Lättlästa bearbetningar –vad försvinner och vad blir kvar?

(1)

ÖREBRO UNIVERSITET

Grundlärarprogrammet, inriktning mot arbete i F-3 Svenska

Svenska, Självständigt arbete, avancerad nivå, inriktning f-3, 15 högskolepoäng Vårterminen 2021

Lättlästa bearbetningar

– vad försvinner och vad blir kvar?

Emma Nilsson & Magnus Lidell

(2)

2 Abstract

Emma Nilsson & Magnus Lidell: Lättlästa bearbetningar – vad förvinner och vad blir kvar? Svenska, självständigt arbete, 15 högskolepoäng. Örebro universitet, Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap.

Studien ämnar belysa skillnaden mellan originalversion och lättläst version av två klassiska barn- och ungdomsböcker. Böckerna som analyserats är Mästerdetektiven Blomkvist av Astrid Lindgren och Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe. Studiens syfte är att visa hur berättelsen förändras mellan originalversion och lättläst version i dessa explicita fall. I rollen som blivande F-3 lärare är kunskaper om läsinlärning viktigt då lättläst litteratur har tagit en allt större plats i klassrummen ute på skolorna. Vi vill också visa varför lättläst litteratur används i skolan och vilka som är i behov av lättläst skönlitteratur.

(3)

3

Innehåll

1. Inledning ... 4 1.1 Syfte ... 4 1.2 Frågeställning ... 5 1.3 Disposition... 5 2. Metod ... 6 2.1 Urval ... 6 2.2 Tillvägagångssätt ... 7 3. Tidigare forskning ... 8 3.1 Vad är lättläst litteratur? ... 8

3.2 Varför finns lättläst litteratur? ... 9

3.3 Nivåer i lättläst litteratur ... 12

3.4 Lättläst litteratur inom skolämnet svenska ... 13

4. Analys och resultat ... 17

4.1 Analys ... 17

4.1.1 Karaktärer ... 17

4.1.2 Miljöbeskrivningar ... 22

4.1.3 Händelseförlopp och kronologi ... 29

4.1.4 Dialog och bilder ... 32

4.2 Resultat ... 36

4.2.1 Karaktärer Det finns ett antal mönster vi kan se efter att ha analyserat bearbetningen till lättläst version av de båda romanerna. ... 36

4.2.2 Miljöbeskrivningar ... 37

4.2.3 Händelseförlopp och kronologi ... 37

4.2.4 Dialog och bilder De generella mönstren är följande: ... 38

4.3 Sammanfattande slutsats ... 38

5. Avslutande diskussion ... 41

5.1 Avslutande ord ... 41

Referenslista ... 44

(4)

4

1. Inledning

Barn och ungdomar läser allt mindre säger den statliga utredning (SOU 2012:65) som släpptes 2012. Som en åtgärd för att förändra detta ska bland annat lättläst litteratur finnas tillgängligt redan från tidig ålder för de som behöver. Utredningen slår även fast att Myndigheten för Tillgängliga Media, MTM är de som ska se till att lättlästa versioner finns att tillgå, detta görs genom LL-förlaget men också av privata aktörer som kan se en stor inkomstpotential i att sälja lättläst litteratur (Nordenstam & Olin-Scheller, 2018). De flesta av de stora förlagshusen har sina egna underförlag för lättläst litteratur. Som blivande lärare för årskurserna F-3 kan kunskap om lättläst litteratur och hur den kan användas bli en viktig kompetens då det enligt delar av den forskning som presenteras i denna studie växer en bild fram av att Sverige är det land i Norden med högst användning av lättläst litteratur (Nordenstam & Olin-Scheller, 2018). I kursplanen för ämnet svenska (Skolverket, 2011) framgår som ett av de centrala målen att eleverna ska ha utvecklat ”Lässtrategier för att förstå och tolka texter samt för att anpassa läsningen efter textens form och innehåll.” och i ämnets syftesdel står det bland annat att eleverna ska kunna ”läsa och analysera skönlitteratur och andra texter för olika syften”. Lässtrategier är alltså olika strategier för att förstå och tolka texter. I denna studie beskriver vi närmare hur dessa kan synliggöras i klassrummet. I en lågstadieklass har eleverna med största sannolikhet kommit olika långt med att knäcka läskoden och läser olika svåra böcker. Det finns tillfällen där man som lärare vill att alla elever ska kunna arbeta med samma bok, oavsett hur långt de nått i sin läsprocess. Undervisningen i svenskämnet kan innebära att läraren låter de elever som nått längre i sin läsutveckling läsa originalversionen av en bok och de som inte nått lika långt läsa den lättlästa versionen av samma bok. Men får eleverna läsa samma berättelse, trots att det ser ut så vid första anblick? Vad händer i en bearbetning från originalversion till lättläst version? Vad försvinner i redigeringen och vad består? Motivet för vår studie är att ta reda på om den som har läst originalversionen av en roman och den som läst den lättlästa versionen av samma bok har fått läsa samma berättelse.

1.1 Syfte

I denna studie jämför vi två böcker i originalform med de lättlästa bearbetningarna av samma verk. Verken vi har valt att analysera är Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe och

(5)

5 förändras i dessa berättelser när de görs om från originalversion till lättläst version och vilka didaktiska konsekvenser dessa förändringar medför om man väljer att arbeta parallellt med originalversion och lättläst version i klassrummet.

1.2 Frågeställning

Med ovan nämnda syfte blir alltså våra frågeställningar:

På vilka sätt förändras de fiktiva berättelserna i omarbetningen från original till lättläst version?

Vilka didaktiska konsekvenser kan detta få i undervisningen?

1.3 Disposition

Vi har valt att strukturera denna studie så att du enkelt ska kunna följa den. Vi börjar med en inledning, syftet med studien och de frågeställningar vi önskar svara på. Andra kapitlet visar den analysmetod vi använder, vilket urval som gjorts samt hur vi går tillväga med

analysarbetet. Efter detta presenteras kapitel tre där vi redogör för tidigare forskning.

Forskningsbakgrunden bygger på aktuell forskning på ämnet lättläst litteratur och handlar om vad lättläst litteratur är och varför det finns. Kopplingen till ämnet Svenska i grundskolan med läsinlärning är i fokus tillsammans med de lässtrategier som eleven ska få med sig från

undervisningen. Här presenteras också olika svårighetsnivåer som används inom lättläst litteratur och även en kort bakgrund till hur lättlästgenren vuxit sig allt starkare i Sverige. Det fjärde kapitlet börjar med att analysen presenteras med hjälp av fyra underkategorier och efter detta visar vi analysens resultat enligt samma mall. Studien avslutas med en diskussionsdel, referenslista och de bilagor vi hänvisar till i texten.

(6)

6

2. Metod

För att kunna genomföra denna studie behövde vi välja en lämplig forskningsmetod. Vi ställdes inför valet att genomföra studien antingen kvantitativt eller kvalitativt. Vi kunde exempelvis ha valt en kvantitativ metod för att undersöka den faktiska läsbarheten i de olika skönlitterära texterna, i sådant fall skulle vi exempelvis ha använt oss av LIX-värden för de olika texterna för att på så sätt ta reda på hur stor förändringen mellan originaltext och lättläst text är för läsaren ur en läsbarhetsvinkel. Mer om LIX-värde finns att läsa i kapitel 3 i denna studie. Kvantitativa forskningsmetoder är enligt Bryman (2018) sätt att pröva sina hypoteser för att antingen bekräfta eller falsifiera en hypotes. I fallet med originaltext kontra lättläst litteratur hade detta varit användbart om frågeställningen varit ifall de lättlästa texterna verkligen är mer lätta att läsa än texterna i originalversion. Detta var dock inte exakt det vi önskade undersöka och kvantitativa metoder med summerade svar blev således inte relevanta för denna studie. Istället valde vi att använda oss av en komparativ analysmetod som faller inom ramen för kvalitativa metoder för att ta reda på vad det är som försvinner mellan

originaltexten och den lättlästa texten och hur berättelsen förändras. I denna modell jämför vi originaltext med lättläst text för att se vad som försvinner rent textmässigt och vad som blir kvar. Vi vill ta reda på om innehållet och berättelsen förändras för att läsaren ska få lättare att läsa texten. Bryman (2018) belyser att kvalitativ forskning inte medger generaliserbara resultat vilket passar denna studie bra då det är just Mästerdetektiven Blomkvist samt

Tordyveln flyger i skymningen som är det som ska undersökas. Vi vill alltså inte hävda på

något sätt att våra resultat gäller även för andra skönlitterära bearbetningar mellan originaltext och lättläst version. Däremot kan vår analysmodell användas för att göra samma sorts analys av annan skönlitteratur.

2.1 Urval

Vi har valt två böcker som är välkända inom barn- och ungdomslitteraturgenren och som finns i både originalversion och lättläst version, Astrid Lindgrens deckargåta Mästerdetektiven

Blomkvist och Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen. Astrid Lindgren och Maria Gripe

är båda författare som är lästa och välkända inom barn- och ungdomskulturen och har en given plats i skolorna. Vi har således valt bort massor av potentiellt analyserbar litteratur till förmån för dessa lite kändare verk.

(7)

7

2.2 Tillvägagångssätt

Vi har börjat med att utgå från en problemformulering som löd ”vad försvinner när en text görs om till lättläst” och sedan besvarat denna hypotetiskt, våra egna antaganden alltså. Vår hypotes var att texterna skulle bli avskalade och innehållet skulle koncentreras till en huvudhandling. Hypotesen var även att vi trodde att karaktärer skulle strykas. När vi

formulerat vår teoretiska hypotes har vi läst och kodat texterna enligt den mall som beskrivs nedan. Vi såg tydligt att den hypotes som vi från början formulerar, ”texten skalas av och endast huvudhandlingen behålls”, stämde väldigt bra. Här avslutades datainsamlingen. Förfarandet vid analyserna av de två olika boktitlarna har varit att kapitel för kapitel analyseras enligt en given analysmall. Denna analysmall visas här nedan och varje rad i mallen är ett nytt analysområde.

Kapitel Originalversion Lättläst version

Vilka karaktärer medverkar? Hur beskrivs karaktärerna? Hur beskrivs miljön? Vilka händelser inträffar? Hur ser dialogen ut? Hur beskrivs händelserna

Kronologi - i vilken ordning berättas historien Hur kompletterar bild och text varandra

(8)

8

3. Tidigare forskning

Nedan redovisar vi tidigare forskning på ämnet lättläst litteratur, primärt sådan forskning som liknar vår egen studie. Vi har sökt i databaser efter svensk forskning på området och urvalet av underlag har varit att forskningen skall vara aktuell och relevant för dels svenskämnet i grundskolan generellt eller för lättläst litteratur i synnerhet. Vi börjar med att redogöra för vad lättläst litteratur är på ett generellt plan, vi tittar vidare på vad som utmärker lättlästa texter samt vilken funktion bilder fyller i lättläst litteratur. Vi presenterar kopplingen mellan lättläst litteratur och skolämnet svenska i grundskolan och avslutar med att beskriva lite av de läsnivåer som förekommer för lättläst litteratur. Sökningar har skett i databaserna ERIC, Swepub samt Nordic Base of Early Childhood Education and Care.

3.1 Vad är lättläst litteratur?

Det finns två huvudspår enligt Emma Åstrand (2018) som menar att det ena är att man ser lättläst som hjälpmedel för särskilda behov och att det andra, ett lite mer “nytänkande” perspektiv är att se på lättläst litteratur som ett helt eget format. Den ena traditionen är att lättläst litteratur fungerar som ett hjälpmedel för specifika grupper som inte kan bruka

litteratur i klassisk form, exempelvis personer med synskador eller andra funktionsvariationer. Specialpedagogiska skolmyndigheten (Lundberg & Reichenberg, 2009) har producerat en sorts guide för lättläst litteratur. Här framgår exempelvis vilka grupper som kan tänkas vara målgrupp för lättlästa texter. Om lättläst förstås som ett hjälpmedel är det alltså inte tal om att lättläst är en egen genre eller form av litteratur - lättläst fungerar som en förenkling för att vissa personer ska få möjlighet att bruka litteratur över huvud taget. Vi kan också välja att tolka lättläst som ett eget format precis som till exempel formatet e-bok eller ljudbok. Den lättlästa litteraturen ses inte bara som en förenklad version utan mer som en egen genre och ett eget medium (Åstrand, 2018).

Vad som egentligen är lättlästa texter verkar inte vara helt fastställt enligt forskning. Specialpedagogiska Skolmyndigheten, SPSM (Lundberg & Reichenberg, 2009) och Anna Nordenstam & Christian Olin-Scheller (2018) beskriver att den röda tråden för hela

(9)

9 (2014) pekar på att lättläst litteratur ofta är avskalad och allting som inte för handlingen framåt tas bort. Bearbetningar mellan original och lättlästa versioner kortas ner och språket förenklas. I Reichenbergs exempel (2014) visar hon upp exempel på lättlästa versioner av läromedel i den svenska skolan. Hon visar fall där utgivarna lyckats skapa lättlästa texter men också versioner som betecknas som lättlästa där endast meningarna är nedkortade, vilket gör att det blir avhugget och svårläst för läsaren. Enligt Åstrand (2018) finns det vissa saker som utmärker lättläst litteratur. Texten behöver vara logiskt strukturerad, konkret och konsekvent. Formuleringarna bör var enkla med ofta förekommande ord och ha ett tydligt budskap. För mycket onödig information bör heller inte förekomma. Texten ska också ha en specifik rytm. Exempelvis LL-förlaget har som krav att deras texter alltid ska ha ett frasanpassat radfall, vilket innebär att man alltid byter rad vid ny mening, men också att man delar upp längre meningar i fraser och byter rad även vid dessa fraser. Rent grammatiskt är text skriven i aktiv form och med verben i presens att föredra. För att underlätta för läsaren bör de rubriker som finns antingen sammanfatta texten eller ge läsaren en ingång till texten (Åstrand, 2018). Skolverket (Reichenberg, 2015) nämner samma direktiv för lättläst som Åstrand (2018) men förespråkar även att lättlästa texter exempelvis ska bryta isär sammansatta ord som är

sammansatta av två eller fler ord för att läsaren ska kunna ta till sig texten bättre. Författaren (2015) ger exempel som ”jordnötssmör” som i lättläst version skulle kunna bli ”smör med jordnötter i” eller ”bilbälte” som skulle kunna skrivas om till ”bälte i bilen”.

Illustrationerna får enligt Reichenberg (Skolverket, 2015) inte vara abstrakta utan måste hjälpa läsaren att tolka vad hen läser. Bilderna får inte heller vara för detaljerade då

informationen i bilderna då tenderar att konkurrera med texten i fråga om uppmärksamhet. Oftast är det bra att ha med bilder i lättläst litteratur men då bör bilderna signalera samma sak som texten säger. Det visuella ska finnas till för att underlätta för läsaren och alltså vara ett komplement till texten (Åstrand, 2018).

3.2 Varför finns lättläst litteratur?

Texter som alla kan förstå och tolka är en viktig del i en demokrati då samhällsinformation måste vara tillgänglig för alla, annars kan det rent av bli en fråga om liv och död för individen (Lundberg & Reichenberg, 2009). Författarna beskriver en sjunkande läsnivå i samhället och

(10)

10 belyser hur de lättlästa texterna kan vara en väg för alla till läsning. Regeringen startade en statlig offentlig utredning (SOU 2012:65) och beskriver i de inledande delarna följande:

Det finns fortsatt stora skillnader i läsvanor mellan olika socioekonomiska grupper i befolkningen. Läsfärdigheten har även minskat påtagligt hos unga, särskilt de senaste tio åren. Försämrad läsförmåga gör att för en allt större andel av dagens unga är möjligheten att förstå och tillgodogöra sig texter begränsad och därmed även möjligheten till egna läsupplevelser. Problemen är störst bland pojkar.

(SOU 2012:65, s. 12)

Utredningen fastslogs att ett nationellt läslyft skulle initieras med start 2012 och skulle pågå till 2018. I utredningen är ett av de konkreta målen att lättläst litteratur ska bli mer tillgängligt för elever i skolan och andra grupper i behov av texter på lättare svenska (SOU 2012:65). Utredningen beskriver varför läsning är viktigt ur olika perspektiv.

Ur ett humanistiskt perspektiv eller ett bildningsperspektiv har läsning av litteratur ett värde i sig. Värdet ligger bl.a. i den estetiska upplevelsen av verket och de specifika erfarenheter som därigenom förmedlas. Värdet av detta är naturligtvis svårare att mäta men bör för den skull inte förringas. Bildningens syfte bör bl.a. vara att ge den enskilde förutsättningar att kunna ta del av dessa konstnärliga uttryck oavsett om de är nya eller gamla.

(SOU 2012:65, s. 31)

På slutet 1960-talet togs de första lättlästa svenska texterna fram av Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM. Under de senaste årtiondena har lättläst litteratur exploderat och används allt flitigare i skolan, både i tidig ålder och genom hela grundskolan (Nordenstam & Olin-Scheller, 2018). De elever som inte har med sig läsningen hemifrån eller ett speciellt intresse av läsning brukar få lättläst litteratur tilldelat av sin lärare eller skolans bibliotekarie.

(11)

11 Lundberg & Reichenberg (2009) specificerar lite mer ingående vilka grupper som kan vara i behov av lättlästa texter. Elever med dyslexi, elever med koncentrationssvårigheter, elever med utvecklingsstörning, elever med hörselnedsättning, elever med annan språklig eller kulturell härkomst än svensk, elever med språkstörningar, elever med motoriska svårigheter samt då den största gruppen, elever som håller på att lära sig läsa. Författarna (2009)

förespråkar alltså lättläst litteratur till nära inpå alla elever i svensk grundskola.

Allt fler elever kommer från familjer där de inte blivit lästa för som små eller där det inte finns en tradition av att läsa hemma (Reichenberg, 2014). I många fall har vårdnadshavarna själva en mycket låg läsnivå. När läsning av skönlitteratur sjunker i Sverige och i övriga världen höjs röster kring riskerna med detta (Nordenstam & Olin-Scheller, 2018). Debatten handlar bland annat om att skönlitteraturen hjälper individer att bli goda och demokratiska medborgare. Nordenstam & Olin-Scheller (2018) ifrågasätter ifall skönlitteraturen verkligen fyller denna funktion eller om det är en myt. I skolans värld används skönlitteraturen för att forma eleverna, för att de ska få möta dilemman och för att de ska ta med sig rätt och fel från texterna de läst. Författarna (2018) använder denna bakgrund som underlag för att diskutera lättläst skönlitteratur och framhäver att mycket lite forskning finns på området, däremot är antalet författare som skriver just inom lättläst-genren desto fler.

Lättläst litteratur med inriktning mot ungdomslitteratur har ökat kraftigt på senare år och Nordenstam & Olin-Scheller (2017) lyfter fram den kända deckarförfattaren Camilla

Läckberg som ett exempel. Intresset hos förlagen att publicera lättläst skönlitteratur är stort då marknaden växer hela tiden. Detta visar den studie Nordenstam & Olin-Scheller (2017) genomfört genom intervjuer med olika bokförlag och författare. Förr ansågs lättläst vara lågbudget och förlagen lade endast lite pengar på design av bokomslag och layout. I

intervjuerna framkommer att det numera ser helt annorlunda ut, förläggarna lägger ner mycket kraft på att få den lättlästa litteraturen att se tilltalande ut för läsaren. Författarna (2017) menar att det är ett snabbt jobb att producera lättläst litteratur och blir en bra inkomstkälla för att finansiera mer omfattande projekt. I intervjuerna framkommer även att en del författare skriver lättlästa texter för att de vill att alla ska få ett språk, ett sätt att göra sin röst hörd samt

(12)

12 att det kan vara en genväg till “riktig” litteratur. Nordenstam & Olin-Scheller (2017) menar att den bild som framträder från författarnas perspektiv är att lättläst litteratur ska tända en läslust hos den ovane läsaren.

3.3 Nivåer i lättläst litteratur

Specialpedagogiska skolmyndigheten (Lundberg & Reichenberg, 2009) beskriver hur en lättläst text bör vara konstruerad och beskriver som ett första exempel LIX-formeln som ett sätt att avgöra en texts läsbarhet. LIX som är en av Sveriges mest använda läsbarhetsformler togs fram av Björnson på 1960-talet då framför allt för att analysera språket i skolböcker. LIX har enligt Lundberg & Reichenberg (2009) blivit både hyllad och kritiserad, det senare bland annat för att Björnsons modell ger utslag för att en text skriven i dåtid skulle vara svårare att tolka än en text skriven i nutid. LIX används dock i allra högsta grad fortfarande och finns på www.lix.se. Tanken med LIX-värdet enligt författarna (Lundberg & Reichenberg, 2009) är att ge ett värde för hur lättläst en text är. Det finns dock inte en mall att följa för att

nivåbestämma den lättlästa litteraturen och förlagen har alla sin egen nivåskala. Nypon förlag exempelvis har en skala från 1-6 där nivå 1 är mycket lässvag. Mästerdetektiven Blomkvist är exempelvis läsnivå 4 enligt Nypons sätt att mäta men man skriver även ut LIX-värdet 18 i bokens pärm, Skolverket (Reichenberg, 2015) skriver att ett LIX-värde under 30 är väldigt lättläst.

Nypon förlags lättlästa böcker på svenska är uppdelade i sex lättlästnivåer. Nivåerna är inte knutna till ålder, utan endast till läsförmåga och språklig förmåga.

(Nypon förlag, 2021a)

Reichenberg (2014) tar upp Nypon förlag som exempel på en av de största fria aktörerna inom lättläst litteratur för barn och ungdomar men det finns numera många aktörer som använder sig av olika system för att nivåbestämma litteraturen. Det statligt ägda LL-förlaget

(13)

13

3.4 Lättläst litteratur inom skolämnet svenska

När lättläst litteratur eller annat material ska användas i undervisningen ska det finnas kopplingar till mål, syfte eller kunskapskrav i kursplanen för det aktuella ämnet för att användningen ska bli relevant för eleven. Skolverket (2011) formulerar i svenskämnets syftesdel

Undervisningen ska stimulera elevernas intresse för att läsa och skriva. (Skolverket, 2011, s. 247)

Läsa och analysera skönlitteratur och andra texter för olika syften. (Skolverket, 2011, s. 247)

Från det centrala innehållet för årskurs 1-3 under rubriken ”Läsa och skriva” återfinns följande.

Lässtrategier för att förstå och tolka samt för att anpassa läsningen efter textens form och innehåll.

(Skolverket, 2011, s. 248)

I kunskapskraven för slutet av årskurs 3 finns detta:

Eleven kan läsa bekanta och elevnära texter med flyt genom att använda

lässtrategier på ett i huvudsak fungerande sätt. Genom att kommentera och återge några för eleven viktiga delar av innehållet på ett enkelt sätt visar eleven

grundläggande läsförståelse. Dessutom kan eleven föra enkla resonemang om tydligt framträdande budskap i texterna och relatera detta till egna erfarenheter. (Skolverket, 2011, s. 252)

(14)

14 Det sistnämnda kunskapskravet handlar precis som det centrala innehållet om

läsförståelse. Eleven ska alltså förstå vad hen läser. Lundberg & Reichenberg (2009) beskriver att läsförståelse kan tränas med hjälp av lättläst litteratur och förespråkar bland annat textanalysmodellen ”mellan raderna”. Att läsa mellan raderna handlar om att tolka texten som läses enligt författarna (2009). En inre föreställningsvärld formas, ett inre scenario eller en mental modell. Nordenstam & Olin-Scheller (2018) menar att dessa strategier är starkt förknippade med begreppet Critical Literacy. Författarna beskriver läsning av skönlitteratur i skolan som ett sätt för eleverna att se rådande maktstrukturer samt för att utveckla sin förståelse för omvärlden genom att sätta egna ord på det som lästs. Skolverket (Jennfors & Jönsson, 2017) ger en bakgrund till begreppet Critical Literacy och beskriver likt Nordenstam & Olin-Scheller (2018) att det handlar om att eleverna ska tränas i att se på alla texttyper med kritiska ögon. Denna träning i att se hur något berättas i en text ska syfta till att eleverna får med verktyg för framtida sociala handlingar i ett demokratiskt samhälle (Jennfors & Jönsson, 2017). Denna demokratiska identitet skapas enligt Critical Literacy-perspektivet genom att all text som läses, granskas med kritisk blick. Dessa förmågor måste således tränas och här fyller exempelvis textsamtalet (Reichenberg, 2014) en funktion.

Nordenstam & Olin-Scheller (2018) frågar författare och förlag om synen på användandet av lättläst skönlitteratur i skolan och får veta att förlag, författare och skolor ofta har ett nära samarbete kring just detta. Några författare som intervjuas tycker dock inte om denna

utveckling och beskriver att i en vanlig klass läser varannan elev lättlästa böcker. Författaren fortsätter med att beskriva att en elev som inte tycker om att läsa kanske istället blir avskräckt av den lättlästa litteraturen eftersom den innehållsmässigt är mycket torftigare. En annan författare tycker att fokus på läsning i skolan är fel då det ofta handlar om att läsa ett visst antal sidor istället för fokus på textens innehåll.

Lundberg & Reichenberg (2009) menar att syftet med den lättlästa texten är betonat på förståelse. Läsförståelse och skriftspråket hör ihop men talspråket är det annorlunda med. Även om en elev kan formulera sig väl i tal så är det ingen garant för att läsning eller

(15)

15 att bli en läsare men det krävs avkodning för att kunna tolka en text. Författarna (2009)

berättar att talet ger ledtrådar när det ska tolkas då människor använder sig av tonfall, betoning, gester, blickar, ansiktsuttryck och mycket annat. Dessa ledtrådar finns inte när en text endast läses och läsaren måste själv avgöra hur berättarrösten låter inne i huvudet.

Skolan har möjligheter att erbjuda lättläst som ett alternativ till de ordinarie skönlitterära texterna. Nordenstam & Olin-Scheller (2018) beskriver dock att just dessa lättlästa böcker allt oftare fungerar som ett slags läromedel. I Sverige finns numera en rad förlag som enbart ägnar sig åt lättläst litteratur, LL-förlaget som enligt SOU 2012:65 är ett statligt, icke vinstdrivande förlag med uppdrag av MTM att ta fram lättläst litteratur verkar numera på den fria

marknaden i konkurrens av privatägda förlag. Nordenstam & Olin-Scheller (2018) nämner bland annat Nypon förlag samt Hegas förlag som endast är inriktade på lättläst litteratur. Förlagen som specialiserat sig på lättläst litteratur säljer ofta dessa böcker tillsammans med en lärarhandledning för att läraren på så sätt ska kunna mäta hur väl eleven förstår vad hen läser (Nordenstam & Olin-Scheller, 2017). Dessa lärarhandledningar och uppgifter rör sig ofta inom de strategier för läsförståelse eller läsnycklar som eleverna är vana vid i skolans värld och som Skolverket (Jennfors & Jönsson, 2017) benämner som ett Ctitical

Literacy-perspektiv. Det talas om, ”på raderna”, ”mellan raderna” och ”bortom raderna”. Nordenstam & Olin-Scheller (2018) berättar om olika fiktiva karaktärer som kan hjälpa eleverna till läsförståelse. Dessa kallas, spågumman, cowboyen, detektiven och så vidare och återfinns i läromedel inom svenska och alla karaktärerna har olika roller i arbetet att förstå och förklara vad eleven har läst eller ska läsa. Reichenberg (2014) talar om ”läsa mellan raderna” som en lässtrategi att använda vid textsamtal med eleverna och syftar till att eleverna ska kunna beskriva det de har läst och på så sätt tolka vad som inte står skrivet. Författaren (2014) nämner andra modeller vid textsamtal, exempelvis Reciprocal teaching som är en modell i fyra steg där eleven ska sammanfatta texten med egna ord, ställa frågor, reda ut oklarheter och föregripa. Alla dessa steg är viktiga för att eleven ska få god läsförståelse enligt Reichenberg (2014). Det första steget där eleven ska sammanfatta texten med egna ord blir dels ett sätt för eleven att träna på att sammanfatta, dels ett sätt för läraren att se att eleven har förstått vad texten handlade om. Nästa steg är att ställa frågor och här ska eleven ställa frågor utifrån den text hen har läst. Det tredje steget är att reda ut oklarheter, ett sätt för eleven att fråga om

(16)

16 sådant som var svårt i texten. Som ett fjärde och sista steg handlar det om att föregripa, eleven ska med hjälp av vad hen redan vet titta på exempelvis rubrik och bilder och gissa vad texten kommer handla om. För att den här modellen ska vara effektiv berättar läraren först lite kring texten, kontext som eleverna kan koppla till sin förkunskap. Texten som ska läsas är sedan uppdelad i kortare stycken och efter varje stycke går man tillsammans igenom enligt de fyra stegen ovan. Läraren kan anta en roll som deltagare i textsamtalet och utse en elev som samtalsledare. (Reichenberg, 2014)

De flesta av de stora förlagen inom lättläst litteratur på svenska har lärarhandledningar och arbetsuppgifter kopplade till varje boktitel i sina webbshoppar. De böcker som analyserats i denna studie är Nypon förlags bearbetade version av Astrid Lindgrens

Mästerdetektiven Blomkvist samt Bokförlaget Hedvigs bearbetning av Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen. Båda dessa boktitlar har tillhörande lektionsmaterial för

såväl lärare som elever. I Hedvig förlags lärarhandledning knyts svenskämnets centrala innehåll (Skolverket, 2011) ihop med den lättlästa boken och läraren får förutom lektionsplaneringen en direkt koppling till vilka färdigheter som tränas av eleven då denne läser Tordyveln flyger i skymningen. Arbetsmaterialet till Mästerdetektiven

Blomkvist (Nypon förlag, 2021b) är utformat så att eleven ska besvara frågor kopplade

till varje kapitel. Detta blir ett sätt för läraren att mäta hur väl eleven förstår vad texten handlar om. Eleven ska exempelvis besvara frågor (se bilaga 2) som finns i texten “Vad får du veta om Einar?” men även försöka visa att eleven förstår vad orden betyder, exempelvis genom att besvara frågan “Vad gör man när man skriver ner någons

signalement?”. Dessa arbetsblad förändrar delvis användningen av boken då eleven inte enbart läser för att hen har ett läsintresse utan även för att det ska passa kursplanen i ämnet svenska. Originaltitlarna har inget framarbetat färdigt lektionsmaterial på respektive förlags hemsidor (Rabén & Sjögren & Bonnier Carlsen) vilket kan vara ett tecken på att dessa böcker inte alls är tänkta som ett undervisningsmaterial utan som litteratur att förkovra sig i.

(17)

17

4. Analys och resultat

Här följer nu vår analys av de två skönlitterära barn och ungdomsböckerna Tordyveln flyger i

skymningen av Maria Gripe samt Mästerdetektiven Blomkvist. Vi inleder med analysen och

presenterar därefter resultatet. Kapitlet analys och resultat avslutas med en sammanfattande slutsats.

4.1 Analys

Nedan presenteras vår analys. Vi har valt att låta analysen stå för sig själv och att inte

diskutera den med hjälp av tidigare forskning i detta avsnitt. Vi kommer istället att gå i dialog med tidigare forskning i den avslutande diskussionen. Nedan presenterar vi exempel kring skillnader och likheter mellan originalversion och lättläst version av de två boktitlarna. Vi har valt att dela upp avsnittet i underrubriker som behandlar karaktärer, miljöbeskrivningar, händelseförlopp, kronologi och slutligen dialog och eventuella bilder.

4.1.1 Karaktärer

Tordyveln flyger i skymningen Originalversion

I originalversionen finns det tre huvudkaraktärer. En stor del av berättelsen utgörs av de tre huvudkaraktärernas tankegångar. Temat i romanen är slump och oförutsägbara händelser och när något slumpartat händer får man följa huvudkaraktärernas tankar kring detta. De

ifrågasätter även ibland sitt eget agerande och sätter det i perspektiv till andra karaktärer i berättelsens agerande. Huvudkaraktärerna reflekterar även mycket bikaraktärernas liv, tillvaro och öde. Dessa filosofiska partier gör att läsaren får lära känna karaktärerna på ett djupare plan och också se att karaktärerna inte alltid agerar moraliskt rätt vilket bidrar till

mångbottnade huvudkaraktärer.

Så här kan det se ut i originalversionen när huvudkaraktärerna filosoferar över bikaraktärernas liv:

(18)

18 - Så fint, sa hon. Han bad Linné att blomman skulle få hennes, Emilies namn istället för hans eget. Det var väl starkt gjort?

- Lite barnsligt, om jag får säga vad jag tycker, sa Jonas. (Gripe, 1978, s. 100)

Det finns sex viktiga bikaraktärer. Dessa karaktärer finns med under i princip hela romanens gång. Deras funktion är hjälpa till att föra historien framåt genom att bidra med nya

perspektiv. Det finns även andra viktiga bikaraktärer som är knutna till specifika händelser i berättelsen. Deras funktion är förutom att föra historien framåt för det mesta att poängtera problem eller understryka vikten av specifika händelser. Dessa är enligt vår uppfattning åtta stycken.

En stor del av karaktärerna möter vi bara genom att de nämns i brev som huvudkaraktärerna läser. De lever i en annan tid som huvudkaraktärerna inte har tillgång till. Detta gör att läsaren förflyttas mellan nutid och dåtid.

Lättläst version

I den lättlästa versionen finner vi samma tre huvudkaraktärer. I den lättlästa versionen är huvudkaraktärernas funktion att leda oss framåt i berättelsen. Vi får reda på karaktärernas mående genom korta enkla beskrivningar om hur de känner sig för tillfället. Såhär ter sig samma händelse som citatet ovan fast i den lättlästa versionen:

- Så vackert, sa Annika. Blomman fick Emilies efternamn. - Larvigt, sa Jonas.

(Gripe, 2020, s. 68)

Det är lätt för läsaren att följa berättelsens röda tråd genom att ta del av det huvudkaraktärerna gör. Det vi får veta om huvudkaraktärerna hjälper oss att skapa en enkel bild om vilka de är och hur de är relaterade till varandra. Det vi får veta är sådant som behövs för att föra historien framåt.

(19)

19 Det finns fem viktiga bikaraktärer. Det finns även andra bikaraktärer som är knutna till

specifika händelser i berättelsen, dessa är enligt vår uppfattning sju stycken. Dessa karaktärers funktion är att föra historien framåt genom att bidra med nya perspektiv men kanske

framförallt bidra med viktig information för läsaren. Även i den lättlästa versionen får vi enbart möta vissa karaktärer i brevform. Det gör att läsaren flyttas mellan två tidsepoker. Förändringen från originalversion till lättläst version

I bearbetningen från originalversion till lättläst har man valt att ta bort vissa karaktärer. Dessa karaktärer är inte avgörande för historiens utfall - men det finns ett undantag. En av

bikaraktärerna i originalversionen är med vid sidan om då och då under hela berättelsen. Han kan upplevas som en ganska oviktig karaktär i början men det visar sig att han har en central roll i ett av berättelsens huvudproblem. I den lättlästa versionen är denna karaktär borttagen. Det gör att när det ovan nämnda problemet uppdagas behöver återberättaren göra en

förändring. Eftersom karaktären från originalversionen är borttagen låter återberättaren en annan befintlig karaktär ta den borttagna karaktärens plats i händelsen.

Det finns en till skillnad i omarbetningen gällande just karaktärer. I originalversionen gör en av karaktärerna en brottslig handling, men det återkopplas inte. Det är inte viktigt för

historiens handling vad som händer med henne. I den lättlästa versionen har återberättaren valt att skriva in att polisen griper henne på en flygplats och att hon med pengar hon tjänat på bedrägeriet ska köpa ett hus i Portugal. Den här informationen finns inte i originaltexten och det är oklart varför denna nya information behövs i lättläst version.

Får läsaren tillgång till samma berättelse?

Eftersom de filosofiska partierna är borttagna i bearbetningen gör det att huvudkaraktärernas djup försvinner i den lättlästa versionen. Läsaren får inte lära känna karaktärerna på samma sätt. Det vi får veta om huvudkaraktärerna går från att vara filosofiska inslag om karaktärernas tankegångar till att bli mer informativa beskrivningar som är nödvändiga för historiens

(20)

20

I bearbetningen har vissa bikaraktärer plockats bort. Dessa karaktärer är inte kopplade till huvudspåret i berättelsen förutom vid ett tillfälle. Här sker en ganska stor förändring mellan original och lättläst. Valet att ta bort en karaktär och låta en annan karaktär ta dennes plats bidrar till att historien inte bara skrivs på ett annat sätt utan också blir tunnare och mindre innehållsrik.

I lättläst version har återberättaren valt att knyta ihop säcken genom att skriva ett tydligt avslut för en karaktär som genomfört ett bedrägeri. Att addera ny information som vi inte kan hitta i originaltexten bidrar till att historierna i de olika versionerna ter sig olika.

Mästerdetektiven Blomkvist Originalversion

Bokens huvudkaraktär är Kalle Blomkvist, berättelsen utspelar sig från hans perspektiv även om berättarrösten i boken inte är Kalle Blomkvist. Läsaren får följa Kalles tankegångar genom hela boken. De två viktigaste bikaraktärerna i boken är Eva-Lotta och Anders och tillsammans med Kalle bilder de även Den vita rosens förbund. Förutom Eva-Lotta och Anders har Farbror Einar en framträdande roll i berättelsen där han är boven i dramat men också släkt till Eva-Lotta.

Kalle beskrivs detaljerat i boken både utseendemässigt och med de särdrag som kännetecknar hans karaktär. Kalle har ett stort rättspatos och drömmer om att bli som de stora fiktiva deckarna exempelvis Hercule Poirot, ”Kalle Blomkvist, tänkte bli den bästa av dom allihop”. Astrid Lindgren sparar inte på målande detaljer kring karaktärerna men Kalle får en

särställning i egenskap av huvudkaraktär.

Kalle, Anders, Eva-Lotta och Einar är centrala i berättelsen men även Ivar Redig och Krok som är Einars kumpaner vid juvelkuppen som ligger till grund för deckargåtan i boken.

(21)

21 Övriga karaktärer i boken är Sixten, Benka och Jonte som är Röda rosens förbund. Eva-Lottas mamma och pappa (Fru Lisander och Bagarmästare Lisander), Konstapel Björk, den lokala odågan Fredrik med foten, kriminalkomisarie Stenberg och Santesson från Stockholm samt Kalles mamma och pappa, Fru Petronella Apelgren samt Anders pappa. På detta sätt väljer författaren att introducera karaktären Eva-Lotta för läsaren i originalversionen:

Hon hade en klar, ljuv stämma, som hördes alldeles utmärkt bra in till Anders och Kalle. Kalle stirrade tvinsjukt på Eva-Lotta, medan han frånvarande bjöd Anders en karamell. Anders tog en, lika frånvarande, och stirrade tvinsjukt på Eva-Lotta. Kalle suckade. Han älskade Eva-Lotta alldeles vilt. Det gjorde Anders också. Kalle hade satt sig i sinnet att han skulle hemföra Eva-Lotta som sin brud, så fort han lyckats skaffa tillräckligt med pengar till bosättningen. (Lindgren, 1946, s. 9)

I den lättlästa versionen får läsaren redan på bokens första sida reda på vilka

huvudkaraktärerna i berättelsen kommer vara, här står att Kalle är mästerdetektiv, Eva-Lotta är dotter till bagaren och Anders är ledare för Vita rosen. Eva-Lottas farbror Einar är även han en viktig karaktär då han utgör boven i berättelsen. Eva-Lottas mamma förekommer samt en fru Apelgren endast i förbifarten. Under tiden Rosornas krig leks i boken presenteras även Röda rosens medlemmar som Benka, Sixten och Jonte men omnämns sedan bara vid ett ytterligare tillfälle i texten. En bit in i berättelsen presenteras även Krok och Redig, Einars medhjälpare vid den juvelkupp som ligger till grund för mysteriet i boken. Mot slutet av boken presenteras också tre polismän, Björk som är stadens egen konstapel samt två poliser från Kriminalpolisen i Stockholm vid namn Bergström och Olsson.

Så här ser berättelsens första möte med karaktären Eva-Lotta ut i den lättlästa versionen:

(22)

22 (Lindgren, 2011, s. 6)

Förändringen från originalversion till lättläst version

I bearbetningen mellan original och lättläst version har flertalet karaktärer helt strukits ur berättelsen och de två polismännen från Stockholm har fått nya namn. I den lättlästa versionen saknas helt karaktären Fredrik med foten som är en notorisk återfallsförbrytare då han är under påverkan av alkoholhaltiga drycker. Eva-Lottas pappa beskrivs som en omvårdande och generös fadersgestalt i originalversionen då han visar sin oro på farstukvisten när Eva-Lotta inte dyker upp i tid samt då han bjuder på wienerbröd och bullar. Anders pappa beskrivs i stället som en pappa som tar till våld för att demonstrera sin makt hemma och Anders är rädd för sin pappa och avundsjuk på Eva-Lottas pappa som är så snäll och omtänksam. Detta nämns inte alls i den lättlästa versionen. Även Kalles pappa Viktor som driver en speceributik målas upp som en snäll man då han bjuder barnen på karameller. Einars särdrag som en retsam och hårdhänt person beskrivs inte heller i den lättlästa versionen.

Läsaren får i båda fallen tillgång till kärnan i berättelsen, juvelkuppen i Stockholm och bytet som göms i Lillköping av Farbror Einar. I båda versionerna är det Kalle, Eva-Lotta och Anders som löser fallet med gemensamma krafter. Att ett stort antal karaktärer helt har

strukits gör dock att den lättlästa versionen blir mycket tunnare och innehållsfattig och läsaren vet egentligen ingenting om hur karaktärerna är som personer utan endast va de gör i

berättelsen. Den enda karaktären med lite bakgrund är Kalle som resonerar med sig själv i bokens början och under päronträdet ett antal gånger under bokens gång. Originalversionen blir spännande då Astrid Lindgren beskriver känslospelet hos karaktärerna men i den lättlästa omarbetningen blir historien platt eftersom läsaren inte lär känna karaktärerna.

4.1.2 Miljöbeskrivningar

(23)

23 I analysen har vi tolkat miljöbeskrivningar som de tillfällen i texten när författaren ger ett utifrånperspektiv på ett tillfälle genom att beskriva miljön.

I Tordyveln flyger i skymningen beskriver författaren sällan miljön från ett utifrånperspektiv. Det finns ett större behov av att förklara händelser och hur de hör ihop med varandra än att fokusera på miljön. Det mesta vi får veta om miljön berättar karaktärerna för oss i dialog, vilket kan se ut så här:

- Vilken ovanligt läskig gammal vind, sa Annika. - Det ser lite ogästvänligt ut kanske, sa David. (Gripe, 1978, s. 77)

De gånger författaren använder sig av miljöbeskrivningar är det oftast för att beskriva en miljö som har en vilande mystik över sig. Miljöbeskrivningarnas huvudsyfte blir alltså inte att förklara för läsaren exakt hur det ser ut utan snarare att förstärka den mystiska känslan. Här är ett exempel på en miljöbeskrivning som används för att förstärka känslan av mystik:

Det prasslade runt omkring dem. Annika tyckte sig höra springande steg och såg ögon lysa i mörkret mellan gravvalven

(Gripe, 1978, s. 311)

De lite mer konkreta beskrivningarna, exempelvis exakt hur ett rum eller en plats ser ut, lämnar författaren åt läsaren. Det märks att författaren litar på sin läsare och inte vill skriva denne på näsan.

(24)

24

Även i den lättlästa versionen är miljöbeskrivningar sällan förekommande. Det är tacksamt i bearbetningen att originalberättelsen inte är så tät på miljöbeskrivningar, i just detta avseende behövs inte jättemycket text plockas bort. De miljöbeskrivningar som finns är oftast till för att förstärka en känsla, av exempelvis spänning. Här är miljöbeskrivningen från samma sekvens som i citatet ovan, fast i lättläst version:

Det prasslade i hörnen. Annika hörde tassande steg och såg gula ögon lysa i mörkret (Gripe, 2020, s. 145)

I den lättlästa versionen märker man att återberättaren tar avstamp i de miljöbeskrivningar som finns i originaltexten men förenklar dessa.

Originaltext:

Intill spegeln hängde en text i en ram som var lika stor och likadan som spegelns. På gulnat papper stod det med sirliga bokstäver

(Gripe, 1978, s.79)

Lättläst version:

På väggen satt en spegel. Bredvid den hängde ett inramat papper med gammaldags bokstäver

(Gripe, 2020, s.52)

Här kan vi se hur återberättaren förenklar miljöbeskrivningen genom att korta ner meningarna och ta bort vissa ord. Återberättaren gör också detta genom att byta ut vissa ordval till mer

(25)

25 konkreta förklaringar, exempelvis görs det lite diffusa “sirliga” om till det något mer konkreta “gammaldags”. Trots omarbetningen får läsaren i stort sett samma information.

Det finns andra tillfällen där återberättaren istället väljer att använda en miljöbeskrivning för att ge läsaren mer information än det som står i originalversionen.

Originaltext:

Blomman i fönstret var inte vissen längre. Bladen hade lyft sig, och de fortsatte att sakta, sakta lyfta sig. De rätade ut sig och öppnades som händer som lyftes

(Gripe, 1978, s.70)

Lättläst version:

Blomman vid fönstret, Selandrian, var inte vissen längre. Bladen hade lyft sig, och de fortsatte att sakta, sakta, lyfta sig. De öppnades, som händer. Precis som i Davids dröm

(Gripe, 2020, s.47-48)

Här kan vi se hur återberättaren använder miljöbeskrivningen som ett redskap för att informera läsaren. Återberättaren gör först valet att skriva vilken blomma som åsyftas och senare poängtera att det är blomman från karaktären Davids dröm. Genom att lägga in information som originalförfattaren förväntar sig att läsaren ska läsa sig till mellan raderna blir miljöbeskrivningarna mer informativa i den lättlästa versionen.

I och med att originalversionen inte är så tät på miljöbeskrivningar så behöver inte återberättaren välja bort så många av dessa. Metoden som används är istället att beskriva samma miljö men med ett enklare språk, vilket påverkar läsarens bild något men inte är ett direkt problem.

(26)

26

I andra fall adderas information till miljöbeskrivningarna i den lättlästa versionen. Detta bidrar inte heller till förändringar i berättelsen, men det tyder på något annat. I

originalversionen förväntas läsaren förstå viss information om miljön mellan raderna medan denna skrivs ut i den lättlästa versionen. Detta förändrar inte berättelsen i sig men verkar finnas för att läsaren av lättläst litteratur behöver extra information för att förstå visst innehåll.

Astrid Lindgrens beskriver mycket detaljerat hur omgivningarna ser ut och i bokens inledande kapitel får läsaren känslan av en trött sovstad på sommaren som är nästintill folktom, ”Det verkade som om staden plötsligt var alldeles utdöd. Det kom ingen, och de tre bakom häcken var nästan betänkta att ge upp hela företaget” (Lindgren, 1946, s. 15). Detta blir skådeplatsen för bokens handling. Läsaren får genom berättelsen hela tiden en bra känsla för hur

omgivningarna ser ut och karaktärerna känner, miljöbeskrivningarna är detaljerade och målande och syftar inte alltid till att leda historien framåt.

I den lättlästa versionen är det ytterst sparsamt med miljöbeskrivningar men det förekommer några trots allt. De miljöbeskrivningar som ändå förekommer fyller nästan alltid en funktion i den lättlästa versionen. De förekommer endast när de ska berätta något som är avgörande för själva deckargåtan, ”där var trappan ner till källaren och alla mörka gångar…” (Lindgren, 2011, s. 28).

Det är mycket stora skillnader mellan originalversionen och den lättlästa bearbetningen då Astrid Lindgrens sätt att skriva alltid är mycket målande och detaljerat när det kommer till

(27)

27 miljöbeskrivningar och känslor, Mästerdetektiven Blomkvist är inget undantag. I den lättlästa versionen är i princip alla miljöbeskrivningar borttagna eller nedkortade.

Originalversion:

Allt var lugnt och stilla. Man kunde nästan känna att det skulle bli söndag. Här och var inne i trädgårdarna kunde man se folk sitta och äta kvällsmat. De hade redan tvättat av sig arbetsdammet och klätt sig helgdagsfina. De pratade och skrattade och såg ut att ha mycket trevligt i sina små täppor, där fruktträden just nu blommade som bäst.

(Lindgren, 1946, s. 13)

Lättläst version:

Det kändes att det var lördag kväll. Folk var hemma. De satt i sina trädgårdar och åt middag. Allt var lugnt och stilla.

(Lindgren, 2011, s. 6)

Ovanstående är ett tydligt exempel på den förenkling som skett mellan original och lättläst. I den lättlästa versionen talas det bara om vilken dag det är, att människor äter och att det är lugnt. I originalversionen målas bilden av att människor njuter av att vara lediga och att ett glädjesorl hörs trots men att det i övrigt är lugnt och stilla.

Originalversion:

Den mera välskötta delen av trädgården med prunkande rabatter och välskötta gångar bredde ut sig framför boningshuset. Men bakom huset, där trädgården svagt sluttade ner mot ån, fick den sköta sig själv… Längre ner mot ån växte stora almar som var utmärkta att klättra i. Man kunde utan svårighet klättra ända upp i toppen och därifrån få finfin utsikt över hela staden. Man kunde se ån, som

(28)

28 likt ett silverband slingrade sig mellan de gamla husen, man kunde se

trädgårdarna och den lilla ålderdomliga träkyrkan och längs bort höjdplatån med slottsruinen.

(Lindgren, 1946, s. 37-38)

Lättläst version:

”Bakom bagarens hus sluttade trädgården ner mot ån. Där kunde de vara. Längre ner växte några stora träd. Från toppen av träden hade man utsikt över hela staden. Man kunde se ån som gled fram mellan de gamla husen. Där låg den gamla träkyrkan. Och längre bort höjden med ruinen.”

(Lindgren, 2011, s.23)

Återigen ett exempel där omskrivningar som kan vara svåra kapas bort och det centrala i denna miljöbeskrivning blir att man från toppen av träden kan se ruinen där Einar gömmer stöldgodset senare i berättelsen.

Originalversion:

Dagen lovade att bli mer än vanligt varm. Lövkojorna på rundeln i bagarens trädgård slokade med huvudena redan på morgonen. Inte en vindfläkt rörde sig och till och med Tusse föredrog att hålla sig i skuggan på verandan…

(Lindgren 1946, s. 138)

Lättläst version:

Det skulle bli en varm dag. Blommorna i bagarens trädgård slokade redan på morgonen.

(29)

29

Originalversion:

Prärien var en stor allmänning i utkanten av staden. Den var beväxt med frodig buskvegetation. Prärien tillhörde stans ungar. Här levdes guldgrävarliv i Alaska, stridbara musketörer utkämpade våldsamma dueller, lägereldar tändes i Klippiga bergen, lejon sköts i Afrikas djungler, ädla riddare sprängde fram på sina stolta springare, ruskiga Chicagogangsters höjde automatpistolerna utan misskund, allt beroende på vilken film som för tillfället visades på stadens biograf.

(Lindgren, 1946, s. 83)

Ovanstående stycke från originalversionen är helt borttaget från den lättlästa versionen.

Läsaren får inte tillgång till samma berättelse då originalversionens miljöbeskrivningar ger ett helt annat djup än den lättlästa versionen. Omgivningarnas målande beskrivningar i

originalversionen gör att läsaren kan lokalisera sig i den lilla staden där berättelsen utspelar sig medan den lättlästa bearbetningen.

4.1.3 Händelseförlopp och kronologi

I Tordyveln flyger i skymningen finns det fyra stora parallella händelseförlopp. Först och främst finns det huvudhandlingen. Den utspelar sig i nutid. Det finns även en parallell handling som hör ihop med huvudhandlingen. Den handlar om karaktärer vi får möta i brevform och de lever på sjuttonhundratalet. Det tredje spåret som finns är att vi får följa huvudkaraktärernas tankegångar. Stora delar av berättelsen går ut på att läsaren får se vad huvudkaraktärerna tänker angående det som inträffar och om vad de tänker om karaktärerna som levde på sjuttonhundratalet. Det fjärde spåret är att huvudkaraktärerna och deras

(30)

30 upptäckter kring en egyptisk gravstaty uppmärksammas i nationell media och till viss mån även utomlands. Huvudkaraktärerna medverkar både i tv, radio och i tidningen. Dessa spår förekommer under hela romanens gång.

Här är ett exempel på hur huvudkaraktärernas medverkan i media yttrar sig:

De satt alla tre i bussen på väg till Jönköping. De skulle vara med i Smålandskvarten. Intervjuas. Det var stort pådrag nu i massmedia.

Morgontidningarna hade nyheten om den egyptiska statyn i Ringaryd på första sidan, stora rubriker.

(Gripe, 1978, s. 194)

I den lättlästa versionen finns det två parallella händelseförlopp. Huvudhandlingen utspelar sig i nutid och är den handling som tar mest plats i texten. Det finns ett parallellt

händelseförlopp som hör ihop med huvudhandlingen, vilket är spåret med de karaktärer som finns i brevform och som lever på sjuttonhundratalet. Dessa är de två spåren som är med oss under hela romanens gång.

Förändringen från Originalversion till lättläst

I bearbetningen till lättläst har man valt att ta bort det mer filosofiska spåret där läsaren får följa huvudkaraktärernas tankegångar. Det gör att den som läser lättläst version inte får veta alls lika mycket om huvudkaraktärernas egna tankar och resonemang kring huvudhandlingen och deras tankar kring 1700-talskaraktärerna i breven. Även spåret om huvudkaraktärernas medverkan i media är borttaget. Det gör att läsaren inte alls får samma grepp om vilken sensationell upptäckt den egyptiska gravstatyn är för en hel nation.

(31)

31 Får läsaren tillgång till samma berättelse?

Eftersom ett av de tydliga huvudspåren är borttaget i redigeringen från original till lättläst är det en stor del av romanen som försvinner. Allt fokus läggs på de andra två spåren och läsaren får inte tillgång till huvudkaraktärernas filosofiska sätt att tänka och deras funderingar

angående det som inträffar i de andra huvudspåren.

Det finns en tydlig huvudhandling som är den om Einars inblandning i en juvelstöld i Stockholm och det tjuvgods som han gömmer i den gamla slottsruinen. Detta upptar större delen av boken då ständigt nya ledtrådar och utredningsspår uppdagas för Kalle som från början tycker Einar är en mystisk figur. Denna historia upptar mer och mer av bokens innehåll ju längre in i berättelsen vi kommer.

Den andra handlingen utgörs av kriget mellan Vita och Röda rosen och behandlar en lek som handlar om att det ena laget ska lyckat ta sig in i det andra lagets högkvarter och stjäla deras viktiga dokument. I leken ingår även tillfångataganden av medlemmar och dylikt.

De två parallella handlingarna vävs ihop då Kalle sitter uppflugen i ett träd som spanare och lyssnar när bovarna konverserar nedanför, livrädd för att bli upptäckt. Historien berättas i kronologisk ordning med avstickare för tillbakablickar här och där, exempelvis finns ett tidigare möte med konstapel Björk när han burit ner Eva-Lotta då klättrat upp i ett högt torn.

Be din pappa att han skaffar dej en trapets att klänga i”, sa han. “För om du ramlar ner ut den finns det åtminstone någon chans att du inte bryter nacken!” Sedan tog han ett stadigt tag om livet på Eva-Lotta och klättrade ner med henne. (Lindgren, 1946, s. 22)

(32)

32 Lättläst version

I den lättlästa versionen är det endast en huvudhandling och ingen parallell historia om kriget mellan Röda och Vita rosen. Berättelsen är koncentrerad till att beröra det som har med deckargåtan att göra och de ledtrådar som Kalle och vännerna stöter på. Kriget mellan Röda och vita rosen omnämns endast som en pågående aktivitet och får inget egentligt utrymme. Texten sker i kronologisk ordning utan bakåtblickar.

Då den lättlästa versionen endast behandlar deckargåtan missar läsaren alla de underhållande episoderna som inte har med huvudhandlingen att göra. Även huvudhandlingen är något förändrad mellan de två böckerna så att det ska passa den lättlästa versionen bättre.

I den lättlästa versionen får läsaren kärnan av huvudberättelsen, deckargåtan. Läsaren av den lättlästa versionen missar dock helt den parallella berättelsen om Röda och Vita rosen.

4.1.4 Dialog och bilder

Tordyveln flyger i skymningen är en kapitelbok utan bilder. Vi antar att det är för att

författaren litar på att läsaren kan sätta sig in i händelserna enbart genom att visualisera texten.

Dialogen är skriven i löpande text och inleds alltid med talstreck. En stor del av historiens drivkraft framåt är dialogen. Läsaren leds framåt i huvudberättelsen genom att ta del av samtal mellan de tre huvudkaraktärerna och de flesta avgörande händelserna sker i situationer där de

(33)

33 tre huvudkaraktärerna för en gemensam dialog. Dialogen används alltså som ett redskap för att föra historiens utveckling framåt.

Nedan ett exempel på hur dialogen för historien framåt i originalversionen:

Han gick direkt till telefonen och ringde hem till prosten Lindroth. - Det är Jonas Berglund, sa han. Kan jag få tala med farbror?

Lindroth gjorde inga svårigheter. Han tyckte det var lika bra att Jonas kom omedelbart.

(Gripe, 1978, s. 184)

Inga bilder förekommer i den lättlästa versionen. Dialogen är skriven i löpande text och med talstreck. I varje kapitel under hela romanens gång är dialogen tätt förekommande och hela huvudhistorien bygger på dialog mellan huvudkaraktärerna. Dialogen är helt klart nödvändig för att driva berättelsen framåt. Nedan den lättlästa omskrivningen av samma dialog som i originalversionen:

Han ringde till prästen Lindroth.

- Det är Jonas Berglund. Jag vill prata om en sak. Kan jag komma hem till dig? - Det går bra nu, sa Lindroth.

- Jag sätter mig på cykeln direkt! sa Jonas. (Gripe, 2020. s. 106)

(34)

34 Det vi kan säga om bearbetningen är att mycket av dialogen är oförändrad och att de

förändringar som sker är språkliga omarbetningar. Dialogen har en central roll i båda

versionerna. I lättläst version är den något tätare än i originalversionen då man valt att ta bort mindre informativa beskrivningar i den löpande texten.

Läsaren påverkas inte nämnvärt av de små förändringarna i dialogen. Huvudspåret är beroende av dialogen och därför har den inte försvunnit eller bytts ut i redigeringen.

Mästerdetektiven Blomkvists originalversion är en kapitelbok som innehåller bilder

illustrerade av Eva Laurell. Bilderna samspelar på ett naturligt sätt med texten och visar upp konkreta händelser från den närliggande texten. Exempelvis då Kalle har tagit Einars dyrk och använder den för att själv dyrka upp dörren till källargångarna under slottsruinen (Bilaga 1) illustreras detta med kalles ryggtavla böjd framåt mot en trädörr.

Dialogen i originalversionen sker i löpande text med citattecken.

I originalversionen finns både yttre dialog i samtalen mellan karaktärerna och också en inre dialog hos framför allt Kalle då han funderar över hur saker och ting hänger ihop.

”Vad ska vi ta oss till? Farbror Einar är försvunnen. Och vi som inte häktat honom än!”

Meddelandet slog ner som en atombomb.

”Var det inte det jag kunde tro” sa Anders förgrymmad. (Lindgren, 1946, s. 139)

(35)

35 Detta utgör ett exempel för hur dialogen används, den är inte endast till för att föra berättelsen framåt utan också för att ge karaktärerna deras specifika särdrag. Anders blir lätt stött,

förgrymmad, förargad och tjurig i boken.

Även den lättlästa versionen innehåller Eva Laurells illustrationer men dock inte lika många och inte alltid på samma plats i berättelsen. Dock samspelar bild och text även här på ett bra sätt och illustrationerna blir en förstärkning av det som står i texten.

Dialogen sker med talstreck genom hela boken.

- Jag hör dig ibland på nätterna, Einar. Har du svårt att sova? sa Eva-Lottas

mamma.

- Ja det har jag, sa Einar.

- Du ska få en sömntablett av mig ikväll, sa Eva-Lottas mamma. (Lindgren, 2011, s. 31)

I den lättlästa bearbetningen används dialogen för att föra historien framåt, dialogen som sker ger hela tiden läsaren ny information som knyter an till deckargåtan. I exemplet ovan får läsaren veta att Einar är uppe och går runt på nätterna, något som i nästa kapitel visar sig vara en viktig upptäckt för deckargåtan.

Bilderna är i vissa fall flyttade på för att passa i den nya historia som växer fram i den lättlästa versionen. I originaltexten är det dialog i löpande text men i den lättlästa versionen endast med talstreck.

(36)

36 Får läsaren tillgång till samma berättelse?

Läsarna får inte tillgång till samma berättelse eftersom originaltexten berättar väldigt mycket mer om karaktärernas personligheter i dialogen. Den inre dialogen då Kalle tänker är också borttagen vilket för att den lättlästa versionen saknar djup och förståelse för händelseförlopp. I den lättlästa versionen har bearbetningen istället sett till att dialogen hela tiden tar oss framåt till nästa steg i deckargåtan.

4.2 Resultat

I detta avsnitt presenteras de generella mönster vi kunnat se efter att ha analyserat båda romanernas bearbetningar från originalversion till lättläst version. Kapitlet är uppdelat i samma struktur som föregående kapitel med fyra underkategorier.

4.2.1 Karaktärer

Det finns ett antal mönster vi kan se efter att ha analyserat bearbetningen till lättläst version av de båda romanerna.

Huvudkaraktärernas djup

I båda böckernas bearbetning försvinner beskrivningar av huvudkaraktärerna. I

originalversionerna får man veta hur huvudkaraktärerna tänker och känner sig men i de lättlästa versionerna får läsaren inte lära känna karaktärerna på samma djup. Läsaren får inte följa vad huvudkaraktärerna tänker utan får bara följa det huvudkaraktärerna gör.

Huvudkaraktärernas funktion

I de båda originalversionerna har huvudkaraktärerna funktionen att leda läsaren fram i

huvudhandlingen men också att visa upp flera sidor av samma mynt och exponera sina tankar för att ge läsaren perspektiv. I de lättlästa versionerna fungerar huvudkaraktärerna som ett verktyg för att leda läsaren framåt i berättelsen.

(37)

37 I de båda romanerna har man i bearbetningen valt att ta bort vissa karaktärer. Även om det i de flesta fall inte påverkar historiens huvudspår så leder det till att flera händelser under romanens måste strykas eller göras om. Detta påverkar historien. Den som läst

originalversionen har ett helt annat “stall” av karaktärer och kan göra egna kopplingar mellan dessa medan den som läst lättläst inte får den möjligheten över huvud taget eftersom flera karaktärer är borttagna.

4.2.2 Miljöbeskrivningar

De båda originalromanerna skiljer sig i hur stor plats miljöbeskriviningarna tar och vilken funktion de har för berättelsen. Maria Gripe använder miljöbeskrivningar som ett verktyg för att förstärka en mystisk vibrerande stämning medan Astrid Lindgren i större drag vill måla upp en idyllisk bild som inte behöver vara bidragande för att föra berättelsen framåt. Dock finns det ett mönster i

bearbetningarna från originalversionerna till de lättlästa versionerna.

Nedkortade meningar

I de båda bearbetningarna gör återberättarna valet att förenkla miljöbeskrivningar. Detta sker genom att ta bort omskrivningar och på så sätt korta ner meningarna eller i vissa fall genom att skriva helt nya meningar på ett enklare sätt men som innehåller den viktigaste

informationen. Genom att ta bort omskrivningar som kan tänkas vara svåra får den som läser lättläst version inte samma möjlighet att måla upp miljön framför sig.

4.2.3 Händelseförlopp och kronologi

De generella mönster vi kan se i de båda böckerna presenteras nedan.

Borttagna spår

Den största förändringen i bearbetningen av båda böckerna är att stora delar av händelseförloppen är borttagna. Berättelserna är koncentrerade till det som är absolut nödvändigt, det vill säga det som återberättaren anser vara den absoluta huvudhandlingen.

(38)

38 Det är här den största mängden text försvinner. Hela kapitel är borttagna och läsaren av lättläst version missar stora delar av storyn. Att handlingen ter sig så olika i de två versionerna gör att det blir svårt att föra ett samtal om boken om en har läst originalversion och den andra lättläst version.

4.2.4 Dialog och bilder

De generella mönstren är följande: Dialog som redskap

I båda de lättlästa versionerna kan vi se att dialogen används som ett verktyg för att ta läsaren framåt i berättelsen. Dialogen driver hela tiden handlingen framåt och blir en tydlig röd tråd som är lätt för läsaren att följa.

Talstreck i lättläst

Det andra mönstret vi kan se i de båda bearbetningarna är att talstreck används för att markera dialogen i lättläst.

4.3 Sammanfattande slutsats

I svenska skolan blir mängden lättläst litteratur allt större enligt Reichenberg (2014). Hon ser inte helt oproblematiskt på detta och lyfter textsamtalen som ett problemområde med lättläst litteratur. Lättlästa verk är mer avskalade och grundare än en normal text. Reichenberg (2014) tittar framför allt på faktatexter i sin studie men även vi i vår minimala analys av endast två skönlitterära verk i originalversion och lättläst version kan se detta. Reichenberg (2014) skriver att ett problem med lättläst är att det är svårt att ställa annat än faktafrågor till texterna eftersom det inte finns så mycket tolkningsutrymme. En strategi som att läsa mellan raderna som beskrivs tidigare i vår studie blir därför svår att använda sig av i sin helhet. Det framgår hela tiden i klartext vad som händer enligt Reichenberg (2014) och detsamma gäller i våra lättlästa bearbetningar.

(39)

39 En text behöver omväxlande långa och korta meningar, annars får den ingen rytm och blir tyngre att läsa. I en avskalad text är det svårt att få fram ett engagemang, att få läraren att vilja ”kasta sig in i” texten. Den bearbetade ”lättlästa” texten riskerar att inte nå en förväntad förenkling eftersom själva förenklingsprocessen har medfört att strukturer som är viktiga för förståelsen har avlägsnats.

(Reichenberg, 2014, s. 47)

Mästerdetektiven Blomkvist följer till mångt och mycket den mall som Skolverket

(Reichenberg, 2018) tagit fram där det står specificerat sidantal mellan 25-100 sidor, med ett typsnitt större än 12 punkter. Vår lättlästa bearbetning av Mästerdetektiven Blomkvist omfattar 79 sidor och får ett LIX-värde på 18, texten är luftig och typsnittets storlek är ca 14 punkter. Texten flyter och Hans Peterson som bearbetat Lindgrens originaltext till lättläst har blandat kortare och längre meningar. Tordyveln flyger i skymningen (Gripe, 2020) i lättläst

bearbetning omfattar 159 sidor och riktar sig till läsare som redan har viss läsvana. Texten är luftig, typsnittets storlek minst 14 punkter och precis som Bokförlaget Hedvig som står bakom bearbetningen nämner på sin hemsida (se bilaga 4) följer man en viss mall. Hedvigs böcker använder sig inte av LIX-värde eller lättlästnivåer och skriver på sin hemsida att forskningen är oense om vad som gör en text lättläst, detta skulle kunna vara en orsak till att förlaget inte väljer att skriva ut vilken läsnivå boken är tänkt för.

Att användningen av lättläst litteratur har ökat så dramatiskt är troligen kopplat till den Statligt oberoende utredning (SOU 2012:65) som skrev fram att lättläst ska erbjudas skolor, skolbibliotek och att det statliga LL-förlaget ska producera böcker med lättläst text. De stora förlagen såg en potentiell ny marknad enligt Nordenstam & Olin-Scheller (2017) och förlagen har arbetat allt mer offensivt med marknadsföring och design av dessa lättlästa boktitlar. Förlagen erbjuder skolorna färdiga arbetsmaterial och lärarhandledningar kopplade till de lättlästa boktitlarna, något som normalt inte förekommer när det gäller annan skönlitteratur. Vår analys visar att texterna förvisso blir lättlästa men inte så speciellt intressanta då de saknar djup och själ. För Mästerdetektiven Blomkvist blir förändringen enorm då Astrid

(40)

40 Lindgren (1946) skriver mycket målande och med rika personbeskrivningar men där den lättlästa versionen endast handlar om juveler som blir stulna och hur de kommer tillbaka. I Maria Gripes originalversion (1978) är det filosofiska spåret tongivande, här finns djupet i berättelsen. I den lättlästa omarbetningen (2020) är detta borta.