Specialidrott – Ämnet utan lärare
– en jämförande kvalitativ studie mellan lärare i
ämnet specialidrott
Andreas Rehn och Alexander Möller
GYMNASTIK- OCH IDROTTSHÖGSKOLAN
Examensarbete 50:2010
Lärarprogrammet 2007-2011
Seminariehandledare: Kent Sahlin
Examinator: Pia Lundqvist Wanneberg
Ett stort tack till...
Alla lärare som ställde upp på intervjuerna
Riksidrottsförbundet som bidrog med ekonomiskt stöd
Vår handledare Kent Sahlin
Sammanfattning
Syfte och frågeställningarSyftet med uppsatsen är att studera hur undervisningen i specialidrott påverkas av om läraren har en lärarutbildning. Våra frågeställningar är följande: Hur ser undervisningens innehåll och genomförande ut beroende på om läraren har en lärarutbildning eller inte? Hur uppfattar de båda lärarkategorierna sin utbildning och bakgrunds betydelse för att kunna bedriva specialidrotten? Hur arbetar de båda lärarkategorierna för att nå upp till målen i kursplanen för specialidrott?
Metod
I studien använder vi oss av kvalitativa intervjuer. Vi har intervjuat sex olika lärare i ämnet specialidrott, varav tre har en lärarutbildning och tre inte har. Lärarna representerar även tre olika idrotter, där varje idrott representeras av en lärare från vardera kategorin.
Resultat
Studien visar att likheterna mellan de två lärarkategorierna är att undervisningen till största del är praktisk där innehållet och momenten ser likadant ut, uppväxten och erfarenheter påverkar deras lärarroll, de vet vad som krävs av eleverna för att de ska uppnå sina mål med sitt idrottsutövande, för att uppfylla målen i kursplanen jobbar de med ämnesintegrering och lokala kursplaner finns för specialidrotten. Studien visar att skillnaderna mellan de två lärarkategorierna är att lärarna bedriver de teoretiska delarna inom specialidrotten, medan tränarna till största del enbart har de praktiska delarna, tränarna upplever kursplanen som diffus och svårtolkad, lärarna anser sig ha fördel av sin lärarutbildning och ger exempel på det, när undervisningen planeras så utgår tränarna i första hand från förbundens riktlinjer, medan lärarna använder sig av kursplanen i första hand.
Slutsats
Utifrån vårt resultat och vår diskussion har vi tagit följande slutsatser: För att förstå och kunna tolka en kursplan så har en lärarutbildning visats ha betydelse. Lärarutbildningen har visats ha betydelse för undervisningen av de teoretiska bitarna i specialidrott. Innehållet och syftet med den praktiska undervisningen i specialidrott ändras inte ifall du har en lärarutbildning. Erfarenhet i form av en gedigen tränarkarriär eller bakgrund som tidigare elitidrottare, är viktigt som specialidrottslärare för att veta hur eleverna ska uppnå sina mål.
Innehållsförteckning
1 Inledning...4 1.1 Introduktion ...4 1.2 Bakgrund ...5 1.3 Centrala begrepp...7 1.4 Forskningsläge...8 1.4.1 Sammanfattning av forskningsläge ...111.5 Syfte och frågeställningar...12
1.6 Teoretiska utgångspunkter ...13
2 Metod...16
2.1 Urval...16
2.2 Datainsamlingsmetod ...17
2.3 Procedur...18
2.4 Analys och bearbetning ...18
3 Resultat...19
3.1 Undervisningssituationen ...20
3.1.1 Likheter med undervisningssituationen...20
3.1.2 Skillnader med undervisningssituationen...23
3.2 Påverkan av utbildning och bakgrund ...24
3.2.1 Likheter i påverkan av utbildning och bakgrund...24
3.2.2 Skillnader i påverkan av utbildning och bakgrund...25
3.3 Uppfyllande av målen i kursplanen...27
3.3.1 Likheter i uppfyllande av målen i kursplanen ...27
3.3.2 Skillnader i uppfyllande av målen i kursplanen ...28
4 Sammanfattande diskussion...29
4.1 Tillförlitlighet ...32
4.2 Slutsats...33
4.3 Förslag till fortsatt forskning...34
Käll- och litteraturförteckning...35
Otryckta källor...35
Tryckta och elektroniska källor ...35 Bilaga 1 – Litteratursökning
Bilaga 2 – Kursplan för Specialidrott A Bilaga 3 – Kursplan för Specialidrott B Bilaga 4 – Intervjuguide
1 Inledning
1.1 Introduktion
De senaste åren har det blivit populärt för skolor att skapa en idrottsprofil som i sin tur ska ge ett intresse för ungdomar att söka dit. Orsaken till detta är ämnet specialidrott och hur populärt det blivit att få utöva sin idrott på schemalagd skoltid. Många gymnasier nämner det även som idrottsprogram, elitidrottsgymnasium och så vidare, men de syftar alla på samma sak: att få utöva sin speciella idrott inom skolans ramar. Ungdomar i idag påbörjar sin satsning i allmänhet runt 16-18 år, alltså under gymnasietiden, samtidigt vill de även kunna sköta skolarbetet utan att idrotten påverkar (Riksidrottsförbundet 2009, s. 4). Förr i tiden fanns det bara riksidrottsgymnasier och då var det bara de bästa i Sverige som fick chansen att praktisera sin idrott på skoltid, men idag kan alla ungdomar få chansen. Detta då det framkommit en rad olika lokala och framförallt regionala idrottsgymnasier, där samverkan sker med kommun och olika idrottsföreningar eller företag. Det är även därifrån lärarna, eller tränarna som eleverna hellre säger, kommer ifrån och ska bedriva undervisningen. (Ferry & Olofsson 2009, s. 73) Idag finns det ingen speciell utbildning för att bli lärare i specialidrott, trots att var tionde elev studerar ämnet (Ferry & Olofsson 2009, s. 4).
Som idrottslärare är specialidrott ett ämne man har kompetens i, även fast många kanske inte tänker på det. Exempel på ämnen som finns med som mål i kursplanen för ämnet specialidrott är: kunskaper om träningslära och träningsmetoder, idrottspsykologi, ledarskap, etiska och
kulturella perspektiv på idrott, näringsfysiologi osv. Alla dessa ämnen ingår i vår utbildning
till idrottslärare, särskilt om man läser folkhälsovetenskap som inriktning. När man studerar till idrottslärare är det självklart mycket fokus på ämnet idrott och hälsa, men vi har fastnat för att man ofta som idrottslärare är involverad i ämnet specialidrott på en skola och har därför valt att undersöka det. Kan det vara så att det behövs en lärarutbildning för att bedriva specialidrottsundervisningen? Studien behandlar hur en lärarutbildning, inom något av skolans ämnen, påverkar bedrivandet av specialidrott. Eller är det så att man klarar sig på en tränarutbildning för att bedriva specialidrotten?
1.2 Bakgrund
Riksidrottsgymnasier
För att man ska kunna lyckas med elitidrott idag måste man börja sin satsning mot eliten tidigt. Det krävs att man lägger ner mycket tid på sin träning samtidigt som man skall klara av studierna i skolan. En studie som är gjord under 1980-talet visar att blivande landslagsutövare behövde träna cirka tre timmar om dagen, fem till sex dagar i veckan under 48 veckor av året. Redan under 1970-talet hade Riksidrottsförbundet och flera specialförbund jobbat med att underlätta för ungdomar som satsade både på idrotten och på skolan. Det finns många exempel på elitidrottare som har en utbildning på ett riksidrottsgymnasium (RIG) och tillhör/tillhört eliten antingen i Sverige eller i världen. Några exempel är: Jesper Parnevik(Golf), Peter Forsberg(Ishockey) och Carolina Klüft(Friidrott). Inför läsåret 1972/73 startade Riksidrottsförbundet tre idrottsgymnasier på olika orter med sju olika idrotter. Inför skolåret 1977/78 tog dåvarande Skolöverstyrelsen över verksamheten och det infördes specialidrott på schemat fem timmar i veckan. Vid den tiden fanns det tolv idrottsgymnasier på olika orter och de inriktade sig på tio idrotter. I början av 1980-talet tog riksdagen beslutet att acceptera specialidrotten som ett ämne för elever på idrottsgymnasier, beslutet togs inför läsåret 1982/83. Staten lämnade senare över ansvaret för idrottsgymnasierna till kommunerna inför läsåret 1992/93. (Riksidrottsförbundet 2009, s. 4-5)
Målet idrottsrörelsen har med RIG är att eleven på ett lätt sätt ska kunna kombinera sina studier med sin träning. Möjligheten ges till en gymnasieutbildning samtidigt som eleven får chansen att utveckla sina idrottsfärdigheter i konkurrens med bästa jämnåriga i landet. (Riksidrottsförbundet 2009, s. 7)
För att allt skall kunna fungera på ett riksidrottsgymnasium krävs det att specialförbunden, kommunen och skolan ger ett bra stöd. Det är viktigt att man kan erbjuda stöd åt eleverna och ge möjligheter så att deras talang ska kunna utvecklas. Skolan ska kunna individanpassa för eleven, kunna vara flexibel samt kunna erbjuda en bra studie- och elitidrottsmiljö. (Riksidrottsförbundet 2009, s. 8)
Lokala och regionala idrottsgymnasier
För att kunna möta den stora efterfrågan av platser på idrottsgymnasier som fanns på tidigt 90-tal, så framförde regeringen en proposition 1994/95:100 för att kommunerna skulle kunna inrätta lokala och regionala idrottsgymnasier. Tanken var då att skolan och kommunen ska inleda ett samarbete med antingen idrottsföreningar eller idrottsförbund. Lokala och regionala idrottsgymnasier ger i princip samma utbildning men det finns en del skillnader dem emellan. På ett lokalt gymnasium kan eleverna bo kvar hemma och har kvar vardagskontakten med vänner, de får vara kvar i sin hemmamiljö vilket kan ge en trygghet och leda till en positiv utveckling. Kommunen och skolan vinner också på att eleverna stannar i hemkommunen då ortens föreningsliv utvecklas, och de slipper betala olika former av support om elev istället måste studera på annan ort. Det som kan bli en nackdel på ett lokalt idrottsgymnasium är att eleven kanske inte har tillgång till de bästa träningsanläggningar och tränarna samt att det kanske inte finns lika bra konkurrens i åldersgruppen. Det kan bli problem för skolan att få ihop schemat om idrottseleverna är utspridda på olika klasser/program. Det regionala idrottsgymnasiet har fördel att de har ett större upptagningsområde och på så sätt kan få fler duktiga elever inom idrotten och kan sortera fram de bästa elever. Vilken i sin tur leder till att eleverna får tuffare konkurrens som ger mer utveckling. Regionala idrottsgymnasier brukar erbjuda chansen till bättre lärar- och tränarkompetens än de lokala idrottsgymnasierna. I storstadsregioner där många har långt att åka i vanliga fall är ett regionalt idrottsgymnasium ett bra alternativ. Nackdelarna med de regionala gymnasierna kan vara att flera av eleverna har lång resväg till skolan eller kanske måste bo hemifrån under gymnasietiden. Det kan också vara ekonomiskt kostsamt för eleven och föräldrarna. Det kan ibland bli problem med att hitta en ny förening som passar om man inte längre kan träna i sin hemförening. (Eriksson 2002, s. 38-39)
Ämnet specialidrott
Syfte med ämnet specialidrott är att eleven skall fördjupa och vidga kunskaperna om människans fysiska aktivitet och förbättra kunskaperna i sin specialidrott. Ämnet skall förbättra den idrottsliga talangen så att den skall kunna användas till att vara idrottsledare. Framförallt ska även eleven utveckla sina idrottsliga förmågor inom sin specifika sport. Eleverna skall också få fördjupade kunskaper i träningslära. Ämnet specialidrott består av två
klargör sambanden mellan idrott, samhälle, hälsa och kultur samt ger en helhetsbild på idrottsutövandet”. Specialidrott B är en fördjupning av A kursen där man fördjupar elevens
kunskaper ”som bas för en idrottskarriär och ett samhälleligt engagemang genom idrott”. (Riksidrottsförbundet 2009, s. 25)
Det finns nationella kursplaner för specialidrott A och B (se bilaga 2 och 3). Det finns även specialidrott C och D men de har inga nationella kursplaner. Det finns däremot förslag på kursplaner för specialidrott C och D från RF och vissa specialidrottsförbund. Vissa skolor har utarbetat egna lokala kursplaner för specialidrott C och D (Ferry och Olofsson 2009). Här nedan följer exempel på utdrag ur kursplanen för specialidrott A som vi kommer att behandla i vårt arbete:
-‐ ha färdigheter i sin specialidrott
-‐ ha insikt i idrottspsykologi och dess tillämpningar i specialidrotten -‐ ha kunskaper i träningslära och träningsmetoder …
-‐ ha kunskap om hur man förebygger och akut behandlar vanliga idrottsskador -‐ har kunskap om näringsfysiologins betydelse för prestation och hälsa
1.3 Centrala begrepp
Riksidrottsförbundet (RF) – Är den samlade idrottsrörelsens medlemsorganisation. RF
företräder idrotten på olika plan både nationellt och internationellt. De behandlar även framtidsfrågor inom idrotten för att skapa en positiv utveckling. RF arbetar bl.a. med: elitidrott, antidoping, idrottslyftet, riksidrottsgymnasier osv. (Riksidrottsförbundet 2010)
Lärarutbildning – Med en lärarutbildning menar vi att personen i fråga har tagit en
lärarexamen inom något av skolans ämnen. På så sätt vet vi att personen har genomgått det allmänna utbildningsområdet och i med det fått en pedagogisk bakgrund.
Nationell idrottsutbildning (NIU) – I den nya gymnasieskolan ska alla utbildningar vara
nationella program. I och med det måste skolor ansöka till skolverket för att bedriva ämnet specialidrott och då finns vissa krav som skolan ska uppfylla för att bli godkända. Uppfylls kraven så blir skolan en nationellt godkänd idrottsutbildning. (Skolverket 2010c)
1.4 Forskningsläge
Nedan presenteras forskning och utvärderingar gjorda inom ämnet specialidrott samt hur elever och lärare upplever ämnet. Dessvärre är forskning inom ämnet specialidrott begränsat och det finns inte mycket skrivet specifikt om specialidrott. Vidare presenteras även forskning om hur lärarutbildningen påverkar skolvärlden. Eftersom det inte finns någon lärarutbildning inom specialidrott har vi valt att hämta forskning från lärarutbildningen inom Idrott och hälsa, då vi anser att den ligger närmast ämnet specialidrott gällande innehåll och kunskapskrav.
Utvärdering av ämnet specialidrott, gjord av RF
Magnus Ferry och Eva Olofsson publicerade en utvärderingsrapport hösten 2009. Utvärderingen är gjord på fem RIG- och fem gymnasieskolor där de har utvärderat ämnet i förhållande till kursplanerna som finns. De berör hur undervisningen genomförs och uppfylls, vilka förutsättningar som finns och hur betygsättningen sker. All deras datainsamling är gjord via enkäter och som komplement till det har de analyserat delar av den nationella betygsstatistiken. Utvärderingen visar på att undervisningen i ämnet domineras av praktisk färdighetsträning i elevernas idrotter. De teoretiska bitar som finns flyttas ofta över på andra kurser, bland annat idrott och hälsa, naturkunskap och psykologi med mera. Detta i syfte att försöka frigöra mer undervisningstid för den praktiska färdighetsträningen. Gränsen för vad som är och inte är specialidrott är otydlig enligt eleverna, då ämnet också sprids ut i andra ämnen. (Ferry & Olofsson 2009, s. 6-7)
Benämningen lärare existerar knappt inom specialidrotten, utan lärarna kallas ofta för tränare, instruktörer eller coach. Detta kan bero på att ungefär hälften av lärarna har en annan arbetsgivare, exempelvis en idrottsorganisation. Mer än hälften av lärarna har ingen lärarutbildning, vilket gör att mer än hälften av alla betyg sätts av lärare utan utbildning i betygssättning. Lärarna uppskattar själva att de behöver fortbildning i bl.a. områdena idrottspsykologi, träningslära, kost-/näringslära samt betyg och bedömning. Alla dessa områden tillhör de målsättningar som finns inom kursplanen för specialidrott. Idag finns det ingen lärarutbildning i ämnet specialidrott. Andelen kvinnor och personer med utländsk bakgrund är anmärkningsvärt låg bland lärarna i ämnet specialidrott. Det förekommer många olika varianter av lokala kursplaner, som omarbetats utifrån de nationella. De lokala
kursplanerna tummar ofta på skollagens föreskrift om likvärdighet oavsett skola. (Ferry & Olofsson 2009, s. 73-76)
Det sista som nämns i utvärderingen är att den ska fungera som ett underlag för de nya kursplanerna i specialidrott som kommer att införas höstterminen 2011. (Ferry & Olofsson 2009, s. 77)
Nya perspektiv på riksidrottsgymnasierna
Maja Uebel har skrivit en rapport om ”Nya perspektiv på Riksidrottsgymnasierna: Vad flickor och pojkar värdesätter i RIG-verksamheten” (2006). Rapporten är ett forskningsprojekt finansierat av Riksidrottsförbundet och skriven under 2005. Rapporten visar vilka värden som dominerar hos eleverna på RIG samt vilka möjligheter flickor och pojkar har för att uppfylla dessa värden. För att få fram data till rapporten har elektroniska enkäter använts där ca 1000 elever från Sveriges alla RIG-skolor deltagit och besvarat enkäterna. Uebel kom fram till att de värden som värderas högst är: Träningskvalitén, tränarens kompetens och förtroendet för tränaren. Eleverna är väl förstådda med att det är elitidrott de håller på med och därför värderas dessa värden högst. Vad gäller att ha förtroende för tränaren så ser Uebel en viss skillnad mellan könen. Flickor upplever ett visst utanförskap i stor omfattning medan pojkarna har en mer oproblematisk relation till tränaren. Flickorna upplever även träningen som hårdare och de upplever en högre grad av press och krav på prestation. Uebel anser att skillnaderna mellan könen beror på att RIG-verksamheten skapats med utgångspunkt ifrån det som traditionellt sett förknippas med elitidrotten. I elitidrotten är den manliga normen utgångspunkt och flickor blir de som avviker. Stöd för detta hittar Uebel i svaren från enkäterna där flickorna skriver att det vill ha tjejanpassade träningar, mer kvinnliga tränare och träningsläger bara för flickorna.
Vem är idrottseleven?
Stefan Lund och Eva Olofsson har gjort en studie om vilken typ av ungdomar som söker sig till en idrottsprofilerad utbildning (2009). De tar reda på är vilken social bakgrund eleverna har och hur eleverna tillskriver sitt val av idrottsprofilerad utbildning. Studien är gjord på våren 2008 och 334 gymnasieelever från årskurs 1 deltog genom att svara på enkäter.
Eleverna har schemalagd träning minst två gånger i veckan och kommer från totalt nio olika gymnasieskolor (en blandning av riks, regionala och lokala idrottsgymnasieutbildningar och en blandning av fristående och kommunala gymnasieskolor). Studien visar att det är vanligast att eleven går på ett lokalt idrottsgymnasium och studerar på det samhällsvetenskapliga programmet. En elev som bedriver en individuell idrott har oftast högre betyg än de elever som bedriver lagsport, med undantag för hästsport då de har lägre betyg än de som bedriver lagsport. Detta hör ihop med att de elever som bedriver en individuell sport tillhör de högre samhällsklasserna (enligt studien), där då föräldrarna har en högskoleutbildning och ett bra ekonomiskt kapital. Hos RIG-eleverna är det idrottskulturella kapitalet betydligt högre än hos eleverna på regionala och lokala idrottsgymnasium, vilket författarna inte tycker är speciellt förvånande. Utrymmet för att bli professionell idrottare är större för pojkar än för flickor, då författarna säger att bl.a. tränarnas och ledarnas förväntningar bidrar till skilda könskonstruktioner. Det ska då i sin tur avspegla sig i elevernas målsättningar. Övergripande resultat gällande alla som läser idrottsprofilerad utbildning är att de ofta har ett högt utbildningskapital, då nästan sex av tio föräldrar har en högskoleutbildning. Eleverna har också i genomsnitt ett högre betyg än den ”normala” eleven. (Lund & Olofsson, 2009)
Lärarutbildningens betydelse
Genom historien har kraven på idrottslärare gått från att knappt ha några krav alls (bortsett från god fysisk förmåga och goda färdigheter), till att läraren ska ha betydande pedagogiska kunskaper. Claes Annerstedt belyser detta i sitt kapitel om Professionalism och idrottslärarens kompetens i boken Idrottsundervisning (2001, s. 191-193). Vidare menar han på att lärarutbildningen betraktas som en process där syftet är att utveckla nödvändiga personlighetsegenskaper hos lärarna. Lärarutbildningen handlar mycket om att få färdigheter i att kunna leda och planera lektioner, där Annerstedt menar att detta har mycket fokus inom lärarutbildningen. Han belyser att det viktigaste för att vara en bra lärare är att tycka om barn/ungdomar och ha förståelse för individuella skillnader och intressen. Det räcker inte med att bara vara intresserad av ämnet, utan att även ha kunskap om det didaktiska och pedagogiska fältet. Jane Meckbach och Suzanne Lundvall skriver om Idrottsdidaktik i boken Idrottsdidaktiska utmaningar (2007, s. 17-35), där belyser de hur didaktiken påverkar sättet att undervisa. De gör skillnad på pedagogik och didaktik, där pedagogik utgör villkoren för utbildning och fostran, medan didaktik är teorier om hur man undervisar. En lärare som har
idrottsdidaktisk kompetens har både teoretiska ämneskunskaper om människokroppen och praktiska pedagogiska kunskaper i idrott och fysisk aktivitet. I lärarutbildning stöter studenten hela tiden på utmaningen att både lära sig själv ämneskunskaper samtidigt som man ska reflektera över situationen att lära andra. (Meckbach & Lundvall 2007, s. 24-25) Claes Annerstedt belyser vikten av att inte bara vara bra på idrott, då en lärarstudent ofta har goda förutsättningar att utöva idrotter. Utan som idrottslärarstudent belyser han hur viktig processen är för att kunna ta sig från att själv utföra någonting, till att lära någon annan att kunna utföra samma sak. Som lärare ska du ha tillräckligt med teoretisk kunskap för att kunna föra diskussioner om ämnet och det du lär ut, samt att sedan kunna reflektera kring det och få en utveckling i ämnet. Det slutliga målet för en lärarstudent är att byta ut sin idrottsidentitet till en läraridentitet. (Annerstedt, Peitersen & Rønholt 2001, s. 191, 217-218)
1.4.1 Sammanfattning av forskningsläge
I Ferry och Olofssons utvärdering fastnade vi för hur de belyser att specialidrott är det enda ämne inom skolvärlden som inte har någon lärarutbildning, och att ungefär hälften av alla lärare som undervisar i specialidrott inte har någon lärarutbildning alls. Det gör att ungefär hälften av de betyg som sätts i specialidrott runt om i landet sätts av någon som inte har kunskap inom betygsättning. Vi vet att från Uebels rapport så värdesätter eleverna kompetensen och kvalitén hos läraren som högst, och att vissa elever känner ett utanförskap av tränaren. En lärarutbildning i detta fall skulle ge läraren/tränaren en högre kompetens och samtidigt kanske finna pedagogiska nycklar för att kunna se alla och slippa att någon ska behöva känna sig utanför. Lund och Olofsson belyser att eleverna som läser specialidrott har ett högre snittbetyg än medelvärdet. Dessa elever bör alltså vilja ha en hög kompetens hos sin lärare, och framförallt att läraren sätter rättvisa betyg. Annerstedt menar på att lärarutbildningen skapar personlighetsegenskaper som är identifierbara för alla lärare. Lärarutbildningen ger färdigheter inom pedagogik och didaktik, vilket är viktigt för att veta vad man lär ut och hur man kan förbättra sin undervisning. Om den kompetensen saknas så kanske läraren inte ser alla elever och vissa av eleverna känner då kanske detta utanförskap som beskrivs av studien. Vidare så ska betyg sättas på alla elever och utan en lärarutbildning så finns det ingen vetskap om hur man går tillväga för att sätta ett rättvist betyg. Enligt vår mening blir dessa elever orättvist behandlade gentemot de som har en utbildad lärare inom ämnet. Annerstedt skriver om hur viktig lärarutbildning är för att kunna ta sig från att själv
vara idrottare till att kunna lära andra att vara idrottare. Alla lärare inom specialidrott har oftast en bakgrund inom sin idrott och har utövat den själv. De har därför goda kunskaper inom idrotten och hur idrotten bedrivs. Steget härifrån är att sedan försöka lära andra att utöva idrotten och det är då läraren behöver en pedagogik och didaktik för att kunna lära ut på bästa sätt. En lärarutbildning ger kunskapen och nycklarna som behövs för att klara av det.
Kan det vara så att det behövs en lärarutbildning för ämnet specialidrott, eller har lärarna redan den kompetens de behöver från sin tränarutbildning? I Ferry och Olofssons utvärderingsrapport studerade de undervisningssituationen, men de gjorde ingen analys på lärarnas olika utbildningar. Andra studier om specialidrott har riktats mycket mot eleverna och inte så mycket mot lärarna. Det saknas forskning om hur lärarna inom specialidrott uppfattar sin lärarroll och det kommer vår studie att behandla.
1.5 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att studera hur undervisningen i specialidrott påverkas av om läraren har en lärarutbildning.
• Hur ser undervisningens innehåll och genomförande ut beroende på om läraren har en lärarutbildning eller inte?
• Hur uppfattar de båda lärarkategorierna sin utbildning och bakgrunds betydelse för att kunna bedriva specialidrotten?
• Hur arbetar de båda lärarkategorierna för att nå upp till målen i kursplanen för specialidrott?
1.6 Teoretiska utgångspunkter
Pierre Bourdieus teori om det symboliska och kulturella kapitalet kommer att användas som teoretisk utgångspunkt i denna studie. I studien belyser vi hur erfarenhet och utbildning kan påverka specialidrottsläraren. Bourdieus kultursociologiska teori innefattar de centrala begreppen fält, habitus och kapital som kan hjälpa oss att analysera sociala strukturer, maktrelationer i samhället och vilken inverkan de har på lärarens ledarroll.
Fält
Bourdieu använder sig av begreppet socialt fält för att beskriva en grupp människor som strider för någonting som är gemensamt för dem (Broady 1991, s. 270). Varje fält har olika hierarkisk rangordning gentemot andra fält, men även inom ett fält har individer olika roller som skapar fältets struktur. Fältbegreppet kan både innefatta individer och institutioner som skapas genom ”ett system av relationer mellan positioner”. (Broady 1991, s. 275)
Det pågår en ständig maktkamp mellan och inom arenorna om rangordning och positioneringar (Miegel & Johansson 2002, s. 273-274). I vissa fall överlappar olika fält varandra och ibland existerar det mindre fält inom ett större fält. Det finns även möjlighet för samma individ att tillhöra olika fält. (Broady 1991, s. 274)
Relevant för skolan kan vara problematiseringar kring frågor gällande undervisningsmetoder inom ett pedagogiskt fält. Där handlar det om förmågan att överföra kunskap utifrån för att problematisera diskurser, kategoriseringar och problem inom det egna fältet. (Broady 1991, s. 272)
Habitus
Habitus är olika slags strukturer som avgör hur varje individ uppfattar, förstår och värderar sin omgivning. Habitus är resultat av våra tidigare erfarenheter som ger oss olika syn och värderingar på olika saker. Enligt Bourdieu formas en människas habitus utifrån det livet som hon levt fram tills idag och det styr hennes föreställningar kring hur hon upplever omvärlden och handlar praktiskt. Habitus ger dock inte ett direkt handlingsmönster utan i det är ett resultat av våra värderingar, tankar och handlingar i kombination med de sociala sammanhang
de uppstår. (Broady 1991, s. 232) Utifrån detta återskapas, och i vissa fall förändras den, sociala världen när människors habitus samspelar med varandra (Broady 1991, s. 228).
Habitus kan även tillskrivas olika grupper och klasser som delar samma sociologiska betraktelser (Miegel & Johansson 2002, s. 271-274). Det kan till exempel ske inom klasser, yrkesgrupper eller inom familjer (Broady 1991, s. 230).
I vissa fall kan ett habitus utgöra en kapitaltillgång, men detta är endast möjligt om den sociala världen tillger det ett värde. Detta innebär att ett habitus som utgör ett kapital inom en bestämd grupp eventuellt inte gör det i en annan grupp med annorlunda värderingar. (Broady 1991, s. 229)
Kapital
Enligt Bourdieu finns det olika former av kapital som kan benämnas som värden, tillgångar och resurser (Broady 1991, s. 171).
Det handlar om både konkreta tillgångar av kapital, till exempel ekonomiska tillgångar, men kan också innefatta abstrakta tillgångar som berör relationer och personliga sociala färdigheter. Symboliskt kapital definieras på följande sätt: ”symboliskt kapital är det som av
sociala grupper igenkännes som värdefullt och tillerkännes värde”. Till detta sorts kapital
kan vi bland annat räkna in heder, prestige och kunskap. Det handlar om hur vi värdesätter och positionerar olika saker, individer eller grupper i förhållande till varandra. (Broady 1991, s. 171)
Kulturellt kapital är en annan del inom Bourdieus begreppsbildning kring kapital som utgör en del av dominansförhållanden som finns i samhället.
”Symboliska tillgångar utgör kulturellt kapital om de av många eller alla grupper i samhället (och särskilt inom den dominerande klassen) uppfattas som mer värda än andra arter av symboliskt kapital”. (Broady 1991, s. 173)
Om vi ska koppla kapital till skolans värld är lärarens utbildningskapital viktig i sammanhanget. En högre utbildning ger ett högre utbildningskapital vilket leder till att du som lärare får en högre ställning jämfört med de lärare som har lägre utbildningskapital.
Utbildningskapitalet kan även ses ur perspektivet hur mycket utbildningskapital som eleverna förvärvar genom undervisningen, som ett mått på undervisningens effektivitet.
Koppling till lärarens undervisning och utbildning
Då vi kommer utgå från teorin i vår intervjuguide så vi kommer att fråga om hur lärarens kapital och habitus speglar undervisningen. Kapitalet kommer då att vara tillgångar som läraren har, som exempelvis tidigare utbildningar, vad skolan har för möjligheter och vilka elever som läraren jobbar med. Det som har påverkat hur läraren är som person idag är olika habitus. Vilket omfattar lärarens bakgrund och vilka erfarenheter han/hon har med sig. Lärarens habitus och kapital ligger som grund för fältet som i detta fall kommer att vara hur undervisningen bedrivs. Ett fält kan vara många saker, men vi har sett det som undervisningen i denna studie.
2 Metod
2.1 Urval
Vi har valt att intervjua sex olika lärare i ämnet specialidrott, varav tre har en lärarutbildning och tre inte har det. Lärarna representerar tre olika idrotter, där varje idrott representeras av en lärare från vardera kategorin.
För att få tag på lärare har vi använt oss av ett handplockat urval, där vi väljer lärare som har en liknande bakgrund (Hassmén & Hassmén 2008, s. 110). Vi har använt oss av kontakter inom varje sport, där personen har varit verksam inom skolan i flera år och har ett stort kontaktnät inom sin sport. Urvalet används för att få respondenter som passar in för att uppnå studiens syfte på bästa sätt (Hassmén & Hassmén 2008, s 110). Alla sex lärare har en tränarutbildning inom sin idrott på elitnivå, så de står jämlikt varandra sett till deras tränarbakgrund. Tränarutbildningen är även ett krav från förbunden för att de ska få arbeta som specialidrottslärare. Lärarna har någon gång under sin tränarkarriär varit verksam inom elitidrotten. De har även arbetat inom skolan ungefär lika länge, så att erfarenheten inte ska ge för stor påverkan. Alla lärarna arbetar på gymnasium med regionalt intag av idrottselever. Detta för att förutsättningarna ska vara så lika som möjligt. Alla lärare kommer från skolor inom Stockholmsområdet som har fått NIU (Nationellt godkänd idrottsutbildning) certifieringen inför nya gymnasiereformen GY11. När lärarna hade valts ut så var det inte någon jämn könsfördelning, fem lärare är män och en är kvinna. Könsfördelningen var visserligen väntad då Ferry och Olofsson (2009, s. 74) visar på att andelen kvinnliga lärare inom specialidrott är anmärkningsvärt låg.
Vi har valt ut tre olika idrotter, dock inte i jämförande syfte utan för att få en någorlunda bredd av idrotter. För att välja ut de idrotter som skulle ingå i studien så tog vi reda på statistik från RF om vilka idrotter som är vanligast att utöva i åldern 13-20 år (Riksidrottsförbundet 2008, s. 4). För killar var de fem vanligaste idrotterna: Fotboll, Innebandy Ishockey, Golf och Handboll. För tjejer var det: Fotboll, Ridsport, Innebandy, Gymnastik och Handboll. Vi valde då att ta de tre idrotter som var gemensamma nämnare för de båda könen: Fotboll, Innebandy
2.2 Datainsamlingsmetod
Den datainsamlingsmetod vi har valt att använda oss av är kvalitativa intervjuer, eftersom vi vill få så uttömmande svar som möjligt av respondenten. Här är frågeområden bestämda medan frågorna kan variera från intervju till intervju. (Johansson & Svedner 2006, s. 42-43) Intervjun i sig präglas av att man får reda på en persons kunskaper, attityder, synpunkter och uttryckssätt (Krag Jacobsen 1993, s. 182). Detta behövs för att vi ska kunna svara på vårt syfte och våra frågeställningar.
I intervjuerna använde vi oss av en intervjuguide, för att på bästa sätt ta oss igenom intervjuerna. Vår intervjuguide hjälpte oss att skapa en öppen men riktad intervju. Som ovan nämnt innehåller intervjuguiden fokuserade frågeområden, med möjlighet att kunna ställa öppna följdfrågor (Hassmén & Hassmén 2008, s. 254-255). Med denna typ av intervju kan vi få respondenten till att berätta mycket om sina erfarenheter, medan vi sedan kan ställa följdfrågor ifall vi vill rikta in respondenten på ett visst område. I och med detta ska ingen respondent behöva känna sig anklagad och inta en försvarsposition. Utan respondenten ska känna sig trygg och svara på våra frågor genom att berätta utifrån sina erfarenheter.
Varje intervju spelades in med en diktafon, och eftersom vi var två personer som förde intervjuerna så kunde en intervjua och en anteckna.
Innan intervjuerna påbörjades blev respondenten fullt informerad om de forskningsetiska aspekter som finns angående intervjusituationen. Alla respondenter blev informerade om att de fick möjlighet att ställa frågor om studiens syfte och få sina frågor sanningsenligt besvarade av oss. De informerades om att de när som helst kunde lämna studien och avbryta intervjun, utan negativa följder. Varje individ förblir anonym, varken deras namn eller arbetsplats nämns i studien. Det är vårt ansvar att informationen delges till respondenten och genom det så visar vi vår respekt för denne. Förhoppningsvis leder det till att vi vinner respondentens förtroende och deras motivation kan öka till att delta i undersökningen, vilket kan göra att svaren blir mer konstruktiva. (Johansson & Svedner 2006, s. 29-30)
2.3 Procedur
För att hitta intervjupersoner använde vi oss av våra kontaktpersoner för respektive idrott. Vi fick direkt tips om fyra personer som passade in i vårt urval, två innebandylärare och två fotbollslärare. Dessa personer kontaktades och informerades om studiens syfte och metod. Alla personer gav positiva svar, datum för intervjuerna bokades in. Först intervjuades innebandylärarna. Efter vi hade genomfört intervjuerna med innebandylärarna så drog de två fotbollslärarna sig ur studien, då de förklarade sig med att de hade för mycket att göra på sin egen skola för tillfället. Vid den här tidpunkten hade vi inte heller fått tag på några handbollslärare. För att få tag i nya respondenter så kontaktades åtta andra specialidrottslärare som passade in i urvalet, där vi frågade om de kunde tänka sig att ställa upp på en intervju. Sex personer gav positivt svar, vilket gjorde att studien kunde genomföras med lärare utefter urvalet. Totalt genomfördes sex intervjuer och alla lärare hade själva fått välja var de ville genomföra intervjun. På så sätt kan de känna trygghet med miljön runt omkring intervjusituationen. Intervjuerna var alltifrån 27 minuter till 41 minuter långa. Samtliga intervjuer spelades in med hjälp utav en diktafon och transkriberades sedan efteråt. När sammanställningen av intervjuerna var klar påbörjades arbete av analys och bearbetning.
2.4 Analys och bearbetning
För att höja trovärdigheten av studiens resultat har vi valt att använda oss av en analytikertriangulering. Analytikertriangulering är när fler än en forskare analyserar ett visst material för att sedan göra en jämförelse forskarna emellan. (Hassmén & Hassmén 2008, s. 157) I denna studie har vi två som skriver studien analyserat ett resultat på varsitt håll. Sedan har vi tillsammans med våra egna resultat skapat studiens officiella resultatdel. Då studien är i jämförande syfte av två olika lärarkategorier har vi valt att namnge de olika lärarna utefter deras utbildning. På så sätt blir resultatet mer lättöverskådligt och det blir lättare att se likheter och skillnader dem emellan. Johansson och Svedner (2006, s. 51-53) menar på att det är viktigt att kategorisera in de individer som deltagit i undersökningen, så att resultatet uppfattas på rätt sätt av läsaren. Därför kommer respondenterna med en lärarutbildning att tillskrivas som lärare, och de utan kommer att tillskrivas som tränare.
3 Resultat
I det här avsnittet kommer vi att presentera de viktigaste resultaten baserat på våra intervjusvar. Resultaten presenteras utefter våra frågeställningar där vi kommer se till likheter och skillnader mellan de olika lärarkategorierna. För att skilja på de två lärarkategorier vi har valt att analysera och jämföra, så kommer de att namnges utefter sin utbildning. Vidare i resultatdelen kommer de tre lärarna med lärarutbildning att presenteras som Lärare A, B och C, medan lärarna utan lärarutbildning kommer att presenteras som Tränare A, B och C. Här nedan följer en presentation av lärarna och tränarna:
Lärare A: En man som jobbat med specialidrott under två års tid och är utöver det anställd som Matematik och NO-lärare. Har en lång tränarkarriär med främsta meriter från Svenska Superligan i innebandy, där han har varit aktiv de senaste tre åren.
Lärare B: En man som började jobba med specialidrott det här året, men har under några år jobbat med fotbollsprofil i grundskolan. Är anställd som Matematik och NO-lärare på grundskolan. Har en lång tränarkarriär på många nivåer med främsta meriter från Damallsvenskan i fotboll, där han är aktiv sedan två år tillbaka.
Lärare C: En kvinna som har jobbat med specialidrott under fem års tid och undervisar i ämnen såsom Idrott och Hälsa, friluftsliv, näringslära, pedagogiskt ledarskap med mera. Har en lång tränarkarriär på alla nivåer från juniorlag till landslag, där hon idag är aktiv som utbildare och instruktör på Svenska Handbollsförbundet.
Tränare A: En man som under tre års tid jobbat med specialidrott på gymnasieskolan. Har en lång tränarkarriär på alla olika nivåer förutom landslag. Har under de senaste tre åren tränat ett lag i Svenska Superligan i innebandy, där han nu till säsongen hoppat på ett tränaruppdrag åt ett damlag i innebandyns Elitserie.
Tränare B: En man som är inne på sitt andra år som specialidrottslärare på gymnasieskolan. Har tränat ett division 2-lag under två års tid och har även tränat ett tipselit lag. Är även instruktör åt Svenska Fotbollsakademin.
Tränare C: En man som har arbetat här i Sverige som specialidrottslärare sedan två år tillbaka. Tidigare har han arbetat utomlands som specialidrottslärare i fem år. Har en lång tränarkarriär med meriter från alla nivåer förutom landslag. Har meriter från klubblag utomlands och handbollens Elitserie. Idag tränar han ett lag i division 1.
3.1 Undervisningssituationen
– Hur ser undervisningens innehåll och genomförande ut beroende på om läraren har en lärarutbildning eller inte?
3.1.1 Likheter med undervisningssituationen
Både lärarna och tränarna jobbar mycket med att förbereda eleverna för en eventuellt kommande elitkarriär. De vill med sin undervisning belysa hur viktigt det är att lägga en bra grund i ungdomsåren för att eleverna ska klara sig på seniornivå. Detta gäller både de praktiska och teoretiska momenten inom ämnet.
”Vi är en av de här skolorna som har fått den här elitlicensen, som de kallar de för liksom. Så att vi kommer ju att ha samarbete med nån klubb där det ytterligare kommer att spetsas till. Vi kan erbjuda elitträning helt enkelt. Så det är klart att kraven blir ju större på mig, men jag kan i min tur ställa högre krav på spelarna.”1
”Nu är det mycket mer elitinriktat. Vi har ju byggt en verksamhet från början som kanske inte var elitinriktad på så sätt. Men tanken när jag kom in var att den ska mot eliten. Så de här tre åren har egentligen man utvecklat verksamheten och gått från bredd och börjat jobba mycket mer mot eliten.”2
”Ja mitt uppdrag är ju att få ut elitspelare, helt enkelt. Och jag vill att, det jag vill få ut är att så många ska lyckas med sina drömmar och mål som det bara går.”3
Respondenterna är helt överens om att individens utveckling är viktigare än gruppens utveckling. Det är viktigast att individen utvecklas, och då speciellt vad gäller den praktiska tekniken. Alla nämner att tekniken är det viktigaste momentet i specialidrottsundervisningen. Då är det alla möjliga teknikmoment som tas upp, bland annat passningsteknik, skotteknik, målvaktsteknik, mottagningsteknik, växelteknik med mera. Tekniken är något som inte prioriteras i det egna laget utanför skolan, där då fokus är på gruppen.
1 Tränare B, intervju den 1 november 2010 2 Tränare A, intervju den 19 oktober 2010
”Alltså jag vill lyfta individen. Individen ska få en förståelse för helheten, förståelse för vikten av att träna, det är det vi pratar mycket om.”4
”Men det som alltid finns kvar är att det är fokus på det individuella.”5
”Vad gäller specialidrott för handboll håller vi på mycket, ah man brukar säga att 95 % är ju individuell teknik.”6
”Teknik är ju jätteviktigt, det har ju nästan gått till överdrift att man håller på och jobbar med isolerad teknik hela tiden.”7
Innehållet i specialidrotten är till största del praktisk hos alla respondenter. Alla hade svårt att uppskatta exakt hur stor del av ämnet som var praktisk och hur stor del som var teoretisk, förutom Lärare A som visste exakt hur många timmar som var praktiskt och teoretiskt. Så nästan alla svar vi fick var en gissning från deras sida. Fyra av sex respondenter nämner hur de för in det teoretiska i den praktiska träningen. De säger att det ger eleverna en bättre förståelse om hur de applicerar teorin i praktiken. De resterande två respondenterna nämner dock inget om att de inte gör det.
”Amen då e vi ju uppe i tre timmar praktiskt och två timmar teoretiskt.”8
”70-30, det e ju till den praktiska delens fördel dårå. 70 praktiskt dårå men de e en gissning.”9
”Man kan ju säga att åtminstone 60 % av betyget ligger någonstans där i stora drag då, måste vara den praktiska delen. Men sen finns det ju teoretiska delar i det också.”10
”Det teoretiska i träningsläran blir väldigt mycket i det praktiska i och med att innan varje intervallpass t.ex. pratar vi om vilken intensitet de behöver ha för att uppnå målet i varje
4 Tränare A, intervju den 19 oktober 2010 5 Lärare C, intervju den 4 november 2010 6 Tränare C, intervju den 8 november 2010 7 Lärare B, intervju den 2 november 2010 8 Lärare A, intervju den 20 oktober 2010 9 Tränare B, intervju den 1 november 2010 10 Lärare B, intervju den 2 november 2010
pass. Vet man vad det är för mål med varje pass och vad som krävs för att kroppen ska svara på det sättet som det önskar. Så att i det praktiska blir det väldigt mycket kunskap också.”11
För att kunna genomföra undervisningen på bästa sättet är alla respondenter överens om att miljön påverkar. De säger att bra och stora hallar/planer är viktigt för att de ska kunna bedriva undervisningen så som de vill. Lärare C nämner dock hur hon tycker att eleverna är mer miljökänsliga än vad hon är. Att skolledningen stöttar undervisningen av specialidrott är viktigt anser fem av respondenterna. Det är oftast skolledningen som skapar förutsättningarna för att bedriva undervisningen av specialidrott anser fyra av respondenterna. Tre respondenter bedriver undervisningen tillsammans med en till instruktör. De tre andra respondenterna bedriver undervisningen ensamma och alla tre säger att de skulle vilja ha en instruktör till. De tror att det skulle underlätta undervisningen och ge mer tid åt varje individ.
”Jo det är ju helt avgörande. Ja vad ska jag säga, det är ju en framgångsfaktor om man har bra förutsättningar, det är klart liksom.”12
”Jo det gör det, det e klart. Klart man blir påverkad, vi har en konstgräsplan 11-manna som är precis utanför, det är inga problem med den. När vi ska in på vintern, då kan vi få problem ibland.”13
”Det är ju de som möjliggör det för oss och utan skolledningens backning hade vi inte specialidrott handboll.”14
”Handbollsmässigt hade man kunnat önska att man är en instruktör till. När du än då har tjugo elever och slår ut tjugo elever på 90 minuter så innebär det att jag kan ge varje elev tre minuter. Om man ska titta specifikt på den eleven, blir det ju väldigt lite tid.”15
Tre respondenter anser att det finns elever som väljer specialidrott men inte har 100 % intresse för sporten. Dessa elever har inte samma engagemang som de andra, vilket gör att
11 Lärare C, intervju den 4 november 2010 12 Lärare B, intervju den 2 november 2010 13 Tränare B, intervju den 1 november 2010 14 Lärare C, intervju den 4 november 2010
gruppen blir heterogen och tar mer tid av läraren/tränaren. Två av de andra respondenterna rekryterar sina egna elever och har inte samma problem, medan den sjätte respondenten inte nämner något om detta.
”Så det svåra är ju då att förena, när du då har 5-6-7-8 man som är väldigt lojala, som vill komma, som vill träna. Osen har du 4-5 som inte är, osen ska du få ihop de hära liksom.”16 ”Gruppen är ju inte riktigt beredd på att ta till sig allt det här, så det är ju lite för hög nivå för dem. Man ser gruppen som en enhet. Sen finns det ju individer i gruppen som givetvis absolut skulle kunna ta till sig det hära och mer därtill också. Så att det är ju väldigt stor spridning, det är en, vad ska jag säga, heterogen grupp.”17
3.1.2 Skillnader med undervisningssituationen
De tre lärarna håller alla i någon form av teoretisk del som ingår i betygsunderlaget, medan tränarna i största del bara bedriver den praktiska undervisningen. Tränarna har någon annan som bedriver den teoretiska delen åt dem, exempelvis en annan person på skolan, idrottsläraren eller externa personer som blivit inhyrda för speciella moment. En tränare får utbildning av skolan för att i framtiden kunna hålla i de teoretiska delarna.
”Vi går utbildningen och kommer vidare, går utbildningen för att hålla i helheten sen. Så tanken är att vi ska hålla i hela utbildningen själva. Så är målsättningen, sen har vi träningsläran och kosten så har vi idag en lärare då som håller i det. Men det är likadant där är att den dagen vi är utbildade kommer vi själva hålla i det.”18
”Ne förra året hade jag en lektion i idrottspsykologi. En teoretisk lektion dårå.”19
”Så att jag har idrottsprogrammet i idrott och hälsa, idrottsskador, träningslära, friluftsliv, pedagogiskt ledarskap, näringslära.”20
16 Tränare B, intervju den 1 november 2010 17 Lärare B, intervju den 2 november 2010 18 Tränare A, intervju den 19 oktober 2010 19 Tränare C, intervju den 8 november 2010 20 Lärare C, intervju den 4 november 2010
3.2 Påverkan av utbildning och bakgrund
– Hur uppfattar de båda lärarkategorierna sin utbildning och bakgrunds betydelse för att
kunna bedriva specialidrotten?
3.2.1 Likheter i påverkan av utbildning och bakgrund
Alla respondenter berör hur viktigt det är med tidigare erfarenheter inom sin idrott för att kunna bedriva specialidrotten. Det är fyra stycken som verkligen poängterar hur deras erfarenheter från deras idrotts- och tränarkarriärer gynnar dem inom specialidrotten. Tack vare deras tränarbakgrund vet de vad som krävs av eleverna för att de ska nå sina egna mål. Alla respondenter har höga tränarutbildningar inom sin idrott och kan den tekniska skolningen för sin idrott. De vet hur man lägger upp träningen på bästa sätt för att tillfredställa elevernas utveckling.
”Jag är helt övertygad om att ha en bred bas att stå på, jag älskar ju idrott egentligen. Jag har ju hållit på med så mycket själv så tror jag det har varit till jätte stor hjälp.”21
”För det första så vet jag vad det innebär att bli bäst, eller för dem som vill dit man vill helt enkelt. Sen blir ju alla på olika nivåer. De som har ambitioner att bli bäst så vet jag vad som krävs för att bli bäst.”22
”Jag vet vart dem ska. Hade jag inte haft erfarenhet på nationell nivå hade jag inte haft en aning om vad som krävs. Jag har ju ändå upplevt den miljön.”23
”Alltså om man ser hur man lägger upp en träning så är man nog rätt präglad av Svenska fotbollsförbundets tränarutbildning. Alltså hur den röda tråden, att man har temat i träning.”24
21 Lärare A, intervju den 20 oktober 2010 22 Tränare C, intervju den 8 november 2010 23 Lärare C, intervju den 4 november 2010
När vi frågade respondenterna angående deras bakgrund så berättar fyra stycken om hur de anser att deras uppväxt har påverkat deras personligheter och deras sätt att undervisa. Uppväxten speglar deras sätt att vara som ledare och hänvisar till deras egna idrottsliga erfarenheter när de berättar varför de arbetar på ett visst sätt. Till exempel att man måste kämpa för att uppnå något, ingenting kommer gratis och att det finns ett engagemang för det man håller på med och brinner för sin idrott. De två sista respondenterna nämner ingenting om detta.
”När jag spelade vet jag, vi var en kärna som var liksom, väldigt dedikerade till det vi höll på med. Det var ju liksom fotboll som gällde och man passade tider, man kom i tid, man pratade fotboll, andades fotboll.”25
”Alltså det är så jag är uppfostrad av mina föräldrar. Jag bodde i Tumba och tränade ute i Tyresö och liksom sex dagar i veckan att sitta och pendla till Tyresö. Det var bara sitta och åka, jag valde ju själv hur bra jag ville bli.”26
3.2.2 Skillnader i påverkan av utbildning och bakgrund
Två av tränarna upplevde kursplanen som diffus och svår att tolka. De ansåg att det var svårt att omvandla målen till något konkret att lära ut. Den tredje tränaren ansvarade bara för det praktiska och hade ingen uppfattning om kursplanen. Ingen av lärarna nämnde något om att kursplanen skulle vara diffus eller svårtolkad.
”Det kan vara rätt så diffust när det gäller alltså kriterierna, det är ska följas oså, men det står ju väldigt diffust. Eleven bör känna till om gruppsykologi och vad är bör känna till?”27 ”Det finns ju som sagt en kursplan och den är ju lite sådära, den e ju lite luddig. Det går ju att tolka vissa saker på olika sätt.”28
25 Tränare B, intervju den 1 november 2010 26 Tränare C, intervju den 8 november 2010 27 Tränare B, intervju den 1 november 2010 28 Tränare A, intervju den 19 oktober 2010
Alla tre lärare menade på att deras lärarutbildning hjälper dem i deras sätt att bedriva specialidrotten. Bland annat att den ger dem hjälp att kunna sätta betyg och koppla undervisningen till kursplanen, att den har skapat en förståelse för ledarskapet och grupprocesser, att kunna hantera mentorskapet för eleverna, att få individen att fungera i grupp med mera.
”Det är ju stor skillnad när man ser folk, såna som är tränare på specialidrottskurser. Framförallt faller de oftast på betygssättning. De kan inte koppla det mot vad som står i dokumenten. En större lagsport som man spelar på is med skydd och där en svart plastgrej man skickar iväg, där kopplar de ju betygssättningen till vilket lag dem spelar i.”29
”Mentor för elever har man nog nytta av sen som tränare.”30
”Förståelse för teknik i och med biomekaniken. Förståelse för ledarskapet, grupprocesser. Träningsläran också i och med träningsplaneringen. Många kurser känner jag definitivt jag har haft nytta av.”31
29 Lärare A, intervju den 20 oktober 2010 30 Lärare B, intervju den 2 november 2010
3.3 Uppfyllande av målen i kursplanen
– Hur arbetar de båda lärarkategorierna för att nå upp till målen i kursplanen för specialidrott?
3.3.1 Likheter i uppfyllande av målen i kursplanen
Alla respondenter tar hjälp av ämnesintegrering för att hjälpa till att uppfylla målen inom specialidrott. Exempel på detta är att fyra av sex har en 50 poängskurs i Idrottspsykologi och om eleverna blir godkända i den kursen så uppfyller de även målen för idrottspsykologi i specialidrotten. Ett annat exempel var att i kursen Idrott och Hälsa A finns en ledarskapsuppgift, och om denna uppgift gjordes så uppfyllde eleven målen för ledarskap inom specialidrotten.
”I idrott får de ju också en del, har ibland kommit in där de går nått ledarskap på idrotten. Alltså den vanliga idrotten och då har de kommit in också.”32
”Lyfter in det i handbollen, det säger ju jag wow det där är bra för oss. Det tror jag e jätteviktigt, just att jobba över gränserna så att vi är fler som kan hjälpas åt.”33
Fem stycken av respondenterna hade lokalt utarbetade kursplaner inom sin idrott på skolan. Här finns då kriterier och mål som eleven ska uppfylla varje år för att uppnå ett visst betyg. Den sjätte respondenten, Tränare B, nämnde ingenting om att det fanns någon lokal kursplan, men inte heller att det inte fanns någon.
”Vi har egentligen direkt knutit den kursplanen och skrivit om den, precis som den är fast liksom översatt mer till respektive idrott. Så att vi har ju gjort en sån för innebandyn.”34 ”En hopsnickrad vi hade som del som låg i grund för vår REK-ansökan.”35
32 Lärare B, intervju den 2 november 2010 33 Tränare C, intervju den 8 november 2010 34 Tränare A, intervju den 19 oktober 2010 35 Lärare A, intervju den 20 oktober 2010
3.3.2 Skillnader i uppfyllande av målen i kursplanen
Som tidigare presenterats så fanns det fem respondenter som hade lokalt utarbetade kursplaner för sin idrott. De tre lärarna och Tränare A hade varit med och utarbetat den lokala kursplanen. Medan Tränare C inte var delaktig i framtagandet av sin lokala kursplan och som tidigare presenterat så nämnde inte Tränare B något om en lokal kursplan.
”Jag är inte så insatt kanske i detalj i träningslärakursplanen.”36
När vi ställde frågan om de fick fritt styra undervisningens innehåll så svarade alla respondenter enhetligt ja. Däremot så betonade alla lärare att de utgick ifrån den gällande kursplanen när de planerade sin undervisning. Medan två av tränarna pratade om att de i första hand följde förbundens riktlinjer, och en tränare pratade om att han utgick ifrån grunden.
”Fritt och fritt det är ju en kursplan. Men kursplanen är ju egentligen generell för alla idrotter. Så ja om jag utgår ifrån det så får jag ju fritt styra.”37
”Jag har ju tittat också vad som står i kursplanen för specialidrott så klart. Och så har jag skrivit ihop det här själv vad jag vill göra.”38
”Vilket gör att de olika respektive förbunden inom varje idrott kommer förmodligen med lite tankar, idéer och riktlinjer om hur vi ska jobba.”39
”Det e klart jag följer ju svenska fotbollsförbundets riktlinjer då. De är ju i samarbete med skolan oså, så länge jag följer de i stora drag.”40
36 Tränare C, intervju den 8 november 2010 37 Lärare C, intervju den 4 november 2010 38 Lärare B, intervju den 2 november 2010 39 Tränare A, intervju den 19 oktober 2010
4 Sammanfattande diskussion
Syftet med uppsatsen är att studera hur undervisningen i specialidrott påverkas av om läraren har en lärarutbildning.
• Hur ser undervisningens innehåll och genomförande ut beroende på om läraren har en lärarutbildning eller inte?
• Hur uppfattar de båda lärarkategorierna sin utbildning och bakgrunds betydelse för att kunna bedriva specialidrotten?
• Hur arbetar de båda lärarkategorierna för att nå upp till målen i kursplanen för specialidrott?
Nedan kommer vi sammanfattat att presentera de viktigaste resultaten utefter dess likheter och skillnader. Vidare kommer resultaten att diskuteras och analyseras utifrån vårt forskningsläge och vår teoretiska utgångspunkt
Likheter
Resultatet visar på att innehållet och momenten i den praktiska undervisningen inte skiljer sig lärarna och tränarna emellan, då den är elitinriktad och fokus är på teknik och individ. Undervisningen är till största delen praktisk. Både lärarna och tränarna anser att deras uppväxt och erfarenheter inom idrotten har betydelse för hur de agerar och genomför undervisningen. De vet vad som krävs av eleverna för att de ska uppnå sina mål för sitt idrottsutövande. För att uppfylla målen i kursplanen jobbar både lärarna och tränarna med ämnesintegrering och deras skolor har även utformat lokala kursplaner åt varje idrott.
Skillnader
Resultatet visar att lärarna även bedriver de teoretiska delarna inom specialidrotten, medan tränarna till största del enbart har de praktiska delarna. Tränarna upplever kursplanen som diffus och svårtolkad, vilket ingen av lärarna nämner någonting om. Lärarna anser att de har fördel av sin lärarutbildning och ger även exempel på detta. När undervisningen planeras utgår tränarna i första hand från förbundens riktlinjer, medan lärarna använder kursplanen i första hand.
I Ferry och Olofssons utvärderingsrapport (2009 s. 6-7) påvisar de att den praktiska träningen är det som dominerar undervisningen, vilket så även är fallet i denna studie. Den praktiska träningen är elitinriktad vilket speglar sig i lärarnas och tränarnas tränarerfarenheter, då alla har varit aktiva som tränare på elitnivå. I mening med vår teori är erfarenheten ett habitus och undervisningen är fältet. För att undervisningen ska kunna bedrivas på ett visst sätt så behöver lärarens och tränarens habitus överensstämma med syftet för undervisningen. Då syftet i detta fall är elitinriktat så kan lärarna skapa de bästa förutsättningarna på grund av deras habitus. Annerstedt menar på att lärarutbildningen är viktig för att lektioner ska kunna genomföras på ett bra sätt (2001, s. 191). Vi har inte upptäckt någon skillnad mellan lärarnas och tränarnas sätt att bedriva den praktiska undervisningen. Förståelse för individen under lektionen är något som Annerstedt belyser som en viktig del av lärarutbildningen (2001, s. 192). Här har vi inte upptäckt någon skillnad bland lärarna och tränarna, då de båda pratar om hur viktigt det är att individen är i fokus. Det här kan betyda att deras tränarutbildning ger dem det kapital som behövs för att genomföra och ha relevant innehåll i en praktisk specialidrottslektion. Den skillnaden som vi såg i genomförandet av specialidrottslektionerna var att lärarna höll i teoretiska bitar. Det kan innebära att lärarna har fått kapital från lärarutbildning i form av att ha kunskap i att hålla de teoretiska bitarna. På så sätt kan det kopplas till det som Annerstedt säger angående om att ha kunskap i att kunna leda och planera lektioner, men då i en klassrumsmiljö och att man bedriver en form av teoretisk verksamhet. En annan del av kapitalet är vad skolan har att tillgå för undervisningen i specialidrott. Både lärarna och tränarna anser att miljön har betydelse för hur de kan genomföra undervisningen. Har man bra planer, bra hallar, mycket material och så vidare, att tillgå så skapas bättre förutsättningar. Skolan blir på så sätt mer attraktiv och kan locka till sig fler elever. Även eleverna är ett kapital som spelar roll för hur undervisningen ser ut. Lärarna och tränarna är överens om att undervisningen blir svårare om gruppen är heterogen. Med fler elever som söker så kan ett urval göras och på så sätt skulle lärarna och tränarna själva kunna sätta ihop en homogen grupp, där alla har ett brinnande intresse och strävar mot samma mål.
Att kunna ta sig från att själv utföra en idrott till att kunna lära någon annan att lära sig idrotten är något som Annerstedt (2001, s. 191, 217-218) påpekar som viktigt inom idrottslärarutbildningen. Lärarna och tränarna i vår studie har själva varit aktiva inom sin sport (undantag Lärare A som var elitaktiv inom en annan idrott) och de påpekar hur viktig den erfarenheten har varit för dem i deras roll som tränare. Lärarna och tränarna har en lång
specialidrottslärare. Dessa två erfarenheter är habitus som gynnar deras arbetssätt på fältet, vilket i detta fall är hur de bedriver undervisningen. Ett annat habitus som påverkar oss som människa är vår bakgrund och uppväxt. Både lärarna och tränarna anser att deras uppväxt har format dem till den specialidrottslärare och tränare de är idag. De har ett engagemang och brinner för sin idrott, vilket de anser vara en viktig faktor för att vara specialidrottslärare eller tränare. Meckbach och Lundvall (2007, s. 24-25) tar upp att det är viktigt att inte bara ha ett intresse för det man gör, utan att man även har en kunskap i det pedagogiska och didaktiska fältet. Det är viktigt med ett engagemang för sin idrott, annars skulle man inte orka både vara tränare på fritiden samt vara lärare i specialidrott. Samt att med engagemanget skapar man intresse och gör undervisningen roligare för eleverna. Däremot ska man nog inte stirra sig blint på enbart engagemanget utan det är även viktigt med kvalité på lektionerna, då eleverna också måste lära sig något. Enligt Uebels rapport (2006) så har idrottselever ett högre snittbetyg än den ”normala” eleven, vilket kan betyda att idrottseleverna har högre krav på kvalitén och innehållet i lektionerna. Därför räcker det inte bara att lektionerna är roliga och läraren engagerad, utan lektionens innehåll ska ge eleven en viss kunskap.
Vi vet att mer än hälften av alla lärare i specialidrott inte har någon lärarutbildning, enligt Ferry och Olofssons utvärderingsrapport (2009, s. 74). I och med det sätts mer än hälften av alla betyg i specialidrott utan en lärare med utbildning. Tränarna i vår studie ansåg att kursplanen var diffus och svårtolkad, medan lärarna inte nämnde något om det. Lärarna har fått det kapital som behövs för att tyda en kursplan genom sin lärarutbildning, vilket kan göra att de inte ser kursplanen som diffus. Tränarna saknar det här kapitalet, vilket gör att de kan ha svårare att tolka en kursplan. Kursplanen i sin tur ligger grund för den betygssättning som ska göras på eleven. Det kan i sin tur göra att eleven får ett betyg som satts på fel grunder. Betygssättningen var en del som lärarna såg som en fördel vad gäller att ha en lärarutbildning när de bedriver specialidrotten. Det gör att kraven inom fälten kommer att se olika ut beroende på vilken utbildning läraren har.
Lärarna och tränarna i vår studie använder sig av ämnesintegrering för att uppnå målen för specialidrott. Ferry och Olofssons utvärderingsrapport (2009, s. 72) visar på samma resultat, vilket vår studie stärker. Det här är ett sätt för skolan att utnyttja andra lärares kapital för att eleverna ska uppnå målen i specialidrott. På så sätt kan utbildningen spetsas till då andra lärare kan ha ett högre kapital inom ett visst område än vad specialidrottsläraren har. I och med det skulle eleven kunna få en bättre utbildning.
