Patientens upplevelse av att leva med diabetes typ 2 : en litteraturöversikt

Namn: Mercy Kimotho och Nura Nuruhussein

Program: Sjuksköterskeprogrammet, 180 hp, Institutionen för vårdvetenskap

Kurs: Självständigt arbete i vårdvetenskap, 15 hp, VKGT13, HT 2020

Nivå: Grundnivå

Handledare: Elisabet Mattsson Examinator: Lars Andersson

Patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2

En litteraturöversikt

Patients’ experience of living with diabetes type 2

A literature review

Sammanfattning

Bakgrund:

Diabetes typ 2 är en kronisk global folksjukdom. Rökning och fetma är exempel på riskfaktorer som leder till utveckling av sjukdomen.

Grundbehandling är egenvård som inkluderar att äta en hälsosam kost, fysisk aktivitet samt följsamhet till eventuell medicinering. Stöd och information från sjuksköterskan respektive närstående kan hjälpa patienten att delta i egenvård för att uppnå välbefinnande och undvika framtida komplikationer relaterad till sjukdomen.

Syfte:

Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2.

Metod:

Tio kvalitativa artiklar inkluderades. Dessa identifierades utifrån

systematiska sökningar i databaserna Cinahl Complete och Medline. De inkluderade artiklarnas resultat, som svarade på denna översikts syfte, sammanställdes och tenatiserades baserat på skillnader och likheter.

Resultat:

Dataanalysen resulterade i fyra teman: Känslomässiga reaktioner, Svårigheter att genomföra livsstilsförändringar, Svårigheter med självmedicinering och Behov av stöd från hälso- och sjukvården.

Diskussion:

Resultatet visar att livsstilsförändringar och egenvård relaterat till diabetes typ 2 kan upplevas stressande och utmanande. Personer med diabetes typ 2 beskriver att de uppskattar att få information och stöd från vårdpersonal samt närstående för att hantera sjukdomen och förbättra sitt välbefinnande. Resultatet diskuteras utifrån Orem teori om egenvård och sjuksköterskans arbete inom diabetesvården.

Nyckelord:

Diabetes typ 2, erfarenhet, kvalitativ studie, leva med, patient

Background:

Diabetes type 2 is a chronic global disease. Smoking and obesity are examples of risk factors that may lead to the development of the disease. The basic treatment is self-care which includes eating a healthy diet, exercising regularly and compliance with self-medications. Support and information from the nurse and family members can help the patient to participate in self-care to achieve well-being and avoid future

complications related to the disease.

Aim: The purpose was to describe patients' experiences of living with type 2

diabetes.

Method:

Ten qualitative articles were included. These were identified on the basis of systematic searches in the Cinahl Complete and Medline databases. The results of the included articles, which corresponded to the aim of this literature review, were compiled and themed based on differences and similarities.

Results:

The data analysis identified four themes: Emotional reactions, Difficulties to implement lifestyle changes, Difficulties with self-medication and Need for support from health care.

Discussion: _{The results show that lifestyle changes and self-care related to diabetes}

type 2 can be experienced as stressful and challenging. People with diabetes type 2 describe that information and support from healthcare professionals and family members helps them to manage the disease and improve their well-being. The results are discussed on the basis of Orem’s theory of self-care as well as the nurse`s work in diabetes care.

Keywords:

Contents

FÖRSLAG FORTSATT FORSKNING 23

SLUTSATS 23

REFERENSFÖRTECKNING 25

*ARTIKEL INKLUDERAD I RESULTATET 25

BILAGA 1. SÖKMATRIS V 30

INLEDNING

Diabetes typ 2 betraktas som ett av de största hälsoproblemen som drabbar människor i

världen idag. Diabetes typ 2 är en vanlig sjukdom och är associerad med hälsokomplikationer. Sammantaget blir sjukdomen därför en utmaning för sjukvården på samhällsnivå men den orsakar lidande också för de människor som drabbas, både fysiskt, socialt och ekonomiskt. Under vår verksamhetsförlagda utbildning har vi kommit i kontakt med många patienter med diabetes typ 2 och dess komplikationer. Till följd av detta väcktes vårt intresse för att öka vår förståelse för patientens upplevelse av sjukdomen. Som sjuksköterskestudenter tror vi att ökad kunskap i detta ämne kan vara till nytta för att som sjuksköterska kunna erbjuda gynnsam omvårdnad. Denna litteraturöversikt är angelägen att genomföra för att söka djupare förståelse och kunskap om upplevelser av att leva med diabetes typ 2. Kunskaper som vi som framtida sjuksköterskor kan ha nytta av i vårt arbete.

BAKGRUND

Diabetes

Diabetes mellitus är en kronisk folksjukdom, vilket innebär att patienten kommer att leva med sjukdomen under resten av sitt liv (Diabetesförbundet, 2019). I dagligt tal kallas diabetes mellitus även för sockersjuka Sjukdomen klassas som en folksjukdom då den drabbar cirka 415 miljoner människor världen över. I Sverige drabbas cirka 500 000 människor av diabetes årligen. Sjukdomen är relaterad till höga hälso-och sjukvårdskostnader och dess effekter skapar stort lidande för de drabbade (Ericson & Ericson, 2012). De länder som drabbas hårdast av sjukdomen är utvecklingsländer som upplever industriell och ekonomisk utveckling men som fortfarande har dåligt utvecklade hälso- och sjukvårdssystem (Diabetesförbundet, 2019). Sjukdomen rankas som nummer sju bland de tio vanligaste dödsorsakerna som listas av Världshälsoorganisationen (2018). Denna litteraturöversikt fokuserar på diabetes typ 2 som är den vanligaste formen diabetes (Ericson & Ericson, 2012).

Diabetes typ 2 utgör cirka 85-90 procent av alla fall av diabetes (Diabetesförbundet, 2019). Insulin är ett hormon som produceras i bukspottkörteln vars funktion är att reglera mängden socker i blodet (Fung, 2018). Den binder till en målcell (receptor) och fungerar som en

“nyckel i ett lås” och därmed underlättas upptaget av socker som finns i blodet Insulin hjälper också till att balansera kroppens sockernivå genom att lagra överskottet i levern. Diabetes mellitus är en endokrin sjukdom som delas in i två huvudkategorier, nämligen diabetes typ 1 och diabetes typ 2 (Ericson & Ericson, 2012; Fung, 2018). Diabetes typ 1 orsakas av brist på insulin medan diabetes typ 2 orsakas av att cellerna har fått nedsatt känslighet för insulin, även kallat insulinresistens (Ericson & Ericson, 2012). Detta innebär ett minskat

glukosupptag vilket gör att blodsockervärdet stiger efter födointag och det tar längre tid att sjunka. En ökad mängd insulin behövs för att cellerna ska kunna ta in sockret. Diabetes typ 2 utvecklas under flera år, vilket betyder att symtomen kommer smygande (Diabetesförbundet, 2019). Det är även vanligt att sjukdomen upptäcks i samband med vård av andra orsaker.

Diagnosen av diabetes baseras på mätning av glukosnivån i blodet. Efter bekräfta att personen har diabetes går undersökningen att fortsätta för att avgöra vilken form av diabetes det handlar om. Typ 1-diabetes är vanligtvis ger svårare i symptom och blodsockret stiger kraftigt. Diagnos av DM2 kräver upprepade kontrollerFastande blodglukos eller oral glukosbelastning. HbA1c-test är också användas för att diagnostisera DM2 (Alvarsson et al., 2013).

Den exakta orsaken till varför diabetes typ 2 utvecklas är inte känd, men fetma och rökning är välkända riskfaktorer (Ericson & Ericson, 2012). Att upprätthålla en sund kroppsvikt samt att sluta röka kan förebygga uppkomsten av sjukdomen (Zheng, Ley & Hu, 2018). Enligt Fung (2018) är fetma den främsta orsaken till diabetes typ 2. Andra riskfaktorer för att utveckla diabetes typ 2 är stress (Ericson & Ericson, 2012). Under stress ökar hormonet kortisol i kroppen vilket i sin tur omvandlas till kortison i vävnaderna. Kortisonet gör musklernas celler mindre känsliga för insulin.

Symtom vid sjukdomsdebut är trötthet, svaghet, muntorrhet, ökad urinproduktion, törst, försämrad syn och svampinfektioner i underlivet (Ericson & Ericson, 2012). Hyperglykemi är det vanligaste kännetecknet för sjukdomen. Detta innebär förhöjda blodsockervärden samt nedsatt glukostolerans.

Behandling

Målsättningen vid behandling av diabetes typ 2 är att sänka patientens blodsocker (Ericson & Ericson, 2012). Blodsockrets normalvärde bör vara mellan 4 och 7 mmol/l vid fasta för att minska risken för komplikationer (Socialstyrelsen, 2017). HbA1c, som är ett prov som visar

blodsockernivån under de senaste 6-10 veckorna, bör var under 52 mmol/mol för personer med diabetes typ 2. Behandlingen utgörs av en kombination av bra kostvanor, fysisk aktivitet samt ofta också läkemedel (Ericson & Ericson, 2012; Kousar et al., 2016; Zheng, Ley & Hu, 2018).

Bra kostvanor ökar möjligheten för att undvika blodsockersvängningar och minskar risken för komplikationer. Kolhydrater påverkar blodsockret, medan fett och proteiner inte påverkar blodsockernivån väsentligt. Därför är det viktigt att välja rätt kolhydrater, såsom

fullkornsprodukter (Aas, 2006) istället för intag av snabba kolhydrater och raffinerade produkter (Fung, 2018). Mottalib et al. (2018) beskriver att ett reglerat intag av proteiner och kolhydrater resulterar i minskat kroppsfett vilket i sin tur är bra för blodsockervärdet. Även vardagliga aktiviteter och regelbunden träning minskar fettet i vävnader, vilket i sin tur normaliserar metabola rubbningar i kroppen och därmed kontrolleras blodsockernivån (Ericson & Ericson, 2012). Fysiska aktiviteter ökar också upptaget av icke insulinberoende glukos i musklerna. Ett mycket effektivt sätt att öka cellernas känslighet för insulin är alltså att vara fysiskt aktiv. En kombination av goda matvanor, viktminskning samt fysisk aktivitet kan sänka blodsockret vid diabetes typ 2 (Ericson & Ericson, 2012; Kousar et al., 2016; Zheng, Ley & Hu, 2018). När kostbehandling samt fysiska aktiviteter inte räcker till för att kontrollera blodsockernivån kan medicinsk behandling användas (Ericson & Ericson, 2012). Ett sätt att behandla diabetes typ 2 är att kombinera livsstilsförändringar med Metformin, som är ett läkemedel som ökar cellernas känslighet för insulin. Läkemedlet är i tablettform och tas peroralt. Eftersom diabetes typ 2 är en progressiv sjukdom inleds ofta insulinbehandling subkutant senare under sjukdomsförloppet (Martin, 2015). Kombination av metformin och insulin är vanligt förekommande vid behandling av diabetes typ 2.

Komplikationer

Diabetes typ 2 påverkar alla kroppsdelar, såväl stora som små organ (Ericson & Ericson, 2012; Fung, 2018; Berne, 2010). Skadorna inträffar i princip på grund av minskat blodflöde till kroppens organ. De allvarligaste komplikationerna som uppkommer drabbar stora kärl och är relaterade till ateroskleros, det vill säga åderförfettning (Ericson & Ericson, 2012; Zheng, Ley och Hu, 2018). Detta innebär att blodkärlen blir stela och trånga vilket leder till ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, stroke och dålig sårläkning. Hjärtinfarkt och stroke räknas som de allvarligaste komplikationerna till diabetes typ 2 (Ericson & Ericson, 2012). En annan allvarlig komplikation är så kallad kallbrand. Detta orsakas av dålig blodcirkulation i perifera

vävnader (makrovaskulära vävnader), vilket kan resultera i försämrad sårläkning som i sin tur kan leda till amputation av kroppsdelar.

Komplikationer som drabbar små kärl (mikrovaskulära) är sällan livshotande, men när skadan har skett är den svår att åtgärda (Ericson & Ericson, 2012). Dessa komplikationer ger bland annat skador på näthinnan, skador på nerver i fötter och ben, nedsatt sexuell förmåga samt skador i njurarna. Även om dessa komplikationer inte är livshotande så kan de orsaka stort lidande för individen, exempelvis nedsatt syn (retinopati) och irreversibla skador på njurarna (nefropati), vilket leder till njursvikt. Andra komplikationer är bland annat cancer, fettlever, svampinfektioner samt erektionsproblem hos män och svårigheter att få orgasm för kvinnor (Eliasson & Zethelius, 2017; Berne, 2010). För att undvika ovanstående

komplikationer, beskriver litteraturen att patienter med högt blodtryck och höga blodfetter bör behandlas med blodtryckssänkande och lipidsänkande läkemedel för att minska risken för hjärt-och kärlkomplikationer (Eliasson & Zethelius, 2017; Socialstyrelsen, 2017; Ericson & Ericson; 2012; Simonsen & Hasselström, 2016).

Sammanfattningsvis är diabetes typ 2 en sjukdom som kräver tät kontakt med vården. Men sjukdomen kräver också insatser från personen som drabbats, det vill säga

livsstilsförändringar i form av goda matvanor, fysisk aktivitet, rökstopp, viktminskning och följsamhet till eventuell läkemedelsbehandling (Ericson & Ericson, 2012; Simonsen & Hasselström, 2016). En kombination av dessa åtgärder balanserar och sänker blodsockret vilket är den viktigaste åtgärden för att undvika svåra komplikationer vid diabetes typ 2 (William, 2009).

Sjuksköterskans arbete inom diabetesvården

Eftersom diabetes typ 2 är en folksjukdom behöver sjuksköterskor både inom primär-och slutenvård ha kunskap om sjukdomen. Studier visar att patienter som diagnostiserats med diabetes tillbringar mer tid med sjuksköterskor än annan vårdpersonal (Macdonald et al., 2013). Enligt Livingstone & Dunning (2010) upplever sjuksköterskor att de kan ge råd till patienter med diabetes om egenvård, vilket enligt Socialstyrelsen (2017) definieras som hälso- och sjukvårdsåtgärder som utförs i hemmet, antingen av patienten själv eller med hjälp av en närstående, personlig assistent eller sjukvårdspersonal.

Sjuksköterskor upplever att de har kompetens att ge råd om kostvanor, fysisk träning samt läkemedelsbehandling till patienter med diabetes typ 2 Men sjuksköterskor kan ha svårt att

avgöra och bedöma om patienterna klarar sin egenvård bra eller inte Som patient är det viktigt att ta egna initiativ när det gäller egenvård (Livingstone & Dunning, 2010). Detta styrks av Jallinoja et al. (2007) i en studie som beskriver att sjuksköterskor förväntar sig att patienten ska styra och ta kontroll över sitt liv. När patienten inte vill ta ansvar och aktivt ändra sin livsstil, upplever sjuksköterskor att det är svårt att ge optimal vård. Sjuksköterskans huvuduppgift är att förse patienten med tillräcklig information om sjukdomen samt också motivera till egenvård. Men sjuksköterskor har stött på svårigheter i detta avseende (Graue et al., 2013). Vissa livsstilsförändringar kan upplevas som särskilt svåra för patienten,

exempelvis att sluta röka eller gå ner i vikt. Sjuksköterskor kan sakna självförtroende för att samtala med patienten om till exempel övervikt. De kan uppleva känslor av att känna sig obekväma och vara dåligt förberedda för dessa samtalsämnen. Enligt Graue et al. (2013) upplever sjuksköterskor att de behöver mer kunskap om hur de ska samtala med patienter om livsstilsförändringar som kan uppfattas som privata och känsliga för patienten. Det är därför viktig för sjuksköterskan att ha en bred kunskap och förståelse om diabetes typ 2 för att kunna bemöta patienten på ett professionellt sätt.

Enligt Socialstyrelsen (2018) är sjuksköterskans uppgift att ge stöd och vägleda

diabetespatienter att hantera sin egenvård. Egenvård för patienter med diabetes typ 2 innebär goda matvanor, ökad fysisk aktivitet och följsamhet till eventuella läkemedelsordinationer samt självkontroll i form av blodsockermätning. Det är sjuksköterskans ansvar att ge patienter vård, stöd och undervisning om hur de kan leva ett bra liv trots en kronisk sjukdom.

Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom, som innebär att patienten bör göra livsstilsförändringar som varar livet ut (Graue et al., 2013; Fung, 2018; Jallinoja et al., 2007). Detta är komplext då det kräver stor följsamhet av patienten. Behovet av patientutbildning har därför poängterats i diabetesvården, då patientens förståelse för både sin sjukdom och sin behandling är viktiga aspekter för att undvika framtida komplikationer (Robertson, 2012). Sjuksköterskan har en nyckelroll i dessa patientutbildningar genom att förklara behandlingsstrategier, ge stöd till patienter i att göra livsstilsförändringar och utföra egenvård. Kontinuitet i vården är särskilt viktigt vid kroniska sjukdomar. Här blir sjuksköterskans roll att följa patienten genom sjukdomsförloppet då varje förändring relaterat till sjukdomen kräver förnyat stöd och utbildning (Robertson, 2012). Sjuksköterskan bör arbeta personcentrerat (Socialstyrelsen, 2018) för att ha förståelse för vad som är viktigast för patienten, vilket i sin tur kan bidra till att uppnå önskade behandlingsresultat. Även om patientens prioriteringar kan skilja sig från

sjuksköterskans, är det viktigt att förstå patientens perspektiv. För att tillgodose detta är samspelet mellan sjuksköterskan och patienten av stor betydelse. Även om sjuksköterskan har stor kunskap om de tekniska och medicinska aspekterna av diabetesbehandling, är det troligt att behandlingen inte blir effektiv om patienten inte är involverad i att utveckla och arbeta mot egna individuella mål (Bartol, 2012). Hall & Tolhurst (2020) beskriver att kommunikation är central för sjuksköterskans strävan att underlätta effektiv egenvård. Det är viktigt att

kommunikationen är baserad på förståelse för varje patients livssituation, så att

personcentrerad vård kan uppnås (Socialstyrelsen, 2018). Egenvård av diabetes typ 2 är en komplex utmaning för sjuksköterskor på grund av de många individuella faktorer som formar en människa upplevelse av en kronisk sjukdom.

PROBLEMFORMULERING

Diabetes typ 2 en global folksjukdom. Varje år drabbas cirka 500 000 patienter av diabetes i Sverige. Om sjukdomen inte behandlas rätt kan patienten drabbas av svåra komplikationer som drabbar stora och små kärl. De allvarligaste komplikationerna är hjärtinfarkt och stroke. Sjukdomen är relaterad till höga hälso-och sjukvårdskostnader och kan orsaka stort lidande för patienten. Sjukdomen innebär ett nytt sätt att leva, vilket innebär att patienter bör ändra sin livsstil och hitta strategier för att leva ett hälsosamt liv. Att bryta mönster och vanor såsom att sluta röka eller gå ner i vikt är viktiga faktorer för att på sikt undvika komplikationer. Patienter med diabetes typ 2 har täta kontakt med sjukvården och sjuksköterskan har en nyckelroll i diabetesvården i Sverige. Vid behandling av diabetes är aktiv egenvård viktig. Det är viktigt för sjuksköterskan att identifiera patientens resurser och förmågor relaterade till genomförandet av egenvård. En förutsättning för sjuksköterskans arbete i diabetesvården är att förstå vilka faktorer som främjar respektive hindrar patientens egenvård.

SYFTE

Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2.

TEORETISK UTGÅNGSPUNKT

Litteraturöversikten teoretiska utgångspunkt utgår från Dorothea Orems omvårdnadsteori (Orem, 2001). Teorin fokuserar på egenvård och har tre centrala begrepp: egenvård, egenvårdsbehov och egenvårdskrav. Med egenvård, avser Orem (2001), de aktiviteter som individen på eget initiativ genomför för att kunna upprätthålla acceptabel hälsa, liv och välbefinnande.

För att överleva behöver alla individer tillgodose sina grundläggande behov såsom att äta och sova etc. De fundamentala överlevnadensstrategierna är individuella och utgår från personens egen livshistoria, erfarenhet och omgivning. Egenvårdskrav är de handlingar som måste implementeras för att tillgodose en persons behov av egenvård medan egenvårdsbrist fungerar som ett mellanrum mellan krav och personens förmåga att tillfredsställa dessa. Enligt Orem (2001) bör sjuksköterskan rikta in sig på detta mellanrum för att främja balansen i egenvård genom att stödja en persons egenvårdskapacitet eller för att ge hjälp att kompensera brister. Orem (2001) menar att omvårdnadskompetens handlar om att sjuksköterskan integrerar teoretisk och praktisk erfarenhet. Först då kan ett system skapas som ger förutsättningar för sjuksköterskan att stödja individer att utveckla egenvårdsförmåga och de personliga förmågor som behövs för att möta patientens föränderliga behov av egenvård. Sjuksköterskan kan ge stöd, vägledning och undervisa för att förbättra personens egenvårdsförmåga. Vidare menar Orem (2001) att människans kapacitet till att ta emot närståendes omsorg handlar om förmåga att tillgodose egenvårdsbehov. Därför är partnerns eller närståendes förmåga att ge stöd vid sjukdom en viktig faktor i teorin.

Wiklund-Gustin & Lindwall (2012) beskriver att Orems omvårdnadsteori är användbar då alla människor kan uppnå förmåga och motivation att främja sin egen hälsa och därmed förebygga sjukdomar. Författarna till denna litteraturöversikt har valt Orems teori om egenvård (2001) då egenvårdsförmåga är en nyckelfaktor i diabetesvården. Egenvård är viktigt i vården av patienter med kroniska sjukdomar, eftersom den kan ge integritet, funktion och främja patientens utveckling. Egenvård handlar om personliga insikter om vad

som är viktigt för en persons individuella hälsa. Orems teori (2001) genomsyrar

resultatdiskussionen med fokus på hur individers egenvård kan stödjas vid diabetes typ 2.

METOD

Friberg (2017) beskriver att en litteraturöversikt bidrar till att få en förståelse av helheten och en överblick inom området som ska studeras. Detta kan fås genom att studera den forskning som finns inom ett visst omvårdnadsområde. Litteraturöversikten är relevant eftersom den skapar ny kunskap om det valda problemet.

Datainsamling

De vetenskapliga artiklarna söktes i databaserna Cinahl Complete och Medline. Enligt

Östlundh, (2017) innehåller databasen Cinahl Complete vetenskapliga artiklar som inriktar sig på omvårdnad/vårdvetenskap. Medline innehåller vetenskapliga artiklar med medicinska men också vårdvetenskapliga perspektiv. Sökningarna har gjorts med hjälp av ämnesord och fritextsökning. Sökorden valdes utifrån syftet och för att hitta relevanta ämnesord användes ämnesordlistor: Medical Subject Heading (MeSH) i Medline och Subject Heading (SH) i Cinahl Complete. Följande ämnesord identifierades: diabetes mellitus type 2, patients och

qualitative study. Orden att leva med översattes till engelska med living with och utgör en

fritextsökning. Boolesk söklogik användes för att söka bredd inom ämnet samt göra specifika sökningar (Friberg, 2017). Operatorn AND användes för att få alla sökord kombinerade med varandra. Sökningar i databaser redovisas i bilaga 1.

Urval

Resultatet i denna litteraturöversikt baserar sig på originalartiklar. Enligt Friberg (2017) redovisar originalartiklar empiriska studier som har ett nyhetsvärde för det undersökta forskningsområdet. Endast artiklar med kvalitativ metod har använts för att skapa en fördjupad förståelse kring fenomenet. Henricson (2017) beskriver att kvalitativa metoder grundar sig i de holistiska perspektiven där individens upplevelser, levda erfarenheter studeras vilket är i linje med denna litteraturöversikts syfte. För att få en bred överblick över

patienter, oavsett kön. Artiklarna var skrivna på engelska och publicerade i vetenskapliga tidskrifter mellan åren 2007-2020 för att säkerställa att innehållet var aktuellt. Författarna valde att avgränsa artiklarna med så kallad “peer-review”, vilket innebär att endast artiklar som var vetenskapligt granskade och publicerade i vetenskapliga tidskrifter inkluderades (Östlundh, 2017). Artiklarna som valdes var relevanta för huvudområdet vårdvetenskap och handlade om patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2. Alla medicinskt

orienterade artiklar exkluderades. Studier som berörde vårdpersonalens eller anhörigas upplevelser att vårda en patient med diabetes typ 2 exkluderades också då de inte relaterade till syftet. Inga begränsningar avseende länder gjordes. Vid urvalet valde författarna först ut de titlar som motsvarade litteraturöversiktens syfte. Därefter läste de abstrakten på dessa artiklar. Abstrakt ger en överblick av studien innehåll (Friberg, 2017) och de abstrakt som överensstämde med denna översikts syfte lästes i sin helhet. De titlar och abstrakt som inte motsvarade syftet valdes bort (n=20). Författarna läste slutligen de utvalda artiklarna i sin helhet enskilt och därefter diskuterades innehållet sinsemellan. För att vara säkra på artiklarnas kvalitet gjordes en kvalitetsgranskning (Friberg, 2017). Denna innefattade att författarna till respektive artikel hade säkerställt etiskariktlinjer (Sandman & Kjellström, 2018). Andra aspekter som metod, datainsamling, urval och syfte säkerställdes, med krav att dessa delar skulle vara väl beskrivna, begripliga och tydliga. Granskningen besvarade följande frågor: Vad var syftet med studien och var det tydligt formulerat? Hur beskrevs metoden? Var det en kvalitativ metod? Hur beskrevs deltagarna? På vilket sätt hade

insamlade data analyserats? Var data kategoriserad/ tematiserad? Vad beskrevs i resultatet? (Friberg, 2017). Tjugofem artiklar lästes i fulltext varav femton valdes bort då de inte

uppfyllde något/några av ovanstående kriterier. Detta resulterade i tio artiklar som svarade på denna litteraturöversikts syfte. Artiklarna redovisas i bilaga 2.

Dataanalys

Artiklarna analyserades utifrån Fribergs trestegsmodell (Friberg, 2017). Först lästes artiklarnas resultat i sin helhet enskilt av författarna för att därefter diskutera analysen gemensamt. Artiklarna lästes noggrant och med öppenhet flera gånger i syfte att bedöma om de kunde svara på syftet i denna litteraturstudie. I nästa steg överfördes data från resultaten till en översiktstabell för att skapa en bättre översikt över innehållet. Det som svarade på

på vad fyndet visade. Detta gjordes enskilt av författarna och därefter sammanställdes fynd som hittats i respektive artikel i ett gemensamt word-dokument. Dokumentet gav en överblick över vad resultatet i respektive artikel handlade om och gjorde det lättare att förstå och

hantera data. Slutligen fokuserades analysen på att söka efter likheter och skillnader i

resultaten. Likheter i resultaten fördes samman till olika teman. Slutligen skrev författarna ut alla artiklar och tematiseringen från word-dokumentet jämfördes med artiklarnas resultat med hjälp av markeringspennor i olika färger. Detta för att säkerställa att inga resultat missats. Efter gemensam diskussion och bearbetning resulterade analysen i fyra teman.

FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN

Forskningsetik baserar sig på fyra betydelsefulla etiska principer såsom, rättviseprincipen autonomiprincipen, icke-skada principen och godhetsprincipen (Sandman & Kjellström, 2018). Dessa principer i kombination med personuppgiftslagen och lag om etikprövning av forskning, syftar till att skydda människor, deras mänskliga rättigheter, upprätthålla hälsa, säkerhet, frihet och integritet samt att visa respekt vid forskning. Människor som deltar i studier ska inte skadas, utnyttjas eller såras. För att säkerställa att dessa forskningsetiska principer följts och respekterats har författarna till denna litteraturöversikt sett till att alla studier i denna översikt är vetenskapligt granskade och godkända av en etisk kommitté. Författarna granskade att deltagare i de inkluderade studierna lämnat samtycke till medverkan i studien och även om metoden var tillförlitlig och hur urvalet hade gjort. Författarna var neutrala till artiklarnas resultat och försökte så långt som möjligt exkludera egna åsikter. De inkluderade artiklarna i resultatet och lästes igenom flera gånger, enskilt och författarna tillsammans, för att förhindra misstolkning.

RESULTAT

Analysen resulterade i fyra teman: Känslomässiga reaktioner, Svårigheter att genomföra livsstilsförändringar, Svårigheter med självmedicinering och Behov av stöd från vården.

Resultatet visar att deltagarna upplevde många olika känslor efter diagnosen. På grund av att sjukdomen är livslång förekom känslor som besvikelse, nervositet, osäkerhet, rädsla, sorg och stress hos de som drabbats av sjukdomen (Abuelmagd et al., 2019; Areshtanab et al., 2018; Bockwoldt., 2017; Boyle et al., 2016; Lee et al., 2016; Pikkemaat, Boström & Strandberg, 2019; Handley et al., 2010; Yasmin et al., 2020). Flera deltagare reagerade med förnekelse på diagnosen eftersom de inte var förberedda och diagnosen var oväntad (Pikkemaat, Boström & Strandberg, 2019; Handley et al., 2010). Några deltagare förknippade diagnosen med svår sjukdom och kände skuld (Lee et al., 2016). Andra försökte att hålla diagnosen hemlig för att undvika negativa kommentarer från omvärlden (Pikkemaat, Boström & Strandberg, 2019; Boyle et al., 2016; Fink, Fach, & Schröder, 2019). Deltagarna beskrev känslor av att de förlorat kontrollen över situationen efter att de fick diagnosen. De upplevde reaktioner som chock och ilska vilket ledde till irritation, spänning och rastlöshet (Yasmin et al., 2020; Pikkemaat, Boström & Strandberg, 2019; Handley et al., 2010). Deltagare som tidigare haft familjemedlemmar med diabetes typ 2 upplevde rädsla för sekundära sjukdomar och förlust av sociala band på grund av sjukdomen (Fink, Fach, & Schröder, 2019; Bockwoldt., 2017). Att bli kroniskt sjuk beskrevs som påfrestande och hotade deltagarnas framtidsplaner (Bockwoldt., 2017; Pikkemaat., Boström & Strandberg., 2019; Fink, Fach, & Schröder, 2019). Vidare beskrevs oro över fysiska besvär såsom ögonproblem samt problem med hjärta och fötter (Abuelmagd et al., 2019; Pikkemaat., Boström & Strandberg., 2019). Dessa

försämringar förknippades med att inte kunna köra bil, titta på tv, läsa eller vara social. Andra stressfaktorer var relaterade till att alltid behöva tänka på sin kost och att komma ihåg

blodsockermätningar samt egenmedicinering (Abuelmagd et al., 2019). Andra däremot uttryckte acceptans, att diagnosen var en logisk följd av deras tidigare levnadsvanor, eller att diagnosen kunde förklaras som en normal process relaterad till åldrande eller ärftlighet (Pikkemaat, Boström & Strandberg, 2019; Boyle et al., 2016).

Svårigheter att genomföra livsstilsförändringar

För att kunna uppnå hälsomål relaterat till diabetes typ 2 behövde deltagarna genomföra livsförändringar som beskrevs som utmanande (Yasmin et al., 2020; Abuelmagd et al., 2019; Lee et al., 2016; Pikkemaat, Boström & Strandberg, 2019). Förändringar som uppfattades vara särskilt krävande inkluderande livslångt läkemedelsintag, kostintagsbegränsningar, att delta i regelbundna fysiska aktiviteter samt att utföra regelbundna blodsockerkontroller.

Deltagarna beskrev att även små kostförändringar krävde mycket självdisciplin och inkluderade stora utmaningar (Yasmin et al., 2020; Lee et al., 2016). Vidare uttrycktes svårigheter att hålla sig till en hälsosam kost såsom att använda mindre sockerprodukter samt att äta mer frukt och grönsaker och undvika vissa bageriprodukter (Yasmin et al., 2020; Lee et al., 2016). Livet med diabetes krävde en livsstilsförändring som, om den genomfördes,

medförde att deltagarna upplevde att de levde mer hälsosamt än tidigare (Yasmin et al., 2020; Pikkemaat, Boström & Strandberg, 2019).

Maten beskrevs bidra till att bibehålla god hälsa, men matvanor beskrevs också vara beroende av kultur och miljö (Abuelmagd et al., 2019; Yasmin et al., 2020; Pikkemaat, Boström & Strandberg, 2019; Lee et al., 2016). Det var svårt för deltagarna att avstå från sina traditionella maträtter som var en del av deltagarnas identitet. De uppgav att de prioriterade att laga den traditionella maten som familjen förväntades få serverad (Abuelmagd et al., 2019). Andra deltagare beskrev att de kunde följa givna kostrekommendationer med hjälp av sina familjemedlemmar (Abuelmagd et al., 2019; Pikkemaat, Boström & Strandberg, 2019; Yasmin et al., 2020). Flera deltagare uttryckte att de delade samma mat med sina

familjemedlemmar, men i en mindre mängd (Yasmin et al., 2020). Andra beskrev att deras familjemedlemmar ändrade sina kostvanor så att de anpassades till rekommenderad kost vid diabetes typ 2 (Pikkemaat, Boström & Strandberg, 2019). Några gav uttryck för att hälsosam mat var smaklös jämfört med traditionella maträtter (Abuelmagd et al., 2019). Deltagare uttryckte att de hade problem med val av mat under traditionella sociala möten och även när de reste bort. På frågan varför deltagarna åt mat som inte rekommenderas vid diabetes typ 2, beskrev de att de åt dessa livsmedel som en reaktion på känslor som tvivel, tristess och depression (Lee et al., 2016). De uppgav också att reklam i sociala medier påverkade deras mat och måltider (Lee et al., 2016; Abuelmagd et al., 2019).

När det gällde fysisk aktivitet beskrev deltagarna att fysisk träning var ett hjälpmedel att hålla blodsockernivåerna under kontroll (Yasmin et al., 2020; Abuelmagd et al., 2019;

Pikkemaat, Boström, & Strandberg, 2019). Familjemedlemmar och andra sociala nätverk som hjälpte till att motivera till fysisk aktivitet beskrevs som inspirerande vilket upplevdes positivt (Yasmin et al., 2020). Däremot framkom olika barriärer till fysiska aktiviteter, till exempel hjärtklappning, smärta och väderförhållanden (Yasmin et al., 2020; Abuelmagd et al., 2019). Även ojämna gångstigar och brist på säkra offentliga platser upplevdes som barriärer till fysisk träning (Yasmin et al., 2020). Andra barriärer till fysisk aktivitet som beskrevs var brist

på motivation och trötthet (Abuelmagd et al., 2019). Sammanfattningsvis beskrev deltagarna att det var svårt att komma igång med regelbunden fysisk aktivitet (Yasmin et al., 2020). Vissa beskrev att de lyckats med långvariga förändringar avseende fysisk aktivitet medan andra återvände till sina gamla vanor eller lyckades inte alls få in fysiska aktiviteter i sin vardag (Pikkemaat, Boström & Strandberg, 2019).

Svårigheter med självmedicinering

Hantering av diabetes typ 2 läkemedel beskrevs kräva ett stort personligt ansvar för att kunna hålla sjukdomen under kontroll. Deltagarna uttryckte att medicinering och

blodsockerkontroller tog tid (Abuelmagd et al., 2019; Areshtanab et al., 2018; Bockwoldt., 2017; Yasmin et al., 2020). Blodsockerkontrollerna genomfördes trots att de för vissa

deltagare upplevdes som smärtsamma (Areshtanab et al., 2018;Handley et al., 2010). Vidare upplevde deltagarna svårigheter som berörde medicineringsrutiner, tidpunkt, integrering med måltider och egenvård. Detta beskrevs som tröttsamt och frustrerande (Bockwoldt., 2017; Handley et al., 2010). Deltagare berättade att de inte tog sina diabetesläkemedel eller tog dem inkonsekvent baserat på fysiska symtom, bekvämlighet, biverkningar eller svårigheter att utveckla rutiner för läkemedelsintag (Areshtanab et al., 2018; Bockwoldt., 2017; Yasmin et al., 2020). De uttryckte att irritation, glömska och lathet var orsaker till oregelbundet läkemedelsintag (Bockwoldt., 2017; Yasmin et al., 2020).

Svårigheter att tolka blodsockrets resultat men även höga kostnader för

behandlingsmaterial beskrevs som anledningar till varför deltagarna inte kunde genomföra provtagningarna (Yasmin et al., 2020; Handley et al., 2010). Att få stöd av familjemedlemmar samt vårdpersonal när det gällde medicinering uppskattades av vissa av deltagarna. Det framkom också att deltagarna uppskattade samspelet med familjemedlemmar som påminde dom om att följa diabetesmedicineringen samt gav stöd under sjukhusbesök (Bockwoldt., 2017).

Att bli bekräftad under vårdbesök beskrevs skapa respekt och ansvar för att delta i egenvård (Edwall et al., 2008; Bockwoldt, 2017; Abuelmagd et al., 2019; Boyle et al., 2016; Fink, Fach, & Schröder, 2019). Tillgång till vårdpersonal med kunskap om sjukdomen var mycket uppskattad av deltagarna och var till hjälp med att sätta upp egna behandlingsmål i vardagen. Detta gav känslor av att vara oberoende vid hanteringen av sin sjukdom (Edwall et al., 2008; Bockwoldt, 2017). Vissa deltagare var missnöjda över bristen på uppmärksamhet och den korta konsultationstid som vårdpersonalen erbjöd (Yasmin et al., 2020). De beskrev också långa väntetider vilket de uppfattade som hinder för att utveckla en god relation till

sjukvårdspersonalen (Yasmin et al., 2020; Bockwoldt, 2017). Vissa deltagare gav uttryck för att de hade upplevt svårigheter att förstå informationen från sina vårdgivare, särskilt när komplicerade medicinska termer användes (Abuelmagd et al., 2019). Dessa deltagare uttryckte att deras vårdgivare tycktes lösa dessa problem genom att prata långsamt eller använda enklare termer för att säkerställa att informationen förståtts. I motsatt till detta, beskrev deltagare att de fick adekvat information från vårdpersonalen, vilket förbättrade deras sätt att förstå och hantera sjukdomen (Abuelmagd et al., 2019; Boyle et al., 2016; Fink, Fach, & Schröder, 2019; Edwall et al., 2008). De upplevde också att den information som gavs var en inspirationskälla. Den förbättrade deras självförtroende och förståelse för sjukdomen, vilket i sin tur förbättrade acceptansen för sjukdomen (Areshtanab et al., 2018; Bockwoldt, 2017; Yasmin et al., 2020). Deltagarna noterade att de fick betydande del skriftlig

dokumentation under sina konsultationer och informationsmöten (Boyle et al., 2016). Vissa berättade att de inte läste broschyrerna som de fick (Boyle et al., 2016). Deltagare med lägre utbildning la mer vikt vid att följa rekommendationer och begränsningar samt värdesatte läkarens auktoritet (Boyle et al., 2016; Fink, Fach, & Schröder, 2019). Deltagarna beskrev också att informationen som givits förbättrade det egna ansvaret, vilket var till nytta i aktiviteter i vardagen. Deltagarna nämnde att familjemedlemmar, vänner, TV, bibliotek och internet var källor till livsstilsinformation (Abuelmagd et al., 2019; Boyle et al., 2016; Edwall et al., 2008).

METODDISKUSSION

Enligt Friberg (2017) ger en litteraturöversikt en sammanfattning över forskning inom ett valt område. Detta är en begränsad litteraturöversikt baserad på tio kvalitativa artiklar och skiljer sig därför från en systematisk litteraturöversikt där målet är att all tillgänglig litteratur inom det valda området ska inkluderas (Friberg, 2017). Trots att endast tio artiklar har inkluderats i resultatet så anser författarna att en bred förståelse för patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2 har beskrivits. Det valda artiklar har en kvalitativ forskningsdesign då denna översikts syfte var att beskriva upplevelser av fenomenet (Henricson, 2017). Kvalitativa metoder ses dock som en svagare typ av forskning än kvantitativa metoder eftersom

upplevelser och känslor är subjektiva vilket kan påverka resultatets trovärdighet, det vill säga att resultatet äger giltighet (Wallengren & Henricson, 2017). De artiklar som använts i

litteraturöversikten kom från Cinahl Complete och Medline, då dessa två databaser är relevanta för att hitta vårdvetenskapliga artiklar (Friberg, 2017). Sökningarna genomfördes systematiskt med hjälp av ämnesord i kombination med boolesk sökteknik vilket är en styrka i denna översikt (Friberg, 2017). De vetenskapliga artiklar som inkluderades i studien var skrivna på engelska, vilket inte är författarnas modersmål. Författarna använde sig därför av svensk-engelskt lexikon för att få hjälp med vissa översättningar. Vidare diskuterade

författarna innehållet i resultatartiklarna tillsammans för att minimera risken för

misstolkningar samt undvika att viktig information fallit bort vid översättningen. Detta ser författarna som en styrka i denna litteraturöversikt.

Författarna gjorde inga begränsningar avseende från vilket land artiklarna kom eller vilken religion deltagarna hade. Detta anser författarna vara en styrka då globala upplevelser av att leva med diabetes typ 2 redovisas. Men å andra sidan kan den breda inklusionen också ge upphov till en minskad överförbarhet, vilket betyder möjligheter att överföra studiens resultat till andra sammanhang, då olika kulturer har olika normer och värderingar (Henricson 2017). Författarna hade ingen tidigare erfarenhet av att genomföra en litteraturöversikt vilken är en svaghet som kan påverka denna översikts resultat (Wallengren & Henricson, 2017). Tiden för datainsamlingen var också begränsad, vilket kan försvaga en översikts bekräftelsebarhet, det vill säga hur urval och datainsamling utförts (Wallengren & Henricson, 2017).

På grund av Covid-19 pandemin år 2020 hade författarna begränsade möjligheter att träffas under uppsatsarbetet. Författarna kommunicerade via telefonen och videosamtal där de delade gemensamma diskussioner, insikter och idéer om hur uppsatsarbetet skulle genomföras. Trots svårigheter att träffas, har samarbetet mellan författarna varit mycket bra. Uppsatsarbetet har

präglats av lyhördhet och respekt för varandra och arbetsinsatserna har varit jämt fördelade mellan författarna.

RESULTATDISKUSSION

Resultatdiskussionen utgår från de centrala teman som identifierades i analysen. Dessa diskuteras i förhållande till översiktens bakgrund, den teoretiska referensramen samt nya vårdvetenskapliga artiklar. Författarnas egna reflektioner och åsikter kommer också att presenteras.

Vår litteraturöversikt visar att det är svårt för personer med diabetes typ 2 att ändra sättet att leva efter diagnosen. Men också att hållbara livsstilsförändringar kan förbättra hälsan och därmed påverka livssituationen i vardagen positivt. Livsstilsförändringar som beskrivs i denna översikt inkluderar bland annat kostförändringar, regelbundna fysiska aktiviteter, dagliga blodsockerkontrollsrutiner och självmedicinering vilket är i linje med litteraturen (Hadziabdic et al., 2020; Coster, Li & Norman, 2020; Kousar et al., 2016; Zheng, Ley & Hu, 2018). Baserat på resultaten verkar det som om deltagarna hade svårt att bryta gamla matvanor vilket kan upplevas som en börda för personer som diagnostiserats med diabetes typ 2. Enligt litteraturen bör kolhydrater och sockerarter minimeras och konsumtionen av grönsaker och frukt ökas efter diagnosen (Fung, 2018; Mottalib et al., 2018; Aas, 2006). Eftersom varje individ har distinkta värderingar och övertygelser om hälsa, hälsobeteenden och matvanor skall det respekteras av sjuksköterskor och hälso-sjukvårdspersonal. Vi anser att

sjuksköterskan i möten med patienter med diabetes typ 2 behöver vara lyhörd och ta reda på patientens specifika preferenser om matvanor. Utifrån detta kan sjuksköterskan föra ett resonemang med patienten om vad som eventuellt behöver förändras efter diagnosen.

Diabetes typ 2 är en sjukdom som kräver personligt initiativ när det gäller egenvård för att kunna uppnå de hälsomål som är relaterade till sjukdomen vilket är något som sjuksköterskan bör ge stöd till. Detta kan kopplas till Orems teori om egenvård (Orem, 2001) vilken

karakteriseras av att en människa är kapabel att sköta och delta i sin egenvård, har förmågan att använda kunskap samt kan applicera sitt förnuft för att bedöma olika hälsosituationer. Egenvårdsförmågan är en egenskap som gör att människor kan kontrollera sina tankar,

ha god kunskap om hur kosten påverkar blodsockret. Denna kunskap kan inhämtas på olika sätt. Ett sätt är genom specifik utbildning om diabetes typ 2, individuellt eller i grupp (Bernhard et al., 2017; Powers et al., 2020). Utbildningen kan, efter samråd med patienten, även inkludera närstående. Sjuksköterskans roll är att ge stöd samt ge svar på uppkomna frågor. Vidare kan sjuksköterskan föra en så kallad informationsdialog kring eventuella förändringar som behövs relaterat till sjukdomen, såsom behandling av diabetes typ 2 (Tingström, 2014). Orem (2001) anser att målet med vården är att förbättra personens förmåga och ge individuellt stöd så att personen kan förbättra sin egenvård. För att personer ska kunna hantera sin egenvård bör en balans uppnås mellan individens egenvårdskapacitet och behovet av egenvård. Sjuksköterskor bör uppmärksamma om behovet av egenvård överstiger kapaciteten för egenvård. I dessa fall, behöver sjuksköterskor ge extra stöd och hjälp för att främja patientens hälsa och välbefinnande. För att klara sin egenvård behöver personen vara trygg att självständigt kunna balansera och justera mängden och/eller tidpunkter för insulin i förhållande till kostintaget (Martin, 2015).

Vidare framkom det i vår litteraturöversikt att kostförändringar påverkar sociala relationer och familjemiljön. Vissa deltagare beskrev att de skämdes över sin sjukdom samtidigt beskrev andra deltagare hur viktigt de upplevde att det var att vänner och närstående förstod vad det innebär att leva med diabetes typ 2. Detta har fått oss att reflektera över om att kunna beskriva sin livssituation kan vara ett sätt för personer med diabetes typ 2 att acceptera sin sjukdom. I vården av patienter med diabetes typ 2 kan sjuksköterskan ta fasta på detta genom att föra samtal om patientens specifika livssituation. Sjuksköterskan behöver ha förståelse för att kunna hantera patientens eventuella motstånd mot förändringarna som uppkommer efter diagnosen. Detta inkluderar förståelse för vilka specifika faktorer som hindrar patienten att acceptera sitt hälsotillstånd. Sjuksköterskan bör ge stöd, uppmuntra och utmana patienterna att reflektera över sig själva för att därmed ta ansvar enligt egna mål och behov (Orem, 2001).

Ett annat resultat som framkommer i vår översikt är att personer med diabetes typ 2 har svårigheter med att skapa rutiner för regelbundna fysiska aktiviteter. Litteraturen visar att integrering av medicinsk behandling och fysiska aktiviteter kan förbättra både livskvalitet och medicinska utfallsmått (Powers et al., 2020; Hadziabdic et al., 2020; Fung, 2018). Vår

litteraturöversikt visar att deltagarna upplevde olika barriärer som hindrader deltagandet i olika fysiska aktiviteter. Detta har uppmärksammats i flera vetenskapliga studier (Hadziabdic et al., 2020; Coster, Li & Norman, 2020). Brist på resurser, tid samt fysiska symtom var exempel på barriärer som hindrade deltagarna i vår översikt. Studier visar också att långa

arbetstider och samvaro med familjen upplevdes som barriärer för fysisk aktivitet (Hadziabdic et al., 2020; Coster, Li & Norman, 2020).

En motiverande dialog med hälso-och sjukvårdspersonal spelar en viktig roll för att uppmuntra patienter att delta i regelbunden fysisk träning (Hadziabdic et al., 2020;Powers et al., 2020; Coster, Li & Norman, 2020). Detta är något som sjuksköterskor kan ta fasta på och införa i arbetet med patienter med diabetes typ 2 då flera studier visar att regelbunden fysisk aktivitet balanserar patienternas blodsocker (Hadziabdic et al., 2020; Coster, Li & Norman, 2020). Vår litteraturöversikt visar att stöd från vårdpersonal och närstående kan förbättra deltagarnas egenvårdsförmåga och förstärka deras självförtroende samt deras tilltro till egenvård vilket också är centrala tankar i Orems teori (Orem, 2001). Sjuksköterskor som uttrycker sympati, förtroende och omtänksamhet vid möte med patienten ses som ett stort emotionellt stöd. Sjuksköterskan är ansvarig att ge olika förslag på förändringar vilket kan ge patienter utrymme att reflektera kring sina tankar och egna idéer.

Sjuksköterskor bör visa genuint intresse och ha tid att lyssna på ämnen som är viktiga för patientens hälsa. Livsstilsförändringar och egenvård är relaterade till dagliga utmaningar som med stöd från sjuksköterska samt närstående kan underlätta för personer med diabetes typ 2 (Hadziabdic et al., 2020; Powers et al., 2020; Coster, Li & Norman, 2020). Ett etablerat stöd från närstående minskar risken för komplikationer och ökar motivationen att genomföra livsstilsförändringar vid diabetes typ 2. Patienter som förlitar sig på sina närstående och vänner får ökat självförtroende vilken i sin tur hjälper dem att uppnå sina individuella hälsomål (Powers et al., 2020; Bartol, 2012). Stöd från omgivningen och kunskap om sjukdomen är ett verktyg för att skapa insikt om sjukdomen vilket motiverar patienten att tillgodose sina behov av egenvård (Orem, 2001). Människor som har ett bra socialt stöd kan lättare motivera sig själva att ändra sin livsstil. Därmed kan antas att närstående som hjälper och engagerar sig i patientens livsstil kan ha en positiv effekt på patientens egenvård. Studier visar att vänner eller närstående som är dömande och ha en negativ attityd mot patientens hälsosituation kan ha en negativ effekt på patientens egenvård (Hadziabdic et al., 2020). Information från sjuksköterskan till närstående om kostens betydelse vid diabetes typ 2 kan göra det lättare för patienten att involvera närstående i exempelvis matlagningen vilket ökar möjligheten för patienten att äta hälsosam och varierad kost.Orem (2001) menar att etablera en relation genom kommunikation innebär att informationen från sjuksköterskan ska

vidarebefordras till alla berörda parter, det vill säga till både patienten och dess närstående. Detta är en förutsättning, menar Orem (2001), för att skapa ett bra omvårdnadsförhållande.

Men sjuksköterskan måste beakta att patienten har rätt att själv bestämma vilka som ska bli involverade vården. Om patienten inte vill involvera sina närstående måste patientens autonomi respekteras och vården utgå från patientens vilja (Sandman & Kjellström, 2018). Föreliggande litteraturöversikt visar att deltagarna upplevde det svårt att genomföra optimal egenvård, men med stöd av vårdteamet påverkades personens färdigheter positivt.

Interaktionen mellan patienten och sjuksköterskan kan antas spela en avgörande roll eftersom personer med diabetes typ 2 anser att det är positivt att få stöd och råd från vården.

Exempelvis uppskattade personer med diabetes typ 2 i vår litteraturöversikt att få färdigheter såsom att lära sig att vara uppmärksam på förändringar i blodsockret och förstå sambanden mellan medicinering, kostintag och fysisk aktivitet. Detta visar att sjuksköterskan behöver integrera kunskap från medicinsk vetenskap och vårdvetenskap i sitt arbete med personer med diabetes typ 2 (Hadziabdic et al., 2020). Studier om kostrådgivning från dietister vid diabetes typ 2 visar att personernas ämnesomsättning förbättras, vilket resulterar i en minskning av blodsockret i (Fung, 2018; Coster, Li & Norman, 2020; Powers et al., 2020). Sjuksköterskan kan vara en länk i detta arbete genom att ha fördjupade kunskaper om faktorer som påverkar ätbeteenden, hanteringsstrategier relaterade till stress samt näringsmål. Sjuksköterskor behöver samarbeta med andra yrkeskategorier för att patienter med diabetes typ 2 ska uppnå sina glykemiska mål och stödja framsteg mot andra mål som påverkas av matintaget (Coster, Li & Norman, 2020; Powers et al., 2020). Vårdteamet bör ge konsekventa rekommendationer angående näringsintag och dess betydelse vid diabetes typ 2. Detta är en av grundstenarna för diabetesvård av hög kvalitet och ger stöd till egenvård (Powers et al., 2020). En annan viktig faktor är diabetesutbildning, som ger patienter personlig kunskap om sjukdomen (Bernhard et al., 2017; Powers et al., 2020). Detta i sin tur har en signifikant relation till lägre HBA1c nivåer vilket minskar komplikationer relaterat till diabetes typ 2 (Eliasson & Zethelius, 2017). Därmed är en av hörnstenarna för god diabetesvård utbildning till patienten om sjukdomen då detta på sikt kan förbättra patienternas hälsa och välbefinnande.

Sverige är idag ett mångkulturellt land vilket är något som sjuksköterskor i diabetesvård bör beakta. Sjuksköterskor bör därför ta aktiv del i att utveckla kulturbaserade

hälsoutbildningar. Utbildningsmodeller på olika språk som tar hänsyn till specifika kulturella kontexter finns beskrivet i litteraturen (Gustin & Lindwall, 2012). Det har konstaterats att dessa kan hjälpa individer att nå en känsla av sammanhang relaterat till sjukdomen. Utbildningsmodellen behöver vara både individuellt och kulturellt skräddarsydd för att förbättra kunskapen om sjukdomen, öka individens färdigheter i egenvård och därmed förbättra hälsan (Hadziabdic et al., 2020).

KLINISKA IMPLIKATIONER

Litteraturöversikten beskriver svårigheter som personer som lever med typ 2-diabetes genomgår. Att avstå från vissa typer av mat och svårigheter att träna regelbundet är bland de nämnda svårigheterna som personer med diabetes typ 2 upplever. För att möta dessa problem kan sjuksköterskan och familjemedlemmar ge stöd till personen. Det är viktigt att

sjuksköterskan bemöter personen på ett individuellt sätt för att tillgodose varje individs specifika behov. Genom adekvat information får personen förståelse för sjukdomen vilken kan stärka egenvårdskapaciteten, vilket i sin tur minskar risken för komplikationer relaterat till diabetes typ 2.

FÖRSLAG FORTSATT FORSKNING

Fortsatt forskning bör fokusera på hur sjuksköterskor kan motivera patienter med diabetes typ 2 att vid behov ändra sin livsstil. Vidare behöver forskningen fokusera på att möjliggöra individuellt anpassade utbildningsprogram relaterade till egenvård vid diabetes typ 2 och utvärdera dessa. Ett annat intressant forskningsområde är att utvärdera om personer med diabetes typ 2 som träffar andra i liknande situation kan motivera varandra till egenvård och livsstilsförändringar, tillexempel genom diabetesutbildningar i grupp.Det är också intressant att ytterligare studera hur man bäst skapar ett bra ömsesidigt förhållande mellan anhöriga och sjuksköterskan med fokus på patientens bästa.

SLUTSATS

Resultatet från denna litteraturöversikt beskriver olika faktorer som främjar och hindrar egenvård och livsstilsförändringar hos personer med diabetes typ 2. Personerna som drabbats av diabetes typ 2 upplevde rädsla för framtiden, beskrev svårighet att acceptera sjukdomen och saknade motivation till att genomföra livsstilsförändringar. Resultatet visade också att ändrade kostvanor och deltagande i fysiska aktiviteter samt blodsockerkontroller och att följa läkemedelsrutiner upplevdes som tidskrävande. Det är viktigt att uppmuntra patienter att öka kunskapen om sjukdomen och involvera familj och vänner i omvårdnaden av typ 2.

Sjuksköterskans har nyckelroll i diabetesvården och kan genom stöd, vägledning,

undervisning skapa tillit och förtroende i mötet med patienten. Detta kan främja personlig egenvård och därmed ge möjligheter till långsiktiga livsstilsförändringar. Individuell information som sjuksköterskan ger kan öka förståelsen om sjukdomen. I arbetet med patienter med diabetes typ 2 kan sjuksköterskan hämtastöd och inspiration från Orems omvårdnadsteori om egenvård.

REFERENSFÖRTECKNING

Aas, A-M. (2006). Matens betydelse vid diabetes. I. A, Skafjeld. (Red.). Diabetes (s. 59– 78). Lund: Studentlitteratur.  

*Abuelmagd, W., Osman, B. B., Håkonsen, H., Jenum, A. K., & Toverud, E.-L. (2019). Experiences

of Kurdish immigrants with the management of type 2 diabetes: a qualitative study from Norway. Scandinavian Journal of Primary Health Care, 37(3), 345–352.

https://doi-org.esh.idm.oclc.org/10.1080/02813432.2019.1639911

*Areshtanab, H. N., Moonaghi, H. K., Jouybari, L., Zamanzadeh, V., & Ebrahimi, H. (2018).

Adapting life to the reality of diabetes. Eastern Mediterranean Health Journal, 24(8), 729–735.

https://doi-org.esh.idm.oclc.org/10.26719/2018.24.8.729

Bartol, T. (2012). Improving the treatment experience for patients with type 2 diabetes: Role of the

nurse practitioner. Journal of the American Academy of Nurse Practitioners, 24, 270–276.

https://doi-org.esh.idm.oclc.org/10.1111/j.1745-7599.2012.00722.x

Bernhard, G., Ose, D., Baudendistel, I., Seidling, H-M., Stützle, M., Szecsenyi, J., Wensing, M. & Mahler, C. (2017). Understanding Challenges, Strategies, and the Role of Support Networks

in Medication Self-management among Patients with Type 2 Diabetes. The Diabetes

Educator. Doi: 10.1177/0145721717697243.

Berne, C & Sörman, E. (2009). Egenvård. I. C-D, Agardh. & C, Berne. Diabetes (4:e uppl., s. 209– 220). Stockholm: Liber.

*Bockwoldt, D., Quinn, L., Staffileno, B. A., Coke, L., Hamilton, R., Fogg, L., & Calvin, D. (2017).

Understanding Experiences of Diabetes Medications Among African Americans Living With Type 2 Diabetes. Journal of Transcultural Nursing, 28(4), 363–371.

https://doi-org.esh.idm.oclc.org/10.1177/1043659616651674

*Boyle, E.; Saunders, R.; Drury, V. (2016). A qualitative study of patient experiences of Type 2

Diabetes care delivered comparatively by General Practice Nurses and Medical

Practitioners. Journal of Clinical Nursing (John Wiley & Sons, Inc.), [s. l.], v. 25, n. 13–14,

p. 1977–1986, 2016. DOI 10.1111/jocn.13219. Disponível em: https://search-ebscohost-com.esh.idm.oclc.org/login.aspx?direct=true&db=ccm&AN=115831110&site=ehost-live. Acesso em: 3 set. 2020.

Coster, S., Li, Y., & Norman, I. J. (2020). Cochrane reviews of educational and self-management

interventions to guide nursing practice: A review. International Journal of Nursing Studies,

Diabetesförbundet. (2017). Hämtad 2020-11-11, från https://www.diabetes.se/diabetes/lar-om-diabetes/diabetes-i-siffror/ https://www.diabetes.se/diabetes/lar-om-diabetes/diabetes-i-varlden/

Diabetesförbundet, (2019). Egenvård. Hämtad 10 oktober, 2019, från https://www.diabetes.se/diabetes/leva/behandling/egenvard/

*Edwall, L.-L., Hellström, A.-L., Öhrn, I., & Danielson, E. (2008). The lived experience of the

diabetes nurse specialist regular check-ups, as narrated by patients with type 2 diabetes.

Journal of Clinical Nursing (Wiley-Blackwell), 17(6), 772–781. https://doi-org.esh.idm.oclc.org/10.1111/j.1365-2702.2007.02015.x

Eliasson, B., & Zethelius, B. (2017). Diabetes mellitus. I S. Lindgren, A. Engström-Laurent, K. Karason & E. Tiensuu Janson. (Red.). Medicin (ss. 403-454). Lund: Studentlitteratur Ericson, E. & Ericson, T. (2012). Medicinska sjukdomar: Patofysiologi, omvårdnad,behandling.

Lund: Studentlitteratur.

Fung, J., & Ruthman, M. (2018). Diabeteskoden: Att förebygga och bota typ 2-diabetes naturligt. Stockholm: Karneval förlag.

.*Fink, A., Fach, E.-M., & Schröder, S. L. (2019). “Learning to shape life”– a qualitative study on

the challenges posed by a diagnosis of diabetes mellitus type 2. International Journal for

Equity in Health, 18(1), N.PAG. https://doi-org.esh.idm.oclc.org/10.1186/s12939-019-0924-3

Friberg, F. (2017). Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund: Studentlitteratur.

Graue, M., Dunning, T., Hausken MF., & Rokne, B. (2013). Challenges in managing elderly people

with diabetes in primary care settings in Norway. Scand J Prim Health Care, (4):241-7. doi:

10.3109/02813432.2013.854445.

Gustin, W. L., Lindwall, L. (2012) Omvårdnadsteorier i klinisk Praxis. (s 137-162) Stockholm: Natur &Kultur.

Hadziadic, E., Pettersson, S., Marklund, H., Hjelm, K. (2020). Development of a group-based

diabetes education model for migrants with type 2 diabetes, living in Sweden. Primary Health

Care Research & Development 21(e50): 1–8. doi: 10.1017/S1463423620000493

Hall, M., Tolhurst, E. (2020). Nurses’ perspectives on supporting self-management of type 2 diabetes

within a primary care setting. Journal of Diabetes Nursing 24: JDN156

*Handley J, Pullon S, & Gifford H. (2010). Living with type 2 diabetes: “Putting the person in the

pilots” seat’. Australian Journal of Advanced Nursing, 27(3), 12–19

Henricson, M. (2017). Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad. Lund: Studentlitteratur.

Jallinoja, P., Absetz P., Kuronen R., Nissinen, A., Talja, M., Uutela, A., & Patja, K. (2007). The

physicians and nurses. Scandinavian Journal of Primary Health Care, 25(4), 244-249.

doi:10.1080/02813430701691778.

Kousar, R., Apostolopoulos, V., Stojanovska, L., Mayhew, M., Totikidis, V., Skaria, A. & Lewandowaski, P. (2016). An Effective Model for Prevention and Management of Type 2

Diabetes. Qualitative health research, 26(5), 603–612. doi:10.1177/1049732315578401 

*Lee, L. T., Willig, A. L., Agne, A. A., Locher, J. L., & Cherrington, A. L. (2016). Challenges to

Healthy Eating Practices: A Qualitative Study of Non-Hispanic Black Men Living With Diabetes. The Diabetes Educator, 42(3), 325–335.

https://doi-org.esh.idm.oclc.org/10.1177/0145721716640904

Livingstone, R., & Dunning, T. (2010). Practice nurses role and knowledge about diabetes

management within rural and remote Australian general practices. European Diabetes

Nursing, 7(2), 55-62. doi: 10.1002/edn.158.

Macdonald, L., Stubbe, M., Tester, R., Vernall, S., Dowell, T., Dew, K., Kenealy, T., Sheridan, N., Docherty, B., Gray, L., & Raphael, D. (2013). Nurse-patient communication in primary care

diabetes management: An exploratory study. BMC Nursing, 12(1), 20-29.

doi:10.1186/1472-6955-12-20.

Martin, E. (2015). Diabetes mellitus. I Concise Medical Dictionary.

https://www.oxfordreference.com/view/10.1093/acref/9780199687817.001.0001 /acref-9780199687817-e-2638?rskey=Jt7kSg&result=4 [2020-08-13]

Mottalib, A., Salsberg, V., Mohod-Yusof, B-N., Mohamed, W., Carolan, P., Pober, D. M., Mitri, J. & Hamdy, O. (2018). Effects og nutrition therapy on HbA1c and cardiovascular disease risk

facors in overweight and obese patients with type 2 diabetes. Nutrition Journal, 17(1),. doi:

10.1186/s12937-018-0351-0

Orem, D. E. (2001). Nursing: concepts of practice. (6. ed.) St. Louis, Mo: Mosby.

*Pikkemaat, M., Boström, K. B., & Strandberg, E. L. (2019). “I have got diabetes!” – interviews of

patients newly diagnosed with type 2 diabetes. BMC Endocrine Disorders, 19(1), N.PAG.

https://doi-org.esh.idm.oclc.org/10.1186/s12902-019-0380-5

Powers, M. A., Bardsley, J. K., Cypress, M., Funnell, M. M., Harms, D., Hess-Fischl, A., Hooks, B., Isaacs, D., Mandel, E. D., Maryniuk, M. D., Norton, A., Rinker, J., Siminerio, L. M., & Uelmen, S. (2020). Diabetes Self-management Education and Support in Adults With Type 2

Diabetes: A Consensus Report of the American Diabetes Association, the Association of Diabetes Care & Education Specialists, the Academy of Nutrition and Dietetics, the American Academy of Family Physicians, the American Academy of PAs, the American Association of Nurse Practitioners, and the American Pharmacists Association. Journal of the American

Pharmacists Association: JAPhA, 60(6), e1–e18. https://doi-org.esh.idm.oclc.org/10.1016/j.japh.2020.04.018

Robertson, C. (2012). The role of the nurse practitioner in the diagnosis and early management of

type 2 diabetes. Journal of the American Academy of Nurse Practitioners, 24, 225–233.

Sandman, L., Kjellström, S. (2018). Etikboken: Etik för vårdande yrken (2 Uppl. S 213–364) Lund: Studentlitteratur.

Simonsen, T., & Hasselström, J. (2016). Illustrerad farmakologi. 2 Utg 4. Natur & Kultur Akademisk.

Socialstyrelsen, (2018) Nationella riktlinjer utvärdering Diabetesvård.

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepointdokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2015-2-1.pdf <(2019-12-07).

Socialstyrelsen, (2017). Nationella riktlinjer för diabetesvård. Hämtad 10 oktober, 2020, från, https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepointdokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2018-10-25.pdf

Socialstyrelsen. (2017). Nationella riktlinjer för diabetesvård - Stöd för styrning och ledning. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 10 oktober, 2020 från

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20633/2017-5-31.pdf

Tingström, P. (2014). Delaktighet i rollen som patient. I Friberg, F & Öhlen, J (Red.), Omvårdnadens

grunder – Perspektiv och förhållningssätt. (s.596-602). Studentlitteratur AB.

World Health Organization. (2018). About WHO. Hämtad 2020-10-11 från: http://www.who.int/about/mission/en/

Wallengren, C. & Henricson, M. (2017). Vetenskaplig kvalitetssäkring av litteraturbaserat

examensarbete. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (s.481-496). Lund: Studentlitteratur.

Willman, A. (2009). Hälsa och välbefinnande. I A. -K. Edberg & H. Wijk. (Red.), Omvårdnadens

grunder: hälsa och ohälsa. (s. 27 - 41). Lund: Studentlitteratur.

*Yasmin, F., Ali, L., Banu, B., Rasul, F. B., Sauerborn, R., & Souares, A. (2020). Understanding

patients’ experience living with diabetes type 2 and effective disease management: a

qualitative study following a mobile health intervention in Bangladesh. BMC Health Services

Research, 20(1), 1–13. https://doi-org.esh.idm.oclc.org/10.1186/s12913-019-4811-9

Zheng, Y., Ley, S. H., & Hu, F. B. (2018). Global aetiology and epidemiology of type 2 diabetes

mellitus and its complications. Nature Reviews Endocrinology, 14(2), 88–98.

https://doi.org/10.1038/nrendo.2017.151

Östlundh, L. (2017) Informationssökning. I F. Friberg (red.). Dags för uppsats: Vägledning

BILAGA 1. Sökmatris v

Databas Sökord Antal

träffar

Begränsningar Antal lästa

abstrakt

Antal lästa artiklar

Ange antal valda artiklar till resultat, se bilaga 2.

Cinahl Complete SH "Diabetes Mellitus, Type 2" AND SH “patient” AND “living with” AND SH“qualitative study” 37 Peer review, English, 2007-2020 20 15 7 Medline MH "Diabetes Mellitus, Type 2" AND MH “patient” AND “living with” AND MH “qualitative study” 49 English, 2007-2020 25 10 3

Författare Titel År, land, tidskrift Syfte Metod

(Urval och datainsamling, analys) Resultat Abuelmagd, W., Osman, B. B., Håkonsen, H., Jenum, A. K., & Toverud, E-L. Experiences of Kurdish immigrants with the management of type 2 diabetes: a qualitative study. 2019, Norge, Scandinavian Journal of Primary Health Care.

Att utforska upplevelser från kurdiska invandrare relaterat till deras hantering av diabetes typ 2.

Metod: Kvalitativ metod Urval: 9 kvinnor och 9

män

Datainsamling: Intervju Analys: Innehållsanalys.

Deltagarna upplevde starka känslor efter diagnosen vilket kännetecknades som sorg och oro. De upplevde stora utmaningar att ändra sin livsstil, såsom att avstå från viss mat. Den dagliga mätningen av blodsockret upplevdes som ansträngande. Deltagarna uppskattade information från vårdpersonalen. Areshtanab, H-N., Moonaghi, H-K., Jouybari L., Zamanzadeh, V. & Ebrahimi, H. Adapting life to the reality of diabetes. 2018, Iran, Eastern Mediterranean Health Journal. Att undersöka erfarenheter av att anpassa livet efter diabetes typ 2.

Metod: Kvalitativ metod Urval: 11 kvinnor och 16

män

Datainsamling: Intervjuer Analys: Innehållsanalys.

Efter diagnosen upplevde vissa deltagare förnekelse, men med tiden accepterade de verkligheten. En hjälp till att acceptera sjukdomen var samtal med vårdpersonalen. Bockwoldt, D., Quinn, L., Staffileno, B. A., Coke, L., Hamilton, R., Fogg, L., & Calvin, D. Understanding Experiences of Diabetes Medications Among African Americans Living with Type 2 Diabetes. 2017, USA, Journal of Transcultural Nursing. Att beskriva afroamerikanska män och kvinnors erfarenheter av att ta diabetesläkemedel och identifiera faktorer som påverkar dessa

upplevelser.

Metod: Kvalitativ metod Urval: 9 kvinnor och 6

män

Datainsamling: Intervjuer Analys: Innehållsanalys.

Vissa deltagare upplevde osäkerhet efter diagnosen och uttryckte rädsla för framtida komplikationer.

Deltagarna bedömde sjukdomens svårighetsgrad av den typ av läkemedel som gavs där

insulinbehandlad diabetes typ 2 ansågs vara allvarligast.

Andra deltagare uttryckte rädsla för självmedicinering och att injicera sig med insulinpenna. De upplevde

av läkemedlen. Svårigheter att hantera de strikta läkemedelsrutinerna,

måltider och fysiska aktiviteter dagligen upplevdes som tids- och energikrävande. Självförtroende upplevdes dock som ett positivt verktyg för att hantera sjukdomen. Stöd från familjemedlemmar hjälpte dem att följa kostrekommenderingar och ta sina ordinerande mediciner. Deltagarna uppskattade relationen med vårdpersonalen. Boyle, E., Saunders, R., & Drury, V. A qualitative study of patient experiences of Type 2 Diabetes care delivered comparatively by General Practice Nurses and Medical Practitioners. 2016, Australien Journal of Clinical Nursing.

Att undersöka patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2 och den vård som erbjuds av sjuksköterskor i

samarbete med allmänläkaren.

Metod: Kvalitativ metod Urval: 4 kvinnor

6 män

Datainsamling: Intervjuer Analys: Innehållsanalys.

Deltagarna upplevde negativa känslor efter diagnosen vilket kännetecknades av stress och förnekelse av

sjukdomen. De upplevde svårigheter att acceptera sjukdomen. Vissa upplevde att fungerande vårdsystem gav dem hopp och utvecklade sina kunskaper om sjukdomen. Deltagarna upplevde att informationsmöte med vårdpersonalen ökad deras

självförtroende och förståelse för sjukdomen. Oavsett vilken vårdenheten de gick till, kände deltagarna sig säkra på att alla sjuksköterskor var utbildade för att göra samma jobb.

Edwall, L.-L., Hellström,

A.-The lived experience of

2008, Sverige, Att belysa upplevelsen av regelbundna

Metod:Kvalitativ metod Urval: 10 kvinnor, 10 män

Deltagarna hade positiva upplevelser av regelbundna kontroller med