Föräldrastöd i barnhälsovården - intervjuer med förstagångsmödrar

Examensarbete i omvårdnad Malmö universitet

FÖRÄLDRASTÖD I

BARNHÄLSOVÅRDEN

- INTERVJUER MED

FÖRSTAGÅNGSMÖDRAR

NELLY SKÅRE

FÖRÄLDRASTÖD I

BARNHÄLSOVÅRDEN

- INTERVJUER MED

FÖRSTAGÅNGSMÖDRAR

NELLY SKÅRE

Skåre, N. Föräldrastöd i barnhälsovården. Intervjuer med förstagångsmödrar.

Examensarbete i pediatrisk omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö universitet:

Fakulteten för Hälsa och samhälle, institutionen för vårdvetenskap, 2018.

Bakgrund: Känslorna kring att bli moder för första gången är många, allt från

glädje till negativa känslor. Många mödrar är oroliga över barnets välmående samt kring om de beter sig normalt, och behöver stöd och bekräftelse på att de tar hand om sitt barn på rätt sätt. Detta stöd kallas för det individuella stödet och det får föräldrarna via barnhälsovårdssjuksköterskan.

Syfte: Syftet med studien var att belysa förstagångsmödrars upplevelser av stöd

från barnhälsovårdssjuksköterskan under barnets första levnadsår.

Metod: En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie utfördes med sju

förstagångsmödrar. Datamaterialet analyserades genom tematisk innehållsanalys.

Resultat: Analysarbetet resulterade i fyra kategorier: Att hamna mittemellan,

Tillgänglighet, BHV - en öppen famn och Det sociala nätverket.

Slutsats: Barnhälsovårdssjuksköterskorna är bra på att stötta mödrar i sitt

föräldraskap. Mer stöd hade kunnat ges första veckan kring vart familjerna ska vända sig, tills barnhälsovården helt tagit över. Det är en stor trygghet att barnhälsovården finns att vända sig till. Att ha en föräldragrupp betyder mycket för mödrar, att kunna stötta varandra och umgås med mödrar i samma situation.

Nyckelord: barnhälsovård, barnhälsovårdssjuksköterska, förstagångsmoder,

PARENT SUPPORT IN CHILD

HEALTH CARE

- INTERVIEWS WITH FIRST TIME

MOTHERS

NELLY SKÅRE

Skåre, N. Parent support in child health care. Interviews with first time mothers.

Degree project in pediatric care 15 credits. Malmö University: Faculty of Health

and Society, Department of Care Science, 2018.

Background: The feelings of being a mother for the first time are many, from

happiness to negative feelings. Many mothers are worried about the child´s wellbeing and if the child acts normally, and needs support and confirmation that they take care of the child in the right way. This support is called the individual support and the parents get it through the child health nurse.

Aim: The aim of the study was to illustrate first time mothers experiences of

support from the child health nurse during the child´s first year.

Method: A qualitative semi-structured interviewstudy were conducted with seven

first time mothers. The data was analysed through thematic content analysis.

Result: The analysis work were resulted in four categories: To be inbetween,

Accessibility, CHC – an open arm and The social network.

Conclusion: The child health nurses are good at supporting mothers in their

parenthood. It would be good to give more support the first week, so the families know where to turn to, until the child health clinic fully taken over. It is a big safety to be able to turn to the child health clinic. To have a parent group means a lot to mothers, to be able to support each other and keep company with mothers in the same situation.

Keywords: child health care, child health nurse, first time mothers, parent support,

Innehållsförteckning

Att hamna mittemellan... 11

Att inte vara förberedd ... 12

Att bry sig ... 13

Tillgänglighet... 13

Bemötande ... 14

Stressen på BHV-kliniken kan påverka tillgängligheten ... 14

Individuella behov ... 14

BHV – en öppen famn ... 15

Leda i rätt riktning... 15

Konkreta råd ... 16

Det sociala nätverket ... 17

Det privata stödet ... 17

Aktiviteter på BHV ... 17 DISKUSSION ... 18 Metoddiskussion ... 18 Resultatdiskussion ... 21 Teoretisk anknytning ... 24 SLUTSATS ... 24 REFERENSER... 25 Bilaga 1 ... 29 Bilaga 2 ... 30

BAKGRUND

Känslorna kring att bli moder för första gången är många (Ong, Chan, Shorey, Chong, Klainin-Yobas, & He, 2013). Flertalet mödrar beskrev glädje, dock uttryckte alla mödrar även negativa känslor (a.a.). Att vara moder gav känslor av fullständig kärlek för barnet, nöjdhet och stolthet (Nyström & Öhrling, 2004). Att vara nöjd och självsäker betydde även att dela oron kring föräldraskapet (a.a.). Mödrarna var alltid oroliga över barnets välmående när de tog hand om dem (Ong m.fl. 2013). Oro och ängslan beskrevs kring om barnet betedde sig ”onormalt” så som hicka samt stress kring att ge sitt barn mat. Vissa mödrar upplevde det svårt att uttrycka känslomässiga problem då de inte upplevde att de fick det stöd som de behövde (a.a.).

Barnhälsovårdens uppdrag

På 60-talet hade barnhälsovården (BHV) en mer hälsoövervakande roll, medan BHV idag arbetar mer hälsofrämjande och förebyggande (Socialstyrelsen, 2014). På den tiden berättade BHV-sjuksköterskan för föräldrarna hur de skulle sköta sina barn (Hallberg, Lindbladh, Petersson, Råstam och Håkansson, 2005). På 70-talet ändrades barnhälsovårdens roll till att bland annat stödja föräldrarna i sitt föräldraskap. Först på 90-talet blev barnet hälsa föräldrarnas ansvar. BHVs uppgift var då att påverka föräldrarna att välja en positiv livsstil på eget initiativ (a.a.). En av BHVs uppgifter är att ge stöd till föräldrarna i sitt föräldraskap (Socialstyrelsen, 2014). Målet med BHVs arbete innebär att främja barns hälsa och utveckling, förebygga ohälsa, identifiera och påbörja åtgärder vid problem i barnets hälsa, utveckling eller uppväxtmiljö (a.a.). En stor del i detta arbete handlar om att arbeta hälsofrämjande genom att stödja föräldrarna i deras föräldraskap och att exempelvis utbilda föräldrarna inom amning, livsstil, barnavård och uppfostring (Magnusson m.fl. 2016).

Många förstagångsföräldrar behöver stöd och bekräftelse på att de tar hand om sitt barn på rätt sätt (Eronen, Pincombe och Calabretto, 2007). Insatser som syftar till att föräldrarna ska känna att BHV-sjuksköterskan bryr sig på ett personligt sätt om förälderns individuella situation kallas för det individuella stödet (Magnusson, Blennow, Hagelin, & Sundelin, 2016). I det individuella stödet ingår inga önskemål eller förväntningar i fråga om specifika beteenden, till skillnad från rådgivning. Ett bra professionellt, men samtidigt personligt stöd kan minska känslor av nedstämdhet, hopplöshet, ensamhet och att vara oförstådd (a.a.). Stöd till förstagångsföräldrar kan ges på många olika sätt, till exempel via information (Gazmararian m.fl. 2014). Föräldrainformation kan ges genom broschyrer, muntligt, via appar och andra medier. Bland dagens mödrar anser de flesta att skrivna material/broschyrer inte är särskilt användbara. De flesta föredrar videor eller appar för att få information om föräldraskapet. Alla mödrar önskade även att det fanns en person att kontakta som kunde svara på frågor kring föräldraskap (a.a.). Familjer som är särskilt utsatta genom exempelvis fattigdom eller missbruk behöver extra mycket stöd (Oberklaid, Baird, Blair, Melhuish & Hall, 2013). Det stöd som föräldrarna får på förlossningen/BB efter födseln fram till utskrivning, samt den första tiden hemma, har en stor påverkan på hur mycket stöd familjen kommer att behöva senare (Nilsson m.fl. 2015). Detta beror på att familjen bygger upp ett självförtroende för hur de tar hand om sitt nyfödda barn. Desto tidigare familjen skrevs ut från sjukhuset, desto viktigare kändes det att

kunna få professionellt stöd dygnet runt (a.a.).

Mödrars upplevelse

Att vara primärt ansvarig för barnet beskrevs enligt en studie som känslor av begränsningar och som en överväldigande och ansträngande roll (Nyström & Öhrling, 2004). Mödrarna var oförberedda på hur det var att bli moder och uttryckte känslor av besvikelse, ensamhet och isolering. Att ta hand om barnet upplevdes som ett tungt och krävande arbete samt att barnets gråt var en stor belastning. Mödrarna kändes sig utmattade och dränerade på fysisk och emotionell energi. En ökad stress upplevdes av att de inte fick tillräckligt med sömn. Trötthetsnivån ansågs vara outhärdlig och de grät mycket. Kvinnorna var trötta och mindre energiska hela första året efter att de fick barn, (Nyström & Öhrling, 2004, Börjesson, Paperin och Lindell, 2004). Mödrarna kände sig förvirrade då de råd de fick från experterna inte stämde överens (Nyström & Öhrling, 2004).

Mödrarna förväntade sig olika saker av BHV-sjuksköterskan (Fägerskiöld & Ek, 2003). Vissa mödrar önskade bekräftelse på att de tog hand om barnet rätt, vissa behövde uppmuntran i krävande situationer. Andra behövde samtalsstöd om till exempel förlossningen, oro, trötthet och hjälplöshet. Vissa mödrar ansåg att om BHV-sjuksköterskan gav dem den tiden de behövde, fick de tillräckligt stöd. Vissa saknade det informativa stödet om barnets normala utveckling (a.a.). Enligt en artikel av Baggens (2001) kring konversationen mellan

BHV-sjuksköterskan och föräldrarna, framkommer det att BHV-sjuksköterskan dominerar i samtalsämnen kring vad samtalet handlar om. Sjuksköterskan lämnar samtidigt frågan öppen om föräldern undrar någonting, då brukar cirka hälften av

föräldrarna ha frågor till sjuksköterskan.

När barnet blev sjukt kände sig mödrarna hjälplösa och de ansåg att det var en stor fördel att kunna vända sig till BHV (Fägerskiöld, Timpka & Ek, 2003). Mödrarna önskade få “råd utan föreläsning”. Råd och stöd från BHV-sjuksköterskan skulle hjälpa föräldrarna att kunna agera själva, och på så sätt öka deras självkänsla, till exempel bedöma när det inte är någon fara att avvakta och när läkare bör

uppsökas. BHV-sjuksköterskorna tog sig tid att lyssna och ge råd samt att förklara varför. Mödrarna uppskattade råden och följde dem. Många mödrar uppskattade en lugnande sjuksköterska som kunde tolka moderns signaler av osäkerhet. BHV-sjuksköterskan gav ett säkert intryck av att ha träffat många barn och visste till exempel vad som kunde lugna barnet. BHV-sjuksköterskan kan göra en snabb bedömning för att kunna berätta vidare vad som behöver göras eller om det inte är nån fara (a.a.).

I BHV-sjuksköterskans uppdrag kring att stödja föräldrarna i sin nya roll som föräldrar ingår även föräldrarnas välbefinnande (Fägerskiöld, Timpka & Ek, 2003). Vikten av att bli tagen på allvar var viktigt för modern. Att oroa sig för något kan upplevas stort för föräldern, även om det bara är något litet för BHV-sjuksköterskan. Mödrarna ansåg att det var lika viktigt att bli tagen på allvar och bli visad respekt som att få en lösning på problemet. För mödrarna var BHV-sjuksköterskan en viktig samtalspartner kring privatlivet, empatisk och en god lyssnare som inte dömer, men samtidigt uppmuntrar. Vissa mödrar var besvikna på att BHV-sjuksköterskan inte visade sympati, eller verkade lyssna på deras problem eller önskemål. BHV-sjuksköterskor med mycket kunskap och erfarenhet ansågs ha lättare att förstå, lugna och ge tydliga svar. Mödrarna visste att de fick

den hjälp de behövde om de vände sig till BHV-sjuksköterskan (a.a.). Enligt en annan studie var mödrarna nöjda med stödet de fick för sitt barn, dock ville de haft mer stöd till sig själva, att mer fokus skulle lagts på hur mödrarna mådde (Barimani, Oxelmark, Johansson & Hylander, 2015). Första dagarna efter att ha kommit hem från sjukhuset, innan kontakten med BHV-sjuksköterskan var etablerad, var det svårt för mödrar att veta vart de skulle vända sig med

problematik som amning; mödravårdscentralen, förlossningen eller akuten. Det var ingen som ville ta ansvar vid samtal. Mödrarna önskade en uppföljning med mödravårdscentralen, både att få chans att ställa frågor samt göra ett avslut, för att sedan gå vidare till BHV (a.a.).

BHV-sjuksköterskan förväntas ge stöd till nyblivna mödrar (Fägerskiöld, Wahlberg & Ek, 2001). BHV-sjuksköterskan och föräldrarna behöver ha en bra kontakt, då den som ska stötta måste känna personen som behöver stöttning i sitt föräldraskap. Att ge stöd handlar om att tro på och ge styrka till den som stöttas. Stödet kännetecknades av tillgänglighet, både lätt att få tag på och lätt att prata med, samt att BHV-sjuksköterskan har bra kunskap om barns utveckling, samt ger råd om barnets hälsa (a.a.). Enligt en annan studie värderades även där BHV-sjuksköterskornas tillgänglighet som viktig, både fysisk och emotionell

tillgänglighet (Fägerskiöld, Timpka & Ek, 2003). Fysisk tillgänglighet innebar att kunna fråga om vad som helst, när som helst. Den emotionella tillgängligheten innebar att kunna prata med sjuksköterskan om allt, vilket påverkades av BHV-sjuksköterskans personlighet. När mödrarna kände brist på tillgänglighet upplevde de att det berodde på brist på tid för BHV-sjuksköterskan, att hon var tvungen att ta hand om nästa barn, detta gjorde att de inte vågade ställa frågor eftersom de upplevde att BHV-sjuksköterskan behövde gå vidare till nästa (a.a.) Föräldrarna upplevde sig behöva olika mycket stöd från BHV-sjuksköterskan beroende på sitt sociala nätverk (Fägerskiöld, Wahlberg & Ek, 2001).

Stöd är en viktig del för nyblivna mödrar under barnets första levnadsår, både stöd från sin partner, andra och BHV-sjuksköterskan (Nyström & Öhrling, 2004). Enligt en studie kom det bästa stödet från partnern (Börjesson m.fl. 2004). Alla mödrar hade någon att dela sin upplevelse av barnets utveckling med, vanligen var detta barnets pappa. 64% av mödrarna behövde råd och stöd kring amning, mat, sömn och gråt. Alla fick den hjälp de behövde, de flesta via

BHV-sjuksköterskan, men vissa via sin egen mor, kvinnliga väninnor eller partnern. Förstagångsföräldrarna behövde mer hjälp än de som fick sitt andra eller tredje barn (a.a.). Enligt annan forskning kommer det viktigaste sociala stödet från sin partner samt sin moder, medan det informativa stödet var viktigt från BHV-sjuksköterskan (Warren, 2005).

Fäders upplevelse

Fadern upplevde glädje tillsammans med barnet och en känsla av att vara en familj (Nyström & Öhrling, 2004). Att vara fader upplevdes som att vara behövd och att ha en känsla för vad barnet behöver. Fäderna var ledsna över att de var mer distanserade från barnet än de egentligen ville, de ville vara den näst viktigaste personen i barnets liv, samtidigt som det kändes som modern var den enda personen som verkligen kunde möta barnets behov (a.a.). Enligt en studie kring fäders första år som förälder var det viktigaste att sätta barnet i centrum utan att ge upp sin egen person (Premberg, Hellström & Berg, 2008). I omställningen till att bli förälder var det viktigt att ha tid för egna aktiviteter och att fortsätta vara samma person, detta gjorde det lättare att njuta av och hantera den nya situationen

i att bli förälder (a.a.). I en annan studie intervjuades fäder angående bland annat stöd, där det framkommer att det inte finns lika mycket stöd till fäder efter att barnet är fött som innan (Fägerskiöld, 2006). Detta bekräftar även Premberg, Hellström och Berg (2008), där fäderna upplevde undervisningen på

mödravårdscentralerna som en mental förberedelse men föräldragruppen på BHV-kliniken som en ”mammagrupp” för mödrar som var hemma dagtid, trots att båda föräldrarna var välkomna (a.a.).

Teoretisk anknytning

Personcentrerad vård innebär att personen som är i behov av vård sätts i centrum, framför sin sjukdom, utav sjuksköterskan (Svensk sjuksköterskeförening, 2016). Det är viktigt att personen inte är sin sjukdom. För att detta ska vara möjligt krävs det att sjuksköterskan har en öppenhet, vilja och intresse att lyssna på personens egen berättelse och förstå situationen. Vid personcentrerad vård eftersträvas att synliggöra hela personen och tillgodose andliga, existentiella, sociala och psykiska behov i lika stor utsträckning som fysiska behov (a.a.). Att lyssna på patientens berättelse är utgångspunkten för personcentrerad vård (Ekman & Nordberg, 2013). En förutsättning för att ett vårdteam ska kunna planera vården är att vårdaren lyssnar på berättelsen, som ibland berättas av en närstående. För att kunna ge personcentrerad vård krävs det att en förtroendefull relation skapas. I en trygg relation kan personen våga visa svagheter. Efter att ha hört patientens berättelse kan frågan ställas: vad kan jag göra för att hjälpa utifrån denna informationen? (a.a.).

Problemformulering

Forskning har visat att föräldrar är oroliga över om barnets beteende är normalt eller ej (Eronen m.fl. 2007). Föräldrarna kände sig skyldiga och misslyckade när upplevelsen av att bli förälder var annorlunda mot vad de förväntat sig.

Föräldrarna önskade att de fått lära sig mer under graviditeten. Det mest stressande problemet var maten, att inte kunna lugna sitt barn vid gråt, att inte kunna få barnet att somna samt motsägelsefulla råd från hälso-och sjukvården. Mest stöd i sitt föräldraskap behövde familjerna under de första veckorna.

Föräldrarna behövde bekräftelse på att det som gjordes var rätt, att barnet betedde sig normalt, växte och utvecklades som det skulle. Föräldrarna ansåg sig behöva mer stöd och bekräftelse på att de gjorde rätt. Föräldrarna tyckte även det var viktigt att få stöd av andra nyblivna föräldrar, till exempel genom föräldragrupper, det minskade även isoleringen och ökade den sociala interaktionen.

BHV-sjuksköterskan ansågs vara en viktig bekräftande källa kring att ta hand om sitt barn på rätt sätt. Det var även positivt att träffa samma BHV-sjuksköterska varje gång samt att denna hade tid att lyssna på ens funderingar (a.a.). Utifrån denna bakgrund anses det viktigt att undersöka förstagångsmödrars upplevelser av stöd från BHV-sjuksköterskan.

Syfte

Syftet med studien var att belysa förstagångsmödrars upplevelser av stöd från BHV-sjuksköterskan under barnets första levnadsår.

Definitioner

I detta arbete definieras förälder som vårdnadshavare till ett visst barn, alltså behöver inte ordet förälder i detta arbete syfta på den biologiska modern eller fadern. Vårdnadshavaren är den som är ansvarig för barnets uppväxt (SFS

1949:381), oftast är en eller båda föräldrarna vårdnadshavare

(Justitiedepartementet, 2017). Det ansvar som vårdnadshavaren har är att ge sitt barn den omvårdnad, trygghet och fostran som barnet behöver, samt att se till att barnet inte far illa (a.a.).

Enligt Socialdepartementet (2013) definieras föräldrastöd som “en aktivitet som ger föräldrar kunskap om barns hälsa, emotionella, kognitiva samt sociala utveckling och/eller stärker föräldrars sociala nätverk” (s.11). Föräldrastöd ska bidra till fördjupad kunskap om barnets behov och rättigheter, för att stärka föräldrar i sin föräldraroll (SOU 2008:131). Detta ska göras genom ett brett utbud av insatser som föräldrar erbjuds och som syftar till att barns hälsa och

psykosociala utveckling främjas (a.a.).

Med upplevelse menas att ett fenomen är baserat på individens erfarenheter som sedan ska reflekteras i sina tankar och återberättas med egna ord (Bjurwill, 1995). I detta arbete har författaren valt att använda ordet barnhälsovård (BHV) istället för BVC. Under intervjuerna talade dock informanterna om BVC. Författaren har låtit BVC vara kvar i citaten i resultatet.

METOD

Designen styrs av syftet med studien (Patton, 2002). Då studiens syfte avsåg att fånga upplevelser av föräldrastöd hos förstagångsmödrar, var den mest lämpade metoden kvalitativ ansats som skedde med semistrukturerade intervjuer (Polit & Beck, 2017).

Urval

Föräldrar från två olika BHV-kliniker i olika socioekonomiska områden i Malmö tillfrågades angående att delta i en intervju. Först kontaktades

BHV-sjuksköterskor om intresse att hjälpa till med rekrytering av föräldrar som uppfyllde inklusionskriterierna, och därmed fungera som en gatekeeper (Polit & Beck, 2017). Därefter hämtades tillstånd hos verksamhetschefen på BHV-kliniken via ett informationsbrev (se bilaga) med information om studien, samt önskemål om medgivande att genomföra studien. Inklusionskriterierna för studien var: förstagångsföräldrar, att kunna förstå och tala svenska och att barnet var mellan sex-tolv månader. Exklusionskriterierna var personer som författaren känner privat. Via BHV-sjuksköterskan informerades föräldrarna muntligt om studien och dess syfte samt förfrågan om författaren fick ringa upp och ge mer

information. BHV-sjuksköterskan förmedlade kontaktuppgifter till de intresserade föräldrarna för att möjliggöra att kontakt togs med dessa, så att mer information samt informationsbrev om studien kunde ges. När de tillfrågade hade tackat ja skedde intervjuerna på en plats som föräldern själv valde att blir intervjuad på, vilket i alla fallen blev deras hem. Tio föräldrar tillfrågades om att delta i studien. En av mödrarna uppfyllde inte alla kriterierna och en moder och en fader valde att inte delta efter att ha fått mer information. Totalt deltog sju mödrar i studien. Mödrarna var mellan 26-35 år gamla med en medianålder på 33år. Barnen till mödrarna var 7-10 månader gamla med en medianålder på 8 månader. Alla mödrar utom en bodde tillsammans med barnets fader och var antingen gift eller sambo.

Datainsamling

Det finns inga standardiserade procedurer eller regler för hur en intervju ska genomföras (Kvale & Brinkmann, 2009). Det är hur innehållsrika intervjuerna är som bör styra antalet intervjuer, för att få reda på det författaren behöver veta (a.a.).

Inför intervjuerna skrevs en intervjuguide (se bilaga 1) för att strukturera upp intervjuns förlopp (Kvale & Brinkmann, 2009). Intervjuguiden testades genom en pilotintervju med en vän till författaren som var förstagångsmoder med barn i rätt ålder för studien. Därefter skedde vissa revideringar av intervjuguiden.

Intervjuguiden innehåller en översikt över de ämnen som ska täckas samt förslag på frågor. Efter en gemensam inledande fråga fångade sedan intervjuaren upp det som sades under intervjun för att kunna beskriva detta närmare, genom att ställa ”vad och hur frågor” och för att få fram beskrivningar. Intervjuerna spelades in med ljudinspelning via dator. Bakgrundsljud undveks i största mån, för att underlätta under transkriberingen. Under intervjuerna lyssnade intervjuaren uppmärksamt samt visade intresse, förståelse och respekt för vad intervjupersonen sade, detta för att skapa god kontakt. Genom att ge ett bra första intryck kunde intervjupersonen komma att våga tala mer fritt om upplevelser av stöd från BHV-sjuksköterskan för en främling (Kvale & Brinkmann, 2009).

Intervjun inleddes med att intervjuaren berättade om intervjuns syfte, att

deltagandet var frivilligt och att deltagandet när som helst kunde avbrytas, samt förklarade inspelningsfunktionen. Intervjuaren klargjorde även begreppet

föräldrastöd samt frågade om intervjupersonen hade några frågor innan intervjun startade. Ytterligare information väntades med till efter intervjun. Under tiden som intervjuerna skedde, klargjorde intervjuaren innebörden av de uttalanden som gjordes för att sedan kunna göra en mer välgrundad analys. Detta gjordes genom att ställa kontrollfrågor under intervjun för att göra det enklare att validera tolkningarna.

Efter intervjun tillfrågades intervjupersonen om det fanns något mer att tillägga. Efter att intervjuerna var klara transkriberades dessa. Det blev en översättning från en muntlig berättarform till en skriftlig. Genom transkriberingen strukturerades intervjun upp på ett sätt som är bättre lämpat för att senare analysera (Kvale & Brinkmann, 2009). Det inspelade materialet samt transkriberingar förvarades på en dator med lösenord som mestadels befunnit sig i en låst lägenhet. Materialet har inte hanterats när datorn varit uppkopplad till internet. Efter att uppsatsen är godkänd och publicerad på MUEP (Malmö University Electronic Publishing) kommer allt övrigt material att raderas.

Förförståelse

Det är viktigt att vara medveten om sin förförståelse kring ämnet som ska undersökas vidare (Malterud, 2014). Förförståelsen består bland annat av de erfarenheter och hypoteser som intervjuaren bär med sig in i forskningsprojektet (a.a.).

Författarens förförståelse om vad förstagångsmödrar behöver stöd kring från BHV-sjuksköterskan under barnets första levnadsår kommer från tidigare erfarenheter inom barnsjukvård på sjukhus, vad författaren upplevt att nyblivna föräldrar har tyckts behöva mer hjälp kring, samt vänner som fått barn och vad de har behövt hjälp kring. Författarens förförståelse är att det handlar om; amning,

när och vad barnet kan äta för mat, magbesvär samt bekräftelse på att barnet utvecklas normalt.

Forskningsetiska överväganden

Enligt lagen om etikprövning om forskning som avser människor (SFS 2003:460), har en ansökan om etiskt godkännande skickats till Malmö högskolas etikråd. Vid forskning finns det fyra forskningsetiska principer som ska tas hänsyn till, dessa är: Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt

nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002).

Informationskravet tillgodosågs genom ett informationsbrev till ansvarig verksamhetschef, samt ett informationsbrev till de som var intresserade av att medverka i studien. Informationsbrevet berörde bland annat studiens syfte samt att medverkan är frivillig. Samtyckeskravet tillgodosågs genom att respektive verksamhetschef skrev på en samtyckesblankett om att deras BHV-sjuksköterskor fick hjälpa författaren att rekrytera familjer. De informanter som ville delta i studien skrev även på sitt samtycke, samt fick informationen om att de när som helst kunde avbryta sitt deltagande, utan att ange skäl till detta. Alla

personuppgifter hölls skyddade så långt detta var möjligt enligt

konfidentialitetskravet. Datorn med det inspelade och transkriberade materialet förvarades i låst lägenhet, med kodlås till datorn och ej någon uppkoppling till nätverk vid behandling av materialet. Data i det slutgiltiga resultatet kommer inte gå att koppla till en viss person. Enligt nyttjandekravet används denna insamlade data endast till den enskilda studien. Efter magisteruppsatsen är godkänd och publicerad kommer allt insamlat material samt transkriberingar att raderas. Ämnet som valdes att undersökas kan upplevas känsligt av informanterna, då det kan riva upp jobbiga känslor från den första tiden med barnet. Det kan i sin tur leda till att mödrar inte delar med sig på det sättet som de hade kunnat till en nära vän eller familjemedlem om sina upplevelser av stöd från BHV-sjuksköterskan. Dock ansågs ämnet viktig att belysa och därför valdes att göra enskilda intervjuer för att ha möjlighet att fånga upp mödrarna ifall mycket känslor skulle komma fram under intervjun. En moder blev ledsen och började gråta under intervjun, då författaren direkt återigen meddelande att det var okej att när som avbryta om det kändes för jobbigt att prata om, samt stämde av läget med informanten innan intervjuaren och informanten skiljdes åt efter intervjun.

Analys

I analysen valde författaren att luta sig mot Burnard, Gill, Stewart, Treasure och Chadwicks (2008) tillvägagångssätt för att analysera den data som samlats in. Författaren av detta arbete har använt sig av induktiv analys, där insamlad data ledde vägen för hur data skulle analyseras. Detta är det mest passande sättet att analysera en studie när man inte vet så mycket om fenomenet som ska undersökas (a.a.).

Det tillvägagångssätt författaren använde sig av inom den induktiva analysen var tematisk innehållsanalys (Burnard m.fl. 2008). Processen innebar analys av transkriberingarna, identifiera teman samt hitta likheter i teman och texten. Då transkriberingarna endast är beskrivande och ej ger förklaringar, behöver intervjutranskriberingarna utforskas och tolkas av författaren för att förstå

informationen som har samlats in. Analysen påbörjades under eller strax efter den första data var insamlad. Analysprocessen fortsatte och innehållet ändrades under

tidens gång.

Första steget som gjordes i den tematiska innehållsanalysen var att identifiera teman och kategorier som framträdde ur de transkriberade intervjuerna. De avsnitt av intervjuerna som ej var relevanta för studiens syfte märktes som okodade. Efter detta samlade författaren ihop alla ord och fraser från alla intervjuerna för att kunna slå ihop liknande koder och kategorier. Utifrån denna lite kortare listan tittade författaren vidare efter övergripande eller liknande kategorier. Varje transkriberad intervju lästes sedan igenom ytterligare en gång för att färgkodas. Varje kategori fick sin färg. När intervjuerna lästes markerades all relevant info under den kategorin med dess färg. Sedan sattes all data under samma

färg/kategori ihop. Härifrån skrevs resultatet.

I kvalitativa studier behöver data kontrolleras/valideras för att inte tolkningen ska bli felaktig (Burnard m.fl. 2008). Validering var inte möjligt att genomföra. Det som gjordes för att analysprocessen skulle bli så korrekt som möjligt var att använda systematik och noggrannhet under hela analysen (Burnard m.fl. 2008). Detta gjordes genom noggrann analys samt att ta med de som tyckte motsatt eller avvikande från majoriteten, eller enstaka personer som tyckte något unikt.

RESULTAT

Analysarbetet resulterade i fyra kategorier: Att hamna mittemellan, Tillgänglighet, BHV - en öppen famn och Det sociala nätverket (se tabell 1).

Tabell 1. Beskrivning av kategorier och underkategorier.

Kategorier Underkategorier Att hamna mittemellan

Tillgänglighet

BHV- en öppen famn Det sociala nätverket

Att inte vara förberedd Att bry sig

Bemötande

Stressen på BHV-kliniken kan påverka tillgängligheten Individuella behov Leda i rätt riktning Konkreta råd Det privata stödet Aktiviteter på BHV

Att hamna mittemellan

Mödrar påpekade att under den första veckan efter förlossningen var det ingen som ville ta ansvar och hjälpa till, eller som visste vart mödrar kunde vända sig med frågor som till exempel amning. BHV-sjuksköterskan talade om att de tar över när barnet är en vecka gammal, men mödrar visste inte vart de kunde vända sig med till exempel amningshjälp tills dess. Inte heller på BB/förlossningen fick mödrar någon muntlig info före hemgång om vart de kunde vända sig tills BHV tog över. En moder berättade dock att när barnet blev lite större, hittade hon skriftlig information om att de kunde vända sig tillbaka till patienthotellet tills

BHV tog över, men att det hade hon behövt höra muntligen innan hon gick hem. Stöd önskades att få kring vart mödrar ska vända sig och att BB/förlossningen muntligen informerar före hemgång om vart mödrar ska vända sig. Om BHV får frågan om vart mödrar ska vända sig, ska de veta vart de ska hänvisa, till exempel bara informera att det finns en amningsmottagning att vända sig till. Även

barnakuten behöver kunskap om vart familjer som vänder sig dit ska hänvisas, om de behöver hjälp med amningen under barnets första levnadsvecka.

”Nej vi var ju både uppe på barnakuten och de bara, ja vi kan hjälpa er för stunden men ring din BVC sköterska, så ringer vi BVC sköterskan och hon bara

nej vi tar över om några dagar.” (intervju 7)

Mödrar upplevde sig förvånade över den skarpa övergången mellan

mödravårdscentralen (MVC) och BHV, plötsligt flyttades allt fokus från mamma till barnet, och de hade knappt kvar nån kontakt med MVC. Mödrar önskade att det hade hängt ihop mer, eller blivit ett överlämnande eller avslut från MVC. Mödrar upplevde även att glappet mellan BB och BHV var ganska stort. När de kom hem från BB hade de mycket frågor och önskade att BHV hade överlappat från förlossningen/BB och pratat mer om tiden där, det kändes som allt fokus var på barnet. Någon moder mindes inte om det pratades om detta på hembesöket, men oavsett hade det enligt modern behövts mer samtal kring detta, antingen på hembesöket eller redan på BB, innan allt fokus flyttades till barnet. Mödrar trodde att de skulle få ännu mera stöd kring detta om det fångas upp lite mer direkt när de kommer hem.

”Det känns som att glappet mellan BB och BVC var ganska stort, /…/ Nu va det liksom fokus på barnet, hur mycket vägde barnet, hade det gått upp sen vi kom hem från BB? /…/ det hade varit skönt att nån hade bara satt sig ner och frågat, du, du är nyförlöst och det här är ditt första barn, vad tänker du nu liksom? /…/ Hur gick förlossningen? Hur känns det efteråt? Har du ont? Hur går det med

amningen liksom?” (Intervju 4) Att inte vara förberedd

Mödrar önskade få mer utbildning om vad som händer med barnet under det första året. Det är mycket som det inte pratas om, som kunde ge förståelse,

exempelvis att barnet kommer in i olika faser och varför barnet sover dåligt. Dock sade även mödrar att de var osäkra på om det faktiskt hade varit bra att veta mer om exempelvis de olika faserna eller om barnets utvecklas ”normalt”. De

resonerade att det kanske hade blivit för mycket att ta in, att det är bättre att ta det mer efterhand, samtidigt som de kände att de hade velat veta mer i förväg. Någon moder talade om babypottning (EC - elimination communication), en metod som innebär att föräldrar svarar på babyns rutiner och signaler för när de behöver defekera eller urinera, vilket kan påbörjas redan när barnet är ett par veckor gammal (Bender & She, 2017). Genom identifiering av dessa signaler kan eliminering samordnas i toaletten istället för i blöjan (a.a.). Modern önskade att fler sjuksköterskor på både MVC och BHV skulle känna till denna metod för att kunna stötta och ge tips kring det. Vid samtal på MVC om hur det är att ha barn påpekar mödrar att det är viktigt att prata om båda sidor av föräldraskapet. Att bli förälder är både frid och fröjd, en dans på rosor, men det är inte alltid är så roligt att vara förälder, ibland är det jobbigt och frustrerande, exempelvis när de gråter.

”Jag kände att jag saknade mycket information om vad som hände med barnet under första året, det här med de olika faserna. Och det kanske man inte alltid ska

ha reda på heller //…// samtidigt så tror jag att det ligger som en liten utbildnings, i en liksom utbildningschargång mellan kanske MVC och BVC i så

fall.” (Intervju 2) Att bry sig

Mödrar upplevde att de fick frågan hur mår du? Vill du/behöver du ha hjälp med något? av BHV-sjuksköterskan. Vissa mödrar upplevde det som tillräckligt stöd, medans vissa tyckte det fanns en poäng med att följa upp moderns mående ännu mer i den omställningen det är att bli förälder. Flertalet mödrar mådde på det hela taget bra och kände att BHV-sjuksköterskan hade tagit upp måendet med dem om de verkade må dåligt. Mödrar kände också att de själva hade kunnat be om mer hjälp om de kände att det hade behövts, och på så sätt upplevde mödrar att det fanns mer stöd att få än de utnyttjade. Vissa mödrar tyckte dock att det hade varit bra om BHV-sjuksköterskan hade gett mer stöd, utan att de behövde fråga efter det. Till exempel gett förslag på hjälp de kan erbjuda, utan att försöka få ur mödrarna att de mår dåligt, men ändå påminna om att det är okej att be om hjälp. Någon moder upplevde att hon fångades upp direkt av BHV-sjuksköterskan, medans någon annan moder inte fick det stödet hon förväntat sig när hon mådde dåligt. Modern önskade då att hon fått förslag på hjälp, exempelvis att få gå och prata med någon, då det upplevdes svårt för mödrar att be om hjälp när de inte visste vad de kunde få för hjälp.

”BVC-sköterskan har ju alltid frågat, hur mår du? Är det nånting du vill ha hjälp med, men det har jag ju aldrig behövt så därmed vet jag ju inte vad som har funnits att erbjuda. Däremot nu i slutet, för typ en månad sen, då, lite grann deppade jag ner mig, /…/ och då vet jag BVC-sköterskans förslag var att, ja men gå på öppen förskola, men det är inte riktigt det jag behöver då utan då hade jag kanske behövt gå och prata med någon, men det kom aldrig upp.” (Intervju 7)

Tillgänglighet

Mödrar beskrev att hjälpen hos BHV-sjuksköterskan var lättillgänglig mellan de bokade besöken och fanns alltid där som ett stöd, även om det inte alltid hade behövts. Det uppskattades av mödrar att BHV-sjuksköterskan var tillgänglig på olika sätt och flexibel i sättet att höra av sig på. Detta ansåg mödrar underlättar när man har småbarn och det inte alltid fungerar att prata i telefon.

BHV-sjuksköterskan var tillgänglig både via sms, mail och telefon, samt öppna mottagningar och extra besök. Detta möjliggjorde att hjälpen fanns där när den behövdes och mödrarna fick oftast ett snabbt svar. Sms var en bra hjälp när barnen fick exempelvis utslag. Då kunde bilder skickas till BHV-sjuksköterskan för en första bedömning. Det var dock svårt att ringa till BHV-sjuksköterskan, men att skicka ett sms som BHV-sjuksköterskan svarade på eller ringde upp brukade fungera bra. Det uppskattades även av mödrar att ha nära geografiskt till sin BHV-klinik, då det upplevdes öka tillgängligheten.

”Just det här att man kan kontakta dem på olika sätt, både att de haft de öppna mottagningarna, i början gick man ju dit väldigt regelbundet, och sen det här med

sms har vart jättesmidigt också, och vi har haft telefonkontakt också och ringt, så det har vart jättebra tycker jag.” (Intervju 3)

Mödrar var medvetna om att det var svårt att ringa till BHV-sjuksköterskan då hon har andra barn hos sig. En moder tyckte dock att det var svårt att få svar även via sms eller mail, att det hände att BHV-sjuksköterskan inte hörde av sig alls, och att detta ledde till frustration.

”Ja så att det har vart lite tråkigt att man inte har fått svar, för då har man tänkt, ah men jag skickar ett sms, så kan hon svara när hon har tid, men så får man

inget svar då känner man ju lite frustration.” (Intervju 7) Bemötande

En form av stöd beskrevs av mödrar som ett bra bemötande. Både att känna sig omfamnad och ompysslad, en varm stämning och att bli lugnad, men även att BHV-sjuksköterskan inte har varit dömande. Detta gör att det känns kul att gå till BHV. Mödrar kände sig stöttade att göra det som kändes rätt för dem. Bemötandet i sig påverkade även den känslomässiga tillgängligheten till BHV-sjuksköterskan. Mödrar upplevde att de kunde ställa vilka frågor som helst, men även hur många frågor de ville. Dock upplevde de även att det mest var BHV-sjuksköterskan som frågade dem hur det gick, och att mödrar frågade först när det var något de undrade över. Mödrar upplevde att BHV-sjuksköterskan lyssnade och fanns där och stöttade. De litade även på BHV-sjuksköterskans profession, att det fanns en kunnig inom området att fråga.

”Bemötandet, det här vänliga, det var mycket därför vi valde den BVC:n, för de är så, kärvänliga så, det är så, man känner sig omfamnad.” (Intervju 7) Stressen på BHV-kliniken kan påverka tillgängligheten

Mödrar påpekade att det verkar som BHV-sjuksköterskorna hade det stressigt på sitt arbete. De verkar ha mycket barn och mycket som ska göras. Någon moder berättade att de hade haft fyra olika BHV-sjuksköterskor tills barnet var fyra månader, och att detta berodde på sjukskrivningar. Mödrar upplevde att det ändå kändes som BHV-sjuksköterskorna hade tid för barnen och mödrarna när de väl var där, men att det märktes att de var pressade och ofta blev det förseningar. Mödrar upplevde att de hann fråga det de ville fråga om och att det inte kändes som BHV-sjuksköterskan stressade vidare till nästa barn. Någon moder tyckte att tidsbristen som BHV-sjuksköterskorna har inte borde få påverka de familjer som går dit, att de istället får ta in färre barn. Någon moder tyckte även att BHV-sjuksköterskorna i sig verkade behöva stöd för att kunna stödja föräldrarna på BHV-kliniken.

”Jag har en känsla av det, att det är lite såhär, in och ut med folk och att det ska gå, inte att det ska gå ganska fort för det känns som att när vi väl har varit där så,

så har dem ändå tagit sig tid, men det känns som att såhär, vi har kommit in lite sent flera gånger och, det känns som dem har, de är ganska pressade känns det

som.” (Intervju 1) Individuella behov

Mödrar talade om BHVs upplägg med att när barnet är nyfött är det ganska täta kontroller och att det glesas av väldigt plötsligt. I början kände sig mödrar nästan bortskämda och sen nästan bortglömda. Den mest märkbara glesningen för

mödrar sker i samband med att barnet börjar äta fast föda vilket kan resultera i exempelvis förstoppningsproblematik. Mödrar önskade mer uppföljning med bokade besök i de fall det hade varit någon problematik, inte bara höras per

telefon. De önskade även mer flexibilitet kring hur ofta de kunde komma med sina barn, efter behov. Mödrar upplevde det som bra att BHV fortsätter ha regelbundna besök även när barnet är över året, även om det inte är lika ofta, och de tyckte även det nästan var lite tråkigt att de skulle klara sig ännu mer själv nu.

” I början så var det ju väldigt täta besök och sen så blir det plötsligt ganska mycket glesare och jag tycker nog faktiskt att man hade behövt få lite, asså mer

stöd genom att man hade behövt komma lite oftare, kanske lite mer flexibilitet också i besöken liksom, att alla kanske inte behöver komma varannan månad, utan vissa kanske det räcker varannan men vissa behöver komma en gång i månaden, att det är lite mer individuellt, ja man hade kunnat anpassa mer efter

behov.” (Intervju 3)

BHV – en öppen famn

De flesta mödrarna tyckte att de överlag hade fått bra stöd från barnhälsovården.

”Jag hade faktiskt inte så stora förväntningar på vad det innebar. Så rent generellt så tycket jag det vart väldigt väldigt bra.” (Intervju 2)

Mödrar upplevde att BHV var en stor trygghet, bara att den fanns. Det är en bra och trygg plats att kunna vända sig till/ komma till, både för barnet och modern. Mödrar upplevde att BHV fyller en otroligt viktigt funktion, ett förtroende, en trygghet, att det är dit man vill ringa och be om hjälp så länge det inte är akut. Att det fanns någon i närheten av hemmet att ringa eller gå till när hjälpen behövdes, speciellt när ens föräldrar inte bor i samma stad. Att det finns en professionell person som kan ”allt” är viktigt och betyder mycket, speciellt som

förstagångsförälder.

”Att det bara finns nån där som är proffs på allt, det är jätteviktigt /…/, man behöver verkligen det, speciellt som förstagångsförälder.” (Intervju 4)

Mödrar uppskattade att BHV fungerade som en första instans för barnets vård. Prickar som annars skulle dykt upp på vårdcentralen eller akutmottagningen, kunde istället BHV-sjuksköterskan göra en första bedömning på, för att sedan slussas vidare till rätt instans eller bara låta det vara. Detta ansågs väldigt tacksamt av mödrar, att den möjligheten finns. Mödrarna stämde alltid av med

BHV-sjuksköterskan först vad hon tyckte skulle göras, och bara om det är något akut ringde dem 112 före henne.

”Efter att ha ringt ambulansen så var det ju BVC jag ringde, så det känns ju liksom ändå som, ja att man får ett förhållande till, eller vi har fått det i alla fall, som känns väldigt tryggt och liksom är det nånting så är det är dit man ringer om

det inte är akut liksom.” (Intervju 6) Leda i rätt riktning

Mödrar fick hjälp med sina funderingar via BHV-sjuksköterskan hur de skulle tänka och gå vidare, både när det gällde frågor kring barnet men även dem själva som nyblivna mödrar. Mödrar kom med förslag på hur de tänkte göra och frågade om det var okej att göra på det sättet, och fick bekräftelse på det, snarare än att

BHV-sjuksköterskan kom med förslag på hur det skulle göras. Någon moder fick extra stöttning av BHV-sjuksköterskan i hur hon skulle gå vidare när hennes tankar på hur föräldraskapet skulle fungera, inte fungerade rent emotionellt.

”Såhär tänkte jag göra, är det bra, eller såhär tänker jag göra, kan man göra så? Så att det, det var nog inte riktigt så att vi liksom fick att, det var liksom inte så att

vår sköterska tyckte nånting liksom, utan det var mer när jag kom med, med liksom förslag om hur det skulle va.” (Intervju 6)

Konkreta råd

Mödrar kände att de fick hjälp när dem behövde, men önskade få tydligare och rakare svar och besked på vad som är normalt. Till exempel hur de bör tänka kring modersmjölksersättning, hur mycket mat barnet behöver och så vidare. Mödrar önskade även mer generella råd kring föräldraskapet, samtidigt som de förstod att det var svårt för BHV-sjuksköterskan när alla mödrar behöver olika saker. Det är så mycket som är normalt och mödrarna vet inte alltid själva vad de behöver. Mödrar önskade att de hade fått veta via BHV-sjuksköterskan vad som är okej att testa hemma, exempelvis laktulos när barnet hade en känd

förstoppningsproblematik. Mödrar önskade även mer uppföljning kring den problematik de sökte råd för. De önskade även att BHV-sköterskan kunde förklara varför hon inte vill ge rakare svar och besked, till exempel ”det är så mycket som är normalt och det kan funka för er, men det är inte säkert”.

”På det hela taget är det som sagt positivt att man själv liksom får, får fråga och så men, alla är ju olika som personer men när det har varit en del saker som när hon både ammade och fick ersättning i början, så hade det nog varit skönare att

få lite tydligare direktiv när jag frågade då om mängder av ersättningen till exempel.”(Intervju 6)

Mödrar sökte råd hos BHV-sjuksköterskan kring specifika områden och

situationer som uppstod med barnet, och hur de skulle gå vidare. En moder sökte hjälp när hon misstänkte att hennes barn hade en claviculafraktur som ej hade upptäckts varken på BB eller BHV, trots flera undersökningar av barnet. Då var BHV-sjuksköterskan snabb och fångade upp det direkt och modern fick kontakt med både läkare och sjukgymnast samma dag. En moder berättade om när hennes barn blev förstoppad en fredag eftermiddag, och hur BHV-sjuksköterskan ställde upp och gav tips och råd trots att det var dags att ta helg. Samtal kring sömn var ett återkommande tema där BHV-sjuksköterskan talade med mödrar om när barnet sover dåligt, och vad som skulle kunna vara orsaken till detta. Dock önskade mödrarna mer konkreta tips kring sömnen. Stöttning kring amningen var viktig, speciellt för de mödrar som haft amningsproblematik. De talade om hur viktigt det är att BHV-sjuksköterskan stöttar i det val som modern vill ta kring amning, men även hur viktigt det är att BHV-sjuksköterskan berättar att det finns amningshjälp att få via exempelvis amningsmottagningar. Någon moder berättade om hur hon upptäckte en matallergi på sin dotter och hur BHV-sjuksköterskan hjälpte henne för att gå vidare i det.

”Hon blev akut förstoppad, det var en fredag så märkte jag att hon var

jätteledsen, hon hade inte velat äta ordentligt på väldigt, asså kanske en vecka, och sen så blev hon jätteledsen när hon skulle bajsa, upptäckte jag hemma, och sen såg jag att det liksom kom små kulor, så då blev jag lite stressad eftersom det var helg, så då gick jag bara dit och det var ju precis innan dem skulle sluta, och

då ställde ju BVC sköterskan upp direkt och hjälpte oss med råd och så, så det tyckte jag var jättebra.” (Intervju 3)

Det sociala nätverket

Det sociala stödet för mödrar kom från olika håll, både privata kontakter och via BHV.

Det privata stödet

Mödrar hade stort privat stöd, mest från ens egna föräldrar, men även syskon och vänner, samt nyblivna mödrar i samma situation som de själva. Både stöd i att finnas där och få prata om det, finnas där fysiskt och passa barnet, men även att ge tips och råd på hur de hanterat liknande situationer med sina barn. Någon moder berättade om hur hon kunde applicera sin mammas sätt att passa hennes barn på, på sig själv och därmed känna sig mer trygg i sin egen roll som moder. Mödrar talade om att mycket frågor som dök upp valdes att ställas till sina privata

relationer i första hand, även om frågorna lika gärna hade kunnat ställas till BHV-sjuksköterskan.

”Det är ju liksom den allra närmsta sfären som vi verkligen, ja får hjälp och stöd från på alla möjliga vis liksom, och jag känner ju att det har, nu är BVC fantastiskt, men vi har nog allra störst stöd därifrån oavsett.” (Intervju 6) Aktiviteter på BHV

Föräldragrupp var något som uppskattades av mödrar, framförallt som nybliven förälder. När inte så många vänner är lediga är det ett bra sätt att hitta föräldrar att umgås med. Att bara kunna umgås med andra mödrar och få prata om sin

upplevelse att bli förälder ansågs viktigt. Föräldragruppen har bidragit med mycket stöd och tips föräldrarna emellan, medan BHV-sjuksköterskan funnits med som ett komplement i fakta. Mödrar tyckte det har varit bra att ha teman utifrån barnets utvecklingsstadier på föräldraträffarna, eftersom barnen är i ungefär samma ålder.

Mödrar önskade lite mer bakåt- och framåt i tiden prat på föräldragruppen, om till exempel förlossningen, hur det känns att ha blivit föräldrar, hur tanken känns kring ett nytt barn och så vidare. Även önskemål om fler uppstyrda träffar, framförallt i början när barnen var små var ett önskemål. Mödrar upplevde att de äntligen lärt känna varandra först när barnet blivit runt ett år och de ej skulle träffas på samma sätt igen. Det var då de vågade fråga om lite konstiga, privata och jobbiga frågor och verkligen ha ett utbyte.

”Föräldrargruppen önskar jag nästan att man hade haft fler uppstyrda träffar för nu har det väl vart ungefär varannan månad, så lagom nu till det är slut har vi ju

verkligen lärt känna varandra, så att det önskar man ju att man hade kommit igång med tidigare.” (Intervju 7)

DISKUSSION

Nedan följer diskussion utifrån metodval samt kring vad som framkom i resultatet.

Metoddiskussion

Då studiens syfte avsåg fånga upplevelser, ansågs en kvalitativ studie med intervjuer vara en lämplig metod (Polit & Beck, 2017). Att använda en kvalitativ metod kan ge en ny förståelse för hur individer upplever exempelvis stöd via BHV-sjuksköterskan (a.a.). Kvalitativ data kan också inhämtas via

fokusgruppsintervjuer (Malterud, 2014). Detta tillvägagångssätt är särskilt lämpligt när författaren vill undersöka erfarenheter, förhållningssätt eller

synpunkter inom ett visst område (a.a.). En fokusgrupp hade kunnat möjliggöra att mödrarna tillsammans påminde varandra om vad som är bra stöd, och att fler mödrar hade hållit med om vissa områden som kunnat framkomma under en fokusgruppsintervju. Dock kanske dessa områden ej hade framkommit under alla individuella intervjuer, även om informanten håller med om det men inte själv tänkte på det. Ämnet föräldrastöd kan vara ett känsligt ämne att bli intervjuad kring, då det är en omtumlande tid i livet att bli förälder. Därför valde författaren att göra enskilda semistrukturerade intervjuer.

Urvalet ska innehålla ett tillräckligt rikt och varierat material om ämnet som ska undersökas (Malterud, 2014). Att materialet innehåller innehållsrik information är viktigare än att det är ett visst antal deltagare som medverkar. Ett urval ska göras som kan överföras till flera andra sammanhang än där de ursprungligen hämtades (a.a.). Tanken var att lika många informanter (ca 5st) skulle rekryteras från varje BHV-sjuksköterska. Detta för att inte majoriteten av intervjuerna ska speglas av samma BHV-sjuksköterska som skulle kunna ge liknande stöd till alla familjer hon träffar. Dock hade den ena BHV-sjuksköterskan enklare att hjälpa till att finna informanter då hon hade en föräldragrupp med barn inom rätt ålder för inklusionskriterierna. Detta resulterade i att hon hann träffa fler mödrar med barn inom rätt ålder än den andra BHV-sjuksköterskan. Eventuellt kan resultatet i denna studie ha blivit påverkat av att fem av informanterna inhämtades från en BHV-sjuksköterska (sex tillfrågades) och endast två informanter via den andra sjuksköterskan (fyra tillfrågades). Om författaren rekryterat via BHV-kliniker som var ännu mera socioekonomiskt skilda skulle även detta möjligen kunnat visa på andra upplevelser av stöd.

Bekvämlighetsurval tillämpades i studien, vilket innebar att de som var närmast tillhands tillfrågades (Denscombe, 2016). Detta innebär att de

BHV-sjuksköterskor som författaren fick kontakt med, hjälpte till med rekrytering av föräldrar. Men även att de föräldrar som fanns närmast till hands tillfrågades om studien via BHV-sjuksköterskan. Ett mer ”bekvämt” urval hade dock kunnat göras genom att författaren kontaktat de förstagångsmödrar som är vänner och bekanta till författaren. Dock valde författaren att ha detta som ett

exklusionskriterie och istället kontakta BHV-sjuksköterskor inom olika socioekonomiska områden i Malmö, för att få ett bredare resultat trots

bekvämlighetsurval. Ännu ett exklusionkriterie som hade kunnat ingå i studien, men som författaren kom på i efterhand, hade varit mödrar med psykisk ohälsa, exempelvis förlossningsdepression. En förlossningsdepression skulle möjligen kunna ge en annorlunda bild av hur den första tiden med barnet faktiskt var och

borde därför ha exkluderats i studien. Författaren är inte medveten om ifall någon av mödrarna i föreliggande studie led av förlossningsdepression eller annan psykisk sjukdom under sitt första år som moder. För att belysa problemställningen på bästa sätt rekryterades endast mödrar med barn mellan sex-tolv månader. Detta för att mödrar ska ha hunnit uppleva stöd, men även för att mödrarna ska ha större chans att ha hunnit landa i sin föräldraroll. Barnet skulle vara max tolv månader gammalt eftersom det är under det första året föräldrar behöver mest stöd, men även för att stödet skulle finnas kvar färskt i minnet. Mödrarna bodde i Malmö och gick till någon av de BHV-klinikerna som hjälpte till att rekrytera mödrar. Ifall fler BHV-kliniker i andra delar av Malmö med ännu mer socioekonomiska skillnader också hade hjälpt till att rekrytera, hade det möjligen kunnat bli ett annat resultat. Så hade även kunnat ske om rekrytering hade skett i olika städer i Sverige, eller hos familjer som bor på landsbygden och har längre till sin BHV-klinik.

Från början var tanken att BHV-sjuksköterskor från mer socioekonomiskt skilda områden skulle fungera som gatekeepers och dela ut ett informationbrev till de föräldrar som uppfyllde inklusionkriterierna. Sedan skulle mödrarna få tid att fundera och själva höra av sig till BHV-sjuksköterskan eller författaren om intresse fanns att delta. På grund av att författaren hade svårt att få tag på verksamhetscheferna vid respektive BHV-klinik gjorde detta att det etiska godkännandet ej hann skickas in vid den tid som var tänkt från början, vilket fördröjde processen. Detta gjorde att BHV-sjuksköterskorna hjälpte till att finna informanter på annat sätt än att vänta på deras besök på BHV-kliniken. Detta gjordes via exempelvis föräldragrupp och telefonsamtal för att fråga om intresse. Detta påverkar trovärdigheten kring studien då många mödrar som går till någon av BHV-sjuksköterskorna, som fungerade som gatekeeper, troligen aldrig blev tillfrågade om att delta. Hade författaren haft cirka två månader att invänta hjälp med rekrytering hade troligen alla blivit tillfrågade, då barn mellan sex-tolv månader besöker BHV varannan månad. Då skulle alla barn hinna besöka BHV-sjuksköterskan och bli informerade om studien. Om fler mödrar hade deltagit hade det troligen blivit ett mer varierat utfall i resultatet.

Att ha gatekeepers kan påverka utfall av informanter genom att gatekeepern exkluderar föräldrar som hade kunnat vara aktuella för studien. Gatekeeper kan exempelvis exkludera familjer som haft det jobbigt, familjer som

BHV-sjuksköterskan inte fått särskilt bra kontakt med, eller familjer som varit missnöjda med sin BHV-sjuksköterska. Detta utan författarens vetskap om det. Det kan betyda att de som inte upplevt sig få bra stöd inte heller blev tillfrågade av sin BHV-sjuksköterska om deltagande, och därmed blev exkluderade utan författarens vetskap. Andra tillvägagångssätt som hade kunnat användas för att komma runt detta hade varit att ej rekrytera via BHV utan att gå dit mödrar befinner sig dagtid, såsom att informera på babycaféer, öppna förskolor och sätta upp affischer. Dock hade andra mödrar kunnat missats som endast går till BHV-kliniken och ej till exempelvis babycaféer. Mer intresse av studien kanske också fanns på grund av att BHV-sjuksköterskan informerade om studien istället för att de såg en affisch i väntrummet.

Tanken från början var att intervjua både mödrar och fäder om deras upplevelse av föräldrastödet från BHV-sjuksköterskan. Då endast mödrar visade intresse av att delta i studien ändrades studiens syfte under tidens gång från föräldrars

forskning än fäder (Macfadyen, Swallow, Santacroce & Lambert, 2011). Detta skulle kunna bero på att fäder inte upplever att deras åsikter är av värde och att moderns åsikter kan vara mer relevanta, då de har haft mer kontakt mer BHV-sjuksköterskan. Rekrytering som inte riktar sig specifikt till fäder kan också leda till ett minskat engagemang (a.a.).

Intervjuerna var från början tänkta att vara ca 30 minuter, men intervjuerna blev i medelvärde 20 min långa, då det upplevdes som att informanterna hade sagt det de ville säga om föräldrastöd under denna tid. Det finns olika faktorer som kan ha påverkat intervjutiden. Mest troligt är att om författaren hade haft en bättre

intervjuteknik hade författaren troligen kunnat få informanterna att prata om stödet på ett djupare plan (Kvale & Brinkmann 2009). Men även saker som en mer utvecklad intervjuguide, fler följdfrågor som författaren kunde ställt, att intervjun hade skett på annat ställe än i hemmet, att deras barn inte hade varit med under intervjun samt hur informanterna uppfattade författaren under intervjun, är saker som troligen kunnat påverka intervjutiden, samt den data som framkom ur intervjun. Om författaren hade haft mer utvecklad intervjuteknik hade det även underlättat för att kunna fånga upp det som sades i intervjuerna på ett bättre sätt, och ge djupare beskrivningar, vilket författaren själv upptäckte under

transkriberingen, att här kunde en följdfråga ställts (a.a.).

Oerfarenhet i att göra en intervjustudie kan ha påverkat studiens resultat på så sätt att intervjuerna inte blev så djupa och innehållsrika som de hade kunnat bli om författaren hade haft mer erfarenhet av intervjuteknik (Kvale & Brinkmann 2009). En pilotintervju genomfördes innan studiens start för att författaren skulle kunna träna sin intervjuteknik samt testa intervjuguiden (a.a.). Troligen hade fler

pilotintervjuer behövts göras för att träna upp intervjutekniken bra nog för att få ut så mycket som möjligt under intervjuerna, dock valde författaren att behålla de informanter som var villiga att ställa upp i studien.

Författaren hade inte heller någon möjlighet att få feedback på sin intervjuteknik mer än de insikter författaren själv kom underfund med under transkriberingarna. Detta eftersom ingen annan än författaren och informanten medverkade vid intervjuerna. De tre första intervjuerna (efter pilotintervjun) genomfördes samma dag på grund av att det var tider som passade bra för informanterna. Detta gjorde att intervjutekniken inte hann utvecklas mellan de tre första intervjuerna, då den första transkriberingen skedde först mellan intervju tre och fyra.

Att vara två personer som analyserar samma transkriberingar, enskilt och sedan tillsammans, ökar tillförlitligheten på studien (Lundman & Hällgren Graneheim, 2008). Författaren hade kunnat använda sig av validering genom att återgå till informanterna och be dessa bekräfta/ta tillbaka tolkningen av materialet. Författaren hade även kunnat låta en annan forskare läsa arbetet, alternativt att denna andra forskare självständigt granskat och utforskat intervjuutskrifterna och kommit fram till teman för att se om dessa stämmer överens (Burnard m.fl. 2008). Även om de två forskarna skulle komma fram till olika saker, skulle båda

resultaten kunna vara lika trovärdiga om de båda grundar sig i data, då den ena tolkningen kan vara lika riktig som den andra. För att säkerställa att

analysprocessen är gjord systematiskt och strikt måste all data analyseras noggrant (a.a.). Ett annat resultat hade kunnat framkomma om författaren gjort studien med en medstudent, då resultatet hade setts ut fler vinklar, vilket hade kunnat ge nya insikter på grund av oerfarenhet inom området. Då författaren av detta arbete

genomförde analysarbetet själv, skulle detta kunna göra studien mindre trovärdig. Att redovisa citat från intervjuerna i sitt resultat är ett sätt att ge läsaren möjlighet att bedöma studiens giltighet (Lundman & Hällgren Graneheim, 2008).

Grounded theory hade också kunnat användas som analysmetod. Analysen ska då göras på ett systematiskt, men samtidigt flexibelt sätt och analysen ska påbörjas omgående efter intervjun gjorts, för att kunna ta tillvara på nya idéer till nästa intervju (Thorén Jönsson, 2008). Dock valdes kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats enligt Lundman & Hällgren Graneheim (2008), för att författaren skulle kunna genomföra en förutsättningslös analys av transkriberingar kring upplevelser, då det ansågs mer lämpligt att applicera på kvalitativ data som nybörjare på området (a.a.).

Enligt Kvale och Brinkmann (2009) kan samma fråga betyda olika saker för olika människor. Begreppet föräldrastöd kan vara ett väldigt oklart begrepp som

betyder olika saker för olika personer. Före varje intervju klargjordes vad

författaren menade med begreppet föräldrastöd, för att informanterna skulle tänka i samma banor när de blev intervjuade. Ändå märkte författaren under

intervjuerna att vissa saker som författaren ansåg vara ett stöd, inte var lika

självklart för informanten. Detta kan bero på att stöd upplevs på olika sätt av olika människor. Den hjälpen en moder får från BHV ser hon kanske som ett stöd, medans en annan moder ser det som BHV-sjuksköterskans plikt att göra. Det kunde också bero på hur författarens frågor var formulade. Kanske hade det gått att tydliggöra dessa ännu mer för att få alla mödrar att tänka i samma banor. Förförståelsen är de erfarenheter författaren tar med sig in i projektet (Malterud, 2014). De erfarenheter författaren har med sig påverkar hur insamling och läsning av data sker. Förförståelsen kan ge styrka åt projektet likväl som den kan begränsa det som ses i det insamlade materialet. Med en medvetenhet om sin förförståelse kan detta förebyggas (a.a.). Innan projektets start medvetandegjordes därför författarens förförståelse genom att skrivas ner.

Resultatdiskussion

Flertalet av mödrar i föreliggande studie påpekade att glappet mellan BB och BHV är stort. Att som nybliven moder inte veta vart man ska vända sig med problematik som amning, och att ingen vill ta ansvar bekräftas även av Barimani, Oxelmark, Johansson och Hylander (2015). Enligt socialstyrelsens statistik har vårdtiden efter förlossningen minskat från sex dygn till två dygn mellan år 1973-2014 (Socialstyrelsen, 2015). Kan detta vara en av orsakerna till att föräldrar inte vet vart de ska vända sig under barnets första levnadsvecka, från det att familjen skrivs ut från BB, tills att BHV tar över? Kan det vara därför de upplever att de behöver mer stöd av BHV-sjuksköterskan första veckan? Enligt ett avtal i Region Skåne (2017) uppmanas vårdnadshavarna vid utskrivning från BB att kontakta vald BHV-enhet. Avtalet säger också att BHV är ansvarig för alla barn 0-5 år, alltså från att barnet är nyfött (a.a.). Enligt en studie av Singh (2000) är tidig hemgång efter förlossningen en utmaning, då stödet till de nyblivna föräldrarna samt den postnatala informationen minskas genom den förkortade

sjukhusvistelsen. Kan detta vara en orsak till att föräldrar behöver mer stöd hemma första veckan? En annan studie har visat att mer tid för råd och information från barnmorskan redan på BB gjorde att föräldrar kände sig mer förberedda för det nya livet hemma som föräldrar (McKellar, Pincombe & Henderson, 2006).

Från början var föreliggande studie tänkt att inkludera både mödrar och fäders upplevelse av stöd från BHV-sjuksköterskan. Endast en fader lämnade intresse, men tackade sedan nej. Beslutet togs då att ändra studiens syfte till mödrars upplevelse av stöd. Hur kommer det sig att intresset att delta i studien var mindre bland fäder än mödrar? Enligt en studie av Premberg, Hellström och Berg (2008), deltog inte fäderna aktivt i föräldragrupperna på BHV trots att båda föräldrarna var inbjudna. Detta berodde på att gruppen kallades ”mammagruppen”, var på dagtid när de flesta fäder arbetade, samt att de fäder som gick dit brukade vara den enda pappan. Även de flesta besök på BHV-kliniken är på dagtid när de flesta fäder arbetar. En reflektion kan vara att ett mindre intresse hos fäderna berodde på av att de inte träffar BHV-sjuksköterskan i samma utsträckning som modern, och därför inte känner att de kan uttala sig kring stödet via BHV-sjuksköterskan. Att kunna nå sin BHV-sjuksköterska enkelt, att hon är lättillgänglig, ansågs viktigt av mödrar i föreliggande studie, detta bekräftar även Fägerskiöld,

Wahlberg och Ek (2001). Någon att kunna vända sig till och få råd av samt kunna ringa vid problem, var högt värderat av mödrarna. Det framkommer även att BHV-sjuksköterskan tog sig tid för barnet och mödrarna när de väl var där, trots att de verkade stressade. Mödrarna upplevde också att de hann ställa de frågor de ville och att BHV-sjuksköterskan inte stressade vidare till nästa barn. Detta motsäger tidigare forskning där BHV-sjuksköterskans tidsbrist gjorde att mödrar inte vågade ställa frågor eftersom de upplevde att hon behövde gå vidare till nästa barn (Fägerskiöld, Timpka & Ek, 2003). I föreliggande studie framkommer också att ett bra bemötande kan påverka den känslomässiga tillgängligheten mellan modern och BHV-sjuksköterskan. Enligt Fägerskiöld, Wahlberg och Ek (2001) framkommer det att ett vänligt bemötande och respekt var viktigt, särskilt för de mödrar som kände sig osäkra. Det var viktigt att BHV-sjuksköterskan var kommunikativ, öppen och lätt att prata med. Mödrarna ansåg att de fick det stöd de behövde, både till sig själv och sitt barn (a.a.).

I föreliggande studie visade det sig att vissa mödrar upplevde att de inte fick något stöd i sitt föräldraskap via BHV-sjuksköterskan. Vissa mödrar ansåg sig dock kunna be om utökat stöd om de hade saknat det, medan vissa mödrar önskat mer stöd utan att behöva be om det. Varför får inte alla föräldrar stöd i sitt

föräldraskap genom sjuksköterskan? Kan det vara så att

BHV-sjuksköterskan ger stöd till alla mödrar men bara vissa anser att det är stöd? Enligt Barimani, Oxelmark, Johansson och Hylander (2015) önskade mödrar att mer fokus skulle lagts på hur mödrarna mådde. Genom ett ökat förebyggande

föräldrastöd kan den negativa trenden med barns och ungas psykiska och fysiska hälsa vändas (Socialdepartementet, 2013). Detta kan göras genom ett ökat stöd till föräldrarna i föräldraskapet vilket kan öka andelen barn som har goda relationer till sina föräldrar, och därigenom öka barns möjligheter till ett god hälsa och ett gott liv. En av de instanser som hjälper till i denna process är barnhälsovården (a.a.).

Mödrar i föreliggande studie upplevde att de behövde mest stöttning kring sömn, barnets utveckling och mat, men även om utslag och förstoppning. Enligt

McKellar, Pincombe och Henderson (2006) hade mödrar främst oro kring sömn, matproblem, om barnet får i sig tillräckligt med mat, kolik och gråt samt syskon. Mat och sömn är de två mest återkommande problemen som mödrar önskar stöttning kring, både enligt McKellar, Pincombe och Henderson (2006),