Magisterexamen i socialt arbete
30 högskolepoäng, avancerad nivå”Malmöelevers förutsättningar
i grundskolan”
En kvalitativ komparativ analys [QCA] om skolresursers betydelse,
utifrån malmöelevers socioekonomiska bakgrundsfaktorer, för
PISA-resultaten i årskurs 9.
“Malmo students' conditions in elementary school”
A qualitative comparative study [QCA] about the impact of school
recourses; along with socio-economic background, on students'
PISA-test scores in grade 9.
Johanna Thornberg
Socionomexamen, 90-120 högskolepoäng2016-08-15
Examinator: Margareta Cederberg Handledare: Paula Mulinari Bihandledare: Jakob Tornberg Institutionen för Socialt arbete
Abstract: I studien har 12 elevgrupper från 10 kommunala skolor i Malmö studerats statistiskt från läsåren 2005/06 till 2013/14. Utifrån elevernas socioekonomiska bakgrund undersöktes effekten av skolornas resursutbud för PISA-resultaten i årskurs 9. Genom teorier om skolan som arena för social reproduktion av medelklassens värden, visade analysen att skolan inte uppväger för arbetarklasselever utan eftergymnasialt utbildade föräldrar. Slutsatserna visade att observationsgruppernas höga lärarbehörighet kombinerat med ökad lärartäthet för utsatta elevgrupper, inte ensamt utjämnar bakgrundsrelaterad skolsegregation. Som insatskomplement bör skolornas elevsammansättning ses som en administrativt förändringsbar resurs, jämte utökat arbete för bredare konsensus mellan hem och skola kring utbildningens betydelse och form.
Abstract: This study carries out a Qualitative Comparative Analysis [QCA] of 12 groups of students from 10 public schools in Malmoe. Based on students’ socioeconomic background, the study examines the effect of school resources across 9 years of elementary school; on PISA results in grade 9. Using the theoretical framework that school is an institution to promote social reproduction of middle-class values; the analysis demonstrates that school does not compensate working class students. The study's conclusions where that the observation groups generally high teaching qualifications; combined with increased teacher ratio for vulnerable student groups, not alone were sufficient resources to equalize background related school segregation. These need to be complemented with a broader consensus between home and school about the importance of education and its execution. Also the school pupil homogeneous composition should thereto be seen as an administrative opportunity to level the playing field in the present segregated school situation.
Keywords: socioeconomic background, class, school resources, PISA-results, Qualitative Comparative Analysis [QCA].
Innehåll
1 Inledning ... 1 1.1 Problemformulering ... 1 1.2 Syfte ... 1 1.3 Forskningsfrågor ... 2 1.4 Disposition ... 22 Den svenska skolans historia ... 2
3 Skollagstiftning och aktuell forskning ... 9
3.1 Skollagen SFS 2010:800 ... 9
3.2 Forskningsläget för svensk grundskola ... 10
3.3 Betydelsen av invandrarbakgrund i svensk grundskola ... 13
3.4 Malmökommissionens diskussionsunderlag ... 16
3.5 Lärarbehörighet, klasstorlek och lärartäthet ... 17
3.6 Elevernas socioekonomiska bakgrund ... 20
3.7 Elevsammansättning och kamrateffekter ... 21
4 Konstruktivistiskt perspektiv ... 22
4.1 Pierre Bourdieu och klassamhällets reproduktion ... 22
4.2 Urie Bronfenbrenner och ekologisk systemteori ... 25
5 Metod ... 26
5.1 Förklarande- och teorikonsumerande ansats ... 26
5.2 Avgränsning och urval kopplat till generaliserbarhet ... 27
5.3 Kvalitativ metod kopplat till intern- och teoretisk generaliserbarhet ... 28
5.4 Kvalitativ komparativ metod [QCA] ... 29
5.5 Validitet och reliabilitet ... 30
5.6 Etiskt övervägande ... 31
5.7 Tillvägagångssätt ... 33
5.7.1 Förstudie kring malmöbornas anknytning till utbildning och inkomst ... 33
5.7.2 Val av skolor utifrån kongruens i upptagningsområden ... 34
5.7.3 Granskning av kontinuitet i urvalet ... 34
5.7.4 Skapande av QCA-tabeller ... 35
5.8 Svårigheter ... 36
5.9 Undersökningens upplägg ... 37
6 Resultat ... 40
6.1 Elevernas socioekonomiska bakgrund ... 47
6.2 Lärartäthet och lärarbehörighet ... 47
7 Analys ... 48 7.1 Mikronivå ... 49 7.2 Mesonivå ... 51 7.3 Exonivå ... 52 7.4 Makronivå ... 53 8 Avslutande reflektioner ... 55
8.1 Elevbakgrund- och skolresursers samband med PISA-resultaten ... 56
8.2 Förklaring till elevbakgrund- och skolresursers genomslagskraft för PISA-resultaten ... 56
8.3 Slutsatser ... 58
8.4 Diskussion ... 59
8.4.1 Urvalsgruppens säregenhet i förhållande till den totala populationen ... 59
8.4.2 QCA-metodens lämplighet för undersökningen ... 60
8.4.3 För- och nackdelar med tillämpning av Bronfenbrenners systemteori ... 61
8.4.4 Problematisering av Bourdieus teorier och klassbegreppet ... 61
8.5 Vidare forskning ... 63 Referenser ... 65 Elektroniska källor ... 68 Bilaga 1 ... Bilaga 2 ... Bilaga 3 ...
Till världens goaste mamma och till min kära lilla Lana.
Jag älskar er så.
Förord och tack
Det här arbetet påbörjades utifrån en envist pockande fråga om varför det för många är så svårt att ta sig från en nivå i arbetslivet till en annan, högre plattform. Inför valet av ämne, syfte och forskningsfråga utförde jag bland annat analyser om över 400st lokala platsannonser för att ta reda på vad som skiljer ”agnarna från vetet” på arbetsmarknaden i Malmö. Utslagsgivande faktorer visade sig vara adekvat utbildning och/eller yrkeserfarenhet. En första fråga ledde naturligt till nästa, nämligen vilka det är som når högre utbildning och vad detta kan tänkas bero på, varför jag kom att intressera mig för likvärdighet inom grundskolan. Likt tankarna kring avstampet för Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö, är min önskan att vårt samhälle ska utvecklas mot ökad jämlikhet och humanitet som främjar alla människors möjligheter till självförverkligande och till ett gott liv. Den tid och ansträngning som jag ägnat denna studie är därför alltigenom dedicerad de som ännu inte lyckats kämpa sig fram till den plats i livet där de hör hemma.
Jag vill ge mitt helhjärtade tack till alla er som gjort det möjligt för mig att genomföra detta arbete. Till mina handledare Paula Mulinari och Jakob Tornberg vid Malmö högskola för fantastisk feedback och guidning. Till Bo Nielsen och Jan-Eric Gustafsson vid Göteborgs universitet och till Jan Walhagen vid Malmös Grundskoleförvaltning som bistått med ovärderlig information för denna studie. Jag vill även rikta mitt tack till Margareta Cederberg och Lisa Wallander vid Malmö högskola för inspiration. Tack också till Oliver Fügedi, min praktikhandledare vid Utredning för Barn- och Ungdom vid Socialtjänsten i Malmö för inspiration samt grundlig insikt i barns- och ungas livsvillkor i dagens Malmö. Tack även till Germana Di Lorenzo och Carina Grujic som medverkar till att göra Malmö högskolas administration flexibel, tillgänglig och studentorienterad, något som för mig som student haft stor betydelse för att inte tappa ”gnistan” genom arbetsprocessen. Slutligen vill jag ge ett varmt tack till min familj och mina vänner som gett mig ett fantastiskt stöd genom denna tid. Ni är alla guld värda.
1
Inledning
Skolverkets lägesbedömning år 2015 visar att svenska elevers prestationer i matematik, naturvetenskap och läsförståelse i internationella undersökningar som Programme for International Student Assesment [PISA] fortsätter att sjunka. Liksom tidigare publikationer från Skolverket (2009; 2012; 2013) visar rapporten att det inte bara går sämre för svenska elever generellt, utan att det framför allt handlar om stora resultatskillnader mellan såväl orter som mellan enskilda skolor. Värst drabbade är elever som har de svagaste socioekonomiska och språkliga förutsättningarna för sin skolgång.(Skolverket, 2015, s.6-9)
Parallellt med stigande skolsegregation ökar också polariseringen i Sverige mellan socioekonomiskt gynnade- och missgynnade grupper. Störst åtskillnad mellan individers livsvillkor återfinns i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. Med anledning av de alltjämt ökande socioekonomiska klyftorna bland Malmös innevånare beslutade dess kommunstyrelse år 2010 att tillsätta en kommitté, Kommission för ett socialt hållbart Malmö [Malmökommissionen], för att utreda Malmöbornas levnadsförhållanden med särskild hänsyn till utsatta grupper, däribland barn och unga. I sin slutrapport år 2013 angavs grunden till Malmös segregation som mångbottnad och komplext sammansatt, vilket enligt Malmökommissionen medför att åtgärder måste komma till stånd på flera fronter och nivåer. Rapporten visade tydliga kopplingar mellan fattigdom, ofullständig- eller lägre utbildning och ojämlikhet i hälsa. I denna framkom också att segregeringen i skolan framför allt utgörs av en påtaglig åtskillnad mellan elever med eller utan helsvensk bakgrund.(Ibid., 2013, s. 10-15)
1.1
Problemformulering
Trots Malmökommissionens omfattande arbete, saknades i dess rapport loka studier angående vilka av Malmögrundskolornas resurser, i kombination med elevernas socioekonomiska bakgrundsförutsättningar, som påverkar skolprestationerna (Ibid., 2013). Att försöka fylla kunskapsluckan genom analyser från denna typ av undersökningar på lokal nivå skulle därför kunna ge ett än tydligare underlag för politiska beslut i framtiden.
1.2
Syfte
Syftet med studien är att ge beslutsunderlag för skolans huvudmän genom att skapa en klarare bild av dagens skolsituation i Malmö, angående vilka skolresurser som på olika sätt påverkar skolprestationerna, då hänsyn först tagits till elevernas socioekonomiska bakgrundsförutsättningar.
1.3
Forskningsfrågor
Forskningsfråga 1: Identifiera kombinationer av omständigheter i de undersökta Malmöelevernas
bakgrundsförutsättningar samt skolornas resursutbud över samtliga grundskolsår, som har ett samband med elevernas PISA-resultat i svenska, engelska och matematik för årskurs 9.
Forskningsfråga 2: Genom historisk bakgrund, tidigare forskning och aktuella teorier, bringa klarhet
i varför just dessa kombinationer av omständigheter fått genomslagskraft för elevernas PISA-resultat.
1.4
Disposition
Studiens inledande kapitel är avsedda att ge en bild av den svenska skolans konstitution samt för svenska förhållanden aktuell skolforskning. Därefter redovisas de teorier som kommer att användas för att analysera studiens resultat. I metoddelen redovisas och motiveras undersökningens Kvalitativa komparativa metod [QCA]. I detta avsnitt läggs särskilt fokus vid metodens teoretiska anknytning, då denna är central för undersökningens generaliserbarhet. Resultatet redovisas i tabellform och avkodas innan det sammanfattas och analyseras med hjälp av aktualiserad forskning och valda teorier. I de avslutande kapitlen besvaras forskningsfrågorna och studiens slutsatser framförs. Här överläggs också hur väl lämpade metodval- samt utvalda teorier varit för att besvara forskningsfrågorna. Slutligen diskuteras studiens resultat och förslag till nya forskningsfrågor lyfts.
2
Den svenska skolans historia
Avsnittet ger i stora drag en bild av hur den svenska skolan som institution växt fram och hur varierande politiska strömningar präglat dess utformning och syfte. Kapitlet åskådliggör även hur olika attityder och politiska växlingar i samhället speglats i skolans styrning, utformning och förhållningssätt gentemot de elever som av olika anledningar inte uppnått kunskapsmålen.
I Utbildningsvetenskap för grundskolans tidiga år (Persson & Riddersporre, 2001) beskrivs den obligatoriska svenska skolans framväxt under slutet av 1800-talet som en konsekvens av nya produktionsvillkor i kombination med inflytande av politiska ideologier om ett mer demokratisk samhälle. I samband med jordbrukets effektivisering, urbaniseringen och den tekniska utvecklingen blev barnarbetet som tidigare varit självklart i bondesamhället inte längre tillräckligt lönsamt för familjernas försörjning. För de lägre klasserna blev barnpassning som självändamål dessutom ett betydande hinder för att kunna lönearbeta i fabrikerna. I städerna resulterade detta i att barnen alltmer fördrev sina dagar utan tillsyn på gatorna, vilket vid tiden sågs som ett stort samhälleligt problem. Lösningen blev en obligatorisk skolplikt för alla barn som primärt kom att handla om ren förvaring. Den
obligatoriska skolan gav även medelklassen en möjlighet till att fostra underklassens och arbetarklassens barn. Skolan som institution realiserade därmed både arbetarklassens ökade krav på tillgång till utbildning och bättre livsvillkor för sina barn, samtidigt som den löste medel- och överklassens farhågor över att arbetarklassbarnen förslummades och kriminaliserades istället för att uppfostras till goda arbetare.(Ibid., 2011, s. 27-28)
Persson et al. (2011) skildrar hur det tidigt i den svenska skolans historia framkom svårigheter med att lyckas utforma en individanpassad skolgång för alla elever. Problematiken bottnade i att individanpassningen, sett ur ett samhällskostnadsperspektiv, helt enkelt inte var lönsam. På något sätt behövde en form skapas där elever med olika förutsättningar likväl hänvisades till en i förväg angiven tidsrymd och undervisningsmetod. Trots att de ideologiska tankarna bakom allmän skolgång i grunden var att börd och ekonomi inte längre skulle avgöra möjligheten för utbildning, uppstod av ekonomiska skäl ändå frågan om vilka barn som skulle premieras i skolsystemet, den då kallade differentieringsfrågan. Redan under skolans första utformning byggdes alltså två parallella ändamål in i dess funktion. Det ena var att kunskapsförmedla och det andra att kategorisera och sortera elever utifrån begåvning eller ekonomiska förutsättningar. Idealet om en skola med jämlika förutsättningar för vidare studier, kokade i verkligheten ner till att ett fåtal särskilt begåvade elever från de lägre samhällsskikten gavs möjlighet att studera tillsammans med elever från högre sociala klasser. På detta vis säkrades också reproduktionen av en samhällsstruktur som upprätthöll gränserna mellan elit och massa menar Persson et al. Dessutom hade sorteringen av elever i skolsystemet ytterligare en politisk intention, nämligen att inte överutbilda en befolkning vars arbetskraft ändå bara skulle komma att användas inom produktionen. De i maktposition som förfogade över produktionsmedlen ville helt enkelt inte ha ett bildat proletariat som kunde sätta sig upp mot den hierarkiska ordningen.(Ibid., 2011, s. 31-34)
Förutom skolans roll som kategoriseringsinstans redogör Persson et al. (2011) också för hur skolan historiskt sett fungerat som arena för olika professionella aktörers tolkningsföreträde, vad gäller syn på barn och barnuppfostran. I praktiken har därmed skolans sortering av elever inneburit både synliggörandet av särskilt begåvade barn, men också av en rad olika problem knutna till barns beteenden som koncentrationsproblem, klen begåvning och/eller inlärningssvårigheter. Persson et al. menar att dessa företeelsers problematik i grunden hänger ihop med den kostnadsmässiga olägenheten att individanpassa en generell skolgång för alla. Trots detta har ojämlika förutsättningar istället förknippats med vad som fått benämningen problembarnet. Föreställningen om vad problemen bestått i och hur dessa
bäst borde lösas, har skiftat beroende på de tolkningsföreträden som getts varierande aktörer under olika tidsperioder. Person et al. menar att skolans värld fram till 1900-talets första hälft främst dominerades av ett moraliskt-/religiöst synsätt för uppfattningen av problembarnet. Enligt detta synsätt stod barnets upproriska vilja i fokus för problemens natur och för dess åtgärder. Genom olika typer av konsekvent disciplinering skulle barnets vilja kuvas och formas. Det avvikande beteendet ansågs helt ligga hos eleven själv och betraktades ytterst till och med som en medfödd ondska hos barnet. I takt med läkarprofessionens allt större inflytande i samhället förändrades synen på problembarnet till ett medicinskt. Istället för beskrivanden av barnets beteende som uppstudsighet och elakhet började de omskrivas till termer av neuroser eller störningar. Barnets eget ansvar tonades ner och miljön, det vill säga lärare och föräldrar, antogs ha det övervägande inflytandet för barnets utveckling.(Ibid., 2011, s. 35ff)
I Svensk utbildningshistoria beskriver Richardson (1999) hur samhällets förändrade bild av barnet och barndomen under 1900-talets första decennier kom att speglas i ett intensivt reform- och förbättringsarbete inom skolan. Förändringarna bestod bland annat av ett utökat antal skolår samt en allmänt förstärkt anknytning till vidare studier i Realskolan. Andra genomgripande förbättringar innebar att elevantalet per klass sänktes, att lärarens antal tilldelade klasser begränsades till en enda, reformering av lärarutbildningen samt förbättring av skollokalerna. Reformarbetet för att skapa en folkskola i verklig mening innebar också en omfattande avveckling av privatskoleväsendet. Men även om barn från bättre bemedlade familjer nu kom att studera i samma grundskolor som de lägre klassernas barn, var elevernas jämlika skolsituation endast skenbar. Genom 1927 års skolreform tillkom parallellsystemet vilket innebar att barn från olika samhällsskikt förvisso gick något år i samma klass i de tidiga skolåren. Ojämlikheten bestod istället av att de rika barnen läste fler antal folkskolsår och därefter fortsatte sin utbildning i Realskolan, medan mindre bemedlade elever nödgades avsluta sin skolgång efter Folkskolan. Formellt sett var barnen jämlika, men i praktiken innebar parallellsystemet att börd och ekonomi alltjämt avgjorde elevernas möjlighet till vidare utbildning i Realskolan. Med andra ord var systemet egentligen inget mer än en politisk kompromiss för att både kunna möta utbildningskraven från de högre sociala skikten och samtidigt blidka massorna inom arbetarklassen.(Ibid., 1999, s. 64ff)
Efter andra världskrigets slut och i samband med inträdet i Förenta Nationerna [FN] och Sveriges underskrift av Deklarationen om de mänskliga rättigheterna, ökade enligt Richardson (1999) trycket för en demokratisk och likvärdig skola. Ett flertal utvärderingar
kring reformering av differentieringssystemet hade redan initierats sedan år 1940. Frågan var dock så pass politiskt omstridd att den kom att debatteras ända fram tills läsåret 1949/50 då en experimentperiod med nioårig enhetlig grundskola inleddes. En livlig diskussion pågick under hela försökperioden, vilken resulterade i att riksdagen år 1957 beslutade att skolan beständigt skulle vara enhetlig i verklig mening.(Ibid., 1999, s. 61ff, 72ff)
Ur ett samhällshistoriskt perspektiv kan den svenska skolans uppbyggnad ses som en del av det välfärdsbygge, Folkhemmet som ägde rum i Sverige under merparten av 1900-talet. I Varför finns Malmö? (Stigendal, 1996) beskrivs både arbetarrörelsen, men också en nationellt tvärpolitisk framtidstro om att uppnå ett öppet demokratiskt samhälle med lika rättigheter och möjligheter för alla, som starka drivkrafter i denna process (Ibid., 1996, s.14-15). Ejrnæs och Kristiansen (2002) skildrar hur intentionen att skapa en demokratisk och likvärdig skola under de närmaste decennierna, även kom att speglas i synen på de elever som av olika anledningar inte klarade skolgången. Istället för att som tidigare lägga skälen till elevers skolmisslyckanden som bristande insatser hos föräldrar eller lärare, började samhällsstrukturer allt mer ses som anledningen till att vissa elever inte lyckades fullgöra sin skolgång. Sveriges socialistiska era, tillika paradigmen med klassamhället som förklaringsmodell nådde sin kulmen under 1960- och 70-talen. Det var under denna tid som Läroplan för grundskolan 1980 [Lgr 80] utformades.(Ibid., 2002, s. 84-85; Richardsson, 1999, s. 73). I Skolverkets rapport Likvärdig utbildning i svensk grundskola? (2012) beskrivs den svenska skolan och det svenska samhället fram till slutet av 1980-talet som internationellt uppmärksammat för sin demokratiska organisering. I Sveriges första deltagande i internationella PISA-studier, visade svenska elever höga kunskapsresultat samtidigt som skillnader mellan elevers resultat var anmärkningsvärt låga.( Ibid., 2012, s. 10)
I rapporten Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? från Skolverket (2009) skildras hur attityder i samhället under 1980- och 90-talen började röra sig från 1970-talets kollektiva ideologi till ett mer individfokuserat perspektiv (Ibid., 2009, s. 27ff). I flera verk (Börjesson, 1999; Conrad, 2007; Kärfve, 2000; Solvang, 1999) beskriver författarna hur individualiseringen i samhället yttrade sig i skolan genom bland annat en förändrad syn på de elever som hade svårt att anpassa sig till skolans organisering av undervisning och som därmed inte nådde måluppfyllelserna. Till skillnad från 1960- och 70-talens förklaringsmodeller, som pekat på hur samhället på olika sätt fallerade att ge vissa elever rätt förutsättningar för att lyckas i skolan eller i samhället, uppstod enligt författarna en våg av medicinsk diagnostisering för avvikande elever under 1980- och 90-talen. Elevers varierande
grad av skolmisslyckanden sågs inte längre som ett utslag av en ojämlikt utformad skola, utan som olika anpassningssvårigheter hos den enskilda eleven.(Ibid.) Vidare redogör rapporten från Skolverket (2009) hur den ökade individualiseringen i samhället också medförde ett politiskt tryck på att realisera strukturella förändringar för skolans utformning och styrning. Efter regeringsskiftet 1992 utformades därför omfattande reformer i den nya Läroplan för det obligatoriska skolväsendet [Lpo 94]. De mest betydande inslagen utgjordes enligt Skolverket (2009) av decentralisering för skolans styrning från stat till kommun, samt introduktion av friskolor och det fria skolvalet. Det uttalade syftet bakom reformerna var att undervisningen i högre grad skulle kunna utformas efter elevers olika erfarenheter, förutsättningar och behov. Då statens kontroll och ansvar flyttades till kommuner, rektorer och lärare skulle dessa ges en frihet att utarbeta utbildningen på det vis som bäst passade elevunderlaget. Tanken var också att decentraliseringen skulle förstärka det lokala ansvaret för elevernas skolgång och därmed effektivare kunna åtgärda problem för enskilda elever på regional nivå.(Ibid., 2009, s. 27ff)
I ett av Malmökommissionens diskussionsunderlag Skolan och staden (Bunar, 2012) menar författaren att introduktionen av friskolor även kan ses i ljuset av en allmän decentraliseringsprocess. Genom att staten släppte sitt undervisningsmonopol innebar detta en frihet att utforma skolgången efter nya pedagogiska tillvägagångssätt som bättre skulle kunna gynna eleverna än förlegade, statligt styrda undervisningsmetoder. Bunar beskriver att förespråkare som verkat pådrivande för införandet av det fria skolvalet hade en tydlig marknadsorienterad position. De menade att det statliga utbildningssystemet, likt alla andra konkurrensbefriade monopol, på sikt tenderar att utveckla oföretagsamhet, låg kvalitet och höga kostnader. Enligt Bunar var tanken att konkurrensen skulle slå ut sämre skolor medan goda skolor skulle attrahera elever och vidareutvecklas. Modellen innebar införandet av en skolpeng som skulle följa eleven, oavsett vilken skola denne valt. Genom skolpengen skulle eleven och föräldrarna kunna välja den utbildning som de ansåg bäst. Skolornas ekonomi skulle därmed baseras på antalet elever, något som administrativt ansågs göra det enklare för att styra resurserna dit behoven var som störst. Det potentiella hotet från föräldrarna om att byta skola ansågs även kunna öka deras inflytande över kvalitet, inre struktur och läroplan. Enligt Bunar var avsikten att den marknadsorienterade valfriheten skulle leda till en rättvisare och mer demokratisk utbildning än den aktuella närhetsprincipen. Detta eftersom boendesegregationen skulle komma att spela mindre roll då elever från samtliga bostadsorter skulle kunna söka till alla skolor. Med andra ord sågs det fria skolvalet som en möjlighet att bryta effekterna av boendesegregationen i skolan.(Ibid., s. 31-32)
Skolverket (2009) beskriver hur de strukturella reformer inom skolväsendet som parallellt ägde rum med andra förändringar i samhället, kom att påverka skolans tillstånd. De stora barnkullarna från 1980-talet och en förhöjd andel immigrerade skolbarn ökade trycket på skolans resurser. Dessvärre kunde skolan av olika anledningar inte möta den upptrappade påfrestningen. Dels berodde detta på ett lärarsvinn på grund av omfattande lärarpensioneringar. Dels tvingades skolväsendet till ansenliga nedskärningar till följd av Sveriges ekonomiska kris i början på 1990-talet. Dessa faktorer kom enligt Skolverket (2009) att få stor betydelse för hur de nya reformerna i Lpo 94 omsattes i praktiken.(Ibid., s. 86ff)
Enligt Lindström (2005) kan den djupgående lågkonjunkturen under 1990-talet ses som en konsekvens av att det svenska samhället under lång tid genomgått radikala förändringar inom produktionssektorn. I Figur 2.1 från Historisk tidsskrift (2009) visas sysselsättningen i Sverige från den agrara- och industriella revolutionen till tidigt 2000-tal. Från att ha dominerats av jordbruk, övergick den huvudsakliga arbetsformen till industri- och tjänsterelaterade arbeten fram till 1940-talet. Efter andra världskriget till 1970-talet ökade sysselsättningen inom tjänste- och industrisektorn andel i samma takt. Därefter gick produktionen inom industrin ned, samtidigt som den tilltog för tjänstesektorn.(Ibid., s. 17)
Figur 2.1 Jordbrukets, industrins och tjänsters procentuella andel av
antalet sysselsatta år 1850-2005
Enligt flera författare (Berggren & Greiff, 1992; Stigendal, 1996) står en del av förklaringen till brytpunkt för produktionsvillkoren under 1970-talet både att finna i oljekrisen 1973 och i världskonjunkturens allmänna nedgång. Parallellt hade den globala arbetsmarknaden därtill öppnats upp på ett nytt sätt som innebar att utvecklingsländer, genom sina låga arbetskraftskostnader, började konkurrera om de etablerade industriländernas arbetstillfällen. För Malmö var utvecklingen särskilt förödande eftersom stadens blomstrande industri huvudsakligen var av lågteknologisk natur och därmed lätt för inköpande bolag att förlägga till andra, billigare produktionsländer.(Berggren et al., 1992, s. 58ff; Stigendal, 1996, s. 16, 26-29) Arbetslösheten under 1970-talet tillsammans med ett ökat flyktingmottagande under 1990-talet ledde därigenom till stora budgetunderskott för Malmö stad (Möllerström, 2011, s. 18). Den ekonomiska krisen i början av 1990-talet inföll därför mycket olägligt efter stadens redan svåra omställning från industri- till tjänstesamhälle. De djupgående ekonomiska påfrestningar och samhälleliga uppoffringar som drabbade hela det svenska samhället under denna period, slog därmed mycket hårt i Malmö.(Stigendal, 1996, s. 28-29)
I Skolverkets rapport (2009) redogörs för hur förändringar och nedskärningar inom skolan efter hand började visa sig i elevernas skolresultat. Enligt Bunars rapport Skolan och staden (2012) gav de sjunkande skolprestationerna och de allt ökande resultatskillnaderna mellan elever från skilda socioekonomiska bakgrunder, upphov till ett förstärkt intresse för skolforskning i Sverige under senare delen av 1990-talet. Eftersom resultaten sammanföll med flera tänkbara förklarande orsaksförhållanden under 1990-talet, stod forskarsamhället inför ett omfattande arbete att kartlägga och analysera den fallerande skolsituationen. Några av de till synes uppenbara förklaringsfaktorer som tidigare nämnts var skolans genomgripande decentralisering, införandet av friskolor och det fria skolvalet, omfattande nedskärningar samt ett lägre antal behöriga lärare. Trots att majoriteten av potentiella förklaringsmodeller bestod av kombinationer av olika strukturella faktorer dröjde det, enligt Bunar, lång tid innan den svenska skolforskningen på allvar sökte komplexa kausala samband på övergripande nivå, vilket delvis kan förstås av de vita fläckar fältet utgjort. Men snarare än att identifiera strukturella processer, menar Bunar att det inom svensk skolforskning fanns en preferens att söka förklaringarna till de sjukande skolresultaten hos olika (etniska) sociala grupper i samhället. Skolforskningen kan därför även ses som en spegling av 1990-talets samhällsattityder med strömningar av individualisering, marknadsorientering och ökad främlingsfientlighet.(Ibid., s. 31-32)
Med en historisk överblick kring den svenska skolan, tydliggörs att frågan om barns lika rätt till utbildning ständigt har varit aktuell. Ovanstående nedslag åskådliggör också att den likvärdighet i utbildningen som alltför ofta tas som en självklar utgångspunkt för skolans verksamhet, egentligen enbart realiserats en kort period under 1980-talet. För att kunna fånga komplexiteten i de problem som den svenska skolan står inför idag och för att senare kunna analysera studiens resultat, krävs denna historiska förankring för att ge ett helhetsperspektiv.
3
Skollagstiftning och aktuell forskning
Detta avsnitt behandlar den forskning som ligger till grund för undersökningens utformning. På grund av skolforskningens extensiva omfattning, har det varit svårt att inom studiens ramar lyckas beakta alla typer av omständigheter som kan ge utslag i elevers skolprestationer. Däremot belyser de utvalda rapporterna betydelsefulla fynd och aspekter som sammanlagt kan ge en generell bild av aktuell skolforskning. Utgångspunkt har tagits i nuvarande skollag i Svensk Författningssamling [SFS], 2010:800 och i Skolverkets Lägesrapport 2015. Därtill har sökningar gjorts i databaserna Education Research Complete [ERC], Education Resources Information Center [ERIC], databas för vetenskaplig publicering vid svenska lärosäten [SwePub] samt Skolverkets databas [SIRIS]. Avsnittet inleds genom utdrag ur SFS, 2010:800. Därefter ges en överblick kring rådande skolsituation och skolforskning. Slutligen delas forskningsrapporterna in i kategorier gällande skolresurser, bakgrundsförhållanden och elevsammansättning.
3.1
Skollagen SFS 2010:800
Skolväsendets syfte och ramverk fastställs i Skollagens (SFS, 2010:800, Internetreferens A) inledande kapitel ”I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. –- En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.” (Kap. 1:4, st.2) Lydelsen fortsätter ”Alla ska, oberoende av geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i skolväsendet.” (Kap. 1:8) och ”Utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform --- oavsett var i landet den anordnas.” (Kap. 1:9) Vidare klargörs i andra kapitlet att kommunerna är huvudmän för grundskolan. Även ansvarsfördelningen specificeras här. ”Huvudmannen ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighet med bestämmelserna i denna lag. --- Kommuner ska fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.” (Kap. 2:8) Skollagens lydelse används här
som referenspunkt för kapitlets redovisning av aktuell skolforskning för att tydliggöra lagstiftarens intention av likvärdighet i utbildningen.
3.2
Forskningsläget för svensk grundskola
Skolverkets Lägesrapport 421 (2015) visar att svenska elevers prestationer i matematik, naturvetenskap och läsförståelse i internationella undersökningar som PISA fortsätter att sjunka. För första gången ligger svenska PISA-resultat under genomsnittet i länder som tillhör Organisation for Economic Co-operation and Development [OECD]. Enligt rapporten beror de svenska resultaten i mycket begränsad utsträckning på ökad andel nyinvandrade elever och är ett utfall av faktiska försämrade ämneskunskaper hos eleverna. Skolverket anser att det är svårt att avgöra om resultaten främst beror på försämringar hos hög- eller lågpresterande elever, men menar att det antagligen är de lågpresterandes kunskaper som försämrats ytterligare. Resultaten korrelerar också med flera olika typer av elevgrupper. Dock handlar de största resultatskillnaderna om elevernas socioekonomiska bakgrund, där främst föräldrarnas utbildningsnivå utgör största påverkansfaktorn för provresultaten. Granskningen visar därmed att skolsegregationen alltjämt ökar och att likvärdigheten i svensk skola är hotad. För att kunna höja elevernas prestationer krävs enligt Skolverket en rad skilda åtgärder som sammanlagt förstärker elevernas studiemotivation. Skolverket påpekar att det bland annat är viktigt med kompetenta, behöriga lärare inom skolan för att kunna öka elevernas engagemang och skolprestationer. Samtidigt visar rapporten alarmerande lärarbrist som dessutom förväntas öka inom den närmsta framtiden. Lärarna får enligt rapporten inte heller det stöd de behöver i sin yrkesroll. Granskningen visar att svenska lärare trivs dåligt och att många allvarligt funderar på att byta yrke. Skolverket (2015) menar att situationen orsakats av otydligheter i skolsystemets ansvarsfördelning och beskriver detta som att ”Rektorer får otillräckligt med stöd och styrning från sin huvudman, samtidigt som rektorer i sin tur behöver bli bättre på att stödja och leda lärarna.” (s.58) Rapporten visar också att elever med utländsk bakgrund och i synnerhet nyanlända elever, inte ges förutsättningar för tillgodogörande av undervisningen i den utsträckning de behöver. Bland annat får eleverna varken tillräcklig undervisning eller handledning på sitt modersmål. De upptas också alltför ofta i nivågrupperingar eller i särskiljande undervisningsformer. I rapporten påpekas att Skolinspektionens kvalitetsgranskning visat att det hos huvudmännen saknats systematiska handlingsmetoder i verksamheten för de nyanlända eleverna. Mycket av skolans problematik uttrycks därav som ett resultat av underutvecklad resursfördelning såväl som av otydlig ansvarsfördelning. Enligt Skolverket (2015) beskriver OECD situationen som att ”Utveckling mot ökad lokal autonomi
inte åtföljts av tydliga former för ansvarsutkrävande.” (s.58) Skolverket påpekar att Riksrevisionen [RR] i sin granskningsrapport framfört återkommande brister i den lokala styrningen. Sett till elevernas kunskapsresultat fördelas inte, enligt RR, stadsbidragen till de skolenheter som behöver dem bäst. Av detta drar Skolverket (2015) slutsatsen att de specialdesignade stadsbidragen inte fungerat ändamålsenligt. I sin lägesrapport konstateras att ”Både offentliga och enskilda huvudmän bör arbeta mer aktivt för en strategisk användning av resurserna.” (s.18) Enligt Skolverket är det många kommuner som inte fördelar resurser på ett sätt som uppfyller lagstadgat krav om att resursfördelningen ska anpassas efter elevers behov och förutsättningar. Skolverket menar därför att det är angeläget att kommunerna utvecklar sina resursfördelningssystem på ett medvetet och ansvarsfullt sätt.
I den tidigare refererade kunskapsöversikten Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? (Skolverket, 2009) sammanställs olika faktorers betydelse för elevers skolprestationer, från klassrumsnivå till strukturell nivå. Rapporten är utförd med anledning av såväl generella försämringar som ökad spridning av svenska elevers skolresultat sedan 1990-talet. I sammanställningen behandlas områden som skolans resurser och inre arbete jämsides med de reformer och samhällsfaktorer som i sin helhet påverkat resultaten i svensk grundskola. Dessa faktorer tematiseras som individualisering, decentralisering, differentiering och segregering. Skolverket använder individualisering som förklaringsfaktor på flera nivåer. Strukturellt anser Skolverket att individualiseringen i samhället har drivit fram lagändringar mot ökad individualisering även i skolan. Som resultat har statens kontroll och ansvar för utbildningen överförts till kommuner, rektorer och lärare. Reformerna har därmed öppnat för att lärarna på ett nytt sätt har kunnat individanpassa undervisningen för eleverna. Men individualiseringen har också bidragit till förändringar i synen på skolans uppdrag som helhet. Till skillnad från Lgr 80, som formulerats för att skolgången skulle vara ett gemensamt politiskt demokratiuppdrag, kom utbildningen genom utformningen i Lpo 94 att bli ett individuellt projekt. Skolverket menar att en sidoeffekt av att individanpassa skolgången för den enskilda eleven, lett till ökad andel eget arbete för eleverna, vilket i praktiken inneburit färre lärarledda timmar i helklass. Enligt Skolverket har individualiseringen därtill medfört att eleverna i högre grad hållits ansvariga för sina egna framgångar och/ eller skolmisslyckanden. Sammantaget har individualiseringen slagit hårdast mot elever utan studievana eller studiestöd hemifrån. Skolverket menar också att decentraliseringen i förlängningen inte bara har förflyttat utbildningsansvaret från stat till kommuner och rektorer. Ansvaret har därtill förskjutits från lärare till elev och slutligen till föräldrarnas förmåga att hjälpa barnet i sina
studier. I rapporten påpekas att de problem som uppstått i samband med skolans individualisering och decentralisering, främst kan härledas till ett alltför stort tolkningsutrymme i både Skollagen och Läroplanen 94. På grund av 1990-talets omfattande ekonomiska påfrestningar för skolan, menar Skolverket att den goda intentionen med reformerna lett till oönskade praktiska tillämpningar och sidoeffekter. Skolverket noterar också att systemet med resursfördelning genom skolpeng inte fungerat tillfredställande. I rapporten beskrivs kompensatoriska inslag utöver summa per elev som relativt blygsamma, även för segregerade skolor där föräldrarnas socioekonomiska position är svag. Rent praktiskt har resursunderskottet tillsammans med det större utrymmet för tolkningar i läroplanen, medfört oanade nödlösningar som skapat en ny sorts dold differentiering inom skolan. Nivågruppering och särskiljande av elever utifrån kunskapsnivå har enligt Skolverket blivit en permanent lösning för elever i behov av särskilt stöd, något som bildat alltmer homogena grupperingar inom den sammanhållna skolan. Skolverket menar att den största anledningen till differentiering mellan olika skolor beror på oönskade effekter av det fria skolvalet. Trots att föresatsen med denna reform var att bryta inverkan av boendesegregation för elever från socioekonomiskt svaga områden, visar Skolverkets forskningssammanställning att det främst är elever från medelklassen som tagit tillvara på denna möjlighet. Medelklasselever som tillhört skolor i ett socioekonomiskt utsatt upptagningsområde, har genom det fria skolvalet kunnat flytta till andra resursstarkare skolor. Samtidigt har elever med låg socioekonomisk bakgrund stannat kvar i de resurssvaga skolorna. I praktiken har reformen därmed inneburit en ökad homogenisering mellan skolor och ett urholkat kapital av goda klasskamratseffekter i redan utsatta skolor. De ökade resultatskillnaderna mellan skolor har enligt rapporten alltså uppkommit utifrån elevernas polariserade socioekonomiska bakgrund, som förvärrats genom det fria skolvalet. Ju mer homogen elevsammansättningen varit i de enskilda skolorna, desto starkare har effekten av socioekonomisk bakgrund blivit. Rapporten visar därtill att kommunerna i låg grad fördelar resurser utifrån skolornas olika förutsättningar vilket ytterligare kan ha bidragit till segregering mellan skolorna. Skolverket uppmärksammar också att beteckningen behov av särskilt stöd nästan uteslutande appliceras för elever med medicinsk diagnos, trots att samtliga typer av inlärningssvårigheter ska inkluderas i denna term. Detta menar man är anmärkningsvärt eftersom skolornas ekonomiska kompensation för särskilt stöd blir betydligt högre per elev än ekonomiskt tillägg för socioekonomisk bakgrund. Sammanfattningsvis återför Skolverket resultatutvecklingen i svensk grundskola till såväl utbildningsreformer som omfattande samhällsförändringar sedan 1990-talet. Rapportens resultat överensstämmer med senare forskning (Skolverket, 2015) om att elevers
individfaktorer och socioekonomiska bakgrund framstår som alltmer avgörande för skolprestationerna. Skolverket (2009) påpekar i detta avseende att ”En alltför stark individualisering blir svår att förena med skolans värdegrundsmål.” (s.40) Genom att använda holistiska analyser på strukturell nivå snarare än tolkningsmodeller som ensidigt belyser individuella bakgrundsfaktorer, konkluderar Skolverket att likvärdigheten i skolan har minskat.
3.3
Betydelsen av invandrarbakgrund i svensk grundskola
Skolverkets rapport Elever med utländsk bakgrund (2005) initierades med anledning av fleråriga resultat som visat att gruppen av elever med utländsk bakgrund inte når samma meritpoäng i det svenska utbildningssystemet som elever med inhemsk bakgrund. I rapporten konstateras att ”Dessa skillnader i utbildningsresultat mellan infödda och elever med utländsk bakgrund inte är unika för Sverige, utan är något som återkommer i flertalet av OECD-länderna.” (s. 3) Med vetskap om immigranters liknande situation i andra länder, bestod huvudsyftet i att undersöka och förklara vad skillnaderna mellan infödda och immigrerade elevers skolprestationer kunde bero på. Fokus låg därför i att först beskriva hur den socioekonomiska sammansättningen såg ut för de olika elevgrupperna. I rapporten, baserad på registerdata från samtliga 109 000 avgångselever för årskurs 9, en kvalitativ fallstudie och Skolverkets nationella utvärdering av grundskolan år 2003, fastställdes inledningsvis att elever med utländsk bakgrund, som här representerades av 9 procent immigrerade och 6 procent infödda elever med utländsk härkomst, är en mycket heterogen grupp med stor spännvidd och variation inom gruppen. Trots detta påvisade Skolverket att andelen av [vuxna] immigranter med osäker anknytning till arbetsmarknaden eller kortare utbildning är större inom gruppen med utländsk härkomst än inom gruppen med helsvensk bakgrund. Man noterade dock att ”Det finns även en stor variation i såväl betygsresultat som olika socioekonomiska bakgrundsfaktorer för både elever med utländsk bakgrund och för infödda elever.” (s. 5) Efter dessa grundläggande fastställanden, testades en rad olika variabler för att statistiskt utröna vilka omständigheter som korrelerat med elevernas meritpoäng vid skolavslut i årskurs 9. Jämförelser gjordes mellan elever med både inhemsk- och utländsk bakgrund från liknande socioekonomiska förhållanden. Det framkom snabbt att en central faktor för de nyanlända elevernas skolprestationer var hur lång tid dessa bott i Sverige och vid vilken ålder de anlänt. Framför allt visades påfallande negativa effekter i skolresultaten för elever som invandrat efter skolstart. Övriga faktorer som visade sig ha tydliga samband med både elevernas immigrationsbakgrund och meritpoäng var föräldrarnas utbildningsnivå och
arbetsmarknadsanknytning, vilket även avspeglades i boendesegregation och skolornas elevsammansättning. Rapporten visade att elever med utländsk bakgrund med välutbildade föräldrar som hade god anknytning till arbetsmarknaden, presterade lika väl eller bättre som elever med inhemsk bakgrund med i samma socioekonomiska position. Omvänt presterade elever med svensk bakgrund vars föräldrar hade svag arbetsmarknadsanknytning, lika lågt eller sämre som motsvarande elever med utländsk bakgrund. Frågan om föräldrars utbildning var enligt Skolverket relevant eftersom högre utbildning i sig också ger en närmare koppling till arbetsmarknaden. I Figur 3.1 tydliggörs relationen mellan meritpoäng och föräldrarnas utbildning genom uppdelning av föräldrarnas utbildningsnivå inom grupperna födda i Sverige med svensk- eller utländsk bakgrund och utrikesfödda som invandrat före- eller efter skolstart. I Figur 3.2 åskådliggörs kopplingen mellan elevernas meritpoäng och föräldrarnas sysselsättningsgrad som låter se att ju högre sysselsättning desto bättre meritpoäng, oberoende [migrations]bakgrund. Resultatet visar därmed att elevers skolprestationer inte i första hand är kopplade till migrationsbakgrund, utan till en socioekonomisk bakgrund vilken främst kan härledas till föräldrarnas arbetsmarknads-anknytning och som ytterligare förstärks genom föräldrarnas utbildningsnivå. Skolverket tolkar undersökningens resultat som att:
”När hänsyn tagits till de bakgrundsfaktorer som nämnts [elevernas kön, boende med en eller båda föräldrar samt föräldrarnas utbildnings- och sysselsättningsgrad] så försvinner mycket av skillnaderna i meritvärden mellan elever med- respektive utan utländsk bakgrund, vilket t.ex. visas av att ’effekten’ av utländsk bakgrund till och med är marginellt positiv för svenskfödda elever med utländsk bakgrund och även elever som invandrat före den ordinarie skolstarten”.(Skolverket, 2005, s. 10)
Figur 3.1 Föräldrars utbildningsbakgrund och meritvärde för elever med slutbetyg från årskurs 9 våren 2003,
uppdelat efter elevernas migrationsbakgrund. Genomsnittligt percentilekvivalerat meritvärde anges under respektive stapel.
Figur 3.2 Föräldrars arbetsmarknadsanknytning och meritvärde för elever med slutbetyg från årskurs 9 våren
2003, uppdelat efter elevernas migrationsbakgrund.
Genomsnittligt percentilekvivalerat meritvärde anges under respektive stapel.
Källa: Skolverket (2005, s.9)
Skolverket tydliggör dock att andelen [föräldrar] med osäker anknytning till arbetsmarknaden eller lägre utbildningsnivå är större inom gruppen av [vuxna] immigranter än inom gruppen med helsvensk bakgrund. Även om elevers utländska bakgrund inte påverkar prestationerna direkt, påverkar den således ändå indirekt då immigranters arbetsmarknadsanknytning generellt sett inte är lika stark. För att påvisa aktualiteten i rapporten, kompletteras denna med ytterligare ett diagram i Figur 3.3. Stapeldiagrammet som är sammanställt och utformad av GOLD-institutet i vid Göteborgs Universitet, illustrerar att nivåerna för elevernas meritpoäng, kopplat till migrationsbakgrunden, förhållit sig analoga över tid mellan åren 2004 till 2011.
Figur 3.3 Genomsnittligt percentilekvivalerat betyg på migrationsbakgrund åren 2004-2011.
Motsvarande tabell 4.7 i Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? (Skolverket, 2009).
Källa: GOLD-databasen, Göteborgs universitet.
Skolverkets slutsatser kommer senare att användas för att tydliggöra kopplingen mellan elevers socioekonomiska bakgrundsförutsättningar och deras skolprestationer.
3.4
Malmökommissionens diskussionsunderlag
I ett av diskussionsunderlagen för Kommission för ett socialt hållbart Malmösammanställer och analyserar Bunar (2012) aktuell skolforskning om den rådande skolsituationen i Malmö. I rapporten åskådliggörs inverkan av olika bakgrundsfaktorer som klass, kön och etnicitet samt effekter av skolvalfrihet och boendesegregation för malmöelevernas skolprestationer. Sammanställningen redogör även för OECDs forskning som konstaterar att de svenska skolornas utformning ytterligare förstärker föräldrabakgrundens betydelse. Bunar poängterar att den socioekonomiska bakgrunden fortfarande är en av de allra starkaste påverkansfaktorerna för elevernas skolprestationer. Han framhåller att undervisningens kvalitet har betydelse för resultaten, men att skolpengen inte på långa vägar räcker för att ge framför allt nyanlända elever i Malmö den utbildning de har rätt till. I rapporten framförs också kritik mot att det inte är elevernas individuella förutsättningar som styr mottagandet och utbildningen för nyanlända, utan istället Malmö stads administrativa logistik. Nyanlända elever placeras i särskilda undervisningsgrupper eller mottagningsskolor trots att detta går emot både vetenskaplig evidens och skollagstiftning. I sin granskning av svensk forskning om immigrerade elever påpekar Bunar att nyanländas integrering ofta reduceras till diskussion om inlärning av svenska. Vidare poängterar han att forskningen ofta framställer immigrerade elever som ett problem samt att deras styrkor och särskilda resurser inte uppmärksammas.I likhet med Skolverket (2005) påvisar Bunar att det inte är den utländska bakgrunden i sig, utan istället skillnader i elevernas socioekonomiska förutsättningar som påverkar prestationsutvecklingen. Genom att referera till flera andra verk (Blatchford, 2010; Bodovski, 2010; Bouakaz, 2007; Crist, Hodge & Smit, 1997; Jeynes, 2003; Lareau, 2003; Siraj-Blatchford, 2010) beskriver Bunar (2012) skillnader i hur medelklass- och arbetarklassföräldrar förhåller sig till skolan och till sin egen roll för sina barns lärande. Bunar menar att medelklassföräldrar har ”Mer självförtroende [att] intervenera i barnens lärandeprocesser.” (s.26) och därtill ”Arbetar mer fokuserat med sina barn hemma än arbetarklassfamiljer.” (s.26), även då föräldrarnas metoder krockar med lärarnas intentioner. Han beskriver också hur arbetarklassföräldrarna ”[I rädsla] att göra fel eller lära sina barn fel medvetet avstår från lärandeaktiviteter hemma.” (s.26) Enligt Bunar (2012) handlar detta inte om bristande intresse, utan om ”Oavsiktliga konsekvenser av goda intentioner.” (s.26) I rapporten ifrågasätter Bunar också den förenklade föreställningen om att det enbart skulle vara studiemotiverade elever i lågpresterande skolor som har ambitioner nog att söka sig till andra skolor. Enligt Bunar visar ny forskning att långt fler än de högpresterande eleverna vill lämna skolor i utsatta områden, men att dessa är rädda för att förlora sina skolkamrater och för
att bli isolerade i de högpresterande skolorna Trots den svåra situationen anser Bunar ändå att det finns anledning till optimism med tanke på alla eldsjälar som finns inom skolverksamheten. I utredningen konstaterar han att Malmös skolpersonal själva frågar efter fler tvåspråkiga lärare och elevassistenter samt om mer information gällande nyanländas kultur och utbildningsbakgrund. Personalen efterlyser även utbildning i att arbeta med denna grupp och mer resurser samt utökat stöd för att arbeta med hela familjen i elevernas integrationsprocess. Rapportens rekommendationer innefattar att genomföra en grundlig översyn kring nyanlända elevers mottagande samt pedagogiska- och sociala integration i skolan. De ekonomiska insatserna bör enligt Bunar även intensifieras i de mest utsatta områdena samt att ansvariga bör ge pedagogerna efterfrågad och kvalificerad utbildning kring flerspråkighet. Ett stort fokusområde är enligt Bunar att skapa samverkan på likvärdig nivå mellan skola och hem. Detta för att ”Även socioekonomiskt svaga föräldrar i ett utsatt och mångkulturellt område har en oerhört viktig roll att spela i sina barns skolgång.” (s.27) I syfte att motverka negativa effekter av Malmös boendesegregation uppmanas huvudmännen till omorganisering elevernas upptagningsområden med målet att ”Ingen skola bör ha fler än 5 % elever som räknas som nyanlända.” (s.19) Genom uppmuntran och ordentlig information till föräldrarna menar Bunar att elever från utsatta områden skulle kunna spridas till resursstarka skolor. Det fria skolvalets avsedda intentioner för att bryta effekterna av boendesegregationen, skulle då på allvar kunna infrias.
3.5
Lärarbehörighet, klasstorlek och lärartäthet
Visible Learning (Hattie, 2009) är resultatet av 15 års forskning och är en metaanalys av 800 metastudier utförda av andra forskare. I undersökningen har totalt 138 faktorer med potentiell betydelse för elevers skolprestationer analyseras och omfattar omkring 50 000 undersökningar och över 80 miljoner elever. Trots mängden av påverkansfaktorer, understryker Hattie att ett holistiskt perspektiv, hellre än enskilda variabler, är mer användbart för att förstå inlärningsprocesserna. I sina omfattande resultat påvisas att omdiskuterade faktorer som kön, klasstorlek, fritt skolval, skolstorlek, nivågruppering, övergripande pedagogik eller om skolan finansieras privat eller kommunalt, i sammanhanget har mindre betydelse för elevers skolresultat. Som avgörande lyfts istället den kvalificerade lärarens förmåga att skapa trygga och tillitsfulla skolmiljöer samt dennes skicklighet att förmedla kunskap och att ge lämplig återkoppling till elevernas prestationer. Andra faktorer i undersökningen som också visat sig ha avgörande betydelse för skolprestationerna, är elevernas motivation och föräldrarnas förväntningar. Eftersom studien är den hittills största översikten i sitt slag, har den ingående
granskats av andra forskare. Kritik som framkommit mot studien är just svårigheten att lyckas isolera och jämföra olika variabler med varandra. Exempelvis kan variabeln små klasser möjliggöra bättre möjlighet för läraren att ge individuell återkoppling, än då denne upptas av stora klasser. Trots detta uppenbara sakförhållande saknas denna typ av samband mellan variablerna. Ytterligare kritik berör begreppet skolframgång som enbart mäts utifrån elevernas nationella provresultat i årskurs 9.
Ett av de största randomiserade experiment som utförts angående klasstorlekens- och lärartäthetens betydelse är Tennesse Student/Teacher Achievement Ratio [STAR] i USA. Undersökningen som genomfördes av Achilles et. al (1990) på uppdrag av delstaten Tennesse mellan åren 1985 till 1989 har därefter kompletterats med flertalet uppföljningar. Även då andra rapporter visat motstridande resultat har de sällan kunnat uppvisa lika omfattande underlag som STAR-projektet. Projektet och de flertal uppföljningsanalyser som gjorts från den har på grund av sin omfattning och långsiktighet blivit betydande inslag inom skolforskningen. Den longitudinella studien inkluderade över 7000 skolbarn från 79 skolor under förskoleklass till årskurs 3. Barnen grupperades slumpvis i tre typer av klasstorlekar varav små klasser utgjordes av 13-17 elever/ lärare och normalstora klasser bestod av 22-25 elever/ lärare. I hälften av de normalstora klasserna tilldelades en fulltids assisterande lärare som extra stöd för eleverna. Totalt representerades varje klasstyp av 100st skolklasser. I slutet av varje läsår testades elevernas kunskaper i läsförståelse och matematik. De första resultaten visade att eleverna i de små klasserna hade bättre inlärningsresultat än normalklasserna, oberoende av tillgång till lärarassistent. Den mest gynnsamma effekten uppnåddes under årskurs 1 även om den kvarstod under årskurs 2 och 3. Forskarna menade att detta kunde bero på en inskolningsprocess där elever i mindre klasser mer effektivt lärde sig hur man för sig i ett klassrum och att detta sedan resulterat i hur mycket tid läraren kunde ägna sig åt att lära ut kunskap, snarare än att tillrättavisa elever. För elever med minoritetsbakgrund var deltagande i de små klasserna särskilt fördelaktiga. Efter årskurs 3 avslutades experimentet men har därefter kompletterats med flera studier i syfte att undersöka i vilken utsträckning som de positiva resultaten hållit i sig över tid.
Då eleverna från STAR-projektet nått årskurs 8 utfördes en uppföljning av Hedges, Konstantopoulos och Nye (1999). Resultaten visade genomgående att alla typer av elever som deltagit i de små klasserna under de tidiga skolåren uppnådde högre skolresultat i årskurs 8 än eleverna från de normalstora klasserna. Ju längre tid eleverna deltagit i små klasser, desto mer ökade deras senare skolprestationer. Studien visade även att elever från de
små klasserna hade både lägre andel skolavhopp och i lägre utsträckning gått om årskurser, än eleverna från de större klasserna.
En senare tilläggsstudie gjordes till STAR-projektet av Konstantopoulos (2008). Syftet med studien var att utreda om små klasser kunde kompensera tillräckligt för att eliminera resultatklyftan mellan elevgrupper med olika socioekonomisk bakgrund. Resultaten visade att även om samtliga typer av elever gynnades av att delta i mindre klasser, kunde lärartätheten i sig inte verka tillräckligt utjämnande mellan dessa grupper.
I en metaanalys av Chung och Shin (2009) från 17 större studier utförda i USA undersöktes vilken effekt klasstorleken hade för elevers skolprestationer. Resultaten, som i stort överenstämde med STAR-projektets, visade genomgående gynnsamma effekter för elevernas skolresultat i samband med reducerad klasstorlek. Detta gällde i synnerhet för yngre elever upp till årskurs 3. I sin diskussion lyfte forskarna fram att de tidiga skolåren verkar vara en särskilt kritiskt period och att skolor med begränsade resurser därför särskilt bör reducera klasstorlek i detta skede. Forskarna underströk också att reducerad klasstorlek enbart utgör en av flera centrala variabler för att förbättra elevernas prestationer och skolsituation.
Helt motsatta resultat än Chung och Shins (2009) presenterades i rapporten Den orättvisa skolan av Fölster, Morin och Renstig (2007). Författarna granskade här den svenska grundskolan utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Motivet för undersökningen var den tydliga trenden av högstadieelevers sjunkande skolresultat - trots ökade resurstillskott. I sina slutsatser kom författarna fram till att den aktuella skolutvecklingen inte på något vis beror på låg lärartäthet, hög klasstorlek eller andra bristande resurser. De fann i en av sina undersökningar till och med ett svagt negativt signifikant samband mellan lärartäthet och elevernas prestationer. Istället för att förklara de sjuknade skolresultaten utifrån otillräckliga resurser, menade författarna att de sjunkande skolresultaten beror på bristande styrning, kontroll och ledarskap hos såväl Skolverket som hos kommuner och skolledare.
Likartade resultat angående lärartäthet framkom i en internationell undersökning av klasstorlekens effekter för skolelevers TIMSS-resultat i 47 olika länder. Det unika i denna studie, utförd av Altinok och Kingdon (2012), var att forskarna har tagit hänsyn till att högpresterande elever oftare stannar kvar i större klasser, medan lågpresterande elever oftare undervisas i klasser med färre elever. Forskningsresultat som enbart ser till klasstorlekens betydelse för elevernas skolprestationer, utan att kontrollera för andra variabler såsom elevernas socioekonomiska bakgrund, därför lätt kan få en snedvridenhet i sina resultat menar Altinok et al. För att komma förbi denna problematik har studien designats så att samma
elever undersöks i såväl matematik som i andra naturvetenskapliga ämnen. Eftersom samma elever kan undervisas i en viss typ av klasstorlek i exempelvis matematik och samtidigt ges undervisning i en annan typ av klasstorlek i ett annat ämne, har forskarna kunnat kontrollera för bakomliggande variabler hos eleverna själva som annars skulle kunna ha påverkat forskningsresultaten. De omfattande resultaten pekade på att minskad klasstorlek varken gett påtagliga eller konsekventa effekter i elevers skolprestationer. Detta särskilt i länder där lärarnas behörighet generellt sett var hög. Slutsatsen blev därför att reducering av klasstorlek inte var ett kostnadseffektivt sätt att förbättra resultaten och skolsituationen för eleverna.
3.6
Elevernas socioekonomiska bakgrund
I en studie av Baird (2010) jämfördes 19 länders TIMSS-matematikresultat från år 2003 i förhållande till elevernas socioekonomiska status och skolornas resursfördelning. Bairds undersökning visade att låg socioekonomisk status tenderade att generera låga provresultat liksom höga skolprestationer blev utfallet av hög socioekonomisk bakgrund. Baird framhåller dock att det föreligger okända faktorer som inte framkommer i studien, men som likväl står för en betydande del av TIMSS-resultaten. I undersökningen lyfter hon frågan om klyftan i matematikresultaten kan härledas till att skolorna endast lyckas bistå eleverna om dessa elever från början har med sig rätt bakgrundsfaktorer. Vidare poängterar Baird att en stor andel av de elever som inte uppbär dessa faktorer återfinns i grupper med låg socioekonomisk status.
I en studie av Martins och Veiga (2010) undersöktes elevers matematikresultat i PISA-test med syfte att ta reda på vilken inverkan föräldrarnas utbildningsnivå och socioekonomiska status ger i förhållande till inflytande av skolornas resurser på nationell nivå. I forskningsrapporten gjordes jämförelser mellan elever från 15 europeiska länder som deltagit i PISA-testen år 2003. Länderna grupperades i analysen efter graden av socioekonomisk jämlikhet i samhället och graden av jämlik resursfördelning mellan skolorna i det aktuella landet. Länderna klassindelades även efter hur stor inverkan föräldrarnas socioekonomiska status hade för PISA-resultaten samt efter hur hög andel av dessa resultat som kunde förklaras genom skolornas inverkan. Sverige klassificerades som hög jämlikhet i samhället och hög jämlik resursfördelning mellan skolor. Föräldrarnas socioekonomiska status hade dock en mer betydande inverkan i Sverige för elevernas resultat än skolornas resurser. Studien visade att matematikkunskaperna i samtliga undersökta länder var bättre för elever från högre socioekonomisk bakgrund samt att infödda elever generellt uppnådde högre resultat än immigrerade, även om detta inte gällde för alla länder. Angående föräldrarnas socioekonomiska status utmärkte Sverige sig som det land där denna faktor hade den största
betydelsen för elevernas resultat. Även då det handlade om relevans av inhemsk bakgrund var Sverige det land där denna faktor hade störst inverkan för skolprestationerna. Samtidigt rankades Sverige som en av studiens nationer med högst jämlikhet i samhället. Författarna underströk i summeringen av sina forskningsresultat att både hög jämlikhet i samhället och jämlik resursfördelning i skolorna ger bättre matematikresultat.
3.7
Elevsammansättning och kamrateffekter
I en rapport av Chiu och Chow (2014) jämfördes läsförståelsen för årskurs 4 elever i 33 länder. Studien tog hänsyn till både elevernas socioekonomiska status och till skolornas resurser, samtidigt som bland annat klasskamratseffekter vägdes in. Liksom föregående undersökningar visade resultaten samband mellan föräldrarnas socioekonomiska status och elevernas läsförståelse (15 %). Undersökningens resultat konstaterade vidare korrelation mellan läsförståelse och skolornas resurser (2 %), kamrateffekter (6 %), kön (1 %) och elevernas skolattityder (2 %). I sina slutsatser kom författarna fram till att elever från högre socioekonomisk bakgrund uppnådde högre resultat då de studerade tillsammans med jämbördiga klasskamrater, än då elever från lägre socioekonomisk status studerade med klasskamrater från högre socioekonomisk bakgrund. Ett viktigt fynd var dock att elever från lägre socioekonomisk bakgrund presterade markant bättre tillsammans med klasskamrater från högre socioekonomisk bakgrund, än vad de gjorde annars gjorde. Som summering för sin rapport tydliggör författarna att ju mer elever erhåller fördelar i form skolresurser, socioekonomisk status, positiva skolattityder och omges av klasskamrater som också erhåller dessa fördelar, ju bättre resultat uppvisar eleverna.
Rapporten Kroksbäck möter Linné (Wigerfelt, 2010) som utförts på uppdrag av Malmö stad, är en utvärdering av ett longitudinellt integrationsprojekt mellan två skolor i Malmö mellan åren 2007-2010. I rapporten granskas effekterna av att under en treårsperiod ha placerat elever från en skola där upptagningsområdet karakteriserats av låg socioekonomisk status och hög grad av invandring, till en skola där omständigheterna varit de helt motsatta. Utvärderingen belyser svårigheter och utvecklingsområden som uppstått i samband med integrationen, men också hur projektet påverkat elevernas skolprestationer. Till svårigheterna beskrevs ett initialt motstånd från föräldrarna från den mottagande skolan, vilket vid tidpunkten medförde att 50 elever lämnade mottagarskolan i protest mot integreringen. Andra utmaningar under projektets gång berörde bland annat lärarnas oerfarenhet av tvåspråkighet hos elevgrupperna. Denna situation uppfattades dock lättare att hantera i takt med ökad vana.
I rapporten redovisas att eleverna i den mottagande skolans upptagningsområde blivit behöriga till gymnasiet år 2010 till 93,7 procent. Av de gästande eleverna uppnådde 80 procent behörighet samma år. Resultaten har enligt Wigerfelt att göra med de båda elevgruppernas olika bakgrundsförutsättningar. I rapporten jämförs även de gästande elevernas behörighet med den ursprungliga skolans föregående årselever som endast uppmätts till 64,3 procent. Utvärderingen konkluderar att elevutbytet inneburit att de gästande eleverna förbättrat sina skolresultat efter att ha studerat på den mottagande skolan. Prestationerna härleds främst till de kamrateffekter som elevutbytet gett upphov till.
Den forskning som redovisats visar på olika sätt kopplingar mellan elevers skolprestationer, föräldrars utbildningsnivå och jämlikhet inom såväl utbildningen som i samhället. Genom att likt Skolverket (2005), studera människor efter arbetsmarknads-anknytning och utbildningsnivå, blir det möjligt att skönja ett mönster av priviligierade och underpriviligierade människor i samhällssystemet (jfr s. 13-15). Utifrån denna upptäckt kommer teorier om klass att användas för att kunna tolka studiens resultat.
4
Konstruktivistiskt perspektiv
Då teorier om klass passar bra för att statistiskt ringa in de observerade elevgruppernas föräldrars anknytning till högre utbildning och arbetsmarknad, kommer just klassbegreppet att vara bärande för denna undersökning. Det sociala konstruktivistiska perspektivet bygger på idén om mellanmänskliga fenomen som klassbegreppet och om samhällets system i stort, som mänskligt skapat. En ontologisk stöttesten för konstruktivismen beskrivs enligt Sahlin (2006) av Thomasteoremet, som innebär att ”Det vi definierar som verkligt, blir verkligt till sina konsekvenser.” (s.117) Sahlin menar att konstruktivister hävdar att ”Ingenting kan vara ett problem om ingen upplever eller beskriver det som sådant.” (s.114). Dessa utgångspunkter blir centrala i nästkommande avsnitt för att förstå resonemang kring social positionering eller klass, av vilka skäl de skapats och varför de är betydelsefulla för att förstå ojämlikheter i skolsystemet idag.
På grund av omfånget i studiens datainsamling samt analys av denna, har jag av tidsskäl valt att använda mig av andrahandskällor och den förståelse av teorierna som där framkommer.
4.1
Pierre Bourdieu och klassamhällets reproduktion
Enligt Carle (2007) avviker den franske sociologen Pierre Bourdieu (1945- 2008) från andra moderna samhällsteoretiker. Med syfte att beskriva ett samhälle i ständig förändring, menar
