Cameleonte - En helt vanlig superhjälte

Malmö

Högskola

Examensarbete

Cameleonte – En helt vanlig superhjälte

Cameleonte – A totaly random superhero

A project about writing and forming a childrensbook with focus on envirement and health.

Jahna Lund

Sammanfattning

Min projektredogörelse är baserad på hur man skapar en sagobok för barn med inslag av recept och musik, med hälsa och miljö som övergripande tema. Syftet med att göra en barnbok med detta tema är dels att låta barn upptäcka hälsosam mat och hållbar utveckling, tillsammans med en vuxen, men även för mig att sätta mig in i de estetiska och

kunskapsmässiga processer som skapandet av boken kräver. Boken är främst tänkt som en tankeställare och inspirationskälla till barn och vuxna, men den kan även ligga till grund för läsutveckling i skolan och hemmet. Inför projektet har jag läst litteratur om hur

barnböcker/sagor är uppbyggda, fakta om mat och hälsa samt en hel del barnböcker och sagor. Utifrån detta, tillsammans med en stor portion skapandelust har jag sammanställt denna bok. Efter en intensiv arbetsprocess blev resultatet en tryckt barnbok med färgrika

kompletterande bilder.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING

7

2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING

9

3. LITTERATUR

10

3.1. Barnbok

10

3.2. Sagobok

12

3.2.1. Sammanfattning

12

3.3. Mat, natur, hälsa

13

4. BESKRIVNING AV PROJEKTET

16

4.1. Innehållets framväxt

16

4.2. Processen

17

4.3. Utformandet av boken

17

4.4. Text

18

4.5. Bild

19

4.6. Musik

19

5. ANALYS OCH TOLKNING

21

5.1. Budskap

21

5.2. Att skriva en barnbok

22

5.3. Layout

25

5.4. Språk

26

5.5. Musik

27

5.6. Reflektioner under processen

27

5.7. Genus

30

6. DISKUSSION

31

7. REFERENSLISTA

33

Inledning

Vare sig det handlar om mat, musik, drama, bild eller form så är det de estetiska och kreativa skapandeprocesserna som särskilt fångar mitt intresse. Det är en så viktig del i en människas liv att få vara kreativ och skapa.

”Konstens och de estetiska upplevelsernas betydelse för människans hälsa ägnas allt större uppmärksamhet i samhället. Konstupplevelser kan då de berör människan ge kraft och vila men också nya perspektiv på livet.” (Folkhälsans förbund)

Även Vygotskij talar om vikten av att få utveckla sin kreativitet i Fantasi och kreativitet i

barndomen (1995). Vygotskij menar att om människan skall kunna anpassa sig till framtiden

och till förändringar i tillvaron är kreativiteten livsnödvändig. Därför är det också viktigt att utveckla kreativiteten under barnets hela skolgång.

Det finns även forskning som visar att kreativitet och skapande inte bara är av psykisk vikt utan även fysisk, där man menar att brist på kreativitet och skapande även kan ge fysiska åkommor. I sin bok om neuropedagogik (1995) beskriver Matti Bergström, hjärnforskare, professor vid Helsingfors universitet, hur hjärnan fungerar i samband med kreativitet och skapande. Matti Bergström sätter ett ”är lika med”-tecken mellan barns lek och vuxnas kreativitet. Dessa är båda, leken och kreativiteten, förutsättningen för all kultur. Det limbiska systemet, menar Bergström, består av ett kaos av känslor, idéer – ur vilket kreativa och nyskapande idéer kan komma till. Vidare säger han att om inte det limbiska systemet är i (dynamisk) balans, d.v.s. om inte hela hjärnan får arbeta, så kan kroppsliga symptom i form av besvär med blodomlopp, temperatur, matsmältning och ämnesomsättning, mm uppstå.

Att brist på kreativitet kan ge fysiska åkommor uppfattar jag som särskilt intressant då hälsa är ett stort intresse hos mig. Jag har valt att skriva och illustrera en barnbok med inslag av recept och musik, med ett övergripande tema; mat, hälsa och miljö. Att utforma en bok kräver skaparförmåga och idérikedom. Användningen av en bok kan ge inspiration och skaparkraft, bara genom att läsa den. En bok kan vara en stor källa till kreativitet.

Kreativitet och skapande är en viktig del i mitt liv och jag visste ganska tidigt att jag ville göra ett gestaltade arbete, men inte precis vad jag ville göra. Till en början tänkte jag att jag skulle skriva och sätta upp en pjäs tillsammans med barn. Det finns något spännande i att skapa i levande form, där slutresultatet aldrig blir det samma som gången innan. Där

samspelet mellan aktör och publik blir en viktig del. Det är annorlunda med en bok, men ändå levande i allra högsta grad då det blir ett nära samspelande mellan bok och läsare, varje gång hon läser. Läsaren kan välja att tolka och framföra texten på olika sätt varje gång, om hon så önskar. Boken behöver heller inte uppfattas som den samma från en läsare till en annan. Vi bär alla på en historia och en bakgrund som bidrar till att vi tolkar verkligheten och dess innehåll olika. Därför blir boken också levande och föränderlig, trots sin oföränderliga och fasta form.

Tusen tankar blev tänkta och oändligt med idéer blev mentalt prövade innan jag nådde fram till min slutliga idé om en barnbok, med inslag av recept och musik genom vilka jag vill föra fram mitt budskap om mat, miljö och hälsa. Min ambition med boken har även varit att inspirera till nya tankar hos läsaren och möjliga vägar att gå, i en värld full av alternativ och potential.

I mitt sökande har jag inte hittat en bok som tar upp både hälsosam mat, så som jag ser den, och normbrytande tankar gällande samhällsmönster. Jag ser det som vår plikt att visa barnen att det finns fler vägar att gå än de man förväntas ta. Låta barnen se att man inte måste göra som de flesta gör, dvs. det som uppfattas som normalt. Dessutom kan det vara intressant att det som är normalt här kan vara onormalt någon annanstans.

Boken är i första hand tänkt för barn i 7-11 års ålder. Tanken är att boken främst läses av en vuxen tillsammans med barnet, men ju äldre barnet blir, desto mer läsning kan ske på egen hand, dock tror jag att vissa saker behöver förklaras av en vuxen. Min ambition är att

materialet ska vara tilltalande för barn såväl som för vuxna. Om den vuxna finner boken intressant är det större chans att hon kommer att ta budskapet till sig och föra det vidare till sin omgivning. På så vis kan en intresserad människa skapa en kedjereaktion. En

kedjereaktion i detta sammanhang skulle kunna innebära att människor började tänka i nya banor gällande hälsa och samhälle. Enligt min erfarenhet är barnboken ett bra sätt att förmedla kunskap på. Böcker kan skapa både nyfikenhet, glädje, kunskap och inspiration.

Syfte

Syftet är att skapa en barnbok som låter barn upptäcka hälsosam mat och hållbar utveckling, tillsammans med en vuxen.

Miljö- och matfrågor är av stort intresse för mig personligen, men det är även en stor fråga i vårt samhälle, därför har jag valt detta tema på min bok. Jag vill även lyfta fram vikten av ett aktivt föräldraengagemang.

Jag vill även pröva mina färdigheter som blivande KME-pedagog (Kultur, Medier och

estetiska uttrycksmedel), genom att skapa denna bok. Det har varit av vikt att låta boken vara

något normbrytande, då jag upplever att det är viktigt att låta barn ta del av alla pusselbitar, inte bara de som vårt samhälle skyltar med. Jag vill visa att det finns fler vägar att gå än de vägar man förväntas ta.

Boken är främst tänkt som en tankeställare och inspirationskälla till barn och vuxna, men den kan även ligga till grund för läsutveckling i skolan och hemmet. Boken innehåller två

egenskrivna låtar som är tänkta att förstärka berättelsens innehåll och göra boken mer levande. Bilderna i boken är tänkta att delvis förtydliga innehållet, men även skapa intresse och nyfikenhet.

Frågeställning

Jag har för avsikt att utifrån följande fråga undersöka och observera processen under tillverkningen av en barnbok samt lyfta fram frågor om hälsa och hållbar utveckling.

-Hur kan jag testa mina färdigheter, som jag har lärt mig på min utbildning, samt förmedla vikten av hälsa och hållbar utveckling på ett lättillgängligt sätt?

Litteratur

Innan, inför och under denna process har jag läst både barnböcker, böcker om barnbokens uppbyggnad samt böcker och tidskrifter om miljö, mat och hälsa.

Genom att studera barnböcker ur en annan synvinkel än jag är van vid – dvs.

uppbyggnadsmässigt – så lägger jag märke till andra saker än jag tidigare gjort. Jag har t.ex. tidigare sett att Pippi Långstrump inte beter sig eller lever som de flesta barn gör eller gjort, men inte tänkt så mycket längre. Jag har inte tänkt på att Pippi är normbrytande, hon bryter mot normen, om man utgår från att det hon gör och är inte tillhör det vanligaste, det som vi väljer att kalla normalt. ”Pippi sover med fötterna på kudden. Det är ett brott mot normen,

men enbart om normen är att sova med huvudet på kudden och fötterna under täcket.”

(Nikolajeva, 2004)

Jag har valt att kalla min bok en barnbok framför sagobok, även om den till viss del liknar en saga. Till en början var det en receptbok skriven i sagoform som jag tillverkade, men efter att ha läst mer om de olika genrerna inom barnboksvärlden insåg jag att det kanske inte är just en saga jag gör. Vad är då skillnaden mellan en barnbok och en sagobok?

Barnbok

Vad är egentligen barnlitteratur? Kåreland (2001) ger en bild av den allmänna föreställningen av vad en barnbok egentligen är: ”En barnbok ska handla om barn eller någon figur som

barn kan identifiera sig med, vara lättläst, inte för tjock och helst ha många bilder.”(s.?? ) Denna beskrivning gör genren något otydlig. Beskrivningen skulle även kunna passa in på litteratur som inte är tänkt för barn. Dessutom finns det så många olika typer av barnböcker att det är svårt att generalisera och ens kalla det en genre. Nikolajeva (2004) skriver att det är något problematiskt att kalla barnbokslitteratur för en genre. ”...om man med genre menar en

typ av litterära texter med tydliga, definierbara återkommande drag.” (s. 13). Nikolajeva

(2004) menar att barnboksförmedlare ofta kommer med generaliseringar och kan tala om en

ålder? Av vilken, ras, nationalitet, religion, utbildning, social bakgrund?” (s. 13) Vidare

påpekar hon att barnlitteratur varken är ålders-, köns- eller kulturellt neutralt. Vilket gör det omöjligt att kalla för genre. Det finns de böcker som från början skrevs som barnböcker men som vi idag uppfattar som vuxenlitteratur men även tvärt om där boken skrevs för vuxna och som i dag främst läses eller har lästs av barn. Några exempel på detta är Mark Twains

Huckleberry Finns äventyr, Robinson Crusoe av Daniel Defoes och kanske framför allt

Jonathan Swifts Gullivers resor. Böcker som från början var tänkta för vuxna, men som kom att övervägande uppskattas av barn.

Det finns ett annat problem, gällande makt, då boken är skriven om (inte alltid) och för barn men inte av barn. Nikolajeva (2004) tar upp att det är en asymmetrisk maktfördelning på barnlitteraturen då exempelvis kvinnolitteraturen är skriven om, för och av kvinnor och arbetarlitteratur är skriven om, för och av arbetare, det skulle inte kunna vara på något annat sätt utan att relevansen skulle ifrågasättas.

”Barnlitteratur skrivs av en social grupp för en annan social grupp, av en grupp som har makt för en grupp som är maktlös och förtryckt, ekonomiskt och ideologiskt.” ”Ingenstans syns maktförhållanden tydligare än i barnlitteratur – det raffinerade instrument som i århundranden har använts för att fostra, undertrycka och socialisera en viss samhällsgrupp. Ur maktsynpunkten – den utgångspunkt som den

feministiska, postkoloniala och queer-teorin bygger på – är barnlitteratur en unik konstart och kommunikationsform, medvetet skapad av makthavande för de maktlösa.” (Nikolajeva, 2004. s. 16-17)

Även om barn i vårt samhälle är förtryckta och maktlösa så tillåts barnen paradoxalt nog, i litteratur skriven av vuxna, till barnens upplysning och nöje, vara starka, rika, mäktiga och oberoende, fast enbart på vissa villkor och under en begränsad tid. (Nikolajeva, 2004) Dock förefaller det för mig svårt att undkomma detta problem om inte barn skulle börja skriva sina egna böcker. Men även om barn skulle kunna skriva böcker, vad är det som säger att det skulle bli en barnbok? Tänk om ett barn skriver en bok menad för vuxna? Om det ens var möjligt, vad skulle det då bli? En barnbok eller vuxenbok?

Det verkar dock finnas en generell bild av vad en barnbok är, även om det är att generalisera och nedvärdera barnlitteratur som genre. Wikipedia beskriver barnlitteraturen så här:

”Barnlitteratur är böcker som utges speciellt för barn. Läroböcker ingår inte i barnlitteratur, däremot både böcker direkt skrivna för barn och bearbetade vuxenböcker. Bilderböcker exempelvis är ofta barnlitteratur. Barnböcker är ofta mycket fantasifulla.”

Nikolajeva (2004) tar upp att ”Barnlitteratur användes från början för att uppfostra och

undervisa dess publik.” (s. 20) Jag menar att barnlitteraturen idag är mycket mer än så.

Kanske kan vi ändå se barnlitteratur som en huvudgenre och saga som en undergenre, även om det egentligen inte är så lätt, då sagan är en egen genre med undergenrer.

Sagobok

Om en barnbok är en bok som är lättläst, med mycket bilder, handlar om barn och är fantasifull, vad är då en sagobok?

”I dagligt tal kan nästan vilken berättelse som helst som är skriven för barn och som har något inslag av fantasi och overklighet kallas för en saga.” (Kåreland, 2001. s. 61)

Beskrivningen påminner starkt om beskrivningen av barnboken. Vidare skriver Kåreland (2001) om två huvudsakliga undergenrer till sagan och att det är dessa som termen saga bör förbehållas, d.v.s. folksagan och konstsagan. ”Folksagan är anonym och har förts vidare

genom muntlig tradition, innan den slutligen nedtecknats, medan konstsagan däremot alltid har en namngiven författare.” Vidare skriver Kåreland (2001) att folksagan kan indelas i

olika typer som äventyrssagor, djursagor, skämtsagor och undersagor. Folksagan har ofta övernaturliga inslag, hjältar som utsätts för svåra prov där det är ofta den svagaste som växer fram och vinner halva kungariket, ofta oprecis miljö och den saknar ofta tidsangivelser. Något intressant som både Kåreland (2001) och Nikolajeva (2004) tar upp - intressant särskilt då sagan ofta blir benämnd som en undergenre inom barnlitteratur - är att folksagan

ursprungligen var litteratur förbehållen de vuxna, eller möjligen barn tillsammans med vuxna.

Sammanfattning

Så som jag ser det finns det tydliga beskrivningar av de olika genrerna men att vi är lite slarviga med våra benämningar. Saga, berättelse och barnbok behöver inte vara samma sak, alls. Även om just en saga kan vara både en berättelse och en barnbok, så behöver inte en barnbok vara en saga, eller en berättelse en barnbok. Gränsdragningen mellan barn- och vuxenbok är inte självklar och det verkar önskvärt att det är just så, då barnboken är en del av hela vår litteratur. Kåreland (2004) talar om ett ömsesidigt samspel mellan barn- och

vuxenlitteratur. Trots problemet med maktbalansen inom barnlitteraturen, där boken är skriven om och för barn, men inte av, menar jag att det inte är ett så stort problem. Vi har alla varit barn en gång i tiden, alltså är barndomen en del av oss. Dock förstår jag problematiken

men ser större svårigheter med, exempelvis, kvinnolitteratur skriven av en man, eller Queerlitteratur skriven av en heterosexuell.

Mat, natur och hälsa

Vi lever i ett samhälle där tiden tycks vara en bristvara och maten vi äter blir mer och mer tillverkad i fabriker. Maten produceras för att den ska hålla länge och fylls därför med olika tillsatsämnen så att livsmedlets karaktär inte ändras. Maten vi äter måste se aptitlig ut även om det är ett halvår sedan den tillverkades. Vi lever i ett samhälle där vår dagliga kost till stor del består av processat halvfabrikat. Vi äter mer snabbmat än någonsin och fetma kryper raskt ner i åldrarna.

”Fetma hos barn är enligt WHO en av vår tids största folkhälsoutmaningar. Globalt har förekomsten av övervikt och fetma hos barn ökat markant de senaste 30 åren. 2011 beräknades över 42 miljoner barn under fem år vara överviktiga i världen. Det är mer än dubbelt så många som befolkningen i staden Bombay i Indien.”

(www.forskning.se, Hur vanligt är fetma?)

Det har gått så långt att det är svårt att hitta giftfri mat, då våra jordar och vatten är försurade på grund utav alla miljögifter. Fisken i våra insjöar och hav är förgiftad. I Sverige innehåller våra insjöfiskar bl.a. höga halter av bromerande flamskyddsmedel men även kvicksilver, DDT, dioxiner och fluorerande ämnen, då främst PFOS1.

Taget från en undersökning Naturskyddsföreningen gjort. (Publicerad i tidskriften ”Sveriges natur” #1/12. S. 69)

Halvfabrikatsmaten och andra processade livsmedel innehåller inte bara stora mängder härdade vegetabiliska fetter så kallade transfetter som bl.a. är cancerframkallande, utan även kemikalier och tillsatsämnen som ger oss en tidig balsamering.

”En genomsnittlig konsument i den industrialiserade världen får varje år i sig 6-7 kilo livsmedelstillsatser av olika slag. En ansenlig mängd eftersom de kemiska substanserna är så potenta att varje produkt bara behöver innehålla en ytterst liten dos för att den eftersträvade effekten ska uppnås.” (Nilsson, 2008. s. 17)

Vidare skriver Nilsson (2008) att nio av tio tillsatser är ren kosmetika, alltså inte någon form av nödvändigt konserveringsmedel. Kosmetikan är till för att med konstgjorda ämnen försöka få ett livsmedel att se ut som något det inte är.

1 _{PFOS är ett så kallat PBT-ämne, det vill säga persistent, bioackumulerande, toxiskt. Det innebär att}

PFOS inte bryts ned i naturen, utan ansamlas där, att det är kroniskt giftigt, reproduktionsstörande och giftigt för vattenlevande organismer.

”De förändrar matens färg, smak, konsistens eller ytskiktets egenskaper. Ofta handlar det om att försöka återställa vad som gått förlorat i den industriella processen. I andra fall används tillsatserna som en billig ersättning för den råvara som traditionellt brukar ingå.” (Nilsson, 2008 s. 17)

Vi har dock blivit så vana vid alla dessa konstgjorda smakämnen att den naturliga smaken känns fel. (Nilsson, 2008)

Jag efterfrågar en matrevolution, där förpackningar och tillsatsämnen inte existerar. Där mat är vad den påstår sig vara. Där vi lär oss uppskatta hela och rena livsmedel och där vi kan urskilja och uppskatta de olika naturliga, rena smakerna. Denna revolution har redan börjat där fler och fler engagerar sig, men ändå går vi där och köper vårt fabrikstillverkade bröd

”som kan innehålla upp till 16 olika kemikalier för att det ska upplevas som färskt trots att det inte längre är det.” (Nilsson, 2008 s. 17) och låter oss luras av text som färskt och stenugnsbakat. Hälsoriskerna är ett helt annat kapitel. Många vanliga tillsatsämnen kan ge

upphov till en rad olika åkommor så som astma, allergiska reaktioner, magsmärtor, kräkningar och cancer! Tillsatsämnen som börjar på E250 har alla påvisat cancereffekt hos djur. Detta tillsatsämne finns i nästan alla korvar och ostar men finns även i marinader och inläggningar. Jag har själv försökt hitta korv och ost som inte innehåller E250 eller Kaliumnitrat som det också heter, men det är i stort sett omöjligt i en vanlig matvarubutik.

En annan sak som jag har upptäckt som förälder är att många inte vågar laga egen mat till sina små barn. Man är så orolig att de inte ska få i sig tillräckligt med näring och vitaminer att man för säkerhets skull köper färdigmat och färdig pulvergröt med tillsatta vitaminer. ”Men varför

måste vitaminerna överhuvudtaget tillsättas? Räcker det inte med dem som finns där från början? Och hur fattig har vår mat blivit om den nu på konstgjord väg behöver berikas.”

(Nilsson, 2008 s. 140) I mina ögon tyder detta på ett dåligt livsmedel. På BVC blir man rekommenderad att köpa berikad pulvergröt i stället för att göra egen! Om vi inte kan lite på att våra rena råvaror innehåller några vitaminer, så att de behöver berikas, då har vi problem. Då ska vi kanske börja titta på varför de inte har det i så fall. Där hamnar vi raskt tillbaka till miljön och våra förgiftade jordar och vatten. Vad kan växa sig starkt och näringsrikt i en förgiftad och näringsfattig jord? Knappast våra råvaror. Men inte heller vi som äter eller producerar råvarorna. Ett tydligt exempel är bananindustrin som fått stor uppmärksamhet, där bananodlarna blir både sterila och handikappade av sin arbetsmiljö.

”På bananplantager i Costa Rica har en intensiv användning av bekämpningsmedel inneburit att barn föds med skador och odlare drabbas av hudsjukdomar, sterilitet och ögonskador.”

(Schyssta bananer – fairtrade och bananindustrin) Intresset för ekologisk mat har ökat i takt med att människor fått mer kunskap om hur det ser ut. Ändå väljer majoriteten av alla bönder att odla med kemikalier, då vi är styrda av ekonomin framför hälsan.

Men inte bara kosten påverkar vår hälsa. Stress och tidsprioriteringar som försummar familjen, upplever jag, påverkar vår hälsa. Vi lagar inte mat tillsammans med våra barn i någon större utsträckning, det finns det inte tid till. Ingenting får ta tid, allt ska ske direkt. Vad väntar vi för värld om vi fortsätter leva som vi gör? Är det en värld vi är stolta över och med trygghet låter våra barn ta över? Jag är inte övertygad och detta är ett ämne som aldrig blir uttjänt. Vi kan inte nog prata med våra barn om hur viktigt det är att värna om miljön men även vår egen hälsa. Barnens förståelser speglar framtiden.

Jag ser det som vårt ansvar som vuxen att förmedla en hälsosam väg för barnen att upptäcka. Både vad det gäller näringsriktiga livsmedel som att hantera avfall. Det står även i förskolans läroplan, som är grunden och avstampet till själva skolan, att vi ska främja hållbar utveckling.

”Förskolan ska lägga stor vikt vid miljö- och naturvårdsfrågor. Ett ekologiskt förhållningssätt och en positiv framtidstro ska prägla förskolans verksamhet. Förskolan ska medverka till att barnen tillägnar sig ett varsamt förhållningssätt till natur och miljö och förstår sin delaktighet i naturens kretslopp. Verksamheten ska hjälpa barnen att förstå hur vardagsliv och arbete kan utformas så att det bidrar till en bättre miljö både i nutid och i framtid.” (LpFö 98, s. 7)

Med detta sagt vill jag förmedla vad jag tror på och önskar få fram i min bok. Jag vill inte att det ska framstå som någon domedagsprofetia där vi är utom hopp. Jag vill tro på en framtid där våra barn kan leva och uppleva råvaror i naturlig form, dricka rent vatten ur kranen (utan medicinrester, som är dagens verklighet) och vandra i skog och mark som lever, frodas och utvecklas.

Beskrivning av projektet

Innehållets framväxt

Jag ville i detta projekt bryta samhällets gällande mönster. Jag ville förvandla onyttigt till nyttigt, låta ovanligt bli vanligt. Genom att skriva en barnbok skulle jag kunna få ut mina tankar och idéer och dessutom testa mina färdigheter som jag tror mig besitta efter 3,5 års utbildning. Tanken om en receptbok för barn i barnboksform föddes. Jag tänkte mig att den skulle vara riktad i första hand till barnen, med tydliga bilder på redskap och liknande. Rätterna skulle vara nyttiga men camouflerade till något, förhoppningsvis, roligt och tilltalande för barnen. Från början handlade budskapet bara om att våra kroppar behöver näringsriktig mat för att fungera och för att fortsätta fungera även när vi blir äldre. Tidigt i processen insåg jag även att jag gärna ville få med ett budskap om hållbar utveckling och mat ur miljösynpunkt. Detta blev mer påtagligt när jag en dag på tåget satt och läste

naturskyddsföreningens senaste tidning, där jag bland annat läste en artikel om hur förgiftade våra fiskar är och vilka giftiga ämnen de faktiskt innehåller. Efter samtal med min handledare och mycket funderande och provande utvecklades receptboken tillslut fram till en barnbok med inslag av recept och musik med ett övergripande tema om hälsosam mat och miljöfrågor.

Idén till Cameleonte och själva sagan kom en dag när jag satt på bussen. Jag hade funderat länge på hur jag skulle utforma boken. Den skulle vara humoristisk för barn men ändå smart och genomtänkt, med budskap om en bättre värld. Tanken om att genom en speciell figur upptäcka olika saker genom boken föddes. Namnet Cameleonte kom genom att jag tänkte mycket på hur en mammafigur i boken skulle kamouflera nyttig mat och få den accepterad. Jag tänkte på en kameleont, hur den smälter in i sin omgivning. Jag tänkte även på ordet kameleont. Då kom jag plötsligt på Kamel-Jonte. Ett namn med en mening som skulle kunna förefalla humoristiskt för ett barn, även om de inte vet vad en kameleont är. Men jag valde att skriva namnet med ett C i början, Cameleonte, då jag upplevde det som ett mer spännande och camouflerat namn. Ett namn för en superhjälte. Utifrån namnet började sedan sagan ta form.

Processen

Min bok har förändrats kontinuerligt under processens gång. Från allra första början var det tänkt att jag skulle göra en receptbok för barn, med mycket fokus på näringslära, som skulle ses som inslag för de vuxna till största del. Boken skulle innehålla tydliga bilder på

ingredienser och redskap så att barnen lätt kunde förstå och genomföra recepten. Efter samtal med min handledare och vidare tankar, utvecklades idén om en så kallad multibok.

Multiboken skulle fungera som ett kreativt verktyg för elever och pedagoger med innehåll av drama, musik, recept och saga. Tanken om en multibok blev långt gången, men jag hade svårt att få ihop det hela. Det blev ett stort och spretigt projekt med två teman, dels mat och hälsa men även utanförskap. Därför valde jag i sista sekunden att göra en stor förändring.

Förändringen skulle innebära att det inte längre blev en multibok, utan en barnbok med inslag av recept och musik. Boken fick nu bara ett övergripande tema viket var mat, hälsa och miljö.

Utformandet av boken

Under tiden jag har skrivit har jag tänkt mycket på utformningen av sagan. Hur mycket som kan tänkas få plats på en sida och att innehållet skulle fördelas jämnt över sidorna. Jag har under processen skrivit upp preliminära sidnummer för att få en överblick av hur många sidor det kan tänkas bli och hur mycket det blir på varje sida. Jag skrev även en översiktsplan på sagan med de olika delarna som skulle vara med.

Ex. Sida 14.

Dramaövning om gruppen och samhörighet… Sida 15 och 16.

Ta upp miljön, sophantering, hållbar utveckling. Fiska? Slänga skräp på marken? Utflykt? Sida 17.

Visa om miljön och hur vi lever. Sidan 18.

Sagan. Vardag, vardagsfunderingar, laga mat. Sida 19.

Recept. Mat. Antingen nötfärssås o suquinipasta, eller Quinoa. Sida 20 och 21.

Avsluta sagan. Mamman och Cameleonte klättrar upp på taket för att titta på solnedgången, pratar om livet. Går och lägger sig. Pappa nattar lillebror.

Exemplet kommer från mina dagboksanteckningar och är gjorda när tanken om en multibok fortfarande var relevant. Dock är det utifrån detta jag har arbetat mig fram till mitt slutresultat. Efter att ha gått från multibok till barnbok tog jag bort dramaövningarna och la fokus på berättelsen. Tidigare hade min ambition varit att alla delar skulle få lika mycket plats, saga, drama, musik och recept. När fokus låg på sagan blev det lättare att få ihop det till en helhet. Recept och musik blev bara inslag i boken. Även om recepten tar stort utrymme i sagan så är det ändå bara just inslag i boken, där själva sagan är det huvudsakliga. Redan i början hade jag bestämt mig för att trycka boken, efter en del sökande hittade jag en lösning som skulle fungera. (Vidare info om detta finns under rubriken Tryckning.)

Text

Förutom att namnet skulle vara tilltalande för barnen, så var min tanke att sättet berättelsen är skriven på ska tilltala barnen. Boken innefattar enkla och tydliga meningar med en barnslig ton och enstaka barnsliga ord som ska hjälpa till att hålla intresset uppe.

”Det här är Cameleonte.”

”Cameleonte är superbäst på kurragömma.”

”Cameleonte har en mamma, en pappa och en lillebror. De är inga superhjältar men är bra ändå.”

Detta blandat med mer komplicerade ord och mer poetiska meningsuppbyggnader, som kan förefalla något svåra. Jag ser det som en fördel att vissa partier är lättare och andra svårare då barn är på olika ”kunskapsnivåer”. På detta sätt finns det en möjlighet att utvecklas både tanke- och språkmässigt, men även känna sig trygg i det man redan känner till. Dessutom finns pedagogen eller föräldern där för att vidare förklara och utmana barnets tankar och frågor.

Jag har valt teckensnitt ”Cambria” (temabrödtext) med stilstorlek 14 punkter. Detta för att göra boken lättläst och tydlig. Boken har rubriker då jag upplever att den blir tydligare för barnen, även om en vuxen oftast är med och läser, dessutom är det lättare att hitta till de olika avsnitten. Recepten är utformade på olika sätt layout-mässigt, vissa är skrivna med en löpande text, medan andra är skrivna i en mer ordinär recept-form. Jag vill på detta sätt visa att recept kan skrivas på många olika sätt. Jag tror även att de olika stilarna tilltalar olika människor och

låter dem upptäcka hur de lättast tar ett recept till sig. All text är sedan inklistrad i bildbearbetningsprogrammet Adobe Photoshop och lagt på en färgad bakgrund.

Bild

Bilderna i boken är ritade i Adobe Photoshop. Allt är ritat med ”pennan” vilket gör det svårt att få ”korrekta” bilder. Denna metod ger personliga bilder med en barnslig ton, vilket var vad jag efterfrågade. Bilderna har till största del någon form av inramning, med undantag för de mindre bilderna. Bakgrundsfärgerna är mjuka och bildernas färger har jag försökt anpassa till sammanhanget, så att färgerna ska förstärka bildernas utryck.

Tryckning

Jag har låtit trycka boken på ett företag som heter Pixopolis. Detta företag trycker fotoböcker i vanliga fall, men efter ett långt letande efter ett ”riktigt” tryckeri som trycker enstaka böcker till ett vettigt pris, så dök denna idé upp. Det blev en längre process än jag hade väntat mig att få ordning på tryckningen, då jag i ett första försök hade sparat alla JPEG bilder i ett för litet format, närmare bestämt ca 1000 pixlar i stället för ca 3500 pixlar. Hade företaget bara tryckt boken trots detta, hade det inte gått att se vad som stod och tryckningen hade varit helt i onödan. Efter nära kontakt med företaget, för att förstå vilka mått och kvaliteter som krävdes, kunde boken äntligen komma i tryck. Som tur var, var all text till boken sparat i WORD- dokument, så det var bara att ”klipp-o-klistra” in i Photoshop för att få texten i rätt

upplösning. Värre var det med bilderna som var ritade i litet format, dvs. ca 700 pixlar men behövde vara i ca 2000 pixlar. Då det inte fanns tid att måla om alla bilder, fick jag ge avkall på bildkvaliteten och bara förstora bilderna från sin naturliga storlek, vilket gör bilderna något oskarpa. Trots detta fyller bilderna sin funktion och jag upplever att bildernas karaktär gör att de inte kräver hundraprocentig upplösning och kvalitet. Boken är i format 21 x 28 cm med hårt omslag, sidorna är inbundna.

Musik

Boken innehåller två visor, Skräpvisan och Till dig, mitt barn, som jag själv har skrivit. Skräpvisan har en melodi, men inga ackord. Till dig, mitt barn har ackord som jag spelar på gitarr. Visorna är inspelade på en CD-skiva efter att boken trycktes, där av finns ingen avisering på framsidan att det ingår en CD i boken. Skräpvisan är inspelad i ljudprogrammet

Audacity. Till dig, mitt barn är inspelad med hjälp av en vän i programmet Pro Tools. Han har även lagt på en pianoslinga för att göra lite mer av visan.

Analys och tolkning

Budskap

Jag började fundera på vad jag ville ha med i boken, vad jag ville ha sagt, förutom att förmedla nyttig mat, så som jag känner den.

Jag visste att jag ville att boken skulle vara normbrytande, även om jag inte satte namn på detta förrän jag läste boken barnbokens byggklossar (Nikolajeva, 2004). Min ambition var att visa att det finns andra vägar att gå än de man är van vid. Jag ville låta ovanligt bli vanligt, med måtta. Exempelvis så smög jag in att Cameleonte häller upp ett glas havremjölk som om det vore det naturligaste i världen, trots att jag vet att de flesta människor i vårt samhälle dricker komjölk. Jag ville även låta föräldra-rollerna vara något normbrytande. Till exempel blir mamman inte arg när Cameleonte har ätit ”godis” till frukost och dessutom tappar ut dem på golvet. Eller pappans extrema roll som miljöaktivist där han bl.a. tagit sin roll i samhället som skräpplockare. Däremot är Cameleontes tankar knappast normbrytande då han blir förvånad över mammans reaktion. Cameleonte är egentligen ganska vanlig och lever i en miljö som förefaller sig vanlig, men har ett ovanligt innehåll. Cameleonte går till exempel inte i skolan utan han blir så kallat hem-undervisad. Jag har dock valt att inte göra det för tydligt, vilket gör att man kan ta boken till sig även om man är starkt emot hemundervisning.

Hemundervisning finns inte i vårt samhälle, då det inte är lagligt. Dock finns det i världen, och har funnits även i vårt samhälle, därför ser jag det som intressant att ta upp. Anledning till detta är att jag vill skaka om hela formen på vårt samhälle, få oss att ifrågasätta varför det är som det är, och det kan man inte göra om man inte känner till alternativen till det man är van vid. Vad skulle hända om vi inte gick i skolan? Varför måste man gå i skolan? Vad är en skola egentligen? En plats där man lär sig saker? Är det pedagogerna som är det viktiga i det hela, eller själva platsen, skolan? Skulle man kunna utvecklas till en social, tänkande och kunnig varelse utan detta? Finns det alternativ? Intressanta frågor som är värda att tänka på, särskilt för mig som ska bli lärare och har tänkt att arbeta i skolan.

Att skriva en barnbok

Att man i barnböcker bryter normer är inget ovanligt. Det är snarare en förutsättning för att få boken intressant. Astrid Lindgrens Pippi Långstrump är ett klassiskt och tydligt exempel: Pippi är ett barn men bor själv utan föräldrar, hon går inte i skolan, hon sover med fötterna på huvudkudden, hon har en apa som husdjur och en häst som får vara inomhus dessutom är hon starkare än 10 män. Även Karlsson på taket är tydligt normbrytande där en man, liten som ett barn, bor på taket och kan dessutom flyga med hjälp av en propeller på sin rygg. För att normbrotten ska vara tydliga förefaller de ofta i en vanlig miljö som vi är vana vid. ”Om det

var normalt att vara som hon, hade man inte kallat henne stark.” (Herrström, 2006. s. 20)

Citatet syftar på Pippis enorma styrka. För att återigen ta Pippi som exempel så visar hennes vänner Tommy och Annika hur normen ser ut, en medelklass familj med en mamma och en pappa som bor tillsammans, de har hus med trädgård, pappan arbetar, barnen går i skolan och de får julklappar på julafton, allt som sig bör. När Pippi träffar Tommy och Annika första gången går hon baklänges och Tommy frågar henne varför, varpå hon svarar:

Varför jag gick baklänges? [...] Lever vi inte i ett fritt land kanske? Får man inte gå, hur man vill? Förresten ska jag säja dej, att i Egypten går alla människor på det viset, och ingen tycker, att det är det minsta konstigt. ( s. 11)

Sedan fortsätter hennes uppräkning av hur man gör saker olika i olika länder. På det viset åskådliggör Pippi att normerna knappast är något definitivt och oföränderligt, hon vet att de inte bara finns ett sätt att göra saker och ting på.

När jag skrev min bok hade jag i bakhuvudet om hur jag upplevde en klassisk barnbok: Det är sommar, det doftar Syrén, mamma kommer glatt ut i trädgården med saft och bullar. Barnen som precis byggt färdigt en koja eller läst färdigt sin serietidning springer fram till fikabordet i bersån. Livet leker och alla är glada.

Även om jag i min bok ville måla upp en romantisk bild av en välfungerande familj, vilket i dagens läge kanske i sig är ett normbrott, så ville jag i denna normalitet kasta in lite

ovanligheter som kunde bryta av och skapa intresse. Då vi förutsätter att alla vet vad som är normen, så är det lätt att se vad som är normbrytande, även om det vanligtvis inte är något man reflekterar över, utan man ser det som ett roande och intressant inslag (Nikolajeva, 2004). I min bok blir dessa normbrott främst gällande maten vi äter, men även gällande samhällsmönster så som att avstå vaccin, inte gå i skolan samt att föräldrarna inte jobbar. Jag

ville även tydligt ta avstånd från moralpredikningar i min bok. Kärnan i min bok är en kärleksfull familj med föräldrar som ser som sin uppgift att guida barnen så att barnen kan växa upp och själva kan ta ansvar och förstå vad som händer i världen men även låta barnen uppleva och känna så att de kan utvecklas till självständiga människor som vågar ta egna beslut och lita på sin intuition. Detta är inte uttryckt av mig i boken och därför inte så tydligt framhållet, men det finns en känsla av denna välvilja och föräldraengagemang som

genomsyrar hela boken, enligt mig.

När man skriver böcker har man en möjlighet att skapa vilken värld man vill, den kan vara helt overklig, men också snarlik den värld vi lever i, bara vi beskriver den väl. Enligt

Nikolajeva (2004), är det viktigt att miljön beskrivs korrekt för att det skall bli en välkonstruerad historia, bland annat därför att detta har ett pedagogiskt syfte.

Vi kan välja att presentera en värld som vi tror på och vill visa barnen. Visst kan det vara ett maktspel där vi sätter oss över barnen för att ge dem en färdig paketlösning som vi tror på. Länge har det varit så, där barnlitteraturen inte främst var till för att underhålla barnen, utan för att uppfostra och undervisa som Nikolajeva (2004) skriver.

Min ambition med denna bok har inte varit att presentera en färdig paketlösning som ska köpas rakt av, mitt mål har varit att skapa en värld som jag önskar att alla kunde få uppleva, både gällande hälsosam mat, aktivt föräldraengagemang, samhällssyn men även kärleken till livet. Om ens liv hela tiden speglar kärlek, så är det också kärlek du kommer att ge andra. Lindqvist skriver om Dion Sommer, professor i utvecklingspsykologi, i Lekens möjligheter. Han menar att barns utveckling är inbäddad i den kontext, det vardagsliv och de sociala episoder som det lever i.

”Att bli integrerad i en kultur är att dela meningssystem. Barnet utvecklar

kompetenser som är specifikt kontextberoende, men som också kan vara generella. (…) Slutligen påpekar Sommer att de teorier som används av dem som arbetar eller ”lever” med barn också skapar barnet.” (Lindqvist, 1996. s. 19)

Om det är som Sommer säger att det är vi som lever med barnen som också ”skapar” dem, så är min vilja genom denna bok att skapa en mer fri-tänkande människa, fylld med kärlek och nyfikenhet på livet.

Till skillnad från Astrid Lindgrens sätt att bryta normen, i Pippi Långstrump, så är min fria tolkning att Lindgren gör detta för att visa att det finns fler vägar att gå och inte ett rätt svar på en fråga, så som jag också önskat visa. Som jag upplever det har Lindgren dock inte försökt visa en värld som hon tror på och önskar manifestera, till skillnad från mig och min bok. Lindgren visar att det är ok att bryta normen medan jag visar olika verkliga alternativ till

normen, så som avstånd från vaccin och hemundervisning. Så här i efterhand kan jag ändå tänka mig att Lindgrens sätt når barnen lättare, då de finner det roligt och lite busigt att trotsa polisen, men vaccinfrågor är lite svårare och mindre humoristiskt. Dessutom är det barnet (Pippi) som trotsar autoritärerna i Pippi Långstrump, och i min bok är det föräldrarna som trotsar genom att visa en alternativ lösning på olika problem.

Genom att skapa en bok som faller barnen i smaken kan man plantera in undertexter som man önskar visa, på så sätt har man stor makt som barnboksförfattare. Vad krävs då för att barnen ska ta till sig boken? Bruno Bettelheim (1979) skriver i Sagans förtrollade värld om vad en berättelse bör innehålla.

”För att en berättelse ska lyckas hålla barnens uppmärksamhet vid liv måste den roa och väcka nyfikenhet. Men för att berika livet måste den egga deras fantasi, hjälpa dem att utveckla sitt förstånd och reda ut sina känslor, de måste svara mot deras fruktan och förväntningar, ge fullt erkännande åt deras svårigheter och på samma gång ge en vink om lösningar på problem som de är ansatta av.” (Bettelheim, 1979. s. 11)

Även Evenshaug & Hallen (2001) skriver att det är avgörande för barnens uppmärksamhet och deras tänkande att innehållet är intressant och har anknytningar till deras verklighet. Boken jag skrivit har bevisligen anknytningar till barnens verklighet då det är – för oss i vårt samhälle - en helt vanlig familjekonstellation, med en mamma, pappa och två barn som utövar vanliga aktiviteter som matlagning och utflykter. Att de sedan väljer att tälta eller att det ena barnet presenterar sig som en superhjälte är enligt mig för att göra innehållet intressant. Som jag ser det så väcker boken nyfikenhet samt roar som Bettelheim skriver är nödvändigt för att hålla barns uppmärksamhet. Hela tanken om Cameleonte som en superhjälte är tänkt för att roa och nyfikenhet tror jag väcks genom det som är nytt för barnen, vilket troligtvis är olika från barn till barn. Kanske kan det vara ”godis” recepten eller varför inte ”nallens bus”? Problem förefaller också, om än små. Bl.a. stöter Cameleonte på problem när han räknar matte i sängen, men en lösning är strax bakom hörnet, där han själv kommer på att han kan lösa uppgiften med hjälp av klossar.

Även om jag inte lika smidigt lyckats trotsa samhällsmönster så som vår kära Astrid Lindgren gjort i sina böcker, så har mitt största mål ändå varit att visa en kärleksfull bild av ett, för mig, hållbart liv. Detta är min fulla övertygelse att jag gjort och jag känner att resultatet går hand i hand med min förväntan.

Layout

Även layouten på min bok är delvis normbrytande, då formen och bilderna lockar de mindre barnen, men innehållet kanske är mer passande för de något äldre barnen. På detta sätt blir barnboken en tydlig konstform som inte har några regler på hur den bör se ut, även om det finns teorier som säger det motsatta. ”Det finns forskare som förnekar att barnlitteratur har

några som helst konstnärliga egenskaper, utan i stället hävdar att barnlitteratur kan och bör enbart studeras i ett pedagogiskt sammanhang.” (Nikolajeva, 2002. s. 20)

Mitt första bildförsök gjorde jag på datorn i bildbearbetningsprogrammet Adobe

Photoshop. Jag ritade Cameleonte med ”pennan” som redskap för att få ett barnsligt och

”okorrekt” uttryck. Jag kände mig lite osäker på om detta var rätt metod för bilderna i boken, så jag tog fram vattenfärger och provade måla, lite ljusare och otydligare bilder, mot de kontrastrika och färgstarka datorgjorda bilderna. Detta fungerade inte alls i mitt tycke, så jag provade att bara göra bakgrunden med vattenfärg och sedan göra figurerna med lite klarare oljefärger. Efter ännu ett misslyckande enligt mig själv, plockade jag undan alla färger och återgick till datorn. Jag bestämde mig för att löpa linan ut i ”okorrekthet” och låta i stort sett första försöket bli den färdiga bilden, inte finjustera och försöka för mycket. Jag ville ha ett äkta uttryck, som om gjort av ett barn. Anledningen till att jag inte lät ett barn göra det, var dels tidsbristen, men även att jag själv ville stå för hela produktionen. Då även bild ingår i en KME-students utbildning, ville jag även prova mina färdigheter här. När jag ritade mina bilder hade jag ingen speciell bildskapare som förebild, men efter att ha studerat en hel del barnböcker kan jag se vissa likheter och en trend bland de nyare böckerna där bilderna i allmänhet målas ”okorrekt” och barnsligt. Jag tycker mig även urskilja fler och fler

datorgjorda bilder, med rena färger utan skalor. Ett tydligt exempel på detta är Lucy Cousins

Barnkammarboken, är en samling av olika böcker och sånger med ett genomgående tema. Exempelvis så har den rosa barnkammarboken, kärlek som tema. Den rosa

barnkammarboken är producerad 2009 och den ger en bra översikt över hur olika

illustrationer kan presenteras kring denna tid. Trenden även i denna bok är dock okorrekta bilder med fel proprtioner och fantasifulla former. Här kan man även se en annan typ av okorrekta och barnsliga bilder som exemplen nedan visar.

Dessa bilder är inte datorgjorda och färgerna har olika nyanser vilket ger ett annat uttryck. Den första bilden är målad av Lisa Adboge, svensk illustratör, serietecknare och

barnboksförfattare. Hennes bilder uppfattar jag som drömska men även något bisarra. Nästa bild är ritad av Pernilla Stalfelt, svensk barnboksförfattare, illustratör och museipedagog vid Moderna Museet i Stockholm. Stalfelts bilder känns som att de vore målade av ett barn rent teknikmässigt men hon verkar ha en mer avancerad baktanke i vad hon vill förmedla, vilket gör bilderna intressanta. Bilderna i min bok har en liknande barnslighet som om de vore ritade av ett barn, men jag har inte använt samma teknik, då mina bilder är datorgjorda och

färglagda med heltäckande färg. Tekniken jag använder påminner mer om den teknik som Cousins och Sheppard använder, även om mina bilder inte är fullt så kontrastrika i färgerna. Men om tekniken påminner om Cousins och Sheppards teknink så är uttrycket i mina bilder mer likt Stalfelts bilder.

Till en början skrev jag all text i Word och klistrade in bilderna i mitt Word-dokument. När jag var klar med denna procedur, kände jag att det höll för låg kvalitet, särskilt då bilderna inte är av hög kvalitet. Jag kunde även urskilja en vit rand genom alla bilder, vilket jag inte kunde förstå var den kom ifrån. Jag kände även att det blev för platt med en vit bakgrund. Jag provade med att lägga in lite färg i de olika överskrifterna för att se om det kunde hjälpa, men

det gjorde det inte. Då föddes idén om att skapa sida för sida i Photoshop istället, med en ljust färgad bakgrund. Detta krävde mycket arbete och tid, men var väl värt mödan, då jag jämför de olika resultaten. Bakgrundsfärgen mjukade upp det stela ”skolprojekts-utseendet” och genast kändes det mer som en barnbok.

Omslaget lät jag fylla med färg, även där provade jag mig fram. Till en början blev det för klara och kontrastrika färger, vilket gav ett för skrikigt utseende, likt Cousins Molly Mus. Då provade jag mig fram med lite mjukare toner och återkommande färger, för att det inte skulle bli så stökigt. Jag klippte in bilder som förekommer i boken, som en föraning om vad som kommer att visas i boken. Jag la även in den första bilden jag hade ritat på Cameleonte, men ändrade den från ursprunget, bl.a. gjorde jag längre ben på honom, för att han skulle se äldre ut. Jag såg även till att bildernas färger fungerade ihop med de resterande färgerna. När jag skulle skriva namnet på boken, skrev jag den först med svart text med samma stil som i boken, dvs. Cambria. Detta gav, enligt mig själv, ett oprofessionellt uttryck. Jag ändrade genast textens färg till vit och provade mig fram tills jag hittade rätt teckensnitt, vilket var

Chalkduster. Jag valde även att skriva bokens presentation på baksidan, med samma

teckensnitt för att få en helhet på omslaget. Omslagets framsida känner jag mig nöjd med, då jag tycker mig fått en bra balans mellan färg, text och bild. Baksidan upplevde jag som lite tom och ålderdomlig till en början, men efter att ha sett det färdigtryckta materialet så känner jag mig nöjd även här. Då framsidan har mycket bilder och färg, kan det vara lite

avslappnande för ögat om baksidan är koncentrerad på texten med endast en kompletterande bild. Denna bok är en prototyp, vilket för mig betyder att boken är färdig så långt jag hann under den tidspress vi haft. Det finns en del missar som stavfel, fel storlek på texten vid ett tillfälle samt saknad av ord på ett annat ställe. Detta är en stor miss i ett slutgiltigt material, men som en prototyp av vad som komma skall, kan jag se förbi dessa missar.

Språk

Språket varierar något i boken, vilket är ett medvetet val från min sida. Det pendlar mellan ett barnsligare och lättare språk till ett mer poetiskt och avancerat språk. Tanken är som sagt att man både ska kunna känna sig trygg i det man redan kan och förstår, men även få en

utmaning, både meningsuppbyggnadsmässigt och kunskapsmässigt. Om språket har hamnat rätt och fyller den funktion jag tror och önskar har jag idag inget svar på, då jag inte haft möjlighet att ”prova” boken på barn i rätt åldersgrupp. Detta på grund utav att fokus har legat på skapandeprocessen av boken och analysen kring denna, inte testandet av ett färdigt

resultat.

Musik

Skräpvisan skrev jag då jag ville ha med en visa där man på ett lättsamt sätt påminner oss om

att ta hand om vår natur och miljö. I boken är det pappan som har gjort visan, därför har jag valt att inte sätta ackord på visan och spela in den med gitarr. För mig var detta en mer naiv och lättsam visa som enbart sjungs Acapella, av pappan. Till en början sjöng jag själv visan, men ganska snabbt kände jag att det inte fungerade. Det skulle vara en man som sjöng. Då jag inte hittade någon man med tillräckliga röstresurser valde jag att spela in den själv men denna gång med lägre tonläge så att jag låter som en man. Detta är enkelt ändrat i ljudprogrammet Audacity. Jag har även lagt på ett bakgrundsljud där man hör fågelsång, för att få mer stämning i visan, då pappan sjunger den när de är på utflykt.

Till dig, mitt barn är en mer välarbetad visa som mamman i boken har gjort. Visan handlar

om kärleken till sitt barn. Jag vill genom denna sång visa den kärleksfulla relation som finns mellan förälder och barn.

Reflektioner under processen

Jag har under hela min skrivandeprocess försökt att förhålla mig analytiskt. Tanken bakom varje mening i boken är ofta mycket genomtänkt. Ibland syns det tydligt vad jag vill förmedla, andra gånger syns det mindre tydligt. Jag kommer nu ta upp olika delar från boken som jag vill belysa och förtydliga.

Under avsnittet ”Nallens Bus” finner vi en längre konversation mellan Cameleonte och nallen. Denna konversation är tänkt att fungera som ett helt vanligt samtal mellan ett barn och en nalle, men i ett mer analytiskt förhållningssätt är det en dialog med honom själv och hans samvete. Cameleonte är sugen på ”godis” men är medveten om att man inte bör äta det till frukost. Därför låter han nallen efterfråga godiset och kan därmed ta avstånd från sitt eget begär och projicera det på nallen. Även om detta inte ska vara tydligt om ens synligt för barnen så upplever jag det som desto tydligare för den vuxna.

Det finns anledning att ifrågasätta följande citat. ”Även om mamma och pappa oftast

smög iväg efter att Cameleonte och lillebror somnat så var de alltid där när de vaknade. Denna vetskap gjorde Cameleonte trygg och två sekunder senare sov han.”

Hur kan Cameleonte veta vad som föregår när han har somnat? Men även om det inte framgår i texten så skulle Mamma eller pappa kunnat ha berättat för Cameleonte att de brukar smyga iväg efter att han somnat. Att de alltid är där när han vaknar är bara egna observationer. Detta är egentligen inget som kanske behöver förtydligas, men jag vill visa att det finns en tanke bakom allt jag skrivit, det var även genom dessa meningar jag visar att familjen sover ihop.

”Nu har jag fortsatt sagan efter utflykten. Istället för att avsluta den på utflykten så lät jag dem åka hem och laga lite mat. Detta för att jag ville få in nötfärssåsen som recept på ett naturligt sätt. Jag ville även få med att alla sover i samma säng. Jag tycker att det är onaturlig att små barn ska sova helt själva, när inte ens vi vuxna vill det. De flesta av oss vill ju ha sin partner bredvid sig när hon/han sover. Varför ska barnen tvunget sova själva när de är dem som bearbetar mest under natten och vaknar och är ledsna? De vill inte sova själva, de har legat i mammas mage och sovit, tagit tryggheten och närheten förgiven. Sen börjar mamma och pappa bråka och köra olika fem-minuters-metoder och annat för att de blivit påtvingade tankar om att barnen inte kommer bli självständiga om de inte sover själva.” (Egna dagboksanteckningar, 2012-04-03)

Föregående citat talar för sig själv. Jag upplever att det finns en viss rädsla, hos föräldrar generellt, att inte våga lita på sin magkänsla och sin egen förmåga att ta hand om sitt barn utan hellre följer andras åsikter. Jag upplever att föräldern på detta vis kan

avskärma sig och genomföra det som någon anser att hon bör göra, även om magkänslan säger emot. Jag vill i min bok visa att det är ok att göra saker som inte alla gör och att vi oftare borde lyssna på vår magkänsla snarare än vårt förnuft. Detta tankesätt tar jag även upp under avsnittet ”Livets skola” där mamman talar om hur hon upplever att BVC inte låter föräldrarna ta del av hela sanningen gällande Vaccin. Först och främst menar hon att man inte blir informerad om att det är valbart med vaccin, men även att det inte finns en hel bild av vaccinets för-­­ och nackdelar. De nackdelar, i form av biverkningar, är något som inte tas på allvar och de skador som sker hela tiden kring vaccin, tystas ner och försvinner. Enligt min upplevelse finns det en generell ignorans och okunskap kring biverkningar och skador gällande vaccin, överallt i samhället.

Efter ett första utkast av boken fick jag en känsla av präktighet. Det gick lite för bra, barnen var lite för duktiga och intelligenta och föräldrarna var lite för perfekta vilket för mig gjorde dem personlighetslösa. Jag var tvungen att ändra en hel del i avsnittet ”Livets skola” där pappan och Cameleonte sysslar med matematik. Det rullade på för bra, vilket gjorde det overkligt och svårare att relatera till. Detta var ett problem jag var medveten om redan innan, och tänkte mycket på under processen.

”Anledningen till att de bara berättade varsin saga var för att föräldrarna inte skulle kännas överambitiösa. De ska fortfarande uppfattas som verkliga, även om både jag och min man brukar berätta många sagor och sjunga sånger innan barnen somnar. Det är mycket taget ifrån min livssituation, men förbättrat där jag tycker att det behövs förbättras.” (Dagboksanteckning, 2012-03-04)

Följande citat är från bokens avsnitt ”Utflykt” där familjen är på just utflykt. Pappa har precis plockat fram fiskegrejorna men Cameleonte vill inte längre fiska, då han förstår att det gör ont på masken när man sätter den på kroken.

”-­­Jag har ångrat mig. Jag vill inte fiska. Jag vill bygga ett hus till myrorna istället.

Pappa suckade.

-­­Det gör inget. Det kanske är lika bra det…”

I mitt första utkast, suckade inte pappa, utan svarade glatt; det gör inget! Med ett utropstecken. Detta är ett tydligt exempel på den problematik jag stötte på.

Vidare ser vi ännu ett exempel på samma problematik och att jag redan då analyserat om varför jag valt att skriva så som jag gjort.

”Pappa och mamma plockar undan picknicken medan Cameleonte och lillebror fortsätter busa.” Även om jag lite propagerar för att man ska göra saker tillsammans, som att laga mat och plocka undan och så. Så behöver det inte alltid vara så. Jag valde att låta pojkarna busa vidare för att de var inne i det. Hade mamman och pappan bett dem hjälpa till hade det känts lite pretentiöst och mycket. Även om jag vill att de ska vara goda förebilder så kan de inte bli överdrivet då blir det ointressant att läsa. Lite overkligt.

(Dagboksanteckningar, 2012--­03--­05)

En slutgiltig ståndpunkt jag ville få fram var att man inte behöver söka skydd eller gå inomhus bara för att det regnar. Det är ändå bara vatten. Detta är något jag ofta tänkt på och gärna ville få med i min bok. ”När hela familjen hade regnkläder på sig började de gå

mot toppen av vulkanen.” För mig visar den meningen att regn inte är något märkvärdigt,

bara ett tillstånd som kräver en viss typ av utrustning. Alltså inget som gör avbrott i den pågående aktiviteten.

Genus

Genustänk upplever jag som viktigt för att inte styra in barnen i falska och förutfattade roller. Redan som ett litet barn börjar vi förstå vad som tillhör rollen som pojke

respektive flicka. Det behöver inte vara något fel i det, då vi är fysiskt olika varandra, men när det börjar begränsa oss har det gått för långt. Förskolans läroplan ger en bra beskrivning om förskolans ambition för att motverka detta. Många små barn spenderar lång tid på förskolan vilket gör det ännu viktigare att det finns med i förskolans läroplan.

vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller (Lpfö98:4)

Jag har tänk mycket på genus genom hela sagan. Dels hade jag för avsikt att inte ge mamma-­­ och papparollen stereotypiska beteenden. I efterhand ser jag att jag ändå har gjort det vid några tillfällen. Dock ser jag ingen mening i att byta roller där mamman beter sig som en pappa och tvärt om. Jag vill visa att det är ok att en mamma lagar mat, men inte att hon lagar mat för att hon är en mamma och det är hennes uppgift, utan att hon lagar mat för att hon gillar det. Jag vill ändå vara tydlig med att bilden där kvinnan är omhändertagande och känslosam och mannen är stark och stabil, inte är någon total sanning. Därför ville jag gärna låta både mamman och pappan dra cykelkärran ”Pappa

och mamma turas om att dra cykelkärran…” för att visa att både pappor och mammor

kan vara starka. Det också därför jag låter mamma bära picknickkorgen i följande citat från boken: ”Mamma tog lillebror i handen och picknickkorgen i andra, sedan började de

gå.” Men för att det inte skulle bli en tydlig situation där mamman och pappan byter

roller, så lät jag mamman även hålla lillebror i handen, vilket visar både fysisk styrka och omhändertagande. ”Pappa öppnade sin ryggsäck och tog fram lite filtar och

liggunderlag…” och ”Sedan tar pappa upp regnkläder från sin ryggsäck.” Detta är också

citat för att visa en omhändertagande sida hos pappan, det har dock en tendens att bli lite av ett byta roll dilemma, men kanske bara i ett överanalyserande.

I mitt färgval har jag även tänkt mycket genus. Både mamman och pappan har lila tröjor på sig, på de bilder de finns gestaltade. Dels är lila en blandning av rött och blått, vilket i

många tider varit typiska pojk-­­ och flickfärger. (särskilt om man tittar på Polarn och

Pyrets kläder för ett par år sedan.) Men lila känns även som en neutral färg som kan

passa alla. Jag valde även att ge pappan en röd ryggsäck för att visa att även pappor kan gilla färg. Däremot ville jag inte ge pappan typiska tjej-­­färger på sina kläder, för då skulle vi hamna i byta-­­roll-­­dilemmat igen, därför vägde jag upp det hela med en grön hatt och ett par bruna byxor. Färgvalen på hatt och byxor gjorde jag dock inte för att det är typiska pappa färger, utan snarare för att det är typiska ut-­­i-­­skogen-­­färger vare sig man är kvinna eller man. Jag har inte försökt göra mina roller könlösa, jag tror att kvinnor och män generellt kan ha olika förutsättningar, men jag vill inte ge en typisk och orättvis bild, som kanske inte ens längre existerar. ”Låt mannen styra och kvinnan råda, så blir ni

lyckliga båda.” Stod det broderat på en tavla i min barndoms far-­­föräldrars hem, detta är

Diskussion

Slutresultatet blir sällan som man tänkt sig. Ofta har man en vision om hur man vill ha det, sen får olika faktorer spela sin roll och när produkten är klar ser den inte alls ut som man tänkt. Så var även fallet här. Så här i efterhand ser jag nog den slutliga texten för de vuxna som ett onödigt inslag. Det är överflödigt. Ett annat misstag som jag upptäckt i efterhand är att en sida saknas. En oviktig sida dock, men ändå en tänkt sida. Det är sista sidan i boken, som är en fortsättning och avslutning på ”vuxenläsningen”. Den sidan försvann i mitt andra tryckförsök. Under det försöket, hade jag en tidspress på mig för att boken skulle hinna bli klar i tid, vilket gjorde att den på något vis föll i glömska. Som tur är känns det ändå som ett avslut och mer information och fakta är inte nödvändigt. Boken är trots allt en fiktiv barnbok och kanske ger ”faktarutor” ett intryck att vara ett skolmaterial. Detta behöver inte vara något problem, då den är tänkt att fungera i undervisning så väl som i hemmet, men den är tänkt som en vanlig barnbok som kan fungera i undervisande syften, inte ett undervisningsmaterial som kan läsas som en vanlig bok. Ett annat stort misstag jag har gjort, vilket gör mitt material något oprofessionellt, är att jag helt missat att göra stavningskontroll. Jag har gjort några små stavningsmissar, som är mer eller mindre tydliga. Bl.a. har jag stavat Cameleontes namn fel vid några tillfällen. Att missa en stavningskontroll är oförlåtligt i ett slutgiltigt material, men då jag ser denna bok som en prototyp kan jag som sagt se mellan fingrarna på detta.

Om boken tilltalar 7-11 åringar mest, som är dess målgrupp, har jag inget verkligt svar på, då jag inte kunnat testa boken på några 7-11 åringar.

Mitt syfte var att skapa en barnbok som låter barn upptäcka hälsosam mat och hållbar

utveckling, tillsammans med en vuxen. Mitt syfte är helt eller delvis uppfyllt upplever jag då jag har skapat en barnbok som ger barn och vuxna en möjlighet att upptäcka hälsosam mat och hållbar utveckling. Min frågeställning är snarlik: - Hur kan jag testa mina färdigheter,

som jag har lärt mig på min utbildning, samt förmedla vikten av hälsa och hållbar utveckling på ett lättillgängligt sätt? Svaret skulle mycket väl kunna vara genom att skapa denna bok

som jag har skapat, men om den är lättillgänglig, så som min ambition varit, är svårare att svara på.

Hälsa och miljö är en viktig fråga i skolan, som framtida lärare ser jag det som en självklarhet att visa barnen möjliga vägval i livet. Jag vill visa barnen att allt hör ihop, människorna,

naturen och djuren men även maten vi äter, soparna som slängs och miljögifterna som vi sprider. Det är viktigt att vi tar hand om varandra och vår jord.

Referenslista

Bergström, Matti (1995). Neuropedagogik: en skola för hela hjärnan. Stockholm: Wahlström & Widstrand

Bettelheim, Bruno (1979). Sagans förtrollade värld: folksagornas innebörd och betydelse. Stockholm: AWE/Geber

Dahlin, Eva & Lundeberg, Annika (red.) (2009). Den rosa barnkammarboken. Stockholm: Bonnier Carlsen

Evenshaug, Oddbjørn & Hallen, Dag (2001). Barn- och ungdomspsykologi. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur

Herrström, Christina (2006). Tusen gånger starkare. [Ny utg. 2010], Stockholm: Månpocket.

Kåreland, Lena (1980). Möte med barnlitteraturen. Lund: Svenska barnboksinstitutet, Lena Kåreland och Liber läromedel.

Lindgren, Astrid (1945). Pippi Långstrump. Stockholm: Rabén & Sjögren.

Lindqvist, Gunilla (1996). Lekens möjligheter: om skapande lekpedagogik i förskola och skola. Lund: Studentlitteratur

LpFö (1998)

Naturskyddsföreningen. Sveriges natur (2012) nr: 1.

Nilsson, Mats-Eric (2008). Den hemlige kocken: det okända fusket med maten på din tallrik. [Ny utg.] Stockholm: Ordfront

Nikolajeva, Maria (2004). Barnbokens byggklossar. 2., [rev. och utök.] uppl. Lund: Studentlitteratur

Vygotskij, Lev S. (1995). Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Diadalos.

IT-Referenslista

Folkhälsans förbund. Konst och Hälsa. http://www.folkhalsan.fi

Hur vanligt är fetma? (2011) http://www.forskning.se

Pixopolis, www.fotobok.se

Schyssta bananer – Fairtrade och bananindustrin. (2010)

http://www.fairtrade.se/obj/docpart/0/03e89dff9083875b963b63cc904638fa.pdf