjufrågor

● Vad tänker du på när du hör stress i förskolan? ● Hur tänker du när du hör barn och stress i förskolan? ● Upplever du att barnen visar tecken på stress?

● Hur yttrar det sig i sådana fall och under vilka tillfällen? ● Hur arbetar ni för att barnen ska få en begriplighet över dagen?

● Upplever ni att barnen hanterar kraven som ställs på dem under deras vistelse på förskolan?

● Tror du att det kan orsaka stress kring de vardagliga rutinerna?

● Hur arbetar ni för att barnen ska känna att deras tid på förskolan är meningsfull? ● Klarar man att tillgodose alla barns behov?

● Hur arbetar ni för att barnen ska få återhämtning?

● Har du någon erfarenhet av mindfulness/yoga i förskolan? ● Hur ser vilan ut hos er?