Inlärningsstilar - ett erkännande av olikheter

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Lek fritid hälsa

Examensarbete

Inlärningsstilar -

ett erkännande av olikheter

Learningstyles – a recognition of differences

Sara Håkansson

Malin Wingårdh-Hallgard

Lärarexamen 140 poäng Examinator: Frans Oddner

Barndoms- och ungdomsvetenskap Handledare: Siv Benn

Abstract

Inlärningsstilar – ett erkännande av olikheter av Sara Håkansson och Malin Wingårdh-Hallgard. Denna undersökning handlar om elevers inlärning genom inlärningsstilar. Det huvudsakliga problemområdet i denna avhandling är att ta reda på hur man kan använda inlärningsstilsanpassad undervisning i skolan och vilken inlärningsstil som föredras av eleverna i en 1:a klass. Syftet med denna uppsats är att vi vill bidra till

kunskapsutvecklingen inom begreppet inlärning och hur man kan använda sig av inlärningsstilar i skolan för att uppmärksamma varje elevs individuella inlärning. Frågeställningarna vi har valt är:

• Vilka skäl anger pedagogerna i undersökningsgruppen för sitt val att arbeta utifrån teorier om inlärningsstilar.

• Hur arbetar elever och pedagoger i vår urvalsgrupp med inlärningsstilar i år 1? Hur kan en lektion i svenska ser ut med hjälp av inlärningsstilar i år 1?

• Vilka inlärningsstilar föredrar eleverna i år 1 och varför föredrar de dem? Undersökningens genomförande bygger på observationer och kvalitativa intervjuer med 21 elever, två pedagoger i en förstaklass och en förskollärare på samma skola. Vi har även använt oss av olika teoretiker och deras teorier, som Dunn & Dunn, Gardner och Piagets, samt teorin Human Dynamics. De viktigaste resultaten är att inlärningen sker individuellt för varje elev och att t ex pedagogernasträvar efter att låta eleverna få möjlighet att använda sin bästa perceptuella styrka (sinnen) för att lära genom de olika inlärningsstilarna. Det visar sig att de flesta av eleverna känner sig mest hemma i det visuella och auditiva och verkar vilja arbeta utifrån dessa styrkor.

Nyckelord: Dunn & Dunn, Gardner, Human Dynamics, hur barn lär, hur skolan kan undervisa, inlärning, inlärningsstilar, perceptuella styrkor, Piaget.

Förord

Vi vill tacka pedagoger och elever på skolan där vi gjorde våra observationer och intervjuer för att ni har hjälpt oss att få svar på våra frågor samt ett visat intresse till samarbete.

Vi tackar även Siv Benn för all hjälp med handledning och bra stöd under skrivandet av vårt examensarbete.

Helsingborg 2005-12-05

Innehållsförteckning

1 Introduktion...

9

2 Kunskapsbakgrund……...

11

2.1 Centrala begrepp ………...

13

2.2 Inlärningsstilar...………

14

2.3 Human Dynamics……… 17

2.4 Multipla intelligenser ………

20

2.5 Piagets utvecklingsteori i förhållande till inlärningsstilar…..

22

3 Problemprecisering………....

24

3.1 Syfte………. 24

3.2 Frågeställningar……… 25

4 Metod………..……… 26

4.1 Val av ansats……… 26

4.2 Urval……… 27

4.3 Genomförande………. 28

4.4 Analys……….. 29

4.5 Forskningsetiska överväganden………..

31

4.6 Reliabilitet och Validitet……….. 31

4.7 Genomförande av pararbete……….. 31

5 Resultat………..……….. 33

5.1 Hur pedagoger och elever kom i kontakt med inlärningsstilar 33

5.2 Synen på arbetssättet med inlärningsstilar………... 34

5.3 Slutsats……….. 37

6 Diskussion………..……….. 38

Referenser

1. Introduktion

Ny kunskap söker människan ständigt genom hela livet. Kunskap är det vi individer tar till oss och lär oss. Sättet på vilket inlärningen sker hos elever kan variera. Alla kanske inte lär sig bäst genom dagens, än så länge vanligaste pedagogik,

förmedlingspedagogik. I förmedlingspedagogiken står pedagogen för förmedling av information till eleverna och det blir ofta en envägskommunikation. Med vår uppsats vill vi hjälpa andra pedagoger och individer att få en inblick i vad inlärningsstilar innebär och vad det kan bidra med till undervisningen och till samhället. Därför har vi valt att undersöka inlärning och inlärningsstilar med fokus på de perceptuella styrkorna (sinnena). Vi har tittat på och forskat kring hur eleverna lär sig och vilket arbetssätt de väljer i arbetet med inlärningsstilar. Pedagogerna är en viktig del i undervisning med inlärningsstilar, därför är vi intresserade av vad dessa anser om undervisning, som är individuellt anpassad. Syftet med denna uppsats är att vi vill bidra till

kunskapsutvecklingen inom begreppet inlärning och hur man kan använda sig av

inlärningsstilar i skolan för att uppmärksamma varje elevs individuella inlärning. Vi vill även med denna uppsats ta reda på vilken inlärningsstil som föredras i en 1:a klass bland eleverna, för att se vad de tycker om att arbeta med inlärningsstilar.

Vi har valt att göra följande uppdelning. Vi kom i kontakt med inlärningsstilar på väldigt olika vägar och vi är angelägna att berätta om vår bakgrund till varför vi blev intresserade av att skriva om inlärningsstilar. Anledningen till att jag (Malin) blev intresserad av inlärningsstilar och vikten av individuell undervisning, är erfarenheter från en skola jag har varit mycket på. När jag kom dit för något år sedan, var de i starten med inlärningsstilar och jag blev introducerad och fastnade för konceptet. Eftersom jag själv har haft inlärningssvårigheter i min skolgång och uppväxt, tycker jag det är väldigt viktigt att man tar reda på varje elevs behov. Man borde låta eleverna tillsammans med pedagogen undersöka vilken metod som är bäst. Jag hade varit tacksam om vi hade arbetat med inlärningsstilar under min skolgång. Då jag hade kanske tidigare funnit ett sätt att lära mig saker och ting på. Jag vill själv arbeta med inlärningsstilar när jag är färdig pedagog, för jag tror att detta arbetssätt kan hjälpa många elever i sin väg mot ny kunskap.

Jag (Sara) väljer att skriva om detta ämne för jag tycker att det är intressant och givande ämne för oss, som snart är färdiga pedagoger. Om jag hårdrar det lite, så är den stora individuella frågan hur man vill vara som pedagog. Vill jag vara den traditionella, som mest kör på i min egen anda eller vill jag vara den nya, individanpassade pedagogen? Självklart vill jag vara den individanpassade pedagogen, som försöker se till varje elevs enskilda behov. Den traditionella undervisningen är till för alla, där pedagogen är informativ och undervisar alla på samma sätt, oavsett individuella förutsättningar. Detta känns för mig som ett förlegat arbetssätt men som kan fungera för vissa. För mig är inlärningsstilar relevant såväl yrkes- som ämnes- och forskningsmässigt. Det är mycket intressant att se vad vi vidare kan få fram av vår forskning. Ett utdrag ur läroplanen Lpo 94, som jag tycker är tänkvärt, är att pedagogen skall (Lärarförbundet, 2002 s. 45-47):

• Utgå från den enskilda elevensbehov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande.

• Stärka varje elevs självförtroende samt vilja och förmåga att lära.

• Utgå från att eleverna kan och vill ta personligt ansvar för sin inlärning ochsitt arbete i skolan.

Ärligt talat så vet jag inte om man kan utgå från att varje elev klarar av att ta ansvar för sin egen inlärning och sitt arbete. Vissa elever har inte den mognad som krävs. Jag kan känna att i vissa fall så måste pedagogen hjälpa till att styra in eleven på rätt spår. Men om undervisningen i skolan till fullo vore individanpassad och alla elever och

pedagoger hade fullt klart för sig vad som krävdes, för att just den här eleven skulle kunna ha möjlighet till det har han/hon då möjlighet att lära in allt? Personligen tror jag att vi alla har olika förutsättningar på olika områden.

2. Kunskapsbakgrund

De teorier vi har valt att studera, är de teorier vi tror är mest relevanta för att kunna hjälpa oss att få svara på våra frågeställningar. Vi utgick från att vi ville veta så mycket som möjligt inom ämnet med inlärningsstilar, när vi letade efter olika teorier och tidigare forskning. Detta för att få en så bred kunskapsgrund som möjligt för att lättare kunna hitta svar på våra frågeställningar. Under vår genomgång av de olika teorierna, visade det sig att samtliga belyser människans inlärning fast på olika sätt och att alla har sina egna modeller. Vi kom fram till att vi skulle använda oss av teorier av Dunn & Dunn, Howard Gardner och Jean Piaget för att få en konkret översikt över ämnet inlärningsstilar samt för att dessa teoretiker kunde ge oss den mest utförliga och viktigaste informationen. Likheterna mellan Dunn & Dunns teori om inlärningsstilar och Gardners Multipla Intelligenser är den individuella synen och att man utgår från elevers styrkor. Skillnaden är att inlärningsstilar fokuserar på hur elever lär in medan Gardner fokusera på vad elever lär in. Anledningen till att vi tog med Piaget är hans konstruktivistiska synsätt, där han menar att barnet lär från det inre och genom egen aktivitet i samspel med omvärlden. Vi tar även upp Human Dynamics, som är ett program som ligger till grund för arbetet med inlärningsstilar på vår urvalsskola.

I Sverige är arbetet utifrån teorier om inlärningsstilar ännu inte så etablerat. Dock är Lena Boström en svensk pedagog, som har praktiserat och studerat inlärningsstilar världen över, mestadels Dunn & Dunn ifrån deras och sina egna fallstudier. Boström har introducerat inlärningsstilar i Sverige. Hon är även en användbar källa i vår forskning med sin nyskrivna doktorsavhandling ”Lärande & metoder” (Boström, 2004). Vår undersökning, med att hitta information om inlärningsstilar, har varit begränsad,

eftersom det idag ännu inte är ett så utvecklat och belyst ämne. Därför har vi använt oss av lärstilscenter, som är en Internetsida (http://www.larstilscenter.se/larstilar.htm, 2005-10-23), som källa till en bild. I arbetet har vi valt att ta med ett antal figurer. Detta för att öka förståelsen av texten och för att få en tydligare bild av vad vi vill ha fram.

I samband med inlärning, så underlättar det för elever om de tycker informationen de skall lära sig är intressant. Då ökar nämligen deras vakenhet och på så vis också dess förmåga att komma ihåg informationen. Därför är det viktigt att göra skolan intressant

för varje enskild individ (Prashning, 1996).Vi har valt att studera hjärnans funktioner, eftersom hjärnan och minnet är en viktig del vid inlärning och är något som inte skall glömmas bort i undervisningen. Hjärnhalvornas funktioner måste stimuleras för att människan skall kunna fungera i vardagen. De båda hjärnhalvorna står för olika arbetssätt och skilda medvetanden. Den högra hjärnhalvan står för bland annat fantasi och skapande. Den vänstra halvan står för logiskt tänkande och analys. Den senaste forskningen visar att båda hjärnhalvorna stimuleras vid alla typer av aktiviteter, de är nämligen sammankopplade av ett nät av fibrer (Nordlund, Rolander &Larsson, 2002).

Inlärning är starkt förknippat med minnet, som människan använder sig av när

information lagras och flyttas upp till medvetandet. Utan minnet skulle människan inte kunna se, höra eller tänka. Minnet består av många olika system, som styr olika delar i vår hjärna och som beter sig på många olika sätt. Alltså är minnet inte bara ett minne utan tre eller flera. Minnet brukar delas in i tre större system: Det sensoriska minnet,

korttidsminnet och långtidsminnet. Trots denna indelning, påverkar de varandra men de

skiljer sig ändå åt enligt följande (Baddeley, 1983): Det sensoriska minnet är det första stället där all information stannar men informationen finns bara här i några sekunder innan den överförs till korttidsminnet (se figur 1).

Figur 1. Informationsflödet genom minnessystemet (Baddeley, 1983 sid.12).

Korttidsminnet rör det människan minns nu och om det är ointressant förs det inte

vidare till långtidsminnet, det glöms helt enkelt. Om informationen skall gå från korttidsminnet till långtidsminnet, krävs det upprepningar. Texten får läsas igen eller skrivas ner, beroende på hur man lär in och kommer ihåg ny information (a.a).

Långtidsminnet är det minne där information lagras under en längre tid. Informationen

minns sitt namn, hur vi uttrycker, var vi bodde i vår barndom eller vad vi gjorde förra året (a.a).

2.1 Centrala begrepp

Vi har valt att definiera följande begrepp, eftersom dessa begrepp är viktiga byggstenar i vårt examensarbete.

När vi använder oss av ordet pedagoger, menar vi alla lärare, våra intervjupersoner samt oss själva som blivande lärare.

En person som är analytisk vill få information stegvis, i sekvenser, logiskt ordnat för att

slutligen se informationen i sin helhet (Boström, 2004).Motsatsen till analytisk är

holistisk där personen vill ta in informationen via berättelser, anekdoter och humor. De

vill gå från helheten till delarna, gärna med bilder, symboler, mönster och relationer samt ha en anledning till varför det är som det är (Boström, 2004).

En perceptuell styrka är en sinnesförmåga som rör det visuella (syn), auditiva (hörsel), taktila (känsel) och kinestetiska (beröring) (Prashnig, 1999).

Inlärningsstilar är: ”allt som kontrollerar hur människan koncentrerar sig på, behandlar

och minns ny och svår information” (Prashnig 1999, sid 7).

Med traditionell undervisning menar vi den undervisning, där pedagogen förmedlar information till eleverna och där eleverna tar in kunskap genom pedagogen och genom litteratur, så kallad förmedlingspedagogik. Med inlärningsstilsanpassad undervisning menar vi den undervisning som utgår från teorier om inlärningsstilar.

Empiriskt material är något som är hämtat från verkligheten till skillnad från teorier som

2.2 Inlärningsstilar

Det finns många förklaringar på begreppet inlärningsstilar. Det som är gemensamt för de flesta, är att de handlar om människors livsstilar och att människor är olika. vi måste erkänna att vi har olikheter men att vi ändå är lika mycket värda (Boström, 1998). Detta handlar inte bara om olikheter inom pedagogiken utan i hela vår omvärld. Begreppet inlärningsstilar har funnits ett tag men idag står begreppet för lärande istället för undervisning. När vi, pedagogerna, utgår från elevers inlärningsstilar, innebär det att vi bygger lärandet på elevernas styrkor och kan göra skolan mer positiv för dem (Boström, 1998). Alla individer har sitt individuella sätt att lära och det är just vad inlärningsstilar handlar om (Dunn, Dunn & Treffinger, 1995). Om en elev får undervisning som tidigt tilltalar hans/hennes behov, kan eleven se skolan som mer positiv och lärorik och inte så svår. Idag är det vanligt att elever tröttnar på skolan, skolkar och vissa har även dåligt självförtroende. En anledning till detta kan vara att undervisningen inte är

individanpassad. Om förståelsen för inlärningsstilar kan skapas, kan också

undervisningen planeras bättre och insikten om människans olika handlingssätt kan stärkas (Boström, 1998).

Rita Dunn och Kenneth Dunn är två professorer som skapade begreppet inlärningsstilar på 1960-talet. De har blivit inlärningsstilarnas forskningsförebilder, när de kom med sin modell The Dunn & Dunn Learning Style Model (se figur 2) efter 35 års forskning. Rita Dunn är professor vid St John's University i New York. Hon har vunnit utmärkelser för sina väl utarbetade forskningar. Kenneth Dunn är professor vid Queen´s college i New York (Boström, 1998).

Grunden i Dunn & Dunns forskning vilar på de faktorer som är viktiga för varje enskild individ, när den bearbetar nytt och svårt material. De kom fram till att de finns 21 olika faktorer som påverkar vår inlärning. De delade in dessa i fem olika områden: miljö,

emotionellt, sociologiskt, fysiskt (perceptuella styrkor) och psykologiskt (Dunn, Dunn &

Figur 2. The Dunn & Dunn Learning Styles Model av Rita Dunn och Kenneth Dunn (http://www.larstilscenter.se/larstilar.htm, 2005-10-23).

Vi kommer här att ta upp lite om de fem olika områdena men vi har valt att endast titta närmare på de fysiska faktorerna (perceptuella styrkorna) eftersom det är dessa faktorer som arbete med inlärningsstilar oftast koncentrerar sig på.

I miljön påverkas en person av ljudet, ljuset, temperaturen och möbleringen/möblerna. Vissa vill sitta på en stol vid ett bord i ett tyst och ljust rum. Andra vill höra musik, sitta bekvämt t ex i en soffa och inte i för skarpt ljus.

De emotionella faktorerna handlar om motivation, uthållighet, ansvar/anpassning och struktur. Vissa vill arbeta under press, för att prestera något bra. Vissa vill ha god tid på sig, planera och framförhållning (Boström, 2004).

I de sociala faktorerna ingår det att: arbeta ensam, i par, i grupp, i ett arbetslag, med en ledare eller med variation.

De psykologiska faktorerna handlar om informationsbearbetning (analytisk eller holistisk) och tankestil (impulsiv eller reflekterande). Elever som är analytiska ser inlärning som delar och de fokuserar på detaljer. För elever som är holistiska, är helheten det viktigaste. T ex arbetar en person som är holistisk med en och samma uppgift tills den är klar, medan en person som är analytisk arbetar med flera uppgifter samtidigt. En person som är impulsiv vill komma igång med en uppgift genast och vara delaktig från första början, medan en reflekterande person behöver tänka igenom uppgiften ordentlig (Dunn, Dunn & Treffinger, 1995 ).

De fysiska faktorerna (perceptuella styrkorna) tillämpar man oftast när man arbetar med inlärningsstilar. Detta är anledningen till varför vi valt att undersöka de perceptuella styrkorna mer. Perceptuella styrkorna är även det bästa arbetssättet för att nå eleverna samt för den praktiska undervisningen (a.a). Till de fysiska faktorerna hör de

perceptuella styrkorna som auditiv - som rör hörseln, visuell - som rör synen, taktil - som handlar om det man gör med händerna eller kinestetisk - som handlar om det man gör med kroppen. De fysiska faktorerna påverkas också av hur, när och på vilket sätt man tar emot information. Detta innebär att vissa arbetar/lär sig bäst när de får sitta och småäta, medan andra blir störda med mat runt omkring sig. Vissa tar emot information bättre på morgonen än på kvällen. En del kräver rörlighet emellanåt, för att lösa en uppgift (Boström, 1998). Alltså handlar de perceptuella styrkorna om vilket sinne vi främst lär oss med eller genom. Enligt Dunn, Dunn & Treffinger (1995) föds människan med en perceptuell styrka, som är dominant och därför behöver barn oftast bara en perceptuell stryka för att kunna lära sig något. Dock lär en elev sig mest när flera sinnen är inblandade (Boström, 1998). För att en elev på bästa sätt skall ta till sig ny och svår information, gäller det att ta reda på vilken förmåga, vilken perceptuell styrka som, dominerar hos varje elev, för att eleven skall kunna ta in kunskapen via rätt väg.

De perceptuella styrkorna delas in i fyra sinnesgrupper: auditiv, visuell, kinestetisk och

taktil. Dessa sinnesgrupper använder människan när den tar in, bearbetar och bibehåller

ny och svår information men hon använder dem olika mycket, beroende på individen (Dunn, Dunn & Treffinger, 1995).

Auditiva sinnet är det sinne där elever lär sig bäst när de får information via hörseln, när

de får lyssna på pedagogen, som pratar, eller lyssna på informationen via band. De bearbetar sedan kunskapen genom att sätta egna ord på det de hört och vill gärna läsa informationen de tidigare hört. Kännetecken för auditiva elever är att de pratar gärna för sig själva, rör på läpparna eller säger ord när de läser, upprepar gärna information, har lätt för att tala men har svårt med matematik och skrivande (a.a)

Visuella sinnet syftar på elever som kommer ihåg information som de ser eller

observerar. De vill gärna ha bilder, texter eller filmer. Om de skall komma ihåg vad pedagogen säger, vill de gärna rita för att komma ihåg information. De visuella eleverna kommer även ihåg en text bättre, om de får stryka över texten i olika färger.

Kännetecken för visuella elever är att de har en snabb inlärningsförmåga, är

organiserade, tystlåtna, betänksamma, bra på att stava, läser hellre själv än blir läst för men har svårt att minnas verbala instruktioner (a.a).

För att det taktila sinnet skall stimuleras vill elever ha fysisk kontakt med händerna och på så vis, ta till sig kunskap. De vill rita, klottra, skriva, bygga och kopiera. Det vill gärna fingra på något när de är koncentrerade. Kännetecken för taktila elever, är att de lär in med hjälp av pussel, arbetar gärna med dator, vill ha genomgångar där de får ta på saker och vara aktiva samt har svårt att sitta stilla vid genomgång (a.a).

För att det kinestetiska sinnet skall stimuleras vill eleverna vara aktiva och fysiska när de skall lära sig något. Kännetecken för de kinestetiska eleverna är att de är starka och känslomässiga, gillar fysiska belöningar, vill ha kroppskontakt med andra, fysiskt orienterade, rör sig mycket, tidig och stor utveckling av muskler, lär sig genom att göra, minns genom att gå och se, pekar när de läser, gestikulerar mycket samt svarar fysiskt (a.a).

2.3 Human Dynamics

Något som också har att göra med inlärningsstilar är Human Dynamics, som vi kom i kontakt med i samband med våra intervjuer. Detta var ett intressant möte, eftersom vi tidigare inte stött på det och vi blev mer nyfikna på detta projekt. Det är viktigt för oss att ta upp detta i vår teoridel, eftersom det visade sig att vår urvalsskola hade sin grundpelare med arbetet med inlärningsstilar i just Human Dynamics.

Dr Sandra Seagal är skaparen bakom Human Dynamics och har en bakgrund inom psykologi och pedagogik och är verksam som skolpsykolog och terapeut. Sedan 1979 har hon och hennes medarbetare forskat kring människors personligheter och hur vi upplever och bearbetar världen utifrån olika personlighetsmönster. Tillsammans med en grupp psykologer, pedagoger och konstnärer startade Seagal och hennes man, David Horne, forskning för att kartlägga dessa mönster. Utbildningsprogram inom Human Dynamics kunskapsfält bedrivs i flera delar av världen. Utbildningarna är

grundmönster. Human Dynamics utbildningar hjälper även människor att se sin egen kraftfulla förmåga samt visa att människor fungerar på olika sätt, att vi är lika värda samt att vi kompletterar varandra. Human Dynamics använder sig inte av begreppet inlärningsstil utan utgår istället från att människan är uppdelad en tre principer nämligen emotionell, mental och fysisk (Seagal & Horne, 1991).

Human Dynamics är en teori om människors inre processer. Vetskapen om dessa inre processer gör det lättare att tillgodose varje individs behov i lärandet. Med hjälp av denna teori kan en pedagog skapa en miljö för elevers lärande som är både unik och individuell. Human Dynamics är ett redskap för att öka förståelse av oss själva som individ och hur vi fungerar tillsammans med andra (Seagal & Horne, 1997). Human Dynamics identifierar och förklarar att människan är organiserad i sitt inre enligt olika grundmönster, som i sin tur består av olika system (figur 3):

Figur 3. De tre grundläggande principerna (Seagal & Horne, 1991)

Den mentala principen är sammanlänkad med tänkandet. Den ger människan möjlighet

till logiskt tänkande, objektivitet, överblick, visioner, strategisk planering, att skaffa sig värderingar och principer, att fokusera och skapa struktur. När denna princip är

välutvecklad förmår människan att handla objektivt, att definiera sina värderingar och sätta mål med fokus på det långsiktiga. Om den mentala principen inte nått så långt i sin utveckling, kan det visa sig i svårigheter med att fokusera och selektera. Människor, vars mentala princip är relativt outvecklad, får tankar som är oklara, irrationella och

utan fokus. Dessa människor handlar ofta utifrån ett sätt som kan vara trångsynt och förvirrat (a.a).

Den emotionella principen är viktig i människans samspel med andra. Det är i denna del

som människan har behov av att kommunicera och att veta hur man samarbetar och organiserar. Den emotionella delen är den subjektiva delen, den del som fångar upp och värdesätter den känslovärld, som finns hos oss själva och andra. Denna princip har en nära koppling till vår kreativa fantasi, som ger oss förmågan att koppla samman saker på nya sätt och skapa nya former. En person med välutvecklad emotionell princip har förmågan att knyta positiva kontakter, vara medveten om sina känslor utan att låta sig domineras av dem, kunna uttrycka dessa känslor på ett lämpligt sätt, vara kommunikativ och visa empati. Om denna princip är mindre utvecklad, kan det visa sig i oförmåga att uttrycka känslor på ett riktigt sätt. Egna önskningar och behov sätts alltid i centrum och personen kan även ha en dömande attityd och en dålig relation till andra (a.a).

Den fysiska principen är sammankopplad med kroppen och den omvandlar tankar och

känslor till handling. Denna princip är den mest jordnära. Den ser till de praktiska möjligheterna och kommer till uttryck när vi utför och genomför saker. Principen har grundläggande betydelse i vårt förhållande till naturens organiska förlopp. Människor med välutvecklad fysisk princip har en stark känsla för helhet, funktion och kvalitet samt en förkärlek för att verka i grupp och samarbeta. De har en inbyggd känsla för att varje sak är ett system och uppfattar att allt, även de själva, både är en helhet och en del av ett större system. Därför känner de ofta ett ansvar för helheten, oavsett vilket system de är en del av. Individer, som har en mindre utvecklad fysisk princip, kan ha

svårigheter att föra en idé till praktisk handling, slutföra uppgifter och uppfatta helheter. De kan uppfattas som om de inte har båda fötterna på jorden (a.a).

De tre grundmönstren beskriver hur varje individ upplever och bearbetar omgivningen, ny information och nya uppgifter. De beskriver också hur individen inhämtar kunskap, samverkar med andra samt hur den kommunicerar. Hos varje individ finns alla tre principerna, den mentala, den emotionella och den fysiska principen, oavsett hur bra eller dåligt man uttrycker dem. Det finns nämligen hela tiden ett växelspel mellan dem (Seagal & Horne, 1991). Människan strävar hela tiden efter att uppnå ett samspel mellan

empati samt uttrycka tankar och känslor i praktiska handlingar. När detta har uppnåtts fungerar individen väl och på ett stimulerande sätt (figur 4). Men det är en process som är väldigt svår för människan att uppnå och ingen har ännu lyckats med att få detta samspel att fungera fullt ut (Seagal & Horne, 1997).

Figur 4. Den ultimata balansen

(Seagal & Horne, 1991).

2.4 Multipla intelligenser

Det som sammanlänkar Gardners teori med inlärningsstilar, är de stora likheterna med den individuella synen och att man utgår från elevernas styrkor. Inlärningsstilar fokuserar främst på hur elever lär in och arbetar med nytt material medan Gardner fokuserar på vad eleverna lär in (Gardner, 2000).

Howard Gardner växte upp i Scranton, Pennsylvania på 1950-talet. Han började studera sociala förhållanden på universitet och blev mer intresserad av att studera människans utveckling utifrån ett psykologiskt synsätt. Gardner studerade normala och

specialbegåvade barn och hur deras förmågor och talanger utvecklades. Härifrån uppkom en tankegång om att människan har flera olika intelligenser och han skrev då boken ”Frames of Mind” 1983 (Gardner, 1993). Howard Gardner anser att människan från början har sju intelligensprofiler men efter vidare forskning kom han fram till två till som var naturell intelligens och existentiell intelligens. Dessa kallar han för Multipla Intelligenser (Gardner, 1994). Gardner menar vidare att alla människor har mer eller mindre av alla nio intelligenserna och att alla kan utveckla kunskap inom varje område.

Gardner menar att vi i västvärlden låser oss och använder endast två av våra intelligenser, verbal och logisk/matematisk. Inom skolan uppmuntras främst dessa två och de

tappas någonstans på vägen. Gardners grundtanke är att människor känner sig mer motiverade och vill mer, om de har möjlighet att använda sin bästa intelligens, sina talanger och sin personlighet i lärandet (Gardner, 1994)

Med verbal intelligens menas en person som är bra på att läsa, skriva och argumentera, har stort ordförråd och gott språköra (a.a).

En person med logisk/matematisk intelligens tänker logiskt och abstrakt, reflekterar, analyserar, kalkylerar och provar hypoteser (a.a).

Med visuell/spatial intelligens har en person lätt för att föreställa sig abstrakta saker, har känsla för färg och form, har lätt för att läsa kartor och diagram och har ett välutvecklat lokalsinne (a.a).

Om en person är kinestetisk intelligent vill han/hon gärna arbeta med händerna, älskar att använda sin kropp till idrott, dans etc., provar sig fram när han/hon ska lära sig nya saker (a.a).

En person som är musikalisk intelligent är intresserad av musik, är bra på att känna igen melodier och sångverser, har känsla för rytm, melodi och klanger i musiken (a.a).

Med social intelligens trivs personen med att arbeta tillsammans med andra människor, är bra på att lyssna, trösta, vägleda och medla, är känslig för ansiktsuttryck och

röstlägen (a.a).

En person med intuitiv intelligens trivs med att vara/arbeta ensam, njuter av sitt eget sällskap, förstår sina egna reaktioner och känslor, är medveten om sina starka och svaga sidor (a.a).

I samband med naturell intelligens har personen en instinktiv förståelse för djur och natur, förstår sammanhang i naturen, har en slags ekologisk förmåga (a.a).

2.5 Piagets utvecklingsteori i förhållande till inlärningsstilar

Orsaken till att vi valde att ha med Piagets teori är hans tankar om barnets utveckling. För att lärandet skall kunna ske måste barnets motivation, kunskapssökande och den konkreta verkligheten vara väl förankrade i varandra. Piagets teorier och inlärningsstilar sammanknyts t ex i det konkreta när det gäller det taktila och kinestetiska sinnet.

Jean Piaget levde mellan 1886-1980. Han var schweizisk biolog, psykolog och pedagog. Han gjorde revolutionerande forskning av barns tänkande, språk och fantasi samt

intellektuella och moraliska utveckling (Piaget 1968). Piaget menar att barnet är sin egen arkitekt i lärandet och upptäckandet av omvärlden. Det handlar alltså om en teori som till sin grund är mycket individualistisk. Detta har också sin grund i det faktum att Piaget ville undersöka hur logiken och intelligensens utveckling såg ut hos den enskilda människan. Därför fokuserade han primärt på den enskilda individens utveckling

(Evenshaug & Hallen, 2001).

Enligt Boström (2004) definierar Piaget inlärning som ett begrepp som består av kunskap och tankar. Den sociala inlärningen innebär att man skaffar sig sin sociala kompetens genom imitation och utifrån hur människor runt om kring reagerar på den enskilda individens handling. Med andra ord så strävar barnet efter att passa in i sin omgivning. Adaptionen, som kommer från adaptivt beteende, ett beteende som anpassar individen till omgivningen, har två viktiga delar; assimilation och ackommodation. Assimilationen innebär att barnet anpassar omgivningen till sig själv. I leken kan t ex en gunga bli ett flygplan. Piaget menar att assimilationen är det mest elementära i allt lärande och all utveckling (Piaget, 1971). Ackommodation innebär att barnet anpassar sig själv till omgivningen. När barn leker rollekar och är någon annan än sig själv, anpassar de sig till omgivningen (Håkansson, 1998). Drivkraften för utveckling genom assimilation och ackommodation leder till verklighetsanpassning som parallellt leder till samordning i tänkande, kännande och handlande, detta kan beskrivas som en

jämviktsprocess (Piaget, 1971).

Piaget menar att människan föds som ett socialt levande väsen, medfött nyfiken. Han menar också att barnet imiterar för att leva ihop med andra. Han sa att barnet enbart

kunde utvecklas till människa genom att växa upp med andra människor. All kunskap som byggs upp utgår från den egna aktiviteten (Evenshaug & Hallen, 2001).

Piaget ansåg att när barnet försöker lära in saker, som det inte är mentalt redo för, kan det bli frustrerat och tappa motivationen, eftersom det inte förstår vad man försöker lära det. Pedagogens uppgift är därför att tillhandahålla lämpligt material och skapa en lämplig situation för utveckling. I denna miljö kan då barnets egen motivation få fritt spelrum till eget utforskande och lärande. Grunden för barnets lärande ligger alltså inte hos pedagogen utan hos barnet och dess inre motivation till utveckling. Piaget menade att ett lärande, som enbart uppehåller sig i det abstrakta, är dömt att misslyckas. Lärandet måste både vara förankrat i det enskilda barnets motivation och kunskapssökande samt i den praktiska verkligheten (Piaget, 1968).

Efter att vi har studerat olika teorier om inlärning har vi skapat oss en uppfattning och fått funderingar om inlärningsstilar. Vi känner att vi skulle vilja veta mer om hur man kan använda inlärningsstilar i skolarbetet. Vi vill även hitta tips på hur man kan arbeta med inlärningsstilar i den konkreta verkligheten. Vi vill väcka nyfikenhet hos både pedagoger och kanske föräldrar om just detta ämne. Eftersom vi tycker detta arbetssätt verkar bra skulle vi vilja fylla på pedagogers kunskaper med ett nytt sätt att se på inlärning.

3. Problemprecisering

Utifrån vår teoriforskning har vi fått reda på, som även nämns i läroplanen, Lpo 94, att:

Läraren skall utgå från varje enskild elevs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande (Lärarförbundet, 2002 s.17). Det är viktigt för alla pedagoger att tänka på hur

eleverna tar till sig ny och svår kunskap och vad deras uppgift är. Det är viktigt för eleverna att få möjligheten att hitta sitt eget sätt att lära och som det står i Läroplanen:

Skolan skall sträva efter att varje elev utvecklar sitt eget sätt att lära (Lärarförbundet,

2002 s.14). Ett sätt att uppnå detta mål är kanske att utveckla och införa inlärningsstilar i skolan. Därmed ställde vi oss frågan hur man kan få in detta i undervisningen.

Vi vill undersöka vilken inlärningsstil som eleverna i en förstaklass föredrar och varför. Om pedagogen kan möta varje elev utifrån dess individuella förutsättningar och behov kan den skapa de bästa möjligheterna för inlärning. Genom att studera teorier om inlärningsstilar kan man skaffa sig kunskap om elevers inlärning och deras individuella metoder. Därför vill vi bidra till kunskapsutvecklingen inom området, med denna uppsats genom att få pedagoger och andra människor intresserade för ämnet om inlärningsstilar för vi tror att det är något vi som pedagoger kan ha nytta av. Denna kunskap kan även ge ett bidrag till diskussion om och utveckling av metoder i skolans undervisning. Eftersom inlärningsstilar idag inte ännu är så utbrett på skolor vill vi lyfta fram denna pedagogik genom att forska kring ämnet och föra informationen vidare.

Eftersom det finns 21 olika faktorer, som delas in i fem olika grupper, som påverkar vår inlärning, måste vi avgränsa oss. Därför har vi valt att inrikta oss på de perceptuella styrkorna (fysiska faktorerna). Anledningen till att vi valde bort de övriga 4 grupperna, som är miljö, känslor, sociala faktorer, och psykologiska faktorer, är att de perceptuella styrkorna är de faktorer som man vanligast arbetar med i samband med inlärningsstilar (Boström, 1998).

3.1 Syfte

Syftet med denna uppsats är att vi vill bidra till kunskapsutvecklingen inom begreppet inlärning och hur man kan använda sig av inlärningsstilar i skolan för att

uppmärksamma varje elevs individuella inlärning. Vi vill även med denna uppsats ta reda på vilken inlärningsstil som föredras i en första klass bland eleverna och se vad de tycker om att arbeta med inlärningsstilar.

3.2 Frågeställningar

Vi valde att göra undersökningen på en skola där man redan arbetar med

inlärningsstilar. Anledningen var att vi ville veta varför de har valt att arbeta med inlärningsstilar och hur arbetet med inlärningsstilar kan se ut. Utifrån Rienecker (2003) har vi gjort frågeställningar genom att utgå från iakttagelser och idéer samt sökt möjliga svar och slutsatser i vår text. Vi valde att intervjua pedagogerna för att kunna få svar på följande frågeställning:

• Vilka skäl anger pedagogerna i undersökningsgruppen för sitt val att arbeta utifrån teorier om inlärningsstilar?

Eftersom vi inte vet hur en första klass arbetar med inlärningsstilar, valde vi att göra en observation under en lektion i svenska (i den studerade klassen) hur de arbetade med bokstavsinlärning. Detta blev vår frågeställning:

• Hur arbetar elever och pedagoger i vår urvalsgrupp med inlärningsstilar i år 1? Hur kan en lektion i svenska se ut med hjälp av inlärningsstilar i år 1?

I vår undersökning ville vi även få reda på vilken inlärningsstil eleverna i den studerade klassen föredra. Därför skapade vi följande frågeställning:

4. Metod

I avsnittet om metoder redogör vi för vårt val av ansats av urvalsgruppen och vi berättar också om vårt urval, redogör för hur arbetet genomförts och hur analysen gjorts.

4.1 Val av ansats

Kvantitativa och kvalitativa är två olika ansatser eller metoder, som handlar om tillvägagångssättet vid insamling av information och vid bearbetning av

undersökningsområdet. Kvantitativa metoder används i sammanhang vid forskning om antalet och mängden av något/någon. Kvalitativa metoder används i samband med undersökning av kvalité, karaktärer och egenskaper (Repstad, 1999).

Vårt metodval blev kvalitativ ansats, för vi tror att det är det bästa sättet att få svar på våra frågeställningar, eftersom en kvalitativ studie går in på djupet och man kan då få mer information. Detta gjorde vi genom att observera i en första klass där de arbetar utifrån teorier om inlärningsstilar samt intervjuade de pedagoger som arbetar med denna klass och även en annan pedagog på skolan, som är kunnig inom vårt

undersökningsområde. Vi valde att göra en observation av arbetet med inlärningsstilar under en lektion i svenska för att vi skulle få en bild på hur arbetet med inlärningsstilar kan se ut i åk 1. Under observationen valde vi att göra ett löpande protokoll för att det är en enkel metod där man kan få en tydlig bild på vad som händer i klassrummet

(Repstad, 1999). Vår observation var även öppen, vilket innebar att vi berättade för eleverna att vi skulle observera dem när de arbetade men inte ingående vad vi sökte efter. Detta gjorde vi för att vi inte ville att pedagogen skulle styra upp lektionen utifrån vad vi ville se utan för att vi ville ser hur det fungerade i ”vardagen”.

Anledningen att vi valde att göra intervjuer är att det kunde hjälpa oss att få en så ingående undersökning som möjligt, eftersom vi under en intervju kunde ställa följdfrågor. Vi ville ha mer djup i vår undersökning och vi valde därför bort enkätundersökningar, för de kan tyvärr ge en allt för ytlig information. En

enkätundersökning kräver mer tid. De tillfrågade behöver ha tid för att svara på frågorna utan stress och det krävdes tid för inlämning och sammanställning. Vi hade även fått

problem med att få eleverna att svara på frågorna på en enkät, eftersom många av eleverna inte kan skriva så bra. Vi valde att göra en observation före intervjuerna för att kunna skapa intervjufrågor som var mer inriktade på det vi ville veta. Eftersom vi hade sett hur arbetet gick till med inlärningsstilar, kunde vi skriva ner direkta frågor om det vi sett och det vi undrade över.

4.2 Urval

Eftersom en av oss tidigare hade kommit i kontakt i arbetet med inlärningsstilar, blev vårt urval enkelt att hitta. När vi gjorde vårt val av urvalsgrupp så visste vi redan att de arbetade med inlärningsstilar och att de var tillgängliga för vår undersökning (Stensmo, 2000). Vi valde att undersöka hur en första klass på en skola i en medelstor stad i Skåne arbetar med inlärningsstilar. Observationerna av vår urvalsgrupp skedde i klassrummet under tiden eleverna arbetade med bokstavsinlärning utifrån inlärningsstilsanpassad pedagogik. Intervjuer med pedagogerna genomfördes i ett mindre rum på skolan. Klassen består av 23 elever, varav två stycken var frånvarande vid intervjutillfällena, vilket inte påverkade vårt resultat. Dessutom intervjuades en grundskollärare och en fritidspedagog. Vi har även intervjuat en förskollärare, som har en förskoleklass på samma skola. Grundskolläraren har vi döpt till Lisa som är 33 år gammal och har arbetat som pedagog sedan år 2000, alltså i fem år. Hon är utbildad 1-7-lärare i svenska, so och idrott. Grundskolläraren har nu första klass tillsammans med fritidspedagogen. De arbetar tillsammans med inlärningsstilar i samband med bokstavsinlärning.

Fritidspedagogen har vi döpt till Lotta, som är 49 år gammal och hon har arbetat som fritidspedagog sedan 1982. Hon gick en tvåårig utbildning på lärarhögskolan.

Förskolläraren, som vi har döpt till Anna, är 49 år gammal och hon har arbetat som barnskötare och sedan som förskollärare i 27 år. Hon har gått en förskollärarutbildning. Nu har hon en förskoleklass samtidigt som hon går en Masters-utbildning, där hon skriver en uppsats om inlärningsstilar.

Anledningen av valet av skola är att den, så vitt vi vet, är den enda skola i staden som har inlärningsstilar som forsknings- och utvecklingsprojekt. Valet av urvalsgrupp gjorde vi, för att det är en klass som just nu arbetar med bokstavsinlärning med hjälp av

fanns endast möjlighet att observera i endast en klass. En av oss har även varit på denna skola tidigare. Fördelen med detta kan vara att eleverna kände till en av oss. Kanske blev det lättare för eleverna att svara under intervjuerna. Men det var även positivt att en av oss tidigare inte varit på skolan. T ex ser man saker som den person som tidigare varit där kanske har blivit ”blind” för.

4.3 Genomförande

Det första vi gjorde var att prata med pedagogerna om vårt intresse för deras arbete med inlärningsstilar. Vi tog även reda på om vi fick komma och göra observationer och intervjuer. Därefter gick vi till skolan och observerade i första klassen under ett lektionstillfälle, när de arbetade med bokstavsinlärning med hjälp av inlärningsstilar. Det är under denna lektion som de arbetar mest med inlärningsstilar. Enligt Repstad (1999) är det bästa sättet att observera eleverna i deras naturliga och vanliga situationer. Det ger oss möjlighet till ett socialt samspel. Vi gjorde en öppen observation, det vill säga vi berättade för alla inblandade vilka vi var och vad vi skulle göra. Detta gjorde vi för att kunna observera och ställa frågor utan att det blev konstlat. Under de empiriska studierna nyttjade vi tekniken av att vara två. Detta för att i efterhand kunna komplettera varandras intryck och jämföra vad vi har kommit fram till (Repstad, 1999). Under tiden vi observerade förde vi ett löpande protokoll över elevernas arbete med inlärningsstilar, så att vi fick ett sammanhang och en helhetsbild. Under tiden vi har observerat har vi även tagit bilder på samtliga övningar, för att få en bredare bild och förstärka

helhetsintrycket (se bilaga 2-11).

Nästa steg var att vi gick igenom och renskrev resultatet av observationen. Utifrån observationen skrevs intervjufrågor till elever och pedagoger (se bilaga 12-13).

Frågorna skapades utifrån våra funderingar av det vi sett och kring hur de arbetade med inlärningsstilar. Detta blev sen huvudfrågor samt underlag för följdfrågor. Vi gjorde olika frågor, beroende på om de skulle rikta sig till pedagoger eller elever. Valet att göra observationer före intervjuerna gjordes för att vi skulle kunna skapa oss en bild av en lektion. Utifrån det gjorde vi intervjufrågor, som hjälpte oss att fokusera på klassens arbete med inlärningsstilar. Vi behövde då inte fokusera på oväsentliga frågor utan kunde koncentrera oss på undersökningens syfte.

Intervjuerna skedde vid fyra olika tillfällen, uppdelat på pedagoger och elever. Eftersom vi var två som gjorde intervjuerna, delade vi upp oss när vi intervjuade eleverna för att inte orsaka underlägsenhet (Repstad, 1999). För att yngre individer skall känna sig trygga vid t ex intervjuer bör det ske mellan endast ”fyra ögon”. Under intervjuerna med eleverna satt vi på två olika ställen och intervjuade en elev i taget, för att skapa en trygg miljö. Anledningen till enskilda intervjuer med eleverna var att minska grupptrycket och få individuella svar.

Vid intervjuerna med pedagogerna var vi med båda två för att en skulle kunna avläsa kroppsspråk och en hålla i intervjun. Anledningen till att vi höll i intervjuerna med pedagogerna en och en var att intervjuerna inte skulle bli röriga när det var två personer som ställde frågorna. Intervjuerna genomfördes enskilt i en av skolans mindre lokaler. Under intervjuerna använde vi bandspelare, för att på bästa sätt få med all information samtidigt som vi kunde analysera den intervjuades kroppsspråk, för att förstärka deras svar. Repstad (1999) anser att det är viktigt att titta på kroppsspråket under en intervju. Det finns dock nackdelar av att använda sig av bandspelare. Situationen kan bli spänd och tillgjord om intervjupersonerna känner obehag. Därför är det viktigt att fråga om det är okej för intervjupersonerna att de blir intervjuade innan intervjun tar vid (Repstad, 1999). Varje intervju tog ca en halvtimme. Innan intervjuerna informerade vi

pedagogerna om anonymiteten och att ingenting av deras personliga information skulle kunna spåras till dem (Repstad, 1999). Vi berättade även om vårt syfte med vårt

examensarbete och att de skulle få läsa det vi kommit fram till. Vid intervjuerna sökte vi efter olika uppfattningar om vad urvalsgruppen har för förhållningssätt, attityd,

erfarenheter och strategier. Genom detta kunde vi få en djupare bild av hur

urvalsgruppen tänker och arbetar och utifrån det kunna ställa följdfrågor (Boström, 2004).

4.4 Analys

Vi ville veta mer om hur elever och pedagoger arbetar med inlärningsstilar i år 1. Därför valde vi att göra en observation under en lektion med inlärningsstilar. Under tiden som vi observerade tog vi bilder på materialet som hörde till uppgifterna för att få en konkret bild av arbetet(se bilaga 2-12). Bilderna och vissa övningar scannade vi in på skolans

dator och e-postade dem till oss. Vi tog fram bilderna från e-posten och redigerande dem, så att de passade på en A4 sida samt skrev bildtext till varje bilaga. Utifrån det vi observerat gjorde vi ett löpande protokoll, där vi skrev ner punkt för punkt vad som hände på lektionen. Ur detta vidareutvecklade vi protokollet till en sammanhängande text (se bilaga 1) för att kunna se helheten. Ur detta material lyfte vi fram det mest intressanta och kopplade ihop det med intervjuerna i resultatet. Genom vår observation fick vi se hur en lektion kunde vara upplagd och då fick vi idéerna till intervjufrågorna. Utifrån det vi sett under vår observation kunde vi göra frågor som gick in på djupet. Detta eftersom vi redan visste hur de arbetade med inlärningsstilar. Vi tyckte det var ett vettigt arbetssätt, eftersom vi kunde fokusera på direkta frågor utifrån det vi sett och även ställa frågor på något vi tyckte varit konstigt eller ville veta mer om.

När vi hade intervjuat eleverna och pedagogerna, lyssnade vi igenom intervjuerna och skrev ut dem. Det var mödosamt och det tog lång tid, eftersom vi fick spola fram och tillbaka och lyssna noga så vi skulle få med allt. Vi skrev ner svaren ordagrant på papper, elev för elev och pedagog för pedagog, för att få en tydlig överblick. Vi markerade det som var extra intressant, som t ex olika nyanser i svaren bland de

tillfrågade pedagogerna. Vi markerade med olika färger för att senare lättare kunna hitta tillbaka till dessa avsnitt. Vi grupperade frågorna till teman, t ex hur de startade, valet av arbetssätt och positivt/negativt med detta arbetssätt. Detta är enligt Repstad (1999) det bästa sättet att behandla sitt material på. Utav detta gjorde vi sen två underrubriker:

Utbildning och kontakt samt Synen på arbetssättet med inlärningsstilar. Efter det

samanställde vi svaren på respektive tema och ur svaren sållade vi ut det som hörde ihop med våra frågeställningar och arbetade oss fram till resultatet. Efter att ha analyserat och värderat innehållet i vår empiri har vi sett väldiga likheter och

upprepningar i svaren. Detta kan bero på att frågorna var likartade samt att frågorna var avgränsade. I vår kritiska bedömning tittade vi på om det fanns någon risk för att våra frågor skulle kunna vara ledande. Detta var mindre troligt eftersom vi gjorde våra intervjufrågor med eftertanke men vi kände i efterhand att vi kunde ha följt upp elevernas frågor lite mer för utförligare svar.

4.5 Forskningsetiska överväganden

Enligt Repstad (1999) skall anonymitet garanteras deltagarna i en undersökning. Deras identitet skall inte på något vis kunna bli offentliga eller kunna spåras. Vi har därför valt att inte nämna namnet på skolan, där vi gjorde vår observation och våra intervjuer samt valt att bara nämna personerna enligt deras fingerade namn. Vi har informerat vår urvalsgrupp om rätten att tacka nej eller avbryta under intervjun. Vi har även berättat vårt syfte med undersökningen och erbjudit dem att läsa uppsatsen när den är klar.

4.6 Reliabilitet och validitet

Reliabilitet och validitet är begrepp som i sina ursprungliga former sätts i relation till studier med kvantitativ ansats men som även har tillämpats i studier med kvalitativ ansats. Med reliabilitet menar vi att den kunskap som kommer fram är framtagen på ett tillförlitligt sätt. Och att det inte finns missvisningar som hindrar kunskapsutvecklingen. Reliabilitet handlar alltså om pålitlighet.

Med validitet menar vi giltigheten i vårt empiriska material, dvs att vi tror att våra intervjupersoner talar sanningsenligt. Uppsatsen är pålitlig och trovärdig, genom att vi i möjligaste mån använt oss av primärkällor. I vårt arbete har vi strävat efter hög

reliabilitet och validitet.

4.7 Genomförande av pararbete

Vi började med att skriva en enskild projektplan, där vissa delar skrevs enskilt och vissa tillsammans. Denna projektplan låg till grund för detta arbete. Vi sökte efter teorier om vårt ämne både enskilt och tillsammans. Sedan diskuterade vi dessa och avgränsade oss så att vi fick med det vi kände var relevant. Vi delade upp den valda teorin och läste och sammanställde den var för sig. Detta gjorde vi för att underlätta i arbetsgången. En av oss tog kontakt med vår urvalsskola, eftersom hon kände personalen sedan tidigare. Vi gjorde observationen och samtliga intervjuer med pedagogerna tillsammans. Vi delade

sammanställde observationen, intervjuerna, skrev resultatet och slutdiskussionen tillsammans. Den slutliga granskningen av arbetet, som t ex formalia och helhetsbilden, har vi gjort var för sig och även fått hjälp av familjemedlemmar.

5 Resultat

Observation och intervjuer sammanfattas och analyseras utifrån frågeställningarna och ger oss resultat. Grundskolläraren, som vi kallat Lisa, verkade vara avslappnad under intervjun och vi fick känslan av att hon inte tänkte på att vi spelade in henne på band. Hon var generös med sitt kroppsspråk och gestikulerade för att uttrycka sina åsikter och känslor. Fritidspedagogen, som vi kallat Lotta, avläste vi i början av intervjun som lite avvaktande och hon svarade kort och precist. När hon började prata om praktisk matematik, kunde vi avläsa henne som mer ivrig och entusiastisk. Förskolläraren, som vi kallat Anna, verkade vara lite avvaktande och satt och fingrade lite på stolen. Efter ett tag kändes hon mer säker i rollen som intervjuperson. Övriga namnsom nämns i

intervjuerna är också fingerade. Intervjupersonerna kanske har varit lite nervösa eller obekväma i situationen med vår inspelning men detta tror vi inte har påverkat vårt resultat. Vi tror kanske att de intervjuade pedagogerna och eleverna hade känt sig mer bekväma om vi hade valt att skriva ner svaren på papper istället.

Resultatet av intervjuerna delas in i underrubriker som utgör en gruppering av svaren från både elever och pedagoger samt deras arbetsgång. Elevernas svar vid intervjuerna var korta och precisa som t ex ”bara roligt” osv. Detta kan bero på att eleverna var sju år och att situationen vid en intervju kan ha varit obehaglig för dem. Vid intervjuerna var en del av barnen reserverade och blyga och hade svårt att ge utförligare svar. Om vi hade intervjuat barnen vid fler tillfällen eller tillsammans i en grupp med tre fyra elever i varje, hade vi kanske fått utförligare svar.

5.1 Hur pedagoger och elever kom i kontakt med inlärningsstilar

Ingen av pedagogerna har gått någon utbildning, som har gett högskolepoäng när det gäller inlärningsstilar. De kom i kontakt med inlärningsstilar genom en annan pedagog, Kerstin, som idag arbetar som lärare och utvecklingsledare med inlärningsstilar på skolan. När Kerstin hade varit på en föreläsning om Human Dynamics, blev hon

intresserad av konceptet och ville ha något som liknade Human Dynamics men som var mer anpassat för barn/elever. Hon letade vidare och kom i kontakt med Lena Boström och hennes arbete med inlärningsstilar. Kerstin introducerade konceptet för samtliga

pedagoger på skolan och de fick delta i kompetensutvecklingsdagar med kurser i

Human Dynamics. Pedagogerna på urvalsskolan kände att det var mycket givande dagar och att de ville arbeta vidare med konceptet. Skolan har haft inlärningsstilar i sina måldokument i två år och strävar efter en mer medveten undervisning.

Anna har arbetat med inlärningsstilar sedan hon började sin Mastersutbildning för tre år sedan och hon har även varit på en föreläsning där Lena Boström och Rita Dunn

föreläste om inlärningsstilar. Anna har tidigare försökt introducera inlärningsstilar för sina kollegor men det har varit svårt för de andra att ta till sig det, eftersom de visste så lite. Det var inte förrän de fick gå kurserna om Human Dynamics som de fick en ”aha”-upplevelse och förstod vad Anna menat. Lisa har tidigare arbetat med Kerstin i en tredje klass och lärt sig mycket av henne. När hon i år skulle ha en 1:a klass pratade hon med Lotta, som även hon var mycket för arbetet med inlärningsstilar. De bestämde hur de skulle spinna vidare i ämnet och på vilket sätt de skulle använda sig av detta i

undervisningen med de nya eleverna samt hur de skulle kunna introducera

inlärningsstilspedagogiken för eleverna. De kom fram till att de skulle testa detta under arbetet med bokstavsinlärning i svenskan. Med bokstavsinlärningen menas en lektion där eleverna lär sig bokstäverna. Pedagogerna lägger upp en lektion genom att

introducera en bokstav varje vecka med olika övningar som representerar de olika sinnena. Vi observerade vid ett tillfälle en sådan lektion och tog del av upplägget. Det vi fick se var elever som arbetade med olika övningar i två arbetsgrupper Se och Höra eller Röra och Göra. Syftet i Se och Höra-gruppen var att eleverna skulle ta in

kunskapen genom de visuella (syn) och auditiva (hörsel) sinnena och i Röra och Göra-gruppen var syftet att eleverna skulle få uppleva kunskapen genom de taktila (känsel) och kinestetiska (känsel, kroppsligt) sinnena (se bilaga 1-11).

5.2 Synen på arbetssättet med inlärningsstilar

Pedagogerna anser att arbetet med inlärningsstilar är tidskrävande och tar mycket planeringstid. Exempelvis säger en av dem:

Nackdelen är att det kräver mycket planeringstid och det känner ju jag att jag inte har, eftersom jag inte är lärare utan

Pedagogernas största problem med arbetet med inlärningsstilar är att de har för lite planeringstid. Speciellt Lotta tycker att fritidspedagogerna skall ha mer tid, eftersom hon arbetar lika mycket som Lisa. Eftersom Lisa är grundskollärare har hon fler

planeringstimmar än Lotta. Pedagogerna känner att de har svårt att räcka till och att det är viktigt med förarbete, t ex materialtillverkning. De tycker även att det är viktigt att göra reflektioner och utvärderingar tillsammans med kollegerna och också med barnen. De menar att detta krävs för att man inte skall fortsätta med arbetet utan att ge alla en chans att ha en åsikt. Lisa och Lotta har haft mycket hjälp av Anna, eftersom hon använder dem som referensgrupp i sin Mastersutbildning, de får då möjlighet att bolla idéer med henne. När inlärningsstilar fungerar och man kan göra ett arbete utifrån det, då är man nästan överflödig som pedagog och det är helt fantastiskt, säger Lisa. Men det är svårt att hitta uppgifter, för alla är olika. Det är lätt att det blir som man själv tänker. Man måste hela tiden vigda sina vyer. Lisa och Lotta arbetar med att eleverna skall bli medvetna om sin egen inlärningsstil, detta gör pedagogerna genom att de låter eleverna själv välja vilken grupp de skall tillhöra, Se och Höra eller Röra och Göra. Under lektionen med bokstavsinlärningen har de flera övningar för att tillföra eleverna kunskap på ett individuellt sätt, för då får eleverna använda sig av sin bästa

inlärningsmetod. Grupperingen är till för att eleverna skall få börja med det arbetssätt som tilltalar dem bäst. De flesta av eleverna tycker Se och Höra-gruppen är roligast, eftersom de i denna grupp får skriva och höra bokstäverna och att det är enklare att göra bokstäverna i denna grupp. I Se och Höra-gruppen får eleverna en kunskap om

bokstäverna. De får veta hur de skrivs och känns igen i en text genom övningar som t ex

lyssnapappret (se bilaga 3) och ringa in (se bilaga 4). I denna grupp arbetar eleverna

med sin vänstra hjärnhalva, genom att tänka logiskt och genom att analysera material (Nordlund, Rolander & Larsson, 2002). I Röra och Göra-gruppen använder eleverna grov- och finmotorik genom kroppen och fingrarna och får uppleva och känna på bokstäverna i övningar som t ex bokstavspusslet (se bilaga 6) och leran (se bilaga 7). Här stimuleras den högra hjärnhalvan, eftersom eleverna använder sin fantasi och kreativitet (Nordlund, Rolander & Larsson, 2002). Eleverna tycker denna grupp är rolig för de får skapa och använda sin fantasi. De får i denna grupp göra sådana saker de inte brukar göra, menar en elev, ”inte som i den vanliga skolan”. De menar att det är roligt, eftersom de inte bara måste skriva bokstäver på ett papper utan kan få friheten att leka fram kunskapen. Lisa påpekar att om eleverna får sin egen ingång när något är nytt och

tänker även på att inlärningsmiljön skall utformas så att den passar alla. T ex kan man möblera så att det finns möjlighet för dem som vill arbeta under tystnad att göra det eller för dem som bara vill sitta och prata. En elev säger att han skulle arbeta bättre om det inte var så stökigt i klassrummet och att han gärna skulle vilja ha hörlurar på sig för att kunna koncentrera sig. Pedagogerna berättar förvånat, att denna elev är den som själv brukar prata högt och vara orolig. Lisa menar att om hon skall vara riktigt ärlig, så passar den traditionella stilen henne bättre, eftersom hon är en Se och Höra-person. Vi citerar från intervjun med Lisa:

Jag ser ju vinsterna, eftersom det här är min tredje etta och jag ser ju hur många fler jag får med mig jämfört med mina två andra klasser, som jag har jobbat traditionellt med. Alltså vinsten är att… förut kunde vi jobba med en bokstav i 14 dagar och då kunde vi hålla på i ett par två tre dagar under en vecka och sen när veckan var slut var det fortfarande några som släpade efter. Nu jobbar vi en dag och alla är färdiga på den dagen, oavsett kunskap! Och bara det är ju bevis nog, så jag får ju… (skratt) jag får ju lägga mig, alltså… ja, ja, jag har ju liksom inte tyckt det har varit bra innan men man har ju förstått det nu.

I motsats till Lisas uttalande om hur bra inlärningsstilar är, säger en elev att när de arbetar med bokstavsinlärningen är det roligare att arbeta i Se och Höra-gruppen, eftersom man då får arbeta på vanligt sätt som man brukar göra i skolan. Kanske tycker denna elev att arbetet med inlärningsstilar inte är tilltalande. Enligt Prashning (1996) är det viktigt att göra skolan intressant för varje enskild individ, för då ökar deras

inlärning. Lotta tror på arbetet med inlärningsstilar som hon tycker är mycket, mycket bättre. Efter att hon varit på kompetensutveckling, har hon fått uppleva praktisk matematik och det tycker hon är bra. Inlärningsstilar går att använda i princip alla i ämnen, beroende på hur man gör. Vi citerar från intervjun med Anna:

Jag tycker man skall använda inlärningsstilar… den tradi-tionella tycker jag man skall ta bort… [skrattar]… inte helt och hållet kanske men mycket av det.

Annas uppfattning är att det inlärningsstilsanpassade arbetssättet fungerar bäst för de flesta eleverna. Utifrån vår tolkning av observationen arbetar eleverna med

inlärningsstilar väldigt fokuserat för att det är ett nytt arbetssätt för dem. Eleverna känner dessutom att de lär sig saker de inte kunde innan, som att t ex skapa bokstäver

(se bilaga 6-11). Anna tycker att fördelarna med inlärningsstilar är att eleverna får en möjlighet att lära sig på det sättet de är bra på. Hon ser inga nackdelar med

inlärningsstilar utan hon ser bara fördelar. Lisa ser en stor skillnad med att arbeta med en inlärningsstilsanpassad undervisning jämfört med en traditionell. Här är ett citat från Lisas intervju:

Ja, nackdelarna är ju alla du tappar om du jobbar traditionellt. Dom du har med dig har du säkert med dig jätte-, jätte-mycket men dom du tappar, tappar du rejält och sen så har du nio långa år framför dig. Fördelarna är att det procentantalet du har med dig, det går inte att ta ifrån dig, nä, nä…(utbrister) och sen är det framförallt jättekul att jobba med det!

Detta resultat sporrar pedagogerna till fortsatt undervisning och som eleverna påpekar är det ett roligt arbetssätt, eftersom de får göra som de vill genom att skapa utifrån sin egen fantasi. Eftersom de flesta eleverna tycker arbetssättet är kul, lär det sig även lättare, anser pedagogerna.

5.3 Slutsats

Slutsatsen vi kan dra utifrån vår empiriska studie är, att elever och pedagoger i den studerade klassen, på ett välfungerande och stimulerande sätt kan arbeta med

inlärningsstilar. I relation till våra frågeställningar får vi utifrån våra intervjuer reda på att de visuella och auditiva sinnena är vanligast och att det är dessa arbetssätt eleverna föredrar. Vi frågade pedagogerna om man skulle kunna arbeta på samma vis inom alla ämnen? I denna fråga delar sig de intervjuade pedagogernas mening. En svarar att inlärningsstilar går att använda i alla ämnen medan en annan anser att det både kan användas i alla ämnen men kan också vara svårt att tillämpa i vissa. Om det fungerar så här bra inom svenskan, borde man väl alltid kunna använda inlärningsstilar! Påpekar Lisa. Men räcker då tiden till?Det är något som pedagogerna ser som ett stort hinder, tiden. Upplägget inför lektionen med inlärningsstilar tar tid och det gör även

tillverkningen av material. Det kan också vara svårt att hitta övningar som passar varje elevs enskilda behov.

6 Diskussion

Är inlärningsstilar, som vår titel påstår, ett erkännande av olikheter? Detta svarar vi ja på, eftersom när pedagoger väljer att arbeta med inlärningsstilar, har de erkänt att varje enskild individ behöver gå sin egen väg för att kunna ta in ny och svår kunskap. Detta framkommer även tydligt i vårt resultat där pedagogerna trycker på att det är viktigt att se till varje elevs behov och individuella styrkor. Vi är alla olika och om man tar in inlärningsstilar i undervisningen, så anser vi att man erkänner att vi är olika och har olika behov. Vi behöver alla få möjligheten att bearbeta en text enligt våra individuella förutsättningar. Därför har vi valt att ta med de olika figurerna och bilderna i vårt arbete för att tydliggöra för dem som är visuella bland våra läsare.

Under intervjuerna på vår urvalsskola fick vi information om att de hade inspirerats av Human Dynamics i sitt arbete med inlärningsstilar. Efter att ha tittat närmare på Human Dynamics (Seagal & Horne, 1997) och intervjuat pedagogerna, känner vi att vi skulle vilja gå en kurs med Human Dynamics eller en kurs om inlärningsstilar. Detta eftersom det är viktigt för oss som blivande pedagoger och även pedagogerna i vår undersökning, att vi först får en konkret uppfattning om våra egna inre processer, innan konceptet introduceras för eleverna. Det är grundläggande att man som pedagog förbereder sig inför arbetet med ett nytt koncept, i detta fall inlärningsstilar, innan man introducerar det för eleverna.

Under observationen fick vi veta att bokstäverna introduceras med filmen ”Fem myror är fler än fyra elefanter”. Detta anser vi är en mycket bra och konkret introduktion, eftersom det fångar elevernas intresse på ett positivt och bra sätt. Eftersom vi hörde ett ”näää” utropas i klassen när filmen stängdes av, så tolkade vi detta som att eleverna tyckte denna introduktion var bra. Under arbetet med bokstavsinlärningen delades klassen in i två grupper och det anser vi vara positivt, eftersom det blir bättre arbetsro. Lotta berättade för oss under intervjun, vi citerar: ”Det bästa sättet är att låta eleverna själv välja vilken grupp de skall tillhöra, Se och Höra eller Röra och Göra”. Gardners (1994) grundtanke var, att människan känner sig mest motiverad och öppen för att ta in kunskap, när hon har möjlighet att använda sig av sin bästa intelligens. Denna möjlighet skapar pedagogerna när de låter eleverna välja själva.

Vi började med att följa gruppen Se och Höra och där blev vi lite förvånade över att eleverna var tvungna att följa en viss ordningsföljd, när det gällde övningarna. Piaget ansåg att pedagogerna skall skapa en lämplig miljö för eleverna och tillhandahålla lämpligt material. Då kan eleverna hitta sin inre motivation och få fritt spelrum till eget lärande (Piaget, 1968). Därför kändes det väldigt främmande för oss med denna

strukturerade lektion, eftersom det handlar om inlärningsstilar, där eleverna skall ha möjligheten att välja vad som passar dem. Däremot i Röra och Göra-gruppen fick eleverna välja fritt vilken övning de ville börja med respektive fortsätta med. Eleverna behövde dock göra alla övningar i båda grupperna. Detta kan vi känna oss lite

tveksamma till. Dunn, Dunn & Treffinger (1995) menar att varje lektion skall innehålla vad varje elevs förmåga, utvecklingsstadium, inlärningsbakgrund, intressen och

inlärningsstil kräver. Det skall även sägas att pedagogerna på vår urvalsskola bara har praktiserat inlärningsstilar sen augusti 2005, så de är precis i startgroparna av processen. Inlärningsövningarna, som eleverna använder sig av, är konkreta, enkla, lärorika och mycket genomtänkta med bra syften. Ringa in-övningen (se bilaga 4) känner vi är snäppet bättre, för den är ovanlig och annorlunda. Syftet med denna övning är, att eleverna skall lära sig känna igen och hitta bokstaven i en text. Personligen känner vi att övningarna i Röra och Göra-gruppen tilltalar oss mer. Detta beror delvis på att vi är kinestetiska eller taktila men delvis också för att vi inte hade denna möjlighet under vår skolgång. Eleverna tyckte däremot att Röra och Göra-gruppen var rolig men vi fick uppfattningen av elevernas svar, att de ändå tyckte bäst om Se och Höra-gruppen. Vi tror att anledningen kan vara ovanan med det nya arbetssättet i gruppen Röra och Göra men även att det är svårt för vissa elever att arbeta praktiskt. I vår observation fick vi ändå känslan av att eleverna tyckte lika mycket om båda grupperna, eftersom de

arbetade väldigt entusiastiskt med båda grupperna. När vi ser slutresultatet ser vi att det som vi såg inte riktigt stämde överens med det eleverna uppgav vid intervjuerna. Detta kan bero på att det vi såg speglade vårt eget tycke, enbart för att vi tycker det verkar roligare att arbeta med de praktiska materialen.

När vi bearbetade vårt material, insåg vi att vi kunde ha följt upp svaren bättre vid intervjuerna med pedagogerna. Detta genom att vi kunde ha ställt fler följdfrågor under intervjuerna samt haft våra frågeställningar mer i bakhuvudet. Kanske beror detta på att vi inte är så vana vid att intervjua. Vårt resultat kunde ha blivit mer utförligt, om vi hade