SVENSKFRÖTIDNING NR4 JUNI2004
12
Av Jens Blomquist, Svensk Frötidning
Oljeväxter som förfrukt ökar
skörden av höstvete med
1200-1300 kilo per hektar
jämfört med höstvete och
havre. Det visar två nya
för-söksserier som också pekar
på att förfruktseffekten av
oljeväxter är lika stor
obero-ende av skördenivå.
Två försöksserier med förfrukter till höstvete pågår för närvarande i Sverige. Oljeväxter spelar en viktig roll i båda. I den ena serien togs initiativet lokalt i Östergötland men försöken ligger också i Väster-götland och kring Mälaren. I den andra ligger försöken i Skåne. Båda serierna visar stora utslag för både vårraps och höstraps som förfrukt till höstvete.
Pressad växtföljd
I den norra serien ligger tyngd-punkten på kombinationer av för-frukt, jordbearbetning och svamp-behandling i höstvete.
– Vi ville testa hur stora utslagen blir av en avbrottsgröda i en pres-sad växtföljd med mycket höst-vete, förklarar Alf Djurberg på Växtskyddscentralen i Linköping.
År 1 har man höstvete över hela försöksytan. År 2 sås halva försöks-ytan med höstvete och den andra med vårraps. År 3 etableras höst-vete igen, antingen efter plöjning eller efter en bearbetning utan plöjning. År 3 svampbekämpas halva antalet upprepningar medan
den andra halvan är obehandlad. På det sättet odlas det vete tre år i rad, eller vete med avbrott av vårraps.
Stabil skördeökning
Utslaget i höstveteskörd år 3 har inte låtit vänta på sig. Skörde-ökningen är stabil i de tio försöken under fyra år. I genomsnitt har skörden av höstvete efter vårraps
ökat med 1300 kilo per hektar, motsvarande 28 procent, jämfört med efter höstvete.
– Det är slående vilken enorm effekt av förfrukten vi får. Det är ju inte direkt någon ny kunskap, men den verkar dessvärre ha somnat in, kommenterar Alf Djurberg resultaten.
De andra två behandlingarna – jordbearbetning och
svampbe-veteskörden
Sjukt och friskt. Med höstvete som förfrukt till höstvete blir förekomsten av vetets
bladfläck-sjuka massiv, (övre bilden) medan vårraps som avbrottsgröda minskar svampsmittan rejält. Försök i Östergötland våren 2004. Foto: Hans Jonsson
handling – har inte alls gett lika kraftiga utslag. Att inte plöja har ökat skörden med 2 procent i medeltal av de båda förfrukterna.
– Det har tyvärr misstolkats som att det inte spelar någon roll hur bearbetningen går till, men det är fel. Efter vårraps gav bearbetning-en utan plöjning bearbetning-en merskörd medan det var negativt att inte
plöja efter höstvete, berättar Alf Djurberg.
Svårtolkad svampeffekt
Effekten av svampbehandling är större med vårraps jämfört med höstvete som förfrukt. Det förbryl-lar Alf Djurberg.
– Vi hade trott att vi skulle få större utslag med höstvete efter höstvete.
SVENSKFRÖTIDNING NR4 JUNI2004 13
Tolkningen är svår. På våren är det mycket mer svampangripna blad där förfrukten är höstvete, men skillnaden utjämnas under säsongen.
– Svampsjukdomarna sprids med vinden mellan försöksrutorna på ett helt annat sätt än vi tidigare har vetat om. I en praktisk fältsitua-tion hade situafältsitua-tionen blivit
annor-lunda, menar Alf Djurberg.
Tolkningen av svampeffekten ska därför göras med försiktighet påpekar han.
– Drar man slutsatsen att bekämpning är mer motiverad efter vårraps gör man ett tankefel.
Hela försöksytan får samma kvä-vegiva, men kväveprovtagningar visar ändå att skillnader i kväve inte kan förklara den stora
förfrukt-seffekten av oljeväxterna. För-fruktseffekten är mer svårfångad än så.
– Det handlar sannolikt om en kombination av bättre jordstruktur, plantetablering och rotsystem samt om olika svampsjukdomar, spekulerar Alf Djurberg.
Jämför tre förfrukter
Också de skånska försöken visar stora utslag av olika förfrukter till höstvete. Förförfrukten är vårkorn eller höstkorn år 1. Därefter eta-bleras de tre förfrukterna havre, höstraps eller foderärt år 2, för att sedan följas av höstvete år 3. Försöken har egentligen fokus på optimal kvävegiva så i höstvete-grödan läggs 7 olika kvävegivor från 0 till 240 kilo N per hektar. Icke desto mindre kommer effek-ten av de olika förfrukterna fram i försöken. I medeltal av de tre kvä-venivåerna 120, 160 och 200 kilo N per hektar ökade skörden av höst-vete efter höstraps med 1235 kilo per hektar jämfört med efter havre. Efter foderärt ökade skör-den med 1120 kilo.
Oberoende av skördenivå
Inte ens vid den högsta kvävegi-van kommer höstvete efter havre i kapp de båda andra förfrukterna.
– I medeltal av dessa försök har man inte kunnat kompensera en sämre förfrukt som havre med en högre kvävegiva, fastslår Lena Engström, som håller i försöken vid SLU, Skara.
Inte heller hon är förvånad över de stora utslagen av goda förfrukter.
– De ligger i linje med vad äldre försöksresultat visar.
De skånska försöken ligger på jordar i toppklass – på Österlen, Söderslätt och Lundaslätten. I ett av försöken på Österlen låg höst-veteskörden ett år över 14 ton per hektar vid den högsta kvävenivån. Men även på en så bördig jord finns en förfruktseffekt.
– Jag har hittills inte sett att för-frukten har mindre betydelse på
Vet värdet. Alf Djurberg på Växtskyddscentralen i Linköping vet värdet av vårraps som förfrukt
till höstvete. I försöken har förfruktseffekten varit större än effekten av jordbearbetning och svampbekämpning. Foto: Hans Jonsson
Höstraps och vårraps trimmar veteskördarna!
SVENSKFRÖTIDNING NR4 JUNI2004
14
bördiga jordar och vid höga skör-denivåer, säger Lena Engström.
Kvävegivan varierar stort
Den optimala kvävegivan föränd-ras med olika förfrukter. När serien avslutas med fler skördar 2004 kommer Lena Engström att gå till
botten med kväveoptimum efter de olika förfrukterna. Tills vidare nöjer hon sig med att konstatera att den optimala kvävegivan varie-rar enormt.
– Jord, gård och driftsinriktning gör att kväveoptimum varierar mycket. Hade höstvete funnits med som
förfrukt, precis som i försöken längre norrut, hade utslagen san-nolikt blivit ännu större gissar Lena Engström.
– Ja, skördarna borde ha blivit lägre om vi hade haft höstvete som förfrukt till höstvete i stället för havre. ■
8644 9879 9764 4663 5963
