Rummet under bron - Överblivna rums potential

Terese Svennberg & Jonathan Eriksson

Malmö Universitet, Fakulteten för Kultur och Samhälle, institutionen Urbana Studier

FAKULTETEN FÖR KULTUR OCH SAMHÄLLE

Rummet under Bron

Överblivna rums potential

The Space under the

Bridge

Leftover room´s potential

Program: Arkitektur Visualisering & Kommunikation (180hp) Omfattande poäng: 20hp

Handledare: Jesper Magnusson Examinationstermin: VT 2018 Huvudområde: Byggd miljö

ÖVERBLIVNA RUMS POTENTIAL

RUMMET UNDER

BRON

Tack!

Tomas Wikström Pontus Åqvist Södertälje kommun Lars Grahm Jesper Magnusson

Terese Svennberg & Jonathan Eriksson 2018

Malmö Universitet, Fakulteten för Kultur och Samhälle, institutionen Urbana Studier

Titel (sve): Rummet under Bron - Överblivna rums potential

Titel (eng): The Space under the Bridge - Leftover room´s potential

Program: Arkitektur Visualisering & Kommunikation (180hp) Omfattande poäng: 20hp

Handledare: Jesper Magnusson Utgivningsort: Malmö

Examinator: Courtney D. Coyne-Jensen Utgivningsår: 2018

SAMMANFATTNING

A

rbetet syftar till att lyfta fram den potential som flera urbana rum besitter, de överblivna rum som saknar en tydlig användning eller funktion. Där de lokala intressena, dess brukare och rummets närm-sta omgivning blir en utgångspunkt för att förstå vilken användning rummet bör verka mot. Med det vill vi vidga perspektiven inom hur man tänker kring överblivna rum idag, samt hur man bättre kan ut-nyttja rummens potentiella användningar för ett rikare urbant liv. Ar-betet baseras på en fallstudie av rummet under Mälarbron i Söder-tälje och dess närområde, där tre förslag till utveckling studeras och analyseras med hjälp av vår teoretiska verktygslåda. Vi stödjer oss framför allt på Quentin Stevens bok The Ludic City - Exploring the

Potentials of Public Spaces (2007) där hans lekfulla syn på staden

blir en röd tråd att applicera på bl.a. Kim Doveys allmänna teorier kring urban design i hans bok Urban Design Thinking (2016). Arbetet resulterar i en gestaltning som blir en undersökande process om hur rummet under Mälarbron får en mer meningsfull och mångsidig roll som stärker det urbana sammanhang som den utgör en del av. Ge-nom detta arbete vill vi bidra med nya kunskaper till de professioner som arbetar med dessa rum och framför allt lyfta fram den potential som flera urbana rum besitter, där vi anser att urban design utgör en viktig roll. Gestaltandet av överblivna rum är ytterst aktuell inom de professioner som arbetar med frågor kring byggd miljö idag, därför tror vi att detta arbete inte enbart belyser vårt eget intresse utan är relevant för alla som arbetar med den byggda miljön.

ABSTRACT

T

he purpose of the work is to highlight the potential of several ur-ban spaces, the left-over spaces that lacking a clear use or func-tion. Where the local interests, its users and the context becomes the starting point for understanding what needs the space should be used for. With this we want to broaden the perspectives on how to think about these spaces today, and how to better utilize the po-tential uses of these spaces for a richer urban life. The work is based on a case study of the space under the bridge, Mälarbron in Söder-tälje and its context, where three proposals for development are studied and analyzed using a concept box. We especially support Quentin Steven’s book The Ludic City - Exploring the Potentials of

Public Spaces (2007), where his playful view of the city becomes a

red thread to apply to, among other things, Kim Dovey’s general theories of urban design in his book Urban Design Thinking (2016). The work results in a process that becomes an exploratory process of how the space under the Mälarbron gets a more meaningful and versatile role that strengthens the urban context in the area. Through this work, we want to contribute new skills to the professions working with these spaces, and above all highlight the potential of several urban spaces, where we consider urban design to play an important role. The transformation of these spaces is extremely relevant in the professions dealing with built environment issues today, where we believe that this not only illustrates our own interest but is relevant to everyone who works with the built environment.

1. Inledning

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sammanfattning Abstract

Urban Design

Stadens Lekfulla Användning Beteende & Deltagande Tillgänglighet, Tid & Temporalitet Samspel, Förbindelser & Samordningar

Urban DMA The”in Between” Slack & Hard Space Gluggar

“Lekfullhet & Flexibilitet” Mälarbron Södertälje Stadsomvandling Syfte Frågeställningar Avgränsningar Metoddiskussion 13 6 7 18 22 24 24 24 28 30 40 38 36 43 52 59 50 48 34 2. Överblivna Rums Värde 3. Teori 5. Metod 27 33 47 55 4. Vår Teoretiska Verktygslåda

7. Platsanalys 62 66 74 74 76 77 74 76 78 80 81 83 88 82 84 90 96 99 96 98 100 101 102 103 106 104 108 128 124 130 138 134 142 146 156 80 79 70 Fallstudie av

de tre förslagen Nivå Landskapsarkitektur Gallerian Södertälje Kommun Paviljongen Sweco

Analys av Förslagen - Konstverk under Bron - Möbleringszon - Sitta eller Stirra? - Formefterlikning - Turingelunden

- Fokus på det Offentliga Rummet - Olika Rum

- Träden - Uteserveringar - Porten - Tillgänglighet

- Parkeringen under Bron - Access

- Mix - Densitet

Rummet under Mälarbron 6 Olika Rum 6 till 1 Lars Grahm Våra Referensprojekt 8. Disskusion 9. Undersökande Gestaltning 10. Referenser Visuellt Resultat -Ingrepp 1 Turingelunden -Ingrepp 2 Brädspel -Ingrepp 3 Verksamheten -Ingrepp 4 Frukt/Kaffe Kiosken -Ingrepp 5 Transparent -Ingrepp 6 Flexiytan Slutsats - Kyrkoparken - Turingelunden - Norra Parkeringen - Norra Grönytan - Östra Brorummet - Västra Brorummet 61 95 113 123 159 6.

1

14

D

et finns rum i staden som inte kommit i kontakt med arkitektens penna, rum som enbart formats utifrån dess kontext och brukare. En del av dessa rum är stadens hetaste pulsådror medan några är nedgångna, igenväxta eller otillgängliga. Det finns också rum som kommit i närkontakt med pennan men som ändå upplevs som frånvarande, ordningsbrytande eller avskilda från anspråk, social aktivitet eller kreativ stimulans.

Många av dessa överblivna rum besitter en stor potential och in-tressanta möjligheter, en potential att påverka sina omgivningar och de människor som rör sig där. Denna potential kan upptäckas och utnyttjas till något kompletterande, inspirerande och attrak-tivt...

15

16

I detta arbete undersöker vi frågor som rör utnyttjandet av rummets dolda kapac-itet, potential och möjligheter med fokus på rummet under Mälarbron i Södertälje. I över fyra års tid har tankar och reflektioner om rummet under Mälarbron förföljt oss, rummets avsaknad av aktivitet, anspråk och brukare fick rummet att aldrig släppa våra inre tankar. Rummet har möjlighet att bli något mer. Ett rum vi redan i tidigt stadie började visualisera om, där tankar och idéer började formas, till vad detta rum skulle kunna bli. Frågor som vi aktivt diskuterat under vår studietid och ett rum som länge varit närvarande i diskussioner-na.

Vårt arbetet är upplagt i olika delar där vi börjar med en undersökning kring de rum som saknar en tydlig användning eller funktion, där artiklar, samtal och intervjuer med arkitekter som arbetar med rummen blev vår första utgångspunkt. För att se-dan kunna gå vidare med att identifiera, förklara och undersöka det överblivna rummets dolda potential. Vi går sedan in i vår teoretiska del där vi tittar närmare på de aspekter som kan vara betydelsefulla att ha med sig i utformningen av överbliv-na rum, samt en grundläggande kunskap om vilka utmaningar som finns och hur vi kan handskas med dessa utmaningar. Med kunskaperna av teorin bryter vi ut tre noga utvalda begrepp, en teoretiska verktygslåda som vi tar med oss till vår analys.

Vår empiriska del utgörs av en närstud-ie av tre förslag till utveckling av rummet under Mälarbron och dess närområde. Där vi sedan går in för att analysera de olika förslagen utifrån vår teoretiska verk-tygslåda som blir ett redskap att ställa mot förslagens olika ingrepp i rummet. Vår teoretiska verktygslåda använder vi sedan även i våra egna studier av rum-met, men då mer som ett underliggande verktyg samtidigt som vi gör en allmän studie om rummets vardagliga liv och lo-kala aspekter. Därefter så samlar vi alla teorier, begrepp, erfarenheter, perspektiv och relevanta aspekter med vår teoretis-ka verktygslåda och översätter dem till en gestaltning. En gestaltning som resulterar i en undersökande process om vilka möjli-ga användninmöjli-gar det kan finnas för rum-met. Hela arbetet resulterar i en diskus-sion kring om hur man bättre kan utnyttja rummet under Mälarbrons potentiella an-vändning samt dess kontext för ett rikare urbant liv i området.

Vår metod för arbetet bygger främst på en fallstudie om rummet under Mälarbron, där både intervjuer, observationer och platsbesök blir kompletterande element till undersökningen. Vi stödjer oss framför allt på Quentin Stevens bok The Ludic City - Exploring the Potentials of Public Spaces (2007) där hans lekfulla syn på staden blir en röd tråd att applicera på bl.a. Kim Dov-eys allmänna teorier kring urban design i

17

hans bok Urban Design Thinking (2016). Genom detta arbete vill vi bidra med nya kunskaper till de professioner som ar-betar med de rum som saknar en tydlig användning eller funktion och framför allt lyfta fram den potential som flera urbana rum besitter, där vi anser att urban de-sign utgör en viktig roll. Gestaltandet av överblivna rum är ytterst aktuellt inom de professioner som arbetar med frågor kring byggd miljö idag, därför tror vi att detta arbete inte enbart belyser vårt eget intres-se utan är relevant för alla som arbetar

med den byggda miljön. Figur 2. Mälarbrons östra brorum (Fotografi av författarna, 15.00 / 08 mars / 2018)

18

MÄLARBRON

Från år 1881 till 1924 gick mindre sväng-broar över Mälaren i Södertälje, sedan byggdes en större klaffbro som ersattes senare av Mälarbron som invigdes år 1971 och står kvar på platsen än idag (Söder-täljes kommun, 2011). Några hundra me-ter in från vattnet börjar brons konstruk-tion i betong att blottas och bildar en bro ovanför Storgatans norra sida. Betongkon-struktionen har idag ett dominant anspråk på platsen och blir ordningsbrytande för sin kontext.

Den inre delen av Mälarbron bildar ett rum under bron som delas av Storgatan, där den östra delen av rummet idag är en bilparkeringsplats och det västra rummet står tomt. Markmaterialet i det västra bro-rummet är av kullersten med en höjd i mit-ten, vilket gör det svårt att använda rum-met idag. Rumrum-met saknar anspråkstagare och upplevs som ett tomrum längs Storga-tan idag.

Rummets närvaro till Storgatan ger rum-met en semi-aktivitet i form av stråkets rörelse mellan de större landmärkerna i norr och centrum med stationen i söder. Brons närområde besitter en hög trafikal aktivitet, vilket gör rummet med dess kon-text till ett oattraktivt rum att vistas i. Idag kan man beskriva bron som stadskärnans ände då den upplevs som en barriär mel-lan norr och söder.

Figur 5. Storgatan (Illustration av författarna, 2018) Figur 4. Flygfoto med arbetsområdet

(Illustration av författarna, 2018) KYRKOPARKEN ÖSTRA BRORUMMET NORRA PARKERINGEN NORRA GRÖNYTAN VÄSTRA BRORUMMET TURINGELUNDEN

19 LANDMÄRKE

Tom Tits Experiment

STOR VERKSAMHET Astra Zeneca

LANDMÄRKE Sankta Ragnhilds Kyrka

ETABLERAD MÖTESPLATS Stortorget TRAFIK Bussmetropol TRAFIK Södertälje Station GALLERIA Kringlan GALLERIA Lunagallerian/ Södertälje stadsbibliotek GALLERIA Telgehuset ETABLERAD MÖTESPLATS Marenplan Centrumstråk STADSKARTA Arbetetsområde 20m 60m 100m Figur 6. Stadskarta av Södertälje innerstad med relevanta markeringar för arbetet (Illustration av författarna, 2018)

21 Figur 7. Rummet under Mälarbron (Eriksson, 19.00 / 02 maj / 2018)

22

SÖDERTÄLJES STADSOMVANDLING

Södertälje kommun arbetar aktivt idag med en förlängning av centrumet i den norra delen av Södertälje. Området ge-nomgår en stor restaurering som kommer resultera i nya verksamheter, bostäder och skolor, då både KTH och Campus Telge tillkommer till området. Denna förändring kommer generera nya mål-grupper och en större rörelse i området. Då dessa exploateringar tillkommer krävs det att sambandet med det nuvarande centrumet förstärks, där Mälarbron har en nyckelroll i att skapa en mer sammanhän-gande stadskärna (Södertälje kommun, 2016).

Figur 8. Nya KTH & Telge Campus (Södertälje Science Week, 2018) Figur 9. Skyskrapan “Sländan” (Byggindustrin, 2015) SKYSKRAPAN “SLÄNDAN” KVARTERET SLÄNDAN NYA KTH & TELGE CAMPUS

NY CAMPUSPARK

NY KAJ-PLATS

23

5m 15m 30m

Figur 10. Nya kvarteret Sländan (Magnolia AB, 2018)

Figur 12. Nya kvarteret Sländan (Magnolia AB, 2018)

Figur 11. Nya kvarteret Sländan (Magnolia AB, 2018)

Figur 13. Karta över norra stadsomvandlingen (Illustration av författarna, 2018)

24

SYFTE

Arbetet syftar till att lyfta fram den po-tential som flera urbana rum besitter, de överblivna rum som saknar en tydlig an-vändning eller funktion. Där de lokala in-tressena, dess brukare och rummets närm-sta omgivning blir en utgångspunkt för att förstå vilken användning rummet bör ver-ka mot. Med det vill vi vidga perspektiven inom hur man tänker kring överblivna rum idag, samt hur man bättre kan utnyttja rummens potentiella användningar för ett rikare urbant liv.

FRÅGESTÄLLNINGAR

1.

Hur kan rummet under Mälarbron få en mer meningsfull och mångsidig roll som stärker det urbana sammanhang som den utgör en del av?

2.

Hur kan rum som saknar en tydlig användning eller funktion utvecklas till mer komplexa miljöer genom situerade analyser och en gestaltning som tar ut-gångspunkt i de lokala livet som omger rummet?

Vi har valt att avgränsa oss till rummet un-der Mälarbron i Söun-dertälje och inte flera olika rum, detta för att resultera i ett dju-pare material. Dock anser vi att flera olika analyser av samma fenomen skulle vara intressant för att på så sätt få ett bredare perspektiv. Samtidigt som vi anser att Mälarbrons komplexitet och situation in-nefattar många olika aspekter som kan appliceras på flera olika rum.

DEFINITIONEN AV RUM

Vi har valt att använda oss av benämnin-gen överblivna rum, som ett samlingsn-amn för de rum som saknar en tydlig användning eller funktion. Vi menar inte på att alla dessa rumstyper har samma egenskaper, men för att göra det tydlig-are att analysera och arbeta kring rum-stypen benämner vi dem med ett ge-mensamt namn. Vi tar även upp andra benämningar som gluggar, tomma rum, odefinierade rum etc. men i dessa fall är det eftersom källan/referensen benämnt det i denna term. Bortsett från de olika benämningarna så ser vi en relevans i in-formationen till vårt arbete med rummet under Mälarbron. Vi har därför inte gått in närmare på varje enskild benämning, utan detta är för att belysa den bredd av benämningar som finns, samt hur dessa rumstyper ligger inom samma kunskap-sområde, och med det inte nödvändigt-vis behöver en annan definition.

25

TRAFIK

Vi har kontaktat trafikverket för en grun-dläggande förståelse av områdets trafi-kala aspekter men vi kommer inte gå dju-pare in på konstruktion och byggregler när det kommer till trafikfrågor. Dessa perspektiv skulle vara viktiga i en komplett analys för att se vad som egentligen kan verkställas i området utifrån de trafikala aspekterna. Vi har valt att exkludera en djupare kunskap av dessa frågor för att kunna lägga tiden på frågor som rör våra frågeställningar utifrån mer sociala och sociomateriella aspekter.

GESTALTNING

Gällande vårt gestaltningsförslag kommer vårt arbete att avgränsa sig till Mälarbrons rumslighet och dess närområde. Ytterlig-are byggnader, objekt, vägar eller andra relevanta aspekter kan inkluderas om det visar sig meningsfullt. Gestaltningsförslag-et bygger på en undersökande process, ett fysiskt prövande, där vi fokuserar på de möjligheter till användning som kan fin-nas i området. Det kommer inte resultera i ett reellt förslag för ombyggnad, utan handlar om en undersökning och analys av rummet och dess sammanhang. Till

vår analys av de tre förslagen och vårt egna gestaltningsförslag ligger fokus på en begreppshantering, där arbetet utgår från tre noga utvalda begrepp/teorier/ medel utifrån relevans för de frågor vi un-dersöker. Vi ser själva att flera begrepp skulle vara intressanta att applicera på förslagen men utifrån kursens tidsplan så är detta en avgränsning utifrån tid.

EKOLOGI

Det finns en relevans med att väga in frågor som kretsar kring ämnet ekologi när man arbetar med överblivna rum, dock så avgränsar vi oss från att lyfta in dessa frågor i detta arbete. Denna avgränsning bygger på arbetets tidsplan så att vi istäl-let kan stärka de frågor som utbildningen verkar för.

2

I detta kapitel börjar vi med en undersökning kring

överblivna rum som saknar en tydlig användning eller funktion, där artiklar och intervjuer med arkitekter som arbetar med dessa rum blir vår ut-gångspunkt. För att sedan kunna gå vidare med att identifiera, förklara och undersöka rummets dolda potential. Här tar vi även upp kort vilken lit-teratur vi främst stödjer oss mot och vilka begrepp som är centrala i vårt vidare arbete.

ÖVERBLIVNA RUMS

VÄRDE

28

GLUGGAR

Inför vårt arbete ville vi få ett större per-spektiv på hur folk idag ser på rum som saknar en tydlig användning eller funk-tion. Vi började därför med att kontak-ta insatkontak-ta personer i ämnet, där Pontus Åqvists namn dök upp i en intressant ar-tikel Arkitektens dröm: fylla stadens

glug-gar (2010). I en intervju med Pontus Åqvist

förklarade han begreppet gluggar där han beskriver vad en glugg är och vad en glugg inte är samt hur han går tillväga för att hitta dessa gluggar.

Åqvist förklarar att när man arbetar med arkitektur så läser man på något vis sta-den samtidigt som man går omkring i den. Han menar att det inte är ovanligt som arkitekt att när man ser tomma rum i staden ställa sig frågan om varför det inte står ett hus där. Dessa rum är det som nu beskrivs av Åqvist som gluggar.

Men vad är då en glugg?

Enligt Åqvist skulle en glugg kunna beskri-vas som olika mellanzooner, det skulle ex. kunna vara en bit där det bara växer lite skräp eller “sly”. En perfekt glugg skulle kunna vara en oanvänd parkeringsplats, då den är oproblematiskt på många sätt. I frågan om vad som inte är en glugg så svarar Åqvist att en park inte är en glugg, väldigt sällan i alla fall. Men han anser att det är enklare att tänka om vad som är en glugg och inte tvärtom.

“S

TRAX FÖRE STÄNGNING skyndar jag mig till kiosken i mina hemkvarter Fredhäll på västra Kungsholmen. Bakom mig i kön säger någon ‘tänk att de ska bygga bostäder här på lekplatsen’. Jag stirrar ut i mörkret, ut över den tomma skridskobanan, gungorna, klätterställningen och sk-ogsparken som tar vid där bakom.” (Lauri, 2001).

Tomas Lauri, arkitekt och arkitektskribent på DN skriver i sin ar-tikel Täta stadens gluggar med

fan-tasi (2001) om den förtätning som

sker i städerna idag, där han exem-plifierar hans kvarter i Stockholm. Han skriver om hur tomter som länge stått tomma börjar täppas igen bland de befintliga husen. Lauri benämner det som “Gluggutredningen”, som nu drabbat hans område.

De senaste åren har tomrummens betydelse för staden diskuteras in-ternationellt. Där det diskuteras för att komma till rätta med det som den moderna staden lämnar efter sig, som t.ex. stumpar som blivit över när parker, vägar och hus kommit till, snuttar som i praktiken aldrig funger-at (Lauri, 2001). Lauri skriver funger-att det handlar om rum till rum, där lösning-arna sällan ser likadana ut.

29

“Lekplatsen i kvarteret där jag bor är till exempel en av innerstadens mest an-vända, en i hög grad utnyttjad offentlig plats. Det är inte säkert att dess popu-laritet består om den flyttas, krymper och stängs inne av ett eller ett par hus. I andra tomrum finns det alltid något an-nat som behöver stärkas, korrigeras eller läggas till.” (Lauri, 2001).

Lauri anser dock inte att det är något fel att bygga i staden gluggar, men ställer sig frågan om det verkligen är bostäder som behöver byggas i gluggarna. Lau-ri menar att fylla staden med bostäder betyder inte att staden automatiskt blir bättre.

“Gluggarna borde betyda något mer, de är den befintliga stadens lediga platser, de platser där den framtida staden kan ta form.” “Det är svagt att en utredning som handlar om glug-gar inte diskuterar värdet av dem och möjligheterna med dem. På vilket sätt banar bostäder vägen för en bättre och attraktivare stad”. (Lauri, 2001).

Genom Lauris ifrågasättande om det är bostäder som är det bästa alternativet för en bättre stad frågade vi därför Åqvist om han tänkt på att placera annat än bostäder i gluggarna, mer temporära projekt eller projekt i liknande form. Åqvist svarar att mindre projekt är intressanta och om man gör de på rätt sätt så kan det väcka stort intresse. Han menar att det händer något när man gör något oväntat på en plats, att platsen förändras. Där han refererar till ett eget projekt på Lilla torg i Malmö. Så det är något Åqvist har tänkt på, att det hade varit intressant med sådana komplement som kan finns i ett rum temporärt, men det är inget han har tänkt utveckla vidare idag.

Lauri skriver att det handlar om rum till rum, där lösningarna sällan ser likadana ut. Problemet som ofta är gemensamt för de flesta är att fokus ligger på vad som ska byggas, istället för att utgå från invånar-nas önskemål, motivationer, föreställning-ar och drömmföreställning-ar, för att på det viset kom-ma fram till en nyordning. Utkom-maningarna idag är att förstå den syntetiska helheten av en stad. Där Lauri skriver;

“D

et är en stad där byggnader och of-fentliga platser inte bara är funktionella utan också inspirerar, ökar tillgängligheten och mö-jligheten att interagera.” (Lauri, 2001).

30

I vidare studier fann vi flera olika benämn-ingar av de rumstyper Åqvist och Lauri benämner som gluggar. Benämningar-na är olika med det handlar om ungefär samma slags rumstyper. Arbetet grundar sig inte i att fylla dessa rum, utan riktar sig till de rum som är behov av förändring. Då dessa rumstyper kan verka som mer prak-tiska rum utifrån stadens behov, exempel-vis kan rummen omformas under vintertid till avlastningszoner för snöskottning eller bli en temporär parkering för större trans-porter. Rummen skulle i bästa fall omfor-mas självmant och bli viktiga rum för loka-la viljor som gör anspråk på rummet i en mer aktiv fysisk form som gatumusikanter, mindre temporära verksamheter m.m. Problematiken är dock de rum som inte omformas självmant och förblir överbliv-na, som då rubbar stadsutvecklingen samt det offentliga rummet. De överbliv-na rummen är därför ett problem utifrån denna aspekt men bör snarare ses som en möjlighet utifrån många andra aspekter. Vi vill därför behålla tanken om att alla rum har ett värde i sig. Vi tycker det är viktigt och angeläget att diskutera vidare kring dessa rumstyper.

I vår vidare analys som rör utformningen av rumstyperna så stödjer vi oss framför allt på Quentin Stevens bok The Ludic City - Exploring the Potentials of Public Spaces (2007) som tar upp de lekfulla använd-ningarna av urbana rum. Där vi särskilt tar fasta på hans begrepp play, som vi har valt att översätta till lek.

Lek är en benämning som ofta förknip-pas med barns lek. Där exempelvis Birgit-ta Knutsdotter Olofsson skriver i sin bok I

lekens värld (2003) att lek kan vara utan

formella regler, exempelvis rollspel som mamma, pappa, barn. Andra lekar riktar sig mer mot spel eller sport, som hoppa hage eller tafatt (Knutsdotter Olofsson, 2003). I Stevens bok handlar det inte som Knutsdotter skriver om fokus på barnens lek utan han benämner att lek är i all-mänhet ett motvärde för beteende som är ”normalt”, vardagligt, kontroversiellt, förväntat, beräknat, praktiskt eller kon-stant. På det sättet lekens effekt är an-märkningsvärt beror på professionellt in-tresse. Där lek på något sätt är ovanligt, speciellt och annorlunda, i antingen form

31

eller i resultat. I Stevens bok speglar lek i huvudsak en motsats till människors anta-gande om den dagliga funktionaliteten i den urbana miljön. Där lek blir ett retoriskt verktyg för att kunna uppmärksamma de användningar i det offentliga rummet som inte är praktiska eller följer den ord-ning som rummen är avsett för (Stevens, 2007). Vi tror att detta är ett verktyg att ta med i vår undersökning för att skapa oss en djupare förståelse av användningen

och designen av det offentliga rummet. Hur det lekfulla kan bidra till att utforma en agenda för design och förvaltning av urbana rum. Vi vill genom detta gå dju-pare in i processen för att se det urbana rummets värde och potential. Där vår kär-na bygger på lekfullhet och flexibilitet. Så vilka aspekter är viktiga att ha med sig när man utformar dessa rum?

3

I detta kapitel tittar vi närmare på de aspekter

som kan vara viktiga att ha med sig när man ut-formar de rum som saknar en tydlig användning och funktion, samt en grundläggande kunskap om vilka utmaningar som finns och hur man kan handskas med dessa utmaningar. Här tas allmän-na teorier och verktyg upp där vi börjar med att ta upp vad Urban design är, för att sedan gå vidare in på utvalda inriktningsområden som stöd-jer våra frågeställningar, där vår kärna bygger på lekfullhet och flexibilitet.

34

URBAN DESIGN

I Kim Doveys bok Urban design thinking (2016) så skriver Dovey att urban design kan definieras som ett kunskapsområde som uppstår när de stora stadsbyggnads-disciplinerna och yrkena korsas. Urban design skiljer sig från arkitektur i det att det primära fokuset ligger på möblering och utrustning av det offentliga rummet och förbindelser mellan byggnader och allmänna stadsrum. De flesta disciplin-erna som aktivt formger och planerar stadens rum (arkitekt, stadsplanerare eller landskapsarkitekt) har egna språk, avgränsningar och specifika uppdrag-sområden. Urban design är ett kunskap-sområde som består av komplexa korsningar mellan ett flertal olika disciplin-er. Urban design motstår reduktionism och denna tvärvetenskaplighet gör utvecklin-gen av stadsrummet mer intressant och samtidigt komplex (Dovey, 2016).

Enligt Dovey så är urban design inte ett yrke där det finns kunskap som kan cer-tifieras som en garanti för en bra urban design praxis (Dovey, 2016). Ämnet har ändå en egen logik och ett eget språk, där många av de relevanta kunskaper för urban design kommer från många olika fält. Fält med kunskaper som är relevan-ta för srelevan-taden utifrån andra ämnen i form

av stadsstudier inom samhällsvetenskap, bildkonst, antropologi, psykologi, littera-turkritik, filosofi, geografi, ekonomi, historia och politik som då tillämpas på staden. Problematiken i projekt inom urban design är att många olika kunskapsområden ska enas då det ofta är byggnadsingenjörer, hydrologer, geovetare och ekologivetare som påverkar besluten inom området. Då många kunskapsområden har olika påståenden kring det urbana rummet är det alla dessa tankar som håller kunskaps-fältet, urban design aktuellt (Dovey, 2016). En nyckelinsikt inom urban design är förmågan att tänka på stadens relation och samband direkt, för att förstå sta-den som en mångfald. Det är inte bara kunskap som leder till bra urban design utan även det fantasifulla sinnet för att både klara av dagens uppgifter och up-pfinna framtidens. Kreativitet och kritiskt tänkande blir två nyckelegenskaper i om-rådet. Uppgiften som driver urban design är visionen av en bättre framtid utifrån skönhet, säkerhet, frihet, nöje, hållbarhet, identitet, lycka, integration, status. Urban design skapar diskussioner, då det offentli-ga rummet fylls med motstridioffentli-ga intressen. Rummets utformning kan reducera dessa konflikter genom att utforma ett

gemens-35

amt intresse för rummets framtid. Oftast är det de offentliga intressen som strider mot de privata och dessa dispyter uppkom-mer i de flesta processer (Dovey, 2016). Stevens hänvisar till Henri Lefebvre att ett rum endast är helt offentligt om det kan nås och användas fritt av alla människor. Det offentliga rummets vitalitet kräver up-pmärksamhet av den allmänhet som rör sig i området, och samtidigt omformas på nya sätt för att locka till sig nya användare (Stevens, 2007). Även Dovey nämner Lefe-bvres och beskriver hans kända fras “right to the city” som tyder på medborgarnas rättighet till lämpliga offentliga rum, bor-tom de instrumentella funktionen, att gå hemifrån, till arbetet och till konsumtion (Dovey, 2016).

Urban design har en viktig roll för fram-tiden och för staden då det är städer som gör så att vi kommer närmare varandra, städer producerar produktivt nya möten och kreativitet vilket leder till nya idéer och erfarenheter som förbättrar vår lifsk-valité (Dovey, 2016).

“U

rban design does not cause anything so much as it mediates, enables and constrains; it creates capacities, possibilities and tenden-cies.” (Dovey, 2016, s. 8).

Idéer kring staden som en form av subjek-tivitet, konst, kultur, sättet att se och föra offentliga debatten, tyder på att de bäs-ta städerna är mycket effektiva ekologi-er där man kan leva bättre med mindre, där staden underlättar vardagens alla måsten. Stora problem som sociala orät-tvisor och fattigdom kan delvis åtgärdas av utformningen av det offentliga rum-met. Ett mål är att uppnå en sådan kom-plexitet, där fokuset inte ligger på att lösa eller minska problemen utan att förstå dem. Om vi ställer oss under staden och kan belysa dess motsättning samt mång-fald som grund, kan vi agera efter den. Den som följer detta kommer växa i form av flera frågor snarare än flera svar.

“T

he key to knowledge, as Socrates suggests, is to understand how little we know.”

36

STADENS LEKFULLA ANVÄNDNING

“T

he city is a site for multiplicitous practices of desire and not only of systematic, instrumen-tal necessity. Many social encounters in cities are sudden, unplanned and unpredictable, and this means urban behavior is spontaneous and creative.” (Stevens, 2007, s. 9).

Stevens skriver om hur stadsdesign ofta fokuserar på instrument som rör komfort, är praktiska och följer ordning. Han vill bortse från detta tankesätt och menar på att livet i det urbana rummet aldrig är helt förutbestämt av rationella mål. Urba-na rum och de aktiviteter som sker i dem genererar kontinuerligt oordning, spon-tanitet, risker och förändring, som kan bidra till flera möjligheter för handling. De sätt människors behov uttrycks genom sitt lekfulla beteende i urbana publika rum sträcker sig både utöver enkla definitioner av funktion och strider mot funktionsidén. Stadens täthet och mångfald leder ound-vikligen till spänningar och motsättningar mellan rationell social organisation och människors andra önskningar (Stevens, 2007).

Lekens betydelse är bristande i människors erfarenhet av urbana samhällen och rum. Lek involverar kontroversiell förbrukning av tid och energi, det ofunktionella,

ekono-miskt ineffektiva, opraktiska och socialt oförlåtande aktiviteter som oftast är oförutsedda av designers, chefer och an-dra användare. Där Stevens menar att lek avslöjar potentialen som offentliga rum erbjuder (Stevens, 2007). Vad som verkar vara lek är inte alls universellt. Lek är kontin-gent, det finns bland spänningarna och motsägelserna i det sociala livet i samhäl-let. Det är först och främst beteendeme-kaniken och inte rummet eller det sociala sammanhanget som är av intresse. Att fokusera på de mindre praktiska formerna för social handling visar på den viktiga roll som stadsdesign har. De typer av sociala metoder som kan märkas som lek är ett nytt sätt att se på urbana rum och förstå deras prestanda (Stevens, 2007).

Tanken av att det offentliga rummet inte bara är instrumentalt, utgör en utmaning för dem som är ansvariga för utformning och förvaltning av urbana rum. Där disci-plinen för urban design har ett vagt, ab-strakt och potentiellt koncept, amenity. Begreppet amenity ligger i samband med två olika grundläggande frågor. Den förs-ta är den filosofiska frågan om vad som skapar en bra miljö, den önskade bland-ningen av potentialer och utmaningar som ett rum bör ge. Olika individer kräver

37

olika behov. Design och förvaltning som möter vissa gruppers behov av fysiskt och psykologisk komfort, hindrar andras ön-skemål (Stevens, 2007).

“I

f public spaces prioritise one kind of need, then people not motivated by that need will be inclined to stay away.” (Mean & Tims 2005 i Stevens 2007, s. 2).

Det är viktigt att förstå alla användningar av staden, dock okonventionella, efter-som öppenheten och offentligheten i det urbana rummet får sin betydelse genom användarnas bredd och de olika slags handlingar som bedrivs där (Stevens, 2007).

Den andra frågan handlar om hur rumsli-ga egenskaper formar människors erfar-enheter och beteende. Amenity är en idé av funktion, både vad som resulterar i åt-gärder eller erfarenheter som är önskvär-da och hur fysiska miljöer bidrar till att göra dessa resultat möjliga. Människors önsk-ningar och handlingar är inte fasta utan förändras ständigt. Det är därför svårt att förutse tidpunkten eller placeringen av aktivitet som lek (Stevens, 2007).

Definitionen av lek fokusera på fyra samman-hängande sätt där lekfullt beteende kan up-plevas som en flykt från andra aspekter av vardagen i den moderna staden:

• play involves actions which are non-instru-mental;

• there are boundary conditions and rules which separate play from the

everyday;

• play involves specific types of activities through which people test and

expand limits (competition, chance, simulation and vertigo);

• play in the city very often involves encounters with strangers.

38

BETEENDE & DELTAGANDE

Det finns flera aspekter att titta på vad det gäller människors beteende i urbana rum och vad som får människor att delta. Där Amros Rapoport (1982) genom Dov-ey förklara hur designade miljöer funger-ar utifrån icke-verbal kommunikation, där situationerna som uppstår tvingar oss att läsa ledtrådar och finna redskap som hjälper oss att bete oss utifrån de underlig-gande reglerna för rummet i förhållande till situationen. Oftast är detta vad vi kallar

informella koder, att läsa in situationen

och sedan agera. Dock kan de tänkta agerandet bryta mot den formella koden som finns i rummet, vilket inte nödvändigt-vis betyder att vi ändrar vårt agerande (Dovey, 2016). Dovey förklarar även Pierre Bourdieus (1977) begrepp habitus som en känsla av det sociala liv som finns på en plats utifrån beteende, snarare än med-vetenhet och förståelse av de underlig-gande sociala reglerna på platsen (Dov-ey, 2016).

Stevens skriver om Lyn Lofland (1998) som tar upp interaktionellt nöje som inkluder-ar offentlig ensamhet, folk som tittinkluder-ar på, publikt sällskap och vad hon kategoriserar som lekfullhet, frivolitet och fantasi. På gr-und av de omfattade fria rörligheten och handlingarna i staden, finns det flera olika nivåer av engagemang som människor

kan ta sig an i publik lek (Stevens, 2007). Lofland menar att en aspekt för publik/ offentlig interaktion är att människor i sta-den agerar som publik till aktiviteter som omger dem. Denna form av lek beror på den visuella synen av främlingar i det pub-lika rummet, och i mindre utsträckning be-traktarens egen exponering. Att bli sedd i det publika är lika viktigt som att se någon i det publika. Publikens närvaro är en vik-tig del i flera lekutövningar, särskilt inom konkurrenskraftiga uppvisningar. Alla reak-tioner från dem som är närvarande under lekaktiviteterna definierar, legitimerar eller upphäver dess gränser (Stevens, 2007).

“I

nteractive play in public places can help to build feelings of connectedness and com-munity; it can draw heterogeneous people together. It is ‘pure’ sociability which is not dis-torted by conflicting individual goals.” (Simmel 1950 i Steven 2007, s. 48).

Interaktioner i det publika rummet ligger i grund till att majoriteten av människor är biografiskt okända för varandra. Erfaren-heterna av varandra är i allmänhet bara kategoriska, begränsade egenskaper som en persons ålder, ras och kön. Urban lek är därför främst opersonliga interak-tioner bland främlingar. Lofland menar att

39

mångfald, anonymitet och okändhet av andra personers möten i staden ger offen-tlig lek en särskiljande karaktär. Då männi-skor inte känner till det “lämpliga” sättet att integrera med andra, på grund av otillräcklig information om varandras sta-tus, kapacitet och motivation, bidrar lek till ett relativt lågt risksätt att testa de soci-ala gränserna. Där närvarandet av andra uppmanar till denna form av lek. Andra människor kan vara en källa till förundran och fantasi. Människors begränsning uti-från kunskap och engagemang ger dem möjlighet att fly från sin normala sociala status och ansvar (Stevens, 2007).

“‘Under the pavement, the beach’ expresses the desire for a city that incorporates more fun, art and drama along with all the produc-tion and commerce.” (Dovey, 2016, s. 50). Stranden var en metafor för en plats för frihet och fluiditet. Stranden är en plats där vi tar av våra skor och några av våra kläder, vi kastar bort rollerna och struntar i vardagen med dess måsten. Det är en bra plats för lekfullhet, avkoppling och hedonism, där de instrumentella värdena i staden inte råder (Dovey, 2016).

Lekfulla händelser i det publika kan up-pmuntra åskådare att delta, att ta på sig en mer aktiv nivå av offentligt engage-mang, eller de kan inspirera relaterade händelser. Offentliga lekrelationer har inte en noggrant förutbestämd struktur. Lekens frivilliga natur betyder att männis-kor fritt kan interagera, vilket leder till mer rättvisa villkor (Stevens, 2007).

“T

he drama comes to where the audience is and they become audience, and sometimes performer, in response.” (Dovey, 2016, s. 51).

40

TILLGÄNGLIGHET, TID & TEMPORALITET

Genom att observera lek i det urbana rummet, kan den rena mångfalden av beteende i de offentliga rummen up-penbara sig. Dessa beteenden sträcker sig långt utöver några tydliga, enkla och exakta definitioner av funktion och effekti-vitet. Människors upplevelse av deras om-givningar är inte bara instrumentella, de är ofta utforskande, oberäkneliga, osys-tematiska och slöseri med energi. Då lek-ens värde utgör ett stort bidrag till männis-kors vardagliga erfarenheter i det urbana rummet, bör designers vara försiktiga med att designa urbana rum för snävt med produktiva funktioner. Designers och poli-tiker bör istället överväga och utöka det bredaste användningsområde som ett rum kan ha, och inse att lek också är en funktion att ha med sig i utformandet av urbana rum (Stevens, 2007).

“... an incomplete space, one that is endless-ly “completed” by the people who use it’; the finding of new uses, and the process of com-promise through which they are accommo-dated, enhance what public space means.” (CABE Space & CABE Education 2004 i Stevens 2007, s.198).

För att tillåta lek måste rummet vara öppet för förändring och inte sluten till en specifik funktion. Överblivna, odefinierade rum

och lösa element är riskabla att planera in och saknar några garanterade fördelar (Stevens, 2007). Dessa rum ligger utan-för den funktionella, hanterande miljön, där tydliga användningar och anspråk är frånvarande (Stevens, 2007). Ibland är den officiella avskrivningen och försum-melsen av rummet endast tillfällig, till ex-empel en stängd dörröppning under nat-ten eller en gata när den röda signalen håller tillbaka trafiken. Men spontanitet, kreativitet och ständig omvandling av lek understryker att det inte är nödvändigt med permanenta och fasta bestämmels-er för att tillåta lek i ett rum (Stevens, 2007). Rummen kan uppstå i följd av en oavsikt-lig konsekvens av fysisk planering, med en smal fastlåst monofunktionell design. Det kan vara rester, underdesignade rum eller överblivna rumsligheter som gränder, tun-nlar, broarnas undersidor, skyltar, kanter på gångar, trappor, låsta dörrar, trap-por, tomma väggytor, etc. Dessa rum ger många av de bästa möjligheterna till lek, just för att de oftast inte har en funktion och deras förmåner är okända (Carr et al. 1992; Stevens & Dovey 2004; Franck & Ste-vens 2006 i SteSte-vens 2007).

41

“I

n fact, the greatest luxury is the prospect that spaces will continue to be renewed, re-leased, broken up or deserted, inspiring new actions.” (Stevens, 2007, s. 199).

Många lekaktiviteter finns i de temporära marginalerna eftersom de strider mot de främsta, normativa funktionerna. Där de-signers bör inse att användningen av ett rum ofta fortsätter och ändras efter de avsedda användarna gått hem (Stevens, 2007). Designen av rum skulle enkelt kun-na anpassas för att bättre kunkun-na tjäkun-na sena och tidiga användningsområden, genom att lägga till sekundär “funktion-alitet” till rummen. Så att rum kan använ-das parallellt av olika användare, under olika tidpunkter. Flera attraktioner i ett rum kommer med stor sannolikhet att föra människor till rummet under olika tidpunk-ter. I och med att människor rör sig mot en specifikt plats, så är det även sannolikt att de kommer distraheras under vägen. Detta gynnar mindre lokala verksamheter utifrån ett ekonomiskt perspektiv, genom att upprätthålla mindre former av aktivi-tet som är beroende av gatans flöde som då bidrar till “walk-in” verksamheter (Ste-vens, 2007). Planering bör därför förhindra monofunktionella och klasspecifika bygg-nader som hotell, kyrkor, universitet, kontor

och kulturcentrum från att monopolisera och begränsa det livfulla öppna publika rummet. Planeringen bör istället fokusera på kluster-anläggningar som får de olika sociala grupperna att samlas tillsammans runt det offentliga rummet, så att männi-skor är mer benägna att socialisera och engagera sig i andra människor när de rör sig runt i de offentliga rummen (Stevens, 2006, 2007).

“O

pen space is ‘“open” not because it is free of buildings and covered with plants, but in the sense that it is uncommitted to pre-scribed users.” (Lynch & Carr 1995 i Stevens 2007, s. 201).

“Open space has to be ‘open to the freely chosen and spontaneous actions of people . . . it has no necessary relation to ownership, size, type of use, or landscape character.” (Lynch 1995 i Stevens 2007, s. 201).

42

Det krävs alltså en mångsidig allmän-het för att utveckla användningsområ-det till fullo, där frihet och möjligheter för lek måste finnas utan reglerade gränser. Detta innebär dock inte att rum ska vara oändligt öppna, för mycket öppenhet berövar människors kontroll (Gibson 1979; Lynch 1981 i Stevens 2007, s. 202).

“M

aking spaces accommodating to a wide public requires ensuring that one group’s activities do not inhibit other groups, and this means spaces generally need to provide ‘articulations that allow mixed occupancy and use’”(Lynch & Carr 1995 i Stevens 2007, s. 202).

När man tittar på rums tvetydighet utifrån dygnsrytmen har urbana rum en förmåga att uppmana till ett mer socialt liv utifrån tid. Butiker med nerdraget galler under natten, ett fönster med fördragna gar-diner eller en stängd dörr skulle kunna omformas till en verksamhet. Istället för att eliminera dessa tvetydighet i de offen-tliga rummen bör deras flexibla potential till förändring uppmanas och användas. Det bör ses som ett komplext anpassnings-bart system med en en god möjlighet till självorganisation. Då stadens formella in-grepp omformas till multifunktionella över tid och funktionerna anpassas utifrån dess kontext och användare (Dovey, 2016).

Olika stadsdistrikt som planerats utan en funktionell mix har oftast släta torg eller större tomma landskap under kvällstid och helger. Det är då skateboardåkare gör anspråk på platsen. För att hindra skateboardåkning på en del publika rum anpassas en del ytor med mindre hinder i designen, vilket i sin tur enbart blir nya ut-maningar för skateboardåkarna. En taktik eller strategi mellan användare och de-signers där båda grupper svarar mot den andras handlingar. Skateboardåkare, brottslingar eller missbrukare hänvisas oftast bort från olika offentliga platser, men osannolikt försvinner, utan enbart för-flyttar sig till andra delar av staden (Dov-ey, 2016). Enligt Stevens så tar lekfulla han-dlingar en liten hänsyn till instrumentella bekymmer, vilket stadsdesigners försöker lösa, såsom komfort, stabilitet och läsbar-het. De lekfulla tar istället in en ny ordning och en karaktär till platsen.

“T

hey exploit the very strategies of urban spatial production that are directed towards other functions and it is often the worst of ur-ban designs that create the least everyday use and therefore the best opportunities.” (Dovey, 2016, s. 52).

43

Lek betyder olika saker för olika typer av människor i olika situationer och poten-tialen ändras kontinuerligt i rummet och över tid. Lek är inte ett fixerat fenomen, det kan inte bli nedsatt till specifika erfar-enheter utan formas av omständigheter och den fysiska inställningen bland dessa omständigheter. Lekfulla handlingar visar att urbana publika rum ger nya erfaren-heter och producerar nya sociala rela-tioner, som oftast är icke-instrumentella, aktiva, oförusägelsebara och riskabla. Dessa potentialer är bärande orsaker till att människor samlas tillsammans (Ste-vens, 2007).

Dovey menar att social rikedom skapas utifrån underförstådd information som grundar sig i stadens intensiva närvaro i olika nätverk via fysiska möten. Informel-lt lärande skapas av intensiv urbanitet som kan jämföras med en bra skola där du lär dig mer mellan klasserna än i dem. Det urbana beståndsdelarna, såsom folket, utövare, gator, byggnader, öppna rumsligheter och flöden av anslutningar blir både en skola där vi lär oss kontinu-erligt om vardagen och en väckarklocka som möjliggör samt stimulerar den värde-fulla kunskapsproduktionen (Dovey, 2016). Samhällets strävan av breda och lekfulla

användningar i stadsrummet belyser hur mycket mänskliga miljöförhållanden för-bättras av människors flexibilitet, fantasi, skicklighet och ansträngning och med stöd från andra användare runtomkring dem. Lek betonar mångfalden, spän-ningen och motsättspän-ningen bland socia-la metoder, deras omständigheter och kreativitet, som alla bidrar till den dialektis-ka utvecklingen av den sociala helheten (Stevens, 2007).

Bra urbana rum bygger inte på lösa specifika ingrepp. Det bärande ingredi-enserna i bra stadsmiljöer är mångfalden av människor, oskrivna lagar och de byg-gda formerna. Rum är inte objekt utan en sammansättning av olika objekt, så som människor, träd, hus, spårvagnar, kontor, tåg, parker, bilar, affärer, gator o.s.v. Bra urbana rum uppstår av en mångfald av samspel, förbindelser och samordningar mellan dessa delar och mellan olika rum (Dovey, 2016).

Ett bra urbant rum är inte en produkt som kan produceras och sedan marknads-föras för fortsatt produktion men det kan snarare vara en modell för produktion som produktion som producerar en varia-tion av varor, tjänster, ideér, erfarenheter och allmänna tillgångar (Dovey, 2016).

45

“I

n a twist on the Anna Karenina principle, one might say that

bad urban places are all alike, while every good urban place is

good in its own way.”

4

I detta kapitel har vi med oss kunskaperna vi fått

av föregående kapitel och noga valt ut tre be-grepp som vi anser representerar det mest viktiga aspekterna att tänka på när man arbetar med överblivna rum, en teoretisk verktygslåda som vi tar med oss till vår senare analys.

VÅR TEORETISKA

VERKTYGSLÅDA

48

URBAN DMA

“W

hile the language has changed and the concepts have been extended, this remains the most powerful theory of urban design yet invented. It embodies an account of intercon-nections and synergies between things rather than things in themselves.” (Dovey, 2016, s. 15). Dovey´s begrepp urban DMA är en sam-mansättning av densitet, mix och access som innefattar en strukturell grund, som är nödvändig men inte tillräcklig för att up-pnå en urban intensitet. Konceptet grun-dar sig i delar av Jane Jacobs arbete The

Death and Life of Great American Cities

(1961) men har nu utvecklats med ett bredare synsätt utifrån grundkonceptet. Då konceptet vidgats och nu framställer förbindelser av kombinationer, samverkan mellan saker snarare än saker i sig själva (Dovey, 2016). De tre grenarna density, mix och access är morfologiska principer av koncentration, samverkan och anslut-ningar, baserat på Jacobs arbete (Dovey, 2016). Konceptet och det grundläggan-de i grundläggan-de tre primära termerna, grundläggan-densitet, mix och access skiljer sig inte ifrån vad Jacobs skrivit men korrigeras och tillämpas med

ytterligare aspekter. Tanken om urbanitet som ett intensivt men ändå slumpmässigt möte tyder inte på att det offentliga rum-met kan vara slumpmässigt organiserat. Det motsägelsefulla i detta är att med en urban mångfald så kan ostrukturerade möten i det offentliga rummet planeras med hjälp av urban design (Dovey, 2016). Urban DMA är tänkt som ett krav för att uppnå urban intensitet, produktivitet och kreativitet snarare än enbart en mångfald (Dovey, 2016).

“L

ike biological DNA it does not determine outcomes but sets a framework for what is pos-sible. Density, mix and access are necessary but not sufficient preconditions for urban life.” (Dovey, 2016, s. 16).

49

DENSITY

Densitet innefattar hur mycket aktivitet i form av människor och bebyggelse det finns på ett specifikt stadsområde. Densitet förkortar avståndet mellan människor och platserna de rör sig emellan (Dovey, 2016).

“How close can we get to where we want or need to be?” (Dovey, 2016, s. 16).

MIX

Mix innefattar i grunden de skillnader och sam-manställningar mellan aktivitet, attraktioner och människor, snarare än mångfald som ett mål i sig. Mix är ett sätt att generera slumpmäs-siga möten och möjliggöra flöden mellan olika kategorier av människor, byggnader och funk-tioner. Studien av mix är en studie av samver-kan, allianser och synergierna. Mellan funk-tioner, mellan hemmet, arbetet och fritid samt mellan produktion, avkastning och konsumtion (Dovey, 2016).

“What is the attraction between different parts of the mix?” (Dovey, 2016, s. 16).

D M A

URBAN-ACCESS

Access handlar om hur vi rör oss runt i sta-den. Hur skapar vi kopplingar mellan var vi är, vart vi ska, eller vart vi behöver vara? Vart är access-vägarna och är dess struktur trädliknande eller nätverksbaserade? Hur genomträngliga eller snabba är de i olika skalor och utifrån olika transportmedel? Vilken blandning av promenader, cykling, bil, buss, spårvagn och tåg använder vi för att navigera oss i de urbana rummet samt hur skiljer de sig utifrån olika skalor? (Dovey, 2016).

50

Hertzberger nämner i sin bok Lesson for

stu-dents in architecture (2009) att arkitekter

kan hjälpa till att skapa rum till mer socia-la resocia-lationer och möten melsocia-lan människor och tar upp begreppet the “in-between”, övergången mellan olika rum med olika territoriella anspråk, det rum som saknar en tydlig förvaltare. Hur arkitekter ofta måste jobba med möten mellan gatan på ena sidan och den privata egendo-men på andra. The in-between kan bidra till att få bort den skarpa kanten mellan olika territorium, och istället skapa en mel-lanhand som varken tillhör det offentliga eller privata, utan lika tillgängligt för båda parter (Hertzberger, 2009). Ett exempel på the in-between konkretiserar Hertzberger som threshold, tröskeln. Tröskeln är en in-ställning för välkomnande samt farväl och översätts därför till den arkitektoniska ter-men för gästfrihet.

“... the threshold as a build facility is just as im-portant for social contacts as thick walls are for privacy.” (Hertzberger, 2009, s. 35).

Där entréer, verandor och många andra former av the in-between bidrar till nya möjligheter mellan angränsande rum. Dessa ingrepp är svåra att genomföra eft-ersom de är svårt att bevisa dess funktion, och det krävs både utrymme och kapital för att de ska kunna genomföras (Hertz-berger, 2009).

Även Stevens nämner “in between plac-es” i förhållande till sitt begrepp lek. Där han skriver om hur flera olika lekaktiviteter förekommer runt byggnadsgränserna, rum som inte alltid betraktas som rum i sig själva eller som inte är helt offentliga. Eftersom lek har ett dialektiskt förhållande till andra vardagliga aktiviteter och up-plevelser. Rum där människor utövar lek är ofta rester eller överblivna rum, beläg-na bredvid rum med fasta och avgrän-sade funktioner. Där ökad kontrast av lekfull användning och allvar tillåter in-teraktion (Stevens, 2007). Politiker skulle kunna fortsätta säkerhetsställa underut-nyttjade rums existensen så de förblir till-gängliga för informella användningar. Den potentiella användningen av många rum blir bara uppenbar genom männis-kors dynamiska lekfulla anslag. Lek bred-dar därför omfattningen av det offentliga rummet i bokstavlig mening genom att uppmärksamma fysiska marginaler och in between places (Stevens, 2007).

51

52

Jeremy Till skriver i sin bok Architecture

Depends (2009) om slack space, som

benämns i detta arbete som flexibla rum. Till förklarar innebörden av flexibla rum som förändringsbara rum som ger möjlighet till ett bredare spektrum av olika aktivi-teter. Ett rum som välkomnar en bredare mångfald, där människor får möjlighet att skapa sina egna linjer i ett rum. Till vill väl-komna det sociala tänket i ett rum och inte endast ur det mätbara. Där det han-dlar om att se flera möjliga användningar av rummet, att låta tiden och människor vara en del av rummets utveckling samt funktion. Som i sin tur kommer att bidra till att människor inte behöver lika mycket rik-tlinjer. Det handlar om att våga välkom-na liv i mellanrummen och inte vara rädd för de fria odefinierade rummen. Genom att lämna rummen öppna och fria gör det möjligt för oss människor att istället definiera rummet över tid (Till, 2009). Till kritiserar hur arkitektur idag skapas gen-om mätbara metoder och med ett bero-ende av arkitekturböcker, där dimension-er av rum förhålldimension-er sig till olika aktivitetdimension-er. Enligt Till skapas rum istället genom att människor befinner sig i rummet och

ag-erar. Den problematik Till talar om är kop-plad till hans begrepp hard space, de

strikta rummen, som han förklarar är fysiskt

mätbara, uppdelande eller beroende av sin form eller aktivitet (Till, 2009).

Till motsätter det strikta rummet mot de flexibla, där han betonar de strikta rum-men som ligger till grund för funktionalism (Till, 2009). Formerna och det mätbara anser han är en brist på mod hos andra arkitekter när de skissar, att det är den lät-taste utvägen för att ha kontroll över de aktiviteter som ska ske i rummen eftersom de inte kan förutse tiden. Det är lättare att ha det abstrakta kvar i tanken. Han skriver att så länge arkitekter tror att det endast är dem som skapar rum, och bortse från det sociala, så bidrar det till en manipula-tion av rum som de vore ting. Till anser att tanken om fysiska rum som en arkitektoni-sk världsbild måste bort, vilket dåtidens arkitekter lägger en grund för (Till, 2009). Dock kan en mätning av ett rum vara nödvändigt, exempelvis för att se hur många människor ett rum verkar för (Till, 2009). Där även flexibla rum kan ställa till problematik, då det kan vara svårt att fyl-la ett rum utan funktion. Precis detta är Till

53

noga med att poängtera, där han stärker sina argument med hjälp av William Con-nolly. Connolly är kritisk till att se rummet som en abstrakt enhet, men menar på att behovet av en gemensam grund inte helt ska avfärdas. En viss funktion finns all-tid, men menar på att det inte ska finnas regler för hur rummets funktion ska använ-das. Han betonar att det öppna måste alltid finnas i åtanke. Connolly vill istället låta tiden styra över rummets funktioner och användning. Låta tiden ha sin gång och låta livet formas av tiden och anser som Till låta användarna av rummet bli en del av det skapandet av rummet och inte endast arkitekten (Till, 2009). Precis som Till skriver i sin bok om Herman Hertzberger att det inte bara handla om att göra en byggnad med skicklighet, där rummen är perfekt anordnade, utan rummet är en social scen, där de flexibla rummen är ut-formade men inte överdesignade. Vilket Hertzberger menar att det gör det mö-jligt för oss användare att göra val inom dessa ramar, som så¨småningom leder till att det är människorna som blir rummets formgivare (Till, 2009).

5

I detta kapitel tar vi upp vilka metoder vi har

an-vänt oss av och hur vi gått tillväga, samt reflek-tioner kring de valda metoderna.

56

Vår arbete bygger på en fallstudie av rummet under Mälarbron i Södertälje. En fallstudie, eller case study som den engels-ka benämningen är, bygger på en fördju-pning inom det området man undersöker. Fokus ligger vanligtvis på ett eller fåtal fall, för att få en mer detaljerad fördjupning och kunskap inom det man undersöker (Ejvegård, 2009).

Arbetet om rummet under Mälarbron var ett ämne inför kandidatarbetet vi tänkt på långt innan arbetets start. Urbana rum som omformats självmant av brukarnas behov och kreativitet har diskuterats flitigt och intresserat oss länge. Vi är bekanta med rummet under bron eftersom en av oss bott i närheten och har bekanta som job-bar i verksamheterna som ligger norr om bron. Därför fanns det goda förkunskaper inför detta arbete om rummets använ-dande, närområde och Södertälje som stad. Inför detta arbete besökte vi därför Södertälje för att titta närmare på rummet under bron, så att vi både var bekanta med bron innan arbetets start.

Inledande så var det inte rummet under Mälarbron som var arbetets fokus, utan urbana rum som har en potential och mö-jlighet till en bättre användning. Därför startade arbetet med att söka informa-tion om fenomenet och undersöka hur yrkesverksamma arkitekter både ser och arbetar med dessa rum. Under informa-tionssökningen fann vi Pontus Åqvist namn

METOD

i en intressant artikel Arkitektens dröm: fylla

stadens gluggar (2010). I en intervju med

Pontus Åqvist förklarade han begreppet gluggar där han beskriver vad en glugg är och vad en glugg inte är samt hur han går tillväga för att hitta dessa gluggar. I en

semistrukturerad intervju med Åqvist fick vi

bra grundmaterial och en bra start i vårt vidare arbete. En semistrukturerad interv-ju innebär att de som intervinterv-juar sätter en övergripande struktur, men kan påverka och fylla i följdfrågor. En semistrukturerad intervju är en friare metod än helt struk-turerade intervjuer, där intervjuaren har möjlighet att forma frågor utifrån det som kommer upp (Drever, 1995).

Intervjun med Åqvist ledde oss vidare i re-flektioner varför rummet under Mälarbron står tomt och om det funnits någon innan oss som har velat omforma rummet. Vi kontaktade därför Södertälje kommun i hopp om att finna äldre medborgarförslag eller liknande underlag för rummet. Istället så möttes vi av att området norr om bron är mitt i en stor stadsomvandlingsprocess och att bron är ytterst aktuell i omvandlin-gen. Där bron har en viktig roll i att lösa kopplingen mellan det befintliga centrum och de nya som byggs norr om bron. Vi kontakta därför arkitekten Tomas Wikström som idag är verksam forskare på Urbana studier, Malmö universitet för en semistruk-turerad intervju om rummets kommande roll i stadsomvandlingen. Wikströms forsk-ning handlar bl.a. om människors

mö-57

jligheter att påverka samt forma de rum som utgör deras livsvärld, vilket faller in på hur vi själva ville utforma rummet under Mälarbron. Under intervjun lyftes även det intilliggande stråket till brorummet upp som en viktig faktor att ta hänsyn till i vår kommande undersökande gestaltningen i arbetet. Wikström och Lina Olsson har skrivit boken Stadens möjligheter - platser och stråk som Wikström ofta refererade till samt visade oss under vår intervju.

Vi bokade därefter in ett möte med Södertälje kommun för att få alla uppgift-er om rummet roll i stadsomvandlingspro-cessen. I en intervju med vår kontakt-person på kommunens planenhet, som även här var en semistrukturerad intervju, så fick vi vetskapen om att det fanns tre olika gestaltningsförslag för rummet under bron och dess närområde. Två av försla-gen är offentligt material, medan det sis-ta förslaget som är framsis-taget av Sweco, ännu inte publicerats. I vår intervju med planenheten fick vi därför möjlighet att ta del av Swecos förslag där visualiseringar och idéer kring rummet under bron pre-senterades, som gav oss tillräckligt med in-formation för att uppfatta förslagets olika ingrepp samt påverkan för dess kontext. Då vi inte fick använda oss av Swecos bild-material valde vi därför att skapa egna vi-sualiseringsbilder för alla de tre förslagen och inte enbart för Swecos förslag, så att de olika förslagen ska framhävas mer jämbördiga inför vår analytiska del av

ar-betet. Våra egna gestaltningar, samt våra ingrepps-diagram blev även en analytisk metod för att se förslagens ingrepp till sin kontext. Vi fick även relevant information om större aspekter för hela Södertälje stad som var relevant till arbetet. Där vi hade en återkommande kontakt med vår kon-taktperson under arbetets gång.

I vårt besök uppe i Södertälje besökte vi även Wendela Hebbegymnasiet där vi fått vetskapen om att eleverna på pro-grammet Samhällsbyggande och miljö - arkitektur arbetat med brons närområde och att ett antal elever valt att fokusera på rummet under bron. I en längre sem-istrukturerad intervju med programmets arkitekturlärare Lars Grahm fick vi myck-et intressanta kunskaper om hur eleverna tänkt angående deras ingrepp i rummet. Vilket blev representerade kunskaper för Södertäljes medborgare i helhet, med kompletterande aspekter från tidigare observationer vi gjort i staden.

Vi gjorde flera deltagande observationer i Södertälje vid tre olika platsbesök. Det första var i december, andra i mars och det tredje skedde i april. Deltagande observationer bygger på att utifrån sig

själv beskriver en situation eller process

som man deltar i och iakttar olika förhän-delseförlopp (Ejvegård, 2009). Vi åkte sedan upp till Stockholm för en del plats-besök då vi titta på Skanstullsbron intill tun-nelbanan, Trädgården under

Skanstulls-58

bron, Babylon vid Södermalm och Rålis skatepark under Lilla Västerbron.

Tillbaka i Malmö så påbörjade vi vår te-oretiska del där de allmänna teorierna bildar en ram av intressanta kunskaper att ha med sig till rummets kommande gestaltande. Teoridelen resulterade även i en teoretisk verktygslåda, en metod som blir ett verktyg för att analysera de tre ge-staltningsförslagen på en djupare nivå. Denna begreppshantering använder vi för att ställa förslagens ingrepp i området mot vår teoretiska verktygslåda. Detta skulle även kunna ses som en fallstudie av de tre förslagen. Med vår teoretiska verk-tygslåda och analysen på förslagen i bak-grunden, går vi sedan vidare och gör vår egen platsanalys. Som bygger på de tre besöken i Södertälje men även delvis av de resultat intervjuerna ledde till. Detta re-sulterar i ett gestaltningsförslag som blir en undersökande process, om vilka möjliga användningar det kan tänkas finns i rum-met under bron och i dess närområde. Vi använder oss genom hela arbetets gång av skisser, diagram, ritningar, digi-tala 3D-modeller med hjälp av Illustrator, Indesign, Sketch-Up och Photoshop. Det grafiska blir en del av vårt resultat men har även varit ett verktyg genom hela ar-betet där både undersökningar och ana-lytiska metoder skett med hjälp av dessa.

Urban DMA - Urban AMD?

Doveys begrepp Urban DMA är ett av de tre begrepp som utgör vår teoretiska verktygslåda. Vi har valt att använda be-greppet på ett annat sätt än vad Dovey

förespråkar och presenterar i hans bok Urban Design Thinking (Dovey, 2016). Vi väljer att analysera området först utifrån access och sist densitet, vilket skiljer sig från Dovey och omformar begreppet till urban AMD istället för urban DMA. Varför vi valt att modifiera begreppet är för att vi i tidigare projekt jobbat med rörelsedi-agram som motsvarar det vi benämner som accessdiagram i detta arbete, vilket vi anser är en bra första utgångspunkt när man arbetar med platsanalyser eller om-råden som är i en process för mer radikala förändringar. Enligt oss är en kunskap om områdets tillgänglighetsvägar bärande i ett tidigt stadie för att först hur användar-na använder platsen och hur dessa riktlin-jer påverkar denna användning, därför har vi omformat begreppet till access, mix och densitet, urban AMD.

Hur vi arbetat med urban DMA (AMD) bygger först på en volymstudie som ger oss en förståelse över hur de nya förslagen ligger i den befintliga kontexten, med det kan vi även se områdets befintliga samt nya rumsligheter som antingen kvarstår, delas upp, förstärks eller försvinner. Vi analyserar sedan området utifrån access för att förstå de olika tillgänglighetsväg-garna, vilket i relation till en analys av om-rådet utifrån mix hypotetiskt belyser vart nya former av densitet i området kan up-pkomma.