Ungdomars och yrkesverksammas upplevelser av tillvaron på Statens institutionsstyrelse, SiS. : En litteraturstudie om tillvaron på SiS.

Ungdomars och yrkesverksammas upplevelser av

tillvaron på Statens institutionsstyrelse, SiS.

En litteraturstudie om tillvaron på SiS.

Ellen Elvstrand

Frida Henriksson

Examensarbete Malmö Universitet 15 hp Hälsa och Samhälle Socionomprogrammet 206 06 Malmö Januari 2020

Ungdomars och yrkesverksammas upplevelser av

tillvaron på Statens institutionsstyrelse, SiS

En litteraturstudie om tillvaron på SiS

Ellen Elvstrand

Frida Henriksson

Elvstrand, Ellen & Henriksson, Frida.

Upplevelser av tillvaron på SiS. En litteraturstudie om tillvaron på SiS

Examensarbete i socialt arbete, 15 HP.

Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2020

ABSTRACT

Inledning: Varje år får ca 30 000 barn och unga vård utanför hemmet, drygt 1000 av dem placeras på SiS. SiS, statens institutionsstyrelse är en statlig myndighet som bedriver tvångsvård i Sverige. Tvångsplaceringar på institution är en av de mest ingripande åtgärder samhället gör för barn, ungdomar och deras familjer. Placeringen syftar till att ge skydd och stöd för utsatta barn och ungdomar när de frivilliga alternativen inte räcker till.

Syfte: Syftet med uppsatsen är att beskriva ungdomars och yrkesverksammas upplevelser av tillvaron på SiS ungdomshem för att undersöka om det finns några

genomgående teman och på det sättet få en djupare förståelse av tillvaron på SiS, genom att beakta bådas perspektiv. Uppsatsen utgår från följande frågeställningar, 1. Vilka centrala teman går att urskilja i tillvaron på SiS utifrån ungdomars perspektiv. 2. Vilka centrala teman går att urskilja i tillvaron på SiS utifrån yrkesverksammas perspektiv. 3. Hur beskriver ungdomar och yrkesverksamma de teman som går att urskilja i tillvaron på SiS.

Metod: Uppsatsen är en litteraturstudie där det empiriska material består av vetenskapliga artiklar och en doktorsavhandling. Uppsatsens analys baseras på Goffmans teori ”totala institutioner”, Goffmans teori om stigma och Antonovsky teori om KASAM och tidigare forskning.

Resultat: Resultatet presenteras fyra genomgående teman, vilka är makt och kontroll, delaktighet, relationer och instabilitet i vården. Resultatet visar att ungdomar och

yrkesverksamma beskriver att tillvaron på SiS består av makt och kontroll och det finns en brist på delaktighet hos de placerade ungdomarna. Vården består av instabilitet och avbrott. Resultatet visar att både de placerade ungdomarna och yrkesverksamma beskriver att relationen dem emellan är viktig och har stor betydelse för hur placeringen upplevs.

Young people and professionals experiences of

the National Board of Institutional Care, SiS.

A literature study on life at SiS

Ellen Elvstrand

Frida Henriksson

Elvstrand, Ellen & Henriksson, Frida.

Experiences of young people and professionals at the National Board of Institutional Care, SiS. A literature study on life at SiS

Degree project in social 15 högskolepoäng.

Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of social work, 2020. Introduction: Every year, about 30,000 children and young people receive care outside the home, just over 1,000 of them are placed at SiS. SiS, The National Board of Institutional Care is an independent Swedish government agency that delivers individually tailored compulsory care for young people with psychosocial problems in Sweden. Compulsory placement in an institution is one of the most intrusive measures society takes for children, young people and their families. The placement aims to provide protection and support for vulnerable children and young people when the voluntary alternatives are not enough.

The purpose of the essay is to describe young people and professionals' experiences of life at SiS youth homes in order to investigate whether there are any consistent themes and in that way gain a deeper understanding of life at SiS, by considering both perspectives. The following research sub-questions which focused our work. 1. Which central themes can be distinguished in life at SiS from the perspective of young people. 2. Which central themes can be distinguished in life at SiS from the perspective of professionals. 3. How do young people and professionals describe the themes that can be distinguished in life at SiS

Method: A literature study, the empirical material of the study consists of scientific articles and a doctoral dissertation. The analysis for the work was based on Goffman's theory “total institutions”, Goffman's theory of stigma and Antonovsky's theory of KASAM as well as selected studies.

Results: The results present four consistent themes, which are power and control, participation, relationships and instability. The results show that young people and professionals describe that life at SiS consists of power and control and there is a lack of participation among the placed young people. Care consists of instability and interruptions. The results show that both the placed young people and professionals describe that the relationship between them is important and has great significance for how the placement is experienced.

Innehållsförteckning

1.0 Inledning...6 1.1 Syfte ...7 1.2 Frågeställning ...7 1.3 Begreppsdefinitioner ...7 1.3.1 Statens institutionsstyrelse ...7 1.3.2 Yrkesverksamma...7 2.0 Tidigare forskning...8 2.1 Ungdomar i institutionsvård ...8 2.1 Yrkesverksamma i institutionsvård ...11 2.1 Avbrott i vården ...12 3.0 Teoretiska perspektiv...13

3.1 Erving Goffman – totala institutioner...13

3.2 Erving Goffman – Stigma, den stämplades roll och identitet...14

2.1 Antonovsky – KASAM ...15 4.0 Metod...16 4.1 Tillvägagångsätt...16 4.2 Urval ...16 4.3 Kvalitetsgranskning ...17 4.4 Analysförfarande ...18 4.5 Etiska övervägande ...18 4.6 Arbetsfördelning ...19

5.0 Resultat och analys...19

5.1 Makt och kontroll ...19

5.1.1 Ungdomar på SiS ...19 5.1.2 Yrkesverksamma...21 5.1.3 Analys ...22 5.2 Delaktighet...24 5.2.1 Ungdomar på SiS ...24 5.2.2 Yrkesverksamma...25 5.2.3 Analys...26 5.3 Relationer...27 5.3.1 Ungdomar på SiS ...27 5.3.2 Yrkesverksamma...29 5.3.3 Analys...30 5.4 Instabilitet ...33

5.3.1 Ungdomar på SiS ...33 5.3.2 Yrkesverksamma...33 5.3.3 Analys...34 6.0 Avslutande diskussioner ...35 6.1 Metoddiskussion ...35 6.2 Resultatdiskussion ...36 6.3 Vidare forskning ...38 7.0 Referenslista...39 Bilaga 1 ...43 Bilaga 2 ...45

1.0 Inledning

Varje år får ca 30 000 barn och unga vård utanför hemmet, drygt 1000 av dem placeras på SiS. Statens institutionsstyrelse, SiS är en statlig myndighet som bedriver tvångsvård. SiS behandlar ungdomar med allvarliga psykosociala problem och tar emot ungdomar som dömts till sluten ungdomsvård. Det finns 23 särskilda ungdomshem med ca 700 platser i Sverige. Institutionerna finns i hela landet. Den genomsnittliga vårdtiden är ungefär 5 månader, men kan även vara kortare och längre. De lagar som reglerar SiS ungdomsverksamhet är lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), Socialtjänstlag (2001:453) (SoL), Lag (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU). De flesta barn och unga som placeras är omhändertagna enligt LVU, men det går även att ansöka om frivillig vård enligt SoL (Statens institutionsstyrelse 2020a). På SiS ungdomshem finns det både öppna och låsta avdelningar. En låsbar avdelning innebär att ungdomarna inte får gå ut när och hur de vill, ibland finns det särskilda rastgårdar. För att det ska vara en trygg och säker miljö har personal rätt att använda tvångsåtgärder i vissa situationer, även kallat särskilda befogenheter som är lagstadgade i LVU och LSU. Särskilda befogenheter är bland annat begränsning av den unges rörelsefrihet, inskränkningar i rätten att ta emot besök och föra telefonsamtal, vård vid låsbar enhet, vård i enskildhet, kroppsvisitation, skyldighet att lämna blod, - urin, - utandning- och salivprov, kontroll av försändelser, med mera (Statens

Institutionsstyrelse 2020b).

Tvångsplaceringar på institution är en av de mest ingripande åtgärder samhället gör för barn, ungdomar och deras familjer. Placeringen syftar till att ge skydd och stöd för utsatta barn och ungdomar när de frivilliga alternativen inte räcker till. Samtidigt finns det en

medvetenhet kring risker med samhällsvården som bedrivs på institutionerna. De unga som vårdas på SiS blir ofta återkommande för nya placeringar och har behov av fortsatta insatser från socialtjänsten. Återfall i brott är ett vanligt förekommande efter en placering på SiS. Institutionsvistelsen i sig kan vara en riskfaktor då de placerade ungdomarna tenderar att förstärka varandras negativa beteenden. Även anknytning till skolan och det sociala livet avbryts och reduceras under institutionstiden. Trots att det finns kunskap om de risker som en institutionsbehandling kan innebära är placering på SiS det behandlingsalternativ som

kvarstår för att kunna stoppa den ungas negativa utveckling när de frivilliga insatserna inte räcker till (Socialstyrelsen 2017).

Det finns en begränsad kunskap kring hur behandlingen för unga på institutioner ska bedrivas (Socialstyrelsen 2017). Att behandla några av samhällets mest utsatta individer är ett viktigt och komplicerat uppdrag. SiS kräver personal med rätt kompetens och utbildning för att kunna uppnå de vårdbehov som finns (Statens institutionsstyrelse 2020c). En debattartikel av Peter Andersson (2020), socionom, psykoterapeut och forskare, som publicerats i Svenska Dagbladet lyfter fram vårdens komplexitet under låsta former. Personal som arbetar på SiS ställs inför ett svårt uppdrag att balansera mellan tvång och vård. Andersson skriver att forskning visar att institutionsplaceringar av unga inte är gynnsamt. Däremot finns forskning som pekar på att placeringen kan vara lämplig för en specifik grupp unga under speciella förhållanden. Det finns en skepsis till den vård och behandling som bedrivs idag med

hänvisning till bristande utbildning hos personal. Andersson menar att forskning pekar på att det finns personal som inte är rustade för att kunna ge den vård och behandling som de unga är behov av. Vilket riskerar att placeringen av de unga blir en förvaring (Andersson 2020).

Trots en stadig ökning av antalet barn som placeras i samhällets barnavård i Sverige finns det förhållandevis lite kunskap kring barns livssituation under placeringstiden. Det har skett förändringar inom samhällsvården för att stärka barns rättigheter. FN:s

rättigheter som utförligt beskrivs i barnkonventionen. FN:s barnrättskommitté fastställer en risk för att placerade barn i Sverige utsätts för kränkningar, försummelse och övergrepp. Det har bland annat uttryckts en stark oro kring isolering av barn. FN:s barnrättskommitté menar att placeras i isolering innebär psykiskt våld. Vidare hävdas det att barn placerade på

institution behandlas och bestraffas på ett omänskligt och förnedrande sätt (Barnombudsmannen 2019).

SiS eget utvärderings- och dokumentationssystemet ADAD som används på särskilda ungdomshem visar att majoriteten av ungdomarna är nöjd med sin tid på SiS. ADAD utgörs av intervjuer där ungdomar kan påverka och ge sin egen bild av situationen. Intervjuerna görs av personalen på de särskilda ungdomshemmen vid inskrivning, utskrivning samt efter behandlingen för att få en bild av vad ungdomarna tycker (Statens institutionsstyrelse 2016).

1.1 Syfte

Vårt syfte är att beskriva ungdomars och yrkesverksammas upplevelser av tillvaron på SiS ungdomshem för att undersöka om det finns några genomgående teman och på det sättet få en djupare förståelse av tillvaron på SiS, genom att beakta bådas perspektiv.

1.2 Frågeställningar

1. Vilka centrala teman går att urskilja i tillvaron på SiS utifrån ungdomars perspektiv. 2. Vilka centrala teman går att urskilja i tillvaron på SiS utifrån yrkesverksammas perspektiv. 3. Hur beskriver ungdomar och yrkesverksamma de teman som går att urskilja i tillvaron på SiS.

1.3 Begreppsdefinitioner

1.3.1 Statens institutionsstyrelse, SiS

SiS ungdomshem har runt 700 platser för akutplacering, utredningsplacering samt

behandlingsplacering där majoriteten av platserna är låsbara. På ungdomshemmen vårdas både ungdomarna enligt LVU och LSU (Statens institutionsstyrelse 2020a). I detta arbetet görs ingen skillnad på de olika placeringarna, utan alla typer av placeringar ingår i uppsatsen.

1.3.2 Yrkesverksamma

En placering på något av SiS ungdomshem innebär kontakter med flera olika yrkesverksamma personer. Såsom socialsekreterare, personal på ungdomshemmen,

behandlingsassistenter, utredningspersonal, placerade ungdomarnas egen kontaktperson som arbetar på SiS-ungdomshem och chefer på SiS ungdomshem.

2.0 Tidigare forskning

I kapitlet tidigare forskning presenteras vetenskapliga artiklar som är relevanta för studien. Här presenteras internationella artiklar och artiklar från Sverige, detta för att ge en översiktlig bild av forskningsläget gällande ungdomar som är placerade på institutioner. Artiklarna har hittats genom sökningar på databaserna Psycinfo, Sociological Abstract och SwePub. I detta kapitel presenteras de vetenskapliga artiklarna utifrån olika teman.

2.1 Ungdomar i institutionsvård

Forskning har gjorts om ungdomars erfarenheter av att vara placerade på institutioner. Polvere (2014) har i sin studie undersökt ungdomsperspektiv gällande erfarenheter av olika typer av institutionalisering samt olika strategier som ungdomar använder för att navigera i det institutionella livet. 14 ungdomar och unga vuxna i åldern 16–28 år deltog i studien. Studien gjordes i USA. För att samla in empiri gjordes semistrukturerade intervjuer. Resultatet av studien visar att ungdomar motstår sig institutionella metoder. Detta genom motstånd mot orättvisa, frustration, förtryck och mot olämpliga institutionella metoder. Deltagare i studien upplever att deras rättigheter kränks, att det pågår felaktig återhållsamhet och att personal använder provokation. Andra delar av resultatet visar att ungdomar upplever att de inte får vara delaktiga i planering av behandling. Att inte få sin röst hörd och att inte få uppleva ett meningsfullt deltagande i planeringen beskriver författaren som ett institutionellt förtryck och kan leda till att ungdomar gör motstånd. Men resultatet visar också på strategier som innebär att följa de institutionella reglerna och ett engagemang i den institutionella miljön. Denna strategin beskrivs som ett spel för att kunna komma ut från institutionen. Det är en strategi för att släppas från miljön, en miljö som upplevs ohjälpsam och skrämmande. Andra delar av resultatet visar att det finns en viss förståelse för regler och riktlinjer men att en känsla att vara fängslad uppstår när ungdomar inte har något att säga till om.

Att uppleva institutioner som förtryckande gör att ungdomar följer reglerna för att snabbare få komma därifrån. Strategin visar en förmåga hos ungdomarna att kunna navigera i svåra förhållanden. Strategin används även på grund av rädsla. Resultatet tyder på att

upplevelsen av institutionella miljöer är att det är en plats för tvång, social kontroll och förtryck. Deltagarna i studien menar att är viktigt att stoppa metoder som avskildhet då de upplevs som olämpliga, traumatiska och skadliga. Resultatet av studien visar att ungdomar belyser ett kritiskt perspektiv gällande institutionella metoder, speciellt de metoder som innebär orättvisa och förtryck, även de metoder som stör ungdomars positiva utveckling och de metoder som kränker ungdomars rättigheter. Resultatet visar att det behövs lyhördhet för ungdomars behov och det finns ett behov av att kontrollera att behandlingen överensstämmer med vad de placerade ungdomarna har för mål. Ett meningsfullt deltagande för ungdomar innebär att inkludera ungdomar i behandlingsplanen och att utarbeta mål tillsammans med ungdomarna. Det är också viktigt att ungdomarna får information om sina rättigheter. För att ungdomars röster ska bli hörda behöver maktmetoder och förtryckande metoder förändras. Även system som belönar lydighet snarare än utvecklingen av självbestämda mål behöver förändras. Slutligen visar resultatet att institutionella miljöer ofta kretsar kring kontroll och avskildhet. Det är bättre för ungdomar att leva i miljöer som är icke-institutionella om det är möjligt (Polvere 2014).

Jakobsen (2010) har gjort en etnografisk studie av ett antal bostadsinstitutioner för barn och ungdomar i Danmark. Bostadsinstitutioner innebär olika miljöer såsom barnhem, socio-pedagogiska hem, terapeutiska bostadsinstitutioner och säkert boende. Åtta institutioner studerades med fältarbete i varje miljö i två månader. Resultatet visar att ungdomar och barn

som är placerade utanför hemmet upplever en avskildhet från omvärlden. Även om de har möjligheten att träffar familjen på helger och lov lever de och har sitt vardagsliv på

institutionen. Miljön är noggrann och regleras. Tiden organiseras genom dagliga aktiviteter som är tidsbestämda. Barnens liv regleras och presenteras som något som är en väsentlig del av behandlingsmodellen. Miljön är förutsägbar och kännetecknas av säkerhet och tillit. Denna typ av miljö ska minska ångest och ge barnen den mentala energin som gör att de kan arbeta med sina personliga utvecklingsuppgifter (Jakobsen, 2010).

Att miljön påverkar ungdomar som är placerade framgår också i Bengtsson (2012), det är en etnografisk studie som undersöker vilken roll tristess har hos ungdomar i säker vård. Ungdomarna spenderar dagar med att göra ingenting och har svårt att relatera till de dagliga rutiner som finns på enheten. För att hantera tristessen tar ungdomarna till risktagande åtgärder. Resultatet visar att ungdomarna upplever att de inte gör någonting då de är inlåsta. Även om det händer något så händer ingenting eftersom samma saker händer hela tiden. Vidare visar resultatet att ungdomarna genom att bryta mot reglerna och förstöra rutinerna får en känsla av att ha kontroll, en känsla de annars inte har. Att bryta tristessen ger en känsla av spänning och glädje. Ungdomarna utmanar institutionens värderingar om lydnad och ordning och kan därigenom få tillbaka lite av den makt över nuet som annars är förlorad. Dock är den typen av flykt endast kortvarig. Tillvaro präglas av tristess och meningslöshet. En ständig väntan och brist på kontroll både i det fysiska rummet och över tiden (Bengtsson, 2012).

Annan forskning om miljön på institutioner har gjorts av Bailey (2002), detta genom en litteraturstudie. Författaren menar att det inte skrivits mycket om den fysiska miljöns roll och vilken inverkan den har, och det saknas empiriska studier. Resultatet av studien visar att kulturen och filosofin på en vårdenhet är viktiga faktorer för att gynna barn och ungas hälsa. Även den fysiska miljön är en faktor. Om miljön är bekväm och hemlik kan de ge en känsla av tillhörighet och säkerhet. Många terapeutiska miljöer för barn innebär modeller av kontroll. Det finns förväntningar, regler och personalen har en roll. Dessa delar i miljön innebär extern kontroll. Om barn bor i en sådan stel miljö under en längre period leder det inte till några positiva resultat för dem. Miljön går därför åt ett håll där relationer mellan barnen och vårdpersonal är av vikt.

Institutioner kan av ungdomar uppfattas som fängelse där de gör sin tid. Miljön påverkar om ungdomar känner sig kontrollerade eller om de själva kan utveckla kontroll över sitt liv. Om ungdomar uppfattar platsen som ett ställe för dåliga barn kan de tro samma om sig själva. På institutioner bor ungdomar tillsammans med andra ungdomar, institutioner är ibland inte tillräckligt bra utformade och kan leda till trängsel. Trängsel definieras inte bara som otillräckligt fysiskt utrymme utan också som hög ljudnivå, oftare interpersonella möten och mindre möjlighet till integritet. Trängsel kan påverka barn och unga och leda till en känsla av brist på makt. Det kan öka aggression, leda till impulsivitet, hyperaktivitet, tillbakadragande och ökande problembeteende. Vilket i sig kan bidra till att vårdgivaren känner ett större behov av disciplin och kontroll. Barn och unga behöver viss integritet för att uppnå en känsla av personlig autonomi. Känslighet för fysisk och psykisk integritet är viktigt i vård av unga. Studien tar även upp vikten av tillgång till utomhusmiljö som kan minska effekterna av trängsel (Bailey 2002).

Ungdomar kan ha olika upplevelser och erfarenhet kring att vara placerad på en säker enhet, det visar en studie gjord av Roesch-Marsh (2014). Studien som presenteras är en fallstudie som är gjord i Skottland. I den kvalitativa fasen samlades uppgifter in från journaler. Fältarbetet bestod av observationer hos myndigheten som är beslutfattande för placeringarna. Det gjordes semistrukturerade intervjuer med sju ungdomar. Djupintervjuer har gjorts inom myndigheten, tre fokusgrupper med tjugofyra personer från personal som arbetar i bostadsenheterna. Även postundersökningar har skickats ut till erfaren personal. Resultatet visar att några ungdomar menar att de var utom kontroll när de placerades, andra

använder inte begreppet utom kontroll men beskriver ett mönster av ett beteende som blivit farligare och kunde förklara varför personer runt omkring dem varit oroliga. Många av de ungdomar som placeras på säkert boende omplaceras från öppna bostäder. Några ungdomar ser placeringen som en vändpunkt medan andra beskriver det som en förvirrande tid. Beskrivningar som att det var svårt att anpassa sig till nya regler presenteras i resultatet. Vidare beskrivs placeringen som en känslomässig process där ungdomar känner att det inte finns något kvar för dem och att det är därför vissa placerade ungdomar inte bryr sig om sig själva. Resultatet visar att vissa ungdomars beteende blivit värre på grund av placeringen. Vissa ungdomar känner sig lyckliga av placeringen medan andra känner sig olyckliga.

Resultatet visar också att placeras långt från familjen kan ge en känsla av att vara isolerad och kan leda till att ungdomar rymmer från boendet. Resultatet visar att ungdomar känner att yrkesverksamma och andra vuxna inte försöker förstå dem och att de inte har involverat dem tillräckligt i beslutfattandet under tiden de är placerade på institutionen. Vidare visar

resultatet att det är viktigt att de yrkesverksamma lär känna de placerade ungdomarna och lyssnar på dem. Att vuxna lyssnar, engagerar sig och är stödjande kan göra stor skillnad för placerade barn och unga. Bättre placeringar, bättre arrangemang för att träffa familjen och möjlighet till större delaktighet i beslutsfattandet menar ungdomarna skulle haft positiv påverkan på deras beteende då de var placerade (Roesch-Marsh 2014).

En annan studie som visar på olika uppfattningar av vården är en studie gjord av Bramsen et. al (2019). Resultatet av ungdomars berättelser visar att upplevelsen av tillvaron i säker vård kan vara hård och kall. Men också att placeringen för vissa ungdomar ger dem en chans att vila, en ”time out” och att få tid att tänka. Det har hjälpt dem att få mer självinsikt, insikt i sin situation och vad de vill göra. Det har gett tid och utrymme för att återfå

kontrollen över sitt eget liv. Resultatet visar också att se sig själv genom en annan persons ögon, så som personal, kan ge ett nytt sätt att se på sig själv. Vidare visar resultatet att ungdomar kan känna att personalen inte förstår dem (Bramsen et. al 2019).

Forskning visar att unga i tvångsvård har sämre hälsa än unga som inte är i vård (Linderoth & Schindele 2020; Hjern et al. 2018). Linderoth och Schindele (2020) beskriver och jämfört i sin studie olika aspekter av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) bland ungdomar i statlig tvångsvård och de unga som inte befinner sig i vård. Studien har en kvalitativ design, 7755 unga i Sverige och 117 unga i statlig tvångsvård har deltagit i studien, de unga är i åldrarna 16–29 år. Resultatet av studien visar att unga flickor i statlig tvångsvård är mest sårbara. Unga i statlig tvångsvård känner i mindre utsträckning att de har någon att prata med om sina innersta känslor. Men de känner i större utsträckning att de får stöttning med praktiska problem. Unga i säker statlig vård har sämre hälsa, deras mentala hälsotillstånd skiljer sig från unga som inte är i vård. Unga i statlig vård är en utsatt grupp och det finns ojämlikheter gällande deras hälsa jämfört med de unga som inte är i vård.

Liknande resultat visar Hjern et al. (2018). KIDSCREEN-52 enkäter har skickats till 91 ungdomar mellan 13–17 år som blivit placerade på SiS. Resultaten jämfördes sedan med en rikssvensk undersökning med ungdomar i åldrarna 15–16 år. Resultatet visar att ett lågt välbefinnande både fysiskt och psykiskt hos ungdomarna på SiS. Av placerade ungdomar har flickor större risk för dåligt psykiskt mående. Resultatet visar även att flickor känner en lägre tillfredsställelse gällande föräldrar förhållande. Vidare visar resultaten att placerade flickor och pojkar har låg autonomi, alltså självbestämmande och självstyre. Detta är dock förväntat hos ungdomar som är placerade på en intuition. Placerade flickors välbefinnande är mycket lägre än flickor som inte är placerade. Placerade pojkar har en lägre självuppfattning och sämre vänskapsrelationer (Hjeln et al. 2018).

Annan forskning gällande ungdomar i institutionsvård har gjorts, såsom relationer till yrkesverksamma. Vikten av nära och förtroendefulla relationer mellan barn inom

av Lindah och Bruhn (2017). Författarna har gjort en studie som tittar på barn och ungdomars upplevelser och förväntningar gentemot sina ansvariga handläggare. Även förutsättningar och möjliga hinder för att kunna utveckla nära och förtroendefulla relationer under rådande institutionella förhållanden studeras. Urvalet i studien baseras på barn och ungdomar mellan 11–19 år som varit placerade i fostervård utifrån socialtjänstlagen samt barn i tvångsvård reglerad av lagen om vård av unga. Studiens resultat visar både på positiva och negativa upplevelser. Barn och ungdomar med främst positiva upplevelser förklarar att de kan ha en avslappnad relation och umgås i informella miljöer. De får möjlighet att prata om saker som är viktiga för dem. De barn och ungdomar som rapporterat negativa upplevelser i kontakten med sin handläggare menar att förhållandet påverkas av brist på tid, tillgänglighet och förtroende. De negativa upplevelserna bör dock förstås mot bakgrund av att 22 av de 53 barnen och ungdomarna varit tvungna att byta handläggare en eller flera gånger. Några uppger att de varit tvungna att byta upp till fyra-fem tillfällen. Resultatet tyder på att

handläggarens arbetsförhållanden påverkas tydligt av tidspress och hög personalomsättning. Vidare visar resultaten på att barnen och ungdomarna i allmänhet förväntar sig att deras handläggare är representanter för den offentliga myndigheten och inget annat. Med anledning av detta förväntar sig barnen och ungdomarna att förhållandet ska präglas med avstånd och formalitet. Författarna drar en slutsats att förväntningarna skapar och upprätthåller ett institutionellt hinder för att kunna utveckla nära och förtroendefulla relationer (Lindah & Bruhn 2017)

2.2 Yrkesverksamma i institutionsvård

Resultatet i studien av Jakobsson (2010) visar att omgivningen på institutioner kräver en enighet bland personalen. Många delar av ordningen och omgivningen på institutioner har en självklar karaktär och den struktur som delar upp dagen för de placerade ungdomarna

ifrågasätts inte. I terapeutik bostadsvård arbetar personal utifrån en behandlingsmodell. Det utarbetats individuella behandlingsplaner som består av riktlinjer för professionella insatser. Dock uppstår det ändå oenigheter bland personal. Resultatet i studien visar också att hur yrkesverksamma ”bygger” institutioner, den institutionella vardagen och vården för barn och unga beror på hur de yrkesverksamma definierar vad dessa barn och unga behöver. Barnen och ungdomarna är själva sällan en del av denna process, men samtidigt är det de som

behöver handskas med de sociala konsekvenserna. Vidare visar resultatet att yrkesverksamma inom bostadsvården jobbar från en gemensam grund. Men i de vardagliga institutionella metoderna varierar uppfattningar om vilka behov placerade ungdomar har. Centrala värderingar är komfort, säkerhet, uppskattning och erkännande men dessa säger inte så mycket om verkligheten hos institutionerna. Författarna menar att vi vet mycket lite om vardagen hos barn och unga som befinner sig i vård och det finns skillnader i de

yrkesverksammas föreställningar om dessa barn och ungas behov (Jakobsen 2010).

Andra studier har gjorts med yrkesverksamma i institutionsvård, resultaten i Roesch-Marsh (2014) visar att utövare av vården ofta fokuserar på att förstå effekterna av de ungas tidigare erfarenheter, samt hur de unga reagerar på vård och kontroll. Det finns inte en speciell teori som bas för denna förståelse men vissa av deltagarna hänvisar till

anknytningsteori som förklaring. Unga med osäker anknytning har sannolikt högre risk för behov av vård. Dessa unga personer söker någon att knyta an till samtidigt som de är rädda för intimitet och vård då de är rädda för att kontrolleras. Denna konflikt hos unga påverkar hur de förhåller sig till personal på boendet och till de som försöker förse dem med kontroll och gränser. Vidare visar resultatet av studien att det är ett problem att märka unga som en person utom kontroll. Att ha dessa föreställningar kan leda till att unga projekterar den syn på sig själva. Att ses som en ungdom utom kontroll kan i vissa fall göra beteendet värre

(Roesch-Marsh 2014).

Watson (2003) har gjort en studie som bland annat tittar på professionellas uppfattningar om kvaliteten inom samhällsvården för barn. Studiens empiri består av

arbetstagare och chefer från nio olika barnhem i Skottland. Studiens resultat visar bland annat att ingen av deltagarna relaterade kvalitet till någon form av mätning eller specifik aktivitet. Personalen var överens om att kvalitet snarare handlar om att arbeta med och möta

klienternas behov. De var även enade om att detta endast kan uppnås genom att bygga relationer mellan personal och ungdomarna. Förutsättningar som lyfts för att kunna utveckla goda relationer är att lyssna och kommunicera. Dessa förutsättningar anses central för utvecklingen av en vård av kvalite. Vidare visar resultatet på att positiva relationer ses som ett medel för att kunna hjälpa och tillgodose de ungas behov under vårdtiden (Watson 2003).

Vikten av kommunikation presenteras också i resultatet i en studie av Rivard et al. (2004). Studien består av 10 fokusgrupper med olika professioner inom vård. Resultatet visar en ökad medvetenhet hos personal för vikten av kommunikation. Desto mer de

kommunicerar med ungdomarna desto säkrare blir miljön. Genom kommunikation kan närhet och förtroende byggas, kommunikation minskar också kaos på institutionen (Rivard et al. 2004).

2.3 Avbrott i vården

Forskning visar att unga i vård ofta upplever oplanerade avbrott i vården. Egelund och Vitus (2009) har gjort en kvalitativ studie om sammanbrott i tonåringars placeringar i Danmark. I studien ingår 227 ungdomar i olika typer av vård. Sammanbrott i vården innebär att en placering avbryts oplanerat. När en placering avbryts görs det oftast tidigt vilket visar att början av vårdprocessen är mest sårbar, ungefär en fjärdedel av ungdomarna i studien upplevde ett avbrott i vården inom 3–15 månader. Att en placering avbryts kan beror på ungdomens beteende, att föräldern avbrutit vården eller på grund av yrkesverksamma i de fall ungdomen är placerad på ett särskilt vårdboende. Studien visar att ungdomar som är

placerade i bostadsvård upplever en högre instabilitet än de ungdomar som är placerade i annan typ av vård. En faktor som presenteras som minskar risken för sammanbrott är när samma yrkesverksamma person kontinuerligt har varit med i beslutsfattandet av placeringen. Byte av handläggare ökar risken för sammanbrott hos ungdomar som har beteende och känslomässiga problem. Något som reducerar risken för sammanbrott hos en grupp av ungdomarna är terapi under placeringen. Även fritidsaktiviteter kan vara en faktor som ökar stabiliteten. Vidare visar studien att pojkar som själva tagit initiativ till placeringen upplever en mer stabil placering. Studiens resultat visar dock inte att samtycke nödvändigtvis leder till minskad risk för sammanbrott i vården, men samtycke kan påverka vårdens stabilitet.

Ungdomarnas delaktighet i utformningen av vårdplanen visar sig inte påverka stabiliteten eller sammanbrott i vården. Personalomsättning är en faktor som ökar risken för

sammanbrott, även svårigheter att hitta den optimala placeringen på grund av ekonomiska restriktioner är en sådan faktor. Det är inte lätt att förutsäga vilka faktorer som påverkar vårdens sammanbrott vilket gör det svårt att förutse och förhindra avbrott i vården.

Sammanbrott i vården kan vara potentiellt skadligt för ungdomarna (Egelund & Vitus 2009). Forskning i Sverige visar också att placeringar avslutas i förtid. Detta visas i en studie av Sallnäs et al. (2004) Studiens urval består av 776 ungdomar som började 922 placeringar under 1991, 142 av ungdomarna var placerade på säker enhet. 30–37% av placeringarna som fanns med i studien avslutades i förtid. Studien visar att placeringarnas uppdelning är ett problem även i Sverige. Uppdelning av placeringar är ett stort problem för barns välfärd. Uppdelningar av vården kan initieras av ungdomarna själva och av vårdgivare såsom personal. Det kan handla om att ungdomen rymmer eller inte vill återvända till vården efter

de fått tillåtelse att spendera tid utanför boendet. Att personal vägra att tolerera beteendet hos ungdomen kan också vara en faktor till att placeringen avslutas. På säkra enheter där

ungdomar placeras med tvång har personalbefogenheter att hindra ungdomar från att lämna vården samt att tvinga ungdomar att komma tillbaka, men detta innebär inte att det inte finns problem med uppdelningar i vården. Resultatet av studien visar att det inte går att komma fram till hur vanligt det är med uppdelningar i denna typ av vård då det finns möjligheter att flytta ungdomar mellan olika säkra enheter. Studien visar att ungdomar som har ett antisocialt beteende så som brottsligt eller våldsamt beteende, alkohol eller drogmissbruk innan

placeringen har en större risk att uppleva uppdelning av vården, det gäller alla former av vård (Sallnäs et al. 2004).

Andersson (2008) har i sitt forskningsprojekt följt 26 barn från småbarnsåldern till vuxen ålder som alla har erfarenhet av samhällsvård. Resultatet visar att samhällsvården blir olika beroende på bland annat stabilitet och instabilitet. Resultatet visar en hög grad av instabilitet på grund av flyttningar inom samhällsvården. 38,5 procent av barnen hade erfarenhet av sammanbrott, alltså oplanerade avbrott. Oplanerade avbrott av placeringen kan vara förödande för barnet eller ungdomen. Men avbrott kan ibland vara bra om den unge inte trivs, då kan ett uppbrott vara en lättnad. Det är av stor vikt att lyssna på den unge och ta den unge på allvar (Andersson 2008).

3.0 Teoretiska perspektiv

I detta avsnitt presenteras tre relevanta teorier som valts ut i förhållande till arbetets ämne. Goffmans teori “Totala institutioner”, Goffmans teori om stigma samt Antonovsky teori KASAM. Med hjälp av dessa tre teorier kan tillvaron på särskilda ungdomshemmen analyseras och bidra till en djupare förståelse av ungdomar och yrkesverksammas upplevelser.

3.1 Erving Goffman - totala institutioner

Goffmans vill genom sin teori “den totala institutionen” beskriva inneslutande institutioner och dess allmänna kännetecken med fokus på den intagnes situation. Goffmans teori är baserad utifrån fältstudier från mentalsjukhuset “St. Elizabeths” i Washington för att få kunskap om den intagnes värd. Teorin behandlar däremot totala institutioner i allmänhet vilket gör den relevant och användbar i detta arbetet.

Goffman förklarar att institutionens inneslutande karaktär kännetecknas av hinder för socialt umgänge. En liknelse görs med fängelse där fysiska hinder är inbyggda i institutionen. Låsta dörrar, murar och taggtråd är några exempel. “Den totala institutionen” beskrivs som en plats där ett antal människor som befinner sig i likartade situationer bor och arbetar

tillsammans. Människorna lever ett instängt, formellt och administrerat liv. Den totala institutionen skiljer sig på många sätt från den grundläggande sociala ordningen i samhället. Att leva på en inneslutande institution innebär att befinna sig på en och samma plats med en begränsad kontakt till samhällslivet. Goffman menar att de totala institutionerna skapar en barriär mellan den intagne och världen utanför. Vidare menar han att detta ska ses som en inskränkning mot den intagnes personlighet. Att vara isolerad dygnet runt under en längre period begränsar individens möjlighet att inta olika roller vilket innebär en rollförlust för den enskilde. Vid en intagning genomgår individen en process där den tidigare livsstilen

omedelbart bryts. Processen innebär en slags avskalning där den intagne formas och registreras in i systemet som ett objekt. Individen genomgår en så kallad intagnings eller programmering procedur. Denna procedur kan tex innebära att den intagne visiteras,

fotograferas, lämnar fingeravtryck samt informeras om institutionens regler. Den intagne tvingas även lämna ifrån sig sina tillhörigheter. Detta kan ses som en inskränkning mot jaget då personliga ägodelar kan ha en stor betydelse och förknippas med en individs självkänsla. Den intagnes ägodelar ersätts istället av institutionens standardiserade tillhörigheter. Det är även viktigt att den intagne redan från början görs samarbetsvillig. Det görs ett lydnadstest där den intagne ska få klart för sig vilka skyldigheter som hen är underkastad. Många individer uttrycker att intagningen är en bortkastad tid då deras liv tas ifrån dem. De nya levnadsvillkoren bryter de sociala kontakterna och skapar hinder för möjligheter till att generera fördelar till livet efter tiden på institution. För många ses de totala institutionerna endast som en förvaring av individer där syftet är att förändra de intagna. Individens självbestämmande, autonomi och handlingsfrihet begränsas genom ständig bevakning och kontroll av personal som arbetar på institutionerna. Goffman beskriver den klyfta som finns mellan gruppen intagna och den kontrollerande personalen. De intagnas liv präglas av isolering och begränsad kontakt till skillnad från personalen som är social integrerade med världen utanför murarna. Grupperna tenderar att uppfatta varandra genom stereotypa bilder. De intagna ser ofta personalen som överlägsna, elaka och nedlåtande. Medan personalen ser de intagna som opålitliga, bittra och reserverade. Goffman påpekar att den sociala rörligheten mellan grupperna är mycket begränsad och det sociala avståndet är stort.

Goffman lyfter fram olika anpassningsmodeller som de intagna kan utveckla. En Metod som Goffman beskriver är “dra sig undan situationen”. Den intagne befinner sig i ett tillstånd där avskärmning och isolering sker från interaktionssammanhang. En annan metod är den hårda “omedgörliga linjen” vilket innebär att den intagne utmanar institutionen

medvetet. Det kan handla om en öppen vägran att samarbeta med personalen. Omedgörlighet är vanligen ett tillfälligt reaktionsstadium hos den intagne i början av institutionstiden. Reaktionsstadiumet övergår ofta till ett annat anpassningssätt. En tredje metod som Goffman beskriver är “koloniseringen” vilket innebär att den intagne uttrycker en viss belåtenhet att vara på institutionen och nöjer sig med de tillgångar som finns inom institutionen. Detta förhållningssätt kan dock skapa irritation hos andra intagna och personal. Genom uttryck som “att ha funnit ett hem” eller liknande kan upplevas att denna personen använder institutionen på fel sätt. De personer som intar denna anpassningsmodellen är ofta tvungna att neka deras känsla av att trivas på institutionen för att upprätthålla de negativa normer som håller ihop solidariteten mellan de intagna (Goffman 2014).

3.2 Erving Goffman - Stigma, den stämplades roll och

identitet

Goffman beskriver begreppet stigma genom en avsaknad av socialt erkännande från omgivningen. Att vara stigmatiserad innebär att den enskilde på något vis avviker från det som anses vara det “normala”, ur en negativ aspekt. Den enskilde kan inte leva upp till det identitetsvärden som värdesätts av samhället. Det finns olika typer av stigman. Det kan tex handla om en individs kropp, karaktär eller vilken kategori man tillhör. Goffman menar att människor har en strävan efter ett socialt erkännande. Centralt för Goffmans teori är hur individen hanterar eller styr en identitet som betraktas avvikande.

Den sociala miljön styr vilken grupp människor som med stor sannolikhet befinner sig i en viss miljö. Varje etablerad miljö har utvecklade umgängesregler vilket möjliggör att umgås utan att man behöver tänka efter särskilt mycket. Redan första anblicken av en främling är tillräcklig för att tillskriva den denna individ en social status. Antaganden görs och genom dessa ställs omedvetna krav på hur individen borde vara. Kraven blir man inte medveten om förens det blir uppfyllda eller inte. Mötet med främlingen kan visa egenskaper

som inte överensstämmer med de som tillskrivits och förväntats. Individen kan visa sig ha egenskaper som skiljer sig från den gruppen människor denne blivit inplacerad i. Det kan handla om egenskaper som anses farliga eller svaga, vilket utgör ett så kallat stigma.

Stigmatiserade individer betraktas inte som fullt mänskliga. Åtgärder utförs av de “normala” människorna genom sociala insatser för att dämpa det avvikande egenskaperna hos den stigmatiserade. Vidare utövas diskriminering genom att minska den stigmatiserades livsmöjligheter. En så kallad stigmateori skapas för att genom denna förklara individens underlägsenhet och övertyga sig själv och andra att individen utgör fara. När den

stigmatiserad blir medveten om sin underlägsenhet utvecklas ofta en känsla av stark

osäkerhet och ångest. När “normala” och stigmatiserade personer ska komma i kontakt med varandra och försöker bibehålla en ömsesidig konversation, uppstår vanligen en osäkerhet hos den stigmatiserade. En osäkerhet kring hur de normala identifierar och tänker kring den stigmatiserade.

Trots den stigmatisering som råder finns det sympatiska människor som anser den stigmatiserade som fullt mänsklig och “normal”. Goffman menar att det bland annat handlar om de personer som har samma typ av avvikande egenskaper som den stigmatiserade själv har. Sympatin skapas för den andra på grund av att individen själv har erfarenheter av just detta stigma. När dessa individer sammanförs upphör känslan av förvirring och osäkerhet som vanligen upplevs i större sällskap. Det skapas ömsesidiga relationer som inte kräver anpassning till det “normala”. De stigmatiserade utvecklar ofta en slags gemenskap i sina liv. Det är vanligt att olika typer av gruppbildningar skapas. De personer som faller under samma stigmakategori pratar ofta i termer om “vårt folk” (Goffman 2020).

3.3 Antonovsky - KASAM

Antonovsky utvecklade teorin KASAM, vilket är en förkortning av känslan av sammanhang. Teorin skapades som en slags motståndsresurs och ses som betydelsefull för att människan ska kunna uppnå ett hälsosamt och välmående liv. Teorin syftar till att förklara varför en del människor som utsätts för olika stressorer strävar mot det friska och positiva. Trots att

människan utsätts för yttre påfrestningar kan ett friskt och välmående liv bibehållas. Finns det ett starkt KASAM kan motgångar hanteras relativt oproblematiskt. Till skillnad från

människor med lågt KASAM kan ett hälsosamt liv upprätthållas då det finns en förmåga att se lösningar trots yttre påfrestningar.

KASAM mäter känslan av sammanhang och förstås utifrån tre sammanflätade komponenter. Begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Begriplighet är den första komponenten som beskrivs vilket innebär att det måste finnas en förutsägbarhet i det som händer i livet. Att det man upplever är sammanhängande, strukturerat och tydligt snarare än oväntat, oförklarligt och kaotiskt. Hanterbarhet som är den andra komponenten handlar om att ha tillräckliga resurser för att kunna hantera olika situationer i livet. Resurserna behöver inte endast vara sina egna utan kan vara en partner, syskon eller vänner. Det som är viktigt är att det finns en tillit till dessa personer och att de finns där när det behövs. Finns det en hög hanterbarhet finns en förmåga att möta motgångar och gå vidare. Den sista komponenten som presenteras är meningsfullhet, vilket Antonovsky menar är den viktigaste av dem tre.

Meningsfullhet innebär upplevelsen av att vara delaktig och kan liknas vid en

motivationskomponent. Finns en hög meningsfullhet ses problem som en utmaning och något som man kan lära sig av. Vidare anses olyckliga situationer anses ändå ha en mening och se en lösning för att klara sig ur situationen.

Ett starkt KASAM behöver dock inte nödvändigtvis innebära att att allt ska vara högst begripligt, hanterbart och meningsfullt. Det handlar om att det ska finnas faktorer som

individ nödvändigtvis inte behöver innebära samma för andra, utan det är individuellt (Antonovsky 2005).

4.0 Metod

I detta avsnitt kommer en redogörelse av arbetets metoder samt metodologiska övervägande att göras. Uppsatsen syftar till att beskriva ungdomars och yrkesverksammas upplevelser av tillvaron på SiS ungdomshem, för att kunna undersöka om det finns några genomgående teman. Både ungdomars och yrkesverksammas upplevelser av tillvaron beaktas för att få en djupare förståelse av tillvaron. För att kunna göra denna typ av beskrivning förutsätts

insamling av material där både ungdomar och yrkesverksamma ges möjlighet till att uttrycka sina egna upplevelser. För att sedan kunna urskilja genomgående teman i respektive

upplevelser krävs ett flertal individers uttryckta åsikter kring deras upplevelse av tillvaron. Att göra en större insamling av individers upplevelser av tillvaron på SiS ungdomshem skapar bättre förutsättningar för en djupare och trovärdig analys. Metoden som valts att användas i arbetet är en textanalys. Författarna har genom databassökningar valt ut relevanta vetenskapliga artiklar för att kunna analysera ungdomar och yrkesverksammas upplevelser av tillvaron på SiS ungdomshem.

4.1 Tillvägagångssätt

Det empiriska materialet samlades in med hjälp av databassökningar. För att kunna samla in relevanta artiklar gjordes sökningen på ett strukturerar sätt. Swepub, Psycinfo och

Sociological Abstract är de tre databaser som har sökt i. För att databassökningen skulle bli så effektiv som möjligt utarbetades passande nyckelord i förhållande till arbetets

frågeställningar. Utifrån nyckelorden arbetades sedan synonymer och alternativa engelska ord fram, för att inte missa relevanta artiklar. Just denna delen var betydelsefull i sökningen då Statens institutionsstyrelse endast finns i Sverige. Då både Psycinfo och Sociological Abstract är internationella databaser behövdes alternativa ord på engelska arbetas fram för just begreppet Statens institutionsstyrelse och SiS ungdomshem. Alternativa engelska ord arbetades fram genom att titta på relevanta artiklars nyckelord som var internationella och genom att översätta statens institutionsstyrelse egna hemsida. Då SiS hemsida har en egen översättningsfunktion underlättade detta för att kunna finna relevanta nyckelord. Utifrån detta gav nyckelorden inspiration till vidare sökningar. Ytterligare relevanta artiklar hittades

genom redan funna artiklars referenslista samt vidare sökningar på aktuella författare inom området. Sammanställning av de nyckelord och synonymer som använts går att finna i bilaga 1.

4.2 Urval

Sökningarna avgränsades genom att endast inkludera de artiklar och rapporter som var

refereegranskade, även en doktorsavhandling som ansågs aktuell inkluderades i det empiriska materialet. Det gjordes en avgränsning avseende vilket år artiklarna publicerades. Artiklarna som inkluderades i det empiriska materialet är från år 2006–2020. Sökningar för att få fram det empiriska materialet gjordes på databaserna SwePub, Psycinfo och Sociological abstract. Genom sökningar av de utarbetade nyckelorden gavs olika antal träffar där artiklar

inkluderades och exkluderades. För att komma fram till vilka artiklar som skulle inkluderas och exkluderas lästes rubrik och abstract. Sökningarna gav träffar på tvångsvård generellt, dock uteslöts dessa då arbetets syfte och frågeställningar är riktad mot tillvaron på SiS. De artiklar som inte innefattade SiS exkluderades. Internationella artiklar om institutionsvård exkluderades då SiS endast bedrivs i Sverige. De artiklar som innefattade LVM-hem som också är en del av de hem som statens institutionsstyrelse driver exkluderades då de belyser gruppen vuxna med missbruksproblematik. De artiklar som innefattade SiS lästes mer

noggrant igenom. De artiklar som handlade om ungdomars livsförhållande innan placeringen och ungdomars eftervård exkluderades. De artiklar som innefattade SiS men som

uppmärksammade skolundervisning, tandvård och sjukvård samt föräldraskap exkluderades då det inte var relevanta i förhållande till uppsatsens frågeställningar. Artiklarna som

inkluderades ansågs aktuella då de belyser ungdomars och yrkesverksammas tillvaro på SiS. Uppsatsen inkluderar alla typer av SiS ungdomsplaceringar, därmed inkluderades de olika placeringsformerna som innebär akutplacering, utredningsplacering och

behandlingsplacering, majoriteten av dessa placeringsformer är låsbara. Inkluderingen av de olika placeringsformerna gjordes för att få en heltäckande bild av SiS-ungdomshem.

Det empiriska materialet består av 13 refereegranskade artiklar, två refereegranskade rapporter och en doktorsavhandling. Majoriteten av de utvalda artiklarna är funna via

databasen SwePub. Detta med anledning av att SiS ungdomshem endast finns i Sverige. En sammanställning av de sökord som använts i databassökningarna finns i bilaga 1. För en sammanställning av alla artiklar, rapporter och doktorsavhandling se bilag 2. Bilaga 2 utgår från folkhälsomyndighetens tabell 3.5 som går att hitta i handledning för litteraturöversikter (Folkhälsomyndigheten 2017). Förändringar av rubriker i tabellen har gjorts för att anpassa tabellen till denna studie.

4.3 Kvalitetsgranskning

Författarna har gjort en kvalitetsgranskning av samtliga artiklar, rapporter och doktorsavhandlingen. Kvalitetsgranskningen har utgått från SBU:s granskningsmall, “Bedömning av studie med kvalitativ metodik” (SBU 2020a) samt “Vägledning för

granskning för studier med kvalitativ metodik” (SBU 2020b). Kvalitetsgranskningen består av fem steg. Steg 1 underliggande teori, modell och ramverk. Steg 1 innebär att titta på vilken teori eller filosofisk hållning som författarna utgått ifrån. Även att se om syfte och

frågeställning hänger ihop med teori eller filosofisk hållning (SBU 2020a). När författarna inte hänvisar till någon teori men metodiken och designen som är beskriven inte bygger på en teori så innebär det ingen allvarlig risk (SBU 2020b). Steg 2 deltagare, innebär att titta på hur urvalet har gjorts, om urvalet är lämpligt för att besvara frågeställningen, om

rekryteringsmetoden är lämplig och om det finns allvarliga brister som kan påverka tillförlitligheten (SUB 2020a). Steg 3 datainsamling, datainsamlingen ska hänga ihop med frågeställning. Det innebär att titta på vilka metoder som används för datainsamling och om det finns allvarliga brister som kan påverka tillförlitligheten (SUB 2020a). Övervägande att titta på är exempelvis om en individuell intervju är bättre lämpad än en gruppintervju vid känsliga frågor. Men ibland kan det underlätta att vara i grupp (SUB 2020b). Steg 4 Analys, i steg fyra tittar man på vilka metoder som användes för analys, om vald analysmetod är lämplig och genomförd på ett lämpligt sätt. Man tittar även på om forskarna var reflexiva vid tolkningarna, om tolkningarna validerades och om det finns allvarliga brister i analysen som kan påverka tillförlitligheten (SUB 2020a). Analysen ska vara noggrant beskriven (SUB 2020b). Steg 5 forskarens roll, innebär att titta på om forskaren har någon relation till

deltagarna i studien som kan påverka datainsamlingen, om forskarna hanterar sin förförståelse, om forskarna är oberoende av finansiella eller andra förutsättningar som påverkar analysen och om det finns allvarliga brister som kan påverka tillförlitligheten. I dessa 5 steg finns svarsalternativen ja, nej och oklart.

Av det empiriska materialet gjordes bedömningen att sju artiklar och två rapporter och en doktorsavhandling håller hög kvalitet. Sex artiklar bedömdes hålla måttlig kvalitet. De material som bedömdes ha hög kvalitet har genomgående tydliga beskrivningar av

majoriteten av de 5 stegen och bedömdes tillförlitliga. I det material som bedömdes måttliga fanns det i några av artiklarna ingen teori, det sakandes tydliga beskrivningar av vissa steg eller oklarheter kring de olika stegen. Inget av det empiriska materialet bedömdes ha allvarliga brister som påverkar tillförlitligheten. För att se vilken bedömning respektive artikel, rapport och doktorsavhandling har se bilaga 2.

4.4 Analysförfarande

Då arbetets syfte och frågeställningar handlar om att urskilja genomgående teman i ungdomars och yrkesverksammas upplevelser blev analysstrategi en textanalys med inkluderande tematisering. När databassökningen var klar påbörjades en sortering av all empiri. Rennstam och Wästerfors (2018) kalla detta stadiet för kaosproblemet vilket menas med att det finns en oordning bland allt insamlat material. Genom en sortering kan en ordnings skapas för analysen (Rennstam & Wästerfors 2018). Ordning skapades i empirin genom att läsa igenom allt material för att få en överblick och uppmärksamma eventuella teman i respektive grupps upplevelse av tillvaron på SiS. Artiklarna som handlade om ungdomars upplevelser separerades från de yrkesverksamma för att underlätta vidare analys.

Nästa problem i denna typ av analys är representationsproblemet. Det är inte möjligt att inkluderar allt material som finns i de utvalda artiklarna, rapporterna och

doktorsavhandlingen. Det krävs därför en sållning av materialet (Rennstam & Wästerfors 2018). För att kunna göra denna sållning lästes det empiriska materialet igenom ytterligare för att genomföra en tematisering av de ungas och yrkesverksammas upplevelser av tillvaron på SiS. Texterna delades upp i olika kategorier för att sedan synliggöra återkommande teman. De upplevelser av tillvaron på SiS som inte var återkommande hos yrkesverksamma och ungdomarna uteslöts från arbetet.

Efter att en sortering och reducering genomförts skapades 4 olika teman, makt och kontroll, delaktighet, relationer samt instabilitet. Under respektive tema gjordes en

beskrivning av de ungas och yrkesverksammas upplevelser av tillvaron på SiS. Sedan analyserades de placerade ungdomarnas och yrkesverksammas upplevelser av tillvaron med hjälp av utvalda teorier och tidigare forskning.

4.5 Etiska övervägande

Forskning ska bedrivas på ett lagligt och etiskt övervägande sätt. Forskare förväntas göra sitt yttersta för att bedriva forskning utifrån en hög kvalité och bör känna till de lagar, riktlinjer och direktiv som finns. Att ha ett etiskt övervägande handlar om att ta hänsyn till de skador och risker som forskning kan medföra. Som forskare har du ansvar mot de människor som medverkar eller indirekt kan förväntas påverkas av den forskning som bedrivs. Det krävs ett övervägande för att hitta en balans mellan kunskapssökandet och de som medverkar i forskningen. Ny kunskap ses som betydelsefullt för samhället och individens utveckling samtidigt som detta kan innebära risker för de som medverkar (Vetenskapsrådet 2017).

En viktig aspekt när en vetenskaplig undersökning produceras är bedömningen av resultatens tillförlitlighet. Vetenskapsrådet lyfter fram vikten av att vara tydlig, kritisk och ärlig kring bedömningen av eventuella felkällor (Vetenskapsrådet 2017).

I denna uppsats har 13 refereegranskade artiklar och två refereegranskade rapporter används. Att de är refereegranskade skapar därmed en större trovärdighet. Refereegranskade artiklar innebär att artikeln innan publicering redan genomgått en granskning av andra forskare inom ämnet (Libguides MAU 2020). För att kunna ta ställning till den etiska observansen i detta arbetet har en granskning av det etiska resonemanget genomförts i samtliga artiklar som är en del av det empiriska materialet. Den etiska granskningen visar på att 14 av de 16 använda artiklar, rapporter och doktorsavhandling har en etisk beskrivning. Det empiriska materialet visar däremot en varierad grad av etisk observans. Sex artiklar, en rapport och en doktorsavhandling har bedömts ha en tydlig etisk beskrivning vilket

framförallt grundar sig i ett godkännande av den forskningsetiska nämnden och/eller

informerat samtycke. I de fall informanterna är yngre än 15 år finns inhämtat samtycke från föräldrar. Det går även att utläsa att en anonymisering av deltagarna och var de är eller varit placerade. Några av artiklarna visar på en etisk observans genom att poängtera och beakta de placerade ungdomarna som en utsatt grupp.

Fyra av artiklarna och en rapport har bedömts uppnå en måttlig beskrivning av etisk observans. Dessa artiklarna har till viss del belyst någon eller några av de ovannämnda aspekterna men hade kunnat ha en tydligare beskrivning. En av artiklarna har bedömts uppnå en svag beskrivning då den etiska observansen är otydlig. Det saknas en tydlig beskrivning kring några ungdomarnas samtycke, från några av de ungdomar som deltagit i denna studien framgår det dock samtycke. Två av artiklarna saknar helt en etisk beskrivning. En av

artiklarna som saknar en etisk beskrivning är en del av författarens avhandling. Men i denna avhandling framgår det en etisk beskrivning. För en sammanställning av varje artikel, rapport och doktorsavhandlings bedömning av etisk beskrivning se bilaga 2.

4.6 Arbetsfördelning

Båda författarna har deltagit i samtliga delar i uppsatsen. Författarna har träffats och hörts via telefon regelbundet för att reflektera och diskutera tillsammans under hela processen.

5.0 Resultat och analys

I det här avsnittet presenteras och analyseras studiens empiriska resultat. Det empiriska materialet består av 13 stycken refereegranskade artiklar, två refereegranskade rapporter och en doktorsavhandling. Artiklarna har hittats genom sökningar på databaserna Psycinfo, Sociological Abstracts och SwePub. För mer information om det empiriska materialet se bilaga 1 och 2. Avsnittet är uppdelat i fyra olika teman som varit genomgående i de artiklarna som är det empiriska materialet. Under varje tema görs en analys med hjälp av teoretiska perspektiv och tidigare forskning.

5.1 Makt och kontroll

5.1.1 Ungdomar på SiS

De unga som är placerade på SiS är medvetna om de maktstrukturer som finns på ungdomshemmen (Nolbeck et al. 2020). Institutionen har en ram som begränsar

ungdomarnas valmöjligheter (Silow Kallenberg, Runfors & Gunnarsson Payne 2016). Bara att vara på en låst avdelning avslöjar att allt är utom de placerade ungdomarnas kontroll, även planeringssituationen uppfattar ungdomarna vara utom deras kontroll (Enell 2016). Ungas berättelser vittnar om att de styrs i både tid och rum och att handlingsfriheten begränsas. Miljön på institutionen ses som ett utrymme för kontroll och reglering. De placerade ungdomarna känner förlust av kontroll. Ungdomshemmen förverkligas som ett ställe som medför maktlöshet och utanförskap (Nolbeck et al. 2020). De unga blir tagna från en bekant miljö till ett främmande ställe. Att vara placerad innebär både fysiska och relationella begränsningar. Unga uppger att deras erfarenheter av att vara placerad innebär kontroll och begränsningar (Enell & Wilińska 2020). Unga beskriver hur beslut som tas är utom deras kontroll då det är socialtjänsten som tar beslut om deras framtid (Enell 2016).

Ungdomar som är placerade på SiS har åsikter om SiS-institutionernas befogenheter, som bland annat innebär att låsa in dem. En tjej beskriver det som ett fängelsestraff och att vara placerad är som ett straff. Hon uttrycker också att det är kränkande att vara placerad. En annan tjej beskriver hur tvångsvård används för att skrämmas (Vogel 2018). Att det är som att vara i fängelse uttrycks också av andra ungdomar (Andersson & Johansson 2006; Enell & Wilińska 2020). En tjej uttrycker att ungdomarna låses in som djur och att det inte borde få gå till så (Vogel 2018). En kille beskriver att SiS inte är vård utan ett helvete, han berättar hur personal använder restriktiva åtgärder och hur de varit ignoranta mot hans berättelser (Enell & Wilińska 2020). Unga berättar att det inte krävs någonting för att personalen ska sätta dem i avskildhet. En kille uttrycker att det ibland räcker att tappa en potatis (Nolbeck et al. 2020). Unga berättar att de straffas, exempelvis när de inte lyssnar men att det inte finns någon hjälp i bestraffning (Enell & Wilińska 2020). Personalen har makten att både kunna ge eller inte ge ungdomar fördelar. Unga uttrycker att det finns en makt i telefonen och nycklarna som personalen bär (Silow Kallenberg, Runfors & Gunnarsson Payne 2016).

En tjej berättar att hon inte visste vad SiS var, det enda hon visste var att hon var inlåst (Enell & Wilińska 2020). Unga tar avstånd från institutionen, en tjej uttrycker hur hon skiter i placeringen och att hon bor där och sedan flyttar hon (Degner, Henriksen &

Oscarsson 2008). En kille berättar hur han tror att ungas beteende påverkas av att vara på en låst enhet, han upplever att hans placering inte varit bra (Enell 2017). I ungdomarnas

berättelser uttrycker de hur det inte går att påverka nånting då de är inlåsta och att personalen inte lyssnar (Enell 2016). En kille berättar hur han känner sig instängd och att det inte går att göra något åt det. Ungdomar menar att det inte är lönt att försöka förändra miljön (Nolbeck et al. 2020). På SiS ungdomshem används kollektiv bestraffning, sanktioner används oavsett om det är rimligt eller inte för varje ungdom. En tjej berättar hur de straffas kollektivt på enheten när någon gjort något fel och då får alla gå in på sina rum (Degner, Henriksen & Oscarsson 2008). Att följa reglerna kan belönas med frihet medan att göra motstånd och exempelvis rymma kan leda till fortsatt tvångsvård (Enell 2014). Ungdomar tar sig an olika strategier när de är placerade, någon följer med medan någon drar sig tillbaka (Enell 2016).

Unga som är placerade upplever en strukturerad miljö med en tydlig ram (Degner, Henriksen & Oscarsson 2008). En institutionell miljö kan domineras av en säkerhet- och straffrättslig logik. Istället för att anpassa miljön till ungdomars behov är miljön anpassad till ett säkerhets ideal vilket leder till maktlöshet och ångest hos ungdomarna. Men regler kan ibland inge en känsla av säkerhet (Nolbeck et al. 2020). Ungdomar beskriver en organiserad vardag som innefattar skola, fritidsaktiviteter, hushållsarbete och en tyst timme om dagen (Enell 2017). En tjej berättar att hon inte får röka när hon vill och berättar hur personal kontrollerar rummet efter att hon städat (Vogel 2018). Det beskrivs av ungdomar att

personalen har en lista och frågar om de har sina kläder i ordning, om de borstat tänderna och om de har tvättat sig med mera. En kille berättar att på enheten han bodde på kunde de placerade ungdomarna få olika grader av betyg för sitt beteende, där guld var det högsta

betyget (Enell 2017). Ungdomarna blir uppmärksamma på den tydliga maktobalansen som finns mellan dem och personalen, där ungdomarna är i underläge. För att fly institutionens kontrollerande miljö ändrar ungdomarna sitt beteende och sin identitet. En kille berättar att om de inte beter sig hamnar de i skiten (Nolbeck et al. 2020).

De unga observeras hela tiden (Nolbeck et al. 2020). De övervakas hela tiden, det finns kameror både inom och utomhus. Detta för att personal ska kunna se vad de unga gör och vad som händer. En kille beskriver att han inte brydde sig om att han var övervakad, han accepterade övervakningen då det var hans chans att komma hem (Enell 2017). Att vara placerad för en bedömning innebär för ungdomarna att vara observerad dygnet runt och de placerade ungdomarna berättar att de är medvetna om att de är observerade hela tiden. Personal har koll på hur de ungdomarna klär sig, deras hygien och deras beteende mot

varandra. En kille berättar att hur personalen ser på honom, är inte vem han egentligen är utan personalen har endast sett honom på enheten och vem han är där (Enell 2016). En tjej berättar hur alla pratar om problem och att hon blev sedd som ett problem. Ungdomarna letar efter kontroll och känner sig som problem. Ungdomar saknar kontroll över situationen de befinner sig i och det medför konsekvenser för hur de uppfattar sig själva (Enell 2016).

Miljön beskrivs av ungdomar som smutsig, skrämmande, kall, hård och obekväm. Ungdomar behöver kompromissa och tvingas till ett kollektiv med de andra placerade ungdomarna. De behöver anpassa sig till regler och rutiner. Den rumsliga miljön skadar, begränsar och straffar. Miljön beskriver vem de unga är, men vem den unga verkligen är blir gömd och underordnad. Utrymme som finns på institutionen blir något de placerade

ungdomarna behöver förtjäna och om de får tillgång till utrymme beror på personalen (Nolbeck et al. 2020). Ungdomar vill ta kontroll och makt över sitt personliga rum.

Ungdomarna gör motstånd genom att förändra den avskyvärda miljön genom att klottra på väggarna, sätta upp bilder och citat (Nolbeck 2020).

5.1.2 Yrkesverksamma

Risken att bli utsatt för våld är något som personalen ständigt förhåller sig till. Personalen har en förståelse av ungdomarna som hotfulla, farliga och falska. Aggressivitet och våldsamhet är egenskaper som ständigt tillskrivs ungdomarna. Vidare ses de placerade ungdomarna som något som bör botas. Med anledning av personalens beskrivning av ungdomarnas våldsamhet präglas deras arbetet av säkerhetsrutiner och poängteras som något viktigt och centralt i deras arbete. En i personalen berättar att de ständigt måste vara beredda för att något våldsamt kan uppstå vilket innebär att de ständigt går runt med ett säkerhetstänk. Detta är något som återspeglas i institutionernas rutiner. När en personal ska vistas med ungdomarna ska ett säkerhetslarm bäras. I personalens kontor sitter stora anslag för att påminna om att bära larm innan de går ut för att vistas med ungdomarna. Trots att personalen berättar att våld som riktas mot dem är väldigt sällsynt är säkerhetstänk en central del i deras yrke. Många i personalen beskriver våldsamma situationer som ett misslyckande. Så länge de utövar kontroll och följer säkerhetsrutinerna hävdar de att inget ont kan hända (Andersson 2020). Struktur och tydliga regler är något som personalen beskriver som betydelsefullt för våldsamma ungdomar (Enell 2017). Personal lämnar aldrig ungdomar tillsammans utan tillsyn på grund av säkerhetsskäl. En i personalen menar att de aldrig kan vända ryggen, utan måste ha uppsyn varje minut (Ahonen & Degner 2012). De placerade ungdomarna beskrivs vara i behov av struktur och gränssättningar (Enell 2017).

Det finns däremot delade meningar kring vårdformens disciplinära befogenheter. Socialsekreterare förklarar SiS institutioner som en inrättning och uttrycker vårdformen som problematiskt. Vidare menar socialsekreterare att det inte känns bra att placera ungdomar på SiS. De använder begrepp som hemsk miljö och fängelse (Vogel 2016). Vissa

socialsekreterare uttrycker en upplevd maktlöshet i deras försöka att styra ungdomarnas liv, då det sker med tvång och struktur (Enell 2014). Även behandlingspersonal uttrycker en upplevd maktlöshet då de är utsatta i arbete. Samtidigt som de finns en medvetenhet att de befinner sig i en överordnad position gentemot de placerade ungdomarna (Silow Kallenberg 2016). Placeringen ses som en nödvändig funktion då det går att bryta. Det finns en förståelse av att SiS institutioner har funktioner som att stoppa, hålla och skydda. Socialsekreterare menar att det ibland inte går att göra på något annat sätt än att placera på SiS. De poängteras att det finns placeringar som har fungerat för vissa ungdomar. En socialsekreterare hävdar att det inte är SiS institutionen som fungerar i sig utan det är möjligheten att bryta som fungerar. Att det går att bryta är för att det går att låsa och att ungdomar då inte kan rymma. Samtidigt menar denna socialsekreterare att placeringar hade kunnat göras på ett bättre sätt och under trevligare omständigheter (Vogel 2016).

En del personal menar att den våldsamma atmosfären är oundviklig. En i personalen förklarar att den maskulina, muskulösa kroppen uppfattas som ett av de viktigaste verktygen för att kunna upprätthålla en säkerhet på avdelningarna. Vissa problematiserar den aggressiva atmosfären som finns och poängterar att detta är något som borde undvikas. En

behandlingsassistent lyfter fram erfarenheter av våldsamma incidenter mellan personal och ungdomar. Personalen har en tendens att överdriva muskelkraften gentemot ungdomarna. Behandlingsassistenten förklarar att detta är något som relateras till makt (Silow Kallenberg 2019).

5.1.3 Analys

Resultatet visar att både yrkesverksamma och unga använder uttrycket fängelse när de talar om SiS (Andersson & Johansson 2006; Enell & Wilińska 2020; Vogel 2018; Vogel 2016). Vilket kan jämföras med forskning som visar att ungdomar kan uppfatta institutioner som fängelse där de gör sin tid (Bailey 2002). Känsla att vara fängslad uppstår när ungdomar inte har något att säga till om (Polvere 2014). Goffman gör i sin teori totala institutioner en liknelse med fängelse då fysiska hinder är inbyggda i institutionen och människorna lever ett instängt liv (Goffman 2014). Tidigare forskning visar att den institutionella miljön kretsar kring avskildhet (Polvere 2014) och av säkerhet (Jakobsen 2010). I resultatet framgår det att ungdomar beskriver att den rumsliga miljön skadar, begränsar och straffar (Nolbeck et al. 2020) och socialsekreterare använder begreppet hemsk miljön om SiS institutioner (Vogel 2016).

Ungdomar uttrycker att personalen har makt (Silow Kallenberg, Runfors &

Gunnarsson Payne 2016) och det finns en maktobalans mellan personalen och ungdomarna (Nolbeck et al. 2020). Vilket också framgår av personalen då de uppger att de befinner sig i en överordnad position (Silow Kallenberg 2016). Goffman beskriver i sin teori totala institutioner att det finns en klyfta mellan de intagna och den kontrollerande personalen. Grupperna tenderar att uppfatta varandra genom stereotypa bilder. De intagna ser ofta personalen som överlägsna, elaka och nedlåtande. Medan personalen ser de intagna som opålitliga, bittra och reserverade (Goffman 2014). I resultatet utifrån personalens uttalande är aggressivitet och våldsamhet egenskaper som ständigt tillskrivs ungdomarna (Andersson 2020). Att ungdomar ses som ett problem kan dock få konsekvenser för hur de uppfattar sig själva (Enell 2016). Forskning visar att det är problem att märka ungdomar som personer utom kontroll. Att ha dessa föreställningar kan leda till att ungdomarna projekterar den synen på sig själva (Roesch-Marsh 2014). Om ungdomar uppfattar platsen som ett ställe för dåliga ungdomar kan de tro samma om sig själva (Bailey 2002).

Ungdomar upplever att de ständigt observeras (Nolbeck et al. 2020). Ungdomar känner maktlöshet, kontrollförlust och begränsningar (Enell 2016; Enell & Wilińska 2020;