EXAMENSARBETE - MAGISTERNIVÅ
VÅRDVETENSKAP
VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD 2020:48
Den äldre patientens upplevelse av sitt planeringsmöte vid
utskrivning från sjukhuset
ELLINOR RAMOT ANDERSSON
EVA ÖHRN
Uppsatsens titel: Den äldre patientens upplevelse av sitt planeringsmöte vid utskrivning från sjukhuset
Titel på engelska: The older patient’s experience of their planning meeting upon discharging from hospital
Författare: Ellinor Ramot Andersson och Eva Öhrn
Huvudområde: Vårdvetenskap
Nivå och poäng: Magisternivå, 15 högskolepoäng
Utbildning: Specialistsjuksköterska med inriktning mot vård av äldre
Handledare: Lotta Saarnio Huttu
Sammanfattning
Andelen äldre i befolkningen blir fler och fler och med det behövs ökade insatser från vård- och omsorg. Om förändrat vårdbehov upptäcks hos en patient i samband med sjukhusvistelse bör ett planeringsmöte bokas inför utskrivningen från sjukhuset. Under planeringsmötet skapas en vårdplan som ska vara individuell och personcentrerad där patientens resurser ska tillvaratas. Syftet med studien var att belysa den äldre patientens upplevelse av sitt planeringsmöte vid utskrivning från sjukhus.
En kvalitativ metod genomfördes med en induktiv ansats. Åtta patienter intervjuades. Intervjuerna analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys och resulterade i två huvudkategorier: osäkerhet inför planeringsmötet och underläge under planeringsmötet. Resultatet visade att informationen som ges inför mötet ofta upplevs otydlig men det uppskattas att det är en sjuksköterska som ger informationen. Patienterna upplevde även anhörigas närvaro som en trygghet under mötet. Resultatet visar även på att det under mötet framkommer många okända begrepp och att informationen under mötets gång är överväldigande. Tydlig information, individuella förutsättningar och patientens delaktighet är förbättringsområden för en hållbar utveckling inom området.
Nyckelord: äldre patient, utskrivning, slutenvård, planeringsmöte, vårdplan, upplevelse, personcentrerad vård, sjukhus
Abstract
The proportion of older people in the population is increasing and with this increased health efforts are needed. If a changed need for care is discovered in connection with a hospital stay, a discharge meeting can be booked upon discharging from the hospital care. During the discharge meeting, a care plan is created that should be individual and person-centered where the patient's resources are to be utilized. The aim of the study was to illustrate the older patient's experience of their discharging meeting. Eight patients were interviewed using a qualitative method with inductive approach. The interviews were then analyzed through a qualitative content analysis and resulted in two main categories: uncertainty before the discharge meeting and be at a disadvantage during the discharge meeting.
The result showed that the information given before the discharge meeting was often unclear but it was appreciated by the patients that it was a nurse who provided the information. The patients also experienced the presence of relatives created the feeling of being safe for the patient during the discharge meeting. The results also show that many unknown concepts emerged during the meeting and that the information during the meeting is overwhelming. Distinct information, individual prerequisite and the patients participation are clear areas of improvement for sustainable development in the area.
Key words: older patients, discharge, institutional care, discharging meeting, care plan, experience, person-centred care, hospital
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INNEHÅLLSFÖRTECKNING __________________________________________ 5
INLEDNING _________________________________________________________ 1
BAKGRUND _________________________________________________________ 1
Äldres vårdbehov i Sverige ___________________________________________ 2 Utskrivning från sjukhuset ___________________________________________ 2 Ansvarsfördelning vid utskrivning mellan region, primärvård och kommun __ 4 Regionens ansvar ___________________________________________________ 4 Primärvårdens ansvar _______________________________________________ 4 Kommunens ansvar _________________________________________________ 5 Planeringsmöte _____________________________________________________ 6 Vårdplan __________________________________________________________ 6 Patientens delaktighet _______________________________________________ 7 PROBLEMFORMULERING ____________________________________________ 8 SYFTE ______________________________________________________________ 8 METOD _____________________________________________________________ 9 Design _____________________________________________________________ 9 Deltagare __________________________________________________________ 9 Datainsamling _____________________________________________________ 10 Dataanalys ________________________________________________________ 11 Etiska övervägande- __________________________________________________ 12 RESULTAT _________________________________________________________ 13
Osäkerhet inför planeringsmötet _____________________________________ 14
Sjuksköterskans bemötande _________________________________________ 14 Otydlig information inför planeringsmötet______________________________ 15
Underläge under planeringsmötet ____________________________________ 16
Vården var överrepresenterad ________________________________________ 16 Okända begrepp och mycket information ______________________________ 17 Allt var förutbestämt _______________________________________________ 18 Tekniska förutsättningar under planeringsmötet _________________________ 18
DISKUSSION _______________________________________________________ 19
Metoddiskussion ___________________________________________________ 19 Resultatdiskussion _________________________________________________ 21
Osäkerhet inför planeringsmötet _____________________________________ 21 Underläge under planeringsmötet _____________________________________ 23
Slutsats ___________________________________________________________ 25 Kliniska implikationer ______________________________________________ 27 REFERENSER ______________________________________________________ 28 Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4
INLEDNING
Genom erfarenhet från hemsjukvården har författarna många gånger sett när äldre patienter kommer hem från sjukhuset och det har fungerat mycket bra med insatta insatser, men även där det inte fungerat med hjälpen som beslutats. Många patienter har höga respektive låga förväntningar på vården och ibland är det svårt att möta de krav som ställs. Vården skall idag personcentreras och utgå ifrån hela människan där patientens delaktighet betonas. Det är känt att äldre personer löper en högre risk att drabbas av sjukdom som kan nedsätta, tillfälligt eller permanent, den mentala förmågan och därmed möjligheten att fatta egna beslut samtidigt som det inom sjukvården alltid betonas att respektera individens självbestämmande och integritet.
Lagar och föreskrifter ställs bakom alla beslut vilket i sin tur påverkar patienten och anhöriga både indirekt och direkt. Som blivande specialistsjuksköterskor med inriktning mot vård av äldre finns en medvetenhet hos oss om sjuksköterskans roll i det hela där hen ska kunna navigera mellan olika behov hos patient, anhöriga, personal samt lagstiftning. Komplexiteten och utmaningen i ovanstående text framstår tydligt anser författarna vid utskrivning från sjukhuset. I denna process bör stor vikt läggas på patientens delaktighet och författarnas nyfikenhet väcktes vid hur den äldre patienten upplever sitt planeringsmöte vid utskrivning från sjukhuset.
BAKGRUND
För att få en ökad förståelse för utskrivningsprocessen från sjukhuset kommer följande områden att presenteras i bakgrunden: äldres vårdbehov i Sverige, utskrivning från sjukhus, ansvarsfördelning vid utskrivning mellan region, primärvård och kommun, planeringsmöte, vårdplan samt patientens delaktighet.
Äldres vårdbehov i Sverige
Vårdbehovet hos de äldre i Sverige har de senaste åren ökat och allt fler bor kvar längre i sina hem vilket bekräftas av (Hau Yan Ho et al. 2016) och Romøren (2008, ss. 29–30). Enligt Socialstyrelsen (2018) framkommer det att många äldre bor kvar hemma längre och att antalet hälso- och sjukvårdsinsatser i hemmet har stegrat. Häri ligger en av vårdens och omsorgens största utmaningar.
Schaepe och Ewers (2017) beskriver i sin artikel att antalet svårt sjuka patienter som vårdas i hemmet ökar och vården som krävs är mer teknisk avancerad idag än tidigare. Vidare beskrivs viktiga aspekter som en god och säker vård då mer avancerad vård i hemmet bygger på att personal får information och undervisning samt att det bör finnas kompetent personal. Även (Summer Meranius och Josefsson 2016; Magnusson 2014) belyser hur antalet äldre multisjuka stiger och fokus ska ligga på att arbeta preventivt för att förhindra ett ökat vårdbehov.
Enligt Öhrn (2017, ss. 181–183) skall vården säkerställas för att vårdskada inte ska uppstå vilket kan undvikas genom riktlinjer och utarbetade rutiner. Något som påverkar insatserna som beslutas är bland annat Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30), förkortad HSL, som reglerar hälso- och sjukvårdens verksamhet, inklusive hjälpmedel och rehabilitering vilket är av mycket stor vikt gällande vårdbehov. Josefsson (2009, s. 29) beskriver även hur införandet av Ädelreformen 1992 har påverkat främst kommunerna då de fick ett större och bredare ansvar. Reformens syfte var att äldre skulle få större valmöjlighet gällande deras möjligheter att bo hemma eller flytta till särskilt boende när vårdbehovet ökade.
Utskrivning från sjukhuset
Lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård (SFS 2017:612) beskriver att i samband med utskrivning från sjukhus där ett förändrat vårdbehov har uppstått görs ett planeringsmöte där patient, anhöriga samt parter från region, primärvård
och kommun bjuds in. Socialutskottets betänkande (2017) framhäver att vid utskrivning från slutenvården skall samverkan ske mellan region, primärvård och kommun. Västra Götalandsregionen (VGR), (2016) och NU- (Norra Älvsborgs Länssjukhus Uddevalla sjukhus) sjukvården (2018) belyser att det finns brister vid utskrivning från slutenvården. Anhöriga och patienter får inte tillräckligt med information vilket skapar en otrygghet som i sin tur kan leda till återinskrivningar. Då äldre personer kan ses som högriskpatienter har dessa enligt VGR (2018) en ökad risk för återinskrivningar.
VGR (2018) visar tydligt hur deras gemensamma riktlinjer arbetar utifrån ett hållbarhetsperspektiv genom att minska återinskrivningar till sjukhuset vilket leder till ett minskat vårdlidande för patienten och lägre kostnader för samhället. Detta kan genomföras genom att samordna planeringsmöten där patienten är i fokus. Även i Agenda 2030 (2016) belyses hur arbetet bör ske utifrån den ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensionen mot en ökad hållbarhet och tillsammans kunna uppnå de globala målen. Pellmer, Wramner och Wramner (2012, s. 225) skildrar arbetet utifrån den ekonomiska dimensionen där tillvaratagande av de resurser som finns bör göras för att minska kostnader för samhället samtidigt som den sociala och ekologiska dimensionen skall tas i beaktande. Den sociala dimensionen handlar om människans rättigheter och behov som ställs gentemot ett demokratiskt samhälle där ömsesidighet och delaktighet ingår. Ur en ekologisk synvinkel bör tillvaratagandet av naturliga resurser uppmärksammas då målet är att ha ett fungerande ekosystem som gynnar alla människor.
VGR (2007) visar i sin rutin kring samordnad vårdplanering vid utskrivning från sjukhus hur man genom att arbeta teambaserat och koordinerar vården kan minska återinskrivningar, vilket har en direkt ekonomisk påverkan för samhället. I Agenda 2030 (2016) beskrivs samtidigt kommunens och regionens utvecklande arbete inom vården för en hållbar utveckling i Sverige. Kommuner och regioner prioriterar själva hur de kan genomföra de mål som finns för att nå de utstakade målen. I regeringens skrivelse, SKR (2005/06) formuleras att oavsett samhällsnivå har alla rätt att vara delaktiga kring sin vård och en samverkan krävs för att tillsammans kunna göra förändringar.
Ansvarsfördelning vid utskrivning mellan region, primärvård och
kommun
Färdiga rutiner och riktlinjer beskrivs för samverkan mellan kommuner och landsting avseende planeringsmöten (SFS 2005; Winge & Lindh – Waterworth 2014). Socialutskottets betänkande (2017) redogör för hur det i ett samordnat planeringsmöte skall ingå flera yrkesgrupper, däribland sjuksköterska, fysioterapeut/arbetsterapeut och biståndshandläggare om behovet finns samt patient och anhöriga.
Regionens ansvar
VGR (2018) beskriver i sina regionala medicinska riktlinjer hur viktigt det är att det finns fasta rutiner kring in- och utskrivningar från slutenvården för att garantera en god och säker vård. Om vårdbehovet hos en patient är förändrat kallar vanligtvis regionen de övriga parter, kommun och primärvård samt anhöriga till ett planeringsmöte strax innan utskrivning. Under planeringsmötet ska insatser som är behövliga inom den närmsta tiden beslutas med snar uppföljning efter utskrivning enligt Lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård (SFS 2017:612).
Primärvårdens ansvar
Primärvården ger den allmänna vård som patienter har behov av och är en del av den öppna hälso- och sjukvården i Sverige. De patienter som inte kräver sjukhusens tekniska och medicinska resurser tas om hand av primärvården för rehabilitering, medicinsk behandling, omvårdnad och förebyggande arbete (Socialstyrelsen 2016). NU- sjukvården (2018) skildrar hur primärvården får ta del av patienters utskrivningsmeddelande från slutenvården, remiss samt andra handlingar som är viktiga att känna till. DBU (Diagnostik, behandling, uppföljning) - metodens betydelse för patient och anhöriga lyfts av Akner (2005) i sin artikel om DBU. Metoden bygger på att patienten i ett tidigt skede får en korrekt diagnos där behandling och uppföljning sker inom rimlig tid. Syftet är att arbeta mer preventivt för att förhindra vårdskador samt att minska återinläggning på sjukhus.
Kommunens ansvar
Kommunens uppdrag har förändrats med bland annat kvarboendeprincipen där patienter bor kvar längre i det egna hemmet samt att särskilda boenden har strukturerats om att likna ordinärt boende för att skapa en hemtrevlig boendemiljö (Hau Yan ho et al. 2016; Romøren 2008, ss. 29–30). Även Josefsson (2009, ss. 29–30) beskriver hur ädelreformen påverkat utformningen av vården då kommunerna blev ansvariga för den rehabiliterande och den medicinska vården samt social service i ökad utsträckning.
I Socialtjänstlagen, förkortad SoL, (SFS 2001: 453) betonas att kommunen är ansvarig för att varje individ med ett behov av vård och omsorg skall få den hjälp som den behöver i samband med utskrivning från slutenvården. Vidare regleras individens rätt till hjälp och stöd av kommunen av SoL, där framgår exempelvis om individen har ett behov av hemtjänstinsatser eller behöver en plats på ett vård- och omsorgsboende. I Sveriges kommuner och regioner, förkortat SKR (2019) framhävs att det i ett flertal kommuner finns inarbetade arbetssätt för att trygga hemgången från sjukhuset, så kallad “Trygg hemgång” där syftet är en trygg och säker hemgång för patienten. Genom ett förebyggande arbete med hjälp av samverkan och teamarbete underlättas hemgången och risken minskar för ny vårdkontakt inom den närmsta tiden efter utskrivning.
Wijk och Rämgård (2017, ss. 588–589) betonar att det finns olika hemsjukvårdsteam i flertal kommuner där samordnade team arbetar kring varje patient för att vården skall bli personcentrerad. Ofta har en patient flera insatser som skall utföras av olika verksamheter och det är då av vikt att patient och anhöriga informeras om vad var och en av de olika verksamheterna kan erbjuda. Informationen får patient och anhöriga på planeringsmötet i samband med utskrivning från slutenvården där kommunikation mellan alla berörda parter är högst väsentlig.
Planeringsmöte
Ternestedt, Henoch, Österlind och Andershed (2017, ss. 155–158) beskriver att det inte finns någon enhetlig definition vad ett planeringsmöte innebär, tidigare benämning vårdplanering. Däremot tillskrivs stor betydelse av dessa möten inom hälso- och sjukvården. Syftet med planeringsmötet är att när patienten är medicinskt färdigbehandlad och skall skrivas ut från slutenvården ska diskussion om vilka nya insatser som patienten behöver den närmsta tiden tas upp. Patientens behov och önskemål styr vilka insatser som sätts in, vilket kan variera från medicinskt stöd, hjälp med personlig omsorg, rehabilitering eller hjälp med vardagliga sysslor. Ett väl genomfört planeringsmöte tar hänsyn till patientens önskemål och behov där utgångspunkt är patientens perspektiv och dennes delaktighet i planeringen av den egna vården. Vidare belyses hur en god individuell vårdplan överensstämmer med individens livsvärld där patienten som person är den självklara utgångspunkten.
Vårdplan
I samband med ett planeringsmöte, upprättas en samordnad vårdplan där det skall framgå vilken läkare som är ansvarig för patientens framtida vård samt de behandlingsåtgärder som utförts inklusive uppföljande åtgärder (SFS 2005:27). En vårdplan definieras av socialstyrelsen “som en dokumenterad plan som beskriver planerade insatser/åtgärder inom vård och omsorg”. Syftet med vårdplanen är att ge säkerhet och kontinuitet i omvårdnadsarbetet och planen ska fortlöpande utvärderas och revideras utifrån patientens förutsättningar, önskemål och behov (Ternestedt et al. 2017, s. 157).
Socialstyrelsen (2019) använder vanligtvis begreppet individuell plan enligt SoL (SFS 2001: 453), HSL (SFS 2017: 30). Om patienten har behov från både hälso- och sjukvård och socialtjänst används begreppet samordnad individuell vårdplan. Summer Meranius och Josefsson (2017) skildrar hur viktigt det är att upprätta en vårdplan för att se patienten utifrån ett multiperspektiv där fokus på patientens hälsa ligger till grund för den fortsatta planeringen. Vårdplanen utformas i samråd mellan olika vårdinstanser och patienten, den
skall utgå ifrån patientens situation och behov av stöd (Nordström, Josephson, Hedberg och Kjellström 2016). I vårdplanen inkluderas vilka som har medverkat samt målet med de planerade insatserna och uppföljningsdatum. VGR (2016, 2020) beskriver hur samarbetet mellan olika vårdgivare sker i samband med utskrivning från sjukhus där en individuell vårdplan upprättats. VGR (2018) redogör hur patienterna delas in i två olika grupper, högriskpatienter och övriga patienter. I gruppen högriskpatienter hör bland annat personer med multisjuklighet, kognitiv nedsättning, depression och äldre till. Dessa patienter har en högre risk att återinskrivas om inte vårdplanen är väl utformad och genomarbetad.
Patientens delaktighet
Delaktighet innebär att patienten på olika sätt är med och beslutar om eller utför vården den är i behov av. Det kan även vara en känsla av att få vara en av delarna i det vårdande sammanhanget där minst två personer samverkar på något sätt och samtliga bidrar med sin del enligt Sandman och Kjellström (2018, ss. 271–274). Vidare beskriver författarna hur patientens värderingar, erfarenheter och perspektiv kompletteras med vårdarens erfarenhet och kunskap för att gemensamt komma till beslut.
Det framkommer även att kommunikation och samarbete med vårdpersonal bygger på en ömsesidig respekt samt att patienter föredrar kunskap mot att enbart få information (Eldh, Ekman & Ehnfors 2017; Hamlin, Jemsson, Rahm & Hendricson 2013). Carlström, Kvarnström och Sandberg (2017, s. 89) nämner betydelsen av patientens delaktighet i sin vård vilket skapar ett ömsesidigt förtroende mellan vårdpersonal och patient. Detta styrks av Ekman och Norrberg (2017, ss. 34–35) som skildrar betydelsen av att vården skall vara personcentrerad och att det finns ett ömsesidigt förtroende. Även svensk sjuksköterskeförening (2010) reflekterar över hur fokus ska ligga på att ta tillvara på patientens egna resurser och där självbestämmande och delaktighet blir mer tydlig.
I VGR (2016, 2020) förklaras hur behovet skall utgå ifrån patienten själv i samband med utskrivning från sjukhuset vilket innebär att vården skall personcentreras och anhöriga kan vara delaktiga. Detta framgår tydligt i Patientlag (SFS 2014:821) som syftar till att inom
hälso- och sjukvårdsverksamhet ska patientens ställning stärkas och tydliggöras samt främja patientens självbestämmande, integritet och delaktighet. Dahlberg och Segesten (2010, ss. 108–109) förklarar att om patientens fortsatta vård skall vara säker och god är det viktigt att patientens delaktighet betonas. Vidare beskrivs det hur vården under en lång tid har styrts av ett paternalistiskt förhållningssätt där vårdaren är den som besitter kunskap och patienten bör följa denna utan att komma med invändningar. I Hälso – och sjukvårdsrapporten (2009) framkommer det att om patientens delaktighet, självbestämmande och önskemål är i fokus har det en avgörande roll i hur vården utformas.
PROBLEMFORMULERING
Forskning visar att i takt med att den äldre befolkningen ökar förändras insatserna i hemmet och vården är även mer avancerad än tidigare. Patienter behöver vara mer delaktiga vid sina planeringsmöten på sjukhuset tillsammans med anhöriga, region, primärvård och kommun för att kunna påverka sin vård efter utskrivningen från slutenvården. Det finns brist inom befintlig forskning om hur äldre patienter upplever sin planering kring utskrivning från slutenvården. Forskning belyser dock hur bristande kommunikation och information i samband med planeringsmötet vid utskrivning från slutenvården kan leda till en ökad risk för återinskrivning. Effekten kan bli en ökad kostnad för samhället samt ett onödigt lidande för patienten vilket bromsar arbetet för en hållbar utveckling.
SYFTE
Att belysa den äldre patientens upplevelse av sitt planeringsmöte i samband med utskrivning från sjukhuset.
METOD
Studien är genomförd med en deskriptiv intervjumetod där åtta informanter intervjuades. Dataanalysen genomfördes som en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats där koder togs fram som formades till kategorier med studiens syfte i fokus.
Design
Val av intervjumetod föll på deskriptiv intervjumetod som enligt Kvale och Brinkman (2009, s. 46) fokuserar på individernas upplevelse. Vidare framställs hur informanterna under en intervju detaljerat skildrar hur de upplever, handlar och känner. Fokus ligger på att beskriva fenomenens likheter och skillnader. Studien baseras på en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Elo och Kyngäs (2007) berättar hur en människas upplevelser kan skildras genom att använda sig av en induktiv ansats där slutsatser dras från erfarenheter.
Deltagare
Studien utfördes av studenter under pågående utbildning till specialistsjuksköterskor med inriktning mot vård av äldre. Kriterierna för att medverka i studien redogörs i tabell 1.
Tabell 1. Översikt över kriterier.
Inklusionskriterier Exklusionskriterier 65 eller äldre Yngre än 65
Kan föra sin egen talan Kognitiv svikt Tre parter, region, kommun och primärvård
inbjöds att delta
Planering på sjukhus inför utskrivning, på korttidsboendet eller i hemmet strax efter ett planeringsmöte
Författarna har i denna studie valt att benämna deltagarna som informanter. I Dahlberg (2014, s. 81) beskrivs hur antal informanter styrs av fenomenet som studien avser att undersöka. Målet var att inkludera åtta informanter vilket ansågs vara ett rimligt antal i förhållande till studiens tidsram. I själva studien som genomfördes intervjuades åtta informanter en till tre dagar efter deras planeringsmöte. Av dessa åtta var sex kvinnor och två män. Åldrarna varierade mellan 77–92 år. Fyra av intervjuerna genomfördes på sjukhus, en i ordinärt boende och resterande på korttidsboende. Fokus under intervjun var informanternas upplevelse av sitt planeringsmöte.
Datainsamling
Författarna påbörjade datainsamlingen genom att ta kontakt med chef på respektive arbetsplats för godkännande av att delta i studien och informationsblankett skickades ut (se bilaga 1). Kontakt togs sedan med ansvarig för avdelningens planeringar, i denna studie var samtliga undersköterskor som vidare i texten benämns utskrivningskoordinatorer. Även kontakt med kommunens planeringssköterskor och ett flertal korttidsboenden tillfrågades om deltagande i studien. Förfrågan och samtyckesblankett (se bilaga 2 och 3) skickades ut strax därefter till respektive arbetsplats. Uppgiften för att meddela författarna över lämpliga kandidater låg på utskrivningskoordinator och sjuksköterska på korttidsboenden. De skulle även tillfråga de potentiella informanterna om de ville delta i studien. Vid ett positiv gensvar kontaktades i sin tur författarna som bokade en intervjutid strax efter planeringsmötet.
De åtta informanter som intervjuades fick i förväg både skriftlig och muntlig information gällande studien där även en samtyckesblankett utlämnades. I informationen som gavs framgick tydligt syftet med studien samt att deltagandet var frivilligt och informanten kunde när som helst avbryta sitt deltagande. Informanterna fick information om att intervjuerna skulle spelas in med en diktafon och därefter transkriberas samt avidentifieras. De inspelade intervjuerna planerades att raderas så fort studien var godkänd och hölls inlåsta under tiden. Intervjumetoden som författarna valde inföll på deskriptiv intervjumetod där en intervjuguide användes (se bilaga 4). Kvale och Brinkman (2009, ss. 43–46) skildrar hur känslor och upplevelser beskrivs där fokus ligger
på att uttrycka skillnader samt mångsidiga variationer i ett fenomen. Informanternas beskrivningar av deras livsvärld eftersträvades hos intervjuaren.
Innan intervjuerna startade samtalade intervjuaren med informanterna om det fanns några funderingar på studien eller om det fanns några andra tankar eller frågor. Detta för att informanterna skulle känna sig trygga och upplevelsen av intervjun skulle likställas med ett samtal och inte utfrågning.
Kvale och Brinkman (2009, ss. 150–151) beskriver uppbyggnaden av en forskningsintervju där patienten ställs enkla och korta frågor utan ledande frågor. Intervjuaren har en viktig del att fånga upp de eventuella nya frågor som kan uppkomma beroende på vad patienten svarar. Intervjuaren började i denna studie med inledande frågor där den första löd ” vad var din upplevelse från ditt planeringsmöte”. Därefter växlade intervjuaren med uppföljande frågor och stundtals tystnad. Intervjuerna transkriberades kort efter varje intervju. Varje intervju tog mellan 15–30 minuter att genomföra, en timme var dock avsatt för informanten om behov av stöd uppkom efter intervjun. Intervjuerna genomfördes både på sjukhus, korttidsboende och i det egna hemmet.
Dataanalys
Analysen utformades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Elo och Kyngäs (2007) beskriver att för att kunna förstå helheten i intervjuerna används tre faser: förberedelsefas, organisationsfas och redogörelsefas. I den första fasen transkriberas texterna och läses därefter igenom flera gånger. Författarna läste de transkriberande texterna var och en för sig, detta för att få en egen bild av informanten samt att sätta sig in i varje enskild intervju. Vidare redogör Elo och Kyngäs (2007) att enskilda koder tas fram som därefter formar ord eller en kategori som sedan bearbetas, organisationsfasen. Vidare betonas vikten av att ta ut det som är av värde för själva studien. Texterna lästes igenom flertal gånger av författarna var för sig och därefter gjordes en gemensam reflektion. I redogörelsefasen togs koder fram vilket i sin tur utvecklades till underkategorier och huvudkategorier. Målet var att hitta huvudkategorier där informanternas upplevelse av sina planeringsmöten tydligt kunde beskrivas vilket är studiens syfte.
Huvudkategorierna som togs fram var osäkerhet inför planeringsmötet och underläge under planeringsmötet. En sammanställning av analysen gjordes där alla underkategorier och huvudkategorier diskuterades. Författarna gjorde sedan en tolkning av det som framkom vilket ledde fram till hur äldre upplever sitt planeringsmöte vid utskrivning från sjukhus, se tabell 2.
Tabell 2. Exempel på dataanalys.
Meningsbärande enhet
Kondenserad enhet
Kod Underkategori Huvudkategori
Visste inte jag skulle lämna sjukhuset….vad händer sedan…varför ska vi ha ett möte. Ovissheten att det var aktuellt med
utskrivning och vad som skulle hända efter mötet vars syfte var oklart Brist på information Otydlig information Osäkerhet inför planeringsmötet
Jag mot dom …kände mig ensam…tyckte inte jag var delaktig.
Kände sig ensam och inte delaktig, det var dom mot mig.
Utanförskap Vården var överrepresenterad
Underläge under planeringsmötet
Etiska övervägande
Kvale och Brinkman (2009, ss. 84–85) betonar att innan intervjuer påbörjas bör etiska frågeställningar redan granskats och diskuterats. Författarna hade från början av studiens arbete gått igenom och diskuterat etiska överväganden, informationsbrev och samtyckesblankett skickades ut till berörda parter. Däri fick patienten information om att deltagandet var frivilligt och varje patient hade möjlighet att avbryta när som helst utan inverkan på sin vård. I informationsbrevet framgick det att intervjuerna som genomfördes är anonyma och vårdplats framgår inte. Allt material och alla uppgifter kommer att raderas efter studiens godkännande.
Lagen om etikprövning gällande forskning som avses göras på människor (2003:460) har som syfte att människovärdet skall respekteras och individen skall skyddas. Godkännande från etikprövningsnämnden bedömdes inte vara aktuellt men stöd har använts från vetenskapsrådets utgångspunkter.
Vetenskapsrådet (2002) beskriver att de utgår från fyra krav där informations – nyttjande – samtycke - och konfidentialitetskravet betonas. Författarna kunde med hjälp av informationskravet informera uppgiftslämnarna och informanterna om studien. Deltagarna fick information om att studien var frivillig och att de kunde avbryta deltagandet när som helst. Det forskningsmaterial som framkom kom inte att användas för enskilda individer (nyttjandekravet). Alla som medverkade i studien lämnade ett samtycke om deltagande (samtyckeskravet) vilket ledde till att författarna kunde inhämta och använda de uppgifter som framkom i studien för att få fram ett resultat. Alla uppgifter som utlämnades av deltagarna förvarades inlåsta under studiens gång och var avidentifierade (konfidentialitetskraven). Vidare framställer vetenskapsrådet (2002) hur deras arbete för att främja forskning är till nytta för olika myndigheter men även på nationell nivå. Vetenskapsrådet lämnar förslag och råd till myndigheter eller forskare där etiska frågeställningar tagits upp.
RESULTAT
Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelse av sitt planeringsmöte vid utskrivning från sjukhuset. Resultatet presenteras som två huvudkategorier: osäkerhet inför planeringsmötet och underläge under planeringsmötet. Citat från intervjuerna används för att styrka resultatet.
Tabell 3. Översikt över underkategori och huvudkategori.
Underkategori Huvudkategori
Sjuksköterskans bemötande Osäkerhet inför planeringsmötet Otydlig information
Vården var överrepresenterad Underläge under planeringsmötet Okända begrepp
Allt var förutbestämt Tekniska förutsättningar
Osäkerhet inför planeringsmötet
En del av resultatet visade på osäkerhet och otydlig information inför planeringsmötet. Det var inte självklart för informanterna om vad som skulle tas upp på mötet, vilka beslut som eventuellt kunde tas eller hur många personer som skulle komma till planeringsmötet.
Sjuksköterskans bemötande
Resultatet visar att en samhörighet fanns med sjuksköterskan på avdelningen vilket ingav en känsla av trygghet hos informanterna. Ett samband fanns i ovanstående med de informanter som sedan tidigare var inskrivna i hemsjukvården. De hade före sjukhusvistelsen mest kontakt med sjuksköterskan i hemmet trots tillgång till andra professioner som biståndshandläggare och arbetsterapeut/fysioterapeut. Sjuksköterskan var den profession som informanterna upplevde var enklast att prata med och mest tillgänglig samt gav en känsla av att ha någon på sin sida.
”… sjuksköterskan spelar en viktig roll …känns tryggt på något sätt …”
Resultatet visade att informationen inför planeringsmötet gavs av sjuksköterskan på avdelningen samt av utskrivningskoordinatorn. Informanterna betonade hur bra de upplevde att det var just sjuksköterska som delgav informationen inför planeringsmötet. Sjuksköterskan upplevdes som ärlig och den som hade en övergripande koll samt ingav förtroende då det var sjuksköterskan som informanten hade träffat mest under sin
sjukhusvistelse. Känslan av ett gott förtroende och trygghet gentemot sjuksköterskan upplevdes hos informanterna då de ansåg hen som den som har koll på det mesta och är närmast patienten.
”… det är ju sjuksköterskan som är insatt i det och de säger sin mening rakt på sak…”
Otydlig information inför planeringsmötet
Resultatet visade att informationen inför mötet var svår att förstå då flera medicinska termer har använts där informanterna inte uppfattat all information. En del av informationen som gavs av sjuksköterskan var bland annat att ett planeringsmöte skulle bokas samma dag eller dagen efter vilket ledde till att anhöriga/närstående hade svårigheter att delta på kort varsel.
Informationen som gavs skapade en känsla av otrygghet och oklarhet då informanterna inte uppfattat att de var redo att lämna sjukhuset.
"...dom nämnde i morse att det skulle vara ett möte idag... men jag visste inte att jag skulle ens skulle lämna sjukhuset...vad händer sen tänkte jag och klarar jag mig hemma... det kändes inte bra..."
Informationen som gavs var muntlig och upplevdes väldigt kortfattat av informanterna vilket resulterade i en känsla av otrygghet. En ovisshet gällande planeringsmötets syfte samt vilka beslut som skulle komma att fattas uttrycktes hos informanterna.
" ...varför ska vi ha ett möte....jag sa ju att jag ville till korttid..."
Informanterna fick en känsla av otrygghet att inte veta om anhöriga kommer att kunna närvara vid planeringsmötet eller inte. Analysen påvisar tankarna kring när man ska lämna sjukhuset och vem som bestämmer detta. En känsla av osäkerhet förekom gällande att inte veta vad som ska hända och vem som kommer på mötet och bestämmer vad. Känslan av att behöva lämna den trygga sjukhusmiljön efter utskrivningen från sjukhuset och
ovissheten om den fortsatta hjälpen man behöver kommer att kunna tillgodoses var tankar som informanterna tog upp under intervjuerna.
” …..hur ska jag nu kunna klara mig hemma…. jag kan inte komma hem såhär….. jag som alltid har klarat mig själv…..”
Underläge under planeringsmötet
Informanterna gav uttryck för ett otillfredsställt behov av att vara delaktig, tankar om ensamhet, underläge och rädsla gestaltades.
Vården var överrepresenterad
Resultatet visar att vid planeringsmötena närvarade oftast tre professioner från kommunen vilka var arbetsterapeut/ fysioterapeut, sjuksköterska och biståndshandläggare. Från primärvården närvarade en distriktssjuksköterska och från regionen deltog en utskrivningskoordinator under hela mötet samt en avdelningssjuksköterska som deltog i början av mötet. Vidare påvisar resultatet att de informanter som inte hade någon anhörig med sig på sitt planeringsmöte upplevdes vara fysiskt ensamma och rädda.
”… jag mot dom … det kändes lite otäckt …jag var rädd att svara fel …visste ju inte vad som händer om man säger emot eller krånglar... ”
Analysen visar att i en situation där patienten känner sig i underläge låter man bli att ställa frågor även om man vill på grund av att vården är överrepresenterad. Vårdparterna uppfattades mestadels prata med varandra vilket gav en känsla av utanförskap. Vidare framkom att informanterna beskrev att de tyckte det var för många personer på mötet och man visste inte varför det inte räckte med en person från kommunen. Frågan om varför inte kommunen kunde prata ihop sig innan mötet och att en representant istället för tre närvarade istället framkom som önskvärd. Analysen visade att representanterna från
vården oftast var fler än patient och eventuella anhöriga vilket skapade en känsla av underläge, ensamhet och rädsla hos informanterna.
” … kände mig ensam och vågade inte ställa frågor fast jag inte förstod allt..."
Oftast bestämdes planeringsmötet på kort varsel vilket inte gav anhöriga möjlighet att alltid kunna närvara, vilket skapade en känsla hos informanterna av att vara ensam mot alla. Informanterna kände det var svårt att ställa frågor gällande informationen då de begrepp som användes inte var vanligt förekommande för informanten och detta skapade en känsla av att inte vara delaktig.
”... det var flera som pratade i mun på varandra och ja... det är inte lätt att veta vem man ska lyssna på …tyckte inte jag var delaktig …”
Okända begrepp och mycket information
Resultatet visar att informationen om regler och lagar samt okända begrepp upplevdes överväldigande och omöjligt att ta till sig. Under mötet pratade flera samtidigt vilket gav en känsla av att inte vara delaktig, situationen resulterar i en känsla av osäkerhet och utanförskap. Informanterna uttryckte att många medicinska begrepp förekom samt att den information som de fick under planeringsmötet upplevdes som överväldigande.
”… det var många frågor och mycket information som jag inte riktigt begrep …”
De som hade anhöriga hos sig kände sig trygga då de fick ta över informanternas talan under mötet och de kunde även i efterhand återge information till informanterna. Även utskrivningskoordinatorerna var behjälpliga att efteråt sammanfatta mötet vilket gav en känsla av trygghet. Upplevelsen av att inte förstå allt som sades på grund av fackspråk och okända begrepp framkom i analysen där informanterna hade blandat ihop ord och glömt saker under själva planeringsmötet.
Allt var förutbestämt
Upplevelsen av att besluten redan i förväg var bestämda framkom i resultatet samt att egna åsikter inte betonades vilket gav informanterna en känsla av frustration och irritation. Resultatet påvisar även en känsla av att vårdgivarna i förväg tagit beslut vilket resulterade i en känsla av besvikelse och frustration då de ansåg sig inte kunna påverka besluten.
”… det var i stort sett redan bestämt …jag hade ju inga argument eller något att sätta emot deras synpunkter... det var kommunen som bestämde …”
Känslan av att besluten redan i förväg var bestämda ledde till att informanterna kände sig besvikna och irriterade. Att inte kunna påverka sin egen vård som man vill ledde även till frustration vilket framgick i analysen. Upplevelsen påverkade informanterna så att de inte vågade argumentera för andra beslut än de som togs. Detta skapade en uppgivenhet och en känsla av att inte kunde påverka sina kommande vårdinsatser.
Tekniska förutsättningar under planeringsmötet
Resultatet påvisade att informanterna uttryckte att de inte fått individuella förutsättningar till att delta vilket upplevdes frustrerande och orättvist. På några av planeringsmötena var kommunen och primärvården med via skype, som är en form av distansmöte via video, vilket informanterna upplevde främmande. Det framkom att informanterna var inställda på ett fysiskt planeringsmöte och blev överraskade av att mötet skulle ske med hjälp av en videolänk. De uttryckte att de inte har kunskap om den nya tekniken som används idag och har svårt att förstå hur det fungerar. Informanterna upplevde svårigheter att höra de vårdparter som deltog via skype, vilket bidrog till att man inte uppfattade all information. I flera möten krånglade ljudet vilket gjorde att informationen inte kunde uppfattas på önskvärt sätt.
”jag hörde inte så mycket i alla fall…hade jag bara fått min hörapparat… de hade mycket problem med ljudet…det var ju nån högtalare som låg på bordet så det ekade så mycket...”
I analysen påvisas att informanterna hade saker de ville ha sagt men då ljudet stundtals försvann och någon saknade sin hörapparat gav det en känsla av frustration och orättvisa. En individuell anpassning saknades vid planeringsmötena samt avsaknad av den personcentrerade vården. Detta bidrog till att informantens resurser inte tillvaratogs och utnyttjades vilket bidrog till en ökad risk för återinskrivning. Då planeringsmötet inte var personcentrerat gav det upphov till fler frågor hos informanterna samt en ökad risk för återinskrivning då vårdplanen inte var utarbetad och genomtänkt.
DISKUSSION
Två delar presenteras i diskussionen: Metoddiskussionen som tar upp studiens styrkor och svagheter och dess trovärdighet och resultatdiskussionen som belyser studiens resultat gentemot bakgrunden och författarnas reflektioner kring resultatet.
Metoddiskussion
I denna studie var författarna intresserade av att ta reda på hur äldre patienter upplever sitt planeringsmöte i samband med utskrivning från sjukhuset. Då en förutsättningslös analys önskades genomföras valdes en kvalitativ metod med induktiv ansats. Olsson och Sörensen (2011, s. 54) beskriver att genom användning av en kvalitativ design och metod kan en fördjupning av fenomenet göras.
Vidare upplevde författarna att det inte finns mycket forskning kring hur äldre patienter upplever sitt planeringsmöte vid utskrivning från sjukhus. Elo och Kyngäs (2007) belyser att om det finns otillräcklig information gällande det område som ämnas att studeras bör en induktiv ansats användas där informanternas upplevelser beskrivs. Då forskning kring planeringsprocessen är begränsad används i författarnas studie artiklar från år 2005-2018. Endast ett fåtal artiklar med fokus på patientens upplevelse fanns att tillgå vilket upplevdes som en svaghet.
Då en av författarna sedan tidigare hade kontakter inom flera olika verksamheter inom sjukvården var detta en styrka under studiens gång gällande att hitta informanter. I början av studien kontaktades regionen för att tillfrågas om de ville delta i studien vilket de ville och informanter hittades. Dock hittades endast ett fåtal informanter till studien och författarna valde då att utöka verksamheterna där informanter kunde innefattas till flera kommuner, korttidsboenden och ordinärt boende. Detta hade en positiv inverkan på tillgången till informanter och intervjuerna avklarades inom tidsramen som författarna hade avsatt. Dahlberg, Dahlberg och Nyström (2008, s. 175) beskriver styrkan i att informanterna kommer från olika kommuner vilket gör att variationerna i upplevelserna kan vara större.
Författarna använde sig av en deskriptiv intervjumetod där informanternas upplevelse var i fokus. Kvale och Brinkmann (2009, ss. 43–47) beskriver hur den deskriptiva intervjumetoden skildrar informantens livsvärld och beskriver själva upplevelsen av fenomenet. Författarna såg det som en fördel att möta informanterna ansikte mot ansikte för att fånga informanternas känslor och mående just där och då. Kvale och Brinkmann (2009, ss. 120–121) belyser vidare syftets betydelse för att kunna tematisera intervjuerna. Nyckelfrågor som varför, vad och hur utgör grunden för att få fram själva upplevelsen. Arbetet delades upp mellan författarna genom att en av författarna intervjuade och den andra transkriberade alla texter. Författaren som intervjuade hade tidigare erfarenhet av detta vilket var ett stöd i intervjuprocessen. Den andra författaren hade ingen erfarenhet kring intervjuer eller transkribering av text vilket sågs som en utmaning.
Elo och Kyngäs (2007) belyser hur en organisering av datainsamlingen görs genom att forma koder, sedan skapas nya huvudkategorier och underkategorier. Genom skrivprocessen har författarna diskuterat och reflekterat de olika delarna i studien och en medvetenhet finns hos författarna gällande förförståelsen. Tillförlitligheten beträffande dataanalysen och om författarnas egen förförståelse speglat resultatet har tagits i beaktning. Författarna har med sin erfarenhet inom hemsjukvården förhoppningen att studiens resultat inte har påverkats.
Gällande studiens tillförlitlighet ställs antalet informanter kontra inklusions- och exklusionskriterier i förhållande till om fler informanter kunde deltagit i studien samt huruvida en förändring av kriterierna kunde påverka studiens tillförlitlighet. Kvale och Brinkmann (2009, s. 43) beskriver hur en deskriptiv intervjumetod fångar beskrivningar utifrån informantens nyanseringar. Då författarna har använt denna intervjumetod upplevs att resultatet är tillförlitligt då informationen som har framkommit transkriberats utifrån informanternas livsvärld.
Resultatdiskussion
Studiens syfte var att belysa äldre patienters upplevelse i samband med sitt planeringsmöte vid utskrivning från sjukhuset. Resultatet författarna fått fram visar att informationen som ges inför planeringsmötet är otydlig, dess syfte är ibland och de individuella förutsättningarna kan förbättras. Informationen som ges under planeringsmötet visade sig i resultatet vara överväldigande och innehöll för informanterna många okända begrepp. Det framkom även i resultatet att vårdens representanter var i tydlig majoritet vilket skapade en känsla av otrygghet hos informanterna.
Osäkerhet inför planeringsmötet
Resultatet visade att informanterna upplevde att informationen inför planeringsmötet var bristfällig och otydlig. Informanterna upplevde även att deras röster inte blivit hörda. I (SFS 2014:821) framställs betydelsen av att främja patienternas delaktighet och självbestämmanderätt. I Engman och Lundgrens (2009) studie skildras hur vården skall centreras runt patienten och de påtalar vikten av att patienten är delaktig. Arbetet inför planeringsmötet minimerade patienternas delaktighet då informationen som gavs inför planeringsmötet var otydlig och gavs med kort framförhållning. Även Bångsbo och Lidén (2012) skildrar betydelsen av att patienter är väl insatta och förberedda inför planeringsmötet vilket skapar trygghet. Informationen inför planeringsmötet upplevdes bristfällig av informanterna, vilket kan tyda på att sjukvården inte uppnått de målen som ska eftersträvas kring planeringsmötet.
Inför planeringsmötet gjordes en muntlig inbjudan med information där det ofta förekom okända begrepp, vilket informanterna upplevde främmande. I resultatet visade sig att uttrycken gjorde att inte alla förstod vad mötet skulle handla om. En essentiell del inför ett planeringsmöte är att alla förstår och kan delta på bästa sätt. Mäkelä och Nyström (2018) framhäver i sin artikel en tillämpningsmodell som innefattar personcentrerad vård samt skildrar kommunikationens betydelse i en vårdrelation men betonar samtidigt att patienters delaktighet spelar in vid ett möte.
I en studie som gjordes av Schnitzler et al. (2017) på cancersjuka patienter framkom vikten med att patienter ska kunna få en rättvis förklaring. När språket var otolkbart kunde inte patienter delta i sin fortsatta vård på bästa sätt. Det framkom att patienterna inte förstod effekten av behandlingen eller hur den tekniska utrustningen fungerade i planeringsmötet. Det styrker teorin om att den språkliga dialogen fungerar och att själva mötet är ett centralt forum där patientens delaktighet tas i beaktande samt med en god förberedelse kan patienter delta bättre på planeringsmötet. Även (Bångsbo & Lidén 2012; Hamlin, Jemsson, Rahm & Henricson 2013; Magnusson, Ekebergh, Jutengren & Knutsson 2014) bekräftar att patientens delaktighet är väsentlig och framhäver vikten av att ha rätt information samt patientens förmåga att kunna delta i de beslut som ska fattas.
En studie om muntlig respektive skriftlig information gjordes i Italien av Marco, Amprino, Dalmasso och Zotti (2017). Utformning av undersökningen visade att enbart muntlig information inte var tillräcklig, men heller inte bara skriftlig information till patienter. I studien framkom det att 49 % av sjuksköterskorna bara hade muntlig information och att den inte var tillräcklig. Därav stöds resultatet att en kombinerad information av både skriftlig och en muntlig information skulle vara bäst lämpad inför ett planeringsmöte.
I resultatet framkom även att informationen som gavs inför planeringsmötet påverkade informanternas utskrivning från slutenvården, om vårdbehov inte tillgodosågs ökade risken för återinskrivningar. Flera studier (VGR 2018; Nordström, Josephson, Hedberg & Kjellström 2016; Socialutskottets betänkande 2017) styrker författarnas resultat då risken
för återinskrivning har visats sig vara lägre vid utskrivning från slutenvården där planeringen kring patienten har varit mer personcentrerad.
Underläge under planeringsmötet
Resultatet visar att de planeringsmöten som skedde via skype blev för informanterna en överraskning då det var främmande för dem. Vidare uttryckte de även att det var svårt att förstå hur den nya tekniken fungerade, och då det förekom en del ljudproblem under mötets gång kunde de inte delta som önskat. Med tydlig muntlig och även skriftlig information anser författarna att informanterna kunde förbereda sig på ett bättre sätt om informationen hade getts i god tid.
Det finns trots resultatet många fördelar med distansmöten anser författarna, tid sparas på resväg och miljön belastas inte på samma sätt som med bilkörning. Smittorisken minskar för eventuella smittor som kan förekomma på sjukhus men det är viktigt att det görs en individuell bedömning inför planeringsmötet vilket ger patienten bättre förutsättningar. Det framkom även i resultatet att någon inte fått sin hörapparat vilken är en enkel åtgärd anser författarna för att ge förutsättning till eget deltagande för att kunna påverka sin egen vård.
Hallberg (2017) belyser hälsofrämjande processer som drivkraft för hållbar utveckling där hälso- och sjukvården är en bland många aktörer. Stor vikt läggs på hälsofrämjande arbete för att människors välbefinnande och hälsa ska förbättras. Vidare framkommer att alla sektorer på alla nivåer i samhället måste samverka för att god och jämlik hälsa ska kunna uppnås hos befolkningen. Då patienten uteblir med sin delaktighet påverkar detta även patientsäkerheten. Andersson (2018) betonar hur patienters medverkan i vården ökar säkerheten genom att få delge erfarenhet med hälso- och sjukvården. De patienter som är väl informerade och involverade i sin egen vård kan i god tid påverka så inga misstag sker vilket ökar patientsäkerheten. Lika mycket som patienten ska få möjlighet att involveras i vården med sin berättelse ska hälso- och sjukvården bidra med att patienten ska få en fördjupad förståelse för sin hälsa. När båda dessa sidor är aktiva kan ett samarbete förebygga vårdskador.
Känsla av att andra bestämda allt och att beslut redan var förutbestämda var en del av resultatet. En åtgärd anser författarna kan vara att i god tid informera både patient och anhörig vilka relevanta lagar som gäller och kortfattat förklara vilka beslut som kan tänkas tas under ett planeringsmöte. Flertalet äldre patienter som ska planeras ut från sjukhuset har varit allvarligt sjuka och är inte helt återställda och i många fall oerhört trötta. I en rapport från Äldrecentrum (2019) bekräftas just denna situation då många äldre patienter inte återhämtat sig tillräckligt för att komma hem vilket även anhöriga instämmer med. Det framkommer även i rapporten att utskrivningen/planeringsmötet kan vara individens första kontakt med vården och det var då helt okänt med vilken hjälp de kunde få eller hur hemtjänsten fungerar.
Det finns en mötesstruktur för planeringsmötet där det tydligt framgår i vilken ordning de olika professionerna presenteras. Trots detta framkommer i resultatet att flera personer pratar samtidigt under planeringsmötet och använder för patienten okända begrepp. För vårdpersonal är det vardagliga ord och begrepp men för patienten som kanske fortfarande står på antibiotika och är mycket trött blir det nästintill omöjligt att hänga med i samtalet och ännu svårare att komma in i diskussionen. Ekebergh och Dahlberg (2016, ss. 129– 144) förtydligar ovanstående dilemma i sin text kring samtal och kommunikation. I vårdpraxis innebär ofta begreppet kommunikation att överföra information men då uteblir den faktiska delen av att utbyta information och att göra något tillsammans som det egentligen omfattar. Vidare betonas att samtalet handlar om att tala med varandra och inte till varandra. Även Fossum (2013, ss. 25–50) belyser ämnet och reflekterar hur personer med hörselnedsättning förstår sämre om en person talar med brytning eller dialekt. Betydelsefullt är även tonfall, röst och undvikande av uttryck som används intern i vården. För att mötet mellan patient och vårdgivare ska bli effektivt krävs att parterna förstår varandra.
Anhöriga bjuds in till planeringsmöten och vid deras närvaro ökade tryggheten för informanten då dessa kunna återberätta delar av mötet visar resultatet. Men även anhöriga kan uppfatta att otydlighet har förekommit samt beslut tagits utan patientens delaktighet vilket styrks av (Inspektion för vård och omsorg), förkortas IVO (2018). IVO beskriver vidare i sin rapport av patienters och närståendes berättelser gällande delaktighet och
information, hur beslut fattats angående patienten utan dennes involverade. Det framkommer även att olämpliga och otydliga sätt har använts när information har getts. Både närstående och patient upplevde att de förutom att de inte kunnat påverka den hälso- och sjukvård som getts har de heller inte fått tillräckligt med information eller fått möjlighet till att vara delaktig i vården kring patienten.
Det är även till fördel anser författarna att avdelningens läkare svarat patient och anhöriga på frågor gällande de medicinska insatserna som gjorts på avdelningen och hur det planeras framåt i god tid före planeringsmötet så mötestiden inte går åt till detta. Patient och anhöriga ska i förväg veta att sjukhuset gjort klart det som planerats och alla provsvar ska vara klara. Kan skriftlig information ges på avdelningen i förväg om planeringsmötet och vilka som är inbjudna vore det en fördel anser författarna. Ett planeringsmöte syftar i första hand på en kortsiktig planering med planerad uppföljning men ska ändå planeras med ett hållbart perspektiv så patienten inte behöver återinskrivas inom kort på grund av brister i information eller avsaknad av sin delaktighet. Sandman och Kjellström (2018, ss. 410–411) belyser just det långsiktiga tänkandet framför det korta gällande hållbar utveckling oavsett om det handlar om miljön, ekonomin eller det sociala samspelet.
Slutsats
Studiens resultat påvisar att region, primärvården och kommuner behöver förbättra sin samverkan och arbeta mer ur ett hållbarhetsperspektiv. Genom att arbeta mer personcentrerat, ta tillvara på patientens resurser, involvera anhöriga och lägga mer tid på utskrivningen från slutenvården kan patienten uppleva en ökad trygghet och delaktighet. Genom att aktivt bjuda in patienten i planeringsmötet och uppmuntra till en ökad delaktighet bör patientens känsla av underläge och otrygghet minska. Professioner som arbetar med planeringsmöten kan rustas bättre med kunskap om den äldre människan, hur delaktighet synliggörs och kommunikationens betydelse. De tekniska hjälpmedel som används vid videoplaneringsmöten bör vidareutvecklas genom att ljud och bild fungerar optimalt för att patienten ska kunna se och höra allt som sägs. Utifrån ett samhällsperspektiv finns både ekonomiska och miljömässiga vinster med videoplaneringsmöten, åtgärderna kan i längden bli en nytta för alla parter. Bedömningar
och förberedelser för individuella förutsättningar, såsom språk- och hörselnedsättning, bör alltid göras inför varje planeringsmöte.
Kliniska implikationer
Författarnas förhoppning är att kunna bidra till en ökad medvetenhet bland personal hos alla tre vårdparter om patientens upplevelse under planeringsmöten och vikten av att arbeta mera personcentrerat. Genom att bjuda in patienten och anhöriga i samtalen och förebygga möten med individuell anpassning bör upplevelsen av delaktighet öka. Mötesstruktur bör hållas som planerat och begrepp som är fackspråk kan förklaras eller bytas ut. Tydlig information inför mötet anser författarna är av stor vikt och vidare forskning behövs kring området. Vilken sorts information som lämnas till patienten och hur mottaglig hen är när den ges tåls att fundera på. Även anhörigas upplevelser både inför och under planeringsmötet vore mycket intressant att undersöka. Författarna ser att det finns mer att arbeta med inom detta område och har tankar kring om att göra en efterföljande studie för att se hur de beslutade insatserna från planeringsmötet på sjukhuset fungerar i hemmet. Vidare forskning behövs för att den personcentrerade vården lättare skall kunna implementeras i samband med planeringsmöten. Med ökad kunskap och evidens förbättras möjligheterna till en spridning av arbetssättet på global, nationell och regional nivå. Detta arbete har en direkt påverkan på arbetet mot en hållbar utveckling.
REFERENSER
Agenda 2030 (2016). God hälsa och välbefinnande.
https://www.globalamalen.se/om-globala-malen/mal-3-halsa-och-valbefinnande/
[2020-03-17]
Akner, G. (2005). Analys och handläggning av äldres multisjuklighet måste samordnas. Läkartidningen, 102(10), s.758-765.
https://lakartidningen.se/wp- content/uploads/OldWebArticlePdf/5/560/758_765.pdf?fbclid=IwAR0ROR-nDOJakvsQ3vmkjuCxtxg8yGjFmJNZ2MajGVL2X5eEcviiIwXwfHE
[2020-03-12]
Andersson, Å. (2018). Säker omvårdnad. I Hommel, A. & Andersson, Å. (red). Kvalitetsutveckling inom omvårdnad: sjuksköterskans professionella ansvar. Lund: Studentlitteratur. ss. 69–86
Arman, M., Dahlberg, K., & Ekebergh, M. (2016). Vårdande och lärande samtal. I Ekebergh, M & Dahlberg, K. (red.) Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber. ss. 129-144.
Bångsbo, A. & Lidén, E. (2012). Tvärprofessionell samverkan för patienters/brukares delaktighet i vård och omsorgsplanering. FoU Sjuhärads Välfärd. Borås Högskola.
http://hb.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A883911&dswid=357
[2020-02-18]
Dahlberg, K. (2014). Att undersöka hälsa & vårdande. Stockholm: Natur & Kultur. 208 s.
Dahlberg, K., Dahlberg, H. & Nyström (2008). Reflective Lifeworld Research. Lund: Studentlitteratur. 370 s.
Dahlberg, K. & Segesten, K. (2010). Hälsa & vårdande i teori och praxis. Stockholm: Författarna och Natur & Kultur. 344 s.
Eldh, A - C., Ekman, I. & Ehnfors, M. (2017). A comparison of the Concept of Patient Participation and Patients Descriptions as Related to Healthcare Definitions.
BMC Health Services Research, 17(66). Doi:/10.1186/s12913-017-2021-x
Elo, S. & Kyngäs, H. (2007). The qualitative content analysis process. Journal of Advanced Nursing, 62(1), ss. 107-115. Doi:10.1111/j.1365-2648.2007.04569.x
Engman, M. & Lundgren, S-M. (2009). Vad innebär rehabilitering och sjuksköterskans omvårdnad för patienter vid stroke. Vård i Norden, 29(3), ss. 32-36.
Fossum, B. (2013). Kommunikation och bemötande. I Fossum, B. (red).
Hallberg, J. (2017). Hälsofrämjande processer som drivkraft för hållbar utveckling. Socialmedicinsk tidskrift, 94(2), ss. 209–220.
Hamlin, M., Jemsson, M., Rahm, A-S. & Henricson, M. (2013). Patienters upplevelse av delaktighet i sin självdialys – en intervjustudie. Vård i Norden, 33(4), ss. 14-18.
Hau Yan Ho, AH., Luk, JK., Chan, FH., Chung, Ng W., Kwok, CK., Yuen, JH., Tam, MY., Kan, WW. & Chan, CL. (2016). Dignified Palliative Long-Term Care: An Interpretive Systemic Framework of End-of-Life Integrated Care Pathway for
Terminally Ill Chinese Older Adults. American journal of hospice & palliative medicine, 33(5), ss. 439-447. doi:10.1177/1049909114565789
Inspektionen för vård och omsorg (2018). Analys av patienters och närståendes berättelser gällande delaktighet och information. Stockholm: Inspektion för vård och omsorg.
https://www.ivo.se/globalassets/dokument/publicerat/rapporter/rapporter- 2019/patienternas-berattelser-2018.pdf?fbclid=IwAR0hhoPLfSAE9YFdSKzOVxxg-yk6SDGHtez686kXaSKqhhDmUTCkD_mznDE
Josefsson, K. (2009). Sjuksköterskan i kommunens äldrevård och äldreomsorg. Stockholm: Gothia Förlag. 159 s.
Kvale, S. & Brinkman, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. 370 s.
Magnusson, C., Ekeberg, M., Jutengren, G. & Knutsson, S. (2014). Patientnärmre vård: En observationsstudie av sjuksköterskans tid för patientnära vård. Vård i Norden, 34(4). ss. 4–9.
Magnusson, F. (2014). Reshaping eldercare towards new professions. Social work, 13(2), ss. 179-191. Doi: 10.13165/SD-14-13-2-05
Marco, B., Amprino, V., Dalmasso, P. & Zotti, C. (2017). Delivery of written and verbal information on healthcare-associated infections to patients: opinions and attitudes of a sample of healthcare workers. BMC Health Services Research, 17(1), ss. 1-7.
doi:10.1186/s12913-017-2021-x
Mäkelä, C. & Nyström, L. (2018). Hur oro och osäkerhet kan lindras – en studie av vården för kvinnor med bröstcancer. Hoitotiede, 30(3), ss. 227-237. Hämtad från databasen Nursing & Allied Health Database.
Nordström, E., Josephson, I., Hedberg, B., & Kjellström, S. (2016).
Agenda för samverkan eller verksamhetens agenda. Socialvetenskaplig tidskrift, 23(1), ss. 37-57.
NU- sjukvård (2018). Utskrivning från slutenvården.[Rutin gällande utskrivning från slutenvården för Norra Älvsborgs Länssjukhus i Trollhättan och Uddevalla sjukhus].
https://alfresco.vgregion.se/alfresco/service/vgr/storage/node/content/26612/Utskrivnin g%20fr%C3%A5n%20slutenv%C3%A5rd.pdf?a=false&guest=true
[2019-12-30]
Olsson, H. & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen. Kvalitativa och kvantitativa perspektiv. Stockholm: Liber. 328 s.
Pellmer Wramner, K., Wramner, H. & Wramner, B. (2017). Grundläggande Folkhälsovetenskap. Stockholm: Liber. 258 s.
Romøren, T-I. (2008). Geriatrisk omvårdnad. I Kirkevold, M., Brodtkorb, K. & Hylen Ranhoff, A. (red.) Äldre, hälsa och hjälpbehov. Stockholm: Liber AB. ss 29-47. Sandman, L. & Kjellström, S. (2018). Etikboken. Etik för vårdande yrken. Lund: Studentlitteratur. 485 s.
Schaepe, C. & Ewers, M. (2017). I need complete trust in nurses – home mechanical ventilated patient’s perceptions of safety, Scandinavian Journal Of Caring Sciences, 31(4), ss. 948-956. Doi: 10.1111/scs.12418
Schnitzler, L., Smith, S., Shepherd, L., Shaw, J., Dong, S., Carpenter, D., Nguyen, F., Dhillon, H. (2017). Communication during radiation therapy education sessions: The role of medical jargon and emotional support in clarifying patient confusion, Patient Education and Counseling, 100(1), ss. 112-120. Doi: 10.1016/j.pec.2016.08.006.
SFS 2017: 30. Hälso- och sjukvårdslag. Stockholm: Socialdepartementet.
SFS 2017: 612. Lag om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård. Stockholm: Socialdepartementet.
SFS 2014: 821. Patientlagen. Stockholm: Socialdepartementet.
SFS 2005: 27. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om samverkan vid in och utskrivning av patienter i sluten vård. Socialstyrelsen.
SFS 2001: 453. Socialtjänstlag. Stockholm: Socialdepartementet.
SKR 2005/06. Regeringens skrivelse. Strategiska utmaningar – En vidareutveckling av svensk strategi för hållbar utveckling. Stockholm: Miljödepartimentet.
https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/skrivelse/2006/03/skr.-200506126/ [2020-03-21]
Socialstyrelsen (2016). Primärvårdens uppdrag-lägesrapport. 41 s.
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2016-3-2.pdf
Socialstyrelsens (2018). Vård och omsorg om äldre-lägesrapport. 98 s.
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2018-2-7.pdf
Socialutskottets betänkande (2017). Lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård. (2016/17: SoU18). Stockholm: Sveriges Riksdag.
Summer Meranius, M. & Josefsson, K. (2017). Health and social care management for older adults with multimorbidity: a multiperspective approach. Scandinaviam Journal of Caring Sciences, 31, ss.96-103. Doi: 10.1111/scs.12322
Svensk sjuksköterskeförening (2010). Tio punkter för en god och säker hemsjukvård för äldre personer. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening.
http://genia.dinstudio.se/files/RAPPORTEN._TIO_PUNKTER.pdf
[2020-03-25]
Sveriges Kommuner och Regioner (2019). Samverkan vid utskrivning från sjukhus. Stockholm: Sveriges Kommuner och Regioner.
https://skr.se/integrationsocialomsorg/socialomsorg/aldre/sammanhallenvardomsorgaldr e/samverkanvidutskrivningfransjukhus.13624.html
[2019-12-29]
Ternestedt, B-M., Österlind, J., Henoch. I., Andershed, B. (2017). De 6 S:n. En modell för personcentrerad palliativ vård. Lund: Studentlitteratur. 300 s.
Vetenskapliga rådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk samhällsvetenskaplig forskning. Elanders Gotab: Vetenskapliga rådet.
https://www.gu.se/digitalAssets/1268/1268494_forskningsetiska_principer_2002.pdf
[2020-02-29]
Västra Götalandsregionen (2018). Gemensam riktlinje om in- och utskrivning från sluten hälso- och sjukvård i Västra Götaland.
https://alfresco.vgregion.se/alfresco/service/vgr/storage/node/content/workspace/Spaces Store/0c34c15c-7a03-43c7-858f-d921d3856cf8/Riktlinje%20Samverkan%20vid%20in-%20och%20utskrivning%20VG.pdf?a=false&guest=true
[2020-03-25]
Västra Götalandsregionen (2007). Samordnad vårdplanering – SVPL.
http://www.samverkanstorget.se/upload/Samordnad%20v%C3%A5rdplanering%20SVP L%20Gemensam%20rutin%20i%20V%C3%A4stra%20G%C3%B6taland.pdf
[2020-01-02]
Västra Götalandsregionen (2016). Säker utskrivning från slutenvård och hemskrivning från akutmottagning.
https://alfresco.vgregion.se/alfresco/service/vgr/storage/node/content/21988/S%C3%A4 ker%20utskrivning%20fr%C3%A5n%20slutenv%C3%A5rd%20%20och%20hemskriv ning%20fr%C3%A5n%20akutmottagning.pdf?a=false&guest=true
