Kunskap om HPV och inställning till prevention och gynekologisk cellprovtagning : En webbaserad enkätundersökning bland unga kvinnor i Sverige

Akademin för hälsa, vård och välfärd

KUNSKAP

OM

HPV

OCH

INSTÄLLNING

TILL

PREVENTION

OCH

GYNEKOLOGISK

CELLPROVTAGNING

-

En webbaserad enkätundersökning bland unga kvinnor i Sverige

HANNAH KASEVA

ELLEN LJUNGQVIST

Huvudområde: Reproduktiv, perinatal och

sexuell hälsa

Nivå: Avancerad Högskolepoäng: 15 hp

Program: Barnmorskeprogrammet Kursnamn: Examensarbete inom

reproduktiv, perinatal och sexuell hälsa

Kurskod: VAE166

Handledare: Magdalena Mattebo Examinator: Margareta Widarsson Seminariedatum: 2021-01-14 Betygsdatum: 2021-01-19

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Humant Papillomvirus (HPV) orsakar livmoderhalscancer. Årligen drabbas 800 kvinnor och 300 män av relaterad cancer i Sverige. Både pojkar och flickor får HPV-vaccin enligt nationella HPV-vaccinationsprogrammet. Vaccin tillsammans med gynekologisk cellprovtagning kan utrota HPV-orsakad cancer. Tidigare forskning visade att kunskapsläget kring HPV varierade globalt.

Syfte: Att undersöka unga kvinnors kunskap om HPV och inställning till prevention och gynekologisk cellprovtagning i Sverige.

Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie med webbenkät. Undersökt grupp var kvinnor i åldrarna 23-29 år i Sverige. Totalt 160 enkäter analyserades.

Resultat: Resultatet visade goda kunskaper hos unga kvinnor avseende smittväg,

prevention och att HPV orsakar livmoderhalscancer. Kunskaperna var sämre avseende HPV och könssjukdomar, att HPV kan orsaka annan cancer samt att HPV kan drabba män. Mer än hälften av deltagarna var vaccinerade mot HPV. Samtliga hade en positiv inställning till gynekologisk cellprovtagning och visste att det utförs för att upptäcka cellförändringar. Majoriteten av deltagarna hade gått på gynekologisk cellprovtagning.

Slutsats: Kunskapen var generellt god hos deltagarna. Det fanns en positiv inställning till gynekologisk cellprovtagning. I utbildningsgrupperna kunde enstaka större skillnader i kunskap ses men generellt var skillnaderna små. Information om HPV kan tillgängliggöras i väntrummen på barnmorskemottagningar och ungdomsmottagningar samt i kallelsen till gynekologisk cellprovtagning.

ABSTRACT

Background: Human Papillomavirus (HPV) causes cervical cancer. Approximately 800 women and 300 men are diagnosed with HPV-related cancer annually in Sweden. Both boys and girls receive the HPV-vaccine according to the national program. Vaccines and pap tests can together exterminate all cancers caused by HPV. Research showed that knowledge about HPV is varying globally.

Method: Quantitative cross-sectional study with web based surveys. The target group consisted of women aged 23-29 in Sweden. A total of 160 surveys were analyzed.

Aim: To examine knowledge about HPV and attitudes towards prevention and pap testing amongst young Swedish women.

Results: Young women had gratifying knowledge about the route of infection, prevention and that HPV causes cervical cancer. There was less knowledge about HPV and STIs, that HPV causes other sorts of cancers and that HPV can affect men. More than half of the

participants were vaccinated. All participants had a positive attitude towards pap testing and knew that it is performed to locate pre cancerous cervical lesions. The majority of the

participants had undergone a pap test.

Conclusion: The knowledge was overall good in the participants. There was an entirely positive attitude towards pap testing. Only a few significant differences in knowledge were found affected by level of education, generally the differences were only slight. Information about HPV can be made available in the waiting rooms in midwife and youth clinics, and in the pap test summoning letter.

INNEHÅLL

2.4 Testning för HPV och gynekologisk cellprovtagning ... 4

2.5 Kunskap om HPV och inställning till prevention och gynekologisk cellprovtagning... 5

2.6 Sexuell hälsa ... 6

2.7 Barnmorskans roll och ansvar ... 7

2.8 Teoretiskt perspektiv... 7 2.9 Problemformulering ... 8 3 SYFTE ...8 3.1 Frågeställningar ... 9 4 METOD ...9 4.1 Design ... 9 4.2 Urval ... 9 4.3 Webbenkät ...10 4.3.1 Pilotenkät ...10 4.4 Datainsamling ...10 4.5 Dataanalys ...11 4.6 Forskningsetiska överväganden ...11 5 RESULTAT ... 12

5.1 Bakgrundsfrågor ...12

5.2 Kunskap om HPV, prevention och vaccin ...13

5.2.1 Kunskap om HPV och prevention ...13

5.2.2 Kunskap om och inställning till vaccin mot HPV ...19

5.3 Kunskaper och inställning till gynekologisk cellprovtagning ...20

6 DISKUSSION... 22 6.1 Resultatdiskussion ...23 6.2 Metoddiskussion ...27 6.3 Etikdiskussion ...29 7 SLUTSATS ... 29 8 KLINISKA IMPLIKATIONER ... 29

9 FÖRSLAG PÅ FRAMTIDA FORSKNING ... 30

REFERENSLISTA ... 31

BILAGA A - INFORMATIONSBREV BILAGA B - WEBBENKÄT

1

1

INLEDNING

Författarna till detta magisterarbete har valt att undersöka unga kvinnors kunskap om Humant papillomvirus (HPV) och inställning till prevention och gynekologisk

cellprovtagning. Valet av ämne kändes självklart då livmoderhalscancer är en av de vanligaste cancerformerna i den kvinnliga befolkningen i Sverige idag. Gynekologisk cellprovtagning samt kunskap om HPV spelar en betydande roll i preventionen mot denna sjukdom. Vi upplever att vi, trots genomförd sjuksköterskeutbildning och halva barnmorskeutbildningen, inte erhållit tillräckligt med teoretisk kunskap om HPV. Framförallt har vi förvånats av hur utbrett HPV är och att det inte informeras om HPV som att det är en farlig könssjukdom. Vi som i framtiden kommer stå i frontlinjen och möta kvinnor i alla delar av livscykeln har ansvar att medvetandegöra våra patienter om HPV.

Något som går hand i hand med kunskap om HPV, är kunskap om gynekologisk

cellprovtagning och varför det utförs. Det är långt ifrån alla kvinnor som går på gynekologisk cellprovtagning när de blir kallade. Varför vet vi inte. Målet med HPV-screening och

vaccination är att på sikt utrota livmoderhalscancer. Detta är fullt genomförbart inom snar framtid. Då krävs ökad medvetenhet hos befolkningen. Hur ser kunskapsläget ut gällande HPV, och hur är inställningen till prevention och gynekologisk cellprovtagning hos unga kvinnor i Sverige? Det är vad vi vill undersöka i detta magisterarbete.

2

BAKGRUND

Bakgrunden inleds med definitioner, därefter följer avsnitt om HPV, vaccination mot HPV, testning av HPV och gynekologisk cellprovtagning och kunskap om HPV och inställning till prevention och gynekologisk cellprovtagning samt sexuell hälsa. Därefter presenteras barnmorskans roll och ansvar, det teoretiska perspektivet och avslutningsvis

problemformuleringen.

2.1 Definitioner

Begreppet unga kvinnor innebär i detta magisterarbete kvinnor i åldern 23-29 år. Unga vuxna definieras av Folkhälsomyndigheten (2018a) som personer i åldern 18-29 år. Den nedre åldersgränsen beslutades eftersom kvinnor börjar kallas till gynekologisk

2

2.2 Humant papillomvirus

2.2.1 Vad är HPV?

Det livmoderhalscancerframkallande viruset Humant papillomvirus (HPV) upptäcktes 1983 (Dillner, m.fl., 2020). Det finns fler än 200 typer av HPV och smittar genom sexuell kontakt, kontakt med hud och kontakt med slemhinnor (Folkhälsomyndigheten, 2016).

Majoriteten av alla HPV-infektioner läker ut spontant och är ofarliga för bäraren. Infektion av vissa typer av HPV kan dock orsaka exempelvis livmoderhalscancer, peniscancer,

analcancer och cancer i munhåla och hals. Kvinnor drabbas i störst utsträckning av HPV-relaterad cancer (Crosbie m.fl., 2013; Folkhälsomyndigheten, 2018b). HPV 16, 18, 31, 33, 45, 52 och 58 är HPV-typerna som i störst utsträckning orsakat cancer och i 81% av fallen har drabbat kvinnor. I Europa förväntas 158 000 personer få HPV-relaterad cancer årligen (Hartwig m.fl., 2017). HPV16 och 18 har orsakat 70% av all livmoderhalscancer och 80% av all analcancer i Sverige (Folkhälsomyndigheten, 2020a).

HPV-infektion ger inga symtom, dock kan HPV-infektioner som inte läker ut spontant orsaka kondylom; könsvårtor. HPV6 och 11 orsakar 90% av alla fall av kondylom. Inkubationstiden, tiden från smitta till symtom, är ungefär tre månader. Kondylom ger oftast symtom som rodnad och vårtliknande förändringar. Symtomen är i eller runt könsorganen

(Folkhälsomyndigheten, 2016).

2.2.2 Barriärskydd

De enda preventivmetoderna som skyddar mot sexuellt överförbara infektioner vid penetrerande sex är kondom och femidom. Dessa fungerar genom att utgöra ett fysiskt hinder, en barriär, mot spermier och smitta. Därför brukar de även kallas barriärskydd. Femidom är den vardagliga benämningen för vagianal kondom (1177 Vårdguiden, 2018). Den förs in i anus eller slida och fungerar som ett skydd mot könssjukdomar och oönskad

graviditet. En kondom träs över penis. Både vagianala kondomer och kondomer är gjorda av latex eller plast. Kondomer som säljs inom EU har en CE-märkning som innebär att

produkten kvalitetstestats (Region Stockholm, u.å.).

2.2.3 HPV-prevalens

Årligen får 800 kvinnor och 300 män cancer orsakad av HPV (Cancerfonden, 2018; Folkhälsomyndigheten, 2020c). Fler än 290 miljoner kvinnor globalt bär på HPV (WHO, 2019a). Prevalensen för HPV hos kvinnor i Skandinavien var betydligt högre hos kvinnor i åldrarna 14-24 år (40-50%) än i åldrarna 35-44 år (5-15%) (Pedersen m.fl., 2018). En studie i Danmark visade exempelvis att 50% av alla kvinnor i åldrarna 15-24 år var infekterade med HPV, varav hälften bar på en högrisk-typ. Bland kvinnor i åldrarna 30-34 år var 23% infekterade varav 20% bar på en högrisk-typ (Kjaer m.fl., 2008).

3

HPV-infektioner drabbar även män och prevalensen globalt var 16% för heterosexuella män i åldrarna 19-82 år. HPV hos män var vanligast i afrikanska länder där över hälften av den heterosexuella manliga befolkningen var infekterade. Europa, Amerika och Asien hade ungefär samma nivåer. I Sverige var prevalensen för HPV hos män 9%, vilket var lägre än det globala snittet. Prevalensen var betydligt högre hos följande riskgrupper; män som hade sex med män (MSM), män som hade sex med kvinnor som är HPV-infekterade och män som hade analsex med andra män och kvinnor (Smith m.fl., 2011). En amerikansk studie visade att riskgruppen MSM hade större kunskap om HPV och oral- och analcancer än

heterosexuella män. Många män, oberoende av sexuell läggning, visste att könsvårtor är sexuellt överförbart men inte att könsvårtor orsakas av HPV (Brewer m.fl., 2010).

HPV förekom hos 93% av alla med livmoderhalscancer i Sverige. HPV 16 och HPV 18 är de vanligaste HPV att orsaka livmoderhalscancer i världen och i Sverige (Du m.fl., 2011; Pedersen m.fl., 2018). HPV16 och 18 orsakar 70% av all livmoderhalscancer (Crosbie m.fl., 2013; Folkhälsomyndigheten, 2016; 1177 Vårdguiden, 2020). Hos HPV-infekterade fanns ofta flera HPV-typer samtidigt (Ährlund-Richter m.fl., 2019).

2.3 Vaccination mot HPV

År 2006 godkändes HPV-vaccinet i Sverige (Dillner m.fl., 2020). Sedan 2012 i Sverige har vaccination mot HPV ingått i det nationella vaccinationsprogrammet för flickor (Pedersen m.fl., 2018). Vaccinet innefattar bland annat skydd mot HPV16 och 18 vilka är vanligast förekommande i samband med livmoderhalscancer (Pedersen m.fl., 2018; Crosbie m.fl., 2013). Om individen aldrig varit bärare av HPV ger vaccinet över 90% skydd. Tidigare vaccinerades endast flickor och kvinnor men sedan 2020 får alla barn som går i årskurs 5 vaccin mot HPV enligt nationella vaccinationsprogram (Crosbie m.fl., 2013;

Folkhälsomyndigheten, 2020a). Det bredaste vaccinet på marknaden skyddar mot nio typer av HPV (Hartwig m.fl., 2017; Folkhälsomyndigheten, 2020a).

Tre nyckelåtgärder för att utrota livmoderhalscancer globalt är; vaccination mot HPV, gynekologisk cellprovtagning och behandling av cellförändringar och livmoderhalscancer. Implementering av dessa åtgärder i nationella vårdprogram beräknas leda till en global minskning av livmoderhalscancer med 40%. Det skulle innebära 5 miljoner räddade liv fram till år 2050. Om arbetet med att implementera dessa åtgärder i fler länder misslyckas, beräknas istället 130 000 fler dö av livmoderhalscancer årligen år 2030. Ingen annan HPV-relaterad cancer har tagits med i beräkningarna (WHO, 2020). År 2019 hade 100 länder i världen inkluderat vaccin mot HPV i nationella vårdprogram. Låginkomstländer vaccinerar inte mot HPV i lika hög utsträckning som höginkomstländer (WHO, 2019b).

På en ungdomsmottagning i Stockholm screenades patienter för 27 olika HPV-typer med tio års mellanrum. År 2008 var alla patienter ovaccinerade och då förekom HPV hos 69,5% av patienterna. Tio år senare, efter införandet av vaccin, jämfördes vaccinerade och

ovaccinerade patienter. HPV minskade med 25% hos gruppen av vaccinerade jämfört med gruppen av ovaccinerade. Framförallt minskade HPV16 och 18 (Ährlund-Richter m.fl., 2019).

4

I Australien utfördes en liknande studie bland tonåringar och unga vuxna. Där screenades patienter för de fyra HPV-typer som ingår i det vanligaste HPV-vaccinet med tio års

mellanrum. Resultatet visade en minskning av HPV-typerna från 15-20% till 1,5% hos både tonåringar och unga vuxna (Machalek m.fl., 2018). En nationell registerstudie i Sverige visade att förekomsten av HPV16 och 18 minskat med 45-50% hos vaccinerade kvinnor, och att risken för livmoderhalscancer minskat med 88% hos kvinnor som vaccinerats innan 17 års ålder (Herweijer m.fl., 2016).

Sverige har haft hög andel (71-100%) HPV-vaccinerade sedan införandet i det nationella vaccinationsprogrammet (Nguyen-Huu, 2020; Folkhälsomyndigheten 2020b). Andelen vaccinerade har varierat mycket mellan länder i Europa. I länder där andelen

HPV-vaccinerade var hög har vaccinering i grundskolan varit en gemensam faktor. Vaccinet ingick även i nationella vaccinationsprogram och var avgiftsfritt. I länder där andelen vaccinerade var låg (< 30%) var vaccinering frivillig och kostade pengar. Vaccinationsåldern i nationella vårdprogram varierade i Europa mellan 9-15 år (Nguyen-Huu, 2020).

2.3.1 Vaccinationsmotstånd

Vaccinationsmotstånd listades år 2019 som ett av de tio största hoten mot global hälsa (WHO, u.å.). Skepsis mot vaccin har alltid funnits i Sverige men vaccinationsmotståndet har växt och ökat i takt med att de allvarliga sjukdomar som vaccin skyddar mot blivit mer sällsynta. Vaccinationsmotstånd orsakades också av vilseledande och felaktig information. Vaccinationsmotståndet i Sverige har varit lågt med undantag hos små grupperingar i befolkningen (Folkhälsomyndigheten, 2014).

2.4 Testning för HPV och gynekologisk cellprovtagning

I Sverige har det genomförts gynekologisk cellprovtagning för cellförändringar, som kan leda till livmoderhalscancer, sedan 1960-talet (Pedersen m.fl., 2018; 1177 Vårdguiden, 2020a, Dillner m.fl., 2020). På 1950-talet var livmoderhalscancer den näst vanligaste cancerformen bland kvinnor i Sverige. Mellan 2009-2018 ökade livmoderhalscancer i Sverige med 2,5% årligen. Den senaste rapporten visade att den uppåtgående kurvan avplanat sedan 2016 (Dillner m.fl., 2020). Årligen får fler än 500 kvinnor i Sverige diagnosen livmoderhalscancer. Samtidigt får runt 30 000 kvinnor besked om cellförändringar, som är förstadiet till

livmoderhalscancer (Cancerfonden, 2018). Idag är livmoderhalscancer den fjärde vanligaste cancerformen hos kvinnor globalt (WHO, 2020).

Kvinnor i åldrarna 23-49 år kallas till gynekologisk cellprovtagning var tredje år.

Gynekologiskt cellprov utförs för att hitta cellförändringar på livmodertappen, vilket är den nedersta delen av livmodern (Cancerfonden, 2018; 1177 Vårdguiden 2020b). Provtagningen kan inte utföras om personen menstruerar vid tillfället och analysen kan försvåras ifall det är kontaminerat med spermier (1177 Vårdguiden, 2020b). Det är ofarligt att lämna

gynekologiskt cellprov under pågående graviditet, men för att minska risken för felaktigt provresultat ska det utföras innan graviditetsvecka 15 (UMO, u.å). Målet är att 85% av

5

befolkningen ska gå på den gynekologiska cellprovtagningen de kallats till, men målet är ännu ej uppnått (Dillner m.fl., 2020).

Från 2017 har tester för HPV utförts i vissa regioner i Sverige som ett komplement för att upptäcka livmoderhalscancer i ett mycket tidigt stadie (Pedersen m.fl., 2018; Socialstyrelsen, 2020; Cancerfonden, 2018). HPV-testet kan dock inte ersätta det gynekologiska cellprovet. En studie visade att endast HPV-test var otillräckligt då 19% av individerna med redan utvecklad livmoderhalscancer fick falskt negativt svar. HPV-test tillsammans med cellprovtagning gav 98% rätt svar. Lite mer än en fjärdedel av kvinnorna med

adenocarcinom, en typ av cancertumör, testades negativt på HPV-test (Blatt, 2015) och liknande resultat fanns i en studie av Ronco m.fl. (2014). Rekommendationen i Sverige från Socialstyrelsen var att kvinnor över 30 år skulle screenas med både cytologi och HPV-test var tredje år, något som enbart några få regioner följt (Socialstyrelsen, 2015; Dillner m.fl., 2020). Cellförändringar upptäcks tidigare om screening för HPV utförs i samband med cytologi (Ronco m.fl., 2014; Socialstyrelsen & SBU, 2015).

2.5 Kunskap om HPV och inställning till prevention och gynekologisk

cellprovtagning

Många kvinnor kände inte till sambandet mellan HPV och livmoderhalscancer eller att HPV är sexuellt överförbart (Arnheim Dahlström m.fl., 2012; Blomberg m.fl., 2011a). Många kände dock till sambandet mellan HPV och kondylom (Arnheim Dahlström m.fl., 2012). En irländsk studie visade att tonårsflickor, som vaccinerats enligt nationella

vaccinationsprogrammet, hade sparsam kunskap om HPV, hur det smittar och varför vaccinet ges (Marshall m.fl., 2019). I en australiensk studie framkom däremot att unga kvinnor hade kunskap om samband mellan HPV och livmoderhalscancer, dock hade de flesta missuppfattat vad livmoderhalscancer innebär. Kvinnor som vaccinerats i skolan fick

information om HPV innan eller i samband med vaccinering (Bunton & Gilding, 2013). Kvinnor som inte blev vaccinerade i skolan upplevde att information om HPV, dess samband med livmoderhalscancer samt hur HPV smittar var undermålig (Bunton & Gilding, 2013; Blomberg m.fl., 2011a). Brist på kunskap gjorde att kvinnor inte ansåg sig vara i riskzonen eftersom sjukdom och cancer förknippades med något som kommer senare i livet (Grandahl m.fl., 2016; Blomberg m.fl., 2011a). Många män trodde inte att män kunde bära på HPV-viruset, smitta andra eller drabbas av HPV-relaterade sjukdomar (Arnheim Dahlström m.fl., 2012).

Utbildning om HPV, livmoderhalscancer och prevention gjorde att fler unga som inte ingick i nationella vaccinationsprogrammet tog vaccin och i större utsträckning använde

barriärskydd (Grandahl, m.fl., 2016). Utbildning gjorde även att unga insåg risken att kunna drabbas och därför tog skyddsåtgärder på större allvar (Grandahl m.fl., 2016; Bunton & Gilding, 2013).

6

I en australisk studie tenderade ungdomar att se vaccinet som det primära skyddet mot HPV. Unga kvinnor såg istället gynekologisk cellprovtagning som det primära skyddet, vaccinet ansågs vara ett komplement. Starka motivatorer till att ta vaccin var att vaccinet var

lättillgängligt, hade låg avgift och gavs i skolan. Ytterligare en motivator var att vaccinet kan skydda mot cancer (Bunton & Gilding, 2013). I Sverige ansågs gynekologisk cellprovtagning vara det primära skyddet mot livmoderhalscancer (Blomberg m.fl., 2011a). Kvinnor var mer motiverade att lämna gynekologiskt cellprov när det kom en kallelse. Det var också

motiverande med snabba provsvar och att få prata med vårdpersonal om HPV, gynekologiskt cellprov och vad ett avvikande svar kan innebära (Blomberg m.fl., 2011b). Tonårsflickor i Australien och Irland menade att de tagit vaccinet eftersom det var avgiftsfritt och ingick i nationella vaccinationsprogram. Detta ingav förtroende för vaccinet eftersom myndigheterna inte skulle betala för något hälsofarligt. Det fanns även en generell uppfattning om att det låg mycket forskning bakom vaccinet och att det därför var säkert att ta. Även kunskap om immunisering fanns vilket gjorde att deltagarna hade en positiv inställning till vaccin som koncept (Marshall m.fl., 2019; Bunton & Gilding, 2013). Det fanns även ett stort förtroende till att deras föräldrar besatt kunskap om vaccinet och HPV, även om tonåringarna som skulle erhålla det inte gjorde det. Fortsättningsvis resonerade tonåringarna att sprida mer kunskap om vad HPV är och framförallt att det kan orsaka cancer, skulle vara en motivator att få alla föräldrar att vilja vaccinera barnen (Marshall m.fl., 2019).

Den grupp kvinnor som inte ville ta HPV-vaccinet tillhörde också den grupp som i mindre utsträckning gick på gynekologisk cellprovtagning. Faktorer som påverkade följsamheten till vaccinering och gynekologisk cellprovtagning negativt var bland annat låg socioekonomisk status, låg utbildning och ej västerländsk härkomst (Badre-Esfahani m.fl., 2019; Kreusch m.fl., 2018).

2.6 Sexuell hälsa

Sexuell hälsa definieras som ett tillstånd av välbefinnande i sexualiteten på en social, fysisk, känslomässig och mental nivå. För att uppnå sexuell hälsa finns det rättigheter och mål. En av dessa rättigheter är rätten till information om hur sexuell hälsa kan uppnås och bibehållas på olika sätt på individuell nivå. Exempelvis information om könssjukdomar, graviditet, preventivmedel och sexuell identitet. Ansvaret för att individer delges denna information ligger bland annat hos hälso- och sjukvården, både inom den regionala och kommunala sektorn, socialtjänst och skola (Folkhälsomyndigheten, 2020d).

Skolan har en viktig roll i arbetet för att främja sexuell hälsa och att förebygga sexuell ohälsa. Arbetet i skolan handlar om att öka kunskaperna hos eleverna och att förändra ungdomarnas attityd, vilket på sikt innebär minskat riskbeteende. Det eftersträvas genom samtal och diskussion. Sex- och samlevnadsundervisningen i Sveriges grundskola sker integrerat i alla läroämnen. Den naturvetenskapliga undervisningen tar upp sexuellt överförbara infektioner i åk 7-9. Undervisningen tar upp fakta om sexuellt överförbara infektioner, hur de sprids och hur ungdomarna kan skydda sig mot dessa (Skolverket, 2013).

7

2.7 Barnmorskans roll och ansvar

I kompetensbeskrivningen för legitimerade barnmorskor (Svenska Barnmorskeförbundet, 2018) beskrivs barnmorskans kompetensområde som perinatal, reproduktiv och sexuell hälsa. Där ingår hälsofrämjande insatser och förebyggande hälso- och sjukvård.

Barnmorskans roll är att främja sexuell hälsa och förebygga sexuell ohälsa. Det innebär, förutom att informera om och utföra livmoderhalscancerscreening, att informera om förebyggande åtgärder mot sexuellt överförbara infektioner samt informera om och ge råd gällande sexualitet, samlevnad och antikonception. Kompetensbeskrivningen menar att forskning inom perinatal, reproduktiv och sexuell hälsa ska förklara, bredda eller fördjupa förståelsen för frågeställningar inom sagda område. Barnmorskan ska även erbjuda varje individ kunskap och information utifrån vilka behov denne har. Detta för att

stärka förmågan

till hälsofrämjande åtgärder.

Internationella etiska koden för barnmorskor (Svenska Barnmorskeförbundet, 2020) menar att barnmorskans verksamhetsområde bland annat innebär att agera som goda förebilder i hälsoupplysning och friskvård för kvinnor i alla faser av livet. Barnmorskor har ett

professionellt ansvar genom att delta i utveckling och genomförande av hälsoprogram som befrämjar hälsan hos alla kvinnor och barnalstrande familjer.

2.8 Teoretiskt perspektiv

Författarna valde att använda Health belief model (HBM) som teoretiskt perspektiv eftersom vaccination och gynekologisk cellprovtagning är hälsoåtgärder och magisterarbetet bland annat syftar till att undersöka inställningen till dessa.

HBM togs fram på 1950-talet som ett verktyg att förstå mänskliga mekanismer eller psykologiska aspekter som ligger bakom förändring. Modellen skulle användas för att förklara varför människor inte deltog i program som framtagits för att förbättra folkhälsan, trots uppenbara hälsovinster. HBM har utvecklats under åren och är idag ett av de mest använda verktygen för att förstå människors vilja och benägenhet att förändra ett hälso- eller ohälsobeteende med syfte att främja hälsan (Sugg Skinner m.fl., 2015).

Enligt HBM är människor benägna att anamma hälsobeteenden när det finns risk att själv drabbas av ohälsa, om det skulle innebära allvarliga konsekvenser, om ett visst beteende kan minska risken att drabbas eller allvarlighetsgraden i tillståndet, om det finns fördelar med att ändra beteendet eller att det föreligger för stora hinder eller kostnader jämfört med

hälsovinsten (Sugg Skinner m.fl., 2015).

En människas benägenhet att göra sådana förändringar grundar sig enligt HBM på följande åtta faktorer;

Upplevd utsatthet - en individs tro på hur sannolikt det är att drabbas av ett sjukdomstillstånd

Upplevd allvarlighet - en individs tankar om hur allvarliga fysiska och sociala konsekvenserna är av att drabbas av ett sjukdomstillstånd, obehandlat eller ej.

8

Upplevt hot - resultatet av individens upplevda utsatthet och allvarlighet Upplevda fördelar - en individs tankar om fördelar med att handla utifrån

rekommendationer, ex. vaccination. Fördelarna kan även handla om sociala och ekonomiska vinster.

Upplevda hinder - individens tankar om vilka hinder som står i vägen för handling. Det kan inkludera negativa konsekvenser. Hinder kan utgöras av obehag, sociala hinder, kostnad eller rädsla.

Stimulatorer (Cues of action) - interna eller externa stimulatorer som driver individen till handling, exempelvis smärta eller påtryckningar från omgivningen.

Tilltro till den egna förmågan (self-efficacy) - Individens övertygelse om att kunna genomföra en handling eller beteendeförändring

Övriga faktorer - Demografiska, strukturella och psykosociala faktorer som påverkar och indirekt influerar hälsobeteenden, exempelvis nivå av utbildning, kön, ålder, kunskap, bostadsförhållande och socialt stöd (Sugg Skinner m.fl., 2015).

2.9 Problemformulering

Forskning visar att HPV är den vanligaste sexuellt överförbara infektionen i världen.

Bevisligen orsakar HPV all livmoderhalscancer. Kunskapsläget är eftersatt hos befolkningen i både Sverige och världen vad gäller HPV, vaccination, prevention samt gynekologisk

cellprovtagning. Fortsättningsvis får 500 kvinnor per år livmoderhalscancer, och 150 kvinnor dör årligen i Sverige, i en sjukdom som går att utrota. Om befolkningen får utbildning om HPV och vad det innebär kan den fatta informerade beslut kring den egna hälsan och välbefinnandet. Detta visar hur viktigt kunskap om HPV är och förhoppningsvis kan ökad kunskap få fler kvinnor att gå på gynekologiska cellprovtagning. Hur kunskapsläget ser ut hos unga kvinnor angående HPV och även kunskap och inställning kring gynekologisk

cellprovtagning är inte tillräckligt beforskat och därför skulle det vara av intresse att

undersöka detta. Enligt Health Belief model har en persons uppskattning av risk att smittas av HPV och kunskap om hur allvarligt det är att få HPV betydelse för personens beteende och motivation att förändra ett beteende. Utifrån detta är det även intressant att undersöka kunskapsläget kring HPV hos unga kvinnor och om det finns skillnad mellan kvinnor med olika utbildningsnivå. Detta magisterarbete kan förhoppningsvis bidra med ökad kunskap om unga kvinnors kunskap om HPV och inställning till prevention och gynekologisk cellprovtagning.

3

SYFTE

Att undersöka unga kvinnors kunskap om HPV och inställning till prevention och gynekologisk cellprovtagning i Sverige.

9

3.1 Frågeställningar

- Hur ser kunskapsläget ut i Sverige hos unga kvinnor i åldern 23-29 år gällande HPV, gynekologisk cellprovtagning och prevention mot HPV?

- Varierar kunskaperna och inställningen beroende på hur lång utbildning kvinnorna har?

4

METOD

I detta avsnitt presenteras design, urval, webbenkät, datainsamling och dataanalys. Metodavsnittet avslutas med forskningsetiska överväganden.

4.1 Design

Författarna valde att göra en kvantitativ tvärsnittsstudie med webbenkät. Tvärsnittsstudie användes för att kvinnors kunskap och inställning skulle undersökas vid en bestämd tidpunkt. När resultat ska kvantifieras och generaliseras i viss utsträckning på en grupp individer eller population, är en kvantitativ studiedesign lämplig (Ejlertsson, 2019a). Därför valdes en kvantitativ design då vårt syfte med magisterarbetet krävde ett stort antal

deltagare.

4.2 Urval

Inklusionskriterierna var att vara kvinna i åldern 23-29 år som kallats till och/eller varit på gynekologisk cellprovtagning. Deltagarna skulle behärska det svenska språket i tal och skrift. Exklusionskriterier var att ha en ålder under 23 eller att ha fyllt 30 år, ha annan könsidentitet än kvinna eller ha manligt biologiskt kön och att inte behärska det svenska språket i tal och skrift. Valet av åldersgrupp gjordes då det är efter 23 års ålder som kvinnor blir kallade till gynekologisk cellprovtagning. Den övre gränsen 29 år sattes utefter Folkhälsomyndighetens (2018a) definition av unga vuxna, som är 18-29 år.

Det bestämdes på förhand att det skulle samlas in minst 100 enkäter. Detta för att datan kommer presenteras i procent och därför ansågs det rimligt att ha minst 100 svar.

Urvalet skedde genom självselektion, vilket innebar att deltagarna själva valde medverkan efter att ha läst informationsbrevet och uppfyllt inklusionskriterierna. Författarna var noggranna med att skriva inklusionskriterierna i informationsbrevet, enkäten och i inläggen där enkäten publicerades för att deltagarna snabbt skulle kunna se om de kunde delta.

10

4.3 Webbenkät

Frågorna i enkäten inspirerades av Grandahl m.fl. (2016) och Gottwall m.fl. (2009). Författarna valde ut frågor från enkäterna som var relevanta utifrån syftet. Egna frågor utformades även. Enkäten gjordes i Google Forms som är ett webbverktyg för att skapa enkäter och samla in data.

Informationsbrevet/följebrevet ses i bilaga A och frågorna i enkäten ses i bilaga B.

Inledningsvis i enkäten presenterades kort information om enkätens syfte, att deltagarna var anonyma, att deltagarna kunde avbryta sin medverkan under tiden enkäten besvarades, inklusionskriterier samt en definition av vilken målgrupp enkäten vände sig till.

Informationsbrevet bifogades tillsammans med webblänken till enkäten, på varje plats den publicerades. I informationsbrevet formulerades tydligt inklusionskriterier, att deltagarna var helt anonyma samt att det gick att avbryta sitt medverkande under tiden som deltagarna svarade på enkäten. Kontaktuppgifter till författarna och handledare för detta magisterarbete skrevs även ut.

Enkäten bestod av 22 frågor (se Bilaga B), varav fyra av dessa bestod av A-B-C-alternativ. Inledningsvis fanns fyra bakgrundsfrågor som var obligatoriska att svara på; ålder, kön, könsidentitet och utbildningsnivå (fråga 1-4). Fortsättningsvis bestod enkäten av frågor om deltagarnas kunskap om HPV, vaccination mot HPV samt prevention av HPV (fråga 5-17). Slutligen ställdes frågor om deltagarnas kunskap om och inställning till gynekologisk cellprovtagning (fråga 18-22).

4.3.1 Pilotenkät

En pilotenkät utfördes för att undersöka om enkäten var begriplig (Billhult, 2017a). Författarna skrev till bekanta som uppfyllde inklusionskriterierna och erhöll totalt fyra enkätsvar. Deltagarna ombads ge synpunkter på enkätfrågornas och svarsalternativens utformande. En pilotenkät genomfördes för att undersöka validiteten och reliabiliteten. Validitet innebär att undersöka att enkäten mäter det som är avsett att mätas. Reliabilitet betyder pålitlighet, det vill säga att resultatet skulle bli detsamma om studien skulle utföras på nytt (Billhult, 2017b). Inga omformuleringar behövde utföras och svaren från pilotenkäten kunde därmed inkluderas i resultatet.

4.4 Datainsamling

Rekryteringen av deltagare skedde genom att publicera informationsbrev och enkät på författarnas egna Facebooksidor och Instagram. Rekrytering skedde även i två temalösa Facebookgrupper som riktar sig till kvinnor. Ena gruppen hade >10 000 medlemmar som enligt gruppbeskrivningen definierar sig som kvinnor eller icke-binära. Andra gruppen hade >100 000 medlemmar som enligt gruppbeskrivningen är icke-män. Från en av författarnas facebooksida delades enkäten tre gånger. Efter 48 timmar togs enkäten ner.

11

4.5 Dataanalys

Sammanlagt svarade 174 personer på enkäten. Fjorton svar föll bort då deltagarna inte uppfyllde inklusionskriterierna, vilket gav totalt 160 enkätsvar till bearbetning och analys. Varje enskild enkät överfördes till Microsoft Office Excel. Varje fråga sifferkodades för att underlätta analyseringen och för att kunna göra tabeller och diagram som presenterade resultatet.

Med hjälp av Microsoft Office Excel utfördes dataanalysen. Tabeller framställdes vilket gjorde resultatet överskådligt. Tabeller och figurer skapades både med antal svar och procentsats. Skalnivåerna i magisterarbetet var nominalskala för frågor 1-8 och 10-21, ordinalskala för fråga 9 och intervallskala för fråga 22. Nominalskala är frågor som har svar som inte kan rangordnas men kan kategoriseras. Ordinalskala innebär att svarsalternativen kan rangordnas men har ej ett jämnt avstånd mellan skalstegen. Intervallskala innebär att svarsalternativen kan rangordnas och har ett jämnt avstånd mellan skalstegen (Ejlertsson, 2019b).

För tolv av frågorna jämfördes kunskapsnivån mellan deltagarna baserat på olika utbildningsnivåer. Tre grupper skapades: studier 3 år eller mer på högskola/universitet, studier upp till 3 år på högskola/universitet och studier inom gymnasial-, yrkes- eller

grundskoleutbildning. Utbildningsgrupperna kodades, såväl som olika svar på frågorna som skulle analyseras och jämföras. Efter detta grupperades svaren utifrån respektive grupp. Därefter ställdes resultaten mot varandra för jämförelse. Dessa jämförelser har sedan presenterats i procentenheter i magisterarbetets resultat.

4.6 Forskningsetiska överväganden

Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (Vetenskapsrådet, 2002) har beaktats vid utformandet av magisterarbetet. Beskrivna principer är informationskravet,

samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Inför arbetets påbörjan skickades en etikansökan in för granskning. När denna godkänts av magisterarbetets handledare, kunde arbetet påbörjas.

I samband med enkätutskick bifogades ett informationsbrev (se Bilaga A).

Informationskravet innebär att deltagarna i enkäten ska få information om syftet med magisterarbetet samt vilka villkor som gäller för deltagande (Vetenskapsrådet, 2002). Detta beskrevs i informationsbrevet där deltagaren informerades om syftet, att deltagandet var anonymt och frivilligt samt kunde avbrytas under tiden som enkäten fylldes i, men inte efter att enkäten skickats in. Konfidentialitetskravet innebär att deltagarna förblir anonyma genom hela forskningsprocessen och att eventuella personuppgifter är oåtkomliga för obehöriga (Vetenskapsrådet, 2002). I informationsbrevet informerades deltagarna om att enkäterna inte är spårbara och att enkätsvaren bevaras på författarnas datorer till

magisteruppsatsens godkännande. Nyttjandekravet innebär att svaren som lämnats endast ska användas till forskningsändamålet (Vetenskapsrådet, 2002). Författarna har följt detta genom att enkätsvaren endast använts för det ursprungliga syftet. Samtyckeskravet innebär

12

att deltagarna frivilligt lämnat enkätsvar och uppfylls endast om informationskravet uppfyllts (Vetenskapsrådet, 2002). Det formulerades tydligt i informationsbrevet att samtycke

lämnades genom besvarande av enkäten.

5

RESULTAT

Resultatsavsnittet inleds med bakgrundsfrågor, följt av kunskap om HPV, prevention och vaccination mot HPV. Därefter kunskap om och inställning till gynekologisk cellprovtagning.

5.1 Bakgrundsfrågor

Det inkom 174 svar totalt, varav 12 uteslöts på grund av fel ålder och 2 på grund av att deltagarna inte uppgav könsidentitet i enlighet med inklusionskriterierna. Det gav totalt 160 svar där deltagarna uppfyllde inklusionskriterierna.

Av deltagarna var det 8,1% (n=13) som var 23 år, 15,6% (n=25) var 24 år, 15% (n=24) var 25 år, 16,3% (n=26) var 26 år, 15,6% (n=25) var 27 år, 14,4% (n=23) var 28 år och 15% (n=24) var 29 år. Deltagarnas medelålder var 26,2 år.

Deltagarnas utbildningsnivå efterfrågades. Deltagarna fick välja högsta genomförda

utbildning bland svarsalternativen. Majoriteten av deltagarna hade genomfört utbildning på högskola eller universitet som var 3 år eller mer, se tabell 1.

Tabell 1. Deltagarnas utbildning (n=160).

Utbildning Antal Procent

Grundskola 1 0,6%

Gymnasium 28 17,5%

Eftergymnasial yrkesutbildning 12 7,5%

Högskola/Universitet, upp till 3 år 41 25,6%

Högskola/Universitet, 3 år eller mer 78 48,8%

13

5.2 Kunskap om HPV, prevention och vaccin

Här presenteras deltagarnas svar på frågorna 5-17 om HPV, prevention och vaccin. Avsnittet har delats in i kunskap om HPV och prevention och kunskap om och inställning till vaccin mot HPV.

5.2.1 Kunskap om HPV och prevention

Resultatet visade att 90,6% (n=145) hade hört talas om HPV och 9,4% (n=15) hade inte hört talas om HPV. Majoriteten av deltagarna hade fått information om HPV av vänner/familj och sjukvården/mottagningar. Se figur 1.

Figur 1. Varifrån deltagarna hade fått information om HPV. Deltagarna kunde ange flera svarsalternativ.

Frågor ställdes för att undersöka deltagarnas kunskap om HPV. Deltagarnas kunskap om smittväg för HPV, HPV i relation till andra sexuellt överförbara könssjukdomar, vilka som drabbas av HPV och cancer tydliggjordes. Resultatet visade att 78,1% (n=125) hade kunskap om att HPV smittar via sexuell kontakt. Majoriteten av deltagarna (94,4%, n=151) hade kunskap om att HPV kan drabba kvinnor och drygt hälften av deltagarna (57,5%, n=92) hade kunskap om att HPV kan drabba män. Se figur 2.

4 71 66 74 71 36 64 0 10 20 30 40 50 60 70 80 Annat Vänner/familj Skola Sjukvård Ungdomsmottagning/barnmorskemottagning Reklam Internet

14

Figur 2. Kunskapsläget hos deltagarna (n=160) om smittväg och vilka som drabbas av HPV. I figur 3 presenteras resultatet som visade att av deltagarna som hade studerat på

högskola/universitet i 3 år eller mer (n=78) hade 87,1% (n=68) kunskap om att HPV smittar via sexuell kontakt. Hos deltagarna som studerat på högskola/universitet i upp till 3 år (n=41) var motsvarande 75,6% (n=31). Hos deltagarna som hade gymnasial-, yrkes- eller grundskoleutbildning (n=41) var det 63,4% (n=26) som hade kunskap om att HPV smittar via sexuell kontakt.

Vidare ses i figur 3 att av deltagarna som studerat på högskola/universitet i 3 år eller mer (n=78) hade 92,3% (n=72) kunskap om att HPV kan drabba kvinnor. Motsvarande hos deltagarna som studerat på högskola/universitet i upp till 3 år (n=41) var 100% (n=41). Hos deltagarna med gymnasial-, yrkes- eller grundskoleutbildning (n=41) var det 92,6% (n=38) som hade kunskap om att HPV kan drabba kvinnor. Fortsättningsvis visade resultatet att av deltagarna som studerat på högskola/universitet i 3 år eller mer (n=78) var det 70,5% (n=55) som hade kunskap om att HPV kan drabba män. Motsvarande hos deltagarna som studerat på högskola/universitet i upp till 3 år (n=41) var 56% (n=23). Slutligen för deltagarna med gymnasial-, yrkes- eller grundskoleutbildning (n=41) var det 34,1% (n=14) som hade kunskap om att HPV kan drabba män.

125 151 92 4 31 0 9 26 42 0 20 40 60 80 100 120 140 160

Är HPV ett virus som sprids genom sexuell kontakt?

Kan HPV drabba kvinnor? Kan HPV drabba män?

Kunskap om smittväg och vilka som drabbas

15

Figur 3. Kunskapsnivån i procent från varje utbildningsgrupp om smittväg och vilka som drabbas. Fortsättningsvis svarade deltagarna på frågor om HPV och andra könssjukdomar. Hälften av deltagarna (50%, n=80) hade kunskap om att HPV inte leder till klamydia och 41,3% (n=66) hade kunskap om att HPV inte leder till könsherpes. Ungefär en tredjedel av deltagarna (34,4%, n=55) hade kunskap om att HPV kan ge kondylom. Många av deltagarna hade inte kunskap vilken könssjukdom HPV orsakar och svarade att de inte visste. Se figur 4.

Figur 4. Kunskapsläget hos deltagarna (n=160) om HPV i relation till könssjukdomar.

I gruppen som studerat på högskola/universitet i 3 år eller mer (n=78) hade 51,2% (n=40) kunskap om att HPV inte kan leda till klamydia. Hos deltagarna som hade studerat på högskola/universitet i upp till 3 år (n=41) var det 48,7% (n=20). Av deltagarna med

gymnasial och yrkesutbildning (n=41) var det 48,7% (n=20) som hade kunskap om att HPV inte kan leda till klamydia. Fortsättningsvis hade 44,8% (n=35) av deltagarna som studerat

34,1% 92,6% 63,4% 56% 100% 75,6% 70,5% 92,3% 87,1% 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% Andel som hade kunskap om att HPV kan drabba

män

Andel som hade kunskap om att HPV kan drabba kvinnor

Andel som hade kunskap om att HPV smittar via sexuell kontakt

Utbildningsgruppernas kunskap om smittväg och

vilka som drabbas

Högskole- eller universitetsutbildning, 3 år eller mer Högskole- eller universitetsutbildning, upp till 3 år Gymnasial-, yrkes- eller grundskoleutbildning

6 55 5 80 40 66 74 65 89 0 20 40 60 80 100 120 140 160

Kan HPV leda till klamydia? Kan HPV ge kondylom (könsvårtor)?

Kan HPV leda till könsherpes?

Kunskap om HPV och könssjukdomar

16

på högskola/universitet i 3 år eller mer (n=78) kunskap om att HPV inte kan leda till könsherpes. Motsvarande i gruppen som studerat på högskola/universitet i upp till 3 år (n=41) var 41,4% (n=17) och 34,1% (n=14) i gruppen med gymnasial-, yrkes- och grundskoleutbildning (n=41).

Resultatet visade även att 33,3% (n=26) av deltagarna som studerat på högskola/universitet i 3 år eller mer (n=78) hade kunskap om att HPV kan ge kondylom. Hos deltagarna som studerat på högskola/universitet i upp till 3 år (n=41) var motsvarande 39% (n=16). Hos deltagarna med gymnasial-, yrkes- eller grundskoleutbildning (n=41) var det 31,7% (n=13) som hade kunskap om att HPV kan ge kondylom.

Deltagarna besvarade frågor om HPV och cancer, se figur 5. Majoriteten av deltagarna (90,6%, n=145) hade kunskap om att HPV kan orsaka livmoderhalscancer hos kvinnor, medan 21,3% (n=34) hade kunskap om att HPV kan orsaka andra typer av cancer hos kvinnor. Mer än hälften av deltagarna (66,8%, n=107) visste inte om HPV kan orsaka någon annan typ av cancer hos kvinnor.

Figur 5. Kunskapsläget hos deltagarna (n=160) om HPV och cancer.

Figur 6 visar jämförelse mellan de olika utbildningsgrupperna. Av deltagarna som studerat på högskola/universitet i 3 år eller mer (n=78) hade 92,3% (n=72) kunskap om att HPV kan orsaka livmoderhalscancer hos kvinnor och 21,7% (n=17) hade kunskap om att HPV kan orsaka annan typ av cancer hos kvinnor. Hos deltagarna som studerat på

högskola/universitet i upp till 3 år (n=41) var det 92,6% (n=38) som hade kunskap om att HPV kan orsaka livmoderhalscancer och 26,8% (n=11) som hade kunskap om att HPV kan orsaka annan typ av cancer. Slutligen visade resultatet att av deltagarna som hade gymnasial-, yrkes- eller grundskoleutbildning (n=41) hade 85gymnasial-,3% (n=35) kunskap om att HPV kan orsaka livmoderhalscancer hos kvinnor. Det var 14,6% (n=6) ur samma grupp som hade kunskap om att HPV kan orsaka annan typ av cancer hos kvinnor.

145 34 0 15 19 107 0 20 40 60 80 100 120 140 160

Kan HPV orsaka livmoderhalscancer hos kvinnor? Kan HPV orsaka någon annan typ av cancer hos kvinnor?

Kunskap om HPV och cancer

17

Figur 6. Kunskapsnivån i procent från varje utbildningsgrupp om HPV och cancer.

Deltagarna tillfrågades även om det märks att en är smittad av HPV. Svarsalternativen var ”Ja, alltid”, ”Ja, ibland”, ”Nej, aldrig” och ”Vet ej”. Det var 46,9% (n=75) av deltagarna som hade kunskap om att det ibland märks att en är smittad av HPV. Se figur 7.

Figur 7. Antal deltagare (n=160) som svarat de olika alternativen för om HPV är symtomgivande. Av deltagarna som studerat på högskola/universitet i 3 år eller mer (n=78) var det 46,1% (n=36) som hade kunskap om att HPV ibland är symtomgivande. Motsvarande hos deltagarna som studerat på högskola/universitet i upp till 3 år (n=41) var 53,6% (n=22). I gruppen med gymnasial-, yrkes- eller grundskoleutbildning (n=41) var det 41,4% (n=17) som hade kunskap om att HPV ibland är symtomgivande.

Figur 8 visar deltagarnas kunskap om vad som skyddar mot HPV. Svarsalternativen var p-piller, kondom, pessar, vaccin, femidom och spiral. Av deltagarna (n=160) visste 84,4% (n=135) att kondom skyddar och 73,8% (n=118) att vaccin skyddar mot HPV. Det var 20,6% (n=33) som visste att femidom skyddar.

14,6% 85,3% 26,8% 92,6% 21,7% 92,3% 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% Andel som hade kunskap om att HPV kan orsaka någon

annan typ av cancer hos kvinnor

Andel som hade kunskap om att HPV kan orsaka livmoderhalscancer

Utbildningsgruppernas kunskap om HPV och cancer

Högskole- eller universitetsutbildning, 3 år eller mer Högskole- eller universitetsutbildning, upp till 3 år Gymnasial-, yrkes- eller grundskoleutbildning

44 40 75 1 0 10 20 30 40 50 60 70 80 Vet ej Nej, aldrig Ja, ibland Ja, alltid

18

Figur 8. Antal som valt varje skyddsalternativ. Deltagarna kunde ange flera svarsalternativ. Insamlade data visade även att 15,5% (n=25) av deltagarna (n=160) hade kunskap om att vaccin, kondom och femidom är det som skyddar mot HPV. Det var 40,6% (n=65) som hade kunskap om att kondom och vaccin skyddar mot HPV. I figur 9 redovisas exakt hur

deltagarna som hade kunskap om tre olika skydd mot HPV svarat.

Figur 9. Hur deltagarna som hade kunskap om tre olika skydd mot HPV svarat.

I figur 10 jämförs utbildningsgruppernas kunskaper om de olika skydden mot HPV. Resultatet visade att av deltagarna som studerat på högskola/universitet i 3 år eller mer (n=78) var det 19,2% (n=15) som kunde ange alla tre skydd mot HPV. Motsvarande hos deltagarna som studerat på högskola/universitet i upp till 3 år (n=41) var 17% (n=7). Hos deltagarna som hade gymnasial-, yrkes- eller grundskoleutbildning som högsta

utbildningsnivå (n=41) var det 7,5% (n=3) som hade kunskap om alla tre skydd mot HPV. Fortsättningsvis visar figur 10 att bland deltagarna som studerat på högskola/universitet i 3 år eller mer (n=78) hade 35,8% (n=28) svarat enbart kondom och vaccin. Motsvarande hos

1 33 118 6 135 1 0 20 40 60 80 100 120 140 160 Spiral Femidom Vaccin Pessar Kondom P-piller

Kunskap om vad som skyddar mot HPV

0 31 24 0 65 7 25 0 10 20 30 40 50 60 70 Antal som angett enbart femidom

Antal som angett enbart kondom Antal som angett enbart vaccin Antal som angett vaccin och femidom Antal som angett vaccin och kondom Antal som angett kondom och femidom Antal som angett vaccin, kondom och femidom

19

deltagarna som studerat på högskola/universitet i upp till 3 år (n=41) var 53,6% (n=22). I gruppen med gymnasial-, yrkes- eller grundskoleutbildning (n=41) var det 36,5% (n=15) som svarat kondom och vaccin som skydd mot HPV.

Slutligen visar figur 10 att av deltagarna som studerat på högskola/universitet i 3 år eller mer (n=78) var det 25,6% (n=20) som enbart angav kondom som skydd mot HPV. Motsvarande hos deltagarna som studerat på högskola/universitet i upp till 3 år (n=41) var 7,3% (n=3). Av deltagarna med gymnasial- yrkes- eller grundskoleutbildning (n=41) var det 19,5% (n=8) som enbart angav kondom som skydd mot HPV. Figur 10 visar andelarna från varje

utbildningsgrupp som svarat enbart vaccin eller kondom och femidom.

Figur 10. Kunskapsnivån i procent från varje utbildningsgrupp om vad som skyddar mot HPV.

5.2.2 Kunskap om och inställning till vaccin mot HPV

Resultatet visade att 90% (n=144) av deltagarna (n=160) hade kunskap om att det finns vaccin mot HPV, 10% (n=16) svarade att det inte finns vaccin mot HPV.

I figur 11 redogörs hur många i respektive utbildningsgrupp som hade kunskap om att det finns vaccin mot HPV. Av deltagarna som studerat på högskola/universitet i 3 år eller mer (n=78) var det 91% (n=71) som hade kunskap om att det finns ett vaccin mot HPV.

Motsvarande hos deltagarna som studerat på högskola/universitet i upp till 3 år (n=41) var 92,6% (n=38). Bland deltagarna med gymnasial-, yrkes- eller grundskoleutbildning (n=41) var det 85,3% (n=35) som hade kunskap om att det finns vaccin mot HPV.

21,9% 19,5% 4,8% 36,5% 7,5% 17,0% 7,3% 4,8% 53,6% 17% 10,2% 25,6% 3,8% 35,8% 19,2% 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90%100% Andel som angett enbart vaccin som skydd mot

HPV

Andel som angett enbart kondom som skydd mot HPV

Andel som angett kondom och femidom som skydd mot HPV

Andel som angett kondom och vaccin som skydd mot HPV

Andel som angett kondom, vaccin och femidom som skydd mot HPV

Utbildningsgruppernas kunskap om vad som

skyddar mot HPV

Högskole- eller universitetsutbildning, 3 år eller mer Högskole- eller universitetsutbildning, upp till 3 år Gymnasial-, yrkes- eller grundskoleutbildning

20

Figur 11. Kunskapsnivån i procent från varje utbildningsgrupp om att det finns ett vaccin mot HPV Deltagarna tillfrågades om sin inställning till HPV-vaccin. Frågan ställdes i tre delar beroende på hur deltagarna svarade. Resultatet visade att drygt hälften (56,2%, n=90) av deltagarna (n=160) hade vaccinerats mot HPV. Deltagarna som vaccinerats mot HPV kunde gå vidare utan att svara på kommande två frågor i enkäten (se bilaga B).

Resterande 43,8% (n=70) fick svara på fler frågor om sin inställning till HPV-vaccination. Mer än hälften (59,1%, n=39) av deltagarna som återstod (n=70) hade funderat på

vaccination. Slutligen tillfrågades deltagarna som inte hade funderat på vaccination (n=27) om upplevda hinder mot att vaccineras. Se figur 12.

Figur 12. Upplevda hinder mot att vaccineras (n=27). Flera svarsalternativ kunde väljas.

5.3 Kunskaper och inställning till gynekologisk cellprovtagning

85,3% 92,6%

91%

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% Andel som hade kunskap om att det finns vaccin

Utbildningsgruppernas kunskap om att det finns

vaccin mot HPV

Högskole- eller universitetsutbildning, 3 år eller mer Högskole- eller universitetsutbildning, upp till 3 år Gymnasial-, yrkes- eller grundskoleutbildning

14 10 4 1 2 0 6 0 2 4 6 8 10 12 14 16 Annat Jag är för gammal Jag är emot vaccin Jag tror inte att jag blir smittad Det är dyrt Der gör ont Ingenting

21

På frågan om deltagarna gått på gynekologisk cellprovtagning, och i så fall en gång eller fler, visade resultatet att drygt hälften (53,1%, n=85) hade gått mer än en gång. Se figur 13.

Figur 13. Gynekologisk cellprovtagningsfrekvens hos deltagarna (n=160).

Deltagarna som hade gått på en eller flera gynekologiska cellprovtagningar (n=152) tillfrågades hur kontakt uppstått med provtagningsenheten. Majoriteten (84,2%, n=128) hade blivit kallade varje gång. Det var 1,9% (n=3) som själva tagit kontakt med

provtagningsenheten och 13,8% (n=21) angav både egen kontakt och kallelse.

Deltagarna som aldrig gått på gynekologisk cellprovtagning (n=8) uppgav upplevda hinder mot att gå på gynekologisk cellprovtagning. Se figur 14.

Figur 14. Deltagare som aldrig gått på gynekologisk cellprovtagning (n=8) uppgav upplevda hinder mot att gå. Flera svarsalternativ kunde väljas.

Datainsamlingen visade att 100% (n=160) av deltagarna hade kunskap om att kvinnor i Sverige blir kallade till gynekologisk cellprovtagning för att upptäcka cellförändringar. Övriga svarsalternativ var för att upptäcka svampinfektion och för att upptäcka könssjukdomar. Samtliga (100%, n=160) tyckte att det var bra att kvinnor i Sverige kallas till gynekologisk cellprovtagning. 67 85 8 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 En gång Mer än en gång Aldrig

Gynekologisk cellprovtagningsfrekvens

22

Deltagarna tillfrågades om hur ofta kvinnor i åldrarna 23-50 år kallas till gynekologisk cellprovtagning i Sverige. Majoriteten av deltagarna (90%, n=144) hade kunskap om att det är vart tredje år, 2,5% (n=4) trodde att det är varje år och 7,5% (n=12) trodde att det är vart femte år.

Av deltagarna som studerat på högskola/universitet i 3 år eller mer (n=78) var det 89,7% (n=70) som hade kunskap om att kvinnor kallas till gynekologisk cellprovtagning var tredje år. Motsvarande hos deltagarna som studerat på högskola/universitet i upp till 3 år (n=41) var 87,8% (n=36). Bland deltagarna med gymnasial-, yrkes- eller grundskoleutbildning (n=41) var det 92,6% (n=38) som hade kunskap om att kvinnor kallas till gynekologisk cellprovtagning var tredje år, se figur 15.

Figur 15. Kunskapsnivån i procent från varje utbildningsgrupp om hur ofta kvinnor i åldern 23-50 år blir kallad till gynekologisk cellprovtagning i Sverige.

Slutligen fick deltagarna, på en skala mellan 1-5, skatta sannolikheten för att lämna gynekologiskt cellprov vid nästa kallelse. Ett (1) betydde inte alls sannolikt och 5 betydde mycket sannolikt. Majoriteten av deltagarna (91,1%, n=147) skattade 5 (mycket sannolikt). Resterande resultat visade att 5,6% (n=9) skattade 4, 0,6% (n=1) skattade 3, 1,2% (n=2) skattade 2 och 0,6% (n=1) skattade 1 (inte alls sannolikt).

6

DISKUSSION

Diskussionsavsnittet är uppdelat i tre delar. Först resultatdiskussion där resultatet diskuteras mot tidigare forskning och det teoretiska perspektivet. Sedan följer metoddiskussionen och slutligen etikdiskussionen.

92,6% 87,8%

89,7%

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% Andel som hade kunskap om att kvinnor i åldern

23-50 år kallas vart tredje år

Utbildningsgruppernas kunskap om hur ofta kvinnor i åldern

23-50 år blir kallade till gynekologisk cellprovtagning

Högskole- eller universitetsutbildning, 3 år eller mer Högskole- eller universitetsutbildning, upp till 3 år Gymnasial-, yrkes- eller grundskoleutbildning

23

6.1 Resultatdiskussion

Resultatet visade goda kunskaper hos deltagarna avseende smittväg, prevention och att HPV kan orsaka livmoderhalscancer men bristande kunskaper avseende HPV och könssjukdomar, att HPV kan orsaka annan cancer och att HPV kan drabba män. Mer än hälften var

vaccinerade mot HPV trots att de inte ingått i nationella vaccinationsprogrammet. Samtliga hade en positiv inställning till gynekologisk cellprovtagning och visste att det utförs för att upptäcka cellförändringar. Majoriteten hade gått på gynekologisk cellprovtagning.

Resultatet visade att 90,6% (n=145) av deltagarna (n=160) kände till HPV medan 78% (n=125) hade kunskap om att det är sexuellt överförbart. Det framkom även av resultatet att 94,4% (n=151) av deltagarna hade kunskap om att HPV drabbar kvinnor men endast 57,5% (n=92) hade kunskap om att även män kan drabbas. Tidigare forskning visade att

kunskapsläget kring HPV varierade, framförallt var det vanligt att informationen om HPV ansågs bristfällig (Marshall m.fl., 2019; Bunton & Gilding, 2013; Blomberg m.fl., 2011a). Män trodde inte att de kunde bära på HPV eller smitta andra (Arnheim Dahlström m.fl., 2012). Kunskapsbrist ledde i sin tur till att unga kvinnor inte ansåg sig vara i riskzonen för att drabbas. Sjukdom ansågs tillhöra en senare del av livet (Grandahl m.fl., 2016; Blomberg m.fl., 2011a). Kunskapsbrist gällande HPV är möjligen problematiskt då detta kan leda till att individer bibehåller riskbeteenden. Health Belief model (HBM) menar att individens

hälsobeteende bland annat påverkas av upplevd utsatthet, alltså individens tro på hur sannolikt det är att drabbas av ett sjukdomstillstånd (Sugg Skinner m.fl., 2015). Detta kan tolkas som att kunskapsbrist minskar sannolikheten att individen upplever sig utsatt. Generellt kan sägas att kännedomen om HPV var god hos deltagarna samt kunskap om hur det smittar och vem som drabbas, med undantag för att män drabbas. Möjligen skulle detta kunna ha att göra med att preventiva insatser, exempelvis HPV-vaccinet, fram tills nyligen endast har riktats till kvinnor/flickor.

Resultatet visade att deltagarna bland annat inhämtat kunskap om HPV i skolan, i hälso-och sjukvården och hos familj och vänner. Skolan har en viktig roll i att utbilda befolkningen om sexuellt överförbara sjukdomar (Skolverket, 2013). Tidigare forskning visade att kvinnor främst inhämtat kunskap om HPV i skolan (Bunton & Gilding, 2013). Barnmorskan har ett ansvar att informera om sexualitet och sexuellt överförbara sjukdomar (Svenska

Barnmorskeförbundet, 2018). Sammantaget kan sägas att information sprids på fler sätt och på många olika platser vilket är positivt då det kan leda till en ökad kunskapsspridning i samhället. Det är viktigt att dessa samhällsinstanser samarbetar för att nå ut med kunskap till befolkningen. Speciellt eftersom tidigare forskning visar att prevalensen för HPV-relaterad cancer i Sverige är 800 kvinnor och 300 män (Cancerfonden, 2018;

Folkhälsomyndigheten, 2020c) och att HPV orsakar 70% av all livmoderhalscancer och 80% av all analcancer (Folkhälsomyndigheten, 2020a). Tidigare forskning visar även att 40-50% av alla kvinnor i åldern 14-24 år bär på HPV i Sverige (Pedersen m.fl., 2018). Författarna tänker att om sådan kunskap når ut till befolkningen kan folkhälsan möjligen förbättras. Enligt HBM påverkas en individs hälsobeteenden av individens upplevelse av hot och allvarlighetsgrad. Detta innebär att individens beteende påverkas av dennes tankar om hur allvarliga konsekvenserna av ett tillstånd skulle vara och hur hotfullt det upplevs (Sugg Skinner m.fl., 2015). Ökad kunskap kan med andra ord leda till ökat ansvarstagande och

24

minskat risktagande, exempelvis när det kommer till vaccination och prevention av HPV. Resultatet visade att många av deltagarna saknar kunskap om samtliga skydd mot HPV men 135 av deltagarna (n=160) hade kunskap om att kondom skyddar mot HPV och 118 av deltagarna hade kunskap om att vaccin skyddar mot HPV. Utmärkande var att endast 33 av deltagarna hade kunskap om att femidom skyddar mot HPV. Tidigare forskning visade att unga och unga vuxna i Australien såg vaccin och gynekologisk cellprovtagning som det primära skyddet mot HPV (Bunton & Gilding, 2011). Detta visar att det kan finnas utrymme för utökad information om befintliga skydd mot HPV för att öka kunskaperna. Exempelvis kan vagianal kondom, femidom, användas av både män och kvinnor till skillnad från kondom (1177 Vårdguiden, 2018). Det är viktigt för folkhälsan att alla har möjligheten att ta ansvar för skydd, oavsett kön, vid sexuella kontakter. Då behöver kunskapen om alla former av

prevention finnas och nå ut i större utsträckning till befolkningen. Detta är också en del av barnmorskans kompetensområde att tillgodose information och kunskap om detta när behovet finns (Svenska barnmorskeförbundet, 2018).

Resultatet visade att deltagarnas kunskap om HPV och könssjukdomar var bristfällig. Av deltagarna (n=160) var det endast 34,4% (n=55) som hade kunskap om att HPV kan orsaka kondylom. Fortsättningsvis svarade majoriteten att de inte visste om HPV kunde orsaka könsherpes och närmare hälften visste inte ifall det kunde orsaka klamydia. Resultatet visade att 90,6% (n=145) av deltagarna hade kunskap om att HPV kan orsaka livmoderhalscancer, däremot svarade 66,8% (n=107) att de inte visste om HPV kunde orsaka någon annan sorts cancer. Tidigare forskning visade att många svenska kvinnor inte kände till sambandet mellan HPV och livmoderhalscancer medan kännedom om sambandet mellan HPV och kondylom var större (Arnheim Dahlström m.fl., 2012). Därmed står resultatet och tidigare forskning i motsats till varandra. Detta skulle kunna bero på att tidigare forskning är utförd 2012 vilket är samma år som HPV-vaccinet infördes i det nationella vaccinationsprogrammet för flickor (Pedersen m.fl., 2018) och fick medial uppmärksamhet. Tidigare forskning visade att personer som fått vaccinet i skolan enligt nationella vaccinationsprogram hade större kunskap om HPV (Bunton & Gilding, 2013; Marshall m.fl., 2019). Deltagarna i detta magisterarbete har dock inte ingått i det nationella vaccinationsprogrammet och därmed inhämtat kunskap från annat håll. Det är oklart varför resultatet skiljer sig från tidigare forskning men det skulle kunna bero på ökad tillgång till information via internet och en eventuell ökad medvetenhet hos befolkningen. Skolverket (2013) tog fram ett material för hur sex- och samlevnadsundervisningen skulle integreras i alla ämnen år 2013 vilket också kan ha påverkat kunskapsläget positivt.

Resultatet visade att majoriteten (90%, n=144) av deltagarna (n=160) hade kunskap om att det fanns vaccin mot HPV men endast 56,3% (n=90) var vaccinerade. I Sverige är målet för vaccinets täckningsgrad 85% (Dillner m.fl., 2020). Sedan vaccinet infördes i det nationella vaccinationsprogrammet i Sverige har 71-100% ur målgruppen vaccinerats (Nguyen-Huu, 2020; Folkhälsomyndigheten, 2020b). Tidigare forskning visade även att risken för livmoderhalscancer minskade med 88% hos kvinnor som vaccinerats innan 17 års ålder (Herweijer m.fl., 2016) och att hos individer som aldrig varit bärare av HPV gav vaccinet över 90% skydd mot HPV (Folkhälsomyndigheten, 2020a; Crosbie m.fl., 2013).

Livmoderhalscancer går att utrota med hjälp av vaccin, gynekologisk cellprovtagning och behandling av cellförändringar och livmoderhalscancer. Beräkningar visar att 5 miljoner liv

25

kan räddas globalt till år 2050 (WHO, 2020). En jämförande studie i Stockholm visade att HPV-prevalensen minskade med 25% hos vaccinerade jämfört med ovaccinerade (Ährlund-Richter m.fl., 2019). En annan jämförande studie i Australien visade att HPV-prevalensen minskade med 15% (Machalek m.fl., 2018). Ytterligare en studie i Sverige visade att HPV 16 och 18 minskade med 45-50% hos vaccinerade kvinnor (Herweijer m.fl., 2016). Resultatet skiljer sig markant från det nationella målet vad gäller HPV-vaccinets täckningsgrad, vilket är problematiskt då vaccinet har bevisad god effekt för att förebygga HPV och HPV-relaterad cancer. Detta skulle kunna bero på att den undersökta gruppen inte ingått i det nationella vårdprogrammet när vaccinet infördes och därmed själva behövt inhämta information, kontakta vården och betala för vaccinet. Utifrån HBM skulle dessa faktorer kunna vara upplevda hinder för individen och att övriga faktorer får en avgörande roll i individens agerande. Upplevda hinder är det som står i vägen för att en individ ska genomföra en handling. Övriga faktorer som kan påverka individens agerande är bland annat socialt stöd, ekonomi, ålder och utbildningsnivå (Sugg Skinner m.fl., 2015). Detta kan ha påverkat vaccinationsfrekvensen hos deltagarna. En hög andel vaccinerade innebär för folkhälsan att befolkningen lever längre, att en högre grad av sexuell hälsa skulle kunna uppnås och att människor inte dör av sjukdomar som går att förhindra. Förhoppningsvis om denna

undersökning skulle utföras på nytt om ett par år, skulle vaccinationsfrekvensen vara högre hos unga kvinnor.

Resultatet visade att majoriteten (n=152) av deltagarna (n=160) hade gått på gynekologisk cellprovtagning minst en gång. Det var 84,2% (n=128) som hade blivit kallade varje gång och 13,8% (n=21) hade både blivit kallade och självmant kontaktat provtagningsenheten. En kallelse kan ses som en extern stimulator enligt HBM eftersom det är en påtryckning från omgivningen som kan driva individen till handling (Sugg Skinner m.fl., 2015). Tidigare forskning visade att gynekologisk cellprovtagning är ett mycket effektivt sätt att upptäcka cellförändringar (Cancerfonden, 2018; 1177 Vårdguiden, 2020b) och tillsammans med ett HPV-test är felmarginalen endast 2% (Blatt, 2015; Ronco m.fl., 2014). Rekommendationerna i Sverige är att HPV-test ska tas i kombination med gynekologisk cellprovtagning för kvinnor över 30 år, men detta har ännu inte implementerats i alla regioner (Socialstyrelsen, 2015; Dillner m.fl., 2020). I Sverige får 30 000 kvinnor besked om cellförändringar årligen och 500 kvinnor får livmoderhalscancer (Cancerfonden, 2018). Resultatet var därför hoppfullt då en majoritet av deltagarna gått på gynekologisk cellprovtagning. Resultatet visade även att en mindre del av deltagarna själva kontaktat provtagningsenheten för gynekologisk

cellprovtagning. Noterbart för tidsperioden för detta magisterarbete är att det pågår en pandemi med Covid-19 vilket gör att resurserna omfördelats och kvinnor inte har kallats till gynekologisk cellprovtagning i alla regioner i Sverige under 2020. Detta kan ha påverkat resultatet eftersom kvinnor inte har kallats på rutinkontroller och därmed eventuellt gått på färre gynekologiska cellprovtagningar eller själva fått kontakta provtagningsenheten.

Resultatet pekade på att unga kvinnor i Sverige tog ansvar för sin egen hälsa och att det fanns en tilltro till den egna förmågan, som enligt HBM innebär att individen har en övertygelse om att den är kapabel att genomföra en handling (Sugg Skinner m.fl., 2015). I detta fall att gå på gynekologisk cellprovtagning, oavsett kallelse eller ej, och att även ta eget initiativ för att det ska ske.

26

Resultatet visade att av deltagarna (n=160) var det 70 som inte vaccinerats och i den gruppen var det 27 som aldrig övervägt vaccination. Upplevda hinder mot vaccination var ”annat”, för hög ålder och/eller att det inte fanns någon speciell anledning. Det hade varit av värde för resultatet att deltagarna fått ange egna anledningar istället för ”annat” då det hade gett en fördjupad förståelse för varför kvinnor väljer att avstå vaccin. Ett fåtal var

vaccinationsmotståndare och/eller tyckte att det var för dyrt. Enligt HBM skulle dessa upplevda hinder vara större än upplevda fördelar för individerna. Det kan bero på att den upplevda allvarligheten inte är tillräcklig eller att individerna inte har tillräckligt med externa stimulatorer för att genomföra vaccinationen (Sugg Skinner m.fl., 2015).

Vaccinationsmotstånd orsakas av vilseledande eller falsk information och är ett växande problem. Det utgjorde 2019 ett av de största hoten mot global hälsa (WHO, u.å.) och gav sig till känna även i detta magisterarbete, om än i mycket liten skala. Tidigare forskning visade att vaccination i skolan gjorde att unga såg på vaccination av HPV som viktigare än vad de tidigare trott, eftersom det ingick i nationella vaccinationsprogrammet och gavs på skoltid. Det ansågs därför inte vara hälsofarligt (Marshall m.fl., 2019; Bunton & Gilding, 2013). Tidigare forskning visade även att ökad kunskap om HPV kunde leda till att fler valde att vaccineras (Grandahl m.fl., 2016). Det var även den generella uppfattningen hos unga att ökad kunskap skulle leda till att fler föräldrar lät vaccinera sina barn mot HPV (Marshall m.fl., 2019). Förhoppningsvis kan alltså HPV-vaccinets inkludering i nationella

vaccinationsprogrammet leda till att fler får tillgång till kunskap om vaccinet och HPV, och påverka vaccinationsmotståndet på ett positivt sätt. Om denna undersökning görs igen hos en grupp som ingått i nationella vaccinationsprogrammet skulle resultatet kunna se

annorlunda ut avseende vaccinationsmotstånd. Något som dock talar emot detta är att vaccinationsmotstånd ökar i takt med att allvarliga sjukdomar som vaccin skyddar mot blir mer sällsynta (Folkhälsomyndigheten, 2014).

En gynekologisk cellprovtagning utförs för att upptäcka cellförändringar (Cancerfonden, 2018; 1177 Vårdguiden, 2020b). Resultatet visade att alla deltagarna (n=160) hade kunskap om att gynekologisk cellprovtagning utförs för att upptäcka cellförändringar. Alla deltagarna (n=160) tyckte även att det var bra att kvinnor kallas till gynekologisk cellprovtagning. Deltagarna ombads skatta sannolikheten för att gå och lämna gynekologiskt cellprov vid nästa kallelse. Det var 91,1% (n=147) som skattade det mycket sannolikt. Tidigare forskning visade att kallelse till gynekologisk cellprovtagning var motiverande och påverkade

inställningen positivt (Blomberg m.fl., 2011b). Fortsatt visade tidigare forskning att

utbildning och kunskap påverkade ungas inställning till hur viktiga skyddsåtgärder mot HPV var (Grandahl, m.fl., 2016; Bunton & Gilding, 2013). Resultatet visade att samtliga av

deltagarna var positivt inställda till gynekologisk cellprovtagning. Både när det gäller att det utförs men stärks också av att deltagarna tagit egna initiativ till att lämna gynekologiskt cellprov och gått när det kommit en kallelse. Möjligen kan detta ha ett samband med goda kunskaper hos deltagarna om gynekologisk cellprovtagning och varför det utförs.

Av resultatet framkom att utbildningsnivå inte verkade påverka deltagarnas kunskaper om HPV och gynekologisk cellprovtagning i större utsträckning. Genomgående var dock kunskaperna något procentuellt lägre i gruppen med gymnasie-, -yrkes- och

grundskoleutbildning, med undantag för kunskap om hur ofta kvinnor i åldern 23-50 år kallas till gynekologisk cellprovtagning. Där hade den gruppen mest kunskap av samtliga