Studie- och yrkesvägledning på individuella programmet

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och Samhälle

Examensarbete

Studie- och yrkesvägledning på

individuella programmet

En intervjustudie kring vägledningens innehåll,

metod samt elevernas upplevelser.

Career guidance at the individual program

An interview study about the content of the guidance, the method and the students experiences.

Camilla Kroon

Nathalie Lundqvist

Studie- och Yrkesvägledarexamen 120 poäng Vårterminen 2006

Examinator: Lars Öhlin Handledare: Katja Hultgren

Sammanfattning

I ett samhälle där kraven på utbildning blir allt högre och valmöjligheterna allt fler, ökar också pressen på individen att ta ansvar för sin karriärprocess. Flera rapporter visar att elever på de individuella programmen är i stort behov av vägledningsinsatser. Syftet med vår undersökning är att belysa vägledningen på det individuella programmet. För att uppnå syftet har vi utgått från följande frågeställningar:

1) I vilken utsträckning är studie- och yrkesvägledningen på det individuella programmet en process?

2) _{Vad innehåller studie- och yrkesvägledningen på individuella programmet?} 3) Hur ser studie- och yrkesvägledarna respektive eleverna på vägledningen?

Vi använde oss av kvalitativa intervjuer då vi ansåg att detta passade undersökningens syfte bäst. Resultaten av undersökningen visar att elever på det individuella programmet har en mycket begränsad uppfattning om vad studie- och yrkesvägledning innebär. Trots detta är eleverna nöjda med den vägledning som tillhandahålls. Det framkommer också att den typ av vägledning som bedrivs på IV-programmet skiljer sig från den definition av studie- och yrkesvägledning som används i vår undersökning.

Abstract

In a society where the demand of having an education increases, along with the options available, the pressure on the individual to take responsibility for their own career process becomes greater all the time. Several reports show that students at the individual program are in need of career guidance. The purpose of our study is to illustrate the career guidance provided for students at the individual program. To achieve the purpose we formulated three main questions:

1) _{To what extent is the career guidance at the individual program a process?} 2) _{What does the career guidance at the individual program contain?}

3) What are the career counsellors’ and the students’ opinions on the guidance provided?

We used qualitative interviews as a method because we found that it was the most appropriate way to achieve the purpose of the study. The results of the study show that students at the individual program have a very limited perception about what career guidance means. Despite this, the pupils are satisfied with the career guidance provided. It was also revealed that the career guidance that is provided at the individual program differs from the definition of career guidance that we use throughout the study.

Innehållsförteckning

1. Inledning/Bakgrund

7

2. Kunskapsbakgrund

11

2.2 Styrdokument för det individuella programmet

2.2.1 Skollagen

2.2.2 Gymnasieförordningen

12

12 12

2.3 Styrdokument för studie- och yrkesvägledningen

2.3.1 Lpf-94 14 14 2.4 Lindhs vägledningsmodell 16 2.5 Backspegelsperspektivet 17 2.6 Vägledningens gränser 17 2.7 Individuella programmet 2.7.1 Vägledningen på IV 2.7.2 Elever på IV-programmen

2.7.3 Organisation av IV-programmen i Malmö 2.7.4 Vägledningen i Malmö 2.7.5 Individuella studieplaner 2.7.6 Gymnasiereformen 2007 17 17 18 18 18 19 20

3. Metod och genomförande

21

3.1 Allmänt om metod 21

3.2 Undersökningsgrupp och urval 21

3.3 Datainsamling 22 3.4 Genomförande 3.4.1 Inför intervjuerna 3.4.2 Intervjuerna 23 23 24 3.5 Databearbetning 25 3.6 Avgränsning 25

3.7 Reliabilitet och validitet 26

4. Resultat

27

4.1 Resultat av elevintervjuerna

4.1.1 Bakgrund

4.1.2 Tidigare erfarenhet av studie- och yrkesvägledning

27

27 28

4.1.4 Vägledningens betydelse 4.1.5 Kontakten med vägledare 4.1.6 Vägledarens arbetsuppgifter 4.1.7 Individuellstudieplan 4.1.8 Gymnasiereformen 2007 4.1.9 Framtidsplaner 29 30 31 31 32 33 4.2 Resultat av vägledarintervjuerna 4.2.1Vägledningen innehåll 4.2.2 Vägledningens betydelse 4.2.3 Kontakten med elever 4.2.4 Individuell studieplan 4.2.5 Gymnasiereformen 2007 34 34 35 36 36 37 4.3 Sammanfattande analys 38

5. Diskussion

6. Slutsatser och reflektioner

6.1 Förslag till fortsatt forskning 46

Källförteckning

Bilaga 1

1 Inledning/Bakgrund

De förändringar som sker i samhället idag påverkar i hög grad det som sker i skolan. Skolan är målstyrd och det finns ett resultatansvar där drivkraften ligger i att ompröva och förändra vägarna till de mål som är uppsatta (Lpf-94). Detta är en förutsättning i det snabbt omskapande samhälle vi idag lever i (Karriärvägledning.se.nu, 2001). Det här har bland annat lett till att gränserna mellan olika yrken suddats ut. Samtidigt som nya yrken uppstår ställer yrkeslivet krav på nya kompetenser vilket i sin tur förändrar de ”gamla” yrkena. I boken

Varken ung eller vuxen (Bunar och Trondman) tar författarna upp Bourdieus tankar om det ”postindustriella” samhället och skolans roll i detta. Vi har valt att här ta upp några av författarnas tolkningar av Bourdieus tankar som vi anser är relevanta för vårt arbete:

• Skolan uppmanar alla att läsa vidare. Samtidigt som utbildning glorifieras, så förkastas enklare arbetarklassyrken.

• Skoltiden förlängs vilket innebär att ungdomarna kommer allt senare ut i arbetslivet. • Skolan intensifierar sina sorteringsmekanismer. Allt tidigare förväntas alltfler elever

göra alltfler val.

• Ett misslyckande i skolan framstår och upplevs alltmer som ett personligt misslyckande. Det får till följd att skolan för många blir en ”fälla” och orsak till besvikelse (s 144-155).

Författarna menar att ”friheten” att välja sin egen väg i livet skapar en osäkerhet och ångest hos många ungdomar. Vad ska man välja? Vad ska man tro på? Vad är möjligt för mig? Detta postindustriella samhälle ställer större krav på individen att ta ansvar för sin egen tillvaro och detta ansvar återfinns även i skolans läroplaner. Det finns en förväntan från samhället att varje individ får och ska välja. De olika vägar man kan gå i livet ökar ständigt och utbildningsutbudet bara fortsätter att expandera. Många elever känner sig vilsna och det finns brister i deras sätt att hantera återkommande valsituationer.

Detta ställer krav på och ökar behovet av studie- och yrkesvägledning. Idag är det långt ifrån alla som klarar av att fullfölja gymnasieskolan. Framförallt gäller detta elever som går på ett individuellt program.

Konsekvensen av detta kan bli att eleverna får svårt att hävda sig på arbetsmarknaden och därmed riskerar ett utanförskap i samhället (Karriärvägledning.se.nu, 2001).

Flera rapporter visar att elever som går på det individuella programmet är i stort behov av vägledningsinsatser (Se vidare under kunskapsbakgrund 2.7 Individuella programmet).

Utifrån dessa aspekter anser vi att det är viktigt att belysa hur vägledningen på individuella programmet bedrivs och vilka vägledningsbehov eleverna har. De flesta studie- och yrkesvägledare kommer med stor sannolikhet att möta dessa elever vid något tillfälle. Eftersom det individuella programmet ständigt växer och regeringen genom den nya gymnasiereformen vill öka kvalitén på programmet anser vi att det är viktigt att lyfta fram vägledningen som en väsentlig del i detta.

1.1

_Syfte

Syftet med vårt arbete är att undersöka hur studie- och yrkesvägledningen bedrivs på det individuella programmet, vad vägledningen innehåller och hur eleverna uppfattar den vägledning de har fått. Då vi själva fått en inblick i individuella programmet valde vi ämnet eftersom vi upplever att det behövs föras en diskussion kring hur vägledning på bästa sätt kan bedrivas på det individuella programmet. Vår förhoppning är att kunna väcka tankar och en kreativ diskussion om hur vägledning skulle kunna utvecklas för eleverna på individuella programmet.

1.2

_{Yrkesrelevans}

Ungdomar idag går en allt längre tid i skolan och på arbetsmarknaden anses gymnasiekompetens vara den lägsta accepterade utbildningsnivån. De elever som av olika skäl inte når ett nationellt program får gå på det individuella programmet. Många studie- och yrkesvägledare möter dessa ungdomar både inom skolväsendet, Arbets- och utvecklingscentra, kommunala ungdomsprogram etc. Med tanke på att elevantalet har ökat, och IV-programmet blivit det näst största i Malmö (www.malmo.se) och tredje största i Sverige (Bunar Trondman) anser vi att det är viktigt att vi får en större kunskap om hur eleverna ser på vägledning, vilka behov de har och hur vi på bästa sätt kan uppfylla dessa. Det är också viktigt att försöka se hur vägledningen kan utvecklas.

1.3

_{Frågeställningar}

För att uppnå vårt syfte har vi valt att formulera följande tre frågeställningar:

1) I vilken utsträckning är studie- och yrkesvägledningen på det individuella programmet en process?

2) _{Vad innehåller studie- och yrkesvägledningen på individuella programmet?} 3) _{Hur ser studie- och yrkesvägledarna respektive eleverna på vägledningen?}

1.4 Definition av vägledning

En viktig bakgrundskälla till dagens studie- och yrkesvägledning är utredningen

Karriärvägledning.se.nu (SOU 2001:45). Utredningen betonar bland annat vägledning i ett livslångt perspektiv med särskild betoning på det processinriktade arbetssättet. Fokus ligger på individens behov, det fria valet och det egna ansvaret. Vidare påpekas vikten av att se vägledning ur ett helhetsperspektiv. Dagens vägledning handlar vidare mycket om individen och individuella lösningar. I utredningen uppmärksammas problemet med elever som skjuter upp sina val, som går extra år i skolan och som måste komplettera på komvux. Detta kostar samhället 20 miljarder kronor varje år (Grannas, Landell, Gustafsson, 2000) och därför är det viktigt med tidiga insatser för att hjälpa eleverna. Projektledaren för karriärvägledning.nu.se, Ingegerd Sahlström (2001), talar om begreppet karriärvägledning för att betona individens egna behov och ansvar istället för samhällets behov. Sahlström menar att karriärvägledningen ska vara oberoende och opartisk och ska utgå från individens behov. Den offentliga karriärvägledningen skall erbjuda den enskilde individen verktyg och metoder för att:

• söka information och kunskap samt orientera sig om utbildningar, praktik och arbetsmarknad.

• identifiera och formulera sina behov, intressen och förutsättningar. • göra ett urval av relevanta åtgärder.

• kunna ta ansvar för sin egen karriärprocess.

• se möjligheterna till att förverkliga sina idéer och tillgodose sina behov (s 13).

Vi anser att detta väl beskriver vad studie- och yrkesvägledning innebär och kommer därför att utgå från denna definition när vi använder begreppet i vårt arbete.

1.5

_{Begreppsförklaringar}

För att texten i arbetet ska vara läsvänlig har vi valt att förkorta de vanligaste begreppen. Vi kommer därför fortsättningsvis att benämna det individuella programmet som

IV-programmet. Studie- och yrkesvägledning förkortas till vägledning medan Studie- och yrkesvägledare benämns som vägledare.

1.6

_Disposition

För att uppnå vårt syfte har vi valt att ta upp följande aspekter: I kunskapsbakgrunden

• Definition av vägledning: Ligger till grund för undersökningen.

• Historik: För att ge läsaren en förförståelse om IV-programmets utveckling.

• Styrdokument: Fundamenten för hela IV-verksamheten samt studie- och yrkesvägledningen.

• Lindhs vägledningsmodell: En allmängiltig vägledningsmodell. För att ytterligare förklara vägledningsprocessens syfte.

• Backspegelsperspektivet: Viktigt resultat i tidigare forskning som skulle kunna påverka vår undersökning i ett längre perspektiv.

• Vägledningens gränser: Illustrerar komplexiteten i studie- och yrkesvägledning. • Fakta om individuella programmet: För att ge läsaren en bild av IV-programmet i

Malmö samt vägledningen därvid.

I resultatdelen

• Bakgrund och tidigare erfarenhet av studie- och yrkesvägledning: Rör elevernas helhetssyn på vägledning. Påverkar därför deras uppfattning om vägledningen på IV-programmet.

• Vägledningens innehåll: Kopplar an till vårt syfte och våra frågeställningar.

• Vägledningens betydelse: Svarar på vad eleverna samt vägledarna har för uppfattning om vägledning.

• Kontakten med vägledare/elever: Här ges en bild av förhållandet mellan vägledare och elever.

I undersökningen tas ytterligare några aspekter upp som är av mindre betydelse för att uppnå syftet, men som vi anser relevanta för att ge läsaren en helhetsbild av undersökningsområdet.

2 Kunskapsbakgrund

2.1 Historik

1991 beslutade riksdagen om en ny gymnasiereform i Sverige vilket innebar införandet av nationella, individuella och specialutformade program. IV-programmet har till uppgift att ta emot de elever som av olika anledningar inte är behöriga till, eller har avbrutit studier vid de nationella programmen. Denna grupp elever hörde tidigare till det som kallades kommunala uppföljnings- och sysselsättnings ansvaret. Med reformen kom ansvaret för kommunen att alla ungdomar under 20 år ska erbjudas en utbildningsplats. (Individuella program i

gymnasieskolan, 1993). Meningen med IV-programmet är att det ska kunna utformas efter elevens behov och önskemål. Grunden till detta arbete ligger i den individuella studieplan som ska finnas för varje elev (se vidare under punkt 2.7.5 Individuella studieplaner). Planen arbetas fram av styrelsen för utbildningen tillsammans med eleven och innehåller mål för elevens skolgång, utbildningens innehåll samt längden på utbildningen (Det individuella

programmet – ett flexibelt program för framtiden, 1996). Ett IV-program kan vara allt från ett förberedande läsår till en hel treårig gymnasieutbildning. Programmet syftar till att ge elever tillräckliga kunskaper för att gå vidare till ett nationellt program. De grundläggande målen är att IV-programmet ska vara kompensatorisk, för de elever som saknar tillräckliga kunskaper. Det ska vidare vara motivationsskapande och vägledande, för de elever som är omotiverade eller osäkra i sitt val. De elever som inte kommit in på det program de sökt eller har avbrutit sina studier ska erbjudas stöd och hjälp (Individuella program i gymnasieskolan, 1993). För att kunna möta varje elevs individuella behov krävs att verksamheten är flexibel och kan erbjuda eleverna alternativa vägar till målet. Praktik och vägledning är förutom undervisningen viktiga inslag (Det individuella programmet – ett flexibelt program för

2.2

Styrdokument för det individuella programmet

IV-programmets primära syfte är att förbereda eleven för studier på ett nationellt eller specialutformat program. Med specialutformat program menas att eleven läser de obligatoriska kärnämnena men kan välja att kombinera detta med andra kurser från flera olika program. Utbildningen är likvärdig ett nationellt program (www.gymnasieguiden.se).

IV-programmet är reglerat i skollagen och gymnasieförordningen men till skillnad från de nationella programmen har det inget programmål. Det finns alltså inga bestämmelser om vilka ämnen, förutom kärnämnena, som kan läsas och vilka kurser som ska ingå i programmet. Här har istället kommunerna en stor frihet att inom målsättningen utforma programmet. De nationella styrdokumenten består av skollagen, läroplanen, programmål, kursplaner och

betygskriterier. De lokala styrdokumenten är skolplanen, den lokala arbetsplanen och

individuell studieplan. Det är inom dessa ramar det individuella programmet utformas. Här nedan kommer vi att redogöra för de delar av skollagen, läroplanen och gymnasieförordningen som gäller IV-programmet och som vi anser är relevanta för vårt arbete (Individuella programmet Gy 2000:21, 2001).

2.2.1 Skollagen

I skollagen SFS 1985:1100 (Werner, 2005) står det inledningsvis att IV-programmet i första hand ska förbereda eleven för studier på ett nationellt eller specialutformat program. Programmet kan antingen inriktas på studier eller göra det möjligt för ungdomar att förena en anställning genom lärlingsutbildning med studier i vissa ämnen. Vidare ska det kunna möta elevers speciella utbildningsbehov (Kap5 4b §). I samband med den nya gymnasieförordningen GY-07 träder en ny lag i kraft som innebär att utbildningen på IV-program ska bedrivas som heltidsstudier (Kap5 4b §, Träder i kraft 2006-07-01). Varje kommun är skyldig att erbjuda gymnasieutbildning i form av IV-program för de ungdomar i kommunen som inte tagits in på eller avbrutit ett nationellt program. När det gäller elever från särskolan har kommunen skyldighet att ta emot de elever som bedöms kunna gå i gymnasieskolan ( Kap5 13 §).

2.2.2 Gymnasieförordningen

I gymnasieförordningen (Werner, 2005) står det att skolan skall sträva efter att varje elev som lämnar IV-programmet har en planering för, samt goda möjligheter till fortsatt utbildning eller förvärvsarbete. I gymnasieförordningen kan man vidare läsa om de kärnämnen som skall

ingå. Om studierna ska förenas med en anställning som syftar till yrkesutbildning skall de innefatta svenska, svenska som andra språk, engelska, samhällskunskap, religionskunskap och matematik. Om eleven vill ska han/hon ha möjlighet att läsa alla dessa kärnämnen och utbildningen ska omfatta tre årskurser (Kap2 21 §). Vidare kan ett IV-program kombineras med svenskundervisning för invandrare (sfi) (Kap2 22 §). Eleven har rätt till utvecklingssamtal där man minst en gång per termin diskuterar elevens kunskapsutveckling och studiesituation. Det är den individuella studieplanen som ska ligga till grund för detta utvecklingssamtal. Vårdnadshavare till elever under 18 år skall också få ta del av denna information. (Kap7 19 §). Eleven ska få ett slutbetyg efter att den uppsatta studieplanen är fullföljd. Om en elev går vidare till ett nationellt eller specialutformat program, byter skola eller avbryter studierna ska han/hon få ett bevis där det framgår vilka utbildningsinslag och vilken praktik eleven deltagit i (Kap7 13 §).

2.3 Styrdokument för Studie- och yrkesvägledningen

När det gäller vägledningens mål, inriktning och ansvar inom gymnasieskolan finns detta reglerat i Läroplanen för den frivilliga skolan (Lpf-94).

2.3.1 Lpf-94

Under kapitlet Utbildningsval - arbete och samhällsliv, Lpf-94 (Werner, 2005), kan man läsa om vägledningen i gymnasieskolan. Där står bland annat att gymnasieskolan ska ha en nära samverkan med den obligatoriska skolan, med arbetslivet, med högskolor/universitet och med samhället i övrigt. Vägledningen har en stor betydelse eftersom arbetslivet fortlöpande förändras. I läroplanen anges också vilka mål skolan och personalen ska sträva mot.

Skolan ska sträva mot att varje elev:

• utvecklar sin självkännedom och sin förmåga till individuell studieplanering,

• medvetet kan ta ställning till fortsatt studie- och yrkesinriktning på grundval av samlade erfarenheter och kunskaper samt aktuell information,

• ökar sin förmåga att analysera olika valmöjligheter och bedöma vilka konsekvenser dessa kan ha,

• får kännedom om arbetslivets villkor, särskilt inom sitt studieområde, samt om möjligheter till utbildning, praktik m.m. i Sverige och andra länder och

• är medveten om att alla yrkesområden förändras i takt med teknisk utveckling, förändringar i samhälls- och yrkesliv och ökad internationell samverkan. Eleven skall därmed förstå behovet av personlig utveckling i yrket (s 146).

Personalen som jobbar inom skolan ska:

• bidra med underlag för elevernas val av utbildning och yrke,

• informera och vägleda eleverna inför deras val av kurser, fortsatt utbildning och yrkesverksamhet och därvid motverka sådana begränsningar i valet som grundar sig på kön och på social eller kulturell bakgrund,

• i informationen och vägledningen utnyttja de kunskaper som finns hos eleverna, hos skolans personal och i samhället utanför skolan,

• i undervisningen utnyttja kunskaper och erfarenheter från arbets- och samhällsliv som eleverna har eller skaffar sig under utbildningens gång,

• i utbildningen utnyttja kontakter med det omgivande samhället och dess arbets-, förenings- och kulturliv (s 147).

När det gäller vägledning på IV-programmet diskuterar man även detta i utredningsarbetet karriärvägledning.se.nu (2001). Författaren menar att tillkomsten av IV-programmet och skyldigheten för kommunerna att erbjuda alla ungdomar gymnasieutbildning fram till det år de fyller 20, medfört förändringar för vägledningen. Ungdomarna på IV-programmet behöver särskilt stöd vid övergången från skola till arbetsliv eller för att komma vidare till andra studier. Behörighetskravet för att söka till gymnasieskolans nationella program är godkänt i grundskolans kurser i svenska, svenska som andraspråk, engelska och matematik. Detta behörighetskrav har medfört ett ökat antal elever på IV-programmet. Statistik från 2004/2005 visar att 11 % av alla elever från grundskolan saknar behörighet och 7 % av eleverna i gymnasieskolan går på IV-programmet (www.skolutveckling.se). Dessa elever ställer stora krav på vägledning och samordning av vägledningen i såväl grund- som gymnasieskolan.

2.4 Lindhs vägledningsmodell

För att vägledningen ska bli så effektiv som möjligt måste en vägledare veta vad som ska göras, hur det ska göras och varför det ska göras. I boken Vägledningsboken (Lindh (red) 1988) har man utarbetat en eklektisk modell för vägledning. Modellen utgår från att identifiera ett problem och därefter komma fram till en handling. Modellen består av fem olika steg där varje steg bygger på varandra, varje steg är viktigt för att komma vidare i vägledningsprocessen. Syftet med modellen är att den vägledde ska lära sig något om sig själv, sin omgivning och sig själv i förhållande till omgivningen. Vidare bygger modellen på den enskilda individens eget ansvar och delaktighet i vägledningsprocessen. Författarna benämner modellen som problemhanterande eftersom vägledningen syftar till att göra problemen mer hanterbara.

• Steg 1: Här utreds och klargörs den sökandes situation. Den sökandes perspektiv står i centrum. En tydlig och klar utredning om problemet är en förutsättning för att komma vidare.

• Steg 2: Handlar det om att vidga den sökandes perspektiv. Det är viktigt för den sökande att få nya perspektiv, bli mer medveten om sig själv och sina möjligheter. Detta är viktigt under hela vägledningsprocessen och återkommer därför ofta i alla steg.

• Steg 3: Den sökande ska tillsammans med vägledaren formulera mål och delmål. De nya perspektiven gör att problemen ytterligare klargörs och man ska försöka hitta lösningsalternativ och bedöma konsekvenserna av de olika alternativen. Vägledarens uppgift är att hjälpa den sökande att formulera uppnåbara och konkreta mål och delmål.

• Steg 4: Syftet är att identifiera olika handlingsalternativ och göra upp en handlingsplan för hur målen ska nås. Här handlar det om att få den sökande att få en klarare bild över hur hon skall göra för att uppnå sina mål.

• Steg 5: I sista steget ska såväl den sökande som vägledaren se tillbaka på vägledningsprocessen och vad som hände.

2.5 Backspegelsperspektivet

I rapporten Vem behöver SYO? (1991) tar man upp syofunktionen och syofunktionärens uppgifter. Man diskuterar bland annat elevernas behov av Syo (det vi i arbetet kallar vägledare). Rapporten visar att elever oftast är nöjda med vägledningen för tillfället men att de i ett längre perspektiv är mer kritiska. Detta gäller såväl vägledning på grund- som gymnasieskolan. Författarna till rapporten benämner detta backspegelsperspektivet. Elevernas kritik är till stor del inriktad på den information de fått eller inte fått. Det kan vara bristande information om olika studiealternativ eller att eleverna i efterhand upplever att de inte fått information om för dem främmande alternativ.

2.6 Vägledningens gränser

Gränserna för vägledning, hur den bedrivs och vad den innehåller, är i stor utsträckning beroende av hur vägledaren uppfattar och tolkar begreppet vägledning. (Lindh, 1988). Lindh beskriver utifrån boken Vägledning ( Persson, Lindblom och Odmark, 1980) en modell som beskriver relationerna mellan Information – Undervisning – Vägledning – Psykoterapi. Gränserna mellan dessa är flytande och vägledning kan vara mer eller mindre inriktad på terapeutisk verksamhet men också verksamhet inriktad på information/undervisning. Vägledarens människosyn, samhällssyn och etik påverkar vilken inriktning vägledaren väljer att ha.

2.7 Individuella programmet

2.7.1 Vägledningen på IV

I Individuella program i gymnasieskolan (1993) påpekar man att det finns ett stort behov av vägledning på IV-programmet. Med studie- och yrkesvägledning menar skolverket ”att hjälpa eleverna sätta upp mål, att hjälpa dem finna de bästa vägarna till målet och att finna utbildning och praktik som kan stötta målsättningen”. Information till föräldrar, grundskola och även inom programmet ses också som en viktig bit. Rapporten Det individuella programmet – ett

flexibelt program för framtiden (1996) har bl.a. undersökt hur vägledningen på IV-programmen planeras. När denna tid organiseras finns de grundläggande målen med som grund (motivationsskapande, kompensatorisk, vägledande etc.). Studien visar att eleverna

har inför framtiden, vilka behov och intressen som finns, etc. Ett vägledningssamtal ingår under dessa veckor. Vägledarna ska sedan kontinuerligt hålla kontakten med eleverna. Samtalen under resten av tiden på programmet kan bl.a. handla om praktiken eller vad eleven ska ha för sysselsättning efter avslutade studier.

2.7.2 Elever på IV-programmen

De elever som går på ett IV-program är som vi tidigare nämnt elever som av olika anledningar inte uppfyllt målen i grundskolan, och därmed inte är behöriga till ett nationellt program. Det kan också röra sig om elever som inte kommit in på eller avbrutit studierna vid ett nationellt program. Elevernas bakgrund kan se mycket olika ut. T.ex. skoltrötta elever, elever med olika sociala och psykiska problem, elever med missbruksproblematik, utagerande eller tysta elever, elever med invandrar bakgrund, läs- och skrivsvårigheter mm. År 2003 gick 1735 elever i Malmö på ett individuellt program, vilket sammantaget gör programmet till det näst största i Malmö efter Samhällsprogrammet (www.malmo.se). Av de elever som avslutade åk 9 år 2005 var 23 % obehöriga till gymnasiet (Vårt Malmö, 2006).

2.7.3 Organisation av IV-programmen i Malmö

I Malmö fanns 2005 12 olika IV-program, samt 9 PRIV-inriktningar. PRIV- programinriktat individuellt program, innebär att en elev som inte är behörig i något av kärnämnena från grundskolan följer ett nationellt program, och kompletterar under tiden de ämnen/ämnet som eleven saknar behörighet i. Dessutom erbjöds 5 olika IV-inriktningar för invandrarelever som varit kort tid i Sverige, däribland IVIK- Introduktionskurs för invandrare (Blomqvist m.fl., 2005).

2.7.4 Vägledning i Malmö

I Malmö har man gjort en utredning av studie- och yrkesvägledningen (Utredning av studie-

och yrkesvägledning i Malmö stad, 2005). Några av slutsatserna i rapporten är att vägledningen kan se olika ut och har olika kvalité, detta till följd av att vägledningen som verksamhet är decentraliserad, vilket innebär att varje skola bestämmer över vägledningens innehåll och omfattning. Utbildningsförvaltningen är den som ansvarar för gymnasieskolorna. Det är rektorn på respektive skola som i sin tur ansvarar för personalen och ekonomin på skolan. På grund av detta ser också tillgången till vägledare mycket olika ut på olika skolor. Även innehållet i vägledningen skiljer sig åt eftersom det inte finns ett gemensamt styrande

dokument för utformningen av vägledningen. Vägledarna har själva i vissa fall utarbetat en arbetsbeskrivning, men någon gemensam struktur på arbetsuppgifterna finns inte. Undersökningen visar också att vägledare väntar sig att elever med behov av vägledning självmant söker upp vägledaren, och att det i denna process är viktigt att man som vägledare finns tillgänglig för eleverna. I den vägledning som bedrivs är det individuella samtalet den vanligaste arbetsmetoden. Någon speciell modell för vägledning används som regel inte. Inte heller uppfattar vägledarna att det finns en process i arbetet, så till vida att längre individuella förlopp planeras. Vägledningen handlar enligt utredningen i första hand om samtal mot vidare studier, och i förlängningen mot vägen till ett yrke. Viktigt att poängtera är att utredningen visar att elever, framförallt på gymnasiet upplever att tillgången på vägledning är dålig. Gällande innehållet på vägledningen vill eleverna ha en klarare bild av yrken vilket de önskar få genom samtal med olika yrkeskategorier.

Vidare beskrivs att vägledningen i övergången mellan grund- och gymnasieskola behöver bli bättre, bl.a. beskrivs att mer resurser behövs vid veckorna kring intagningen då många elever behöver stöd och information. Vägledningen behöver bli mer sammanhängande och ordnad. På de skolor som har IV-program har flera organiserat vägledningen så att ansvaret för programmet ligger hos en vägledare som då uteslutande arbetar med IV-programmet. Även här påpekas att detta beror på att dessa elever behöver mer vägledningsresurser. En vägledare som sysslar med IV-verksamhet har i genomsnitt ca 100-150 elever på sitt ansvar. Här beskrivs vägledningen som mer personlig och motivationsskapande än för övriga elever. När det gäller elevers syn på vägledarens roll visar undersökningen att resurssvaga elever har sämre kunskaper om vad vägledning innebär än de elever som klarar sig på egen hand. Vägledaren har stor betydelse för denna grupp elever som ett stöd i skolan.

2.7.5 Individuella studieplaner

En individuell studieplan ska finnas för alla elever på IV, detta slås fast av skollagen (Kap5, 13 §). Planen ska innehålla de kurser eleven läser, vilket syfte som finns med utbildningen samt i vilken omfattning eleven ska gå i skolan. Meningen är också att det är elevens behov och kvalifikationer som ska stå i fokus för planen och att eleven själv ska vara delaktig i utvecklandet av den. Den individuella studieplanen som dokument innebär den skyldighet kommunen har gentemot eleven, dvs. att kommunen åtar sig att tillhandahålla den utbildning som står i planen. Planen ska också vara ett dokument som aktivt behandlas och utvärderas

(Individuella programmet Gy 2000:21, 2001). Enligt Skolverkets rapport nr 93 (1996) är det dock inte alltid eleverna är medvetna om vad den individuella studieplanen innebär. Inte heller används planen som ett signifikant dokument vid planering en av elevernas tid på IV-programmet.

2.7.6 Gymnasiereformen 2007

Den nya gymnasiereformen börjar gälla för utbildningar som startar efter 1 juli, 2007 men reformen kommer tillämpas from 1 juli, 2006 för de elever som går på ett IV-program. Reformen innebär en utveckling av det programgymnasium vi har idag, syftet är att utveckla vissa delar av gymnasiet för att där höja kvalitén. Reformen innefattar elva steg, varav IV-programmet är ett. Stegen ska göra att utbildningarnas struktur ska framträda klart. Det är

Myndigheten för skolutveckling som fått uppdraget att genom hjälp till kommunerna skapa en bättre kvalité på IV-programmet. Att kvalitén behöver höjas beror på att ca 25 % av eleverna i landet lämnar gymnasiet utan slutbetyg. Meningen är att fler elever ska komma upp till den kunskapsnivå som krävs för godkända betyg och detta kan i förlängningen innebära stora fördelar både för individen och samhället. Då gymnasiekompetens anses vara den grundläggande kompetens som krävs för att få ett arbete riskerar dessa elever annars att hamna i utanförskap. Den största förändringen reformen innebär för IV-programmet är att alla elever ska erbjudas utbildning på heltid, vilket innebär att eleverna kommer att gå i skolan fem dagar i veckan om inte speciella skäl föreligger för en annan utformning (www.skolverket.se).

3 Metod och genomförande

3.1 Allmänt om metod

När vi diskuterade hur vi skulle samla in våra data valde vi bort enkäter till förmån för intervjuerna. I boken Examensarbetet i lärarutbildningen (Johansson Svedner, 2001) menar författarna att enkätmetoden är en mindre bra metod då syftet är att få fram synsätt, förhållningssätt och upplevd mening genom breda och öppna frågeområden. Frågor av denna art kräver uttömmande svar vilket få orkar skriva ner i en enkät. Eftersom vi ville få en dialog och få eleverna att uttrycka sig fritt tyckte vi inte att denna metod stämde överrens med vårt syfte. Vår erfarenhet är också att många av eleverna har svårt med att uttrycka sig skriftligt både på grund av att man inte har läst svenska så länge eller att man till exempel har läs och skrivsvårigheter. Vi diskuterade både kvalitativa och kvantitativa metoder men då vi ville få en förståelse för elevernas behov av vägledning samt deras åsikter om den fann vi att kvalitativa intervjuer skulle passa vår undersökning bäst. I boken Kvalitativa intervjuer (Trost, 1997) beskriver författaren fördelen med att använda sig av kvalitativa intervjuer. Han anser att denna metod ger en bild av intervjupersonernas sätt att se verkligheten. Den kvalitativa metoden kan också visa på mönster som finns inom undersökningsområdet samt ge en djupare kunskap än en kvantitativ metod.

3.2 Undersökningsgrupp och urval

Vår undersökningsgrupp består av 8 elever som alla går på IV-programmet. Eleverna går på två olika skolor och har därför olika inriktningar på sina respektive program. 4 elever är tjejer, resterande 4 pojkar. 7 av eleverna har invandrarbakgrund. Eleverna är alla i åldersgruppen 16-19 år. Två vägledare som arbetar på IV-programmet ingår också i undersökningsgruppen. Intervjuerna är utförda på tre gymnasieskolor i Malmö. Vi är medvetna om att detta underlag är begränsat och därför inte ger en generell bild av vägledning på IV-programmet.

Inför urvalet av vägledare tog vi kontakt med Anna och Lisa som vi visste jobbade på IV-programmet. Båda ställde sig positiva till intervjuerna och var mycket samarbetsvilliga. Ganska långt in i vår undersökningsprocess fick Lisa förhinder från att delta i intervjun. På grund av detta kontaktades Sara som alltså inte arbetar med de elever vi intervjuat (intervjuer

den ena skolan och att elevernas bild saknas på skolan där Sara, som kom in senare i undersökningen, arbetar. Vi är medvetna om att detta inte är optimalt för undersökningen, samtidigt skildras ändå både vägledarnas och elevernas uppfattningar i undersökningen. En positiv aspekt kan dock vara att undersökningsgruppen blir bredare då synpunkter från tre skolor framkommer. Båda vägledarna är kvinnor, har en Studie- och yrkesvägledarexamen och har arbetat inom yrket i många år. Ingen av vägledarna arbetar uteslutande med IV-elever, utan har även elever från de nationella programmen. Från och med nu kommer den först intervjuade vägledaren kallas Anna och den andre vägledaren för Sara. Anna har 75 IV-elever varav 44 är IVIK-elever och Sara har ca 100 IV-elever.

När det gäller urvalet av elever hjälpte både vägledare och lärare till. Vi eftersträvade en så jämn fördelning som möjligt både när det gällde kön, etnicitet och ålder. På grund av att elever med utländsk bakgrund var i övervägande majoritet i båda klasserna blev fördelningen av elever med olika etnisk bakgrund mer en avspegling av klassammansättningen än den fördelning vi från början önskade. Vi inledde med ett informationsmöte i klasserna där vi berättade om oss och vår undersökning samt syftet med den. Därefter fick de elever som var intresserade anmäla sig varefter lärarna hjälpte oss välja ut fem elever från varje klass. För de elever som var under 18 krävdes föräldrarnas tillstånd varför eleverna fick tillståndslapp med sig hem. För att både elever och föräldrar skulle ha möjlighet att ställa frågor om undersökningen lämnade vi vår mailadress och talade om att de gärna fick kontakta oss. Vi upplyste även om möjligheten för eleverna att avbryta sin medverkan när som helst. Tillvägagångssättet kan ha både för och nackdelar. Fördelarna är att vi fick elever som ville uttrycka sina åsikter. Samtidigt finns det en risk att vi missat den grupp tysta elever som inte självmant anmäler sig till intervjuer men som också hade varit värdefulla för vår undersökning. Av de tio elever som ursprungligen valdes förekom två bortfall. En elev dök inte upp vid intervjutillfället och den andre eleven hade inte föräldrarnas underskrift med sig till intervjun.

3.3 Datainsamlingsmetoder

För att genomföra vår undersökning valde vi att använda oss av kvalitativa intervjuer. Anledningen till detta är att vi ville få intervjupersonerna att utrycka sina åsikter så fritt som möjligt. Vårt syfte med intervjuerna var också att få till en dialog snarare än att vi skulle styra samtalet. Vi var inte ute efter några ”sanna” svar utan ville höra intervjupersonernas egna

uppfattningar och tolkningar av vårt undersökningsområde och våra frågeställningar. Innan vi utförde intervjuerna hade vi läst in oss på området och utformat våra intervjufrågor utifrån våra frågeställningar. (se bilaga 1 för intervjufrågor till elever och bilaga 2 för intervjufrågor till vägledarna). På grund av tidsbrist hade vi inte möjlighet att genomföra en pilotstudie. En sådan skulle förmodligen ha gett en indikation på att eleverna inte var direkt bekanta med begreppet vägledning. Ett sådant resultat hade ställt oss inför valmöjligheten att definiera begreppet för eleverna för att i bästa fall få mer uttömmande svar. Å andra sidan hade en sådan definition kunnat fungera styrande för elevernas svar. Vi tycker samtidigt att elevernas bristande uppfattning av begreppet vägledning är en kunskap som i sig är viktig för undersökningen.

När det gäller datainsamlingen för vår kunskapsbakgrund har vi huvudsakligen använt oss av litteratur funnen på bibliotek, kurslitteratur samt Internetkällor.

3.4 Genomförande

3.4.1 Inför intervjuerna

Som vi tidigare skrev hade vi ett inledande informationsmöte med de två klasserna på IV-programmet. Syftet med detta möte var dels att presentera oss och vårt arbete men också att få eleverna att förstå att de hade för vårt arbete viktiga kunskaper som vi gärna ville ta del av och att de hade en chans att göra sin röst hörd. Vid mötet berättade vi också om förutsättningarna för intervjun, att varken elevernas eller skolan identitet skulle kunna avläsas i vår färdiga undersökning. Vi informerade även om att omyndiga elever behövde föräldrars tillstånd för att genomföra intervjun.

Inför intervjuerna med vägledarna kontaktade vi dem per telefon och berättade i korthet om vår undersökning och syftet med den. Intervjufrågorna utformades ursprungligen på samma sätt, både för vägledarna och eleverna, nämligen med ett par breda öppna frågor som skulle ge intervjupersonen möjlighet att fritt uttrycka sig. Detta tillvägagångssätt använde vi oss av vid intervjuerna med vägledarna och här fungerade det bra. Vi hade dessutom underfrågor som var viktiga att få svar på för undersökningen. Inför intervjuerna med eleverna diskuterade vi om detta tillvägagångssätt även skulle passa dem. Vi valde att använda öppna frågor även till

mer sällan utvecklar svaren till de öppna frågorna. De mer specifika frågorna fick därför en större betydelse vid intervjuerna med eleverna. Resultatet blev en högre standardisering när det gäller frågorna till vägledarna och en lägre vid frågorna till eleverna. Eftersom vi ville att eleverna skulle berätta fritt ställde vi frågorna i den ordning ämnet kom upp. Då vi inte båda var närvarande vid elevintervjuerna innebär detta också en lägre grad av standardisering. Detta ser vi inte som något negativt utan enbart naturligt då vi försökte anpassa frågorna till vägledarna respektive eleverna.

3.4.2 Intervjuerna

Intervjuerna med vägledarna genomfördes hos respektive vägledare och tog ca 1 ½ - 2 timmar. Vi var båda närvarande, en av oss förde anteckningar och den andre ställde frågorna. Vi träffade även eleverna på deras respektive skola och genomförde intervjuerna i avskilda rum. Varje intervju varade ca 30 min och eleverna fick under denna tid gå ifrån sina lektioner. Vår ursprungliga tanke var att använda bandspelare vid intervjuerna eftersom man då har en möjlighet att gå tillbaka till samtalet vid databearbetningen. Det blev dock inte som vi hade tänkt eftersom inga bandspelare fanns tillgängliga vid första intervjutillfället, därför valdes att istället föra anteckningar under intervjuerna. Vid det andra intervjutillfället beslöts att även här föra anteckningar. Anledningen till detta är att vi ville ha ett konsekvent tillvägagångssätt. Användning av bandspelare vid andra tillfället hade kunnat göra att dessa intervjusvar kommit att dominera resultatet då dessa hade blivit mer utförliga. Risken finns att vi missat någon dimension av svaren då vi inte använt oss av bandspelare.

Intervjuerna delades upp mellan oss, dels för att ta så lite lektionstid som möjligt från eleverna men också för att eleverna inte skulle känna sig i underläge om vi båda var med. Nackdelen med att vara själv är att anteckningarna blir mer knapphändiga samtidigt som man riskerar att missa delar av svaren då uppmärksamheten inte odelat är hos eleven. En fördel som upplevdes var att det blev naturliga reflektionspauser i samtalet där eleven fick möjlighet att tänka över sina svar. Då vi tidigare gjort intervjuer på detta sätt och har vana av att anteckna under andra samtal upplever vi att intervjuerna blev tillfredställande trots avsaknaden av bandspelare. Vår förhoppning med de öppna frågorna var att intervjupersonen skulle kunna prata fritt och dela med sig av sina tankar. Som tidigare beskrivits fanns det hos många av eleverna en bristande uppfattning om begreppet vägledning vilket vi märkte under intervjuerna. Trots att vi försökte att i största möjliga mån använda oss av öppna frågor blev inte svaren så uttömmande som vi

hade hoppats på. Vad detta beror på kan vi endast spekulera i. Kanske hade vi för höga förhoppningar? Vi kände oss trots allt nöjda med resultatet av intervjuerna.

Många av de intervjuade eleverna hade behov av att bli sedda och tyckte därför att det var roligt med intervjun. Detta fick till följd att eleverna pratade om andra saker som inte hade anknytning till intervjufrågorna. Vi valde att i viss mån lyssna eftersom vi inte ville skapa ett otrevligt samtalsklimat. Vår utbildning och samtalsmetodiken har naturligtvis präglat oss, och det empatiska förhållningssättet är en viktig del. Vi tror inte att detta påverkat resultatet av intervjuerna, trots en del sidospår återgick samtalet till intervjufrågorna.

3.5 Databearbetning

Omedelbart efter intervjuerna renskrev vi våra anteckningar och valde efter tips från vår handledare och metodboken Forskningsmetodiken grunder (Davidson, Patel, 2003) att bearbeta intervjuerna genom att redovisa svaren i olika kategorier. Vi började med att klippa ut och samla svaren på varje fråga i en plastmapp. Detta gav en större överblick av intervjusvaren och därefter försökte vi hitta mönster och formulera kategorier under vilka svaren samlades. Vi valde denna metod då vi ville komma ifrån en ”fråga-svar” redovisning av intervjuerna. Istället finns varje svar representerat under de olika kategorierna i resultatdelen.

3.6 Avgränsning

Det finns fler aspekter som har med vägledning på IV-programmet att göra som vi valt att inte ta upp i denna undersökning. Eftersom skolan idag är decentraliserad och den enskilda skolans rektor har ansvaret för personalen och ekonomin skulle det vara värdefullt att få med skolledarnas bild av vägledningen på IV-programmet. Detta hade dock gjort att vår undersökning blivit för stor att hantera för oss, varför vi valde att fokusera på de grupper som främst berörs och kommer i kontakt med vägledning på IV-programmet, det vill säga eleverna och vägledarna.

Från början var vår tanke att göra kopplingar till den nya gymnasiereformen. Vår uppfattning är dock att det inte finns tillräckligt mycket information om reformen och framförallt hur IV-eleverna berörs. Därför väljer vi att endast kortfattat och övergripande nämna den.

3.7 Reliabilitet och validitet

I undersökningen har vi använt oss av kvalitativa intervjuer. Vid användandet av denna metod är det svårt att mäta reliabiliteten och validiteten. Intervjupersonerna är inblandade i ständigt pågående processer varför det inte finns några garantier för att resultaten skulle bli de samma vid en ny undersökning. Vi är medvetna om att vi som intervjuare tolkat resultaten utifrån vårt eget synsätt. En annan intervjuare hade kanske gjort andra iakttagelser. Eftersom vi med den kvalitativa metoden strävade efter att ta del av elevernas och vägledarnas uppfattningar och meningar anser vi dock att det blir något missvisande att tala om dessa begrepp. Som Jan Trost skriver är dessa begrepp mer användbara i kvantitativa undersökningar (Trost, 1997).

4 Resultat

Intervjuerna har genomförts på tre gymnasieskolor i Malmö. Sammanlagt intervjuades åtta elever från IV-programmet, samt två vägledare som arbetar på gymnasiet.

4.1 Resultat av elevintervjuerna

4.1.1 Bakgrund

Av de intervjuade eleverna är det endast en som sökt IV-programmet. De andra eleverna har ”hamnat” här då de inte blivit godkända i något/några av kärnämnena eller har avbrutit ett nationellt program. Hälften av eleverna säger att det inte funkat på grundskolan och att de därför hamnade här.

”Jag blev inte godkänd i svenska, jag har dyslexi men blev inte testad förrän jag började på IV”

”Jag gick inte på lektionerna så jag hamnade här”

”Jag skolkade i 8:an och i 9:an miste jag min mor så jag var borta mycket”

En elev uttryckte en vilja att gå på IV-programmet men kunde inte förklara varför. En annan elev säger att han hamnat här och att hoppet väcktes när han kom in:

”Även om jag hamnade på IV kan jag ändå uppnå något. Antingen IV eller inget.”

En av eleverna har varit i Sverige i 3 år, gått i specialklass och därefter lite på grundskola men har inte tillräckliga kunskaper i svenska och engelska. Alla eleverna säger att de trivs bra på IV men vissa tycker att skolan är tråkig och en av eleverna tycker att vissa lärare är svåra att komma överens med.

”Vissa dagar är tråkiga, vissa jobbiga. Kommer inte riktigt överens med alla lärare, känns som allt man gör blir problem.”

”Jag trivs perfekt, lärarna är snälla och lugna, det är ingen stress.”

”Det är en bra klass, bra sammanhållning och alla hjälps åt. Jag bråkar inte lika mycket här”

”Jag trivs sådär, det e okej men skolan är tråkig”

4.1.2 Tidigare erfarenhet av Studie- och yrkesvägledare

Majoriteten av eleverna känner sig missnöjda med den vägledning de fått innan de började på IV. Några upplevde att vägledaren aldrig var där, vägledaren brydde sig inte, vägledaren hade aldrig tid och de fick inte den hjälp de ville ha.

”Hon hjälpte mig att söka linje men sen sa hon att betygen inte räckte ändå.”

”Vi hade inte bra kontakt, jag fick helt fel information”

”Vägledaren på grundskolan brydde sig inte om jag kom in på programmet jag hade sökt”

En elev tyckte att vägledningen var bra eftersom vägledaren hjälpte till att söka till gymnasiet men som eleven uttryckte det:

”Alla fick inte det de ville”

4.1.3 Vägledningens innehåll

Eleverna har träffat vägledarna främst när det handlar om vilket nationellt program de ska söka men också när det gäller frågor kring deras praktik. Vägledarna har också varit delaktiga i möten med rektorer och lärare där man diskuterat elevens betyg. Två elever sa att de diskuterat framtiden med sin vägledare, vad de vill jobba med sen osv. En elev hade haft kontakt med vägledaren när det gällde utredning om dyslexi. Några elever uttryckte att vägledaren hjälper till med allt möjligt och att de bara gå dit om det är något.

”Jag har träffat vägledaren när jag skulle ha praktikplats och en gång pratade vi om framtiden, vad jag ska göra och så.”

”Jag har träffat henne när jag behövt hjälp med skolan och allt möjligt”

Eleverna har oftast träffat vägledaren själv men vägledaren har även kommit ut i klassen och gett information om valet till de nationella programmen. De flesta av eleverna är mycket nöjda med den vägledning de har fått på IV-programmet. Vägledaren beskrivs av dessa som en person som är hjälpsam, generös och vet mycket. Många av eleverna säger att man alltid kan komma om det är något.

”Det har varit bra, hon fixar allt och berättade vilken buss jag skulle ta till min praktikplats.”

Elevernas kritik är att vägledaren ger för lite information om yrken och arbetsmarknad och att hon kommer med för få förslag om vilka program som finns. Några elever efterfrågar mer information i klassen och inte bara enskilda samtal.

”Hon har hjälpt mig söka skola men jag har fått för lite information om yrke och arbetsmarknad.”

”Jag är nöjd men det hade jag nog inte varit om jag inte visste vad jag vill göra”

4.1.4 Vägledningens betydelse

När det gäller frågan om vad vägledningen betytt för eleverna fick vi skilda svar. Två elever menar att det blivit lättare att välja till gymnasiet och att det är bra att vägledaren finns. En av eleverna tycker inte att vägledningen förändrat något. Några elever är positiva till vägledningen men anser ändå att de skulle ha klarat sig utan den.

”Det är bra, skolan ska ha SYO, det hjälper många ungdomar.”

”Jag skulle kunna klara mig utan men det hade tagit längre tid om jag skulle ta reda på allting själv.”

”Det har betytt rätt så mycket men min pappa har hjälpt mig mer med information om arbetsmarknad och olika yrken”

4.1.5 Kontakten med vägledare

Frekvensen för hur många gånger eleverna träffat vägledaren ser olika ut. Hälften av eleverna uppger att de träffat vägledaren vid ett eller två tillfällen, medan andra hälften träffat vägledaren 5-6 gånger. En elev har träffat vägledaren en gång i månaden under sin tid på IV. Förutom ett undantag är det vägledaren (i ett fall praktikant från Studie- och yrkesvägledarutbildningen) som tagit initiativ till kontakten. Den första kontakten har antingen skett genom en gemensam information i klassen, alternativt att eleverna blivit kallade individuellt. En elev har själv tagit kontakt med vägledaren. Flera av eleverna uttrycker att de efter det första mötet själva sökt upp vägledaren för ytterligare samtal eller information. Ett par av eleverna beskriver att de efter en positiv första kontakt kände sig välkomna dit igen.

”Den (kontakten) har varit bra, hon försöker verkligen hjälpa mig, hon ringde till praktikplatsen och hjälpte mig”

”Jag är jättenöjd, vi har bra kontakt, hennes dörr står alltid öppen för alla som vill ha hjälp”

”Hon har kallat mig, sen har jag gått dit ibland”

Eleverna känner sig generellt sett nöjda med den vägledning de fått. Flera talar om att de fått hjälp, både med sökning till gymnasiet, programinformation samt med praktikfrågor, och att samtalen känts bra. Eleverna tycker att vägledaren är trevlig och visar förståelse. Några av eleverna berättade att dörren till vägledaren alltid står öppen för dem som vill ha hjälp, och att man alltid kan gå dit. Ett par av eleverna upplever dock att de har haft för lite kontakt med vägledaren för att kunna uttala sig om kontakten med denne.

4.1.6 Vägledarens arbetsuppgifter

På en av frågorna ombads eleverna besvara vilka arbetsuppgifter de uppfattar att en vägledare har. Svaren på frågan skilde sig mycket åt.

”Vaddå, vad gör hon?”

”Vet inte riktigt, antar att hon ska försöka få in elever på program eller byta skola och fixa praktik”

Några svarade att de inte visste, men kunde ändå efter viss betänketid komma på några saker. Det mest frekventa svaret var att vägledaren skulle hjälpa eleverna. Med vad vägledaren skulle hjälpa till med skilde sig dock åt. Cirka hälften av eleverna svarade att vägledaren skulle hjälpa eleverna med saker som rörde gymnasievalet. Detta handlade enligt eleverna om att få information om program och skolor samt att få hjälp att rent konkret utföra sökningen. (sökningen till gymnasiet sker i Malmö via Internet). Flera av eleverna tyckte också att vägledarens uppgift var att hjälpa till med praktik. Ett par av eleverna lämnade mer detaljerade beskrivningar av vad de ansåg att vägledarens uppgift var. En elev menade att vägledaren borde presentera och informera om olika yrken samt informera om hur arbetslivet i stort fungerade. En elev sa följande:

”Att hjälpa elever som vill ha hjälp med att inse vad de vill bli när de blir stora, vad man har för intressen och matcha detta med vilket program man ska gå. Hjälper med framtiden, ger information”

”Ge oss förebilder på yrken, ge oss bra information om yrken och hur arbetslivet fungerar”

4.1.7 Individuell studieplan

En klar majoritet av eleverna kände inte till vad en individuell studieplan var för något och visste inte heller om de hade en egen sådan. Ett par av eleverna svarade att de kände till vad en individuell studieplan var, men att de inte arbetat aktivt med den eller varit med och utformat den. Eleverna hade inte heller minne av den individuella studieplanen behandlats när de träffat vägledaren.

”Nej det tror jag inte, såg något papper en gång men vet inte vad där stod”

”Vad är det?...Nej det har jag inte”

4.1.8 Gymnasiereformen 2007

Av åtta tillfrågade elever var sex positiva till den nya gymnasiereformens innebörd för

IV-elever. Dessa uttryckte att det var bättre med skola på heltid eftersom de ville lära sig mer, både svenska och andra ämnen. Av de positiva eleverna trodde flera att heltidsstudier skulle innebära att det fanns mer tid till individuell hjälp för eleverna. De andra två berättade båda om skoltrötthet, och att praktiken var ett välkommet inslag i deras utbildning.

”Det låter bra, men jag hade inte klarat det, jag är skoltrött,

känner mig instängd och vill jobba praktiskt, det är flexibelt som det är nu. Jag tror att många tycker samma”

”Det är bra, då får man mer hjälp. Men det är kul med praktik också”

”Det är inte bra för IV, det blir svårt för många. Många är flyktingar och har precis kommit hit, det blir jobbigt för dom. Många är också skoltrötta. Jag vill ha mer praktiskt – jag är praktisk av mig”

Båda tyckte att den praktiska erfarenheten var nyttig för dem och trodde att det nog var många IV-elever som inte skulle orka med studier på heltid. En av eleverna menade också att heltidsstudier i skolan skulle bli påfrestande för den grupp elever som inte varit så lång tid i Sverige, och saknade betydande erfarenheter av skola sedan tidigare.

4.1.9 Framtidsplaner

De flesta eleverna kände sig bekväma med tanken på att även i framtiden behöva välja bland yrken, utbildningar etc. Tre elever hade dock ingen uppfattning om framtida val och sade sig vara osäkra även på gymnasievalet.

”Man måste fundera på vad man vill välja.”

”Jag tänker alltid på framtiden, ibland är jag orolig för jag vill inte hamna likadant som pappa. Jag vill inte gå på IV igen. Jag vill gå Musik, längtan efter musik är stor”

Vid frågan om vad de hade för framtidsplaner målades helt olika scenarion upp. För några av eleverna låg fokus mest på gymnasiet. En elev ville bara gå musiklinjen medan två andra siktade på antingen Barn- och fritidsprogrammet eller Omsorgsprogrammet för att kunna läsa vidare till något ännu obestämt. Ytterligare någon elev hade som mål att läsa vidare på högskolan, en ville bli polis, den andre arkitekt.

”Polisskolan vill ha oss invandrare från Rosengård.”

”Jag vill bli rörläggare så jag kan skaffa hus”

”Jag är skoltrött, vill inte läsa mer efter gymnasiet. Jag vill ut och arbeta”

Resterande tre elever hade som mål att få ett arbete efter gymnasiet. Två av dem ville gå Energiprogrammet för att sedan kunna arbeta som rörläggare.

4.2 Resultat av vägledarintervjuerna

4.2.1 Vägledningens innehåll

Båda vägledarna berättar att vägledningen för IV-elever främst handlar om enskilda samtal där eleverna efterfrågar information av olika slag. Anna anser inte att eleverna är redo för en längre vägledningsprocess.

”Arbetsuppgifterna handlar mest om information till eleverna. Det handlar sällan om riktiga vägledningssamtal”

Hon beskriver att samtalen främst handlar om vilka intressen eleverna har och vad de skulle vilja göra härnäst. Sara menar att vägledning handlar om att presentera olika möjligheter/alternativ för eleverna för att få dem att tänka till och reflektera över sin situation.

”Eleverna ska vara mer förvirrade när de går härifrån än när de kom”

Båda vägledarna har uppfattningen att eleverna inte vet vad vägledning egentligen innebär. Dom menar att elevernas bild av vägledning är att de kan komma och ställa frågor angående studier och yrken. Ingen av vägledarna arbetar utifrån någon speciell metod/modell men menar att tidigare kunskaper ändå ligger till grund för samtalen.

”Det är inte så att jag tänker på Lindh men det finns i bakhuvudet, fast det kommer naturligt”

Förhållningssättet gentemot elever på IV och elever på de nationella programmen är detsamma, skillnaden ligger i hur man arbetar med eleverna. Till exempel anser inte Sara att högskoleinformation är nödvändig för IV-eleverna. Anna beskriver samtidigt att dessa elever behöver mer hjälp ”här och nu” för att lotsa dem genom IV. Ingen av vägledarna känner till om det finns en lokal arbetsplan för studie- och yrkesvägledningen på skolorna. Anna berättar dock om en kvalitetsredovisning som varje år görs på skolan och där vägledarens arbete under året beskrivs.

4.2.2 Vägledningens betydelse

På frågan om vägledning är ett prioriterat område på IV-programmet svarade Anna att hon anser vägledningen som ett prioriterat område. Detta tycker däremot inte Sara som menar att vägledning endast är en liten del av arbetet som ingår i hennes tjänst. Bland annat berättade hon om elevvårdskonferenser, administration och möten i olika nätverk som tar mycket tid. Samtidigt förklarade hon att hon själv alltid prioriterar elever som kommer och behöver vägledning framför andra uppgifter. Båda upplever att de har ett gott samarbete med övrig skolpersonal och lärarna i synnerhet. Sara talar om att elevvårdsteamet (kurator, vägledare, skolsköterska) är en viktig del i arbetet med IV-eleverna. Då många har en komplicerad problematik är det viktigt att eleven kan få stöd och hjälp från ett samlat team.

”Jag känner att vägledning är ett prioriterat område. Det finns ett gott samarbete med lärarna, de uppskattar mitt jobb.”

När det gäller vägledningens betydelse för eleverna säger båda att det är ett viktigt inslag för IV-eleverna. Sara menar att de här eleverna behöver få se sina möjligheter. Eftersom de ofta har ett misslyckande bakom sig är det viktigt att de får vägledning och hjälp i större utsträckning än elever på de nationella programmen. Hon menar vidare att IV-programmet har en negativ klang och att det är viktigt att visa eleverna att det kan ge möjligheten att prova sig fram under ett år. Till exempel finns det möjlighet för eleverna till studiebesök, eller att prova på andra program under tiden på IV-programmet. Anna beskriver hur viktigt det är att motivera dessa elever och ge dem hjälp och verktyg inför framtida val.

”Eleverna på IV behöver mer vägledning än eleverna på nationella program eftersom de ofta har ett misslyckande bakom sig. Det är viktigt att öppna upp möjligheter för dessa elever.”

Vid frågan hur de skulle vilja prioritera sina arbetsuppgifter säger Anna att hon gärna skulle ägna mer tid åt IVIK- samt PRIV-eleverna. Hon anser att hennes arbetstid skulle kunna fyllas av bara IV-eleverna som behöver mycket stöd. Hon skulle också vilja ha tid till gruppvägledning. Sara uppger att hon vill ha mer tid för vägledningssamtal. Hon arbetar med många elever som är lågpresterande och några med olika diagnoser, t.ex. ADHD och dyslexi. Dessa elever kräver mycket av hennes tid.

4.2.3 Kontakten med elever

Vid terminsstart då det kommer nya elever har Anna ett inledande enskilt samtal med alla, där man diskuterar varför de hamnat på IV, vilket program de skulle vilja söka och om det finns speciella önskemål angående deras praktik. Därefter gör lärarna en planering för varje elev. Sara berättar att det i början av terminen främst handlar om att ha samtal med den grupp som upplever sig ha kommit fel eller inte vet vilket program de vill gå. Ibland är även föräldrarna med vid dessa samtal. Båda vägledarna beskriver att vägledningen för vissa elever är en process då de träffas kontinuerligt under året. Andra kommer bara vid enstaka tillfällen, t.ex. inför valet till ett nationellt program. Det finns också en grupp elever som inte självmant söker upp vägledaren och som inte heller kommer när de kallas. Båda vägledarna kallar elever vid behov, ofta efter signaler från lärarna.

”Man får jaga dem (eleverna) ibland!”

Vägledarna berättar också att de alltid har sin dörr öppen så att elever kan komma och prata eller fråga om saker. Anna beskriver också att det är bra att få en helhetsbild av eleven och dennes situation. Denna bild är viktig för att kunna motivera dem att gå till skolan. Vidare beskriver hon att hon har en god kontakt med eleverna och känner till alla eftersom de finns i lokalerna bredvid.

4.2.4 Individuell studieplan

Anna beskriver att man inte arbetar aktivt med den individuella studieplanen eftersom konceptet är det samma för alla IV-eleverna. De läser kärnämnen i kombination med praktik. Däremot dokumenteras det som händer kring eleven. Om det ska göras en avvikelse i en individuell studieplan kontaktas föräldrarna. När eleven slutar får denna med sig ett dokument som beskriver vad de kan och vad de behöver komplettera. Sara berättar att det oftast är lärarna som tillsammans med eleven och dennes föräldrar utformar den individuella studieplanen. I några fall är det vägledaren som upprättar den. Lärarna använder studieplanerna som verktyg i det dagliga arbetet med eleverna och reviderar den vid behov, dock alltid i samråd med eleven.

4.2.5 Gymnasiereformen 2007

Sara ställde sig positiv till förslaget om heltidsstudier för eleverna, dock med förbehållet att innebörden av förslaget inte riktigt står klart än. Hon sade att skolan redan i dagsläget försöker tillhandahålla heltidsstudier för IV-eleverna, men att detta innefattar både praktik och ämnesstudier. Hon poängterade vikten av att fortfarande kunna anpassa studiegången efter elevens individuella behov. Anna uttryckte en oro över att praktiken för eleverna genom detta förslag skulle försvinna. Hon ansåg att praktiken var ett viktigt inslag för många elever och att alla inte skulle klara av studier på heltid.