Förhållningssättet är nyckeln i konflikthantering

Förhållningssättet är nyckeln i

konflikthantering

Maria Syrén

Examensarbete 15 hp Handledare

Inom Lärande Martin Hugo

Lärarutbildningen Examinator

HÖGSKOLAN FÖR LÄRANDE OCH KOMMUNIKATION (HLK) Högskolan i Jönköping Examensarbete 15 hp inom Lärande Lärarutbildningen Vårterminen 2012

SAMMANFATTNING

Förhållningssättet är nyckeln i konflikthantering

Antal sidor: 29

Studiens syfte är att undersöka hur några utvalda pedagoger i barnomsorgen beskriver att de hante-rar och förebygger konfliktsituationer emellan barn och mellan barn och pedagoger.

Vad upplever/bedömer pedagogerna vara orsaker som kan leda till konflikter? Hur förebyggs och löses konflikter?

Vad har pedagogerna för barnsyn när det gäller konflikthantering?

Metoden är kvalitativ med semistrukturerade intervjuer. Fyra pedagoger med barnskötarutbildning eller förskollärarutbildning och som arbetar i barnomsorgen har deltagit.

Resultatet visar hur respondenterna löser konflikter med domarroll, medling, avledning eller genom att avvakta och ge barnen tid att lösa konflikterna själva. Respondenterna uppfattar att barnen löser konflikter genom medling och avledning. Samtliga respondenter anser att konflikter är nödvändiga. Det viktiga är inte vilka metoder som används för att hantera konflikter. Det viktigaste är förhåll-ningssättet, inte bara i konfliktsituationerna utan hela tiden.

Sökord: konflikthantering, förhållningssätt, bemötande, förebygga konfliktsituationer, barnsyn

Postadress Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) Box 1026 551 11 JÖNKÖPING Gatuadress Gjuterigatan 5 Telefon 036–101000 Fax 036162585

Innehållsförteckning

1 Inledning 1

2 Bakgrund 2

2.1 Det som kan orsaka konflikter 2

2.2 Förebygga konfliktsituationer 2

2.3 Konflikthantering 3

2.4 Barnsyn, bemötande, förhållningssätt. 5

3 Syfte 8 3.1 Frågeställningar 8 4 Metod 9 4.1 Val av metod 9 4.2 Urval 9 4.3 Genomförande 10 4.4 Analys 10 4.5 Forskningsetiska principer. 11 4.6 Tillförlitlighet/ trovärdighet 12 5 Resultat 13

5.1 Orsaker till konflikter 13

5.2 Förebygga konflikter 14

5.2.1 Konflikter är nödvändiga och utvecklande 16

5.3 Konflikter kan lösas på flera sätt 17

5.3.1 Förhållningssätt i konfliktlösningssituationer 19

5.4 Barnsyn och förhållningssätt 20

5.5 Varifrån respondenternas kunskap om konflikthantering härstammar 21

5.6 Resultatsammanfattning 21

6 Diskussion 23

6.1 Resultatdiskussion 23

6.3 Förslag på vidare forskning 27

Referenslista 28

1

1 Inledning

Under min utbildning till förskollärare har det varit minimalt med undervisning i konflikthanter-ing, som kan vara en stor del av det dagliga arbetet på en förskola. Jag söker mer kunskap i äm-net, och har känt ett behov av det sedan jag började som ledare i en förening för barn, men inte heller där tycker jag mig ha fått den kunskap som underlättar samspel människor emellan. Under en verksamhetsförlagd utbildning hade min handledare ett förhållningssätt till barnen som skapa-de harmoni bland barnen på avskapa-delningen (som blev kaos när hon inte var närvaranskapa-de). Detta blev för mig intressant. Hon verkade vara väl medveten om hur hon bemötte barnen och vilka konse-kvenser det fick. Jag vill veta mer om att bemöta barn, hur hon och andra pedagoger resonerar om att förebygga konflikter och hur de uttrycker att konflikter löses. Den här uppsatsen handlar om hur några pedagoger beskriver att de hanterar och förebygger konfliktsituationer samt vilken barnsyn de har jämfört med Johanssons (2003) tre kategoriseringar som är: barn är medmänni-skor, vuxna vet bättre och barns intentioner är irrationella.

Definitioner av begrepp som används i denna studie

Konflikt åsyftar när människor blir osams, viljor som kolliderar, eller den ena blir utsatt för något

orätt.

Pedagog åsyftar barnskötare och förskollärare som arbetar i barngrupper.

Barnomsorg åsyftar förskolor och pedagogisk omsorg då en av respondenterna arbetar i

peda-gogisk omsorg. ”… Pedapeda-gogisk omsorg har bland annat inte samma krav på personalens utbild-ning och pedagogiskt innehåll i verksamheten som förskola och fritidshem … I förskolan måste det däremot finnas legitimerade förskollärare.” (Skolverket, 2012, s.82).

2

2 Bakgrund

Bakgrunden inleds med ett avsnitt om vad som kan orsaka konflikter följt av avsnittet om att fö-rebygga konflikter. Därefter följer avsnittet om konflikthantering och kapitlet avslutas med barn-syn, bemötande, förhållningsätt.

2.1 Det som kan orsaka konflikter

Utas Carlsson (2001) anser att det är en konfliktsituation när människor blir osams, viljor kollide-rar och det är svårt att komma överrens, eller när någon blir utsatt för något orätt. Gustafsson (2010) förespråkar att lösningen på alla relationsproblem och konflikter i vardagen finns inom oss och att orsaken till beteendet först och främst finns i omgivningen. Ellneby (2003) skriver att det är under den första tiden i livet som den vuxna människan är den bästa samspelspartnern. Den vuxna kan lära barnet grundläggande sociala regler som turtagning, samförstånd och ömsesidighet som kommer att komma till nytta resten av livet, för om något av de tre saknas upphör leken. Det är därför viktigt att som vuxen lära barn att leka i enlighet med våra sociala regler menar för-fattaren. Odelfors (1996) avhandling behandlar bland annat vad som påverkar barns lek och kom fram till att platsen, antal barn, vuxennärvaro, barnens ålder och kön påverkar. Det viktigaste vi-sade sig vara de vuxnas närvaro som kunde agera stöd vid konflikter för att upprätthålla fortsatt lekro. Små ytor och många barn ger många konfrontationsytor utan några större möjligheter för barnen att gå undan. När det finns stora ytor att vistas på är det mer sällan att barnen stör var-andras lekar (a.a). Handboken KBT och barn (Adolfsson & Elmfeldt Öhrskog, 2010) innehåller uppslag på metoder och strategier att använda i vardagen. Bland de första råden kommer uppma-ningen att identifiera när något barn blir stressat. Det behöver inte handla om tidspress, barn kan bli stressade när de inte vet hur de ska svara på en fråga, eller om det är för många inryck på samma gång.

2.2 Förebygga konfliktsituationer

Odelfors (1996) avhandling visar att vuxnas närvaro är av stor vikt i barns lek, för att vara stöd i konfliktsituationer men även undanstyra konflikter. Öhman (2003) skriver att en pedagog som kan se barnens olika personligheter och har förmågan att upptäcka de barn som inte fungerar så bra tillsammans kan minska antalet konflikter, genom att styra vilka barn som gör aktiviteter till-sammans. För att förebygga konflikter i områden där det är mer konflikter kan man observera i vilka situationer det händer att barnen/barnet upplevs som stressat, och därefter anpassa tillvaron (Adolfsson & Elmfeldt Öhrskog, 2010). Gustavsson (2010) anser att omgivningen är främsta

or-3 saken till handlingarna och att det är den som skall ändras. Öhman (2003) beskriver att tydliga regler för hur man som både vuxen och barn ska vara mot varandra kan vara ett sätt att skapa trygghet i en grupp. Hon menar att regler i förskolan ska vara enkla och få, för att barnen ska kunna komma ihåg dem. Korczak (2002) anser att regler är viktiga för barn då är regler som barn kan förstå meningen med. Dogmatiska regler är författaren mycket kritisk till. Ellneby (2003) skriver om en förskola där det fanns barn som var oroliga och visade ett utåtagerande beteende. En av förskollärarna tog med sig en boxningsboll och handskar hemifrån. De hade regler om att handskarna bara fick användas när man boxade på bollen. Barnen hoppade hopprep eller genom rockring medan de väntade på sin tur. Förskollärarna utökade rummet med en balansbräda och en tjock madrass nedanför ribbstolarna. Där var det tillåtet att hoppa och ha brottning, med re-geln att så fort någon låg ner var matchen över och man fick börja om från början. Efter en ut-värdering fick de resultatet att det var lugnare på förskolan, barnen lärde sig genom brottningen hur hårt man kan ta i innan det gör ont. När kroppen får jobba minskar stressämnena och barnen blir lugnare och mer koncentrerade i sina lekar. Några barn ville använda boxbollen för att avrea-gera sig när de var arga, barnen visste att det var tillåtet och lärde sig att känna igen känslan av att vara arg och lärde sig att hantera sina känslor istället för att impulsivt slå sin kompis (a.a.).

2.3 Konflikthantering

I Lpfö 98 (Skolverket, 2010) står det att arbetslaget ska ”stimulera barnens samspel och hjälpa dem att bearbeta konflikter samt reda ut missförstånd, kompromissa och respektera varandra” s.9. Det står även att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att hantera konflikter. Rosenthal och Gatt (2010) hänvisar till att det i sin studie framkommit att pedagoger har en stark tendens att bete sig som domare när de ska lösa barns konflikter. Coloroso (1995) anser att om avgörandet hamnar hos den vuxna får problemet ingen riktig lösning. Då två barn är osams för att de vill ha samma sak anser författaren att det är viktigt att lyssna, hjälpa till med att komma fram till olika lösningar, men inte ge barnen något svar. Rosenthal och Gatts studie (2010) visar att pedagoger vill ta reda på vem som bär ansvaret. Detta får medhåll utav Måhlberg och Sjöblom (2004) som har utvecklat den lösningsinriktade pedagogiken. Författarna uppfattar att ett vanligt sätt att tänka i en problemsituation är att en person är orsak till konflikten och att den personen måste ändra sig. Det fokuseras på problemet istället för lösningen anser författarna som förespråkar fokusering på konfliktlösning. Coloroso (1995) har metoder för många situatio-ner som kan dyka upp. Det främsta råd hon ger är att aldrig kräva ett förlåt, konflikthantering handlar inte om att be om ursäkt utan om att samarbeta. Ljungberg (1998b) menar att man ska undvika att bryta en konflikt och få den löst genom att tvinga fram ett förlåt. Det gör att

konflik-4 ten hanteras på ett okonstruktivt sätt. Öhman (2003) hävdar att det är bättre att göra förlåt än säga förlåt, om något utav det anses nödvändigt. Att fråga barnet hur situationen kan göras bra igen är bättre än att försöka mana fram ett förlåt eller en handling menar författaren. Ljungbergs (1998a) studie visar att barn kan lösa konflikter själva i stor utsträckning. Barnen i studien förso-nades oftast genom att till exempel bjuda in till en ny lek eller aktivitet, få det andra barnet att skratta eller dela med sig av en eftertraktad leksak. Dessa tillvägagångssätt gav oftast positiva ef-fekter. De konfliktlösningsmetoder som hade sämst effekt i studien var då en tredje person la sig i och talade om hur konflikten skulle lösas, eller om barnen sa förlåt. Öhman (2003) uttrycker att det är ett tomt ord för barn, och att barnen inte lär sig att hantera konflikter genom att säga för-låt. Ekeland (2006) skriver att medling innebär att de personer som är osams kan hitta en väg att komma överrens, med hjälp av en neutral person som inte tar någons parti. Det är endast de som är med i konflikten som ska delta i konfliktlösningen och medlaren finns till hjälp när parterna ska kommunicera. Det är meningen att parterna ska lösa konflikten själva genom att börja med att berätta vad som orsakat situationen. Coloroso (1995) anser att det inte spelar någon roll vad som har hänt i de fall då barnens olika viljor och önskningar kolliderat, att låta dem berätta gör oftast att bästa berättaren vinner. Hon menar att det är lämpligare att göra upp en plan som par-terna kan godta. Ekeland (2006) skriver att parpar-terna kan berätta skilda upplevelser av konfliktsitu-ationen och då gäller det som medlare att förbli neutral. Smith (2001) skriver också att medlaren inte ska välja sida, utan att se utifrån parternas olika perspektiv och förmedla dessa till de andra. Parternas känslor i berättandet måste bekräftas och sättas ord på menar Ekeland (2006), därefter går det att fokusera på hur situationen ska lösas med hjälp av medlaren. En metod som Adolfs-son och Elmfeldt Öhrskog (2010) benämner stoppljusmodellen kan hjälpa barnet att hitta strate-gier för att tygla sin ilska. Modellen ska få barnet att tänka efter genom ett kort med tre färgade ringar på rött, gult och grönt. När barnet blir argt är det rött ljus, sen kommer gult ljus då barnet funderar ut en lämplig lösning, och på grönt ljus kör barnet på lösningen det kom fram till. Precis som en bil får köra vidare vid grönt ljus. Förutom modeller finns även färdiga scheman på belö-ningssystem för både skolan och familjen (a.a).

En metod Coloroso (1995) använder sig utav är sittningar. En sittning görs när barn blir arga på varandra och får sätta sig tillsammans någonstans till exempel i soffan. Där får de sitta kvar tills de ger varandra lov att resa sig och under tiden kan de lösa problemet som uppkom. När de är överrens så kan de återgå, eller göra något annat, vad de nu kom överrens om. Om ena barnet fortfarande är upprörd så kan man som vuxen bryta in och ge det barn som har lugnat sig lov att gå därifrån och sedan stödja det upprörda barnet genom att bekräfta känslorna och ge barnet tid

5 att lugna sig. Från 2,5 års ålder kan man använda den här metoden anser Coloroso. Ju yngre bar-nen är, desto snabbare bruka det lösa sig och de får hoppa ner från soffan. Det är bara ett sätt att få barnen att lugna ner sig och börja prata med varandra, om någon vägrar ska man inte tvinga, det är inte lydnad som är målet utan lugn och samarbete. Om det är ett yngre och ett äldre barn som är ursinniga på varandra och det yngre barnet vägrar sätta sig och lugna ner sig kan den vux-ne omfamna det och vagga, medan det andra barvux-net sitter intill. Om det kommer synpunkter om det från den äldre om varför det yngre barnet får sitta i knät kan förklaringen att det yngre barnet behöver lite hjälp att lära sig att lugna ner sig och att det uppskattas att det äldre barnet klarar det själv fungera. Vill det äldre barnet också sitta så fungerar det också. Då kommer barnen i alla fall närmare varandra. Frågan är inte hur länge man ska sitta, det går inte bestämma en tid utan när barnen säger sig vara redo frågar man om planen. Skulle svaret vara att inte göra om det så saknas halva planen. Det går åt en plan för att reparera situationen och komma på vad som ska göras istället. Skulle barnet ändå göra samma sak igen får han/hon sitta igen. Antingen lär sig barnet att sitta, eller att inte bete sig orätt. Det går inte att ha sittning bara ibland, att vara konsekvent är vik-tigt menar Coloroso. Med konsekvent menas inte att styra allting med järnhand, det innebär att varje gång barnet skapar sig ett problem får barnet själv tänka ut en lösning med stöd från en vuxen. Utan facit eller att någon löser problemet åt barnet för det lär sig barnet ingenting på. Co-loroso betonar att disciplin inte är samma sak som straff. Med ett straff ska man lida, tryckas ned, och med disciplin lär man sig något, varför hände det här? Hur löser vi det? Det viktigaste är att barnet får ha roligt på vägen när han/hon lär sig att reda ut de problem han/hon själv har råkat skapa.

2.4 Barnsyn, bemötande, förhållningssätt.

Korczak (1879-1942) var en polsk läkare och pedagogisk ledare på flera barnhem. Han levde sitt liv för barnen och slutade sina dagar i ett judiskt koncentrationsläger där han följde barnhems-barnen in i döden trots egen frisedel. Korczak (2002) skriver sarkastiskt att barn måste övervakas och det är de vuxnas arbete att hålla vakt och kontrollera. Barn kommer bli människor, i framti-den. Nu måste de styras och tillrättavisas i allting de gör, vägras självständighet. Qvarsell (2001) refererar till grunderna i Korczaks pedagogik i sin forskningsrapport. Grunderna är att inte ingri-pa i onödan, lyssna med respekt, resonera och undvika dogmatiska regler. Det är viktigt att inte besluta att det den vuxna vet är det enda rätta, utan fundera och resonera kring det som är tänk-bart.

6 Öhman (2003) menar att det finns pedagoger som visar barn tillrätta och pedagoger som tillrätta-visar. Pedagoger som visar till rätta möter barn respektfullt och med ett öppet sinne även i kon-flikter eller vid kränkningar som kan upplevas som svåra situationer. Det finns också de pedago-ger som kränker barnen. Öhman menar att det kan bero på att pedagogen inte tagit tillvara på sitt ledarskap och att barnen då inte lyssnar på pedagogen. Pedagogen börjar tjata, något som sällan leder någon annanstans än till att pedagogen tillrättavisar barnet på ett nedvärderande sätt, och så bildas en ond spiral. Även klimatet i barngruppen kan bli sämre för att barnen tar efter den vuxna (a.a.). Smith (2001) skriver att den egna människosynen spelar stor roll i hanterandet av konflikter och agerandet av att vara stödjande eller bestämmande. Måhlberg och Sjöblom (2004) fokuserar på lösningen i en konfliktsituation, de tycker att det är mer respektfullt och effektivt att låta nå-gon vara ansvarig för en lösning än att hålla den ansvarig för ett problem.

Gustafsson (2010) tror inte på modeller. Han frågar läsaren hur det skulle kännas att bli satt på time-out, belöningssystem och dylikt av sin partner. Även barn är medmänniskor anser han. Hö-jers intervjuer i Empati (2007) låter läsaren ta del av en lärares uttalanden om sin förmåga att få eleverna i sina klasser att acceptera och respektera varandra. Läraren berättar att hans kollegor kan komma fram och undra vilken sorts trollstav han viftar med, han tycker det är synd att så pass många är okunniga. Han säger i intervjun att det finns de som får tjugo chanser att komma i konfrontation med sina elever, och som prickar in alla tjugo, med sitt kroppsspråk, mimik och öppenhet eller snarare oförmåga till öppenhet. Han är övertygad om att grunden till respekt och empati grundar sig i sättet att se på andra människor.

Johansson (2003) som har skrivit en artikel i Pedagogisk Forskning i Sverige har delat upp peda-gogers förhållande till barns perspektiv i tre kategorier: barn är medmänniskor, vuxna vet bättre och barns intentioner är irrelevanta.

Barn är medmänniskor

Barn bemöts antingen med att bli bekräftade och sedan övertygade (manipulerade) till att göra som den vuxna vill, eller att deras känslor blir bekräftade och får sedan ta eget ansvar över situa-tionen. Barnets perspektiv och pedagogens intentioner blir samspelta, det uppstår ingen konflikt, alla parter är nöjda.

Vuxna vet bättre

Pedagogerna utgår utifrån vad de anser är barnens bästa, bortom den aktuella situationen och utanför barnets kompetensområde. Att regler ska efterföljas är ett exempel i artikeln. Barnen ska

7 äta upp när pedagogerna upplever att barnet protesterar för att den i stället vill ha något annat t.ex. frukten som serveras till efterrätt.

Barns intentioner är irrationella

Pedagogerna förmedlar genom sina handlingar att närhet till barnens perspektiv är överskattat. I en observation flyttade ett barn en stol upprepade gånger. Förskolläraren tog stolen för barnet och ställde tillbaka den. Barnet blev mer och mer upprört för varje gång. Förskolläraren går iväg, barnet flyttar stolen, utan tillsägelse denna gång. Barnet puttar stolen till datorn där ett annat barn sitter. De leker ihop vid datorn. Johansson analyserar detta till att förskolläraren trodde hon var införstådd med barnets intentioner, att flytta stolen, vilket barnet inte får. Förskolläraren satte således tillbaka stolen, på sin plats, där den ska vara. Barnets perspektiv togs det inte notis om, intentionen var större än att bara flytta runt stolen i rummet. Slutsatsen som Johansson (2003) drog av denna observation var att förskolläraren följde det som hon uppfattade som sitt normati-va uppdrag, att fostra barn.

Coloroso (1995) anser att barn måste få öva på att tänka själva och ta egna beslut. Författaren förespråkar även att undvika att använda ordet nej, förutom då det hotar barnets liv, hälsa eller moral, och ger många exempel på det, som att låta barnen bestämma om de ska ha jacka eller inte. Att vara utan jacka hotar varken livet, hälsan eller moralen. Coloroso (1995) antar att alla har sett barn som alltid springer för tunt klädda men ändå aldrig är sjuka. Det finns ingen forskning som bekräftar sambandet mellan sjukdom och hur påbyltad man är, Coloroso (1995) menar att det är gamla predikningar om lunginflammation som följt med oss genom generationer. För att undvika ordet nej gäller det att hålla på sig, att inte leta fel, utan se det som är bra och tala om att det var bra gjort, att det var ett smart sätt att lösa sitt problem.

8

3 Syfte

Syftet med detta arbete är att undersöka hur några utvalda pedagoger i barnomsorgen beskriver att de hanterar och förebygger konfliktsituationer.

3.1 Frågeställningar

Vad upplever/bedömer pedagogerna vara orsaker som kan leda till konflikter? Hur förebyggs och löses en konflikt?

9

4 Metod

I metoddelen presenteras metodvalet, hur respondenterna valdes ut, genomförandet och sedan hur analysen genomfördes. Därefter presenteras avsnittet om forskningsetiska principer och se-dan avsnittet om tillförlitlighet/trovärdighet.

4.1 Val av metod

Metoden som används i den här undersökningen är kvalitativ, vilket Bryman (2002) anser vara lämpligt när man vill undersöka individers tolkningar och uppfattningar om ett visst ämne. Även observation skulle kunna ge svar på studiens frågeställningar, men valet föll på semistrukturerade intervjuer. Ett djupare samtal kan ge nya insikter och vara givande, men i en intervju är forskaren ute efter en viss sorts information (Bell, 2005). Intervjuerna spelades in och Bryman (2002) anser att det är viktigt med bra kvalité när man spelar in intervjuer eftersom det är svårt att transkribera och vidare analysera en intervju som knappt är hörbar. Detta togs fasta på och ljudkapaciteten kontrollerades innan intervjuerna ägde rum. Bell (2005) påpekar att hänsyn ska tas till responden-terna, deras önskemål och tidschema. Att hitta en plats som är avskild med så liten risk som möj-ligt att bli störd är att föredra. Samt ha beräknat hur lång tid intervjun kommer att ta och infor-mera respondenterna som det (a.a). Intervjuerna var mellan 30-40minuter långa, förutom en som blev över en timma lång. Respondenterna valde platserna, helt ostörd var ingen intervju. Följd-frågor ställdes ibland för att få utförliga svar även om respondenterna pratade långa stunder och besvarade flera frågor åt gången. I semistrukturerade intervjuer är det tillåtet att ställa följdfrågor (Bryman, 2002), och även frågor som inte finns med i intervjuguiden så länge som det anknyter till något som respondenten sagt. Det är viktigt att under intervjun använda ett språk som re-spondenterna är bekväma med. Författaren hävdar att det mest självklara men svåraste är att undvika att ställa ledande frågor. När intervjuguiden utformas går det att tänka till en gång extra, under själva intervjun kan det vara knepigare att spontant formulera korrekta följd- eller extrafrå-gor.

4.2 Urval

Fyra kvinnliga pedagoger i spridda åldrar och olika yrkesbeteckningar deltog. De valdes ut med tanke på avstånd och min uppfattning om deras intresse av konflikthantering. Respondent 1 och 2 är mellan tjugo och fyrtio år, har barnskötarutbildning och har genom den fått ta del av en kon-flikthanteringskurs. Respondent 1 har även gått på föreläsningar på sin fritid. Respondent 3 och 4 är mellan fyrtio och sextio, har förskollärarexamen och har inte tagit del av någon

konflikthanter-10 ingskurs. Samtliga började arbeta i barnomsorgen då de var i tjugoårsåldern. De arbetar på olika enheter. Urvalet är ett bekvämlighetsurval (Bryman, 2002) vilket innebär att det är personer som är lättillgängliga för forskaren som blivit tillfrågade. Han menar att bekvämlighetsurval kan ge data som är intressant, men man måste vara medveten om att generaliserbarheten är mycket be-gränsad.

4.3 Genomförande

Studien har genomförts med semistrukturerade intervjuer för att få detaljerade och fylliga svar. I utformningen av intervjuguiden (se bilaga) användes Brymans (2002) råd om att lämna plats för att notera till exempel generella bakgrundsfakta som ålder, och specifik bakgrundsfakta som ut-bildningsnivå, och hur många år respondenterna har arbetat i barnomsorgen, i detta fall. Intervju-guiden var även försedd med förklaringar längst upp som stöd för mig om någon respondent mot förmodan skulle haft en uppfattning av ordens betydelse som inte var förväntad. Respon-denterna valde intervjuplatserna utifrån några förslag. Intervjuerna spelades in så jag kunde kon-centrera mig på vad respondenterna berättade. När respondenten nämnde något som verkade relevant antecknades några stödord för att komma ihåg att ställa följdfrågor senare, istället för att avbryta respondenten i sitt berättande och kanske gå miste om viktig empiri. En pilotstudie utav intervjuguiden gjordes innan de riktiga intervjuerna påbörjades. Bell (2005) anser att en pilotstu-die bör göras för att ge en bild av hur tillförlitliga intervjufrågorna är. Fås svar på det som är tänkt att svaras på är det bra, men vanligast är att man får korrigera några frågor. Det gjordes även i den här studien, några frågor ställdes inte alls till exempel. Det fanns många frågor i intervjugui-den för att undvika att behöva formulera korrekta extrafrågor spontant. Fokus låg inte på att stäl-la varenda fråga i intervjuguiden, utan att få dem besvarade. Frågorna var sorterade i olika katego-rier men ordningsföljden vakatego-rierade kraftigt mellan de olika intervjuerna vilket överrensstämmer med Brymans (2002) beskrivning av semistrukturerade intervjuer. Respondenterna pratade i långa stunder och besvarade flera frågor åt gången utan att de ställts. I början av varje intervju informe-rades respondenterna om att deltagandet var frivilligt, vad det inspelade materialet skulle använ-das till och vilka som kan begära åtkomst, vilket är viktigt (Bryman, 2002; Kvale & Brinkmann, 2009). Därefter förtydligades att intervjun skulle fokusera på konflikthantering, att förebygga konfliktsituationer och bemötande, emellan barn och mellan pedagoger och barn.

4.4 Analys

De inspelade intervjuerna transkriberades, det var en stor hjälp för att lära känna materialet grundligt. När alla intervjuer var transkriberade lyssnades inspelningarna igenom för få ett färskt

11 minne till analysen. Transkriberingstexterna fick varsin färg för att kunna hålla isär personerna när citaten togs ut och sorterades in under rubriker som handlade om orsaker till konflikter, lösa och förebygga konflikter och barnsyn. Det blev ett mycket omfattande material som sedan sorte-rades upp i flera underrubriker där de utplockade meningarna jämfördes för att se skillnader och likheter. Reflektioner antecknades löpande för att kunna följa upp de kopplingar som gjorts. Denna sorts analys benämner Bryman (2002) som meningskodning. Författaren skriver att kate-gorierna kan vara namngivna innan analysen påbörjas eller växa fram under tiden som analysen genomförs. En idé fanns om hur materialet skulle kategoriseras men det blev några ändringar då förhållningsätt och bemötande hade större betydelse än vad som var förväntat. Bryman (2002) skriver att man ska söka efter koder som går att koppla till existerande litteratur. De hypoteser och antaganden som görs mellan koderna och mellan koder och litteratur bör kontrolleras för att bekräfta att kopplingarna stämmer, vilket presenteras i diskussionskapitlet. En fördel med me-ningskodning och att kategorisera intervjumaterialet är att det går att få överblick över omfattan-de utskrifter och unomfattan-derlättar jämföranomfattan-det (Bryman, 2002). Då omfattan-det transkriberaomfattan-de materialet inne-höll mycket som var relevant för studiens frågeställningar så upplevdes metoden angelägen. I re-sultatkapitlet står kategoriseringarna från analysen som rubriker. I resultatsammanfattningen syns underkategorierna utskrivna så som domarroll, medling och avledning.

4.5 Forskningsetiska principer.

Kvale och Brinkmann (2009) skriver att man ska informera respondenten om forskarens roll, att materialet hanteras konfidentiellt, privat data som identifierar personen inte står med, och att del-tagandet är frivilligt och när som helst kan avbrytas. Vetenskapsrådet (2002) och Bryman (2002) tar upp forskningsetiska riktlinjer och de fyra huvudkraven beskrivs löpande. Informationskravet som innebär att respondenterna ska veta forskarens namn och syftet med undersökningen. De ska även veta att samtalet spelas in och att deras deltagande är helt frivilligt och går att avbryta närsomhelst. Samtyckeskravet innebär att de har rätt att själva bestämma över sin medverkan i un-dersökningen. Material från respondenten får givetvis inte användas om respondenten inte sam-tycker till det. Konfidentialitetskravet innebär att alla uppgifter om de deltagande personerna ska be-handlas konfidentiellt, personuppgifter ska förvaras så att obehöriga inte kommer åt dem. En-skilda personer ska inte gå att identifieras utav utomstående. Nyttjandekravet innebär att det insam-lande materialet endast får användas för forskningsändamålet. Beskrivningarna av huvudkraven har samma innebörd från de båda källorna.

12 Det är viktigt att tala om vilka som har tillgång till det insamlade datamaterialet (Bryman, 2002; Kvale & Brinkmann, 2009). I detta fall är det främst jag. Min handledare och examinator har rätt att begära in materialet och den färdiga uppsatsen är offentlig, om detta och det ovanstående in-formerades respondenterna om innan intervjuerna började.

4.6 Tillförlitlighet/ trovärdighet

För att genomföra den här studien ansågs två metoder vara passande, intervjuer och observatio-ner. De hade gått att kombinera för att få ett ännu mer tillförlitligt resultat (Bryman, 2002). På grund av tidsramarna valdes en av metoderna, semistrukturerade intervjuer. Respondenterna fick i förväg veta vilka ämnen som skulle behandlas. En respondent ville gärna ha några intervjufrågor i förväg, hon nöjde sig med att få intervjuämnena förklarade en gång till. Alla hade således lik-nande förutsättningar, och intervjuguiden var till hjälp för att få analyserbart material. Intervju-guiden har en central roll i semistrukturerade intervjuer (Kvale & Brinkmann, 2009). För att stär-ka trovärdigheten är intervjuerna inspelade för att exakt kunna återge vad som sagts vilket Bell (2005) rekommenderar. Analysmetoden meningskodning (Bryman, 2002) är systematisk, och känns tillförlitlig.

13

5 Resultat

Här presenteras resultatet från intervjuerna som genomförts med fyra respondenter. Resultatka-pitlet inleds med avsnittet om orsaker till konflikter. Därefter presenteras avsnittet om hur re-spondenterna förebygger och varför de inte förebygger vissa konflikter. Sedan följer avsnittet om att konflikter kan lösas på flera sätt. Därefter presenteras avsnittet om barnsyn och förhållnings-sätt, sist i kapitlet finns avsnittet varifrån respondenternas kunskap om konflikthantering här-stammar.

5.1 Orsaker till konflikter

Samtliga respondenter framförde att när människors olika åsikter kolliderar och de inte kan komma överrens om en kompromiss för att ta sig ur situationen eller lösa problemet så kan det leda till en konflikt. Många barn på samma yta orsakar tätare konflikter kunde utläsas i samtliga respondenters svar. Respondenterna uttrycker även att barnens personlighet och färdigheter kan påverka. Ett barn som har svårt för att vänta på sin tur har större risk att hamna i konflikter. Även barnens förmåga att uttrycka sig genom talspråk påverkar berättade hälften av terna. Respondent 4 och 1 uttryckte att det finns barn som söker konflikter, de flesta responden-terna berättade om barn som inte går så bra ihop.

… för vissa barn går inte ihop så är det ju också. Det är som vi vuxna, vi kan inte klara av alla vuxna utan vissa folk kommer i ständig konflikt. Då får man försöka att hjälpa dem på traven för så kan man ju inte ha det heller, utan då får man förklara att så här är det att den här människan är som den är, och du är som du är och det är inte alltid man, alltså man kan ju inte vara vän med alla, nej, så är det ju här med. Så får man säga det. Sen nästa dag så kanske de är jättebra vänner. Och sen nästa dag så slåss de igen. (Respondent 2) Intressekonflikter som sker när barnen vill ha eller göra samma saker inträffar oftare bland de yngre barnen. När ett barn vill bestämma och inte får göra det för de andra barnen blir det en konflikt mellan barnen. Då barnen hittar på saker de vill göra och de får ett nej av pedagogen för att det inte är lägligt just då kan det bli en konflikt för att barnet och pedagogen inte kommer överrens säger Respondent 1. De flesta respondenterna berättade att det blir konflikter mellan pedagog och barn när barnen inte gör som pedagogerna säger. När barnen blir tillrättavisade kan det också bli en konflikt menade respondenterna. Även när pedagogerna måste gå in och till-rättavisa barn som angriper sina kompisar eller förstör lekar. Respondent 2 berättade att konflik-ter mellan en pedagog och ett barn kan bero på att barnet eller pedagogen inte mår riktigt bra, är trött eller har en pågående konflikt med sig hemifrån, då kan minsta lilla trigga igång en konflikt menar hon. De flesta respondenterna uttrycker att barn precis som vuxna kan ha dåliga dagar.

14 Respondent 3 gav ett skräckexempel som hon uttryckte sig, där en ettåring fick sina skor påsatta och visade stort motstånd genom att skrika högt och länge. Kollegan ursäktade med att barnet bara var pipigt för att skorna satt på fötterna och lämnade henne sittandes på marken att skrika. Barnet la sig ner på marken och gallskrek. Respondent 3 sa att så fort kollegan försvunnit utom synhåll så lyfte hon upp barnet. Respondent 3 säger att konflikter mellan barn och pedagoger kan bero på att man som vuxen inte förstår, att man inte sätter sig ner och lyssnar. Hon anser att barn inte skriker för att ställa till det för de vuxna, utan att barnen försöker förmedla något som den vuxna inte förstår ”Förutsätt att de inte skriker för att vara elaka” (Respondent 3). Det finns för-klaringar till allt, och om man kan lyssna in så kan man få en viss förståelse för barnets reaktion, menar hon.

… Hon visste ju inte varför hon var arg, hon ville bara inte ha de där otäcka skorna som hon inte kunde gå i. Eller hon visste ju inte varför hon var arg … ofta när de inte vill ha dem så är det för att de har fel storlek på dem, att de sitter väldigt illa. (Respondent 3) 5.2 Förebygga konflikter

För att förebygga konflikter finns det olika tillvägagångssätt, de flesta respondenterna arbetar långsiktigt med barngrupperna för att få ett bra klimat. Resultatet visar bland annat att några av respondenterna anser att bemötandet från pedagogerna har stor betydelse om det utvecklas en konflikt eller inte. I svaren från respondenterna går det utläsa att när barnen är trygga med sig själva och trygga i gruppen de tillhör blir det färre konflikter. Nästan alla respondenter berättar om hur de lär barnen om hur man ska bete sig mot varandra. Respondent 1 berättade att kärnan i konflikthanteringen på hennes arbetsplats är en kompisblomma. Pedagogerna har satt sig ner med barnen och pratat om hur man ska vara mot varandra, och så valde de ut det viktigaste och skrev ner på blommans kronblad. Respondent 2 sjunger sånger med barnen som handlar om att ta hand om varandra och vara goda vänner. Respondent 3 berättar att hon låter barnen få ta tid till att hjälpa varandra, fast det går långsamt. Den som hjälper till växer i sig själv resonerar hon, till exempel genom att passa på ett mindre barn som klättrar upp på sin stol, och sedan hjälpa till att sätta på haklappen. De flesta respondenter anser att det är svårt att få en trygg barngrupp om arbetslaget har olika synsätt och regler. Respondent 4 understryker att människor är olika och får tycka olika men att det i ett arbetslag är viktigt att komma överrens regler och grundförhållnings-sätt att utgå ifrån. Respondent 2 har arbetat med samma kollegor i många år och upplever att de är ganska likasinnade, de jobbar bra ihop, har roligt tillsammans och att de stöttar varandra och likadant tvärtom, att de kan säga till varandra då någon inte hanterar konflikterna pedagogiskt för att den har en dålig dag.

15 … då säger man till den kanske att den ska backa undan, för det är inte alltid man märker själv hur dum man är. Utan då får man hjälpas åt, och ingen tar illa upp, utan de e ju för att vi jobbar så. (Respondent 2)

Samtliga respondenter förmedlar att man ska undvika att skapa konfliktområden, genom att dela upp barnen och undvika att det samlas tio barn på samma plats i väntan på någonting annat, till exempel efter handtvättningen som Respondent 4 tog som exempel. Respondent 2 berättade att de äldre barnen får klä på sig först och gå ut men gav ingen anledning till varför de gjorde så. Hon anser att de inte har något direkt förebyggande arbete mot konflikter. Barngruppen respon-dent 4 arbetar i uppfattar hon som välarbetad och barnen samarbetar, hon tror att det beror på att det har varit samma konstellation i barngruppen i ett år. ”… den har ju verkligen fått vara som den är så länge och det tror jag påverkar också, att de blir trygga i sig själva” (Respondent 2). De andra respondenterna berättade om uppdelningar som förebyggande, att det går att styra barnen med vad de ska leka och vart, och vilka som är i samma rum. Det går att förebygga onödiga kon-flikter menar Respondent 4. Respondent 1 berättade om att de delar in barnen i mindre grupper utifrån ålder eller hur de är som personer i styrda aktiviteter. ”… så de har en chans att genomfö-ra utan bråk” uttryckte hon det. Respondent 3 talade om att det är viktigt att dela in barnen för att undvika rangordning barn emellan och hinna med att se varje barn. Samtliga respondenter ut-talade att det är viktigt att ha både rutiner och regler. Respondent 3 och 4 berättar att det går att släppa lite på reglerna då det är få barn eller när det är en grupp där individerna fungerar bra till-sammans. Regler som sätter normer, till exempel att vara snälla mot varandra berättar Respon-dent 3 om. ResponRespon-dent 2 anser att man ska ta konflikter, för att fostra. ResponRespon-dent 4 tycker att de regler som finns ska handla om saker som arbetslaget kommit överrens om är viktiga och att de vuxna ska vara tydliga, ett ja är ett ja och ett nej är ett nej. Hon menar att barnen får lära sig att det är de vuxna som bestämmer. Barnen ska veta att det inte lönar sig att gå till nästa. Det skapar ett lugn och trygghet i gruppen som hon tror är bland det viktigaste i barnomsorgen. ”Jag tror tydlighet från oss är jätteviktigt, och har man inte den tydligheten då skapar man inte det här lug-net.. tryggheten i gruppen som jag tror är A och O i en verksamhet” (Respondent 4). Respondent 3 säger att det är viktigt att ta konflikter med barn, de kan inte få som de vill, men att man väljer ut det som är viktigt. Ett exempel hon gav var att låta barnen äta det de ville från tallriken, men att det de inte får äta upp alla köttbullar så de andra inte får. Både Respondent 3 och 4 talar om vikten att inte ha onödiga regler, men att man bör ha några få och dem ska man hålla starkt på. Respondent 1 berättade om deras regel att alla barn måste smaka på allting från tallriken innan de får ta av knäckebrödet som står på bordet. ”… det kan ta femton minuter innan de pillar i sig en halv ärta ibland …” (Respondent 1). Respondent 4 har också erfarenhet av att tvinga barn att

16 smaka eller dricka upp allt ur glaset och jämförde med den barngruppen hon arbetar nu där de ser annorlunda på matsituationen och anser att barnen äter bättre nu när matsituationen är lust-fylld. Att barnen vet vad de ska klä på sig innan de kommer ut i hallen förebygger konflikter vid påklädningen och hjälper dem att själva kunna klä på sig, annars kan det bli stimmigt menar Re-spondent 1.

”… de konflikterna som var kring påklädningen kommer inte lika ofta nu när man går igenom varje dag att det här är det som gäller innan man går ut i hallen, för det är inte lätt att ta en konflikt när någon tar på sig gummistövlar någon tar på sig gympaskor, för att man faktiskt inte har berättat och gett barnet möjlighet att faktiskt kunna klä på sig det man ska ha på sig.” (Respondent 1)

Respondent 3 berättar också om vikten att ge barnen instruktioner för att tala om för barnet vad som förväntas. När barnet vet vad de ska göra blir tillfällena att ta någon annans sak eller knuffas färre menar hon. Respondent 3 anser att det är viktigt att tänka på att alla barn inte klarar av att ta emot instruktioner i grupp, att även tala om att han/hon efter tvätten ska välja en bok och sätta sig i soffan. Att tänka på att man själv måste förebygga istället för att bli arg för att barnet satte sig och lekte. De flesta respondenterna berättade att de bryter leken barnen håller på med om den är för livlig inomhus, eller håller på att gå överstyr och istället styr in leken på något annat eller sätter sig ner med barnet eller barnen som har lite mer energi än de andra och gör en lugnare ak-tivitet. De dagar det är många barn ser pedagogerna till att vara ute med barnen större delen av dagen berättar Respondent 1 och tillägger att barnen fungerar tillsammans bättre utomhus. Re-spondent 4 tror att man måste vara ute mer med de barnen som är fartfyllda, och de barnen som vill ta det lugnt och leka i små grupper ska kunna få göra det också. ”… det tror jag är lite vår uppgift att hjälpa dem helt enkelt i verksamheten att göra en så bra miljö och erbjuda dem så bra aktiviteter som möjligt” (Respondent 4). Respondent 3 anser att barnen ska leka med medhjälp, att det alltid finns en vuxen som finns till hands och kan stödja och gå in när det behövs, till ex-empel att undvika små konflikter genom att ta fram något annat och istället utveckla leken. Hon berättar även att hon öser beröm över dem när barnen samarbetar och hittar uppgifter till alla, ”vilka fina kompisar!” Respondent 4 säger att när det är en konflikt som skulle kunnat hända, men inte gjorde det, då är det bra om man går in och säger att det var bra, att du kunde vänta, eller inte tog den, eller vågade säga ifrån.

5.2.1 Konflikter är nödvändiga och utvecklande

Det går inte att lära sig olika metoder uttrycker Respondent 2, utan hon anser att man lär sig bäst genom att träna, att vara med i konflikter. ”… utifrån ser det säkert lite blasé ut, från vår sida.

17 Men vi tycker själva att vi lär barnen mycket genom att hantera sina egna konflikter, och blir det allvarligt så går vi in och hjälper till” (Respondent 2). Nästan alla respondenter berättar om vikten att lyfta fram de barn som är lite försiktigare och som helst undviker konflikter. ”… i en barn-grupp är det viktigt att man pushar de här barnen som man upplever konflikträdda, att våga stå för sin sak, våga säga till när någonting inte är okej.” (Respondent 4).

5.3 Konflikter kan lösas på flera sätt

Samtliga respondenter anser att en konflikt är löst när inblandade parter är nöjda, när man känner att det blir lugnt igen. Respondent 1 och 2 anser att en konflikt även är löst när någon sagt förlåt eller gjort någon form av förlåt. Konflikter emellan barnen kan vara löst innan de ens har upp-stått berättar andra hälften av respondenterna, att barnen löser det eller markerar att de inte var nöjda med situationen som uppstod men låter det passera. Samtliga respondenter anser att man inte kan lösa alla konflikter. ”Du kan inte ha tjugo stycken bilar som ser likadana ut, de går inte, nej” (Respondent 2). Respondent 3 talar om olösta konflikter då ena parten inte är tillräckligt mogen för att förstå, att man då får lämna konflikten och fokusera på något annat. Respondent 1 menar att om barnet blir sur för att den blivit tillsagd att vänta på sin tur så får barnet bli det. Nästan alla respondenter är tydliga med att de avvaktar tills inblandning är nödvändigt innan de lägger sig i en konflikt för att barnen ska få lösa sina konflikter själva, så mycket som möjligt. De anser att det är bra att barnen får lära sig klara ut sina egna konflikter. Samtliga respondenter be-skriver att när de har ett barn som har ett känslomässigt utbrott, då barnet inte är nåbart, behöver barnet få vara ifred några minuter för att skrika klart och lugna ner sig innan de pratar med barnet för att försöka reda ut och lösa konflikten. Det är beroende på barnets ålder berättar de flesta re-spondenterna, om det är moget att prata, eller bara behöver lugna sig. Respondent 2 säger att hon försöker hålla om barnet, att hon inte ger sig och ju längre tid det går desto lugnare blir barnet och till slut sitter de och kramas. ”Fast först kan det ju behövas 5 minuter å bara vara arg. För du kan ändå inget göra. Så sen så småningom så kan man alltid lösa det med kramar, lite kärlek de löser de mesta.” (Respondent 2).

Samtliga respondenter har gett exempel på att gå in i en domarroll, då de bestämmer hur situatio-nerna ska lösas. De kan även hänvisa till andra auktoriteter som barnets vårdnadshavare eller reg-ler. Respondent 2 och 4 anser att man måste prata med barnen, prata dem tillrätta och få dem att förstå att det inte var okej, att någon blev ledsen, eller det gick sönder och att barnet får säga eller göra förlåt. Men även om någons upplevelser blivit nonchalerade berättar Respondent 2 att hon talar om hur de ska göra ”… du hade rätt och då måste du säga till fröken att du faktiskt har rätt,

18 får stå på dig”. Respondent 3 ger ett exempel på när barn stänger ute varandra och hänvisar till en egen regel som säger att det bara är ett begränsat antal barn som kan leka i deras lek. Hon berättar att hon den gången tog med det utestängda barnet till de andra och frågade vad de lekte. Den som svarade att man bara kan vara ett visst antal plockade hon ut från rummet så den fick hitta på något annat och sa att det var det utestängda barnets tur nu. ”… jag vet att de är fult, men det är för att man ska få en insikt, faktiskt. För man kan inte göra så, man kan inte vara så ful…” (Respondent 3).

Vid påklädning då det är blött ute kan respondenterna använda sig utav domarrollen när barnet inte vill ha stövlar, några av respondenterna säger att de effektivt får på stövlarna utan att göra något stor sak av det och sedan skickar ut barnen. Samtliga respondenter försöker få barnen att ta på sig stövlarna genom att prata först om att det är för barnens skull, eller att det är bestämt av personalen eller med barnens föräldrar som Respondent 1 och 2 nämnde. Nästan alla responden-ter uttrycker att de anser att barn lär sig något genom att uppleva konsekvenserna av att ta skor istället för stövlar. Respondent 1 säger att man själv får ge sig ibland. Samtliga respondenter reso-nerar att en del saker är förhandlingsbara, att det går att kompromissa med deras regler.

Samtliga respondenter anser att barnen många gånger kan lösa konflikter själva, och bör få tid att göra det. Respondent 3 berättar att barnen löser det själva, fast pedagogerna är med och medlar. ”… min arbetsuppgift är att vara med och hjälpa dem att lösa upp sina konflikter …”. Respon-dent 3 gav exempel på när barnen själva löste konflikter innan de riktigt bröt ut.

”Vi kan sitta här och de leker så gulligt, de leker till exempel mormor, det brukar de leka, alla pojkarna. Då sätter dem en hatt på huvudet och en handväska och så dricker de kaffe, och då kommer det en liten som också vill vara med och plockar ner, vill ha dem väskor-na för det är ju, en ettåring vet du ju, de älskar ju väskor. Då är våra så gulliga mot var-andra så att istället för att bli arg på honom och ropa så går de och hämtar en väska till, utan att man säger någonting.” (Respondent 3)

Respondent 3 berättar att det kan bero på att de pratar med barnen, de får vara med och lösa konflikter, även om de inte själva var med i den. Hon säger ”Ojdå, vad tokigt det blev nu, vad tycker du vi ska göra?” så får barnen komma med idéer och genomföra dem. De äldre barnen hanterar konflikter på ett annat sätt än yngre barn menar Respondent 2, eftersom de haft små-barn runt sig hela tiden och har lärt sig att bemöta dem på ett bra sätt. Respondent 1 säger att barnen på hennes jobb ofta medlar genom att påminna andra barn om kompisblomman där de har skrivit upp hur de ska bete sig mot varandra. Respondent 3 berättar om en situation då ett barn slagit ett annat med en kratta i huvudet. Respondent 3 tar bort krattan, sätter sig ner och

19 frågar ”Vad är det som händer egentligen? Hur tänker du?”. Hon menar att man vänder på kon-flikten öppnar upp för barnet att berätta, och markerar sedan att ingen får slåss. Det är inte till hjälp att bli arg för att få reda på vad som hänt.

… -Jo men jag ville ha den bilen. Då får man ju vända och säga: -Ja, hur tror du, tror du att han vill ha den bilen? -Aa.. -Hur gör vi då? Då kanske de kommer med lösningen själ-va. -Men vi hämtar en bil till. -Bra idé! Vi hämtar en bil till. Och så kan det bli bra ...” (Re-spondent 3)

Respondenterna använder sig utav avledning i flera olika situationer till exempel en konflikt som blir för stor kan brytas fullständigt genom att rikta in leken på någonting annat anser Respondent 3 och 4. När det blir ett stökigt klimat med barn som stimmar så brukar Respondent 2 hitta på någonting med barnen, sjunga en sång eller läsa en bok för att samla dem. När respondenterna avleder konflikter där två barn vill ha samma leksak hämtar de en sak av samma sort, eller en li-kadan.

I både domarroll och medling kan pedagogerna använda sig av empati. Samtliga respondenter uttryckte att de kan visa hur ledsen en kompis blev i en viss situation. Respondent 3 tycker det är viktigt att man sätter ord på känslor. Respondent 4 berättar att det är viktigt att berätta för barnen om man som vuxen reagerat starkt, att förklara för dem varför man blev arg. Det kan man göra när konflikten lagt sig lite. ”Jag tror inte barn mår dåligt av att man visar, vi måste ju också visa känslor, när man, du vet när något verkligen inte är okej så får man ju verkligen visa det, det tyck-er jag är helt tillåtet” (Respondent 4).

5.3.1 Förhållningssätt i konfliktlösningssituationer

De flesta respondenterna uppger att de försöker tänka på sitt tonfall, vara lugna och att inte bli arga. Respondent 3 resonerade att om man är liten och/eller inte har språket så har man inte verktyg för att förmedla, varken till andra barn eller pedagoger, då har man nästan bara det fysis-ka kvar. Hon säger att man får sätta sig ner och försöfysis-ka förstå hur ett litet barn tänker. Respon-dent 3 säger att det lättaste är att ge barnen svaren på var problemet ligger och hur det ska lösas men att barnen växer om de kan komma fram till det själva.

… mycket handlar om viljan att låta andra få växa. Att man inser att andra människor, al-las lika värde ... Det är lite häftigt att se dem växa, att se att de fixar det här själva ... De lättaste är egentligen om man nu då kan se var, och ge svaren själv, men att verkligen låta andra.. (Responden 3)

20 Både Respondent 1 och 3 resonerar om att man inte ska peka ut barn inför de andra barnen. Att tona ner både konflikt och tonläge så att de andra barnen inte får höra det negativa. De uttrycker att man ska undvika att skuldbelägga barn. Respondent 1 berättar att man måste tänka på hur man tillrättavisar olika barn, för barn är olika känsliga och att man aldrig får kränka barnen. Res-ponden 4 berättar att man aldrig får säga att någon är dum, utan det är vad de säger eller gör som är dumt i så fall. Respondent 3 resonerar vidare på vad som händer om man uttrycker sig dumt. Hon anser att bemötandet spelar stor roll.

… och hur man själv uttrycker sig. Det är klart att de, om du själv uttrycker dig att E DU INTE KLOK!? Nu lägger du av! -Näe, jag är nog lite dum i huvudet tror jag.. Så säger man ju inte när man är två år. Man blir bara kränkt, och hur fungerar en människa som är kränkt? Det gör jag som vuxen så blir jag vansinnig, då blir jag förbannad och så kränker jag tillbaka, nä om någon har gjort något mot dig på jobbet eller i skolan då går du hem och tar igen det på din gubbe, det gör jag. (Respondent 3)

5.4 Barnsyn och förhållningssätt

Resultatet presenteras utifrån Johanssons (2003) tre kategoriseringar: barn är medmänniskor, vuxna vet bättre och barns intentioner är irrationella.

Barn är medmänniskor

Respondent 1 ansåg att man lär sig mycket ifrån barnen. Respondent 2 jämförde sina egna behov med barnens i flera uttalanden, hon kramar dem för att det är vad hon skulle behöva i samma situation till exempel, och hon anser att både barn och vuxnas dagsform spelar en roll i hur kon-flikter uppstår och hur de löses. Respondenterna förmedlar att de kan ha förståelse för att även barn kan ha dåliga dagar. De flesta respondenterna kunde inte se någon fördel med att tvinga barn att äta upp sin mat. Samtliga respondenter försöker att prata med barnen som första åtgärd vid konfliktlösningssituationer. Respondent 3 anser att medbestämmande är viktigt och menar att det är av vikt för barnen att veta att deras åsikt har betydelse.

Vuxna vet bättre

Nästan alla respondenter uttalar att regler är viktiga, Responden 3 pratar om normsättande regler, och att bestämmelser av samma sort som att barn måste ta på sig en tröja innan de går ut så tyck-er hon att de i alla fall kan få välja vilken tröja. Respondent 4 anstyck-er att barnen ska lära sig vem det är som bestämmer och åsyftar de vuxna. Respondent 1 säger att barnen får rätta sig efter det schema som gäller under dagen, hon upplever att barnen ofta sätter sig emot det som sker på

be-21 stämda tider. Nästan alla respondenterna uttalar att barn inte får bestämma. Respondent 1 och 4 anser att man gör som det är bestämt.

Barns intentioner är irrationella

”… det har vi ju väldigt olika syn på. De här med vad som är -Nej de är bara pipiga. Hur många ungar är egentligen medvetet pipiga? För att vara taskiga? Är de pipiga då är det något som har hänt. Längtar man lite efter sin mamma då, eller gör man något annat. Är det någon som har skrikit åt mig..” (Respondent 3)

Exemplet från Respondent 3 som berättade om en pedagog som lämnade ett skrikande barn på marken och gick iväg, och ursäktade det med att barnet bara skrek för att det inte ville ha skorna på sig är det enda exempel som kan placeras i den här kategorin, en hypotes om varför återfinns i diskussionskapitlet.

5.5 Varifrån respondenternas kunskap om konflikthantering härstammar Hur konflikter hanteras skulle kunna bero på varifrån kunskapen kommer, av den anledningen presenteras respondenternas uppfattningar här.

Respondent 1 säger att kunskap om konflikthantering fås genom samtal med kollegor, med barn, barnens föräldrar och från föreläsningar. Respondent 2 tror att man måste vara trygg i sig själv för att kunna lösa konflikter, och att hennes föräldrar har fått henne att bli självständig och trygg, med skinn på näsan och det vill hon att andra också ska få ha. Vad man själv har råkat ut för speglar hur man hanterar konflikter säger hon. Respondent 3 tror inte att alla har samma förut-sättningar att läsa in andra människor för att bemöta på rätt sätt. Hon menar att det är en förmå-ga som kommer genom arv och miljö. Både Respondent 3 och Respondent 2 är övertyförmå-gade om att konflikthanteringskunskapen kommer från barndomen, att de lärt sig utav sina föräldrar. Re-spondent 4 sa att man lär sig hantera konflikter genom erfarenhet. Att många år har arbetat i barngrupp och sett många olika situationer med många olika åldrar. Att kunskapen härstammar från erfarenhet nämnde samtliga respondenter.

5.6 Resultatsammanfattning

Tydliga orsaker som kan leda till konflikter har identifierats i intervjumaterialet: Många barn på samma yta, barnens personlighet och färdigheter, intressekonflikter, tillrättavisningar, dagsform och vuxnas oförmåga till förståelse, att de inte sätter sig ner och tar reda på vad barnet har för intentioner. Det som identifierats till att förebygga konflikter är en trygg barngrupp, ett stabilt arbetslag, gruppindelningar, rutiner och regler och närvarande pedagoger. Pedagogernas barnsyn,

22 förhållningssätt och bemötande kan vara förebyggande eller orsak till konflikter. Det har även framkommit åsikter om att konflikter är nödvändiga och utvecklande. Samtliga respondenter an-ser att barnen ska få lösa sina konflikter själva i den mån de klarar det. Domarroll, medling, av-ledning är tre tillvägagångssätt som framkommit under analysen för att lösa konflikter. Respon-denterna använder oftast kombinationer av dessa tillvägagångssätt. Kategorierna används även stegvis för olika skeden i en konfliktsituation, genom att till exempel först fråga barnen vad som hänt och sedan gå in i domarroll och bestämma hur konflikten avslutas. I både medling och do-marroll kan respondenterna hänvisa till eller använda sig utav empati och känslor.

23

6 Diskussion

Först presenteras resultatet kontra bakgrunden i resultatdiskussionen. Därefter presenteras me-toddiskussionen.

6.1 Resultatdiskussion

Resultatdiskussionen är uppdelad i fyra delar, förebyggande, konflikthantering, förhållningssätt och avsnittet om att konflikthanteringskunskapens ursprung har viss betydelse.

Förebyggande

Öhman (2003) skriver att tydliga och enkla regler skapar trygghet. Att regler är nödvändiga anser samtliga respondenter och är även en del av grunden i Korczaks pedagogik (ref. i Qvarsell, 2001). Regler för hur man ska vara mot varandra måste vara utformade så att barn lätt kan komma ihåg dem (Öhman, 2003). Det har Respondent 1 ett exempel på med kompisblomman, som barnen ofta använde som konfliktlösningsmetod, enligt hennes uppfattning. Respondent 3 menade att regler som sätter normer är viktiga. Nästan alla pedagoger berättade om barn som inte går så bra ihop och får stöd i det av Öhman (2003), som också säger att de barnen som inte fungerar så bra ihop på grund av sina olika personligheter kan man försöka dela upp för att minska antalet kon-flikter, vilket några av respondenterna också försökte att tänka på. Respondent 2 sa att man ibland får tala om det rätt ut att barnen är olika, men att det kan variera från dag till dag huruvida de kommer överrens eller inte.

Då kroppen får fysisk träning minskar stressämnena och barnen leker med mer koncentration visade exemplet med boxningsbollen (Ellneby, 2003). Respondent 1 gav exempel på att de kan sätta sig och göra en lugnare aktivitet med de barnen som är lite mer energifyllda, medans Re-spondent 4 anser att de barnen måste vara ute mer. ReRe-spondent 1 berättade att de ofta är ute när de har många barn för att de fungerar bättre ihop utomhus. Det kan bero på att ytorna utomhus oftast är större vilket Odelfors (1996) resultat visade, att konfrontationstillfällena blir färre på en större yta. Samtliga respondenter förmedlade att det blir mer konflikter om det är många barn på en liten yta. Flera av respondenterna sa att man lär känna barnen och märker när lekarna håller på att spåra ur och att man då kan avleda med någonting annat. Det stämmer överrens med Odel-fors (1996) avhandling som visade att de vuxnas närvaro för att undanstyra och stödja konflikter är viktig. Respondent 3 anser att medhjälp i lekarna är viktigt, att det alltid finns en vuxen i närhe-ten som stöd. Respondent 3 berömmer barnen när de klär på sig, när de kommer på en idé för att lösa en konflikt eller när de tänker på varandra i sina handlingar. Respondent 4 anser att det är

24 bra om man går in och berömmer när barnen undanstyr en konflikt eller löser en konflikt precis som Coloroso (1995) menar, att tala om att det var bra gjort eller en smart lösning. Hon skriver att man inte ska leta fel, Respondent 3 talade om att man kan välja att se konflikter eller möjlighe-ter.

Konflikthantering

Gustafsson (2010) tror inte på modeller vilket respondenterna inte använder sig utav och inte hel-ler belöningssystem elhel-ler metoder som stoppljusmodellen (Adolfsson & Elmfeldt Öhrskog 2010). Ljungbergs (1998a) studie visar att barn kan lösa konflikter själva i stor utsträckning. Samma sak går att utläsa i denna studies uttalanden från respondenterna. Respondenterna betonar att det är viktigt att ge tid till barnen för att de ska få lösa konflikterna själva. De respondenter som uttryck-te att de använde sig utav medling beskrev egentligen domarrollen då de bestämde hur konflikuttryck-ten skulle lösas. Ekeland (2006) beskriver en medlare som håller sig neutral och hjälper de inblandade att komma fram till en lösning. Respondent 3 beskrev sitt agerande i enlighet med Ekelands och Colorosos (1995) beskrivning av medling. Att lyssna och vara stöd för barnen och hjälpa dem att komma fram till lösningar utan att ge svar och lösa problemet åt dem, vilket domarrollen gör. Ekeland (2006) skrev också om vikten att sätta ord på känslor vilket även Respondent 3 ansåg vara viktigt för att hjälpa barnen att hantera konfliktsituationer. Ljungbergs (1998a) studie visade att barnens tillvägagångssätt för att lösa konflikter oftast gav positiva effekter. Och de konflikt-lösningsmetoder som hade sämst effekt var när en tredje person la sig i och talade om hur kon-flikten skulle lösas, eller om barnen sa förlåt. Nästan alla respondenter ansåg sig medla i konflik-ter då de använde sig utav domarrollen för att tala om hur konflikkonflik-terna skulle lösas emellan bar-nen. Pedagoger använder ofta domarrollen när det löser barns konflikter (Rosenthal & Gatt, 2010). Det visar även resultatet i den här studien. Coloroso (1995) anser att problemet inte är rik-tigt löst om en vuxen avgör hur problemet ska lösas. Korczaks pedagogik (ref. i Qvarsell, 2001) går bland annat ut på att resonera kring det som är tänkbart och inte som vuxen slå fast det man vet. Alla respondenter utom Respondent 3 pratade om vikten om att få fram ett förlåt, själva or-det var av sekundär betydelse ansåg de, men menade att en konflikt är löst vid en förlåtande handling. Respondent 3 nämnde aldrig ordet förlåt. Hon fokuserade på lösningen som sympatise-rar med Måhlbergs och Sjöbloms (2004) lösningsinriktade pedagogik, genom att ställa hur-frågor till barnen.

Johanssons (2003) artikel innehöll ett exempel om regler gällande matsituationen, om att barnen ska äta upp om de protesterar för att de vill ha något annat. Respondent 1 berättade om deras

25 regel att alla barn måste smaka på allting från tallriken innan de får ta av knäckebrödet som står på bordet. Detta går emot en av grunderna i Korczaks pedagogik (ref. i Qvarsell, 2001) nämligen att undvika dogmatiska regler. Korczak (2002) ifrågasatte de vuxnas behov att kontrollera och vägra barnen självständighet. Regler ska absolut finnas menar han och de flesta av respondenter-na uttryckte samma sak. Respondent 3 och 4 talade om att inte ha onödiga regler. Respondent 3 sa att det viktigaste är att matsituationen är lustfylld. Barnen på hennes avdelning äter i den ord-ning de vill, men måste ta hänsyn till de andra och inte äta upp alla köttbullar för de andra till ex-empel. De andra grunderna i Korczaks pedagogik (ref. i Qvarsell, 2001) om att inte ingripa i onö-dan, lyssna med respekt och resonera uttalade samliga respondenter också. Att inte ingripa kan tolkas på flera sätt. Respondent 4 lyssnar och tittar på avstånd, samma sak antydde Respondent 1 men menar att man måste se konfliktens helhet och Respondent 3 går fram till barnen för att fin-nas som stöd.

Förhållningssätt

Bemötandet och förhållningssättet som pedagogerna har kan både fungera förebyggande, vara orsak till konflikter och få dem lösta på mer eller mindre konstruktiva sätt är min slutsats av både empirin och litteraturgenomgången. Det är skillnad på att tillrättavisa och att visa tillrätta (Öh-man, 2003). De flesta respondenterna tillrättavisar barnen, vilket kan leda till konflikter mellan pedagog och barn utifrån respondenternas beskrivningar. Respondent 3 förmedlar att det lättaste är att tala om för barnen hur de ska lösa konflikten, men att barnen växer av att själva komma fram till en lösning med hjälp av en vuxen vilket sympatiserar med Ekeland (2006).

De flesta respondenternas uttalanden passade in i Johanssons (2003) kategorier att barn är med-människor och vuxna vet bättre. Respondent 3 betonar att medbestämmande är viktigt för barn. De vuxna kan veta bättre att det behövs en tröja till innan man går ut, men att barnet själv får välja vilken tröja. En sådan situation passar in både i Johanssons kategoriseringar att vuxna vet bättre och barn är medmänniskor.

Kategorin barns intentioner är irrationella i resultatdelen innehåller endast ett exempel, min hypo-tes är att pedagogerna upplever att de markerar när barnet gör något fel, och reflektera inte över att barnets intention med handlingen ignorerades. Eftersom respondenterna svarar utifrån sig själva och inte hur barnen upplever situationen så går det inte att veta om barnens intentioner ignorerades.

26

Konflikthanteringskunskap, ursprunget har viss betydelse

Smith (2001) anser att den människosynen man har styr hur man tar sig an konflikter och huruvi-da agerar stöd eller bestämmer. Gustafsson (2010) skriver att orsaken till handlingen först och främst finns i omgivningen. Hur respondenterna löser konflikter kan återspeglas i varifrån de uppfattar att deras konflikthanteringskunskap härstammar. Samtliga respondenter uttryckte på något sätt att kunskapen kommer av erfarenhet, men sedan hade de lite olika syn på det. Respon-dent 2 använder kramar och kärlek, som kan tolkas som familjärt. Hon berättade att det är hen-nes föräldrar som har lärt henne att vara trygg i sig själv och att hon vill att barnen ska få vara det också. Respondent 1 som säger att det kommer genom samtal med andra människor och från föreläsningar beskrev hur arbetslaget hanterade konflikter eller om regler som de kommit över-rens med föräldrarna om. Hon hänvisade till arbetslagets arbetssätt och andra överöver-renskomna regler och förhållningssätt och uttryckte sig med oftast med vi. Respondent 4 som har arbetat längst berättade hur hon tycker och gör och uttryckte sig oftast med jag. Hennes uppfattning är att kunskap främst fås genom erfarenhet. Respondent 3 som säger att vissa har en förmåga med sig från uppfostran om hur man ska bete sig mot andra. Hon löser konflikter med barnen, och utifrån empirin tillrättavisar hon bara när någon behandlar någon annan illa men även då lyssnar hon på barnen.

6.2 Metoddiskussion

När pilotstudien spelades in ställdes alla frågor till skillnad från de ordinära intervjuerna för att få en uppfattning om vad som svarades på dem. Pilotintervjun tog lång tid och transkriberades så långt tiden räckte. Frågorna fick svar och längre utläggningar gavs. Med vetskapen om det och utifrån anteckningar och pilotrespondentens upplevelser av frågorna togs beslutet om att göra första intervjun trots att pilotstudien inte var färdigtranskriberad, då det ändå kändes tillförlitligt. Definitionerna längst upp på intervjuguiden behövde aldrig användas under intervjuerna men var en trygghet för mig. Frågan ”Tror du det är någon skillnad på barns sätt att hamna i, och ta sig ur konflikter beroende på om de är hemma eller på förskolan” (Se bilaga) ströks efter pilotstudien då den inte gav svar på frågeställningarna. Frågan om de kunde beskriva några konfliktsituationer och hur de hanterade dessa var en fråga som under pilotintervjun upplevdes svår och framkallade prestationsångest hos pilotrespondenten. Respondenterna svarade på den frågan genom att ge exempel när de andra frågorna besvarades. Frågan var bra som stöd, för informationen som den är tänkt att ge är viktig för studiens syfte, men den ställdes aldrig rakt ut. Frågan om hur viktigt det allmänna klimatet är på förskolan ställdes heller aldrig då frågan inte gav något relevant svar

27 under pilotintervjun. Att ha det inspelade materialet på en separat enhet underlättade vid tran-skriberingen. Istället för att ha både skriv och ljudprogram på datorn, växla mellan fönster och tappa fokus så sparades värdefulla sekunder då ljudet var på en separat skärm, jag kunde pausa ljudet samtidigt som den avlyssnande meningen kunde skrivas klart. Att komplettera intervjuerna med observationer hade varit bra för att få ett så tillförlitligt resultat som möjligt. Resultatet från intervjuerna blev omfattande så tid över till observationer fanns inte. Inspelning av intervjuerna kan hämma ärliga personer menar Bell (2005). Då en kontakt sedan innan fanns mellan mig och respondenterna tror jag att inspelningen inte störde dem så pass att det påverkade resultatet. Re-spondenterna verkade snabbt ha glömt bort att samtalet spelades in. ReRe-spondenterna valde plat-serna, och tidsramarna hölls i alla utom en intervju. Helt ostörd var ingen intervju, men respon-denterna verkade inte störda av avbrottet utan fortsatte där de blivit avbrutna. Analysmetoden meningskodning (Bryman, 2002) skulle ge en överblick över det omfattande intervjumaterialet. Att skriva fram ett resultat var svårt då respondenterna hade olika nyanseringar i det de berättade. Då de berättade att de gjorde på samma sätt uttryckte de olika tankar bakom handlingen. Det var då förhållningssättet och bemötandet fick en större plats i analysen än det från början hade för-väntats.

6.3 Förslag på vidare forskning

Att observera hur barn löser och avstyr konflikter skulle vara intressant att få veta mer om. Det skulle även vara intressant om det gick att ta reda på hur de har lärt sig det, eller om det finns en sådan medfödd förmåga. Dock är det forskning på en annan nivå än i denna studie. Att observera pedagoger utifrån studiens syfte och frågeställningar skulle vara intressant för att få ett resultat ur en annan vinkel.