ÖREBRO UNIVERSITET
Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete
Socionomprogrammet med inriktning mot missbruk, ohälsa och rehabilitering Campus Eskilstuna, Mälardalens högskola
Socialt arbete C, 30 högskolepoäng C-uppsats, 15 högskolepoäng Vt 2010
ANKNYTNING HOS
FAMILJEHEMSPLACERADE BARN
En intervjustudie med familjehemsföräldrar
Författare: Johanna Lood
Jessica Lundberg Brodd
Handledare:
1
Anknytning hos familjehemsplacerade barn. En intervju studie med familjehemsföräldrar Författare: Johanna Lood & Jessica Lundberg Brodd
Örebro universitet
Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete
Socionomprogrammet med inriktning mot missbruk, ohälsa och rehabilitering Campus Eskilstuna, Mälardalens högskola
Socialt arbete C, 30 högskolepoäng C-uppsats, 15 högskolepoäng Vt 2010
SAMMANFATTNING
Denna studie har syftat till att undersöka hur barn som placeras i familjehemsvård anknyter till familjehemsföräldrar och hur familjehemsföräldrars förberedelser inför placeringen påverkar anknytningsprocessen. Studien har även berört hur relationen mellan barn, familjehemsföräldrar, de biologiska föräldrarna och socialtjänsten påverkar vid en familjehemsplacering. Studien har genomförts kvalitativt via åtta intervjuer med familjehemsföräldrar. Hermeneutik och Bowlbys anknytningsteori har använts som utgångspunkter vid resultatredovisningen och analysen. Resultatet av studien har visat att anknytning mellan barn och familjehemsföräldern kan uppstå och skapas lättast om barnet placeras i ung ålder under förutsättningen att barnet är tryggt i familjehemmet och har rutiner att följa. Att barnets biologiska föräldrar får vara delaktiga i barnets liv trots att barnet är placerat visade sig vara viktigt och till sist understryker studien vikten av att socialtjänsten finns tillgänglig för familjehemsföräldern för att ge stöd både inför och under placeringens gång, vilket familjehemsföräldrarna har uttryckt att de anser vara bristfälligt.
Nyckelord: anknytning, familjehemsföräldrar, familjehemsplacerade barn, socialtjänst, biologiska föräldrar.
2
Attachment among children placed in fostercare. An interview study with fosterparents. Authors: Johanna Lood & Jessica Lundberg Brodd
Örebro University
School of Law, Psychology and Social Work
The Social Work Program, Orientation towards Addiction, Illness and Rehabilitation Campus Eskilstuna, Mälardalen University
Social Work C, 30 credits C-essay, 15 credits Spring term 2010
ABSTRACT
The purpose of this study was to examine how children in foster care develop an attachment to foster parents. Also we aimed to examine how the preparations foster parents do before the placement affect the development of an attachment, and further how the relationship between children, foster parents, biological parents and the social services matters in the process of developing an attachment. The study was conducted via eight interviews with foster parents and qualitative methods with a hermeneutic approach and Bowlbys attachment theory as base. The results of the study shows that attachment between the children and the foster parents best is developed if the child is placed in foster care in a young age and feels secure and have routines to follow in the foster home. The results showed that it is important that the child’s biological parents are involved in the placement and finally the study shows that the foster parents needs support from the social services to feel confident with task of being foster parents, both before and during the placement and that the foster parents experience that this support often is deficient.
Keywords: attachment, foster parents, children placed in foster care, social services, biological parents.
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Introduktion ... 5
1.1 Syfte och frågeställningar………6
1.2 Avgränsningar……….6
2. Bakgrund ... 6
2.1 Socialtjänstlagen...7
2.2 Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga...7
2.3 Ärendehandläggning av barn...7
2.4 Utredning av familjehem...8
2.5 Placering av barn utanför det egna hemmet...9
2.6 Disposition...10
3. Tidigare forskning ... 10
3.1 Anknytningens betydelse i barns utveckling...10
3.2 Separation och sorg hos placerade barn...11
3.3 Bra familjehemsföräldrar och placerade barns anknytning till dem...12
4. Teoretiskt perspektiv ... 14
4.1 Anknytningsteorin...14
4.2 Barns reaktion på separation...15
4.3 Att knyta an till familjehemsföräldrar...15
5. Metod och empiriskt material ... 166
5.1 Val av metod och ansats...16
5.2 Vår förförståelse...17
5.3 Urval och genomförande...18
5.4 Analysmetod av resultatet...19
5.5 Reliabilitet och validitet...20
4
6. Resultat och analys ... 211
6.1 Familjehemsföräldrarnas förberedelser...21
6.2 Relationen mellan barn och familjehemsföräldrar...24
6.3 Relationen mellan barn, familjehemsföräldrar, biologiska föräldrar och socialtjänsten...26
7. Slutdiskussion ... 277
Referenser ... 300
5
1.
INTRODUKTION
I Sverige har socialtjänsten det yttersta ansvaret för att hjälpa barn som far illa. När barn bedöms fara illa är det främst en avvägning om hur deras utveckling kan påverkas av sitt beteende eller av att växa upp i en viss miljö. I första hand ska barnen och deras familjer hjälpas på hemmaplan med öppna insatser. Öppna insatser ges allt större plats inom socialtjänsten och bland övervägande kommuner i Sverige finns det politiska direktiv om att insatser främst ska ske på hemmaplan. Detta är en tendens som har synts i ungefär 10-15 år och utvecklas fortfarande. Öppna insatser är kostnadseffektiva och bedrivs genom förebyggande arbete (Socialstyrelsen, 2006:6). I de ärenden då det inte är möjligt att få till stånd någon förändring av omständigheterna inom familjen med hjälp av öppna insatser är ett alternativ för socialtjänsten att placera barnen utanför det egna hemmet. I genomsnitt är det ungefär 11 000 barn som är placerade i familjehem under ett år. Av antalet att döma är det den vanligast förekommande placeringsformen för barn med insatser från socialtjänsten 2008 (Socialstyrelsen, 2009:6). Tanken med vården är att den ska vara hemlik och ge barnen möjlighet att anknyta till trygga vuxna (Norström & Thunved, 2008).
Trots familjehemsvårdens omfattning och goda intentioner att ge barn möjlighet till en trygg och utvecklande uppväxt är vården inte alltid framgångsrik. Statliga granskningar redogör för dålig kvalitet i både planering och uppföljning av familjehemsplaceringar (Länsstyrelsen, 2008). Vidare har en delrapport nyligen publicerats med syfte att dokumentera vanvård i familjehem under 1900-talet. I rapporten har drygt 400 före detta familjehemsbarn beskrivit upplevelser av försummelse och övergrepp från sina familjehemsföräldrar (Regeringen, 2010). Rapporterna om missförhållandena har lett till en allt mer tilltagande samhällsdebatt om hur familjehemsbarn ska kunna tillförsäkras trygghet och omsorg samt hur vården ska kunna utvecklas och anpassas till dagens samhälle. I Svenska Dagbladet föreslås i en artikel att adoption och överflytt av vårdnad bör genomföras oftare när barn placeras i familjehem, speciellt då placeringen är av unga barn och familjeförhållandena är sådana att barnet antagligen inte kommer kunna flytta hem igen. Vidare framgår att familjehemmen som tar emot unga barn bör vara förberedda på och villiga till att adoptera (Svenska Dagbladet,2009). Även riksdagen och regeringen är aktiva i debatten om familjehemsvårdens utformande. För att kunna gynna barns långsiktiga trygghet och omsorg framhålls vikten av att kunna rekrytera kompetenta familjehem. För att lyckas med detta måste det bli mer attraktivt att vara familjehem. I en motion av folkpartisten Solveig Hellquist föreslås att välutbildade och erfarna familjhemssekreterare bör prioriteras och att familjehemsföräldrar bör ha möjlighet att kunna vara hemma ifall det skulle behövas. Förslagen menar hon skulle öka attraktiviteten för att åta sig ett familjehemsuppdrag. Dessutom efterfrågas barnens inflytande som bör grundas i en förtroendefull relation mellan dem och familjehemssekreteraren samt att tillsynen ska vara regelbunden (Riksdagen, 2010).
Inom familjehemsvårdens område finns det både nationell och internationell forskning. Några av de studier som författarna har tagit del av handlar om vilka faktorer som påverkar familjehemsplaceringars utveckling. Familjehemsföräldrarnas inställning till att ta emot ett barn i sitt hem och barnets bakgrund är två faktorer som framhålls som påverkansfaktorer för anknytningen utveckling (Dozier, Stovall, Albus & Bates, 2001). Andra studier behandlar vikten av barns trygga anknytning och hur en avsaknad av denna påverkar deras utveckling (Allmänna Barnhuset, 2007:5). Studierna bekräftar att det är möjligt för barn att knyta an till
6
flera personer och att anknytningen påverkar barnets liv på både kort och lång sikt. Det som saknas i tidigare forskning är hur familjehemsföräldrar stöttar barn för att möjliggöra en trygg anknytning som möjligt. Med studien hoppas vi kunna bidra med kunskap om hur barns anknytning till familjehemsföräldrar påverkas av de erfarenheter barnet har med sig sen innan placeringen samt hur familjehemsföräldrar går tillväga för att möjliggöra att en trygg anknytning uppstår dem emellan. Åtta familjehemsföräldrar kommer att intervjuas för att dela med sig av sina erfarenheter och beprövade kunskaper.
1.1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Studiens syfte är att undersöka hur barns anknytning till familjehemsföräldrar kan påverkas av deras tidigare erfarenheter i livet samt hur familjehemsföräldrar går tillväga för att stötta dem i anknytningsprocessen. Därav är våra två frågeställningar:
1. Hur påverkar barnets tidigare erfarenheter dess anknytning till familjehemsföräldrarna?
2. Hur arbetar familjehemsföräldrarna för att stötta barnet så att en trygg anknytning kan skapas mellan dem?
1.2 AVGRÄNSNINGAR
Det finns både privat och offentligt rekryterade familjehem. I den här studien ingår enbart familjehem som är rekryterade och har uppdrag från socialtjänsten. Familjehem är enskilda familjer som har ansökt om att få bli familjehem vilken sker hos socialnämnden. För att få ta emot placerade barn måste familjerna godkännas som familjehem. Klartecken ges efter att en utredning genomförts (Norström & Thunved,2008). En placering varierar i tid beroende på syfte och mål med placeringen. De familjer som vi kontaktat har haft barnet eller barnen placerade hos sig minst ett år.
Med barn menas i denna studie individer som är under 18 år. Detta i enlighet med FN:s konvention om barns rättigheter och att barns bästa ska beaktas i beslutsfattanden (Norström & Thunved,2008).
I studien kommer inte någon hänsyn tas till huruvida barnen är placerade i familjehem enligt socialtjänstlagen eller lagen om vård av unga (nedan finns redovisning för de båda lagarna). Avgränsningen är för att förtydliga att studien har anknytningsprocessen i fokus och inte hur lagrummet påverkar anknytningen.
2.
BAKGRUND
I detta avsnitt redovisar vi för den gällande lagstiftningen som ligger till grund för barn som är i kontakt med socialtjänsten. Ärendehandläggningens gång förklaras från det att barnet blir aktuellt för utredning till dess att det placeras i familjehem samt vilka åtaganden socialtjänsten har under placeringens gång. Avsnittet avslutas med anvisningar om fortsatt läsning.
7 2.1 SOCIALTJÄNSTLAGEN
1 januari 1982 trädde den gällande socialtjänstlagen (SoL) i kraft. Lagen är en sammanslagning av de tidigare vårdlagarna, dvs. barnavårdslagen, nykterhetslagen och socialhjälpslagen. För socialarbetarna innebar lagändringen ett förändrat förhållningssätt till klienterna då socialtjänsten gick från att vara kontrollerande och överordnad till att bli en mer serviceinriktad myndighet med helhetssyn på klienten. SoL är en ramlag, vilket innebär att kommuner ges möjlighet att anpassa sin verksamhet efter de lokala behoven. Lagen uttrycker de mål och principer som ska vara gällande för socialtjänstens arbete. Med hjälp av demokrati och solidaritet ska socialtjänsten arbeta för enskildas ekonomiska trygghet, jämlika levnadsvillkor och deras möjligheter till ett aktivt deltagande i samhällslivet. SoL vilar på tron om alla människors individuella förmåga att rå om sig själva och därför är begrepp som frivillighet, självbestämmande och integritet centrala i SoL och därmed vid handläggning av enskilda ärenden. Vid klientkontakter ska handläggningens fokus ligga på att frigöra individens egna resurser (Norström & Thunved, 2008).
2.2 LAGEN MED SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM VÅRD AV UNGA
Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) kompletterar socialtjänstlagen när frivilliga insatser inte räcker för att kunna trygga barns eller ungas utveckling. LVU är en inskränkning i principen om frivillighet och kraven för att kunna tillämpa tvångsåtgärder är högre. LVU blir aktuell då socialtjänstens utredning visar att barn löper påtaglig risk för skada och att antingen vårdnadshavare eller barnet motsätter sig den vård som erbjuds. Lagen inskränker därav vårdnadshavarnas bestämmanderätt över sina barn. Socialnämnden har inte befogenhet att besluta om LVU ska tillämpas i ärenden utan dessa beslut avgörs genom ansökan till Förvaltningsrätten (Norström & Thunved, 2008).
I Förvaltningsrätten kan vård åberopas av två olika anledningar, antingen var för sig eller båda samtidigt. Anledningarna till åberopande av LVU är de så kallade miljöfallen eller
beteendefallen. Vid båda fallen ska barnet under en längre tid ha utsatts av andra eller utsatt
sig själv eller andra för påtaglig risk som anses påverka dess hälsa eller utvecklig negativt. Vid miljöfallen är barnets hemförhållanden undermåliga. Det kan då röra sig om brister i omsorgen från vårdnadshavare, fysisk eller psykisk misshandel, olämpligt utnyttjande eller andra förhållanden som riskerar barnets hälsa och/eller utveckling. I beteendefallen räknas missbruk av beroendeframkallande medel hos den unge, kriminell aktivitet eller annat socialt nedbrytande beteende, exempelvis prostitution. Inom socialtjänsten räknas individer under 18 års ålder som barn. Vid 18 år är de myndiga och har rätt att besluta om sina egna liv. Dock finns begränsningar i de fall barn bereds vård enligt beteendefallen, omhändertaganden kan då göras upp till 21 års ålder (Norström & Thunved, 2008).
2.3 ÄRENDEHANDLÄGGNING AV BARN
Ärenden av barn blir aktuella hos socialtjänsten genom att en anmälan om oro för barnet eller en ansökan inkommer till socialnämnden. Ärendet aktualiseras för utredning om nämnden anser att barnet har behov som kan leda till någon insats. När ärendehandläggningar rör barn ska nämnden även vidta åtgärder och inleda utredning om det anses behöva skydd eller stöd. Utredningar får högst ta fyra månader när dessa gäller barn och i enlighet med FN:s konvention om barns rättigheter ska barns bästa tas i beaktande vid beslutsfattande (Norström & Thunved, 2008). Att beakta barns bästa är en av grundpelarna i FN:s barnkonvention. Som
8
medlemsstat har Sverige ålagt sig skyldighet att garantera dem det skydd och den omvårdnad som behövs för att garantera barns välbefinnande och utveckling. Vidare ska barnperspektivet tillämpas i ärendehandläggningar och beslutsfattanden som berör barn, vilket innebär att barnets människovärde och integritet ska respekteras samt att handläggaren ska försöka förstå hur barn uppfattar sin situation(Schiratzki, 2006).
För att ta hänsyn till barnets delaktighet i ärendehandläggningen har en utredningsmetod implementerats i den svenska socialtjänsten. Barns behov i centrum (BBIC) är en utredningsmetodik som är influerad av ett engelskt forsknings- och utvecklingsarbete som har redovisat faktorer som kan inverka positivt på barns utveckling. Metoden bygger till största del på Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori där barns utveckling anses ske i samspel med olika faktorer i omgivningen. Andra teorier som metoden grundar sig på är anknytningsteori och utvecklingspsykopatologi såsom barns motståndskraft, sårbarhet, risk- och skyddsfaktorer samt systemteori. Grundtanken med BBIC är att handläggare ska få redskap för att kunna systematisera sitt arbete samt kunna tydliggöra barns bästa vid utredning, planering och uppföljning. För att tydliggöra arbetssättet och visualisera en helhetsbild av barns utveckling används BBIC-triangeln (se Figur 1:1). Basen i triangeln består av familj- och miljöfaktorer, den andra sidan består av föräldrarnas förmåga och den tredje sidan innefattar barnets behov (Socialstyrelsen, 2006:4).
Figur 1:1. BBIC- Triangel
2.4 UTREDNING AV FAMILJEHEM
I de flesta kommuner används Kälvestensmetoden som utredningsmetod vid rekrytering av familjehem, denna är utformad av Anna-Lisa Kälvesten och Graziela Meldahl och har sin grund i psykodynamisk teori. Att utredas med Kälvestensmetoden innebär att socialtjänsten genomför enskilda djupintervjuer med båda föräldrarna. Intervjun är uppdelad i två delar varvid den ena berör deras bakgrund och historia och den andra deras nuvarande livssituation. I samtalet frågas paret bland annat om hur deras uppväxt sett ut, hur de anser att en god uppväxt är, hur deras vardag och rutiner ser ut samt vilka deras intentioner med att bli familjehem är. Svaren som framkommer tolkas av en utomstående psykolog eller socialsekreterare och utifrån dennes bedömning godkänns eller avslås ansökan om att bli
9
familjehem. En del forskare har riktat kritik mot Kälvestensmodellen då de anser den är dåligt anpassad till dagens sociala problem, bland annat för att den fokuserar för mycket på de blivande familjehemsföräldrarnas historia (Institutet för utveckling av metoder i social arbete (IMS), 2009). PRIDE-programmet är en ytterligare utredningsmetod som utformats i USA. PRIDE är en förkortning som står för Parent Resources for Information, Development and Education. Metoden kom till Sverige 1993. Till skillnad från Kälvestensmetoden är PRIDE både ett utrednings- och utbildningsverktyg för blivande familjehem. Utbildningen går till så att en person som är särskilt kunnig inom PRIDE möts tillsammans med erfarna familjehemsföräldrar och blivande familjehemsföräldrar vid tio tillfällen och tre timmar var gång. I samband med utbildningen gör socialtjänsten hembesök hos de blivande familjehemsföräldrarna. När utbildningen är genomförd beslutar socialtjänsten om familjehemmet är godkänt eller ej. En nackdel med denna metod är att utbildningen är lång och i många fall allt för kostsam för kommuners budget (IMS; 2009).
I den kommun där studien har genomförts används Kälvestensmetoden i kombination med PRIDE- programmet. Teamledaren på den aktuella enheten har berättat för oss att Kälvestensmetoden är på väg att försvinna ur deras arbete. Istället har enheten valt att utforma en egen variant av PRIDE- programmet, detta för att kommunens ekonomi ej rymmer hela den omfattande och tidskrävande utbildningen. Utöver de områden som Kälvestensmetoden och PRIDE- programmet berör ställs frågor om familjehemmets ekonomiska situation, hur relationen dem emellan ser ut samt hur deras eventuella biologiska barn har uppfostrats. Registerutdrag görs från polisen, kronofogden och försäkringskassan.
2.5 PLACERING AV BARN UTANFÖR DET EGNA HEMMET
Att placera barn i familjehem är den mest använda placeringsformen inom socialtjänsten när ett barn behöver beredas vård utanför det egna hemmet. Anledningen till att insatsen används i en sådan omfattning är främst för att barnet ges möjlighet att knyta an till föräldraersättare, samt att det får bo i en hemliknande miljö. Dessa anses utifrån lagstiftningen vara två förutsättningar för att barn ska utvecklas till trygga och fungerande människor (Norström & Thunved, 2008).
Vid planering inför att placera barn utanför det egna hemmet ska socialsekreterare upprätta en vårdplan som innehåller de huvudsakliga målen med placeringen. Vårdplanen utgår från materialet som utredningen i BBIC har gett. Vården ska individanpassas efter barnets behov samt utformas så att barnet har möjlighet till kontakt med sina anhöriga och närstående, såvida det inte finns restriktioner kring att umgänge inte ska ske. I SoL står tydligt att socialsekreterare ska ta till hänsyn möjligheten att placera barnet hos någon anhörig eller annan närstående om detta är det bästa för barnet. Vid val av familjehem ska även beaktande tas till hur barnets hemmiljö ser ut, de biologiska föräldrarnas önskemål samt eventuella religiösa eller kulturella faktorer. När placeringen är genomförd ska socialnämnden medverka till att barnet erhåller bra vård under gynnsamma uppväxtförhållanden samt får passande skolundervisning. Vårdnadshavarna och familjehemsföräldrarna ska få stöd och annan hjälp som de behöver från socialtjänsten för att kontakten mellan barnet och vårdnadshavarna samt mellan vårdnadshavarna och familjehemsföräldrarna upprätthålls. Under placeringens gång ska uppföljning ske minst var sjätte månad för att säkerställa att vården fortfarande är behövlig. Handläggaren ska vara välbekant med förhållandena inom familjehemmet. Om barnet har varit placerad i familjehemmet mer än tre år ska socialnämnden föreslå en vårdnadsöverflytt till familjehemsföräldrarna (Norström & Thunved, 2008).
10 2.6 DISPOSITION
I resterande redovisning kommer läsaren få ta del av tidigare forskning som finns inom det aktuella området som har barns anknytning i fokus. Vidare behandlas anknytningsteorin i avsnittet om studiens teoretiska perspektiv och följs sedan av ett metodavsnitt där studiens tillvägagångssätt förklaras och motiveras. Till sist redovisas studiens resultat och analys där det empiriska materialet presenteras samt slutdiskussionen där frågeställningarna besvaras och förslag på vidare forskning ges. I slutdiskussionen ingår även ett resonemang om hur studien skulle kunnat genomföras annorlunda.
3.
TIDIGARE FORSKNING
I kommande avsnitt redogörs för den tidigare forskningen som finns inom studiens ämnesområde. Centrala teman för avsnittet är vilken betydelse anknytning har i barns utveckling, hur barn kan reagera på sorg och separationer, vilka egenskaper som en god familjehemsförälder bör ha samt hur placerade barn anknyter till dem.
3.1 ANKNYTNINGENS BETYDELSE I BARNS UTVECKLING
Grundaren bakom anknytningsteorin John Bowlby talar om att en god anknytning mellan barn och föräldrar eller föräldraersättare är en viktig förutsättning för att barn ska utvecklas gynnsamt (Bowlby, 1994). Detta understryks i studien genomförd av Allmänna Barnhuset som berör små barns anknytning och hur viktig denna är för att de ska utvecklas gynnsamt. I studien framkommer att barn vanligtvis skapar sin trygga anknytning till sin mamma och pappa under det första levnadsåret. Detta kallas för den primära anknytningen inom anknytningsteorin och anknytningspersonen utgör då en trygg bas för barnet. Den primära anknytningen anses ligga till grund för hur barnet senare i livet utvecklas känslomässigt och fysiskt. I normalt fungerande familjer utvecklas oftast en trygg anknytning naturligt men för barn som växer upp i familjer med ogynnsamma uppväxtförhållanden kan det vara svårare och i dessa fall kan barnet utveckla undvikande, ambivalent eller desorienterat anknytningsmönster. Undvikande anknytning innebär att barnet inte visar något behov av att använda sin förälder som en trygg bas. Detta beteende är ett resultat av att föräldern inte gett barnet den bekräftelse som det behöver. Därmed har barnet utvecklat ett undvikande beteende för att undgå besvikelse samt att bli sårad av föräldern. Ambivalent anknytning uppstår när föräldern pendlar mellan att ibland vara lyhörd på barnets behov för att i andra situationer inte alls ha någon fokus på barnet och därmed inte uppmärksammar dess behov. Detta gör att barnet inte kan läsa av förälderns signaler och utvecklar därav ett ambivalent beteende för att undvika vidare förvirring. Desorienterad anknytning uppstår vanligtvis när barnet är mellan 12 och 18 månader. Som ett resultat av bristande lyhördhet, närhet och regelbundenhet i kombination med rädsla kan barnet utveckla desorienterad anknytning vilket gör att det känner sig förvirrat i sin roll och den miljö som det lever i. Om barn visar tecken på något av dessa ovanstående anknytningsmönster kan det vara en varningssignal på att deras utveckling kommer att påverkas negativt. Tillsammans med andra omständigheter kring barnet och dess familj kan det därför bli aktuellt med placering utanför det egna hemmet för att bryta ett negativt beteendemönster. I ovan nämnda studie beskrivs att ett barn kan knyta an till flera personer men att ingen kan ersätta den primära vårdaren, som oftast är modern. När ett barn placeras utanför det egna hemmet är faktorer såsom familjehemsföräldrarnas bemötande och inställning till placeringen samt barnets ålder och tidigare erfarenheter avgörande för hur
11
anknytningen till familjehemsföräldrarna kommer kunna utvecklas. Klart står i alla fall att små barn inte kan vänta med att anknyta, om den primära anknytningspersonen brister måste barnet ges möjlighet att anknyta till en föräldraersättare omedelbart. Allmänna Barnhusets studie redovisar för att ett barn som inte får tillgång till en trygg anknytning kan uppvisa apatiska beteenden och löper ökad risk för att skadas i sin framtida utveckling. En trygg anknytning till en familjehemsförälder därför hjälpa att motverka en problematisk framtid för ett barn som är i riskzonen (Allmänna Barnhuset, 2007:5).
Carlssons longitudinella studie för Society for Research on Child Developments (SRCD) handlar om barn som har utvecklat en desorienterad anknytning och vad detta kan innebära för barns utveckling. Carlsson menar att god anknytning är en förutsättning för att barn ska ha möjlighet att utvecklas normalt. Syftet i Carlssons studie var att se om det finns ett samband mellan biologiska och/ eller miljömässiga faktorer hos barn och hur de spelar roll i utvecklandet av en desorienterad anknytning samt om desorienterad anknytning kan resultera i psykisk ohälsa hos barnet senare i livet. Resultatet delades upp i fyra kategorier som visade sig vara avgörande påverkansfaktorer i utvecklandet av en desorienterad anknytning. Under den första kategorin, tendenser att utveckla desorienterad anknytning visade resultatet att ensamstående föräldrar och bristande vård från föräldrarna är faktorer som kan bidra till att barnet utvecklar desorienterad anknytning. Under den andra kategorin, konsekvenser av
desorienterad anknytning, visade resultatet att barn som i tidig ålder hade utvecklat
desorienterad anknytning kan få framtida problem i skolan och känslolivet. I den tredje kategorin, risk för att utveckla psykiska svårigheter, tittade forskarna på huruvida desorienterad anknytning i tidig ålder kan resultera i att barnet utvecklar psykiska svårigheter i sitt vuxna liv. Resultatet visade att alla typer av otrygg anknytning kan bidra till att barnet i framtiden utvecklar psykiska svårigheter. Därmed kommer forskarna in på den fjärde kategorin, hur desorienterad anknytning, bristande erfarenheter av anknytning i tidig ålder
och utvecklandet av psykiska svårigheter kan ha ett samband. Under kategorin redovisas att
samtliga faktorer kan bidra till utvecklandet av psykiska svårigheter. Sammanfattningsvis visar Carlssons studie på att en bristfällig relation mellan moder och barn kan resultera i att barnet utvecklar en desorienterad anknytning. I studien framkom det att barn med desorienterad anknytning ofta uppvisar svårigheter i skolan och i det sociala livet. Ett resultat av detta blir att barnet inte utvecklas optimalt och har därför inte förberetts för vuxenlivet och de utmaningar som det kan innebära (Carlson, 1998). Att växa upp med en desorienterad anknytning innebär en viss ökad risk för att utveckla emotionella och sociala svårigheter i det vuxna livet. Detta resultat har redovisats i flera forskningsrapporter som vi har tagit del av (Allmänna Barnhuset, 2007:2 & 2007:5, Brown & Calder, 2000, Carlson, 1998, & Sandström, Gustavsson & Gustavsson, 1991).
3.2 SEPARATION OCH SORG HOS PLACERADE BARN
Sylvander skriver att alla människor har behov av att känna närhet, samspela och identifiera sig med någon annan. Studien baseras på ett flertal intervjuer med familjehemsföräldrar, biologiska föräldrar, de placerade barnen samt socialsekreterare. Detta behov tillfredställs oftast av de biologiska föräldrarna när barnet är ungt. Då ett barn separeras från sina föräldrar eller sina omsorgspersoner och placeras i familjehem kan sorgen bli överväldigande. Barnet kan då utveckla känslor av att inte duga till och få en rädsla för att knyta an till nya personer. Separationen från de biologiska föräldrarna kan sätta spår som följer barnet genom livet (Sylvander, 1981). För att ge ett placerat barn en chans att skapa en trygg anknytning till familjehemsföräldrar menar Sylvander att de biologiska föräldrarna, familjehemsföräldrarna
12
och socialtjänst ständigt måste samarbeta för att ha barnets behov i fokus (Allmänna Barnhuset, 2007:2, Calder & Brown, 2000, Sandström et. al, 1991, Killen, 1999).
Barn som separeras från sina biologiska föräldrarna kan utveckla känslor som sorg, oro, ångest, besvikelse och aggressioner. Även motstridiga känslor, såsom att i ena stunden vilja ha närhet för att i nästa stund avvisa närhet, kan vara tecken på att barnet har genomgått en svår separation. Depression hos barn som separerats från sina föräldrar är inte ovanligt (Sylvander, 1981). Bowlby beskriver att barn som genomgår en sorgeprocess sällan kan gå vidare i sin utveckling förrän sorgen är bearbetad. Detta för att de starka känslor som separationen orsakar inte ger utrymme för de känslor som en normal utveckling innebär. Hur väl barnet tar sig igenom den förlorade tiden som sorgen orsakat och hur bearbetningen sker beror på vilket stöd barnet får av vuxna (Bowlby, 1994). Flera studier visar att det kan vara biologiska föräldrar eller familjehemsföräldrar som bidrar med detta stöd och att det väsentliga är att den vuxne alltid finns tillgänglig för barnet (Allmänna Barnhuset, 2007:2, 2007:5, Brown & Calder, 2000, Carlson, 1998, Dozier et. al, 2001, Killen, 1999, Sandström, et. al., 1991 & Sylvander, 1981).
Sylvander skriver att samhället måste samla på sig mer kunskap om hur barn regerar på att separeras från sina föräldrar. Det är viktigt att barnet har tillgång till rätt hjälp och stöd under en separation och att familjehemsföräldrar får utbildning om det placerade barnets särskilda behov, så att de kan utveckla en professionell roll inför barnets behov. Även handledning nämns som förslag på hur familjehemsföräldrarnas svåra uppgift kan underlättas. Vidare skriver Sylvander att vid tillfällen när separationer är oundvikliga bör inskolning till det nya hemmet ske för att möjliggöra en smidig övergång för barnet. Vid inskolning och under placeringen bör familjehemsföräldrarna och de biologiska föräldrarna ha tydligt uppsatta mål om hur umgänget med barnet ska se ut. Till sist understryker hon hur viktigt det är att handläggaren som gör placeringen också får stöd. Arbetsbördan bör lättas upp för handläggare och handledning och lagarbete bör vara centralt (Sylvander, 1981). Även Killen talar om vikten av handledning för handläggare. Handledning för yrkesutövare inom socialt arbete är viktig då de är i kontakt med människor i kris till största del under dagen och behöver därför någon att prata av sig till, någon att få stöd och bekräftelse av. Killen menar att handledning motverkar utbrändhet (Killen, 1994).
3.3 BRA FAMILJEHEMSFÖRÄLDRAR OCH PLACERADE BARNS ANKNYTNING TILL DEM
År 2000 genomfördes en amerikansk studie med syfte att låta familjehemsföräldrar berätta om vilka faktorer som de anser vara avgörande för att de ska kunna vara skickliga familjehemsföräldrar. Resultatet från denna studie blev att god kontakt och stöd av socialtjänsten är viktig för att familjehemsföräldrarna ska känna att de har någon att få stöd och råd av. Socialtjänsten ska utgöra en trygg bas för familjehemsföräldrarna. Även kontakten mellan familjehem och de biologiska föräldrarna visade sig vara betydande. Vidare visar resultatet att den ekonomiska ersättningen bör vara tillräcklig och att familjehemsföräldrarna upplever att de har god utbildning om barnets särskilda behov innan placeringen genomförs. Det är även av vikt att familjehemsföräldrarna, deras eventuella biologiska barn och de placerade barnen trivs väl ihop och att de tillsammans bildar en stabil familj (Brown & Calder, 2000).
Allmänna Barnhuset publicerade 2007 en studie om hur de biologiska föräldrarna upplever det att ha sitt barn placerat i familjehem. Medverkande i studien var tretton föräldrar som har eller har haft sitt barn placerat, tre socialsekreterare, tre medarbetare från Allmänna Barnhuset och författaren själv, Ingrid Höjer. Studien påvisar vikten av att ett bra familjehem uppfattas
13
som ett hem för barnet och där de biologiska föräldrarna får fortsätta vara en del av barnens vardag. Viktigt är även att de biologiska föräldrarna får vara involverade och kan påverka både stora och små beslut gällande barnet samt att familjehemmet respekterar barnets biologiska föräldrar. Vidare visar resultatet att familjehemmets inställning mot att barnet så småningom ska flytta hem är nödvändig, då målet med en placering ofta är att barnet ska återkomma hem. Likväl bör de biologiska föräldrarna vara beredda på att placeringen kan bli permanent. De biologiska föräldrarna uttryckte även att det är av betydelse att familjehemsföräldrarna delar deras värderingar och normer. Detta för att de ska känna sig trygga med att ha sitt barn placerat hos dem (Allmänna Barnhuset, 2007:2). I boken Leva med
andras barn framkommer att prestigelöshet är en viktig egenskap hos familjehemsföräldrar.
Även att de ska se sig själva som komplement till de biologiska föräldrarna och inte som ersättare för dem. De här egenskaperna anser de biologiska föräldrarna underlättar relationen mellan barnet, dess biologiska föräldrar och familjehemsföräldrarna (Sandström et. al, 1991). I likhet med Brown och Calders studie samt Allmänna Barnhusets skrift nämner Sandström, et. al. i boken Leva med andras barn att både de biologiska föräldrarna och familjehemsföräldrarna beskriver att kontakten dem emellan kan vara svår men viktig om placeringen ska ge goda resultat (Allmänna Barnhuset 2007:2, Brown & Calder, 2000 & Sandström et. al., 1991).
En studie genomfördes 2001 på ämnet om små barn som lever i familjehemsvård och hur deras anknytning ser ut till familjehemsföräldrarna. Syftet med studien var att ta reda på om familjehemsmoderns mentala inställning till det placerade barnet gjorde skillnad i hur barnet utvecklade en anknytning till föräldraersättaren. Med anknytningsteorin som bakgrund visar resultatet att barn som i tidig ålder placeras i familjehem kan anknyta till familjehemsmodern, men enbart om familjehemsförälderns eller någon annan föräldraersättares inställning tillåter detta. Ännu en förutsättning för att det ska uppstå en trygg anknytning är att föräldraersättaren är redo att ta sig an barnet. Därmed kan anknytning uppstå mellan barn och föräldraersättare på samma sätt som det vanligtvis gör mellan barn och biologiska mödrar (Dozier et. al, 2001). Erik Homburger Eriksson beskriver att barns första utvecklingsuppgift är att möta världen med tillit eller misstro, vilket är beroende av hur väl barnets grundläggande behov tillfredställs i tidig ålder. Barn som utvecklar en misstro mot omvärlden utvecklar med sannolikhet en otrygg anknytning till modern. Trots denna olyckliga start på livet kan barnet bli en välanpassad vuxen om barnet tidigt i uppväxten erhållit stöd från någon annan än modern (Homburger Eriksson, 1959 refererat i Killen, 1999). I likhet med detta kom Dozier et al. i sin studie fram till att barn som placeras under det första ett och ett halvt år av sina liv har stor chans att ordna sin anknytning utefter de förutsättningar som ges, med andra ord att de kan knyta an till familjehemsföräldern när miljön tillåter. Då barn som placeras senare än ett och ett halvt år ofta har genomgått svårigheter som känslomässig och/eller fysisk omsorgssvikt kan dessa barn ha svårare att anknyta till föräldraersättare. Dock påpekas även att dessa barn kan skapa en trygg anknytning om de placeras i en familj som verkligen passar barnet och dess behov. Betydelsefullt är att familjehemsföräldrarna är redo att hänge sig barnet till 100 procent. Hur snabbt en återanknytning skapas till familjehemsföräldrarna beror som ovan nämnt på barnets ålder. För yngre barn kan processen ta cirka två veckor och cirka två månader för de äldre barnen. Om en god sekundär anknytning skall uppstå krävs förutsättningen att det finns trygga punkter i form av familjehemsföräldrar i barnets närhet (Dozier et. al, 2001).
14
4.
TEORETISKT PERSPEKTIV
I avsnittet om studiens teoretiska perspektiv kommer anknytningens betydelse för barns utveckling att redovisas utifrån Bowlbys ursprungliga anknytningsteori samt andras utvecklingar och tolkningar av den. Anknytningsteorin beskriver hur barn kan anknyta och återanknyta till föräldrar och föräldraersättare. Då vår studie syftar till att ta del av familjehemsföräldrars erfarenheter av placerade barns anknytning har anknytningsteorin använts i både utformandet av intervjuguide och analys.
4.1 ANKNYTNINGSTEORIN
Inom utvecklingspsykologin studerar forskare barns utveckling i förhållande till den sociala och kulturella omgivningen som de befinner sig i samt det biologiskt förbestämda. Forskarna söker svar på vad som är allmängiltiga egenskaper för människan samt vilka förhållanden som påverkar att barn utvecklas till unika individer med olika egenskaper (Von Tetzchner, 2005). Den etologiska psykologin är en inriktning inom utvecklingspsykologin. Perspektivet har stark koppling till Darwins evolutionsteori och menar att kunskapen om människans biologiska redskap är en förutsättning för att kunna förstå dess utveckling. Etologer påstår att människan har vissa grundläggande egenskaper som härstammar från människosläktets anpassning till miljön under evolutionen. De menar att det inte enbart är erfarenheter som formar individen utan även medfödda egenskaper, vilka har formats under människans framväxt. Anknytningsbeteendet är ett exempel på det etologerna anser härstamma från det biologiska beteendet. Beteendet anses ha växt fram som en överlevnadsstrategi för människan, genom att söka skydd vid faror hos omsorgspersoner och därmed öka möjligheten till överlevnad (Von Tetzchner, 2005).
John Bowlby var en engelsk psykoanalytiker och barnpsykiater som vidareutvecklade den etologiska psykologin och skapade på 1940 talet anknytningsteorin. Anknytningsteorin anses idag vara den viktigaste psykologiska teorin för att den har bidragit med mycket kunskap om hur viktiga människors allra första relationer är för en gynnsam utveckling Den som vidareutvecklat anknytningsteorin, i samarbete med Bowlby och efter hans bortgång 1990 var Mary Ainsworth. Det var Ainsworth som introducerade begreppet En trygg bas. Efter Ainsworth är det flera teoretiker som medverkat till att ha vidareutvecklat teorin. Anknytningsteorins grund ligger i att små barn måste skapa en trygg anknytning till ett anknytningsobjekt som oftast är modern om barnet ska utvecklas väl. Anknytning ska i normala fall skapas när barnet föds, då det ter sig till modern för skydd och omsorg. När barnet är fyra månader har barnet knutit an till sin moder fullt ut och främlingar får svårt att ta kontakt med barnet. I samband med detta börjar barnet utveckla en förståelse för vilken roll han har i relationen till andra människor, de kognitiva förmågorna utvecklas och förståelsen för omvärlden blir större, detta kallas den inre arbetsmodellen. För att denna inre arbetsmodell ska hjälpa barnet att samspela med omvärlden bör den stämma överens med hur verkligheten faktiskt ser ut. Att relationen till föräldrarna är positiv är en faktor som gynnar utvecklingen (Broberg, Risholm Mothander, Granqvist & Ivarsson, 2008). Om en god anknytning inte utvecklas, av olika anledningar, kan barnet komma att utvecklas ogynnsamt. Anknytningsteorin tar upp flera typer av anknytning, en trygg anknytning innebär att barnet växer upp och vågar gå ifrån sitt anknytningsobjekt (modern) för att upptäckta världen. Detta vågar han för att han vet att modern väntar på honom när han återvänder. Modern ska agera
15
en trygg bas för barnet genom hela livet. När en sådan anknytning finns utvecklas barnet optimalt. Om modern däremot ibland är en trygg bas för barnet, och ibland en otrygg kan barnet utveckla en misstro för modern. Barnet vet inte om modern går att lita på, då hon vid vissa tillfällen inte tillfredställer dennes behov. Detta resulterar i att barnet får ångest av den vacklande relationen och i värsta fall väljer barnet att undvika all nära kontakt med modern. Detta kan slutligen påverka barnets personlighetsutveckling på ett negativt sätt genom hela livet.1 Bowlby menar att kunskap om anknytningens betydelse är ytterst viktig då barnen är vår nästa generation, och deras psykiska hälsa beror på föräldrarnas beteenden. Han understryker att goda föräldrabeteenden är det viktigaste för att barnen ska utvecklas till friska individer. Därför är det viktigt att studera och förstå vilka effekter och vilken betydelse anknytningen mellan mor och barn har (Bowlby, 1994).
4.2 BARNS REAKTONER PÅ SEPARATION
Det äkta paret James och Joyce Robertson fick i uppdrag av Bowlby att studera hur barn reagerar på att separeras från sina föräldrar under längre sjukhus- eller barnhemsvistelser. De kom fram till att barn i början kan reagera på en separation med protest och tydligt visa med till exempel skrik och gråt att de inte vill vara ifrån sina föräldrar. Om barnet inte återförenas med föräldrarna inom en kort tid övergår protesterna till sorgreaktioner där barnet reagerar genom att bli lugnare och mer sorgset. Vanligt är att barnet sitter i sin ensamhet med en nalle som tröst, ovillig att ha kontakt med någon annan. Barnet är tydligt upprivet av situationen och visar detta genom att inte äta eller gå vidare i vardagen. När det inte finns någon vuxen kring barnet som kan få det att känna sig tryggt kan anknytningssystemet slås av. Detta resulterar i förödande konsekvenser för barnets utveckling då små barn är i stort behov av omvårdnad, mat och sömn. Makarna Robertsons studie visade att barnet ”stänger av” sitt anknytningssystem efter ett dygn om det inte återförenats med föräldrarna eller föräldraersättare och börjar äta och fungera igen. När det sker kan omgivningen från början tro att barnen börjat anpassa sig till livet utan föräldrarna. Andra studier som utförts över en längre period visar att de barn som ”stängt av” sitt anknytningsbeteende löper ökad risk att utveckla ett asocialt beteende senare i livet. När Bowlby tog del av materialet som makarna Robertson samlat in slogs han av att barns reaktioner på separation på många sätt liknar reaktionen som vuxna visar när någon närstående gått bort. Slutsatsen av undersökningen blev att barn måste få en chans att återanknyta, antingen till föräldrarna eller till en föräldraersättare för annars kan barnets framtida utveckling komma att skadas (Broberg et. al, 2008).
4.3 ATT KNYTA AN TILL FAMILJEHEMSFÖRÄLDRAR
Bowlby menar att barn som går igenom svåra kriser under uppväxten behöver ha en varm, personlig och regelbunden relation till en anknytningsperson för att må väl. Vidare talar han om den svåra uppgift som föräldrar har framför sig i att uppfostra ett barn. Han jämför föräldraskapet med en stormig kärleksaffär, med intensiva kärleksfulla känslor i kombination
1
För att ta del av olika anknytningsmönster hänvisas läsaren till avsnittet 3.1 Anknytningens betydelse i barns utveckling.
16
med frustration, hat och ångest. Vad en förälder själv upplevt tidigare i livet kan påverka hur denne tar hand om sitt barn. Ibland misslyckas de i föräldraskapet av olika anledningar och det är då en otrygg anknytning utvecklas mellan barnet och föräldern. Att knyta an handlar inte om blodsband, det handlar om att barnet behöver någon som är tillgängligt för barnet genom hela livet och ser till dennes behov av närhet, trygghet och kärlek. Om det är en biologisk mor eller far, en familjehemsförälder eller en adoptivförälder spelar ingen roll. Barn drar nytta av att ha flera personer att knyta an till, därför är det viktigt att ett nätverk finns kring barnet. När en förälder bedöms vara olämplig att ta hand om sitt barn av socialtjänst kan det bero på ett flertal saker som bland annat missbruk eller psykisk ohälsa. När barn tas ifrån sina föräldrar och placeras i familjehem tvingas de att etablera nya relationer med möjliga anknytningspersoner. Vid familjehemsplaceringar är det optimala förhållandet att det sker en inskolning till familjehemmet då barnet får träffa familjehemsföräldrarna under kortare stunder i en, för barnet, trygg miljö. Detta gör det lättare för barnet att ta till sig familjehemsföräldrarna när placeringen är genomförd. En plötslig jourplacering kan traumatisera barnet. En förutsättning för att placerade barn ska kunna utveckla en sekundär anknytning till familjehemsföräldrarna är att det placeras innan 18 månaders ålder. Om barnet är äldre än så blir en sekundär anknytning svårare att utveckla. Men det viktigaste är att familjehemsföräldern är känslomässigt tillgänglig för barnet. Om barnet vidhåller kontakt med de biologiska föräldrarna under placeringen behålls den anknytning som en gång skapats. Barn som däremot inte träffar sina föräldrar reagerar starkt på separationen i början, för att sedan skapa en trygg relation med familjehemsföräldrarna istället, under förutsättningen att familjehemsföräldrarna är villiga att skapa en sådan relation. Anknytningsteorin utgår ifrån att alla barn åtminstone behöver en anknytningsperson som kan stå för en trygg och säker tillvaro. Ett dilemma som kan uppstå vid familjehemsplaceringar är frågan om barnet ska släppa de biologiska föräldrarna och knyta an till familjehemsföräldrarna och vilka konsekvenser detta kan ge om barnet ska flytta hem igen. Ett annat dilemma är om barnet behåller relationen till sina föräldrar och lever ett tillfälligt liv i familjehemmet och hur detta påverkar barnets utveckling. För att ett barn ska utvecklas till en trygg och frisk vuxen är det mycket som ska fungera, såsom barnets ålder, föräldrarnas förmåga och familjehemmets känslomässiga öppenhet (Broberg et. al, 2008).
5.
METOD OCH EMPIRISKT MATERIAL
I följande avsnitt kommer studiens metod och tillvägagångssätt presenteras och motiveras. Vidare beskrivs vilken förförståelse vi har inom det valda ämnet samt hur analysen har genomförts. Till sist ägnas utrymme för studiens validitet och reliabilitet samt etiska överväganden.
5.1 VAL AV METOD OCH ANSATS
När syftet i en studie är att ta del av enskildas beprövade erfarenheter används med fördel den kvalitativa metoden. I en kvalitativ metod genereras kunskap i intervjusamtal där forskaren vill förstå världen utifrån respondentens perspektiv. I interaktionen mellan intervjuare och respondent konstrueras kunskap när utbyte av åsikter sker, varvid ömsesidigt beroende uppstår eftersom intervjuaren vill ta del av respondentens kunskaper och erfarenheter. För att främja dynamiken vid intervjusamtalen är studien genomförd med semistrukturerade intervjuer. Det innebär att intervjun är mer strukturerad än ett vardagssamtal men inte fullt strukturerad så att enbart intervjuguidens frågor måste användas. Intervjuguiden syftar till att
17
hålla strukturen under intervjusamtalet. Guiden är då konstruerad utifrån teman med innefattade frågor som syftar till att ge intervjuaren förslag på frågor, vilka ska bidra till kunskapsproduktion. Ur respondentens berättelser tas textens mening fram för att besvara studiens frågeställningar(Kvale & Brinkmann, 2009).
Inom den kvalitativa forskningen används olika metoder för att genomföra och analysera intervjuer. Metoden varierar beroende av vad en studie ämnar undersöka. När en hermeneutisk ansats används ligger fokus på att förstå texters mening och betydelse. Hermeneutiker menar att kunskap produceras vid interaktioner av handlande människor och att det är genom språket som kunskap blir verklig. Genom språket ger människan uttryck för sin förståelse av världen, vilken grundar sig i de erfarenheter som man har tillägnat sig under livets gång. Därmed menar hermeneutiker att kunskap ska ses som kontextuellt beroende och som inte automatiskt kan överföras till eller jämföras med kunskap som är hämtad från andra förhållanden. Vid intervjusamtal ligger fokus på att intervjuaren ska förstå respondentens verklighet så som den är konstruerad. Hermeneutiska forskare vill tillsammans med respondenten uppnå en gemensam och giltig förståelse om det undersökta området där respondentens berättelse måste förstås utifrån dennes kontext (Kvale & Brinkmann, 2009). Vid abduktion utgår forskare från att verkligheten och vetenskapen är beroende av varandra, utan samspelet skulle inte något av det finnas eftersom vetenskapen är en avspegling på verkligheten. Habermas menar att abduktion ska ses som en kollektiv process då vetenskapen inte alltid ger uttryck för de bästa förklaringarna(Habermas, 1968 i Andersen, 1994). I studien har abduktion använts för att både verkligheten och teorin ska få tala i resultatet och analysen. En abduktiv ansats syftar till att låta både det empiriska materialet och det teoretiska perspektivet inverka på analysen. Det empiriska materialet skapar egna begrepp som prövas utifrån det teoretiska perspektivet för att se om det finns någon giltighet eller lagbundenhet (Andersen, 1994).
5.2 VÅR FÖRFÖRSTÅELSE
Vid kvalitativa studier är intervjuarens roll av stor betydelse eftersom denne är medproducent och därmed påverkar kunskapens kvalitet. Hermeneutiker menar att alla innehar en förförståelse och för att illustrera hur den tillägnas talar man om den hermeneutiska cirkeln. Cirkeln belyser det komplexa beroendet som finns mellan förståelsen av den sociala världen och förståelsen av samtalen. Utan förståelse av antingen den sociala världen eller samtalet anses uppfattningen av verkligheten gå förlorad och därför spelar förförståelsen inom hermeneutiken en betydande roll. På grund av detta kan inte intervjuaren vara helt oberoende av sin förförståelse eftersom den utgör referensrammen för och dennes handlande och tolkning. Vid intervjusamtal bör intervjuaren vara medveten om sin förförståelse och hur den påverkar intervjusamtalet (Kvale & Brinkmann, 2009).
Vår förförståelse är förvärvade genom livet där både egna erfarenheter och teoretiskt tillämpade kunskaper påverkat oss. De egna erfarenheterna kommer från vår uppväxt och omgivning där socialt arbete har varit en naturlig del i vardagen då våra föräldrar har arbetat socialt i form av myndighetsutövande och kontaktmannaskap. De teoretiskt tillämpade kunskaperna har förvärvats under studietiden. Sedan en termin tillbaka har vi fördjupat oss i familjehemsvårdens område och har tillägnat oss kunskaper om området i form av nationella utvärderingar, skönlitterära böcker och forskningsrapporter. Vi har ansett detta som nödvändigt för att kunna utforma en relevant intervjuguide och för vår delaktighet under
18
intervjusamtalen. Hur vår förförståelse har inverkat på studiens utformande kommer att diskuteras i diskussionskapitlet.
5.3 URVAL OCH GENOMFÖRANDE
När syfte och frågeställningar utformas ska de vara lättförståliga samt kunna ge breda beskrivningar av det som eftersöks (Kvale & Brinkmann, 2009). Utifrån syftet formulerades två frågeställningar. Innan frågeställningarna var färdigformulerade var vi i kontakt med teamledaren som jobbar på den aktuella enheten som undersökningen har gjorts genom. Hon gav förslag på områden inom familjehemsvården som hon fann intressanta och utifrån samtalet formulerades våra två frågeställningar. Samtalet handlade även om tillvägagångssätt och vilka möjligheter som fanns att tillgå genom enheten. För att kunna få svar på studiens frågeställningar gjordes vissa avgränsningar i urvalet av familjehemsföräldrar. Familjehemmen skulle för tillfället ha minst ett barn placerat hos sig och som varit hos dem minst ett år. Tanken med detta var att familjehemsföräldrarna skulle ha hunnit upprätta en relation till barnet för att kunna se om det har förändrats sedan placeringens början. Vidare skulle barnet tillhöra socialtjänstens enhet för barn och familj och därmed vara under 13 år vid placeringstillfället. Eftersom studien syftar till att se hur anknytning upprättas har vi antagit att relationerna ser annorlunda ut beroende på barnets ålder. Urvalet är strategiskt så till vida att vi vänt oss till respondenter som kan antas ha något att säga om våra frågeställningar. Arbetsgruppen på den aktuella enheten har valt vilka familjehemsföräldrar som skulle kontaktas och kontaktade dem för att informera om studien först men för att vi skulle få ett godkännande från familjehemmen kontaktade vi dem via telefon så att de kunde informeras ytterligare (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud, 2007).
Studien har genomförts med åtta semistrukturerade intervjuer. Semistrukturerade intervjuer har använts för att gynna dynamiken under intervjuerna samt för att vi skulle ha möjlighet att ställa följdfrågor. Inom hermeneutiken anses följdfrågor bekräfta påståenden vilket i sin tur leder till ökad validitet. Ännu en fördel med semistrukturerade intervjuer är att intervjuguiden tillåter oss att upptäcka tankar som vi inte tidigare varit medvetna om eftersom respondenten tillåts gå utanför guidens ramar (Kvale & Brinkmann, 2009). Vid utformandet av intervjuguiden2 formulerades fyra teman; inledande frågor, förberedelser inför att barnet placerades, den första perioden när barnet blev placerat i familjehemmet och känslomässig tillgänglighet och trygghet. Temana och intervjufrågorna är sammankopplade med studiens syfte och frågeställningar för att kunna besvaras och generera kunskap på bästa sätt. Tematiseringarna har medverkat till att strukturera intervjuerna vid intervjutillfällena. Vid utformningen av intervjufrågor ska frågorna vara konkreta och mer vardagliga till uttrycket för att gynna dynamiken vid intervjutillfället och ta hänsyn till relationen mellan respondent och intervjuare. För att konkretisera hur en trygg anknytning kan uppstå användes definitioner utifrån anknytningsteorin, såsom trygghet och känslomässig närhet. Innan intervjuerna genomfördes gjordes två provintervjuer för att se om antalet frågor var realistiskt i relation till tiden samt för att se om det var några tvetydliga frågor. Med provintervjuer stärks tillförlitligheten av det empiriska materialet då de intervjuerna testar om guiden undersöker det studien ämnar göra (Kvale & Brinkmann, 2009).
19
Vid intervjusamtal är intervjuaren det viktigaste forskningsredskapet för att kunna möjliggöra kunskapsproduktion. Ledord under intervjutillfällena har varit tydlighet, strukturering, nyfikenhet inför det berättade, följdfrågor för att få förtydliganden och att ha ett aktivt lyssnande. För att få ta del av väsentlig information har vi hållit oss till intervjuguidens teman noggrant, respondenterna har besvarat frågorna i intervjuguiden men i vissa fall i olika följd och ibland har flera frågor besvarats under samma gång beroende av dynamiken. Intervjuerna har tagit i genomsnitt en timme vardera och för att dokumentera intervjusamtalen spelades dessa in. Fördelen med inspelningar är att intervjuaren kan koncentrera sig på samtalet och i efterhand kan lyssna på samtalet. Transkribering skedde inom kort efter att intervjusamtalen hade genomförts för att vi skulle ha kvar minnesbilden av samtalets förlopp, inbegripet av kroppsspråk och tonlägen. För effektivitetens skull delades samtalen upp mellan författarna. I transkriberingarna har uttrycken skratt, paus och betoningar markerats för att vi inte skulle gå miste om det språkliga budskapet. Dock valde vi att göra transkriberingarna med mer formellt skriftspråk då många utfyllnadsord såsom ”mm”, ”va” eller ”jo” har uppfattats som att de har tagit bort sammanhanget i texterna (Kvale & Brinkmann, 2009).
5.4 ANALYSMETOD AV RESULTATET
Inom hermeneutiken söker forskaren efter texters mening. Traditionellt har hermeneutiken använts vid tolkningar av religiösa, litterära eller juridiska texter men har under senare tid även börjat användas inom humanistisk forskning. När texter ska tolkas hermeneutiskt sker detta i en cirkulärt pågående process där helheten förstås först efter att delarna av texten har tolkats och förståtts, det finns ett ömsesidigt beroende mellan förståelsen av helheten och delarna. Vid tolkning prövas deltolkningarna mot textens mening i helhet. När analysen är klar ska forskaren ha fått fram ett inre sammanhang av materialet som inte har några motsägelser. När texters mening eftersöks vid tolkningen finns olika metoder som kan användas och i den här studien har meningskodning valts för analysen. Meningskodning kan ske av i princip vilket material som helst och innebär att nyckelord tas fram ur det empiriska materialets olika delar för att möjliggöra kategorisering och underlätta identifiering av citat. Koderna ska vara begrepp som är beskrivande för materialet, vilka man sedan jämför för att ta fram likheter och olikheter i materialet som sedan leder till att det inte finns några motsägelser (Kvale & Brinkmann, 2009).
När det insamlade materialet transkriberats sammanställdes detta i ett kodningsschema3 för att tydligt visualisera koderna och göra materialet hanterbart under analysen. I schemat har kodernas olika grad av styrka markerats med ++ för de koder då minst fem respondenter har uttryckt sig likartat, + för koder med relativ styrka då tre till fyra uttryck liknande åsikter samt - för koder utan samband då enbart en eller två har uttryck samma åsikter, men som har redovisats för att se olikheter i materialet. För att strukturera kodernas indelning upprättades först tre teman. Utifrån temana och de underliggande frågorna upprättades koder efter att transkriberingarna hade lästs igenom. För att redovisa ett giltigt resultat har transkriberingarna lästs igenom efter kodningen för att kontrollera att koderna speglar helheten och hitta beskrivande citat. Utifrån kodningsschemat har resultatet redovisats och analyserats. För att se helheten av det redovisade resultatet sammanställdes resultatet först och sedan analyserades det med hänsyn till studiens redovisning av tidigare forskning och anknytningsteorin.
20 5.5 RELIABILITET OCH VALIDITET
Ursprungligen är validitet och reliabilitet begrepp som har använts inom den kvantitativa forskningen för att mäta kvaliteten av en studie. Inom den kvalitativa forskningen förs en diskussion om begreppens användbarhet för studier där mätning inte är det främsta intresset. På grund av olika intressen har begreppen därför annorlunda innebörd beroende på val av metod. Definitionen av den externa reliabiliteten är hur väl ett resultat kan upprepas om studien skulle göras igen. Eftersom kunskap inom den kvalitativa metoden skapas i samspel mellan respondenterna och intervjuaren så innebär det att kunskapen färgas av tolkningar som sker under intervjusamtalet och därför är det ofta svårt att uppfylla dessa krav inom kvalitativ forskning. Intern reliabilitet stärks genom att författarna kommer överens om hur tolkningar ska ske. Eftersom uppdelning av intervjuerna skedde kom vi överens om vad som skulle markeras i transkriberingarna för att få dem så lika som möjligt. För att minska olika tolkningar har författarna läst igenom samtliga transkriberingar och sedan har meningsskiljaktigheter kring våra tolkningar diskuterats för att stärka tillförlitligheten (LeCompte & Goetz, 1982 refererat i Bryman, 2001).
Validiteten av en studie mäter giltigheten av det undersökta och huruvida studien undersökt det som avsågs från början. Validitet syftar till att se hur en metod använts och hur väl undersökningen har speglat de fenomen som varit avsedda för undersökningen. För att stärka studiens validitet har intervjuguiden utformats för att både kunna ge svar på studiens frågeställningar samt anpassats för att materialet ska kunna analyseras tillsammans med anknytningsteorin och kunna tolkas tillsammans med den presenterade tidigare forskningen. För att försäkra oss om intervjuguidens validitet gjordes två provintervjuer med två olika personer. Efter provintervjuerna omformulerades och raderades vissa frågor som inte gav svar som kunde sammankopplas med syftet och frågeställningarna. I den interna validiteten ska det finnas överensstämmelse mellan forskarens observationer och det slutgiltiga resultatet och analysen. För att stärka den interna validiteten och uppnå en gemensam förståelse har vi under intervjusamtalen använt följdfrågor för att det inte skulle ske feltolkningar av det som respondenten sa och att ständigt kontrollera att vi uppfattade respondenterna korrekt. Den externa validiteten berör hur pass väl som en studies resultat kan generaliseras till andra situationer. Inom kvalitativ forskning är den externa validiteten ofta ett problem eftersom studier ofta har ett begränsat urval, vilket är fallet i även denna studie. Det är därför inte aktuellt att diskutera den externa validiteten då det är en kvalitativ studie med avsikt att öka förståelsen för en fråga (LeCompte & Goetz, 1982 refererat i Bryman, 2001).
5.6 ETIK
I studien har hänsyn tagits till de fyra forskningsetiska principerna. Vid intervjutillfällena informerades respondenterna om principerna. Principerna tillförsäkrar respondenterna att studien genomförs seriöst samt att principerna ger oss vägledning i vad som är att beakta vid intervjutillfällena. Vid intervjuerna informerades respondenterna kortfattat om studiens syfte samt om att informationen som de delger oss enbart kommer att användas till studiens syfte. Att studiens syfte enbart presenterades kortfattat vid intervjutillfället motiveras genom att respondenterna skulle introduceras till ämnet men att vi inte skulle färga deras svar genom att styra in dem i ett visst tankesätt. Annan information som inte är användbar kommer att försakas (informationskravet). Vidare informerades de om att det är frivilligt att delta i intervjun och att de inte är tvungna att besvara frågor som de inte vill eller kan besvara (samtyckeskravet). Studien har genomförts så att respondenterna garanteras sekretess och att
21
materialet inte kommer att vara tillgängligt för andra än oss som gör undersökningen. Eftersom kontakterna till respondenterna har förmedlats av enheten som de har uppdrag hos har det varit viktigt att inte röja deras identitet i resultatredovisningen då vi inte vill riskera att respondenterna råkar ut för konsekvenser. Anonymiteten tillförsäkras genom fingerade namn och att vi inte uppger några karakteristika hos personerna som kan härledas till dem. Eftersom barnens vårdnadshavare inte har kontaktats har vi skrivit under kommunens krav om absolut sekretess som innebär att ingen information som kan härleda till barnen får lämnas ut (konfidentialitetskravet). Den sista principen handlar om att materialet inte får användas i annat syfte än för studiens och får därmed inte användas som underlag i andra undersökningar (nyttjandekravet)(Kvale & Brinkmann, 2009).
6.
RESULTAT OCH ANALYS
Det empiriska materialet har samlats in genom intervjuer som var indelade i fyra teman. Det insamlade materialet har sedan meningskodats4. Under kodningen omformades materialet till tre empirigenererade teman: förberedelser, relationen mellan barn och familjehemsföräldrar samt relationen mellan barn, familjehemsföräldrar, biologiska föräldrar och socialtjänsten. Resultatredovisningen kommer att ske i dessa teman. Det insamlade materialet ligger till grund för presentationen av resultat och analys.
I studien har åtta familjehemsföräldrar intervjuats. Intervjuerna har genomförts i respondenternas hem med undantag för två intervjuer som skett i högskolans lokaler. Samtliga respondenter har varit kvinnor i åldrarna 41 till 61 år. Sju respondenter har biologiska barn och en har ett adopterat barn. Ålder på barnen varierar från tonår till vuxen vid intervjutillfället. Vid samtliga tillfällen då placeringarna genomförts har respondenterna levt i samboförhållanden eller i äktenskap. De placerade barnen var vid tidpunkten för placeringen mellan sex dagar och 16 år gammal men majoriteten av barnen var under tio år vid placeringstillfällena. Alla de placerade barnen som ingått i studien har bott i familjehemmen minst tre år vid intervjutillfällena. Samtliga placeringar har inletts med anmälningar om missförhållanden från barnens skola, grannar eller från barnen själva. Fyra respondenter har vid intervjutillfället sin första placering och de resterande fyra familjehemsföräldrarna har erfarenhet av flera placeringar. Sammantaget varierar familjehemsföräldrarnas erfarenheter mellan tre och 22 år. Tre utav familjehemmen har någon gång tagit emot jourplaceringar. Vid jourplacering är målet att barnet antingen ska hem igen eller ska placeras i stadigvarande familjehem.
6.1 FAMILJEHEMSFÖRÄLDRARNAS FÖRBEREDELSER
Sylvander skriver om hur viktigt det är att familjehemsföräldrar har kunskap om vad det barn som ska placeras hos dem har varit med om och vilka behov barnet har. Hon menar att kunskapen hos familjehemsföräldrarna är av vikt för att de ska kunna bemöta barnet på rätt sätt och därmed se till att barnet får det bra i familjehemmet (Sylvander, 1981). Vikten av god information och kunskap om barnets behov har även visat sig i studien genomförd av Dozier menar att goda förkunskaper om barnet ska hjälpa familjehemsföräldrar att utveckla en
