Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
Vårdvetenskap
Sjuksköterskans upplevelser av arbetet inom kriminalvården
- en intervjustudie
Författare
Handledare
Rim Jasmin Al-joumeyli
Carina Ahlstedt
Amanda Kraft
Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp
Examinator
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp
Ewa Billing
SAMMANFATTNING
:
Syfte: Att undersöka vad sjuksköterskor som arbetar inom kriminalvården har för tankar och
upplevelser av att arbeta på ett häkte samt hur det känns att möta de intagna. Urval: Fem sjuksköterskor som arbetar på ett häkte i Sverige med minst 6 månaders erfarenhet. Metod: Deskriptiv kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer genomfördes. Kvalitativ innehålls analys användes för analys av data. Resultat: Det framkom att sjuksköterskor som arbetar inom kriminalvården upplever sitt arbete som stimulerande och spännande. De upplever att mötet med de intagna går bra och oftast möts sjuksköterskorna av ett gott bemötande. En del av arbetet anser sjuksköterskorna vara påfrestande och ansvarskrävande då de bland annat har ansvar över suicidbedömningar av de intagna. Informanterna upplevde att arbetet kunde vara emotionellt påfrestande men att de ändå kunde hålla ett professionellt förhållningssätt. Slutsats: Sjuksköterskorna som ingår i denna studie anser att arbetet inom kriminalvården är ett givande arbete med varierande arbetsuppgifter och stor variation vad gäller de intagna.
Abstract
Aim: To examine what thoughts and experiences nurses have that works in a correctional
institution and have it feels to meet the inmates. Sample: Five nurses who work in a correctional institution with at least six months experience. Method: Descriptive qualitative study using semi-structured interviews were conducted. Qualitative content analysis was used for data analysis. Results: It was found that nurses working in a correctional institution find their work as stimulating and exciting. They feel that the meeting and the refutation with the inmates often is a good experience. Some of the work the nurses considered to be stressful and demanding accountability when they have particular responsibility for suicide assessments of the inmates. The informants felt that the work could be emotionally stressful, but they still could maintain a professional approach. Conclusion: The nurses in this study think that working as a nurse in the correctional institution is a rewarding job with varied tasks and great variation in the inmates.
Förord
Vi vill med dessa förord tacka sjuksköterskorna från kriminalvården som tog sig tid till att delta i våra intervjuer. Denna studie hade inte kunnat genomföras utan deras deltagande. Ett stort tack går även till Carina Ahlstedt som handlett oss och gett goda tips och råd genom hela uppsatsens gång. Hon har varit oss till stor hjälp. Slutligen vill vi även tacka våra familjer, som gett oss stöd och styrka under hela vår utbildning och under uppsatsens gång.
Innehållsförteckning Inledning….………..………..5 Problemformulering………8 Syfte………….…...8 Frågeställningar……….………..9 Metod……….……….………9 Forskningsdesign………..………….………...9
Urval och undersökningsgrupp……….……….9
Datainsamlingsmetod……….….………...9 Tillvägagångssätt……….…………..………...………10 Dataanalys………..……….……..…………...………10 Etiska överväganden………….……….…...…….…..………...12 Resultat………..……….…..………..…..13 Diskussion……….………...……….18 Resultatdiskussion……….……….………….………18 Metoddiskussion……….….…….…………22 Slutsats……….………....24 Referenser……….25 Bilaga 1 – Informationsbrev. Bilaga 2 – Intervjuguide.
5
INLEDNING
Sjuksköterskor är en av yrkesgrupperna inom kriminalvården utöver lärare, kuratorer, läkare, arbetsterapeuter och tandläkare. Dessutom finns en bra samverkan med religiösa samfund, där dels präster och imamer besöker de häktade (Kriminalvården, om häkte, 2009).
Det skiljer sig mellan att vara intagen på ett häkte och en anstalt. Den intagne på ett häkte betraktas som oskyldig men är misstänkt för ett brott och sitter häktad i väntan på en dom, medan den intagne på en anstalt betraktas som skyldig då den via en domstol blivit dömd för ett brott. Åklagaren kan begära att en häktad ska ha restriktioner när brottsutredningen kan försvåras om den intagne får kontakt med yttervärlden. Restriktionerna kan innebära att den häktade inte får; ta emot besök, läsa tidningar, umgås med andra häktade, se på TV eller lyssna på radio. Det kan också innebära att all post granskas av åklagaren (Kriminalvården, om häkte, 2009).
Sjuksköterskan inom kriminalvården
Inom häktet går arbetsuppgifterna bland annat ut på att mildra den häktades isolering, att klara abstinensperioder hos missbrukare, att motivera till förändring samt att utreda den intagnes behov (Kriminalvården, om häkte, 2009). Enligt Patientdatalagen är det sjuksköterskans skyldighet att dokumentera, vilket är en stor del av sjuksköterskans yrke. Lisa Day (2009) beskriver hur sjuksköterskor känner sig belastade av dokumentationsuppgiften då den tar för mycket tid, tid som de hellre skulle vilja spendera med patienterna (Lisa Day, 2009).
Human kriminalvård, att tro på individens möjlighet till förändring, är den gemensamma grundläggande synen inom allt arbete i kriminalvården (Kriminalvården, mål och medel, 2009). Sjuksköterskan ska, inom sin profession, upprätthålla värdegrund gentemot patienterna med avseende på rättvisa och autonomi. Sjuksköterskan ska även arbeta utifrån principen om alla människors lika värde oavsett deras rättsliga status och genom ett multidisciplinärt synsätt kunna ge patienten optimal vård. Mötet mellan sjuksköterska och patient har kommit till på grund av patientens behov av vård. I mötet finns det möjlighet att dela och förstå verkligheten om ömsesidig öppenhet finns. (Socialstyrelsen, 2005; Svensk sjuksköterskeförening, 2010). En studie visar att många lider av låg självkänsla, dålig mental hälsa och osäkerhet i sitt arbete i kriminalvården (Ghaddar, Mateo & Sanchez, 2008). En sjuksköterska har många arbetsuppgifter när de arbetar inom kriminalvården. De ska bland annat kunna arbeta och
6 vårda sina patienter i en annan miljö än den vanliga sjukvården. Detta skapar en stress hos sjuksköterskan (Constance, 2005). Personal på anstalter kan uppleva mycket stress på grund av otillfredsställande arbetsmiljö samt att det ofta saknas personal i förhållande till den svängiga intagningsmängden. Stressen resulterar i fler sjukskrivningar, det påverkar även de intagna då de inte kan få den vård de behöver. De kan också sitta inlåsta i längre perioder eftersom det är brist på personal för övervakning (Nurse, Woodcock & Ormsby, 2003).
Stress hos sjuksköterskor kan även upplevas inom akutsjukvården där det också är svängiga intagningsmängder. En undersökning visar att sjuksköterskor upplever att stress skapas i ett sådant klimat av att möta svårt sjuka patienter i kritiska tillstånd samt av tung arbetsbörda. Stress hos sjuksköterskan kan leda till brister i omvårdnadsarbetet (Aded-Saeedi, 2002; Bergman, 2009).
Parker (2009) utförde en studie där personal inom kriminalvården fick delta i en kurs om psykisk hälsa hos de intagna relaterat till våld. Personalen uppskattade kursen och tyckte att den var viktig då det är extra känsligt att arbeta i en miljö med intagna med psykiska problem (Parker, 2009). Hos de intagna finns ett större hälsobehov än i samhället som en helhet, vad gäller allmänt vårdbehov, främjandet av hälsa och hantering av kroniska sjukdomar. Efterfrågan på primärvård är därför hög inom kriminalvården. Fängelsemiljön kan dock orsaka svårigheter att upprätthålla en god primärvård. Det har genomförts mer forskning i hälsobehovet hos intagna än i tillhandahållandet av den primära hälso- och sjukvård som finns i fängelserna. För att kunna mäta vårdbehovet av de intagna effektivt, behövs mer forskning i den primära sjukvården inom kriminalvården (Condon, Hek & Harris, 2007). Antalet psykiskt sjuka är högre hos de som sitter i fängelse än generellt i hela befolkningen. Vanligast är depression, men även psykossjukdomar är vanligt. Trots att det är viktigt att upptäcka, och behandla psykisk ohälsa under tiden på anstalt, saknar de flesta sjuksköterskor en vidareutbildning inom psykiatri (Reed & Lyne, 2000).
För att arbeta inom kriminalvården krävs speciell kunskap, färdighet och kännedom om just kriminalvården (Haley, Ferguson, Brewer & Hale, 2009). Sjuksköterskorna inom kriminalvården har på senare år fått arbetsuppgifter i suicidrisk bedömningar, åtgärder samt uppföljning. Dessa omvårdnadsinspektioner av självmord på landets häkten, startades på grund av ett ökat antal självmord i häkten år 2007. Dessa inspektioner av sjukvårdsenheter
7 sker i team som består av kriminalvårdsinspektör eller kriminalvårdschef, läkare och sjuksköterska. Ett tidsintervall mellan inspektionerna är tre år (Kriminalvården, sjukvårdsenheter inspekteras, 2009). Kriminalvården har satsat på utbildning av personal för att förebygga självmord. Under 2008 utbildades anställda i häkten under en heldag i akuta tillstånd, abstinenstillstånd och åtgärder vid självskadande handlingar. Sedan dess genomförs även återkommande screening på varje häktad person. Det är en kontroll av den häktade som görs vid olika specifika tillfällen för att kartlägga om personen är självmordsbenägen och risken för självskadande handlingar. Därefter följer en uppföljningskontakt med häktets sjukvårdspersonal och även läkarkontakter vid behov (Kriminalvården, Minskat antal självmord, 2009).
I en studie av Goss, Peterson, Smith, Kalb & Brodey (2002) har författarna gjort en undersökning för att se om man kan se något samband mellan de intagna som försökt begå självmord. Det fängelse som undersöktes hade ett självmordsriskprogram. Programmet innebär att man har utbildning för kriminalvårdare och sjukvårdspersonal, däribland sjuksköterskorna. Det genomfördes en screening på nyintagna samt att personalen ibland fick sitta på bevakning om risk för självmord misstänktes. På dessa gjordes även en psykiatrisk undersökning. Det är sjuksköterskorna som genomför den psykiatriska utvärderingen och de hade alla vidareutbildning inom psykiatri. Av de intagna som försökte ta sitt liv hade större delen en kronisk psykiatrisk sjukdom eller ett tidigare missbruk. Bara 40 procent av de som försökte ta sina liv gjorde det inom tre dagar. I artikeln kan man även läsa att självmorden var färre på de anstalter där de hade ett screenings- och åtgärdsprogram (Goss et al., 2002).
Omvårdnadsteori
Omvårdnadsteoretikern Joyce Travelbee var en psykiatrisjuksköterska i USA under 1960-talet, som intresserade sig för humanistisk psykologi och existentialistisk filosofi. Hon betraktade människan som unik och oersättlig. Alla människor kommer förr eller senare att få uppleva lidande, trots att alla människor kommer att lida är lidandet ändå personligt. Hon belyser människans subjektiva och objektiva komponenter när det gäller psykisk hälsa, där hon menar att en person kan känna ohälsa som är den subjektiva komponenten trots att denne saknar fastställd sjukdom vilket skulle vara den objektiva komponenten. Hennes omvårdnadsteori bygger på omvårdnadsmål och syften som handlar om att främja hälsa och förebygga sjukdom genom att hjälpa personen att hantera, bära och finna förståelse i sin svåra
8 tid. Det är även viktigt att upprätthålla en god tro på hoppet för att kunna förändra och förbättra sin livssituation vilket stämmer väl överens med kriminalvårdens humanistiska grundsyn. Hon menar att omvårdnadens mål och syften bara kan åstadkommas genom att etablera en genuin mellanmänsklig relation som uppnås via olika faser: det första mötet,
framväxt av identiteter, empati, sympati samt etablerande av ömsesidig förståelse och kontakt. I det första mötet är det viktigt att sjuksköterskan bryter sig loss från sina
förutfattade meningar om patienten för att kunna se patienten. På så sätt och genom vidare samspel kommer en framväxt av de två partnernas identitet. Stereotypa roller försvagas och sjuksköterskan och patienten börjar etablera en relation som baserar sig på kontakt. Empati är enligt Travelbee sjuksköterskan förmåga att delta i och förstå det psykologiska tillstånd som patienten befinner sig i här och nu. Sympati är sjuksköterskans önskan om samarbeta eller att vilja hjälpa patienten. När sympati och empati är upprätthållet, inträder den sista fasen,
etablerande av ömsesidig förståelse och kontakt vilket innebär att sjuksköterskan aktivt i
handling visat önskan om förståelse och förbättring av patientens tillstånd. Travelbee betraktar även kommunikationen som sjuksköterskans viktigaste redskap i mötet med en patient. Genom kommunikation kan sjuksköterskan och patienten lära känna varandra och på så sätt kan en god individanpassad omvårdnad tillgodoses (Kristoffersen, Nortvedt & Skaug, 2006).
Problemformulering
En sjuksköterska inom kriminalvården ska kunna arbeta och vårda sina patienter i en annan miljö än den vanliga sjukvården. Tidigare studier har visat på att det kan skapa en stress hos sjuksköterskan (Constance, 2005). Det finns få studier som belyser hur sjuksköterskor inom kriminalvården upplever sitt arbete.
Genom att ytterligare undersöka vilka upplevelser sjuksköterskor har av sitt arbete i kriminalvården med ett häkte som arbetsplats, samt upplevelse av mötet med intagna kan det ge ökad förståelse för hur det är att arbeta som sjuksköterska inom kriminalvården.
Syfte
Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur sjuksköterskor inom kriminalvården upplever sitt arbete samt hur de upplever mötet med de intagna.
9
Frågeställning
Vad har sjuksköterskor för upplevelser av arbetet inom kriminalvården? Vad har sjuksköterskor för upplevelser av mötet med de intagna?
METOD
Forskningsdesign
Deskriptiv kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer (Malterud, 2009).
Undersökningsgrupp och urval
Undersökningsgruppen bestod av sjuksköterskor verksamma, inom kriminalvården, på ett häkte i Sverige. Urvalet av sjuksköterskor skedde i samråd med en sjuksköterskesamordnare på häktet. Sjuksköterskesamordnaren vidarebefordrade information (bilaga 1) till de samtliga sjuksköterskorna och författarna fick sedan ett samtycke till att göra studien hos dem. Inklusionskriterierna var att sjuksköterskorna skulle ha varit anställda inom kriminalvården under minst sex månader, då författarna ansåg att minst den erfarenheten behövdes för att kunna besvara intervjufrågorna tillfredställande. Författarna önskade även att intervjua sjuksköterskor med mångsidiga åldrar för att på så vis kunna ta del av varierande upplevelser utifrån de olika erfarenheterna. Åtta sjuksköterskor var aktuella för studien. Då studien startat tackade tre sjuksköterskor nej till att delta i studien. Totalt genomfördes fem intervjuer. Informanterna hade varierande åldrar, födda mellan 1950-1980, och de hade olika lång yrkeserfarenhet inom kriminalvården, det rörde sig om 3-16 år.
Datainsamlingsmetod
Datainsamlingen utfördes under juni månad 2010. Den sista och enda telefonintervjun genomfördes i oktober 2010. Författarna utarbetade en intervjuguide som användes i samtliga intervjuer (bilaga 2). Intervjuguiden innehöll tre öppningsfrågor om sjuksköterskornas bakgrund ifråga om utbildning och erfarenhet, följt av sex huvudfrågor om deras upplevelser. Vid behov tillkom följdfrågor. Samtliga informanter intervjuades enskilt. Fyra intervjuer utfördes på sjuksköterskornas arbetsplats på häktet, varav en intervju utfördes på telefon då tidsbrist fanns hos sjuksköterskorna och författarna. Intervjuerna pågick i cirka 20-25 minuter.
Intervjuguiden framtogs specifikt till denna studie utifrån relevant litteratur i kombination med författarnas syfte med studien. Syftet med intervjuguiden var att skapa en diskussion
10 samt att få informanterna att berätta om sina upplevelser av arbetet och mötet med de intagna inom kriminalvården. Författarna förberedde sig inför intervjuerna att använda sig utav den samtalsmetodik som Hilmarsson (2003) beskriver vad gäller att lyssna, att ställa öppna frågor samt om återkoppling. Författarna testade även sin intervjuguide genom en testintervju med två kurskamrater för att säkerställa att intervjuguiden var användbar och tillräcklig för att samla in det data som önskades.
Tillvägagångssätt
Författarna kontaktade en samordnare för sjuksköterskor på ett häkte i Sverige för förfrågan om att få utföra föreliggande studie. Därefter skickade författarna ett informationsbrev (bilaga 1) till sjuksköterskesamordnaren som tillfrågade samtliga sjuksköterskor på häktet om deltagande i studien. Författarna erhöll därpå ett samtycke till att få genomföra studien. Sjuksköterskesamordnaren skickade schema om när det är möjligt att komma till deras arbetsplats för att göra intervjuerna. Informanterna fick avvika från deras arbetspass för att bli intervjuade när de hade tid. Telefonintervjun utfördes också under informantens arbetspass. Intervjuerna ägde rum i enskilt rum. Innan intervjuerna inleddes blev deltagarna återigen muntligt informerade om att materialet behandlas konfidentiellt, att intervjuerna skulle spelas in för att underlätta transkriberingen samt att det var frivilligt att delta i studien och att de kunde avsluta sitt deltagande både under och efter intervjuerna utan att uppge orsak. Informanterna tillfrågades även om de hade förstått studiens syfte. Samma bakgrundsfrågor och huvudfrågor ställdes till samtliga informanter. Eftersom det var en semistrukturerad intervjuform kunde det skilja i följdfrågorna beroende på vad informanterna berättade. Under intervjuerna var det en författare som intervjuade och en som hade en passiv roll men var behjälplig med att ställa lämpliga följdfrågor. Intervjuerna spelades in med hjälp av en digital diktafon. Telefonens högtalarfunktion sattes på under telefonintervjun för att på så sätt även spela in intervjun med diktafonen. Inspelad data av samtliga intervjuer transkriberades av författarna kontinuerligt.
Dataanalys
Författarna transkriberade de inspelade intervjuerna gemensamt, där en ansvarade över uppspelningen och en transkriberade. I genomsnitt tog transkriberingen två-tre timmar per intervju. Författarna fördjupade sig i insamlad data beträffande de transkriberade intervjuerna, genom att läsa igenom dem tillräckligt för att kunna bilda sig ett helhetsintryck i förhållande
11 till studiens syfte och frågeställning. Sedan analyserades insamlad data från intervjuerna enligt Graneheim och Lundmans innehållsanalys (2004) i form av en tabell. Först fann författarna två teman i texten som svarade på studiens frågeställning, vad gäller ”upplevelse av arbetet” och upplevelse av ”mötet med de intagna”, dessa två blev huvudkategorierna i tabellen. Ur texten tog författarna ut meningsbärande enheter som utgjorde grunden för analysen, vilka skrevs in under meningsenheter i tabellen. Under analysprocessen kondenserade författarna meningsenheterna för att därmed göra dem kortare och förtydiga det centrala innehållet, dessa lades till i tabellen under kondenserade meningsenheter. Slutligen identifierade författarna de samtliga meningsenheterna ytterligare genom att sätta in adekvata beskrivande underkategorier till respektive meningsenhet (figur 1). Resultatet av bearbetad dataanalys redovisas i löpande text med de två huvudkategorierna följt av underkategorierna som rubriker. Citatanvändning i resultatkapitlet lades till kontinuerligt i texten för att förtydliga och förstärka redovisningen av insamlad data. För att ge läsaren en överblick av dataanalysen redovisas en del av resultatet även i tabellform i figur 1.
12
Figur 1. Exempel på hur författarna kondenserat befintliga meningsenheter till underkategorier och huvudkategorier.
Etiska överväganden
Informanterna informerades om att det var frivilligt att delta i studien och att de när som helst kunde avsluta sin medverkan utan förklaring, detta informerades både skriftligt i informationsbrevet, muntligt vid kontakt med samordnaren för sjuksköterskorna på häktet samt inför varje intervju. Förutom ett frivilligt deltagande informerades även att intervjuerna hanteras konfidentiellt. Citatanvändning från intervjuerna berörde enbart sjuksköterskans upplevelser och de kan inte härledas till en enskild deltagare.
Meningsenheter Kondenserade meningsenheter
Underkategorier Kategorier
…man har börjat fokusera väldigt mycket på självmordsrisk och självmordsförsök och man är väldigt rädd att det ska hända inom dessa väggar, eller det vill man inte ska hända nånstans så klart, men det har blivit väldigt mycket fokus på det och det belastar
sjuksköterskorna väldigt mycket.
Mycket fokus på självmordsförsök har gjort arbetet tyngre.
Ansvarskrävande Upplevelser av arbetet.
Det är en spännande grej, oftast vet man inte vad de gjort, men det kan man ju ta reda på, bara vända på kortet, men det kan man inte hålla på med, då får man inget gjort liksom. Jag brukar inte göra det.
Mötet med de intagna är
spännande, oftast vet man inte vad de gjort, men man kan ta reda på det.
Spännande och positivt
Mötet med de intagna.
13 Transkriberingen läses enbart av författarna. Intervjumaterialet hade enbart författarna och handledaren tillgång till. När transkriberingen var klar raderades de inspelade intervjuerna. Författarnas och handledarens kontaktuppgifter angavs för eventuella funderingar (SFS 2003:460).
RESULTAT
Analysen resulterade i två kategorier vilka är huvudrubrikerna i följande resultatkapitel, dessa svarar på studiens syfte och frågeställningar: ”upplevelse av arbetet” samt ”upplevelse av mötet”. Första kategorin delades in i ytterligare tre underkategorier: ”stimulerande och varierande”, ”påfrestande arbetsförhållanden” samt ”ansvarskrävande”. Den andra kategorin delades även in i tre underkategorier: ”spännande och positivt”, ”emotionellt påfrestande” samt ”professionellt förhållningssätt”. Resultatet redovisas i löpande text under respektive underkategori följt av bekräftande citat. I och med att samtliga informanter är sjuksköterskor har vi valt att benämna informanterna för sjuksköterskor i resultatavsnittet.
Upplevelser av arbetet
Stimulerande och varierande
Sjuksköterskorna som deltog i studien, upplever att arbetet inom kriminalvården både är stimulerande och spännande. De upplever att arbetstempot är lugnare än vad det är i andra sjukvårdsverksamheter där de tidigare arbetat.
Det framkom att det dagligen kommer in nya intagna som tillhör olika samhällsklasser som lider av akuta eller kroniska somatiska och psykiatriska sjukdomar, vilket är grunden till att arbetsuppgifterna upplevs som varierande. Sjuksköterskorna upplever att det är positivt med dessa varierande arbetsuppgifter då de på så sätt lär sig något nytt varje dag. Således upplever de att arbetet liknar klimatet på en akutmottagning, vilket de trivs med.
Sjuksköterskorna upplever att de ständigt arbetar med problemlösning, vilket de upplever som både positivt och givande.
14 De menar att det är en bra arbetsplats om man tycker om att arbeta med problemlösning då de intagna har mycket problem. Dessvärre upplever de att de inte har den tid de skulle vilja ha för att lösa problem.
”… Trivs man med det, som man uppenbarligen gör, så är det kul!”
Sjuksköterskorna upplever även att de har mycket eget ansvar samt att det är många snabba beslut som ska tas. Inom kriminalvården har sjuksköterskorna mycket generella direktiv att använda sig av, främst vad gäller läkemedel, arbetet upplevs därför ganska fritt i jämförelse med avdelningsarbeten i sjukvården där det mesta sker på ordination.
Inom kriminalvården möter sjuksköterskorna intagna i missbruk och med psykiska problem. Sjuksköterskorna som inte varit i kontakt med denna typ av problematik på tidigare arbeten inom sjukvården, beskriver hur de idag upplever ett stort intresse för denna patientgrupp med anledning av det de mött på arbetet. Fler av sjuksköterskorna skulle kunna tänka sig att arbeta på beroendeklinik eller psykiatriskavdelning.
Påfrestande arbetsförhållanden
Det framkom att ingen av sjuksköterskorna på häktet erhöll någon vidareutbildning i psykiatri trots att det är många intagna som lider av någon psykiatrisk sjukdom. Flera sjuksköterskor beskriver att de upplever det som påfrestande att arbeta med något där de saknar kunskap och utbildning inom men dock anser de att det är ett mycket intressant område där de skulle vilja lära sig mer.
”Det är problematiskt att arbeta med personer som är väldigt sjuka psykiskt…”
Sjuksköterskorna upplever även att arbetsbördan inom kriminalvården är stor, men att den motsvarar arbetsbördan som de upplevt i tidigare arbeten inom sjukvården. I kriminalvården är det dock stor fokus på att upprätthålla säkerheten och sjuksköterskorna upplever att det ökar deras arbetsbörda ytterligare.
Flera sjuksköterskor beskrev hur de upplever att det har blivit stressigare och tyngre på arbetet under de senaste åren. Sjuksköterskorna upplever att det kan beror på att det skett en ökning i att många intagna idag är psykiskt sjuka samt att fler intagna är äldre, i 80 års ålder, och multisjuka.
15 Sjuksköterskorna beskrev att en annan orsak till att de upplever arbetet mer stressigt är att de fått andra tidskrävande arbetsuppgifter såsom en annan typ av journalföring och dokumentation via datorn som de knappt hinner med när de springer i korridorerna.
”Det är mer stressigt inom kriminalvården idag…”
Inom kriminalvården har man nyligen infört arbetsuppgiften iordningställande och utdelning av ApoDos. Det upplever sjuksköterskorna som ett problem då det är tidskrävande och de intagna ofta sitter häktade under kortare tidsperioder.
Sjuksköterskorna upplever att missbruksproblematiken hos de intagna, vilket är en del av den tyngre arbetsbördan, är i lika stor utsträckning idag som den varit genom åren, därför tror de att den delen av arbetet - att jobba med patienter med missbruksproblem - inte kommer att förändras. Dock har substansmissbruket i sig förändrats, där exempelvis heroinmissbruket minskat och cannabismissbruket ökat.
Under de senaste åren har det även skett en betydlig ökning av intagna med annan härkomst som kommer från migrationsverket, där det oftast krävs tolk i mötet med dessa vilket ordnas med hjälp av tolksamtal. Sjuksköterskorna upplever att det upptar mycket tid.
Det är också svårt att möta personer som är där i väntan på att bli utvisade från landet. De som ska utvisas ska egentligen vara på migrationsverket men kommer till kriminalvården om de kan ha blivit oroliga och hotat om att ta sitt liv då de ändå kommer bli dödade i sitt hemland. De blir således inlåsta fastän de inte är misstänkta för kriminalitet av något slag och det upplevs kännas påfrestande och svårt för sjuksköterskorna att möta.
”Ja, det är väl det här med folk som blir utkastade ur landet. […] Ibland kan det vara och kännas svårt faktiskt…”
Sjuksköterskorna upplever att de intagna ständigt söker efter mänsklig kontakt, vilket sjuksköterskorna tycker är tungt då de inte kan ge det till dem på grund av tidsbrist. Flera sjuksköterskor beskrev även att om de inte hade haft betydlig fokus på exempelvis hantering och iordningställande av ApoDos, skulle de kunna ge mer tid åt de intagna.
16
Ansvarskrävande
Det framkommer att sjuksköterskorna upplever att det är svårt att arbeta med suicidbedömningar då deras beslut kan vara avgörande för hur det kan gå för de intagna. Sjuksköterskorna beskrev hur de upplever att det är ett tungt ansvar att ha. Det kan röra sig om personer som sagt att de vill ta livet av sig och har till exempel sekundbevakning och då gör sjuksköterskorna bedömning om huruvida tillsyn ska tas bort eller inte. Sjuksköterskorna måste även följa upp dessa med självmordsrisk eller självmordsförsök. Denna ansvarsdel av arbetet är något som belastar sjuksköterskorna väldigt mycket.
”Ja, det är jättejobbigt. När de till exempel har haft sekundbevakning […] sedan ska vi komma å ta bort det.”
”Men det är klart, det här är ju personer i kris som kommer och det läggs en stor börda på sjukvården att bedöma om denna person kommer att skada sig själv.”
En annan del av arbetet som sjuksköterskorna upplevde som ansvarskrävande var att de har ansvaret att avgöra hur mycket narkotika eller hur stor alkoholkonsumtion en intagen har haft precis innan de har kommit in för att avgöra om den intagna kan lämnas ensam i sin cell eller om det behövs tillsyn eller andra åtgärder. Sjuksköterskorna upplever att det är svårt med arbetsuppgifter där deras självständiga bedömning är väldigt avgörande för hur det ska gå för den intagna.
Upplevelse av mötet
Spännande och positivt
Sjuksköterskorna beskriver att de upplever mötet med de intagna som spännande och oftast positivt. Flera sjuksköterskor upplever att de sällan kommer i kontroverser med de intagna och att det sällan förekommer hot och våld. De upplever i det stora hela att de intagna har en vänlig inställning till sjukvårdspersonalen, vilket sjuksköterskorna tror att det beror på att de inte har någon vaktande funktion.
17 Sjuksköterskorna upplever att det är mer positivt inom kriminalvården än sjukvården vad gäller att kunna ha en mer öppen dialog med de intagna, men fortfarande med stor respekt, och på så sätt blir det många gånger bättre möten.
”… för att i sjukvården kan det ibland vara så här att man inte kan säga öppet vad man kanske tycker på samma vis utan det blir mer daltande ute i
vanliga avdelningar eller sjukhem…”
Emotionellt påfrestande
Flera sjuksköterskor beskriver hur de upplever att det känns påfrestande och jobbigt att möta unga, speciellt tjejer, i missbruk. Anledningen till det är att tjejerna kan bete sig ohyggligt och kalla sjuksköterskorna nästan vad som helst. Sjuksköterskorna har idag lärt sig hantera beteendet genom att se människan på ”andra sidan” som mötet ska ske med.
Sjuksköterskorna beskriver att när någon intagen blir arg eller är otrevlig kan sjuksköterskan uppleva känslor av frustration bara av den anledningen, men absolut inte för brottets skull.
Professionellt förhållningssätt
Det kom fram att sjuksköterskor upplever att de fått en viss erfarenhet inom kriminalvården vad gäller att känna till exakt hur en del personer, såsom ”riktiga gangstrar”, har tendenser till att bete sig, vilket gör att sjuksköterskorna upplever att de kan hantera personerna bättre.
”[…] riktiga gangstrar som oftast är väldigt hyggliga faktiskt. Jag vet precis hur de ska uppföra sig.”
Sjuksköterskorna har möjlighet att ta reda på varför de intagna har blivit häktade. En del sjuksköterskor upplever en rädsla över att känna ilska över misstanke om brottet ifråga, de väljer därför att inte ta del av de uppgifterna.
Några sjuksköterskor väljer att ta del av informationen då de ändå inte lägger några aspekter på det när de väl är i möte med en patient.
18 Det händer även att sjuksköterskorna i efterhand tar reda på vad de intagna är häktad för och då blir förvånade över att de haft ett bra möte med dem.
” … då kan man bli förvånad och tänka: oj, det här var det ju ett jättetrevligt möte!”
Några sjuksköterskor upplever att det är en fördel att veta vad det är för problematik de intagna kan ha, för att kunna göra värderingar av den psykiska hälsan. Dock upplever samtliga sjuksköterskor att det inte spelar någon roll vad orsaken till varför de intagna är där, för att det ändå bara är ett möte med en människa. De lägger inte några aspekter i patientens bakgrund utan uppträder hövligt och korrekt som med vilken patient som helst.
”Men nej, man tänker inte på det när man står där, det är bara ett möte med en annan människa, det är en patient liksom – vilken som helst.”
”Och tittar på om de har någon medicinsk ohälsa, och så försöker man hjälpa till med den. Det andra glider bara iväg liksom.”
DISKUSSION
Sammanfattning av huvudresultat
Sjuksköterskorna som ingick i studien hade likvärdiga upplevelser av arbetet inom kriminalvården. Informanterna ansåg att arbetet i helhet var spännande och stimulerande. Mötet med de intagna ansåg sjuksköterskorna i stort fungerade problemfritt och utan kontroverser. Sjuksköterskorna upplevde vissa bitar av arbetet som påfrestande och mycket ansvarskrävande då de till exempel gör suicidbedömningar. Det kunde ibland kännas emotionellt på frestande men de upplevde att de kunde hålla ett professionellt förhållningssätt mot alla de intagna oavsett bakgrund.
Resultatdiskussion
Upplevelser av arbetet
Sjuksköterskorna upplevde att arbetet inom kriminalvården var spännande, stimulerande, ansvarsfullt samt mer fritt, det på grund av de varierande arbetsuppgifterna och de olika problemen att lösa som hela tiden dök upp. Tyvärr har de inte den tid de behöver till problemlösning. Tidsbrist kan skapa stress, vilket kan orsaka brister i arbetet (Bergman, 2009). Det kommer även kontinuerligt in olika människor med olika individuella situationer och händelser, som ska mötas och tas om hand.
19 Sjuksköterskorna var överens om att det var den ”akuta” delen av arbetet som gjorde det till en spännande arbetsplats. Några sjuksköterskor i denna studie jämförde arbetet inom kriminalvården med akutsjukvården vad gäller stor intagsmängd och snabba bedömningar som ska göras, vilket även kan leda till stress. Författarna till denna studie har kommit fram till att stressorerna är olika i kriminalvården och akutsjukvården. De båda klimaten medför stress vad gäller arbetsbördan. Dock upplever sjuksköterskorna inom kriminalvården stress på grund av arbetsuppgifterna i förhållande till tidsbristen. De finner att de har tidskrävande arbetsuppgifter och hinner därmed inte med. Enligt Bergman (2009) upplever sjuksköterskor inom akutsjukvården att de blir stressade av att möta patienter med svåra tillstånd/patientvårdsbehovet.
Inom kriminalvården möter sjuksköterskorna intagna i missbruk och med psykiska problem. Samtliga sjuksköterskor saknar utbildning och kunskap vad gäller patienter i missbruk och med psykiska problem, dock träffar de på denna grupp hela tiden. Idag kan sjuksköterskorna tänka sig en vidareutbildning inom denna kategori. Det här stämmer väl överrens med Parkers (2009) studie som visade på att utbildning angående psykisk ohälsa uppskattades och deltagarna i studien tyckte det var extra viktigt då de arbetar i en miljö bland människor med psykisk ohälsa.
En annan orsak som kan ligga till grund för att det har blivit en stressigare arbetsmiljö för sjuksköterskor kan bero på beställning och iordningställande av ApoDos. Sjuksköterskorna anser även att det är tidskrävande med dokumentation och journalföring som ska göras samtidigt som de arbetar på fältet. Det här upplever sjuksköterskorna som negativt gentemot tiden som de inte kan ge till de intagna trots det stora behovet. Det här stämmer väl överens med det Lisa Day (2009) beskriver om att sjuksköterskorna känner sig belastade av dokumentationsuppgiften och förlorar därpå tid att spendera med patienter.
De intagna söker ständigt efter mänsklig kontakt från sjuksköterskorna, det kan bero på att många av de intagna har restriktioner som gör att de bland annat inte får ta emot besök och träffa andra intagna (Kriminalvården, 2009). Författarna anser att en annan anledning till att de intagna söker kontakt hos just sjuksköterskorna beror på att de inte har någon vaktande funktion gentemot de intagna. Sjuksköterskorna upplever dock att det är jobbigt att inte kunna ge de intagna den tid och kontakt som de är i behov av. Enligt Reed & Lyne (2000) är det
20 viktigt att upptäcka psykisk ohälsa i tid hos de intagna, vilket är svårt att upprätthålla då sjuksköterskorna är arbetsbelastade med andra tidskrävande arbetsuppgifter.
I sjuksköterskeprofessionen ska sjuksköterskan dels möta en patient med respekt oavsett rättslig status (Socialstyrelsen, 2005; Svensk sjuksköterskeförening, 2010). Det finner författarna till denna studie att sjuksköterskorna försöker uppnå genom att de upplever att det är jobbigt att inte kunna ge de intagna den kontakt som de är i behov av samt att de ändå eftersträvar att kunna ha det.
Sjuksköterskorna har under de två senaste åren arbetat med omvårdnadsinspektioner vad gäller suicidprevention (Kriminalvården, sjukvårdsenheter inspekteras, 2009). Deltagarna upplevde en viss osäkerhet, att det var ett tungt ansvar att ha samt att arbetet upplevdes stressigare. De kände att det var konstigt att som allmänsjuksköterska behöva ha den arbetsuppgiften efter bara en utbildningsdag i delvis åtgärder vid självskadande handlingar (Kriminalvården, Minskat antal självmord, 2009). I artikeln av Goss et al. (2002) visade det sig att trots att sjuksköterskorna hade vidareutbildning inom psykiatri och att screening genomfördes på alla nyintagna så förekom fortfarande självmordsförsök och självmord (Goss et al., 2002). Författarna anser dock att även om självmord inte kan förhindras så är vidareutbildning för sjuksköterskorna viktigt eftersom det har bekräftats i andra studier att sjuksköterskor kan lida av osäkerhet i sitt arbete inom kriminalvården då arbetsuppgifterna inte är desamma som inom sjukvården (Ghaddar, 2008).
Sjuksköterskorna får arbeta mycket med personer i missbruk och med alkoholabstinens, även det upplever de som jobbigt och ansvarskrävande. Alla som arbetar inom kriminalvården fick en utbildning inom akuta tillstånd, abstinenstillstånd och åtgärder vid självskadande handlingar (Kriminalvården, 2009). Fastän personalen fått denna utbildning så känner de fortfarande att det är en svår del av arbetet. Författarna till arbetet anser att det även beror på att utbildningen var för kort då den bara varade under en dag. Det är tydligt att det behövs mer.
21
Upplevelser av mötet
Sjuksköterskorna upplever mötet med de intagna som spännande och oftast positivt. Det är sällan sjuksköterskorna stöter på några problem när det handlar om bemötande. De intagna är trevliga och har en god inställning till sjuksköterskorna, det tror deltagarna beror på att de inte har någon vaktande funktion. Informanterna upplevde även att de kan ha mer öppna dialoger i mötet med de intagna än vad de kunde i deras arbeten inom sjukvården. Mot bakgrund av att den intagne är i en beroendeställning är det relativt att sjuksköterskan eftersträvar en ömsesidig dialog som kan medföra att patienten får förståelse av sig själv och sin situation (Socialstyrelsen, 2005; Svensk sjuksköterskeförening, 2010). Kommunikationen är ett viktigt redskap för att få ett tillfredställande samspel i mötet, vilket är värdefullt för att kunna hjälpa den intagna att hantera sin situation. (Kristoffersen, Nortvedt & Skaug, 2006).
Sjuksköterskorna uppgav att de upplevde det svårast att möta intagna med missbruksproblematik. I sin abstinens mår dessa personer mycket dåligt och har därför ett sämre bemötande mot sjuksköterskorna. De unga missbrukarna, särskilt tjejer, är svårast att möta då de kan vara verbalt otrevliga. Sjuksköterskorna arbetar för att se igenom det otrevliga bemötandet från missbrukaren för att på så sätt se människan bakom. I sjuksköterskans arbetsuppgifter inom kriminalvården ingår det dels att lindra abstinensperioder samt att utreda den intagnes eventuella medicinska behov (Kriminalvården, mål och medel, 2009). Tidigare studier har även visat att ungefär hälften av de intagna som begår självmordsförsök har ett tidigare missbruk (Goss et. al., 2002). Författarna tror därför att det är en anledning till varför det upplevs jobbigt att möta intagna med missbruksproblematik och genomföra bedömning av suicidrisk hos dessa.
Sjuksköterskan med ett par års erfarenhet inom kriminalvården har lärt sig att se olika beteendemönster hos de intagna. De upplever att de redan i förväg vet hur den intagna ska bete sig. Dessa sätt att se på människan har Travelbee belyst där hon menar att man måste se över de förutfattade stereotypa rollbilderna, för att kunna möta, hantera och se var den intagna befinner sig här och nu (Kristoffersen et al., 2006). Därför anser författarna att erfarenheten av de olika beteendemönstren är bra att ha med sig, dock bör de utgå från dessa med försiktighet då varje intagen är unik.
22 Sjuksköterskorna har möjlighet att ta reda på varför de intagna, som de möter, sitter häktade. Vid detta avseende gör sjuksköterskorna olika. Det är dock ingen skillnad i bemötande mot den intagna. Fler sjuksköterskor av de som inte valde att titta på vad de intagna är misstänkt för gjorde det på grund av att de var rädda att bli upprörda över brottet i fråga. Sjuksköterskorna inom kriminalvården ska dock arbeta utifrån den grundläggande synen om en human kriminalvård, vilket innebär att de ska kunna se en människa istället för ett brott samt att de även ska kunna tro på möjligheten till förändring hos en människa (Kriminalvården, mål och medel, 2009). Det sjuksköterskorna ändå beskriver är att brottsmisstanken inte har någon betydelse när de väl träffar den intagna, då det bara är ett möte med en annan människa. Detta stämmer väl överens med sjuksköterskeföreningens nationella värdegrund för omvårdnad då det gäller att alla människor är lika värda oavsett rättslig status (Socialstyrelsen, 2005; Svensk sjuksköterskeförening, 2010).
Metoddiskussion
En deskriptiv kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer valdes för att på bästa sätt få sjuksköterskorna att beskriva och berätta så brett som möjligt om sina upplevelser av arbetet. Genom att använda en semistrukturerad intervjuguide kunde författarna ställa relevanta följdfrågor för att få helheten. Författarna använde sig av samtalsmetodik som innebär att lyssna, ställa öppna frågor samt återkoppla (Hilmersson, 2003).
Från början var det tänkt att författarna skulle intervjua åtta sjuksköterskor men på grund av tidsbrist för såväl författarna samt de tänkta deltagarna blev antalet istället fem. Det visade sig dock en mättnad efter dessa fem intervjuer och författarna fick uppfattningen om att de alla hade ungefär samma upplevelser. Trots det finns alltid risken att någon av de andra sjuksköterskorna hade något annat att tillägga.
En av intervjuerna gjordes över telefon då det var tidsbrist, på detta vis kunde författarna och sjuksköterskorna tillsammans bestämma en eftermiddag som sjuksköterskan skulle ringa när det passade henne för att hon inte skulle känna press när hon skulle gå ifrån under sitt arbetspass. Det är något som borde göra denna person mindre stressad. Dock är det svårt att fånga upp ickeverbala uttryck som kan ha stor betydelse för insamling av data då ett intryck kan leda till en följdfråga.
23
Svagheter och styrkor
Intervjuerna utfördes av författarna till studien på informanternas arbetsplats i ett avskilt rum med lite stimuli. Författarna hade avsatt 45 minuter per intervju för att på så sätt få möjlighet att minska stressen för informanterna samt få en god kvalitet på intervjuerna. Dessvärre var sjuksköterskorna stressade på grund av att intervjuerna skedde under deras arbetstid på en redan fullsatt dag. Det hos författarna förväntade antalet intervjuer uteblev med ungefär en fjärdedel på grund av samma orsak. Av den anledningen utfördes en intervju via telefon. Författarna i den befintliga studien anser att telefonintervju som metod inte är optimal eftersom man då inte kan fånga upp ickeverbala uttryck som skulle kunna ha betydelse för vidare diskussion, dock kanske informanten vågar uttrycka sina känslor mer om man inte ser personen som intervjuar. I studien ingick bara kvinnliga sjuksköterskor, en variation kanske hade fått annan information. Författarna till denna studie har ingen erfarenhet av att genomföra en intervju. Det är svårt att få medverkande då intervjuer anses som tidskrävande. Då sjuksköterskorna intervjuades under deras arbetspass finns risken att de kände sig stressade av sina vanliga arbetsuppgifter.
Intervjufrågorna utformades efter studiens syfte och frågeställningar. Innan intervjuerna genomfördes med deltagarna gjordes två testintervjuer med sjuksköterskestudenter för att se att frågorna fungerade och att de uppfattades rätt. Det gav författarna till studien hjälp att fundera över följdfrågor för att få ut så mycket som möjligt av intervjuerna. Båda författarna deltog under alla intervjuer där en hade huvudansvaret för varje intervju. Författarna transkriberade tillsammans all insamlad data från intervjuerna ordagrant, dock inte instämmande uttryck från författarna. Tillsammans gick författarna igenom det transkriberade materialet flera gånger för att fånga upp det viktigaste.
Etik
Intervjuerna ägde rum i enskilt rum. Innan intervjuerna inleddes blev informanterna återigen muntligt informerade om att materialet behandlas konfidentiellt, att intervjuerna skulle spelas in för att underlätta transkriberingen samt att det var frivilligt att delta i studien och att de kunde avsluta sitt deltagande både under och efter intervjuerna utan att uppge orsak. Informanterna tillfrågades även om de hade förstått studiens syfte.
24
Överförbarhet
Det här arbetat visar bara på vad dessa fem sjuksköterskor har för upplevelser, då upplevelser är individuella, dock är det en viss överförbarhet på alla då det finns en samstämmighet i svaren.
Tillförlitlighet och Giltighet
Författarna anser att tillförlitligheten i denna studie är medelgod med förklaringen att studien utfördes på ett stort häkte med blandade erfarenheter hos sjuksköterskorna men trots det framkom likvärdig data från samtliga informanter. Trots ett bortfall på ungefär en fjärdedel av det planerade antalet intervjuer anser författarna att på grund av det tydliga mönstret som framkom under transkriberingen och dataanalysen skulle denna studie anses giltig. Under arbetets gång söktes artiklar i olika databaser för att få en bakgrund till den studie författarna ville genomföra. Det framkom tydligt att det fanns få artiklar att hämta inom det valda ämnet vilket stärker behovet av denna studie. Förutom det tydliga upplevelsemönstret som framkom i datainsamlingens intervjuer, visade det sig även att det var överensstämmande resultat i de olika studierna som hittades under artikelsökningen. Författarna har givit en noggrann förklaring av urval och analysarbetet för att öka giltigheten. Även citat finns med i arbetet för att öka giltigheten. Det negativa är dock att det var få informanter samt att samtliga var kvinnor. För fortsatta studier krävs att fler sjuksköterskor inom kriminalvården blir intervjuade.
Slutsats
Sjuksköterskor i denna studie som arbetar i sjukvården inom kriminalvården idag upplever att arbetet är spännande och stimulerande, där de lär sig något nytt varje dag. Dagligen möter sjuksköterskorna intagna och de beskriver hur de upplever att de oftast får ett gott bemötande och att de själva inte lägger någon aspekt i de intagnas bakgrund då det inte har någon betydelse i mötet. Det framkommer dock att sjuksköterskorna inte har någon vidareutbildning vilket är önskvärt hos dem då de tror att det skulle medföra att de kände sig mindre stressade och obekväma i ansvaret över suicidsrisk- och abstinensriskbedömningarna ifråga om tillsynsbehovet. Då det visat sig att det saknas likvärdiga studier om sjukvården inom kriminalvården vad gäller upplevelser, kan denna befintliga studie vara väl användbar för vidare forskning inom området.
25
REFERENSER
Aded Saeedi, J. (2002). Stress amongst emergency nurses. Australasian emergency nursing
journal, 5(2), 19-24.
Bergman, M. (2009). Stressigt för sjuksköterskor i akutsjukvården?. Scandinavian Update
Magazin, 4: 14-17.
Condon, L., Hek, G., Harris, F., Powell, J., Kemple, T. & Price, S. (2007). Users’ views of prison health services: a qualitative study. Journal of Advanced Nursing, 58(3):216-226.
Constance, S. (2005). Nurses’ experience of caring for inmate patients. Journal of Advanced
Nursing, 49(4), 336–343.
Day, L. (2009) What is documentation for? American Journal of Critical Care, 18(3):192.
Ghaddar, A., Mateo I. & Sanchez, P. (2008). Occupational Stress and Mental Health among Correctional Officers: A Cross-sectional study. Journal of Occupational Health, 50: 92-98.
Goss, R., Peterson, K., Smith, L W., Kalb, K. & Brodey, B. B.(2002). Characteristics of Suicide Attempts in a Large Urban Jail System With an Established Suicide Prevention Program. Psychiatric services, 53(5):574-579.
Graneheim, U.H. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2), 105-112.
Haley, H., Ferguson, W., Brewer, A. & Hale, J. (2009). Correctional Health Curriculum Enhancement Through Focus. Groups Teaching and Learning in Medicine, 21(4), 310 – 317.
26 Kriminalvården, Norrköping (2009). Kriminalvårdens sjukvårdsenheter inspekteras. Hämtad 19 maj, 2010, från
http://www.kriminalvarden.se/sv/Medier/Nyhetsarkiv/Nyheter/Kriminalvardens-sjukvardsenheter-inspekteras/
Kriminalvården, Norrköping (2009). Minskat antal självmord. Hämtad 19 maj, 2010, från http://www.kriminalvarden.se/sv/Medier/Nyheter/Minskat-antal-sjalvmord/
Kriminalvården, Norrköping (2009). Mål och medel. Hämtad 19 maj, 2010, från http://www.kriminalvarden.se/sv/Om-Kriminalvarden/Mal-och-medel-/
Kriminalvården, Norrköping (2009). Om häkte. Hämtad 19 maj, 2010, från http://www.kriminalvarden.se/sv/Hakte/Om-hakte/
Kristoffersen, N-J., Nortvedt F. & Skaug E-A. (2006). Grundläggande omvårdnad del 4. Stockholm, Liber AB.
Malterud, K. (2009). Kvalitativa metoder i medicinsk forskning: en introduktion. Lund, Studentlitteratur.
Lyne, M. & Reed, J L. (2000). Inpatient care of mentally ill people in prison: results of a year's programme of semistructured inspections. British Medical Journal. 320:1031–4.
Nurse, J., Woodcock, P. & Ormsby, J. (2003). Influence of environmental factors on mental health within prisons: focus group study. British Medical Journal. 30; 327(7413): 480.
Parker, G., M.D. (2009). Impact of a Mental Health Training Course for Correctional Officers on a Special Housing Unit. Psychiatric services. 60(5).
27 Regeringskansliets rättsdatabaser (2003). Lag (SFS 2003:460) om etikprövning av forskning
som avser människor. Hämtad 2 juni 2010 från
http://www.notisum.se/rnp/SLS/LAG/20030460.HTM
Socialstyrelsen: Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. (2005). Hämtad den 2 december 2010 från
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9879/2005-105-1_20051052.pdf
Svensk sjuksköterskeförening: Värdegrund för omvårdnad (2010). Brommatryck & Brolins AB. Hämtad 2 december 2010 från
28
BILAGA 1. Informationsbrev
Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap
Vi är två sjuksköterskestudenter som studerar på Uppsala universitet. Med start på vårterminen 2010 skall vi göra ett examensarbete inom omvårdnadsvetenskap som beräknas vara klar under hösten 2010.
Sjuksköterskeyrket förknippas oftast med sjukvården därför valde vi att försöka lyfta fram ett annat yrkesområde för sjuksköterskor, nämligen kriminalvården. Syftet med studien är att beskriva hur sjuksköterskor upplever det att arbeta på XXX, ifråga om arbetet och mötet med de intagna. Detta kommer att ske i form av en intervjustudie som kommer att redovisas i vår uppsats.
Intervjuerna planeras ske under juni 2010 och kommer att pågå i cirka 20-30 minuter. Alla intervjuer kommer att hanteras konfidentiellt och enbart författarna och deras handledare kommer att ha tillgång till intervjumaterialet. Intervjufrågorna kommer inte vara stötande eller känsliga. Citatanvändning från intervjuerna kommer enbart att beröra sjuksköterskans upplevelser och de kan inte härledas till en enskild informant.
Det är frivilligt att delta i studien och du kan avbryta pågående intervju utan att ange orsak. Vid eventuella frågor och funderingar är ni välkomna att kontakta oss.
Med vänliga hälsningar
Jasmin Rim Al-joumeyli Amanda Kraft
E-post: jasmin.X@hotmail.com E-post: amandaXXX@hotmail.com
Telefon: 073-618 XX XX Telefon: 073-963 XX XX
Carina Ahlstedt
Handledare
E-post: carina.XXX@pubcare.uu.se Telefon: 018-471 XX XX
29
BILAGA 2. Intervjuguide Bakgrund
Vad har du för utbildning?
Hur länge har du arbetat som sjuksköterska? Hur många år har du arbetat inom kriminalvården?
Upplevelser av arbetet som sjuksköterska i kriminalvården
Hur upplevde du arbetet när du började här?
Hur upplever du att arbeta inom kriminalvården idag?
Har du någon speciell händelse, positiv såväl som negativ, du vill berätta om? Hur upplever du mötet med de intagna?
Finns det något som är extra givande med detta yrke? Finns det något som är påfrestande med detta yrke?
