”Så mycket mer än bara morötter och joggingdress…” : En kvalitativ studie som belyser hur utexaminerade hälsoutvecklare vid Örebro Universitet upplevde sin utbildning och mötet med arbetsmarknaden

Hälsoakademin

Folkhälsovetenskap C, 30hp C-uppsats, 15 hp

Mikael Axelsson & Lina Lissmyr Handledare: Kerstin Norman VT 2008

”Så mycket mer än bara

morötter och joggingdress…”

En kvalitativ studie som belyser hur utexaminerade hälsoutvecklare vid

Örebro Universitet upplevde sin utbildning och mötet med arbetsmarknaden

SAMMANFATTNING

Nyckelord: hälsofrämjande, hälsoutvecklare, folkhälsovetenskap, utbildning, arbetsmarknad,

upplevelser

Titel: ”Så mycket mer än bara morötter och joggingdress…”

En kvalitativ studie som belyser hur

Bakgrund: Det folkhälsovetenskapliga arbetsfältet är en relativt ny vetenskaplig disciplin.

Antalet studier som belyser folkhälsovetarnas villkor på arbetsmarknaden är få och merparten av dessa är av kvantitativ art. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa hur hälsoutvecklare vid Örebro Universitet som utexaminerats mellan åren 2004-2007 upplevde sin 3-åriga utbildning på Hälsoutvecklarprogrammet samt deras upplevelser av mötet med arbetsmarknadens villkor. Frågeställningar: Vilka upplevelser har hälsoutvecklare av mötet med arbetsmarknaden? Vilka upplevelser har hälsoutvecklare av bemötandet av det hälsofrämjande perspektivet på arbetsmarknaden? Vilka upplevelser har hälsoutvecklare av sin utbildning? Metod: För att hitta nyanser och ett ökat djup i forskningsfrågan genomfördes kvalitativa intervjuer med respondenter från Hälsoutvecklarprogrammet som examinerats mellan 2004-2007. Intervjuerna transkriberades och därefter genomfördes en innehållsanalys där teman, kategorier och subkategorier utformades. Resultat: Respondenterna upplever att en bred utbildning försvårar möjligheten att professionalisera sig på arbetsmarknaden där det finns en del legitimitetssvårigheter. Förklaringen till legitimitetssvårigheterna sammankopplas med respondenternas känsla av att vara missuppfattad, känna en låg status, en känsla av okunskap utan någon spetskompetens samt ett arbeta med ett svårgenomslaget hälsofrämjande perspektiv. För att få arbete inom det hälsofrämjande arbetsområdet behöver hälsoutvecklaren nätverka med andra människor. Nyckelfaktorerna är att ha många kontakter och att vara utåtriktad och driven för att kunna få arbete i en svår bransch där det är tuff konkurrens om få arbeten. Alla respondenter trivs i sitt arbete vilket förklaras i att de känner att de arbetar med betydelsefulla uppgifter, att de har ett bra arbetsklimat samt att de bär med sig en utbildningsstolthet. Slutsatser: Det skulle finnas fördelar med att återinföra mentorskap, utveckla praktiken, verklighetsanpassa examinationsuppgifterna och att införa mer hälsoekonomi i utbildningen. Detta för att öka hälsoutvecklarstudenternas anställningsbarhet samt för att få en ännu mer konkurrenskraftig utbildning vid Örebro Universitet.

ABSTRACT

Keyword: health promotion, public health worker, public health science, education, labour

market, experiences

Title: “So much more than just carrots and training clothes..” A qualitative study that

examines how graduated public health workers at the University of Örebro experienced their education and the conditions of the labour market.

Background: The labour market of public health workers is a rather new discipline. The

numbers of studies that examine the conditions of the labour market for examined public health workers are few and most of them have a quantitative approach. Purpose: The purpose of this study was to examine how graduated public health workers at the University of Örebro, between the years of 2004 and 2007, experienced their three-year education and the conditions of the labour market. Method: In an attempt to obtain an in-depth and more profound understanding, qualitative method was required and therefore, interviews with graduated public health workers were performed. The interviewes were transcribed, and followed by a content analysis where the data were divided into different patterns forming themes, categories and sub categories. Result: The respondents experienced a wide and broad education complicates the ability to be more professional in the labour market, where there tend to be difficulties for the respondents to be legitimated. These experiences connect with the respondents feelings of being misunderstood, not having a high-status profession job, having a feeling of poor knowledge and working with the health promotion perspective which tent to have a low impact. To get a job in the health promoting working field after the education the public health workers need to have a wide network with people in the working field. The key factors for an employment is to have many and good social contacts and to be outgoing and to be the prime mover. All of the respondents´ satisfaction by their occupation could be explained by them having feelings about important tasks and assignments. A good working climate and the feeling of being proud of their education are also factors that explain the job satisfaction. Conclusion: The education of public health would benefit from reintroducing mentorship and developing the job practice experience during the studies. Other benefits would be to adapt and adjust the examinations of diffrent modules to be more linked to the labour markets requirement, and to introduce more health economics in the education. This, in return would increase the numbers of employments of public health workers and also create an even more competitive education of public health at the University of Örebro.

INNEHÅLL

2.1 Framväxten av det hälsofrämjande perspektivet ... 4

2.2 Teoretisk referensram... 6

2.3 Folkhälsopolitiken i Sverige... 8

2.4 Folkhälsovetenskaplig utbildning i Sverige ... 9

2.5 Tidigare forskning ... 12

2.6 Vikten av uppföljning av studenter ... 14

3. SYFTE ... 15 4. METOD... 15 4.1 Val av ansats... 15 4.2 Genomförande ... 15 4.3 Databehandling... 17 4.4 Etiska reflektioner ... 18 5. RESULTAT ... 19

5.1 Tema; En bred utbildning försvårar möjligheten till yrkesprofessionalism ... 20

5.2 Tema; Ett aktivt nätverkande är vägen in på en svår arbetsmarknad ... 25

5.3 Tema; Ett starkt engagemang skapar trivsel i arbetet ... 28

6. DISKUSSION ... 31

6.1 Resultatdiskussion ... 31

6.2 Metoddiskussion... 37

7. SLUTSATSER ... 41

7.1 Förslag till framtida forskning... 41

8. REFERENSER... 43

8.1 Tryckta referenser ... 43

8.2 Elektroniska referenser... 45

BILAGA 1. Följebrev ... 47

1. INLEDNING

Att arbeta med hälsa ur ett befolkningsperspektiv syftar till att skapa en god och jämlik hälsa och ett bättre samhälle. Folkhälsoarbetarnas kompetens och hälsofrämjande arbetsmetoder är av stor betydelse för befolkningens hälsa (Gebbie et al. 2003).

Ungefär 65 % av de studenter som har examen från Hälsoutvecklarprogrammet vid Örebro Universitet arbetar inom det hälsofrämjande arbetsområdet (Åkerström et. al. 2008). Varför är det inte fler hälsoutvecklare som arbetar inom det område som de har examen inom?

Det finns en poäng med att studera utexaminerade hälsoutvecklares upplevelser av utbildningen och mötet med arbetsmarknaden. En självklar intressent är Hälsoakademin vid Örebro Universitet, som har som ambition att fortlöpande utveckla och stärka utbildningens innehåll i syfte att öka hälsoutvecklarnas anställningsbarhet (Åkerström et al. 2008) Andra grupper som har ett intresse för att ta del av studien är framtida studenter, studenter som är under utbildning samt även utexaminerade studenter från programmet. Dessa studenter får tillgång till en informationskälla innehållandes erfarenheter och synpunkter från hälsoutvecklare ute i arbetslivet samt reflektioner kring Hälsoutvecklarprogrammet. Även andra yrkesgrupper inom det hälsofrämjande området kan ha glädje av att ta del av hälsoutvecklarnas erfarenheter och kompetensområden. Detta i syfte att utveckla och stärka samarbetet inom det hälsofrämjande arbetsområdet. Vidare så kan det finnas en poäng med att studera hur en relativt ny yrkesgrupp etablerar sig på arbetsmarknaden. Vilka hinder och möjligheter kan en sådan process innehålla?

2. BAKGRUND

2.1 Framväxten av det hälsofrämjande perspektivet

Det hälsofrämjande perspektivet växte fram under 1970-talet främst genom Kanadas dåvarande socialminister Marc Lalonde. Under 1970-talet satsades det mycket pengar på att förbättra sjukvården i Kanada och länder i västvärlden, men ohälsan hos befolkningen bestod. Lalonde menade att den traditionella sjukvården lade stora resurser på att bota symptom vilket inte kom åt roten till ohälsan hos befolkningen, och mer tid behövde istället ägnas åt att förebygga sjukdomar snarare än att endast behandla. Redan från starten av det nya hälsofrämjande perspektivet förespråkades att fokus skulle ligga både hos samhällsstrukturer som påverkar människans hälsa, liksom den individuella livsstilen (Korp 2004).

Grunden för det hälsofrämjande perspektivet idag är enligt Korp (2003) det policydokument som var resultatet av den första internationella konferensen om hälsofrämjande som hölls i Ottawa, Kanada, 1986; ”Ottawa Charter for Health Promotion” (WHO 1986). Dokumentet innehåller fem ställningstaganden: 1) hälsa ska ses ur ett helhetsperspektiv och ges en positiv innebörd; ses som en resurs för att individer ska kunna leva ett socialt och ekonomiskt produktivt liv, 2) en god folkhälsa kan endast uppnås genom en utjämning av de sociala hälsoskillnaderna, 3) hälsa är inte bara en fråga för den medicinska vetenskapen och verksamheten; hälso- och sjukvård måste revideras 4) hälsa är inte bara ett individuellt ansvar, den fysiska, sociala, kulturella och ekonomiska miljön vi lever i har avgörande betydelse för människors möjligheter till hälsosamma val, 5) en god hälsopolitik är verkningslös utan stöd och delaktighet från allmänhetens sida; ”empowerment” (egenmakt) är därför en viktig uppgift i det hälsofrämjande arbetet.

Haglund och Svanström (1995) har gjort en svensk översättning av WHO (1986) definition av hälsofrämjande arbete:

”Hälsofrämjande arbete är den process som ger människor möjlighet att öka kontrollen över sin hälsa och förbättra den. För att nå ett tillstånd av fullständigt fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande måste individen eller gruppen kunna identifiera sina strävanden och bli medveten om dem, tillfredställa sina behov och/eller bemästra miljön. Hälsa skall därför ses som en resurs i vardagslivet och inte som målet i tillvaron”

(Haglund & Svanström 1995 s.22)

Enligt Ewles och Simnett (1994) är hälsofrämjande ett övergripande begrepp som innefattar de handlingar som genomförs för att gynna och underlätta för individer att göra hälsosamma val. Folkhälsa och folkhälsoarbete fokuserar på hälsa och sjukdom i hela befolkningar, snarare än på enskilda individers hälsa och hälsotillstånd. Kärnan i det hälsofrämjande perspektivet är enligt Ewles och Simnett (1994) att stödja människor till att förbättra sin hälsa och att skaffa sig bättre kontroll över den.

På senare år har uttrycket ”New public health” (”den nya folkhälsan”) använts för att spegla en ny och bredare folkhälsa ur ett socialt perspektiv. Ett modernt folkhälsoarbete enligt Naidoo och Wills (2007) med utgångspunkt i den nya folkhälsan är att arbeta ur ett befolkningsperspektiv, och där statsmakten förstår och erkänner sin roll för att komma tillrätta med socioekonomiska orsaker till ohälsa. Vidare anser Naidoo och Wills (2007) att det är av största vikt att säkerställa befolkningens medverkan för att utveckla folkhälsan genom att samverka.

2.2 Teoretisk referensram

2.2.1 Den hälsofrämjande ideologin

Den hälsofrämjande ideologin beskrivs i samband med Aaron Antonovskys (1991) salutogena perspektiv, om vad som främjar hälsa. Det salutogena perspektivet innebär att man fokuserar på hälsobringande faktorer. Konkret betyder det att fokusera på varför människor håller sig friska, istället för att inrikta sig på varför människor blir sjuka (Kumlin 1998). Quennerstedt och Öhman (2000) menar att det salutogena är att betrakta som en ideologi där det som skapar hälsa sätts i fokus och där hälsa skapas i samspel genom fysiska, psykiska och sociala faktorer. Vidare lyfter Quennerstedt och Öhman (2000) fram att i den salutogena ideologin definieras hälsa utan att begreppet sjukdom används.

2.2.2 Institutionalisering och professionalisering

Hälsofrämjande arbete handlar om framväxten av en ny syn på hälsa, ett nytt sätt att tänka om och att arbeta med hälsa. I den nya synen på hälsa identifieras nya samhällsproblem som kräver nya lösningar utav nya experter inom området. Hälsofrämjande arbete kan tillskrivas som en ideologi vilken relaterar till, och är ett resultat av, människors sociala relationer och strukturer. En ideologi med högt inflytande förutsätter en hög grad av institutionalisering. Det hälsofrämjande arbetets institutionalisering beror på stödet från människor och organisationer som praktiserar den hälsofrämjande idén. Institutionaliseringsbegreppet avser hur kunskaper, rutiner och praktiker legitimeras och etableras i ett socialt sammanhang. Institutionaliseringsprocessen är den process under vilken en ny vetenskap avgränsar sig gentemot andra discipliner samt genererar en bas av egna teorier och metoder exempelvis från en hälsofrämjande idé till institutionaliserad ideologi som kan bäras fram av olika auktoriteter och kulturer. Vidare är det hälsofrämjande arbetets professionalisering av intresse, vilket uttrycker den professionella status som det hälsofrämjande arbetsområdet har i samhället. Professionaliseringsprocessen innebär hur specifika yrkesgrupper skaffar sig starkare positioner på arbetsmarknaden eller i samhället (Korp 2003).

2.2.3 Det praktiska arbetsfältet

Ewles och Simnett (1994) menar att det praktiska hälsofrämjande arbetet handlar om att förbättra hälsotillstånd för såväl enskilda individer som grupper. De menar att verksamheten går ut på att främja hälsa genom att förespråka, stötta, uppmuntra och prioritera hälsa på såväl det individuella planet som på det kollektiva. Det hälsofrämjande arbete finns representerat i det sociala-, miljömässiga-, ekonomiska- samt politiska området, där olika insatser kan påverka skilda faktorer hos individer för att förbättra hälsan. Exempel på det hälsofrämjande arbetet är enligt Ewles och Simnett (1994) hälsoupplysning, miljövård, organisationsutveckling, förebyggande hälsovård och hälsofrämjande politiska insatser (Figur 1).

2.2.4 Svårigheten med att omvandla en teori till praktik

Det är av stor betydelse att ha en förståelse för den teoretiska kunskapen i det komplexa praktiska arbetsfältet för folkhälsa (Naidoo & Wills 2007). Enligt Naidoo och Wills (2007) upplever dock folkhälsoarbetare svårigheter med att applicera teori i den dagliga verksamheten, och finner många gånger teori orealistisk. Att veta hur kan vara viktigare än att veta varför, och därför sätter många folkhälsoarbetare större värde på den praktiska kunskapen jämfört med den teoretiska.

Naidoo och Willis (2007) presenterar få konkreta exempel på dessa svårigheter. För att exemplifiera svårigheter med att omvandla en teori till praktik har vi istället valt att lyfta fram Vedungs (1998) implementeringsteori. Denna teori lyfter fram ett antal generella faktorer som påverkar implementeringsprocessen. Insatsens inriktning och storlek, samt vid vilken tidpunkt insatsen sker, påverkar implementeringen. Vidare kan otydlighet och komplexitet av en insats försvåra. För en lyckosam implementering måste det även finnas en tillräcklig ambition, kunskap och förståelse hos de aktuella aktörerna (Vedung 1998).

Vår teoretiska referensram kan sammanfattas i en figur (Figur 1). Den övergripande hälsofrämjande ideologin omger institutionaliserings- och professionaliseringsprocessen av det praktiska arbetsfältet. Inom det hälsofrämjande arbetet finns det svårigheter att omvandla teoretiska kunskaper till praktiska färdigheter på arbetsmarknaden.

Figur 1. Teoretisk referensmodell baserad på Antonovskys (1991) hälsofrämjande ideologi, Korps (2003) institutionaliserings- och professionaliserings-process, och Ewles och Simnetts (1994) hälsofrämjande praktiska arbetsfält. Det pågår en ständig institutionaliserings- och professionaliseringsprocess av den hälsofrämjande ideologin och dess praktiska arbetsfält, där det finns svårigheter med att omvandla teori till praktik.

2.3 Folkhälsopolitiken i Sverige

Ökade klyftor mellan samhällsklasser i Sverige under 1980-talet genererade i att regeringen ifrågasatte huruvida den ökade sjukvårdskostnaden verkligen förbättrade folkhälsan (Folkhälsoinstitutet 2003). En kommitté tillsattes för att förbättra folkhälsopolicyn i Sverige, och 1992 etablerades Folkhälsoinstitutet (FHI). Representanter från riksdagens partier, Folkhälsoinstitutet, experter och intressegrupper inom området föreslog 18 nationella folkhälsomål vilka 2002 blev 11 folkhälsomål (Regeringen 2002). Folkhälsoinstitutets (2003a) generaldirektör Gunnar Ågren beskriver vikten av att ha elva folkhälsomål som kan vägleda och legitimera arbetet för olika sektorer i samhället. Ågren menar att eftersom hälsa är ett så eftersträvansvärt mål, så borde folkhälsan vara ett av de mest angelägna politiska målen, men fortfarande är det långt kvar innan en god folkhälsa ses som lika angeläget som exempelvis ekonomisk politik eller arbetsmarknadspolitik (Folkhälsoinstitutet 2003a). Gebbie et. al. (2003) betonar också vikten av att skapa väl politiskt förankrade riktlinjer för att strukturera och legitimera folkhälsoarbetet. Gebbie et al. (2003) lyfter även fram att folkhälsovetarnas kompetens och arbetsmetoder är av stor betydelse för befolkningens hälsa.

Hälsofrämjande

Ideologin

Teori

Praktik

2.4 Folkhälsovetenskaplig utbildning i Sverige

Folkhälsovetenskapen har under 1990-talet utvecklats kraftigt i Sverige (Folkhälsoinstitutet 2003a). Den senaste definitionen av folkhälsovetenskap är den definition som Konsortiet för akademisk folkhälsoutbildning (2008) angivit:

”Folkhälsovetenskap beskriver och analyserar hälsotillstånd och hälsans fördelning i befolkningar, de förändringar som sker och de bestämningsfaktorer som inverkar samt föreslår och utvärderar åtgärder som bevarar och förbättrar en jämlik fördelad hälsa i befolkningen, förebygger sjukdom och skada och ger lika tillgång till hälso- och sjukvård”.

(Konsortiet för akademisk folkhälsoutbildning 2008)

Nationella folkhälsokommittén skrev år 2000 att ”Högskoleverket bör verka för att fler personer utexamineras med inriktning mot folkhälsovetenskap. Folkhälsovetenskap bör i större utsträckning bli en integrerad del av andra utbildningar” (SOU 2000:91, s. 166). Kommittén menade att folkhälsokompetensen i Sverige var bristfällig, och därför förespråkades att fler personer examinerades inom folkhälsovetenskap (SOU 2000:91). Betydelsen av folkhälsovetenskaplig utbildning och kompetensutveckling har betonats i Regeringens (2002) proposition om Mål för folkhälsan, och i WHO:s (1999) Hälsa 21 -

”Hälsa för alla” -policyn. I dokumenten betonas bland annat vikten av folkhälsoutbildning

för att främja kompetensen hos folkhälsochefer och andra folkhälsoarbetare. Antalet utbildningar inom ämnet folkhälsovetenskap i Sverige är ett 20-tal (Högskoleverket 2007). Högskoleverket (2007) ställer sig frågan om det är hållbart att erbjuda det stora antalet grundutbildningar i folkhälsovetenskap i den utsträckning som det görs i dag.

2.4.1 Folkhälsovetenskap vid Örebro universitet

Hälsoutvecklarprogrammet vid Örebro Universitet startade hösten 1996. Till en början fanns inte folkhälsovetenskap som kandidatämne i programmet, utan studenterna läste ämnet Idrott

och Hälsa tillsammans med idrottslärarstudenterna. År 2001 genomgick

Hälsoutvecklarprogrammet en omfattande revidering. Ämnet ”Idrott och Hälsa” togs bort och istället tillkom kursen ”Hälsa, arbete och samhälle”. Folkhälsovetenskap infördes som ett kandidatämne om totalt 90 högskolepoäng och som ett obligatoriskt moment under programmet, men i övrigt blev programmet fritt. En rekommenderad studiegång fanns, men i och med att programmet blev fritt var det möjligt att delvis eller helt byta ut 90 högskolepoäng för att forma utbildningen efter sina egna önskemål (Mustell & Swartling Widerström 2002).

Utbildningsplanen har omformulerats och förändrats sedan starten 1996, men genomgående i dessa kursplaner förväntas en utexaminerad hälsoutvecklare kunna planera, genomföra och utvärdera hälsofrämjande insatser på samhälls-, organisations-, grupp-, och individnivå (Örebro Universitet 2002, 2004, 2007)

Sedan utbildningen startade 1996 fram till 2007 har 254 hälsoutvecklare examinerats från Hälsoutvecklarprogrammet vid Örebro Universitet (Åkerström et. al. 2008). Söktrycket på Hälsoutvecklarprogrammet som förstahandsval vid ansökan till Högskoleverket har mellan 2005 och 2008 minskat med 54 % (VHS 2008). Genomströmningen beskriver hur många procent av studenterna som tar examen inom avsatt tid efter påbörjade studier. Den totala genomströmningen på Hälsoutvecklarprogrammet är 95 % (Örebro Universitet 2008).

2.4.2 Kritik från Högskoleverket

År 2007 genomförde Högskoleverket en omfattande utvärdering av femton grund- och forskarutbildningar i folkhälsovetenskap. Generellt sett finns det idag för många utbildningar enligt bedömargruppen på Högskoleverket (2007), och antalet utexaminerade folkhälsovetare är fler jämfört med arbetstillfällen. Några av lärosätena uttryckte i deras marknadsföring av folkhälsovetenskapliga utbildningar att det finns en bred marknad samt att det finns ett stort behov av folkhälsovetare i samhället, vilket kan tolkas som att arbetsmarknaden ser positiv ut. Bedömargruppen menar å andra sidan att lärosätena har brister i att bedöma vilket behov det finns på arbetsmarknaden. Högskoleverket (2007) menar att begreppet ”behov” är en subjektiv åsikt som inte innebär att det finns gott om arbetstillfällen, vilket många kan tolka det som. Likaså finns det andra yrkeskategorier som konkurrerar om de arbeten som finns inom området (Högskoleverket 2007). Vidare beskriver bedömningsgruppen att utbildningarna har en svag progression och fördjupning i ämnet folkhälsovetenskap. Det finns uppenbara svårigheter med ett ämne som folkhälsa som både kan ses som tvärvetenskapligt och multidisciplinärt då det kan vara svårt att veta vad som skall fördjupas respektive breddas. Vid undervisning av epidemiologi, statistisk och kvantitativa metoder finns det brister i matematiska förkunskaper hos en betydlig del av studenterna. Antagningskravet i matematik är relativt låga i förhållande till vad som krävs, och förslagsvis menar Högskoleverket (2007) att antagningskravet bör höjas till C-nivå i matematik alternativt att en preparandkurs kan erbjudas de studenter som inte har C-behörighet.

2.4.3 Kritik till Hälsoutvecklarprogrammet, Örebro Universitet

Hälsoutvecklarprogrammet vid Örebro Universitet var en av de folkhälsoutbildningar som granskades av Högskoleverket (2007). Enligt bedömningsgruppen var bemanningen vid tidpunkten låg med vikarierande lärare som fick arbeta hårt för att inte kvalitén på utbildningen skulle sänkas. Tid för forskning och planeringsarbete kom därmed i andra hand. Utbildningen hade underskott i ekonomin vilket skapade problem att kunna anställa fler personal samt med högre utbildningskompetens. Fördjupning i epidemiologi och kvantitativa metoder är svag på grund utav att samma kurslitteratur förekommer under flera nivåer i utbildningen. Högskoleverket (2007) kritiserar det hälsofrämjande individperspektivet som genomsyrar A-kursen och förespråkar att befolkningsperspektivet förstärks i utbildningen. Samarbetet med arbetsmarknaden på nationell och internationell nivå förefaller mer svag än samarbetet på lokal nivå. Vad gäller internationaliseringen av programmet överlag så finns det brister i detta både gällande kurslitteratur, lärare och studenter. Betygskriterierna för kandidatuppsatsen bör förbättras då handledare är externa och behöver tydlig vägledning. Examinatorerna är till viss del icke disputerande på grund av bristen på lärare vilket Högskoleverket (2007) anser är en allvarlig brist.

2.4.4 Hälsoakademins vidtagna åtgärder

Arbetet med att åtgärda de brister som påtalats av Högskoleverket har hög prioritet. En arbetsgrupp bestående av lektorer och adjunkter i ämnet folkhälsovetenskap har diskuterat frågan i omgångar under hösten 2007. Ledningen har ställt ökade ekonomiska resurser till förfogade. Ekonomin är i balans och utbildningsuppdrag och resurstilldelning för 2008 ger goda möjligheter till utveckling och expansion. Universitetet har gjort en satsning på nyrekrytering av personal inom ämnet folkhälsovetenskap Under 2007/2008 har Hälsoakademin anställt en professor, två lektorer och två adjunkter (Örebro universitet 2008a).

I den skrivelse som gjorts till Högskoleverket lyfter Hälsoakademin fram att; ”Utbildningens forskningsanknytning gynnas av den breda lektorskompetens som nu finns inom ämnet. Undervisningen förstärks, och den kunskapsnivå med utgångspunkt från ett vetenskapligt synsätt kommer mycket nära studenterna vid såväl föreläsningar, seminarier och examinationer” (Örebro universitet 2008a, s. 9).

Som svar på kritiken om betygskriterier och examinatorer vid c-uppsatserna har Hälsoakademin från och med vårterminen 2007 beslutat att all handledning och examinering av examensarbeten enbart görs av disputerade lärare. Även strukturen för handledning och seminarier av examensarbeten har genomgått en revidering. Gällande kursinnehåll i ämnet folkhälsovetenskap så pågår en översyn över samtliga kursplaner. En planerad revidering av utbildningsplanen kommer att genomföras under våren 2008, där bland annat studenten skall kunna välja en fördjupning på sina studier mot arbetslivet och barn och ungdomar (Örebro universitet 2008a).

2.5 Tidigare forskning

Trots att det folkhälsovetenskapliga kunskaps- och verksamhetsområdet utvecklats i snabb takt finns det få svenska studier som beskriver folkhälsovetarens arbetsfält (Larsson & Ljungblad 2006). Korp (2003) beskriver att det finns få arbeten gjorda på empiriska studier av hälsofrämjande arbete som verksamhetsområde. Explorativa studier ger sig oftast in i outforskade områden och därmed är det svårt att finna andra arbeten som fokuserar på samma forskningsämne (Korp 2003). Vi har studerat två alumnistudier samt en avhandling. Den första alumnistudien är en kartläggning och uppföljning av studenter som är utbildade på Hälsoutvecklarprogrammet vid Örebro Universitet åren 1996-2007 (Åkerström et. al 2008). Den andra studien berör folkhälsostudenter som examinerats från Mälardalens Högskola (Larsson & Ljungblad 2006). Syftet med studierna i Örebro och Mälardalen är att kartlägga folkhälsostudenternas arbetsfält samt studera i vilken utsträckning som programmen motsvarar arbetsmarknadens krav (Åkerström et al. 2008, Larsson & Ljungblad 2006). Avhandlingen beskriver hur hälsopromotion som kunskapsämne har institutionaliserats samt hur hälsopromotion framträder i specifika yrkesverksamheter. Denna avhandling innehåller två kapitel som behandlar den enkät samt den intervjustudie gjord på före detta studenter som utexaminerats år 1998 från ”Programmet i Hälsopromotion” vid Högskolan i Trollhättan/Uddevalla (Korp 2003).

De gemensamma slutsatser som går att finna i studierna är flera. Trots att arbetsmarknaden är svår arbetar majoriteten av respondenterna inom folkhälsoområdet. Utbildningarna är breda och öppnar upp för flera ingångar på arbetsmarknaden. Denna möjlighet kan även utgöra ett hinder då folkhälsovetarna saknar djupare kunskaper i andra ämnen förutom sitt eget kandidatämne (Korp 2003, Larsson & Ljungblad 2006, Åkerström et al. 2008). För att öka

folkhälsovetarnas anställningsbarhet föreslås att utökade studiekontakter med arbetsmarknaden måste förbättras (Larsson & Ljungblad 2006, Åkerström et al. 2008).

2.5.1 Örebrostudien

Vi har sedan valt att särskilt lyfta fram intressanta fynd och slutsatser från studien gjord i Örebro (Åkerström et al. 2008). Att vi särskilt valt att lyfta fram Örebrostudien faller sig naturligt då den är gjord som en kvantitativ totalundersökning över samtliga individer som har examen från Hälsoutvecklarprogrammet. Denna totalundersökning utgör sedan basen för vårt selektiva urval av respondenter till vår kvalitativa studie. Nedan följer en presentation av relevanta fynd och slutsatser från studien gjord på hälsoutvecklare med examen från Örebro Universitet.

Andelen som absolut eller förmodligen skulle rekommendera utbildningen till någon annan är 64 %. En anledning till att respondenterna skulle rekommendera programmet är upplevelsen av programmets stora omfång. Kunskaper om hälsoutvecklingsarbete på olika nivåer upplevs ge en bred ingång på arbetsmarknaden. Respondenterna anser att programmet förberett dem i ganska hög grad (36 %) eller i viss mån (43 %) för arbetslivet (Åkerström et al. 2008).

Vidare upplever respondenterna att vissa moment i utbildningen kan ifrågasättas utifrån koppling till arbetsmarknadens behov. Respondenterna har i ganska hög grad tillgodogjort sig färdigheter i problemlösningsförmåga, kritiskt förhållningssätt samt att föra fram folkhälsoperspektivet. Däremot upplevdes arbetslivet ställa krav på färdigheter i att genomföra utbildningsinsatser, planera projekt samt att göra muntliga presentationer i högre utsträckning än vad respondenterna upplevde sig ha utvecklat under studietiden. Bland respondenterna finns en utbredd upplevelse att programmet skulle ge en större behållning om det hade en tydligare profil. Dessutom önskar respondenterna en möjlighet till ytterligare fördjupningar förutom i huvudämnet folkhälsovetenskap. Respondenterna upplever att djupare kunskaper om hälsoekonomi och hälsofrämjande verktyg skulle ge en större behållning av programmet och vara värdefullt i mötet med arbetsmarknaden. Det finns även en önskan om att på ett tydligare sätt lyfta fram den pedagogikutbildning som respondenterna upplever ingår i programmet (Åkerström et al. 2008).

Respondenterna upplever vidare att utbildningen inte marknadsförs tillräckligt av universitetet och att arbetslivet inte är medvetet om hälsoutvecklarnas kompetens. Respondenterna

efterfrågar därför att programmet, via verklighetsförankrade examinationsuppgifter, längre verksamhetsförlagd utbildning samt ett mer utvecklat mentorskapsprogram, på ett tydligare sätt knyts till arbetslivet (Åkerström et al. 2008).

Gällande mötet med arbetsmarknaden så finns det generellt en utbredd upplevelse av att arbetsmarknaden inom området är svår. Andelen som har fått jobb via annonser har minskat betydligt. Däremot har personliga kontakter (72 %) haft en stor inverkan på hur respondenterna har fått sitt nuvarande arbete. 81 % av Hälsoutvecklarna är i mycket hög grad eller i ganska hög grad nöjda med det arbete som de har i dag (Åkerström et al. 2008).

För att underlätta för hälsoutvecklarna att förbereda sig inför arbetslivet föreslår författarna Åkerström et al. (2008) att examinationsuppgifterna förankras i arbetslivet samt att den verksamhetsförlagda utbildningen förlängs. Åkerström et al. (2008) lyfter även fram vikten av att återuppta en mentorsverksamhet i en mer utbyggd form som ger studenterna möjlighet att skapa kontakter, samt öva sina färdigheter inför arbetslivet. Att bygga upp ett gott samarbete med representanter från arbetsmarknaden kan bidra till att försäkra att utbildningen hålls uppdaterad på de behov som arbetsmarknaden ställer på folkhälsoutbildad arbetskraft (Åkerström et al. 2008).

2.6 Vikten av uppföljning av studenter

Ett sätt för högskolan att hålla sig uppdaterad på de behov som arbetsmarknaden ställer är att genomföra uppföljningar av utexaminerade studenter. Enligt Högskolelagen (SFS 1992) skall högskolorna samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet, för att främja tillväxten och samverkan mellan universitet, högskolor och näringslivet. Enligt Riksrevisionens (2005) undersökning är det dock få lärosäten som genomför systematiska uppföljningar av tidigare studenter vilket resulterar i att det ofta saknas kunskaper huruvida utbildningen matchar arbetsmarknadens behov. I en rapport från Sveriges kommuner och landsting (2008) understrykes vikten av att följa upp studenter efter examen för att kunna kvalitetssäkra, utveckla och planera utbildningar för att kunna identifiera förändringsmönster på arbetsmarknaden.

3. SYFTE

Syftet med studien är att belysa hur hälsoutvecklare vid Örebro Universitet som utexaminerats mellan åren 2004-2007 upplevde sin 3-åriga utbildning på Hälsoutvecklarprogrammet samt deras upplevelser av mötet med arbetsmarknaden. Studien utgår från dessa frågeställningar:

1. Vilka upplevelser har hälsoutvecklare av sin utbildning?

2. Vilka upplevelser har hälsoutvecklare av mötet med arbetsmarknaden?

3. Vilka upplevelser har hälsoutvecklare av det hälsofrämjande perspektivets bemötande på arbetsmarknaden?

4. METOD

4.1 Val av ansats

Tidigare studier av utexaminerade studenter vid Hälsoutvecklarprogrammet har varit av kvantitativ karaktär i form av enkätundersökning (Åkerström et. al. 2008, Mustell & Swartling Widerström 2002). För att få en fördjupad förståelse för vår valda forskningsfråga valde vi att genomföra sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Att närma sig en forskningsfråga från olika håll (triangulering) ger förhoppningsvis ett ökat djup och förståelse (Davies & Macdowall 2007). Vidare var val av intervju som metod särskilt lämplig när man vill studera människors syn på fenomen, beskriva upplevelser, klargöra och utveckla perspektiv (Kvale 1997). Som studenter på Hälsoutvecklarprogrammet har vi en förförståelse och förkunskap för vår valda forskningsfråga. Vi har haft en ambition att vara reflexiva i samtliga delar av studien. Med reflexivitet menar Alvesson & Sköldberg (1994) att forskaren bör fundera kring hur dennes tidigare erfarenheter och personlighet kan påverka vad som skall studeras.

4.2 Genomförande

4.2.1 Urval

Urvalet var av selektiv karaktär där inkluderingskriterierna för att delta i studien var att respondenterna hade en examen från Hälsoutvecklarprogrammet vid Örebro Universitetet mellan åren 2004-2007. Syftet med detta var att dessa årskullar utbildats utifrån den ”nya” programkategorin efter att utbildningen genomgått en omfattande revidering år 2001 (Mustell & Swartling Widerström 2002). Det selektiva urvalet syftade även till att få en spridning

utifrån olika arbetssektorer inom det hälsofrämjande området. Vår ambition var att hitta välmotiverade respondenter. Kvale (1997) beskriver att goda intervjupersoner är uppriktiga, konsekventa, kunniga och kan ge långa livliga beskrivningar, vilket kan bidra till en kunskapsrik intervju.

I första steget att lokalisera dessa hälsoutvecklare tog vi del av namnlistor på hälsoutvecklare som i samband med den tidigare alumnistudien godkänt att bli kontaktade för vidare samarbete med universitetet. Vi studerade även vi klasslistor, samt förde en dialog med en av författarna till alumnistudien (Åkerström et. al. 2008). Sex tänkbara respondenterna kontaktas via e-post (se bilaga 1) och efter några dagar följde vi upp med ett telefonsamtal.

Respondenterna var samtliga kvinnor i åldern 24-43, och var verksamma i Mellansverige inom följande sektorer: arbete som hälsoutvecklare inom kommun och landsting, utbildningskonsulent inom idrottsförbund, folkhälsosamordnare inom idrottsförbund, egen företagare samt anställd inom företagshälsovården. Nästa steg i processen var att arbeta fram en intervjuguide.

4.2.2 Intervjuguide

Syftet med en intervjuguide är att ange de ämnesområden som är föremål för studien (Kvale 1997). Som ram vid frågekonstruktionen använde vi oss av Korps (2003) avhandling och Åkerströms et. al. (2008) enkätundersökning. Frågorna omarbetades för vårt syfte samt för att bli mer av kvalitativ karaktär, genom att vi använde ord som ”upplevelse” och ”beskriv”. Vi skapade även egna frågor som var relevanta för studiens syfte. Frågekonstruktionen var semistrukturerad och bestod av tre teman; ”mötet med arbetsmarknaden”, ”det hälsofrämjande perspektivet” och ”utbildning”. Dessa teman hade sammanlagt 36 underfrågor (se bilaga 2).

Innan vi fastställde vår intervjuguide genomförde vi en pilotintervju med en kvinnlig hälsoutvecklare i 30-års åldern som har arbete inom det hälsofrämjande arbetsområdet, och som utexaminerats mellan åren 2004-2007. Syftet med pilotintervjun var dels att öka vår förmåga att skapa ett tryggt och stimulerande samspel under intervjun, dels kontrollera att de frågor som vi valt ut var tillräckligt tydliga och relevanta för ändamålet. Pilotintervjun resulterade i att viss justering av frågorna gjordes.

4.2.3 Intervjutillfället

Tre av intervjuerna genomfördes på respondentens arbetsplats, i ett fall på universitetet, i ett fall i respondentens hem, och den avslutande intervjun genomfördes per telefon. Alla intervjuer spelades in på band med hjälp av mikrofon och bandspelare. För att öka tillförlitligheten valde vi att en och samma person genomförde alla intervjuer, och att en och samma person agerade observatör under samtliga intervjuer. Det krävs skicklighet för att intervjua, och i kvalitativa intervjuer är intervjuaren forskningsverktyget. Det är ett mänskligt samspel mellan två personer och skilda intervjutekniker genererar i skilda svar från respondenterna (Kvale 1997). Observatörens uppgift innefattade att uppmärksamma huruvida intressanta områden inte belystes tillräckligt under intervjuns gång, med syfte att kunna ställa ytterligare frågor i slutet av intervjun. Vidare hade observatören ansvar för den tekniska utrustningen genom att kontrollera att bandet rullade, och att mikrofonen inte slagits av etc. Innan intervjuerna började fick respondenterna information om intervjuns syfte, hur materialet skulle hanteras ur ett konfidentialitetsperspektiv samt hur intervjun skulle gå till. Telefonintervjun genomfördes i ett avskilt rum och spelades in med högtalartelefon. Telefonintervjun genomfördes på samma sätt som de andra intervjuerna. Samtliga intervjuer tog cirka 60 minuter.

4.3 Databehandling

4.3.1 Transkribering

Transkriberingsarbetet genomfördes och hanterades av oss båda. Kvale (1997) menar att även om det inte finns någon standardiserad form eller kod för utskrift av forskningsintervjuer, finns det vissa standardval som forskarna ställs inför. Vi använde samma förfaringssätt under hela transkriberingsprocessen, och för att känna oss säkra att få med allt och för att få ett så utförligt analysunderlag som möjligt valde vi att återge hela intervjun ordagrant med eventuella skratt, suckar och pauser. Transkriberingen av varje intervju resulterade i mellan 11-15 stycken A4-sidor med enkelt radavstånd. Det sammanlagda transkriberingsmaterialet omfattade 74 stycken A4-sidor med enkelt radavstånd.

4.3.2 Analys

Vi valde att genomföra en innehållsanalys av vårt datamaterial. Kvalitativ innehållsanalys fokuserar på innehållet och den kontextuella meningen av en text. Målet med innehållsanalys

är att öka kunskap och förståelse av skilda fenomen under studien. Kunskapen är baserad på varje deltagares unika perspektiv och baserad på den aktuella texten (Hsieh & Shanon 2005).

Analyseringsprocessen skedde i enlighet med Hsieh och Shanons (2005) beskrivning av traditionell innehållsanalys, samt Graneheim och Lundmans (2003) innehållsanalys samt deras innehållsanalysmodell. Analysen genomförde vi till en början enskilt, för att därefter jämföra våra två analyserna och tillsammans nå en överenskommelse. Inledningsvis lästes texten igenom ett antal gånger för att fånga helheten. Därefter lästes texten ordagrant för att finna koder (nyckelbegrepp), och detta genom att stryka över skilda nyckelord som fångade nyckeltankar. I nästa steg närmade vi oss texten genom att vi gjorde noteringar om vårt första intryck och tankar. Parallellt framträdde fler koder som reflekterade mer än en nyckeltanke, och dessa koder sorterades in i kategorier baserade på hur olika koder var relaterade till varandra (Hsieh & Shanon 2005). Koderna som framträtt användes för att organisera koder i meningsfulla grupper och kategorier. Under några av kategorierna framträdde ytterligare subkategorier (Graneheim & Lundman 2003). Nästa steg bestod i att synliggöra definitioner och citat för kategorier och subkategori, vilka återfanns i texten (Hsieh & Shanon 2005). Avslutningsvis formulerades övergripande teman som baserades på de underliggande kategorierna utifrån Graneheim och Lundmans (2003) beskrivning. Kategorierna svarade på frågan ”vad” och teman svarade på frågan ”hur” (Graneheim & Lundman 2003). Nedan exemplifieras de olika delarna:

Koder Kategori (Vad?) Subkategorier Tema (Hur?)

Missuppfattad ”fel förväntningar” ”svårt att nå fram” ”morötter” ”friskvårdsledare” ”ingen spetskompetens” ”bred och platt utbildning” ”räcker inte” Legitimitetssvårigheter På arbetsmarknaden Känslan av okunskap En bred utbildning försvårar möjligheten till yrkesprofessionalism Figur 2. Innehållsanalys (Graneheim &Lundman 2003)

4.4 Etiska reflektioner

Vi har arbetat utifrån Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer där respondenterna i vår studie fick en skriftlig (se bilaga 1) samt en muntlig information kring fyra områden. Informationskravet är det första området där vi beskrev syftet med studien, och tillvägagångssättet vid intervjuerna. Område två berör informerat samtycke där respondenterna fick information om att de kunde avbryta sin medverkan precis när som helst. Konfidentialitetskravet är det tredje området som respondenterna fick vetskap om, vilket innebär att deras integritet skyddats så att insamlat material och data inte kunna kopplas samman med en unik deltagare i studien. Kassettband och transkriberingsmaterial har kodats och hanteras varsamt. Avslutningsvis underrättades respondenterna om nyttjandekravet, det vill säga att det insamlade materialet endast fick användas till forskningsändamål. Respondenternas svar har behandlats konfidentiellt och de lämnade uppgifterna har skyddats och behandlats utifrån personuppgiftslagen (PuL 1998:204) och sekretesslagen (1980:100).

5. RESULTAT

Resultatet presenteras i tre teman. Varje tema inleds med beskrivande text och en modell som åskådliggör det övergripande temat med underliggande kategorier, subkategorier och koder. Beskrivande text kommer att varvas med exemplifierande citat. Resultatet bygger på den innehållsanalys som genomförts på respondenternas utsagor, och representerar samtliga deltagares åsikter och känslor med en mer eller mindre stark åsikt/känsla kring ett område.

I långa citat har vi valt att lyfta fram det mest substantiella i citatet och därmed satt in hakparantes. Exempel:

”Ju mer jag jobbar desto mer ser jag att jag tillför mycket […] det tycker jag är så spännande.”

Vid några tillfällen har våra egna ord satts inom hakparantes för att tydliggöra vad respondenterna syftar på om det inte framgår av citatet. Exempel:

”..syrrorna gjorde ju HPB [Hälsoprofilbedömning] ..och nu tycker dom..”

För att skydda respondenternas identiteter har vi valt att stryka vissa ord i citaten. Exempel:

5.1 Tema; En bred utbildning försvårar möjligheten till

yrkes-professionalism

Det första temat beskriver hur en bred utbildning försvårar möjligheten för hälsoutvecklare att professionalisera sig i sitt yrke. Respondenterna beskriver en önskan om att vara mer legitim på arbetsmarknaden, och det finns fyra områden som kan sammankopplas till legitimitetssvårigheterna. Känslan av att vara missförstådd som hälsoutvecklare är det första området. Att känna en låg status i jämförelse med andra yrkesgrupper är den andra. Det tredje området tar upp hur en bred utbildning har bidragit till en känsla av okunskap, där respondenterna beskriver en avsaknad av spetskompetens vilket gör det svårt att bli experter på ett specifikt område. Den sista delen som kan försvåra möjligheten att bli legitim på arbetsmarknaden berör det hälsofrämjande perspektivet som genomsyrar utbildningen, vilket har svårt att få genomslag.

Tema (Hur?)

En bred utbildning försvårar möjligheten till yrkesprofessionalism

Kategori (Vad?)

Legitimitetssvårigheter på arbetsmarknaden

Subkategorier

Missförstådd Låg status Känsla av okunskap Svårgenomslaget

perspektiv

Koder

fel förväntningar vet ej vad HUV är svårt att nå fram morötter joggingdress friskvårdsledare Koder låg status

måste ha nåt som sticker ut vi åker först

lägst ner på stegen vem som helst får kalla sig HUV

Koder frustrerad

ingen spetskompetens platt utbildning programmet räcker inte en grundutbildning vill läsa mer av allt nån annan har mer kompetens

Koder

saknar mätinstrument inget genomslag slå sig in

ingen vet vad det är pratar inte om det det är ju varierande nya marker inte klockrent svårt att förmedla

5.1.1 Missförstådd

Respondenterna i studien beskriver en känsla av att vara missförstådd i deras yrkesroll som hälsoutvecklare. En genomgående upplevelse för respondenterna i studien är hur människor ofta förväntar sig att en hälsoutvecklare enbart är expert på mat och motion. När respondenterna berättar vad de har utbildat sig till, Hälsoutvecklare, får de ofta frågor på de bästa tipsen att gå ner i vikt:

verkligen det här typiska friskvårds... ja alltså morötter och joggingdress liksom. För man märker att det är svårt att nå fram bara med den titeln känns det som och folk förväntar sig något annat än vad det i själva verket är…” (anställd Kommun)

En annan respondent beskriver hur människor tror att hon är en specialist med en spetskompetens kring de klassiska hälsofrågorna, och menar att det är den synen och inställningen som människor har sammankopplat med begreppet hälsa:

”...däremot kan jag ju höra väldigt ofta att dom tror att man har spetskompetens. ”ja, men du som är hälsoutvecklare, du, jag har ont i mitt knä, å hur ska jag göra för att gå ner i vikt?” alltså dom tror att man är liksom specialist, å då får man ju förklara hur det ligger till å då förstår dom ju, men dom har ofta en sån, sån inställning till dom som säger att dom jobbar med, ja hälsa eller hälsoutvecklare...”(anställd Idrottsförbund)

För att bli tagen på allvar, och för att komma ifrån friskvårdsstämpeln menar en respondent att det gäller att vara ödmjuk.

”...jag tror man måste vara väldigt ödmjuk som folkhälsovetare eller hälsoutvecklare för att det blir nog väldigt lätt att om man kommer in med morötter å världens gladaste å piggaste, alertaste så tror jag folk har svårt att ta en på allvar...”(anställd Idrottsförbund)

5.1.2 Låg status

Det finns en problematik menar respondenterna inom arbetsfältet där det finns många andra yrkesgrupper exempelvis sjuksköterskor, socionomer, beteendevetare vilka konkurrerar om samma typ av arbete som hälsoutvecklare kan arbeta inom. I jämförelse med dessa andra yrkesgrupper värderas hälsoutvecklarens potential och kompetens lägre. En respondent beskriver problematiken inom företagshälsovården där det är hälsoutvecklaren som sägs upp först om det finns lite pengar:

”...men när det väl kommer till kritan inom företagshälsovården så är vi alla konkurrenter. Så hälsoutvecklaren hamnar lägst på stegen. Och vi får göra mycket skitjobb som dom andra inte vill göra. Typ syrrorna gjorde ju HPB

[Hälsoprofilbedömning] ..och nu tycker dom att dom är för fina för det så det kan

hälsoutvecklarna göra. Ja, alltså lite så känner man av. Man hamnar på lägsta pinn-håle, och så fort pengarna tryter så åker hälsoutvecklaren först...”(anställd Företagshälsovård)

En respondent som haft kontakt med en före detta vice direktör på Svensk företagshälsovård fick sin känsla bekräftad när direktören beskrev svårigheten som hälsoutvecklare att ta sig in i företagshälsovårdsbranschen.

”...söker man jobb på svensk företagshälsovård till exempel där prata jag med han som var vd tidigare för svensk företagshälsovård å han sa det att det finns inte alls stora möjligheter å komma in där som folkhälsovetare för att dom slår väldigt vakt om sina

Respondenterna tar upp problematiken med hur andra yrkesgrupper kallar sig folkhälsovetare utan att ha studerat ämnet tillräckligt ingående. Det är dessa yrkesgrupper som hälsoutvecklarna konkurrerar med, och med deras spetskompetens i kombination med folkhälsopoäng blir de ofta mer populära på arbetsmarknaden. Det blir svårt att bli legitim, menar respondenterna. En respondent som läst D-nivå i folkhälsa uttrycker en frustration mot detta:

”...jag känner väl att jag har varit sur väldigt många gånger över att folkhälsovetare inte är nå legitima arbetsgrupper höll jag på att säga, nämen att vi .. många gånger har man mött personer som ä socionomer eller arbetsterapeuter eller beteendevetare å så har dom läst till 40 eller 20 eller kanske till och med bara 10 poäng folkhälsa å så får dom kalla sig folkhälsovetare, när man själv har läst fyra år...”( anställd Privat/Eget företag)

En respondent ser ämnet folkhälsovetenskap som en av orsakerna till låg status. Folkhälsan behöver legitimeras i högre grad i samhället för att skapa pondus menar hon:

”...det är väl en sån där sak som man önskar att det [syftar på folkhälsa] skulle bli mer legitimt i samhället för att kunna känna att ens yrkesgren fick mer pondus...”(anställd Privat/Eget företag)

Om inte hälsoutvecklare själva vet sin kompetens och sin styrka gentemot andra yrkesgrupper, och därigenom inte kan skapa konkurrensfördelar, blir det svårt för arbetsgivare att se kompetensen. Om inte hälsoutvecklare själva vet sin potential hur ska då företagen veta, menar en respondent, det är det största problemet:

”...den känsla som jag har fått är att företagen vet inte fortfarande inte vad hälsoutveckling är. Och det är ju knappt så vi hälsoutvecklare vet det själva. Vad ska vi säga när folk frågar? Vad kan vi göra? Kan vi göra nånting egentligen? […] Och så länge som vi själva har svårt att uttrycka det hur ska dom kunna veta vad en hälsoutvecklare gör, och detta är vårat största problem...”(anställd Företagshälsovård)

Samma respondent menar att en lösning på denna problematik är att rama in vad som ingår i en hälsoutvecklares arbetsuppgifter:

”...men vi måste lära oss vad som ingår i den. Vi måste på nått sätt rama in den. Och det kan låta hur tråkigt som helst. Och jag tror att det är enda sättet som vi kan sälja oss på. Att kunna berätta att det här ingår i en hälsoutvecklartjänst, punkt slut...” (anställd Företagshälsovård)

5.1.3 Känsla av okunskap

Genomgående upplevde respondenterna sina år på Hälsoutvecklarprogrammet som bra och roliga. Programmet är en bred utbildning som berör många skilda områden inom hälsa, något som de uppfattade som intressant och kul. Dock påtalar respondenterna att det saknades en

fördjupad kunskap i många ämnen, vilket medför en känsla av att inte ha tillräcklig kompetens för att konkurrera ut andra yrkesverksamma.

”...det var kul att det var en sån bred utbildning liksom och samtidigt som det kändes som lite frustrerande att man inte kunde säga att det här kan jag. För att om det handlade om kost tex. så fanns det alltid nån som kunde kost mycket bättre, en dietist eller nån som hade läst mycket djupare kring det. Handlade det om fys så fanns det alltid nån som kunde det bättre. Så samtidigt kändes det som att jag kan ingenting fast ändå var allt väldigt intressant. Så jag var bara fundersam, hur sjutton ska ett jobb kunna se ut när man egentligen inte kan nåt...” (anställd Kommun)

Respondenterna uppfattar Hälsoutvecklarprogrammet som en grundutbildning, där det finns en känsla av att man vill, och i vissa fall också måste, läsa vidare inom skilda områden beroende på yrkesinriktning.

”...det känns nästan som om att det här blir en grundutbildning för att man skall kunna gå vidare å samtidigt så tycker man att det är lite hemskt att man ska behöva läsa tre år i en grundutbildning för att sen läsa vidare men ska man blir riktigt, riktigt bra inom kanske nåt utav de här områdena som belyses i dom andra tre terminerna då, ekonomi, pedagogik, eller stress eller vad det nu är så måste man ju gå vidare om man nu vill jobba inom dom där områdena..” (anställd Landsting)

Respondenterna har många förslag på vad de tycker kan förbättras på Hälsoutvecklarprogrammet. Det finns två tydliga områden som alla önskade mer av efter att de kommit ut på arbetsmarknaden. Det första var ekonomi både i form av hälsoekonomi och också företagsekonomi:

”...jag känner inte att dom här 5 poängen i ekonomi liksom räcker till för att kunna diskutera ekonomifrågor med dom som verkligen kan ekonomi...”(anställd Idrottsförbund)

Retorik och pedagogik var ett annat område som respondenterna uttryckte en avsaknad av. Ute i arbetslivet handlar det mycket om att stå inför folksamlingar och prata, och genom att få genomföra mer presentationer inför sin klass och hela tiden utmanas att prata, underlättar det momentet i jobbet:

”...det är en sån grej som jag absolut tycker att man skulle kunna ha mer av. Alltså mer retorik överhuvudtaget.. å pedagogik nästan. För att det är ju alltid prata inför folk. Även om det inte är föreläsningar alla gånger så är det ju, presentera korta grejer eller prata på möten...” (anställd Kommun)

Institutionens krav var något som respondenterna hade åsikter om. Känslan var att kraven var för låga, och respondenterna beskrev en oro att ett rykte kunde sprida sig till arbetsgivare att Hälsoutvecklarprogrammet var ett program som man kunde glida igenom. Vidare kan för låga

krav i sig kan skapa en känsla av att inte ha tillräckligt med kunskap när man kommer ut på arbetsmarkanden.

”...under hela tiden som jag studerade var det ganska slappt, eller det var, det liksom fanns personer som kunde glida igenom på ett bananskal i princip å det tycker jag är tråkigt […] för programmet känns inte så seriöst när det blir på det sättet. Det är ju ändå institutionen som skapar den möjligheten för dom studenterna att bara glida igenom…[…]…för att programmet ska få ett värdigt ansikte utåt så behövs det ju liksom förbättras lite...” (anställd Idrottsförbund)

”...det känns ändå att jag ansträngde mig många gånger och så fick jag godkänt på en uppgift å så samtidigt så var det nån som hade lämnat in nått som var hopskrivit på en timme och blev godkänd. Det känns så trist […] det skulle ju höja utbildningen överhuvudtaget om det var lite högre krav. Det är ju tråkigt om en sån grej sprider sig till arbetsgivare som hört att utbildningen har låga krav, det är trist...” (anställd Kommun)

Det fanns en önskan hos alla att examinationsformerna skulle vara mer verklighetsanpassade för att koppla samman teoretiska kunskaper med hur det ser ut på arbetsmarknaden.

”...ja, det vore ju klockrent om institutionen kunde få nån samarbetspartner med nå företag där, där man kunde göra sin ex.. eller nån del asså att man gör nån del i examinationen där...” (anställd Idrottsförbund)

5.1.4 Svårgenomslaget perspektiv

Den sista subkategorin handlar om det hälsofrämjande perspektivet som enligt respondenterna inte är ett självklart perspektiv ute på arbetsmarknaden. De talar inte högt om perspektivet utan de tillämpar tänkesättet automatiskt i sitt arbete. Respondenterna pratar om begrepp som ”kämpa” och ”stånga sig in”, samt svårigheten att tillämpa teoretisk kunskap till praktisk färdighet som kan vara något komplicerat:

”...jag skulle kunna skriva en hel bok om hälsofrämjande arbete, det vore skitlätt, om man jämför med hur det är att jobba hälsofrämjande. För hur gör man hälsofrämjande arbete egentligen, egentligen?...” (anställd Företagshälsovård)

”...föreningarna eller personerna jag jobbar med ska tänka mer på det sättet, men jag tror inte ens dom vet vad hälsofrämjande arbete är, eller säger jag salutogen till många av dom personerna jag jobbar med så skulle dom bara [rycker på axlarna]...” (anställd Landsting)

En orsak till svårigheten för det hälsofrämjande perspektivet att slå igenom menar en respondent kan vara avsaknaden av ett tydligt mätinstrument.

”...vi har ju inte hittat mätinstrument för att mäta ut det på samma sätt som det patogena. Å det är ju det som vi måste skapa. Som är lika evidensbaserade som det patogena. Då vet vi verkligen, vi skulle behöva ett instrument för att kunna mäta det på samma sätt. För

5.2 Tema; Ett aktivt nätverkande är vägen in på en svår

arbetsmarknad

Det andra temat som vuxit fram genom analysen beskriver hur nyckelfaktorn till att få arbete är att nätverka med andra människor i branschen. Att ha och söka många kontakter och därigenom skapa sig ett nätverk, tillsammans med en utåtriktad personlighet bidrar till att hälsoutvecklaren får in en fot i en svår bransch där det är tuff konkurrens om få arbeten.

Tema (Hur?)

Ett aktivt nätverkande är vägen in på en svår arbetsmarknad

Kategorier (Vad?)

Svår bransch En drivande personlighet Många Kontakter

Subkategorier

-- -- Utbildningsanknytning Egna

Koder

många examineras konkurrens med andra yrkesgrupper ”arbetslösa hälsoutvecklare” Koder tar för mig, syns och hörs inte blyg tog för mig tro på sig själv se möjligheterna visade att jag fanns måste va rätt person dom söker olika personligheter

Koder

mentorskap var det bästa med hela utbildningen praktik öppnade upp möjligheter jättegivande Koder nätverka sökt kontakt referenser sälja in oss själva öppnade upp

personliga kontakter är A och O

skapa kontaktnät

5.2.1 En svår bransch

Med kategorin svår bransch avses det som respondenterna uttryckt; att det finns få utannonserade lediga tjänster, och dels den tuffa konkurrensen som finns med andra yrkesverksamma från snarlika utbildningar runt om i Sverige. Att få ett arbete inom det hälsofrämjande arbetsområdet förefaller vara svårt enligt respondenterna. Det finns en känsla av en överetablering av folkhälsovetenskapliga utbildningar. En respondent som är aktiv medlem i ett branschanknutet fackförbund beskriver situationen så här:

”...hur etiskt rätt är det att examinera, som XXX [syftar på en högskola] gör, 60 elever, studenter varje termin. Dom har ju dubbla klasser som intag varje termin. Nu är det ju inte bara folkhälsa som vi har men vi har ju idrott, friskvård och folkhälsa å det är ju idag 19 högskole- och universitetsutbildningar som är inom det här området. Så att det är ju 10 för många. Jag tror nånstans.. det var 800 studenter inom hälsoområdet som går ut varje år..800…[…] Men liksom det är helt sjukt, å dom här områdena som exempel Örebro och Gävle å Vänersborg å vart dom nu finns, dom är ju rätt mättade faktiskt, men trägen vinner, man får kämpa på...” (anställd Landsting)

Kritik riktas till institutionen för att de inte har förändrat programmet tillräckligt, och vänt trenden så att fler får arbete. Här exemplifieras en hälsoutvecklare som titulerat sig till gruppen ”arbetslösa hälsoutvecklare”:

”...jag, jag mötte en tjej som hade gått ut för massor med år sen..”ja, jag tillhör ju dom här”… [lång paus] vad sa hon nu… ”arbetslösa hälsoutvecklarna”..å jag ba ..du, hallå, hallå glöm. Alltså går man ut med det å presenterar sig för folk att ”jag ingår i gruppen arbetslösa hälsoutvecklare” då är man ju ute å cyklar på en gång. Det får ju bara inte ske, utan det måste ju bli tydligare från början att det blir en stolthet i gruppen...”(anställd Landstinget)

Det är inte utbildade hälsoutvecklare som saknar kompetens, utan det är arbetsmarknaden som inte hinner med i utvecklingen:

”...det finns ju ett stort intresse från samhället att många fler arbetar med dom här frågorna. Och potentialen finns ju. Det finns ju så många duktiga hälsoutvecklare, det är ju bara att jobben inte hinner med riktigt, att man törs inte anställa å så...”(anställd Företagshälsovård)

5.2.2 Många kontakter

5.2.2.1 Egna

På frågan vad det är som gjort att dessa respondenter fått arbete i en svår bransch är det kontakter som är nyckelordet. Att aktivt söka sig till arbetslivet vid sidan av universitetsstudierna beskrev respondenterna som en mer eller mindre förutsättning för att få in en fot på arbetsmarknaden. Alla respondenter hade fått sina yrken genom att de hade kontakter inom branschen, och som slutligen gett dem möjligheten till arbete.

”...det viktigaste, asså det viktigaste, är att ju å nätverka, asså hela tiden, å det e ju jättejobbigt å svårt till en början liksom att ”ja, hej, jag heter..” å så, men bara att man presenterar sig å att man har ett ansikte på folk så blir det både lättare å kontakta den för hjälp med tjänster å den kanske kan kommer ihåg en...”(anställd Idrottsförbund)

”...jag tror att det viktigaste är att ta sig ut i sammanhang där det finns yrkesverksamma. Gå på seminarier, gå på utbildningsdagar, visa er, berätta vem ni är, å va intresserad och visa på att det här vill jag verkligen, för att då möter man nog den personen som kan hjälpa en till slut eller ge en chansen att träda in. För att jag tror ändå att det är svårt om man inte har den personen som tror på en ”men att, ja, ja, här får du chansen”, för det är ju klart, man är ju inte klockren när man kommer ut å ska börja jobba...” (anställd Privat/Eget företag)

Att ha ett extraarbete inom branschen under studietiden är något om respondenterna lyfter fram som en viktig del i att skapa kontakter, och komma in på arbetsmarknaden.

”...även om jag kände att jag inte vill jobba sån instruktör eller friskis ledare sådär, så känns det ändå bra att liksom hoppa på för att visa att man är intresserad och att man är beredd att ställa upp och sådär. För det känns också som en grej som låg till grund varför dom ringde sen och erbjöd jobb...” (anställd Kommun)