Samtalsmetodik i yrkesrollen som socionomer : En kvalitativ studie om skolkuratorer

SAMTALSMETODIK I YRKESROLLEN

SOM SOCIONOMER

EN KVALITATIV STUDIE OM SKOLKURATORER

JENNIFER POLICARPIO

JETON KRASNICI

Examensarbete i socialt arbete Malmö Universitet

15 hp Hälsa och samhälle

Socionomprogrammet 205 06 Malmö Januari 2021

SAMTALSMETODIK I YRKESROLLEN

SOM SOCIONOMER

EN KVALITATIV STUDIE OM SKOLKURATORER

Jennifer Policarpio

Jeton Krasnici

Policarpio, J & Krasnici, J. Samtalsmetodik i yrkesrollen som socionomer. En kvalitativ studie med skolkuratorer. Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2021 En del socionomer kan uppleva obehag att samtala med människor som är i kris eller mår dåligt. Skolkuratorer är en av de som kan uppleva en osäkerhet huruvida de ska samtala med barn och ungdomar. Syftet med denna studie är att undersöka vilka metoder skolkuratorer från Malmös grundskolor använder i sina samtal med elever, men även hur skolkuratorerna beskriver sina kompetenser i samtalsmetodik. Vi har utgått ifrån en kvalitativ metod där vi har intervjuat sex skolkuratorer med olika långa anställningar inom skolkuratorsyrket. Studiens resultat visar att skolkuratorer inte följer någon metod på hur de ska förhålla sig i samtal med elever. Det finns ingen mall på hur skolkuratorer ska utföra sitt arbete vilket innebär att de arbetar väldigt olika och utvecklar olika sätt att utföra samtalen som de själva anser ger bäst resultat. Istället för en metod så blir det en “plock” av alla möjliga metoder för att anpassa elevernas behov. Däremot såg vi flera likheter i modeller som de nämnde att de utgår ifrån, såsom motiverande samtal och empatiskt förhållningssätt där olika faktorer spelar en väsentlig roll för samtalets utveckling såsom ett gott bemötande. I enlighet med learning by doing visar resultatet på studien att skolkuratorerna får mer kunskap på hur man samtalar desto fler samtal de genomför. För att få bättre kompetenser i samtalsmetodik önskar

skolkuratorer mer praktik och djupare kurser i samtalsmetodik från socionomutbildningen. Nyckelord: barn och ungdom, empati, learning by doing, praktik, samtal, samtalsmetodik, skolkurator.

CONVERSATIONAL METHODOLOGY

IN THE PROFESSIONAL ROLE OF

SOCIAL WORKERS

A QUALITATIVE STUDY WITH SCHOOL

COUNSELORS

Jennifer Policarpio

Jeton Krasnici

Policarpio, J & Krasnici, J. Conversational Methodology in The Professional Role of Social Workes. A qualitative study with school welfare officers. Degree project in social work 15 credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of healh and society, 2021.

Some social workers can experience discomfort when speaking with people in a state of crisis or who are mentally unwell. School counselors are among those who can experience

insecurity on how they should talk with children and teenagers. The purpose of this study is to examine what models school counselors from Malmö’s elementary schools use in their conversations with students and how the school counselors describe their speech methodic competences. We used a qualitative method where we interviewed six school counselors with varying lengths of employments within the profession. The result of the study shows that school counselors do not follow any model on how to act in conversations with students. There is no template on how school counselors should conduct their work which means that they work very differently and develop different ways to conduct conversations according to what they themselves believe give the best results. Instead of one method it becomes a pick of all sorts of different methods to adapt to the student’s needs. We did, however, see many similarities in models that they mentioned they use as a foundation, such as motivating talks and an empathic approach, where different factors play an essential part for the development of the conversations, such as a good reception. Furthermore, the result shows that school counselors learn to converse the more conversations they have, in accordance with learning by doing. To achieve better competences in conversation methodics, school counselors wish for more internships and more in-depth courses in conversation methodics from the social worker education.

Key words: children and teenagers, conversation, conversation methodics, empathy, internship, learning by doing, social worker education, school counselors.

Innehållsförteckning

2.1.3 Socionomers förhållningssätt i samtal ... 5

2.1.4 Socionomers upplevelser ... 6

2.2ÖVRIGA KÄLLOR ... 7

3.0 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 9

3.1FENOMENOLOGI –EDMUND HUSSERL ... 9

3.2EMPATISKT FÖRHÅLLNINGSSÄTT ...10

3.3LEARNING BY DOING –JOHN DEWEY ...10

3.4SKOLKURATORERS METODER I SAMTAL ...11

3.4.1 Sammanhangsmarkering ... 11

3.4.2 Motiverande samtal ... 12

3.4.3 Bemötande ... 12

3.4.4 Kroppsspråk ... 12

3.4.5 Kommunikation ... 13

3.4.6 Risk- och skyddsfaktorer ... 13

4.0 METOD ... 14

4.1URVAL ...14

4.2DATAINSAMLING...14

4.3GENERALISERBARHET, RELIABILITET OCH VALIDITET ...15

4.4FÖRFÖRSTÅELSE ...16

4.5INSAMLING AV FORSKNINGSARTIKLAR/KURSLITTERATUR ...16

4.6BEARBETNING AV MATERIAL ...17

4.7KODNING AV MATERIALET ...17

4.8FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ...17

4.9ARBETSFÖRDELNING ...18

5.0 RESULTAT OCH ANALYS ... 19

5.1“GO WITH THE FLOW” ...19

5.1.2 Skolkuratorers tillvägagångssätt ... 20

5.1.3 Sammanhangsmarkering ... 20

5.1.4 Motiverande samtal (MI) ... 21

5.1.5 Bemötande ... 22

5.1.6 Vikten av kroppsspråk ... 23

5.2BEHOVET AV SAMTALSMETODIK I SOCIONOMUTBILDNINGEN ...24

5.2.1 Empatiskt förhållningssätt ... 26

5.3ATT LÄRA SIG GENOM ATT GÖRA ...28

5.3.1 Skolkuratorernas erfarenheter ... 28

5.3.3 Praktiken på socionomutbildningen ... 30

6.0 DISKUSSION ... 31

6.1METODDISKUSSION ...32

6.2RESULTATDISKUSSION...33

6.3FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING...36

REFERENSER ... 37

BILAGOR ... 40

BILAGA 1–INFORMATIONSBREV ...40

1.0 INLEDNING

En stor del av socionomers arbetsuppgifter är att samtala med klienter som har olika behov och är i olika situationer. En av klient-grupperna är barn och ungdomar. Med tanke på deras unga ålder samt mognadsgrad krävs det från den professionella att den förhåller sig på olika sätt samt använder sig av olika metoder beroende på vem eleven är och vad syftet med samtalet är. Hur man skall gå tillväga i ett samtal, samt vilka metoder som används är därför intressant att undersöka. Vi är två studenter som läser Socionomprogrammet på Malmö Universitet. Vi praktiserade tillsammans på en F-9 grundskola i Malmö som skolkuratorer där en stor del av vår vardag gick ut på att samtala med olika elever. Utifrån praktiken och våra arbetsuppgifter, skapade vi intresset på hur skolkuratorer går tillväga i samtal med barn och ungdomar. Vi upplevde att det inte fanns någon tydlig mall eller metod som skolkuratorer följer i sina samtal, och vill därför nu få en djupare förståelse över vad som faktiskt används, vilket dessutom även kan gynna oss och andra socionomstudenter i våra framtida yrkesliv. Socionomprogrammet finns i flera olika universitet i Sverige och är en 3.5 årig

yrkesförberedande utbildning på högskolenivå som resulterar i socionomexamen.

Socionomutbildningens huvudämne är socialt arbete. En nyexaminerad socionom har många olika arbetsmöjligheter som inte kräver vidareutbildning, varav en av dessa är att arbeta som skolkurator (SOU 2000:19). Socionomen i skolan ansvarar för den psykosociala aspekten och förväntas ha kompetenser i att förebygga socialt arbete bland elever (Akademikerförbundet SSR 2015).

Socionomer strävar efter att arbeta evidensbaserat vilket betyder att socionomen kopplar samman sin expertis tillsammans med den bästa kunskapen utifrån klientens önskemål om insatser, samt den enskildes erfarenheter (Socialstyrelsen 2019).

1.1 Problemformulering

Det psykosociala arbetet i skolan är kuratorns främsta uppgift. Skolkuratorn ska se till att barnens hälsa och tillstånd är godtagbar samt att eleverna får hjälp med det sociala i skolan. Skolkuratorn finns där för eleverna både i det goda och det onda, där hen ska försöka se ur elevens hela situation såsom i skolan, utanför skolan och i familjehemmet. Skolkuratorn är med i skolans elevhälsoteam där de utför ett förebyggande arbete för att göra skolan till en bättre värld, där bland annat fokus ligger på att uppmärksamma elever i riskzonen

(Akedemikerförbundet SSR 2020).

Enligt Socialstyrelsen ska den professionella skolkuratorn hålla ett lugn under samtal, samt låta barnet få prata fritt utan att den professionella avbryter eller inflikar med sina ord. En viktig aspekt är att lyssna på barnet. Dessutom påpekar Socialstyrelsen att en tystnad inte behöver betyda att den professionella ska prata. Dock ska tystnaden inte heller tynga barnet vilket kan skapa otrygghet i relationen (Socialstyrelsen 2018).

I socionomens yrkesroll möter de ofta barn och ungdomar som upplever att vuxna inte lyssnar på dem. Detta kan ske i situationer mellan elever och lärare på skolan men också i situationer där det rör ett enskilt barn, exempelvis i en vårdnadsprocess. Vuxna behöver bli bättre på att lyssna och väga in barns åsikter i sina beslut för att få möjlighet till att skapa en relation byggd på ömsesidig respekt (Barnombudsmannen 2004). Att samtala med barn är viktigt för att säkerställa barnets möjlighet till delaktighet, för att säkra kvaliteten i

erfarenheter, upplevelser och levnadsvillkor. Nivån i ett samtal med ett barn påverkas av barnets idéer om samtalet och hur barnet mår just då. Av den anledningen är det viktigt att inför samtalet skapa sig en kunskap och förståelse för det enskilda barnet

(Barnombudsmannen 2004).

I tidigare undersökningar beskrivs vikten av att den vuxne upplevs “snäll” av barnet.

Forskning har visat att det är avgörande att skapa en förtroendefull relation till barnet för att få till ett bra samtal. Grunden för att skapa en förtroendefull relation till barnet är att ge det ett gott och positivt bemötande så att det kan känna sig tryggt och bekväm i samtalssituationen (ibid.).

Adrianna Pavlica (2019) belyser nyexaminerades socionomers oro kring samtalsmetodik med hjälp av Pia Thams forskning där hon följde med nyexaminerade socionomer ut i arbetslivet. I Thams forskning framkommer det att nyexaminerade socionomer upplever obehag att ha samtal med personer som är i kris eller mår dåligt där socionomerna inte vet hur dessa människor bör bemötas. Tham påpekar att det var många som upplyste just

samtalsmetodiken. Att bli en bra socionom tar tid och kräver bra introduktion och tät handledning (Pavlica 2019).

Att det behövs mer kunskap om övergången mellan studier och yrkesliv för socionomer intygar även Anders Bruhn i en artikel skriven av Åsa Hammar (2016). Bruhn föreslår dock att universiteten bör förbereda sina socionomstudenter bättre på vad som väntar dem.

Utbildningen är en generalistutbildning men borde byggas om till en specialistutbildning för att minimera risken för yrkesbyte. Bruhn är noga med att poängtera att glappet kan vara stort mellan socionomutbildningen och den verklighet socionomer sedan kommer ut till (Hammar 2016).

Nyexaminerade socionomers upplevelser av otillräcklighet i samtalsmetodik efter

socionomexamen är något som märkts när man undersöker hur många av dessa som väljer att vidareutbilda sig samt i vilket område. Johan Kejerfors skriver att 97% av socionomer

värderar vidareutveckling för deras yrkesutveckling som socionom (Wihlborg 2017). Det mest populära området socionomer önskar att vidareutbilda sig i är samtalsmetodik. Detta då många socionomer arbetar med samtalsmetodik i någon form, samt att utbildningen är brett med många olika inriktningar (ibid.).

Socialarbetare i studien Exploring communication between social workers, children and young people berättar även där att de känner sig osäkra i sitt arbete på grund av bristen på läran om kommunikation och att detta kan leda till utbrändhet men även ett bristande engagemang i sitt arbete (Winter et. al. 2016).

Som nyexaminerad socionom hamnar man som skolkurator i känsliga ämnen som kan vara ansträngande att hantera. Någon vidare utbildning i samtalsmetodik är dessutom inget som efterfrågas av arbetsgivare, utan är något som socionomer själva väljer på eget initiativ av den orsaken att det saknats på socionomutbildningen (Wihlborg 2017). Trots att det redan finns en kurs i samtalsmetodik på socionomutbildningen (Malmö Universitet) upplever socionomstudenter kunskaperna som otillräckliga inför kommande arbetsliv, vilket kan bero på att kursen är av kortare slag och utsträcker sig under 2–3 veckors tid (ibid.).

Något som är utmärkande med socionomutbildningen är att en nyexaminerad socionom saknar en tydlig yrkesidentitet jämfört med andra studenter i utbildningar så som läkarprogrammet eller juristprogrammet. Socionomer kan uppleva en osäkerhet kring

egenskaperna de besitter och vissa chefer kan ibland ifrågasätta vad en socionoms kunskaper innefattar. Dessutom kan nyexaminerade socionomer uppleva osäkerhet kring vad dess kunskaper egentligen är. Nedan följer en nyexaminerad socionoms upplevelse efter socionomutbildningen:

“Stoltheten jag kände under examensdagen byttes under sommaren till tvivel över vad jag egentligen kunde” (Akademikerförbundet SSR 2015:1)

Artiklarna som lyfts fram i vår inledning och problemformulering skapar ett intresse av att undersöka ämnet på ett djupare plan, trots att enstaka artiklar enbart belyser nyexaminerade socionomers upplevelser. Alla socionomer har någon gång varit nyexaminerade och därför kan detta även tillämpas på informanterna i vår studie. Hur utvecklar en skolkurator sina kompetenser i samtal med barn och ungdomar? Har en skolkurator fått tillräckligt med förberedelser från socionomutbildningen inför kommande samtal? Utifrån vårt intresse huruvida skolkuratorer samtalar med barn, och ovanstående funderingar har vi tillsammans kommit fram till vårt syfte med studien, samt frågeställningar som vi har valt att lägga fokus på.

1.2 Syfte

Då socionomer upplevs sakna tydliga riktlinjer från utbildningen i hur de ska förhålla sig i samtal med barn, vill vi undersöka hur skolkuratorer går tillväga i dessa samtal. Dessutom vill vi undersöka skolkuratorers upplevelser angående hur förberedda de är inför att samtala med barn och ungdomar i skolmiljö.

1.3 Frågeställningar

- Använder skolkuratorer särskilda modeller i sina samtal? I så fall vilka? - Hur beskriver skolkuratorn sina kompetenser i samtalsmetodik?

1.4 Avgränsning

Vi kommer enbart att fokusera på skolkuratorer i Malmös grundskolor som dagligen samtalar med barn och ungdomar, då tiden inte räcker till för större eller bredare undersökning.

1.5 Definition

Med begreppet barn och ungdom menar vi elever i grundskolor från förskoleklass upp till och med årskurs 9, det vill säga åldrarna mellan 6–16.

2.0 KUNSKAPSLÄGE

2.1 Forskning

För att ge en klar bild av den tidigare forskningen har vi valt ut nio artiklar som vi anser är relevanta för våra frågeställningar och utifrån dessa arbetade vi fram tre olika teman som framkommit ur artiklarna; socionomens betydelse, socionomers förhållningssätt i samtal, och socionomers upplevelser. Att dela artiklarna i olika teman anser vi utgör större tydlighet samt förenklar läsningen. Viktigt att poängtera att artiklarna vi valt inte enbart riktas in på barn i skolmiljö, utan även samtal i allmänhet.

2.1.2 Socionomens betydelse

I studien Empathy and professional attitude in social workers and non-trained aides hävdas att relationen mellan en socialarbetare och en patient är väldigt viktig då socialarbetaren besitter en form av maktposition medan klienten är beroende av den professionellas hjälp. Studiens syfte var att undersöka olika yrkesgruppers empatiska kommunikation, och professionella attityder gentemot klienter. De olika yrkesgrupperna som studien valde hade olika nivåer av yrkesutbildning varav tre av de deltagande var socialarbetare, och den fjärde endast hade en kort yrkesutbildning (Holm 2002).

McLeod (2010) skriver i artikeln A Friend and an Equal’: Do Young People in Care Seek the Impossible from their Social Workers? att unga söker efter ett emotionellt stöd i sina samtal. Författaren skriver även att de unga klienterna önskas att behandlas jämlikt av

socialarbetaren, trots att socialarbetaren har en maktposition (ibid.). McLeod menar också på att klienterna som får hjälp av socialarbetare, ser socialarbetare som en myndighet med makt över klientens liv. Trots denna maktposition vill klienten att socialarbetaren ska se de som sin jämlike (McLeod 2010).

Holm (2002) skriver att under en yrkesutbildning får man en professionell attityd och en professionell identitet. Denna professionella identitet kommer senare att hjälpa

socialarbetaren att fatta olika etiska beslut, samt veta sina skyldigheter i sitt arbete. Förutom den professionella identiteten socialarbetare får efter en utbildning, får socialarbetaren även en förmåga att empatisk kommunicera med klienter. Empati menas att socialarbetaren ska följa, och försöka förstå klientens känslor och upplevelser. Detta utan att själv sätta sina egna känslor och förförståelse i samband med den empatiska kommunikationen med klienten (ibid.). Studien poängterar att socialarbetare som har haft längre professionell träning i empatiska samtal, är mer kapabla till att utföra empatiska samtal samt har en högre empati än de som haft mindre utbildning i det (Holm 2002).

Däremot innebär det inte att det är möjligt att genomföra samma empatiska samtal med alla klienter, utan vissa klienter är svårare att följa i samtal, vilket försvårar möjligheten till att empatisk kommunicera. Detta kan bero på själva arbetssituationen och socialarbetarens arbetsuppgifter. De verkliga uttrycken i handlingar och beteende beror även på de formella och informella reglerna på arbetsplatsen (Holm 2002). Kommunikationen av empati kommer inte enbart från den professionellas skicklighet att förstå klientens erfarenhet och situationer, utan det beror även på den professionellas motivation till att vara empatisk. Denna motivation förvärvar man genom utbildningen man haft, samt mängder med träning (ibid.).

Holm skriver i sin studie att Barret-Lennard utvecklade en modell med olika faser som avser hela den empatiska processen i ett samtal. Den första fasen är att förstå och bearbeta vad den andre ger för budskap i samtalet, och här gäller det att visa sin empatiska förmåga genom att förstå klienten. Den andra fasen kommunicerar man och uttrycker empati. I den tredje fasen mottar klienten empatin från socialarbetaren. Här kan man se klientens upplevelse och bedömning av empatin (Holm 2002).

Enligt Holm (2002) visar kvinnor en större empatisk förmåga än män, och att den empatiska förmågan är individuell. I Holms studie, har de socialarbetare som haft längre utbildningar en bättre förmåga att visa empati, jämfört med de socialarbetarna med kortare utbildning (Holm 2002).

2.1.3 Socionomers förhållningssätt i samtal

I studien Exploring Communication between Social Workers, Children and Young People skriver författarna om deras studie de gjort om kommunikation i Storbritannien. Författarna skriver att det finns brister i samtalen mellan socialarbetare och barn. I studien påstås bristerna komma från utbildningen där studenter inte får tillräckliga kunskaper i

samtalsmetodik vilket är avgörande för att samtala med människor (Winter et al. 2016). Socialarbetare nämner i studien att de inte känner sig tillräckligt utrustade för samtal med barn och deras familjer. Detta på grund av brist på tid, emotionellt stöd och kunskap. På grund av att socialarbetare inte känner sig säkra i sitt arbete, leder detta till utbrändhet och oengagerat arbete (ibid.).

Författarnas studie kallas för “TLC” vilket står för “The talking and listening to children” projekt. Socialarbetare skulle observeras genom etnografi, men också genom

videoinspelningar mellan socialarbetare och barnen. TLC projektet utgick från fyra olika frågor på vad socialarbetare gör under ett samtal med barn och ungdomar (Winter et al. 2016).

1. Vad är det socialarbetaren observerar i ett samtal med barn och ungdomar i en rad olika miljöer?

2. Hur förstår och upplever socialarbetare kommunikationen i ett samtal?

3. Hur upplever och förstår barn och ungdomar deras relation gentemot socialarbetaren? 4. Vilka faktorer är det som underlättar samtalet mellan socialarbetare och barnen bäst? Några viktiga aspekter som kom fram i studien var inte att socialarbetaren skulle ta kontakt med barnet, utan snarare hur de kom i kontakt med barnen. Några av informanterna hade välutvecklade verbala, och icke-verbala kommunikationsfärdigheter på hur de skulle komma i kontakt med barnen i ett samtal (Winter et al. 2016).

Ett exempel som nämns i studien var att en socialarbetare skulle prata med ett barn som vägrade prata med någon annan än barnets personliga assistent i skolan. Socialarbetaren gav ett försök trots att rektorn varnade att barnet inte ville prata med någon. Socialarbetaren frågade barnet om den var glad eller ledsen samtidigt som socialarbetaren pekade på sina strumpor som hade en mix av glada och ledsna ansiktsuttryck. Barnet skulle då peka på en av strumporna som svar på om hen var glad eller ledsen. Barnet pekade på den glada strumpan och skrattade, och därmed slappnade barnet av. Socialarbetaren berättar att den hade en magkänsla under morgonen att den skulle behöva de strumporna till något nyttigt under dagen, vilket de faktiskt gjorde (ibid.).

Exemplet ovan visar på hur viktigt det är att socialarbetaren anpassar sig efter barnets egenskaper och personlighet med extra noggrannhet (Winter et al. 2016).

Författarna gjorde inga intervjuer med barn och ungdomar i studien, utan endast observerade. Men vad författarna uppmärksammade var att barnen oftast var tillbakadragna, blyga och skeptiska till samtalen med socialarbetaren (Winter et al. 2016). Socialarbetarna i studien berättar att egen reflektion efter varje besök/kommunikation med ett barn är nyttigt och hjälpsamt för dem. Speciellt om de får reflektera tillsammans med någon annan. På så sätt kan socialarbetaren återblicka över vad som sades i samtalet och skaffa ny erfarenhet efter varje samtal (ibid.).

Reflektion är en viktig aspekt i kommunikation. Författarna hävdar att reflektion är en betydelsefull färdighet hos en socialarbetare, och att man använder sig av det när en klient uttalat sig om något. Reflektion är anknutet till empati. Genom att sammanfatta vad klienten sagt, hinner du reflektera och på så sätt kan du visa empati. Författarna menar också på att reflektion hos en socialarbetare minskar även motståndet från klienten, och gör klienten mer öppen (Forrester et al. 2007).

I artikeln Conversation analysis (CA); What is it, can psychologists use it? skriver författarna om vikten av konversationsanalys för att uppnå specifika mål i ett samtal. Syftet med

konversationsanalys är att konversatörer ska granska sitt eget förhållningssätt och hur konversatörens förhållningssätt påverkar den andres beteende under samtalet. Dessutom undersöker studien hur en konversatör förhåller sig till en förbestämd samtalsmetod och samtidigt deltar i en social interaktion. Det problematiska med detta är hur socialarbetaren ska förhålla sig till en förbestämd samtalsmetod när den upplever att samtalet går utanför den förbestämda metoden. Denna erfarenhet kan vara givande och bidra med förbättringar för människor där samtal ingår i deras profession, exempelvis socionomer och psykologer (Kottler & Swartz 1993). Även i artikeln Using client feedback in training of future

counseling psychologist: An evidence-based and social justice practice är de inne på samma spår och menar att det är ett gynnsamt träningsverktyg vilket förbättrar både den

professionella samt ger möjlighet till bättre resultat i framtida samtal i arbetslivet. Detta är ett sätt att träna sina samtalskunskaper under utbildningar som även visat sig vara evidensbaserat (Minieri m.fl. 2015).

Enligt Bülow m.fl. (2012) är samtal inte bara som ett verktyg, utan även ett grundläggande villkor socionomerna behöver för att lösa olika utredningar. Författarna hävdar att

kommunikation ska definieras som meningsskapande individer emellan där man överför kunskap och budskap från “sändare” till “mottagare” (ibid.).

I Communication skills in child protection: how do social workers talk to parents? hävdar

författarna att det behövs mer forskning kring hur socialarbetare samtalar, speciellt i de svåra samtalen som socialarbetare dagligen möts av (Forrester et al. 2007). I artikeln identifieras några verktyg som används mycket utav socialarbetare i samtal med klienter. Empati var ett återkommande tema i artikeln.

Varför det finns brist på forskning i kommunikationsförmågan är för att det är svårt att observera i riktiga samtal med klienter. Därför gjordes ett experiment i denna studie, där socialarbetare observerades i samtal med klienter som tilldelats av andra socialarbetare. Med andra ord, är det andra socialarbetare som ska låtsas vara en förälder/klient (kallas

“simulerade klienter”) under ett samtal (ibid.).

En annan viktig aspekt i ett samtal enligt författarna, är hur socialarbetaren använder öppna och slutna frågor i samtal. Författarna menar på att man ska använda de öppna frågorna i samband med ett första möte med en klient (Forrester et al. 2007).

2.1.4 Socionomers upplevelser

I studien Från socionomstudent till socialarbetare - nyexaminerade socionomers reflektioner kring de första månaderna i yrket berättar författarna hur oförberedda de tolv svenska

socionomstudenter var inför arbetslivet (Lynch & Tham 2017). Författarna hade intervjuat de tolv informanterna precis innan de skulle ta examen, och sedan efter fyra månader in i

arbetslivet. Detta för att informanterna skulle ha fått tillräckligt med tid för att kunna reflektera kring sin yrkesroll och upplevelserna i arbetslivet (ibid.).

I studien var det några studenter som inflikade att de var säkra i sin yrkesroll precis innan examen, medan andra studenter visade på osäkerhet på hur de skulle klara sig ute i

arbetslivet. Teman som var gemensamma i osäkerheten var bristen på hur man ska samtala med klienter i krisande situationer, bristen på förmågan att kunna samtala med en klient, och framförallt svåra samtal med klienter (Lynch & Tham 2017).

De studenter som fick jobb inom samma område som de gjorde praktiken, kände sig mer säkra att komma ut på arbetslivet. Fyra månader in i arbetslivet blev de nyexaminerade socionomerna intervjuade igen. Av de tolv socionomerna var det bara en som fick en formell introduktion med skriftliga papper, scheman, samt en introduktion att möta sina kollegor. De övriga socionomerna kände sig vilseledda, varav deras chefer förväntade sig att de

nyexaminerade socionomerna skulle klara sig på egen hand utan vidare instruktioner (ibid.). Studenterna som hade jobbat i takt med sina studier och hade erfarenheter av socialt arbete kände sig mycket tryggare på sin arbetsplats, och att deras kunskap från praktiken gjorde nytta på den nya arbetsplatsen. Varav de socionomer som inte hade någon tidigare erfarenhet kände en större osäkerhet i sin yrkesroll och arbetsuppgifter. Några av informanterna

berättade att de under de första dagarna på det nya arbetet tilldelades en hög med listor och utredningar de fick ansvara över, och kände att de omedelbart blev inkastade i arbetet. Två av socionomerna fick dock “skugga” sina kollegor under en kort period, och fick en god

vägledning samt kännedom över vad som förväntas av en på den nya arbetsplatsen (Lynch & Tham 2017). Majoriteten av informanterna i studien nämnde att arbetsplatserna upplevdes som kaotisk och ostrukturerat utan vidare information av chefer på grund av brist på tid (ibid.).

Resultatet från studien var att de nyblivna socionomerna hade velat ha mer praktik i

utbildningen för att få en inblick på hur det riktiga arbetslivet ser ut, samt få lite mer “kött på benen” innan yrkeslivet startar. Detta för att få ännu mer kunskap och erfarenheter med tanke på att man som nyexaminerad inte får någon introduktion utan “kastas” in i det nya arbetet utan kunskap och erfarenhet. Ju mer förförståelse man skapar desto bättre förutsättningar blir det för nyexaminerade socionomer. Ett gemensamt tema av socionomerna var även att de skulle vilja ha mer utbildning i kommunikation med klienter då de upplevde en stor brist på det i socionomprogrammet. Dessutom önskar socionomerna att de haft fler studiebesök, men även fler gästföreläsningar där personal från olika professioner besöker klassen och berättar om deras yrken (Lynch & Tham 2017).

Även i studien Prepared for practice? Graduating social work students’ reflections on their education, competence and skills hävdades att ett återkommande tema från socionomernas svar, var svårigheterna inom socialt arbete i de områden där man arbetade med barn men också inom välfärdsarbete (Lynch & Tham 2014). Många av socionomerna utgick ifrån att man skulle få någon sorts stöd och vägledning i sitt nya arbete av exempelvis chefen eller en annan erfaren kollega. Istället fick socionomerna egna uppgifter med eget ansvar utan varken riktlinjer och stöd (ibid.).

2.2 Övriga källor

Förutom vetenskapliga artiklar har vi även valt att ha med kurslitteratur som vi anser är betydelsefulla för vår undersökning samt ger värdefull information kring frågeställningen.

“Äkta möten måste inte vara högtidliga fastän de alltid är märkvärdiga, eftersom två människor möts i ett ömsesidigt varande som kännetecknas av att både öppnar sig för

möjligheten - eller risken - att beröras och att förändras” (Iwarsson 2007:8). Samtal är en del av livet för såväl barn och ungdomar som vuxna. När vi möter en annan människas ord kan det hjälpa att bidra till att stärka och stödja samt bidra till en känsla om att vi inte är ensamma om våra tankar, känslor och upplevelser. Vanliga samtal mellan barn och vuxna är oändligt betydelsefulla och ofta väldigt underskattade (Iwarsson 2007).

Hur den professionella ska förhålla sig i ett samtal och vilken samtalsmetod den skall

använda styrs av vilket sorts samtal den leder och vad syftet med samtalet är. Det finns olika typer av samtal och det är viktigt att kunna skilja mellan dessa. Exempel på olika samtal kan vara utredande samtal och behandlande samtal (Cederborg 2010).

I behandlande samtal ska den vuxne i så hög utsträckning som möjligt utgå från barnets perspektiv och ställa sig på barnets sida. Här är det dock viktigt att förstå barnets perspektiv samt psykologiska situation för att i samtalet kunna ha ett mer stödjande förhållningssätt. Nedan presenteras olika aspekter som Cederborg (2010) anser är viktiga att tänka på i ett samtal med barn och unga:

● Respektera barnets tid - barnet bör i god tid få reda på när samtalet ska äga rum och vad det kommer att handla om. Detta då om samtalet skulle äga rum i en viss tidpunkt som innebär att barnet missar något som det anser underhållande, kan barnets

motivation i samtalet minska.

● Presentation - det är viktigt att barnet får veta vem den pratar med, för att undvika missförstånd eller osäkerhet. Även om du man träffat barnet tidigare bör en

presentation upprepas. Det är inte säkert att barnet kommer ihåg vem du är, vad du gör eller varför ni träffas. Här bör man berätta sitt namn, vad man är anställd som och vad ens arbete går ut på.

● Skapa en lugn miljö - samtalsmiljön ska upplevas tryggt, samtalsrummet ska helst ligga lugnt och avskilt. Rummet bör inte innehålla många intressanta föremål för att undvika att barnet distraheras, det kan räcka med bekväma stolar.

● Strukturera samtalet - Förbered en inledning, de viktigaste frågeområdena och en avslutning. Som oerfaren kan det vara bra att utgå från en samtalsmanual.

● Begränsa antalet vuxna i rummet - detta kan försvåra samtalet om barnets utsatthet ökar. Man vill undvika att barnet känner sig utfrågat.

● Inled samtalet mjukt - att inleda samtalet lugnt är viktigt för vilken väg samtalet kommer att ta i fortsättningen. Ett samtal kan börja med att den professionella intresserar sig för barnets lekar och vanor.

● Prata så att barnet förstår- att använda alltför komplicerat språk ökar risken för att barnet inte förstår.

● Avsluta samtalet på ett bra sätt - när samtalet är avslutat bör barnets tackas för att den kom. Innan man skiljs åt är det bra att återgå till något neutralt ämne, till exempel vad barnet ska göra efter samtalet.

Något annat som kan vara viktigt att tänka på i samtal är empowerment. Begreppet kan översättas till egenmakt (Dunk-West 2018), och innebär att den hjälpsökande ska skapa en vilja till att ta kontroll över situationen i sitt liv. Socialarbetaren försöker förstå klientens

svårigheter i livet, samt försöker bidra med information till den hjälpsökande som till sist underlättar för förändring (Dunk-West 2018).

Något ytterligare användbart i samtal är Mentalisering. Psykoanalytikern Peter Fonagy definierar begreppet mentalisering som att ha tankar och känslor i åtanke (Wallroth 2010). Med andra ord kan mentalisering beskrivas som att försöka förstå sig själv och andra genom att tänka på andras känslor, tankar, och önskningar. Detta eftersom alla har unika känslor, olika uppväxter och varierande erfarenheter och kunskaper (ibid.).

Som Wallroth skriver, kan mentalisering definieras som “att se sig själv utifrån och andra inifrån” (Wallroth 2010:12). Det gäller att man fokuserar och försöker föreställa sig vad den andra har för känslor och varför han/hon agerar på ett visst sätt. Eftersom en person har en annan erfarenhet, och andra kunskaper gäller det att kliva ur sig själv som person för att förstå vad de andra känner och tänker. Även om du inte delar samma upplevelser som en annan person kan du ändå använda dina tidigare erfarenheter som referenser till att försöka förstå hur den andra kan tänkas känna sig (ibid.).

Utifrån vad vi har skrivit i kunskapsläget kommer vi i analysen att använda oss utav olika begrepp såsom empati, empowerment och mentalisering. I förhållande till vår empiri, kommer vi även att beröra ämnen som belystes i detta kapitel. Dessa ämnen är bland annat socionomers förmåga till att empatisk kommunicera, huruvida socionomer upplever bristen på kunskap i samtal under socionomutbildningen. Dessutom kommer vi även att diskutera socionomers upplevelser på nya arbetsplatser, samt dess önskan om mer praktik i

utbildningen. I berörda artiklar står det socionomer, men vi kommer att analysera utifrån skolkuratorers perspektiv.

3.0 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER

I detta avsnitt presenteras de teoretiska utgångspunkterna för vårt arbete samt de metoder skolkuratorer använder i samtal med barn och ungdomar. Vi har valt att fokusera på två teorier där den första är av Edmund Husserls fenomenologi med en empatisk inriktning. Den andra teorin är från John Dewey och hans teori om “learning by doing”, som bygger på att människan anammar ny kunskap genom att utöva det. Vi väljer att ha med dessa två teorier som grund över informanternas upplevelser. Dessutom lyfter vi fram olika aspekter och metoder som skolkuratorerna använder sig av i samtal med elever. Detta för att ge läsaren en bättre förståelse över de begrepp som kommer lyftas fram och diskuteras i resultatdelen. 3.1 Fenomenologi – Edmund Husserl

Begreppet empati utgår från fenomenologin som grundades av Edmund Husserl.

Fenomenologins fokus ligger inte på orsaken till något, utan snarare upplevelsen av något (Englander 2014). Englander (2017) menar på att intentionaliteten (riktningen mot något) fokuserar på upplevelsen utifrån ett andrapersonperspektiv, det vill säga, att vi ska följa den andres uttryck som kommer mot oss. På så sätt kan vi hålla våra egna bedömningar inom mental parentes och sedan befinna oss här och nu för att sedan beskriva vår perception av den andres meningsuttryck (ibid.). I till exempel ett samtal, ligger det i vårt intresse att förstå den andre, vilket gör att vår uppmärksamhet riktas till att förstå den andres meningsuttryck. Om ett barn visar att hen är ledsen betyder det inte att den professionella behöver vara ledsen,

eller imitera barnets känslor för att vara närvarande i barnets meningsuttryck (Englander 2019).

3.2 Empatiskt förhållningssätt

Universitetsstuderande och yrkesverksamma, exempelvis socionomer, som använt sig utav empatiträning som lärandeform, har visat sig vara nyttigt och användbart i yrkeslivet. Empati är en form av intentionalitet som riktar sig in på andras upplevelser och erfarenheter.

Intentionalitet kan beskrivas som ett medvetandetillstånd “riktad mot” eller “handlar om” (Englander 2014).

Med begreppet empati ska den professionella försöka förstå den andres mening och upplevelser av något. Genom att följa den andres (klientens) meningsuttryck skapar den professionella en interaktion utan att sätta sina egna värderingar och erfarenheter i vad klienten säger (Englander 2017). Viktigt att poängtera är att den professionella ska kunna särskilja sig själv, sina egna känslor och värderingar från barnet/ungdomen för att inte förlora den andres upplevelse. Med andra ord ska den professionella kunna distansera sig från sina egna känslor (ibid.). Vi människor kan inte komma in i en annan individs medvetande och uppleva samma sak, men vi kan försöka förstå vad den andra upplever och känner (Englander 2014). Enligt Englander kan vi ifrågasätta någons faktiska upplevelse av någonting, men vi kan inte ifrågasätta själva upplevelsen då det enbart finns i individens medvetande (ibid.). Ett exempel kan vara om en individ känner sig kränkt på jobbet av en kollega, kan vi inte säga till individen att den inte blev kränkt eftersom vi inte vet vad individen har upplevt. Personen i fråga har upplevt att hen blivit kränkt på jobb, vilket vi inte kan ändra på. Här gäller det att den professionella har en fenomenologisk empati där hen riktar sin avsikt mot den andres meningsuttryck. Med andra ord ska den professionella försöka förstå vad den andra har upplevt/känt (Englander 2014). Yrkesverksamma samt studenter lär sig att inta den empatiska inställningen vilket senare visar sig vara värdefull i professionella interaktioner med klienter (Englander 2017).

3.3 Learning by doing – John Dewey

John Dewey var en amerikansk filosof, psykolog och pedagog som fick sitt genombrott i början på 1900-talet. Dewey tyckte att skolor och universitet bör ge studenter möjlighet till friare utveckling och utvecklade sina tankar i det som skulle bli en historisk teori, ”learning by doing”. Direkt översatt betyder det ”att lära genom att göra”. Denna teori går ut på att människan lär sig bäst genom egenupplevda och praktiska erfarenheter och att kunna

reflektera. Dewey menar att man bör ge studenter utrymme med de praktiska problemen som kan uppstå i samhället på bekostnad av att minska det traditionella teori-inlärandet (Dewey 2004).

Anna Forsell (2005) använder sig av Deweys teori “learning by doing” och fördjupar sig i teorin ytterligare. Dewey menar att sann inlärning är kopplat till förmågan att handla, behovet av att få reflektera för att återigen ompröva handlingen. Alltså menar Dewey att inlärning sker när människan ställs inför ett verkligt problem som behöver svar och lösningar (Forsell 2005). Dewey fokuserade på hur människor lär sig genom erfarenheter och upplevelser. Han såg förnuftet som en potential vars utveckling bestäms beroende på vilka uppgifter

människan möter i sin miljö. Ur denna synpunkt ses lärandet som att undervisningen måste formas på så sätt att studenter upplever att de utmanas när de tar sig an en ny uppgift (Falkenberg & Håkansson 2004). Deweys önskade att skolor skulle vara såhär:

“Den skall vara ett miniatyrsamhälle, ett embryo till det framtida samhället och inte en plats där uppgifter har en abstrakt och avlägsen referens till ett tänkbart framtida liv” (Forsell

2005:85).

Sammanfattningsvis anser Dewey att människan behöver samspela och att det finns ett behov av att se resultatet av det vi gör. Följande modell kan vara ett bra tillvägagångssätt för

inlärning: planering, handling, reflektion och bedömning av resultat (Forsell 2005). 3.4 Skolkuratorers metoder i samtal

I ett professionellt samtal bör skolkuratorer använda sig av olika metoder och förhållningssätt under samtal med barn och ungdomar. Nedan redovisas olika metoder som skolkuratorerna vi intervjuade använder vid elevsamtal.

3.4.1 Sammanhangsmarkering

Petitt och Olson (2013) definierar begreppet sammanhangsmarkering som:

“Sammanhang är innebörden av de ord som vi använder. Detta ger i sin tur våra upplevelser sin betydelse.” (Petitt & Olson, 2013:144).

Varje individ är unik och upplever olika saker på olika sätt. En individ behöver inte uppleva samma sak som en annan individ trots att de varit med om samma situation. Betydelsen av en specifik händelse/upplevelse, eller innebörden av ett föremål beror på vilket sammanhang individen befinner sig i (Petitt & Olson 2013).

Under ett första möte med en klient gör skolkuratorer en sammanhangsmarkering, också kallat för primär sammanhangsmarkering. Det innebär att skolkuratorn definierar vem den själv är, men även vem klienten är i ett samtal. Skolkuratorn definierar även vad skolkuratorn och eleven tillsammans gör i ett samtal, samt hur de uppfattar varandra.

Den sekundära sammanhangsmarkeringen sker kontinuerligt under ett samtal med en klient och skolkurator, och den används oftast när skolkuratorn och klienten redan har träffats några gånger. Under samtalet försöker skolkuratorn uppmärksamma vad klienten säger, men även vad skolkuratorn själv säger. Uppfattningen om varandra förmedlas under samtalet per automatik (ibid.).

“Vem är jag och vem är Du?” är en fråga som ska ställas i ett samtal med en klient. Dock ska den professionella i ett samtal ha denna fråga klart för sig själv tidigt i sin yrkesroll för att veta vad ens reella kompetens är. På så sätt kan vi veta vem vi är gentemot klienten, samt alla andra sociala interaktioner vi stöter på. Till denna fråga tillhör även vilka lagar det är som styr oss, samt vilka rättigheter och skyldigheter vi har gentemot klienterna vi hjälper (Petitt & Olson 2013).

Med andra ord klargör frågan ovan vem vårt professionella jag är i förhållande till klienterna vi hjälper. Detta gör att vi lättare kan avgöra vilka verktyg vi ska använda, vilka möjligheter och begränsningar vi har i vårt jobb, men även vilka skyldigheter och plikter vi har (Petitt & Olson 2013).

Frågan “vem är jag och vem är du” ska sedan besvaras av klienten i ett samtal med den professionella. Svaret är sedan hur klienten uppfattar sig själv i sin omgivning, samt sitt

förhållande gentemot den professionella. På så sätt kan den professionella få en bild av hur klienten uppfattar sig själv och hela sin situation (Petitt & Olson 2013).

3.4.2 Motiverande samtal

Motiverande samtal (MI) används oftast inför förändringsprocesser och är en evidensbaserad metod. Metoden används i syfte att behandla klienten i sin livsstil såsom exempelvis

alkoholproblem. Syftet med metoden är att främja motivation och beteendeförändring (Holm, Ortiz & Wirbing 2013).

Några viktiga faktorer i MI, är empatisk lyssnande och reflektioner under samtalet. Den professionella ska inte argumentera emot när klienten inte vill förändras, utan istället försöka undersöka på varför klienten ej vill förändra sin livssituation. Den sista faktorn är att försöka stärka klienten till förändring. Behandlarens roll i metoden är att försöka främja klienten att själv komma på sina argument samt att kunna motivera sig själv till förändring (Holm, Ortiz & Wirbing 2013).

Det finns tre olika samtalsstilar som är vanliga inom MI; den styrande, den följande och den vägledande. Utifrån vilka samtal, individer och situationer man står inför ska man blanda och anpassa dessa stilar (Kaiser & Semb 2018). Den styrande stilen handlar om att den

professionella är den som ska säga åt klienten vad hen ska och inte göra. I den styrande stilen är det den professionella som tillhandahåller instruktionen och råden. I den följande stilen ska den professionella enbart lyssna och försöka förstå vad klienten säger. Den professionella ska inte inflika med något, utan låta klienten hantera sina känslor och situation på sitt eget sätt. I den vägledande stilen ska den professionella undvika att hjälpa för mycket eller för lite (Miller & Rollnick 2013). Den professionella ska lyssna och erbjuda sin expertis när det behövs. Med andra ord ska den vägledande stilen motivera klienten till förändring (Holm, Ortiz & Wirbing 2013). Den övergripande stilen i MI är den vägledande, men tar in aspekter av den följande och styrande stilen (Miller & Rollnick 2013).

MI delas sedan in i två olika faser där i den första fasen fokuseras på motivationsarbete, och den andra fasen fokuseras på planering och förändring (Kaiser & Semb 2018).

3.4.3 Bemötande

Förmågan att kunna ha ett professionellt förhållningssätt går att definiera med behovet av att ha en god självkännedom. Relationen mellan den professionella och en klient är inget som uppnås enbart via teoretisk utbildning utan det bygger på teoretisk inlärning samt praktiskt utövande. Denna egenskap kallas för förtrogenhetskunskap (Holm 2009). Holm menar att alla klienter har rätt till en respektfull behandling. Thordarsson (2009) skriver också om att social kompetens inte går att lära enbart via teoretisk utbildning utan kräver erfarenhet. Det går dock inte att bli fullärd i bemötandekompetens då varje individ och samtal är olika och kräver olika typer av förhållningssätt beroende på klientens behov (ibid.).

3.4.4 Kroppsspråk

Kroppsspråket är lika gammalt som människan och var det första “språket” människan använde sig av. Cirka 70% består av renodlad icke-verbal kommunikation (Malten 1998). Särskilt barn har goda kunskaper i att tyda kroppsspråk då det inte var länge sedan barn endast gjorde sig förstådda via kroppsspråk, då de inte hade lärt sig att prata med ord än. Kroppsspråk är ett bra redskap när ord inte räcker till (Juhlin 1999).

3.4.5 Kommunikation

För att förstå varandra måste man kommunicera. I socialt arbete är kommunikation en viktig del i vårt arbete för att interagera och förstå våra klienter. Kommunikation betyder social interaktion. Det finns olika sätt att visa att man förstår den andre.

● Visa tydligt att du lyssnar och hör

● Ge aktiv respons genom antingen verbala eller uttalade yttranden ● Att ställa frågor

● Kommunicera genom kroppsspråk (Dunk-West 2018). Visa att man lyssnar

Det är skillnad på att höra och att lyssna. Genom att sitta tyst och visa icke-verbala tecken (nickar, ögonkontakt) för barnet visar man tydligt på att man lyssnar och är närvarande i samtalet (ibid.).

Ställa frågor

Man kan ställa både öppna och slutna frågor där öppna frågor ger ett mer flexibelt,

förklarande svar och slutna frågor ger mer korta svar. Att ställa frågor kan både öppna och avsluta en konversation (Dunk-West 2018).

Att reflektera

Genom att reflektera i samtal innebär det att du upprepar vad personen i fråga nyss har sagt genom att exempelvis använda andra ord. Detta kan vara bra om barnet tappar bort sig i samtal. Då kan socionomen upprepa vad barnet sagt med hjälp av en reflekterande

kommentar. Viktigt att notera att reflekterande frågor bör användas sparsamt då samtalet kan upplevas oäkta (Dunk-West 2018).

Att klargöra

Detta gör man för att försäkra sig på att man förstått vad barnet har sagt. Att klargöra visar på att socionomen intresserar sig i och att hen lyssnar på vad barnet säger. Ett exempel om barnet säger att hen är omotiverad att komma till skolan på grund av att hen sov sent, kan socionomen bekräfta med: menar du att du är omotiverad för att du är trött? (ibid.). 3.4.6 Risk- och skyddsfaktorer

Begreppet riskfaktor används för sådant som ökar risken för att något negativt ska inträffa medan skyddsfaktor innebär motsatsen, det vill säga faktorer som skyddar mot risker av olika slag. Här talar man ofta om riskbeteenden när det gäller barn och ungdomar. Det handlar om barn som visar beteenden som gör vuxna oroliga över att de inte mår bra och på väg att utvecklas på ett destruktivt sätt. Exempel på ett riskbeteende kan vara att ungdomen använder alkohol eller skolkar, det vill säga är borta från skolan utan giltiga skäl. Såväl riskfaktorer som skyddsfaktorer kan kopplas till individen, familj, vänner och miljön där barnet bor. Riskfaktorer ökar sannolikheten för riskbeteenden medan skyddsfaktorer minskar risken (Iwarsson 2007).

Vi har nu utförligt beskrivit informanternas olika tillvägagångssätt i sina samtal, samt de begrepp och metoder som de benämnt i samtliga intervjuer. Detta som tidigare nämnt, för att ge läsaren en bättre förståelse i resultatdelen. Dessutom har vi skrivit om de viktiga punkter skolkuratorerna anser vara viktiga i samtal såsom sammanhangsmarkering, bemötande, kroppsspråk, och att visa att man lyssnar. Utifrån ovanstående begrepp och metoder, kommer

vi att använda oss utav samtliga begrepp och teorier i vår analys då vi anser de vara adekvata till våra frågeställningar och empiri.

4.0 METOD

I detta avsnitt presenteras valet av metod för vår uppsats. Vi redogör vårt urval av

informanter samt vilka begränsningar som gjordes. Vi diskuterar om vår förförståelse kring ämnet samt kort om vilka bibliotekssökningar vi använde oss utav när vi sökte efter våra vetenskapliga forskningsartiklar. Vidare följer en diskussion om de forskningsetiska överväganden, och de valen vi valt att göra under datainsamling och databearbetning. Kapitlet avslutas sedan med en beskrivning av vår arbetsfördelning.

4.1 Urval

Vi har valt ut sex skolkuratorer som dagligen möter barn och ungdomar i sitt arbete.

Skolkuratorerna är yrkesverksamma i olika grundskolor i Malmö. Samtliga skolkuratorer har arbetat olika länge som skolkurator, allt mellan ett och sju år. Eftersom vårt fokus i arbetet är förhållningssättet i samtal gentemot barn och ungdomar i skolmiljö, valde vi att kontakta skolkuratorer som arbetar på en F-9 grundskola i Malmö. Med undantag från att en av skolorna endast var en F-6 grundskola.

Vi mejlade nitton olika skolkuratorer i Malmö, varav sex svarade. Vi mejlade även två socionomer på socialtjänsten barn- och ungdomsutredning i Malmö som tyvärr ej kunde delta. Vi ville intervjua både skolkuratorer och socionomer på socialtjänsten då vi ville jämföra om dessa två yrkesrollerna hade liknande eller skilda förhållningssätt i samtal med barn och ungdomar. Eftersom socionomerna vi kontaktade på socialtjänsten inte var

tillgängliga, valde vi därför att enbart lägga fokus på skolkuratorers perspektiv. Utifrån dessa nitton skolkuratorer var det två som svarade via mejl att de var intresserade av att delta. Vi fick dock inget svar av resterande på en vecka, vilket gjorde att vi fick ringa upp

skolkuratorerna med ett godkännande av vår handledare. Detta i hopp om att få svar på om de var intresserade av att delta. Skolkuratorernas telefonnummer till deras arbetstelefon fanns på samtliga skolors hemsidor. Samtalen resulterade i att vi fick ytterligare fyra informanter som ville delta vilket innebar att vi till slut hade sex informanter tillgängliga. Varför

informanterna inte svarade på mejlen berodde dels på att informanterna hade bytt mejladress, dels för att vårt mejl hamnade i deras skräppost vilket innebar att de inte hade sett vår

förfrågan.

I mejlet till informanterna fanns ett informationsbrev (se bilaga 1) som informerade om att vi var två studenter från Malmö Universitet. Det stod även att deltagarna har rätt att avbryta sin intervju när det passar utan vidare motivation. Vidare fick deltagarna information om att de skulle avidentifieras och att ingen information skulle leda tillbaka till de. Dessutom fick varje informant skriva på en samtyckesblankett som innefattar rätten att avbryta sitt deltagande, samt att informanterna godkänner att vara med i vår studie (Dalen 2015).

4.2 Datainsamling

För att besvara våra frågeställningar valde vi att utföra en kvalitativ undersökning. Det finns både för- och nackdelar med en kvalitativ undersökning. Det primära med denna typ av studie är att få fram människors upplevelser av det som undersöks, och inte beskrivning kring det. Våra frågeställningar är av den typen att en kvalitativ undersökning ansågs ge oss bäst

resultat. En nackdel med detta tillvägagångssätt är att vårt resultat påverkas beroende på vem vi träffar. Hade vi till exempel intervjuat andra skolkuratorer, hade vi kunnat få ett annat slutresultat. (Dalen 2015).

Vi valde att använda oss av semistrukturerad intervjuform som är ett samtal med olika teman som är bestämda i förväg av forskaren innan intervjuerna sker. Till detta har vi även arbetat fram en intervjumall (se bilaga 2) (Dalen 2015) som vi båda skulle följa inför varje intervju. Med en kvalitativ metod strukturerade vi upp en intervjuguide utifrån de specifika

ämnen/teman vi ville lyfta fram som skulle vara relevanta till vår undersökning. Teman vi valde var: samtal, kroppsspråk, bemötande och socionomers upplevelser. Dessa teman bygger på vårt syfte och frågeställningar. Under intervjuerna var vi noga med att påpeka att det är informanternas upplevelser och perspektiv vi ville notera, och inte det som de tror vi ville höra. Våra frågor skapades utifrån våra frågeställningar för att kunna få ett bra underlag till vårt resultat.

Vi valde att utföra enskilda intervjuer med våra informanter. Detta för att det skulle kännas mer tryggt för informanterna att bara bli intervjuad av en person. Innan intervjun startades frågade vi samtliga informanter om vi fick spela in intervjun via en ljudinspelnings-app i våra telefoner varpå vi fick allas godkännande. Vi informerade även om att inspelningarna enbart kommer att höras och behandlas av oss i uppsatsskrivandet och raderas så fort arbetet är klart och godkänt. På grund av dagens omständigheter valde vi även att utföra digitala intervjuer via zoom som varade mellan trettio-fyrtio minuter. Vår intervjumall fungerade bra då vi fick svar på våra frågeställningar samt gav möjlighet till att ställa fler frågor.

4.3 Generaliserbarhet, reliabilitet och validitet

Svagheten med kvalitativa metoder är att man inte kan generalisera resultaten på majoriteten av populationen. Vi har därför under hela vårt arbete haft i åtanke att svaren från våra sex informanter inte kan generaliseras och appliceras på större delen av populationen (Ahrne & Svensson 2015). Vidare kan vårt arbete även jämföras med övriga studier som gjorts och undersöka om vi har liknande resultat och på så sätt kan sannolikheten vara större. Reliabilitet handlar om studiens tillförlitlighet medan validitet handlar om forskaren har undersökt det den är ämnad att undersöka och hur trovärdiga studiens slutsatser anses vara, med andra ord undersökningens giltighet. För att nå en god reliabilitet och validitet i studien är det viktigt att forskarna visar prov på metodologisk medvetenhet och det visar man genom tydliga redogörelser på hur forskaren har gått tillväga (Jacobsson 2008). I vårt fall har vi varit noggranna med att redogöra varje del av undersökningen för att sedan komma fram till ett välgrundat resultat. Gällande studiens reliabilitet har vi lagt mycket fokus i att arbeta med våra intervjuer och skapat våra tolkningar på ett säkert sätt. Med tanke på att vi är två forskare så har det varit viktigt att vi tolkar vårt empiriska material på samma sätt. Av den anledningen har vi tillsammans haft många diskussioner för att säkerställa att vi båda tolkar och beskriver materialet på samma sätt.

Apropå studiens validitet har vi intervjuat skolkuratorer som dagligen arbetar och samtalar med barn och ungdomar. För att stärka studiens validitet är det viktigt att redogöra att intervjuerna handlade om det studien var ämnad att handla om, samt att det håller en god kvalitet. För att utöka trovärdigheten i studiens slutsatser har vi noggrant beskrivit

forskningsprocessen och metodens tillvägagångssätt. I detta kapitel följer en diskussion om de forskningsetiska överväganden som kan stärka studiens validitet och reliabilitet.

4.4 Förförståelse

Förförståelse är viktigt för att kunna skapa ny förståelse. Ju mer förståelse man har kring ämnet, desto bättre kommer vi, som uppsatsskrivare att förstå det som framkommer i vårt empiriska material. Att inte ha någon förförståelse i sitt ämne kan innebära risk att vi som uppsatsskrivare missar viktiga detaljer kring ämnet (Aspers 2007). Eftersom vi båda

praktiserade som skolkuratorer tillsammans på samma grundskola och gått samma utbildning har vi en god förförståelse. I praktikterminen lärde vi oss hur en skolkurators arbetsdag ser ut, hur mycket samtal som krävs och många minnesfulla diskussioner med våra handledare. Dessutom har vi gått i samma klass, det vill säga läst samma utbildning och de kurser som utbildningen innehåller.

Förförståelse kan även bidra till motsatt effekt när man forskar i det ämne som man har mycket förförståelse i. Risken är att man använder sig av sin förförståelse och ställer ledande frågor mot den riktningen som forskaren själv upplever. Detta kan innebära att vår

undersökning inte blir äkta då informanternas faktiska upplevelse inte lyfts fram, utan en blandning mellan forskaren och informanternas åsikter (Aspers 2007). Dessa två perspektiv har vi som uppsatsskrivare särskilt tänkt på. Vi har strävat efter att utgå från ett neutralt läge där vi är medvetna om våra kunskaper men ändå lagt dessa åt sidan och enbart fokuserat på informanternas upplevelser. Många av frågorna i intervjumallen kunde vi redan svaret på men valde att ändå ha med dessa för att ge bäst reliabilitet.

4.5 Insamling av forskningsartiklar/kurslitteratur

Vi använde oss utav Malmö Universitets bibliotekssökning: psycinfo, sociological abstracts och Swepub. Vi var väldigt noga med att de vetenskapliga artiklarna skulle vara peer reviewed. Nedan redovisas sökorden för framkomsten av artiklarna.

Sökord: school counselor, school counseling conversation, conversation methodology, communication, social work conversation methodology children, skolkurator, samtalsmetodik barn och ungdom, connect with client, communication social work, empathy social work, kommunikation.

Sökorden ovan kombinerade vi på olika sätt för att få bästa möjliga resultat. Detta för att inte missa en vetenskaplig artikel som skulle kunna vara adekvat för vår studie. Just ämnet om hur skolkuratorer förhåller sig i samtal med barn var svår att hitta, både nationellt och

internationellt trots grundlig undersökning. Därför valde vi artiklar där

socialarbetare/socionomer var mer i fokus i samband med samtal med barn. Vi valde även artiklar om socionomer som upplever brist på kunskap inom samtalsmetodik då vi ansåg att de var relevanta för vår studie.

Utöver våra vetenskapliga artiklar, valde vi att ha med kurslitteratur som avslutning i vårt kunskapsläge. Detta på grund av att de var adekvata med vår empiri men även inför vår kommande analys. Hur vi fick fram utvalda litteratur var genom Google, men även utifrån tidigare kurslitteraturer vi känt varit relevanta och intressanta till vårt arbete. Samtliga kurslitteraturer har lånats från Malmö Universitets bibliotek i de fall vi inte ägt ett exemplar. Dessutom har vi även läst tidigare examensarbeten och fått inspiration från deras källor. Vi undersökte vidare på dessa källor och artiklar för att se om de var aktuella för vår studie, vilket vi ansåg att några enstaka var.

4.6 Bearbetning av material

Under intervjun samlades information genom inspelning och anteckningar. Valet att spela in intervjuerna beror på att de gånger anteckningarna är otydliga hade vi möjlighet att återgå till intervjun för att färska minnet. Dessutom är det en fördel att vidare återuppta inspelningarna för att höra olika betoningar och vilka ordval informanterna valt. Detta för att vi som

uppsatsskrivare senare kan tolka vår empiri. Så fort vår undersökning är klar och godkänd kommer dessa inspelningar raderas på så sätt att de inte kan återskapas igen, detta för

informanternas anonymitet. Vi valde att transkribera intervjuerna samma dag som utförandet då informationen fortfarande var färsk i minnet. Eftersom vi utförde enskilda intervjuer transkriberade vi vars tre intervjuer, och delade sedan med oss våra transkriberingar sinsemellan.

Därefter började vi att bearbeta materialet för att hitta mönster i samtliga intervjuer. Vi hittade sedan återkommande information från intervjuerna, vilket vi senare delade in det i tre huvudteman: Go with the flow, behovet av samtalsmetodik, att lära sig genom att göra. Vi valde att dela resultatet i tre teman för att kunna besvara våra frågeställningar på bästa möjliga sätt. Dessutom analyserade vi intervjumaterialet ännu en gång för att hitta möjliga underteman inför vår analys. I samband med detta kunde vi därmed hitta relevanta citat, vilket gjorde vår analys mer levande samt ger läsaren en chans att själv tolka informanternas citat.

Resultaten från empirin kommer att analyseras med hjälp av de artiklar som presenterats i den tidigare forskningen, och även de valda teorierna. Vi valde detta tillvägagångssätt då det ansågs ge oss bästa möjliga resultat och underlag till att slutligen besvara vår frågeställning. 4.7 Kodning av materialet

Efter våra intervjuer började vi koda vår empiri. Vi genomsökte empirin med extra

noggrannhet genom att tolka och bearbeta vårt material. Detta för att arbetet skulle ha så hög reliabilitet som möjligt. Vi sökte igenom vårt material för att förstå vad informanterna har sagt. Genom kodning bryter forskaren ner materialet för att få fram vad det egentligen handlar om (Dalen 2015). Vi tog fram nyckelord från informanternas intervjuer för att lättare skapa olika kategorier/teman till vår analys. Dessa nyckelord valde vi då de återkom i

samtliga intervjuer: motiverande samtal, empatiskt förhållningssätt, mer praktik, learning by doing.

4.8 Forskningsetiska överväganden

Enligt lag ska all forskning genomgå en etikprövning. En av de viktigaste aspekterna är kravet på samtycke från dem som ingår i studien. För ett giltigt samtycke måste de berörande få information om arbetet för att det inte ska anses som tvingat (Vetenskapsrådet 2002). Eftersom intervjuerna sker digitalt har vi bifogat en samtyckesblankett till varje informant och bett dem skriva under, scanna in och skicka tillbaka det till oss. Det finns även vissa krav på vad för information forskningspersonerna ska ta del av. Det ska vara undersökningens övergripande ämne såsom forskningen, rubriken, syfte och frågeställningen, metoder, följder, forskningens huvudman och frivilligt deltagande. Enligt Vetenskapsrådet (2002) har

informanterna även rätt att när som helst avbryta sin medverkan. Skulle större förändringar i arbetet ske skall detta meddelas till forskningspersonerna (Dalen 2015).

Inför intervjuerna skrev vi ihop ett informationsbrev (se bilaga 1) som vi skickat med till skolkuratorerna som vi kontaktat. Innan intervjuerna erhölls, meddelade vi informanternas närmsta chef om att få använda deras personal till vårt examensarbete, varpå vi sedan fick ett

skriftligt tillstånd av samtliga chefer. En annan viktig aspekt är konfidalitet vilket innebär att den information som informanterna ger inte ska kunna kopplas till enskilda personer samt att alla personuppgifter är anonyma. Detta kan leda till dilemmat att resultatet måste anses trovärdigt samtidigt som källans anonymitet skall respekteras (Dalen 2015). Varje informant avidentifieras i vårt arbete och vi använder oss därför utav “skolkurator 1”, “skolkurator 2” fram till “skolkurator 6”, när vi refererar till samtliga informanter.

Våra transkriberingar samt inspelningar från intervjuerna erhålls endast av oss forskare i arbetet och kommer även att raderas när studien avslutas. Enligt konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet 2002) har vi haft dokumenten innehållande känsliga uppgifter förvarade på ett säkert ställe i våra datorer utan andras tillgång. Detta för att bibehålla informanternas integritet.

Med tanke på de rådande omständigheterna med stor smittspridning valde vi att intervjua digitalt via Zoom. Nackdelar med en digital intervju är att vi inte kunde se informanternas hela kroppsspråk samt att vi saknade direkt-kontakten som man vanligtvis upplever under ett samtal i enrum. Å andra sidan känns det tryggare och säkrare för både informanterna och för oss som uppsatsskrivare.

4.9 Arbetsfördelning

I den rådande pandemin som just nu florerar i samhället bestämde vi oss att undvika att träffas fysiskt för att också minimera risken för smittspridning. Vi har suttit avskilt under arbetets gång men har haft daglig kontakt och planerat arbetet på ett sätt som vi båda är intresserade av.

Vi båda uppsatsskrivare har haft en jämn arbetsfördelning i arbetet där båda har varit delaktiga i samtliga delar i uppsatsen. Vi kom tillsammans överens om vilka artiklar som skulle tas med i kunskapsläget, samt om vilka huvudteman och underteman som skulle väljas ut. Båda sammanfattade cirka fyra-fem vetenskapliga artiklar var. Under arbetets gång har båda läst varandras delar i arbetet för att aktivt veta vad den andra skriver och kommit med feedback.

Båda arbetade fram ett informationsbrev innan vi skickade iväg det till våra eventuella informanter. Jennifer mejlade samtliga informanter och när vi inte fick tillräckligt med informanter, ringde Jeton upp varje informant vilket gjorde att vi sedan fick ytterligare fyra informanter. Därefter skrev båda ihop en intervjumall som båda skulle använda i sina

intervjuer. Vi valde att ha enskilda intervjuer med varsin informant (tre var) och det för att få våra informanter att känna sig mer trygga och bekväma i att endast bli intervjuad av en och samma person. Därefter transkriberade vi vars tre intervjuer som vi därefter läste varandras för att få en helhet av informanternas svar. Utifrån informanternas svar hittade vi tillsammans gemensamma mönster i intervjusvaren vilket gjorde att vi tillsammans skapade ihop tre huvudteman.

Samarbetet har fungerat bra, mycket tack vare att vi genomförde vår praktik tillsammans och hade mycket åsikter och tankar som vi kunde dela med varandra. När examensarbetets blev aktuellt kom vi fram till att vi både är intresserade av samtalsmetodik och är något vi ville skriva om. Dessutom har vi gått i samma klass och känner varandra väl och var säkra på att vi med våra olika kompetenser skulle komplettera varandra på ett tryggt sätt.

5.0 RESULTAT OCH ANALYS

I detta kapitel redovisas våra resultat och analys samt de teman vi har valt att belysa som är relevanta för att besvara våra frågeställningar. Resultatet struktureras utifrån tre huvudteman :Go with the flow, behovet av samtalsmetodik, samt att lära sig genom att göra. Vi har dessutom skapat olika underteman till respektive huvudteman som vi anser är relevanta utifrån vår empiri i enlighet med teorin. Vi har strukturerat upp det på så sätt att vi svarat på våra frågeställningar där vi börjar med att svara på den första frågeställningen om vilka samtalsmetoder skolkuratorer använder för att sedan fördjupa oss på hur skolkuratorer beskriver sina kompetenser i samtalsmetodik.

5.1 “Go with the flow”

“Jag går mycket ”with the flow”, jag följer samtalet dit de för mig. Jag är inte närvarande om jag sitter och funderar vilken metod jag ska använda, utan de är något man tränar upp

med tiden ute i arbetslivet” - skolkurator 5.

När vi ställde frågan “vad använder ni för metoder i samtal med barn och ungdomar?” var den gemensamma nämnaren att samtliga informanter gör olika i rollen som skolkurator. Ingen följer en mall på hur man ska vara som skolkurator mer än att ha ansvar över det psykosociala i skolvärlden. Det vi insåg under intervjuerna var att samtliga skolkuratorer arbetar olika och i enlighet med det som de själva upplever ger bäst resultat. Nedan följer några citat från vissa skolkuratorer som påpekar detta:

“...det är ju ingenting som står nånstans, men JAG gör så! Det är ju det med kuratorsyrket, vi gör så olika. Allihopa… Jag tror att vi har övergripande tankar om hur vi ska göra, men i samtalen gör vi nog olika. Det finns ingen mall som vi använder, utan JAG brukar göra så att

jag brukar göra en sammanhangsmarkering - varför sitter vi här? Vad är syftet?” - skolkurator 3.

“…i början var det mycket evidensbaserat, men nu kör jag mitt eget race. Jag känner att jag inte behöver följa någon metod utan jag vet själv vad som är bäst.” - skolkurator 2. “... det beror lite på vem skolkuratorn är och hur den jobbar, från skola till skola. Här jobbar

vi mycket med relationer och alla på skolan vet vem jag är…” - skolkurator 1.

Samtliga skolkuratorer menade på att det inte finns någon tydlig mall i yrket som skolkurator. Några antydde med meningen “go with the flow”. Direkt översättning till meningen är “ att följa strömmen”, vilket skolkuratorerna inte riktigt menade. I det sammanhanget de uttryckte meningen, menade skolkuratorerna på att de tar varje samtal som det kommer. Det vill säga att skolkuratorerna anpassar sig efter varje barn och ungdom de samtalar med, men också beroende på vilka kunskaper och erfarenheter de själva erhåller som skolkurator.

Ett exempel är vad som togs upp i vårt kunskapsläge där socialarbetaren skulle prata med en elev som vägrade prata med någon annan än hennes elevassistent. Socialarbetaren frågade flickan om hon var glad eller ledsen samtidigt som han pekade på sina strumpor som visade en glad, och en ledsen smiley, varpå flickan pekade på den glada smileyn. Därefter kunde flickan slappna av i samtalet. I denna situation kunde socialarbetaren anpassa sig utifrån flickans behov och personlighet, och det med extra noggrannhet. Genom att anpassa sig som socionom (eller skolkurator) efter varje individ, gör det lättare för socionomen att hantera