Socialism - miljöpolitikens vän eller fiende? : En kvalitativ studie över Vänsterpartiets miljöpolitik över tid

SOCIALISM – MILJÖPOLITIKENS

FIENDE ELLER RÄDDARE?

En kvalitativ analys av Vänsterpartiets miljöpolitik över tid

EMELIE STRANDBERG

Kurs: Statsvetenskap 61–90, SKA204 Högskolepoäng: 15 hp

Program: Statsvetarprogrammet Handledare: Jörgen Ödalen Examinator: Gustav Sundqvist

ABSTRACT

This study is a qualitative investigation, the study is focused on the Swedish political party the Left Party and the party’s environmental politics. Previous research has shown that former traditional socialist parties have been greening over time, a phenomenon called greening of the left. Socialist parties are emphasising a strict and radical environmental politics such as deep ecological politics to stop climate change and overthrow capitalism. At the same time, traditional right-left politics seem to belong in the 20th _{century, and the new politics is now}

identified as the GAL-TAN scale. The purpose of this study is to analyse the Swedish Left Party using idea and ideology analysis to see what kind of environmental politics the Left Party is currently implementing, and whether there has been a change over time. The results of the study is that the Left Party has implemented a deep ecology type of environmental politics, and that there has been a change over time where the Left Party first implemented ecologism, and have slowly over the past 30 years moved towards deep ecology. Thus, the conclusion of this study is that the Swedish Left Party is yet another example of greening of the left.

Keywords: Deep ecology, ecologism, environmental politics, greening of the left, Swedish

SAMMANFATTNING

Denna studie behandlar Vänsterpartiet och Vänsterpartiets förhållande till miljöpolitik. Tidigare forskning inom vänsterpartiers förhållande till miljöpolitik visar att vänsterpartier tenderar att bedriva en djupekologisk miljöpolitik. Tidigare forskning visar även att vänsterpartier över tid har rört sig mot den djupekologiska politiken, ett fenomen som kallas greening of the left. Tidigare forskning visar även att traditionell höger-vänster politik inte alltid är applicerbart, och den nya metoden att kategorisera politiska partier är GAL-TAN skalan. Syftet med denna studie är att besvara två forskningsfrågor rörande vilken typ av miljöpolitik Vänsterpartiet bedriver, och huruvida det finns ett skifte över tid. Metoden som använts för studien är idé och ideologianalys. Resultatet för studien visar att Vänsterpartiet i dagsläget bedriver en djupekologisk miljöpolitik, och att det har förekommit ett skifte över tid. Vänsterpartiet bedrev från början en miljöpolitik som liknar ekologism, och har de senaste 30 åren gått mot djupekologi. Slutsatsen är således att Vänsterpartiet går i samklang med den internationella forskningen, och kan därför ses som ett bidrag till nuvarande forskning.

INNEHÅLL

1 INTRODUKTION ...9

1.1 Socialism och miljöpolitik ...10

1.1.1 The Greening of the Left ...10

1.1.2 GAL-TAN ...13

1.2 Problemformulering och frågeställning ...14

2 TEORETISK REFERENSRAM ...15

2.1 Miljöpolitik ...16

2.1.1 Antroposcen som tidsera ...17

2.1.2 Socialism och miljöpolitik ...17

2.1.3 Ekologism ...18

2.1.4 Djupekologi ...20

2.1.5 Ekofeminism ...23

3 METOD OCH MATERIAL ...26

3.1 Kvalitativ forskningsansats ...26

3.1.1 Idé och ideologianalys ...27

3.1.2 Idéanalys och dess områden ...27

3.2 Datainsamling ...28

3.2.1 Urval ...29

3.2.2 Om källorna ...29

3.3 Analysmall och operationalisering ...29

3.3.1 Analysmall ...29

3.3.2 Operationalisering ...30

3.4 Tillvägagångssätt och genomförande...30

3.4.1 Kodning...31

3.5 Databearbetning ...31

3.6 Kvalitetskriterier ...31

4 ANALYS ...32

5 RESULTAT ...41

5.1 Frågeställning 1 – Vilken typ av miljöpolitik bedriver Vänsterpartiet? ...41

5.1.1 Miljöpolitiken idag ...42

5.2 Frågeställning 2 – Hur har miljöpolitiken förändrats över tid?...43

5.2.1 Miljöpolitiken då till nu ...43 6 DISKUSSION...44 6.1 Resultatdiskussion ...44 6.2 Metoddiskussion ...46 6.3 Fortsatt forskning ...48 7 SLUTSATSER ...50 REFERENSER ...51

TABELL- OCH FIGURFÖRTECKNING

Tabell 2 Djupekologi ... 24

Tabell 3 Ekofeminism ... 27

Tabell 4 Analys ... 37

Tabell 5 Miljöpolitiken idag ... 42

Figur 1 Tidslinje ... 44

FÖRKORTNINGAR

Förkortning Beskrivning

EU Europeiska unionen FN Förenta Nationerna

IMF International monetary fund SND Svensk nationell datatjänst

DEFINITIONER

Definition Beskrivning

Djupekologi En förståelse om att människan är en djupare del av

ekosystem och miljö, och att det är upp till individen att påverka förhållandet mellan människa och natur (Booth, 2015).

Ekologism Teorin om att det finns en begränsad ekonomisk tillväxt och att miljöpolitiken måste sättas före allting annat (Carter, 2018).

Greening of

the left Greening of the left: politisk rörelse från 1970-talet där socialistiska partier identifierade sig med den gröna rörelsen då de hade samma agenda och samma önskan för samhället (Johnstone, 1991).

Miljöpolitik Politiska åtgärder för att förhindra exploatering av

miljön, miljöförstöring i form av lagar och beslut (NE, u.å.).

1

INTRODUKTION

Temperaturen stiger, isarna smälter och de svenska vintrarna blir alltmer sällsynta är påståenden som är svåra att förneka. Sommaren 2018 var den varmaste sommaren vi haft i Sverige, och den högsta temperaturen Sverige någonsin haft uppmättes sommaren 2019. Med Greta Thunbergs intåg på den miljöpolitiska arenan, USA:s utträde ur Parisavtalet och de världspolitiska diskussioner dessa händelser medför är det inte konstigt att miljöpolitik och klimatet tar alltmer utrymme i politiska debatter. World Economic Forum 2020 i Davos kom helt att handla om klimatfrågan och den omdebatterade klimatkrisen. Under 2019s andra halva tog klimataktivisten Greta Thunberg sig över Atlanten i båt, för att sedan bedja om sin rätt till en framtid inför Förenta Nationerna. Miljöpolitik har kort och gott kommit in på den politiska agendan för att stanna där. Vi blir påminda om detta varje fredag när skolungdomar tillsammans med Greta Thunberg strejkar från skolan för klimatets skull. Samtidigt blir vi påminda om hur enkelt det är att rädda klimatet när Covid-19 pandemin slog sitt grepp om världen och flygtrafiken nästan helt upphördes.

Vänsterpartiets i skrivande stund partiledare Jonas Sjöstedt påstod under sitt tal i Almedalen 2018 att Vänsterpartiet är Sveriges bästa miljöparti, och att det är en vänsterledd regering klimatet kräver och behöver för att kunna återställas och lösas innan det är för sent (Vänsterpartiet, 2018). När talet författades och genomfördes hade Sverige en koalitionsregering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet de gröna. Det faktum att Sverige då hade en rödgrön regering skapar intresse för påståendet att Vänsterpartiet är Sveriges bästa miljöparti eftersom Sverige dels har ett parti som fokuserar på miljö och det ekologiska, men framförallt eftersom Vänsterpartiet associeras med socialism, enligt vissa med kommunism; vilket historiskt inte går hand i hand med miljöpolitik. Jag har valt att studera Vänsterpartiets förhållande till miljöpolitik över tid med den andra intressepunkten som utgångspunkt – att socialism inte går hand i hand med Jonas Sjöstedts påstående.

Ämnet ligger således i rätt tid både ur ett samhällsperspektiv och ett inomvetenskapligt perspektiv, det är av intresse att studera beslutsfattare med hänsyn till deras miljöpolitik eftersom det är miljöpolitiken som avgör klimatet och planetens framtid, och då din och min framtid. Jag går därför in i detta arbete med kritiska och nyfikna ögon för att se hur ett socialistiskt parti kan bli miljöpolitikens räddare i nöden, och när detta skifte i så fall skedde. Om ett sådant skifte överhuvudtaget har skett? Vad kan ligga bakom ett sådant skifte? Kan det vara en global trend som ligger bakom skiftet, eller är det Sverige som går emot en trend?

1.1

Socialism och miljöpolitik

Forskning inom socialism och miljöpolitik har bedrivits lika länge som miljöpolitik och gröna rörelser har varit relevant för statsvetenskapen och samhället. Forskning började bedrivas på 1970-talet. Den forskning som finns inom området har till större del varit fokuserad på kommunistiska stater och hur förhållande till miljö och klimat ser ut eller har sett ut inom de länder som är av intresse. Forskning bedrivs även inom vad som skulle kunna sägas vara liberala länder som är för en fri marknad. Socialism och förhållandet till miljöpolitiken bedrivs i första hand som kritik mot den rådande miljöpolitiken och vad kapitalismen vill kalla hållbar utveckling. Forskning bedrivs även som lösning på problemet, vilket i sig också blir en kritik mot kapitalism, men med förslag på lösning, vilket har blivit forskningsområdet ”the greening of the left”. The greening of the left försöker förklara hur det kommer sig att socialistiska partier har gått från att vara en fiende till miljö och klimat då socialism tidigare har förespråkat produktion, men istället blivit ett kritiskt svar på kapitalism och den miljöförstörelse socialistisk forskning anser kapitalism och den fria marknaden ligger bakom.

1.1.1

The Greening of the Left

Fenomenet ”the greening of the left” började på 1970-talet när nya rörelser började växa och lyftas fram, till exempel kvinnorörelsen, fredsrörelsen och den gröna rörelsen. Socialismen såg dessa rörelser och kunde identifiera sig med dessa eftersom dessa rörelser kritiserade allting socialismen kritiserade, och såg sig som ett svar på det samhälle vi lever i. Socialism såg sig för nära kopplade till ekonomi och en ekonomisk förändring och började under 1970-talet anse att en ny ekonomi inte var svaret på att förändra och förbättra arbetarklassens utsatthet. Den nya socialismen började växa i Europa. (Johnstone, 1991, s.529).

Den nya gröna vänsterrörelsen valde att fokusera på hur västvärlden förstör och exploaterar naturen, och hur det i sig skadar den tredje världen. Fokus för rörelsen var även att kritisera politiska ledare, få politiska ledares uppmärksamhet och visa de orättvisor man ansåg västvärlden låg bakom. Gröna partier anses vara en del av vänsterpartier (Johnstone, 1991, s.529), vilket troligtvis är varför kritiker anser miljöpartier egentligen vara röda partier och liknar dem vid vattenmeloner. Gröna partier och grön politik har stort fokus och inflytande i länder som Tyskland, Belgien, Nederländerna, Österrike och Sverige (Johnstone, 1991, s.330). ”The greening of the left” har även sin grund och fokus i att de gröna och de röda har samma mål och vill uppnå liknande samhällen. De vill avskaffa den fria marknaden och det kapitalistiska som dominerar världen. Den nya socialismen erkänner det faktum att den fria marknaden exploaterar naturen och skadar ekosystem precis lika mycket som de skadar arbetare och arbetarklassen (Johnstone, 1991, s.331).

Socialism och ekologisk forskning ignorerades till en början av miljöpolitikens uppkomst, men har sedan tagit ett allt större fokus inom miljöforskning (Lalander, 2016, s.626). Forskning som berör socialism och miljöpolitik och den kritiska aspekten behandlar i första hand samhället och hur det kapitalistiska är det som ligger bakom en form av miljökris, men att det ändå finns någon grund i socialism och hur socialism har bedrivits genom tiderna (Burkett, 2006, s.23). Forskare inom området ”socialism som lösning” anser att det finns en klimatkris

och den tar sig bland annat form där arbetare beskylls och utnyttjas eftersom kapitalisterna äger företag och fabriker, kapitalisterna vill inte ta sitt ansvar för den miljöskada de faktiskt gör (Burkett, 2006, s.23).

The greening of the left belyser den typ av humanism och humanistiska inslag den gröna rörelsen behöver, vilket delvis är varför fenomenet uppkom från början, den nya vänsterrörelsen ansåg att naturen och människan lider av samma saker, och därför bör det finnas en gemensam lösning (Pepper, 1993, s.436). Vänsterrörelsen ansåg att det var kapitalismen som låg bakom miljöförstöring såväl som nedbrytning av människor, och ansåg därmed tillsammans med den gröna rörelsen att de kunde gå samman och på det viset försöka bekämpa den gemensamma fienden: kapitalism. Forskare inom området hävdar att eftersom socialism som ideologi och idé vill samma sak som miljörörelsen som idé har de en gemensam grund för samarbete, och socialismen blir därmed en naturlig del av en miljövänlig miljöpolitik (Pepper, 1993, s.437). Forskning inom socialism och miljöpolitik ser många likheter med djupekologi (se 2.1.4) och att det finns en naturlig länk mellan de två idéerna (Pepper, 1993, s.438), vidare indikerar forskning inom området att socialism per definition är antropocentrisk (se 2.1.1) eftersom socialism ser naturens egenvärde och värderar naturen (Pepper, 1993, s.439). Vilket förklarar fenomenet greening of the left.

Ett tydligt och typiskt exempel på greening of the left är vad socialism och den gröna rörelsen har gemensamt; de vill stoppa och förhindra kapitalism och kapitalistisk tillväxt (Kallis, 2017, s.186). Den nya gröna vänsterrörelsen ansåg tillsammans med ekologisterna och den gröna rörelsen att kapitalism inte var ekologiskt hållbart och att kapitalet skulle bli samhällets undergång (Kallis, 2017, s.187). Socialism anser även tillsammans med den ekologiska rörelsen att ekonomisk tillväxt som kapitalismen och kapitalet har skapat den inte är hållbart och förlegat, vad man vill kalla äkta socialism vill enligt forskningen inte mäta tillväxt alls, eftersom det finns andra sätt att se hur samhället mår, vilket den gröna rörelsen håller med om (Kallis, 2017, s.188). The greening of the left och den nya socialismen går även tillsammans med den gröna rörelsen och ser att energiproduktionen inte kan fortsätta att öka hela tiden eftersom det inte är ekologiskt hållbart, och så kallad miljövänlig energi riskerar att exploatera och förstöra ekosystem istället (Kallis, 2017, s.192).

Det forna Sovjet och centraleuropeiska länder anses i mångt och mycket ligga i framkant vad gäller hållbarhet i städer. Forskning inom vissa forna sovjetiska städer visar att det urbana landskapet och förhållandet till miljön har försämrats efter de privata aktörernas övertagande (Badiu, Onose, Niță & Lafortezza, 2019, s.156). Den socialistiska perioden i Centraleuropa belyser delvis fenomenet greening of the left eftersom städerna under denna period gick från ett industri-och byggnadsfokus till ett grönt fokus, framförallt har socialismen främjat en grön utveckling i städerna (Badiu, m.fl., 2019, s.156), vilket är en del av den forskning som bedrivs gällande forna Sovjet och den socialismens förhållande till miljö. I vad som nu är Ryssland ansåg man att det var av stor vikt att komma ut och mötas i den vackra, gröna naturen och tillsammans göra någon form av arbete för att främja naturen, någonting som till viss del fortfarande bedrivs i Ryssland (Badiu, m.fl., 2019, s.156–157). Ekosystem och främjande av naturen sågs som en naturlig del av socialismen i Sovjet och planekonomin de bedrev eftersom de främst ansåg att invånare skulle må bättre av tillgång till en vacker natur och naturområden (Badiu, m.fl., 2019, s.157). En stad forskare har fokuserat på är Bukarest i Rumänien och hur

den gröna utvecklingen sett ut i Bukarest under och efter socialism. Tillgång till gröna utrymmen ökade bland annat under sovjetiskt styre (Badiu, m.fl., 2019, s.157), men forskare har även upptäckt att efter Sovjetunionens fall har Rumänien fått allt mindre gröna utrymmen (Badiu, m.fl., 2019, s.160), vilket skulle kunna visa indikationer på en grön vänsterpolitik och socialism som miljöpolitikens räddare.

Forskning inom området bedrivs även längre söderut, Australien. Det gröna vänsterpartiet i Queensland tredubblade antalet röster de fick mellan valet 2001 och 2004, och populariteten har fortsatt att öka (Williams, 2006, s.325). Partiets popularitet kommer från en efterfrågan för ett grönt parti som tar invånare och naturen i första hand i form av hållbar miljöpolitik (Williams, 2006, s.327).

Forskning bedrivs även i Indien som utvecklingsland, vars status diskuteras att inte längre klassificera som utvecklingsland. Den nya gröna rörelsen uttrycker i Indien sitt missnöje med termen hållbar utveckling eftersom hållbar utveckling fortfarande bedriver kapitalistisk vinstjakt och ekonomisk tillväxt eftersom marknaden fortfarande förväntas finnas kvar, bara att den ska vara grön istället (Singh, P & Singh, N., 2019, s.1). Kritiker mot detta är de från den gröna rörelsen, bland annat den rödgröna rörelsen som anser att istället bör samhället acceptera och värdera naturen och ekosystem som en del av oss och att det är där framtiden och lösningen egentligen finns (Singh, P & Singh, N., 2019, s.2). Det den socialistiska gröna rörelsen anser är att det finns en socioekonomisk orättvisa i hur miljön exploateras, vilket visar på greening of the left och hur vänsterpartier generellt rör sig mot den gröna rörelsen. Den gröna socialistiska forskningen i Indien berör främst hur kapitalism och hållbar utveckling exploaterar och skadar både människor och naturen, till exempel genom att arbetare inte får tillräckligt betalt för sitt arbete samtidigt som den närliggande miljön skadas även om det är hållbar energi som produceras (Singh, P & Singh, N., 2019, s.5). Den kritiska forskningen i Indien visar att miljön kommer i andra hand när det gäller hållbar utveckling eftersom ekonomisk vinning och tillväxt fortfarande är det viktigaste, vilket den gröna socialistiska rörelsen i Indien anser vara ett problem (Singh, P & Singh, N., 2019, s.6). Detta visar på fenomenet greening of the left och hur socialismen har gått samman med de gröna för att främja naturen och ekosystem över ett kapitalistiskt system.

Latinamerika och Sydamerika ansågs tidigare vara socialistiskt, och därför bedrivs stor del av socialism och miljöpolitik i Latinamerika. De två geografiska områdena har genom tiderna exploaterats för deras naturresurser, vilket resulterat i berg som kollapsar och försurat regn, vilket har resulterat i att arbetare i gruvor och liknande sektorer krävt gröna kooperativ (Ross, 2006, s.72). I Bolivia bedrivs till stor del 100% ekologiskt hållbara jordbruk och företagande, vilket den rödgröna rörelsen ställer sig bakom (Ross, 2006, s.72). I grannlandet Venezuela sågs förut socialism och ekologism som den självklara lösningen eftersom det kombinerar planekonomi tillsammans med ett ekologiskt hållbart samhälle, vilket presidenten i Venezuela ville kalla 2000-talets socialism (Ross, 2006, s.73) vilket starkt belyser fenomenet the greening of the left. Gröna kooperativ ansågs vara lösningen, och i Venezuela finns det över 100,000 kooperativ som bland annat bedriver en speciell försäljning av olja, vars vinster helt går till utsatta i samhället. Decentralisering förespråkas och lokalproduktion och konservering förespråkas eftersom det närliggande bäst vet vad som behöver produceras och lagas för att

bedriva hållbar produktion (Ross, 2006, s.73) vilket visar indikationer på att vänsterrörelsen i dessa länder har gått åt det gröna hållet.

Ecuador och den växande vänsterrörelsen i Sydamerika ansågs också vara bra exempel på socialism som miljöpolitikens räddare och the greening of the left. Den socialistiska ledaren i Ecuador motsatte sig kapitalism och den liberala synen på människan och naturen, vilket på sikt kan komma att vara det som löser klimatkrisen och skapar ett positivt klimatkonto i Sydamerika (Lalander, 2016, s.632). Ecuador är ett land som ligger i framkant vad gäller mänskliga rättigheter i kombination med naturens rättigheter, och värderar samtidigt utsatta gruppers rättigheter utan att det har en negativ inverkan på miljön (Lalander, 2016, s.636). I och med att miljön och klimatet har haft rättigheter i Ecuador likställs miljön nästan med människan, och jämförs med mänskliga rättigheter (Lalander, 2016, s.637). Detta anses som ett typexempel på fenomenet ”the greening of the left”, alltså att socialism och vänsterpartier har gått från klimatets fiende där industri har förespråkats, till att bli klimatets räddare i nöden (Lalander, 2016, s.639).

1.1.2

GAL-TAN

En stor del av statsvetenskaplig forskning berör partisystem och hur partisystem har förändrats över tid. Den stora förändringen forskare upptäckt inom den statsvetenskapliga forskningen är att den traditionella höger-vänster skalan många i Sverige är vana vid håller på att förändras och en ny politisk trend har tagit sig in på forskningsområdet. Det är en ny form av politik och valdeltagande som bygger på åsiktsdeltagande och berör frågor som kultur och identitet istället för en diskussion om ekonomin och hur resurser bör fördelas. Den nya politiska diskussionen beskrivs ibland som GAL-TAN, vilket står för Green, Alternative, Libertarian – Traditional, Authoritarian, Nationalist (Bergström, Johansson, Oscarsson & Oskarsson, 2015, s.12). Det innebär att väljare istället röstar på partier de anser har rätt i en sakfråga, och inte på den ideologi eller annan identitet partiet har, vilket resulterar i att den nya diskussionen istället handlar om libertära mot auktoritära eller alternativa mot mer traditionella värderingar. Det innebär att politiska partier alltmer skiljer sig från en politisk ideologi och istället identifierar sig med en sakfråga (Bergström, m.fl., 2015, s.15). Den praktiska politiken blir därför i vissa fall ett slags svar på vad en nationalekonom skulle kalla efterfrågan; om väljare efterfrågar en viss typ av politik blir det politikers ansvar att se till att utbudet finns där för att inte riskera att förlora sina väljare till ett annat parti.

En annan direkteffekt av GAL-TAN och hur det fungerar är att politiska partier måste vara beredda att formulera om sin politik och försöka orientera sig i det nya politiska rummet för att inte förlora sin plats, vare sig det är riksdagsparti eller ett parti som ännu inte sitter i riksdagen (Bergström, m.fl., 2015, s.20). En effekt forskare ser i Sverige är att de röda och gröna alltmer blandas och placeras på samma sida av GAL-TAN skalan tillsammans med de rosa partierna, och därmed står som motpol eller ett svar mot de blåbruna på andra sidan (Bergström, m.fl., 2015, s.23).

Miljöfrågan är en fråga som studeras i Sverige i förhållande till GAL-TAN. Miljöfrågan får ibland mer fokus än andra frågor i svensk opinion. Ställt till den traditionella höger-vänster skalan är det mer troligt att en vänsterorienterad person kommer att ställa miljöfrågan som en

viktig politisk fråga (Harring & Sohlberg, 2015, s.213–213). Sedan början på 2010-talet kan forskare inte längre se samma ideologiska indelning av väljare eftersom det sedan dokumentären En obekväm sanning blivit alltmer modernt att fokusera på miljöfrågan och försöka bidra till ett mer hållbart samhälle (Harring & Sohlberg, 2015, s.216). Istället ser forskare mer och mer att miljöväljare ställs i opposition mot de traditionella som istället värnar ekonomisk tillväxt, och kanske till och med anser miljöfrågan vara vänsters påhitt.

Ett annat sätt att se på GAL-TAN via miljöfrågan är hur miljöpolitiken verkar gå genom alla politiska partier och kastar om den traditionella höger-vänster skalan (Carter, 2013, s.74). Miljöfrågan handlar inte om den ekonomiska uppdelningen, utan istället ett helt nytt sätt att se på världen och hur världen bör fungera, vilket traditionella vänsterpartier ofta har lättare att applicera på sin egen politik än högerpartier (Carter, 2013, s.74) vilket därför sätter miljöpartier och vänsterpartier på GAL sidan och högerpartier på TAN sidan.

Forskare som kombinerar socialistisk miljöforskning med GAL-TAN har även upptäckt att när de försöker placera gröna partier på en höger-vänster skala hamnar gröna partier i topp tre bland vänsterpartier och kan i vissa fall bedriva en radikal vänsterpolitik (Carter, 2013, s.84) vilket förklarar varför vänsterpartier och socialistiska partier starkt identifierar sig med den gröna rörelsen och typen av politik de bedriver. På skandinavisk nivå ser forskare tendenser att de traditionella vänsterpartierna har rört sig mot den gröna kategorin och ofta placeras i det gröna facket på GAL-TAN skalan, vilket syns extra tydligt i Danmark där det finns uttalad koalition mellan de röda och de gröna (Carter, 2013, s.86). Det finns visserligen en sådan koalition i Sverige med, dock med det något ljusröda Socialdemokraterna och Miljöpartiet, Vänsterpartiet ingår inte, åtminstone inte uttalat, i den koalitionen.

1.2

Problemformulering och frågeställning

Socialism och dess förhållande till miljöpolitik har bedrivits sedan 1970-talet då fenomenet the greening of the left började tillsammans med uppkomsten av gröna sakfrågor och miljöpartier. The greening of the left och gröna vänsterpartier är således lika gammalt, eller nytt, som miljöfrågan. Forskning har bedrivits framförallt i Sydamerika som exempel på moderna socialistiska stater och hur de väljer att bedriva miljöpolitik, vilket främst visar på den nya, moderna ekologiska socialismen. Forskning bedrivs också i forna Sovjet och dess stater, för att kunna jämföra före och efter socialismen. Det bedrivs även forskning på Skandinaviennivå, då oftast med Danmark som typexemplet för hur Skandinavien ligger i framkant gällande miljöpolitik. I Skandinavien är det mer typiskt att använda sig av GAL-TAN, vilket är en förlängning på the greening of the left och alternativa sätt att bedriva forskning på. Forskning har till viss del undersökt Sverige, men i första hand miljörörelsen och hur Sverige anses vara ett land som hela tiden varit i framkant med miljöpolitik. Därför blir det intressant att sätta Jonas Sjöstedts påstående om att Vänsterpartiet är rätt väg att gå för miljörörelsen och för planetens välbefinnande.

Det finns därmed en viss forskningslucka inom miljöpolitisk forskning. Det svenska socialistiska, historiskt kommunistiska, Vänsterpartiet har inte analyserats och behandlats utifrån den miljöpolitik de bedriver, och om även de är ett typexempel på Greening of the left

och/eller GAL-TAN som ny politik efter ideologiernas utträde. Mitt bidrag till forskningen blir således att börja den första analysen av Vänsterpartiets miljöpolitik över tid för att se om det finns en förändring i Vänsterpartiets miljöpolitik.

Forskningsfrågan lyder således: vilken typ av miljöpolitik bedriver Vänsterpartiet, och hur har den förändrats över tid?

1.3

Syfte och mål

Syftet med denna studie är att identifiera vilken typ av miljöpolitik Vänsterpartiet bedriver idag, och vilken typ av miljöpolitik de tidigare har bedrivit genom att analysera nuvarande och tidigare miljöpolitik och sedan placera Vänsterpartiet i olika kategorier rörande miljöpolitik. Syftet därefter att se om det har skett en förändring över tid och hur den förändringen i så fall har sett ut. Mitt mål med arbetet är således att kunna avgöra huruvida det finns ett skifte inom miljöpolitiken hos Vänsterpartiet som kan förklara Sjöstedts påstående om att Vänsterpartiet är Sveriges bästa miljöparti.

2

TEORETISK REFERENSRAM

Den huvudsakliga teorin för detta arbete är miljöpolitik, hur miljöpolitik bedrivs och olika typer av miljöpolitik. Under avsnittet rörande miljöpolitik kommer jag att presentera antroposcen som tidsera då det är en central idé inom vissa typer av miljöpolitik. Efter det kommer jag att presentera hur socialism traditionellt har förhållit sig till miljöpolitik som idé. Jag kommer sedan att övergå till att presentera de huvudspår som finns inom miljöpolitik som teori. Efter varje presenterad kommer jag att presentera ett analytiskt ramverk vilket sedan kommer att definieras och beskrivas i metodavsnittet. Jag kommer att presentera feminism som ideologi tillsammans med ekofeminism eftersom Vänsterpartiet i skrivande stund identifierar sig med socialism och feminism som uttalad ideologi. Kommunism som ideologi kommer inte att definieras eftersom Vänsterpartiet tog avstånd från kommunism som ideologi under den tidsperioden för min analys. Kommunism är dessutom en gren inom socialism, och därför anser jag att den socialistiska synen på miljöpolitik räcker, särskilt eftersom Vänsterpartiet i sina partiprogram uttrycker socialism som identifierad ideologi, och inte kommunism.

2.1

Miljöpolitik

Grön politik, gröna ideologier och gröna rörelser föddes på 1970-talet, den gröna väljaren och den som är med i en grön rörelse återfinns, åtminstone i Europa, i medelklassen och är oftast ung med ett jobb inom den offentliga sektorn (Hoffman & Graham, 2015, s.360). Miljöpolitik kan enkelt definieras som politiska åtgärder för att förhindra exploatering och förstöring av miljön, oftast i form av lagar och beslut (NE, u.å.). Det faktum att miljöpolitik, eller politik rörande miljön existerar råder inga diskussioner om, men vilken typ av miljöpolitik ett politiskt parti väljer att bedriva beror på flertalet faktorer. I och med de grönas inträde på den politiska spelplanen på 1960 och 1970-talet tvingades beslutsfattare runt om i världen att ta hänsyn till de gröna och deras fokus på miljö och klimat (Carter, 2018, s.180).

Det har funnits två vågor inom miljöpolitik, eller politisk ekologi, där den första vågen under 1970-talet sågs som en form av neomarxism eftersom det fanns så pass stor kritik mot materialism och kapitalism. Den andra vågen fokuserade istället på världen och dess beslutsfattare och hur hela världen hänger samman i och med ekosystemens komplexitet (Andersson & Jönsson, 2017, s.20). Vissa diskuterar även om vi befinner oss i en tredje våg av miljöpolitik som belyser det tvärvetenskapliga fält miljöpolitik är, forskare inom naturvetenskap tar fram den fakta politiker och beslutsfattare lutar sig mot, och försöker samtidigt att inte försöka kritisera politiker och/eller komma med förslag på politiska lösningar, samtidigt som politiker försöker förstå och tolka det naturvetenskapliga utan att kritisera forskare och deras brist på lösning (Andersson & Jönsson, 2017, s.27).

Miljöpolitik, eller politik om miljö och klimat, har sin grund i vad som kallas offentliga varor, alltså varor som vi alla på jorden kan konsumera utan att det påverkar någon annans förmåga att konsumera eller få tag på varan, ett sådant exempel tenderar att vara luften vi andas och rätten att få andas ren luft (Carter, 2018, s.180–181). Naturen i sig är en del av de offentliga varorna som finns, vilket i förlängningen gör naturen till allas vår egendom. Det i sig kan bli problematiskt eftersom planeten består av stater och individuella beslutsfattare, vilka ibland fattar beslut om miljön och klimat som kan ha en inverkan någon annanstans på planeten (Carter, 2018, s.181). Det förutsätter därmed en form av jämlikhet där alla besitter samma information om miljöskador och rättigheter rörande miljön. Ett annat problem med miljö och politik är att klimatförändringar inte tar hänsyn till landsgränser, eller vem som har skapat ett visst problem. Eftersom stater har självstyre kan ingen tvinga ett land att följa en lag eller rekommendation rörande klimatarbetet (Carter, 2018, s.182), USA:s utträde ur Parisavtalet är ett exempel på detta.

Det största fokus inom miljöpolitik och vad som kommer att lösa problemen är hållbar utveckling, det härstammar från 1980-talet som bland annat världsnaturfonden WWF ligger bakom, dock med huvudfokus att säkra ekosystem och ekologisk hållbar utveckling (Carter, 2018, s.212). Hållbar utveckling är någonting som både EU och FN står bakom och fortsätter att sprida som svaret på en miljökris (Carter, 2018, s.212–213). Inom hållbar utveckling finns ett ekonomifokus och att världsekonomin hela tiden måste fortsätta växa, och i och med fenomenet hållbar utveckling kan ekonomin fortsätta att växa utan att det riskerar att förstöra klimatet, varför politiker förespråkar hållbar utveckling (Carter, 2018, s.216). Det förespråkar

en slags förändring; hur ekonomi och ekologi möts och blir ett, varför även väljare förespråkar hållbar utveckling (Carter, 2018, s.216–217).

Sverige har länge fokuserat på industri och det var industrin som gjorde Sverige till ett av världens rikaste länder (Hallgren, 2009, s.17). Industrin och industrisamhället bygger till viss del på kontroll och makt över naturen, varför det blir en slags gränsdragning mellan människa och natur (Hallgren, 2009, s.27). Den politiske filosofen Thomas Hobbes talar om ett samhällskontrakt; i och med industrialismen och industrins framfart skapades ett samhällskontrakt där människan och natur separeras och man såg naturen som resurs (Hallgren, 2009, s.57). Miljöpolitik blir därmed en maktdiskussion och hur någon väljer att se på makt, det finns en tendens att se makt och miljö som ett exempel på en negativ maktdimension, alltså att människan har makt över naturen och rätt att utnyttja naturen eftersom det är människan som har makten (Hallgren, 2009, s.85).

2.1.1

Antroposcen som tidsera

Antroposcen är den tidsera vi anses leva i just nu. Forskare är någorlunda överens om att tidseran började under 1950-talet, alltså efter Andra Världskrigets slut (Herd & Collis, 2020, s.15). Världen hade då återhämtat sig, exporter ökade tillsammans med levnadsstandard och det Kalla Kriget var på ingång. Tidseran kan beskrivas som en period då människan och hennes attribut började expandera och dominera framförallt miljön (Herd & Collis, 2020, s.14). Det är således människan som enligt antroposcen ligger bakom miljöförstöring och exploatering av miljön. Mänsklig aktivitet kan spåras världen över i form av miljöförstöring, försämring av ozonlagret, smältande isar och klimatkrisen (Herd & Collis, 2020, s.15). En del av antroposcen är att människan är den som sitter på en lösning, mänsklig aktivitet kan förstöra och döda allt organiskt levande på jorden, mestadels via kärnvapen (Herd & Collis, 2020, s.15), en annan del av mänsklig miljöförstöring anses vara industrin, revolutionen rörande industrin och det faktum att människan fortsätter att använda fossila bränslen (Herd & Collis, 2020, s.19). Forskare inom antroposcen anser bitvis att det är kapitalismen och den fria marknaden som ligger bakom dessa mänskliga aktiviteter och det faktum att människan anser att hon kan växa, expandera, investera och producera, kapitalism och den fria marknaden ses till viss del som själva huvudrollen i mänsklig aktivitet (Herd & Collis, 2020, s.20).

2.1.2

Socialism och miljöpolitik

Socialismen anser att alla människor ska kunna utvecklas efter egen förmåga och att få utveckla sina egna möjligheter, därför förespråkar socialismen fri skolgång och fria möjligheter för alla individer, oavsett ursprung (Ljunggren, 2016, s.23). Socialismen anser även att det finns ett klassamhälle, och framlyfter arbetarklassen, alltså de vissa anser arbetar i produktionen och är de som skapar varor, de är en arbetstagare som arbetar för arbetssäljaren som då äger fabriken, de kallas ofta för borgarklassen (Ljunggren, 2016, s.26).

Inom socialism anser man även att människan endast strävar efter att få leva och att behålla livet, människan är den som står över naturen och mästrar naturen då naturen endast är ett redskap och en tillgång för människan, både för sin överlevnad och för produktion (Ljunggren,

2016, s.20). Människans huvudsyfte är att leva och föra livet vidare, varför det är av vikt att kunna nyttja naturen för sin egen överlevnad. Naturen ger människan redskap i form av produktionsmedel, fler människor kan skapa nya produktionsmedel och därmed fortsätta att producera mer produkter, och hela tiden fortsätta producera mer. Socialismen anser att människan hela tiden är i rörelse framåt och i utveckling och därför måste producera mer för att kunna fortsätta utvecklas (Ljunggren, 2016, s.31).

2.1.3

Ekologism

En central del av ekologism är en begränsad tillväxt, alltså att ekonomin och population inte kan fortsätta att växa i all oändlighet (Carter, 2018, s.42). Tanken med den begränsande tillväxten ekologism förespråkar var att sätta miljöpolitiken på den politiska agendan, det framkom som en slags apokalyptisk framtidsscenario vilket triggade en så kallad survivalist tanke, alltså att människan kommer att lösa en akut klimatkris om det säkrar människans fortlevnad (Carter, 2018, s.42–43). Eftersom världens resurser anses vara ändliga finns det även en gräns på tillväxt gällande ekonomi och population, vilket innebär att jordens resurser kommer att ta slut, och att mänskligheten inte kan fortsätta leva som den gör idag (Carter, 2018, s.43). Inom ekologism och begränsad tillväxt talar de samtidigt om att det finns ett slags ömsesidigt beroende mellan människan och naturen (Carter, 2018, s.43), alltså att människan är beroende av naturen och naturen av människan; en positiv inverkan på naturen har en positiv inverkan på människan, och vice versa. Teorin om en begränsad tillväxt anser att en förbättrad teknologi bara är kortsiktiga lösningar eftersom de är undermåliga och inte adresserar huvudproblemen ekologism anser finns i världen, nämligen de ekonomiska, sociala och politiska problem som ligger till grund för en kommande miljökris, utan kommer bara att skjuta upp vad ekologism anser skjuta upp det oundvikliga (Carter, 2018, s.45).

Inom ekologism anser de att övriga världen och dess ledare har tonat ned vad de menade med en begränsad tillväxt, och att det visst är möjligt att fortsätta en ekonomisk och populationsmässig tillväxt, eftersom en ekonomisk tillväxt skulle komma att förbättra klimatförändringarna och exploatering av naturen (Carter, 2018, s.46). Ekologismens förespråkare har istället pekat på en minskad mångfald i naturen och att klimatförändringar blir alltmer påtagliga (Carter, 2018, s.46). Ekologism går således till viss del hand i hand med klimatforskning eftersom många klimatforskare trycker på samma förändringar och att en massutdödelse är på väg vilket drastiskt kommer minska den biologiska mångfald ekologism förespråkar (Carter, 2018, s.46). En annan del av teorin om begränsad tillväxt trycker även på det faktum att världen är beroende av olja, och att olja är en ändlig produkt som hela tiden går upp i pris och tillgången minskar hela tiden, vilket kan skapa en politisk katastrof då samhället troligtvis skulle kollapsa om oljan en dag försvann (Carter, 2018, s.46). Alltfler blir även mer intresserade av befolkningsfrågan och det faktum att jordens befolkning bara fortsätter att växa (Carter, 2018, s.46). Diskussionen rörande ändlig tillväxt har även väckt en slags etisk miljödebatt gällande framtiden och i vilket skick vi lämnar planeten och klimatet vidare till kommande generationer (Carter, 2018, s.47).

Huvudsyftet med ekologism är att det finns en slags ekologiskt ansvar, eftersom de ser och erkänner den begränsade tillväxten, och skapar nya förutsättningar utifrån det i form av ett

hållbart samhälle (Carter, 2018, s.47). De ekonomiska transaktioner, planeringar och liknande som lämnar ett avtryck får inte påverka morgondagen (Carter, 2018, s.48), alltså att det den nuvarande generationen gör inte får skada den kommande generationen. Ekologismen erkänner således antroposcen och att det är människans ansvar, men har även delar gemensamt med djupekologin då ekologismen anser att allting, både mänskligt och icke-mänskligt har rätt att leva och utvecklas, men värdesätter även icke-mänskliga varelser välmående (Carter, 2018, s.48). Ekologism går även emot konsumtionssamhället, och framförallt vad de vill kalla onödig konsumtion (Carter, 2018, s.48), alltså ett köpande för köpandets skull, eftersom det tömmer jorden på dess resurser. Ekologismen förespråkar ett nytt tänkande gällande vill ha och behöver, där ett villhöver inte längre existerar, och därmed förändrar hela synen på ekonomisk tillväxt och behovet av tillväxt (Carter, 2018, s.48). Istället för ett konsumtionssamhälle bör vi ha konservationssamhälle (Carter, 2018, s.49), alltså ett samhälle där individer lär sig att laga trasiga saker istället för att köpa nytt, konsumera mindre och därmed i förlängning producera mindre och därför minska utsläpp (Carter, 2018, s.49). Inom ekologism anser de att ett avskaffande av konsumtionssamhället kommer att bidra till förbättrad mental och fysisk hälsa hos invånare eftersom konsumtion skapar en konsumtionshets, men är i bästa fall icke önskvärt, och i värsta fall etiskt fel (Carter, 2018, s.49).

Ekologism förespråkar ett decentraliserat samhälle där produktion sker lokalt och i mindre mängd än idag, varje individuella samhälle är då självförsörjande. Produktion inom samhället skulle helt och hållet vara för det lokala samhällets överlevnad, och inte för kommersiell vinning, och jordbruk skulle brukas helt och hållet med ekologisk och mindre intensiva metoder (Carter, 2018, s.50). Ekologism anser idag att människor pendlar långa sträckor för att ta sig till sina arbeten, vilket skapar onödiga utsläpp och bidrar till konsumtion som tröst till de långa pendlingstiderna (Carter, 2018, s.50). Ekologismens utopi skulle helt överge det kapitalistiska samhället och verka så långt som möjligt utan pengar, till exempel genom mindre fokus på betalt arbete och mer fokus på sociala attribut och annat som gynnar samhället; ta hand om hem och hushåll, volontärarbete, fostra barn och liknande (Carter, 2018, s.50). Ekologism anses vara kontroversiellt då de framförallt erkänner och påstår att det finns en akut kris, eftersom vissa hävdar att det finns diverse problem med naturen och klimatet, men ekologism anser att alla problem hänger ihop och tillsammans skapar en kris (Hoffman & Graham, 2015, s.359).

En stor del av ekologism som grön förståelse är att människan är invävd i världen och lika beroende av vår omgivning som allting annat, vi är en del av ekosystemet och livets cirkel (Hallgren, 2009, s.37). Ekologism diskuterar även makt och maktrelationer, och anser att miljö och ekologi är en del av den fjärde dimensionen av makt, de analyserar då jordens resurser ur ett maktperspektiv och hur en fördelning av dessa resurser kan se ut. Detta kan direkt kopplas till andra maktfenomen i samhället som kön, etnicitet och klasstillhörighet. Det är de som frångår västerländska normer som i första hand drabbas av en snedfördelning av resurser (Hallgren, 2009, s.89).

Tabell 1 Ekologism

Klimat Akut klimatkris, människan skadar klimatet

Antroposcen Erkänner antroposcen Människan Människan är beroende av naturen,

människan skadar och utnyttjar naturen

Djur och natur Djur och natur är beroende av människan, naturen exploateras Samhället Decentralisering, avskaffa

kapitalistisk ekonomi, lokala självförsörjande samhällen Världen Konsumtionssamhället skadar

världen

Förslag på lösning Decentralisering, avskaffa kapitalism som samhällsform,

konservationssamhälle över konsumtionssamhälle

2.1.4

Djupekologi

Djupekologi hade sin stora framgång under senare delen av 1900-talet, men verkar hittills inte ha gjort större framsteg eller influerat den miljöpolitiska agendan under 2000-talet (Booth, 2015, s.88). Djupekologi anses av många forskare beröra en djupare nivå av miljöpolitiken då djupekologi behandlar människans medvetenhet rörande ekosystem och hur en som individ påverkar förhållandet mellan människa och natur (Booth, 2015, s.88).

Djupekologins grundare anser att djupekologi är en rörelse som präglas av rationell ontologi, alltså att det finns en sammanhängande förklaring (Nationalencyklopedin, u.å.). Den djupekologiska rörelsen står emot klassystem, en motståndare till förorening och förespråkar ett lokalt självstyre och att man decentraliserar samhället (Booth, 2015, s.88–89).

Det finns åtta steg inom djupekologi som utmärker den plattform djupekologins anhängare använder sig av och identifierar sig med. Det första steget innefattar allt levande på planeten, både människor och icke-människor, har rätt till liv och utveckling och att allting har ett värde i sig själv, och dessa värden är fristående från huruvida människan kan använda de icke-mänskliga sakerna eller ej. Det andra steget är att planeten frodas av rikedom och mångfald eftersom allting har ett egenvärde. Det tredje steget är att människan inte har någon rätt att minska denna rikedom och mångfald förutom i absoluta nödfall gällande individens fortlevnad. Det fjärde steget innefattar människan på jorden och att den mänskliga mångfalden och kulturrikedomen endast kan gynnas om populationen människor minskar, vilket även gynnar den övriga populationen. Det femte steget anser att människan blandar sig

i och stör den icke-mänskliga populationen oerhört mycket, och att situationen hela tiden försämras. Det sjätte steget anser därför att politiken måste förändras radikalt rörande ekonomi, teknologi och ideologi. Det sjunde steget presenterar således hur ideologin i samhället måste förändras till att handla om livskvalité och inte högre levnadsstandard. Det åttonde steget erkänner de föreliggande sju stegen och att de individer som erkänner djupekologi är nu skyldiga att implementera dessa steg för att förändra sitt eget liv och på så sätt förändra världen (Booth, 2015, s.89). Djupekologi ses således som en radikaluppfattning av miljöpolitik, vilken även ibland kallas ecocentrism (Carter, 2018, s.14).

Djupekologi anses som radikalt eftersom de använder sig av en holistisk syn på världen, alltså att man anser att man måste förstå delarna utifrån helheten och att ”helheten är något mer än summan av delarna” (Nationalencyklopedin, u.å.). Inom miljöstudier innebär holism att någon studerar ekosystem och hur allting inom ekosystemet fungerar tillsammans, och att allting inom naturen hör ihop (Carter, 2018, s.19). Djupekologin förnekar teorin om att människan är i naturen och den som kontrollerar naturen (Davidson, 2007, s.314). En del av djupekologin är att den moral vi människor anser oss ha och att vi inte ska döda en annan människa även appliceras på naturen och det icke-mänskliga, eftersom allting har ett egenvärde, vilket handlar om att förändra människans syn på naturen och ekologisk medvetenhet. (Carter, 2018, s.20). Djupekologi anser således att upplysningstiden har lett människan fel och att människan inte alls är separerad från naturen och därför har rätt att kontrollera naturen, och anser att människan istället bör gå tillbaka till det antika Grekland där filosoferna ansåg människan vara en del av naturen (Carter, 2018, s.21). Djupekologin går därför emot antroposcen och att människan är det enda av vikt i världen (Davidson, 2007, s.315). Om någon ser sig själv som en del av naturen kan den personen komma närmare ett slags självförverkligande en endast kan uppnå genom att se sig själv som en del av naturen och vilka skyldigheter människan har mot allt annat levande (Carter, 2018, s.21). Om vi kan se bortom det egoistiska jaget liberalismen förespråkar och istället se naturen som en egen individ och på så sätt utveckla oss själva (Davidson, 2007, s.316). Människan är en del av naturen och människan bör ha samma mål som naturen och utvecklas tillsammans (Davidson, 2007, s.316).

Djupekologi kan på en förenklad nivå förstås på tre olika sätt – det populärvetenskapliga, det formella och det filosofiska (Booth, 2015, s.89). Det populärvetenskapliga presenterar den djupekologiska plattformen på en grundläggande nivå, det formella fördjupar plattformen genom att ställa frågor för att kunna skapa en värdegrund och det filosofiska handlar om att individen ska självförverkliga sig själv för att bli ett med ekosystemet och naturen (Booth, 2015, s.89–90). Det filosofiska behandlar även den aktivism djupekologister ofta genomför som direktöversatt kallas för ”alla levande varelsers råd” vilket är menad att skapa medvetenhet om hur allting i naturen inom ekosystem hänger ihop och är beroende av varandra, inom denna rörelse talar de även för djurs och växters rättigheter (Booth, 2015, s.90). Det filosofiska har skapat debatt och problem då det är svårt att dra gränsen i vad som ingår inom det levande, till exempel om berg och floder också har rättigheter (Carter, 2018, s.21). Den ekologiska diskussionen kring djupekologi erkänner att allting har ett egenvärde, även naturen, och den politiska diskussionen hävdar att individer i samhället eftersträvar ett politiskt medlemskap, och en grön rörelse kan få människor att känna tillhörighet eftersom en hel grupp människor gynnas av att vara delaktiga i en grön rörelse (Carter, 2018, s.21–22). Den formella biten av

djupekologi kan å andra sidan bidra till att de glapp som finns mellan attityder och handling kan fångas upp och därmed utveckla det politiska arbetet och hur policys implementeras (Booth, 2015, s.91–92).

Djupekologi har fått kritik då bland annat forskaren Regan anser att den holistiska synen kan leda till en form av ekofascism eftersom djupekologi sätter en grupp av mänskligt och/eller icke-mänskligt före individen, vilket inskränker mänskliga rättigheter (Carter, 2018, s.22). Djupekologin har till viss del omformats för att belysa vikten av decentralisering genom att framlyfta att människan tenderar att se efter det som står oss närmast, och att det är vad individen bör fokusera på, vilket till viss del går stick i stäv med det holistiska tänket (Carter, 2018, s.23), men å andra sidan kommer hela planeten att tas hand om när alla ser till sitt eget ekosystem. En annan del av omformuleringen av djupekologi är att människan står över det icke-mänskliga, vilket flyttar djupekologin mot antroposcen (Carter, 2018, s.24).

Djupekologi är numer en liten bit av miljöpolitiken och appliceras inte som ideologi eller liknande direktform, men har å andra sidan influerat miljödebatten i och med att ekologin framlyfter liknande tankar och diskuteras i mer nyanserade former för att undkomma ekofascism som stämpel (Booth, 2015, s.92). Djupekologi har blivit jämfört med ekologism och ingångspunkten till ekologism, skillnaden är dock att djupekologi fokuserar mer på det filosofiska och att få till filosofin istället för att arbeta fram ett politiskt program där man kan belysa arbete för skillnad (Carter, 2018, s.37), vilket gör djupekologi till filosofi istället för ideologi.

Tabell 2 Djupekologi

Klimat Stoppa föroreningar. Förespråkar mångfald. Människan har en negativ

inverkan

Antroposcen Erkänner till viss del, men förnekar i stort antroposcen

Människan Allt mänskligt har rätt till liv. Människan har ett egenvärde.

Människan har ingen rätt att påverka naturen. Människan är en

del av ekosystemet. Djur och natur Allt icke-mänskligt har rätt till liv.

Naturen har ett egenvärde. Djur har ett egenvärde. Moral bör appliceras

på natur och djur.

Samhället Emot klassystem. Lokalt självstyre, decentralisering. Förändring av ekonomi, teknologi och ideologi. Världen Minska den mänskliga populationen.

Förslag på lösning Förändra teknologi och behovet av tillväxt, decentralisering

2.1.5

Ekofeminism

Feminism inom miljöforskning handlar om att applicera en viss typ av feministisk teori på miljöforskning och söka en förklaring till global miljöpolitik. Feminism förespråkar även inom miljöpolitik att människan bör erkänna och undersöka orättvisor, men också bör utmana dessa orättvisor för att på så sätt ändra förutsättningar (Kronsell, 2015, s.104). Inom den feministiska miljöforskningen har man kommit fram till ekofeminism, en slags feminism som endast fokuserar på miljöstudier och det faktum att det finns en slags maktbalans mellan kön och naturen (Kronsell, 2015, s.105).

Feministisk miljöpolitik belyser det faktum att kvinnor tenderar att vara nästintill överrepresenterade på global nivå rörande miljöarbete, men är istället underrepresenterade när det kommer till förhandlingar rörande vad som konkret ska ske inom miljöarbetet (Kronsell, 2015, s.105). Kvinnor tenderar även att generellt engagera sig mer i miljöpolitiska frågor än vad män gör (Carter, 2018, s.74). Forskare har även bedrivit kvantitativ forskning där de sett att länder med hög representation av kvinnor i parlament är mer benägna att acceptera och arbeta med fördrag rörande klimatförändringar och att koldioxidutsläpp är lägre i länder där kvinnor är accepterade inom den offentliga politiken (Kronsell, 2018, s.106). Inom ekofeminism ser de det kvinnliga som någonting positivt och någonting att värna om, till exempel det faktum att kvinnor är moderliga, omhändertagande och vänliga (Carter, 2018, s.74), och det är därför kvinnor är mer lämpade att ta hand om världen och klimatförändringarna (Kronsell, 2015, s.106). Kvinnor och de kvinnliga attributen är därmed mer lämpade för ett grönt samhälle, vilket helt går emot det individualistiska rationella det patriarkaliska samhället är (Carter, 2018, s.74). Ekofeminism anser att naturen och jorden skulle må bättre om både kvinnor och män applicerade vad som traditionsenligt kallas kvinnligt, de jämför även hur människan dominerar över naturen med hur mannen dominerar kvinnan (Carter, 2018, s.74). Ekofeminism och dess teori anser således att kvinnan är närmare naturen än mannen, och har därför per automatik mer förståelse för exploateringen naturen har utsätts för, och att man därför först måste störta patriarkatet (Carter, 2018, s.74). Kvinnan anses vara närmare naturen än mannen eftersom kvinnans reproduktionssystem fungerar annorlunda än mannens, kvinnan bär och föder barn, är omtänksam och vårdande (Kronsell, 2015, s.106).

Det vad socialistisk ekofeminism kallar klassiskt kvinnligt och som positivt för naturen är inte biologiskt, de flesta kvinnliga attributen är sociala konstruktioner, vilket innebär att även män kan lära sig att applicera dessa attribut och på det sättet skapa ett mer grönt och hållbart samhälle (Carter, 2018, s.75). Istället hävdar de att naturen exploateras av det kapitalistiska samhället, de kapitalistiska maktstrukturerna är de som tömmer naturen på resurser och bidrar till klimatförändringar (Carter, 2018, s.75). Kvinnor och naturen är exploaterade och utnyttjade av kapitalismen, patriarkatet och dess mekanismer (Carter, 2018, s.75).

Kritiken mot och inom ekofeminism är att feminism tenderar att behandla den vita västerländska kvinnan och vad hon anser problemen med världen vara, vilket inte adresserar andra förtryck och problem inom miljöpolitik (Faria & Mollett, 2017, s.174). Kritiker mot ekofeminism anser det vara av vikt eftersom rasism och liknande förtryck ”formar relationen mellan genus och miljö” (Faria & Mollett, 2017, s.175), detta eftersom de utsatta i världen ofta hör till de rasifierade i världen och är de som kommer att drabbas först och hårdast av klimatförändringar (Faria & Mollett, 2017, s.175). Det ekofeminism erkänner är att rasifierade och utsatta kvinnor drabbas hårdare av klimatförändringar, eftersom det är kvinnor som hanterar den dagliga kontakten med naturen (Faria & Mollett, 2017, s.179). Det feministiska i erkännandet grundar sig i det faktum ”den manlige maktförvaltaren” inte var kapabel att förstå miljöförändringar och dess konsekvenser (Faria & Mollett, 2017, s.180).

Ekofeminism diskuterar även miljöpolitiken som en maktfråga, och att det finns en maktobalans inom politisk ekologi (Henriksson & Kaijser, 2017, s.206). Detta eftersom den vita mannen är den som exploaterar naturen och tar sig rätten att bestämma över naturen som resurs, vilket enligt ekofeminism stämmer in oavsett var i världen det sker (Henriksson & Kaijser, 2017, s.206). De feministiska teorierna inom politisk ekologi ”belyser problem som vem som har tillgång till naturresurser och vem som drabbas av dem” (Henriksson & Kaijser, 2017, s.207), vilket beror på en maktobalans och en ojämnfördelning över vem som har rätt att kontrollera naturresurserna. Miljöfrågan blir en maktfråga eftersom män och kvinnor upplever skillnader rörande en materiell bas, alltså vad som krävs för överlevnad och hur någon går tillväga för att få tag på material, vilket skapar en skillnad mellan män och kvinnor ur ett maktperspektiv (Henriksson & Kaijser, 2017, s.207–208). Det blir en maktfråga eftersom kvinnor är mer utsatta gällande klimatkatastrofer och klimatförändringar, men frågor som klass, kulturellt arv och liknande spelar också en stor roll i maktfrågan (Henriksson & Kaijser, 2017, s.208). Ekofeminism vill således belysa de vardagliga frågorna som ”formar och påverkar miljöpolitiken” (Henriksson & Kaijser, 2017, s.209). De belyser frågor som överlevnad, livskvalité och liknande frågor som har en direkt inverkan på miljöpolitik, huvudfokus är kvinnors erfarenheter och förutsättningar (Henriksson & Kaijser, 2017, s.209). Det är således enligt ekofeminism av vikt att studera den stora helheten och allting i världen som skulle kunna ha en inverkan på klimat och miljöpolitik, inte enbart det typiskt mansdominerande som industrier och beslutsfattande rum (Henriksson & Kaijser, 2017, s.210). Ekofeminism lyfter därför blicken från det vita, manliga, priviligierade perspektivet till det marginaliserade och förtryckta perspektivet, vilket än mer belyser politisk ekologi som en maktfråga (Henriksson & Kaijser, 2017, s.210).

Ekofeminism kan därför ses som en social och politisk rörelse eftersom kvinnor runtom i världen hela tiden organiserar sig i olika frågor, och miljöpolitiken är en av de frågorna. Det handlar om att belysa maktstrukturer och maktskillnader i samhället, och hur det påverkar kvinnor och utsatta grupper i det vardagliga livet, och att det krävs kvinnliga beslutsfattare för att kunna förändra miljöpolitiken och klimatförändringar (Henriksson & Kaijser, 2017, s.210). Inom feminism kan man även hävda att det finns en koppling mellan socialismens önskan om att störta klassamhället och feminismens önskan om en samhällsförändring, detta eftersom båda önskar en förändring av det kapitalistiska samhället (Hoffman & Graham, 2015, s.318).

Inom ekofeminism talar de även om posthumanism, alltså att människan inte alls är suverän naturen och att människan inte är de enda med relevanta erfarenheter och kunskap att bära vidare (Henriksson & Kaijser, 2017, s.210). Ekofeminism ifrågasätter då människan och de mänskliga perspektiven som de enda viktiga och relevanta och hur kategorisering av människa, djur och natur går till (Henriksson & Kaijser, 2017, s.210).

Feminism är ett brett område med olika definitioner, och synen på miljön varierar beroende på vald utgångspunkt. Feminism tenderar dock att vara mer omhändertagande om miljön, miljön ses till stora delar som ett redskap och en tillgång till samhället, men att det är vårt ansvar som människor att ta hand om miljön och se till att inte rubba ekosystem. Eftersom kvinnan till naturen anses vara omhändertagande och har en starkare strävan att ta hand om någonting, till exempel miljön, än män är kvinnan mer lämpad att nyttja naturen som resurs än mannen (Carter, 2018, s.74). Människans strävan att fortleva och utvecklas har ett fokus inom feminism, men det är inte feminismens huvudfokus att se till att människan hela tiden utvecklas och går framåt, det är istället viktigare att få en förändring av samhället där kvinnan jämställs mannen i form av lika rättigheter och möjligheter (Carter, 2018, 75).

Tabell 3 Feminism

Klimat Mannen, patriarkatet och kapitalism har en negativ inverkan på klimatet, utsatta i världen drabbas hårdast Antroposcen Erkänner antroposcen

Människan Kvinnan är naturligt

omhändertagande, kvinnliga attribut förespråkas

Djur och natur Naturen exploateras och är utsatt, naturen är en tillgång men bör

omhändertas

Samhället Vill förändra samhället från grunden och störta patriarkatet, arbeta bort

klassamhället

Världen Västvärlden skapar problem för världen då hela världen påverkas,

delvis posthumanistisk syn Förslag på lösning Värdera kvinnliga attribut,

eftersträva kvinnliga attribut, fler kvinnor i beslutsfattning, avskaffa klassamhälle, störta patriarkatet

3

METOD OCH MATERIAL

Denna studie bygger på en kvalitativ forskningsansats där idé och ideologianalys har varit den valda metoden. Information om kvalitativa metoder och vad en idé och ideologianalys är kommer från metodböckerna Metodpraktikan och Textens mening och makt. Det forskningsmaterial som har analyserat är hämtat från en databas, svensk nationell datatjänst som drivs av bland annat Göteborgs universitet och Uppsala universitet, men är en tjänst som ligger hos Göteborgs universitet och den statsvetenskapliga institutionen. SND sammanställer samtliga riksdagspartiers partiprogram och manifest, för Vänsterpartiet innebär det att information finns att hämta från 1917. Denna tjänst kom mig tillhanda när jag eftersökte gamla partiprogram från Vänsterpartiet då de inte fanns tillgängliga via Vänsterpartiets hemsida eller deras arkiv. Det material som kodats och behandlats på en djupare nivå är Vänsterpartiets partiprogram och manifest. Jag har valt att studera det som behandlar miljöpolitik i manifest och partiprogram. Efter att ha läst igenom metodböckerna valdes idé och ideologianalys som metod, vilken kommer att presenteras tillsammans med det analysschema jag själv har gjort för att kunna koda mitt material, samt hur min operationalisering har gått till. Hur jag gått till väga för att uppnå hög validitet och realibitet kommer också att presenteras i detta avsnitt. I detta kapitel kommer jag även att presentera hur jag gått till väga för att välja ut mitt analysmaterial, hur analysen har gått till och vilka etiska problem jag anser kan finnas med studien.

3.1

Kvalitativ forskningsansats

Forskare väljer en kvalitativ metod över en kvantitativ metod för att kunna göra en djupare analys av ett fenomen. En kvalitativ metod ämnar oftast att analysera texter på en djupare nivå genom noggrann läsning och bearbetning av utvalt material. Materialet studeras även i sin helhet och i den kontext materialet återfinns i eftersom kontexten kan påverka hur forskaren upplever och uppfattar materialet (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns & Wängnerud, 2017, s.211). Kvalitativ forskning syftar oftast på att förklara fenomen och ställer således frågor som ”hur” och ”varför”. Frågeställningen av gör sedan hur texterna kommer att granskas; om texterna systematiskt eller kritiskt granskas (Esaiasson, m.fl., 2017, s.213). Den forskningsansats som ligger till grund för en idé och ideologianalys är, enligt min tolkning av texten, att systematiskt analysera en text. Den systematiska undersökningen försöker bringa ordning i en text och finna det centrala budskapet i den utvalda texten (Esaiasson, m.fl., 2017, s.214). En kvalitativ forskningsansats kändes lämpligt då min studie i högsta grad belyser ”hur någonting” ser ut, i detta fall miljöpolitik.

En viktig aspekt inom kvalitativ forskning är den mänskliga faktorn och det faktum att forskaren är en människa, varför problemet den mänskliga faktorn måste elimineras i största möjliga mån. Forskaren har därför med sig olika perspektiv för att kunna läsa och tolka texterna. Det innebär att forskaren tar hänsyn till vad texten har för betydelse för forskaren i den kontext texten finns i, vad texten betyder för användaren och vad texten betyder för den grupp människor som tar emot texten (Esaiasson, m.fl., 2017, s.227). Inom kvalitativ forskning är validitet och realibitet av stor vikt för statsvetaren. Närmare definition av dessa två begrepp

återfinns i sektionen validitet och realibitet, samt hur arbetet i fråga har uppnått hög validitet och realibitet.

3.1.1

Idé och ideologianalys

En idé betyder i det här fallet definieras som ett verklighetsomdöme, det vill säga att man har någon form av föreställning om hur världen är. Idé kan även definieras som värdeomdöme, alltså moraliska, estetiska eller politiska föreställningar om hur någonting borde vara (Bergström & Svärd, 2018, s.133). En idé kan även beskrivas som en handlingsföreskrift, alltså praktiska regler eller rekommendationer (Bergström & Svärd, 2018, s.134) Ett verklighetsomdöme innebär till exempel att en människa konstaterar att det finns en miljökris. Ett värdeomdöme betyder därmed att personen som anser att det finns en miljökris anser att politiker är bäst lämpade att lösa miljökrisen i form av lagar och regleringar. Handlingsföreskriften för personen blir således att miljön ska värnas och tas hand om som om det vore en människa. Begreppet ideologi har skiftat under årens gång. Till en början var det någonting man använde sig av för att beskriva en vetenskap av det mänskliga förnuftet, men har kommit att betyda någonting annorlunda beroende på vem som ombeds att definiera begreppet ideologi (Ljunggren, 2016, s.11). Det de flesta däremot kan vara överens om är att ideologi syftar på en form av sammanhängande system av idéer och värderingar (Ljunggren, 2016, s.12), vilket varierar beroende på vilken sida en person står på av till exempel höger-vänster skalan eller i en politisk fråga.

Den moderna synen på ideologi har skiftat till att betyda någonting annat och behandlar numer en samhällssyn och hur samhället i helhet bör fungera, en övergripande ideologi (Bergström & Svärd, 2018, s.136). Det kan definieras som en politisk makt mellan politiska partier med olika ideologier, men det kan handla om en specifik idé (Bergström & Svärd, 2016, s.136), till exempel miljöpolitik. En idé och ideologianalys är således lämpligt för att kunna studera samhället och hur olika aktörer organiserar sig inför en viss politisk fråga.

3.1.2

Idéanalys och dess områden

Idéanalys handlar i första hand om ett antagande, antingen det humanistiska antagandet om hermeneutik, alltså att människan är meningsskapande som använder språket för att ge sin tillvaro någon form av mening. Det andra vetenskapliga antagandet är att det finns en abstrakt möjlighet att kunna studera idéer (Bergström & Svärd, 2018, s.139). Idéanalysen är till för att kunna studera texter, oftast kallas de spår, för att kunna göra någon form av antagande rörande samhället och människan i samhället. Idéanalyser kan vara beskrivande, förklarande och idékritisk.

En beskrivande idéanalys handlar om att beskriva den idé forskaren väljer att studera, detta är visserligen ett viktigt steg i alla typer av idéanalyser. En beskrivande idéanalys handlar inte om att göra en sammanfattning av någonting, utan forskaren måste på något sätt kunna utveckla den forskning som redan finns inom området. Det handlar till exempel om att studera en gammal text med nya ögon, hitta motsägelser i redan befintliga texter eller ge ett svar på en redan tolkad text forskaren anser är feltolkad (Bergström & Svärd, 2018, s.140–141). En