Bli inte sjuk.
Smitta inte andra. Det går över.
En kvalitativ studie om hur Folkhälsomyndigheten informerar,
övertalar och övertygar sin målgrupp under coronakrisen.
Marcus Sundström
För avläggande av filosofie kandidatexamen i Informationsdesign med inriktningen Textdesign
Ett examensarbete på grundnivå, 15 hp Examinator Yvonne Eriksson
Handledare Thomas Petersson
Akademin för Innovation, design och teknik Mälardalens högskola
1
Sammanfattning
När det pandemiska coronaviruset covid-19 spred sig över jordklotet i början av 2020 konstaterade forskarvärlden relativt tidigt att äldre personer kan klassas som en riskgrupp. Om de skulle bli smittade av viruset riskerade de att drabbas av allvarliga medicinska komplikationer som till och med skulle kunna leda till en för tidig död. Under den tidiga våren hade viruset fått fäste även i Sverige. Folkhälsomyndigheten valde då att publicera en informationstext riktad mot de svenskar som är 70 år eller äldre, som bland annat handlar om de
rekommendationer som myndigheten vill att riskgruppen ska efterfölja. Syftet med denna studie är att ta reda på hur Folkhälsomyndigheten uttryckte sig rent textuellt i denna krissituation för att informera, övertyga och övertala sin målgrupp, samt hur de balanserar mellan att tydliggöra faran med ett okänt hot utan att bli alarmistiska och därmed riskera att framkalla hysteri. Efter retoriska och komparativa textanalyser samt intervjuer med personer ur målgruppen visade det sig att texten till stora delar anspelar och förlitar sig på målgruppens solidaritet gentemot övriga samhället, genom att uppmana dem att begränsa sina nära kontakter. Dock så förekommer det inte någonstans i texten en beskrivning om hur pass farligt viruset är för målgruppen.
Som ett resultat av de teorier och tidigare forskning jag tagit del av och de metoder jag nyttjat, utmynnade det i en omgestaltning av informationsbladet i form av en fyrsidig broschyr.
Nyckelord: Textdesign, retorik, kriskommunikation, coronakris, myndighet, informera, övertala, övertyga
2
Abstract
When the pandemic coronavirus covid-19 spread across the globe in early 2020, scientists around the world found relatively early that older people can be classified as a risk group. If they become infected with the virus, they risk suffering serious medical complications that could even lead to a premature death. During the early spring, the virus had gained a foothold in Sweden. The Swedish Public Health Agency then chose to publish an information text aimed at Swedes who are 70 years or older. That information text containd, among other subjects, recommendations that the agency wants the risk group to follow. The purpose of this study is to find out how the Public Health Agency
expressed itself purely textually in a crisis situation to inform, convince and persuade its target group, and how they balance between clarifying the danger of an unknown threat without becoming alarmist and provoking hysteria. After rhetorical and comparative text analyzes and interviews with people from the target group, it turned out that the text largely alludes to and relies on the target group's solidarity with the rest of society, by urging them to limit their close contacts. Nowhere in the text is there a description of how dangerous the virus is to the target group.
As a result of the theories, previous research and methods I used, my design resulted in a four-page brochure.
Keywords: Text design, rhetoric, crisis communication, corona crisis, government agencies, inform, persuade
3
Förord
Jag skulle vilja tacka mina klasskamrater och min handledare för ett otroligt stöd och en visad förståelse som gjort mitt examensarbete mer lättjobbat. Men framförallt vill jag tacka min familj för allt de gjort för att underlätta för mig att slutföra detta arbete. Ni har betytt allt för mig.
4
Innehållsförteckning
Sammanfattning... 1 Abstract ... 2 Förord ... 3 Innehållsförteckning ... 4 Inledning ... 7Problemformulering och frågeställningar ... 7
Syftet ... 8 Avgränsning... 8 Målgrupp ... 9 Folkhälsomyndigheten ... 9 Coronakrisen ... 10 Teorier ... 11 Retorisk teori ... 11 Etos ... 11 Logos ... 12 Patos... 13 Kriskommunikation ... 13 Krisfasen ... 13 Tidigare forskning ... 14 Metoder ... 17 Retorisk textanalys ... 17 Komparativ analys ... 18 Intervju ... 18 Kvalitativ intervju... 19 Explorativt urval ... 19 Begränsningar ... 20 Resultat ... 21
5
Kontext ... 21
Genre ... 21
Den retoriska situationen ... 22
Det retoriska problemet ... 22
Argumentationsmedel ... 23
Språket ... 25
Sammanfattning av den retoriska textanalysen ... 26
Resultat av den komparativa analysen ... 27
Informationsbroschyr från den danska Sundhedsstyrelsen ... 27
Informationstext från det finländska Riksrådet ... 28
Sammanfattning av den komparativa analysen ... 28
Resultatet av intervjuerna ... 29 Informant A ... 29 Informant B ... 30 Informant C ... 32 Sammanfattning av intervjuerna ... 33 Gestaltning ... 34 Designprocessen ... 34 Idégenereringsprocess ... 34 Processorienterad... 35 Designmotiveringar ... 36 Tillägg ... 36 Utformning ... 38 Formuleringar ... 39
Slutsats och diskussion ... 41
Källförteckning... 44
Tryckta källor ... 44
Elektroniska källor ... 45
Bildförteckning ... 46
Bildförtäckning för bilder i gestaltningen ... 46
Bilagor ... 48
6
Bilaga 1 – Folkhälsomyndighetens informationstext ... 49
Bilaga 2 – Informationsbroschyr från den danska Sundhedsstyrelsen ... 50
Bilaga 3 – Informationstext från det finländska Riksrådet... 54
Bilaga 4 – Etisk formalia och intervjufrågor ... 55
Etisk formalia ... 55
Intervjufrågor ... 55
Bilaga 5 – Min gestaltning ... 57
7
Inledning
Detta arbete fokuserar på Folkhälsomyndighetens informationstext som riktades mot den målgrupp, och i detta fall även en riskgrupp, som är 70 år och äldre. I ett relativt tidigt skede av coronakrisen konstaterades det att dessa riskerade att drabbas hårt av viruset, med svåra medicinska komplikationer och även
dödsfall som följd. Således torde det vara av största vikt för en myndighet att informera denna grupp om viruset och dess effekter, hur det smittar och hur de kan skydda sig. Det ska framgå att det var i ett tämligen tidigt skede av den svenska coronakrisen som Folkhälsomyndighetens kommunikation
publicerades och skickades ut. Exempelvis var viss information om viruset, såsom dess spridningsförmåga, inte allmänt känd. I ett sådant läge med ett okänt och potentiellt dödligt hot kan det vara en fråga om liv eller död för målgruppen att kunna ta till sig informationen och agera efter den. I detta prekära läge vill jag sätta fokus på hur en myndighet uttrycker sig i textformat gentemot målgruppen.
Det ska tilläggas att jag har ett flertal gånger under detta arbetes gång sökt kontakt med Folkhälsomyndigheten för att reda ut en del frågetecken jag hade om deras text. Men jag har tyvärr hela tiden blivit hänvisad till den information som ligger på deras webb. Detta ledde till att vissa av de frågor jag ville få svar på, och som jag inte lyckats hitta på folkhalsomyndigheten.se förblev
obesvarade. Till exempel skulle det ha varit värdefullt för mig att få veta om myndighetens textförfattare följde några restriktioner eller andra
förhållningsregler när hen skrev texten. Det ska dock framgå att jag har full förståelse för att de mitt under denna coronakris torde ha viktigare saker att stå i än att besvara mina frågor.
Problemformulering och frågeställningar
I dagens samhälle där det finns all möjlig information från ett nästan oändligt antal källor kan det vara lätt att som en känna sig något omtumlad; vilken information kan man lita på, och från vem? När vi nu dessutom lever i en förändrad värld på grund av coronaviruset covid-19 blir det allt viktigare att vara informerad, och att ta emot rätt information från rätt källa. Myndigheter konkurrerar med tidningar, tv- och radiokanaler, webbsidor och sociala medier om att informera oss om de senaste nyheterna och rönen om viruset och dess
8 inverkan på vårt samhälle. Desinformation och illasinnad propaganda kan influera oss, och göra oss förvirrade, osäkra och oroade. Därför är den
information som myndigheterna kommunicerar kanske viktigare än någonsin, speciellt när vissa grupper i vårt samhälle i värsta fall riskerar att mista livet om de skulle bli smittade av viruset. Då är det av största vikt att den information som ansvarig myndighet kommunicerar skapar förutsättning för målgruppen att förstå den, ta den till sig och agera efter den.
Mina frågeställningar är:
Hur kan myndigheter med retoriska medel informera, övertyga och övertala sin målgrupp vid en allvarlig krissituation?
Hur kan myndigheter balansera mellan att tydliggöra faran med ett okänt hot och samtidigt utstråla en trygghet gentemot sin målgrupp vid en allvarlig krissituation?
Syftet
Syftet med denna studie är att analysera Folkhälsomyndighetens informationstext för att på så sätt ta reda på hur myndigheten tacklar informationsdesignsproblemen med att i en krissituation informera sin målgrupp samt övertyga och övertala dem att följa råden och
rekommendationerna, detta utan att riskera att orsaka panik hos dem. Med detta vill jag dra lärdom av hur man som skribent kan finkalibrera sin text för att hitta rätt frekvens som harmonierar med målgruppen i ett kritiskt läge. Det hela ska utmynna i en alternativ informationstext som bygger på den tidigare forskning och de teorier jag använder mig av, samt även resultatet av textanalyserna och intervjuerna.
Avgränsning
Då min inriktning fokuserar på det textuella kommer frågor som om de kanaler som Folkhälsomyndigheten använde sig av för att nå fram med sitt budskap var adekvata, eller huruvida myndighetens strategi att bemöta viruset och minska dess spridning var den rätta, inte tas upp i detta arbete.
Jag har dessutom inte tagit hänsyn till vad de eventuella merkostnader som det skulle medföra att tillverka en fyrsidig broschyr istället för det ursprungliga ensidiga informationsbladet.
9
Målgrupp
Den målgrupp som Folkhälsomyndigheten vill nå med texten är de som är 70 år och äldre. Enligt Statistiska centralbyrån så bestod målgruppen den 31/12 2019 av 1 525 319 personer, vilket utgör cirka 15% av Sveriges totala befolkning. Därtill tillkommer de som fyller sjuttio år senare under året (SCB 2020). Då målgruppen är så pass stor, och dessutom inte särdeles homogen, så kan det vara utmanande att producera informationsmaterial som får samtliga i
målgruppen att ta till sig informationen och att känna sig inkluderade. Vissa av dem kanske fortfarande är verksamma inom yrkeslivet eller tränar inför sitt trettioförsta Vasalopp, medan andra lider av ålderskrämpor eller
demenssjukdomar.
För att få en bättre förståelse för hur viktigt det är för Folkhälsomyndigheten att nå fram till målgruppen så kan man titta på statistiken. Fram till den 8 maj 2020 så redogör myndigheten för att det konstaterats 9 006 bekräftade fall av covid-19 där den smittade varit 70 år eller äldre. Av dessa har 2 788 människor avlidit. Detta kan översättas till att dödligheten bland de smittade hos
målgruppen är 30,96% (Folkhälsomyndigheten 2020a). Således torde det alltså verkligen ligga i myndighetens intresse att informera målgruppen, för att i slutändan rädda så många liv som möjligt.
Folkhälsomyndigheten
Folkhälsomyndigheten är en statlig myndighet som verkar under socialdepartementet. Myndigheten bildades den 1 januari 2014, då
Smittskyddsinstitutet och Statens folkhälsoinstitut slogs ihop. Senare, under 2015, tog de även över det samordnade ansvaret för smittskyddsområdet från Socialstyrelsen. Myndighetens chef, som har benämningen generaldirektör, leder de 570 anställda som arbetar på huvudkontoret i Solna eller i dess filial i Östersund. Inom organisationen finns även en statsepidemiolog som bland annat följer utvecklingen av smittsamma sjukdomar och samordnar
smittskyddsarbetet i Sverige. Myndigheten beskriver sig själv och sitt uppdrag som följande:
Folkhälsomyndigheten är en nationell kunskapsmyndighet som arbetar för bättre folkhälsa. Det gör myndigheten genom att utveckla och stödja samhällets arbete med att främja hälsa, förebygga ohälsa och skydda mot hälsohot. Vår vision är en folkhälsa som stärker samhällets utveckling.
10 I en pandemisk krissituation ska Folkhälsomyndigheten ”…bistå myndigheter, regioner, kommuner och organisationer med expertstöd vid konstaterade eller misstänkta utbrott av allvarliga smittsamma sjukdomar och vid analys av risker och behov av förebyggande åtgärder när det gäller sådana utbrott” (Sveriges riksdag 2019).
Coronakrisen
I samband med att den pandemiska virussjukdomen covid-19 spreds över världen under 2019 och 2020 kom benämningen coronakrisen att fungera som ett samlingsnamn för allt som blev påverkat av viruset. Inte bara med tanke på de människor som smittats och avlidit, utan även de ansträngningar och kriser som drabbade såväl den enskilda människan som sjukvård, företag, samhällen och länder.
Enligt WHO rapporterades det första utbrottet av covid-19 från staden Wuhan i Kina i slutet av 2019 (WHO 2020a) och har fram till och med den 3 augusti 2020 smittat 17 889 134 personer varvid 686 145 har avlidit (WHO 2020b). Covid-19 tillhör en särskild grupp av virus som går under samlingsnamnet coronavirus. På grund av att virusets utseende kan liknas vid en krona, döptes det efter det latinska ordet för krona – corona (Johns Hopkins Medicine 2020).
11
Teorier
Här presentar och förklarar jag de teorier jag tagit till hjälp av i denna studie. Dessa ligger till grund för de metoder jag använt samt även den gestaltning som studien utmynnar i.
Retorisk teori
Den klassiska retoriken har sitt ursprung i antiken, där filosofer som Aristoteles och Cicero huvudsakligen såg två användningsområden för den: att skapa övertygande texter och tal (även kallad för heuristisk retorik) och att tolka övertygande texter och tal (även kallad hermeneutisk retorik) (Lindqvist Grinde, 2016, s. 15). Den moderna retoriska teorin skiljer sig på vissa punkter från den klassiska retoriken. Då Aristoteles levde – för över 2 000 år sedan – användes retoriken framför allt i tal människa till människa, men i dagens moderna mediesamhälle sker kommunikationen via ett flertal olika medier. Detta gör att retoriken nuförtiden måste rätta sig efter dessa mediers
möjligheter. Ett sätt som de nya kommunikationsmedlen har förändrat och förnyat retoriken i dagens samhälle är att en allt starkare inriktning på etos kan skönjas. Den kommer från att en numer kan en viss fragmentering av
kommunikationen urskiljas, som gör att mottagaren kanske inte alltid hör/ser hela talet, utan bygger sin uppfattning om det via delar av det eller via andras synpunkter på det (Kjeldsen & Torhell, 2013, s. 58 – 65). För att genom retorik försöka övertyga en publik kan man använda sig av de tre övertygelsemedelen etos, logos och patos (Lindqvist Grinde, 2016, s. 74).
Etos
Etos är enligt Lindqvist Grinde ett sätt för en talare (avsändare) att verka trovärdig och pålitlig i den aktuella situationen (2016, s. 83). Kjeldsen & Torhell menar att etos visserligen gäller avsändaren, men också att det handlar om den attityd som en mottagare har till talaren, ”…trovärdighet [är] inte något vi har, utan något vi tilldelas av mottagarna” (2013, s. 126 - 136). Om man som mottagare inte är helt övertygad av ett argument – då blir talarens karaktär av avgörande betydelse (Ibid, s. 124 – 127). Renberg menar att det finns ett flertal sätt som avsändarens etos kan stärkas i mottagarens ögon, exempelvis genom
12 att mottagaren sätter sin tilltro till avsändarens kunskap och omdöme med hjälp av erfarenheter, meriter eller referenser (2007, s. 27, 35).
Inom retorisk teori kan etos delas upp i två kategorier: objektivt och subjektivt.
Objektivt etos innebär att den som talar härmar eller hänvisar till andra talares etos, i till exempel referat.
Subjektivt etos bygger på talarens egenskaper. En talares subjektiva etos kan delas upp i:
o Hens moraliska karaktär, även kallat arete.
o Hens omtanke mot målgruppen, även kallat eunia.
o Hens förnuft och duglighet, även kallat fronesis. (Kjeldsen & Torhell, 2013, s. 123)
Ett etos är situationsbundet och kan betecknas som en färskvara – det är inte konstant utan kan snarare ses som föränderligt. Därmed äventyrar talaren sitt etos vid varje kommunikation, då etoset antingen kan förbättras eller försämras. (Kjeldsen & Torhell, 2013, s. 133). Denna situationsbundenhet kan vidare förklaras med att ett etos kan delas in i tre olika former: inledande-, härlett- och slutligt etos. Det är dock bara det härledda etoset som behandlar själva
föremålet för kommunikationen (som i denna studies fall är informationsbladet) (Ibid, s. 133 – 141).
Härlett etos
Det som Lindqvist Grinde menar är det enda som spelar någon roll i det klassiska begreppet etos är den karaktär som avsändaren förmedlar i själva texten (2016, s. 83), och som Kjeldsen & Torhell kallar för härlett etos (2013, s. 135–140). Det som kan stärka textens härledda etos är det ämne som texten behandlar, samt att avsändaren ger ett intryck av att bry sig om textens målgrupp (Ibid, 2013, s. 136).
Logos
Lindqvist Grinde påtalar att ordet logos i retorisk kontext ofta översätts med ordet argument (2016, s. 82). Logos är grundade i logiska och förnuftiga resonemang som går att bevisa utan att ge plats för känslor och åsikter. Om argumenten i en text ska ge något resultat, som till exempel få mottagaren att utföra en viss uppgift eller ändra sitt beteende, måste de lyckas att övertyga hen att argumenten är rimliga och korrekta (Renberg, 2007, s. 33).
13
Patos
Patosargument är känslomässigt laddade, och vänder sig direkt till läsarens hjärta och anknyter till hens känslor och attityder. Denna sorts argument kan vara oerhört starka och väl fungerande då känslor och åsikter till stor del styr människans tänkande och agerande (Renberg, 2007, s. 36). Lindqvist Grinde berättar att patos betyder ”de känslor som används för att påverka” (2016, s. 82), och i en text som är tänkt att informera läsaren om något så kan det vara av retoriskt intresse att ta reda på vilka känslor avsändaren vill anspela på.
Målet för en avsändare som vill förmå mottagaren att ageraär att skriva på ett sådant sätt att ”… själva orden och uttrycken verkligen når och påverkar läsaren…” (Lindqvist Grinde, 2016, s. 263). Vad orden signalerar kan tolkas olika beroende på vem som läser och vad hen konnoterar orden till, och det betyder att ordvalet kan ha en stor relevans för hur läsarens intryck av texten blir (Ibid, s. 264).
Kriskommunikation
För att förstå hur organisation kan kommunicera i en krissituation har jag tagit del av vissa aspekter av kriskommunikation.
Tidigt i kriskommunikationsforskningen ansåg forskarna att krisen var ett onormalt tillstånd, med ett normalt tillstånd före och ett efter det onormala. Forskarnas fokus låg då enbart på det onormala tillståndet. Under slutet av 1980-talet började dock vissa forskare att intressera sig för ett mer vidgat tillstånd än bara det onormala. Krisen ansågs då vara något som sker en längre period – vilket inbegrep varningssignaler före krisen, själva krisen och slutligen ett tydligt slut på krisen, även kallade förkrisfasen, krisfasen och efterkrisfasen (Vigsø & Sjösten, 2016, s. 83–85).
Krisfasen
Vigsø & Sjösten skriver att kommunikation är en viktig del i hur man kan avgränsa krisen genom att försöka hejda dess utbredning och att få den att bli så kortlivad som det går. Han framhäver också att krisfasen är en konsekvens av att krisen inte kunnat identifieras och förhindrats i förkrisfasen (2016, s.99). Den som kommunicerar vill oftast ge ett positivt intryck av sig själv som kompetent och pålitlig. Men just i en krissituation blir detta ännu mer viktigare, då ett dåligt anseende kan bli ödesdigert för organisationen (Vigsø & Sjösten, 2016, s. 42).
14 De danska professorerna Winni Johansen och Finn Frandsen lanserade
begreppet den retoriska arenan som en teoretisk modell för att visa på hur komplex kommunikationen är i en krissituation. I arenan agerar alla de aktörer (inblandade parter och intressenter) som har med situationen att göra. De delade upp arenan i två delar: en kontextmodell och en textmodell (Vigsø & Sjösten, 2016, s. 55).
Kontextmodellen koncentrerar sig på ”… kommunikationen och interaktionen mellan aktörerna”. Dessa aktörer, som i princip skulle kunna vara nästan hur många som helst, kommunicerar på en rad olika sätt: till-, med-, förbi- och om varandra. (Vigsø & Sjösten, 2016, s. 55– 58)
Textmodellen koncentrerar sig på själva formen och innehållet i kommunikationen. Där försöker ”… både avsändare och mottagare att skapa mening i en konkret kontext”. Detta genom att tolka den i jämförelse med andra texter och genrer. Ordet text betyder i denna modell all sorts kommunikation – inte bara den skrivna. (Vigsø & Sjösten, 2016, s. 58)
Tidigare forskning
Tidigare forskning om kriskommunikation visar att förtroende och trovärdighet är nödvändiga ingredienser i en kommunikation som är ämnad att övertyga, speciellt i tider då det finns tillgång till andra källor som kan ge motstridig information. För att vinna förtroende och skapa trovärdighet i en övertygande kommunikation är uppvisande av empati, kompetens, expertis och öppenhet viktiga element. I en osäker situation behöver befolkningen information om både vad som är känt och okänt, såväl som vägledning med direktiv för att skydda sin och andras hälsa. Informationen som kommuniceras från myndighetshåll bör då vara vetenskapligt grundad, och avstå från att ge medborgarna falska förhoppningar (Reynolds & Quinn 2008).
Ding Ding et al (2011) menar att människans villighet att ändra sitt beteende är en viktig del av den sorts kriskommunikation där målgruppen uppmanas att förändra sin vardag. Forskning inom kommunikation av miljöfrågor tyder på att befolkningens uppfattning av situationen är en viktig aspekt av hur de kommer att agera. Att ta emot och förstå information samt att öka sin vilja att förändra sitt beteende står i relation till huruvida situationen upplevs som att:
den är allvarlig
15
den är begriplig och att orsaken till den kan förstås
den kan förbättras, och att den överhängande faran kan reduceras genom att vissa åtgärder utförs.
Forskningen visar också att en det finns en koppling mellan referat från betrodda källor och hur människor fattar sina beslut. De människor som inte kan, eller är ovilliga att utveckla sina egna beslut i frågor som de inte är helt insatta i, skapar gärna en sorts mental genväg byggd på kognitiv heuristik. Yttranden från trovärdiga källor – som exempelvis forskare – kan fungera som en sådan mental genväg och då underlätta för människor att fatta sina beslut. Om forskare dessutom har evidens för sina uttalanden ökar människors benägenhet att tro på dem. (Ding Ding et al, 2011)
Tilliten som människan i en krissituation har till en organisation är en vital premiss i för att kommunikationen ska bli så effektiv som möjligt (Siegrist, Earle & Gutscher 2007 se Krisberedskapsmyndigheten, 2008, s. 32). I dessa fall kan tilliten även tillskrivas en egenskap av en sorts kunskapsersättning; när man inte har kännedom eller tidigare erfarenhet kan tillit användas som ett substitut för det. I en krissituation där medborgarna förväntas att följa myndigheternas rekommendationer måste myndigheten då vinna medborgarnas förtroende. Enligt Krisberedskapsmyndigheten finns det ett flertal olika sätt men att ”engagemang, kompetens, omtanke och förutsägbarhet” är bland de vanligaste (2008, s. 33). För att mottagaren ska kunna acceptera avsändarens budskap och handla efter det måste mottagaren uppfatta avsändaren som moralisk, det vill säga att de har snarlika värderingar och att avsändaren har goda avsikter. Dessutom bedömer avsändaren mottagarens tidigare bedrifter för att värdera hens kompetens (Ibid, 2008, s. 33).
Van Bavel et al har i en sammanställning tagit hjälp av beteendevetenskapen för att belysa på vilka sätt den kan vara relevant i en uppmanad
beteendeförändring, och där funnit att människors villighet att göra
uppoffringar för andra minskar, om de inte är säkra på att den uppoffringen hjälper. (2020, s. 465)
”… in hypothetical scenarios about deciding whether to go to work while sick, American and British participants reported they would be less willing to stay home when it was uncertain they would infect a co-worker.
However, when going to work risked infecting an elderly co-worker who would suffer a serious illness, participants reported they would be more willing to stay home” (Van Bavel et al, 2020, s. 465).
Således skulle människors begivenhet att göra uppoffringar till förmån till sina medmänniskor öka om en tydlig fördel med uppoffringen skulle presenteras (Ibid, 2020, s. 465).
16 För att få människor att samarbeta – exempelvis med att följa nya riktlinjer eller normer – beskriver Van Bavel et al också hur ledare och trovärdiga experters agerande kan vara avgörande (2020, s. 463). Människors vilja till att samarbeta kan öka om de tror att andra samarbetar, speciellt de som har en god
trovärdighet. Detta kan ledare dra nytta av i sin kommunikation med en form av nudging. Med nudging menas att man på något sätt underlättar för hen som ska fatta ett beslut att välja det som är fördelaktigt, som en puff i rätt riktning. Om det skulle synliggöras att och hur människor redan har valt att samarbeta skulle det kunna göra valet att följa nya riktlinjer enklare för målgruppen. Att använda sig av en sådan form av nudging kan vara ett alternativ till en mer tvingande retorik, speciellt i en situation där förändringar måste ske snabbt (Van Bavel et
al, 2020, s. 463).
Ledare som i sin kommunikation uttrycker en samhörighet med sin målgrupp genom att till exempel använda sig av ord som vi och oss, och dessutom agerar i gruppens intresse har större möjlighet att influera dem och då även övertyga dem att samarbeta. En ledare bör även noga överväga sitt ordval. Exempelvis kan det engelska uttrycket social distancing konnotera till en avhållsamhet från allehanda sociala kontakter, vilket skulle kunna föra tankarna till en sorts isolering från individens omvärld. Ett alternativ är att använda uttrycket
physical distancing som utgår från att distanseringen gäller fysisk kontakt och
17
Metoder
Här går jag igenom vilka metoder jag använt mig av för att få svar på
forskningsfrågorna. I intervju-avsnittet tar jag även upp de begränsningar jag var tvungen att förhålla mig till, delvis på grund av coronakrisen.
Retorisk textanalys
En textanalys innebär att en text granskas och tolkas utifrån olika perspektiv, för att exempelvis undersöka hur avsändaren uttrycker sig, med vilka ord och vilken effekt de skulle kunna få; ”Att läsa är att tolka, att söka en mening hos orden” (Hellspong, 2001 s. 13). Men inte bara orden i sig, en analys av en text kan även ge en insikt i det som står mellan raderna, och hjälpa till att se
helheten med kritiska ögon (Ibid, s. 9). Analysen av denna text sker utifrån det retoriska perspektivet. Renberg sammanfattar syftet med den retoriska analysen som en strävan att greppa och tydliggöra kommunikativa handlingars uppgift och effekt (2007, s.14). Detta genom att undersöka textens övertygande element, kontexten den verkar i samt samspelet mellan avsändare och mottagare.
Min analys utgår från böckerna Metoder för brukstextanalys av Hellspong och Retorikanalys av Renberg. Därifrån har ett antal frågeställningar och påstående applicerats på Folkhälsomyndighetens text för att skapa stringens och struktur på analysen.
De rubriker som analysen är uppbyggd av är:
Kontext – ”Eftersom retorik är en utpräglat [sic] social aktivitet måste den retoriska analysen förankras i ett samhälleligt och kulturellt sammanhang…” (Renberg, 2007, s. 16). Genom att gå igenom den kontext texten verkar i blir det enklare att få en förståelse för avsändaren, mottagaren och samspelet däremellan.
Genre – Där fastställs vilken sorts text det handlar om, och vad det kan medföra (Ibid, s. 16 – 18).
Den retoriska situationen – Här behandlas det kulturella och sociala sammanhang texten verkar i (Ibid, s. 20 – 21).
Det retoriska problemet – Den retoriska utmaning som avsändaren står inför. (Ibid, s. 22 – 23)
18
Argumentationsmedel – Under denna rubrik analyseras texten utifrån de tre argumentationsmedlen etos, patos och logos. (Ibid, s. 26 – 30)
Språket – En mer allmän analys av själva språket, som ord och meningar (Hellspong, 2001, s. 99 – 107).
Komparativ analys
För att få ett vidgat perspektiv och måhända andra sätt att angripa
informationsdesignsproblemet har jag använt en komparativ analys. Sådana analyser används för att utforska skillnader och likheter mellan olika texter (Hellspong, 2001, s. 78). Det går att jämföra alla sorters texter, men för att få ut det mesta möjliga ur analysen bör de texter som ska analyseras ha något sorts samband, om det så är liknande genre, ursprung eller innehåll (Ibid, s. 79). I en komparativ analys kan man ta hänsyn till olika aspekter av texterna, och i denna kommer fokuset ligga på texternas språk, innehåll, sociala ton och stil (Ibid, s. 79).
För att få en så rättvis och relevant analys som möjligt är de texter jag valt att jämföra med Folkhälsomyndighetens informationsblad liknande texter från andra länders motsvarande avsändare och som verkade i samma corona-kontext. För att ta hänsyn till de enorma olika kulturella och sociala skillnader som finns i alla jordens länder och dess befolkningar valde jag att använda mig av texter från Danmark och Finland. Dessa två länder har en hel del liknande värderingar – och andra sociala och kulturella likheter – med Sverige. Dock ska det tilläggas att ländernas strategi att bemöta och minska spridningen av covid-19 skiljer sig åt. Detta är något som jag har haft i beaktande under analysen, och då valt att förbise just de tillvägagångssätt som avsändarna råder målgruppen att följa. Båda texterna hittade jag på webben, vid respektive lands myndigheter som handhar folkhälsofrågor.
Intervju
För att få en djupare förståelse för vad personer som tillhör informationsbladets målgrupp uppfattar och hur de tolkar hur Folkhälsomyndigheten uttrycker sig, använde jag intervjuer som metod.
19
Kvalitativ intervju
I syfte att få ett annat perspektiv än mitt eget av hur personer som befinner sig i Folkhälsomyndighetens målgrupp reagerar på och anser om informationsbladet valde jag att utföra tre kvalitativa intervjuer. Dalen skriver att: ”Den kvalitativa intervjun är speciellt väl lämpad för att ge insikt om informantens egna
erfarenheter, tankar och känslor” (2015, s. 14). För att kunna få den information från informanterna som söktes använde jag en semistrukturerad intervjuguide. En sådan intervjuguide är ett sätt att ge informanten chansen att utveckla sina resonemang, genom exempelvis följdfrågor, men samtidigt få svar på några specifika frågor (Wikberg Nilson, Ericson & Törlind, 2015, s. 83).
För att ta hänsyn till de etiska aspekterna vid en intervjuerna var jag noga med att följa de krav som Dalen tar upp: krav på samtycke, krav på att bli
informerad och krav på konfidentialitet (2015, s. 24 – 28). Dessa etiska aspekter informerade jag informanterna om, både vid vår första kontakt samt direkt innan själva intervjun.
Den etiska formalian och intervjufrågorna finns att läsa i bilaga 4.
Explorativt urval
Då detta arbete inte medger tid till att utföra en storskalig undersökning är ett explorativt urval att föredra. Genom ett explorativt urval kan kvalitativa data genereras för att exempelvis varsebli nya idéer och infallsvinklar (Denscombe, 2018, s. 58). I och med att målgruppen är så pass talrik skulle det krävas mer resurser att få fram ett representativt urval, så i detta fall är ett
icke-sannolikhetsurval mer gynnsamt.
Informanterna som söktes skulle alltså ingå i informationsbladets målgrupp (70 år eller äldre), och för att få ett så pass brett tvärsnitt som möjligt önskade jag att de helst skulle vara någorlunda geografiskt utspridda och jämt
könsfördelade. Spridningen av informanterna blev följande: en man (74 år) och två kvinnor (70 och 78 år), boendes i Stockholm, Eskilstuna och Strängnäs. De två första informanterna hittades via Facebook, där kontakten togs efter tips av bekanta som hade kännedom om detta arbete. Den tredje informanten hittades via snöbollseffekten, där den andra informanten rekommendera henne.
Snöbollseffekten kan med fördel användas i mindre forskningsprojekt och gör det möjligt att närma sig informanten på ett mer personligt sätt, då de båda har en gemensam referensperson (Denscombe, 2018, s. 70).
20
Begränsningar
Kvale et al. förespråkar att ett lämpligt antal informanter för en kvalitativ intervjustudie bör vara cirka 15; ett mindre antal kan göra det problematiskt att generalisera, och fler kan göra det svårt att göra detaljerade tolkningar (2014, s. 156). I detta fall var det huvudsakliga syftet med intervjuerna inte att kunna utläsa några generaliseringar om målgruppen, utan snarare att ge an annan synvinkel på texten, sedd med andra ögon (ur målgruppens vinkel).
Antalet informanter som intervjuades i denna intervjustudie begränsades till tre personer på grund av dels den begränsade tiden som fanns till förfogande samt svårigheter att hitta villiga informanter under de rådande omständigheter som rådde vid tiden för detta arbete (coronakrisen). Intervjuerna utfördes mellan den 4 – 10 maj 2020, i ett relativt tidigt skede av krisen då den allmänna
kännedomen om Folkhälsomyndigheten och covid-19 började växa. Väl medveten om att det låga antalet informanter gör att det är svårt att dra några övergripande slutsatser av den data som insamlades, så kan både de
divergerande såväl som de konvergerande svaren belysa hur bred och komplex målgruppen är. Att använda snöbollsmetoden för att hitta informanter kan ge ett litet och snedvridet urval (Dalen, 2015, s. 68). Denna metod valdes dock ändå på grund av arbetets tidsram. En intervjustudie i större skala skulle i ett framtida arbete ge ett större underlag för att bättre förstå målgruppen och hur de tar till sig information.
I och med att informanterna tillhör den riskgrupp som Folkhälsomyndigheten rekommenderar att stanna hemma och begränsa sina kontakter, genomfördes inte intervjuerna på det mer traditionella sättet – ansikte mot ansikte i samma rum. Detta kom att medföra viss svårighet då det optimala sättet hade varit att kunna se informanten för att som Kvale et al. skriver kunna tyda ansiktsuttryck och kroppsspråk (2014, s. 46–47). I mina första kontakter med informanterna påtalades att intervjun ämnade att följa rekommendationerna om att hålla avstånd, och att den skulle ske antingen via en digital plattform med videosamtal som Skype eller Zoom, eller via telefon. Den första intervjun skedde via Skype, då informanten hade viss datavana. De andra två informanterna kände sig osäkra på tekniken, och fördrog därför att utföra intervjun via telefon. Intervjun via Skype gick väl, internetuppkopplingen var stabil och mediet medgav även möjligheten att kunna dela skärm, samt att samtalet kunde spelas in. Telefonintervjuerna medförde att viss ljudförbistring, då en av informanterna befann sig i ett område med dålig mobiltäckning. En fördel med telefonintervjuerna var dock att informanterna befann sig i sin hemmiljö användandes ett välbekant och välbeprövat kommunikationsmedel, och då eventuellt kunde känna sig mer avslappnade under intervjun.
21
Resultat
Här presenteras resultaten av textanalyserna och intervjuerna som är beskrivna under metodavsnittet. I slutet av resultatet för respektive metod finns en sammanfattning.
Resultatet av den retorisk textanalysen
Här presenteras resultatet av den retoriska textanalysen utifrån de teorier som tidigare beskrivits. Resultaten är uppdelade i tre huvudrubriker: kontext, argumentation samt språket.
Kontext
Avsändare är Folkhälsomyndigheten vilket framgår sidhuvudet, där
myndighetens logotype och namn finns. Informationsbladet skickades ut till målgruppen via post i slutet av mars 2020 men även i ett digitalt format på myndighetens webbsida. Folkhälsomyndigheten ville med detta
informationsblad uppmana riskgruppen att begränsa sina nära kontakter för att undvika att bli smittade och föra smittan vidare. För att de som läser texten ska hörsamma de rekommendationer som står skrivit använder sig avsändaren av direkta råd, och även vad resultatet kan bli om dessa efterföljs
Genre
Det är svårt att placera informationsbladet i en renodlad genre, då det finns både argumenterande- och informerande element. Texten försöker få riskgruppen att acceptera och omfamna fakta och råd genom viss argumentation, till exempel att riskgruppen ska be om assistans med shopping och andra liknande bestyr av anhöriga och grannar, för att de själva ska undvika att vistas i lokaler med många människor. Där försöker avsändaren få läsaren att förstå och hörsamma dessa råd. Texten innehåller även ren information, till exempel under rubriken ”Viktiga telefonnummer” som upplyser om viktiga telefonnummer till olika informationslinjer och hjälplinjer som läsaren vid behov kan ringa till.
22
Den retoriska situationen
Då informationsbladet publicerades på myndighetens webbsida (25/3 2020) hade det gått nästan två månader från att det första fallet av covid-19-smitta konstaterats i Sverige och femton dagar sedan Världshälsoorganisationen WHO klassat viruset som en pandemi. Myndigheten såväl som massmedia
rapporterade dagligen om situationen, och dessutom hade antalet smittade och avlidna människor börjat stiga rejält:
413 467 smittade och 18 433 dödsfall över hela jorden
2 200 smittade och 36 dödsfall i Sverige (WHO, 2020).
Således var möjligheten att målgruppen hade vetskap om coronakrisen relativt god, och att de eventuellt då kunde relatera till innehållet i informationsbladet. Folkhälsomyndigheten gav ut informationsbladet i två versioner, en utskriven och en digital. Den digitala versionen placerades relativt lågt i hierarkin på myndighetens webbsida, vilken skulle kunna medföra svårigheter för de i målgruppen som har låg data- eller internetvana. För att komma fram till webbsidan med texten krävs det att målgruppen först navigerar sig fram via tre andra sidor:
Det retoriska problemet
Det stora retoriska problemet är hur Folkhälsomyndigheten ska övertyga målgruppen att följa rekommendationerna, genom att de ska agera och ändra sitt beteende. Ett underordnat retoriskt problem är hur myndigheten lyckas balansera mellan att trycka på hur allvarlig situationen är – den kan trots allt potentiellt leda till döden för individer i målgruppen – men samtidigt inte skapa en panisk rädsla hos läsaren. Det senare problemet är något som
Folkhälsomyndigheten.se Information om covid-19
Information till äldre Informationsbladet
Bild 1. Illustration som visar de webbsidor som man måste navigera igenom för att komma fram till informationstexten.
23 Folkhälsomyndigheten väljer att tackla genom att inte alls påtala hur pass farligt det är för riskgruppen att bli smittad. Texten tar enbart upp att det är viktigt att skydda sig själv och att hög ålder är den främsta riskfaktorn.
Att situationen är verklig och att den kan förbättras genom åtgärder kan målgruppen läsa om i informationsbladets text. Texten tar också upp att:
det finns en konkret överhängande fara: ”Du som är 70 år eller äldre tillhör en riskgrupp”, ”Det är mycket viktigt att du skyddar dig själv och andra från att bli smittad av covid-19”, och att en ”Hög ålder är den främsta riskfaktorn.”
situationen kan förbättras genom vissa åtgärder: ”För att undvika att bli smittad uppmanar vi dig som är 70 år eller äldre att begränsa dina nära kontakter” och ”Genom att begränsa dina nära kontakter blir färre sjuka, vilket leder till en avlastning för sjukvården.”
situationen är begriplig, då detta förklaras i stort sett genom hela texten. Exempel på det är vilka positiva konsekvenser som
rekommendationerna kan ge om de efterföljs, och att ”Det är vanligt att känna oro, osäkerhet och ensamhet i en situation då man behöver hålla sig från andra människor.” Även orsaken till situationen behandlas i viss mån: ”Den nya virussjukdomen covid-19 har utvecklats till en pandemi och sprids nu i Sverige.”
Argumentationsmedel
Nedan följer en sammanställning av analysen av texten med utgångspunkt från de retoriska argumentationsmedlen etos, logos och patos.
Etos
Textens objektiva etos är något begränsat och vagt. Det konstateras enbart att erfarenheter från andra länder har använts och att ”…tillgängliga studier visar…”, båda utan en mer vidare förklaring eller referenser till var
informationen kommer ifrån. Att referera till ”tillgängliga studier” är dock ett sorts etosargument, men det härrör till det etos som bygger på läsarens tillit och förtroende som i sin tur bygger på hens tidigare uppfattning av avsändaren. Däremot finns det gott om subjektivt etos. Det ämne som texten behandlar – information till målgruppen om hur den bör agera för att undvika att bli smittade och eventuellt också förhindra att sprida smittan vidare – visar på att avsändaren troligen har ett gott uppsåt, en god moral och en omtanke om målgruppen, alltså ett starkt eunia och arete. Detta ger ett gott härlett etos. Avsändaren stärker textens fronesis – dess förnuft och duglighet – genom att till
24 exempel benämna virusets vid dess egentliga namn, covid-19, istället för det mer vardagliga coronaviruset som ofta används i folkmun. Detta ger texten ett någorlunda vetenskapligt korrekt anslag som också kan stärka det härledda etoset.
Texten kan även bidra till att bygga upp ett etos hos läsaren. Under rubriken ”Så hjälper du sjukvården” talar texten till läsarens välvilja gentemot
sjukvården, och då också gentemot hela det svenska samhället. Detta kan göra att läsaren stärker sitt arete (sin moraliska karaktär) genom att hen kan känna sig som en ansvarstagande medmänniska och då stärka sin egen trovärdighet. Det förkommer ingen påminnelse eller förklaring om vem avsändaren är i brödtexten. Det är endast sidhuvudet som förkunnar att det är
Folkhälsomyndigheten som är textens avsändare. Detta gör att avsändaren går miste om en möjlighet att stärka sitt etos genom att påminna läsaren om det etos som kan förknippas med en myndighet.
Logos
Ett exempel på logos är meningen ”För att undvika att bli smittad uppmanar vi dig som är 70 år eller äldre att begränsa dina nära kontakter”. Ett argument som detta kan uppfattas av läsaren som sant, eller åtminstone betraktas som om det vore sannolik, då det kan uppfattas som förnuftigt och logiskt. Andra argument binder samman logos och patos. ”Om alla hjälper till stöttar vi sjukvården som under en begränsad tid kommer att ha en hög arbetsbörda”, kan anspela på läsarens solidaritet och empati. Detta skapar ett argument som både kan tyckas rationellt (logos) och ge en känsla (patos) av att hen gör något för att hjälpa en medmänniska.
Ett logiskt resonemang som avsändaren inte väljer att beskriva är vad som sker om en i riskgruppen skulle bli sjuk, det vill säga eventuellt bli inlagd på sjukhus och i värsta fall till och med avlida.
Patos
Man skulle kunna påstå att hela textens budskap anspelar på läsarens känslor: att inte bli smittad och att inte smitta andra – man vill inte vara sjuk och man vill inte vara orsak till att någon annan blir sjuk. Detta exemplifieras i meningen ”Det är mycket viktigt att du skyddar dig själv och andra från att smittas av covid-19”. Där anspelar avsändaren på läsarens solidaritet genom känslor att hen inte skulle vilja smitta andra – att föra viruset vidare till en annan person skulle eventuellt kunna leda till att hen blir sjuk. Dock saknas det, som tidigare noterat, information som vad som skulle kunna ske om någon i målgruppen blir smittad av viruset. Där går avsändaren miste på en chans att dra nytta av det känslomässiga argumentet.
25
Bild 2. Skärmdump från Folkhälsomyndighetens informationstext.
Under rubriken ”Håll ut – det går över” uppmärksammar avsändaren hur
riskgruppen kan komma att må, rent psykiskt. Denna del talar direkt till läsarens känslor och för upp aspekter som det kanske inte alltid talas så öppet om: den psykiska stress som skulle kunna kan bli följden av att följa råden om att stanna hemma och reducera den nära kontakten med sina nära och kära.
Detta anspelar på läsarens egna känslor om hur det kan kännas att leva åtskild från andra människor och visar dessutom upp en mer mänsklig bild av
myndigheten. Detta genom att i texten som efterföljer rubriken berättas det bland annat att det är normalt att känna sig orolig och ensam i den situation som texten beskriver och uppmanar till. Också användandet av ordet vi kan göra texten upplevs som något mer familjär, att avsändaren och läsaren går igenom detta tillsammans, och då öka chansen att uppmaningarna efterföljs.
Språket
Texten har ett informellt du-tilltal och använder sig av informativa rubriker. Avsändaren använder vissa ord som skulle kunna betecknas som mer formella, som värna, arbetsbörda och stimulerande. Det kan även noteras att avsändaren väljer att skriva den mer talspråkliga formen av ordet symtom istället för
symptom. Användandet av uttrycken tala i telefon och att hålla kontakt via dator kan konnotera till att vara något ålderdomliga, och därigenom möjligtvis
vara en viss målgruppsanpassning från avsändarens sida.
I textens ingress skrivs ”Vi rekommenderar att du…”. Ordet rekommendation har olika betydelser beroende på i vilken kontext det används och vem som uttalar det. I Svensk ordbok finns det två beskrivningar av rekommendation:
26
”utlåtande som framhåller de goda egenskaperna hos ngn eller ngt [sic]” (Svenska akademins ordböcker 2009)
”sakligt grundad uppmaning till lämplig handling” (Svenska akademins ordböcker 2009)
Detta kan tydliggöra diskrepansen mellan ett formellt- och ett informellt språkbruk. Ett problem med detta är att om en myndighet skriver ordet ska måste det som åsyftas vara inskrivet i lagboken (Institutet för språk och fornminnen 2020a). I detta fall när avsändaren är just en myndighet, som ska uttrycka sig korrekt och i enlighet med lagar och bestämmelser, ska meningen: ”Vi rekommenderar att du som är 70 år eller äldre begränsar dina kontakter…” istället utläsas som: ”Vi uppmanar att du som är 70 år eller äldre ska…”. Då
rekommendation i folkmun mer används som ett tips (som: ”Lasse rekommenderade den här restaurangen”), kan användandet av det i ett
sammanhang som detta – när det syftar på grundad uppmaning – utgöra ett hinder för att få läsaren att följa Folkhälsomyndighetens budskap.
Frasen ”Begränsa dina nära kontakter” återkommer fem gånger i texten, därutöver används den liknande frasen ”Undvik nära kontakter” en gång. En fråga som mottagaren kan ställa sig är vad avsändaren menar med ordet nära. Är det nära som i en fysisk mening, där tanken är att mottagaren ska hålla sig borta rent kroppsligt från sina kontakter, eller är det i en social mening, där mottagaren ska hålla sig borta från de kontakter som står hen nära rent själsligt? Detta skulle kunna uppfattas som otydligt för läsaren och då medföra att
rekommendationerna inte efterföljs.
Folkhälsomyndighets informationstext finns att läsa i sin helhet i bilaga 1.
Sammanfattning av den retoriska textanalysen
Avsändaren redogör inte för hur pass farligt det kan vara för någon i riskgruppen att bli smittad av viruset. Det närmaste man kommer till det i texten är att avsändaren skriver att den som är 70 och äldre tillhör en riskgrupp, och att det är mycket viktigt att skydda sig själv och andra från att bli smittade.
Texten anspelar på att målgruppen ska känna solidaritet gentemot sina medmänniskor och att vara behjälplig genom patosargument. Detta kan exemplifieras genom att två avsnitt i texten beskriver hur man kan undvika att smitta andra och hur man kan hjälpa sjukvården.
Det finns inga tydliga referenser till andra källor. Det närmaste är att det skrivs om att erfarenheter från Kina och Italien visar att äldre tillhör en riskgrupp och ”att tillgängliga studier visar…”.
27
Som en betryggande, tröstande och uppmuntrande avslutning på texten uppmärksammar avsändaren de psykiska ansträngningar som en begränsning av sina nära kontakter kan resultera i.
Ordet rekommenderar och frasen ”begränsa dina nära kontakter” skulle kunna vara ett hinder för att få målgruppen att följa myndighetens budskap.
Resultat av den komparativa analysen
Här redovisas den komparativa analysen, där Folkhälsomyndighetens informationstext har jämförts med liknande texter från officiella avsändare i Danmark och Finland.
Informationsbroschyr från den danska Sundhedsstyrelsen
Denna broschyr publicerads på Sundhedsstyrelsens webbsida den 31/3 2020. De danska och svenska texterna har mer likheter än olikheter:
Liknande avsändare (en myndighet).
Inget av länderna använder någon form av grafik eller bilder.
Båda länderna ger förslag på aktiviteter som målgruppen kan syssla med när de kommer att ha mindre kontakt med andra människor.
De använder båda ett du-tilltal.
Bägge länderna använder sig av liknande utformning av informationen, som ett sorts informationsblad.
De båda ländernas texter har dock vissa aspekter som skiljer sig från varandra. Då den svenska texten är skriven i ett mer sammanhållet format så är den danska mer uppdelad. Detta delvis på grund av att man i Danmark använder fyra rejäla punktlistor, som gör det svårare att skapa en sammanhållen text. Punktlistorna innehåller bland annat information om hygienråd och allmänna förhållningsregler.
När man i den svenska texten uppmanar målgruppen att begränsa sina nära kontakter genom att bland annat undvika kollektivtrafik, ger man i Danmark mer konkreta hygieniska råd som att tvätta händerna och att använda handsprit.
28
Informationstext från det finländska Riksrådet
Denna text publicerades på Riksrådets webbsida den 19/3 2020.
Institutet för hälsa och välfärd (Finlands motsvarighet till
Folkhälsomyndigheten) hade den 2/4 2020 ingen egen specifik information till den aktuella riskgruppen publicerad på sin webbsida. Däremot fanns det en länk till ett pressmeddelande från stadsrådet (den finländska regeringen) som handlar om vad personer över 70 år ska beakta i det rådande coronavirusläget.
Avsändaren är alltså den finländska regeringen och detta kan mycket väl förklara varför den skiljer sig åt från den svenska texten på flera punkter. För det första är utformningen mer liknande en nyhetstext på en vanlig webbsida, inte liknande ett informationsblad som i Sverige. Ett annat sätt texterna divergerar är att man i Finland använder en något svalare ton i språket än i den svenska texten. Exempel på det är användandet av det mer formella
man istället för du. En annan stor skillnad är att den finländska texten klargör
att äldre människor löper betydligt större risk än unga att få allvarliga
sjukdomssymtom som kräver sjukhusvård, något som inte alls talas om i den svenska texten. Dessutom uppmanas läsaren i den finländska texten att begrunda sitt eget beteende och sina vanor för att minska virusets
smittspridning. Med detta läggs ett visst ansvar hos läsaren, att hen har en form av skyldighet att göra vad hen kan för att minska virusets framfart. I Sverige uppmuntras läsaren att underlätta för sjukvården genom att följa
rekommendationerna. Att ordet förpliktigas används kan bero på Finlands strategi för hur landet ska bekämpa smittspridningen, men det är ändå ett ord som konnoterar till att riskgruppen ska göra sin plikt, medan man i Sverige använder orden rekommenderas eller uppmanar.
Den finländska texten finns att läsa i sin helhet i bilaga 3.
Sammanfattning av den komparativa analysen
De danska och svenska texterna har mycket mer gemensamt än de finländska och svenska:
o Danmark och Sverige har en expertmyndighet som avsändare – I Finland är det landets regering.
o Danmark och Sverige använder sig av ett du-tilltal – I Finland används man.
o Danmarks och Sveriges texter har liknande utformning, som ett informationsblad – Den finländska texten är mer utformad som en vanlig webbtext.
29 o Texterna från Danmark och Sverige innehåller inga bilder eller
annan grafik. Det gör däremot den finländska texten.
Den danska texten har till skillnad från den svenska konkreta handfasta råd, som till exempel att tvätta händerna.
I Finland är avsändaren tydlig med att förklara att äldre löper större risk att drabbas av allvarliga sjukdomssymtom som kan kräva sjukhusvård. Något sådant nämns inte i den svenska texten.
Resultatet av intervjuerna
Här redovisas intervjuerna med de tre informanterna. I början av varje intervju finns även information om själva intervjusituationen.
Informant A
Denna informant är en man från Stockholm som är 74 år. Han kontaktade mig på egen hand efter att han hört via en gemensam bekant att jag letade efter personer att intervjua. Själva intervjun skedde via Skype då informanten hade en del datavana samt använt detta kommunikationsverktyg tidigare.
Innan coronakrisen kände informanten till Folkhälsomyndigheten enbart till namnet, men inte mer än så. Det kan vara en förklaring till att han inte kände något särskilt förtroende alls för myndigheten. I slutet av mars fick informanten informationsbladet hemskickat till sig via posten. Han läste det och den första spontana tanken var att han kände sig påhoppad och kränkt, och undrade varför de (Folkhälsomyndigheten) kastar sig över de är över 70 år. Därefter slängde han informationsbladet i pappersåtervinningen.
När han nu fick i uppdrag att läsa den igen tillstår han att han var tvungen att tänka om, och tycker nu att den innehåller en lagom mängd information som uppfyller det grundläggande som målgruppen behöver veta om coronakrisen. Han uppskattar att det i texten tas upp att målgruppen kan vara med och hjälpa sjukvården och rekommendationen att vara hemma när man är sjuk, då dessa stämmer väl överens med hans personliga åsikter.
”Håll ut – det gå över”, tycker han är en smart avslutning efter de övriga
rubrikernas tunga innehåll. Det fungerar som en uppmuntrande klapp på axeln – du klarar det här! Däremot är han inte imponerad av den faktaruta längts ner i dokumentet som informerar om riskgruppen. Där tycker han att det skulle kunna ha lagts till en tydligare information om varför det är farligare för just
30 äldre att bli smittade, och vad det innebär att ha underliggande sjukdomar. Och på tal om tydlighet så anser han att det krävs en betydligt hårdare retorik för att få de som är sjuttio plus att följa rekommendationerna och att för inte tänka att ”Det händer inte mig”, eller att ”Jag ska ju ändå dö snart, vad spelar det för roll?”. Han utvecklar sitt resonemang med att förklara att de som tänker så – förutom att riskera sitt eget liv – skapar en massa extra jobb för de som arbetar inom sjukvården. Även huruvida de flesta i hans generation har förstått hur pass farligt covid-19 kan vara – att det i värsta fall kan leda till en plågsam död, ställer han sig tveksam till.
Längden på informationen tycker han är precis lagom. Avsaknaden av källor och avsändare i brödtexten tror han inte spelar någon roll för den äldre
generationen. Inte heller bilder, ikoner eller grafik skulle tillföra texten något, det skulle bara kunna öka risken att misstolkas och ge fel signaler.
Informant B
Denna informant är en kvinna från Eskilstuna som är 70 år. Hon ställde upp på intervjun efter att jag hörde av mig till henne då jag fått ett tips från hennes granne. Då hon vid intervjutillfället inte hade vetskap om hur
kommunikationstjänster som Skype eller Zoom fungerar, utfördes intervjun via mobiltelefon.
Informanten var väl medveten om Folkhälsomyndigheten och deras
förehavanden redan innan coronakrisen, detta på grund av att hon själv tidigare jobbade i en myndighet som hade nära kontakt med Folkhälsomyndigheten. Hennes förtroende till textens avsändare var innan hon läste informationsbladet relativt högt, då hon ansåg att ”myndigheter är myndigheter och att de sköter sitt jobb”. Däremot tycker hon att det härledda etoset i texten är svagt. Detta gör att hennes förtroende för myndigheten är något svagare efter att ha läst texten än det förtroende som hon inledde med.
Innan intervjun hade informanten varken läst eller hört talas om
informationsbladet, hon minns inte att hon fått informationsbladet med posten. Dess placering på Folkhälsomyndighetens webb gör att hon inte tror att så många äldre hittar dit. Själva texten uppfattade hon som att den skulle mana målgruppen till att hålla sig lugn, men att det krockade rejält med den bild av verkligheten som radio och tv rapporterar om. Hennes första spontana tanke efter att ha läst textens inledning var positiv, en känsla av att känna sig värdefull, att myndigheten vill vara rädd om henne trots sin ålder. Men mot slutet av informationsbladet vände hennes positiva omdöme av texten.
Avsnitten efter rubriken ”Håll ut – det går över” tycker hon är på tok för naivt skriven, nästan på gränsen till ett fördummande av målgruppen. ”Är man sjuttio
31 år och har varit med i livet så vet de ju redan det där. De äldre vet om sin
dödlighet för att de är närmare döden i sin livscykel” konstaterar hon.
Att det dessutom inte finns några källor i texten anser hon bidrar till känslan av naivitet. När det hänvisas till erfarenheter från Kina och Italien ställer det krav på de äldre att ska vara medvetna om vad som hänt där. Och dessutom anser hon att det antyds att ansvaret för de äldres hälsa helt och hållet läggs på de äldre själva.
Textens logosargument tycker hon är fullt rimliga i och med
konsensustänkandet: är man sjuk så stannar man hemma. Däremot så tycker hon att texten är en torr myndighetstext som inte väcker några särskilda känslor. Rent allmänt så anser informanten att texten skulle kunna vara betydligt
tydligare och tuffare, då hon saknar en mer alarmerande ton. Målgruppen hade behövts skrämmas upp lite mer. Till exempel om myndigheten hade påtalat att det är en livshotande sjukdom som man kan dö av, så skulle det kanske bli lättare för folk att förhålla sig till den. Hon berättar att hon själv skulle ha tålt och uppskattat om texten hade vart tydligare med detta.
För att förbättra informationsbladet kom informanten med en hel del förslag på sådant som hon ansåg fattades i originaltexten:
Allmänna rekommendationer som att tvätta händerna och att hålla avstånd.
Bilder och grafik kan liva upp den annars torra myndighetstexten.
En tydligare förstärkning av vem texten kommer ifrån.
Grafiskt så är formen kantig och innehållet tamt – vad skulle hända om formen var mjuk och innehållet skarpare?
32
Informant C
Denna informant är en kvinna, 78 år och bosatt i Strängnäs. Hon hittades via snöbollseffekten efter att blivit rekommenderad av informant B. Denna intervju utfördes via mobiltelefon, vilket i detta fall medförde vissa ljudförbistringar då informanten bodde i ett område med dålig mobiltäckning, samt att hon har nedsatt hörsel.
Innan coronakrisen hade informanten inte mycket vetskap om
Folkhälsomyndigheten, förutom att de sysslar med hälsofrågor. Detta medförde att hennes förtroende för myndigheten då inte var något som hon funderade över. Dock så har detta ändrats med tiden, och efter att ha läst
informationsbladet så har förtroendet ökat.
Hennes första reaktion efter att ha läst texten var att hon kände en sorts overklighetskänsla och att det tog ett tag för henne att ta till sig allvaret. Det verkade så överdrivet först, med att hålla avstånd och att inte få träffa barn och barnbarn. Men med tiden förstod hon situationens allvar mer och mer, bland annat då hon fick mer information av sin dotter som arbetar inom vården, samt genom att lyssna mycket på radio.
Textens utformning tycker hon gör att den är lätt att förstå och upplevs tydlig; hon känner förtroende för den. Mängden information som finns i texten tycker hon är alldeles lagom för hennes behov. Dock så skulle hon vilja få någon form av uppföljning, om förändringar i samhället till exempel. Textens syfte anser hon är att få målgruppen att förstå allvaret i situationen, och hon drar paralleller till bekanta som känner efter mer på små (vanliga) förkylningssymtom, och då oftare stannar hemma. Om textens tas på allvar av den som läser tycker hon verkligen att den uppfyller sitt syfte. Hon berättar också att hon tycker att argumenten känns rimliga och att hon följer de rekommendationer som presenteras i texten.
Vissa av hennes bekanta tycker att texten skulle vara strängare, med en mer auktoritär stil, men själv tycker hon att det är skönt att det inte är så. Det är bra att man får tänka själv, bara man förstår allvaret så kan man själv fatta sina egna beslut.
Angående hur texten tar upp hur pass allvarlig situationen är tycker hon att det är svårt att ha en åsikt om vad hon tycker bättre eller sämre innan allt
utvärderas. Att texten saknar källor tror hon gör att de som i förväg har en negativ bild av myndigheten kan tänka att: ”Det där händer bara andra, jag ska ju bara till Konsum och handla mjölk, jag klarar mig”.
Hur man tar till sig information är väldigt olika från person till person, säger hon rörande textens avsaknad av bilder och grafik. Men för hennes skull tycker hon att det varken skulle göra till eller från, hon är nöjd med hur den ser ut.
33 Då hennes inledande etos var relativt litet – hon inte hade hört talas så mycket om myndigheten – så har förtroendet för myndigheten stärkts efter att hon läst texten. Det ger att det slutliga etoset blir att hennes förtroende för
Folkhälsomyndigheten är stort.
Sammanfattning av intervjuerna
Två av de tre informanterna kände inte till Folkhälsomyndigheten innan de läst informationsbladet. Den tredje informanten kände till
myndigheten på grund av sitt tidigare jobb. Således var det etos som myndigheten hade med sig hos informanterna relativt lågt, vilket innebär att etos måste byggas i texten.
Alla tre informanter adresserar att myndigheten skulle kunna ha varit tydligare med att beskriva vad som kan hända med den som blir smittad. En hårdare och strängare ton skulle kunna göra att målgruppen tar till sig och förstår informationen på ett bättre sätt, i stället för att tänka ”Det händer inte mig”.
Bristen på källor anser två informanter även det medföra att målgruppen nonchalerar rekommendationerna.
Avsnitten om ”Håll ut – det går över” har informanterna olika syn på. Medan en av dem uppskattar texten för att dem uppmuntrar till att kämpa vidare, tycker en annan att den är naivt skriven och nästan fördummande av målgruppen.
Även avsaknaden av bilder och grafik splittrar informanterna. En vill inte ha dem – då de riskeras att misstolkas, en vill ha dem – då de kan liva upp texten, medan den tredje tycker att det gör varken till eller från.
34
Gestaltning
Här redogör jag för min designprocess och motiverar av de designval jag gjort. Designprocessen är uppdelad i rubrikerna idégenereringsprocess och
processorienterad.
Min gestaltning finns att läsa i sin helhet i bilaga 5.
Designprocessen
Min designprocess för detta arbete har varit influerat av den beskrivning som Wikberg Nilsson et al gör av en iterativ process i deras bok Design, process och metod (2015, s. 30 – 31). Där påtalar de att den väg som designern tar för att nå sitt slutmål i projektet inte är rak. Kartan över ett projekts resa från start till mål kan behövas ritas om både en, två och tre gånger, tills man till slut hittar fram. Processen kan leda både fram och tillbaka; backa ett antal steg, gå igenom dem igen, och så vidare tills projektet är i mål. Exempelvis hade jag innan jag utförde intervjuerna en tanke om hur jag ville att gestaltningen skulle utformas. Då ville jag ha en lite mjukare inlindande ton när jag skulle beskriva vad viruset kan medföra för komplikationer för den som blir smittad. Den tanken fick reformeras efter intervjuerna, när jag fick klart för mig att representanter ur målgruppen inte var främmande för ett mer hårdare, mer naket språk. Detta var också ett bevis på att målgruppen måste ligga i designerns fokus medelst målgruppsanpassning och användarcentrerad design: ”Don´t assume that you know what the audience wants or responds to” (Coates & Ellison, 2014, s. 28).
Idégenereringsprocess
Min idégenereringsprocess startades relativt tidigt i detta arbetes gång, och var aktiv under större delen av tiden. Vare sig jag läste in mig på de teorier jag nyttjade och tidigare forskning, under analysarbetet eller framför frysdiskarna på ICA hade jag antingen ett anteckningsblock eller min mobiltelefons
antecknings-app redo. Så fort jag läste eller kom på något som jag kunde koppla till en framtida gestaltning antecknade jag det. Det spelade ingen roll riktigt hur pass genomförbar eller relevant idéen var – högt så väl som lågt. Då denna procedur startade rätt tidigt i mitt projekt, då jag ännu inte hade helt klart för
35 mig hur den slutliga gestaltningen skulle utformas, valde jag att skriva ner alla de idéerna och tankar jag fick. Enligt Wikberg Nilsson et al kan idéer som vid en första tanke verka absurda, i slutändan ha potential att tillföra nya perspektiv (2015, s. 114 – 115). Jag utgick även från tanken att ju fler uppslag jag har, desto bättre förberedd blir jag inför arbetet med själva gestaltningen.
Processorienterad
Något som jag arbetat mycket med är att vara processorienterad istället för att vara lösningsorienterad. En risk jag märkte med att låta
idégenereringsprocessen vara aktiv hela tiden var att jag låstes fast vid vissa idéer och tankar, och gjorde lätt att jag uppfattade de som vara den enda
lösningen på problemet. Att man låser sig vid en lösning kan göra att man nöjer sig med den, och inte letar vidare efter den lösning som löser problemet på bäst sätt. Ett mer holistiskt processorienterat tillvägagångssätt, gör att man tar hänsyn till helheten och har ett öppet sinne för fler perspektiv (Wikberg Nilsson, et al, 2015, s. 31). För att motverka att jag hakade upp mig på en specifik tankebana innan jag började utforma själva gestaltningen gick jag igenom mina idé-anteckningar och lät kritiskt processa varje tanke. Jag funderade på vad som gjorde just den speciell, och lade samtidig till det jag kommit fram till efter analyserna och intervjuerna. Det gjorde att det var lättare för mig att med ett kritiskt öga se om jag kunde se andra perspektiv.
