Avhopp inom föreningsidrotten- varför tonårsflickor väljer att sluta föreningsidrotta

Malmö Högskola

Idrott & Fysiskbildning (IFB)

Examensarbete

15 högskolepoäng

Avhopp inom föreningsidrotten -

Varför tonårsflickor väljer att sluta föreningsidrotta

Reasons for defection of sport associations among teenage girls

Markus Hansson

Nikola Subotic

Lärarexamen 270hp Handledare: Ange handledare

Idrott & Fysiskbildning 2010-01-15


Examinator: Kutte Jönsson

Handledare: Karin Book


Abstrakt

Titel: Avhopp inom föreningsidrotten – Varför tonårsflickor väljer att sluta föreningsidrotta.

Förefattare: Markus Hansson, Nikola Subotic

Föreningsidrottandet i Sverige är en utpräglad folkrörelse bland barn och ungdomar. En majoritet av både flickor och pojkar i Sverige idrottar av något slag i en förening fram till tonåren, dock väljer en del ungdomar att sluta föreningsidrotta när de kommer upp i åldrarna mellan 13-20 år. Det största av hoppet sker i de tidiga tonåren, främst bland flickor.

Syftet med uppsatsen var att studera och analysera nio flickors berättelser om varför de valt att sluta med föreningsidrotten. Litteraturen visar att några faktorer som bidragit till att flickor valt att sluta med föreningsidrottandet var att de tappade intresset, hade brist på tid, fick andra intressen, att kamraterna slutade, träningstiderna inte passade eller flyttade till annan ort. Litteraturen belyser de risker som kan uppstå vid ett fysiskt inaktivt liv men även risker vid en onormalt hög grad av fysisk aktivitet.

Resultatet visar att det finns flera faktorer som inverkar i att flickorna bortprioriterar föreningsidrotten och flera anledningar till varför denna bortprioritering görs. Förändringarna och kraven från föreningarna i relation med skolans ökade krav och betygsjakt är stora bidragande faktorer, som i sin tur leder till tidsbrist och att flickorna slutligen tappar intresset för idrotten.

Abstract

Title: Reasons for defection of sport associations among teenage girls.

Authors: Markus Hansson, Nikola Subotic

Membership in sports associations is common among children and teenagers in Sweden. The majority of boys and girls in Sweden are members in one or another sport association until they reach the adolescence, but in the teen ages a large amount chooses to quit sports. The biggest refrain from sports activities in an association among of teenagers happens in the early stage of the teen age. The biggest group that abandon sports in the teen age are girls.

The purpose of this essay is to study and analyse the stories of nine girls of why they choose to abandon sports activities in a sports association. The literature shows that the major causes of leaving sports associations among teenage girls are that they looses their interests of the sport, lack of time, that they get other interests, that friends quit, unpleasant training timetable or moving to another location. The literature also shows the risks of an inactive lifestyle but also the risk of an abnormal consume of physical activity.

The results of the essay shows that there are a lot of factors involved in the girls choice to abandon sport associations and why they get other priorities then sports. The changes of the group dynamics and the pressure from the sports association combined with the pressure from the school and the hunt for better grades in school are combined influenced factors that lead to the girls lack of time and the los of interest for sport activities.

Innehållsförteckning

Abstrakt... 3


Abstract... 4


Innehållsförteckning... 6


1 Inledning... 8


1.1 Syfte och frågeställning... 8


1.2 Disposition... 9


1.3. Begreppsdefinitioner... 9


2 Forskningsöversikt och teoretisk förankring...11


2.1 Föreningsidrott...11


2.2 Avhopp inom föreningsidrott...12


2.3 Hälsoperspektiv...13


2.4 Ledarskap...15


2.4.1 Den situationsanpassade tränaren...15


2.4.2 Tränaregenskaper hos den optimala ledaren...16


2.5 Sociala fält...16


2.6 Habitus...17


3 Metod...18


3.1 Metodval och metoddiskussion...18


3.2 Urval och genomförande...19


3.3 Forskningsetiska övervägande...20


3.4 Bortfall...21


4 Resultatredovisning och analys...22


4.1 Orsaker till flickornas avhopp inom föreningsidrotten...22


4.2 Efter föreningsidrottandet...24


4.3 Tränare och ledare...26


4.3.1 Flickornas tankar kring tränare...26


4.4 Idrott som habitus...28


4.6 Sammanfattning...30


5. Diskussion och kritisk reflektion...33


5.1 Förslag på vidare forskning...35


6 Referenslista...36


6.1 Elektroniska referenser...37


Bilaga...38


1 Inledning

Föreningsidrottandet bland barn och ungdomar är en utpräglad folkrörelse i Sverige och idrotten nyttjas som en faktor till att stärka barn och ungdomars självkänsla, sociala kompetens och fysiska välmående. Professorn Mats Trondman skriver i sin undersökning ”Unga i föreningsidrotten” att 85 % av alla flickor i Sverige någon gång varit aktiva i en idrottsförening. Någonting händer i tonåren och andelen barn och ungdomar som föreningsidrottar minskar successivt ju äldre de blir. Trondmans undersökning visar att andelen flickor som väljer att sluta med föreningsidrottandet under tonåren är väldigt hög, speciellt i de tidiga tonåren (Trondman, 2005:33, 2005:125).

I en undersökning gjord av Riksidrottsförbundet som kommit fram till att de främsta anledningarna till att flickor slutar var att de tappade intresset, fick brist på tid, fick andra intressen och att träningstiderna inte passade (RF1,2005:14). Av egna erfarenheter har vi märkt att flickor på gymnasiet i allt större del inte verkar tillhöra någon idrottsförening. Vi undrade vilka de bakomliggande orsakerna var till varför de slutade föreningsidrotta.

En allmänt känd faktor som inträffar i tonåren är att barnidrottens lekfulla syn på idrotten allt mer övergår i ett elitsatsande synsätt (RF1,2005:16). Detta resulterar i att idrottsföreningarna ställer större krav på sina utövare. Skillnaderna mellan att motionsidrotta jämfört med att elitidrotta är stora, men hur ser det ut genom en 16årig flickas ögon?

Vilken roll spelar föreningarna i övergången från motionsidrott till elitidrott i relation till varför vissa flickor väljer att hoppa av. Övergången mellan flick- och damlaget är stort steg. Förändringar med byten av tränare och lagkamrater skulle kunna vara faktorer till varför flickorna väljer att bortprioritera föreningsidrotten. Vi tror att svaren finns i flickornas berättelser i varför just de slutat föreningsidrotta.

1.1 Syfte och frågeställning

Uppsatsens syfte är att med utgångspunkt i nio flickors egna berättelser belysa och analysera vad det beror på att flickor i tonåren slutar med föreningsidrott.


Frågeställningarna lyder:

• Vad är de bakomliggande faktorerna till att en del flickor slutar föreningsidrotta?

• Vilken betydelse har idrotten haft för flickorna?

1.2 Disposition

Nedan följer kapitel 2. Forskningsöversikt och teoretisk förankring där tidigare forskning och litteratur bearbetas. Litteraturen består av teorier kring avhopp inom föreningsidrott samt hälsorisker som kan uppstå vid idrottande, ledarskap, sociala fält och habitus.

Efter kommer kapitel 3. Metod som redogör hur tillvägagångssättet har varit samt forskningsetiska överväganden.

I kapitel 4. Analys redovisas resultaten av undersökningen med de intervjuades svar. Kapitlet bearbetar även respondenternas svar i relation till tidigare litteratur och ger svar på frågeställningarna.

Nästkommande kapitel, 5. Diskussion reflekterar kring resultaten i analys delen i relation till hur ett proaktivt synsätt skulle kunna bidra till att kartlägga problematiken som uppsatsen grundar sig på. I detta kapitel ges även förslag på vidare forskning.

1.3. Begreppsdefinitioner

I uppsatsen används olika begrepp som här nedan förklaras utifrån definitioner som Riksidrottsförbundet använder (RF 1, 2005: 11-17).

Breddidrott - I breddidrotten är hälsa, trivsel och välbefinnande normgivande, även

om prestation och tävlingsresultat ofta tjänar som sporre.

Elitidrott - I den elitinriktade idrotten är prestationsförbättring och goda

Barnidrott – flickor och pojkar som bedriver en idrott som är upp till 13år gamla. Ungdomsidrott – flickor och pojkar som bedriver en idrott som är i åldrarna 13-20år. Vuxenidrott – kvinnor och män som bedriver en idrott som är från 20år gamla och

uppåt.

Ytterligare några begrepp som uppsatsen berör definieras nedan för att underlätta för läsaren. Definitionerna är gjorda av uppsatsens författare.

Föreningsidrottande – utöva en sport i en förening under kontrollerade regler och

förhållanden med medlemskap, styrd av en ledare, tränare eller en organisation.

Föreningsidrott – regelbuden utövning av fysisk aktivitet som syftar till tävling

under kontrollerade former och regler.

Motionsidrott – oregelbunden utövning av fysisk aktivet som i första hand syftar till

hälsa och motion. Kan utövas styrd eller icke styrd av en ledare, men som inte syftar till tävling.

2 Forskningsöversikt och teoretisk förankring

2.1 Föreningsidrott

I Sverige är föreningsidrotten en utpräglad folkrörelse och ungdomskultur. För ungdomarna kan idrotten ha en väldigt stor betydelse och prägla deras fritid och vardag. Idrotten har delvis fått en relativt hög status i vårt samhälle genom massmedial uppmärksamhet. Ur idrottspolitiska intressen kan idrotten även ses som en socialisationsmiljö för både flickor och pojkar (Ungdomsstyrelsen, 2005:9).

Riksidrottsförbundet delar upp föreningsidrotten i tre primära kategorier, idrott för barn, idrott för ungdomar och idrott för vuxna. Idrott för barn syftar till ett idéprogram för hur idrott ska bedrivas för barn upp till 13 års ålder, idrott för ungdomar sträcker sig för ungdomar i 13-20 års ålder. Idrott för ungdomar och idrott för vuxna är uppdelad i två kategorier, breddidrott och elitinriktad idrott för ungdomar. Ett idéprogram framtaget av Riksidrottsförbundet som fick namnet ”Idrotten vill” har legat som grund för utveckling och utbildning inom idrottsrörelser i Sverige. ”Idrotten vill” är framtaget för att skapa riktlinjer och förutsättningar för barn och ungdomar i idrottsföreningar. Idéprogrammet syftar dels till att varje deltagare ska inom rimliga ramar få möjlighet att utvecklas i eget tempo och dels att barn ska få ett livslångt intresse för idrott. Flera förbund har utgått från detta idéprogram för att därefter anpassa programmet mer mot den egna aktiviteten inom förbundet. Programmet ligger ofta i grund för att olika föreningars idrottspolicy. Idéprogrammet ”Idrotten vill” togs fram 1995 men 2005 reviderades och uppdaterades den igen (RF1, 2005:11-15).

Breddidrotten för ungdomar syftar bland annat till att övergången mellan barn- och ungdomsidrotten ska ske successivt och hänsyn ska tas till individernas olika behov, förutsättningar och utvecklingstakt. Idrottsrörelsen ska ta tillvara på ungdomars egna erfarenheter och synpunkter i utformning och ledning av tränings- och tävlingsverksamhet. Breddidrotten ska även svara mot flickors och pojkars behov av att utöva en idrott av breddidrottskaraktär (RF1, 2005:14).

Elitidrott för ungdomar syftar bland annat till att alla flickor och pojkar som har talang och ambitioner att göra en seriös elitsatsning ska ges möjlighet att göra detta

under socialt trygga former. Verksamheten ska vara utformad på ett sätt som stimulerar flickor och pojkar till kvalitativ och långsiktigt idrottande och utveckling samtidigt som den ska motverka utslagning (RF1, 2005:16).

2.2 Avhopp inom föreningsidrott

En undersökning från Riksidrottsförbundet 2005 visar att ungefär hälften av alla ungdomar mellan 13 och 20 år är aktiva i en idrottsförening samt att fler pojkar är aktiva i idrottsföreningar än flickor. Det är ungefär 20 % fler pojkar än flickor som tävlar inom en föreningsidrott i åldersgruppen 13-20 år. Undersökningen visar att det är fler ungdomar i de yngre tonåren som föreningsidrottar än i de äldre tonåren (RF2, 2005:8).

Det framgår även att socioekonomiska förhållanden kan ha en betydelse för om ungdomar föreningsidrottar eller inte. I undersökningen visar att ungdomar som bor i villa är mer aktiva inom en idrottsförening än de ungdomar som bor i hyresbostäder. Paralleller kopplas därmed även till att geografiska förhållanden kan ha en inverkan på om ungdomar idrottar eller inte då fler på landsbygden bor i villor och idrottar i större utsträckning än de som bor i storstäderna i hyresbostäder (RF2, 2005:8).

Majoriteten av flickorna i undersökningen som hade idrottat men valt att sluta idrottade främst inom sporterna fotboll, gymnastik, ridning och simning. I undersökningen svarade ett större antal av flickorna att de främsta anledningarna till att de valt att sluta med idrottandet var: tappade intresset 53 %, brist på tid 27 %, fick andra intressen 26 %. Andra faktorer som flickorna i undersökningen nämnde som en bidragande faktor till att de slutade men som inte var i lika stor utsträckning var bland annat att: deras kamrater slutade 9 %, träningstiderna passade inte 9 %, flyttat till annan ort 9 % (RF2, 2005:13).

I en liknande studie av Trondman (2005:121) framgår ett samband mellan vilka de främsta faktorerna till att ungdomarna enligt dem själva väljer att sluta med föreningsidrotten. De främsta faktorerna som ungdomarna beskriver är att de fick andra intressen 23 %, tappade intresset 21 %, brist på tid 19 %. Trondmans undersökning skiljer sig från Riksidrottsförbundets undersökning då Trondman väljer att kategorisera ungdomarna som en grupp och inte efter flickor och pojkar. Majoriteten av ungdomarna som väljer att sluta med föreningsidrotten på grund av att

andra intressen tar över har fortfarande ett intresse kvar för idrott då detta inte försvinner i samband med ett avhopp ur en idrottsförening menar Trondman (2005:124-125). Slutsatsen blir därav att ungdomar som väljer att sluta med föreningsidrott för att de fått andra intressen inte nödvändigtvis tappar intresset för idrott eller upplever att de har brist på tid.

2.3 Hälsoperspektiv

Föreningsidrotten kan ha en positiv såväl som en negativ inverkan på en individs hälsa. Utbrändhet, minskad egenkontroll, skador samt fysisk och psykisk utmattning är hälsorelaterade orsaker som kan bidra till att en del ungdomar väljer att sluta med föreningsidrottandet. Flickor som idrottar i tonåren anser i högre grad att de har en bra fysisk och psykisk hälsa än de flickor som inte idrottar i tonåren (Hassmén, 2003:293-299; Trondman, 2005:168).

Hälsa är svårt att entydigt definiera som ett begrepp då hälsa kan tolkas både utifrån ett kroppsligt och mentalt tillstånd. Fysisk aktivitet kan främja de två hälsotillstånden samt vara en bidragande faktor till ett välmående sett till ett livslångt levnadsperspektiv menar Peter Hassmén, professor i idrottspsykologi (2003:263-264). Det finns flera faktorer som visar på att fysisk aktivitet är bra för hälsan inte minst då fysisk aktivitet kan bidra till att motverka övervikt, höga kolesterolvärden, åldersdiabetes, benskörhet, cirkulationsrubbningar, ångest, depression och stress (Hassmén, 2003:257).

Ett regelbundet intag av fysisk aktivitet kan vara positivt då flera fysiologiska faktorer i kroppen påverkas på ett positivt sätt. De fysiologiska faktorerna i kroppen som påverkas av regelbunden fysisk aktivitet kan bland annat vara: att det kardiovaskulärasystemet blir starkare och uthålligare (hjärta och lungor), ökad styrka i leder och skelettmuskulatur och bättre balanssinne (Hassmén, 2003:265). Ur ett samhällsperspektiv kan även en frekvent mängd av fysisk aktivitet bidra till minskad arbetsfrånvaro, minskad mängd av arbetsrelaterade fel, huvudvärk och bättre stressrespons (a.a. 2003:269).

Flickor som fortsätter att idrotta under tonåren upplever i större utsträckning att deras hälsa är mycket bra än flickor som valt att sluta med föreningsidrotten. Andelen flickor som valt att fortsätta föreningsidrotta i tonåren och som svarade att de

upplevde att de hade en mycket bra hälsa var 44 %, medan flickor som valt att sluta med föreningsidrotten under tonåren var 20 %. De flickor som väljer att fortsätta med föreningsidrotten under tonåren och upplever att deras hälsa är ganska dålig eller mycket dålig var 5 %, medan motsvarande siffran för flickor som valt att sluta med föreningsidrotten i tonåren var 16 % (Trondman, 2005:168).

Hälsoaspekten inom föreningsidrotten är väldigt bred. Det finns både positiva och negativa aspekter med att föreningsidrotta. De negativa aspekterna kan delas in i fysiska och psykosomatiska. Psykosomatiska hälsoproblem kan till exempel vara magont, huvudvärk eller sömnsvårigheter (Trondman, 2005:164-166). De vanligaste problemen som uppstår vid fel träning är överträning och utbrändhet, andra träningsrelaterade problem som kan förekomma är förövrigt idrottsrelaterade skador, träningsberoende, ätstörningar, droger och dopning.

Överträning och utbrändhet är relativt vanliga symptom hos elitsatsande ungdomar, men förekommer även hos individer som utövar breddidrott inom en föreningsverksamhet. Överträningen uppstår oftast av två olika skäl då den tävlande pressar sig själv så mycket att den överstiger sin fysiska, psykiska eller stresskapacitet. Det andra skälet till överträning kan vara en tränare eller en ledare som pressar utövaren så hårt att prestationerna i slutändan blir sämre. Överträning och utbrändhet är ofta två symptom som kan uppstå samtidigt. Utbrändhet uppstår ofta när det ställs för höga krav, egenkontrollen minskar, träningsbelastningen är för hög eller när individen upplever en förstark idrottsrelaterad identitet, det vill säga att individen enbart identifierar sig med idrotten (Hassmén, 2003:289-293).

Individer som idrottar löper även en risk att drabbas av skador. Skaderisken finns inom föreningsidrotten såväl som vid spontanidrotten. Skaderisken inom spontanidrotten och motionsrelaterade aktiviteter kan oftast bero på fel utrustning eller fel genomförande av övning. Det kan exempelvis vara att individen inte är tillräckligt uppvärmd eller saknar kunskap. Dessa skador finns även inom föreningsidrotten där överträningssyndrom, obalans mellan träning och återhämtning eller utmattningsrealaterade skador är vanligt förekommande (Hassmén, 2003:293-296).

Idrottande är bra inom flera aspekter inte minst för de positiva effekterna både fysiskt och psykiskt. Det finns däremot en risk med att utveckla ett för starkt beroende av

regelbunden träning vilket kan leda till ett träningsberoende. Symptomen för träningsberoende brukar oftast märkas då individen får abstinens, depressioner eller nedstämdhet vid ofrivillig träningsfrånvaro. Individer med träningsberoende fokuserar ofta sina liv kring att tänka och planera träningar och träna aktivt.

En del individer ser även idrottandet och träningen som ett hjälpmedel för att gå ner i vikt. Överträningen kan dock även leda till att individer drabbas av ätstörningar. Individer som lider av ätstörningar kan se träningen som ett sätt att förbränna och bryta ner kroppen utan att inta en högre mängd näringsintag (Hassmén, 2003:297-299).

2.4 Ledarskap

Tränare och ledare har en stor betydelse i barn och ungdomars förhållningssätt till idrott. En ledarens förhållningssätt kan vara en avgörande faktor till att ungdomar väljer att fortsätta föreningsidrotta eller sluta med föreningsidrotten. Barn och ungdomar reagerar olika på ledarskapsstilar, därför är det viktigt att belysa att tränaren och ledaren har en viktig roll i sitt förhållningssätt (Trondman, 2005:111-115; Ekberg & Erberth, 2000:62-66).

Professorn Robert S Weinberg och idrottspsykologen Daniel Gould menar att de aktiva har önskemål kring ledarens beteende och egenskaper. Personliga faktorer som behov av att lyckas, tillhörighet och kompetens inför den givna uppgiften är viktiga. Tränaren bör kunna påverka de aktiva genom socialt stöd, vägledning och feedback. Vidare bör tränaren även uppträda som ett föredöme för de aktiva. När tränare har lyckats utveckla ett ledarskap som stämmer överens med de aktiva önskemål skapas ett effektivt ledarskap som utgör förutsättningar för prestationer på toppnivå (2003). Studier av Redelius visar att majoriteten av alla kvinnliga ledare och tränare finns i barnidrotten, det vill säga att det största antalet kvinnliga tränare leder barn fram till 13 års ålder. Det finns fler kvinnliga ledare än manliga i barnidrotten. Andelen kvinnliga ledare avtar dock under ungdomsidrotten och ju äldre ungdomarna blir desto färre blir det kvinnliga tränarantalet (Redelius, 2002:90-91).

situationsanpassade tränaren kan uppfattas hur som helst, eftersom idrottsrörelsens stora mängd av miljöer, situationer och grupper är så skiftande. Det viktiga är att tränarens koncentration riktar sig mot de aktivas utveckling, behov och önskemål. Genom en gemensam planering och kommunikationen med de aktiva kan tränaren välja beteende och tillvägagångssätt, som är lämpligast för den unika gruppen och situationen ifråga. För att praktisera ett situationsanpassat ledarskap bör ledaren vara flexibel och kunna använda sig av olika sorters ledarskap vid olika tillfällen. Demokratiska värderingar och förhållningssätt är ett krav om målet med ledarskapet är att nå ett stadium där de aktiva får ett utökat ansvar (Ekberg & Erberth, 2000:62-66).

2.4.2 Tränaregenskaper hos den optimala ledaren

Docent Sten Eriksson redogör i sin rapport ”Vägen till elittränarskap” om hur den optimala tränaren bör vara. Genom en intervjustudie med Sveriges elittränarkår fick Eriksson svar på hur deras tränarfilosofi och vilka personliga egenskaper en ledare/tränare bör ha (2006:59).

Personliga egenskaper som en optimal tränare bör ha är ett brinnande engagemang, idrottserfarenhet, en positiv människosyn och en god social kompetens. Det är även viktigt att ledaren har en god självinsikt, självförtroende och vinnarvilja. Utöver det bör tränaren även vara lyhörd och målmedvetenhet (Eriksson, 2006:60).

De filosofier som en optimal tränare bör ha är individen i centrum, trygghets- och trivselskapande. Tränaren ska även arbeta målinriktat med tydlighet och kunna ge ett delegerat egenansvar. Filosofin ska även överensstämmande med den egna personligheten menar Eriksson (2006:60).

2.5 Sociala fält

Ett socialt fält är en grupp av personer med samma intressen. Ett socialt fält beskriver en avgränsning av en grupps gemensamma intressen. Avgränsningarna kan vara genom symboler eller materiella tillgångar. Symbolerna inom gruppen kan till exempel vara vinster, för att sätta detta i relation till olika yrken kan detta liknas

genom att militärer har olika rang beroende på utbildning och erfarenheter. Sociala fält kan överlappa varandra, vilket innebär att en individ kan vara delaktig i flera fält inom olika genrer (Broady, 1991:187-201).

Olika fält motsvarar hos Bourdieu det sociala rummet och kan begripas som ett fenomen med både en fysisk och en mental dimension. Idrotten är ett fält av många andra. Inom alla fält finns det egna lagar och normer. Människan måste känna till vilka egenskaper som är viktiga att ha inom respektive fält för att fullt ut kunna inkluderas och tillgodogöra sig av fältets innehåll. Inom varje fält utspelar sig en kamp om dominans. Bland annat kan språket och ”rätt” beteende vara verktyg till att upprätthålla ordningen i fältet. De som inte följer fältets riktlinjer exkluderar sig själv eller blir uteslutna av andra (Bourdieu, 1994).

2.6 Habitus

Habitus är erfarna och upplevda händelser i en individs liv som format individen till att agera omedvetet i situationer. Habitus är socialisationsgrundade färdigheter, kunskaper och värderingar som möjliggör att en individ kan orientera sig i olika miljöer (Engström, 2004:43) Habitus kan förklaras genom de kapitaltillgångar en individ har samlat på sig under sin levnadstid. Kapitaltillgångarna kan vara av ekonomisk, kulturell eller social karaktär. Dessa erfarenheter kan kännas igen hos en individ då denne vistas i olika grupper. Erfarenheterna individen bär med sig gör att individen agerar på ett visst sätt i en specifik situation. Det innebär att den livsstil och smak vi har i vuxen ålder är byggd på det vi upplevt under våra barn och ungdomsår (Bourdieu, 1986:169-174).



Trondman (2005:61) använder sig av Bourdieus habitusbegrepp för att förklara varför vissa ungdomar väljer att hoppa av föreningsidrotten och vilka som anser sig ha ett idrottshabitus. Ungdomar som har ett idrottshabitus anser sig tillägna föreningsidrotten en stor betydelse i sina liv. De ungdomar som anser sig ha ett idrottshabitus känner att de har så mycket erfarenheter med sig från den sport som de bedrev så de associerar sig själv med sporten i vissa situationer. Detta innebär även att de i vissa sammanhang agerar utifrån de erfarenheter och värderingar de har införskaffat sig genom idrotten (Trondman 2005:61).

3 Metod

3.1 Metodval och metoddiskussion

Uppsatsens empiriska studie grundar sig på intervjustudier av nio flickor i 16 års ålder. Som metod används intervjuer för att få reda på de bakomliggande faktorerna till att en del flickor slutar föreningsidrotta. Det är en kvalitativ metod som används då uppsatsen studerar flickornas uppfattningar och åsikter (Trost, 2005).

Tillvägagångssättet under intervjuerna kommer att vara ickestandardiserad/ ostrukturerad vilket innebär att intervjuerna utgår från ett antagande i form av en hypotes. Intervjufasen är således grundad i att intervjuaren måste utveckla, anpassa och följa upp svaren samt utforska vad som är ändamålsenligt för undersökningen. Intervjuprocessen grundar sig i att respondenten bygger upp ett sammanhang samt ett begripligt resonemang i form av en sammanhängande historia (Kvale, 1997:19, Svensson 2005:56,59).

Intervjuerna grundas på ett tema som ska vara genomgående för alla intervjuerna. Meningen med intervjuer i forskningssammanhang är att de inte ska standardiseras för mycket (Ejvegård, 2009:54). Syfte är att få flickorna att berätta sin historia utan för mycket inblandning av intervjuaren. Professorn och psykologen Steinar Kvale liknar detta sätt att intervjua på vid att vara en ”medresenär” som åker tillsammans med den intervjuade till platser och områden, ställer frågor som får den intervjuade att berätta historier om sitt liv. Intervjuaren kan välja att medvetet söka upp speciella destinationer, platser och områden den vill ha mer kunskap om eller låta intervjupersonen själv bestämma vägen och vidare historien (1997:13-15).

Intervjuerna kommer att framföras i form av att öppna frågor ställs vilket ger den intervjuade utrymme för att kunna fördjupa sina svar (Repstad, 1999). De öppna frågorna kräver förklaringar eller utvecklande av frågor. I motsats till slutna frågor som kräver att intervjuaren bekräftar (ja) eller förnekar (nej). Öppna frågor börjar ofta med frågeorden Vad? Hur? Varför? För att fokusera och få fram specifika fakta kommer Vem? Var? När? att användas (Häger, 2007:57). Då målet med intervjuerna är att analysera respondentens informationsnivå, det vill säga hur mycket denne har att meddela om ett visst område, attityder, är de öppna frågorna att föredra (Ekholm, 1984:72).

Under intervjuprocessen används en diktafon och löpande anteckningar görs. Syftet med diktafonen är att säkerställa att allt respondenten svarar kommer med. Anteckningarna kommer främst användas för att samla in data kring respondentens sinnesintryck och gester.

När intervjuerna är genomförda görs en transkribering av intervjuerna, vilket innebär en avskrivning av intervjuförloppet. Transkriberingen innefattar vad intervjuaren har frågat samt vad respondenten har svarat. Den innefattar även känslor och sinnesintryck som respondenten angivit under intervjun. Efter transkriberingen bearbetas insamlad data utifrån två bearbetningsmodeller, koncentrering- och kategorisering av meningar (Kvale, 1997:174).

Koncentrering av mening syftar till att förkorta meningar för att precisera svaren så att svaren blir mer preciserade. Kategorisering av mening syftar till kodning av svar för att lättare hitta mönster mellan intressenternas svar. Kodningen kan utifrån undersökningen tillexempel kategoriseras av respondenternas syn på tidsaspekt, prestationskraven, grupptryck eller kringliggande intressen. När kategorisering och kodning av mening är tillämpad kan vissa likheter eller skillnader analyseras för att se om det finns något samband mellan dels flickornas svar och dels med tidigare forskning (Kvale, 1997:174).

3.2 Urval och genomförande

Undersökningsgruppen består av nio flickor i 16 års ålder som går på gymnasiet. Gymnasieskolan är slumpvis utvald och flickorna som deltog i undersökningen blev tillfrågade om de ville delta i vår undersökning. Alla har varit aktiva inom en idrottsförening och slutat. Flickorna bor i ett storstadsområde med ett stort utbud av olika föreningsidrotter. Flickorna i vår undersökning är:

Flicka 1, Anna har varit målvakt i ett fotbollslag och började efter ett års uppehåll med fitnessboxning för att idag spela innebandy i en förening.

Flicka 2, Bea har spelat fotboll i ett fotbollslag. Flicka 3, Cissi har spelat basket

flicka 4, Denise har spelat basket.

Flicka 5, Emma har dansat i flera år och går idag spontant på gym. Flicka 6, Frida har varit aktiv inom gymnastik och handboll.

Flicka 7, Greta har tävlingssimmat och är efter två års uppehåll aktiv inom en kickboxningsförening.

Flicka 8, Hilda har spelat fotboll. Flicka 9, Ida har ridit.

Den information som gavs under intervjuerna är flickornas egna åsikter och tankar. Den kan alltså inte betraktas som generell för alla flickor i Sverige.

3.3 Forskningsetiska övervägande

Undersökningens forskningsetiska principer syftar till att kunna säkerställa ett individskydd för respondenterna. Undersökningen säkerställer och tillämpar individskyddskraven från vetenskapsrådet och garanterar individskydd för undersökningsdeltagarna. Det finns fyra grundläggande individskyddskrav som vetenskapsrådet stiftat inom forskningen det som de utgår ifrån är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Dessa punkter har anammats vid förberedelsefasen, insamlingsfasen och analysfasen av undersökningen. Informationskravet syftar till att säkerställa att uppgiftslämnaren förstått vilka villkor som gäller under deltagandet, samt att undersökningen är frivillig och kan avbrytas när som helst. Samtyckeskravet syftar till att undersökningsdeltagaren godkänner villkoren för deltagandet. Respondenterna i undersökningen är över femton år och går på gymnasium, vilket innebär att målsmans samtycke inte behövs, dock krävs godkännande av rektor då intervjuerna ska genomföras under skoltid och på skolansområde. Konfidentialitetskravet syftar till att intervjuarna måste säkerställa att ingen identifierbar information om undersökningsdeltagarna läcker ut. Alla anteckningar avrapporteras från sådan information samt att ingen information om deltagarna kommer att lämnas ut till allmänheten. Nyttjandekravet syftar till att all

insamlad information är forskningsändamåls enligt, vilket innebär att informationen inte får användas för kommersiellt bruk (Vetenskapsrådet, 2009-11-01).

I enighet med Vetenskapsrådets principer informerades flickorna om uppsatsens och intervjuns syfte. De upplystes om att uppsatsen kommer att publiceras på Malmö högskola samt publiceras i databasen MUEP. För att flickorna inte ska kunna identifieras är deras namn fingerade.

3.4 Bortfall

Vid intervjun med Emma framkom det att hon inte valde att sluta idrotta utan det var en knäskada som fick henne att sluta. Detta faktum medförde att våra frågeställningar bara blev delvis besvarade.

4 Resultatredovisning och analys

Resultat och analys delen bearbetar flickornas svar utifrån intervjufrågorna som ställdes under intervjuerna. Rubrikerna i detta stycke grundar sig på frågorna som ställdes under intervjuprocessen, se bilaga sida 39, 40.

4.1 Orsaker till flickornas avhopp inom föreningsidrotten.

Tidigare studier visar att de flesta flickor som idrottar inom en förening, men som valt att hoppa av, gjorde detta på grund av att de fick andra intressen, tappade intresset för att idrotta eller hade brist på tid (RF2, 2005:13). Men vad var det som gjorde idrotten mindre intressant och varför tappade flickorna intresset för idrott?

I intervjun med Anna berättade hon att deras damlag i fotboll saknade spelare vilket resulterade i att klubben flyttade upp yngre spelare för att fylla ut damlaget. Anna var då yngst i damlaget med sina 14 år medan majoriteten av de andra spelarna var 25-35 år gamla. Det fanns ingen sammanhållning i gruppen och hon saknade gemensamma intressen med de andra i laget vilket hon främst trodde berodde på åldersskillnaden. Bea förklarade att det lag hon spelade fotboll i lades ner vilket resulterade i att hon blev tvungen att antingen byta klubb eller sluta med fotbollen. Bea berättar att hon bytte klubb till en annan klubb men att hon inte trivdes då det inte var lika tryggt i den nya klubben. Det var inte samma fotbollsplan, träningstiderna ändrades och det var inte samma folk eller upplägg på träningarna. Hon menade att det blev en förändring vilket hon upplevde sämre än i den förra klubben. Det var svårt att bli socialt accepterad i det nya laget och Bea upplevde att de äldre i laget var arroganta, utstötande och svåra att kommunicera med.

Cissi menade att hon aldrig idrottat för tävlingsmomentet skull utan mest för att ha kul, vara vältränad och umgås med vänner. När tävlingsmomenten började växa fram i större utsträckning betonade Cissi att det inte var kul längre då hon inte ville satsa lika seriöst på basketen som de andra i laget. Cissi berättar att pressen från tränare och förening var en faktor till att hon slutade med föreningsidrottandet. Cissi menade att tränarna ansåg att basketen var viktigare än skolan, något som krockade med hennes egen uppfattning.

Denise spelade basket en bit upp i tonåren och berättade att den främsta orsaken till att hon valde att sluta med föreningsidrottandet var att det lag hon spelade med slogs ihop med en äldre årskull. Även Denise berättar att detta resulterade i att sammanhållningen i laget blev sämre. Denise ville satsa mer på gymnasiet och sina betyg vilket tog mer av hennes fritid.

Den främsta faktorn till att Emma slutade dansa var att hon skadade sitt knä. Detta gjorde att hon inte kunde belasta sitt knä i den utsträckningen som krävdes för att fortsätta med dansen och tvingades därmed att sluta mot sin vilja.

Frida berättade att hon gick på gymnastik och spelade handboll. Frida slutade med gymnastiken för att hon inte vågade tävla och handbollen slutade Frida med för att hon inte platsade i laget. Hon kände själv att hon inte var lika duktig som de andra och fysiskt inte hängde med.

Greta gick på simning och den främsta orsaken till att Greta slutade simma var en kombination av klorallergi, att hon simmade med körtelfeber och blev sjuk samt att kraven ökade på träningarna och tävlingarna. Greta menade även på att föreningen endast ville se resultat, de brydde sig inte om hennes hälsa. Greta berättade att skolan är väldigt viktig och att simningen tog väldigt mycket studietid.

Hilda betonade att den främsta orsaken till att hon slutade att spela fotboll var på grund av ett tränarbyte. Den nya tränaren tog in nya flickor i laget och det ledde till att det blev dålig stämning i laget och flera av hennes vänner valde att sluta. Hon påpekar att de nya flickorna var handplockade vilket i sin tur innebar att de var äldre och bättre. Hilda och hennes vänner fick därför bara spela match var fjärde vecka. En annan bidragande faktor till att Hilda slutade var att hon började umgås med en grupp som inte uppskattade att hon spelade fotboll.

Idas främsta orsak till att hon valde att sluta med ridningen var att hon tappade lusten för att rida samt att hon ville satsa mer på skolan. Ida menar att om hon skulle satsa på ridningen skulle det ta väldigt mycket tid. Hon berättade att hon hade en egen häst och att det tog väldigt mycket tid runt omkring att sköta hästen och att rida. Ida menade att det fanns andra saker runt om ridningen som blev mer intressant och påpekar att det händer mycket runt om kring runt en 16 årig flicka.

Flickorna i undersökningen hade främst varit aktiva i fotbollsföreningar, simföreningar, ridföreningar och basketföreningar. Fyra av flickorna menar att de främst slutade på grund av att det ursprungliga laget fick en annan form. Anna blev uppflyttad till damlaget, Beas lag lades ner, Denise lag slogs ihop med äldre spelare och Hildas lag tog in fler nya spelare. Gruppdynamiken är en viktig faktor dels för att individerna ska känna samhörighet, men även för att gruppen ska kunna interagera och fungera ihop. För att en grupp ska kunna fungera krävs vissa riktlinjer för medlemmarna samt att medlemmarna måste hitta en balanserad samverkan med varandra. Gruppen måste ha en viss stabilitet det vill säga, för att gruppsammanhållningen ska kunna utvecklas krävs det att gruppen existerar under en viss tid samt att medlemsantalet är relativt stabilt. Detta bidrar till en struktur i gruppen där alla individer påverkas och drivs till att hitta sin egen roll och position i gruppen. Gruppdynamiken är beroende av interaktionen bland medlemmarna, om interaktionen uteblir kan detta påverka gruppmedlemmarnas sociala samspel (Hassmén, 2003:221-223).

Cissi, Denise, Greta och Ida menade att föreningsidrottandet tog för mycket tid från skolan och andra fritidsaktiviteter. De upplevde att de var tvungna att prioritera skolan före föreningsidrottens krav. Föreningarnas ambitioner krockade med flickornas prioriteringar i livet. Coakley (2003:509-513) menar att då idrotten får så mycket utrymme att skolgången blir drabbad kan det vara ett stort problem. När idrotterna krockar med utbildningen samt att föreningarnas och tränarnas krav på utövaren blir så stora att majoriteten av individens liv kretsar kring idrottsutövandet kan individens skolgång försämras.

4.2 Efter föreningsidrottandet

Flickorna i studien kan delas in i tre kategorier: de som helt slutat att vara fysiskt aktiva, de som motionsidrottar och de som hittat en annan idrottsförening att vara aktiv i. De flickor i studien som inte längre är fysiskt aktiva på sin fritid är Bea, Cissi och Hilda. Trots att Cissi idag inte är fysiskt aktiv så kan hon sakna basketen ibland. Trondman (2005:124-125) menar att ungdomar som väljer att sluta med föreningsidrott på grund av att andra intressen tar över fortfarande kan ha ett intresse kvar för idrott, detta försvinner inte i samband med att de slutat i en idrottsförening.

Vidare menar Trondman (2005:120) att en kategorisering kan göras av de personer som valt att sluta med föreningsidrotten. Denna kategorisering syftar till att dela in individerna utifrån: de som slutat för att de ansetts vara för dåliga av föreningen, de som tappat intresset för att tävla men tycker om att spontanidrotta eller de som upptäcker att de aldrig varit idrottsintresserade.

De flickor i studien som valt att fortsätta vara fysiskt aktiva och motionsidrotta på egen hand är Denise, Emma, Frida och Ida. Denise berättade att hon tränar två dagar i veckan med antingen boxning, gymträning eller jogging vilket hon tycker är skönt då hon själv kan bestämma över sin träning och tidsanpassa som hon vill. Emma och Frida berättade att de gymtränar lite på egen hand då och då. Båda tjejerna menade på att det är skönt att kunna bestämma när de vill träna och att kunna träna i sitt eget tempo. Ida har valt att jogga och även hon kan anpassa sina tider. Tjejerna poängterade friheten och flexibiliteten i att motionsidrotta. Engström (2004:66-70) menar att då elitidrottssatsningen kryper ner allt mer i åldrarna samt att hälsomedvetenheten ökar kan det vara en bidragande faktor till att fler ungdomar motionsidrottar idag än vad de gjorde för 20 år sedan. De vanligaste svaren kvinnor ger som orsak till varför de motionsidrottar är: för att må bättre, för att hålla sig sunda och friska eller för att hålla kroppen i trim (Engström, 2004:66-70).

De flickor i studien som valt att sluta inom en föreningsidrott och därefter börja inom en annan idrott är Anna och Greta. Anna berättade att när intresset för fotbollen försvann slutade hon med all idrott under en period. Efter ett tag kände Anna att hon ville fortsätta med föreningsidrotten, men inte med fotbollen. Det blev istället innebandy som Anna fastnade för. Efter att Greta slutat med simningen började hon på kickboxning. Greta menade att hon ville vara fysiskt aktiv men kunde inte fortsätta simma då hon blev klorallergiker. Hennes pappa hade tränat kickboxning i många och det var han som tjatade på Greta att följa med på en träning. Till slut följde Greta med vid ett träningspass och sedan dess har hon varit fast och hon har nu kickboxats i två år. När Greta slutade föreningsidrotta upplevde hon att prestationen blev sämre i skolan och hon kände sig även missnöjd med sin kropp. Greta tycker om kickboxningen och känner att kickboxning kan vara bra att kunna som självförsvar om någonting skulle hända. Trondman (2005) menar att var femte person som slutat

föreningsidrotta troligen kan tänka sig att börja föreningsidrotta igen.

4.3 Tränare och ledare

En viktig faktor inom föreningsidrottens verksamhet är tränarna och ledarna. Tränarna och ledarna är en viktig del i ungdomarnas idrottsliga liv. I en tidigare studie av Trondman (2005:85-91) beskrivs det att de sporter som har majoriteten manliga deltagare också har majoriteten manliga tränare, samma gäller de sporter där kvinnliga deltagare är flest, där finns det även flest kvinnliga tränare och ledare. En av flickorna i studien, Hilda, berättade att hon slutade på grund av ett tränarbyte. När den nya tränaren började tog han med sig spelare till hennes lag som var bättre. Tränaren satsade mer på de nya flickorna vilket gjorde att Hilda och flera andra flickor ställdes åt sidan. Den nya tränaren lyssnade inte på flickorna då de påpekade sitt missnöje av att bland annat endast spela var fjärde match.

4.3.1 Flickornas tankar kring tränare

Men vad anser flickorna i studien om kvinnliga/manliga tränare? Hur ska en bra tränare vara och kan de själva tänka sig att vara tränare?

Anna berättade att det finns både fördelar och nackdelar med en manlig respektive en kvinnlig tränare, men att hon haft bra erfarenheter av båda. Kvinnliga tränare är bra och Anna berättade att hon haft närmre relationer med de kvinnliga tränarna. Hon menade på att en kvinnlig tränare kanske förstår tjejer bättre. Annas erfarenheter av manliga tränare är också positiva. Anna tycker att en manlig tränare är roligare men kan även vara seriös. Anna berättade att hon tycker att yngre tränare är roligare då de ofta förstår och kommunicerar med yngre på ett lättare sätt. Anna menar att en bra tränare ska vara rolig men också sträng när det behövs. I framtiden skulle Anna kunna tänka sig att bli tränare men inte nu då skolan tar för mycket tid. Hassmén (2003:233) redogör de fem viktigaste egenskaperna som en ledare bör besitta intelligens, självförtroende, beslutsamhet, integritet och social förmåga. Utifrån dessa egenskaper

bör en ledare kunna tänka logiskt och ha en problemlösningsförmåga, jobba målmedvetet och ta ansvar för sina beslut och handlingar.

Cissi berättade att det var pressen från tränare och förening som var en faktor till att hon la av med föreningsidrottandet. Tränarens ambition var att göra alla till elitidrottare medan Cissis mål främst var att ha roligt och umgås med vännerna i laget. Cissi berättade att hon haft både manliga och kvinnliga tränare men att det inte var någon skillnad. Fördelen med manliga tränare är att de har lite högre press medan kvinnliga tränare har mer lekar. Cissi skulle kunna tänka sig att vara tränare men endast om hon fått pengar för det. Då de flesta ungdomar i Sverige någon gång i sitt liv varit delaktiga inom en idrottsförening är idrottsverksamheten en av de största institutionerna i samhället efter skolan. Detta innebär att tränare och ledare inom föreningsidrotten har ett stort inflytande på barn och ungdomar efter familj och skola. Tränare och ledare har därför krav och ansvar i att förmedla idrottens grundläggande värderingar, vilket i sin tur speglar samhället (RF1, 2005:22). Bland avhopparna inom föreningsidrotter menade 59 % på att ledaren i idrottsföreningen betydde mycket för dem, men bara inom idrotten och inte på fritiden (Trondman, 2005:110-115)

Denise menade att en bra tränare ska lyssna på laget, de ska vara inriktade på att vinna men också på att det ska vara roligt. Denise tyckte att manliga tränare var bättre än kvinnliga då de kunde mer och var roligare. Hon upplevde att de kvinnliga var för seriösa. Denise har testat på att vara tränare och skulle kunna tänka sig att vara baskettränare i framtiden, även ideellt. Men just nu upplever Denise att skolan tar för mycket tid. Fil.dr Karin Redelius (2002:90-91) menar att det är fler kvinnliga tränare som tränar flickor än vad det är män som tränar flickor. Fler kvinnor än män tränar även grupper som är blandade med både pojkar och flickor. Det finns nästan dubbelt så många kvinnor som män som är ledare under barnidrottstiden, det vill säga under den period då barnen är 3-12 år gamla. Under ungdomsidrottstiden då ungdomarna är 13-20 år är det påtagligt fler manliga tränare än kvinnliga.

Frida berättade att hon inte upplevde att det fanns någon skillnad mellan manliga och kvinnliga tränare. Hon beskriver att hon både tränats av manliga och kvinnliga tränare men att det oftast varit en förälder till någon i laget som varit tränare. Frida beskriver att en bra tränare ska försöka ge uppmärksamhet åt alla i laget. Frida påpekar att det kanske inte går att visa uppmärksamhet åt alla i laget vid varje träning men att tränare

i alla fall kan försöka det någon gång. Hassmén (2003:239) beskriver att oavsett om ledaren är en kvinna eller en man så är kommunikationsförmågan en förutsättning för att kunna leda en grupp. Kommunikationsförmågan är viktig då ledaren ska förmedla ut information till gruppen.

4.4 Idrott som habitus

Pierre Bourdieu menar att habitus är sammansatta upplevelser som en individ har upplevt och varit med om. Dessa upplevelser är grunden till hur en individ agerar i vissa specifika situationer. Habitus är unikt från person till person vilket innebär att ingen har exakt samma habitus, men två personer som rör sig i samma umgängeskretsar kan ha liknande habitus. Detta innebär att om två personer upplevt liknande händelser, kan detta resultera i att de kan agera ungefär likadant i en situation då de kan ha liknande habitus (Ritzer, 2003:188-195).

Två av flickorna, Frida och Hilda, kände inte att de hade blivit formade av idrotten eller kände att de hade fått någon erfarenhet eller utbyte av att ha deltagit i en idrottsförening. Frida menade att det generellt inte hade betytt särskilt mycket för henne att hon hade idrottat i en förening. Hilda berättade att idrottandet i en förening inte hade påverkat henne på något sätt hon menade på att hon redan var social, pratglad och öppen, och idrottade mest för att ha något att göra. Hilda säger att hon själv inte påverkats av föreningsidrotten, men att hon indirekt säger att den kan påverka andra till att bli mer sociala och öppna. Däremot så hade idrotten i yngre år betytt väldigt mycket för Hilda. I yngre åldrar associerade hon sig som en fotbollstjej. De övriga flickorna i studien menade på att idrotten på något sätt haft en betydelse för dem. Anna tycker att idrotten haft en inverkan på henne då hon känner sig vältränad. Hon ansåg att hon var lite rund innan hon började idrotta och påpekar att hon inte är det nu längre. Anna säger att hon fått erfarenheter av att ha träffat mycket folk, varit på cupper och att hon har fått många vänner genom att spela i samma idrottsförening. Bea berättade att hon har fått ett större umgänge som består av personer från idrottsföreningen. Denise berättade samma sak att hon fått många vänner genom föreningsidrotten och hon påpekade även att hon orkar mer och har fått bättre kondition. Greta menade att hon blir gladare, hon presterar bättre i skolan och orkar lyssna bättre på lektionerna när hon idrottar. Ida berättade att hon saknade tävlingarna från föreningsidrotten, det hon tycker har varit bra med föreningsidrotten och som har

format henne är att hon har fått bättre tålamod, tänker mer på kosten och att hon tror att föreningsidrotten har hjälpt henne att bli mer social. Trondman (2005:62) beskriver i sin studie att 17 % av flickorna i 15-16 års ålder anser sig ha ett idrottshabitus. Andelen unga flickor som anser sig ha ett idrottshabitus minskar med åldern.

Tabell 1.

Ålder 13-14år 15-16år 17-18år 19-20år

Idrottshabitus 19 % 17 % 13 % 8 %

4.5 Idrottsföreningarnas insatser

Idrottsrörelsen har ett stort ansvar och hänsynstagande i barn och ungdoms verksamheter. De ska både visa och lära ut demokrati, fostra och få ungdomarna till att känna delaktighet. Idrottsrörelsen ska även ta hänsyn till folkhälsoperspektivet (Trondman, 2005:5).

Anna berättade att de flesta föreningar behöver fler flickor för att fylla ut lagen inom föreningen. Om föreningarna hade fullständiga lag i jämna åldrar skulle det inte bli lika mycket spridning i åldrarna vilket skulle resultera i att det hade blivit roligare. Anna berättar att det naturligtvis är svårt för föreningarna att få fler flickor i alla åldrar, men om det hade kunnat genomföras hade nog fler flickor fortsatt, trodde Anna. Bea svarade ungefär samma som Anna att åldersskillnaden kunde haft en inverkan på att det inte blev kul och att hon slutade. Bea menade även att laget lades ner på grund av att tränarbrist. Hon betonade även att de tränare hon haft jobbade ideellt med att träna laget vilket innebar att de inte fick någon ersättning för att de ställde upp. Om de hade fått en ekonomisk ersättning tror Bea att fler hade kunnat tänka sig att vara tränare för ett flicklag. Cissi menade att idrottsföreningarna inte ska satsa för mycket på elitträning utan ska inrikta sig mer på lek även ju äldre de blir.

Cissi påpekade att den basketföreningen hon spelade i behandlade pojkar och flickor lika, flickorna hade ofta bättre träningstider och fick åka på lika många resor som pojkarna. Enligt Riksidrottsförbundets idéprogram ”Idrotten vill”, ska idrottsrörelser sträva mot att i större utsträckning tränings och tävlingsformer som svara för flickors och pojkars behov av breddidrott. I idéprogrammet står det även att varje deltagare ska inom rimliga ramar få möjlighet att utvecklas efter sin egen förmåga. Detta ska uppnås genom att alla medlemmar oavsett ålder, kön eller etnisk bakgrund ska vara delaktiga i verksamhetens beslut (RF1, 2005:6-14).

Denise, Frida, Greta och Hilda menade även att föreningarna hade kunnat göra en del saker bättre. Denise menade att föreningen hade kunnat göra ihopslagningen av hennes lag och det andra laget bättre, samt att de hade kunnat göra mer för att hålla kvar spelarna när de var på väg att sluta. Frida tyckte att föreningen hade kunnat ge henne mer träning samt låtit henne spela fler matcher. Hon berättade att laget satsade hårt vilket resulterade i att hon och flera andra flickor blev åsidosatta och valde därefter att sluta. Greta tycker att föreningen hon simmade i hade kunnat stötta henne bättre då hon inte mådde bra när hon slutade. Hon berättade att tränarna inte visade någon sympati då hon berättade att hon skulle sluta. Hilda menade att föreningen hon spelade fotboll i inte tog flickorna på allvar när de klagade på att deras tränare agerade olämpligt mot dem vid vissa tillfällen. Ida berättade i sin intervju att föreningen inte hade kunnat göra på något annat sätt. De agerade på ett bra sätt men att det var hennes beslut att sluta med ridningen. Idrottsrörelser ska sträva mot att kunna bedriva en verksamhet som är anpassad för alla ungdomars nivåer. Den ska även ta tillvara på ungdomars egna erfarenheter och synpunkter gällande verksamhetens utformning och ledning av träning och tävling (RF1, 2005:8-14)

4.6 Sammanfattning

Orsakerna till flickornas avhopp inom föreningsidrotten var olika. Flickorna som varit aktiva inom lagidrotterna fotboll och basket svarade att de främst slutade på grund av att deras ursprungliga lag tog en annan form. Detta resulterade i att gruppdynamiken förändrades vilket ledde till att flickorna i studien slutligen valde att sluta i idrottsföreningen. Flickorna nämner även att det var flera andra flickor i deras lag som kände likadant, vilket resulterade i att de också slutade föreningsidrotta.

Flickorna i studien beskriver att när strukturen och medlemsantalet i gruppen förändrades påverkades deras förhållningssätt till sporten, vilket i sin tur resulterade i att de slutade i föreningen. Två av flickorna har börjat idrotta igen men i en annan idrottsform, fyra av flickorna motionsidrottar på egen hand genom att antingen jogga, gymträna eller boxas. Tre av flickorna varken idrottar eller motionstränar någonting längre på sig fritid. Enligt Riksidrottsförbundets idéprogram ”Idrotten vill” strävar idrottsrörelser mot att ta hänsyn till ungdomars olika utvecklingstakt, samt att skapa ett livslångt intresse för idrotten (RF1, 2005:11-14). När samspelet i en grupp inte fungerar kan det lätt tendera till att individer känner sig utanför. Kommunikationen med de övriga i gruppen kan då vara stela och fragmentariska, vilket kan leda till att en del individer kan känna sig avvisade. När gruppen förändras i form av att det tillkommer en spelare eller försvinner en spelare från ett lag kan det uppstå en risk i att gruppen påverkas (Hassmén, 2003:224-225).

Flickorna i studien betonar även egenskaper hos ledare och tränare som är viktiga samt hur de tycker att en idrottsledare ska vara. Majoriteten av flickorna i studien menade på att det inte spelade någon roll om tränaren eller ledaren var kvinna eller man. Flickorna hade under sin tid inom en idrottsförening generellt upplevt att deras olika tränare hade haft bra egenskaper. De egenskaper som kännetecknar en bra tränare och ledare var bland annat att tränare skulle vara rolig, se till att de hade kul på träningarna och ha en öppen relation till spelarna. Tränarna skulle även vara stränga och hårda när det behövdes och försöka kommunicera och lära ut till alla.

Sju stycken av flickorna i studien menade att idrotten har format och givit dem erfarenheter som de kunnat ta med sig vidare i livet, medan två av flickorna inte anser att föreningsidrottandet har format dem på något sätt. Av de flickorna som anser att de blivit formade av deras tid i idrottsföreningar berättade flickorna att de fått många vänner genom idrotten, blivit socialare, fått en bättre hälsa och att de blir gladare och presterar bättre i skolan när de idrottar. De två flickorna som inte ansåg att idrotten påverkat dem menade på att de redan var sociala och att de främst idrottade för att de inte hade något annat att göra under den perioden i deras liv. Riksidrottsförbundets strävar mot att öka andelen deltagare i breddidrotten. Eftersom ungdomar har flera andra sysselsättningar, krav och aktiviteter utöver idrotten, måste idrottsrörelser ta

på de ungdomar som är beredda bedriva idrotten, även om ungdomarna inte är beredda på en eventuell elitsatsning (Trondman, 2005:224-227).

Tidigare forskning av Riksidrottsförbundet visade att de främsta faktorerna till att flickor slutade med föreningsidrotten var för att de tappade intresset, brist på tid eller fick andra intressen (RF2, 2005:13). Flickorna i studien menade även på att de tappade intresset, hade brist på tid eller fick andra intressen, men de kunde även ge en anledning till varför de till exempel tappade intresset. Anledningarna var bland annat att det ursprungliga laget tog en annan form vilket ledde till att gruppdynamiken förändrades, en flicka fick sluta för att hon blev skadad, en för att föreningen inte tog hänsyn till att hon blev sjuk och en flicka som menade på att det inte blev lika roligt då föreningen elitsatsade. De ovanstående anledningarna flickorna gav är alla olika faktorer som bidragit till att de tappade intresset för att fortsätta föreningsidrotta. En del av flickorna menar även på att de hade brist på tid. Detta förklarar flickorna med att de började få betyg i grundskolan när de började åttonde klass det vill säga när de var runt 14års åldern. Flera av flickorna i studien menade på att de ville satsa på att få bra betyg, vilket innebar att de var tvungna att prioritera läxläsandet på sin fritid. Några av flickorna menade på att denna betygssatsning först började för dem när de började på gymnasiet. Samtidigt förklarar en av flickorna att det är mycket som händer med en flicka i den åldern, medan en annan flicka menade att hennes umgänge inte accepterade att hon idrottade.

5.

Diskussion och kritisk reflektion

Idrottsrörelserna strävar ständigt mot att försöka möta ungdomar på alla nivåer och anpassa träningar och tävlingar mot att passa alla deltagare men då det inte finns tillräckligt med deltagare tvingas föreningar till att slå ihop åldersklasser, flytta upp spelare eller låna in spelare. I undersökningen har fyra av flickorna visat missnöje då de menade att deras grupp på något sätt förändrades vilket resulterade i att flickorna upplevde att miljön blev sämre. Majoriteten av flickorna i undersökningen menar dock att det inte var föreningens fel utan att situationen påtvingade förändringen.

Genom att intervjua ett urval flickor som slutat föreningsidrotta kan vi dra en slutsats i att det inte är så enkelt att konstatera att de tappade intresset för föreningsidrotten eller att flickorna fick brist på tid. Det finns flera faktorer som inverkar i att flickorna bortprioriterar föreningsidrotten och flera anledningar till varför denna bort prioritering görs. Av vår studie framgick det att förändringarna i föreningen och kraven från föreningen har en inverkan på flickorna. Skola och betygsaspekt är även faktorer som påverkar flickorna i denna ålder vilket leder till att de slutligen tappar intresset för idrotten och får brist på tid.

Riksidrottsförbundet vill öka breddidrotten och få fler ungdomar, framförallt fler flickor till att fortsätta föreningsidrotta längre upp i åldrarna. För att detta ska lyckas krävs det förändringar. Enligt Trondman måste föreningarna ta till vara på de barn och ungdomar som redan är medlemmar i föreningarna och möta dem på deras villkor, istället för att elitsatsa i tidigare ålder (2005:224-227). I Riksidrottsförbundets idéprogram ”Idrotten vill” står det att idrottsrörelserna ska sträva mot att barnen ska få ett livslångt intresse för idrotten (RF1, 2005:11). Men var är det som säger att föreningsidrotten är det bästa konceptet för att skapa ett livslångt intresse för idrott? Vi anser att föreningsidrotten kan vara bra då en organiserad form av idrott med alla sina fördelar kan gynna vissa men inte alla. En del individer skapar ett livslångt intresse för idrott bäst på egen hand, genom t.ex. motionsidrott. Organiserad verksamhet är inte alltid det mest gynnsamma konceptet för att hålla ett idrottsintresse aktivt. Uppenbarligen visar vår studie att denna typ av verksamhet inte bara har positiva egenskaper och därför inte heller möter alla individers krav. Flickorna i våra

intervjuer menade att idrottsföreningarna hade kunnat jobba mer för att hålla kvar spelare, lyssna på dem och vänta med elitsatsningen.

Studier av fil.dr Karin Redelius visar att majoriteten av kvinnliga ledare och tränare finns i barnidrotten men att andelen kvinnliga ledare avtar då ungdomarna blir äldre. I likhet med Redelius undersökning visar vår studie att de kvinnliga ledarna blir färre i takt med att flickorna blir äldre. Dock så finns det inget i flickornas berättelser som pekar på att de skulle föredra kvinnliga tränare framför manliga. Utan det är ledaregenskaperna som är avgörande för deras syn på hur en tränare bör vara. Tränarens roll i om flickorna kände sig sedda verkar vara en stor del till varför de väljer att sluta med föreningsidrotten. Majoriteten av flickorna nämnde att individen måste få plats i kollektivet var en viktig del av idrotten. Det visade sig tydligt att det en tränare gör rent praktiskt på själva träningen har en stor betydelse för avhopp från föreningsidrotten. I många av intervjuerna kom det fram hur viktigt det var att det fanns element i träningen som var av en lekfull karaktär blandat med meningsfullt och strukturerat upplägg (Redelius, 2002:90-91).

Uppenbarligen sker det något med flickor och deras idrottande när de börjar närma sig vuxenidrotten. Utifrån intervjustudien finns det ett tomrum mellan bredd och elitidrotten som är svår att fylla ut. Flickornas behov blev i många fall inte tillgodosedda utan det var föreningarnas synsätt och förhållningssätt till verksamheten som var normen.

Något som stack ut i studien var att de flickor som sysslade med fotboll var de som hade det största idrottshabituset och det var även de som var mest kritiska till sina föreningars och tränares behandling innan de slutade. De ville fortsätta men det fanns inte några alternativ inom föreningen. Olika idrotter verkar ha olika sorters problematik för att behålla sina utövare. De flickor som tränade i blandade åldersgrupper var de som var mest nöjda med det sociala runt idrotten. På frågan om flickorna själva hade kunnat tänka sig att ställa upp som tränare svarade några att de skulle kunna tänka sig detta, medan andra menade på att om det fanns en ekonomisk vinning i att träna en grupp så skulle detta vara mer tilltalande. Att flickorna såg sig själva som framtida tränare är ett bra betyg till föreningsidrotten av utövare som valt

att lägga av.

Är det föreningarna eller är det tränarna som driver på för hårt? Finns det något i människans natur som gör att det bara är de som är bäst som får all uppmärksamhet? Den organiserade idrotten är grundad i ett annat samhälle jämfört med det vi lever i nu. Kan det vara så att idrotten som den ser ut idag, är förlegad och på väg mot stora förändringar. Majoriteten av flickorna som slutade idrotta nämner att gymmet var något som de drogs till, mest för att de kunde styra sin egen träning. Idrotten som socialt rum som vi tidigare känt till det är på väg att skrivas om. I jakten på nuet med jaget i centrum dyker andra fysiska aktiviteter upp som utmanare till föreningsidrotten.

5.1 Förslag på vidare forskning

Uppsatsens syfte var att med utgångspunkt i nio flickors egna berättelser belysa och analysera vad det beror på att flickor i tonåren slutar med föreningsidrott. Vi ville ta reda på vad de bakomliggande faktorerna är till att en del flickor väljer att sluta i en idrottsförening samt vilken betydelse idrottandet har haft för flickorna. I en vidare forskning hade det varit intressant se om resultatet hade varit liknande och om undersökningsgruppen hade varit större och mer utspridd över ett större område. Det hade även varit intressant att höra vad pojkars motivering är till att de fortsätter att idrotta i större utsträckning i tonåren.

I en vidare forskning hade det även varit intressant att analysera hur idrottsföreningarna praktiskt jobbar för att behålla så många deltagare som möjligt, samt om det finns någon samverkan mellan skolorna och idrottsföreningarna.

6 Referenslista

Bourdieu, Pierre (1986) Disinction. A social critique of the judgement of taste. London: Routledge & Keagan Paul.

Bourdieu, Pierre (1994) Kultursociologiska texter. Stockholm: Stehag: B. Östlings Symposion.

Broady, Donald (1991) Sociologi och epistemologi. Om Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin. HLS förlag Stockholm. 2:a uppl. Buckworth, Janet & Dishman, R K (2002) Exercise psychology. Champaign, IL: Human Kinetics.

Coakley, Jay (2003) Sports in society- issues and controversies McGraw Hill 8:th Edition

Ejvegård, Rolf (2009) Vetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur.

Ekberg, Jan- Eric & Erberth, Bodil (2000) Fysisk bildning – Om ämnet Idrott och hälsa. Lund: Studentlitteratur.

Ekholm, Mats & Fransson, Anders (1984) Praktisk intervjuteknik. Nordstedts Akademiska förlag.

Eriksson, Sten (2006) Vägen till elittränarskap. FOU-Rapport 2006:7. ISBN 978-91-976081-8-3.

Häger, Björn (2007) Intervjuteknik. Stockholm: Liber. 2:a uppl.

Kvale, Steinar (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Redelius, Karin (2002) Ledarna och barnidrotten: idrottsledarnas syn på idrott, barn och fostran. HLS förlag Stockholm.

Repstad, Pål (1999) Närhet och distans. Lund: Studentlitteratur.

Ritzer, George (2003) ”Contemporary sociological theory and its classical roots” McGraw- Hill Humanities.

Svensson, Per-Gunnar, (2005) Kvalitativa studier i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur.

Trondman, Mats (2005) Unga och föreningsidrotten. Ungdomsstyrelsens skrifter 2005:9. Elanders Gotab AB.

Trost, Jan (2005) Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.

Vetenskapsrådet (2002) Forskningsetiska principer – inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning.

Weinberg, Robert S & Gould, Daniel (2003) Foundation of Sports & Exercise Psychology. 3rd Edition. Human Kinetics Publishers.

6.1 Elektroniska referenser

Riksidrottsförbundet 1 (2005) Idrotten vill. Riksidrottsförbundet. http://www.rf.se/ImageVault/Images/id_164/scope_128/ImageVaultHandler.aspx. Tillgänglig 2009-12-19

Riksidrottsförbundet 2 (2005) Ungdomars tävlings och motionsvanor. FoU- rapport 2005:6.

http://www.rf.se/ImageVault/Images/id_148/scope_128/ImageVaultHandler.aspx. Tillgänglig 2009-12-17