Hälsa och idrott
En kvalitativ studie om hur lärare i idrott och hälsa
upplever och ser på begreppet hälsa i i ämnet idrott
och hälsa
Jesper Ringnér & Hampus Odeen Karlsson
GYMNASTIK- OCH IDROTTSHÖGSKOLAN
Självständigt arbete grundnivå 37:2020
Utbildningsprogram: Idrott och hälsa, 120 hp
Handledare: Daniel Roe
Examinator Suzanne Lundvall
Sammanfattning
Syfte och frågeställningSyftet med denna studie är att undersöka hur lärare i idrott och hälsa ser på begreppet hälsa och hur de utifrån sin syn på begreppet och hälsans roll i ämnet väljer att undervisa i och om hälsa. Vi vill även undersöka vad förändringen av begreppet hälsa medför för undervisning.
Metod
För att uppfylla studiens syfte genomfördes kvalitativa intervjuer med sex stycken lärare i idrott och hälsa med gedigen erfarenhet. Genom ett bekvämlighetsurval kontaktades lärarna som frivilligt kunde ställa upp och delta i studien. Utifrån sin erfarenhet beskriver de
deltagande lärarna i intervjuerna sina olika upplevelser av ämnet.
Resultat
Lärarnas erfarenhet hade stor betydelse för studiens resultat. Resultatet besvarar studiens frågeställningar med hjälp av åtta teman: Hälsa som helhet, Ämnets tydliga trend, Skiljer inte på idrott och hälsa, Kopplar (fysiska) aktiviteter till hälsa, Ansvar för kunskapen om hälsa, Sälja in hälsa, Friluftsliv som medel för att nå hälsa som helhet samt Individualisering. Det övergripande resultatet som framförallt har tydliggjorts i denna studie är att lärarna ser hälsa som en helhet och ur ett holistiskt perspektiv där samtliga hälsodimensioner från WHO´s definition ingår. Lärarna beskriver även hur de inte skiljer på idrotten och hälsan i
undervisningen, de använder istället idrotten som ett verktyg för att uppnå hälsa. Ytterligare en aspekt som är genomgående i denna studie är att lärarna själva känner ett ansvar för elevernas kunskap om hälsa men poängterar att de inte kan ta ansvar för elevernas faktiska hälsa.
Slutsats
Studiens resultat visar att lärarna uppfattar att ämnet idrott och hälsa är ett brett och komplext ämne. En viktig förändring som lärarna lyfter är att hälsa är ett flerdimensionellt begrepp och att de arbetar med att förmedla en holistisk syn på hälsa. Ytterligare en slutsats är att lärarna anser att de har ansvar för kunskapen om hälsa och inte elevens faktiska hälsa.
Förord
Vi som skriver denna uppsats heter Jesper Ringnér och Hampus Odeen Karlsson. Vi båda studerar till ämneslärare i idrott och hälsa på Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm. Jesper har tidigare läst på Uppsala universitet där han läst ämneslärarprogrammet med inriktning samhällskunskap. Hampus har arbetat som lärare i idrott och hälsa i tre år och började därefter sina studier på Gymnastik- och idrottshögskolan. Målet för oss båda är att bli lärare i de högre åldrarna och anser därför att det är viktigt att reda ut vad begreppet hälsa innebär och vilka förväntningar som ligger på oss i vår kommande profession. Vi anser att detta är viktigt eftersom att begreppet hälsa får och tar en allt större plats i både samhället och i skolan och denna trend upplever vi ställer allt högre och mer omfattande krav på lärare i idrott och hälsa. I och med detta och läroplanernas utveckling under åren anser vi att lärarens roll i idrott och hälsa har blivit allt mer omfattande och saknar tydliga avgränsningar. Vi vill därför med denna studie undersöka hur lärare upplever att begreppet hälsa har förändrats med hjälp av kvalitativa intervjuer.
Nyckelord
Sammanfattning 1 Förord 2 1. Inledning 5 1.1 Syfte 6 1.2 Frågeställning 7 2. Bakgrund 7 2.1 Samtidens hälsobegrepp 7
2.2 Hälsobegreppets utveckling i de svenska läroplanerna 9 2.3 Tidigare forskning på begreppet hälsa i ämnet idrott & hälsa 12
2.4 Sammanfattning 14
3. Analytiskt ramverk 15
3.1 Känsla av sammanhang 15
3.2 Den proximala utvecklingszonen 16
3.3 Självtillit och självreglerat lärande 17
4. Metod 18
5. Resultat 22
5.1 Lärarnas syn på hälsa 23
5.1.1 Tema A: Hälsa som helhet 23
5.1.2 Tema B: Ämnets tydliga trend 25
5.1.3 Tema C: Skiljer inte på idrott och hälsa 27
5.2 Lärarnas upplevelse av hälsobegreppets påverkan 30
5.2.1 Tema D: Kopplar (fysiska) aktiviteter till hälsa 30
5.2.2 Tema E: Ansvar för kunskapen om hälsa 32
5.2.3 Tema F: Sälja in hälsa 33
5.2.4 Tema G: Friluftsliv som medel för att nå hälsa som helhet 35
5.2.5 Tema H: Individualisering 35 6. Diskussion 38 6.1 Syftet 38 6.2 Övergripande resultatdiskussion 38 6.3 Diskussion av huvudresultat 40 6.4 Metoddiskussion 41 6.5 Slutsats 42
6.6 Rekommendationer till lärare i idrott och hälsa 43
7. Tips till vidare forskning 43
Referenslista 45
Bilaga 1 - Informationsbrev 48
Bilaga 2 - Intervjuguide 49
1. Inledning
Under vår tid som studenter på Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) har vi fått en bredd av didaktiska erfarenheter samt en hel del undervisning om och i begreppet hälsa och dess
omfattning. Vi upplever att begreppet hälsa får ta en allt större plats i undervisningen på GIH och att begreppet får en allt mer omfattande innebörd. I undervisningen lyfter lektorer och lärare hur hälsa kan ses ur ett flertal olika perspektiv och därmed ser man inte längre hälsa som enbart något fysiskt utan något mer än så (Skolverket, 1962). Som studenter på GIH har vi examinerats i att kunna problematisera hälsobegreppet med hjälp av bland annat Aaron Antonvoskys teori, hälsodefinitioner från Världshälsoorganisationen (WHO) och
perspektivet Healthism. Aaron Antonovsky bygger sin teori på ett begrepp vid namn KASAM (Känsla av sammanhang) som innefattar ett salutogent förhållningssätt till hälsa. Med detta menar Antonovsky att vi borde fokusera mer på vad som skapar hälsa (salutogent perspektiv) mer än vad som orsakar ohälsa (patogent perspektiv). Han menar även att hälsa bör ses som ett kontinuum, med andra ord att vi alla befinner oss på en hälsoskala och därmed ser han inte hälsa som en dikotomi mellan frisk eller sjuk (Antonovsky, 1987). Världshälsoorganisationen (1948), WHO, definierar hälsa som "ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom och funktionsnedsättning”. WHO lyfter i denna definition tre hälsodimensioner - fysisk, psykisk och social hälsa för att belysa
begreppets omfattning. Organisationen poängterar även vid ett senare tillfälle att hälsa ska ses som en process och resurs i det vardagliga livet (WHO, 1986). Healthism kan ses som en trend i samhället som bygger att individen ska ta ansvar för sin egen hälsa och fitness är ett uttryck för en hälsosam människa. Richard Tinning skriver att
Healthism is a set of ideas that includes the unquestioned assumption that exercise = fitness = health; that the individual is solely responsible for his/her own health; that body shape is a metaphor for health, and that it is through the physical that health is manifest. (Tinning, 2010. s. 155).
Utifrån detta axplock av hälsobegrepp och teorier som undervisas på GIH förstår man att hälsa är ett komplext begrepp där det inte finns en enda tydlig definition som alla skriver under på. Professor Mikael Quennerstedt lyfter i ett flertal artiklar (Quennerstedt, 2008; Quennerstedt, Burrows & Maivorsdotter 2010) hur diffust uppdraget i ämnet idrott och hälsa är och menar att man med olika tillvägagångssätt kan uppnå hälsa. Quennerstedt (2008) problematiserar begreppet hälsa i skolundervisningen och menar att skolan står vid ett vägskäl - ska skolan ha en patogen syn på hälsa där man ska försöka undvika sjukdomar och övervikt
eller ett salutogent perspektiv vilket innebär att eleverna får lära sig om hälsa och hur de kan leva ett hälsosamt liv? Quennerstedt menar att båda dessa vägar och perspektiv på hälsa leder till hälsa men frågan är vilken väg skolan väljer att ta.
Stora delar av läroplanerna (Lgr11 och Gy 11) är även öppna för tolkning, i dessa läroplaner beskrivs generella mål men det specificeras inte hur målen skall uppnås. Ett exempel från läroplanen för årskurs nio beskrivs det att eleven ska ha en grundläggande kunskap om hälsa och förståelse för vikten av livsstil i koppling till hälsa (Skolverket, 2011). Denna breda målbild utan tydligare specificering av tillvägagångssätt innebär att undervisningen i hälsa kan variera mellan olika skolor och olika lärare.
Att begreppet hälsa är komplext, råder det ingen tvekan om, och att det finns många
uppfattningar om vad som är hälsosamt och inte. Det finns samtidigt en växande hälsotrend i samhället som vi upplever skapar en svår situation för läraren i idrott och hälsa. Som blivande lärare skapar denna situation en osäkerhet i och om våra ämneskunskaper och didaktiska verktyg räcker för att tillgodose elevernas, styrdokumenten och samhällets krav och
förväntningar. Vi vill därför undersöka hur verksamma lärare ser på denna hälsoutveckling både i samhället och i skolan för att få en aktuell insyn i vilka förväntningar som de anser ställs på lärare i idrott och hälsa. Vi vill också undersöka vilket mål de anser att ämnet har.
Vi har som förhoppning att denna studie kan bidra till samtliga studenter och blivande lärare i idrott och hälsa. Utifrån det rådande forskningsläget (läs i kap. 2 Bakgrund) hoppas vi kunna ge mer klarhet i vad som förväntas av en lärare och hur man som lärare kan göra för att tillmötesgå samhällets och styrdokumentens förväntningar. Detta önskar vi bidrar med både en ökad trygghet, lugn samt ett ökat självförtroende inför den kommande yrkeskarriären.
1.1 Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka hur verksamma lärare i idrott och hälsa ser på
begreppet hälsa och dess innebörd samt omfattning i ämnet. Vi vill även undersöka vilken roll begreppet hälsa har i ämnet idag samt vad förändringen medför för förväntningar på lärarnas ämneskunskaper och didaktiska färdigheter.
1.2 Frågeställning
Ovanstående syfte har lett fram till nedan preciserade frågeställningar för studien:
1. Hur beskriver lärare i idrott och hälsa begreppet hälsa som del av ämnet idrott och hälsa?
2. Hur upplever dessa lärare att deras yrkesutövande och undervisning påverkas av denna syn på begreppet hälsa?
2. Bakgrund
För att förstå utgångspunkten för denna studie och vad studien förväntas bidra med behöver man få en överblick av området hälsa och dess utveckling i samhället och skolan ges. I detta avsnitt beskrivs därför hur hälsobegreppet kan ses ur ett samtidsperspektiv samt hur begreppet har utvecklats över tid i skolan. Genomgången av hälsobegreppets utveckling i skolan
grundar sig i läroplanernas förändrade beskrivning av ämnet idrott och hälsa och dess innehåll. Efter detta följer en genomgång av forskningsläget. Kapitlet avslutas med en sammanfattning av vad som är bakgrunden.
2.1 Samtidens hälsobegrepp
Att samhället är i en pågående hälsotrend råder det ingen tvekan om. Med allt fler
självhjälpsböcker, dietböcker, Instagramprofiler och podcasts om hur vi kan förverkliga oss själva och nå vår fulla potential som självsäkra, målmedvetna och samtidigt hälsosamma individer gör att vi hela tiden blir påminda om att hälsan ständigt är närvarande och att vi i stort sätt alltid står inför ett hälsoval - ska jag köpa en hamburgare eller en quinoasallad, ska jag ta bilen eller cykeln till jobbet, ska jag ha socker i kaffet och ska jag unna mig hämtmat eller laga husmanskost från grunden? Att vi människor står inför val, är ingen nyhet och inget unikt för denna hälsotrend, men att vi står inför så här pass många val varje dag och med någon form av social påtryckning anser vi är utmärkande för den rådande hälsotrenden.
Medin och Alexandersson (2000) beskriver hur samhället befinner sig i en hälsotrend där begreppet hälsa har fått en allt större betydelse i samhället. Hälsobegreppets komplexitet och utveckling sker alltså inte bara på GIH utan även i det övriga samhället också. När denna hälsotrend går över styr väljer författarna Carl Cederström och André Spicer (2015) att kalla det för wellness syndromet. Wellness syndromet bygger på en individuell strävan att
förverkliga den bästa versionen av sig själv. Wellnessyndromet är enligt författarna det moraliska påbud kring hälsa som ständigt omger oss i det nutida samhället. Fokuseringen på kroppen och hälsa har blivit en ideologi som inte bara handlar om att gå ner i vikt utan minst lika mycket om att slippa de skuldkänslor som följer vid ”felaktiga” val och ”ohälsosamma” prioriteringar. Enligt Cederström och Spicer betraktas en hälsosam människa även som en god människa med hög moral och högt värde både socialt och på arbetsmarknaden medan en individ, som inte lika slaviskt fokuserar på sin hälsa, anses omoralisk och i förlängningen också som en sämre människa. (Cederström & Spicer, 2015).
Det vi kan se som följd av denna trend är att vi människor blir allt mer hälsomedvetna. Frågan om vad som är och inte är hälsosamt är ständigt närvarande och det finns även sociala
påtryckningar som ställer förväntningar på oss om att vara hälsosamma (Cederström & Spicer, 2015). Detta kan naturligtvis leda till ökad stress, ångest och oro. Utifrån statistik från Folkhälsomyndigheten (2019) kan man se hur psykisk ohälsa har ökat de senaste åren. Om denna hälsotrend och det ökade hälsomedvetandet har ett kausalt samband med den ökade psykiska ohälsan låter vi vara osagt men att dessa två trender korrelerar är tydligt.
En annan faktor som också kan vara bidragande till det ökade fokuset på hälsa är att det blir allt större tryck på att individen själv ska ta ansvar för sin egen hälsa. Det är individen ansvar att vara hälsosam, må bra, vara framgångsrik och lycklig. I tidskriften Pedagogiska magasinet skriver författarna Claes Malmberg, Anders Urbas och Tomas Nilson (2019) att
hälsobegreppet har individualiserat och avpolitiseras. De menar att individen bär ansvaret för sin hälsa och använder frasen “Sin egen lyckas smed” för att poängtera att det är just
individen själv som både ska undvika sjukdomar som psykisk ohälsa och fetma och samtidigt sträva efter att bli lycklig och hälsosam. I denna artikel lyfter även författarna att denna ansvarsförskjutning får samhället till individen har starka kopplingar till teorin Healthism. Denna teori, som vi tidigare nämnt, innebär att man ser träning = fitness = hälsa (Tinning, 2010). Tinning (2010, s. 116) skriver
Moreover, it is considered that failure to maintain a slim healthy body is an individual failure. Fitness and health are seen to be the individual’s responsibility alone. Such is the strength of this belief for many HM [human movement] professionals that they consider physical activity to be the major factor contributing to better healt.
Tinning fastslår alltså det som Malmberg, Urbas och Nilson (2019) skriver. Vidare beskriver Tinning (2010, s. 110-112) hur samhället har hamnat i en “cult of the body” som innebär hur vi lägger ett oerhört stort fokus på kroppen som symbol för både status, självdisciplin och vilja. Kroppen blir med andra ord en symbol för framgång, hälsa och lycka. Individen får i och med denna hälsotrend stora påtryckningar från samhället men sannolikt också från sig själv eftersom att personen vill passa in i den individualistiska modellen. Detta ökade individuella ansvar kan också vara en bidragande faktor till den ökade psykiska ohälsan.
I samhället kan vi alltså se en individualisering av hälsobegreppet och en ökad
hälsomedvetenhet, vilket innebär ett större ansvarstagande från individens och för hennes hälsa. Detta påstår vi har skapat nya förutsättningar för skolan överlag men i synnerhet för de undervisande lärarna i idrott och hälsa. I följande delkapitel tittar vi på hälsa ur ett
skolperspektiv och ger en övergripande bild av hur begreppet hälsa har utvecklats i svenska skolans läroplaner, från 1962 (Lgr 62) fram till dagens rådande läroplaner (Lgr11 och Gy11) från 2011.
2.2 Hälsobegreppets utveckling i de svenska läroplanerna
I detta avsnitt följer en kortare beskrivning av hur begreppet hälsa har lyfts i läroplanerna från 1962 och framåt. Med detta vill vi visa att det har skett en förändring i hur skolan har tolkat hälsobegreppet från dåtid till nutid. Vi vill även i detta avsnitt tydliggöra hur lärarna som antingen undervisat, studerat eller varit elev i flera av läroplanerna har mött hälsobegreppet och dess användning i de olika läroplanerna. En sammanfattning av skillnaderna mellan de olika läroplanernas syn kommer i slutet på detta avsnitt.
Lgr 62 - Gymnastik
I läroplanen från 1962 (Lgr 62) heter ämnet gymnastik. Som man kan förstå utifrån ämnet namn utgår största delen av undervisningen från praktisk gymnastik. Begreppet hälsa nämns inte i så stor utsträckning i denna läroplan men däremot nämns det under rubriken
hälsofostran. Texten under denna rubrik syftar till att eleverna ska lära sig vara mån om sin fysiska hygien och hur kroppen behövde vårdas efter fysiskt arbete. I texten framgår också att skolan skulle förmedla kunskaper om att kunna klä sig efter väder. (Skolverket, 1962).
Lgr 69 - Gymnastik
Gymnastikundervisningen ansågs ha naturliga förutsättningar att genom både observation och praktiskt deltagande kunna uppfylla många av hälsolärans regler (s.167). Lgr 69 har annars stora likheter med föregående läroplan angående hälsa då man ansåg att god hälsa uppnås genom att kunna klä sig efter väder och eleverna ska vara medvetna om kostens
sammansättning efter graden av fysiskt arbete samt att hälsan påverkas negativt när fysiskt arbete utförs vid ett sjukdomstillstånd (Skolverket, 1969).
Lgr 80 - Idrott
I läroplanen från 1980 (Lgr 80) har ämnet bytt namn till Idrott och till skillnad från
föregående läroplaner tar den upp de flerdimensionella hälsobegreppet som WHO myntade 1948. Undervisningen skall medverka till elevernas fysiska, psykiska och sociala utveckling samt syfta till att skapa förståelse och bestående intresse för regelbunden kroppsrörelse som sköter sin kropp och hälsa. Däremot finns det fortfarande spår av de äldre läroplanerna där en del av hälsan är att sköta sin kroppsliga hygien och att kunna klä sig efter väder. Med den nya tolkningen av vad hälsa är så skrevs det även in att hälsa inte längre bara var idrottslärarens ansvar utan hela skolans angelägenhet då det sågs som förebyggande hälsovård. (Skolverket, 1980).
Lpo 94 - Idrott och hälsa
I Lpo 94 har ämnet återigen bytt namn, denna gång från idrott till idrott och hälsa och kursplanen inom ämnet har specificerats mer än i föregående kursplaner. I ett av delavsnitten står det att idrott, friluftsliv och olika former av motion och rekreation har stor betydelse för hälsan. Barn och ungdomar behöver därför utveckla kunskaper om hur kroppen fungerar och hur vanor, regelbunden fysisk aktivitet och friluftsliv förhåller sig till fysiskt och psykiskt välbefinnande. Till skillnad från de äldre läroplanerna nämns inte längre personlig hygien som en central del av vad hälsa är och i denna läroplan var målet att eleverna skulle få kunskaper och förutsättningar för ett bestående intresse så att de själva ska kunna ta och känna ett ansvar för sin egen hälsa. (Skolverket, 1994).
Lgr 11 & Gy 11 - Idrott och hälsa
I Lgr11 och Gy11 ligger fokuset vid att ämnet ska guida eleverna till en hälsosam livsstil och att den fysiska aktivitet som genomförs i skolan ska vara grunden till att eleverna håller sig aktiva i senare skeden i livet. En skillnad mot Lpo94 är att man har minskat antalet mål i ämnet och att det är skrivet mer konkret om vad som krävs av eleverna för att uppnå olika kunskapskrav. synen på vilken kunskap som ska erövras är i princip de samma men kunskaps
kvaliteterna är rangordnade på olika sätt. I tidigare läroplaner har variationen av tolkningen varit stor och undervisning och bedömning har därför skiljt sig från skola till skola. Det var något man försökte åtgärda i Lgr11 och Gy11 i och med konkretisering och tydliggörande av hur de olika kunskapskraven ska uppnås för att dra ner på de individuella tolkningarna hos lärare och få en mer enhetlig undervisning i samtliga skolor (Skolverket, 2011).
Sammanfattning av hälsobegreppets utveckling i läroplanerna
Ämnet idrott och hälsa och skolan har förändrats mycket under de 58 år som har gått mellan Lgr 62 och Lgr 11 som vi har valt att titta på i denna studie med fokus på begreppet hälsa. Begreppet hälsa har förändrats och blivit betydligt bredare och mer tolkningsbart för både lärare och eleven vad hälsa är för något. I de tidigare kursplanerna Lgr 62, Lgr 69, och Lgr 80 kopplas hälsa till personlig hygien och att eleverna ska kunna ta hand om sin kropp ur ett biologiskt/fysiologiskt hälsoperspektiv. I dessa läroplaner kan man utgå ifrån att de har ett mer normativt förhållningssätt där vetenskapen eller framförallt medicinvetenskapen avgör vad som betraktas som hälsa (Quennerstedt, 2006).
I de tidigare läroplanerna så bedrevs hälsoundervisningen i syfte att fostra eleverna till goda medborgare som kunde ta hand om sin hygien och på så sätt inte sprida sjukdomar och
försvaga landet (Thedin jakobsson, 2005). I de två senare läroplanerna Lgr 94 och Lgr 11 har begreppet blivit betydligt bredare och ses som en process vilket innebär ett mer moraliskt normativt förhållningssätt till hälsa där hälsa ses som ett idealtillstånd som är ouppnåeligt men också eftersträvansvärt (Quennerstedt, 2006) och det innefattar fysisk hälsa men också psykisk och social. Fokus har flyttats till miljö och livsstil. Detta också i linje med Who´s hälsodefinition från Ottawa 1986.
To reach a state of complete physical, mental and social well-being, an individual or group must be able to identify and to realize aspirations, to satisfy needs, and to change or cope with the environment. Health is, therefore, seen as a resource for everyday life, not the objective of living.
Ämnets namn har gått från gymnastik till idrott och hälsa men det finns även såklart fler skillnader än så. Thedin Jakobsson beskriver i sin studie från 2005 att det inte bara är namnet och innehållet i ämnet som har ändrats utan även också minskad lektionstid och att tidigare obligatoriska friluftsdagar har i numer blivit något som genomförs med en minskad frekvens (Thedin Jakobsson, 2005).
Undervisningen har genomgått olika faser under 1900-talets senare hälft. Den “fysiologiska fasen” pågick mellan ca. 1950-1970 och baserades på de vetenskapliga rönen om
konditionsträningens effekter på kroppen och ledde till att undervisningen syftade till att eleverna skulle svettas och vara väldigt fysiskt aktiva under lektionerna. Den så kallade “osäkerhetsfasen” kom efter detta och pågick mellan ca. 1970-1994 och den undervisning som bedrevs under denna tid hade stark koppling till föreningsidrotten och präglades därmed av framförallt idrottsliga färdigheter. Ett av målen under denna fas, som fortfarande finns kvar idag, var att undervisningen skulle bedrivas på ett sådant sätt att den ökade elevernas fysiska, psykiska och sociala hälsa. Den fasen som vi för nuvarande befinner oss i kallas “hälsofasen” och implementerades 1994 och syftar till att lyfta sambandet mellan hälsa, livsmiljö, livsstil och livskvalitet. Hälsa ska ses både ur ett individperspektiv och ur ett samhällsperspektiv där elevernas egna ställningstaganden och reflektioner kring hälsofrågor ska belysas (Annerstedt, 2000). Då samtliga lärare i denna studie aktivt har varit elev, student eller lärare under dessa faser bör utifrån sina egna erfarenheter kunna dra slutsatser om hälsobegreppets förändring i skolan.
2.3 Tidigare forskning på begreppet hälsa i ämnet idrott & hälsa
Med utgångspunkt i hur hälsobegreppet har utvecklats i samhället och i skolverksamheten kommer detta avsnitt ta upp tidigare forskning som har gjorts på liknande studier och som berör frågor om hur lärare har upplevt ämnet idrott och hälsa och hur lärare väljer att undervisa i ämnet kommer lyftas.
Jane Meckbach (2004, s. 6) skriver i en artikeln att ämnet idrott och hälsa är i förändring och menar att denna förändring härstammar från ämnets namnbyte i och med införandet av Lpo 94. Med denna läroplan blev ämnet ett kunskapsämne med målstyrning vilket förändrade ämnets karaktär och situationen för ämneslärarna. Hon beskriver även hur lärare anser att “ämnet har ändrats från ett prestationsämne till ett mer hälsoinriktat ämne, dvs. från ett färdighets- till ett mer motionsinriktat ämne.” (Meckbach, 2004, s. 4). Quennerstedt (2008) menar också att ämnet står inför utmaningar - ska undervisningen fokusera på att lösa folkhälsoproblemet med övervikt och fetma eller ska ämnet fokusera på att lära ut kunskap? Quennerstedt argumenterar för att båda dessa alternativ leder till hälsa men frågan kvarstår vad som är ämnets faktiska uppdrag, med andra ord hur ska ämnet utformas och vad ska vara fokus för undervisningen? I Quennerstedts (2006) avhandling Att lära sig hälsa beskriver han
hur ämnet idrott och hälsa har ett större fokus på idrott än hälsa. Han tar även upp hur brett ämnet är när det kommer till rörelse och fysisk aktivitet men att denna bredd inte på samma sätt framgår när det gäller arbetet med hälsa. Han menar att hälsa i skolan framförallt sågs som något fysiologiskt, vilket han tydlig poängterar är ett för snävt perspektiv. Vidare beskriver Quennerstedt att hälsa ses som något individuellt där just den individuella fysiska hälsan står i centrum (Quennerstedt, 2006). Håkan Larsson (2016, s. 314) skriver att ämnet är långt ifrån färdigutvecklat och att det kräver stora förändringar för att ämnet ska “komma i takt med tiden”. Ämnet idrott och hälsa har förändrats och att förutsättningarna för
undervisningen har förändrats men frågan är hur mycket dessa förändringar har påverkat undervisningens praktik.
Den forskning som framförallt finns på temat - hur ämnet idrott och hälsa upplevs - är framförallt inriktat på elevernas och inte lärarnas upplevelse av ämnet. I den omfattande studien Skola-Idrott-Hälsa beskrivs det hur ämnet ur ett elevperspektiv framförallt handlar om idrott och samarbete och därmed inte så mycket hälsa (Lundvall, Meckbach & Wahlberg, 2008). Detta fenomen framträder även i en kvalitetsgranskning från Skolinspektionen (2018), de skriver att “undervisning inom kunskapsområdet hälsa och livsstil ges ett begränsat
utrymme och integreras sällan i undervisningens praktiska delar”. Lärare verkar alltså tendera att skilja på hälsa och idrott och se hälsa som teoretiskt och idrott som praktiskt. I samma rapport blir det även tydligt att lärarna har svårt att hinna med det som krävs för att leva upp till de förväntningar som finns på dem och deras undervisning. Det beskrivs hur lektionerna ofta kommer igång och fungerar bra men att det sällan finns tid för reflektion
(Skolinspektionen, 2018 & Lundvall, Meckbach & Wahlberg, 2008).
Brun Sundblad et al. (2006, s. 6) lyfter även samma problematik och menar att lärare arbetar “mot en rad yttre ramfaktorer som begränsade deras målsättning med ämnet: brist på tid, stora elevgrupper, dåliga lokaler och många arbetsuppgifter.” Eftersom att lärarna kämpar med dessa yttre omständigheter samt att de tenderar att dela upp lektionsinnehållet i teori (hälsa) och praktik (idrott) verkar det vara den teoretiska delen som prioriteras bort. En anledning till detta kan vara lärarna upplever att begreppen idrott och hälsa är svårdefinierade och att de menar att Lpo 94 innebar en “tyngdförskjutningen från färdighetsträning till en fostran av sociala färdigheter som samarbete, ansvar och ledarskap.” (ibid, s. 6). Tolkar lärarna uppdraget med ämnet på ovanstående sätt är det inte svårt att förstå att undervisningen tenderar att ha störst inslag av idrott och samarbete.
Larsson (2016) lyfter i sin bok Idrott och hälsa - igår, idag och imorgon att dagens lärare är kompetenta och duktiga men menar samtidigt att lärarna inte behöver bli ännu bättre på idrott utan det viktiga är att få alla elever delaktiga. Detta poängterar även Brun Sandblad et al. (2006, s. 6) när de skriver att “de eleverna som var fysiskt inaktiva på sin fritid var heller inte aktiva på lektionerna i idrott och hälsa”. Det dessa författare menar är alltså att vikten bör ligga vid att få samtliga elever aktiva och inte fokusera så mycket på rena specifika idrotter. Vidare beskriver även Larsson (2016) hur undervisningen behöver få mer inslag av det salutogena perspektivet och därmed mer hälsa och att undervisningen överlag behöver bli bättre.
Utifrån detta kan man se hur lärare har svårt att hinna med och leva upp till de förväntningar och krav som ställs på dem. Frågan är hur lärarna ska göra för att göra undervisningen bättre, få fler salutogena inslag, få fler elever att bli delaktiga och hinna med att lägga mer tid, uppmärksamhet och fokus på begreppet hälsa?
2.4 Sammanfattning
För att sammanfatta utgångsläget för denna studie kan man se att ämnet idrott och hälsa har genomgått en förändring i och med läroplanernas utveckling. Hälsa var i läroplanerna innan Lgr 80 fokus på kroppen och de fysiologiska aspekterna av hälsa för att kunna arbeta och bidra till samhället. Idag har begreppet blivit mer komplext och flerdimensionellt vilket innebär att begreppet hälsa ses som något mer än bara fysisk hälsa. Läroplanernas ökade fokus på hälsa samt friare tyglar för ämnet har ställt högre krav på lärarens förmåga att kunna anpassa undervisningen utifrån sina förutsättningar (t.ex. ämneskunskaper, intressen,
ramfaktorer, skola och elevernas intressen). Detta kan naturligtvis ses som en stor fördel med yrket men i dagsläget verkar inte lärarna hinna med allt som krävs för att uppfylla sina egna, elevernas, styrdokumenten och samhällets förväntningar. Larsson (2016, s. 314) skriver att undervisningen behöver “komma i takt med tiden” och att undervisningen behöver få ett större fokus på hälsa. Detta lämnar oss med frågorna: hur upplever lärarna i idrott och hälsa begreppet hälsa idag? Anser de att de är i takt med tiden? Hur gör de när de undervisar i hälsa? För att på svar på dessa frågor kommer vi samla in data genom kvalitativa intervjuer och för att analysera resultatet kommer vi använda de teorier som presenteras i följande kapitel.
3. Analytiskt ramverk
I detta avsnitt beskrivs de teorier som kommer vara utgångspunkten och ramverket för analysen av studiens kvalitativa intervjuer. Eftersom att denna studie har en pedagogiskt inriktning kommer följande tre teorier att användas: Aaron Antonovskys teori om Känsla av sammanhang, Lev Vygotskijs pedagogiska teori om den proximala utvecklingszonen samt Albert Banduras begrepp självreflektion och självtillit. Antonovskys teori är en bred och grundläggande syn på hälsa och är en teori som lärarna i denna studie återkommer till när de beskriver sin hälsosyn. Vygotskijs och Banduras pedagogiska teorier ligger också till grund för mycket av lärarnas undervisning. Med hjälp av dessa teorier kan det empiriska materialet analyseras och ses ur ett större och mer teoretiskt perspektiv.
3.1 Känsla av sammanhang
Aaron Antonovsky (1923-1994) var en amerikanskfödd professor i medicinsk sociologi som 1960 emigrerade till Israel. Under sin tid som professor utvecklade han begreppen KASAM (Känsla av sammanhang) och salutogenes som en motsats till de medicinska patogena synsätt som såg hälsa och sjukdom som två motsatser till varandra och sjukdom var något onormalt. Antonovsky menade att stress och sjukdomar tillhör livet och därför var det tvärtom helt normalt att gå igenom vilket då blev det salutogena synsättet. Med det synsättet blev frågan inte längre hur man skulle undvika sjukdom utan hur man skulle ha en god hälsa trots de motgångar och sjukdomar som livet erbjuder. (Medin och Alexandersson, 2000). Det salutogena synsättet ser människans hälsa som en helhet, där samspelet mellan fysiska, psykiska och sociala faktorer kan ses som en resurs för lärande och det kan bidra till en hälsofrämjande utveckling (Thedin Jakobsson, 2007).
Antonovsky utvecklade begreppet KASAM för att kunna förklara hur man ska kunna klara av de sjukdomar och påfrestningar som livet innehåller. KASAM består av tre olika delar:
meningsfullhet, hanterbarhet och begriplighet. Antonovsky menar att meningsfullheten är
den viktigaste av de tre delarna då meningsfullheten är syftar på hur man upplever de
känslomässiga i livet och belyser att vissa av problemen som en individ har kan vara värda att lägga ner engagemang och energi i. Hanterbarheten syftar till hur en individ kan och kommer hantera situationer som uppstår i livet. En hög hanterbarhet kommer att hjälpa individen att inte känna sig som offer när livet behandlar dem orättvist. Människor med en hög
perioder men de kommer inte må dåligt hela livet. Den sista och tredje delen är begripligheten och med det menar Antonovsky att alla människor strävar efter att förstå och begripa världen trots att det sker obegripliga och kaotiska händelser. Om en människa har ett starkt KASAM finner individen världen och livet som meningsfullt, hanterbart och begripligt och ju starkare KASAM en individ har desto lättare blir det för individen att bibehålla eller införskaffa sig god hälsa. (Antonovsky, 2005).
Dessa komponenter kan användas i undervisning på olika sätt. Thedin Jakobsson beskriver att benet begriplighet kan kopplas ihop med de didaktiska frågorna vad och varför. Det innebär att lärarna förklarar vad som ska göras och varför. Med hanterbarheten gäller det för läraren att tydliggöra och skapa trygghet för eleverna om deras egna kunskaper och styrkor för att kunna hantera olika situationer, vilket kan vara såväl fysiska som psykiska eller sociala. När det skrivs om, enligt Antonovsky den viktigaste delen, meningsfullhet gäller det för läraren att skapa lustfyllda och utmanande lektioner även i de moment som inte är “populära” då det ger större möjligheter till lärande. Thedin Jakobsson poängterar däremot att något som är meningsfullt för en elev kanske inte känns meningsfullt för en annan och att skapa ett intresse för fysisk aktivitet för eleverna kan leda till att eleverna känner en större meningsfullhet. (Thedin Jakobsson, 2007).
3.2 Den proximala utvecklingszonen
Lev S. Vygotskij var en rysk psykolog som under sitt liv korta livstid (1896-1934) hann utveckla ett flertal intressanta och betydelsefulla teorier om pedagogik och undervisning (Woolfolk & Karlberg, 2015). Vygotskij bygger primärt sina tankar om lärande och utveckling på att vi människor är sociala varelser som lär sig av, i och genom sin omvärld. Med sin övertygande om att människan är en social varelse menar Vygotskij att människans lärande är överordnat dess utveckling. Detta innebär alltså att för att en person ska utvecklas rent kognitivt måste personen lära sig först. Med den utgångspunkten blir omgivningen väldigt vikt eftersom att omgivningen då avgör personens kognitiva utveckling. Vygotskij bryter ner dessa övergripande tankar om lärande till en mer specifik teori som han kallar för den proximala utvecklingszonen (ibid). Den proximala utvecklingszonen är en teori som bygger vad eleven redan kan och vad eleven är redo att lära sig och kan lära sig med hjälp av t.ex. en lärare. I figur 1 kan man se att eleven är centrerad i mitten och befinner sig i Zon I, det eleven redan kan. Med adekvat hjälp av en vägledande vuxen, i detta fall en lärare, kan
eleven ta sig från Zon I till Zon II (den närmaste proximala utvecklingszonen) och därmed lära sig något nytt och nå en högre kognitiv utveckling. Zon III, det yttersta fältet i figur 1, är kunskap som eleven inte än är redo att lära sig än. Det är alltså kunskap som eleven inte ens med hjälp av en lärare kan förstår eller ta till sig förrän eleven har nått en högre nivå av kognitiv utveckling.
På grund av upphosrättliga skäl saknas bilder i den elektroniska utgåvan.
Figur 1 - Modell av den proximala utvecklingszonen (Woolfolk & Karlberg, 2015, s.57)
Denna modell om elevers lärande bygger på att läraren har en stöttande roll i elevens lärande, att läraren är som “kommunikativa stöttor”, vilket är översatt från det engelska ordet
scaffolding (ibid, s. 61). Det är dessa kommunikativa stöttor som eleven använder för att ta
sig till den proximala utvecklingszonen och därmed lära sig nya kunskaper och förmågor. Lärarens främsta uppgift är enligt Vygotskij att assistera elevens lärande och skapa en omgivning och lärandemiljö som är förmånlig för elevens kunskapsutveckling. Med denna form av guidat lärande menar Vygotskij att läraren sakta med säkert ska låta eleven ta allt mer ansvar och tillslut stå på egna ben och därmed ha erövrat den nya kunskapen i den proximala utvecklingszonen. (ibid).
3.3 Självtillit och självreglerat lärande
Den kanadensiske psykologen Albert Bandura arbetade fram en socialkognitiv teori. Denna teori bygger på en utveckling av behaviorismen och adderar flera dimensioner till dess
ursprungliga teori från Skinner och Pavlov. Bandura menar att vi kan lära oss av att observera andra personers beteenden, vilket han kallar för modellering. (Woolfolk & Karlberg, 2015). Ett centralt begrepp i denna socialkognitiva teori är självtillit. Självtillit beskriv som en individs tilltro på sin egen förmåga i en viss situation. Begreppet är alltså fokuserat på prestation men är mer specificerat till just en specifik situation eller område till skillnad från det mer övergripande begreppet självförtroende. (ibid). Har en person en hög självtillit tror alltså individen på sin kompetens och kan se sig själv klara uppgiften. Självtillit har en stark koppling till begreppet agens som Bandua också använder men agens är mer kopplat till livet i övrigt och definieras som “förmågan att göra medvetna val, ta fram lämpliga
handlingsplaner och sedan motivera och reglera utförandet av dessa planer och handlingar.” (ibid, s. 382). Självtilliten kan stärkas av fyra olika källor - bemästringserfarenhet (de egna erfarenheterna), aroual (den inre känslan), ställföreträdande erfarenheter (ser en annan person
genomför uppgiften) och social övertalning (t.ex. en peppande vän). Dessa fyra faktorer kan var och en vara en källa till självtillit.
Självtillit och agnes är starkt förknippat med självreglerat lärande. Självreglerat lärande bygger på att eleven har kontroll över sitt lärande och utvärdera sina insatser. En elev som kan självreglera sitt lärande är självständig, kan tolka uppgift och information samt göra medvetna strategiska val för hur eleven ska nå sitt mål. Dessutom kan eleven utvärdera dessa strategiska val och därmed avgöra om det var ett framgångsrikt tillvägagångssätt eller inte. Genom denna process blir eleven medveten om sin kunskap, sina val och sin eventuellt nyinlärda kunskap. Detta kallar Bandura för metakognition, att vara tänka om sitt tänkande, att vara medveten om sitt tänkande. En viktig aspekt kopplat till självreglerat lärande och självtillit är att elever med hög självtillit och en god förmåga i att självreglera sitt lärande tenderar att prestera bättre i skolan. Dessa elever tror på sin förmåga och sätter därmed högre mål, de vet även vad de behöver göra för att nå detta mål vilket gör att de blir mer motiverade och på grund av detta presterar bättre i skolan. (ibid).
4. Metod
I detta kapitel presenteras metoden för studien. Data samlades in med hjälp av kvalitativa intervjuer och med en fenomenologisk ansats. Informanterna som deltar i intervjuerna har samlats in genom ett bekvämlighetsurval. Kapitlet avslutas med en genomgång av studiens reliabilitet och validitet. De etiska överväganden som ligger till grund för studien har sin utgångspunkt i vetenskapliga rådets forskningsetiska principer (2002), samtliga av rådets principer har uppfyllts.
Forskningsstrategi
I denna studie används en fenomenologisk ansats för att uppfylla studiens syfte och besvara frågeställningen. I och med en fenomenologisk strategi ligger fokuset på ett fenomen, i detta fall lärarnas erfarenheter av begreppet hälsa i sin undervisning. Denscombe (2015, s. 110) skriver att “Fenomenologi är inte primärt intresserade av orsaksförklaringar, utan försöker istället ge en beskrivning av de involverades förstahandsupplevelse av saker och ting”. Detta innebär att en fenomenologisk ansats fokuserar på individers erfarenheter av ett visst fenomen (ibid). I ett arbete, poängterar Denscombe, att man ska försöka se verkligheten och fenomenet utifrån intervjupersonens perspektiv, vilket även innebär att vi måste vara “troget originalet”
när man bearbetar och analyserar materialet. Detta betyder alltså att man bokstavligen ska förstå och tolka varje persons enskilda erfarenheter av verkligheten (ibid, s. 112). För att kunna leva upp till denna forskningsansats ideal behöver vi som studenter vara medvetna om våra egna värderingar och erfarenheter och anstränga oss för att de inte ska ha en inverkan på intervjupersonens svar. I och med studiens syfte och ansats baseras studiens data på
kvalitativa intervjuer med ämneslärare i idrott och hälsa.
Kvalitativa intervjuer
I och med att vi i denna studie använder en fenomenologisk ansats och är intresserade av lärares upplevelser av begreppet hälsa kommer data att samlas in genom kvalitativa intervjuer (Svensson & Ahrne, 2015). Intervjuerna var semistrukturerade, vilket innebär att
intervjuernas struktur utgick ifrån en genomarbetad intervjuguide (se bilaga 2) men ordningen på dess frågor är inte skriven i sten. Frågorna kan delas in i tre kategorier. Den första frågan handlar om hur lärarna själva ser på hälsa och begreppet hälsa. Den andra frågan handlar om hur de undervisar i och igenom hälsa. Tredje och sista frågeställningen handlar om hur lärarna upplever att begreppet har förändrats under tiden de har jobbat och vilka konsekvenser det har fått på deras yrke. För mer detaljerad information kring intervjufrågorna se bilaga 2. Under intervjuerna strävade vi efter att få ett naturlig och avslappnat samtal där deltagaren delgav sina personliga och professionella upplevelser av begreppet hälsa. Eftersom att vi, på ett eller annat sätt, har en relation till informanterna kunde samtalen lätt närma sig djupintervjuer. Detta innebar att vi behövde vara extra varsamma med att inte delge deltagarens identitet eller allt för privat och känslig information. Samtliga deltagare avidentifierades
(Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). Andra etiska överväganden vi väljer att göra är att försöka visa respekt för deltagaren under intervjun. Detta innebär att vi inte kommer ställa allt för kritiska och normerande frågor, det är viktigt att vi både under intervjun och transkriberingen försöker vara neutrala och objektiva för att inte påverka studiens data på ett oetiskt sätt (Svensson & Ahrne, 2015).
För att stärka studiens trovärdighet försöker vi att vara så transparenta som möjligt, både mot läsaren och intervjupersonerna. Svensson & Ahrne (2015) poängterar hur avgörande
trovärdigheten är för att ett arbete ska lyckas och bli respekterat av läsaren. Vår strävan med denna studie är att bidra till dagens forskningsläge och kommer därför göra vårt yttersta för att inte felaktigt vinkla eller misstolka det empiriska materialet. I och med detta hoppas vi
kunna uppnå en tillräckligt hög nivå av generaliserbarhet och på så sätt också bidra till dagens forskningsläge (ibid).
Urval
Urvalet till studien är avgränsat till att endast intervjua ämneslärare i idrott och hälsa med gedigen erfarenhet av att undervisa i de högre åldrarna eftersom det är begreppet hälsa i ämnet idrott och hälsa som denna studie syftar till att undersöka. Erfarenheten hos lärarna har stor betydelse eftersom att vi är intresserade av att se om det har skett någon förändring i hur de upplever ämnet och att under visa i, om och genom begreppet hälsa. Urvalet baseras på de kontakter vi själva har inom lärarkåren för lärare inom idrott och hälsa. De lärare vi valde att kontakta var lärare med god erfarenhet av att undervisa i ämnet. Detta göra att studiens urval går att benämna som ett bekvämlighetsurval.
Tio lärare tillfrågades om de kunde delta i studien men endast sex stycken valde att delta. Ett flertal av de lärare som deltog kände varandra till viss del vilket kan ha bidragit till att de hade relativt liknade syn på ämnet, begreppet hälsa och sin undervisning. De tio lärarna som
tillfrågades har vi sedan innan antingen arbetat med eller själv haft som lärare. Deltagarna kontaktades via mail och de fick efter visat intresse ett informationsbrev (se bilaga 1) med bifogad intervjuguide. I kontakten med deltagarna betonade vi att deltagandet var frivilligt och att ljudet från intervjun skulle spelas in. Urvalet i studien består av sex stycken
verksamma lärare i ämnet idrott och hälsa och samtliga deltagare har en gedigen erfarenhet av ämnet (se tabell 1). Fyra av sex intervjuer genomfördes digitalt via
videostreamingtjänstenerna Zoom och Messenger och två i fysiska möten. Att ha digitala intervjuer varnar Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2015) för då de hävdar att samtalet lätt kan bli formellt och opersonligt. På grund av den rådande samhällssituationen med Covid-19 anser vi att detta var ett nödvändigt sätt för att samla in data och dessutom upplevde vi inte heller att intervjuerna blev onaturligt formella vilket vi tror beror på att de allra flesta har vant sig vid digitala videosamtal.
Tabell 1 - Deltagare i studien
Lärare Verksamma år Yrkeserfarenhet
Kenneth 25 Grundskola, gymnasium, högskola Fanny 10 Gymnasium
Mikael 9 Gymnasium, högskola Malin 11 Gymnasium
Peter 6 Gymnasium, högskola Kevin 20 Gymnasium
Analysmetod
För att analysera den data som samlats in via de kvalitativa intervjuerna väntade vi med att tolka och väga in egna åsikter och värderingar tills efter varje intervju var genomförd. Efter att en intervju var klar gjordes en genomgång av den data som samlats in tillsammans med fältanteckning. På så sätt bröts varje intervju ner och fick en grundläggande första
kategorisering och kodning. I denna process försökte vi alltså hitta övergripande teman för intervjupersonens syn på hälsa och hur han/hon undervisar i ämnet.
Efter att samtliga intervjuer är genomförda transkriberades dessa. Under transkriberingen närmade vi oss materialet och kunde redan då börja finna generella mönster, likheter och skillnader mellan de olika intervjupersonernas svar (Svensson & Ahrne, 2015). När transkriberingen var klar gjordes en noggrann analys av det empiriska materialet. Under denna analys sorterades materialet och reducerades ner till utvald empiri som kunde bidra till att besvara frågeställningen. I och med denna progression av kodning, sortering och
reducering av materialet inleds analysen med en induktiv analys, där generella slutsatser dras och övergår sedan till att analysera materialet utifrån nedanstående teorier, och därmed vara analysen trogen sitt ursprung (Svensson, 2015).
Efter kategorisering och reducering av materialet kommer resultat- och analysdelen för studien att besvara frågeställningens två frågor var för sig. De kommer att besvaras utifrån följande teman för frågeställning I: Hälsa som helhet, psykologisering, ämnets tydliga trend för framtiden samt skiljer inte på idrott och hälsa. Den andra frågeställningen besvaras utifrån
följande teman: kopplar (fysiska) aktiviteter till hälsa, ansvar för kunskapen om hälsa, sälja in hälsa, friluftsliv som medel för att nå hälsa som helhet och individualisering.
Reliabilitet och Validitet
Reliabiliteten och validiteten för denna studie baseras på följande kategoriers kvalitet - forskarrollen, urval och metodik. I vår roll som forskare under intervjuerna och analysen ansträngde vi oss för att vara neutrala och inte vinkla resultatet. Med tanke på att vi är väl insatta i ämnet och själva berörs av resultatet har vi tänkt på detta extra mycket. Urvalet till studien begränsades utifrån vårt personliga kontaktnät. Detta kan ha påverkat resultatet eftersom det finns en risk att de deltagande informanterna har liknande upplevelser av ämnet eftersom att flera av informanterna är kollegor, detta begränsar naturligtvis studiens
generaliserbarhet. (Dalen, 2007).
5. Resultat
I detta kapitel presenteras studiens resultat i form av en redovisning av det empiriska materialet. Frågeställningens två delar kommer att besvaras separat och med hjälp av fyra respektive fem tillhörande teman. Utsagorna från det empiriska materialet, som ligger till grund för svaren på frågeställningen, är de tydligaste och mest talande exemplen. Med hjälp av dessa teman redovisar vi svaren på studiens frågeställningar.
Allmänna kommentarer om lärarna
Generellt i denna studie känner lärarna sig trygga i att undervisa i ämnet men samtidigt anser de att de aldrig är färdiglärda. De uttrycker vid ett flertal tillfällen hur mycket de tycker om sitt arbete och att få arbeta med ungdomar. Det verkar vara själva processen i hur elever lär sig och tar till sig kunskap och till slut delvis bemästrar ett ämne som får många av lärarna att bli extra engagerade. I stort sett all undervisning och de uppfattningar lärare har om ämnet utgår från läroplan (Gy 11), vilket är ett medvetet val från lärarna. Tiden är dessvärre en begränsande faktor för i stort sett alla lärare i studien och de önskar sig kunna gå djupare in på de flesta delmoment av ämnet idrott och hälsa.
5.1 Lärarnas syn på hälsa
Hur beskriver lärare i idrott och hälsa begreppet hälsa som del av ämnet idrott
och hälsa?
Sammanfattningsvis beskriver de intervjuade lärarna begreppet hälsa som något övergripande i ämnet som ska genomsyra hela undervisningen oavsett vilken aktivitet som utövas. Samtliga lärare som deltog i studien beskrev begreppet hälsa som något väldigt omfattande och
komplext och något som bör ta en större del av idrott och hälsa undervisningen i framtiden.
5.1.1 Tema A: Hälsa som helhet
Detta tema behandlar hälsa med en mer holistiskt syn och ett helhetsperspektiv. Där lärarna berättar om hur och vad de använder för att undervisa i hälsa.
Det som framkommer av intervjuerna är att, precis som begreppet hälsa är vägen dit individuell och varje lärare har sina egna vägar för att nå sitt slutgiltiga mål, att ge eleverna kunskaper i att se sin egen hälsa som en helhet och kunna ta aktiva och informerade beslut angående sin hälsa. Lärarna som blivit intervjuade beskriver vilka definitioner av hälsa som de lyfter med sina klasser Fanny beskriver att:
Det jag brukar ta upp är hälsokorset. Både få in fysiska och psykiska aspekten. Att hälsa inte bara betyder att man mår bra i kroppen eller inte bara att man mår bra mentalt heller utan att man får in båda bitarna.
Flera utav de intervjuade väljer att i början på sina kurser försöka lyfta dessa
flerdimensionella hälsobegrepp för att så tidigt som möjligt i kursen medvetandegöra eleverna för att få dem att börja tänka i dom banorna redan från början. Att ge eleverna en grund att stå på och en utgångspunkt i deras tänkande kring hälsa. Mikael förklarar att:
WHO’s definition såklart och alla de här mångtydiga begreppen som att det är ett tillstånd, process, resurs och dikotomi och sådär. Och alla dom här olika inriktningarna men jag kan ju säga att i skolan sådär då har vi absolut utgått från WHO och den definitionen och försökt att ta upp att det är olika synsätt och inriktningar på det men när vi har pratat hälsa så är det ändå WHO vi har utgått ifrån
Att begreppet är mångtydigt och kan vara svårt för eleverna att greppa därför beskriver de intervjuade hur de försöker bryta ner begreppet till mindre delar för att skapa en begriplighet,
meningsfullhet och en hanterbarhet hos eleverna. Olika lärare har valt att fokusera på olika saker i begreppet men en gemensam nämnare är att de försöker beskriva ämnet som en process och en helhet.
Hälsa är inte bara brist sjukdom det är något som hela tiden måste återerövras. Där samverkar den fysiska psykiska och sociala hälsan.(Kevin).
Eftersom att hälsa är något individuellt så har även lärarna i denna studie olika uppfattningar om vad det ska fokuseras på om begreppet hälsa och hur undervisningen ska byggas upp för att nå dessa mål. Kenneth beskriver att
Hälsa för mig har väl blivit tydligare och tydligare. Men jag tror att det alltid har funnits där att hälsa på nåt sätt har med glädje att göra. I mitt fall. Har man roligt då mår man bra.
Kenneth har fokus på att eleverna genom en rörelseglädje kunna använda fysisk aktivitet för att nå målet hälsa ur ett helhetsperspektiv eftersom att han anser att en god fysisk hälsa kan leda till att eleverna får en god social hälsa då de kan umgås med vänner och familj i fysiska aktiviteter utan att känna sig besvärade av aktiviteten. Om elever kan delta och ha roligt i fysiska sammanhang tror Kenneth att deras självförtroende och självkänsla stärks och på så sätt får fysisk aktivitet en positiv effekt på elevernas psykiska välmående. Medans andra lärare väljer att ha mer teoretiska lektioner där de på djupet kan gå in de olika delarna av begreppet. När Malin får frågan om vad hon pratar om mest under sina teoretiska pass så svarar hon:
Kosten och fysiskt, alltså motion och kost och sömn. Plus allt det där med det sociala och arbetets balans med fritiden.
Samtliga informanter beskriver hur de lägger vikt vid att elevernas förståelse av begreppet hälsa börjar vid att förstå att hälsa inte enbart handlar om fysisk hälsa som den under tidigare år till stor del har gjort. I det empiriska materialet framkommer att lärare idag fokuserar på att elevernas ska förstå att hälsa är en helhet och att de måste väga in sin psykiska och sociala hälsa i samtidigt som sin fysiska hälsa.
5.1.2 Tema B: Ämnets tydliga trend
Under detta tema undersöktes vad lärarna ansåg hade förändrats i ämnet under deras tid och vad de tror kommer vara ämnets framtid.
Under intervjuerna frågades lärarna om vad de ansåg hade varit den största förändringen avseende hälsa i skolan och hur den förändringen har påverkat deras undervisning rent praktiskt. Ett genomgående svar till flera av frågorna var att lärarna använder sig av fysisk aktivitet för att nå målet hälsa. Lärarna diskuterar även olika sätt att nå sina mål och att det finns fler vägar dit än bara en. Kenneth beskriver att:
Mitt slutmål blir ju underrubriken. Mitt mål blir ju att dom blir sociala och mår psykiskt bra. Och jag använder mig av det fysiska så att det blir tvärtom där egentligen. Jag sätter målet först och medlet sen. Medlet är ju det som blir prioriterat. Som jag använder mig av för att nå mina mål.
Malin berättar i sin intervju att det har blivit mer accepterat utav såväl elevgrupper som föräldrar och samhället, att begreppet hälsa är flerdimensionellt utav såväl elevgrupper som föräldrar och samhället. Hon berättar att saker som finns i hennes undervisning idag som hon anser vara viktiga var saker hon inte kände att hon kunde ta upp tio år tidigare.
Jag brukar lägga in små pass om andning exempelvis att de måste tänka på andningen för det är ju väldigt viktigt men de hade jag nog inte gjort för 10 år sedan men nu känner jag kanske att jag kan jag kan säga någonting sånt också. Jag kanske kan droppa att meditation är väldigt bra de gör hjärnan duh duh duh duh Sådant kan jag också mer prata om nu än tidigare tror jag.
Under intervjuerna växer det fram en bild av att lärarna idag ser psykisk ohälsa som ett betydligt större fokusområde än förr. En del lärare hänvisar till att det finns studier som visar att barn mår sämre rent psykiskt och det har därför blivit en naturligt större del att belysa i undervisningen om hälsa. Det blir alltså mer fokus på att eleverna ska må bra snarare än att påvisa en god fysisk rörelseförmåga. Fanny och Mikael förklarar hur denna förändring sett ut för deras undervisning:
Ja, helheten. Att må bra helt enkelt. På senare tid har det blivit mer fokus på stresshantering och det är fler elever som har ångest nu, än tidigare upplever jag. Så det är väl mer… den psykiska hälsan har tagit mer plats än den fysiska hälsan. (Fanny).
Det har ju gått över mycket mer till psykisk hälsa, det begreppet har ju fått mycket större innebörd och oftast har väl den fysiska delen varit “nu rör vi på oss och att röra på oss är bra”. Men nu börjar man bli mycket mer, att jag känner iaf i min erfarenheter, att man - Hur det psykiska påverkansfaktorer och att man börjar kolla upp mer hur det påverkar. (Mikael)
Lärarna får även frågan om vilken del av hälsobegreppet om någon som dom prioriterar i sin undervisning eller som de anser är viktigast att prioritera under sina lektioner. När de talar om de olika aspekterna kring hälsa tycker de flesta att de utformar sina lektioner utifrån de
kunskapskrav som finns och i rådande styrdokument. Men på den raka frågan om vad de känner är viktigast att prioritera för eleverna så blir svaren relativt lika och Peter beskriver det såhär.
Mental och social hälsa brukar jag ofta landa i en psykosocial hälsa, den försöker jag nog prioritera högre om jag skulle problematisera det här så kan jag nog säga att jag prioriterar den högre än fysisk. Om jag verkligen vill påverka hälsan så landar jag nog någonstans i att det blir det absolut viktigaste, kan jag få dom att må bra i grupp och relation till en auktoritet rent socialt och mentalt då har jag gjort det största jobbet och sen om den fysiska hälsan har förbättringspotential utan det tror jag inte kommer begränsa dom, det kommer liksom på köpet tror jag medan de andra delarna är otroligt betydelsefulla.
Under intervjuerna framkommer det även att lärarna har olika tolkningar kring vad som är hälsa och hur den ska uppnås. När frågan lyfts om vilket begrepp i hälsodefinitionen som är viktigast får vi en del olika svar då undervisningen av hälsa är lika individuell som känslan av att uppnå hälsa. Med stöd hos kunskapskrav och styrdokument kan olika kopplingar göras till begreppet och på vilket sätt de ska leda sina elever mot målet. Peter beskriver att det
viktigaste för honom att lära eleverna med sin hälsoundervisning är att eleverna ska kunna finna en balans som passar för dem, och att det är individuellt vilken balans som passar eleverna.
Men jag handlar nog landa i ordet balans som begreppet om man nu kan säga att det är ett begrepp i hälsa. Där tycker jag att man får ett koncentrat om vad det handlar om lite. Att någonstans vara medveten om vad som påverkar hälsan utan att man blir en fundamentalist och am blir helt fokuserad på vissa delar av hälsa och då tappar man direkt de här balansen och då blir det inte så hälsosamt så man behöver vara medveten men samtidigt ha förmågan att balansera sitt liv och vad man gör i livet.
Under intervjuerna lyfts även frågan om hur internet påverkar elevernas kunskaper och medvetenhet kring hälsa. Detta kopplas sedan till vad detta innebär för lärarens roll med de nya förväntningar och med tanke på all den information som finns tillgänglig under tummarna hos speciellt eleverna i skolan men också befolkningen i sin helhet. När vi frågade Kevin om han ansåg att eleverna har mer kunskap kring hälsa idag än förr och på vilket sätt de har skaffat sig dig kunskapen så fick vi svaret:
Eleverna får kontakt med mer information och den kan vara korrekt men den kan också vara vilseledande och bara vara marknadsföring Och det blir vår roll att försöka förklara och reda ut de där begreppen Och vara källkritisk. vissa trender kanske inte är hälsosamma även om de försöker framstå som det.
Eftersom hälsobegreppet har breddats och eleverna själva kommer åt mer information kring hälsa så medföljer ett större ansvar hos lärare att vara pålästa och uppdaterade med dagens trender inom hälsa och kunna ta ansvar för att den information som förmedlas ut till eleverna är korrekt och faktabaserad. Samtliga lärare beskriver även att hälsa som helhet, med ett större fokus på att må bra (vilket ofta kopplas till ett psykiskt välbefinnande), är den enda rimliga vägen för ämnets framtid. Mikael beskriver detta på följande sätt:
Min spontana tanke att vi kommer få se utökat hälsotänk i det här ämnet. Och att just idrotts delen kommer hamna under mer rörelse integrerat i skolan i framtiden. Och det kommer vara mer fokus på hälsostudio likt.
Den tydliga trenden av psykologisering i ämnet ses alltså som en naturlig utveckling av ämnet och därmed även som ämnets naturliga framtid.
5.1.3 Tema C: Skiljer inte på idrott och hälsa
Under intervjuerna tillfrågades lärarna om hur de bedriver sin undervisning i idrott och i hälsa och om de särar på begreppen eller försöker att väva samman den fysiska aktiviteten idrott och hälsa undervisningen. Flera av de intervjuade säger att de aldrig har särat på begreppen. Snarare beskriver dem att de alltid har jobbat med att väva samman begreppen och att fysisk aktivitet ger hälsa. Mikael hänvisade till kommentarmaterial från Gy11 när han läste upp:
Hälsa, liksom kroppslig förmåga, ses i ämnesplanen som ett resultat av elevens aktiviteter. Ämnesplanen betonar den fysiska aspekten på hälsa för att synliggöra ämnets särskilda
bidrag till hela skolans ”hälsouppdrag”. Begreppen idrott och hälsa i ämnets namn
signalerar inte en tudelning av ämnet där hälsa betraktas som något som är skilt från idrott.
Kenneth beskriver i sin intervju att han anser att idrott är hälsa eftersom att idrott kan ge alla delar av de flerdimensionella begreppet. Att rörelseaktivitet ger en fysisk hälsa genom rörelsen i sig, att det ger social hälsa att kunna umgås med vänner och familj i fysiska aktiviteter utan att aktiviteten försvårar för individen och att genom att känna sig säker i rörelseaktiviteter så ökar de även individens självförtroende och självkänsla vilket bidrar till en bättre psykisk hälsa. När frågan om lärarna kan uppge en procentsats hur mycket av deras undervisning som består av idrott och hur mycket som består av hälsa så svarar Kenneth “I mitt fall så jobbar jag ju 100% till hälsa. För att idrott är hälsa för mig.”. Denna typ av utsagor är genomgående för de flesta av lärarna. Med stöd i styrdokument och kunskapskrav bedriver de sin undervisning med fysisk aktivitet som grund och hälsa som en biprodukt av den, men att den biprodukten ska genomsyra all undervisning. Fanny beskriver att:
Eftersom att idrotten är kopplad idrotten är kopplad till hälsa… Jag ser att all fysisk aktivitet är kopplad till din hälsa så är ju 100% hälsa. Så av 100% hälsa så är 20% ren teoretiskt hälsa, för så fort de rör på sig så är ju det också hälsa. Så det går ju, det beror på hur man definierar det. Om det är prat om eller att utföra det, men allt ska ha hälsofokus.
Då rådande styrdokument är öppna för tolkning av enskilda lärare finns det fler sätt att se på sin undervisning. Peter till exempel beskriver till skillnad från Fanny att hälsa är det
övergripande perspektivet och att idrotten är en del utav den, däremot påpekar båda att hälsa är något betydligt större och djupare och därför svårare för eleverna att ta in. På en fråga om kunskapskravens vikt mot fysisk aktivitet behöver ändras för att lättare få in hälsoperspektivet i undervisningen svarar Peter att:
Nej men nånstans där, för hälsa är ju väldigt mycket som påverkar hälsan och även dom som rent går att koppla till idrott går ju att koppla till hälsa också så hälsa är ju ett mycket mer övergripande perspektiv det skulle jag säga är den stora delen och så är idrott någonstans en del av det.
Att idrotten är viktigt för eleverna är något alla lärare samtycker om och att hälsodelen i undervisningen alltid ska finnas med som ett “paraply”, som en av de intervjuade beskrev det, eller som ett “övergripande perspektiv” som en annan sa. Enligt Kevin bör vi som lärare i idrott och hälsa fokusera på det vi är experter på, med andra ord den fysiska aktiviteten och
dess påverkan på hälsan. Andra yrkesgrupper med annan utbildning bör sköta de delar som de är experter på, som psykologer eller kuratorer, men att lärare i idrott och hälsa ändå använder idrotten för att belysa hälsa, och främjar fördelarna med fysisk aktivitet i koppling till
individens personliga hälsa. Kevin beskriver det som att “idrotten är ett verktyg för att uppnå hälsa.”.
Sammanställning av - Hur beskriver lärare i idrott och hälsa begreppet hälsa som del av
ämnet idrott och hälsa?
Lärare i idrott och hälsa beskriver begreppet hälsa som ett övergripande perspektiv och något som elever tidigare har haft svårt att få en förståelse för, då deras förväntningar på ämnet oftast har stannat vid första ordet - idrott. Att tydliggöra och konkretisera vad hälsa är, är något lärare i ämnet jobbat aktivt med. Med utgångspunkt i rådande styrdokument använder de sig av en mängd olika sätt för att skapa en begriplighet och hanterbarhet för eleverna för att på så sätt hitta nya sätt att belysa vad hälsa är. Att eleverna ska se hälsa som ur ett bredare synsätt än att bara vara vid fysisk god hälsa och att det finns en mängd påverkansfaktorer som de bör ta hänsyn till när de gör olika val i livet.
Definitionen av hälsa som flitigt används av de undervisande lärarna är WHO definition där fysisk, psykisk och social hälsa ingår och tillsammans skapar en helhet. Lärarna är även överens om att vägen till och vad hälsa är, är något individuellt och skiljer sig från elev till elev. I samhället finns ett problem med att ungdomar generellt mår sämre psykiskt idag än vad de tidigare har gjort och det skapar ett behov av att lyfta även psykiskt välmående under lektionerna tillsammans med individuella uppgifter om hur olika saker påverkar det psykiska välmåendet hos eleverna. Så som kroppsideal och sociala medier till exempel.
Under intervjutillfällena berättar lärarna också om hur de tror att framtiden i ämne kommer att se ut. Det finns en bred konsensus om att hälsa kommer att lyftas fram ännu mer och att idrotten i sig kommer bli ett verktyg för att uppnå hälsa, men att i nuvarande styrdokument och kunskapskrav finns det fortfarande ett större fokus på just den fysiska aktiviteten. Det är något de intervjuade tror kommer att ändras i framtiden och där förståelsen för vad hälsa är och hur eleverna själva ska kunna skapa sin egen hälsa kommer att vara i fokus. Hälsa genom fysisk aktivitet kommer att vara en del i ämnet men de anser också att andra delar i
Friluftsliv lyftes av flera av de intervjuade som ett bra sätt att kunna komma åt alla tre delarna av WHO´s hälsodefinition.
Lärarna anser att kunskapskraven i ämnet idag ligger viktade mot den fysiska aktiviteten och att hälsa blir något som de alltid försöker att väva in i undervisningen. Exempelvis förklarar de alltid vad den till exempel fysiska aktiviteten har för påverkan på de olika
hälsoperspektiven. Majoriteten av de intervjuade lärarna beskriver att de inte skiljer på begreppen idrott och hälsa, utan att de använder sig av fysisk aktivitet för att tydliggöra den aspekten utav hälsa. Samtliga lärare säger också att de inte kan ta allt ansvar för elevernas hälsa. utan att hälsa är något mycket större som hela skolan tar ansvar för med elevhälsoteam, kuratorer och psykologer.
5.2 Lärarnas upplevelse av hälsobegreppets påverkan
Hur upplever dessa lärare att deras yrkesutövande och undervisning påverkas
av deras syn på begreppet hälsa?
Sammanfattningsvis kan man säga att lärarna alltid försöker koppla lektionsinnehållet till hälsa. De vill även göra undervisningen meningsfull och försöker därmed individanpassa undervisningen. Däremot anser lärarna att de endast har ett ansvar för elevens kunskap om hälsa och inte elevens faktiska hälsa.
5.2.1 Tema D: Kopplar (fysiska) aktiviteter till hälsa
Något som lärarna i denna studie vill göra och försöker göra i så stor utsträckning som möjligt är att koppla undervisningen, uppgifter och (fysiska) aktiviteter till hälsa. De försöker göra det tydligt för eleverna hur ett visst moment bidrar till hälsa och hur den kopplingen ser ut. Det är viktigt för lärarna att eleverna känner att undervisningen både är meningsfull och att den har en koppling till deras hälsa. Peter förklarar:
Om jag ska svara lite mer konkret då så tror jag att utifrån jag gör, det jag signalerar och hur jag uppfattas som lärare så tror jag kanske att betoningen är på den fysiska hälsan men utifrån mig själv och det jag vill lyfta upp, och det som betyder något mer än något annat, så är det nog den psykosociala komponenten.
