Lärande och samhälle Idrottsvetenskap
Examensarbete
15 högskolepoäng
Elitidrottares erfarenheter & tankar kring
mental träning
The experiences & thoughts of Elite Athletes regarding Mental Training
VT 2019
Anselmo Isabel
Panduro Sofie
Idrottsvetenskapligt program 180hp Sport Management 2019-06-03Handledare: Lars Lagergren Examinator: Jyri Backman
Abstract
Authors: Isabel Anselmo & Sofie Panduro
Advisor: Lars Lagergren
Keywords: • Mental training • Sport psychology • Elite sport • Sport • Elite athlets
Purpose: The purpose of this study is to gain an understanding of how elite athletes use mental training, as well as their experiences and thoughts about mental training.
Theory: We will link our study to two theories. The social cognitive theory and the reverse U-hypothesis. These theories have been chosen as they are in-depth and explanatory while at the same time clarifying the purpose of the study in an understandable and uncomplicated manner. Methodology: Our choice of method is to conduct a qualitative case study through in-depth interviews with three elite athletes.
Results & conclusion: Mental training is important for athletes to perform as well as to feel good. Mental training can help elite athletes to gain control of emotions and thoughts and thus their mental health. It can also be determined that elite athletes find a big difference in performance when using mental training
Sammanfattning
Författare: Isabel Anselmo och Sofie Panduro
Handledare: Lars Lagergren
Nyckelord: • Mental träning • Sport psykologi • Elit sport • Sport • Elitidrottare
Syfte: Syftet med studien är att genom djupintervjuer få förståelse för hur elitidrottare använder sig av mental träning samt vilka erfarenheter och tankar de har kring den mentala träningen. Teori: Vi kommer att koppla vår studie till två teorier. Den socialkognitiva teorin och den omvända U- hypotesen. Dessa teorier har valts då de är fördjupande och förklarande samtidigt som de tydliggör studiens syfte på ett begripligt och okomplicerat sätt.
Metod: Vårt metodval är att genomföra en kvalitativ fallstudie genom djupintervjuer med tre stycken elitidrottare.
Resultat & slutsats: Mental träning är viktigt för att idrottare ska både prestera samt må bra. Mental träning kan hjälpa elitidrottare att få kontroll över känslor och tankar och på så vis sin mentala hälsa. Fastställas kan även att elitidrottare finner en stor skillnad i prestationen vid användning av mental träning.
Förord
Vi vill börja med att tacka vår handledare Lars Lagergren för visat engagemang och genom diskussioner hjälpt oss att komma fram till rätt undersökningsmetod, det har hjälpt oss att lättare kunna få reda på syftet med denna studie. Han har även hjälpt oss att utveckla våra tankar och diskussioner, vilket har lett till intressanta och viktiga slutsatser.
Utan våra respondenter hade vi inte haft möjlighet genomföra studien, vi vill därför även tacka dem för deras tid samt för att de låtit oss ta del av sina tankar och känslor.
Vi, Isabel och Sofie har genomfört studien tillsammans och vi står båda för allt som står i vår uppsats. Därför ska vi också bedömas kollektivt.
Avslutningsvis vill vi tacka varandra för gott samarbete och den positiva inställning vi gett varandra när vi behövt det.
Malmö den 3/6 2019 Isabel och Sofie
Innehållsförteckning
1. Inledning 9 1.1 Problemområde 9 2. Bakgrund 10 3. Syfte 11 3.1 Frågeställningar 11 3.2 Syftesbeskrivning 11 3.3 Begrepp 12 4. Litteraturgenomgång & forskningsöversikt 13 4.1 Informationssökning 13 4.2 Tidigare forskning 13 4.3 Sammanfattning av tidigare forskning 16 5. Teori 17 5.1 Teorier 17 5.1.1 Socialkognitiva teorin 17 5.1.2 Den omvända U-hypotesen 18 5.1.3 Kort sammanfattning av teorierna 19 6. Metod 20 6.1 Urval 20 6.2 Insamling 21 6.3 Bearbetning 21 6.4 Etik 23 7.0 Resultat och analys 24 7.1 Elitidrottarens kunskaper om mental träning 24 7.2 Elitidrottarens erfarenheter om mental träning 25 7.3 Elitidrottarens arbete med mental träning 26 7.4 Mental träning i förhållande till elitidrottarens prestation 28 7.5 Nackdelar med mental träning 31 7.6 Elitidrottarens tankar kring mental träning 32 8.0 Diskussion 34 8.1 Diskussion kring studien 34 8.2 Diskussion kring teorierna 37 8.3 Diskussion kring resultat/ analys 37 8.4 Slutsats 40 8.5 Förslag på framtida forskning 41 9. Referenser 42 10. Bilaga 461. Inledning
En tanke kommer före känslan och det är i sin tur känslan som styr människans beteende (Rusz e., 1987). Därför är det viktigt för elitidrottare att kunna påverka sina tankar positivt. Termen “elitidrottare” definierar vi som när en enskild eller förening tävlar på nationell och internationell nivå (Pizzeghello U., 2016). Kommer idrottaren till en tävling med en tanke om hur duktiga alla andra är, eller att han/ hon kommer att misslyckas överförs de tankarna till negativa känslor och det finns då en stor risk för att tankarna “smittar av sig” till beteendet. Kan man istället styra sitt inre och visualisera positiva tankar och bilder framför sig, vill det på sikt också leda till positiva handlingar (Rusz, 1987).
Vårt forskningsområde handlar om mental träning. Mental träning är ett samlingsnamn som omfattar många olika metoder och tekniker som kan hjälpa en människa att påverka och kontrollera sina känslor och beteenden (Plate A. & Plate J., 2005). Vi kommer försöka att skapa en förståelse för hur elitidrottare använder sig av mental träning samt beskriva och förklara vilka erfarenheter och tankar elitidrottare har kring mental träning.
1.1 Problemområde
För att få en bredare och större kunskap om mental träning har vi undersökt en del tidigare forskning. Vi har läst studier som gjorts i detta ämne, bland annat där det prövats olika mentala träningstekniker på idrottare och kontrollgrupper. För att sedan avläsa och jämföra data från enkäter med påståenden som respondenterna svarat på med hjälp av skalor. Studierna har alltså utgått ifrån tillfälliga testperioder. Ingen av de tidigare studierna som vi har läst har genomfört djupintervjuer med enbart ett fåtal elitidrottare. I den tidigare forskning som vi har tittat på har istället forskarna intervjuat flera elitidrottare på “ytan”. Det vi vill göra är att försöka gräva på djupet och koncentrera oss på färre respondenter för att skapa en förståelse för hur elitidrottare förhåller sig till mental träning.
2. Bakgrund
Redan i början av 1900-talet fanns det ett intresse för mental träning men det var inte förrän kring 1970-talet som begreppet uppmärksammades på riktigt. Vårt intresse för mental träning utifrån samhälleliga aspekter är att det mentala är en viktig och avgörande del av idrotten. Särskilt i samband med elitidrott och prestationer. Som samhället ser ut idag har elitidrottare inte bara själva idrottsprestationerna att tänka på, utan även det att de syns och är aktiva inom sociala medier. De får kommentarer (personliga och ur prestationssyfte) av både privatpersoner och media. Detta är relativt nytt och något som kan påverka en idrottares prestation, beroende på vad som skrivs och sägs (Grälls Linn, 2014). Om en idrottare inte kan hålla koncentrationen, kontrollera “fjärilarna i magen” eller handskas med negativa och störande kommentarer från konkurrenter kan det bli väldigt svårt att genomföra en prestation på elitnivå. Det finns därför olika verktyg och tekniker en idrottare kan använda för att klara av en prestation, trots störande “moment” (Bunke S. & Granér S., 2016). För att förtydliga ordet “prestation” menar vi när något positivt som åstadkommits eller fullgjorts, oftast trots svårigheter (Svenska akademiens ordbok, 2009).
Vi anser att mental träning också är intressant utifrån vetenskapliga aspekter då vi anser att det saknas en bred kunskap inom ämnet. Det är ovanligt att tränare och idrottare skyller sämre prestationer på saknaden av koncentration. De försöker istället lösa problemet genom att öka mängden fysisk träningen. Dock är det ofta inte mer fysisk träning som behövs utan mental träning. Såväl tränare som idrottare vet om att fysisk träning måste tränas regelbundet och repeteras om och om igen men det som många inte vet är att samma sak gäller när det kommer till mental träning. Anledningen till detta är att kunskap kring mental träning saknas. Enligt välkända idrottare, som tennisproffset Jimmy Connors, kan idrott på elitnivå bero på upp till 95% av mental träning (Weinberg R. S. & Gould D., 2015). Vi kommer att titta på flera forskningsartiklar samt litteratur som består av faktagranskad litteratur för att kunna ta hänsyn till de vetenskapliga aspekterna som finns inom vårt forskningsområde.
3. Syfte
Syftet med studien är att genom djupintervjuer få förståelse för hur elitidrottare använder sig av mental träning samt vilka erfarenheter och tankar de har kring den mentala träningen.
3.1 Frågeställningar
• Vilka faktorer påverkar elitidrottare mest vid presentationstillfällen? • Hur anser elitidrottare att mental träning påverkar deras prestationer? • Påverkas elitidrottare av den stress och press de sätts under?
3.2 Syftesbeskrivning
Vi har efter flera diskussioner och funderingar arbetat fram ett syfte som vi anser är både tydligt och begripligt (Bryman, 2011). Vi har valt att avgränsa vår studie till att genom djupintervjuer få en förståelse för vad elitidrottare har för erfarenheter och tankar om mental träning. Med förståelse menar vi att vi kommer med hjälp av djupintervjuer sträva efter att kunna förklara vad det är som händer inom en elitidrottare stunderna innan han eller hon ska prestera. Hur går tankarna? Hur arbetar de aktivt med den mentala träningen och hur kan det se ut?
Avgränsningen till tre djupintervjuer har vi valt då vi vill gräva djupare och få en större inblick i hur elitidrottare arbetar med mental träning och inte bara “nudda” på ytan. Intervjutekniken vi valt ger oss en djupare förståelse för hur idrottarna och tränarna uppfattar den mentala träningen som de arbetar med. Vi hoppas kunna komma fram till varför elitidrottare använder mental träning, hur de gör det, i vilken utsträckning mental träning påverkar och hur det arbetet ser ut.
3.3 Begrepp
Följande begrepp återkommer kontinuerligt i studien och bör därför definieras. Detta för att läsaren inte ska behöva ställa sig frågande till vad vi menar med begreppen.
• Målsättning = Det finns tre typer av målsättning: resultatmål, prestationsinriktade mål samt processmål (Bunke & Granér, 2016).
• Visualisering = Mentala föreställningar/ mental simulering. En person föreställer sig ett idrottsscenario mentalt (Bunke & Granér, 2016).
• Spänningsreglering = Att bli medveten om sina känslor samt nervositet och därefter lära sig att hantera det, med mål att de inte förstör prestationen. (Bunke & Granér, 2016).
• Elitidrottare = När en enskild eller förening tävlar på nationell och internationell nivå (Pizzeghello, 2016).
4. Litteraturgenomgång & forskningsöversikt
Nedan följer en översikt över vilka tidigare forskningsartiklar som använts till studien. All litteratur är kritiskt granskad och forskningsartiklarna är alla peer-reviewed. Både litteratur och forskningsartiklar är noga utvalda för att kunna ge såväl oss själva som läsaren djupare kunskap och bättre förståelse för problemområdet.4.1 Informationssökning
De forskningsartiklar som använts i studien, hittades genom Malmö universitets databas, Libsearch via Sportdiscus. De sökord som fick fram de mest relevanta artiklarna var:
• Mental training OR mental träning • Sport psychology OR sport psykologi • Elite sport
• Sport • Elite athletes
4.2 Tidigare forskning
För att få en inblick i vilka erfarenheter elitidrottare har av mental träning, om och varför elitidrottare arbetar med mental träning samt hur den träningen kan se ut är detta avsnitt baserad på 12 vetenskapliga artiklar. Artiklarna lägger en grund samt förtydligar om och hur det arbetas med mental träning. Överlag skiljer sig flertalet av artiklarna åt, i vilken typ av grupper de tittat på samt hur forskarna gått tillväga. Generellt sett är en del av artiklarnas resultat relativt likartade och i flera av studierna är det “mentalstyrka”-program som undersöks.
I artikeln The Effect of Mental Toughness Training on Elite Athlete Self-Concept Andrecord Level of 50M Crawl Swimming for Swimmers (Mostafa M., 2015) tittades det på simmare, en kontrollgrupp och en experimentgrupp, tre gånger i veckan i tre månader. Experimentgruppen fick gå igenom ett mentalstyrkeprogram, för att se om och hur det påverkade deras prestation. I början och vid slutet av studien fick simmarna gå igenom ett frågeformulär med påståenden som “jag blir arg och frustrerad under tävling” och “jag tror på mig själv som idrottsman”. De fick svara efter en skala på 1-6. Studien resulterade i att experimentgruppen generellt sett
påverkades positivt av mental träning, dock sågs det endast en mindre skillnad mellan grupperna i själva prestationsnivån. Mostafa (2015) menade dock att om den mentala styrkan förbättras, kommer prestationsnivån att förbättras. Weigert Coelho et al. (2014) undersökte effekten av mentalstyrkeprogram på vollybollsspelare. Här visade resultaten en signifikant påverkan mellan experiment- och kontrollgrupperna, vilket indikerar att det mentala träningsprogrammet hade en signifikant effekt. Resultat visade även att mentalstyrkeprogrammet ledde till en minskning av stress och ångest hos idrottare inför prestation. I en artikel som gjorts av Sharp L.-A., Woodcock C., Holland M.J.G., Cumming J. & Duda J.L. (2013) granskades unga elitrugbyspelare, även här visade resultaten sig vara positiva för mentalstyrkeprogrammet. I denna studiens mentalstyrkeprogram analyserades bland annat målsättning, visualisering, rutiner och planering inför tävling. Programmet som användes uppfattades vara lämpligt och välplanerat som påverkade elitidrottarnas prestationer positivt (Sharp, Woodcock, Holland, Cumming & Duda, 2013). År 2013 skrev Salama en artikel om studier kring ett mentalstyrkeprogram. Även detta program resulterade i ökad psykologiskt välbefinnande samt framgång. Jämförelsevis med den första artikeln gjordes denna studie 4 mentala träningssessioner i 10 veckor istället för tre gånger i veckan i tre månader (Salama, 2013). Sammanfattningsvis är forskare alltså överens om att mentalstyrkeprogram har en positiv påverkan på elitidrottare och deras prestationer. Detta trots att de program som testades i ovannämnda artiklar var väldigt olika.
I Holland, Woodcock, Cumming & Dudas (2010) artikel studerades elitidrottares psykologiska egenskaper där man undersökte vilka mentala tekniker som elitidrottare använde sig av. Idrottare blev frågade vilka mentala egenskaper och tekniker som de uppfattade vara mest användbara. Nämndes gjordes alltså bland annat målsättning, visualisering samt spänningsreglering (Holland, Woodcock, Cumming & Duda, 2010).
Idrottsforskare har tittat på de processer som elitutövare genomgår för att uppnå positiv psykologisk anpassning under stress och tävling. Denna studien innehöll en beskrivning av hur stress som kan hindra en elitidrottare. Konsekvenser diskuteras för idrottspsykologer, mentalträningskonsulter, idrottsforskare, tränare och idrottare. För att lyckas måste idrottare identifiera och sedan övervinna stressen. Att uppnå framgång kräver en betydande mängd emotionella investeringar. Även i denna studie tas begrepp som spänningsreglering upp (Schinke et al., 2012).
I ”Psychological skills training as a way to enhance an athlete’s performance in high-intensity sports” (Birrer, D. & Morgan, G. 2010) påvisas det att psykologisk kompetensutveckling generellt påverkar hög-intensivsport positivt. Dock visar studien att det finns brist på bevis för att traditionella psykologiska färdigheter förbättrar prestationen i hög-intensiv sport. I studien presenteras det därför en modell med tre nivåer (psykologiska krav, färdigheter och tekniker). Modellen underlättar identifiering av de specifika psykologiska kraven i sport, vilket gör det möjligt att skilja på vilka psykologiska färdigheter som krävs. I dagens professionella och semi-professionella sport blir linjen mellan att vinna och förlora gradvis tunnare. Vid de olympiska spelen i Peking 2008 var skillnaden i tid mellan första och fjärde platsen i herrarnas rodd i genomsnitt 1,34%, motsvarande för kvinnor är bara 1,03%. Det är således inte förvånande att vikten av psykisk kompetensutbildning har ökat de senaste åren och att antalet idrottare som använder psykologiska träningsstrategier har ökat. I denna studie argumenteras det att för att uppnå en topprestation bör den psykologiska och fysiologiska träningen anpassas varje disciplin. Även om det inte finns tillräckligt med bevis för att traditionella psykologiska färdigheter förbättrar prestationen lutar forskarna åt att de psykologiska aspekterna påverkar. (Mujika I., Halson S., Burke L.M., Balagué G. & Farrow D., 2018) bekräftar ovanstående men tillägger också att psykologiska färdigheter är en central komponent av idrottsprestation och att det bör anpassas till varje idrottares individuella behov.
Giske, Haugen & Johansen (2016) har gjort en studie som vi tittade på. Den handlade om elitdomare. Anledningen till att vi valde att ta med den var eftersom den tog upp en annan aspekt på mental träning. I denna studie skrivs det att mental träning kräver mer motivation än fysisk träning, vilket ingen av de andra studierna nämnt. Resultatet visar också att elitdomare använder sig betydligt mer av mental träning än vad sub-elit domare gör. Däremot är det ingen större skillnad på den fysiska träningstiden. Domarna fick svara på ett frågeformulär om deras fysiska och mentala träning. Frågor som “Utövar du någon mental träning”? där de fick svara genom en skala på 0 (= aldrig) -3 (3= 2ggr/v eller mer). Frågeformuläret avslutades med en öppen fråga om hur denna träning i så fall såg ut. Studien analyserades via SPSS (Giske, Haugen & Johansen 2016).
Här jämte finns tre andra artiklar som skulle kunnat vara västenliga för ämnet men som vi ändå inte anser tillräckligt relevanta för studien. Vi hittade ytterligare en studie som forskat kring ett mentalstyrkeprogram. I “Smoke and Mirrors or Wave of the Future? Evaluating a Mental Skills Training Program for Elite Cross Country Skiers” (Von Guenthner, S., Hammermeister, J., Burton, D., & Keller, L., 2010) förklaras det hur det arbetas genom en hel säsong med USAs cross country skidteam. Programmet bestod bland annat av prestationsstrategi, självförtroende inom sporten samt ångest. Studien visade på förbättrad mentalkunskap vilket innebär en positiv effekt av mentalträning för elitskidåkare. Bland de flesta sporter håller idrottare, psykologer och tränare med om hur viktigt det är med psykologiska och fysiologiska aspekter för att uppnå en framgångsrik sportprestation. Ridsporten har dock hamnat efter. I ”The performance success within the competitive equestrian field: A novice and intermediate rider focused investigation” (Alexander Petho, D., 2017) var syftet därför att bland annat undersöka motivation och fysisk- samt mentalträning hos ryttare. Att mentalträning får större och större påverkan bekräftas även av Boes, R., Harung, H. S., Travis, F., & Pensgaard, A. M. (2014). Denna studie utfördes på ett lite annorlunda sätt än tidigare studier, genom semistrukturerade intervjuer med 28st elitidrottare och 28st “kontroll”-personer (sportutövare). Intervjuerna undersökte idrottarnas uppfattning om prestation. Trots skillnad i metod, kom studien fram till liknade resultat.
4.3 Sammanfattning av tidigare forskning
Överlag är skiljer sig flertalet av artiklarna mycket åt, i vilken typ av grupper de tittat på samt hur forskarna gått till väga. Generellt sett är en del av artiklarnas resultat relativt likartade och i flera av studierna är det “mentalstyrka”-program som undersöks. Sammanfattningsvis är forskare alltså överens om att mentalstyrkeprogram har en positiv påverkan på elitidrottare och deras prestationer. Detta trots att de program som testades i ovannämnda artiklar var väldigt olika.
5. Teori
I detta kapitel presenteras begrepp och teorier som hänger ihop med studien. Begreppen finns med i resultatet och diskussionen och är därför relevanta. Teorierna ger läsaren en uppfattning om hur elitidrottare fungerar och mår samt varför de presterar som de gör. Teorierna finns alltså med för att hjälpa läsaren att förstå ämnet och förklara empirin.
5.1 Teorier
Följande teorier finns med i undersökningen då de ger möjlighet och anledning för läsaren att spekulera över ämnet. Teorierna är relevanta då de förklarar hur saker passar ihop. Nedanstående teorier har valts då de är fördjupande och förklarande samtidigt som de tydliggör studiens syfte på ett begripligt och okomplicerat sätt.
5.1.1 Socialkognitiva teorin
Självförtroendet har en effekt på tankar, känslor och beteenden. Därför menar en del forskare att självförtroendet är ett av de viktigaste karaktärsdragen hos elitidrottare. Förväntningar och förmågan att tolka situationer anses vara inkluderande i självförtroendet, vilket också påverkar en persons beteende (Bandura, A., 1995, 1997). Bandura införde begreppet ”efficacy beliefs” (tron på den egna förmågan, självförtroende). Begreppet anger hypotesen om individens tro på sin förmåga att kunna åstadkomma resultat vilket är grundläggande för mänsklig aktivitet. En central del i människans liv är att ha kontroll över sin överlevnad och utveckling samt påverkan på sig själv och sin omgivning.
Ett av människans grundläggande behov av kontroll över omständigheterna i våra liv är att vi vill kunna påverkar nästan allt vi gör. Känslan av hur mycket vi kan kontrollera och påverka varierar och den osäkerheten kan skapa oro och frustration, särskillt när vi försöker hantera situationer som har stor betydelse. Self-efficacy handlar om hur vi anser oss kunna organisera, utföra och inrikta den aktivitet som krävs för att nå det vi strävar efter (Bandura, 1995, 1997). Människans skicklighet att kunna påverka och kontrollera situationer ändrar sig beroende på en rad faktorer, men det handlar också om vår förmåg att kunna reglera vår egen motivation, tankeprocesser, affektiva tillstånd och beteenden. Utomstående faktorer har också en inverkan
på self- efficacy. Förändringar av faktorer i omgivning kan göra att motivation, tankeprocesser, affektiva tillstånd och beteende behöver ändras och regleras beroende på vad man vill åstakomma. Människan är i regel mer proaktiv, självreflekterande, självorganiserand och självreglerande snarare än att påverkas och styras av omgivningen eller drivet av inre impulser (Bandura, 1995, 1997). Kopplat till vårt ämne handlar det om idrottares förmåga att kunna prestera vid tävling till exempel.
Självförtroende och bra prestationer hör ihop då det ena ofta leder till det andra och tvärtom (Bunke & Granér, 2016). Det situationsanpassade självförtroendet är en del av den socialkognitiva teorin. Att självförtroendet är situationsanpassat innebär hur individen uppfattar sin förmåga att klara av det som behövs i en viss situation. För att förbättra en idrottares situationsanpassade självförtroende finns det enligt teorin sex faktorer som kan hjälpa till (Bandura, 1977).
1.Tidigare erfarenheter. Vid framgång ökas det situationsanpassade självförtroendet. 2.Vikarierande förstärkning. När en vän/ idol gör en lyckad prestation kan det påverka. 3.Verbal förstärkning. Beröm och uppmuntran påverkar positivt liksom en inre dialog. 4.Mentala föreställningar. Mentala bilder påverkar det situationsanpassade självförtroendet. 5.Fysiologiska reaktioner. Tolkas de rätt av idrottaren kan även de beröra positivt.
6.Känslomässiga reaktioner. Känslor (individuellt för varje idrottare vilka) har positiv inverkan (Bandura, 1977).
5.1.2 Den omvända U-hypotesen
Inför en prestation utvärderar en idrottare sin chans att prestera väl. Förmåga, förhållanden (som väder och publik) och hot vägs in. Ifall ett hot uppfattas av idrottaren som stort, samtidigt som det kombineras med en känsla av för lite kontroll över den aktuella situationen, kan detta leda till en starkare och mer negativ känslomässig reaktion. När en idrottare ska prestera påverkas han eller hon av sina kroppsliga reaktioner, tankar och känslor. Ifall en känslomässig reaktion är positiv eller negativ avgörs av om den är bra eller dålig för själva prestationen. En idrottare upplever stress när det uppstår obalans i de egna och/ eller andras krav samt upplevd förmåga (Bunke & Granér, 2016).
En vanligt förekommande teori inom idrottspsykologin är den omvända U-hypotesen. Teorin förklarar förhållandet mellan nervositet och prestation som ett omvänt U. Den omvända U-hypotesen beskriver vid vilken kombination av krav och nervositet som idrottaren presterar bäst. Enligt teorin presterar idrottaren sämre vid för lite krav och nervositet. När krav och känslan av nervositet ökar, stärks prestationen. Dock påverkas prestationen negativt om kraven överstiger idrottens upplevda förmåga, alltså nervositeten. Optimalt för idrottaren och dennes prestation är därför när en balans mellan nervositet och prestation uppstår (Bunke & Granér, 2016).
Nervositet
Prestation
Figur 5.1 – Den omvända U-hypotesen
Teorin har fått kritik då den är något simpel och inte tar hänsyn till andra faktorer som känslor, tankar och fysiska begränsningar. Den tar inte heller hänsyn till varje enskild individ men teorin är tydlig och beskriver enkelt hur det ser ut i de flesta fallen (Weinberg. & Gould).
5.1.3 Kort sammanfattning av teorierna
Trots att teorierna hör till samma ämne är de väldigt skilda. Teorierna förklarar olika delar och kompletterar därför varandra väl. Den socialkognitiva teorin fokuserar på självförtroendet och hur det påverkas och kan förbättras. Den omvända U-hypotesen tar upp förhållandet mellan nervositet och prestation och vid vilken kombination av press och nervositet som en idrottare presterar bäst.
6. Metod
Vi vill i så hög grad som möjligt förstå vad det är som händer inom en elitidrottare när han eller hon använder sig av mental träning. Vi vill analysera, diskutera och problematisera ämnet mental träning kopplat till elitidrottare och få en större inblick i detta. Med den utgångspunkten valde vi att genomföra en kvalitativ fallstudie genom tre djupintervjuer. Våra intervjufrågor har vi utvecklat med hjälp av de två teorier (socialkognitiva teorin och den omvända U-hypotesen). Vi har också analyserat respondenternas svar med koppling till dessa teorier.
6.1 Urval
I samband med att vi kommer att grunda vårt arbete utifrån en kvalitativ forskningsmetod så vet vi att det är ett tidskrävande forskningssätt. Vi kommer att genomföra semistrukturerade djupintervjuer. Att hitta relevant tidigare forskning var bland det första vi gjorde, utifrån de artiklarna växte vår nyfikenhet på hur elitidrottare tänker och arbetar med mental träning (Hassmén N. & Hassmén P., 2008). Alltså inte bara hur deras prestationer och resultat påverkas av det.
För att kunna få svar på syftet och våra frågeställningar har vi i förväg valt ut tre elitidrottare som vi vet har erfarenhet av att arbeta med mental träning. Vi kommer att ha förberett många frågor som kommer hjälpa oss med att kunna diskutera och analysera respondenternas svar och reflektioner (Bryman A., 2011). Vi är medvetna om att vissa frågor kan leda till följdfrågor som inte är förberedda sedan innan och att intervjuerna kan ta lång tid.
När studien utgår från en kvalitativ forskningsprocess kan insamlingen ske i omgångar och utvecklas och ändras på vägen. Vi utgår idag från att vi ska intervjua tre elitidrottare och under processens gång kommer vi säkert fram till att vi behöver fler intervjutillfällen med respondenterna för att nå en mättnad i studien. I den här typen av forskningsmetod sker allt i en cirkel och det är viktigt att vi har med oss det under studiens gång (Hassmén & Hassmén, 2008). Beroende på vilka vi intervjuar, om det till exempel skulle vara en majoritet av elitsatsande killar inom ishockey kan resultatet se ut på ett visst sätt än vad det hade gjort om majoriteten av våra respondenter i stället är kvinnor inom ridsporten.
6.2 Insamling
Det första vi gjorde var att bestämma vad vi ville förstå och därmed undersöka och studera. Efter vårt ämnesval sökte vi via Libsearch, Sportdiscus med relevanta nyckelord efter tidigare forskning. När vi hade läst igenom sammanfattningarna, en del av resultaten samt metoddelarna på ungefär 50 artiklar, valde vi ut 12 artiklar som vi tyckte var mest relevanta och intressanta för vår studie. Vi diskuterade oss fram till att vi vill genomföra vår studie baserat på kvalitativ forskningsmetod och kommer därför genomföra djupintervjuer med elitidrottare.
Det kändes naturligt för oss att välja semistrukturerade djupintervjuer vid insamling av empiri eftersom vi ville få ett djup och en inblick i en elitidrottare och hur denne förhåller sig till mental träning. Den här typen av metodval vet vi ställer höga krav på våra respondenter då vissa frågor är väldigt personliga och att intervjuerna är tidskrävande (Hassmén & Hassmén, 2008). Djupintervjuer är den insamlingsteknik som är lämplig att använda för att förstå, lära och ta del av andras kunskaper, åsikter, känslor, erfarenheter samt upplevelser. Genom intervjuer kunde vi enkelt ha samtal med respondenterna, förklara vid oklarheter samt ställa följdfrågor eller be dem utveckla sina svar. Det kunde också leda oss till nya tankar och funderingar (Bryman 2011). Intervjuerna tog ungefär två till tre timmar per intervju att genomföra och genomfördes hemma hos våra respondenter. Anledningen till at vi valde att genomföra intervjuerna hemma hos respondenterna var för att ge dem en så van och trygg miljö som möjligt. Vi valde att spela in intervjuerna med en diktafon så att vi båda kunde fokusera på själva intervjun och på svaren vi får från respondenterna. Efter avslutad intervju valde vi att transkribera hela intervjun för att tydligare kunna analysera materialet.
6.3 Bearbetning
Studien grundar sig i en kvalitativ fallstudie, vilket bland annat innebär att synsättet är tolkande och går på djupet. Det föll sig naturligt för oss att utgå från ett kvalitativt angreppssätt där man ser på flera olika typer av perspektiv. Genom djupintervjuer ökar möjligheten att få en förståelse för hur elitidrottare upplever, känner och har för erfarenheter av mental träning. Vi vet att när vi ska bearbeta hela processen sker det ofta som en cirkel. När intervjuer har genomförts kan det bidra till att vi behöver fler intervjuer, eller andra infallsvinklar för att känna oss tillfredsställda med bearbetningen (Hassmén & Hassmén, 2008).
Med tanke på det metodval vi valt, med tre djupintervjuer, ansåg vi att det är viktigt att ställa “rätt” frågor till våra respondenter för att få den mättnad vi önskar. Med denna reflektion valde vi att genomföra en provintervju med en elitidrottare för att se om våra frågor uppnådde sitt syfte. Under provintervjun märktes det tydligt vilka frågor som skulle tas bort, byta plats på eller omformuleras. Det blev även tydligt om vi skulle addera frågor. Med detta fick vi även en idé om hur lång tid våra intervjuer skulle ta. Det var till stor hjälp för oss att genomföra provintervjun och vi ansåg att det ökade studiens trovärdighet. Intervjun visade bland annat att vi ställde oss kritiska till vårt eget arbete, med intervjufrågorna, och att vi verkligen ställde relevanta frågor för vårt syfte och frågeställningar (Bryman, 2011). Vi vill dock poängtera att vi inte har några ambitioner om att våra resultat ska vara generaliseringsbara.
I kvalitativa studier är det ofta den semistrukturerade intervjuformen som används. Detta leder till att intervjuaren kan formulera frågorna på så sätt att respondenten tolkar frågorna rätt samt gör att intervjun går på djupet (Bryman, 2011). Precis som med provintervjun valde vi att spela in våra intervjuer med hjälp av en diktafon och därefter transkribera för både enkelhetens och säkerhets skull. Anledningen till att vi valde inspelning med diktafon är på grund av etiska skäl och regler, mer om detta nedan, (läs under rubriken Etik).
Genom valet av ljudinspelning ledde det till diskussion om att vi behövde ha i åtanke att även om vi får med allt vad som sägs så missar vi allt som inte sägs. Kroppsspråket kan omedvetet säga mycket mer, eller förstärka de verbala svaren. Vi bestämde därför i förväg att välja vad vi skulle notera. Till exempel pauser, suckar, hummande för att få med en bredare syn att sedan analysera (Hassmén & Hassmén, 2008).
Efter genomförda intervjuer genomförde vi en analytisk induktion. Det handlar om att man kodar, framförallt transkriberingen av intervjuerna. Då kunde vi se om vi behövde kontakta någon av våra respondenter igen för följdfrågor och förtydligande. Detta för att få en mättnad i studien. Vi jämförde och skiljde de olika intervjuerna åt och därefter var det viktigt att försöka analysera vilka mönster intervjuerna bildade (Hassmén & Hassmén, 2008).
6.4 Etik
Det viktigaste att tänka på när det genomförs en studie där människor är inblandade är att skydda deras identitet. Det görs enklast genom att följa regler och riktlinjer kring etiska överväganden. Därför har vi läst på om Helsingforsdeklarationen (2000) som är en central forskningsetisk riktlinje. Den är inte juridiskt bindande men har haft/har stor inverkan på nationell lagstiftning. En av de grundläggande principerna enligt Helsingforsdeklarationen är att omsorgen om individen alltid måste gå före vetenskapens och samhällets intresse. Det gäller också att alltid vara försiktig och respektera deltagarnas privatliv och behandla patientinformation konfidentiellt för att så lite som möjligt påverka deltagarnas fysiska och psykiska integritet och personlighet. (Helsingforsdeklarationen, 2000) Hur intressant eller viktigt man än anser att sin studie eller projekt må vara ska man alltså inte genomföra det om personerna som omfattas studien inte samtycker. För att skydda våra respondenter har vi följt de etiska kodexarna, vilka inkluderas i individskyddskravet. Individskyddskravet har i sin tur fyra ställningskrav: konfidentialitetskravet, informationskravet, nyttjandekravet, samtyckes-kravet samt (Vetenskapsrådet, 2017).
Som student på fakulteten Lärande och Samhälle på Malmö universitet har vi grundligt gått igenom vad etikrådet ser på för att samtycka om publicering. Innan vi påbörjade en intervju förklarade vi för respondenterna, som alla var över 18 år, vad undersökningen handlar om, hur den ska presenteras samt att de har möjlighet att när som helst avsluta sitt deltagande. Vi har även erbjudit respondenterna möjligheten till att läsa igenom frågorna innan intervjuerna, för att vara säkra på att de känner sig bekväma med frågorna. I samband med detta informerade vi också om att de självklart är anonyma, vilket innebär att deras namn inte finns med i studien. Vi valde att spela in intervjuerna med diktafon, för att skydda respondenternas personuppgifter utifrån riktlinjer från European Parliament och Council of the European Union (2016), General Data Protection Regulation (GDPR). Vi har inte ställt frågor som inte berör vår studie, frågor om sexuell läggning, politiska åsikter, ras och så vidare. Kön eller vilken typ av sport våra respondenter utövar är inte heller relevant för vår studie, därför kommer inte den informationen heller finnas i studien. Den information som publiceras angående personerna kommer vara i form av åldersspann (etikrådet mau, 2019). Eftersom vi har tre respondenter har vi valt att skriva “en av respondenterna” när vi citerar eller beskriver deras svar. Detta för att läsaren inte ska veta vad det är som till exempel respondent 1 har sagt. För övrigt har vi bett respondenterna om deras godkännande till de citat vi har med i vår resultatdel.
7.0 Resultat och analys
I vår studie valde vi att endast intervjua idrottare som använder sig av mental träning då det var just idrottarnas tankar och erfarenheter om den mentala träningen som vi ville undersöka. I detta kapitel belyser vi intervjusvaren och med det svaren på frågeställningarna och syftet. Vi kommer också koppla respondenternas svar med teorierna vi valt och den tidigare forskning vi tagit upp i studien.
Våra tre respondenter har alla flera års erfarenhet av mental träning och arbetar kontinuerligt med det. Elitidrottarnas svar gav oss inte bara kunskap om deras användning av mental träning samt vilka erfarenheter, känslor och tankar de har kring den mentala träningen, utan det gav oss också en tydligare bild hur deras upplevelser och kunskap kan kopplas och bekräftas och/eller dementera till tidigare forskningsresultat och våra teorier.
Utifrån våra frågeställningar delade vi in intervjufrågorna i olika rubriker, dessa rubriker väljer vi att utgå från här i resultatet. (Se intervjufrågor i bilaga 1.)
7.1 Elitidrottarens kunskaper om mental träning
För respondenterna är den mentala träningen oerhört viktig. Svaren på intervjufrågorna påvisar att de upplever att de både mår samt presterar bättre vid användning av mental träning. Respondenterna menar att mental träning är något som kan hjälpa dem att hantera och klara av stress som de upplever samt den press de sätts under vid prestationer. De anser att de lär sig tänka ”rätt” i olika situationer samt att ha en positiv inställning. När de använder olika verktyg som till exempel visualisering, andningsövningar och inre samtal, bidrar det till att de presterar bättre.
“Mental träning är för mig ett sätt att arbeta med nerver, nervositet och självförtroende för att kunna uppnå bättre resultat”.
Mental träning för våra respondenter är alltså sammanfattningsvis ett sätt att arbeta med nervositeten och självförtroende som ett hjälpmedel för att uppnå resultat. Pressen och stressen som idrottarna upplever kan leda till att nervositeten ökar väsentligt. Vilket kan vara en
grundläggande anledning till att idrottarna använder mental träning. I forskningen nämns detta dilemma också och där beskrivs det att mental träning kan leda till en minskning av stress och därmed en minskning av nervositet som i sin tur leder till förbättrade prestationer (Weigert Coelho et al., 2014). Detta skiljer sig från vad den omvända U-hypotesen menar. Där handlar det istället om att hitta en balans mellan just nervositet och krav för att kunna prestera och att nervositet därför är en nödvändig faktor för att kunna lyckas prestera bra (Bunke & Granér, 2016).
7.2 Elitidrottarens erfarenheter om mental träning
Våra respondenter reflekterade över hur de tidigare hanterat olika situationer (kopplat till sin idrott), innan de började använda sig av mental träning och hur den träningen sedan har påverkat dem.
“Jag tycker att mental träning är ett fantastiskt sätt att sätta sig upp mig till en prestation på. Det gör att jag i prestationssammanhang känner mig bäst”.
“Mitt självförtroende har klart förbättrats sedan jag började använda mental träning”.
Deras reflektioner är väldigt lika här. Hur deras självförtroende har påverkats positivt med hjälp av mental träning och hur otroligt viktigt det är med ett starkt självförtroende i framförallt prestationssammanhang.
Den socialkognitiva teorin säger att självförtroendet har en stor påverkan på en persons tankar, känslor och handlingar och att det därför är viktigt för speciellt elitidrottare att ha stort självförtroende (Bandura, 1995, 1997). Våra respondenter reflekterar mycket över sitt eget självförtroende och hur mental träning har positivt påverkat det. De använder metoder som visualisering, motivationsträning och positiva inre samtal för att på så sätt stärka sitt självförtroende. I den socialkognitiva teorin menar man i stället att det är genom självförtroendet som tankarna påverkas. Den här skillnaden diskuterade vi med våra respondenter efter transkriberingen för att höra deras analys. Vad är hönan och vad är ägget? En av respondenterna menade att hen trodde att om man tävlar och tränar på elitnivå måste man ha ett bra självförtroende och att den mentala träningen hjälper hen att upprätthålla det. En annan respondent säger att det var genom den mentala träningen som hen tydligt kunde känna skillnaden på sitt självförtroende och hur det stärktes genom motivationssamtal och “pep-talks”.
Här skiljer sig alltså teorin med en av respondenterna men det finns meningar som de anser stämmer. Socialkognitivia teorin säger nämligen också att människan har en förmåga att kunna reglera sin egen motivation, tankeprocess, affektiva tillstånd och beteenden i olika situationer beroende på vad man vill åstakomma (Bandura, 1995, 1997). En av
respondenterna berättar om en händelse då hen inte hade presterat bra under en viktig
kvaltävling, känslan inom honom/henne var fylld av ilska och ledsamhet. Efter ett “pep-talk” samtal från sin tränare gjorde hen ett val att vända sina negativa känslor till något positivt. Till kvaltävling nummer 2 var hen helt avslappnad och kände att hen inte hade något att förlora. Detta resulterade till en bra placering och finalplats. Den här händelsen styrker den
socialkognitiva teorin om att kunna reglera sin egen motivation och tankeprocess. Ser vi på den andra teorin vi valt, den omvända U-hypotesen som säger att idrottare presterar sämre vid för lite krav och nervositet (Bunke & Granér, 2016) stämmer det inte överens med ovanstående händelse. Respondenten kände inte nervositet inför kvaltävling nummer 2 och inte heller något direkt krav på sig då hen redan ansåg att “loppet var kört”, och det var på grund av just denna känsla av kravlöshet som nervositeten försvann och hen lyckades prestera bra.
7.3 Elitidrottarens arbete med mental träning
Några av de vanligaste mentala redskapen och verktygen som respondenterna använder sig av både på tävling och i vardagen är:
• Visualisering • Andningsövningar • Avslappningsövningar • Målsättning
• Motivationsträning • Positiva inre samtal • Motivation/ “pep-talks”
Det är väsentligt att den mentala träningen anpassas till varje idrottares individuella behov (Mujika et al., 2018). En av våra respondenter förklarade att hen tror att det är viktigt att man själv kommer fram till hur man fungerar och vad man trivs med. Det är utifrån det sen, eventuellt tillsammans med en tränare som man kan skapa de bästa förutsättningar för att uppnå toppresultat. Alla respondenter hade testat en del olika tekniker/verktyg men kände sig nöjda med just de tekniker som de använde sig av för tillfället. För alla våra respondenter är målsättning ett viktigt verktyg som de arbetade mycket med. Anledningen till varför just målsättning är ett av de mest använda verktygen kan vara då många vet vad det innebär och hur man använder sig av det. Enligt Weinberg & Gould (2011) är målen uppdelade i delmål och slutmål/huvudmål. En tränare kan tillsammans med sin elev arbeta fram ett huvudmål. Utifrån huvudmålet kan man sätta upp delmål och därifrån kan man gå tillbaka och se hur det ser ut i dagsläget för personen. Såvida målen är individanpassade, finns det i stora hela finns inga mål som är felaktiga (Weinberg & Gould, 2011).
För en av de andra respondenterna var särskilt det inre samtalet väldigt viktigt. Hen berättade om hur ett positivt inre samtal kunde få honom/henne redo för en prestation medan ifall det inre samtalet var negativt kunde förstöra hans/hennes självkänsla på nästan ingen tid.
“Jag kan göra detta, jag är en ELITidrottare!”
Hen menade dock på att ett negativt inre samtal kan fungera för vissa. Att en form för omvänd psykologi fungerar för en del personer då det får dem taggade och ger dem lite “vilja”. Ovanstående bekräftas av Weinberg & Gould (2011). Det inre samtalet är enligt Weinberg & Gould (2011) en gemensam beteckning för olika former av motivation. Det inre samtalet kan delas upp i antingen ett positivt samtal eller ett negativt samtal, det kan innebära kommentarer till sig själv som: ”Jag fixar detta!” eller ”Det här kommer aldrig att gå!”. Att olika mentala verktyg påverkar prestationer positivt bekräftas även av den tidigare forskningen, som nämner bland annat målsättning, visualisering och planering inför tävling (Sharp et al., 2013). Även Salama (2013) kan intyga att mental träning resulterar i ökad psykologiskt välbefinnande samt framgång.
I ” Mental Qualities and Employed Mental Techniques of Young Elite Team Sport Athletes” (Holland et al., 2010) undersöktes det vilka mentala tekniker som elitidrottare använde sig av. Idrottare frågades vilka mentala verktyg som de uppfattade vara mest användbara och de
nämnde bland annat målsättning, visualisering samt spänningsreglering. Både målsättning och visualisering stämmer väl överens med våra resultat medan spänningsreglering inte alls nämndes av våra respondenter. Spänningsreglering innebär att bli medveten om nervositet samt känslor och därefter lära sig att hantera dem, så att de inte förstör prestationen (Bunke & Granér, 2016). En intressant tanke är därför, varför inte våra respondenter nämnt spänningsreglering. Möjligtvis kan det bero på att våra respondenter har valt att arbeta med spänningsreglering genom andra tekniker, till exempel andningsövningar.
En av teorierna vi använder oss av i den här studien är den omvända U-hypotesen, den handlar om att en idrottare presterar sämre vid för lite krav och nervositet (Bunke & Granér, 2016). Den teorin fungerar ungefär på samma sätt som en omvänd psykologi som respondenten ovan tar upp. Krav och nervositet kan uppfattas som negativt av vissa men det kan också “trigga” människor till att prestera.
Utav våra tre respondenter hade alla tre använt sig av en mental tränare någon gång. Två använde det fortfarande idag medan den tredje själv har utbildat sig till “Life & business coach” för att fördjupa sig ännu mer i ämnet. Alla respondenterna menade också att deras mentala träning hade hjälpt dem i andra situationer än just i idrotten.
“Jag tror att jag generellt mår bättre när jag använder mig av mental träning.”
7.4 Mental träning i förhållande till elitidrottarens prestation
I idrott blir gränsen mellan vinst och förlust tunnare och tunnare. Ett tydligt exempel på detta var vid OS i 2008. Där var skillnaden i tid mellan första och fjärde platsen i herrarnas rodd i genomsnitt 1,34%, motsvarande för kvinnor är bara 1,03%. Med ovanstående i åtanke är det inte konstigt att användning av mental träning har ökat de senaste åren. Forskare lutar mer och mer åt att de mentala aspekterna påverkar prestationen (Birrer & Morgan, 2010). I detta fall bekräftar våra respondenter den tidigare forskningen. De ansåg alla att de presterade bättre vid användning av mental träning då de kände sig mer förberedda samt att de hade betydligt bättre självkänsla och tro på sig själva. Alla tre svarade väldigt likt på frågan om ”Hur anser du att den mentala träningen påverkar din prestation?””Positivt, definitivt!”
”Helt klart positivt. Jag får en mer stabil tro på mig själv känner jag.” ”Den påverkar min prestation mycket positivt.”
Detta bekräftas i den tidigare forskningen som beskriver att många idrottare påverkas positivt av mental träning eller känner en positiv effekt på sina prestationer vid mental träning (Mostafa, 2015). Alla våra respondenter använde sig idag av mental träning men kunde ändå jämföra med innan de började använda sig av mental träning. Idrottarna kan därför påvisa att resultaten förbättrades efter att de började använda mental träning. Det här visar att träning med det mentala har påverkat/påverkar elitidrottare att till exempel genom tankeövningar lyckas prestera och öka självförtroendet.
Respondenterna använde regelbundet mental träning och särskilt mycket inför tävlingar. Flera av dem försökte även att använda mental träning i vardagen för att få kontroll över tankar och känslor. Även när vi frågade kring vad som hände ifall respondenterna vid någon prestation inte använde mental träning var svaren väldigt ensartade.
”Om jag glömmer den mentala delen kan det bli väldigt okontrollerat resultat. Alltså jag kan bli väldigt nervös och osäker.”
”Jag känner direkt hur jag tappar fokus och koncentration. Jag blir nervös.”
Även detta bekräftas av den tidigare forskningen som påvisar att ett mentalstyrkeprogram leder till en minskning av stress och ångest hos idrottare inför prestation. Forskningen menar att stress ofta är närvarande i samband med elitidrott och den stress och press som idrottarna upplever kan leda till sämre självförtroende och därmed sämre prestationer (Weigert Coelho et al., 2014). Respondenterna var dock något oense kring huruvida den psykiska pressen/stressen som de sätts under vid tävlingar, är för mycket. För någon kunde det vara väldigt tufft medan det för någon annan inte påverkade så mycket längre då hon satts under just den pressen/stressen i så många år.
”Det kan vara riktigt tufft, men det är också självvalt. Mental träning får nerverna lugna och hjälper mig att tro på mig själv.”
”Jag har varit i det i så många år så tror inte det påverkar mig så mycket längre, i och med att jag har lärt mig hantera den.”
Mentalträningen eller coachen hjälper inte bara till innan en tävling utan även efter, förklarade en av respondenterna. Varje idrottare upplever många känslor efter en misslyckad tävling. Känslor som respondenterna nämnde var besvikelse, frustration, ilska, ledsen och stressad. Respondenterna vill gärna prata med en tränare eller coach efteråt för att lära sig av misstagen till nästa tävling.
“We will be back, a winner is a loser who tried one more time”.
Att ett tävlingsresultat kan påverka en idrottares mentala hälsa blev under intervjun väldigt tydligt. Respondenterna beskrev hur deras vardag påverkas av en prestation. En idrottare beskrev det som att all tid, pengar och energi läggs på sporten så när ett resultat är dåligt påverkas hen negativt efteråt. De förklarade alla tre, på olika sätt, hur jobbiga eller roliga dagarna efter en tävling kunde vara. En av respondenterna berättade att hen aktivt arbetade med mental träning, på att inte beröras lika djupt av ett resultat. De här reflektionerna framgick inte lika tydligt i den tidigare forskningen, där låg fokus istället på idrottarnas prestationer och inte på människan bakom idrotten. Endast i en artikel togs det kort upp, att uppnå framgång kräver en betydande mängd emotionella investeringar från idrottaren (Schinke et al., 2012).
Det var intressant att förstå ifall andras tävlingsresultat påverkade idrottaren mentalt. Svaren var här väldigt olika från idrottare till idrottare.
”Inte i vardagen, men på tävlingar kan det göra det. Jag brukar flytta fokus till vad jag ska göra istället för att lyssna på andras resultat.”
”Inte längre men jag gjorde det dock när jag var yngre.”
”Ja, tyvärr. Svårt att inte påverkas av det tycker jag.”
Enligt oss var en av våra mest intressanta frågor hur en elitidrottare kände sig när han eller hon var redo att prestera på ”toppnivå”. Svaret var genomgående att självkänslan och humöret var väldigt högt. Den socialkognitiva teorin beskriver det situationsanpassade självförtroendet där man genom sex olika faktorer hjälper en person att prestera i speciella situationer. Dessa faktorer handlar bland annat om tidigare erfarenheter, har man upplevt framgång vid liknande situationer tidigare, så ökas det situationsanpassade självförtroendet. En annan faktor är verbal förstärkning, där beröm och uppmuntran påverkar positivt (Bandura, 1977). Svaren från
respondenterna om känslan av god självkänsla och högt humör kan vi tydligt koppla ihop med det situationsanpassade självförtroendet och hur de olika faktorerna har påverkat respondenternas positiva känsla inför prestation.
7.5 Nackdelar med mental träning
Utifrån respondenternas svar kunde vi utläsa att mental träning och vilka tekniker som fungerar är väldigt individuellt. Därmed var erfarenheterna kring vilka tekniker som inte alls fungerar, eller om mental träning i sig kan vara störande, också individuellt. En av respondenterna upplever mental träning som störande om hen använder sig av ett negativt inre samtal. En annan hade aldrig upplevt någon nackdel med mental träning eller teknik. Mental träning, menade en av respondenterna, är väldigt viktigt för honom/henne, men det finns tillfällen då det inte alls fungerar. Precis innan tävlingar fungerar det inte alls för honom/henne att jobba med mental träning. Hen menar att det blir för fokuserat på hur “allvarlig” situationen är och hur viktigt det är att prestera. Istället lyssnar hen på “bra, peppande” musik och försöker ha kul och vara avslappnad. När hen har jobbat med den mentala träningen precis innan tävling har nervositeten tagit över och prestationen misslyckats.
En stor nackdel med mental träning, enligt alla respondenterna är att titeln mental tränare inte är en skyddad titel. Det innebär att i princip vem som helst får kalla sig mental tränare, även de utan utbildning. Särskilt en av respondenterna berättade om en upplevelse med en mental tränare som inte var utbildad och hur träningen lagts upp helt fel och därmed gett motsatt effekt. Idrottaren berättade om hur resultaten, självkänslan och humöret föll istället för att stigit. “Det är läskigt att vem som helst kan kalla sig för mental tränare. Det är ju en jätteviktig del i den dagliga träningen som kan påverka en person mycket, på många olika plan.”
7.6 Elitidrottarens tankar kring mental träning
Vi har tidigare i studien beskrivit och förklarat vad vi menar med mental träning, men begreppet kan vara personligt beroende på vem man frågar och vilka erfarenheter man har. Våra frågor kring respondenternas tankar om mental träning och mental styrka var inte lätta att svara på och vi var medvetna om att vi kunde inkräkta på deras privata, men samtidigt var det också meningen. Vi ville komma in på djupet för att nå en mättnad i studien. Det var bland annat genom dessa frågor vi fick kontakta respondenterna efter transkriberingen då vi önskade större förståelse och djupare förklaringar i deras sätt att tänka.
Det tog, som vi antog att det skulle göra, längre tid för respondenterna att svara på dessa frågor och även om de i vissa frågor svarade relativt lika fanns det frågor där svaren avvek från varandra. När vi frågade vad de anser är en mentalt stark person fick vi svar som;
“En person som tror och litar på sig själv”. “Någon som är självsäker”.
Vad innebär det då att vara självsäker och hur känns det?
Alla tre kommer in på tankar om självsäkerhet, men uttrycker sig lite olika.
“Att jag liksom känner en trygghet inom mig som inger ett slags lugn över att jag kommer prestera”.
Som vi tidigare nämnt beskriver den socialkognitiva teorin, det situationsanpassade självförtroendet. I kommentaren ovan kopplar vi ihop just detta. Hen pratar om självsäkerheten inför en tävling/prestation och det situationsanpassade innebär hur individen uppfattar sin förmåga att klara av det som behövs i en viss situation (Bandura, 1977). När vi sedan frågade om de anser sig själva vara mentalt starka så skiljer sig svaren från att inte kännas sig det, till att göra det i vissa situationer till att faktiskt känna sig mental stark som person.
Det är fler frågor inom just rubriken “Tankar om mental träning” där svaren är olika mellan alla tre respondenter. Behovet av mental träning skiljer sig också åt. En av respondenterna uttrycker följande:
“Jag känner ett extra stort behov av den mentala träningen när det har gått dåligt, på en tävling till exempel. Man kan associera det till en psykolog tycker jag. Det är ju när man inte mår bra
som man kanske behöver hjälp av en psykolog, men mår man bra så finns det ingen anledning till det”.
En av de andra respondenterna känner att behovet är som störst inför större tävlingar, som stora mästerskap och liknande. Medan den tredje menar att hen känner ett extra stort behov av mental träning när osäkerheten i kroppen och huvudet tar över.
En intressant aspekt som togs upp i den tidigare forskningen, men som våra respondenter inte tog upp, var ifall mental träning kräver mer motivation än fysisk träning. Studien diskuterade aspekten och resultatet visade att det stämde (Giske et al., 2016). Förmodligen är detta något som är väldigt individuellt beroende på hur lätt idrottaren har för att arbeta med mental träning eller vilka erfarenheter idrottaren har inom området.
8.0 Diskussion
I detta kapitel kommer det att finnas en diskussion kring studien, en slutsats och till sist ett kortare förslag till framtida forskning.
De teorier, begrepp och den tidigare forskning som finns med i studien är grundläggande för att läsaren enkelt kan förstå studien. De valda teorierna finns med för att fördjupa läsaren ytterligare i ämnet samtidigt som de två teorierna kan kopplas till studien. Tanken med teorierna är att de ska skapa ett större intresse och en ökad förståelse för studien. Begreppen som tas upp, tas upp för att undvika oklarheter. Forskningen som nämns ska vara förklarande och kunna ge en tydlig bild av hur en elitidrottare tänker, känner och fungerar i diverse situationer. Vi anser att de valda teorierna och forskningen ger svar på och förklaringar till varför respondenterna svarade som de gjorde på intervjufrågorna, men det finns också skillnader mellan våra respondenters svar dels gentemot varandra och dels gentemot teorierna och tidigare forskning. Forskningen är även en viktig del av studien då den fördjupar förståelsen för studien. Valet av metod och teori har en stor inverkan på hur resultatet utvecklade sig samtidigt som vår medvetenhet om att hela tiden vara kritiska mot vårt sätt att genomföra studien har lett till en känsla av att ingenting skrivits av en slump.
8.1 Diskussion kring studien
När vi valde att genomföra en kvalitativ studie visste vi om att det är en tidskrävande metod att analysera. Det var därför viktigt att vara noggrann och flera gånger läsa igenom den empiri som samlats in, detta för att få en helhetsbild samt få en känsla av materialet (Hassmén & Hassmén, 2008). Även om vi visste om detta var vi aldrig tveksamma till att välja en kvalitativ metod. Vi visste från början att vi ville ut och intervjua elitidrottare för att verkligen förstå dem på djupet. För oss har processen inte bara varit lärorik men även intressant. Vi har fått ny kunskap om ett ämne som verkligen intresserar oss samtidigt som vi har fått möjligheten att prata med fascinerande personer.
Vi anser att vårt metodval var en risk med tanke på hur stor “makt” våra respondenter hade över studien. Att de satte av den tid intervjuerna tog, att de var tillgängliga för uppföljningssamtal samt att de var seriösa och koncentrerade under intervjuerna hade en avgörande betydelse för
vår studie och dess resultat. Det var också viktigt för oss att deras svar kändes genuina och att de kom från hjärtat. Idrottarna hade när som helst kunnat välja att avbryta deltagandet, vilket hade lett till stora konsekvenser för vår studie. Om vi inte hade upplevt seriositeten hos respondenterna hade vårt resultat sett annorlunda ut och vi hade eventuellt inte känt av den mättnad i studien som vi eftersträvat. Om vi hade haft mer tid till denna studie hade det varit intressant att få intervjua fler elitidrottare för att få ännu mer empiri att bearbeta, jämföra och analysera. Efter att ha gjort den här studien anser vi att mental träning borde vara en del av alla elitidrottares träning. Anledningen till det är att vi genom både tidigare forskning, den socialkognitiva teorin och framförallt svaren från respondenterna där vi tydligt kan ta del av hur den mentala träningen påverkar elitidrottare positivt och hjälper dem att kontrollera sina känslor, tänka “rätt” och stärka sitt självförtroende för att på så sätt kunna prestera och må bra. Som vi nämnde ovan var det för oss väsentligt att respondenternas svar kändes genuina samt att de kom från hjärtat. Vi anser verkligen att svaren var allt det. Under intervjuerna fick vi känslan av att respondenterna kände sig bekväma och öppnade upp sig för oss. De berättade öppet och tydligt om allt vi frågade om. Sedan vet vi också att vi aldrig kan vara säkra på att de var helt ärliga och berättade allt som skulle kunna vara relevant för vår studie. Vi tror att om några svar är onyanserade är det vårt fel eftersom vi inte har tillräckligt med träning i att intervjua. Saknas det något i de svar vi fick är det kanske att sätta ord på känslor, att gräva ännu djupare. Desto djupare vi gräver desto mer personligt blir det dock och desto svårare blir det att hitta rätt frågor att ställa, tror vi. Eftersom vi själva är idrottare och därmed insatta i ämnet, finns det en risk att respondenterna har tagit för givet att vi förstår vad de menar utan att behöva förklara sig ytterligare. Det kunde ha lett till att svaren hade blivit kortare och enklare än om intervjupersonerna, i det här fallet, hade varit helt okunniga inom mental träning. Dock anser vi inte att vi upplevde detta och enligt oss fick vi långa förklaringar samt tydliga svar.
Vi tror att alla tre respondenter har reflekterat över ämnet tidigare, men i olika grader. Är man en elitidrottare som använder mental träning kan man inte ha undvikit tankarna: Fungerar det här? Behövs det? Detta stöds av intervjusvaren som mer eller mindre alla visar på tydliga och djupgående reflektioner. Sedan har de nog i olika stor utsträckning satt ord på hur de känner och upplever mental träning. När vi formulerade frågorna inför intervjun diskuterade vi om hur vi själva skulle beskriva självsäkerhet och självkänsla och hur det känns inom oss i olika sinnesstämningar. Även om vi båda anser oss ha reflekterat kring ämnet tidigare kunde vi tydligt märka att det inte var enkelt att just sätta ord på dessa begrepp. Vi upplevde att den av
respondenterna som är utbildad “Life & Business coach” visar tydligt hur hen har “grävt” ner sig i ämnet och arbetat med mental träning i detaljer och kunde därför avslappnat och beskrivande förklara sina svar.
Lincon & Guba (1985) anser att man kan mäta kvaliteten av en kvalitativ studie med hjälp av fyra olika bedömningar. Tillförlitlighet (“trustworthiness”), äkthet (“authenticity”)
trovärdighet (“credibility”), pålitlighet (“dependability”). När det kommer till
samhällsvetenskapliga forskningar, det sättet vi valt att utföra vår studie på, finns det enligt Lincon & Guba inte en specifik sanning, utan att det kan finns fler. Vi lägger vikt vid respondenternas svar och reflektioner istället för att utgå från oss. Vi lät alltså våra
respondenter tala fritt om deras upplevelser och erfarenheter kring frågorna vi ställde vilket kunde leda till olika riktningar och följdfrågor (Bryman, 2011). Vi har inga ambitioner om att våra resultat ska vara generaliseringsbara.
Vår studies trovärdighet stärktes av att vi lät våra respondenter ta del av deras intervju. Det tillvägagångssättet kallas för respondentvalidering och är också ett bra sätt att ta hänsyn till de etiska riktlinjer som vi följer. Studiens pålitlighet kan kopplas till reliabiliteten i en kvantitativ forskning. För att säkerställa vår studies pålitlighet var vi noga med att redogöra vår process, hur vi gått tillväga i varje steg, transkribering av intervjuer och val av tidigare forskning till exempel (Bryman, 2011). Ser vi till studiens kriterier kring äkthet var det viktigt för oss att granska en särskild fråga: Hur ska vi göra för att gå in med en så objektiv bild som möjligt vid intervjutillfällena så att en så rättvis bild som möjligt framkommer utefter respondenternas uppfattning och svar (Bryman, 2011)?
Studien har ett par begränsningar. Först och främst är det ett relativt litet urval av respondenter. Tre intervjuer är inte mycket, tagit i beaktning till hur många elitidrottare det finns. Risken att de tre idrottare vi valt ut har helt andra åsikter än andra elitidrottare finns. Den tidigare forskning, som vi har läst, har först och främst koncentrerat sig på relativt begränsade perioder samt på hur mental träning påverkar elitidrottares prestationer. Vi ville därför ta steget vidare och försöka gå på djupet kring begreppet “mental träning”. Vi ville inte bara ta reda på hur det kan påverka prestationen, utan även tankarna, erfarenheterna och känslorna bakom elitidrottarna och deras prestationer.
8.2 Diskussion kring teorierna
Vårt val av teorier anser vi kompletterar varandra väl då de belyser olika delar som berör mental träning. Enligt den socialkognitiva teorin är självförtroende ett viktigt karaktärsdrag för elitidrottare och under intervjuerna var det också ett återkommande begrepp. Hur man till exempel genom visualisering ser framför sig att man lyckas prestera bra under viktiga tävlingar. Den socialkognitiva teorin beskriver begreppet Self-efficacy, människans förmåga att kunna reglera vår egen motivation, tankeprocess, affektiva tillstånd och beteenden (Bandura, 1995, 1997). Även denna beskrivning kan man starkt koppla till mental träning genom tekniker som våra respondenter beskriver. Den omvända U-hypotesen tar upp förhållandet mellan nervositet och prestation och vid vilken kombination av press och nervositet som en idrottare presterar bäst. Både press och nervositet är något som respondenterna också tar upp som faktorer för att mental träning är viktigt för dem. Om vi bara hade valt den omvända U-hypotesen hade resultatet sett annorlunda ut och vi hade definitivt känt saknad av underlag för att kunna styrka och/eller motsäga teorin mot respondenternas svar. Frågor om självsäkerhet, som vi anser är en viktig faktor inom mental träning, hade vi inte kunnat koppla eller jämföra på något sätt till den omvända U-hypotesen. Däremot är det en intressant teori när vi berör frågor om nervositeten och hur den påverkar respondenternas prestationer, enligt dem.
Om vi hade använt en annan teori som till exempel självbestämmandeteorin (SDT), som vi var inne på i början av processen, hade resultatet också gått en annan riktning. Den teorin handlar om motivation och dess tre behov, självständighet, upplevd förmåga och socialt stöd (Bunke & Granér, 2016). Motivation anser vi är en av de viktigaste faktorerna för att kunna tävla och träna på elitnivå. Vi har i den här studien valt att se på hur mental träning påverkar elitidrottare, men inte vad som motiverar de till att fortsätta när de inte presterar bra eller får skador.
8.3 Diskussion kring resultat/ analys
Elitidrottare lägger ner mycket tid, energi, pengar och fokus på sin idrott. Många andra vardagliga sysslor “offras” då tiden istället ägnas åt idrotten. Vi upplevde efter intervjuerna att när en individ väljer att “bli” elitidrottare blir det plötsligt ett helt annat allvar med vad som till en början bara var en hobby.
