Är ett liv värt att veta? : En kvalitativ studie av levnadsprocessen och identitetsutvecklingen ur ett livscykelperspektiv

ÖREBRO UNIVERSITET

Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap Socialt arbete

Är ett liv värt att veta?

En kvalitativ studie av levnadsprocessen och

identitetsutvecklingen ur ett livscykelperspektiv

C-uppsats socialt arbete 61-90 p

Seminariedatum 2008-01-14

Författare: Helena Högberg Ljubica Korhonen

Handledare: Urban Karlsson

Örebro University

Department of Behavioural, Social and Legal sciences C-essay in Social work Advanced course 61-90 p 2008

ABSTRACT

Title: Is a life worth knowing? – A qualitative study of the life-process and identity development in a life span - perspective.

Authors: Högberg, Helena och Korhonen, Ljubica Supervisor: Karlson, Urban

We have chosen to study the process of life and the identity development seen in a life span -perspective, within the subject area of social work. The aim of the study is to deepen the understanding for the importance the process of living has on the identity development seen in a life span - perspective. The aim is defined through the following questions: What contributions can a social biography give to the identity development? What effects have the social efforts had on the development of the identity?

The study has a qualitative approach and the data was collected through two interviews. The analysis has been carried through constructing a social biography from the respondent’s description of their personal experiences. Ericsson´s conceptual framework about the life-cycle has also been used to analyze the effect of discontinuities on the process of identity-development. The results of the study shows that the respondent’s dictum of personal experiences enriches the understanding of the identity development by highlighting discontinuities, breakpoints and episodes that otherwise have no significance in a life span -perspective. It is through a life span - perspective possible to see how youths use their inner identity in social contexts. The social efforts that have been executed up to this point have had some effect on the identity development. The efforts have been able to give the respondents the opportunity to solve crises that emerged earlier in life. Thus they can also be better prepared for situations that arise in the future.

Keywords: Social biography, life span – perspective, identity development, youth, social efforts

Örebro Universitet

Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap Socialt arbete

C-uppsats 61-90 p

SAMMANFATTNING

Titel: Är ett liv värt att veta? En kvalitativ studie av levnadsprocessen och identitetsutvecklingen ur ett livscykelperspektiv

Författare: Högberg, Helena och Korhonen, Ljubica Handledare: Karlsson, Urban

Inom ämnesområdet socialt arbete har vi valt att studera levnadsprocessen och identitetsutvecklingen ur ett livscykelperspektiv. Studien syftar till att ge djupare förståelse av levnadsprocessens betydelse för identitetsutvecklingen ur ett livscykelperspektiv. Frågeställningarna var: Vad kan en social biografi tillföra för förståelse av identitetsutvecklingen? Vilka effekter har de sociala insatserna haft på identitetsutvecklingen? Den metod som användes var kvalitativ och materialet inhämtades med hjälp av djupintervjuer med två personer. Analysen av det insamlade materialet har skett på två sätt, dels har vi under sammanställningen av informanternas levnadsberättelse sökt att återberätta deras utsagor utifrån en social biografi, och dels med hjälp av Eriksons begreppsapparat kring livscykeln analysera diskontinuiteternas inverkan på den identitetsskapande processen. Studiens resultat visat att levnadsberättelsen berikar förståelsen av identitetsutvecklingen genom att lyfta fram diskontinuiteter, brytpunkter eller episoder, som i ett livscykelperspektiv inte tillskrivs någon signifikant betydelse. Genom livscykelperspektivet kan vi se hur ungdomar använder sig av sin inre identitet i sociala sammanhang. De sociala insatserna som har genomförts fram till intervjutillfället har haft en viss effekt på identitetsutvecklingen. Vi har sett att insatserna har kunnat ge informanterna möjlighet att lösa kriser från tidigare stadium och på så sätt vara bättre rustade för kommande kriser.

Förf

Förf

Förf

Författarnas tack

attarnas tack

attarnas tack

attarnas tack

Vi vill tacka vår handledare Urban Karlsson som

Vi vill tacka vår handledare Urban Karlsson som

Vi vill tacka vår handledare Urban Karlsson som

Vi vill tacka vår handledare Urban Karlsson som

har hjälpt till att styra upp våra tankar. Vi vill tacka

har hjälpt till att styra upp våra tankar. Vi vill tacka

har hjälpt till att styra upp våra tankar. Vi vill tacka

har hjälpt till att styra upp våra tankar. Vi vill tacka

våra familjer och vänner, för att de har stått ut med

våra familjer och vänner, för att de har stått ut med

våra familjer och vänner, för att de har stått ut med

våra familjer och vänner, för att de har stått ut med

oss under den här tiden. Särskilt tack till familjen

oss under den här tiden. Särskilt tack till familjen

oss under den här tiden. Särskilt tack till familjen

oss under den här tiden. Särskilt tack till familjen

Bergström, för all hjälp men

Bergström, för all hjälp men

Bergström, för all hjälp men

Bergström, för all hjälp men barnvakt och

barnvakt och

barnvakt och

barnvakt och

skjutsande hit och dit. Vi vill även tacka så hjärtligt

skjutsande hit och dit. Vi vill även tacka så hjärtligt

skjutsande hit och dit. Vi vill även tacka så hjärtligt

skjutsande hit och dit. Vi vill även tacka så hjärtligt

”periskåpet” för din enorma uppmuntran och stöd,

”periskåpet” för din enorma uppmuntran och stöd,

”periskåpet” för din enorma uppmuntran och stöd,

”periskåpet” för din enorma uppmuntran och stöd,

låt aldrig ledstjärnans ljus slockna.

låt aldrig ledstjärnans ljus slockna.

låt aldrig ledstjärnans ljus slockna.

låt aldrig ledstjärnans ljus slockna.

Ljuba och Helena

Ljuba och Helena

Ljuba och Helena

Ljuba och Helena

Inledning _______________________________________________________________________________ 6 Syfte ___________________________________________________________________________________ 6

Frågeställningar _______________________________________________________________________ 6

Uppsatsens disposition _____________________________________________________________________ 7 Metod __________________________________________________________________________________ 7

Validitet och Reliabilitet ________________________________________________________________ 7 Datainsamling _________________________________________________________________________ 7 Urval ________________________________________________________________________________ 8 Intervjufrågor_________________________________________________________________________ 8 Analys _______________________________________________________________________________ 9 Etik _________________________________________________________________________________ 9 Metodkritik __________________________________________________________________________ 10 Litteratursökning ________________________________________________________________________ 11 Tidigare forskning _______________________________________________________________________ 11 Teori __________________________________________________________________________________ 12

Den sociala biografin __________________________________________________________________ 12 Eriksons psykosociala teori _____________________________________________________________ 13 Identitetsskapandet __________________________________________________________________ 13 Den tidiga barndomen, det ömsediga igenkännandet och viljan att vara sig själv_________________ 14 Grundläggande tillit kontra grundläggande misstro _________________________________________ 14 Självständighet kontra blygsel och tvivel _________________________________________________ 15 Barndomen och föregripandet av roller___________________________________________________ 15 Initiativ kontra skuldkänslor ___________________________________________________________ 15 Skolåldern, identifikation med uppgiften__________________________________________________ 15 Arbetsflit kontra underlägsenhetskänslor _________________________________________________ 15 Ungdomstiden ________________________________________________________________________ 16 Identitet kontra splittring av rollerna _____________________________________________________ 16 Bortom identiteten ____________________________________________________________________ 16 Närhet kontra isolering _______________________________________________________________ 16

Två sociala biografier ____________________________________________________________________ 17

Ida _________________________________________________________________________________ 17 Anna _______________________________________________________________________________ 19

Analys _________________________________________________________________________________ 21

Den tidiga barndomen, det ömsediga igenkännandet och viljan att vara sig själv_________________ 21 Barndomen och föregripandet av roller___________________________________________________ 24 Skolåldern, identifikation med uppgiften__________________________________________________ 25 Ungdomstiden ________________________________________________________________________ 26 Bortom identiteten ____________________________________________________________________ 28

Slutdiskussion___________________________________________________________________________ 29

Litteraturlista Bilaga

I

NLEDNING

Är ett liv värt att veta? Denna fråga ställer sig Bernler (1990) i Den sociala biografin och med denna fråga som utgångspunkt formulerar vi inledningen för denna uppsats.

Som socialpedagog kommer vi att komma nära inpå andra individer och få ta del av deras erfarenheter och deras upplevelser av det som är deras liv. Våra erfarenheter från fältförlagda studier av institutioner och behandlingar har väckt frågeställningar kring hur dessa insatser påverkar de som är föremål för insatserna. Både forskning och erfarenheter från praktiken har gett en mörk bild av institutionsbehandling av ungdomar: resultaten är generellt sett dåliga, även om variationerna är stora mellan olika metoder. En systematisk genomgång av internationell forskning ger en delvis ny bild: det är möjligt att uppnå goda resultat under vissa förhållanden (Andreassen 2003: 179 f). Att ta hänsyn till några få faktorer är inte tillräckligt för att uppnå goda resultat, eftersom många olika förhållanden ligger bakom beteendeproblem. Att vissa behandlingsmodeller visar generellt bättre resultat än andra, betyder inte att de ger goda resultat under alla förhållanden och för alla ungdomar (Andreassen 2003: 179 f).

Andreassen (2003) lyfter i sin forskningssammanställning fram utvecklingsmässiga perspektiv på beteendeproblem (Andreassen 2003: 30). De riskfaktorer som lyfts fram, som hotar en sund utveckling, är bland annat föräldrakonflikt, dålig kommunikation mellan föräldrar och barn, dålig vägledning, osäker anknytning och eftergivenhet i barnuppfostran (Andreassen 2003: 31). Degner & Henrikssens (2007: 75) reslutat visar att ungdomar har problem i relationen till föräldrar och andra betydelsefulla personer i deras sociala nätverk. Ungdomar med beteendeproblem är inte en homogen grupp, skillnader gällande tidpunkten när problemen debuterar men även utvecklingen och riskfaktorerna hör ihop med den fortsatta utvecklingen (Andreassen 2003: 31). Detta bör en behandlare ta i beaktning i mötet med klienten då det påverkar behandlingsprocessen.

En levnadsprocess pågår, påverkas och förändras över tid. I den institutionella placeringen och behandlingen bör det läggas en stor vikt vid klienternas levnadsprocess för att åstadkomma en förståelse i ett större sammanhang än enbart i en enstaka episod som en placering kan innebära. I denna uppsats kommer vi att presentera två sociala biografier som tillsynes förefaller vara tagna ur samma bok och handla om samma saker men som haft två olika utfall på hur livet upplevs i dag. Genom två individers egna upplevelser och erfarenheter kommer vi att beakta hur olika skeenden i levnadsprocessen påverkar möjligheterna att tillgodogöra sig den vård och behandling som erbjuds inom ramen för institutionell placering och behandling. Den här uppsatsen kommer att behandla två levnadsprocesser med två olika utfall av den institutionella placeringen och behandlingen.

S

YFTE

Syftet med den här uppsatsen är att ge djupare förståelse av levnadsprocessens betydelse för identitetsutveckling ur ett livscykelperspektiv.

F

Vad kan en social biografi tillföra för förståelse av identitetsutvecklingen? Vilka effekter har de sociala insatserna haft på identitetsutvecklingen?

U

PPSATSENS DISPOSITION

Uppsatsen är upplagd enligt följande; vi redogör metoddelen med tillhörande metoddiskussion samt validitet och reliabilitet. Därefter kommer presentation av den kvalitativa forskningsintervjun och hermeneutisk tolkning. Vi lägger fram även ett avsnitt som behandlar etik i forskningssammanhang med rekommendationer från Vetenskapsrådet (2002) avseende kvalitativ forskningsansats. Därefter presenteras de valda teorierna för denna studie. Våra insamlade data redovisas i två separata livsberättelser, Ida och Anna. Därvid tar analysen sin början för att slutligen mynna ut i en slutdiskussion.

M

ETOD

Metod är ett begrepp som kan referera till olika innebörder exempelvis validitet, reliabilitet, urval, datainsamling, tolkning och analys. De olika innebörderna är ofta relaterade till varandra på så sätt att väljs en typ av datainsamling påverkar det valet av analysverktyg. Holme & Solvang (1997) beskriver metod som ett redskap, ett sätt att lösa problem och komma fram till ny kunskap och att allt som bidrar till att uppnå detta är metod (Holme & Solvang 1997:11). Här nedan redogör vi för hur vi gått tillväga med dessa frågor i detta arbete.

V

R

Validitet handlar om huruvida undersökningen granskar det den är ämnad att undersöka. Reliabilitet avser om mätningen kan genomföras i en ny undersökning och få liknande resultat och hur pålitliga är mätningarna (Halvorsen 1992:41,42). Validiteten och reliabiliteten i en kvalitativ studie av detta slag påverkas i hög grad av hur forskaren förmedlar forskningsprocessen. För att validiteten och reliabiliteten ska kunna bli så hög som möjligt redogör vi under övriga rubriker hur vi har gått till väga.

Danemark m fl. (1997) förklarar begreppet abduktion såsom ett sätt att tolka och rekonstruera särskilda händelser i en annan kontext för att kunna förstå något i ett nytt sammanhang. Styrkan hos en sådan ansats är att det finns möjlighet till att sätta händelsernas innebörd i relation till ett större sammanhang (Danemark m fl. 1997: 134). De slutledningar som Danemark (1997) presenterar är att generaliserbarheten kan uppnås inom de samhällsvetenskapligt inriktade studierna genom kvalitativa fallstudier (Danemark m fl. 1997: 126).

Generaliserbarheten i denna studie, det vill säga studiens möjligheter att säga någonting om någon annan än studieobjektet, är beroende av studiens möjligheter att säga något om de strukturella förutsättningarna som studieobjektet befinner sig i. För att ändå kunna uttala sig om en viss grad av generaliserbarhet kan vi, efter att ha genomfört denna studie, yttra oss om att alla studieobjekt som befinner sig inom ramen för detta strukturella koncept förväntas med större sannolikhet reagera som de studieobjekt vi har undersökt. Valet av analytiska verktyg och den tolkande analysen kombinerat med den teoretiska perspektivbrytningen i vår studie möjliggör att det erhålls en hög validitet.

D

Enligt Holme & Solvang (1997) finns det huvudsakligen två metoder att användas av i vetenskapliga sammanhang, kvantitativa och kvalitativa metoder. Genom att använda sig av kvalitativ metod erhålls en stor mängd information kring få undersökningsenheter. Det vanligaste förekommande sättet att införskaffa information sker mestadels via intervjuer,

halv- eller helstrukturerade, med informanten (Holme & Solvang, 1997:78). Vi har valt en kvalitativ metod i syfte till att erhålla så stor mängd material som möjligt från våra informanter.

Enligt Kvale (1997) har intervjun, inom ramen för forskningssammanhang, syfte till att den intervjuades skildring av den egna livsvärlden kommer fram och ändamålet är att tolka det beskrivna fenomenets betydelse (Kvale 1997: 13). Datainsamlingen genomfördes med hjälp av halvstrukturerade intervjuer. Detta i syfte att lämna utrymme så att respondenterna ska kunna berätta mer fritt under intervjutillfällen om de ville. Intervjuerna utfördes vid två separata tillfällen med informanterna i en neutral lokal på Örebro universitet. Informanterna har fått fingerande namn för att inte avslöja deras identitet. Intervjutillfälle med ”Ida” var drygt tre timmar lång med två uppehåll under femton minuter för rast, och spelades in på ett elektroniskt fickminne. Intervju tillfälle med ”Anna” var drygt två timmar lång med två uppehåll under femton minuter för rast, och denna spelades också in på ett elektroniskt fickminne. Detta i syfte att inte gå miste om något i intervjumaterialet i fall enbart anteckningarna skulle ha tagits.

Det inspelade materialet bör ha en god kvalité för att möjliggöra transkribering av det som sades och ingenting annat (Kvale 1997: 148-149). Transkriberingen har genomförts av de som utfört intervjuerna. Detta för att även kunna återge icke – verbala uttryck från det inspelade materialet. De transkriberade intervjuerna har korslästs för att säkerställa att intervjuerna har transkriberats på rätt sätt. Våra informanter har inte läst det transkriberade materialet, dock kommer de att läs den sammanställda uppsatsen i sin helhet efter opponeringen.

U

Urvalet för denna studie initierades sedan vi var på vår fältförlagda studie på termin 4. När det var dags att skriva C-uppsats tog vi kontakt med de blivande informanterna och hörde oss för om vi fick intervjua dem för denna studie. Ett strategiskt riktat urval, enligt Marlow (2005) innebär att forskaren kan hanplocka vilka informanter som ska ingå i undersökningen utifrån studiens syfte samt vilket fenomen är föremål för studien (Marlow 2005: 134). Vi har valt dessa två informanter för denna studie då de kan tillföra den data vi söker utifrån uppsatsens syfte och frågeställningar. Studien presenterades för informanterna i korta drag då intervjutillfället bokades. Då intervjun ägde rum har vi informerat mer om vår etiska förhållnings sätt gentemot informanterna samt mer detaljerat om vad vi kommer att använda materialet till.

I

Enligt Kvale (1997) finns det ett flertal olika typer av intervjufrågor som kan användas i den halvstrukturerade intervjuformen (Kvale 1997: 124, 125). Efter att ha läst Kvale (1997) har vi beaktat valet av frågorna med tanke på i vilket syfte vi ska använda oss av svaren. Med utgångspunkt i Kvales (1997) presentation av de olika frågetyperna konstruerades de frågor som vi använde oss av i intervjun. Det vi hade i åtanke under hela intervjun var att tillåta informanterna frihet att berätta omfattande om vissa händelser tack vare att svaren tolkades under intervjun och följdfrågorna konstruerades då. Eftersom intresset för någon annans livsberättelse styrde vår intervju lämnades vi utrymme till följdfrågor. Framförallt har vi, som studenter, undvikit frågor som leder till ja och nej svar, de ledande frågorna i den mån det gick. Intervjuguiden konstruerades efter att vi har läst och inspirerats av litteraturen. Som studenter, har vi ställts inför det känsliga valet genom att under hela intervjun avväga på vilket sätt vi ställde frågorna. Det är i de stunderna som intentionen med studien har fått styra

upp av vilken vikt är nytta av informationen som kommer fram. Frågorna har formulerats utifrån studiens syfte, det vill säga frågorna behandlade informanternas uppfattning och upplevelser av deras levnadsprocess.

Intervjuguiden har påverkats av de teorier vi valt ut för studien så till vida att frågornas avsikt har varit att fånga informanternas upplevelser och reflektioner av sina liv sett utifrån Bernlers (1990) levnadsprocess samt göra dessa berättelser åtkomliga för en analys med Erikssons (1977 b) livscykelperspektiv. Det innebär att vi, med utgångspunkter i Eriksons åtta utvecklingsstadier (se tabell 1 sida 8 i denna studie), har använt oss av de sex första stadierna som primära områden för intervjuguiden. Inom respektive område har vi sedan formulerat frågor utifrån de signifikanta relationerna vid dessa stadier. Därigenom har intervjufrågorna avseende de första två stadierna berört relationerna till modern och föräldrarna för att erhålla information. De två nästkommande stadierna berör relationerna till familj, släkt och berör skolåldern har frågorna riktats mot dessa och sökt informanternas egna beskrivningar av deras upplevelser om detta.

A

En hermeneutisk forskningsansats är väl lämpad att använda sig av att göra en begriplig bild av motsägande och den individuelles medvetna tänkande (Bernler 1990: 33) Bundet till varandra samexisterar två tolkande processer; vi tolkar texten ur en biografisk helhetsstyrd förförståelse vilket genererar framväxten av förståelse av texten i sin helhet (Bernler 1990: 66).

Vår analys av det insamlade materialet har skett på två sätt, dels har vi under sammanställningen av informanternas levnadsberättelse sökt att återberätta deras utsagor utifrån det Bernler (1990) kallar En social biografi och dels använder vi oss av Erikssons (1977 b) begreppsapparat kring livscykeln för att analysera diskontinuiteternas inverkan på den identitetsskapande processen. Det innebär att vi redan i sammanställningen påbörjat analysen utifrån det att vi då skrivit sammanställningen i kronologisk ordning och såsom vi uppfattat den visat på diskontinuiteter i biografin. I detta ligger att vi har använt oss av den hermeneutiska tolkningen för att se om delarna passar in i helheten. Helhetsnivån går före delnivån, påpekar Ödman (1994) i förhållande hur en förståelse fungerar (Ödman 1994: 80). Det betyder att vi har tolkat diskontinuiteterna i det berättade och återberättad det såsom en helhet för att kunna se huruvida diskontinuiteten är en brytpunkt i levnadsberättelsen.

E

Här nedan redovisas de krav som enligt Vetenskapsrådet (2002) bör tas i beaktning vid forskningen som inkluderar individer som lämnar ut känslig information om sig själva i forskningssyfte.

Enligt Vetenskapsrådets (2002) utarbetade krav och rekommendationer angående primära individskyddskravet så skall forskningen ta hänsyn till de fyra grundläggande krav: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Vart och ett av dessa krav bör tas i beaktning både ur forskarens ståndpunkt men även utifrån uppgiftslämnarens synvinkel. Konkret innebär informationskravet att forskaren skall upplysa informanter om studiens syfte och villkoren för deras medverkan i denna. Därtill tillkommer även informationen om det frivilliga deltagandet och att informanterna kan när som helst avbryta sin medverkan. Det är av vikt att understryka för informanter att insamlad information kommer endast att användas till forskning och inget annat samt hur resultaten kommer att

redovisas (Vetenskapsrådet 2002: 6-8). Redan vid initieringen av kontakten med informanterna redogjorde författarna för syfte, delvis frågeställningar och vad informationen ska användas till.

Samtyckekravet innebär att deltagarna i en undersökning har rätt att bestämma över hur länge och på vilka villkor de själva vill delta. Dessutom skall de ha rätt till att avbryta sin delaktighet utan att detta förorsakar negativa påföljder för dem (Vetenskapsrådet 2002: 10). Då våra informanter är myndiga (över 18 år) har de lämnat sitt samtycke till att genomföra intervjuerna muntligt.

Alla uppgifter som ingår i en undersökning bör behandlas på ett sådant sätt att utomstående inte kan ta del av dem och att etiskt känsliga uppgifter skall behandlas enligt konfidentialitetskravet. All material som innehåller känsliga upplysningar om enskilda skall förvaras på sådant sätt att det är praktiskt omöjligt för obehöriga att ta del av dem. Personuppgifter bör behandlas med stör försiktighet för att avidentifiera informanter i synnerhet när det gäller individer eller grupper av individer som från ett eller flera aspekter kan anses vara utsatta och/eller har utmärkande särdrag som kan avslöjas av utomstående eller läsarna (Vetenskapsrådet 2002: 12-13). Det inspelade materialet förvaras på ett sådant sätt att ingen obehörig kan ta del av detta samt att informanternas information har avidentifieras.

Forskaren ansvarar för att enbart och endast använda insamlad information till forskningsändamål. Detta är nyttjandekravet och innebär att uppgifter inte får användas eller utlånas till icke-vetenskapliga syften. Däremot gäller det generellt att informanternas personuppgifter kan utlånas eller doneras till andra forskare som kan garantera att deras intentioner är vigda åt forskningen och ingenting annat. Om det framkommer behov hos informanten i form av vård eller behandling i forskningsresultatet får inte denna användas av sociala myndigheter mot informantens vilja. För att kunna göra detta måste ett särkilt medgivande finnas av den berörda informanten (Vetenskapsrådet 2002: 16). Våra informanter har fått upplysningar om att denna insamlade information kommer endast att användas till denna uppsats och att all inspelad material samt anteckningar kommer att förstöras efter uppsatsens godkännande.

M

Kvalitativ metod innehåller en del risker i datainsamlingen. Forskaren bör vara öppen och mottaglig för all information som tillkommer under en intervju och att en analys bör ta sin början redan under genomförandet av intervjun. Med detta menar Kvale (1997) att validiteten/reliabiliteten ökar om analysen är kontinuerlig under tiden intervjun utförs samt att den giltiga tolkningen uppnås (Kvale 1997: 162). Analysen av den insamlade materialet influeras av studiens teoretiska utgångspunkter (Kvale 1997: 187). Det finns en möjlighet att en del av informationen inte blev tillvaratagen på grund av tidspress från informanterna som är värt att nämnas då en del av samtalet fortsatte när vi avslutade intervjuerna. Där tillkommer även en medvetenhet av författarna till denna studie som innefattar en förförståelse, ett val av studieobjekt och vilket syfte studien har. Vi har diskuterat och lyft fram det som möjligen kunde ”beslöjat” vår uppfattning av information då det inträffade. Vi har arbetat gemensamt och dubbelkollat transkriberat material för att öka pålitligheten och att tolkningarna är rättmätiga till innehållet.

Hermeneutiken använder sig av tolkningen som huvudsaklig forskningsmetod. Som vetenskapsteoretiskt synsätt handlar hermeneutik dels om metoder för förståelse och tolkning,

dels om beskrivningar av själva förståelsen och dess villkor. Med den hermeneutiska ansatsen ska forskaren försöka svara på frågan: Vad är det som visar sig och vad är innebörden i det? Under genomförandet av intervjuer och genom vår närvaro i rummet kan detta uppfattas som störande för de processer som pågår just för tillfället. Allt som förekommer i ett samtal är tolkningsbart beroende på hur informationsflödet har varit. Det är svårt att delge läsaren atmosfären i lokalen, kroppsspråket och smågester som förekommer i ett möte mellan forskaren och intervju personen.

L

ITTERATURSÖKNING

Litteratursökningen gjordes för att begränsa och smalna in tillgången på information utifrån de sökorden som användes. Det var databaserna LIBRIS och Örebro universitetsbiblioteks katalog Voyager, Elin@orebro.se samt på Internet via Google som informationen huvudsakligen kommer ifrån. Sökorden som användes var ungdom, placering, HVB, institution, föräldrar, livscykel, levnadsprocess, levnadsberättelse i olika kombinationer och med trunkeringar. De engelska sökorden var intervention, children, youth,violence, identity development, lifespan samt social efforts i olika kombinationer. Utifrån dessa träffar valdes det relevant litteratur samt en del av litteraturen har valts i samråd med handledaren. Litteraturen valdes ut utifrån dess relevans till studiens syfte och frågeställningar.

T

IDIGARE FORSKNING

En studie som genomfördes av Catherine A. Taylor och Susan B. Sorenson i USA (2005) uppskattade det att det är ca 3-10 miljoner barn som upplever våld mellan föräldrarna varje år. De anser att barn som bevittnar våld mellan föräldrarna senare i livet kan komma att få men som yttrar sig som depression, aggressivitet och tillbakadragande. Taylor och Sorenson (2005) upptäckte även i sin forskning att de barn som hade vittnat våld i nära relationer fick bara 60 % av de barnen hjälp av socialtjänsten (Taylor och Sorenson 2005:2).

Lindén påpekar att äldre barn samt tonåringar upplever ofta inslag av separation och slitningar vad det gäller omhändertagandet och placeringen utanför familjen. Barnets mognadsgrad och förmåga att bilda en uppfattning om vad som händer omkring det hänger nära samman med separations upplevelser. Linden menar att om barnet omhändertas i ett utvecklingsskede som exempelvis tonåren kan det innebära ett slags glidning mellan en traumatisk kris och mognadskris (Lindén 1982: 27).

Utifrån Andreassens (2003) resonemang, kring de riskfaktorer som uppträder i primärfamiljen, som kan hota ett barns utveckling på ett tillfredställande och sund sätt nämns det bland annat konflikter föräldrar emellan och konflikter mellan barn och föräldrar (Andreassen 2003: 31). Det Andreassen påpekar är att det existerar riskfaktorer i skolan såsom svagt intresse och dåliga färdigheter som försvårar både skolgång och utveckling av positiva kamratrelationer (Andreassen 2003: 32).

I en studie som Socialstyrelsen (2004) har gjort framkommer det att antalet rapporter till socialstyrelsen om barn som far illa i familjen har haft en kraftig ökning under 1990-talet. De menar på att det är svårt att veta om det är fler barn som far illa eller om det är fler som börjar anmäla när de upptäcker att ett barn mår dåligt. Studien tar även upp att det är förskolans huvudmål att stimulera och stödja barnets utveckling och att förskolan har en stor betydelse när barnet utvecklas positivt och för att kunna upptäcka tidiga problem (SoS R 2004:14). Samarbete mellan olika instanser är särskilt viktigt för preventiva insatser och tidig upptäckt av barn i behov av särskilt stöd (SoS R 2004: 48). I rapporten tas det även upp de

samhällsekonomiska aspekterna på en familjehemsplacering som är knappt 700 kronor per vårddygn år 2001och en dygnskostnad per plats drygt 4 400 kronor för ungdomar som var placerade enligt LVU/SoL (SoS R 2004:71).

Vad det gäller institutionell behandling så påpekas det att ungdomar som vistas på institution har problematiska relationer till sina föräldrar och betydelsefulla personer i sin närhet. Det tas även upp att personalen på institutionerna arbetar för att inkludera dessa, för ungdomen viktiga personer, men upplever att de saknar förmågan eller vilja att delta (Degner & Henrikssen 2007: 76)

T

EORI

I detta avsnitt presenteras de teorier som utgör det ramverk som våra insamlade data kommer att studeras inom. Inledningsvis presenteras Bernlers (1990) begrepp därefter Erikssons (1977 a) begrepp samt en beskrivning av de åtta stadierna och respektive stadiers psykosociala kris.

D

Livet är föränderligt, det kan förstås och studeras som en kedja av händelser. Genom en välarbetad biografi bör en individs tillvaro kunna framställas för läsaren och möjliggöra upptäckt av mönster som har format individen. Denna framställning kan påvisa två möjliga utgångspunkter: för det första att individen är bunden vid sin framtid med ett ofrivilligt återskapande av mönster, för det andra att en människas omgivning möter henne genom livet med hennes egna handlingar och emotionella mönster som utgångspunkt i bemötandet (Bernler 1990: 30). Författaren gör en åtskillnad mellan begreppen livsprocess och

levnadsprocess. Livsprocessen, enligt Bernler (1990), syftar till de biologiska processerna,

medans levnadsprocessen syftar på att det individuella livet är dynamiskt och kan förstås och studeras som en process (Bernler 1990: 33).

Det intressanta med människan är att hon existerar, både som objekt och subjekt, och reflekterar över sin tillvaro. Förståelsen av en individs samspel med andra kan uppnås genom att studera människors levnadsprocesser (Bernler 1990: 36, 37). Enligt Bernler (1990) finns det tre världar, som påverkar levnadsprocessen på olika sätt genom sitt varande och samspelet dess emellan, den materiella världen, den andras medvetanden och det egna medvetandet. Dessa världar interagerar med och har påverkan på individens självbild samt att levnadsprocessen skapas av, och i det samhälle, som individen befinner sig i. Bernler (1990) menar att en individs levnadsprocess återspeglas i omgivningens struktur och ordning och inte enbart som en rad företeelser i världen omkring henne (Bernler 1990:42, 43).

Genom att studera de spår en människa lämnar efter sig kan vi söka oss fram till en förståelse av henne och i detta även förändra bilden av individen (Bernler 1990: 42). Antar vi detta resonemang och ser levnadsprocessen som en realitet och handlingar, interaktioner, reflektioner, föreställningar och minnen som förverkligande av processen kan vi skriva hennes historia (Bernler 1990:43). Då levnadsprocessen kan förändras, menar Bernler (1990), är det viktigt att se på vilket sätt de förändringarna påverkar individen. Det finns ändringar som förekommer i världen omkring en människa, i dennes fysiska och sociala miljö samt systemförändringar. Bernler (1990) lyfter fram att det är systemförändringarna som medför att processriktningen ändras. Det finns dock språngartade och mindre påtagliga följder av en förändring i en levnadsprocess som gör mer eller mindre intryck på levnadsvillkoren för en individ. Omständigheter kring en analys av levnadsprocesser kan vara ett uttryck för den sociala och fysiska miljön som är bakomliggande förutsättningen för att en process ska kunna

ske samtidigt som den är ett uttryck för processen i sig. Likväl kan omständigheterna i sig kunna inverka direkt på levnadsprocessen. Bernler (1990) menar att vår huvudsakliga metod bör vara att se till hela levnadsprocessen (Bernler 1990:44).

I en biografi uppmärksammas ofta de stora händelserna samt de stora skedena i en människans liv. Men, det som anses vara en stor händelse för en människa kan vara helt eller delvis obetydligt för en annan. En beskrivning av Bernlers (1990) resonemang är att studera levnadsprocessen som en kurva över tid och beakta att den utspelar sig i ett flertal dimensioner. Kurvan kommer att uppvisa diskontinuiteter, det Bernler (1990) kallar brytpunkter, språng och episoder. Det är när dessa visar sig vara bestående som det går att säga att det varit en stor händelse för individen. För att kunna värdera förändringar i en levnadsprocess bör vi ha en helhetsbild (Bernler 1990: 45 f).

E

Erikson (1995) lyfter fram begreppet ”livscykelperspektiv” i form av åtta stadier, som börjar vid födelsen och slutar med döden och att de psykosociala kriserna följer människan genom hela livet. De olika stadierna är spädbarnsåldern, småbarnsåldern, lekåldern, skolåldern, tonåren, de tidiga vuxna åren, vuxenåldern samt ålderdomen. Det är beroende på hur föregående kris har lösts, positivt eller negativt, kommer att återspeglas i det nästkommande stadiet (Erikson 1995: 53ff). Hur individen hanterar dessa kriser och sin livssituation blir avgörande för den fortsatta personliga utvecklingen och beror på samspelet mellan den enskilde individens resurser, samhället och familjen.

IDENTITETSSKAPANDET

Erikson (1977 b) menar att det är viktigt att göra en åtskillnad mellan egoidentitet och personlig identitet. En personlig identitet bygger på förekomsten av två erfarenheter, menar Erikson (1977 b), att existensen av ens eget varande har samband och fortlöper i tid och rum och att andra människor omkring uppfattar detta. Däremot är skillnaden att ha en egoidentitet, enligt Erikson (1977 b) vilket innebär att en människa reflekterar över egos samlade metoder, att det existerar ett samband och kontinuitet som andra individer i omgivningen uppfattar ens agerande likvärdigt i detta givna sammanhang som de förväntar sig. Detta kallar Erikson för den ”individuella stilen” som varje individ har (Erikson 1977 b: 44).

För att skapa sig möjligheter till identifikation använder sig barnet av faktiska eller fiktiva personer oavsett kön, vilket kan leda till att barnet är tvunget till att göra avancerade urval i genomgången av en kris. Det Erikson (1977 b) lyfter fram är att den tids era som vi lever i medför att det finns avgränsat antal modeller för barnet att använda sig av i identifikationsskapandet. Denna begränsning i användbarheten av identitetsdelar är beroende på bland annat vilken mognadsstadium individen befinner sig samt krav som kulturen ställer på individen (Erikson 1977 b: 47).

Utgångspunkten i Eriksons (1977 b) resonemang kring en individs mognad är att den först i ungdomsåren (tonåren) blir fysiskt, mentalt och socialt utrustad med vad som behövs för att vara med om och genomgå en identitetskris. Erikson menar att detta stadium inte kan genomgås utan att identiteten hittar en form som på ett viktigt sätt avgör fortsättningen på livet (Erikson 1977 b: 79).

Stadium

Signifikant

relation Psykosocial kris Positiv lösning Negativ lösning

Spädbarnsåldern Modern Tillit - Misstro Hopp Isolering Småbarnsåldern Föräldrarna Självständighet -

Tvivel och blygsel

Vilja Tvångsmässighet

Lekåldern Familjen Initiativ - Skuld Målmedvetenhet Återhållsamhet Skolåldern Släkt, skola Verksamhet -

underlägsenhet

Kompetens Tröghet

Tonåren Primärgrupper Identitet

-Identitetsförvirring

Trohet Avvisande/ Rollförkastande De tidiga vuxenåren Partner, vänner Närhet - Isolering Kärlek Uteslutande/

Avståndstagande Vuxenålder Genarivitet

-Stagnation

Omsorg Förkastande

Ålderdom Integritet - Förtvivlan Visdom Avsmak

Tabell 1 Med utgångspunkt i Eriksons (1977 b) schematiska beskrivning av de olika faserna kan det urskiljas att varje del i en personlighet står i konsekvent relation till alla de andra och att de alla är bundna till att varje del utvecklas på rätt sätt och i rätt ordning. Vidare menar Erikson (1977 b) att varje del finns till i någon form innan ”dess” avgörande och kritiska tid normalt ska inträda. För att framskridandet av de olika stadierna ska möjliggöras, från början till slut av en livscykel, är det viktigt att komma ihåg att varje del blir dominerande, möter sin kris och finner sin avgörande lösning. Erikson (1977 b) lyfter även fram att varje kris innehåller också en sårbarhet som kan medföra svårigheter i avgörandet om ett barn på ett visst stadium är starkt eller svagt. För att klargöra närmare ordet kris använder sig Erikson (1977 b) av benämningen ”en kritisk period i varje stadium” som leder till utveckling inte en livshotande förödelse samtidigt som han lyfter fram att de förvärvade färdigheterna kan ta olika lång tid att bli fullväxta delar i den växande personligheten hos en individ (Erikson 1977 b: 82, 83).

D

,

Barnet skall efter dessa två stadier uppnå en känsla av ”jag är det hopp jag har och ger” (Eriksson 1977 b: 93) samt ”jag är vad jag fritt kan vilja (Eriksson 1977 b: 98).

GRUNDLÄGGANDE TILLIT KONTRA GRUNDLÄGGANDE MISSTRO

Tillit börjar byggas redan vid spädbarnsålder mellan barnet och att modern under konsekvenser, kontinuitet och identitetsbyggande som skapar känsla av inre identitet som Erikson (1977 a) menar beror på att barnet inser att en mängd inre sinnesintryck är integrerade med den yttre mångfalden av väl kända, beräkneliga saker och personer. Tillit består av en blandning av tilliten till sig själv och förtroendet till den som ombesörjer de grundläggande behoven hos ett barn. Vidare innebär det även en tilltro till sin egen förmåga att klara av att tillgodose behoven utan att försörjarna är ständigt närvarande (Erikson 1977 a: 224, 225).

Erikson (1977 a) påpekar att barnets tillit till moder är beroende av karaktären på förhållandet snarare än i vilken mängd moder visar sin kärlek eller hur mycket mat barnet får. Genom att moder förenar barnets omvårdnad med en fast känsla av trovärdighet, inom ramen för den rådande kulturella bestämmelsen, skapas det en känsla av tillit som är en av

grundförutsättningar till en identitetskänsla hos barnet. Det är föräldrarna som uppfostrar sina barn, med tillåtelser och förbud, vilket skapar upprepade upplevelser som leder till en meningsfull samhörighet med andra. Erikson (1977 a) menar att det inte är besvikelser i sig som skapar en kris utan bristen på mellanmänsklig mening med besvikelser som utgör en känsla av misstro (Erikson 1977 a: 226).

SJÄLVSTÄNDIGHET KONTRA BLYGSEL OCH TVIVEL

Genom att blygsel inte har utforskats så mycket i vår civilisation kan den lätt förväxlas med skuldkänslor. Erikson (1977 a) beskriver blygsel som en sinnesrörelse förknippat med självmedvetenhet om att man är blottad inför andra. I och med att blygsel får människor att vilja gömma ansikte och inte titta på en alls, kan detta användas i uppfostringssyfte genom att anspela än mer på barnets litenhet då barnet är tillräckligt utvecklat att uppfatta detta (Erikson 1977 a: 229). Tvivel uppstår under de omständigheter som möjliggör för individen att upptäcka att det alltid finns en baksida med en handling. Enligt författaren är detta stadium viktigt för upprätthållande av jämvikten mellan bland annat kärlek och hat, hämmat och ohämmat uttrycksförmåga. En bestående benägenhet till tvivel och blygsel kan komma ur en bestående känsla av förlorad självbehärskning eller överdriven kontroll, medans en känsla av gott anseende och värdighet uppstår i tillfällen då självbehärskningen utan förlust av självkänsla äger rum (Erikson 1977 a: 230).

B

Det här stadiet innehåller de nedan beskrivna möjliga lösningar på den psykosociala krisen som uppstår i barnets identitetsutveckling.

INITIATIV KONTRA SKULDKÄNSLOR

Detta stadium innebär att barnet kan kontrollera och använda sina färdigheter till att nå sina mål och inför dessa mål kan det ligga en skuldkänsla. Erikson (1977 a) lyfter fram syskonrivalitet som ett exempel där det äldre syskonet kan känna rivalitet och svartsjuka mot det yngre i en strid om moderns uppmärksamhet. Här återfinns utveckling av moralisk ansvarskänsla och en förståelse av hur institutioner och olika roller fungerar i förhållande till sig själv (barnet). Erikson (1977 a) menar att detta stadium kräver mycket av föräldrarna; att de ska uppfylla de nya samvetskrav som barnet ställer på. Barnet utvecklar förhållandevis med lätthet ansvarskänsla och tar del av plikt och arbete i samarbete med andra exempelvis med lärare eller andra vuxna i dess närhet (Erikson 1977 a: 232 - 234).

S

,

Skolålderns direkta bidrag till identitetsutvecklingen, menar Eriksson (1977 b), uttrycks som ”jag är det som jag kan lära mig få att fungera”.

ARBETSFLIT KONTRA UNDERLÄGSENHETSKÄNSLOR

Erikson (1977 a) menar att i detta stadium ska barnet ta till sig och lära sig nödvändiga saker såsom att läsa, räkna och skriva. Barnen lär sig att göra något och därigenom få uppskattning till exempel att tillämpa sina nyvunna kunskaper om redskapen i att utföra ett arbete. Framförallt lär sig barnet att fullfölja ett arbete, känna nöjet över det, och upplever att detta har krävt koncentration och flit att utföra. Det Erikson (1977 a) varnar för i detta stadium är att faran ligger i känsla av underlägsenhet och otillräcklighet. Det är av vikt att barnet inte hamnar i misströstan i misslyckandet av utförandet av arbetsuppgifter då detta kan orsaka känsla av oduglighet och medelmåttighet hos barnet. Skolan är en viktig del av barnets liv och därmed ligger förväntningarna på familjen att förbereda och hjälpa till i utvecklingen för att

bemöta misslyckanden på ett bra sätt. Om barnet misströstar om sina arbetsredskap och sin förmåga kan det misströsta i gemenskapen med andra. Att förlora ett sådant hopp om en sådan förmåga, menar Erikson, kan leda barnet bakåt i identitetsutvecklingen (Erikson 1977 a: 235, 236).

U

Under puberteten, då individen söker finna sig själv, är dennes relationer ofta osäkra i detta stadium. I det nästkommande stadiet är målet att knyta nära, personliga band i vilka det krävs att individen funnit sig själv under puberteten. Ett intimt förhållande kräver en trygg identitet och personlig styrka för att man ska orka med den närhet som uppstår. Den negativa utvecklingen av denna kris är en avvisande och rollförkastande hållning och den positiva är framtidstro och integrerad jagbild (Erikson 1995: 240,241).

IDENTITET KONTRA SPLITTRING AV ROLLERNA

När barnet åstadkommer ett fast förhållande till kunskapen och färdigheter lämnar det barndomen och tar ett steg in i ungdomens värld. I detta föreligger det, enligt Erikson (1977 a), den fysiska utvecklingen såsom kroppsförändringar och sökandet efter att bekräfta sina roller i samhället påbörjas (Erikson 1977 a: 236). Det föreligger en känsla av en inre identitet, som gör sig påmind nu än starkare under ungdomstiden, vilken är en sammanställning av barndomserfarenheter och som nu träder fram. Erikson (1977 a) menar att det är i detta stadium som individen känner hoppfullhet inför framtiden, i betydelsen av att behålla sin inre identitet i förhållande till andra. Det största oro som en ung människa känner är förmåga att bestämma sig för en yrkesidentitet, menar Erikson (1977 a). I detta skede i en människas liv återfinns även ”förälskelsen”, som i mångt och mycket handlar om att samtala med någon annan i försök att nå fram till en egen identitet genom att projicera sitt oklara ”jag” och på så sätt komma fram till en förklarning (Erikson 1977 a: 238). Försvaret gentemot rollsplittringen ligger mycket i olika grupperingar bland ungdomar därför att avvisningen är en del av denna process. Erikson lyfter fram att detta är en ”pröva på” tid som återfinnes i de flesta samhällen och klasser (Erikson 1977 a: 239).

B

Här upplever individen en identitetsförankring i de tidigare genomgångna stadiernas krislösningar så till vida att förväntningarna mynnar ut till något som den kan identifiera sig med och älska. Individen söker sig till det välbekanta, om inte det finnes kommer känslan av isolering och undvikelsen av närhet att infinna sig. ”Vi är det vi älskar” förklarar Erikson (1977 b) det här stadiet med.

NÄRHET KONTRA ISOLERING

Genom att använda sig av styrkor av varje genomgången stadium har ungdomen frigjort sig frånsökandet efter identitet och nu är redo för att våga ingå i nära vänskap och relationer. Om ungdomen undviker sådana relationer, som i sig är självuppgivande, kan den få djupa isoleringskänslor vilka kan leda till självupptagenhet. Det förekommer en hel del fördomar i detta stadium, individen särskiljer det välbekanta och det främmande. Denna kamp och upplevelser av närhet, kan ibland vara riktade mot samma person. Mötet, tävlan och den sexuella närheten blir till slut underställda den etiska känslan som kännetecknar den vuxne (Erikson 1977 a: 240). Erikson (1977 a) påpekar att risken på detta stadium är undvikande av närhet, med andra ord isolering. Enligt författaren kan detta tolkas som isolering som skyddar båda parterna från att möta nästa kris i mognandet – produktivitet (Erikson 1977 a: 242).

T

VÅ SOCIALA BIOGRAFIER

Här nedan presenteras fallbeskrivningarna sammanställda såsom sociala biografier. Varje biografi redovisas var och en för sig.

I

Under sin uppväxt ungefär upp till åtta års ålder, beskriver Ida, har hennes mamma alltid varit mån om att allt ska vara bra. När det har varit bråk i familjen så var det alltid varit mamman som försäkrat Ida att allt kommer att bli bra. Hon har inga minnen av sin pappa från de tidiga åren utan det är mamman som finns med i bilderna av den tidiga uppväxten. De tidiga minnen som Ida berättar om, där både mamman och pappan finns med, handlar till stor del om pappans våld mot mamma och bråk inom familjen. Vid två års ålder, berättar Ida, så minns hon att hon vid ett tillfälle försökt avleda sin pappa genom att stå vid hans sida och ropa ”pappa, pappa, ska vi leka”. På dagis så, berättar Ida, försökte mamman dölja misshandeln genom att hävda att hon fallit. Ida berättade för dagispersonalen, efter att mamman gått, att mamma ljugit och att det var hennes pappa som gjort det. Hon beskriver att detta var anledningen till att hon fick sluta på dagis och istället bli dagbarn hos sin mormor, hela saken skulle tystas ned. Ida beskriver att efter detta så blev hon också tyst angående vad som hände där hemma.

Beskrivningen av hennes skoltid är ganska skral, med lite information och hon uppgav inte skolresultaten under grundskolan. Dock berättar Ida om en kontaktperson som hon hade under tiden på högstadiet. Det var en person som Ida hade svårt för att ta till sig, var rädd för att hon skulle komma nära och få veta mer om det som händer hemma. Efter en tid lärde de känna varandra och Ida kunde acceptera henne som en trovärdig och pålitlig vuxen i skolan. Då när Ida var fosterhemsplacerad ville hon inte byta skola utan valde att pendla med buss till sin gamla skola. Hon förklarar även att under den tiden fungerade det lite bättre i skolan ”jag blev mindre stökig och skötte mig i skolan”, med förtydligande att ”jag började äta ordentligt, mer sömn och där jag bodde var det lugnt!” Senare i tonåren gjordes en utredning som visade att Ida har dyslexi. Detta tycker hon var bra men väl sent i skolperioden, då hon menar att det skulle ha betytt mer om hon fick veta det tidigare.

Fram till 12 års ålder bodde Ida hemma med sin mamma och pappa. Vid tolv års ålder skiljer sig föräldrarna och Ida bor kvar hemma hos mamman fram till 13 års ålder. Upprinnelsen till skilsmässan, berättar hon, var att hennes systers fröken märke att det var något och hon pratade sedan med Idas mamma och då pratade hennes mamma ut om allt. Efter skilsmässan flyttar mamman ihop med en annan man, en person som Ida aldrig har tålt i hela sitt liv, inte då och inte nu heller. Det är Idas mosters mans bror, och han har alltid varit inom släkten. Han fanns där hela tiden och Ida har aldrig tyckt om honom. Periodvis, innan Ida är 13, bor hon hemma hos mormor och morfar för att komma bort hemifrån. Hon och hennes syster mådde inte bra och när det var stökigt hemma blev de stökiga, båda två. I skolan kom och gick hon som hon ville och var allmänt bråkig med allt och alla. Skolan uppmärksammar Idas situation och en socialsekreterare konfronterar henne med hemma situationen. Ida reagerar med att hävda att allt är bra och vill inte prata om det. Det blev hennes lillasyster som berättar om hemsituationen och Idas reflektion kring detta är att ”på den vägen är det”. Efter detta så flyttas Ida och hennes syster till en fosterfamilj. Det, som Ida beskriver det, ”stökiga” fortsätter i den första fosterfamiljen. Det resulterar i att fosterfamiljen inte orkar med situationen och Ida och hennes syster flyttar till en annan fosterfamilj. Ida flyttades till ett familjehem när hennes föräldrar skildes mest på grund av att de bråkade och slogs jämt. Från

13 tills Ida var 16 så bodde hon hos fosterfamiljer, den ena bodde hon bara hos i en vecka sen rymde hon tillbaka till den första.

Vid fosterfamiljsplaceringarna så hade Idas pappa inget att säga, hon beskriver det som att ” han var ju inte ens där”. Idas mamma accepterade inte placeringen men sen så, beskriver hon, övertalade de henne att det skulle bli det bästa. Medans Ida var placerad i en jourfamilj gjordes en familjeutredning vilken ledde till att hon inte kunde bo kvar hemma. Pappa hade hon knappt någon kontakt med under tiden hon bodde i fosterfamilj, förrän i slutet då hon började vara hemma hos honom varannan helg. Att möta mamma; ”Det gick ju inte. Henne pratade vi med, typ ibland, men när vi träffades så blev det bara bråk.” Att inte ha kontakt med föräldrarna, under den här perioden, och då speciellt pappan är en jobbig erfarenhet för Ida men att komma bort från alla bråk upplever hon som skönt.

Idas tankar kring sin familj och hennes upplevelser formuleras ofta utifrån ett reflekterande perspektiv där erfarenheterna från familjehemsplaceringar påverkat hennes syn på familjen. I början så fjärmade sig Ida från bilden av familjen som en kärleksfull relation, när de andra hade vad hon beskriver som mysiga fredagskvällar, så höll hon sig för sig själv och drog sig undan. Hennes egen beskrivning av detta sätt att förhålla sig är att ”det jag inte kan se kan jag inte heller må dåligt av”. ”Samtidigt ville jag ha den familjen som dom hade //…// det störde mig att dom hade så jävla fint”. Ida börjar även jämföra familjesituationerna hos sina vänner och ser att även de har, vad hon ser det som, stabila relationer. Ida beskriver att hon själv ville ha det så och i och med den känslan kom även saknaden efter mamman. I detta kommer även en viss självförebråelse och besvikelse över att hon inte fick uppleva detta. Hon menar att ”det är så här det ska vara, varför är det inte så hos mig?”. Besvikelsen tar sig även till uttryck i ett ifrågasättande av fosterfamiljer och varför de har det så bra. Vad har de gjort? Är de så mycket finare? Erfarenheterna av familjehemsplaceringarna påverkar Ida och hennes minnen från den tiden sammanfattar hon med ”när jag blir stor ska jag fostra mina barn tvärtemot mina föräldrar och ha fosterbarn”.

Ida gör inga försök att närma sig fosterfamiljen och dess medlemmar. Det är inga problem att umgås med familjen men hon ser aldrig fosterföräldrarna och deras barn som sina egna föräldrar och syskon. Det är deras föräldrar och Ida är bara där på grund av att hon inte kan bo hemma. Den yngre dottern i familjen, beskriver hon, var mera som en syster. Sonen i familjen, jämnårig med Ida, beskriver hon som en fjant. Hon spelar tuff mot honom och försöker få honom att vara mera som henne, vara ute och så.

Från 16 till 17 bor hon hemma hos sin pappa. Idas förklarar att hon är ”skriven hos pappa” men ”lever sitt eget liv”. Hennes pappa brydde sig inte, enligt Ida, vad hor gjorde för att han hade sina bekymmer att tänka på. Tiden hos pappa var präglad av kortspel, kompisar som drack och missbrukade men Ida förtäljer att detta hade ingen inverkan på hennes eget missbruk.

Sen från 17 till ungefär 19 bodde hon runt hos kompisar. De kompisar som hon bodde hos, anser hon själv har haft en bra relation till då, ”vi drack och var ute mest på kvällarna, de bodde själva och det vara så jag kunde få sova hos dem”. Dessa kompisar finns ganska avsides i hennes bekantskapskrets för närvarande, Ida berättar att de inte så nära vänner nu.

Ida beskriver hennes placering inom institution med känsla av uppgivenhet och tacksamhet. Hon menar att kontakten med socialtjänsten startades på nytt när hon fick komma till socialkontoret efter polisens uppmaningar. ”Först var jag helt anti, så här, går de runt på stan

och plockar folk? Har de inget annat att göra?” Hon beskriver att hela proceduren kring hennes placering tog väldigt kort tid, Ida tror att hennes dåliga mående och ett avancerat missbruk kan ha påverkat detta. Ida menar att hennes sätt att använda sig av alkohol som tröst och räddning vid svåra situationer tog slut vid placeringen inom institutionen samtidigt som hon nu inser att hon inte hade klarat sig utan placeringen. Placeringen i sig har betytt mycket för Ida, som positiva intryck nämner hon nya kompisar, eget ansvar och utbildning. Från början var hon bara glad över att ha ett eget rum med en dörr att stänga, kom inte ner till gemensamma utrymmen för att ”det var så overkligt att ha en egen dörr”, menar hon och håller fast vid att hennes värld var på väg att förändras.

En kompis som Ida tycker är betydelsefull i hennes liv har funnits med de senaste fyra åren. Hon beskriver honom som en bra kompis som står kvar vid hennes sida trots en turbulent tillvaro som Ida har haft. De har gått på samma program på gymnasiet och har häng ihop sen dess. Hon säger att han är en sådan som tänker mer på andra än sig själv, bryr sig och ställer upp för henne. Ida känner ett stort förtroende för honom, kan prata och anförtro sig med viktiga saker till honom. Hon känner att denna tillit är ömsesidig.

Hon har klarat av en gymnasieutbildning och en utbildning vid folkhögskola. För Ida har placeringen inneburit även en förändring i synen på hennes relation till föräldrarna, hur den har varit och hur den är nu. Ida önskar att hennes relation till föräldrarna ska innehålla mindre bråk och att de kan umgås en hel dag utan att bråk. Det beskriver hon med att umgänge inte borde övervägande bestå av problem, ”jag skulle vilja att alla tänkte på att problem finns men jag väljer att inte ta upp dem nu utan det kan jag lämna bakom mig och nu ska jag umgås här och nu. Jag önskar att alla ska börja tänka mer så”.

Ida hyser en positiv förhoppning om framtiden, hon har många drömmar och tankar kring hur hon skulle vilja leva sitt liv. För närvarande har hon en egen lägenhet och drömmer om ett litet hus på landet samt ett fast jobb. Hon lyfter fram att hennes liv har varit tuff men utan de händelserna skulle hon inte blivit den hon är idag. Allting påverkar människor, ”men om du står i ett hörn och är bitter kommer du aldrig vidare i livet” säger hon och betonar att det är viktigt för henne att bearbeta det som har hänt i stället för att ”gå och älta hela tiden”. Hon känner att föräldrarnas betydelse har minskat i och med att hon själv har blivit äldre och inte behöver de lika mycket i sitt liv.

A

Anna berättar kort om sin uppväxt tid, när hon bodde hemma hos sin mamma och pappa. Hon tyckte att familjen fungerade bra men att det förekom våld mellan hennes mamma och pappa. När föräldrarna bråkade som mest gömde sig Anna och hennes syster bakom soffan eller under täcket. Anna beskriver att det var under semestern familjen fungerade bäst. Under tiden Anna bodde hemma hade hennes mamma mer kontroll över Anna då det gällde skolan medan i fosterfamiljen kunde hon göra lite mer som hon ville t.ex. strunta i att göra läxor och skolka från skolan. Hennes mamma var alltid den som skulle ordna saker i skolan t.ex. om det var insamling till någon resa eller liknande och hon ställde även upp om de behövde skjutsas till olika aktiviteter. Anna berättar inte om några tydliga skolsituationer däremot berättar hon att hennes mamma alltid var mån om att de skulle göra klart läxorna i tid.

Under den tidiga uppväxten bodde Anna hemma hos sina föräldrar men sedan skiljdes föräldrarna när hon var 11 år och då bodde hon hemma hos sin mamma och varannan helg hemma hos sin pappa. När hon inte längre kunde bo kvar hos vare sig hos mamma eller hos pappa så flyttade hon till en jour familj, som sedan blev hennes fosterfamilj, där hon bodde i

ca två år. Efter det så flyttade hon hem till sin pappa och det funkade inte så bra, vilket ledde till att hon flyttade till en placering utanför hemmet inom SoL. Annas föräldrar har samtyckt till hennes placering men under vissa perioder ville föräldrarna att de skulle bo hemma fast de visste att det inte skulle fungera. Under tiden Anna var fosterhemsplacerad så var hon hemma hos pappan varannan helg. Eftersom Anna uttryckte att det fungerade bra under de helgerna att bo hemma hos pappa blev det permanent boende där och i och med det så slutade det vara så bra som det hade varit på helgerna.

Första kontakten som Anna hade med fosterhem var då när hon flyttade till en jourfamilj, där man bara får bo under en kort period. När hon och hennes syster var tvungna att flytta därifrån så ville ingen av dem flytta hem till någon av sina föräldrar. Därför blev det en ny placering i en fosterfamilj som de inte trivdes i och beslöt sig att rymma därifrån redan efter en vecka. Därefter blev det utredningar vart de skulle bo och den familj som hade varit jourfamilj beslöt sig att ta hand om systrarna och ställa upp som fosterfamilj. Efter en tid i fosterfamiljen så beslöt Anna och hennes syster att de inte skulle ha någon kontakt med deras mamma. Så här i efterhand när Anna minns denna tid tycker hon att det inte var så lång tid utan kontakt med mamma men då kändes det som en längre period. Kommunikationen mellan Anna och hennes mamma under tiden i fosterhemmet skede via telefon. Hon berättar inte så mycket av upplevelsen av att vara placerad i en fosterfamilj.

När det gäller fosterhemsplaceringar var Anna och hennes syster alltid placerade tillsammans. Efter att den placeringen avslutades fick Anna en placering enligt SoL och systrarna skildes åt. Annas berättar att hennes syster valde att bo hos sina kompisar i stället för att bo hemma hos sin pappa. Även Anna bodde hos kompisar innan hon blev placerad enligt SoL mest för att ”det var så stökigt hemma så det gick ju inte att bo där”, medan hennes syster valde att fortsätta bo hos sina kompisar, berättar Anna. Då var Anna 16 år och skulle börja gymnasiet.

Under tiden Anna var placerad enligt SoL tappade systrarna sin starka kontakt med varandra då Anna hade ett fast boende medan systern bodde runt hos kompisar. Anna tyckte att den tiden var ganska så skön då de inte hade så tight relation utan hon fick leva sitt eget liv och de uppskattade även de stunder som hon träffade sin syster. Anna berättar att under den tiden de träffades var det mer kvalitetstid ”vi tog vara på den tid vi hade, typ en timme”. Anna berättar att hon har genomgått två olika insatser enligt SoL och där med har olika upplevelser. Hon ger utryck för att den första placeringen var mer behandling där det var mer struktur i vardagen. Nu när hon tittar tillbaka så beskriver hon att ”det var vad jag behövde då, det var bra”. Det var andra förutsättningar på den andra placeringen, berättar Anna. Hennes erfarenheter av personalen utrycker Anna ”oavsett hur förbannad jag var stod hon (personal) kvar! Sådana människor borde det finnas mer av”.

Förutom mamma och pappa finns det en till person som har haft stor betydelse i Annas liv, en väninna. Som hon har känt i ca ett och ett halvt år. De hade en stark kontakt tidigare men då Anna nu går i skola i en annan del av kommunen så hinner de inte träffas lika ofta. Anna beskriver henne som en pålitlig och trygg person som hon kan prata med om allting. ”Jag blir inte arg eller irriterad på henne, hon är en bra människa!”. Anna lyfter fram att mormor är en betydelsefull person i hennes liv, mormor har alltid funnits under Annas liv och under uppväxten. Anna har klarat av en gymnasieutbildning och nu läser på en högre nivå. Hon anser att hon mer motiverad till studier utifrån att hon vill ha ett jobb som hon kommer att trivas med. Hon jämför gymnasium tiden med den utbildningen som hon läser nu på det sättet att den här utbildningen har hon valt själv. Anna beskriver en redovisnings tillfälle då hon

måste tala inför klassen, hon kände sig pressad av läraren med tog ändå modet till sig och redovisade ”efter det så gick det bra nästa gång, så jag bara fortsatte”.

Anna berättar att hon idag har nästan daglig kontakt med både sin syster och hennes mamma medan med hennes pappa är kontakten inte lika stark. De brukar oftast träffas personligen men när de inte gör det brukar det bli genom telefonsamtal. Anna brukar enbart ta kontakt med sin pappa då när hon behöver något speciellt, hon menar att de inte brukar ha det vanliga vardagssnacket utan ringer bara när hon behöver hjälp med något. Hon beskriver kontakten med pappa som varken bra eller dålig då de inte har så mycket gemensamt. Anna berättar att hon kan prata mer med sin mamma än sin pappa, därför väljer hon att inte ha en så stark kontakt med pappa. Hon känner inte förtroende till någon av dem men hon vet att hon kan lita mer på sin mamma och självklart så beror det på vad det är för problem som hon vill prata om ”man väljer ju vem man berättar saker och ting för”

Anna känner att hon har kunnat prata med sina föräldrar om viktiga saker men har aldrig varit sån som gått till sina föräldrar för att prata, ”det var inte så om det var något problem och så //...// så valde kanske inte jag att gå till mina föräldrar”. Hon vill att föräldrarna ska känna henne på ett djupare plan men hon tror inte att de gör det på riktigt. Anna tror att hennes föräldrar litar på henne men menar att det är svårt att veta själv. Hon har inte varit någon ”värsting” utan gjort mer små rackartyg i skolan och därför anser hon att hennes föräldrar bör lite på henne. Anna menar att hon inte saknar att ha en relation till sina föräldrar då de inte har haft så bra kontakt och en stark relation under uppväxten ”egentligen är den viktig fast den har inte varit en stor del i mitt liv eftersom den inte har funkat”.

I framtiden önskar Anna att de ska kunna fungera som en ”vanlig” familj, Anna har inga direkta önskningar då det gäller hennes egen framtid då hon inte är en sådan person som vill se så långt in i framtiden, ”det blir bara massa besvikelse om det inte blir som jag hade planerat. Då är det bäst att ta det som det kommer. Man kan väl önska sig att allting är bra och så”. Anna berättar att om ett år tror hon att hon har en större lägenhet och även körkort. Men hon menar det att hon inte vågar hoppas för mycket på grund av hennes tidigare erfarenheter ”det kanske slutar med att man köper en skruttig cykel som man åker runt på stan med men ändå…”

A

NALYS

Analysen vilar på den hermeneutiska förståelsens utgångspunkter samt de socialbiografier som redovisats i fallbeskrivningarna. Analysens teoretiska grund bygger på Eriksson (1977 a) livscykelperspektiv och redovisas utifrån de åtta stadierna. Konkret innebär det att de sociala biografiernas diskontinuiteter, det Bernler (1990) kallar brytpunkter, språng och episoder tolkas och analyseras med Erikssons (1977) begreppsapparat. Eftersom de intervjuade personerna befinner sig i tonåren/den tidiga vuxenåldern är det inte möjligt att analysera de två sista stadierna, sett ur Eriksons (1977 b) livscykelperspektiv, vuxen ålder och ålderdom.

D

,

Då vi har lite information från då tidiga åren under spädbarnstiden kommer de här två kategorier att analyseras ihop, då de hör nära samman.

Under den tidiga barndomen har vi, utifrån Bernlers (1990) levnadsprocess, sett att förekomsten av våld inom familjen samt konsekvenserna av avslöjandet av detta våld