Miljökvalitetsmålet skyddande ozonskikt

Miljökvalitetsmålet

”Skyddande ozonskikt”

1 Naturvårdsverket Kundtjänst 106 48 Stockholm Tfn: 08-698 12 00 Fax: 08-698 15 15 E-post: kundtjanst@naturvardsverket.se ISBN 91-620-5253-5.pdf Elektronisk publikation Miljöbokhandeln www.naturvardsverket.se © Naturvårdsverket 2002

3

Förord

För att miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt med tillhörande delmål skall nås behövs ytterligare insatser. Regeringen har givit Naturvårdsverket i uppdrag att föreslå åtgärder som syftar till att användningen av ozonnedbrytande ämnen avvecklas helt och att utsläppen begränsas.

Denna rapport är Naturvårdsverkets redovisning till regeringen.

Som underlag har bl.a. konsultrapporter och egna utredningar använts. Värdefulla bidrag har lämnats av en vid krets av organisationer, företag och personer.

Samrådssynpunkter har lämnats av Coop Sverige AB, Generalläkaren, Kylbranschens Samarbetsstiftelse, Sjöfartsverket, Svenska kommunförbundet, Stena Metall AB, Vägverket, Bjästa Återvinning, Rikspolisens miljöbrottsrotel, Svensk Freonåtervinning och Stockholms Miljöförvaltning.

Rapporten har utarbetats inom Naturvårdsverket av Maria Ujfalusi, Mats Björsell och Eva-Lotte Sandin i samarbete med Bo Carlerup, Christian Haglund och Anita Linell. Stockholm i oktober 2002

4

Innehållsförteckning

Förord ...3

Innehållsförteckning...4

Sammanfattning och förslag till åtgärder ...6

Nuvarande system och regelverk...7

Förväntade effekter av förslag till åtgärder...8

Metod för beräkning av upplagrade mängder och utsläppen av

ozonnedbrytande ämnen ...8

1

Inledning...9

1.1 Miljömålet ...9

1.2 Ozonnedbrytande ämnen ...9

1.3 Genomförande av uppdraget ...10

2

Produkter och utrustning innehållande ozonnedbrytande ämnen ...11

2.1 Läget i dag – användningsområden...11

2.2 Upplagrad mängd – plaster för isoleringsändamål...12

2.3 Installerad mängd – kyl-, frys- och andra klimatanläggningar...13

2.4 Installerad mängd - handbrandsläckare och

brandsläckningsanordningar med halon ...15

2.5 Naturvårdsverkets slutsatser rörande produkter och utrustning

innehållande ozonnedbrytande ämnen ...15

3

Nuvarande system och regelverk...17

3.1 Regelverk finns för det farliga avfallet ...17

3.2 Köldmediekungörelsen...18

3.3 Halonföreskriften ...18

3.4 Producentansvar och frivilliga åtaganden ...19

Producentansvar...19

Byggsektorns frivilliga åtagande ...19

Förordningen om producentansvar omfattar inte kylmöbler - ändring

på väg? ...19

3.5 Naturvårdsverkets bedömning av nuvarande regelverk och system...20

4

Förslag till åtgärder ...21

4.1 Kasserade kylskåp och övriga kylmöbler ...21

5

Handel med begagnade varor, illegal handel och export...22

Bristen på efterlevnad av bestämmelserna...23

4.2 Isoleringsmaterial i byggnader och mark...23

Översikt...23

I. Isolering i byggnader, ca 5 800 ton CFC...23

II. Isolering av mark och rör i fjärrvärmesystem och industrirör,

ca 3 600 ton CFC ...24

III. Paneler till kyl- och frysrum, ca 600 ton CFC...25

IV. Varmvattenberedare, ca 10 ton CFC ...25

V. Fabriksportar, ca 10 ton CFC...25

Regelverk finns, information behövs...25

4.3 Övriga produktgrupper med isoleringsmaterial...26

4.4 Halon som brandsläckningsmedel ...26

4.5 Förväntade effekter av förslag till åtgärder ...27

Bedömningar av framtida utsläpp...27

På god väg mot delmålet...27

Miljökvalitetsmålet kan nås ...28

5

Metod för beräkning av upplagrade mängder och utsläppen av

ozonnedbrytande ämnen ...29

5.1 Modell för beräkningar av mängder och av utsläpp ...29

5.2 Avgränsning av beräkningarna...30

5.3 Hur beräkningarna utförs ...31

5.4 Vad kan beräkningarna användas till...31

6

Förslag till användningsförbud av HCFC i befintliga kyl-, frys- och

klimatanläggningar och värmepumpar ...33

6.1 Dagens läge, resultat av konverteringar ...33

Alternativ ...34

Användningen av HFC ...34

6.2 Alternativa handlingsvägar ...35

Läckage...36

6.3 Naturvårdsverkets till förslag till användningsförbud av HCFC ...36

Referenser...37

BILAGA 1 - Konsekvenser för småföretagare av förslag till

användningsförbud av HCFC...38

BILAGA 2 - Förklaringar till preliminär metod för beräkningar av

ODS-utsläpp ...40

6

Sammanfattning och förslag till

åtgärder

Naturvårdsverket föreslår:

1. Att 25 § i avfallsförordningen ändras så att det blir möjligt för hushållen att transpor-tera kasserade kylskåp och frysar till av kommunen anvisad mottagningsplats. Avsikten är att göra det tillåtet för ägare till kylskåp att själva transportera kylmöblerna till kommunens uppsamlingsplats.

2. Att 6 § i förordningen ändras så att det yrkesmässigt blir förbjudet att överlåta kylskåp

och frysar innehållande CFC, oavsett när de tillverkats eller importerats till landet. Detta bör försvåra illegal handel och export av CFC-kylmöbler.

3. Att Kylbranschens Samarbetsstiftelse och andra ”kylorganisationer” genomför en landsomfattande informationskampanj om kommande CFC-förbudet. Avsikten är alla aktörsgrupper blir informerade om att enhetsaggregat med CFC inte får användas efter den 31 december 2004.

4. Att Byggsektorns Kretsloppsråd bör inkludera avfall från isolering av byggnader, mark, paneler till kyl- och frysrum, fabriksportar samt rör i fjärrvärme- och industrirör som innehåller ozonnedbrytande ämnen i det frivilliga åtagandet som byggsektorns Kretsloppsråd presenterat i Byggsektorns Miljöprogram 2003.

5. Att Sjöfartsverket, i sin egenskap av tillsynsmyndighet, verkar för att t.ex. Svenska Båtunionen, Svenska Båtföreningen och liknande organisationer förses med relevant information om EG:s halonförbud som träder i kraft den 1 januari 2004

6. Att ett användningsförbud för HCFC införs som förbjuder användningen av HCFC som arbetsmedium i befintliga kyl-, värme- och andra klimatanläggningar efter 2009. Vid den tidpunkten torde de allra flesta anläggningar ha tjänat ut varför de samhällsekono-miska kostnaderna förväntas bli små, samt

7. Att tillsynsmyndigheter och företrädare för berörda branscher informerar berörda branscher och anläggningsägare om det kommande HCFC-förbudet.

Naturvårdsverket har av regeringen fått i uppdrag att redovisa en kartläggning av de varor och produkter i samhället som kan innehålla ozonnedbrytande ämnen samt utreda

förutsättningarna för ett kommunalt ansvar eller producentansvar för insamling och destruktion av utrustning som innehåller dessa ämnen. Naturvårdsverket ska också

7

utveckla en metod för uppföljning av utsläpp av ozonnedbrytande ämnen samt utreda och lämna förslag till datum för ett användningsförbud för HCFC.

1988 antog Sverige världens mest långtgående avvecklingsplan för CFC, målet sattes till 100 % avveckling till 1995. Några år senare reglerade man även de övriga ozonned-brytande ämnena: haloner, 1,1,1-trikloretan, koltetraklorid, HCFC, HBFC, metylbromid och bromklormetan. Ytterligare skärpningar avseende avveckling av bl.a. CFC och HCFC för kylsektorn beslutades 1994. 1999 beslutade regeringen om Miljökvalitetsmålet för Skyddande ozonskikt. Ett delmål innebär att ”utsläpp av ozonnedbrytande ämnen till största delen skall ha upphört till 2010”.

Avvecklingen av användningen av ozonnedbrytande ämnen är i stort sett genomförd och de framtida utsläppen kommer framför allt från de stora mängder CFC som finns kvar i plaster för isoleringsändamål, t.ex. byggnadsisolering, fjärrvärmerör och i kylskåpsisolering, ca 11.000 ton.

Den installerade banken år 2002 (= upplagrade mängder i varor/produkter och installe-rad mängd i anläggningar) beräknas uppgå till, grovt räknat, 18.000 ton ozonnedbrytande ämnen. Mängderna fördelar sig på följande vis:

- plaster för isoleringsändamål, ca 11.000 ton CFC och ca 3.500 ton HCFC - köldmedium i befintliga kyl-, frys- och andra klimatanläggningar, ca 240 ton

CFC och 3.000 ton HCFC och

- brandsläckningssystem/släckare, ca 50 ton halon

Omkring 1988 var förbrukningen av ozonnedbrytande ämnen som störst, ca 8 000 ton per år. Omkring 5000 ton av detta var CFC, varav det mesta användes vid plasttillverk-ning eller som köldmedium. En betydande del av den årliga användplasttillverk-ningen emitterades mer eller mindre omgående till atmosfären. Ungefär 11 000 ton CFC finns ännu kvar i isolering och huvuddelen kommer att finnas kvar även efter år 2010. Den mängd CFC som varit installerad som köldmedium uppskattas som mest ha uppgått till i storleksord-ningen 5000 ton.

Nuvarande system och regelverk

Naturvårdsverket konstaterar att alla de varuslag som innehåller isolering med upplagrad CFC omfattas av avfallsförordningen när de kasseras och blir s.k. farligt avfall. Dit hör förutom isolering i byggnader, fjärrvärmerör, vägar och banvallar även isoleringen i husvagnar, arbetsvagnar, kylfordon/lastbilar etc. Följaktligen finns redan nu ett regelsy-stem som hanterar detta. Dock är förordningen ny och ännu hamnar sannolikt huvuddelen av utrivet isoleringsmaterial på deponier. Förutsättningar finns emellertid för ett

miljöriktigt omhändertagande.

I köldmediekungörelsen finns krav på omhändertagande av förbrukat köldmedium. Detta system fungerar väl och den HCFC som kommer att avvecklas förväntas tas om hand och destrueras. Vi kan konstatera att utsläppen kommer att vara låga då påfyllnads-förbudet som trädde i kraft år 2002 medför att läckande anläggningar måste konverteras.

I halonföreskriften finns krav på omhändertagande av förbrukat halon. Även detta system har fungerat väl. Det har visat sig att det fortfarande finns ca 20 ton halon kvar på

8

framför allt fiskebåtar. Enligt EG:s förordning 2037/2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet måste dessa avvecklas före den 31 december 2003.

I Byggsektorns Miljöprogram 2003 föreslås delmål som innebär att byggsektorn senast år 2003 har tagit fram gemensamma riktlinjer för kretsloppsanpassad avfallshantering vid nybyggnad och rivningar. Naturvårdsverket anser att det är viktigt att sådana riktlinjer tas fram för produktgrupper som innehåller CFC och HCFC.

Byggsektorns Kretsloppsråd bör inkludera avfall från isolering av byggnader, mark, paneler till kyl- och frysrum, fjärrvärme- och industrirör i det frivilliga åtagandet som byggsektorns Kretsloppsråd presenterar i Byggsektorns Miljöprogram 2003. I Betänkan-det från utredningen för översyn av producentansvaret (SOU 2001:102) ”Resurs i retur” anser utredaren att trots att mycket talar för ett lagstadgat producentansvar för byggsek-torn, är deras bedömning att arbetet med frivilliga åtaganden bör få fortsätta ytterligare några år. Motivet är att sektorn har presenterat en ny handlingsplan som ger ett trovärdigt intryck.

Banverket och Vägverket ingår i Byggsektorns Kretsloppsråd via Samverkansforum för statliga byggherrar.

Naturvårdsverket gör bedömningen att det av flera skäl inte är aktuellt med ett produ-centansvar för uttjänta varor som innehåller ozonuttunnande ämnen. Det främsta skälet är att införandet av ett producentansvar skulle innebära en retroaktiv lagstiftning.

Förväntade effekter av förslag till åtgärder

Om regelverken följs så finns goda möjligheter att närma sig delmålet för 2010. Det finns en viss risk att reglerna inte efterlevs. Orsaken till detta skulle kunna vara att gällande bestämmelser inte är tillräckligt kända för de olika aktörsgrupperna i samhället varför, som vi tidigare pekat på, en landsomfattande informationskampanj behövs.

Sammanfattningsvis gör Naturvårdsverket bedömningen att det bör vara möjligt att avveckla användningen inom en generation och att därmed nå miljökvalitetsmålet.

Metod för beräkning av upplagrade mängder och utsläppen av ozonnedbrytande ämnen

Naturvårdsverket föreslår en modell för hur mängder och flöden av CFC kan beräknas. Trots den inventering som skett är osäkerheterna om upplagrade mängder relativt stora, och målet med den föreslagna beräkningsmodellen är främst att ge en översiktlig bild av utvecklingen av upplagrade mängder och utsläpp samt att ge indata till ett antal

9

1 Inledning

Naturvårdsverket har av regeringen fått i uppdrag att redovisa en kartläggning av de varor och produkter i samhället som kan innehålla ozonnedbrytande ämnen samt utreda

förutsättningarna för ett kommunalt ansvar eller producentansvar för insamling och destruktion av utrustningen som innehåller dessa ämnen. Naturvårdsverket har vidare fått i uppdrag att utveckla en metod för uppföljning av utsläpp av ozonnedbrytande ämnen i samråd med berörda myndigheter. Slutligen skall Naturvårdsverket utreda och lämna förslag till datum för användningsförbud för HCFC som arbetsmedium i befintliga anläggningar av olika typer.

1.1 Miljömålet

Med anledning av de effekter ozonnedbrytande ämnen har på det stratosfäriska ozonskik-tet har riksdagen beslutat att användningen i Sverige skall avvecklas. Regeringen

beslutade den 26 april 2001 om propositionen (2000/01:130) Svenska miljömål – delmål och åtgärdsstrategier och i denna föreslår regeringen att delmålet för Skyddande ozonskikt innebär att utsläpp av ozonnedbrytande ämnen till största delen skall ha upphört till 2010. Åtgärderna syftar till att helt avveckla användningen samt att begränsa utsläpp av

ozonnedbrytande ämnen.

1.2 Ozonnedbrytande ämnen

Kemikalier som påverkar det stratosfäriska ozonskiktet betecknas som ozonnedbrytande ämnen. Hit hör följande grupper av kemikalier: CFC, HCFC, haloner, 1,1,1,-trikloretan, koltetraklorid, metylbromid, HBFC och bromklormetan.

CFC är en kemisk beteckning som står för engelska Chloroflourocarbons. CFC är en grupp stabila klorföreningar som har stor ozonnedbrytande potential. HCFC-föreningar är ofullständigt klorerade dvs. de innehåller även väte. Detta gör ämnet mindre stabilt i atmosfären och nedbrytningen sker därför huvudsakligen i troposfären. Påverkan på ozonskiktet blir därmed väsentligt mindre än för CFC men den är inte försumbar.

Påverkan på ozonskiktet i förhållande till CFC anges genom den s k ODP-faktorn (Ozone Depletion Potential). Med ODP-faktor avses den ozonnedbrytande potential en förening har jämfört med CFC-11. Mellan HCFC-föreningarna varierar ODP-faktorn från 0,05 – 0,11 och mellan haloner varierar ODP-faktorn från 3 – 10.

10

Tabell 1. ODP (Ozone Depletion Potential) och livslängd i atmosfären för ett antal kemiska ämnen

Ämnen ODP Livslängd i atmosfären

CFC-11 1,0 55 CFC-12 1,0 116 CFC-113 1,07 110 CFC-114 1,0 400 CFC-115 0,6 500 HCFC-22 0,05 16 HCFC-141b 0,11 11 HCFC-142b 0,065 22 Halon-1211 3 11 Halon-1301 10 77 Halon-2404 6 20

Källa: Handbook for the International Treaties for the Protection of the Ozone Layer, mars 2000 och Scientific Assessment of Ozone Depletion, WHO 1991

1.3 Genomförande av uppdraget

Vi har anlitat en konsult till att göra kartläggningen. Underlaget till rapporten om

kartläggningen kommer i stor utsträckning från tidigare utredningar som uppdaterats och kompletterats av konsulten. I arbetet med uppdateringen har konsulten haft kontakt med berörda branscher, branschorganisationer, återvinningsföretag och tillsynsmyndigheter. Konsulten har dessutom haft i uppdrag att belysa vilka regler som redan finns idag och redovisa hur systemet fungerar/inte fungerar.

Konsultens rapport Kartläggning av kvarvarande områden med ozonnedbrytande

ämnen och uppföljning, (EcoManagement SE, april 2002), finns som en PDF-fil och kan

laddas ner från Naturvårdsverkets hemsida.

Som nämnts ovan kommer kartläggningen i stor utsträckning från tidigare utredningar. En av dem är en utredning som Naturvårdverket lät Stena Freonåtervinning genomföra år 1995. I projektet kontaktades byggföretag, rivningsfirmor, stora husägare, entreprenörer samt tillverkare. För att mäta innehållet i bl.a. isolerskivor användes läckdetektor och prover togs ut och CFC-halt mättes senare. Denna utredning uppdaterades och komplette-rades år 2002. Osäkerheten i bedömningen i de upplagrade mängderna är relativt stora. Det gäller även bedömningarna om hur mycket CFC som finns kvar eftersom en del läcker ut. Underlaget är dock tillräckligt för att kunna identifiera och rangordna de viktigaste återstående utsläppskällorna.

11

2 Produkter och utrustning

innehållande

ozonnedbrytande ämnen

Naturvårdsverkets bedömning:

Avvecklingen av användningen av ozonnedbrytande ämnen är i stort sett genomförd och de mängder ozonnedbrytande ämnen som finns kvar i produkter/utrustning uppgår till, grovt räknat, ca 18.000 ton.

De upplagrade och installerade mängderna fördelar sig på följande vis: - plaster för isoleringsändamål, ca 10.800 ton CFC och ca 3.500 ton HCFC

- köldmedium i befintliga kyl-, frys-, och andra klimatanläggningar, ca 240 ton CFC och 3 000 ton HCFC

- brandsläckningssystem/släckare, ca 50 ton halon

2.1 Läget i dag – användningsområden

1988 antog Sverige världens mest långtgående avvecklingsplan för CFC, målet sattes till 100 % avveckling till 1995. Några år senare reglerade man även de övriga ozonnedbry-tande ämnena: haloner, 1,1,1-trikloretan, koltetraklorid, HCFC, HBFC, metylbromid och bromklormetan. I dag är all nyanvändning av ozonnedbrytande ämnen i stort sett

avvecklad. Tillförseln av nya ozonnedbrytande ämnen vid tillverkning och vid påfyllning av befintliga system är förbjuden med undantag för vissa användningsområden inom försvaret, ett fåtal kommersiella anläggningar, som har fått ett temporärt undantag från HCFC påfyllnadsförbudet, och halon som brandsläckningsmedel för vissa militära applikationer samt luftfartyg. Användningen av ozonnedbrytande ämnen vid kemiskt analysarbete i laboratorier upphör vid årsskiftet. En mindre mängd CFC används som drivgas i medicinska astmainhalatorer för vissa patientgrupper. Utvecklingen att ta fram nya alternativ för detta område tar tid eftersom de måste långtidstestas för patientsäkerhet.

1988 förbrukades cirka 8 000 ton ozonnedbrytande ämnen per år. 1994 hade totalt 93 % av 1988 års förbrukning minskat till cirka 550 ton/år.

De mängder ozonnedbrytande ämnen som idag finns kvar i samhället är framför allt i a) produkter/varor som tillverkats med ozonnedbrytande ämnen och b) utrustning som idag fortfarande innehåller ozonnedbrytande ämnen. Det är från dessa områden som potentiella utsläpp kan ske. Dessa potentiella utsläppskällor utgörs av tre produktkatego-rier:

12

1 plaster för isoleringsändamål (upplagrad mängd)

2 köldmedium i befintliga kyl-, frys, och andra klimatanläggningar (installerad mängd) och

3 brandsläckningssystem med halon (installerad mängd)

2.2 Upplagrad mängd – plaster för isoleringsändamål

CFC har använts som blåsmedel och isolerande gas i isoleringar av skummad polyuretan (PUR) samt extruderad skummad polystyren (XPS). Isolerande skum är styvt och görs med slutna celler för att behålla cellgasen som isolering.

CFC användes som blåsmedel i nästan alla produkter innehållande hårt skum och tillverkades från mitten av 60-talet och fram till 1991 (CFC) och till 1997 (HCFC), då förbud mot användningen trädde i kraft.

Isolering av PUR och XPS finns ett antal olika produktområden. XPS har använts främst där isoleringen har markkontakt. PUR är i det sammanhanget inte lika beständigt som XPS. Den största användningen av CFC har varit inom PUR-isolering. Uppgifterna som går att få fram om de upplagrade mängderna har relativt stora osäkerheter. Statistik innan 1990 är knapphändig.

De mängder CFC som idag finns upplagrat i produkter med PUR-isolering har be-dömts till ca 8 000 ton. År 2010 bedöms de mängderna, utan ytterligare åtgärder, ligga på ca 5 000 ton. De mängder CFC som idag finns upplagrat i produkter med XPS-isolering har bedömts till ca 2 600 ton. År 2010 bedöms de mängderna, utan ytterligare åtgärder, vara i stort sett oförändrade. Det mesta av PUR- och XPS-isoleringarna bedöms år 2010 vara bundna i byggnader, mark och rör.

När det gäller HCFC så användes HCFC under en mycket begränsad övergångstid på ca 5 år. De mängder som installerades kan sammantaget bedömas vara ca 20 % av de installerade mängderna CFC, vilket innebär ca 3 000 - 4 000 ton. Med tanke på HCFC:s betydligt lägre ODP så bör produkter som innehåller CFC prioriteras vid ett omhänderta-gande. Alla resonemang kring återvinning och återtagningssystem är dock tillämpliga även på HCFC.

CFC/HCFC i isoleringsmaterial har använts i produkter som kylmöbler, byggnader, mark, fjärrvärme- och industrirör, varmvattenberedare, fabriksportar, husvagnar, husbilar, arbetsvagnar, containrar och kylfordon.

13

Tabell 2 Upplagrade mängder CFC-11 i polyuretan (PUR) Produktkategorier Uppskattad kvarvarande mängd

år 2002 i ton

Kvarvarande mängd år 2010, % av år 2002 upplagrat ”business as usual”

Kylmöbler

- Hushållstyp 1800 < 20

- Handeln 200 < 10

Övriga kyla

- paneler till frys- o kylrum 600 > 80

- kylfordon 25 (exporten avräknad) < 50

- containrar 5 < 10 Byggnader 2800 > 80 Fjärrvärme o industrirör 2200 > 90 Övriga produkter - Varmvattenberedare 125 < 20 - Fabriksportar 10 < 10 - Husvagnar 400 50-90 - Arbetsvagnar 100 25

Summa Ca 8 200 ton Ca 5 000 ton

Källa: Kartläggning av kvarvarande områden med ozonnedbrytande ämnen och uppföljning, april 2002 (EcoManagement SE, april 2002)

Tabell 3 Upplagrade mängder CFC-11/12 i extruderad polystyren (XPS) Byggnader och mark

- Byggnader 1 200 > 90

- Mark 1 400 > 90

Summa Ca 2600 ton Ca 2 400 ton

Källa: se ovan

2.3 Installerad mängd – kyl-, frys- och andra

klimatanläggningar

CFC och HCFC har använts som köldmedium i kyl/frys- och värmepumpar och andra klimatanläggningar under en lång tid. De kom tidigt i fokus när avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen påbörjades under 80-talet.

Användning av CFC är numera helt förbjuden för nytillverkning, påfyllning och användning för alla kyl/frys-, värme- och andra klimatanläggningar, med undantag av användningen av små befintliga enhetsaggregat med köldmediefyllning av 900 gram eller mindre och en mindre kvot som används av försvaret. Undantaget små enhetsaggregat upphör vid utgången av år 2004. I denna produktkategori finner man framför allt kyl/frysskåp, vitvaror vid storkök, restauranger, bagerier och konditorier och barer, dryckeskylar i kontorslokaler och skolor, ismaskiner på restauranger, konditorier och barer. Vidare finns det i avfuktare som används i lokaler som måste torkas upp eller där krav finns på ett torrt klimat, i konditoridiskar, glassboxar, stora kyl/frysgondoler som finns i handeln, stora som små värmepumpar, etc. etc.

HCFC får för närvarande fortfarande användas i befintliga anläggningar. Påfyllnads-förbudet trädde ikraft den 1 januari 2002.

14

Användningen av CFC skall enligt regelverket i stort sett vara avvecklat. Det har dock visat sig i en studie som genomförts av Borås kommun att anläggningar med köldmedie-fyllning 3-10 kg och som inte är skyldiga att skicka in resultatet från den återkommande kontrollen till tillsynsmyndigheten i många fall drivs vidare trots att användningen är olaglig. Normalt fasas CFC ut först vid service när ett läckage uppstått. De aggregat som installerades under 1985-1994 bedöms ha några års ytterligare livslängd efter 2010 om livslängden på aggregaten är ca 25 år. En grov bedömning är att om inga ytterligare åtgärder sätts in finns risken att 10-20 % av dessa anläggningar fortfarande är i drift år 2010 (jmf. EcoManagement SE, April 2002).

Genom att bedöma hur många anläggningar det finns i Borås i förhållande till folk-mängden skulle man grovt kunna räkna upp summan till en Sverigenivå. De uppgifter som finns är ännu för knapphändiga för att kunna utföra en sådan beräkning. Arbetet i Borås har dock inte haft som syfte att skala upp stickprovsundersökningen till en bedömning av det totala läget i Borås utan syftet är mer knutet till att identifiera behovet av tillsyn hos anläggningsägarna. Det kan därför behövas en speciell insats kring en sådan räkneövning om det finns behov av dessa uppskattningar.

När det gäller små enhetsaggregat med mindre än 900 gram CFC-fyllning är dessa, som tidigare nämnts, fortfarande tillåtna i ytterligare 2,5 år, till utgången av år 2004.

Naturvårdsverket anlitade en konsult 1997 (KME Consult i Malmö) för att utvärdera hur många enheter som omfattas av kategorin ”små enhetsaggregat” liknande de i hushållen. Den uppskattade mängden aggregat med köldmediefyllning under 900 gram uppgick då till 2 200 000 enheter med en sammantagen installerad mängd på 480 ton CFC i kylsystemet. Någon uppgift om hur mycket som konverterats sedan utredningen genomfördes finns inte. Verket beräknade, när man föreslog regeringen att undanta små enhetsaggregat med köldmediefyllning av 900 gram eller mindre år 1999, att majoriteten av ovanstående små enhetsaggregat skall ha tjänat ut till 2005. Om man gör ett antagande att ca. 50 % bytt ut sina anläggningar när 2,5 år återstår innan användningsförbudet träder ikraft, så bör den återstående mängden ligga på 240 CFC.

Risken för att dessa små aggregat fortsätter att vara i drift efter förbudsdatumet på samma sätt bedöms som stor. Även här uppskattas 10-20 % av aggregaten finnas kvar efter 2010.

Tabell 4 Installerad mängd HCFC i olika aggregattyper

Områden Installerad mängd, år 2002

ton

Kvarvarande mängder år 2010 % av år 2002 installerat, ”business as usual”

Klimatanläggningar, stora A/C system 875 10-40

Klimatanläggningar

Små A/C-splitsystem 220 < 10

Värmepumpar i villor och hyreshus 690 < 10

Värmepumpar för fjärrvärmeanläggningar 330 < 10

Kylsystem inom industri och lager 615 < 10

Kylsystem i butiker och varuhus 115 10-20

Speciella kylsystem 30 < 10

Konstfrusna isbanor 280 < 10

Kylsystem på fartyg inom handelsflottan 16 < 10

Kylsystem inom försvaret 22 10-20

Övriga kylsystem 50 < 10

15

Den installerade mängden HCFC uppskattades till ca 3 300 ton år 2000. Den installe-rade mängden HCFC ligger idag sannolikt på 3 000 ton (september 2002). Det vanliga är att man väntar till påfyllnaden måste göras, då man endera skrotar anläggningen och skaffar nytt eller konverterar sin anläggning.

2.4 Installerad mängd - handbrandsläckare och

brandsläckningsanordningar med halon

Halon 1211 och 1303 har använts som brandsläckningsmedel i handbrandsläckare och brandsläckningsanordningar. Dessa två produkter har förekommit överallt i samhället från företag till enskilda hushåll.

Idag är användningen av halon totalförbjuden i Sverige med undantag för brandsläck-ningsanordningar i flygplan och inom försvarsmakten. Användningsförbudet trädde ikraft den 1 januari 1998. Dessutom gäller EU:s bestämmelser, EG:s förordning 2037/2000, om ämnen som bryter ned ozonskiktet Artikel 4 punkt 4.i.v att brandskyddssystem och brandsläckare skall avvecklas senast 31 december 2003, med undantag för de områden som anges i bilaga VII i förordningen.

De företag som installerar brandskyddsutrustning ger samstämmiga uppgifter om att man idag inte längre påträffar utrustning med halon och inte heller ser att det finns halon upplagrat någonstans förutom inom de undantagna områdena och på fiskefartyg. Man betraktar avvecklingen som slutförd. Däremot finns, trots användningsförbudet, ännu ett 20-tal ton haloner kvar på framför allt fiskefartyg. Ett annat område där halon finns kvar är i handbrandsläckare och i motorutrymmen på vissa fritidsbåtar, med andra ord de släckare/anläggningar som finns är i privat ägo. Även dessa måste avvecklas enligt EG:s förordning 2037/2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet.

Tabell 5 Upplagrad mängd halon inom olika områden

Område Installerat och lagrat halon år 2002, ton

Fiskefartyg 20 Brandsläckningssystem i fritidsbåtar 0,5

Försvaret 17

Civila flyget 2,5 ton

Totalt Ca 50 ton

2.5 Naturvårdsverkets slutsatser rörande produkter

och utrustning innehållande ozonnedbrytande

ämnen

Arbetet med att avveckla användningen av ozonnedbrytande ämnen påbörjades i slutet av 80-talet och avvecklingen är i stort sett genomförd med undantag för de områden som har dispens från förbuden (försvaret och luftfartygen). Det finns vissa osäkerheter i de

16

beräknade mängderna ozonnedbrytande ämnen i produkter/utrustning som presenteras i denna rapport. Dock är underlaget tillräckligt för att kunna identifiera och rangordna de produkter och den utrustning som bör uppmärksammas för att få ett korrekt omhänderta-gande. De mängder som finns kvar i viss utrustning och produkter uppgår till, mycket grov räknat, ca 18.000 ton ozonnedbrytande ämnen.

Om ODP-faktorn inkluderas i bedömningarna så ger en grov skattning att insatserna för att ta hand om CFC i uttjänta produkter bör prioriteras. Se tabell 6.

Tabell 6 Skattning av mängden ODP-ton som finns lagrad i teknosfären

Ämne Mängd i ton ODP ODP-ton

CFC 10 800 x 1 10 800

HCFC 3 000 x 0.1 300

Halon 50 x 10 500

Naturvårdsverket anser det rimligt att man koncentrerar sig på de stora potentiella utsläppskällorna och försöker i första hand samla in dessa produkter för att återvinna och destruera ozonnedbrytande ämnen. Största källan är produkter/utrustning som innehåller CFC.

Den kvarvarande mängden CFC år 2002 i olika plastprodukter uppskattas uppgå till ca 10.800 ton CFC. De riktigt stora mängderna, drygt 10 100 ton, återfinns i produktkatego-rin kylmöbler, från hushåll och handel, byggnader, mark och fjärrvärme- och industrirör. Resten, knappt 665 ton återfinns i mindre mängder i produkter som varmvattenberedare, fabriksportar, husvagnar, husbilar, arbetsvagnar, contrainrar och kylfordon.

17

3 Nuvarande system och

regelverk

Naturvårdsverket sammanfattning:

Naturvårdsverket konstaterar att alla de varuslag som innehåller ozonnedbrytande ämnen omfattas av avfallsförordningen när de kasseras, vilket innebär att de klassas som farligt avfall. Följaktligen finns redan nu ett regelsystem som borgar för ett miljömässigt korrekt omhändertagande. För de flesta produkter finns även ett omhändertagandesy-stem, exempel på ett sådant är byggsektorns ”frivilliga åtagande”.

Ozonnedbrytande ämnen i produkter omfattas av följande regelverk: Avfallsförordningen (2001:1063), Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, Förordningen (2002:187) om ämnen som bryter ned ozonskiktet, ”Köldmediekungörel-sen” (SNFS 1992:16) och Halonföreskriften (SNFS 1993:7)

3.1 Regelverk finns för det farliga avfallet

Sedan Naturvårdsverket erhållit uppdraget har avfallsförordningen (2001:1063) trätt i kraft. Den 1 januari 2002 ersatte avfallsförordningen förordningen (1996:971) om farligt avfall. I avfallsförordningen finns bl.a. regler för den kommunala renhållningen, allmänna bestämmelser om hantering av avfall och särskilda bestämmelser för vissa avfallsslag samt regler för transport av avfall. Avfallsförordningen innehåller inte några regler om mellanlagring, återvinning eller bortskaffande av avfall. Dessa bestämmelser finns i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Som bilaga 2 till avfallsförordningen finns EU:s avfallsförteckning, dvs. den nya klassificeringen av avfall, vilken innehåller sådant som är såväl farligt avfall som övrigt avfall. Farligt avfall är i bilagan markerat med *. Förenklat kan sägas att varor som måste märkas med farosym-boler (t.ex. hälsoskadligt, frätande, giftigt m.m.) eller annan information om att de är farliga för människor eller miljön blir farligt avfall när de kasseras.

Alla de varuslag som redovisas i konsultrapporten omfattas av avfallsförordningen när de kasseras och blir farligt avfall. Följaktligen finns redan nu ett regelsystem, som är tillämpligt på de aktuella avfallsslagen, och som kan utgöra grunden för ett nytt och utvidgat omhändertagandesystem med sikte på en fortsatt hållbar avfallshantering.

Att avfallet klassificeras som farligt avfall enligt avfallsförordningen innebär att särskilda krav gäller för den som ger upphov till avfallet. Det farliga avfallet skall bland annat sorteras ut från övrigt avfall. Anteckningar skall också föras om den mängd som uppkommer årligen, de slag av avfall som uppkommer samt de anläggningar som avfallet transporteras till. Det finns också särskilda krav för den som transporterar det farliga avfallet. Den som lämnar avfallet för borttransport är skyldig att kontrollera att

transpor-18

tören av avfallet har nödvändiga tillstånd och att mottagaren har tillstånd att ta emot avfallet. För de anläggningar där farligt avfall mellanlagras, återvinns eller bortskaffas krävs särskilt tillstånd enligt förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

Flera av de avfallsslag som tas upp i konsultrapporten utgörs av elektriska och elektro-niska produkter, t.ex. kylmöbler och varmvattenberedare. För sådant avfall gäller att avfallet får deponeras, förbrännas eller fragmenteras endast om avfallet har förbehandlats.

Vid förbehandlingen skall eventuella ozonnedbrytande ämnen tas om hand på lämpligt sätt ur miljösynpunkt.

3.2 Köldmediekungörelsen

Naturvårdsverkets föreskrift om kyl- och värmepumpanläggningar innehållande CFC, HCFC och HFC (SNFS 1992:16, omtryckt 1997) innehåller specifika bestämmelser om hur man skall hantera köldmedier. Bland annat ställer 18 § i Köldmediekungörelse krav på hur förbrukade köldmedier skall omhändertas. Köldmedier får endast levereras till ackrediterade kontrollorgan, person med klass 2.2 certifiering, tillverkare av kyl- och värmepumpaggregat, anläggning/verksamhet för rening av köldmedium, anläggning för destruktion av köldmedium, rederier och fartyg samt försvaret. Vid underhåll, reparation och andra åtgärder som berör köldmediesystemet skall köldmediet tas till vara och i första hand återföras till samma aggregat. Om tillvarataget köldmedium skall kunna återanvän-das i andra anläggningar än från vilken de tappats måste renheten kunna garanteras. I annat fall kan föroreningar orsaka fel som kan leda till reparationer och köldmedieut-släpp. Förbrukade köldmedier skall tas om hand för extern återvinning eller destruktion. Det samma gäller vid skrotning av aggregatet. För att säkerställa att förbrukade

köldmedier samlas in och inte släpps ut i atmosfären har man i Köldmediekungörelsen vidare sagt att den som importerar eller distribuerar köldmedier är skyldig att ta emot levererade köldmedier för återvinning. I samband med återtagande får inga avgifter tas ut för återvinning/destruktion. Dessutom framgår av 21 § att förbrukade/använda köldmedi-er som inte skall åtköldmedi-ervinnas skall destruköldmedi-eras av Svensk Avfallskonvköldmedi-ertköldmedi-ering Aktiebolag för destruktion.

3.3 Halonföreskriften

Föreskriften om hantering av brandsläckningsanordningar med halon, HCFC och HFC-föreningar (SNFS 1993:7) ställer liknande krav på hanteringen av brandsläckningsmedel i brandsläckningsanordningar och i handbrandsläckare, som man ställer för hanteringen av köldmedier. 8 § innebär att halon som samlas in skall levereras för återanvändning, destruktion eller export. Även i denna föreskrift säger man att halon som inte återan-vänds/recirkuleras eller exporteras skall lämnas för destruktion till SAKAB.

19

3.4 Producentansvar och frivilliga åtaganden

Producentansvar

De förordningar om producentansvar som hittills införts i Sverige omfattar bilar, däck, returpapper, förpackningar samt elektriska och elektroniska produkter.

Med producent avses den som i Sverige yrkesmässigt tillverkar eller till Sverige för in en vara. I vissa av förordningarna avses även den som sätter varan på marknaden. Gemensamt för förordningarna är att det är i det skede då varan kommer ut på markna-den, som producenten tar ett ekonomiskt ansvar. Producenten avsätter då medel som ska användas för att ta hand om den uttjänta varan i enlighet med respektive förordning.

När det gäller ozonuttunnande ämnen har användningen i nya produkter i stort sett avvecklats. De varor som nu finns ute i samhället sattes på marknaden långt tidigare, för 5 –20 år sedan eller mer. De som var producenter för dessa varor kanske inte längre

existerar som företag. Sammanslagningar av företag kan ha skett, vilket gör det svårt att identifiera ansvarig producent. Dessutom kan det vara svårt att över huvud taget

identifiera den ursprunglige producenten då t.ex. isolerade rör grävs upp eller byggnader rivs.

Byggsektorns frivilliga åtagande

Mycket av det avfall som innehåller ozonuttunnande ämnen kommer att uppstå inom byggsektorn enligt de slutsatser som drogs i kapitel 2.

Byggsektorns Kretsloppsråd har under hösten 2001 lämnat ett frivilligt åtagande, ”Byggsektorns miljöprogram” till Utredningen för översyn av producentansvaret (M 2000:01). Åtagandet beskrivs närmare i SOU 2001:102, Resurs i retur. Därefter har ett förslag till detaljerat miljöprogram utarbetats som tar upp delmål, åtgärder och uppfölj-ning. Detta program beräknas fastställas hösten 2002.

Åtagandet baseras på fyra miljömål, varav ett handlar om omhändertagande av avfall. Enligt åtagandet avser byggsektorn att dela in avfallet i ett antal kategorier, varav farligt avfall är en av kategorierna. För varje kategori ska avfallsslagets omfattning och sammansättning analyseras, liksom förutsättningarna för återanvändning/återvinning, gällande transportregler, hur klassningen av avfallet ska gå till, eventuella myndighets-krav, volymer/mängder

Byggsektorns Kretsloppsråd har en pådrivande roll i att göra den nya definitionen på farligt avfall känd och att sprida kunskap om i vilka varor ozonuttunnande ämnen finns.

Förordningen om producentansvar omfattar inte kylmöbler - ändring på väg? Kasserade kylmöbler omfattas inte idag av producentansvaret för elektriska och elektroniska produkter. Från den 1 juli 2001 gäller förordningen (2000:208) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter i stort sett för alla andra eldrivna produkter i hushåll, på kontor och på sjukhus eller laboratorium, utom kylskåp och frysar och eldelen på värmepumpar.

20

EU-kommissionen lade år 2000 fram ett förslag till direktiv som reglerar hanteringen av uttjänta el-produkter. I dagsläget i juni 2002 pågår förberedelser inför förlikningsför-handlingar mellan EU:s ministerråd och EU-parlamentet. Det är troligt att det framtida EG direktivet kommer att utökas till att omfatta nytillverkade kylmöbler som sätts på marknaden.

3.5 Naturvårdsverkets bedömning av nuvarande

regelverk och system

Naturvårdsverket konstaterar att alla de varuslag som innehåller ozonnedbrytande ämnen omfattas av avfallsförordningen när de kasseras, vilket innebär att de klassas som farligt avfall. Följaktligen finns redan nu ett regelsystem som borgar för ett miljömässigt korrekt omhändertagande. För de flesta produkter finns även ett omhändertagandesystem,

exempel på ett sådant är byggsektorns ”frivilliga åtagande”, se nedan.

I köldmediekungörelsen finns krav på omhändertagande av förbrukat köldmedium. Detta system fungerar väl och den CFC/HCFC som kommer att avvecklas förväntas tas om hand och destrueras.

I halonföreskriften finns krav på omhändertagande av förbrukat halon. Även detta system har fungerat väl.

Byggsektorns Kretsloppsråd har arbetat med att ta fram ett detaljerat miljöprogram (Byggsektorns Miljöprogram 2003) som tar upp delmål, åtgärder och uppföljning. Byggsektorns Kretsloppsråd har en pådrivande roll i att göra den nya avfallslistan känd och att sprida kunskap om i vilka varor ozonnedbrytande ämnen finns.

Naturvårdsverket gör bedömningen att det av flera praktiska skäl inte är aktuellt med ett producentansvar för uttjänta varor som innehåller ozonnedbrytande ämnen, som har satts på marknaden i ett tidigare skede. Det främsta skälet är att införandet av ett producentansvar skulle innebära en ”retroaktiv lagstiftning” jmf. ovan punkt 3.4.

21

4 Förslag till åtgärder

Naturvårdsverket föreslår:

1 Att 25 § i avfallsförordningen ändras så att det blir möjligt för hushållen att transporte-ra kassetransporte-rade kylskåp och frysar till av kommunen anvisad mottagningsplats. Förslag till ny lydelse: Ett nytt stycke till 25 § i avfallsförordningen

Utan hinder av vad som sägs i första stycket får hushållen transportera sådant avfall till kommunens insamlingsplats.

2. Att 6 § i förordningen (2002:187) om ämnen som bryter ned ozonskiktet ändras så att

det blir förbjudet att överlåta kylskåp och frysar innehållande CFC. Förslag till ny lydelse:

Varor som innehåller CFC får inte yrkesmässigt överlåtas.

3. Att Kylbranschens Samarbetsstiftelse och andra ”kylorganisationer” genomför en landsomfattande informationskampanj om kommande CFC-förbudet.

4. Att Byggsektorns Kretsloppsråd bör inkludera avfall från isolering av byggnader, mark, paneler till kyl- och frysrum, fabriksportar samt rör i fjärrvärme- och industrirör som innehåller ozonnedbrytande ämnen i det frivilliga åtagandet som byggsektorns Kretsloppsråd presenterat i Byggsektorns Miljöprogram 2003.

5. Att Sjöfartsverket, i sin egenskap av tillsynsmyndighet, verkar för att t.ex. Svenska Båtunionen, Svenska Båtföreningen och liknande organisationer förses med relevant information om EG:s halonförbud som träder i kraft den 1 januari 2004.

4.1 Kasserade kylskåp och övriga kylmöbler

25 § i avfallsförordningen fungerar mindre bra

Enligt den nya avfallsförordningen (2001:1063) som gäller sedan den 1 januari 2002 är kylskåp farligt avfall. 25 § säger att allt avfall som utgörs av kylskåp och frysar skall transporteras bort genom kommunens försorg. Avfall skall förvaras skilt från annat avfall, så att det kan omhändertas särskilt. Detta betyder att kommunen har ansvaret för

insamling, bortforsling och destruktion av kylskåp, frysskåp och frysboxar som finns i hushållen. I uppföljningen av producentansvaret för 2001 (NV:s rapport 5237) pekade Naturvårdsverket på att 25 § i avfallsförordningen i praktiken fungerade mindre bra. När kasserade kylskåp och frysar tjänat ut och skall skrotas är det ofta praktiskt för avfallsäga-ren att själv frakta bort dem till kommunens mottagningsställe för sådant avfall. I andra

22

fall är det lämpligare att leverantören av den nya kylutrustningen tar med sig den gamla uttjänta tillbaka. Enligt den nya avfallsförordningen (2001:1063) är detta förbjudet. Utformningen av 25 § avfallsförordningen ger inte utrymme för andra än kommunen att befatta sig med denna borttransport. Den nya förordningen innebär bl.a. att den som lämnar det kasserade kylskåpet för borttransport är skyldig att kontrollera att transpor-tören av avfallet har nödvändiga tillstånd (39 §). I realiteten innebär det att ett

vit-varuföretag som t.ex. levererar till kunden dess nya kylmöbel och som service tar tillbaka det gamla kylskåpet behöver ha ett tillstånd för borttransporten till kommunens

insamlingsplats.

Naturvårdsverket anser att 25 § i avfallsförordningen bör ändras så att kasserade kylskåp och frysar från hushållen kan transporteras till en kommunal insamlingsstation av hushållen själva. Risken för miljön och/eller människors hälsa om hushållen själva transporterar kylskåp och frysar bedömer verket som liten. Likaså bedömer Naturvårds-verket att de ekonomiska konsekvenserna för små och medelstora företag blir liten.

Handel med begagnade varor, illegal handel och export

Under utredningens gång har signaler kommit från Rikskriminalens miljöbrottsrotel att problem finns med handeln av begagnade och kasserade kylmöbler. Ett antal vitvaruföre-tag, som säljer nya kyl- och frysmöbler, tar emot från kunden kasserade kylmöbler och säljer dessa vidare till mindre entreprenörer som i sin tur säljer dessa vidare till exportö-rer. Här har handeln inte observerat att mottagen kylmöbel från en kund är att betraktas som farligt avfall och skall lämnas till kommunens anvisade insamlingsplats. Vissa handlare säljer kasserade kylmöbler vidare till exportörer för att slippa stå för insamlings- och destruktionskostnaderna.

En annan sida av problemet är den svarta handeln med kasserade kylmöbler innehål-lande CFC som exporteras illegalt. I vissa fall är denna verksamhet knuten till annan brottslig verksamhet.

Någon klar bild över den svarta marknaden och den illegala exporten finns inte. En möjlig lösning, med syfte för att bättre kunna kontrollera andrahandsmarknaden och den illegala exporten, skulle kunna vara att ta bort tidsundantaget i 6 § i förordningen (2002:187) om ämnen som bryter ned ozonskiktet. I 6 § sägs att varor som innehåller CFC som köld- eller värmeöverföringsmedium får inte yrkesmässigt överlåtas eller saluhållas, om varorna har tillverkats i Sverige eller importerats till landet efter den 31 december 1994. Paragrafen bör ändras så att det blir helt förbjudet att yrkesmässigt överlåta varor innehållande CFC. I prop 2000/01:130 anser regeringen att ozonnedbry-tande ämnen som samlas in på grund av att fortsatt användning är förbjuden och att betraktas av regeringen som farligt avfall. Användningen av CFC är totalförbjuden och undantaget för små enhetsaggregat med köldmediefyllning med 900 gram eller mindre CFC upphör att gälla vid utgången av år 2004. Det är inte rimligt att det finns ett

undantag för att sälja och överlåta gamla CFC-kylmöbler när användningen är förbjuden. Andrahandvärdet är lågt för kyl- och frysskåp som tillverkats före 1992 och de ekono-miska konsekvenserna för den som avyttrar kylmöbler är försumbara.

23 Bristen på efterlevnad av bestämmelserna

Vi konstaterar att trots att det finns lagstiftning som förbjuder användningen av CFC i kyl-, frys- och klimatanläggningar med mer än 900 gram köldmediefyllning finns det anläggningar som drivs vidare med CFC. Naturvårdsverket anser att det är oroväckande att bestämmelserna inte efterlevs (Boråsstudien, se kapitel 2.3). Studien ger indikationer på att aggregaten finns på mängder av platser där man kan förmoda att kunskapen om lagstiftningen är låg.

Dessutom finns i storleksordningen 1 miljon användare av små CFC-kylanläggningar, som finns överallt i samhället. Förbudet att använda dessa små kylanläggningar med CFC träder i kraft om ca 2,5 år, 1 januari 2005.

En lyckad avveckling av ovannämnda CFC-kylanläggningar förutsätter att en intensiv informationskampanj genomförs snarast för att nå alla aktörer. Detta gäller både de som har mer än 900 gram köldmediefyllning, som de som har mindre än 900 gram köldmedie-fyllning.

Naturvårdsverket anser också att ”kylsektorn”, alltså Kylbranschens Samarbetsstiftelse och andra organisationer i enlighet med sitt sektoransvar bör informera sina medlemmar om gällande och kommande förbud.

4.2 Isoleringsmaterial i byggnader och mark

Översikt

Ett flertal produkter med isoleringsmaterial innehållande CFC/HCFC finns inom

segmentet isoleringsmaterial i byggnader och mark. Inom sektorn tillhandahålls bostäder, skollokaler, arbets- och mötesplatser, broar och vägar, ledningar m.m. som behövs för att produktion, varuförsörjning och kommunikationer skall fungera. Vid en rivning uppstår avfall som skall omhändertas på ett miljöriktigt sätt. Produktgrupper med CFC eller HCFC kan grupperas på följande vis:

I isoleringsmaterial i byggnader

II isolering av mark och rör i fjärrvärmesystem och industrirör III paneler till kyl- och frysrum

IV varmvattenberedare och V fabriksportar.

I den följande texten ges en mer detaljerad redovisning av dessa produktgrupper.

I. Isolering i byggnader, ca 5 800 ton CFC

Byggsidan omfattar blockskum, plattor, sandwichmaterial m.m. Isolering av PUR som lösa plattor eller i kombination med bärande material t.ex. plåt eller trä utvecklades redan under 60-talet. XPS har framförallt använts till mark- och källarisolering. Under en period 1991-1996 användes HCFC vid tillverkning av XPS och PUR. En grov bedömning är att maximalt 600 ton HCFC använts för XPS och maximalt 700 ton för PUR.

24

PUR-isolerande byggelement kan man återfinna i huvudsak i dessa användningar:

1. Vindsisolering företrädesvis i hus från 60-talet som tilläggsisolerats med s k flytande golv, spånplatta ovanpå en lös PUR-skiva.

2. Fasadisolering med PUR-element

3. Isolering invändigt med gipsplatta som kan tapetseras.

4. Yttertak som lades på löst ovanpå och sedan kunde beläggas med asfalt

5. Prefabricerade byggpaneler användes särskilt i industrier med träpanel/PUT/gips. 6. Prefabricerade villor

Isolerskivorna som används som flytande golv på vindar är lätta att ta bort för hand i samband med rivning utan att skada isoleringen. Identifiering av CFC/HCFC innehållan-de skivor bör göras när rivningen planeras. Med en läckinnehållan-detektor kan man enkelt

konstatera om skivan innehåller CFC/HCFC. Det bör vara fullt möjligt att på en

sorteringsanläggning först separera inkommande skivor och paneler m.m. som innehåller en isolering av PUR och XPS och därefter identifiera och om så krävs för upparbetning sortera ut de olika materialen. Om PUR-skivorna skärs till så att måtten överensstämmer ungefär med kylskåpens skulle de kunna behandlas i nuvarande anläggningar tillsammans med kylmöbler.

Ansvaret för ett miljöriktigt omhändertagande av isoleringsmaterial i byggnader ligger på avfallsproducenten, dvs. byggnadens ägare.

II. Isolering av mark och rör i fjärrvärmesystem och industrirör, ca 3 600 ton CFC Isoleringsskivor som Banverket och Vägverket har använt vid isolering av vissa banvallar respektive vägsträckor har lång livslängd och det kommer att dröja ett antal decennier innan det blir aktuellt att i någon större omfattning gräva upp och byta ut dem. Skivorna är i princip möjliga att destruera men en sådan återvinning bedöms ligga en bra bit bortom 2010.

Även för fjärrvärmerör och industrirör ligger utskrotningen långt fram i tiden. Livs-längden har av vissa kalkylerats till 50 år. Värmerör används även inom industrin, särskilt inom processindustrin. Kemisk industri och i synnerhet raffinaderier använder stora mängder rör för gastransport. Det förutsätts att de rör som kasseras idag hamnar hos skrotar, då rören utgör en intressant skrotråvara.

Nya regelverk trädde ikraft den 1 januari 2002, dels förbud mot att deponera utsorterat brännbart avfall, dels ny klassificering av farligt avfall. Det ökar kraven på hur uttjänta isoleringsskivor samt rör ska tas om hand.

Identifieringen av CFC/HCFC innehållande markskivor bör kunna göras i samband med utgrävningen.

Omhändertagande av markisolering och olika rör i mark ligger långt fram i tiden och ansvaret för ett miljöriktigt omhändertagande ligger på avfallsproducenterna, i det här fallet Banverket, Vägverket, kommuner och industri.

25

Banverket och Vägverket ingår i Byggsektorns Kretsloppsråd via Samverkansforum för statliga byggherrar.

III. Paneler till kyl- och frysrum, ca 600 ton CFC

Vid rivning av fryshus och fryslager är det fullt möjligt och förmodligen inte förenat med oöverstigliga kostnader att ta hand om isolering för utvinning av CFC/HCFC. Rivningen kan dock knappast ske på vanligt sätt med mekanisk demolering. Panelerna bör först tas ned för hand eller med någon mekanisk metod. När kylpaneler demonteras så uppkommer normalt tillräckligt med material för att utgöra en transport. En samordning av transporter skulle behöva ske från någon genomensam uppsamlingspunkt. Detta skulle kunna ske genom att man samkör kylpanelerna med isoleringsavfall som kommer från byggnader.

Ansvaret för ett miljöriktigt omhändertagande av paneler till kyl- och frysrum ligger på avfallsproducenten, i det här fallet byggnadens ägare.

IV. Varmvattenberedare, ca 10 ton CFC

En stor och ganska homogen produktgrupp är varmvattenberedare som vanligtvis är isolerade med PUR. Höga temperaturskillnader under drift för dessa utrustningar har antagligen medfört att en del cellgas försvunnit. En PUR-isolering som inte varit utsatt för extrema temperaturförhållande kan ha behållit en hög halt CFC i isoleringen trots att den har varit utsatt för väder och vind under lång tid. Även här bör man kunna i förarbetet nyttja en läckdetektor för att konstatera om isoleringen fortfarande innehåller

CFC/HCFC, så att utsortering och destruktion kan ske i enlighet med gällande regler för farligt avfall.

Ansvaret för ett miljöriktigt omhändertagande av varmvattenberedare ligger på avfalls-producenten, d.v.s. byggnadens ägare.

V. Fabriksportar, ca 10 ton CFC

Fabriksportarna tas redan idag om hand av fastighetsägarna. Påfrestningar på portar genom temperaturvariationer i kombination med rörelse medför att cellgasen med tiden försvinner. Fabriksportar är lätta att sortera ut då en fabrik rivs. De kan sedan gå till återvinning. Som regel är yttermaterialet plåt och därför av intresse att återvinna. Möjligheten att ta hand om CFC i skummet är goda.

Ansvaret för ett miljöriktigt omhändertagande av isoleringsmaterial i fabriksportar ligger på avfallsproducenten, dvs. byggnadens ägare.

Regelverk finns, information behövs

Samtliga av de redovisade produktgrupperna I – V räknas som byggavfall. Byggavfallet klassificeras som farligt avfall och därmed finns krav på utsortering av avfallet. Ansvaret för ett miljöriktigt omhändertagande för samtliga ovannämnda produktgrupper ligger på avfallsproducenten. I de flesta fall är det byggnadens ägare.

26

I likhet med flera andra typer av farligt avfall som uppkommer inom byggsektorn kan inte utsorteringen idag anses vara tillfredsställande. Det är viktigt att byggsektorn engagerar sig djupare i hanteringen av det farliga avfallet och driver på utvecklingen. Lovvärda initiativ har tagits för att förbättra hanteringen av farligt avfall, bland annat inom byggsektorns frivilliga åtagande såsom det presenterats av Byggsektorns Krets-loppsråd i Byggsektorns Miljöprogram 2003. Delmål har där föreslagits som innebär att byggsektorn senast år 2003 har tagit fram gemensamma riktlinjer för kretsloppsanpassad avfallshantering vid nybyggnad och rivningar. Naturvårdsverket anser att det är viktigt att sådana riktlinjer tas fram för ovan nämnda produktgrupper med CFC och HCFC.

4.3 Övriga produktgrupper med isoleringsmaterial

Övriga produktgrupper inom segmentet plaster för isoleringsändamål som innehåller CFC i isoleringen är:

1. husvagnar, ca 400 ton CFC 2. arbetsvagnar, ca 100 ton CFC 3. specialfordon, ca 25 ton CFC och

4. isoleringen i kylfordon/lastbilar, ca 25 ton CFC.

Ovan nämnda produktgrupper utgör ca. mindre än 6 % av den totala upplagrade mängden CFC i isoleringsmaterial. En del av produkterna kommer att kasseras inom de närmsta åren, dock kommer en del finnas kvar efter 2010. Flertalet av produkterna finns i privat ägo såsom husvagnar och arbetsbodar som återanvänds som sommarstugor. Om en lastbil lämnas in för skrotning så säljs lastbilsskåpen undantagsvis vidare för privat användning, exempelvis till jaktlag.

Samtliga produkter blir när de kasseras klassade som farligt avfall. I och med det omfattas de av bestämmelser i Avfallsförordningen (2001:1063) samt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

Naturvårdsverket gör den bedömningen att det inte är motiverat i relation till miljönyt-tan att införa tvingande regler såsom användningsförbud motsvarande användningsförbu-det av CFC för befintliga enhetsaggregat med en köldmediefyllning av 900 gram eller mindre vid ett givet datum.

4.4 Halon som brandsläckningsmedel

Användningsförbudet för halon i Sverige trädde ikraft den 1 januari 1998. Det har visat sig att det fortfarande finns ca 20 ton halon kvar på framför allt fiskebåtar. En mindre mängd halon finns också kvar i handbrandsläckare och i motorutrymmen på fritidsbåtar. Här måste de svenska båtägarna observera att enligt EG:s förordning 2037/2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet i Artikel 4 punkt 4.V skall brandskyddssystem och brandsläckare som innehåller haloner avvecklas före den 31 december 2003 och

27

bryter ned ozonskiktet är Sjöfartsverket central tillsynsmyndighet över anläggningar och anordningar i fartyg. Med tillsynsansvaret följer en skyldighet att verka för att anlägg-ningsinnehavare informeras om relevanta bestämmelser. Aktörer som kan delta i informationsspridningen är organisationer som t.ex. Svenska Båtunionen och Svenska Båtföreningen.

4.5 Förväntade effekter av förslag till åtgärder

Bedömningar av framtida utsläpp

Här följer en bedömning av hur utsläppen av ozonnedbrytande ämnen kan minska fram till 2010. Bedömningen är baserad på att gällande regelverk följs. Vidare är bedömningen baserad på förslaget i avsnitt 4.1 som innebär att överlåtelseförbud för kylmöbler

innehållande CFC införs och att användningsförbudet av HCFC (kapitel 6) införs.

Kasserade kylskåp, övriga kylmöbler och HCFC-kylanläggningar. Användningen

bedöms till största delen ha upphört 2010, då de gamla kylskåpen och kylmöblerna då har nått sin tekniska livslängd och kommer att bytas ut. Genom att införa överlåtelseförbud av gamla CFC kylskåp kommer man bättre åt den svarta handeln och illegala exporten. Senast till 2010 skall HCFC-köldmedier avvecklas (se vidare kapitel 6).

Isoleringsmaterial i byggnader och mark. Naturvårdsverket konstaterar att de riktigt

stora mängderna CFC, HCFC i första hand ligger i de upplagrade mängderna isolerings-material såsom byggnader, mark och rör. Att samla in dessa produkter för återvinning och destruktion av CFC vid en given tidpunkt låter sig inte göras. Produkterna har lång livslängd och när de skall ”fasas ut” beror på i vilken mån man bygger om/river gamla fastigheter. Samma sak gäller för produkter som ligger i mark såsom isolering kring rörledningar, tjälskydd vid väg- och järnvägsbyggen etc. Utsläppen från de olika ”byggnadsmaterialen” varierar. Flera produkter t.ex. isolering av rör och hus visar vid mätningar att isolationsförmågan bibehålls med åren. Det tyder på att CFC-innehållet i cellerna i skummet inte minskat. Naturvårdsverket anser att det inte är samhällsekono-miskt försvarbart att föreslå en tidigarelagd insamling, återvinning och destruktion av isoleringsmaterial innehållande CFC/HCFC.

Övriga produktgrupper med isoleringsmaterial innehåller en liten andel CFC jämfört

med andra produktgrupper och merparten av produkterna kommer att skrotas ut före 2010, varför utsläppen från dessa till största delen bör ha upphört till 2010.

Halon som brandsläckningsmedel, för detta område finns regelverk som säger att

användningen skall fasas ut till 2004. I och med det bör utsläppen från detta använd-ningsområde till största delen ha upphört. Endast en mycket liten mängd kommer att finnas kvar i undantagna områden, t.ex. på anläggningar i luftfartyg och inom försvaret.

På god väg mot delmålet

Delmålet innebär att år 2010 skall utsläpp av ozonnedbrytande ämnen till största delen ha upphört.

28

Om regelverken följs så finns goda möjligheter att närma sig delmålet för 2010. Det finns en viss risk att reglerna inte efterlevs. Orsaken till detta skulle kunna vara att gällande bestämmelser är inte tillräckligt kända för de olika aktörsgrupperna i samhället varför, som vi tidigare pekat på, en landsomfattande informationskampanj behövs.

Miljökvalitetsmålet kan nås

Miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt innebär bl.a att inom loppet av en generation skall användningen av ozonnedbrytande ämnen i Sverige vara avvecklad. Om Natur-vårdsverkets förslag till användningsförbud för HCFC i befintliga anläggningar införs, se kapitel 6, har man reglerat det sista stora användningsområdet. Vad som då återstår är de områden som är undantagna, som tidigare nämnts i kapitel 2. Det är rimligt att utgå från för att alternativ till halon inom de kritiska områdena skall kunna komma att utvecklas inom de närmaste 8- 10 åren. Inom läkemedelsvärlden pågår intensiv forskning och utveckling för att få fram alternativ till CFC astmainhalatorer. Redan nu finns några alternativ på marknaden. Denna utveckling går något långsammare än för andra områden då man är beroende av att långtidstesta alternativen för att säkerställa patientsäkerhet.

Sammanfattningsvis gör Naturvårdsverket bedömningen att det bör vara möjligt att avveckla användningen inom en generation och att därmed nå miljökvalitetsmålet.

29

5 Metod för beräkning av

upplagrade mängder och

utsläppen av

ozonnedbrytande ämnen

De framtida svenska utsläppen av ozonnedbrytande ämnen kommer till största

delen att ha sitt ursprung i material med upplagrat CFC, framför allt plaster för

isolering. Naturvårdsverket föreslår en modell för hur mängder och flöden av

CFC kan beräknas. Trots den inventering som skett är osäkerheterna om

upplagrade mängder stora, och målet med den föreslagna beräkningsmodellen är

främst att ge en överskådlig bild av utveckling av de upplagrade mängderna och

utsläppen samt att ge indata till ett par miljöindikatorer.

I regeringsuppdraget ingår att utveckla en metod för beräkning av utsläpp av ODS (ozone depleting substances). Avsikten är att kunna följa upp delmålet för miljökvalitetsmålet rörande ozonskiktet: ”år 2010 ska utsläppen av ozonnedbrytande ämnen till största delen ha upphört.”. Vidare finns bland de indikatorer som föreslagits av Miljömålskommittén (SOU2000:52) för uppföljning av miljökvalitetsmålet ”Skyddande ozonskikt” några indikatorer vars indata lämpligen erhålls ur samma beräkningssystem.

Ett förhållande som haft betydelse i arbetet med modellen är att det är svårt att uppskatta de inbyggda mängderna ODS, och att det därför kommer att vara svårt att beräkna utsläppen med någon större precision.

5.1 Modell för beräkningar av mängder och av utsläpp

De svenska utsläppen av ODS kommer framgent att huvudsakligen bestå av läckage från isolerplaster som finns inbyggda i bland annat byggnader, rör för fjärrvärme och som isolering under vägar. Vi föreslår en beräkningsmodell som utgår från de beräknade upplagrade/installerade mängderna. De upplagrade mängderna kan minska från ett år till nästa på tre sätt: genom utsläpp, genom destruktion, och i vissa fall genom export. Det är framför allt genom destruktion av material innehållande CFC som utsläppen kan minskas. Modellen kan för t.ex. kyl- och frysskåp se ut så här.

30

Upplagrad mängd 1/1 2003

5.2 Avgränsning av beräkningarna

Vi föreslår att beräkningarna inkluderar de stora, och ur miljösynpunkt mest betydelseful-la, användningarna av CFC. Dessa är: kylmöbler av hushållstyp; kylmöbler i handeln; paneler i kyl- och frysrum; byggnader generellt; fjärrvärmerör; husvagnar och husbilar; isolering i mark.

Det finns en avsevärd osäkerhet i uppgifterna om de upplagrade mängderna. De mindre strömmarna är mycket små i förhållande till de fel som sannolikt kommer att finnas i beräkningarna av de stora flödena. Naturvårdsverket bedömer att nyttan av att implemen-tera och använda ett heltäckande system med noggranna detaljerade beräkningar inte uppväger de samhällsekonomiska kostnaderna för detta. De områden som vi föreslår utelämnas från beräkningarna är framför allt paneler i kylfordon, paneler i containrar,

1 _{”Korrigering” är en post som sannolikt ofta kommer att behövas för vissa applikationer (t.ex. isolering i}

kylmöbler i hushåll) och vissa år, då ny kunskap tillkommer som visar att tidigare beräkningar och/eller antaganden varit felaktiga. Osäkerheten är ännu tämligen stor för beräkningarna av de installerade mängderna. För att slippa gå tillbaka och revidera alla tidigare beräkningar kan denna korrigeringspost användas.

Upp-lagrad

mängd

År 1

Utsläpp år 1

Destr. år 1

Upp-lagrad

mängd

År 2

Upp-lagrad

mängd

År 3

Utsläpp år 2

Export år 2

Destr. år 2

31

varmvattenberedare, fabriksportar och arbetsvagnar. Uppskattningsvis kommer de kvarvarande mängderna i dessa användningar att år 2010 utgöra endast i storleksordning-en 2 % av de totala mängderna.

Arbetet med att fasa ut de ozonnedbrytande ämnena befinner sig i Sverige i sitt slut-skede och utsläppen är idag en bråkdel av vad de tidigare har varit (se nedan). Montreal-protokollets metodik för att beräkna utsläpp har varit att betrakta produktion och

konsumtion under antagandet att all använd ODS förr eller senare avgår som emissioner. Detta har också varit det beräkningssätt som tidigare använts i Sverige.

Vidare är delmålet för miljökvalitetsmålet så formulerat att uppföljningen egentligen inte kräver mer än en översiktlig bild av utsläppen. Delmålet lyder: ”År 2010 ska utsläppen av ozonnedbrytande ämnen till största delen ha upphört”.

Den föreslagna metodiken omfattar enbart CFC. HCFC finns kvar i viss utrustning och vissa anläggningar men påfyllnadsförbudet har gjort att de allra flesta redan idag har konverterat från HCFC till annat köldmedium vilket gör att utsläppen kommer att vara mycket små. Mängden upplagrade HCFC i isolerplaster är idag bara ca en femtedel av mängden CFC och HCFC är dessutom ur miljöeffektsynpunkt inte lika intressant som CFC då dess påverkan på ozonskiktet per kilo utsläppt ämne (ODP) är avsevärt mindre. För de två vanligaste typerna av HCFC är ODP-värdet 0,11 resp. 0,05 relativt CFC.

5.3 Hur beräkningarna utförs

I bilaga 2 och 3 redovisas Naturvårdsverkets förslag till hur beräkningarna kan ske. Förslaget ger transparenta beräkningar och möjligheter att t.ex. göra korrigering-ar/revideringar, känslighetsanalyser och prognoser. Vi föreslår att beräkningarna genomförs vart annat eller vart tredje år och att uppgifterna för mellanliggande år extrapoleras. De som kommer att praktiskt tillämpa metodiken kommer att under arbetet finna behov av att justera, detaljutveckla och förfina metoderna. Metodiken som den beskrivs här ska således ses som preliminär och ej färdig vad gäller alla detaljer.

5.4 Vad kan beräkningarna användas till

• Uppföljningen av miljökvalitetsmålet och dess delmål. • Upprättandet av prognoser.

• Ge indata till de indikatorer som föreslås i uppföljningsarbetet av miljökvalitetsmålet • (Ev. kommande krav på internationell rapportering)

De föreslagna indikatorer som bör samordnas med beräkningssystemet är fyra stycken. • Mängd ozonnedbrytande ämnen i produkter, varor och anläggningar (Indikator 67 i

32

• Utsläpp av långlivade klor- och bromföreningar och ODP-värde (Indikator 69 i Miljömålskommitténs betänkande SOU 2000:52)

• Andel och antal årligt insamlade uttjänta kylmöbler (kylskåp, frysskåp, etc.) med ozonnedbrytande ämnen (Indikator 74 i Miljömålskommitténs betänkande SOU 2000:52)

• Årlig mängd destruerad CFC, HCFC och Haloner jämfört med totala mängder av dessa ämnesgrupper. (Indikator 75 i Miljömålskommitténs betänkande SOU 2000:52)