Externaliserat och internaliserat beteendes samband
med utsatthet för brott
Jens Falk & Sofie Hautanen
Självständigt uppsatsarbete, 15hp Kriminologi III
Institutionen för juridik, psykologi & socialt arbete HT 2018
Externaliserat och internaliserat beteendes samband med utsatthet för brott
Sammanfattning
Denna studie syftade till att undersöka sambandet mellan internaliserat och externaliserat beteende och utsatthet för brott. En kvantitativ ansats användes där data samlades in i form av en webenkät som skickades ut till en studentpopulation vilket resulterade i ett urval på 267 respondenter i åldrarna 18 – 42 (M = 23,06 SD = 3,80). En logistisk regression utfördes för att undersöka sambandet mellan externaliserat och internaliserat beteende och utsatthet för brott, när beteendena kontrollerades mot varandra. Resultaten visade att endast externaliserat beteende var statistiskt signifikant med egen kraft och hade en oddskvot på 1,03 vilket innebär att för varje ökat värde på externaliserat-skalan var det 1,03 gånger så troligt att respondenterna skulle svara att de hade utsatts för någon av de 11 brott som kontrolleras för internaliserat beteende. Resultaten visade även statistisk signifikans mellan externaliserat beteende och utsatthet för brott hos män, men inte hos kvinnor, samt statistisk signifikans mellan internaliserat beteende och utsatthet för brott för kvinnor men inte för män. Dessa resultat lyfter fram viktiga fynd mellan dessa beteenden och utsattheten för brott. Författarna argumenterar för att dessa resultat bör användas inom framtida brottsprevention för att prioritera var resurser skall läggas baserat på kön och typ av beteende, för att uppnå de mest adekvata insatserna.
Nyckelord: Externaliserat beteende, internaliserat beteende, utsatthet för brott, universitetsstudenter
Externalizing and Internalizing Behaviors Relationship with the Victimization of Crime
Abstract
The present study aimed to examine the relationship between internalizing and externalizing behaviors and criminal victimization. A quantitative approach was used and a web survey was sent out to a student population. A total of 267 respondents participated with an age range between 18 and 42 years (M = 23.06; SD = 3.80). A logistic regression was used to investigate the relationship between externalizing and internalizing behaviors and victimization of crime while controlling independently for each of the two behaviors. The results showed that externalizing behavior was significant, while controlling for internalizing behavior, with an odds ratio of 1.03. Thus, for each increased value on the externalizing scale a participant was 1.03 times more likely to have responded that they had been exposed to a crime. The results were also significant between externalizing behavior and criminal victimization for men, but not for women; and significant between internalizing behavior and criminal victimization for women but not for men. These results highlights the association between internalizing and externalizing behaviors and criminal victimization. The authors argue that these results should be used in future crime prevention strategies to prioritize where resources should be placed on the basis of gender and type of behavior, in order to achieve effective intervention outcomes.
Keywords: Externalizing behavior, internalizing behavior, victimization, university students
Innehållsförteckning
Externaliserat och internaliserat beteendes samband med utsatthet för brott ... 1
Externaliserat och internaliserat beteende ... 1
Utsatthet för brott bland universitetsstudenter ... 3
Externaliserat och internaliserat beteende och utsatthet för brott ... 5
Män och kvinnor samt externaliserat/internaliserat beteende och utsatthet för brott ... 6
Teoretisk utgångspunkt ... 7
Denna studie och kunskapsluckor ... 7
Metod ... 8 Respondenter ... 8 Material ... 9 Procedur ... 10 Etiska överväganden ... 11 Statistisk analys ... 11 Resultat ... 13
Deskriptiv tabell av studiens samtliga variabler ... 13
Tabell 1 ... 14
Tabell 2 ... 15
Tabell 3 ... 16
Tabell 4 ... 17
Diskussion ... 17
Resultaten i relation till tidigare forskning ... 18
Oväntade resultat ... 20
Svagheter och styrkor ... 20
Förslag för framtida forskning samt implikationer för praktiskt arbete ... 22
Slutsatser ... 23
Externaliserat och internaliserat beteendes samband med utsatthet för brott
Externaliserat beteende och internaliserat beteende är påfrestande, både psykisk och fysiskt, för den person som innehar dessa beteenden (Achenbach & Rescorla, 2003; Baskin-Sommers, 2016). Detta kan även vara påfrestande för dennes nära och kära och även för samhället i stort (Baskin-Sommers, 2016). Olika typer av beteendeproblem går att finna hos vuxna personer och de mest förekommande ingår i paraplybegreppen externaliserat och internaliserat beteende (Achenbach & Rescorla, 2003; American Psychiatric Association, 2013). Tidigare forskning visar att det finns ett samband mellan externaliserat och internaliserat beteende och att begå brott (Franken, Moffitt, Steglich, Dijkstra & Harakeh, 2015; Pulkkinen & Pitkänen, 1993; Wood & Edwards, 2005). Dock finns det än så länge endast väldigt begränsad forskning om sambandet mellan dessa två beteenden och utsatthet för brott. Utifrån rutinaktivitetsteorin kan det tänkas att personer som uppvisar dessa beteenden kan uppfattas som svagare sett till en avsaknad av kapabla väktare eller att de alternativt provocerar fram en reaktion hos en gärningsperson, vilket i sin tur kan göra dessa personer till mer attraktiva offer än personer som är mer psykiskt stabila (Cohen & Felson, 1979). Därför är det intressant att undersöka just utsattheten för brott istället för risken att begå brott. Då tidigare forskning visat på att universitetsstudenter är en så kallad riskgrupp när det kommer till utsatthet för brott, avser denna studie att undersöka dessa beteenden och utsattheten inom just denna population (Jennings, Gover & Pudrzynska, 2007). Denna studie avser således att undersöka sambandet mellan externaliserat och internaliserat beteende och utsatthet för brott inom populationen universitetsstudenter.
Externaliserat och internaliserat beteende
Inom denna del av studien kommer externaliserat beteende och internaliserat beteende att
definieras och förklaras mer ingående. Beteendena kan ses som paraplybegrepp vilka båda består av tre huvudsakliga kategorier som denna studie redovisar och definierar nedan (Achenbach & Rescorla, 2003). Anledningen till att de oberoende variablerna utgörs av dessa två
paraplybegrepp istället för att varje beteende mäts var för sig är att forskning har funnit att dessa beteenden klumpar ihop sig inom två olika spektrum (Caspi m.fl., 2014; Kramer, Krueger & Hicks, 2008; Lahey m.fl., 2017; Rosenström m.fl., 2018). Genom faktoranalys har det således visats att depression/ångest, tillbakadraget beteende, och somatiska klagomål samlas inom ett internaliserat beteendespektrum, medan aggressivt-, påträngande-, och normbrytande beteende samlas inom ett externaliserat beteendespektrum.
Externaliserat beteende kommer denna studie att definiera som ett aggressivt-,
ingår som tidigare nämnt i externaliserat beteende och kan ta sig i utlopp genom både fysiskt, psykiskt och verbalt aggressivt beteende (Achenbach & Rescorla, 2003). Huruvida aggressivt beteende är inlärt eller ej lyder det olika uppfattningar om, men Goldstein, Glick & Gibbs (2000) menar att detta är delvis inlärt och ofta svårt att förändra. Dock menar istället Bunkholdt (2004) att det aggressiva beteendet går att uppfatta som en form av beteende där syftet hos den
aggressiva är att fysiskt eller psykiskt skada en annan person eller egendom, samt att detta kan vara biologiskt betingat. Det aggressiva beteendet kan upplevas av andra utomstående som störigt och obehagligt vilket i sin tur kan leda till ett eventuellt utanförskap för den personen med denna typ av beteende (Cederblad, 2001).
Normbrytande beteende, undersöktes genom en studie som indikerade att normbrytande beteende visar sig under förhållanden som beror på individuella faktorer, likt attityder och situationsfaktorer som är negativa för den egna individen (Deguchi, 2014). Detta beteende framträder ofta där det finns andra människor som också är mer avvikande från normen än med människor som inte är det, samt när intensiteten av det normbrytande beteendet är högre hos en grupp personer än det prosociala beteendet. En annan studie visade även att ökat normbrytande beteende är relaterat till depression (Cooley, Fite, Rubens & Tunno, 2015). Studien menade på att det fanns ett positivt samband mellan dessa två, alltså att när det ena ökade tenderade även det andra att öka.
Påträngande beteende är det tredje beteendet inom externaliserat beteende och definieras enligt en studie likt en person som inkräktar, både psykiskt och fysiskt, på en annan individs personliga sfär (Cupach & Spitzberg, 2000). Detta kan vara ett upprepat beteende som är oönskat av mottagaren och som berövar mottagarens känsla av rörelsefrihet och privata rum. Detta påträngande beteende kan utövas av både en främling eller bekant, men förutsätter oftast någon form av intimt förhållande sedan innan. Utöver dessa definitioner av påträngande beteende menar en annan studie att denna typ av beteende även oftast, men inte alltid, är beständigt över tid och även oftast sker i någon form av mönster (Haugaard & Seri, 2003). Intrånget som förövaren begår är utav en hotfull natur som kan leda till skada av antingen individens kropp eller dennes egendom.
Internaliserat beteende kommer denna studie att definiera som ångest/depression, tillbakadraget beteende och somatiska klagomål vid kroppsliga symptom (Achenbach &
Rescorla, 2003). Ångest/depression har visat sig vara betydande beteenden för de personer som har ett internaliserat beteende (Kramer & Zimmerman, 2009). Detta kan göra att en person är mer inåtvänd än en person utan dessa symptom och att hen undviker social kontakt med andra
att ingå i gäng för att kunna identifiera sig med liknande kamrater, och även en ökad risk för hypokondri.
Inom internaliserat beteende finns även tillbakadraget beteende som likställs med beteenden där en person är introvert (Perle, Levine, Odlander, Ketterer, Cannon & Marker, 2013). Denna personen har svårt för småprat och annat som kan likställas med ytlighet, då detta upplevs som ansträngande och ointressant för denna person. En annan studie likställer detta tillbakadragna beteende med beteende hos en person som har en form av känslomässig störning, där interaktionen med andra människor kan uppfattas som svår och komplicerad i sociala
sammanhang (Achenbach & Rescorla, 2003). Dessa tillbakadragna personer håller sig främst till sig själva och internaliserar även sina privata problem, istället för att exempelvis prata med närstående om känslor och problem. Dessa känslomässiga störningar kan leda till en
känslomässig förtvivlan och social isolering, som därmed resulterar i negativa kognitioner mot den egna individen.
Inom internaliserat beteende finns slutligen även somatiska klagomål vid kroppsliga besvär som inom psykiatrin benämns som en neuropsykologisk sjukdom eller eventuellt skada som i sig går att koppla till eller förklara genom en psykisk uppkomst (Ruchkin & Schwab-Stone, 2014). Vanliga symtom på dessa somatiska problem visar sig genom huvudvärk, muskelvärk, tinnitus, magproblem och även problem med sinnesfunktionerna. Inom somatiska problem ingår även hypokondri som kan visa sig genom att en individ uppfattar sig som mer sjuk än hen verkligen är (Kramer & Zimmerman, 2009). Personer med internaliserat beteende som upplevs i form av somatiska problem kan även lida av ångest och depression i olika former.
En slutsats som går att dra utifrån tidigare forskning är att beteenden som ingår i
externaliserat beteende går att koppla till negativa utfall för den enskilda individen, men även för andra personer runt omkring den. Utifrån detta kan det vara viktigt att just undersöka sambandet mellan detta beteende och utsattheten för brott. Även för internaliserat beteendet går det att dra slutsatsen att personer som har detta beteende inte mår bra och att detta kan komma att gå ut över deras vardag, närstående och samhället i stort. Utifrån detta är det viktigt och intressant att genom denna studie undersöka sambandet mellan dessa personers externaliserade och internaliserade beteende och deras utsatthet för brott.
Utsatthet för brott bland universitetsstudenter
I följande del av denna studie kommer universitetsstudenters utsatthet för brott att redovisas genom tidigare forskning. En studie utförd i USA undersökte hur universitetsstudenter själva uppfattade sin utsatthet för brott på sitt campus och vad för brott som hade drabbat dessa universitetsstudenter (Jennings m.fl., 2007). Enkäten innehöll fem olika problemområden:
utsatthet på campus, oro för brott, säkerhet, upplevd risk för brott och begränsningar i beteenden. Resultaten för denna studie visade att cirka 22% av respondenterna hade blivit utsatta för någon form av brott på campus under det senaste året. Även förekomsten av att känna till någon som blivit utsatt för brott rapporterades. Resultatet visade att 41% av alla studenter som ingått i studien hade någon i sin närhet som blivit utsatt för egendomsbrott och cirka 23% uppgav att de kände någon som blivit utsatt för personbrott.
Att universitetsstudenter är en riskgrupp i form av att utsättas för brott kan enligt en del studier ha att göra med biologiska faktorer (De Luca, Wood, Anderson, Buchanan, Proffitt, Mahony, Pantelis, 2003; Johnson, Blum, & Giedd, 2009). Detta då genomsnittsåldern för universitetsstudenter är inom åldern när utvecklingen för frontalloben inte är helt fullständig vilket påverkar den kognitiva funktionen. Detta kan i sin tur leda till sämre möjlighet till planering, impulskontroll och ett abstrakt resonemang bland dessa universitetsstudenter. Dessa komponenter i kombination med en universitetskultur som har ett stort fokus på
alkoholkonsumtion och många nya sociala interaktioner, kan skapa en situation där universitetsstudenter är i riskzonen för en eventuell utsatthet för brott. Att hög
alkoholkonsumtion är en del utav universitetskulturen har en studie utförd i USA kommit fram till (Weschler m.fl., 1995) och en annan tidigare studie har även kommit fram till att
alkoholkonsumtion och risk att utsättas för övergrepp och andra brott, har ett starkt samband med varandra (Abbey, 2002). Då hög alkoholkonsumtion är en form av normbrytande beteende, som i sin tur är en av de tre kategorierna inom externaliserat beteende, kan externaliserat beteende tänkas ha ett samband till utsatthet för brott (Achenbach, 2003). En annan anledning till att alkoholkonsumtion skulle kunna ha ett samband med utsatthet för brott är just för hur alkohol påverkar och förändrar en individs verklighetsuppfattning och omdöme, det minskar
reaktionstiden, försvårar beslutsfattandet och försenar uppfattningen om eventuell fara (Abbey, 2002; Monks, Tomaka, Palacios, & Thompson, 2010). Detta tyder på att universitetsstudenter i samband med alkoholkonsumtion kan ses som attraktiva offer av en förövare då alla dessa följder av alkoholkonsumtionen minskar de personliga skyddsåtgärderna. Andra aktiviteter som
förekommer på universitet, likt fester, att besöka olika typer av barer och att vara ute sent på natten, kan också öka risken för utsatthet för brott inom gruppen universitetetsstudenter (Mustaine & Tewksbury, 2000).
Utifrån den tidigare forskningen står det klart att gruppen universitetsstudenter är en riskgrupp för utsatthet för brott, både på campusområden och i omnejd. Dessa studenter kan eventuellt ses som attraktiva potentiella offer för en förövare på grund av de biologiska och
sociala egenskaperna som tidigare forskning kommit fram till samt att dessa personer även kan tänkas ha en viss risk att svårare att uppfatta en eventuell personlig fara.
Externaliserat och internaliserat beteende och utsatthet för brott
Denna del av studien avser att redovisa tidigare forskning inom ämnet externaliserat beteende och internaliserat beteende och dess samband till utsatthet för brott. Denna del behandlar båda beteendena, först sambandet med externaliserat beteende och utsatthet för brott och sedan följer därefter internaliserat beteende och utsatthet för brott.
En studie använde sig av 503 manliga intagna och 220 ostraffade män i Pennsylvania för att undersöka om respondenternas tendens till verbal konflikt och aggressivt beteende, ledde till ökad risk att bli utsatta för våldsbrott (Felson, Berg, Rogers & Krajewski, 2018). Resultatet i studien visade att tendensen till att inleda verbala konflikter bland de intagna förklarade 38% av relationen mellan att vara intagen och att bli utsatt för brott. Dock visade det sig att alla intagna inte hade samma risk att bli utsatta, utan det var överfallsbrottslingar och brottslingar som har nära till verbala konflikter och aggressiva beteenden, som hade en högre tendens till verbala konflikter vilket i sin tur ledde till högre risk att bli utsatta för brott. En annan studie fann, genom en logistisk regression, även att det var högre odds att utsättas för våldsbrott när
universitetsstudenter använde droger, konsumerade alkohol, eller även vilken nivå studenterna studerade på, där grundnivåstudenterna var den mest brottsutsatta gruppen (Daigle, Hoffman & Johnson, 2016). Beteendena som behandlas i dessa två studier, alltså verbal konflikt, aggressivt beteende, samt alkohol och drogkonsumtion kan båda räknas in i ett externaliserat
beteendespektrum vilket stödjer tesen att detta beteende kan kopplas till utsatthet för brott. Vidare till internaliserat beteende undersöktes skillnader i utsatthet för brott mellan en grupp psykiskt sjuka patienter och studenter som hade en riskfylld livsstil (Wood & Edwards, 2005). Resultatet i studien visade att både manliga och kvinnliga respondenter med någon form av psykisk problematik översteg studenturvalet i utsatthet för brott samt att kvinnorna i
patienturvalet rapporterade mer utsatthet för brott än männen (Wood & Edwards, 2005). Ångest och depression, som ingår i internaliserat beteende, har även kopplats till aggression (Fung, Gerstein, Chan & Engebretson, 2015). Aggression beskrivs som tendensen till att agera
aggressivt i respons till någon annans provokation. Studiens resultat visade att när de depressiva och ångestrelaterade symtomen ökade så ökade även aggressionen. En annan longitudinell studie gjord i Finland visade att denna aggression höjde risken för framtida utsatthet för brott bland män (Salmivalli & Helteenvuori, 2007).
Sammanfattningsvis tyder denna tidigare forskning på att det kan finnas ett samband mellan externaliserat beteende och utsatthet för brott när detta kontrolleras för internaliserat
beteende. Sett till denna tidigare forskning kan alltså även detta innebära att det kan finnas ett samband mellan ett internaliserat beteende och utsatthet för brott som medieras av aggressivitet och andra externaliserade beteenden. Detta tyder på att det är viktigt att kontrollera internaliserat beteende mot externaliserat och vice versa för att kunna säkerställa om beteendena av egen kraft har en koppling till utsattheten för brott, då de ofta verkar samvariera sett till tidigare forskning. Män och kvinnor samt externaliserat/internaliserat beteende och utsatthet för brott
Skillnaderna mellan män och kvinnor har en inverkan på utsatthet för brott, där männen löper en större risk att utsättas för brott än kvinnorna i Sverige (Brottsförebyggande rådet, 2018). Dock uppger männen i en studie att dem känner sig mindre oroliga att utsättas för brott än kvinnorna (Felson, Berg, Rogers & Krajewski, 2018). En longitudinell studie fann att internaliserat beteende i barndomen endast ledde till brottslighet i vuxen ålder bland kvinnor (Jung, Herrenkohl, Hemphill & Skinner, 2017). Studien fann även att externaliserat beteende i
barndomen endast ledde till kriminalitet i vuxen ålder hos män. Med tanke på detta och studier (Felson m.fl., 2018; Jennings m.fl., 2007; Franken m.fl., 2015) som kommit fram till att begå brott även ökar risken att bli utsatt för brott skulle man kunna tänka sig att internaliserat beteende ökar risken att bli utsatt för brott hos kvinnor men inte hos män, samt att ett externaliserat
beteende ökar risken för utsatthet för brott hos män men inte hos kvinnor. En annan studie presenterar resultat som avser att undersöka fördelningen av utsattheten mellan könen på campus (Jennings m.fl., 2007). Denna studie visade att kvinnorna utsattes för brott i en lägre utsträckning än vad männen gjorde, men att kvinnorna ändå uppfattade sitt campus som mindre säkert på kvällar/nätter, än vad männen gjorde som i större utsträckning angav att de kände sig säkra på campus och därför inte var rädda för att bli utsatta för brott. En annan studie visade på att internaliserat beteende hade en starkare påverkan hos kvinnor än hos män, vilket i sin tur kunde tänkas påverka utsattheten för brott i större utsträckning hos kvinnorna som innehade
internaliserat beteende, än männen med ett internaliserat beteende (Jung, Herrenkohl, Hemphill & Skinner, 2017).
Utifrån denna tidigare forskning står det klart att kvinnor i högre utsträckning upplever sin utsatthet för brott som högre än vad männen uppger, detta trots att den tidigare forskningen och statistiken visar att männen är den mest brottsutsatta gruppen. Den tidigare forskningen finner även stöd för att externaliserat beteende i högre utsträckning har ett samband med gruppen män och att bli utsatt för brott, än med gruppen kvinnor. I sin motsats visar även den sammanlagda tidigare forskningen att internaliserat beteendet i högre utsträckning har ett samband med gruppen kvinnor och utsatthet för brott, än med gruppen män.
Teoretisk utgångspunkt
Denna del av studien kommer att redovisa den teoretiska utgångspunkt som denna studie utgår ifrån. Flera tidigare studier har använt sig av rutinaktivitetsteorin (Cohen & Felson, 1979) för att förklara den förhöjda risk universitetsstudenter har att utsättas för brott (Fisher, Sloan, Cullen & Lu, 1998; Franklin, Franklin, Nobles & Kercher, 2012; Mustaine & Tewksbury, 2002).
Rutinaktivitetsteorin utgår ifrån situationen vid brottstillfället och förklarar att ett brott begås på grund av tre faktorer; motiverad gärningsman, lämpligt offer, och avsaknad av kapabla väktare. Dessa studier har alltså funnit att dessa tre faktorer oftare närvarar hos en studentpopulation än hos den generella populationen och detta kan förklara den förhöjda utsattheten för brott bland studentpopulationen.
Utifrån tidigare forskning (Felson, Berg, Rogers & Krajewski, 2018; Fung, Gerstein, Chan & Engebretson, 2015; Salmivalli & Helteenvuori, 2007; Wood & Edwards, 2005) som behandlat sambandet mellan externaliserat och internaliserat beteende, och utsatthet för brott, argumenterar denna studie för att detta samband kan förklaras med hjälp av rutinaktivitetsteorin där offrets beteende kan öka motivationen hos förövaren samt skapa en bild av personen som ett attraktivt offer. Ett aggressivt-, påträngande-, och normbrytandebeteende skulle alltså kunna tänkas öka motivationen hos en potentiell förövare i form av provokation, medan ett depressivt/ångestfyllt, tillbakadraget beteende samt somatiska klagomål skulle kunna skapa bilden av ett svagt och därmed attraktivt offer. I kombination med den avsaknad av kapabla väktare som studenter kan tänkas inneha i form av att ha flyttat hemifrån, bo ensam, samt att till en början inte ha så många nära vänner, skulle detta kunna leda till en förhöjd risk att bli utsatt för brott enligt
rutinaktivitetsteorin (Cohen & Felson, 1979). Det kan även tänkas att personer med internaliserat beteende inte på samma sätt omger sig av vänner och bekanta och därmed har en avsaknad av kapabla väktare vilket ökar risken att bli utsatt för brott (Clodfelter, Turner, Hartman & Kuhns, 2010).
Denna studie och kunskapsluckor
Denna studie syftar till att fylla kunskapsluckan som avser sambandet mellan utsatthet för brott och externaliserat samt internaliserat beteende. Studien kommer även att undersöka hur detta samband ser ut hos män respektive kvinnor. Detta syfte grundas i att flera tidigare studier har undersökt externaliserat och internaliserat beteende (Franken m.fl., 2015; Pulkkinen & Pitkänen, 1993; Wood & Edwards, 2005) samt även relationen mellan ett eller båda av dessa beteenden och dess samband med att begå brott (Cupach & Spitzberg, 2000). Efter en grundlig litteratursökning upplevdes dock den tidigare forskningen som bristfällig sett till just utsatthet för brott och i synnerhet i relation till kön samt bland studenter i Sverige. Då flera studier har visat att det finns
associationer mellan internaliserat och externaliserat beteende både i form av moderation, samvariation, och prediktion av en tredje variabel är det även viktigt att mäta den oberoende effekten av varje beteendeform kontra utsatthet för brott (Daigle, Hoffman & Johnson, 2016; Fung, Gerstein, Chan & Engebretson, 2015; Jung, Herrenkohl, Hemphill & Skinner, 2017; Salmivalli & Helteenvuori, 2007). Det är alltså viktigt att kontrollera för externaliserat beteende när man undersöker sambandet mellan internaliserat beteende och utsatthet för brott och tvärtom. Denna studie syftar till att använda rutinaktivitetsteorin för att förklara potentiella samband mellan dessa två beteenden och utsatthet för brott. Teorin kommer även användas för att förklara eventuella förändringar i detta samband sett till respondenternas könstillhörighet samt hur detta kopplas till studentpopulationen som en riskgrupp för utsatthet för brott. Med detta i åtanke har denna studie formulerat följande frågeställningar och hypoteser:
• Hur ser sambandet ut mellan externaliserat beteende och studenters utsatthet för brott vid
kontroll för internaliserat beteende?
• Hur ser sambandet ut mellan internaliserat beteende och studenters utsatthet för brott vid
kontroll för externaliserat beteende?
• Hur ser dessa samband ut hos män respektive kvinnor?
Hypotes 1: Med tanke på tidigare studiers (Felson m.fl., 2018; Franken m.fl., 2015; Jennings m.fl., 2012) resultat som diskuterats ovan föreslogs hypotesen att externaliserat beteende skulle ha ett positivt samband med utsatthet för brott vid kontroll för internaliserat beteende. Hypotes 2: Med tanke på tidigare studiers (Wood & Edwards, 2005) resultat som diskuteras ovan föreslogs hypotesen att internaliserat beteende skulle ha ett samband med utsatthet för brott hos kvinnor men inte hos män.
Hypotes 3: Baserat på tidigare forsknings (Jung, Herrenkohl, Hemphill & Skinner, 2017) resultat som diskuteras ovan föreslogs hypotesen att externaliserat beteende skulle ha ett samband med utsatthet för brott hos män men inte hos kvinnor.
Metod
Denna del av studien kommer att behandla studiens genomförande och tillförlitlighet för resultaten och slutsatserna. Inom metoden kommer respondenter, materialet, proceduren, de etiska övervägandena och slutligen den statistiska analysen att redovisas och argumenteras för. Inom delen material har två underkategorier konstruerats för att på så vis skapa en tydlighet för vad som studien avser att redovisa.
Respondenter
Örebro Universitet. Valet att använda ett bekvämlighetsurval gjordes av ekonomiska och tidsrelaterade skäl, för att kunna få tillräckligt många respondenter för att kunna genomföra en analys som kunde finna potentiellt signifikanta resultat. Urvalet utgjordes av 250 studenter varav 175 kvinnor och 75 män vilket innebar att kvinnor utgjorde 70.0% av urvalet och män utgjorde 30.0%. Detta kan anses som relativt representativt för populationen vid Örebro Universitet då 62% var kvinnor och 38% var män på universitetet vid tiden för datainsamling (Universitetskanslersämbetet, 2018). Åldersspannet varierade mellan 18 och 42 år (M = 23,06 SD = 3,803). Åldersfördelningen inom gruppen kvinnor (M = 22,85 SD = 3,578) och gruppen män (M = 23,53 SD = 4,269) såg ungefär likadan ut. Då 15 personer rapporterade att de inte studerade vid Örebro Universitet räknades dessa som ett internt bortfall. Även de två personer som svarade “annat” på frågan om vilket kön man tillhörde räknades som ett internt bortfall, detta då endast två stycken valde detta alternativ vilket var allt för få för att kunna jämföra med övriga könstillhörigheter samt att detta inte var studiens syfte att undersöka.
Material
För att besvara studiens frågeställningar utformades en webbenkät som bestod av två
huvudsakliga delar samt bakgrundsfrågor. Först fick respondenterna svara på tre bakgrundsfrågor som berörde om respondenten var inskriven student vid Örebro universitet, könstillhörighet, och ålder. Frågan gällande om respondenten var en inskriven student fungerade som en kontrollfråga för att se till att urvalet faktiskt bestod av studenter och inte andra personer som på något sätt fått tillgång till enkäten. På detta sätt säkerställdes att urvalet också mätte det som avsågs att mätas, de respondenter som svarade att de inte var inskrivna studenter vid Örebro universitet räknades således som bortfall. Könsfrågan bestod av tre svarsalternativ; kvinna, man eller annat. Detta för att ta hänsyn till de som inte ansåg sig själva som något av de biologiska könen man och kvinna. Dock räknades dessa respondenter som internt bortfall i analyserna som behandlade könen, då denna andel av respondenterna var för få för att göra analyser av samt att detta inte var studiens syfte att undersöka. I bakgrundsfrågorna som berörde ålder fick respondenterna själva fylla i sin ålder i ett öppet svarsalternativ. Kön- och åldersfrågorna användes bland annat för att kunna uttala sig om vilket urval denna studie använde sig av för att exempelvis kunna jämföra hur representativt det var för den totala studentpopulationen vid Örebro universitet. Frågan som berörde könstillhörighet kom sedan även att användas för att besvara frågeställningen gällande hur sambandet mellan internaliserat och externaliserat beteende och utsatthet för brott ser ut för män respektive kvinnor.
Mäta externaliserat och internaliserat beteende. Efter bakgrundsfrågorna följde sedan 64 frågor som användes för att mäta grad av externaliserat och internaliserat beteende, varav 35
frågor var för externaliserat beteende och 29 för internaliserat. Dessa frågor hämtades från Achenbach System Empirical Based Assessment -Adult Self Report som är ett väl validerat instrument i form av självrapport med stark empiriskt stöd (Achenbach & Rescorla, 2003). Med hjälp av ASEBA:s handbok plockades sedan de frågor som berörde beteenden inom
externaliserat och internaliserat beteende ut till denna studies webbenkät. För att mäta externaliserat beteende användes frågor som berörde “aggressivt beteende”, “normbrytande beteende” och “påträngande” medan för att mäta internaliserat beteende användes kategorierna “ångest/depressiv”, “tillbakadragen” och “somatiska klagomål”. Frågorna var utformade som påståenden, exempelvis “Jag argumenterar mycket”, “Jag känner mig ensam” och “Jag kommer inte överens med andra”. I ASR är svarsalternativen för dessa utformade från 0-2 där 0 står för “stämmer inte (så vitt du vet)”, 1 “stämmer någorlunda eller ibland”, 2 “stämmer mycket bra eller ofta”. I denna studie valdes istället en fyrgradig skala mellan “stämmer inte” och “stämmer mycket bra”, detta för att tvinga respondenterna att välja påståendet som stämde lite mer eller lite mindre in på deras självbild och inte ha möjligheten att välja total neutralitet (Bryman, 2011).
Mäta utsatthet för brott. Efter beteendefrågorna följde sedan 25 frågor utformade för att mäta utsatthet för brott som i syfte av att bibehålla hög validitet togs från Brottsförebyggande rådets egna nationella trygghetsundersökning (Brottsförebyggande rådet, 2018). De frågor som plockades ut ur NTU valdes på grund av att det var just de frågorna som mätte utsatthet för brott. Svarsalternativen till frågorna var i form av “Ja”, “Nej” och “Vill inte svara” samt att
respondenten fick ange hur många gånger hen hade varit utsatt för brott om hen svarade “Ja” på utsatthet för brott-frågan. Exempel på NTU-frågor var “Fick du/någon i hushållet en cykel stulen under senaste året?” och “Rånade eller försökte någon råna dig genom att använda hot eller våld under senaste året?”.
Procedur
Enkäten gjordes först tillgänglig för studentpopulationen klockan 12:00 den 16:e november 2018 och var sedan öppen fram till 16:00 5:e december 2018 i gruppen “Dom kallar oss studenter” på internetsidan Facebook. Denna grupp är en allmän grupp gjord för samtliga studenter vid Örebro universitet och hade över 18000 medlemmar vid mättillfället. Även om det verkade som att majoriteten av studentpopulationen hade tillgång till denna grupp kan detta inte garanteras vilket innebär en brist för validiteten i denna studie. En annan brist är att man inte kan utgå från att alla studenter vid Örebro universitet hade samma möjlighet att delta i studien vilket innebär att resultatet inte kan generaliseras till hela studentpopulationen. Dock gjordes en del åtgärder för att få ett så tillförlitligt urval som möjligt som exempelvis att lägga upp påminnelser om enkäten, vid andra tider på dygnet (20:e november klockan 19:30 samt 27:e november 18:00) för att maximera
möjligheten för samtliga i gruppen att svara på enkäten. För att minska risken för mätfel användes även en kontrollfråga gällande om respondenten var studerande vid svarstillfället då även färdig-examinerade studenter fortfarande kunde ha tillgång till gruppen och därmed ha möjlighet att svara på enkäten. Innan enkäten skickades ut och blev offentlig testades den på tio personer i författarnas närhet. Dessa respondenter hade synpunkter på stavfel och liknande, som då rättades till efter inkommen återkoppling. Utifrån denna återkoppling framkom det även att enkäten tog cirka tio minuter att genomföra vilket sedan meddelades i början av enkäten till de respondenter som skulle komma att ingå i studien.
Etiska överväganden
Vid forskning som denna behövs fyra etiska krav tas i åtanke för att skydda respondenterna och deras rättigheter samt integritet, men även för att försäkra sig om att forskningen används till rätt ändamål. Dessa fyra krav är följande: samtyckeskravet, informationskravet, nyttjandekravet samt konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet, 2017). Dessa fyra krav bemöttes både i början och i slutet av enkäten där respondenterna fann information om syftet med enkäten samt vart hen kunde vända sig om frågorna hade skapat någon form av obehag. Det framkom även i början av enkäten att det var helt frivilligt att genomföra den samt att hen kunde avbryta sin medverkan. Respondenterna informerades även om att svaren skulle behandlas konfidentiellt och att datan endast skulle användas i studiens syfte samt även att dem genom att trycka på ”skicka in” gav sitt samtycke till detta. Samtlig data förvarades på en privat lösenordskyddad hårddisk.
Då frågorna var av relativt känslig karaktär och berörde ämnen som exempelvis substansbruk, självmordstankar och brottsutsatthet var det viktigt att vara noga i de etiska övervägandena. Det var dock även viktigt att inte tappa den empiriska styrka som de validerade instrumenten tillförde så av denna anledning, trots etiskt övervägande, valde studien att behålla samtliga frågor i sin helhet. Det ansågs alltså vara nödvändigt för studien att frågorna ändå ställdes till respondenterna i sin ursprungsform, då nyttan av studiens resultat antogs kunna överväga riskerna av att någon av respondenterna tog illa vid sig av frågorna. Dessa potentiella risker motverkades dock genom den anonymitet som följde av att svara på en enkät på nätet utan att behöva fylla i personuppgifter samt urvalet och populationens storlek. Om respondenterna ändå kände att enkäten och dess frågor skapat någon form av obehag fanns det i slutet noga anvisat att respondenten kunde vända sig till Campushälsan vid Örebro universitet för eventuell hjälp och stöd.
Statistisk analys
Först av allt utfördes ett t-test och pearson chi-square test i statistikprogrammet SPSS för att få en bättre bild av hur de beroende och oberoende variablerna såg ut (IBM Corp. Released, 2017).
Sedan mättes den interna reliabiliteten för frågorna gällande externaliserat- och internaliserat beteende genom ett reliabilitetstest där Cronbach’s alfa-värdena för externaliserat beteende (α = 0,93) och för internaliserat beteende (α = 0,94) redovisades. Då värdena översteg 0,8 bedömdes det lämpligt att samla variablerna i två summativa index bestående av externaliserat beteende i ett och internaliserat i ett (Pallant, 2016). För att besvara hur externaliserat och internaliserat
beteendes samband med utsatthet för brott såg ut användes en logistisk regression. På detta sätt kunde den oberoende effekten av de båda beteendena utläsas. Anledningen till valet av en logistisk regression istället för en linjär var att utsatthet för brott valdes att dikotomiseras. Denna variabel bestod av grupperna inte alls utsatt (värdet 0) och utsatt för 1-11 olika brott (värdet 1). För att undersöka om det såg olika ut beroende på könstillhörighet delades filerna upp i
respektive kön och gick sedan igenom regressionsanalysen igen. Detta innebar att denna analys inte signifikant kunde uttala sig om någon skillnad mellan män och kvinnor, men dock
sambandet mellan beteende och utsatthet för brott hos respektive kön när man kontrollerade för det andra beteendet. Efter detta utfördes ett tredje test där den dikotoma beroende variabeln ändrades till de två grupperna utsatt för 0-1 olika brott (värde 0) och utsatt för 2-11 olika brott (värde 1). Detta gjordes för att få mer nyans i resultaten då det kan tänkas att personer som har utsatts för mer än ett brott kommer att ha ett starkare samband med externaliserat och
internaliserat beteende. Vidare genomfördes en sista regression med utsatt för 0-1 brott och utsatt för 2-11 olika brott och detta i relation till hur det såg ut i samband med respektive kön.
Resultat
Denna del av studien avser att redovisa studiens valda analysers resultat genom tabeller och tillhörande förklaringar. Resultatdelen består av en deskriptiv tabell för studiens samtliga variabler samt de fyra logistiska regressioner som valts att genomföras. Nedanstående tabell avser att beskriva studiens beroende samt oberoende variabler via en deskriptiv tabell.
Not: *** p<,001; ** p<, 01; * p<,05. n = antal personer i en urvalsgrupp. χ² = Chi²-värde. t = t-värde.
För att besvara den första och andra frågeställningen användes en logistisk regression, gällande externaliserat och internaliserat beteendes samband med utsatthet för brott när man kontrollerar för beteendena mot varandra. Analysen visade att modellen innehållande både de samlade externaliserade och internaliserade beteendet var statistiskt signifikant χ²(2, N=217)=11.27, p=.004, vilket tyder på att modellen kunde finna skillnader på de som hade blivit utsatta för brott kontra de som inte hade blivit det. Modellen i sin helhet förklarade 7% (Nagelkerke R squared) av variansen i utsatthet för brott och klassade 58,1% av fallen korrekt. Som kan ses i Tabell 1 var det endast externaliserat beteende signifikant av egen kraft och hade en oddskvot på 1,03 vilket innebär att för varje ökat värde på externaliserat-skalan var det 1,03 gånger så troligt att
Deskriptiv tabell av studiens samtliga variabler
Män Kvinnor
% n % n χ²
Stulen bil 6,7 75 2,9 175 1,98, p=.16
Stulen cykel 27.0 74 22,5 173 0,57, p=.45
Stulet från ett fordon 6,8 74 4,6 175 0,50, p=.48
Inbrott 5,4 74 5,7 175 0,01, p=.92 Rån 10,7 75 3,4 175 5,20, p=.02 Fysiskt våld 18,7 75 7,4 175 6,88, p<.01 Sexuellt ofredande 17,6 74 35,3 173 7,73, p<.01 Hotad/rädd 17,3 75 15,1 172 0,19, p=.66 Ekobrott 9,5 74 6,4 173 0,74, p=.39 Trakasserier 14,9 74 19,4 170 0,72, p=.39 Annat brott 12,2 74 8,1 172 0,99, p=.32 MEAN (SD) t MEAN (SD) Externaliserade beteende 25,48 (16,85) 18,32 (13,02) 3,19, p<.01 Internaliserade beteende 24,6 (16,74) 28,25 (17,14) 1,50, p=.13
respondenterna skulle svara att de hade blivit utsatta för något av de 11 brotten, när man kontrollerade för internaliserat beteende.
Tabell 1: Resultat från logistisk regressionsanalys på externaliserat och internaliserat
beteende och utsatthet för brott (0 & 1)
Oberoende variabel Modell 1
Utsatthet för brott Exp(B) Externaliserat 1.03* (CI 95% = 1,0-1,05) Internaliserat 1,02 (CI 95% = ,99-1,03) R2 N ,07 217
Not: R² = Nagelkerke R Square. *** p < .001; ** p < .01; * p < .05
För att få ytterligare nyans och förståelse i instrumentet undersöktes även sambandet mellan externaliserat och internaliserat beteende och att bli utsatt för 0-1 olika brott kontra 2-11 olika brott. Även denna modell visade statistisk signifikans, χ²(2, N=217)=16.43, p<.000, vilket innebär att modellen kunde finna skillnader mellan att ha blivit utsatt för 0-1 typer av brott och 2-11 olika typer av brott. Modellen kunde förklara 10% av variansen i brottsutsatthet och klassade 73,7% av fallen korrekt. Som kan ses i Tabell 2 var det endast externaliserat beteende som var signifikant av egen kraft och hade en oddskvot på 1,04 vilket innebär att för varje ökat värde på externaliserat-skalan så var det 1,04 gånger så troligt att respondenterna skulle svara att de hade blivit utsatta för två olika brott eller fler, när man kontrollerade för internaliserat beteende.
Tabell 2: Resultat från logistisk regressionsanalys på externaliserat och internaliserat
beteende och utsatthet för brott (0-1 & 2-11)
Oberoende variabel Modell 1
Utsatthet Exp(B) Externaliserat 1,04** (CI 95% = 1,02-1,07) Internaliserat 1,01 (CI 95% = .99-1,02) R2 N ,10 217
Not: R² = Nagelkerke R Square. *** p < .001; ** p < .01; * p < .05
För att besvara den tredje frågeställningen gällande hur samma samband såg ut beroende på könstillhörighet delades urvalet upp utifrån kön och testades sedan i en likadan logistisk
regression. Modellen var för gruppen män inte statistiskt signifikant, χ²(2, N=65)=4.96, p=.084, vilket innebär att modellen inte kunde finna skillnader mellan män som rapporterade att de blivit utsatta för brott och män som inte gjort det. Modellen för gruppen kvinnor visade statistisk signifikans, χ²(2, N=152)=14,80, p=.001, vilket innebär att modellen kunde finna skillnader mellan kvinnor som rapporterade att de blivit utsatta för brott och de som inte gjorde det. Modellen kunde för kvinnogruppen förklara mellan 9% (Cox and Snell R square) och 12,6% (Nagelkerke R Squared) av variansen i utsatthet för brott och klassade 60,5% av fallen korrekt. Som visas i Tabell 3 var det endast internaliserat beteende hos kvinnor som var signifikant när man kontrollerade för externaliserat beteende. Internaliserat beteende hos kvinnogruppen hade en oddskvot på 1,03 vilket innebär att för varje ökat värde på internaliserat-skalan så var det 1,03 gånger mer troligt att de kvinnliga respondenterna skulle rapportera att de blivit utsatta för något av de 11 brotten, när man kontrollerade för externaliserat beteende.
Tabell 3: Resultat från logistisk regressionsanalys på externaliserat och internaliserat
beteende och utsatthet för brott (0 & 1) för män och kvinnor separat
Not: R² = Nagelkerke R Square. *** p < .001; ** p < .01; * p < .05
Vidare undersöktes även sambandet mellan externaliserat och internaliserat beteende och att bli utsatt för 0-1 olika brott kontra 2-11 olika brott för respektive kön. Modellen var statistiskt signifikant för män, χ²(2, N=65)=12,78, p=.002, vilket innebar att modellen kunde finna
skillnader mellan att ha blivit utsatt för 0-1 typer av brott och 2-11 olika typer av brott. Modellen kunde för gruppen män förklara 26% (Nagelkerke R square) av variansen i brottsutsatthet och klassade 78,5% av fallen korrekt. Som kan ses i Tabell 4 var det endast externaliserat beteende som var signifikant när man kontrollerade för internaliserat beteende. Externaliserat beteende hade en oddskvot på 1,07 vilket innebar att för varje ökat värde på externaliserat-skalan så var det 1,07 gånger mer troligt att de manliga respondenterna skulle rapportera att de blivit utsatta för 2-11 olika brott, när man kontrollerade för internaliserat beteende. Även modellen för de
kvinnliga respondenterna var statistiskt signifikant, χ²(2, N=152)=7,99 p=.018, vilket innebar att modellen kunde finna skillnader mellan att ha blivit utsatt för 0-1 typer av brott och 2-11 olika typer av brott. Modellen kunde för gruppen kvinnor förklara 7% (Nagelkerke R square) av variansen i brottsutsatthet och klassade 73,7% av fallen korrekt. Som kan ses i Tabell 4 var dock varken externaliserat eller internaliserat beteende signifikant när man kontrollerade för dem mot varandra.
Oberoende variabel Modell 1
Män Modell 2 Kvinnor Exp(B) Exp(B) Externaliserat 1.04 (CI 95% = ,99-1,08) (CI 95% = ,98-1,06) 1,02 Internaliserat ,98 (CI 95% = ,95-1,01) (CI 95% = 1,01-1,06) 1,03* R2 N ,09 65 ,13 152
Tabell 4 Resultat från logistisk regressionsanalys på externaliserat och internaliserat
beteende och utsatthet för brott (0-1 & 2-11)
Oberoende variabel Modell 1
Män Modell 2 Kvinnor Exp(B) Exp(B) Externaliserat 1.07** (CI 95% = 1,02-1,12) (CI 95% = ,99-1,07) 1,03 Internaliserat ,98 (CI 95% = ,94-1,02) (CI 95% = .99-1,04) 1,01 R2 N ,26 65 ,07 152 Not: R² = Nagelkerke R Square. *** p < .001; ** p < .01; * p < .05
Diskussion
Denna studie syftade till att undersöka huruvida externaliserat och internaliserat beteende hade ett samband med utsatthet för brott inom en studentpopulation när man kontrollerade sagda beteenden mot varandra, samt hur detta samband såg ut för män respektive kvinnor. Den första hypotesen syftade till att externaliserat beteende skulle ha ett positivt samband med utsatthet för brott när man kontrollerade för internaliserat beteende, vilket innebär att ju högre samlad poäng respondenterna hade på externaliserat-skalan desto högre skulle risken vara att de uppgav att de någon gång blivit utsatta för ett eller flera olika brott det senaste året. Resultatet visade att denna hypotes stämde både när utfallsvariabeln bestod av ingen utsatthet kontra utsatthet, och utsatt för 0-1 olika brott kontra 2-11 olika brott. Detta innebär således att när studenter innehade ett högre externaliserat beteende var det högre risk att de hade blivit utsatta för brott.
Det som var speciellt intressant var dock resultaten för de regressioner där urvalet delades upp efter kön. Detta gjordes i två omgångar där den första använde sig av antingen utsatt eller inte utsatt som gruppering på den beroende variabeln medan den andra använde sig av inte utsatt/utsatt för ett brott, kontra utsatt för två/flera olika brottskategorier. Resultatet för den första regressionen i Tabell 3 visade att hos kvinnor fanns det en signifikant höjd risk att ha blivit utsatt
för brott desto högre samlad poäng de hade på internaliserat-skalan. Detta återfanns dock inte hos män vilket därmed gav stöd till hypotes två angående att kvinnor skulle ha ett signifikant
samband mellan internaliserat beteende och utsatthet för brott vid kontroll för externaliserat beteende och att samma samband ej skulle gå att finna hos gruppen män. Externaliserat beteende hade dock ingen egen oberoende effekt på utsatthet för brott vare sig hos gruppen män eller kvinnor. Resultaten för den andra regressionen i Tabell 4 visade dock att hos gruppen män fanns ett signifikant samband att bli utsatt för brott desto högre samlad poäng man hade på
externaliserat-skalan. Ett signifikant samband återfanns dock inte hos kvinnor. Detta stödjer studiens tredje hypotes gällande att män skulle ha ett signifikant samband mellan externaliserat beteende och utsatthet för brott, när man kontrollerade för internaliserat beteende, men att detta signifikanta samband ej skulle gå att finna hos kvinnor. Resultaten innebär således att kvinnliga universitetsstudenters risk att utsättas för någon typ av brott ökar i takt med deras grad av
internaliserat beteende, medan manliga universitetsstudenters risk att utsättas för fler än en typ av brott ökar i takt med deras grad av externaliserat beteende.
Resultaten i relation till tidigare forskning
Sett till den tidigare forskningen och de resultat som denna studie kommit fram till går detta till stor del i linje med den tidigare forskningen som redovisats i introduktionen. Den tidigare forskningen påvisade samband mellan externaliserat beteendet och utsatthet för brott, men liten del av forskningen påvisade hur detta skulle utspela sig i relation till internaliserat beteende och tvärtom (Daigle, Hoffman & Johnson, 2016). Denna kunskapslucka kunde således studien fylla då resultat påvisade ett signifikant samband mellan externaliserat beteende och utsatthet för brott, vid kontroll för internaliserat beteende. Även med internaliserat beteende gick det att finna stöd för ett eventuellt samband med utsatthet för brott i den tidigare forskningen, men en väldigt liten del av den tidigare forskningen påvisade detta samband när det kontrollerades mot externaliserat beteende. Resultaten av denna studie visade som sagt att det gick att finna signifikanta resultat för sambandet mellan internaliserat beteende och utsatthet för brott när detta kontrollerades för med externaliserat beteende bland kvinnor, vilket även detta gick att finna stöd för i tidigare forskning (Jung, Herrenkohl, Hemphill & Skinner, 2017; Salmivalli & Helteenvuori, 2007). Då detta samband inte var statistiskt signifikant för gruppen män, säger detta oss att den andra hypotesen stämde. Kvinnors internaliserade beteende har ett signifikant samband med utsatthet för brott men detta samband återfinns inte hos gruppen män. Sett till den tidigare forskningen kan orsaken till detta vara internaliserat beteenden såsom ångest/depression oftare går att finna bland kvinnor än bland män (Felson, Berg, Rogers & Krajewski, 2018).
Att denna studie kunde finna signifikans av utsattheten för brott bland denna
studentpopulation gick även detta i linje med den tidigare forskningen (Abbey, 2002; Jennings, Gover & Pudrzynska, 2007; Monks, Tomaka, Palacios, & Thompson, 2010; Mustaine & Tewksbury, 2000). Likt tidigare forskning fann även denna studie att denna typ av population, alltså universitetsstudenter, är en grupp som till stor del kantades av cykelstölder och sexuella trakasserier. Förklaringen till detta kan vara att majoriteten utav universitetsstudenter är unga vuxna som många gånger flyttat hemifrån för första gången och därav har en avsaknad av kapabla väktare, de är biologiskt sett inte fullt utvecklade och kan därför eventuellt ses som attraktiva offer och att de genom externaliserat och internaliserat beteende till viss del provocerar fram en utsatthet (Cohen & Felson, 1979).
Teoretiska förklaringar till resultaten
Dessa resultat kan även förklaras med hjälp av rutinaktivitetsteorin (Cohen & Felson, 1979). Som tidigare nämnts kan externaliserat beteendes koppling till utsatthet för brott förklaras med att offret till viss del provocerar fram en reaktion hos gärningspersonen genom externaliserat beteende såsom aggressivt-, normbrytande-, eller påträngande-beteenden. Internaliserat
beteendes koppling till utsatthet för brott kan förklaras med att gärningsmannen ser personen som ett svagt och därmed attraktivt offer då hen uttrycker ett depressivt/ångestladdat-, tillbakadraget beteende, eller uttrycker somatiska klagomål. Med detta i åtanke skulle även teorin kunna förklara varför endast kvinnor hade en signifikant koppling mellan internaliserat beteende och utsatthet för brott, och endast män hade en signifikant koppling mellan externaliserat beteende och utsatthet för brott. De stora skillnaderna mellan män och kvinnor när det kom till typ av brott var att män i signifikant större utsträckning blev utsatta för våldsbrott och rån medan kvinnor blev mer utsatta för sexualbrott. Detta skulle kunna tyda på att män med externaliserat beteende i större utsträckning än kvinnor, börjar bråka med andra människor och därmed provocerar fram en reaktion från potentiella gärningsmän i form av våldsbrott och rån. Det skulle dock även kunna vara så att kvinnor som agerar på samma externaliserade sätt som män inte framkallar samma våldsamma reaktion från personer i dess omgivning.
Att internaliserat beteende endast har ett signifikant samband med utsatthet för brott hos kvinnogruppen skulle kunna förklaras av att kvinnor endast är signifikant mer utsatta än män för en typ av brott, sexualbrott. En person som innehar ett internaliserat beteende kan ses som osäker och tillbakadragen vilket kan leda till att en gärningsman uppfattar personen som svag och därmed ett lämpligt offer. Det skulle även kunna tänkas att en person med denna typ av beteende i mindre utsträckning omger sig av vänner och bekanta vilket innebär en viss avsaknad av
sexualbrott där man fann att universitetsstudenter med hög närvaro av kapabla väktare i mindre utsträckning utsattes för sexualbrott (Clodfelter, Turner, Hartman & Kuhns, 2010). Då kvinnor i större utsträckning är utsatta för sexualbrott skulle detta kunna förklara varför endast kvinnor hade en signifikant koppling mellan internaliserat beteende och utsatthet för brott.
Oväntade resultat
Trots att de flesta av resultaten till stor del stämde överens med de uppställda hypoteserna var det ändå några oväntade resultat som uppkom. Ett exempel var hur känsligt urvalet var för när det delades upp efter kön. När hela urvalet (se Tabell 1) användes visade det sig att externaliserat beteende men inte internaliserat beteende var signifikant, men när urvalet delades upp efter kön (se Tabell 3) var det endast internaliserat beteende, och då endast för kvinnor, som visade signifikans. En förklaring till att detta inträffade kan vara urvalets storlek. Urvalet är, om än representativt för studentpopulationen, snedfördelat då majoriteten av urvalet är kvinnor och färre är män. Detta skulle kunna förklara varför externaliserat beteende inte blir signifikant för männen i Tabell 3, det kan alltså vara för få män för att modellen ska kunna skilja på gruppen utsatt och inte utsatt baserat på nivå av externaliserat beteende. När grupperna på beroende variabeln sen förändras (se Tabell 4) kan modellen bättre skilja på dem och därmed resulterar detta i ett
signifikant resultat. Men när grupperna förändrades, gjorde även resultatet för kvinnorna det, från att internaliserat beteende var signifikant till att det inte var det. Detta tyder alltså på att
internaliserat beteende kan förklara den förhöjda risken för kvinnor att bli utsatta för något brott men finner inte någon förhöjd risk att bli utsatt för två eller flera olika brott (se Tabell 4). Detta skulle förstås också kunna förklaras av tillfälligheter vilket tyder på att framtida forskning bör använda sig av ett ännu större urval för att få mer solida resultat.
Svagheter och styrkor
Trots intressanta resultat finns det vissa brister i föreliggande studie som måste tas i beaktning. Urvalet till denna studie har till exempel valts ut genom ett bekvämlighetsurval vilket kan påverka validiteten då vi inte kan garantera att alla studenter har haft samma möjlighet att svara på enkäten vilket innebär att resultaten inte kan generaliseras till den totala studentpopulationen. Dock bör det tilläggas att majoriteten av studenterna vid Örebro universitet hade tillgång till den Facebook-grupp där enkäten lades ut vilket kan ge ett visst stöd till studiens validitet. Vidare har svarsalternativen i Achenbach System Empirical Based Assessment -Adult Self Report-delen av enkäten ändrats från tre till fyra för att tvinga respondenterna att välja om de instämmer mer eller mindre genom att ta bort mittenalternativet (Bryman, 2011). Detta innebär att man kan ifrågasätta huruvida studien kan luta sig mot den styrka det innebär att använda sig av ett validerat
dock inte vara ett problem för denna studie, då denna studie använder sig av skalan som en kontinuerlig variabel i en regression och inte nyttjar den kategoriska delen som fastställer huruvida respondenten har ett högt-, lågt-, eller mellan-beteende. Studien använder alltså endast skalan för att se hur risken att hamna i respektive utfallsgrupp på den beroende variabeln
förändras i takt med att beteendet på den oberoende variabeln ökar och använder sig inte av Achenbach System Empirical Based Assessment -Adult Self Report förutbestämda grupperingar. Detta innebär alltså att trovärdigheten i instrumentet inte bör påverkas av ett extra svarsalternativ så länge detta hålls konsekvent över samtliga frågor i enkäten. Detta är dock någonting som krävs att lyftas och tas i beaktning.
En annan brist i denna studie som bör lyftas är den brist på nyans som kan tänkas följa av att samla sex olika beteendetyper i två olika paraplybegrepp. Det kan uppfattas rent av felaktigt att samla dessa på detta sätt och sedan ställa dem emot en beroende variabel i en regression. Det finns dock tidigare forskning på att dessa beteenden med rätta kan delas upp på detta sätt som redovisats tidigare i denna studie (Caspi m.fl., 2014; Kramer, Krueger & Hicks, 2008; Lahey m.fl., 2017; Rosenström m.fl., 2018). Detta styrktes även av chronbach alpha testet som gjordes innan regressionerna genomfördes men detta måste dock tolkas i perspektiv till mängden frågor som ingår i variablerna. Trots detta stöd för att använda externaliserat- och internaliserat
beteende som paraplybegrepp bör dock ändå detta tas i beaktning när denna studie används för att dra några slutsatser i framtiden. En annan brist i nyansering som bör tas i beaktning är hur den beroende variabeln, alltså utsatthet för brott, är utformad. I de regressioner som visas i Tabell 1 och 3 mäts utsatthet för brott i form av en dikotom variabel där man antingen är utsatt eller inte utsatt vilket inte ger en speciellt nyanserad bild av utsattheten. Det går alltså inte att dra några slutsatser om huruvida externaliserat och internaliserat beteende leder till att respondenten blir utsatt för fler brott utan endast om risken ökar att bli utsatt för ett eller flera olika brott. Det går heller inte att uttala sig om vilka brott, utan alla brott samlas tillsammans, alltså kan man inte dra slutsatser om beteendetyperna ökar riskerna för exempelvis cykelstöld eller misshandel. Studien nyanseras dock lite i form av att man i Tabell 2 och Tabell 4 testar för hur sambandet ser ut när respondenterna blir utsatt för flera olika brott kontra ett brott eller inte alls.
Trots dessa brister finns det även en del styrkor som ger denna studie pålitlighet. Ett
exempel är att studien använder sig av redan väl validerade instrument såsom Achenbach System Empirical Based Assessment -Adult Self Report för att mäta beteendetyperna samt Nationella trygghetsundersökningens enkätfrågor gällande utsatthet för brott. Genom att använda dessa instrument stärks trovärdigheten i att resultaten som ges faktiskt mäter det som är avsett att mätas och ger därmed möjlighet till välgrundade resultat och slutsatser. Ett annat argument för att
studien mäter det som är tänkt att mäta är att man kontrollerar beteendena mot varandra för att se om något eller båda beteendena har egen signifikant kraft.
Förslag för framtida forskning samt implikationer för praktiskt arbete
Sett till de resultat som denna studie kom fram till och även sett till den tidigare forskningen finns det med fördel flera argument till varför framtida forskning bör ta detta i beaktning och arbeta vidare med detta inför eventuell brottsprevention. Till framtida forskning kan det vara fördelaktigt att undersöka detta fenomen genom longitudinella studier för att kunna ta reda på vad som kommer först, beteendet eller utsattheten. På detta sätt skulle det kunna tydliggöras om externaliserat och internaliserat beteende faktiskt leder till högre utsatthet för brott och inte bara att de samvarierar med varandra. Med hjälp av sådan kunskap kan man få en bättre förståelse för relationen mellan offer och gärningsperson vilket kan användas i utformningen av en mer adekvat brottsprevention. Ett ytterligare sätt att få en bättre förståelse för de två beteendenas relation med utsatthet för brott skulle vara att undersöka vilka typer av brott som har starkast koppling med dem. Detta är någonting som skulle kräva ett större urval än vad föreliggande studie hade då inte tillräckligt många av respondenterna hade blivit utsatta för de olika brotten för att ett sådant testresultat skulle kunna ses som reliabelt. Om man i framtida forskning skulle lyckas med detta skulle man dock kunna använda detta resultat för att prioritera vilka brott som är allra viktigast att förebygga när det kommer till brottsoffer med höga nivåer av antingen externaliserat eller internaliserat beteende.
Resultatet av denna studie har även visat att det finns olikheter mellan könen när det kommer till relationen mellan externaliserat och internaliserat beteende och utsatthet för brott. Dessa resultat tyder på att det skulle vara fördelaktigt vid utformningen av
brottspreventiva åtgärder att fokusera på män med höga nivåer av externaliserat beteende och kvinnor med höga nivåer av internaliserat beteende. Om framtida forskning exempelvis skulle lyckas säkerställa att beteendena föregår utsattheten skulle en brottspreventiv insats kunna fokusera på att förebygga utvecklandet av dessa beteenden i barndomen. Fokus skulle utifrån föreliggande studies resultat därmed främst ligga på att motverka utvecklandet av externaliserat beteende hos pojkar samt internaliserat beteende hos flickor. Dock föreslås att innan utformningen av en sådan åtgärd även genomföra någon typ av skillnadstest. Detta för att säkerställa att det faktiskt finns en signifikant skillnad mellan könen i relationen mellan dessa två beteendetyper och utsatthet för brott, vilket denna studie inte genomfört. Detta skulle ge den framtida forskningen ännu mer reliabla resultat att grunda slutsatser på samt ge möjlighet till mer adekvat brottsprevention.
Slutsatser
Slutligen fann den föreliggande studien att externaliserat och internaliserat beteende har ett samband med utsatthet för brott när man kontrollerar beteendena för varandra. Studien fann att externaliserat beteende hade ett samband med män och att internaliserat beteende hade ett med samband med kvinnor, sett till deras utsatthet för brott. Denna studies resultat kan underlätta det framtida arbetet med att utveckla insatser som avser att motverka utsattheten för brott sett till externaliserat och internaliserat beteende. Hur dessa insatser och
brottsprevention skall tillämpas kan även behöva anpassas efter kön och för detta kan denna studie vara behjälplig, då denna studie visat på att könen och sambanden med dessa
Referenser
Abbey, A. (2002). Alcohol-related sexual assault: A common problem among college students. Journal of Studies on Alcohol and Drugs, 14, 118-128.
Achenbach, T. M. & Rescorla, L. A. (2003). Manual for the ASEBA Adult Forms & Profiles. Burlington, VT: University of Vermont, Research Center for Children, Youth, & Families.
American Psychiatric Association. (2013). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders: DSM-5. (5. ed.) Arlington, VA.: American Psychiatric Association.
Baskin-Sommers, A. (2016). Dissecting antisocial behavior. Clinical Psychological Science, 4, 500-510. doi: 10.1177/2167702615626904
Brottsförebyggande rådet. (2018). Nationella trygghetsundersökningen, 2017. Om utsatthet, otrygghet och förtroende. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Hämtad från
https://www.bra.se/download/18.10aae67f160e3eba629118a7/1517212683473/2018_1 _NTU_2017.pdf
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber
Bunkholdt, V. (2004). Psykologi – en introduktion för sjuksköterskor, socialarbetare och övrig vårdpersonal. Lund: Studentlitteratur.
Caspi, A., Houts, R., Belsky, D., Goldman-Mellor, S., Harrington, H., Israel, S., . . . Moffitt, T. (2014). The p Factor: One General Psychopathology Factor in the Structure of Psychiatric Disorders? Clinical Psychological Science : A Journal of the Association for Psychological Science, 2, 119-137. doi: 10.1177/2167702613497473
Cederblad, M. (2001). Barn- och ungdomspsykiatri. Stockholm: Liber AB.
Clodfelter, T., Turner, M., Hartman, J. & Kuhns, J. (2010). Sexual Harassment Victimization During Emerging Adulthood: A Test of Routine Activities Theory and a General
Theory of Crime. Crime & Delinquency, 56, 455-481. doi: 10.1177/0011128708324665 Cohen, L. E. & Felson, M. (1979). Social change and crime rate trends: A routine activity
approach. American Sociological Review, 44, 588-608. doi: 10.2307/2094589
Cooley, J. L., Fite, P. J., Rubens, S. L. & Tunno, A. M. (2015). Peer victimization, depressive symptoms, and rule-breaking behavior in adolescence: The moderating role of peer social support. Journal of Psychopathology and Behavioral Assessment, 37, 512-522. doi: 10.1007/s10862-014-9473-7
Cupach, W. R. & Spitzberg, B. H. (2000). Obsessive relational intrusion: Incidence, perceived severity, and coping. Violence and Victims, 15, 357-72. doi: 10.1891/0886-6708.15.4.357
Daigle, L. E., Hoffman, C. Y. & Johnson, L. M. (2016). The extent and risk of violent victimization among international college students enrolled in the united states: A gendered analysis. Journal of Interpersonal Violence, 33, 3053-3073. doi:
10.1177/0886260516633686
De Luca, C. R., Wood, S. J., Anderson, V., Buchanan, J. A., Proffitt, T. M., Mahony, K., & Pantelis, C. (2003). Normative data from the CANTAB. I: Development of executive function over the lifespan. Journal of Clinical and Experimental Neuropsychology, 25, 242-254. doi: 10.1076/jcen.25.2.242.13639
Deguchi, T. (2014). A Simulation of Rule-Breaking Behavior in Public Places. Social Science Computer Review, 32, 439-452. doi: 10.1177/0894439313511186
Felson, R., Berg, M., Rogers, E. & Krajewski, A. (2018). Disputatiousness and the Offender–Victim Overlap. Journal of Research in Crime and Delinquency, 55, 351-389. doi: 10.1177/0022427817744594
Fisher, B. S., Sloan, J. J., Cullen, F. T. & Lu, C. (1998). Crime in the ivory tower: The level and sources of student victimization. Criminology, 36, 671-710. doi:
10.1111/j.1745-9125.1998.tb01262.x
Franken, A., Moffitt, T. E., Steglich, C. E. G., Dijkstra, J. K. & Harakeh, Z. M. (2015). The role of self-control and early adolescents' friendships in the development of externalizing behavior: The SNARE study. Journal of Youth and Adolescence, 45, 1800-1811. doi: 10.1007/s10964-015-0287-z
Franklin, C., Franklin, T., Nobles, M. & Kercher, G. (2012). Assessing the Effect
of Routine Activity Theory and Self-Control on Property, Personal, and Sexual Assault Victimization. Criminal Justice and Behavior, 39, 1296-1315. doi:
10.1177/0093854812453673
Fung, A., Gerstein, L., Chan, C. & Engebretson, L. (2015). Relationship of Aggression to Anxiety, Depression, Anger, and Empathy in Hong Kong. Journal of Child and Family Studies, 24, 821-831. doi: 10.1007/s10826-013-9892-1
Goldstein, A P., Glick, B. & Gibbs, J C. (2000). ART – aggression replacement training: en multimodal metod för att ge aggressiva barn och ungdomar sociala alternativ. Aneby: KM- förlaget AB.
Haugaard, J. J. & Seri, L. G. (2003). Stalking and other forms of intrusive contact after the dissolution of adolescent dating or romantic relationships. Violence and Victims, 18, 279-97. doi: 10.1891/vivi.2003.18.3.279
IBM Corp.
Jennings, W., Gover, A.R. & Pudrzynska, D. (2007). Are Institutions of Higher Learning Safe? A Descriptive Study of Campus Safety Issues and Self-Reported Campus Victimization among Male and Female College Students. Journal of Criminal Justice Education, 18, 191-208. doi: 10.1080/10511250701383327
Johnson, S. B., Blum, R. W. & Giedd, J. N. (2009). Adolescent maturity and the brain: The promise and pitfalls of neuroscience research in adolescent health policy. Journal of Adolescent Health, 45, 216-221. doi: 10.1016/j.jadohealth.2009.05.016
Jung, H., Herrenkohl, T., Lee, J., Hemphill, S., Heerde, J. & Skinner, M. (2017). Gendered Pathways From Child Abuse to Adult Crime Through Internalizing and Externalizing Behaviors in Childhood and Adolescence. Journal of Interpersonal Violence, 32, 2724-2750. doi: 10.1177/0886260515596146
Kramer, M., Krueger, R. & Hicks, B. (2008). The role of internalizing and externalizing liability factors in accounting for gender differences in the prevalence of common psychopathological syndromes. Psychological Medicine, 38, 51-61. doi:
10.1017/S0033291707001572
Kramer, U. & Zimmerman, G. (2009). Fear and anxiety at the basis of adolescent externalizing and internalizing behaviors: A case study. International Journal of Offender Therapy & Comparative Criminology, 53, 113-120. doi:
10.1177/0306624X07312779
Lahey, B., Krueger, R., Rathouz, P., Waldman, I., Zald, D. & Albarracín, D. (2017). A Hierarchical Causal Taxonomy of Psychopathology Across the Life Span.
Psychological Bulletin, 143, 142-186. doi: 10.1037/bul0000069
Monks, S. M., Tomaka, J., Palacios, R. & Thompson, S. E. (2010). Sexual victimization in female and male college students: Examining the roles of alcohol use, alcohol
expectancies, and sexual sensation seeking. Substance Use & Misuse, 45, 2258-2280. doi: 10.3109/10826081003694854
Mustaine, E. E. & Tewksbury, R. (2000). Comparing the lifestyles of victims, offenders, and victim-offenders: A routine activity theory assessment of similarities and differences for criminal incident participants. Sociological Focus, 33, 339-362. doi:
10.1080/00380237.2000.10571174
Mustaine, E. E. & Tewksbury, R. (2002). Sexual assault of college women: A feminist interpretation of a routine activities analysis. Criminal Justice Review, 27, 89-123. doi: 10.1177/073401680202700106
