En flicka har såna ögonfransar

Barn-unga-samhälle

Examensarbete i Barndom och lärande

En flicka har såna ögonfransar

En studie om barns reflektioner om genus och heteronormativitet

utifrån bilderböcker

A girl has such eye lashes

A study of children’s reflections about gender and heteronormativity based on

picture books

Linda Enetoft

Förskollärarexamen 210 hp Examinator: Despina Tzimoula

2

Förord

Till en början vill jag tacka mina små hjärtetroll Annie och Beatrice, som inspirerat mig till val av ämne i detta examensarbete, och som dagligen får mig till att uppleva den ljuvliga barnlitteratursvärlden. Utan er ankomst till världen skulle jag aldrig fått upp ögonen för genus. Kärleken och glädjen ni skänker mig är obeskrivlig!

Min kära Daniel, tack vare dina peppande ord om att jag är bäst har jag lyckats ta mig igenom även de tuffaste stunder under detta arbete. Älskar dig till månen och tillbaka!

Inte att glömma är ett särskilt tack till alla de ljuvliga barn som jag fått intervjua. Utan er skulle denna studie inte vara möjlig. Framtiden känns trygg tack vare era kloka ord och resonemang. Även ett stort tack till pedagogerna på den involverade förskolan.

Inte minst ett stort hjärtligt tack till min handledare Julia Rönnbäck för superb och mycket trevlig handledning!

3

Abstract

Syftet med denna studie är att studera hur barn konstruerar genus och förhåller sig till heteronormativitet i samtal om bilderböcker. Vidare syftar studien till att belysa barns subjektsskapande i dessa samtal. Studiens teoretiska ramverk består av poststrukturell teori och metodvalet i denna studie består av boksamtal som ingår i kvalitativ metod. Mer specifikt använde jag mig av semistrukturerade intervjufrågor under dessa boksamtal. Denna studies resultat visar på hur genus och heteronormativitet är svåra att särskilja. Studien visar hur barn konstruerar bilderbokskaraktärers genus genom att peka på det som skiljer flickor och pojkar åt så som hårlängd eller längd på ögonfransar. Studien visar också hur barn, i samtal om bilderböcker, förhandlar med respektive cementerar heteronormen och framträder som aktiva subjekt.

Nyckelord: genus, heteronormativitet, heterosexuella matrisen, hierarki, makt, normalitet, språk och subjekt.

4

Innehållsförteckning

Queerteori och poststrukturalism ... 7

Genus och den heterosexuella matrisen... 8

Heteronormativitet ... 9

Tidigare forskning ... 10

Genusanalyser av bilderböcker ... 10

Vuxnas perspektiv på bilderböcker ... 11

Barns perspektiv ... 11 Uppsatsens bidrag ... 13 Metod ... 14 Urval ... 14 Etiska principer ... 15 Barnintervjuer/ boksamtal ... 15 Genomförande ... 16 Analysförfarande ... 18

Resultat och analys ... 19

Långa ögonfransar och shorts ... 19

Konklusioner ... 24

Två flickor och två pojkar kan gifta sig ... 24

Konklusioner ... 27 Diskussion ... 28 Metoddiskussion ... 32 Vidare forskning ... 34 Bilagor ... 35 Intervjufrågor ... 35

”Grodan och kärleken” ... 35

”And Tango makes three” ... 35

5 Källförteckning ... 38 Källor ... 38 Styrdokument ... 40 Webreferenser ... 40 Bilderböcker ... 40

6

Inledning

Med hjälp av böcker kan förskolan förmedla en bred variation av olika sätt att leva och vara. Böcker bygger broar och blir som fönster där vi kan iaktta olika levnadssätt (Salmon & Ivarsson, 2015). Böckerna kan dock, beroende av dess innehåll, verka såväl normvidgande som normbegränsande (Wedin, 2014). Inte sällan sker det senare. Studier av barnlitteratur har visat att kvinnor/flickor framställs som passiva objekt medan män/pojkar framställs som aktiva subjekt (Kåreland, 2005; Kåreland och Lindh-Munther, 2005; Hamilton et al, 2006).

Genusanalyser av barnböcker och samtal kring dessa sker vanligtvis ur ett vuxenperspektiv. Forskning har visat att föräldrar kommunicerar könsstereotypa signaler till sina barn via bilderboksläsning (Endendijik et al, 2014). Därtill har forskning synliggjort hur pedagoger i förskolan visar på en tveksamhet gällande diskussion av genus i bilderböcker (Kelly, 2012).

Men genusanalyser av barns tankar om barnlitteratur har inte gjorts i någon större utsträckning, och barns resonerande om barnböcker ur ett queerteoretiskt perspektiv har inte gjorts. Detta kommer jag att göra i föreliggande studie.

Syfte

Syftet är att studera hur barn konstruerar genus och förhåller sig till heteronormativitet i samtal om bilderböcker. Vidare syftar studien till att belysa barns subjektskapande i dessa samtal.

Frågeställningar

Vilka fysiska attribut använder sig barn av för att konstruera bilderbokskaraktärers genus?

Hur förhandlar respektive cementerar barn heteronormen i samtal om bilderböcker?

7

Teoretiskt ramverk

Denna studie har sin utgångspunkt i ett queerteoretiskt perspektiv som baseras på poststrukturalistisk teori. De väsentliga begreppen inom mitt teoretiska ramverk är genus, heteronormativitet, den heterosexuella matrisen, hierarki, makt, normalitet, performativitet, subjekt och språk, Ovan teorier och begrepp kommer agera förklaringsmodeller när jag analyserar min empiri.

Queerteori och poststrukturalism

Då min studie syftar till att studera hur barn konstruerar genus och förhåller sig till heteronormativitet är queerteorin ett användbart ramverk. Genom att lyfta queerteorin vill jag belysa hur människan har en delad syn på vad som anses vara den normala sexualiteten och hur vi ska agera som kvinnor och män.

På 90-talet efterfrågades en mer nyanserad och problematiserad debatt rörande sexualitet, samhälle, utanförskap och identitet (Ambjörnsson, 2006). Det var dags för att undersöka hur sexualitetsnormer uppstår, upprättshålls och verkar. Sexualiteten kan ses som ett normsystem där människors förhållningssätt anger vad som är accepterat eller inte. Queerteorins mål är dock inte att hålla isär identiteten, handlingarna eller normerna utan istället peka på hur alla dessa vävs samman till begreppet sexualitet (Ibid). Queerteori, som mer specifikt består av perspektiv på sexualitet snarare än teorier, baseras på poststrukturalistisk teori (Ibid).

Poststrukturalism visar på hur man ska misstänkliggöra yttranden som att våra identiteter och känslor härrör från naturen och att alla människor är likadana, oavsett tid och plats (Lenz-Taguchi, 2004). Feminister inom poststrukturalism påpekade exempelvis att traditionellt kvinnliga karaktärsdrag som snäll, omsorgsfull och mjuk inte kan ses som naturliga utan skapade av kulturella och historiska omständigheter (Lenz-Taguchi, 2004). Detta i likhet med queerteorin som vill belysa hur världen är en enda social konstruktion (Ambjörnsson, 2006). Begreppet sanning är ett nyckelbegrepp inom queerteorin som vill understryka att det inte bara finns en utan flera sanningar (Ambjörnsson, 2006).

Inom poststrukturalism utgår man också från det levande och lärande subjektet (Lenz-Taguchi, 2004) och att vara människa är synonymt med att vara ett lärande subjekt. Vi lär oss att vara subjekt, det är inte något man bara är. Människan reflekterar och agerar sig fram till den man tillåts, kan eller vill vara. När subjektet inte redan är förutbestämt kan subjektet ingå

8

ett agentskap där det själva kan bestämma vilka normer och kulturella värden som är av betydelse för dess livsvärld (Ibid). I min studie avser jag att studera hur barnen framträder som subjekt i bilderbokssamtalen.

Språket är vidare en viktig beståndsdel inom poststrukturalism. Ord är bara ord men bär samtidigt på en innebörd. Meningar skapas av ord som i många fall leder till handling (Lenz-Taguchi, 2004). Betydelsen av ett ord är alltid beroende av en påvisad kontrast så som motsatsparet kvinna-man. Vi vet exempelvis att någon är en kvinna eftersom någon annan kategoriseras som man. Skillnadens roll framhävs för skapandet av mening (Ambjörnsson, 2006). Skaparen av världen är alltså språket. Foucault (2002) understryker språkets betydelse för hur vi uppfattar världen och våra identitetsskapanden, genom de namn vi ger varandra. I min studie avser jag att studera hur barnen konstruerar genus genom språket men också vilken makt språket har. Vad jag menar med genus kommer att beskrivas i nedanstående stycke.

Genus och den heterosexuella matrisen

Människans viktigaste sorteringsmekanism är indelningen av kvinnor och män. Människan ses i första hand som kvinna eller man och i andra hand som en individ (Wedin, 2014). Queerteoretikern Judith Butler anser att såväl det fysiska som det biologiska könet är socialt konstruerat, dessa kan inte särskiljas. Butler skriver att vi måste ifrågasätta uppdelningen av biologiskt och det socialt konstruerade könet då denna uppdelning leder till att människan återgår till att det finns en medfödd kärna av kvinnligt och manligt i människan. Butler menar att människans fysiska kön är en reflektion av den socialt konstruerade bilden av genus och att könet i sig ses som en påtvingad norm (Ibid). Genus är, enligt henne, inte något statiskt utan något som är föränderligt genom tid och rum. Genus är alltså inte något medfött utan något som vi skapar kontinuerligt genom talet och handlingar, också kallat för performativa handlingar (Butler, 2007). Dessa performativa handlingar gör oss till kvinnor eller män. Butler refererar till dessa handlingar som kompulsiva och som en disciplineringsåtgärd, inom ett maktsystem som hon väljer att kalla för den heterosexuella matrisen (ibid). Mer specifikt säger den heterosexuella matrisen att vi ska vara antingen kvinnor eller män och hur vi ska vara som kvinnor och män (ibid). Butler förklarar hur detta fordrar vissa sorters kroppar som kan fastställas som kvinnokroppar respektive andra sorters kroppar som kan fastställas som manskroppar. I min studie har jag som avsikt att studera hur barn konstruerar genus genom att tala om kropp, men likväl hur barnen konstruerar genus genom den heterosexuella matrisen

9

och heteronormativiteten. Vad begreppet heteronormativitet innebär beskriver jag i nästa stycke.

Heteronormativitet

Det väsentliga inom queerteorin är att peka mot det som upplevs som normalt och något som människan upplever som normalt är heterosexualiteten. Heteronormativitet är ettbegrepp som används inom queerteorin. Heteronormativiteten pekar på de konstruktioner, lagar, relationer och händelser som vidmakthåller heterosexualiteten som den åtråvärda och essentiella inneboende sexualiteten. Heterosexualiteten framställs som den mest naturliga livsstilen (Ambjörnsson, 2006). Det har bildats en hierarki mellan heterosexualitet och homosexualitet då det upplevs som ett naturligare och bättre sätt att leva i ett heterosexuellt förhållande. Valet av att osynliggöra homosexuella stärker heteronormativiteten ytterligare. Följden av denna hierarki av heterosexualitet och homosexualitet blir en tystnad vilket innebär ett osynliggörande. Detta osynliggörande framställer heterosexualiteten som det normala och därmed leder normaliteten till makt. Makt är såväl hämmande som produktiv vilket innebär att den ligger till grund för hur vi uppfattar oss själva och våra identiteter. (Ambjörnsson, 2006). I min studie ämnar jag att studera hur barnen förhåller sig till heteronormens makt och hierarki.

10

Tidigare forskning

I detta avsnitt kommer jag att presentera såväl nationell som internationell forskning som berör min studie om barns syn på genus och heteronormativitet i bilderböcker. Den tidigare forskningen kommer jag att presentera tematiskt. Först presenterar jag forskning om hur genus konstrueras i barnböcker. Därefter presenterar jag genusorienterad forskning om hur pedagoger och föräldrar resonerar om barnlitteratur. Detta följs av en presentation av genusorienterad forskning om barns egna tankar om kvinnligt/manligt, leksaker, lek, film och bilderboksanvändande. Jag avslutar detta avsnitt med att peka på vad denna studie avser att bidra med.

Genusanalyser av bilderböcker

Litteraturforskaren Lena Kåreland (2005) har analyserat två Augustnominerade barnböcker;

Malla handlar och Nämen Benny, publicerade 1998, ur ett genusperspektiv. I sin genusanalys

av böckerna har Kåreland hämtat inspiration från den då aktuella forskningen inom ämnet genus i skolan. Kårelands fokus låg på forskning rörande pojkar och flickors interaktion och interaktionen mellan barn och vuxna. När dessa böcker ställs mot varandra blir skillnaderna gällande könsidentitet mycket påtagliga. Det manliga dikotomiserar det kvinnliga; Bennys rebelliska beteende kontra Malla som inte visar på behov av att vara rebellisk. Malla faller inom begreppet ”duktiga kvinnosyndromet” då hon framställs som ett kvinnligt objekt medan Benny framstår som ett manligt subjekt (Kåreland, 2005). Dessa bilderböcker får Kåreland (2005) att uppmärksamma hur subtilt genusreproduktionen tar plats.

Även språkforskarna Ramesh Nair och Rosli Talif, (2013) har, liksom Kåreland (2005) undersökt hur subtilt genusreproduktionen sker. Detta genom att undersöka hur kvinnliga karaktärer positioneras gentemot manliga karaktärer i traditionella malaysiska folksagor, som åter blivit mycket populära bilderböcker i Malaysia. Nair och Talif (2013) valde att analysera bilderböckerna genom Hallidays ”transitivity schemes”. Resultatet visar att av studiens 69 medverkande texter innehöll enbart 12 böcker en kvinnlig huvudkaraktär. Dessutom, enbart för att huvudkaraktären är kvinnlig betyder detta inte att barnen får tillgång till en bok där kvinnan framställs som någon med makt och intelligens, vilket de uppmärksammar i sin studie. Nair och Talifs resultat visar på tydliga likheter med litteraturforskarna Lena Kåreland och Agneta Lindh-Munthers studie (2005), vars resultat också påvisar att det är en

11

konventionell bild av feminitet och maskulinitet som uppvisas i litteraturen, även om undantag påvisats där pojkar visar rädsla och flickor uppvisar styrka. Detta trots att Nair och Talif (2013) enbart undersökt klassiska folksagor. I dessa studier står pojkarna för handlingskraft och integritet medan flickorna står för anpassning och inaktivitet. Kåreland och Lindh-Munther (2005) har granskat totalt 220 vanligt förekommande böcker i förskolan ur ett genusperspektiv. De har funnit vilka böcker som är vanliga i förskolan med hjälp av enkäter, intervjuer och litteraturdagböcker.

Vuxnas perspektiv på bilderböcker

Pedagogik- och genusforskaren Janette Kelly (2012) har, i en fallstudie på en förskola i Nya Zeeland, analyserat pedagogers förhållningssätt och tankar kring mångfalden av kärleksrelationer, utifrån bilderboksläsande i barngrupp men även semistrukturerade intervjuer med pedagoger. Resultatet visar att trots barnens öppenhet gällande icke traditionella familjer så visar pedagogerna på en tydlig tveksamhet gällande diskussion av ämnet.

Samtidigt visar utvecklingspsykologiforskaren Joyce Endendijk et al (2014) i sin studie hur föräldrar kommunicerar könsstereotypa signaler till sina barn, via bilderböcker, redan vid en mycket låg ålder. Denna slutsats drar Endendijk efter att ha undersökt läsandet av en bilderbok, i 304 familjer med barn i åldern två till fyra år, med såväl könsstereotypa bilder som icke könsstereotypa bilder. Mammorna är dock mer subtila och implicita i sina yttringar gällande vad flickor och pojkar får göra medan papporna är mer explicita. Endendijk fann också att könsneutrala barn blev stämplade som pojkar av såväl pappor som mammor.

Barns perspektiv

Redan 1976 undersökte sociologernaVicki Flerx (et al) hur presentationer av jämlik litteratur för fyraåringar och femåringar, under 30 min per dag, ändrade barnens tankegångar angående könsstereotypa lekar, fritidsaktiviteter och känslouttryck. Litteraturens inverkan på barns reflektioner gällande könsstereotyper bekräftades åter 1979 av pedagogikforskaren Kathryn Scott och psykologforskaren Shirley Feldman-Summers. I deras studie fick 67 flickor och 44 pojkar i tredje och fjärde klass läsa böcker med kvinnliga huvudrollsinnehavare som anammat manliga karaktärsdrag. Två andra grupper med barn fick inte läsa dessa böcker. Barnen som

12

blev exponerade för dessa icke könsstereotypa böcker uppvisade på ett ökat självförtroende gällande deltagande i icke könsstereotypa aktiviteter, till skillnad mot de barnen som inte blivit exponerade för icke könsstereotyp litteratur.

Likaledes har pedagogikforskaren Birgitta Fagrell (2000) i sin avhandling undersökt, ur ett genusperspektiv med fenomenologiska aspekter, hur sextio barn i sju och åtta års ålder ser på kvinnligt och manligt och vilka förväntningar de har på kvinnor och män. Fagrell undersökte detta med hjälp av strukturerade intervjuer samt en bildserie som forskaren visade för barnen. Fagrells slutsatser är att barnen ser kvinnligt och manligt som varandras motsatspar och hur genusordningen är djupt rotad i våra fysiska kroppar. Barnen tilldelade kategorin kvinnlighet med attribut som fjompig, svag och rädd medan manlighet tilldelades attribut som stark, modig och aktiv. Slutligen ser också Fagrell hur flickor anser att genusgränserna är mer flytande medan pojkarna tenderar till reproduktion av könsrollerna.

EtnologenMarie Falkström (2003) har, ur ett genusperspektiv, intervjuat 20 barn i åldern sex till åtta år om deras leksaker. Syftet med studien var att undersöka flickor och pojkars val av leksaker. Barnen intervjuades två och två. Barnen valde själva leksaken de ville prata om. Traditionella könsspecifika leksaker var överrepresenterade i studien. Flickorna tog med sig en barbiedocka, en vanlig docka eller ett mjukdjur. Pojkarna tog med bilar, action dockor så som Spindelmannen, men även mjukdjur. Intervjuerna avslöjade också att barnens val av leksaker berodde på vad som var accepterat för flickor och pojkar att leka med i skolan. Falkström uttryckte det som att barnen själva ansåg att det var av stor vikt att falla inför ramarna för det förväntade angående flickor och pojkars leksaker.

Vidare har psykologiforskarna Erica Wisgram et al (2014) också studerat hur 42 förskolebarn ser på leksaker ur ett genusperspektiv. Barnen blev presenterade för totalt 16 leksaker varav fyra ansågs vara maskulina leksaker som exempelvis en monstertruck och fyra ansågs vara feminina leksaker som exempelvis en ponnyhäst. Forskarna målade också hälften av de maskulina leksakerna i feminina färger och hälften av de feminina leksakerna i maskulina färger. Utgången av denna studie blev att barnen drogs till de leksaker som associerades till deras kön, men forskarna uppmärksammade också hur flickorna drogs till de maskulina leksakerna som färgats rosa, som om färgerna gav flickorna tillåtelse till att använda dessa leksaker.

Likaså har pedagogikforskarna Andra Siibak och Kristi Vinter (2014) undersökt vilka figurer i film som förskolebarn föredrar. Detta genom fokusgruppintervjuer med 61 barn i åldrarna

13

fem, - till sju år gamla. Pojkarnas förebilder bestod av människoliknande karaktärer som hade krävande hjältelika uppdrag och ”Fireman Sam” medan flickorna nämnde prinsessor och ”Lata Lucy” som sina favoriter. Flickorna nämnde också älvor och änglar med övernaturliga krafter som favoriter, dessa ratades helt av pojkarna. Resultatet visade hur barnens förebilder från media användes i leken där könsrollerna till viss del kunde överskridas men främst reproduceras.

Slutligen har pedagogikforskaren Maria Simonsson (2004) i sin avhandling visat hur bilderböckerna fungerar som en ingång till leken. Simonsson avhandling syftar till att bidra till en större förståelse gällande barns bilderboksanvändande i en arena som förskolan. Detta genom deltagande observationer, studier av förskolans bilderböcker samt informella samtal med barnen under 13 veckors tid. Simonssons teoretiska perspektiv är barndomssociologins syn på barndom som ett socialt konstruerat fenomen där barnen ses som subjekt. I sina analyser ser Simonsson hur bilderböckerna verkar som handlingsbärare och scenskapare i leken. Simonsson såg även att bilderboksbilderna, i episoder, användes för att utforska olika positioner i leken, så som hjälte eller storasyster. Simonsson skriver också om vikten av att barnen får möta barnlitteratur för att få utveckla sina läskunskaper men likväl kulturvanor.

Uppsatsens bidrag

Sammantaget visar genomgången av tidigare forskning att barnböcker uppvisar en konventionell bild av flickor/kvinnor som passiva objekt och pojkar/män som aktiva subjekt (Kåreland 2005; Kåreland & Munther-Lindh 2005; Nair och Talif 2013). Vidare visar genomgången att pedagoger och föräldrar har stor betydelse för barns uppfattningar av genus (Endendijk et al 2014; Kelly 2012). Genomgången av den tidigare forskningen visar även att det gjorts studier med barns perspektiv på kvinnligt/ manligt, film, lek, leksaker och bilderboksanvändande (Fagrell 2000; Falkström 2003; Flerx et al 1976; Simonsson 2004; Scott and Feldman-Summers 1979; Siibak och Vinter 2014 och Wisgram et al 2014). Vidare framgår att barns egna perspektiv inte har beforskats i någon större omfattning när det gäller genus och heteronormativitet i bilderböcker och därmed kan min studie bidra med kunskap kring detta. Inte heller har ett queerteoretiskt ramverk använts i studier om barns perspektiv på barnlitteratur och även på detta sätt avser min studie att bidra med kunskap.

14

Metod

Urval

Mitt urval är strategiskt, vilket innebär att jag valt en grupp som kommer kunna besvara mina forskningsfrågor. Alvehus (2013) beskriver ett strategiskt urval som en grupp människor som kan förhålla sig till de frågor forskaren vill ha svar på. Mitt urval består även av ett bekvämlighetsurval vilket innebär att informanterna fanns tillgängliga för mig (Ibid).

Informanterna var mellan fyra och sex år gamla dock bestod majoriteten av fem, - och sexåringar. Barngruppen består av totalt elva barn och representerade båda könen och alla äger det talade språket.

Mitt första bokval bestod av ”Grodan och kärleken” (Velthuijs, 1989) som jag främst valde för att huvudpersonerna är förmänskligade djur och jag ville undersöka hur barnen uppfattade genus genom dessa djur men också för att barnen var bekanta med denna bok sen tidigare. Boken representerar även en heterosexuell kärlekshistoria mellan en groda, som tilldelats pronomen han och bär ett par shorts, och en anka som tilldelats pronomen hon. I boken finns det också en hare som kallas för såväl haren som för han, förmänskligad genom tröja och byxor, och en gris som kallas för grisen. Varken grisen eller ankan är förmänskligade genom synliga attribut.

Mitt andra bokval föll på ”And tango makes three” (Parnell & Richardsson, 2005). Denna bok handlar om ett homosexuellt pingvinkärlekspar som adopterar ett ägg. Pingvinparet kallas för Roy och Silo. Jag valde denna bok för att diskutera barnens tankar angående icke heterosexuell kärlek men också genus. I originalversionen på engelska är deras pingvinunge Tango en flicka men i min översättning från engelska till svenska valde jag att göra Tango till könsneutral. Jag valde att osynliggöra Tangos kön för barnen för att barnen själva skulle resonera om Tangos genus. Jag ville även undersöka huruvida barnen skulle tilldela ett genus till utseendemässigt könsneutrala pingviner.

15

Etiska principer

När forskare ska samla in empiriskt material så måste den utgå från Vetenskapsrådets (2011) forskningsetiska principer. Det är fyra krav forskaren måste förhålla sig till:

informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Jag kommer i stycket som följer att redogöra för dessa fyra krav och hur jag har förhållit mig till dessa under min studies gång.

Vetenskapsrådets informationskrav och samtyckeskrav utvecklades till ett informationsbrev (se bilaga) till föräldrar, som även blev till en samtyckesblankett. Genom informationsbladet/samtyckesblanketten informerades föräldrarna om studiens syfte och bad om deras underskrift gällande deras barns medverkan. Barnen som intervjuades hade alla fått vårdnadshavares samtycke till att delta. Innan jag intervjuade barnen presenterade jag mig och studiens syfte och att deltagandet var helt frivilligt, vilket också är förenligt med samtyckeskravet.

Konfidentialitetskravet innebär att alla medverkande informanter är anonyma och alla namn

i denna studie är fingerade. Detta informerades likväl föräldrar som barn om innan intervjuerna. Detta krav innebär också att empirin ska förvaras på ett tryggt och konfidentiellt sätt. Jag har informerat föräldrar likväl som barn om att ingen mer än jag kommer att lyssna på det inspelade materialet.

Nyttjandekravet framgår i informationsbladet till föräldrarna och detta innebär att den

insamlade empirin enbart kommer att användas till denna studie, och inget annat. Detta informerades även barnen om vid intervjutillfällena.

Barnintervjuer/ boksamtal

Då jag har valt att undersöka hur barn konstruerar genus och förhåller sig till heteronormativitet har jag valt att använda mig av boksamtal (Chambers, 2011). Boksamtal ingår i kvalitativ metod. Kvalitativa metoder är en bra metod när man vill skapa en större förståelse för människors attityder och tankar, som leder till handlingar och uttrycksformer (Alvehus, 2013). Mer specifikt använde jag mig av semistrukturerade intervjufrågor (ibid) av öppen karaktär, under dessa boksamtal, som berörde två teman: genus och kärlek. Frågorna

16

ställdes under tiden som vi bläddrade i böckerna. Jag läste också korta utvalda sekvenser ur böckerna för att barnen skulle bli insatta i historien på nytt. Jag var också väl insatt i mitt teoretiska ramverk i enlighet med Alvehus (2013) rekommendationer vilket medförde att jag var väl medveten om vad boksamtalen behövde handla om. Chambers understryker vikten av att boksamtalets inledande fråga ska fungera som utgångspunkt för samtalet. För min del blev den inledande frågan: ”kommer ni ihåg vad som hände i boken?” en mycket bra start då alla i gruppen hade något att säga om denna fråga.

Genomförande

Till en början gjordes en testintervju med två barn, fyra och sex år gamla, för att se om min intervjuguide fungerade. Utgången av denna testintervju blev att jag fick bekräftat att en del av min intervjuguide fungerade samtidigt som jag fick viktig lärdom om vilka frågor jag måste utveckla eller omformulera. Vid testintervjun märkte jag också att det fungerade bättre att ställa frågorna under tiden vi bläddrade i boken, istället för att spara frågorna till efter en bokläsning, vilket var tanken från början. En annan viktig lärdom var att jag måste sakta ner tempot och ge barnen tid för reflektion innan de svarar på frågorna. Riktlinjen blev att ge barnen mycket tid, med betoning på mycket, så att barnen i lugn och ro kunde reflektera över hur de ville svara på frågorna. När vissa barn inte förstod en viss fråga valde jag att omformulera den så att de förstod. Det var också viktigt att jag accepterade när barnen inte ville svara på en viss fråga. Pedagogerna läste såväl ”Grodan och kärleken” som ”And tango makes three” i barngrupp dagarna innan mina besök. Detta efter mina önskemål. Även pedagogerna framställde Tango som könsneutral. ”Grodan och kärleken” var även innan denna studies start en välkänd bok för barnen vilket också var ett av skälen till varför jag valde denna bok.

Varje intervju bestod av 2-3 barn. Jag ville begränsa antalet barn i varje intervju för att varje barn skulle få en chans till att yttra sig. Jag valde gruppintervjuer för att jämna ut ojämlikheten mellan mig och barnen men också för att barnen skulle få möjlighet att söka stöd hos varandra (Johansson, 2013). Gruppintervjuer möjliggör också samtal barnen emellan och därmed kan intervjun fördjupas (ibid). Innan vi började läsa böckerna poängterade jag för barnen att det skulle bli lärorikt för mig, som vuxen, att få insikt i hur barn ser på flickor och pojkar och kärlek. Jag kan inte se samma sak som barnögon med mina vuxenögon och jag ansåg att det var viktigt att poängtera även detta för barnen. Jag var i behov av barnens hjälp.

17

Jag påpekade också för barnen att det inte fanns något rätt eller fel svar på frågorna och att allt som barnen svarade var viktigt och bra, i enlighet med Chambers (2011) rekommendationer.

Intervjuerna tog plats i ett annars, för barnen, icke tillgängligt rum på förskolan. Detta för att barnen skulle känna sig viktiga. Vi bredde ut en mjuk filt på golvet och vi placerade oss på rad, med mig och bilderboken i mitten. Jag ville inte placera mig mitt emot barnen för att undvika förhörssituationen (Johansson, 2013) men också för att barnen inte skulle bli tvingade till att ha ögonkontakt med mig. Under intervjuns gång blev det ändå så att barnen flyttade runt och hamnade rakt framför mig, som om barnen själva sökte ögonkontakt. I enlighet med Johanssons (2013) råd började intervjuerna med lättare frågor, som inte var så laddade, för att lite längre in i intervjuerna ställa de svårare frågorna. Intervjuerna avslutades med en lättare och lite larvig fråga för att lätta upp stämningen på slutet. Jag gick in för att barnen skulle utveckla sina tankar genom uppmuntrande fraser så som ”hur vet du det? och ”hur menar du?”(Doverborg och Pramling, 2000).

Intervjuerna spelades in från och med att vi började prata om böckerna. Frågorna ställdes kontinuerligt under bläddrandet av boken. När vi bläddrat klart i boken avslutade vi med några sista frågor varav den sista av väldigt lekfull karaktär, som jag nämnde ovan. Jag valde att inte föra anteckningar under tiden för att detta skulle ta fokus från samtalen med barnen. Däremot så visade flera barn intresse för att lyssna på intervjun efteråt och då tog jag tillfället i akt att, under tiden som vi satt och lyssnade igenom det vi pratade om, skriva ner ansiktsuttryck och gester som jag kom ihåg från intervjun. Barnen uppskattade att få lyssna på samtalen efteråt. Alla grupperna valde dock inte att lyssna på det inspelade materialet.

Jag transkriberade intervjuerna gällande ”Grodan och kärleken” samma dag som intervjuerna tog plats. Intervjuerna till ”Tango makes two” transkriberades samma dag men även dagen efter, då dessa var fler till antalet och mer omfattande. Varje intervju tog mellan 15-25 minuter. Transkriberingen av intervjuerna tog cirka en till två timmar per intervju och vissa intervjuer resulterade i tre sidor text medan andra intervjuer resulterade i tio sidor text. Totalt blev det 75 sidor text i dialogform. Jag fick lyssna igenom intervjuerna minst två gånger för att förstå vad som sades. Vissa intervjudelar fick jag lyssna igenom tre till fyra gånger för att förstå allt.

18

Analysförfarande

Redan vid mitt val av metod fanns analysförfarandet i åtanke. Fördelen med semistrukturerade intervjuer är att de reducerar empirin (Larsen, 2009). Empirin har jag bearbetat genom att leta efter repetitioner, likheter och skillnader i det mina informanter uttryckt under intervjuerna (Bryman, 2011). I min bearbetning har jag identifierat två tydliga teman. Dessa kommer jag att presentera och analysera i resultat- och analysavsnittet.

19

Resultat och analys

I detta avsnitt kommer jag att redogöra för ett urval av barnens svar på mina intervjufrågor. Då flera av intervjusvaren är av likartad karaktär så kommer jag här presentera ett selektivt urval som får representera de olika intervjuerna. Intervjusvaren kommer att diskuteras utifrån begrepp från mitt teoretiska ramverk. Jag har strukturerat upp detta avsnitt utifrån två teman som båda behandlar mina tre frågeställningar då genuskonstruktioner, förhållningssätt till heteronormen och subjektskapande hör samman.

Långa ögonfransar och shorts

En av de första frågorna som ställdes i alla intervjuerna gällande ”Grodan och kärleken” var ”hur skulle ni beskriva grodan” alternativt ”vem är grodan”?

Jag: hur skulle ni beskriva grodan? Vem är grodan liksom? Fia: han

Barnen börjar prata om annat när jag sedan leder in barnen på samma spår igen

Jag: hur skulle ni ….vem e grodan?

Adam: en groda som simmar i havet och plopplopplopplopp

Olle: som hoppar på blad *Biååång* han hoppar runt som en groda i rummet Barnen hoppar runt bliångbliång

Jag: om vi tänker på vilket kön har grodan? Har grodan en snopp eller snippa? Adam och Olle samtidigt : snopp!

Jag: Men hur ser vi det? Att han har en snopp för han har ju byxor på sig. Fia: jaaa

Adam och Olle skrattar Adam: badbyxor Olle: nej inte sådär

Jag: men hur ser vi att det är en pojke då? Olle: för att han har en blombukett bakom ryggen Jag: Men hur skulle grodan sett ut om det var en flicka då?

20

Olle: ehm han skulle haft mycket längre hår. Jag : aha *förvånad*

Jag: Så är det så vi ser att det är en pojke för att han inte har så mycket hår? Fia: jaaaaaa

Enligt poststrukturalister är språket centralt för skapandet av vår omvärld och detta visar Fia explicit på. Fia uttalar direkt att grodan är en han. Ordet ”han” är bara ett ord men bär samtidigt på en tydlig innebörd gällande hur denna ”han” ska se ut. Fia har skapat sig en bild av verkligheten som gör att hon kan kategorisera grodan som en ”han” då hon vet hur någon som skulle kallas för ”hon” skulle se ut, nämligen ha längre hår. Här framställer Fia pojkar och flickor som varandras motsatser då hon påvisar kontrasten med hjälp av längd på håret. Fia kategoriserar grodan som pojke då någon med längre hår kategoriseras som flicka. Skillnaden mellan en ”han” och en ”hon” framhävs för att skapa mening genom språket. Detta visar på vilken makt språket har, i enlighet med poststrukturalistisk teori.

I enlighet med Butlers heterosexuella matris krävs det en viss sorts kropp för att en person ska definieras som en man/pojke. Grodan verkar ha en kropp som, enligt barnen, stämmer överens med en manskropp. De menar att grodan, på grund av sina badbyxor och avsaknaden av hår, är en pojke. Barnen konstruerar alltså grodans genus utifrån hans kropp Detta vidare är ett exempel på en performativ talhandling; barnen använder talet till att konstruera grodans genus.

Vidare i intervjun om ”Grodan och kärleken” möter grodan grisen. Grisen har inga förmänskligande attribut så som exempelvis Grodans byxor. Grisen tilldelas inte heller ett pronomen som hon eller han i texten.

Jag:Vem är grisen då?

Vera och Fia samtidigt: en hoooooooon

Jag: tycker du också att det är en hon Gina eller tycker du att det kan vara en han? Gina: jag tycker att det kan vara en hon

Jag: tycker du det. Hur tänker du då? Gina: jag vet inte * ser mycket fundersam ut* Jag: Behöver det vara antingen en flicka eller pojke? Gina: näe

21

Gina: hmm Jag: eller hur

Gina: fast jag vet att jag är en flicka Jag: och hur vet du att du är en flicka? Gina: För att jag vet att jag har en snippa.

Barnen är alla överens om att grisen är en ”hon”. Indelningen av kvinnligt och manligt är människans starkaste sorteringsmekanism (Wedin, 2014). Därav tilldelade barnen grisen pronomen hon. Detta trots att grisen saknar fysiska attribut för vad som skulle kunna koppla grisens genus till ordet flicka. Barnen har förmodligen funnit något med grisen, en påvisad kontrast mot en pojke, som gör att grisen kan kopplas till en flicka och ordet hon. Möjligtvis skulle grisens rosa fläckar på rumpan kunna inverka på barnens syn på dess kön. Vera och Fias uttalande om att det är en hon utgör också en performativ handling.

I slutet av konversationen påtalar Gina hur hon ser sig själv som flicka då hon har en snippa. Därmed kopplar Gina sitt genus till sin kropp vilket är i enlighet med Butlers resonemang om hur genus och kropp hör ihop och hur kroppen i sig kan ses som en påtvingad norm. Genus och kropp hör, enligt Butler, ihop. Ordet flicka skapar Ginas verklighet och som vi vet hör språket ihop med en människas självuppfattning och identitetsskapande, precis som Foucault framhäver. Ginas uttalande om att hon är en flicka utgör också en performativ handling.

I stycket som följer ser vi hur genus och kärlek hör ihop när vi talar om ”and Tango makes three”. I intervjun med bland annat Ivar pratar vi om pingvinerna som bor i pingvinhuset och om hur kära pingvinerna ser ut. Då uttrycker Ivar följande:

Jag: dom gifter sig aha det gör dom. Behöver vi veta om det är flickor eller pojkar på denna bilden (av pingvinhuset) Ivar: Näe

Jag: varför behöver vi inte veta det då?

Ivar: för att det spelar ingen roll om man är flicka eller pojke Jag: aha är det så Ivar?

Ivar: mmm

Ivar tänker länge innan han svarar ”näe” på om vi behöver veta om det är flickor eller pojkar på bilden. Här framträder Ivar som ett tänkande subjekt. Ivar tillåts här att själv reflektera kring vem pingvinerna är. Han ingår ett agentskap där han påtalar vad som inte är viktigt i

22

hans värld; nämligen att det inte spelar någon roll om man är flicka eller pojke. För Ivar spelar genus ingen roll men för Siri, Anna och Vera är genus desto viktigare:

Jag: Kan vi se vilka som e flickor och pojkar här eller det kanske vi inte kan? om vi tittar noga… ser vi det? Siri: Den som är störst den e pappa och den som e lite längre lite mindre den e faktiskt mamma.

Anna: för min pappa är mycket större än min mamma. Jag: ah så ni vet det för era pappor e större

Vera: den e mamman Jag: vad sa du? Vera: där e mamman Jag: där e mamman hmm

Siri: det måste vara dom två (menar roy och silo) Jag: ah så flickorna e…

Anna: så det e papporna och det e mammorna

Jag: pappan ser vi för att han e längre än mamman? Ja precis

Här framgår det tydligt hur dominerande människans kategoriseringsmekanism är gällande kvinnor och män. Pingvinernas genus blir dominerande. En traditionell kvinnlig kropp av kortare längd uppmärksammas direkt. Detta då barnen är medvetna om den påvisade kontrasten mellan en mamma och en pappa. Barnen hänvisar till sina egna livsvärldar för att poängtera att papporna är längre än mammorna. Pingvinernas längd utgör de fysiska attribut som barnen använder sig av för att konstruera pingvinernas genus. Här konstruerar barnen genom språket, som utgör en performativ handling, mammor och pappor. Barnen konstruerar pingvinernas genus utifrån deras kroppar genom att påpeka att de mindre kropparna är flickor och de större kropparna är pojkar vilket är i enlighet med Butlers heterosexuella matris.

I Siris, Annas och Veras berättelse blir det svårt att särskilja genus och heterosexualiteten, precis som Butler menar på, då en av de fundamentala byggstenarna i hur heteronormen upprätthålls som den mest åtråvärda är att någon som klassificeras som kvinna är tillsammans med någon som klassificeras som man. Detta markerar gränsen mellan heterosexualitet och homosexualitet och bidrar till upprätthållandet av heteronormativiteten. Här cementeras därmed heteronormen av barnen.

Längre fram i boken kommer vi till sidan där pingvinernas ägg kläcks. Ur ägget kommer en minipingvin som benämns som Tango.

23

Linnea: sen knäckte ägget

Lisa : och det blev en en flicka eller pojke Linnea: där …

Nina: det är en flicka

Lisa: också döpte dom den döpte dom den till Tango. Jag: ja hmm

Lisa: och dom hette Roy och Silo

Linnea: åh tango e en flicka för att man kan kalla det vad man vill Lisa: jag ser inte

Jag: vänta lite låt Linnea prata också

Linnea: jag ser att det är en flicka för för den har en glad näbb Jag: okey

Lisa: jag såg också att det var en flicka för den hade såna ögonfransar Nina/ Linnea i bakgrunden : åh

Jag: men har inte pojkar ögonfransar då? Linnea och Lisa försöker börja prata samtidigt:

Lisa: Jo men inte långa man kan ha dom eh Tango hade så (visar med handen vid ögat)

Linnea: jaaaa och dom ( menas pojkar) har inga såna ögonfransar (Linnea visar med handen vid ögat på långa ögonfransar )

Lisa förklarar till en början hur det kan vara antingen en flicka eller pojke. Lisa uttycker genom sitt ordval hur hon i tankarna letar efter en kontrast som kan få henne till att beskriva Tango som en flicka eller pojke. Nina är snabb med att säga att det är en flicka. Sorteringsmekanism är i full gång och Tangos genus kommer på tal. Linnea påtalar att Tango är en flicka för att Tango har en glad näbb, i enlighet med de feministiska poststrukturalisterna som kopplade det kvinnliga karaktärsdraget ”snäll” till att vara en social konstruktion. Linnea konstruerar därmed Tangos genus. Samtidigt har Lisa funnit den kontrast som särskiljer Tango från en pojke; nämligen det faktum att Tango har längre ögonfransar än vad pojkar har. Tangos glada näbb och ögonfransar utgör därmed de fysiska attribut som bidrar till att Lisa och Linnea konstruerar Tangos genus. Lisas och Linneas tal är därmed ett exempel på en performativ handling. Även här blir den heterosexuella matrisen explicit då den understryker hur en kropp ska se ut för att den ska förstås som en flicka.

24

Konklusioner

I detta avsnitt har jag visat hur barnen konstruerar bilderbokskaraktärernas genus genom att påvisa hur flickor och pojkar ses som varandras motsatspar. Fysiska attribut så som shorts, ögonfransar, en glad näbb, hårlängd och kroppslängd används för att konstruera genus. Kroppen är central för barnens genuskonstruktioner. Samtidigt får vi se prov på hur Ivar framträder som ett subjekt då han inte tycker att det spelar någon roll om man är flicka eller pojke då detta inte är viktigt. Likaså får vi se hur heteronormen cementeras av barnen. I nästa stycke framför jag fler exempel på hur barnen cementerar men också förhandlar med heteronormen och hur genus och heteronormen hör ihop. Jag kommer även att framföra yterliggare exempel på barns subjektskapande.

Två flickor och två pojkar kan gifta sig

När vi pratar om Roy och Silo och deras kärlek frågar jag följande:

Jag: hur tänker ni kring att det är två pojkar som blir kära? Gina: att dom tycker om varann och vill bo tillsammans, tänker jag.

Gina uttrycker samma tankebanor i en tidigare intervju där hon utan att jag frågar säger:

Gina: men två flickor och två pojkar kan gifta sig. Jag: hur vet du det?

Gina: Jag har hört det i en annan bok

Här framträder Gina som ett levande och lärande subjekt. Som poststrukturalism understryker så är subjekt inte bara något man är utan något man lär sig att vara. Gina reflekterar sig fram till att så länge pojkarna tycker om varandra och är kära så tycker hon inte att ett kärleksförhållande två pojkar emellan är något märkvärdigt. Genom att uttrycka sig som ovan visar hon på att hon ingår ett agentskap där hon själv bestämmer vad som är av betydelse i hennes livsvärld och det är att betyder att man tycker om varandra. I likhet med Butler anser inte Gina att vårt dominerande heterosexuella beteende är naturligt, det räcker att man tycker om varandra för att gifta sig. Därmed förhandlar Gina med heteronormen. Gina uttrycker också att hon har hört i en annan bok att två flickor eller två pojkar kan gifta sig. Tystnaden och osynliggörandet kring homosexualitet är därmed inte applicerbart på Gina. Detta innebär att heteronormativitetens hierarkiska position som den mest åtråvärda och normala inte fått

25

fäste hos Gina. Heteronormen utövar inte sin makt på Gina. Ovan uttalanden är också ett bevis på att det inte enbart finns en sanning utan flera vilket är precis vad queerperspektivet vill påpeka.

Vidare pratar jag med Ivar om skillnader mellan att ha två pappor eller en mamma och en pappa och den enda skillnaden som kommer upp är följande:

Jag: Men om jag säger så här är det någon skillnad på att ha två pappor eller en mamma och en pappa? Ivar: Jaaa för att det kanske blir lite svårare att få barn

Jag: ja absolut

Ivar anser att det kan bli problematiskt att få barn om man är två pappor. Ivar förknippar heterosexualitet med barnalstrande. Queerteorin understryker dock hur fortplantningen inte kräver heterosexuella människor för att det ska födas barn. Det som krävs är att ett visst antal kvinnor blir gravida då och då. Det principiella är att en kvinna blir gravid och det kan ske på många olika sätt. Detta betyder inte primärt att kärlekspar lever på ett visst sätt och har heterosexuellt sex (Ambjörnsson, 2006). Ivar uppfattar heterosexualiteten som den normala sexualiteten och då barnafödandet blir lite svårare med två pappor så bildas det en hierarki mellan heterosexualitet och homosexualitet. Heteronormativiteten cementeras därmed genom att markera denna hierarki.

När vi läste ”Grodan och kärleken” kunde jag inte låta bli att fråga om grodan skulle kunna bli kär i haren istället?

Jag: men grodan och haren skulle dom kunna bli kära?

Fia: nä, nä han e ju en pojke o dom två e pojkar o han ska gifta sig med ankan. Jag: jjjjjaaaa….

Fia är inte alls med på det jag försöker intyga som möjligt. Den heterosexuella matrisen blir tydlig. Fia säger att grodan är en pojke vilket utgör en performativ handling. Fia säger bestämt att: nä grodan är en pojke och haren är en pojke och grodan ska gifta sig med ankan. Hennes uttalande tyder på en disciplineringsåtgärd. Heteronormen och genus samspelar då Fia upprätthåller heteronormativiteten genom att upprätthålla gränsdragningarna för vilka som uppfattas som pojkar vilket också är en av de fundamentala byggstenarna i hur heterosexualiteten upprätthålls som åtråvärd och helt i enlighet med Butlers teori om hur genus och heterosexualiteten inte kan särskiljas. Den som klassificeras som pojke ska känna åtrå för den som klassificeras som kvinna. Fia cementerar därmed heteronormen.

26

I den sista intervjun om Tango cementeras heteronormativiteten återigen.

Siri: men har dom ingen mamma? Jag: näe dom har ingen mamma Anna: den har kanske dött?

Jag: ja eller så är det för att det är två pojkar som e kära , ja det e det Hur tänker du kring det sara att det är två pojkar som e kära? Siri: jag har inte sett det

Jag: du har inte sett det innan? Nej (konstaterande) Jag: hur tror du att det är att vara två pojkar och vara kär? Anna: vet inte *konfunderad*

Siri och Anna tar heteronormen för given. Den heterosexuella matrisen lyser igenom då barnen undrar varför Tango inte har någon mamma och Siri undrar till och med om den har dött. Barnen upplever inte detta som normalt då barnen upplever heterosexualiteten som det normala genom att påpeka att mamma måste ha dött trots att vi pratar om att Tango har två pappor. Återigen stärks Butlers teori om hur heterosexualiteten och genus inte kan skiljas åt. Siri uttrycker också att hon inte har sett två pojkar vara kära innan vilket tyder på att homosexualitet har osynliggjorts, vilket stärker heteronormen. Genom att påvisa att homosexualitet inte är naturligt väljer samhället att ignorera den eller med andra ord osynliggöra den. Detta visar också på heteronormens hierarki, den är mer värd än homosexualiteten, då den framställs som den mest åtråvärda sexualiteten. Heterosexualiteten framställs som det normala och utövar sin makt på barnen när barnen efterfrågar Tangos mamma. Anna vet inte hur det känns att vara två pojkar som är kära. Jag tolkar det som att för Anna är detta något som nyss synliggjorts för henne och därmed har hon svårt att se denna kärlek som något positivt. Makten i heteronormen kan verka såväl hämmande som produktiv. I Annas fall är det svårt att avgöra vad som är fallet då hon väljer att svara vet inte på frågan. Detta skulle kunna antyda att heteronormen verkar hämmande gällande hennes möjligheter att svara på frågan. Anna reflekterar sig här fram till den hon tillåts och kan vara, under omständigheterna. Anna och Siri cementerar därmed heteronormen.

Avslutningsvis vill jag belysa hur barnen ser på föräldrars roll i deras liv.

Jag: men hur… e det någon skillnad på att ha två pappor eller två mammor? Anna: nä

27

Vera: nä Anna: vi vet inte

Jag: För det var ju som Vera sa när man är liten behöver man någon som tar hand om en. Behöver man. Anna: två föräldrar

Jag: ja

Anna: som inte smiter iväg.

Heteronormen framställs inte som särskilt viktigt för barnen här. För det barn behöver, speciellt när det är små, är någon som tar hand om en. Föräldrar får gärna vara två till antalet och inte vara sådana som smiter iväg. Helt enkelt. Heteronormen är förhandlingsbar hos barnen.

Konklusioner

I detta avsnitt har jag visat hur barnen cementerar heteronormen. Heteronormen är stark hos barnen och de uppvisar hur heterosexualiteten och genus hör samman genom den heterosexuella matrisen. Osynliggörandet av icke heteronormativ kärlek framgår tydligt. Samtidigt får vi se hur barnen förhandlar med heteronormen genom att de påpekar att så länge man vill bo ihop och tycker om varandra så har det ingen betydelse om man är två pojkar eller två flickor som är kära. Barnen framträder därmed som självständiga subjekt som kan tala för vad som är av betydelse i deras livsvärld; så länge man tycker om varandra så har det ingen betydelse om man är två flickor eller två pojkar som blir kära. Barnen är dock rörande överens om att föräldrar är bra att ha och att dessa gärna får vara två till antalet oavsett könstillhörighet vilket också är ett tecken på att de förhandlar med heteronormen.

28

Diskussion

Utifrån mina intervjuer har jag kunnat utläsa flera intressanta aspekter rörande barns genuskonstruktioner och hur barnen förhåller sig till heteronormen utifrån bilderböcker men även hur barns subjektskapande framträder i bilderbokssamtalen.

Jag har visat hur barn konstruerar bilderbokskaraktärers genus genom att tala om kroppar – fysiska attribut – som de uppfattar som manliga eller kvinnliga. Detta för tankarna till genusanalyserna av bilderböcker av Kåreland (2005), Kåreland och Lindh- Munther (2005) såväl som Nair och Talifs (2013) studie om hur subtilt genusreproduktionen sker. Dessa pekar på hur bilderbokskaraktärerna framställs könssterotypiskt och bland annat Kåreland pekar på hur det manliga dikotomiserar det kvinnliga i barnböcker. Genusanalyserna av barnböckernas går hand i hand med det barnen uttryckt i min studie. Flickor och pojkar betraktas som varandras motsatser i enlighet med den heterosexuella matrisen. Ovan nämnda studier visar på mycket bra skäl för förskolorna att se över sitt bokbestånd. Vilka böcker erbjuds barnen egentligen? Vilket utrymme för subjektsskapande visar böckerna på?

Det är av stor vikt att vi i förskolan vågar diskutera och ifrågasätta det vi ser i bilderböcker för att visa barnen på att verkligheten inte är statisk utan något som vi skapar tillsammans. Bilderboksbilder representerar inte alltid verkligheten. På så vis lär vi barnen att bli tänkande subjekt. Kvinnor och män behöver inte vara varandras motpoler utan vi människor får vara på det vis som passar oss bäst, oavsett könstillhörighet.

Vidare har jag visat hur barn cementerar heteronormativiteten vilket också hör samman med det faktum att kvinnligt och manligt ses som varandras motsatspar genom den heterosexuella matrisen. Detta sammanfaller bra med hur flickor och pojkar ser varandra som dikotomier i Fagrells studie (2000) och hon understryker hur genusordningen är djupt rotad i våra kroppar. Fagrell ser också hur flickorna anser att genusgränserna är mer flytande än pojkarna. I min studie kan jag inte utläsa detta. Jag skulle snarare säga att flickor och pojkar tenderar till att hålla fast vid genusgränserna lika mycket, även om undantag finns vilket jag nu kommer att diskutera.

Heteronormen må cementeras i min studie men heteronormen förhandlas också. Jag har visat hur Gina förhandlar med heteronormen när hon uttrycker att så länge man tycker om varandra

29

och vill bo tillsammans går det utmärkt att vara två pojkar som är kära. Gina framträder därmed som ett självständigt subjekt i bilderboksamtalet. Heteronormen blir än mer svag efter hennes kommentar om att hon har sett detta i en annan bok. Heteronormen har därmed inte framställts som den mest åtråvärda normen då homosexualiteten inte osynliggjorts. Heteronormens hierarkiska position har därmed utmanats. Detta är ett mycket bra skäl till att ha böcker i förskolan som överskrider normerna då det är så vi besegrar osynliggörandet av icke stereotyper.

Även andra barn nämnde under boksamtalen att de sett att flicka-flicka eller pojke-pojke kan bli kära i en annan bok, nämligen i samband med att de läste ”And Tango makes three”. Detta för tankarna till såväl Flerx studie (1976) som Scott och Feldman-Summers studie (1979) om hur icke könsstereotypa böcker ändrade barns tankegångar angående könstereotypa lekar. Barnen blev helt enkelt mer villiga att leva könsöverskridande efter att ha blivit exponerade för icke könsstereotyp litteratur. Kan en läsning av boken ”and Tango makes three” ha ändrat vissa barns tankegångar angående heteronormativiteten eller är det även annat i barnens kulturella bagage som bidragit? Förmodligen spelar båda roll. Bara genom att barnen nämner att de sett detta i en annan bok får mig att fundera på böckerna som fönster där vi kan iaktta olika levnadssätt och hur lätt det egentligen är att göra dessa fönster normvidgande istället för normbegränsande. Normvidgande böcker skulle förmodligen också medverka till ett ökat subjektskapande hos såväl flickor som pojkar då barnen skulle få se att man kan vara på olika sätt.

Ginas uttalande om hur hon har sett homosexuell kärlek i en annan bok för oss även till Simonsson (2014) studie om hur bilderböckerna verkar som handlingsbärare i leken och hur de används för att utforska olika positioner i leken. Detta visar exempelvis Olle och Adam tydligt när de under boksamtalen börjar hoppa runt som en groda i rummet. Det finns därmed hopp om att familjeleken på förskolorna kan utvecklas från kärnfamilj till stjärnfamilj genom att exponera barnen för icke heteronormativa böcker vilket också kommer att resultera i att flera känner sig normala och inkluderade.

Samtidigt är heteronormen stark i min studie. Det finns förväntningar som följer med ens kön vilket både Anna och Fia understryker. Heteronormen är normen du bör följa om du vill betraktas som normal. Normalitet är ordet som för oss till Falkströms studie (2003) som handlar om vad som anses vara normalt för såväl flickor som pojkar att leka med, vilket innebär könsstereotypa val av leksaker. Falkströms intervjuer med barnen avslöjade att

30

barnens val av leksaker berodde på vad som var accepterat för flickor och pojkar att leka med i skolan. Detta beror enligt Falkström på att det var viktigt för barnen att falla inom ramarna för det förväntade. Detta får mig att reflektera kring det som barnen har svarat i min studie. Kände barnen av vilka svar som förväntades av dem? Barnen har svarat såväl normenligt, som förväntat, som normöverskridande, där barnen framstått som riktiga subjekt. Detta gäller såväl genus som heteronormativiteten. Dock intalar jag mig att fler barn i min studie skulle framträtt som subjekt om inte dessa implicita förväntningar rörande genus och heteronormativitet hade existerat. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över hur väl många flickor svarade på mina frågor. Det duktiga kvinnosyndromet, som Malla uppvisar i Kårelands genusanalys, blir därmed tydligt i mina boksamtal. Jag undrar också hur det duktiga kvinnosyndromet påverkar flickornas subjektskapande men även pojkarnas? Förmodligen påverkar det duktiga kvinnosyndromet en hel del då det visar att vi har olika förväntningar på flickor och pojkars agerande vilket kan vara begränsande för barnens subjektsskapande. Detta då vi pedagoger förmodligen uppmuntrar flickor och pojkars subjektskapande olika, under exempelvis boksamtal.

Även Wisgrams (2014) studie av flickors val av rosa leksaker och pojkars val av blåa leksaker men likväl Siibaks och Vinters (2014) studie av flickor och pojkars val av film och vilka huvudpersoner som attraherar barnen pekar på hur flickor och pojkar dikotomiseras. Allt handlar om att flickor inte ska, eller snarare inte tillåts, välja eller vara samma som pojkar och vice versa. Barnen i min studie pratar exempelvis om att pojkar inte har långt hår eller långa ögonfransar då detta är något för flickor. De långa ögonfransarna för tankarna tillbaka till Siibaks och Vinters studie om film och om hur flickor föredrar filmer med prinsessor. Prinsessor, om några, framställs oftast stereotypt med långa ögonfransar och jag undrar om det eventuellt är därifrån barnen får de långa ögonfransarna ifrån och gör en flicka av könsneutrala Tango? Jag frågar mig därmed också hur mycket populärkulturen inverkar på barns subjektskapande och oundvikligen är svaret att det inverkar väldigt mycket, med tanke på Siibaks och Vinters studie.

Wisgrams likväl som Siibaks och Vinters studie visar än mer på betydelsen av att vi i förskolan arbetar normkritiskt. Självklart ska barnens intressen bejakas men samtidigt måste dessa, vanligtvis, normativa intressen få utmanas för att vi ska kunna skapa de framtida tänkande subjekten. Vi måste uppmuntra barnen i förskolan till att våga agera könsöverskridande genom att erbjuda flickor maskulina aktiviteter och vice versa och detta genom att själva agera förebilder. Kvinnliga pedagoger kan väl också spela fotboll, leka

31

spidermanjakt, springa supersnabbt eller klättra i träd? Vi måste vara lyhörda för kommentarer som ”det är ju för pojkarna” eller liknande, från barnen, och tydligt säga ifrån att det finns inget som heter flick; - eller pojkleksaker. Jag tror att det i alla fall kan vara en början till att komma ifrån detta dikotomiserande av kvinnligt och manligt och därmed vidga barns subjektskapande.

I Endendijks (2014) studie framkom det att såväl pappor som mammor stämplade könsneutrala barn i bilderböcker som pojkar. I min studie var de flesta barn rörande överens om att Tango var en flicka vilket alltså motsäger Endendijks studie.

Enligt Kellys studie (2012) så uppvisar pedagoger en tydlig tveksamhet gällande diskussion kring mångfalden av kärleksrelationer trots barnens öppenhet. Jag kände också att kärlek är något barn gärna talar om även om kärlek kan vara lite abstrakt ibland. Samtidigt kommunicerar föräldrar könsstereotypa signaler till sina barn, via bilderboksläsandet, redan i en tidig ålder (Endendijk, 2014). Detta är Anna ett bra exempel på då hon aldrig hört talas om att två pojkar kan bli kära. Hon bär förmodligen på en traditionell patriarkal ryggsäck. Anna är också ett bra exempel på hur barnen cementerar heteronormativiteten i min studie.

Trots att flera föräldrar till barn i min studie säkerligen signalerar könstereotypa signaler till sina barn så visar det sig att barnen i min studie ändå framträder som självständiga subjekt, så som när de förhandlar med heteronormativiteten eller påpekar att det inte är viktigt att veta om någon är flicka eller pojke. Föräldrar kan påverka sina barn mycket men de är inte ensamman om att idka inflytande på sina barn. Förskolan har också stort inflytande på barnen då de tillbringar mycket tid inom förskolans fyra väggar. Vi kan därmed vidga barnens vyer och bidra med flera perspektiv än de hemifrån. Vi måste våga diskutera det vi ser i bilderböckerna så att vi kan arbeta för en förändring gällande könsrollerna.

Jag tror att betydelsen ligger i huruvida vi, föräldrar, människor eller pedagoger väljer att se genus och kärlek som en social konstruktion och därmed föränderligt och valbart eller om vi väljer att se genus och kärlek som något naturligt och statiskt. Genom att se kärlek och genus som en social konstruktion kan vi också uppnå läroplanens (Lpfö 98/2010) strävansmål om att vi ska motverka de stereotypa könsrollerna.

Med denna kunskap i bagaget anser jag att jag har möjlighet till att ge barnen i min framtida förskola 100 möjligheter till utveckling och identitetsskapande istället för enbart en, den i form av antingen flicka eller pojke, och det känns väldigt, väldigt bra!

32

Metoddiskussion

Boksamtal ingår i kvalitativ metod när man som forskare önskar få en större förståelse för människors attityder och tankar (Alvehus, 2013). I denna studie har boksamtal varit ett bra sätt att få fram barns reflektioner och tankar gällande annars abstrakta frågor rörande genus och kärlek. Böckernas historier och bilder har möjliggjort diskussionerna utan att ställa ledande frågor till barnen.

Det som är viktigt att poängtera är att en intervju enbart är ett ögonblick av livet (Johansson, 2013). Vi måste reflektera kring intervjuns situationella karaktär. Den information barnen delger mig i en intervju hör förvisso ihop med informanternas levda erfarenheter men är också ett resultat av samspelet mellan informanterna och omständigheterna i intervjuögonblicket (Greene och Hill, 2005). Jag anser trots denna kritik mot intervjun/boksamtalen som metod att mina intervjuer/boksamtal fungerade väl då utgången blev som den förväntade; att jag skulle få ett rikt material att analysera.

Bryman (2011) riktar kritik mot hur forskarens nära och personliga förhållande med informanterna påverkar empirin. Jag är också övertygad om att ett nära och personligt förhållande med informanterna kan påverka empirin. I mitt fall anser jag att mitt och barnens nära förhållande gjorde att barnen förhoppningsvis kände en viss trygghet vilket ledde till att barnen kunde öppna sig och våga prata med mig. Det kändes som barnen svarade genuint och ärligt på frågorna vilket gjorde att jag fick en intressant empiri att analysera. Nackdelen med vårt redan etablerade förhållande var att det alltid var något barn som ville sitta i famnen. Ibland tillät jag det, ibland inte. Detta då jag insåg att barnet som satt i famnen fick mer uppmärksamhet än de andra barnen. En annan nackdel var att barnen inte var rädda för att röra sig i rummet. Barnen är medvetna om att jag vet att barn har spring i benen och jag är tillåtande när det gäller barns rörelsebehov. Detta tog lite energi och fokus från intervjun. Det fanns även artefakter i rummet, som barnen tidigare inte sett då de inte har tillgång till rummet, som tog deras fokus från samtalet. Detta skedde upprepande gånger i slutet av intervjuerna när barnen uttryckte ”är vi inte klara snart” eller ”nu har jag slut på idéer”. Det som uppfattas som viktigt eller relevant gällande samband, likheter och olikheter i den insamlade empirin är beroende av forskarens intresse (Bryman, 2011). Mitt personliga intresse av genus och normkritik speglar med stor säkerhet mitt val av utvald empiri i

33

analysen. Utgången av empirin visar på att barnen uttryckte sina skilda åsikter rörande genus och heteronormativitet vilket tyder på att jag, så gott det går, höll mig ganska neutral.

Jag är nöjd med utfallet av intervjuerna trots att jag är nybörjare. Med hjälp av ordentliga förberedelser med hjälp av metodlitteraturen anser jag att jag gjorde det bra. Det jag kan konstatera är att intervjuerna kring ”And tango makes two”, som skedde som sista intervjuer i min empiri, blev mer innehållsrika än intervjuerna kring ”Kärleken och grodan” som jag gjorde först. Att utföra en bra intervju är som ett hantverk som man lär sig genom övning och repetition (Johansson, 2013). Jag kan därmed konstatera att övning ger färdighet.

I efterhand känner jag att jag skulle ha velat följa upp gruppintervjuerna med enskilda intervjuer då det hände att ett barn hamnade i skymundan av de andra barnen som var mer verbala och utåtriktade. Jag märkte hur de tystare barnen öppnade upp sig under den andra intervjun vilket var underbart att se. Intervjufrågorna fungerade övervägande bättre hos de större barnen än hos de yngre. De yngre ville främst samtala utifrån bilderna och den lilla text som jag läste under samtalen. De äldre samtalade på om ämnet även när jag inte ställt en specifik fråga.

Bristande transparens är också en vanlig kritik av kvalitativa undersökningar. Detta innebär att det kan vara svårt att slå fast hur forskaren har gått tillväga för att dra sina slutsatser (Bryman, 2011). Det är därför som jag i min metoddel utförligt förklarat min studies tillvägagångsätt. Jag anser att denna studies trovärdighet är hög då studiens resultat och slutsatser är utgången av ett metodiskt tillvägagångsätt genom empiriinsamling och analys i enlighet med Alvehus (2013) tolkning av Kvale. Jag har noggrant gått igenom min analys för att syna dess rimlighet. Genom min teori har jag problematiserat och belyst barnens tankar om genus och heteronormativitet ur flera synvinklar (ibid). Jag har under samtalens gång försökt förhålla mig neutral genom att inte synliggöra mina egna värderingar för barnen. Min inställning var att jag skulle se förstående, nyfiken och inlyssnande ut under samtalens gång. Det bifogade frågeformuläret ger en ökad transparens gällande intervjuernas uppbyggnad (Bryman, 2011).

34

Vidare forskning

Jag skulle vilja diskutera och problematisera genus och kärlek mer ingående med barnen då denna studie enbart är som toppen av ett isberg. Barnen hade så många kloka och intressanta tankar som jag skulle vilja utveckla och fördjupa mig i. Jag skulle vilja utföra multipla boksamtal i en longitudinell studie och därmed se hur barnens tankar fördjupades och eventuellt öppnades upp för nya perspektiv.

Jag skulle även vilja forska vidare med fokus på pedagogers syn gällande genus och kärlek utifrån bilderböcker och hur dessa förhåller sig till att problematisera böckernas innehåll utifrån genus och kärlek. Vidare forskning om hur utbudet av icke könstereotypa barnböcker har förändrats på senare år skulle också vara intressant att undersöka. Detta då jag vet att det i skrivande stund sker mycket med bokutbudet på landets förskolor och bibliotek.

35

Bilagor

Intervjufrågor

”Grodan och kärleken”

Kommer ni ihåg vad som hände i boken?

Hur skulle ni beskriva grodan?

Vem är grisen?

Vem är haren?

Vem är ankan?

Hur blir Grodan och Ankan kära?

Hur menar Grisen när han säger att en groda inte kan vara kär i en anka?

Grodan och haren, skulle de kunna bli kära?

Svävar vi verkligen på små rosa moln när vi blir kära? Skulle jag som är vuxen och tung kunna sväva på ett rosa moln?

”And Tango makes three”

Kommer ni ihåg vad som hände i boken?

Hur skulle ni beskriva pingvinerna på omslaget?

Vem är dessa pingvinerna (med uppslaget på pingvinhuset med många olika pingvinpar)?

Hur vet vi att Roy och Silo är pojkar eller flickor?

Hur känns det att bli kär?

Hur bestämmer vi vem vi blir kära i?

Är det bäst att vara lika eller olika när vi blir kära?

Vem är Tango?

Hur tänker ni kring att den Tango är den första pingvinen i världen med två pappor?

Hur ser en familj ut?

36 Hur är en familj viktig för ett barn?

Kommer storken med alla ägg eller bebisar?

Följdfrågor