Lärande och samhälle
Skolutveckling och ledarskap
Examensarbete
15 högskolepoäng, avancerad nivå
Ditt, mitt eller vårt – en litteraturstudie kring
forskning om samarbete mellan skola och
habiliterande verksamhet
Yours, Mine or Ours - a Literature Study of Research on Collaboration
between School and Habilitative Activities
Susanne Landén
Specialpedagogexamen 90 hp Slutseminarium 2020-01-13
Examinator: Anna Jobér
2
Förord
När jag gick lärarutbildningen, när jag började jobba som lärare och under specialpedagogprogrammet har det varit tydligt att läraryrket inte är ett ensamarbete, särskilt inte när det gäller arbetet med elever i behov av särskilt stöd. För att utvecklas i sin profession och för att kunna stötta alla elever behövs samarbete med kollegor. Genom att göra denna litteraturstudie och skriva detta arbete har jag fått en större förståelse när det gäller samarbete mellan skola och instanser utanför skolans väggar. Med hjälp och stöd från handledaren har jag under arbetets gång fått nya insikter och jag har därmed utmanats att se arbetet på flera olika sätt, vilket jag är mycket tacksam för.
Ängelholm, 27/12 2019 Susanne Landén
3
Sammanfattning/Abstract
Landén, Susanne. (2020). Ditt, mitt eller vårt ansvar – en litteraturstudie kring forskning om
samarbete mellan skola och habiliterande verksamhet. Specialpedagogprogrammet,
Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.
Förväntat kunskapsbidrag
I arbetet med elever i behov av särskilt stöd kan skolan behöva samarbeta med andra verksamheter för att stödet ska optimeras, till exempel samarbeta med habiliterande verksamhet. Kunskapsbidraget i denna litteraturstudie är att vidga synen på samarbete mellan habiliterande verksamhet och skola genom att redogöra för på vilka olika sätt forskare beskriver samarbetet. Genom det kan nya tankar framkomma och möjligen överföras till den egna verksamheten. Alternativt kan litteraturstudien vara underlag för vidare forskning.
Syfte och frågeställningar
Syftet med litteraturstudien är att få en överblick över på vilka olika sätt forskare belyser samarbete mellan skola och habiliterande verksamhet. Genom att få en överblick kan synen på ett sådant samarbete vidgas. Habilitering är ett svenskt fenomen, men för att inte enbart beskriva forskning inom svensk kontext används internationellt publicerad forskning som handlar om samarbete mellan skola och habiliterande verksamhet. Artiklarna sätts i relation till varandra utifrån vilka likheter och skillnader som går att utläsas gällande metodval, specialpedagogiskt perspektiv och systemteori, för att på så sätt få överblick över forskningsfältet.
Teori
I litteraturstudien används specialpedagogiska perspektiv, systemteori och organisationsteori. Specialpedagogiska perspektiv används för att belysa vad forskarna fokuserar på i sina artiklar gällande samarbete mellan olika verksamheter. De specialpedagogiska perspektiv som artiklarna utläses från är kategoriskt perspektiv, relationellt perspektiv och dilemmaperspektiv. Systemteori används för att få en överblick över vilka olika nivåer forskare utgår ifrån när de beskriver samarbete mellan skola och habiliterande verksamhet och vad som sker i gränserna mellan de olika nivåerna. De systemteoretiska nivåer som artiklarna utläses ifrån är meso, mikro och makro. Organisationsteori används eftersom organisationers uppbyggnad kan ha betydelse för samarbete mellan skola och habiliterande verksamhet.
4
Metod
Systematisk litteraturstudie används som metod för att få en överblick över forskningsfältet. Befintlig forskning som publicerats under de senaste tjugo åren används för att vidga synen på samarbete mellan habiliterande verksamhet och skola. Artiklar som analyseras och diskuteras väljs utifrån inklusions- och exklusionskriterier och kvalitativ innehållsanalys används för att finna likheter och skillnader i de olika artiklarna.
Resultat
De vanligaste metoderna som forskare använder sig av när de ska beskriva samarbete mellan habiliterande verksamhet och skola är dokumentanalys och enkäter. Ingen av artiklarna hade observation eller etnografi som metod. Majoriteten av artiklarna skrivs utifrån ett relationellt perspektiv. Resultatet visar att det finns olika anledningar till att samarbete mellan habiliterande verksamhet och skola är komplext. Det som påverkar samarbetet på makronivå är lagar och policys, till exempel att de är otydligt framskrivna och därmed tolkas på olika sätt. På mesonivå påverkas samarbetet av bristande förståelse för varandras verksamheter och avsaknaden av professionella relationer mellan instanserna. Oklarhet gällande vilken roll habiliteringen har påverkar samarbetet på mikronivå. Gemensamt för de olika nivåerna är problematiken i vem det egentligen är som ska ta ansvar för att anstifta och upprätthålla samarbete mellan habiliterande verksamhet och skola.
Specialpedagogiska implikationer
Samarbete mellan skola och habiliterande verksamhet kan stötta elever i behov av särskilt stöd. Men på grund av otydliga förordningar är samarbete inte självklart och det går inte att ta för givet att personal ute på skolor är medvetna om vilken stöttning de kan få från habiliteringen. Å andra sidan går det inte heller att ta för givet att samarbetet leder till förändring. Olika specialpedagogiska synsätt, traditioner och terminologier kan försvåra kommunikationen och därmed påverka samarbetet. Det kan exempelvis vara att personal på habilitering ser skolsituationen ur ett kategoriskt perspektiv och utgår från elevens funktionsnedsättning, istället för att utgå ifrån den kontext som eleven befinner sig i. Därför behövs det någon, exempelvis en specialpedagog, som både informerar om samarbetsmöjligheter och även utvärderar dem.
Nyckelord
5
Innehållsförteckning
INLEDNING ... 6
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 8
BAKGRUND ... 9
TEORETISK FÖRANKRING ... 11
SPECIALPEDAGOGISKA PERSPEKTIV ... 11
ORGANISATIONSTEORETISKT PERSPEKTIV OCH SYSTEMTEORI ... 12
METOD ... 15
GENOMFÖRANDE, URVAL OCH ANALYS ... 17
Steg 1 – inklusions- och exklusionskriterier ... 17
Steg 2 – strukturera och analysera innehållet i artiklarna ... 20
Steg 3 – finna likheter och skillnader i artiklarna ... 21
METODDISKUSSION ... 22
ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 23
RESULTAT OCH ANALYS ... 25
METODVAL I STUDIERNA ... 25
SPECIALPEDAGOGISKA PERSPEKTIV ... 26
SYSTEMTEORETISK NIVÅ ... 27
Makronivå – synen på lagar, policys och ansvar i studierna ... 27
Mesonivå – synen på förståelse, relation och ansvar i studierna ... 28
Mikronivå – synen på kunskap, roller och ansvar i studierna ... 29
DISKUSSION ... 30
METODVAL I STUDIERNA ... 30
SPECIALPEDAGOGISKA PERSPEKTIV ... 31
MAKRONIVÅ – SYNEN PÅ LAGAR, POLICYS OCH ANSVAR I STUDIERNA ... 32
MESONIVÅ – SYNEN PÅ FÖRSTÅELSE, RELATION OCH ANSVAR I STUDIERNA ... 33
MIKRONIVÅ – SYNEN PÅ KUNSKAP, ROLLER OCH ANSVAR I STUDIERNA ... 35
SAMMANFATTANDE TOLKNING ... 36
AVSLUTANDE REFLEKTION ... 37
SPECIALPEDAGOGISKA IMPLIKATIONER ... 37
FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING ... 38
6
Inledning
Under en av kurserna på specialpedagogprogrammet intervjuade jag en specialpedagog som är verksam på habiliteringen. Vi diskuterade anpassningar och kartläggningar, men det var inte det som fångade mitt intresse allra mest. Det var istället när specialpedagogen berättade att samarbetet mellan habilitering och skola inte är optimalt. Specialpedagogen upplevde sig vara i vägen och ge upphov till stress vid besök på skolorna. Specialpedagogen underströk vikten av att arbeta mot ett gemensamt mål, både habilitering, skola, vårdnadshavare och elev. Ett exempel handlade om att habiliteringen tillsammans med en elev och vårdnadshavare gemensamt bestämt att eleven skulle träna på att själv dra upp dragkedjan på sin jacka. Specialpedagogen menade att om habiliteringen har ett nära samarbete med skolan så att skolan får samma information kring vad eleven ska träna på, då skulle det hjälpa eleven att utvecklas och bli en självständig individ, till skillnad från om personalen på skolan fortsätter att dra upp dragkedjan åt eleven.
Frågan är hur lagarna ställer sig kring samarbetet mellan habilitering och skola. I skollagen (SFS 2010:800) står det att skolan ska samarbeta med vårdnadshavare, men det står ingenting om samarbete med habilitering. Inte heller hälso- och sjukvårdslagen ([HSL], SFS 2017:30), som styr habiliteringen, socialtjänstlagen ([SoL], SFS 2001:453) eller lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade ([LSS], SFS 1993:387) nämner något om samarbete med skola. I HSL, SoL och LSS står det dock att det ska finnas ett samarbete med andra samhällsorgan och organisationer. Hemmingsson, Gustavsson och Townsend (2007) samt Göransson, Nilholm och Karlsson (2011) beskriver att olika förordningar samt otydliga lagar och dokument kan vara en av orsakerna till att samarbetet mellan skola och habilitering inte alltid fungerar som det ska.
Hemmingsson et al. (2007) beskriver även att bristen på samarbete kan bero på hur skolans respektive habiliteringens organisation är uppbyggd och att instanserna utgår från olika traditioner. Specialpedagogen på habiliteringen och specialpedagogen på skolan må ha samma utbildning, men i slutändan olika förutsättningar. Enligt HSL (SFS 2017:30) behöver eleven ha diagnos för att få stöd via habilitering, medan specialpedagogerna på skolan följer skollagens (SFS 2010:800) text om att alla elever ska få stöd, oavsett om det finns en diagnos eller inte. Göransson et al. (2011) beskriver tankesättet med medicinskt krav för att få stöttning som ett kategoriskt perspektiv med individen i fokus, till skillnad från att se situationen ur ett relationellt perspektiv, det vill säga vad som sker i mötet mellan individ och miljö.
7
Göransson et al. (2011) och Hemmingsson et al. (2007) menar att samarbete mellan skola och habilitering behövs för att eleven i behov av särskilt stöd ska utvecklas optimalt. Habilitering som institution är ett svenskt fenomen och i intervjun med specialpedagogen på habiliteringen framkom det att samarbete inte fungerar optimalt. Min första tanke inför detta arbete var därför att göra intervjuer för att få fram fler tankar om samarbetet och att intervjua både specialpedagog på habilitering och specialpedagog på skola. Men när jag sökte i databaser efter artiklar inom detta område insåg jag att det redan finns flera artiklar som tar upp samarbetet mellan habilitering och skola. När jag läste artiklarna fick det mig att inse att det finns många olika förklaringar till varför samarbetet kan vara bristfälligt. Istället för att intervjua och få fram enstaka specialpedagogers upplevelser väljer jag att göra en översikt över den forskning som finns. Dels för att få möjlighet att se samarbete på olika sätt och ur olika perspektiv, dels för att vidga synen kring hur samarbetet skulle kunna optimeras. Genom litteraturstudier menar Ahlberg (2013) och Nilholm (2017) att läsaren kan få en fördjupad förståelse, då läsarens egna tankar och erfarenheter kan sättas i relation till den forskning som gjorts. Evans (2002) går ett steg längre och menar att litteraturstudier behövs för att kunna vara kritisk till den forskning som finns, eftersom olika artiklar jämförs och problematiseras. Innan jag bestämde mig för att göra en litteraturstudie fann jag artiklar om samarbete mellan habilitering och skola som var skrivna i början av 2000-talet. Därför väljer jag att fokusera på artiklar skrivna under de senaste tjugo åren.
Även om habilitering som institution är svenskt fokuserar denna litteraturstudie på internationellt publicerade artiklar. Anledningen till att internationell forskning skrivs fram och analyseras, istället för artiklar från svenska vetenskapliga tidskrifter då habilitering är svenskt, är för att kunna se samarbete ur så många perspektiv som möjligt. Trots att habilitering kanske inte fungerar på samma sätt i Sverige som utomlands så samarbetar även skolor i andra länder med utomstående habiliterande verksamheter. Tanken är inte att internationella studiers resultat direkt ska överföras till svensk kontext, utan en önskan om att vidga synen på samarbete genom att få en överblick över hur forskare beskriver samarbete mellan skola och andra habiliterande instanser. Därför kommer både begreppen ”habilitering” och ”habiliterande verksamhet” att användas, där begreppet ”habilitering” syftar på den svenska beskrivningen och ”habiliterande verksamhet” på den internationella beskrivningen. I grunden har habilitering i Sverige och habiliterande verksamheter utomlands fokus på elevens rättigheter och stöd för ett självständigt liv ([HSL], SFS:2017:30; Osborne & Bon, 2018).
8
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att ge en överblick över befintlig forskning och belysa vilka olika perspektiv forskare lyfter fram kring samarbete mellan habiliterande verksamhet och skola. Vidare innefattar syftet att ge en överblick över vilka likheter och skillnader det finns mellan olika forskare och deras framställning av samarbete mellan habiliterande verksamhet och skola.
De frågeställningar som detta arbete avser besvara är:
• Vad fokuserar forskare på i internationella studier som behandlar samarbete mellan habiliterande verksamhet och skola?
• Vilka likheter och skillnader framträder med avseende på hur forskarna beskriver samarbete mellan habiliterande verksamhet och skola?
9
Bakgrund
Enligt 1177 Vårdguiden (2019) är habiliteringen till för att tillsammans med den berörda eleven och elevens familj sätta upp mål utifrån de behov som finns. Stödet gäller elever med medfödd eller tidigt förvärvad fysisk funktionsnedsättning, intellektuell funktionsnedsättning, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning samt syn- eller hörselnedsättning. Det övergripande syftet med habilitering är att eleven ska bli självständig. 1177 Vårdguiden (2018b) preciserar att habilitering bland annat kan hjälpa till med att ta fram olika hjälpmedel, till exempel förstärkare om eleven har en hörselnedsättning. Något samarbete med skola nämns inte i den övergripande beskrivningen av habiliteringens insatser. Det står dock att habiliteringen ska ordna insatser från olika verksamheter och kompetensområden, vilket eventuellt kan tolkas som att habiliteringen ska samarbeta med skolan. Det är dock viktigt att komma ihåg att habiliteringens verksamhet kan skilja sig mellan olika regioner.
Även om samarbete mellan habilitering och skola inte nämns i den övergripande beskrivningen av habiliteringens insatser så nämns samarbetet sporadiskt i 1177 Vårdguidens texter. Bland annat står det om samarbete i texten som handlar om vad autism är. I 1177 Vårdguiden (2018b) står det att team eller delar av teamet från habiliteringen gör observationer i elevens vardag, exempelvis i skolan. Teamet inom habilitering innefattar läkare, psykolog, specialpedagog, logoped, arbetsterapeut och sjukgymnast. Syftet med observationen är att se hur barnet beter sig i sin vardag. 1177 Vårdguiden (2018b) lyfter även fram vikten av att bilda nätverk där alla som träffar eleven regelbundet träffas för att diskutera. Skola nämns också i 1177 Vårdguiden (2018a) där det står att skola samt hälso- och sjukvården delar på ansvaret för skolhjälpmedel, men det står ingenting om att habilitering och skola ska samarbeta. Det står enbart att det är skolans ansvar att se till att det finns de hjälpmedel som krävs för att eleven med funktionsnedsättning ska kunna delta i skolverksamhet. Situationen är komplex gällande vem det egentligen är som ska ta ansvar för samarbetet mellan habilitering och skola. I den ena texten står det att habiliteringen ska ta kontakt med skolan och göra observationer medan det i andra texter står att skolan ansvarar för hjälpmedel och insatser.
Att habiliteringen har ett individfokus går att läsa i 1177 Vårdguiden (2018a) och HSL (SFS 2017:30) där det bland annat står att habiliteringen ansvarar för personliga hjälpmedel och individuella planer. Inom skolans värld går det att urskilja ett systemteoretiskt tänkande eftersom Skolverket (2014) bland annat menar att pedagogiska kartläggningar ska innehålla analyser på både individ-, grupp- och organisationsnivå. Anpassningar och hjälpmedel som
10
hjälper en elev i skolvardagen kan även hjälpa fler elever i gruppen. Det tankesättet skiljer sig från habiliteringens mer individuella inriktning. Det är först i Skolverkets rapport (2016) som problematiken med olika synsätt och traditioner inom skola och habilitering ordagrant lyfts fram. Där står att om habiliteringen har en annan uppfattning kring hur arbetet med eleven ska gå till, kan det leda till frustration hos personalen på skolan och i texten står det även att oliktänkande riskerar att eleven kommer i kläm. Skolverket (2014) lyfter upp habiliteringens roll som att habilitering kan vara ett komplement och ett stöd i bedömningen av vilka stödinsatser som ska sättas in gällande elever i behov av särskilts stöd. Skolverket (2016) skriver i sin text att det är rektorn som ansvarar för samarbete mellan skola och habilitering, alternativt att en annan person på skolan gör det men underrättar rektorn.
Flera av de internationella artiklarna i denna litteraturstudie kommer ifrån USA. Där hänvisar forskarna ofta till ”Section 504 of the Rehabilitation Act of 1973” (Osborne & Bon, 2018). Det är en diskrimineringslag vars syfte är att skydda individer mot diskriminering baserat på deras funktionsnedsättning. Det skyddar exempelvis så att individer med funktionsnedsättning har rätt till och får den hjälp de behöver. Lagen skyddar individer med både fysisk och psykisk funktionsnedsättning och liknar den svenska HSL (SFS 2017:30) på det sättet att det krävs en diagnos för att få hjälp. Syftet med ”Section 504 of the Rehabilitation Act of 1973” är att ge likvärdiga möjligheter till alla elever oavsett funktionsnedsättning genom att bland annat lägga upp individuella planer, vilket också liknar den svenska habiliteringens sätt att arbeta. Enligt ”Section 504 of the Rehabilitation Act of 1973” är det varje enskild verksamhet som ansvarar för att lagen följs, men det står inte preciserat vem som ansvarar för vad. Det finns dock en baksida med lagen. Chiasson och Olson (2007), Moses, Gilchrest och Schwab (2005) samt O’Connor, Yasik, och Horner (2016) ser i sina studier att både föräldrar och personal ute på skolorna har svårt att förstå den process som ”Section 504 of the Rehabilitation Act of 1973” bygger på, det vill säga den plan som lagen menar att organisationerna ska följa och vad elever med funktionsnedsättning egentligen är berättigade till för stöd.
Det gäller att komma ihåg att sjukvården i Sverige ser annorlunda ut jämfört med andra länder, exempelvis USA, Kina och Indien, i förhållande till ekonomi och försäkringar. Olika förutsättningar utifrån ett ekonomiskt perspektiv för att få hjälp från habiliterande verksamhet är inget som kommer diskuteras vidare i denna litteraturstudie, även om det säkerligen påverkar hur arbetet går till. Ett begrepp som ligger nära tillhands när det handlar om samarbete mellan habilitering och skola är inkludering. Detta kommer inte heller diskuteras ytterligare, även om synen på inkludering säkerligen påverkar samarbetet mellan habilitering och skola.
11
Teoretisk förankring
Teorierna som används ska vara en hjälp i både planeringen, analysen och diskussionen av denna litteraturstudie. Eftersom det i lagar och styrdokument framkommer att habilitering och skola utgår från olika perspektiv studeras artiklarna i denna litteraturstudie utifrån vilka olika specialpedagogiska perspektiv forskarna lägger fokus på. Problematiken kring samarbetet mellan habilitering och skola kan grunda sig i organisationens uppbyggnad och är beroende av hur olika instanser kommunicerar med varandra. Därför kommer denna litteraturstudie även utgå från ett organisationsteoretiskt och systemteoretiskt perspektiv, för att undersöka hur forskarna beskriver problematiken i gränssnitten mellan olika verksamheter. Organisationsteoretiska perspektiv, systemteori och specialpedagogiska perspektiv spelar också roll när det gäller att finna likheter och skillnader i forskarnas resonemang om samarbete mellan habilitering och skola. Användandet av flera teorier benämner Forsberg och Wengström (2015) som teoritriangulering.
Specialpedagogiska perspektiv
Hur en verksamhet eller skola beskrivs och hur personalen arbetar kan bero på vilket specialpedagogiskt perspektiv som ligger till grund. Nilholm (2005) belyser vikten av att medvetandegöra och låta personalen i skolan och arbetslagen diskutera kring vilka specialpedagogiska perspektiv som finns och hur de kan ligga till grund för tankesätt och agerande. Ahlberg, Möllås och Nordevall (2009), Emanuelsson, Persson och Rosenqvist (2001) samt Nilholm (ibid) beskriver olika perspektiv och ställer dem mot varandra. Kategoriskt perspektiv innebär att om en situation eller problem skulle uppstå så söks orsaken hos den enskilda eleven. Emanuelsson et al. (ibid) beskriver att kategoriskt synsätt är vanligare trots att högre utbildning allt mer inriktar sig på positiva effekter av relationellt förhållningssätt. Med ett kategoriskt förhållningssätt riskerar skolan att inte se möjligheterna i att lösa problematiken, utan orsakerna ses som biologiskt och medicinskt grundade. Emanuelsson et al. (ibid), Nilholm (ibid) och Simeonsdotter Svensson (2009) lyfter fram ett relationellt perspektiv. Ahlberg et al. (ibid) kallar det för det miljöfokuserade synsättet. Det innebär att kontexten har betydelse för skolproblematiken och ansvaret läggs därmed på skolan och dess omgivning. Det handlar om att det i mötet mellan individen och miljön uppstår problem. Genom att förändra miljön kan elevens förutsättning för att lyckas ändras. Vilket perspektiv personalen på skolan och den habiliterande verksamheten har är alltså avgörande för elevernas lärande och utveckling.
12
Nilholm (2005) tar upp ett tredje perspektiv, dilemmaperspektivet. Enligt Skolverkets läroplan (2011) och skollagen (SFS 2010:800) ska alla elever erhålla samma erfarenhet och kunskap. Samtidigt står det i samma styrdokument att alla elever ska lära sig utefter sina förutsättningar och olikheter. Haug (1999) och Göransson, Lindqvist, Klang, Magnússon och Almqvist (2018) instämmer i att det är ett dilemma, men Göransson et al. (ibid) går ett steg längre och menar att tolkning av styrdokument också riskerar att resultera i stora olikheter skolor emellan. När det gäller det kategoriska perspektivet visar Göransson et al. (ibid) att ett kategoriskt perspektiv inte uteslutande handlar om medicin. En skola kan, medvetet eller omedvetet, ändå arbeta utifrån ett kategoriskt tänkande om problemet ses som individualistiskt. Haug (ibid) menar dock att färre och färre inom skolans värld utgår från ett kategoriskt perspektiv. Göransson et al. (ibid) visar i sin studie att specialpedagoger inte är eniga utan har olika tankar kring vad skolproblem kan bero på. Det gäller därför att komma ihåg att specialpedagoger, trots likvärdig utbildning, inte nödvändigtvis instämmer i eller arbetar utifrån ett relationellt perspektiv. Det betyder också att trots att personalen i den habiliterande verksamheten utgår ifrån ett kategoriskt perspektiv i och med HSL (SFS 2017:30), kan de ändå arbeta utifrån ett relationellt perspektiv. Inget är svart eller vitt utan det gäller, i enlighet med Ahlbergs (2009) tankar, att det finns en medvetenhet kring vilka specialpedagogiska perspektiv som finns i organisationen och att möjlighet ges till att reflektera kring på vilket sätt det kan påverka det dagliga arbetet.
Organisationsteoretiskt perspektiv och systemteori
Varför saker och ting sker eller varför personer agerar på ett specifikt sätt i en organisation är enligt Svedberg (2016) lättare att få en förståelse för om det finns en medvetenhet kring hur själva organisationen ser ut. Det handlar inte enbart om hur organisationen utåt sett är uppbyggd, utan även om relationer och maktstrukturer inne i verksamheten. Svedberg (ibid) menar att en organisation kan ses utifrån hårda och mjuka variabler där hårda betyder mål och struktur medan mjuka står för relationer och socialt samspel, både inom organisationen och i personalens kontakt med samhället utanför. För att förstå en organisation behöver den ses ur de olika variablerna, eftersom de samspelar med varandra. Om det sker en förändring inom exempelvis strukturen av organisationen kommer det att påverka människorna och skapa en spänning inför det ovissa. Därför menar Svedberg (ibid) att det kan vara svårt med förändringar och att spänningen är anledningen till att det kan finnas motstånd mot att genomföra en förändring. Författaren visar att det inte finns neutrala organisationer, utan det finns alltid en
13
maktordning. Det är inte heller en självklarhet att alla inom organisationen arbetar efter eller följer den struktur som organisationen utåt sett har. Olika organisationer ger olika förutsättningar som påverkas av yttre och inre bestämmelser, till exempel politiska beslut. Oavsett vilka yttre omständigheter som finns, exempelvis vilken organisation och kultur som råder, menar Granström (2006) att arbetet påverkas av hur individen representerar den yttre världen.
För att få en förståelse för en verksamhet gäller det att inte enbart se till det organisatoriska och det individuella, utan även till grupprocesser. Svedberg (2016) skriver om grupprocesser och menar att det inom en organisation är lättare att förändra en grupp än enskilda personer. Nilsson och Waldemarson (2011) ger som exempel att bristande kommunikation kan bidra till att personalen i organisationen skyller allt på ledningen och inte tar något personligt ansvar. Å andra sidan beskriver Svedberg (ibid) att gruppens handlande styrs av normer och att grupper i en organisation behöver ta tillvara personliga relationer för att arbetet ska bli så effektivt som möjligt.
Tankarna om att nivåerna individ-, grupp- och organisation påverkar arbetet i en organisation på olika sätt liknar ett systemteoretiskt tankesätt. Denna litteraturstudie utgår från Bronfenbrenners (1994, 2005) beskrivning av sin utvecklingsekologiska systemteori. I den finns det olika nivåer; individ, mikro, meso, exo, makro och chrono. Individnivå hänvisar till det enskilda barnet och inte kring barnets omgivning. Mikronivån innebär den närmsta omgivningen för barnet, exempelvis familjen och skolan. Mesonivån innefattar processerna mellan de olika mikrosystem som barnet ingår i, till exempel mellan hem och skola och vilka effekter de processerna har. Exonivå innefattar sådant som inte finns direkt i barnets närhet men som ändå kan påverka, till exempel föräldrarnas arbetsplats. Makronivån är mer övergripande och handlar om samhällets uppbyggnad, lagar, tradition och kultur. Det kan exempelvis handla om politiska beslut och dess påverkan på skolsamhället. Chrononivån fokuserar på tidsaspekten och vad som händer i nivåerna över tid. I denna litteraturstudie är det huvudsakligen nivåerna mikro, meso och makro som kommer att användas, men även nivåerna individ och exo kommer att nämnas. Det som sker i övergången mellan de olika nivåerna kallas för gränssnitt.
Det är när kommunikationen inte fungerar i gränssnitten mellan de olika nivåerna som problem kan uppstå och samarbete fallera. Kommunikationsproblem i gränsen mellan habilitering och skola kan i detta synsätt vara anledningen till att samarbetet inte fungerar. Systemteori innebär enligt Bronfenbrenner (1994, 2005) att se situationer på olika nivåer för att få förståelse för helheten. Genom att se situationer ur ett systemteoretiskt perspektiv fastnar inte tankarna på exempelvis individnivå utan blicken lyfts mot att även omgivande faktorer kan
14
påverka genom att istället titta på mönster och strukturer. En grundtanke inom systemteorin är att individen och omvärlden är ömsesidigt beroende av varandra. De olika nivåerna är hierarkiskt uppbyggda där de övre nivåerna påverkar de undre, det vill säga lagar som bestäms i makronivån påverkar till slut det enskilda barnet på individnivå.
Systemen i Bronfenbrenners olika nivåer behöver vara öppna för att förändring och utveckling ska kunna ske och det behövs balans mellan variation och konstans, det vill säga en balans mellan att vara flexibel och att ta tillvara de traditioner som finns (Öquist, 2018b). Om exempelvis personalen på en skola styrs av konstans och traditioner kan det vara svårt att vara öppen för förändring och det kan även vara svårt att använda sin kreativitet. Å andra sidan kan ständig variation bidra till att många förändringar sker utan att landa i verksamheten, vilket kan skapa oro för dem som påverkas av förändringarna. Genom att analysera organisationen menar Ahrenfelt (2013) att organisationens inre processer och relationsmönster kan uppenbaras och användas som förklaring till varför situationer uppstår och tas hand om på ett visst sätt. Öquist (2018a) menar att kommunikation mellan olika system kräver en gemensam förståelsebas, bland annat att de inblandade har samma förståelse för olika begrepp när de diskuterar.
Öquist (2018b) skriver att människor är mer benägna att förändra om de själva har kommit på lösningen gentemot om en expert kommit med förslaget. Skolverket (2016) skriver i sin text att habiliterande verksamhet kan ses som experthjälp. Om någon personal i organisationen skulle göra motstånd mot expertens råd menar dock Öquist (2018a) att det inte är något negativt. Motstånd ses istället som en del av processen att åstadkomma förändring hos en person. Ofta orsakas motstånd av kommunikationsproblem, exempelvis att gränserna i systemen är otydliga och det ges för stort utrymme för egna tolkningar eller att det inte finns gemensamma normer och värden inom organisationen. Öquist (2018b) skriver att det är ledarens roll att kommunicera vilka villkor som gäller i de olika gränserna. Det motsatta tankesättet jämfört med systemteorins fokus på kontext och sociala relationer, menar Öquist (2018b) är rationalismen. I ett rationalistiskt tankesätt är en diagnos just vad diagnosen anses vara och kan inte variera eller förändras utifrån sociala omständigheter. Rationalismen ser världen som linjär medan systemteorin menar att delen aldrig kan lyftas ur helheten. Att se helheten är dock inte oproblematiskt. Öquist (2018b) menar att människan gärna lägger skulden på andra om problem skulle uppstå, när problemet i själva verket kanske finns i själva systemet. I det fallet kan ledaren behöva ta ansvar och stötta personalen i att se problemet ur olika perspektiv, både på mikro-, meso- och makronivå.
15
Metod
Valet av frågeställning är enligt Eriksson Barajas, Forsberg och Wengström (2013) grunden till vilken metod som används. Eftersom detta arbete syftar till att få en överblick över vad befintlig forskning beskriver och belyser kring samarbete mellan skola och habiliterande verksamhet användes metoden systematisk litteraturstudie. I en systematisk litteraturstudie menar såväl Bryman (2018) som Forsberg och Wengström (2015) att det inte räcker med att enbart upprepa det som står i litteraturen, utan syftet är att tolka det som skrivits. Eriksson Barajas et al. (ibid), Forsberg och Wengström (ibid) samt Nilholm (2017) menar att forskningsöversikter handlar om att sätta befintlig forskning i relation till varandra för att finna variationer i tankesätt kring det som frågeställningarna vill ha svar på. I detta arbete handlar det om vilka olika variationer av perspektiv samt likheter och skillnader det finns i forskningen kring samarbete mellan habiliterande verksamhet och skola.
Databaserna ERIC via EBSCO samt CINAHL användes för sökning av artiklar. ERIC via EBSCO användes som databas då den innehåller artiklar inom det pedagogiska området och CINAHL eftersom den fokuserar på artiklar inom omvårdnad. Enligt Ahlberg (2009) och Simeonsdotter Svensson (2009) är specialpedagogik ett tvärvetenskapligt område. Därför användes databaser som innefattar artiklar om både pedagogik och omvårdnad. Att enbart använda två databaser gör att det finns risk för att missa artiklar som är av intresse, men som finns i andra databaser. Orden ”rehabilitation”, ”habilitation” och ”school” användes vid varje sökning då det är centrala begrepp för att få svar på de frågeställningar som denna litteraturstudie grundar sig på. Risken med att ha med orden i varje sökning är att artiklar med intressant information, men som inte har just de nyckelorden, missas. Det finns också en risk för att missa internationella studier som inte använder begreppet ”rehabilitation”. Det finns även risk för att missa internationella studier som utgår ifrån länder där skolsystem och habiliterande verksamhet ser ut på ett helt annat sätt, vilket gör att sökorden ”rehabilitation” och ”school” sållar bort artiklar som skulle kunna vara av intresse. Anledningen till att sökordet ”habilitation” användes är för att sökningen inte ska försumma svensk kontext där begreppet ”habilitation” används och inte ”rehabilitation”. Inspiration till sökorden kom genom att titta igenom de vetenskapliga artiklarnas nyckelord samt genom att titta på de ordsammansättningar som databasen själv gav förslag på när orden skrevs in i sökrutan.
Artiklarna som användes är publicerade i vetenskapliga tidskrifter eftersom det ökar möjligheten att de håller hög kvalitet då de genomgått peer review, det vill säga att artiklarna
16
är vetenskapligt granskade. Alla artiklar är skrivna på engelska eftersom artiklarna ingår i internationellt vetenskapliga tidskrifter. Artiklar publicerade i svenska vetenskapliga tidskrifter utifrån svensk kontext ingår inte i litteraturöversikten. Det är ett medvetet val som gjorts då avsikten är att få ett så vidgat perspektiv som möjligt utifrån olika kontexter, för att om möjligt väcka nya tankar och idéer som skulle kunna belysa den egna verksamheten.
Bryman (2018) och Evans (2002) skriver att för att få en så fördjupad inblick som möjligt är det i en litteraturstudie positivt att använda olika studier där varje studie utgår från olika metoder vid datainsamling. Det är anledningen till att metodval finns med som en av variablerna i analysen. Om studierna har kvalitativa eller kvantitativa data har ingen betydelse, men det finns några aspekter som bör tas i beaktande. Lantz (2014) förklarar att i studier med kvantitativa data, som exempelvis populationsundersökningar, kan populationen se annorlunda ut nu jämfört med när studien genomfördes och siffrorna riskerar därför att inte vara aktuella. Det finns också risk för att forskarnas variabler är annorlunda jämfört med frågeställningarna i denna litteraturstudie. Därför gäller det att vara kritisk så att inte förhastade eller för långtgående slutsatser dras. När det gäller kvalitativa studier menar Bryman (ibid) att det kan vara svårt att bedöma kvalitén eftersom innehållet i artiklarna styrs av forskarens subjektivitet och tolkning, speciellt om artikeln har en bristande transparens där forskaren inte beskriver exempelvis hur databearbetning eller analys genomförts. I urvalet är det därför, oavsett om artikeln har kvalitativa eller kvantitativa data, viktigt att vara kritisk till artiklarnas reliabilitet och validitet, det vill säga att hur tillförlitlig mätningen är och hur forskarna övervägt metodval i förhållande till det som ska undersökas.
Resultaten redovisas bland annat i tabellform eftersom Evans (2002) i sin text om litteraturstudier beskriver att tabeller kan vara ett sätt att ge en tydlig överblick. Att använda tabeller blir tydliggörande men Evans (ibid) menar att det behövs mer än så, därför diskuteras artiklarna även i löpande text. Det är i den löpande texten som innehållet och resultaten sätts in i en kontext. Det är också viktigt att tänka på när forskarnas artiklar läses igenom, nämligen att ha en strävan att förstå kontexten. Metaanalys och metasyntes är former av litteraturstudier och är metoder för att sammanställa och analysera artiklar med kvantitativa respektive kvalitativa data (Bryman 2018; Eriksson Barajas et al, 2013; Forsberg & Wengström, 2015). Denna litteraturstudie går närmast att jämföras med metasyntes då statistiska undersökningar och numeriska data inte kommer att presenteras och analyseras så som det görs i en metaanalys. Det är istället artiklarnas metodval, innehåll, specialpedagogiska perspektiv och systemteoretiska nivå som analyseras, oavsett om artiklarna utgår från kvantitativa eller kvalitativa data.
17
Analysen är inspirerad av Eriksson Barajas (2013), Forsberg och Wengströms (2015) samt Mays (2001) kvalitativa innehållsanalys när det gäller hur olika teman tagits fram och valet av artiklar som diskuteras. De artiklar som diskuterats är exempel på artiklar vars innehåll liknar respektive skiljer sig från varandra. Alla artiklar diskuteras inte. Det är naturligtvis så att de teman som tas fram påverkas av min subjektivitet. Även de artiklar som väljs ut och diskuteras påverkas av min subjektivitet. Det är möjligt att någon annan skulle finna andra teman eller andra artiklar och därmed ge andra svar på litteraturstudiens frågeställningar.
Genomförande, urval och analys
Litteraturstudien är uppdelad i två delar. Den första delen är en övergripande forskningsöversikt som avser ge svar på den första frågeställningen. Därefter valdes ett antal artiklar ut vars innehåll och perspektiv liknar respektive skiljer sig från varandra med förhoppning att kunna ge svar på den andra frågeställningen. Utformandet av arbetsgången i denna litteraturstudie är inspirerad av Nilholms (2017) tankar kring metoden SMART, Systematic Mapping and Analysis of Research Topographies, samt Evans (2002) beskrivning av litteraturstudier. Arbetsgången såg ut som följer:
1. Det första steget var att identifiera forskningsarenan och beskriva hur urvalet gått till. 2. Det andra steget innefattade att strukturera och analysera innehållet i artiklarna.
3. Det tredje steget var att finna likheter och skillnader i det som forskarna skrivit fram i sina artiklar.
Steg 1 – inklusions- och exklusionskriterier
För att det första steget, det vill säga urvalet, skulle uppnås skrevs inklusionskriterier och exklusionskriterier fram. För att avgöra om artikeln skulle bli inkluderad eller exkluderad lästes i första hand artiklarnas titel och sammanfattning igenom (Forsberg & Wengström, 2015). Vid oklarhet lästes även avsnitten metod, resultat och slutsats igenom. De inklusionskriterier som användes i urvalet av artiklar i forskningsöversikten var följande:
• Artiklarna ska ha genomgått peer review och ingå i en vetenskaplig tidskrift. I den första sökningen ställdes denna funktion in i databasen vilket innebär att alla artiklar i tabell 1 har genomgått peer review.
• Artiklarna ska vara skrivna på engelska då det är internationell forskning som används. • Artiklarna ska vara transparenta och tydliga i sitt genomförande samt i sin
18
• Artiklarna ska innefatta sådant som är relevant för frågeställningarna i denna litteraturstudie, det vill säga endast artiklar som beskriver habilitering eller habiliterande verksamhet samt skola i relation till varandra används. Artiklarna behöver inte uteslutande handla om samarbete mellan habilitering eller habiliterande verksamhet och skola, det räcker att det är en del av artikelns kontext.
De exklusionskriterier som användes i urvalet av artiklar i forskningsöversikten var följande:
• Artiklar äldre än tjugo år valdes bort. I den första sökningen ställdes denna funktion in i databasen vilket innebär att alla artiklar i tabell 1 har publicerats mellan år 1999 och 2019.
• Artiklar med övervägande medicinskt syfte valdes bort.
• Artiklar som har genomgått peer review men som inte innehåller en studie valdes bort. • Artiklar skrivna på andra språk än engelska valdes bort.
• Artiklar där det finns osäkerhet kring om etiska överväganden har gjorts och följts valdes bort.
• Artiklar där fulltext inte går att finna, varken i databasen eller i andra sökmotorer, valdes bort.
De databaser som användes i litteratursökningen är ERIC via EBESCO samt CINAHL. Varje sökning som gjordes innehöll orden ”rehabilitation”, ”habilitation” och ”school”, antingen enskilt eller tillsammans med andra sökord. Citationstecken används för att söka på en hel fras och asterisk för att få olika ordsammansättningar. Om det står ”special need*” tar databasen fram artiklar om exempelvis ”special needs student” eller ”special needs education”. Nedan följer en tabell över vilka sökord som användes i respektive databas samt hur många träffar sökningen gav. Siffrorna som är fetstilta är antalet träffar och antalet artiklar som lästs igenom. Siffrorna inom parantes är antalet artiklar som uppfyllde inklusionskriterierna i den sökningen och ingår därmed i forskningsöversikten. För att minska antalet oönskade träffar och öka precisionen i sökningen användes sökord i olika kombinationer. Sammansättningen av sökorden ”Collaboration or Cooperation or Contact or Teamwork or Communication” uppkom då databasen själv gav det som förslag när ordet ”collaboration” skrevs in i sökrutan. Sammanlagt lästes 303 artiklar igenom och utifrån inklusions- och exklusionskriterierna ingick 53 artiklar i forskningsöversikten.
19
Tabell 1: Antal träffar vid litteratursökning i ERIC via EBSCO och CINAHL med olika sökord, lästa artiklar anges med fetstil och antalet artiklar som uppfyller inklusionskriterierna anges inom parantes.
Databas Sökord Antal träffar
ERIC via EBSCO Rehabilitation or Habilitation and
School
634
ERIC via EBSCO Rehabilitation or Habilitation and School and Collaboration or Cooperation or Contact or Teamwork or Communication 105 (25)
ERIC via EBSCO Rehabilitation or Habilitation and School and Special need* 67 (7) 9 av de 67 artiklarna exkluderades på grund av dubblett som återfinns i tidigare sökning.
CINAHL Rehabilitation or Habilitation
and School
2522
CINAHL Rehabilitation or Habilitation
and School and
”Health service*”
345
CINAHL Rehabilitation or Habilitation
and School and ”Health service*” and Collaboration or Cooperation or Contact or Teamwork or Communication 82 (20)
CINAHL Rehabilitation or Habilitation
and School and Special need* 49 (1) 5 av de 49 artiklarna exkluderades på grund av dubblett som återfinns i tidigare sökning.
20
Steg 2 – strukturera och analysera innehållet i artiklarna
För att uppnå det andra steget i arbetsgången kartlades artiklarna utifrån olika variabler, vilket Ahlberg (2013), Kvale och Brinkmann (2014) och Nilholm (2017) menar är till för att få överblick över materialet. Variablerna var förbestämda utifrån syftet med litteraturstudien och var följande:
• Vilken metod används.
• Sammanfattning av vad artikeln tar upp gällande samarbete mellan skola och habiliterande verksamhet.
• Vilket eller vilka specialpedagogiska perspektiv går att utläsa, det vill säga kategoriskt perspektiv, relationellt perspektiv och dilemmaperspektiv.
• Vilken eller vilka nivåer går att utläsa utifrån ett systemteoretiskt perspektiv, det vill säga mikro-, meso- och makronivå.
Specialpedagogiska perspektiv
För att undersöka vilka specialpedagogiska perspektiv som forskarna använder sig av i sina artiklar lästes i första hand abstract igenom. Om specialpedagogiska perspektiv inte gick att utläsa i abstract lästes resultatdel och slutsats igenom för att försöka få en uppfattning kring forskarens specialpedagogiska perspektiv. Det som söktes efter var om forskarna ser eleven som grunden till skolproblem eller om det är så att forskarna lyfter fram att det är omgivningen som behöver ändras för att hjälpa eleven i behov av särskilt stöd. Handlar texten om framställandet av individuella planer och att eleven ska kompenseras för det som eleven har svårt med på grund av sin funktionsnedsättning hamnade artikeln under kategorin kategoriskt perspektiv. Handlar texten exempelvis om att lärarna behöver stöttning från habilitering i form av att förändra lärmiljön, då hamnade artikeln under kategorin relationellt perspektiv. Om texten handlar om dilemmat mellan lagar och verklighet där det som står i lagen är svårt att applicera i vardagen, hamnade det under kategorin dilemmaperspektiv. Några av artiklarna innehåller fler än ett specialpedagogiskt perspektiv. Om det var fallet valdes det perspektiv ut som artikeln i huvudsak handlar om.
Systemteoretiska nivåer
För att undersöka vilken nivå, utifrån Bronfenbrenners systemteoretiska tankesätt, som går att utläsa i artiklarna lästes i första hand abstract igenom. Om det inte gick att utläsa i abstract lästes resultatdel och slutsats igenom. Det som söktes efter var om forskarna i artiklarna beskriver och lägger fokus på elevens närmsta omgivning, om forskarna skriver om processer mellan olika verksamheter som påverkar eleven eller om artiklarna handlar om mer övergripande
21
bestämmelser i samhället eller i organisationen. Artiklarna utlästes som mikronivå om artiklarna handlar om kontexten i klassrummet eller annat som är nära eleven. Artiklarna utlästes som mesonivå om de handlar om olika kontexter som påverkar mikronivån, till exempel hur samarbetet mellan skola och habilitering påverkar eleven i klassrummet. Artiklarna utlästes som makronivå om artiklarna handlar om organisationers uppbyggnad, lagar och policys. Några av artiklarna gick att utläsas ur flera nivåer. Om det var fallet valdes den nivå ut som artikeln huvudsakligen handlar om.
Steg 3 – finna likheter och skillnader i artiklarna
För att kunna urskilja likheter och skillnader mellan de 53 artiklarna användes det som Eriksson Barajas et al. (2013) samt May (2001) benämner som kvalitativ innehållsanalys. Det innebär bland annat att centrala teman identifieras. Forsberg och Wengström (2015) skriver att den som läser igenom artiklarna i en innehållsanalys söker efter mönster i texterna för att kunna komma fram till olika teman. I detta fall är mönstret att gemensamma nämnare ska hittas utifrån varje systemteoretisk nivå. Alla artiklar har delats upp i Bronfenbrenners systemteoretiska nivåer utifrån om artiklarna huvudsakligen behandlas på mikro-, meso- eller makronivå. Artiklarna har sammanfattats utifrån hur forskarna beskriver samarbetet mellan habiliterande verksamhet och skola.
Innehållsanalysen i denna litteraturstudie innebar att artiklarna lästes igenom utifrån varje systemteoretisk nivå, till exempel alla artiklar som delats in på makronivån lästes igenom för att finna gemensamma nämnare. Det gemensamma i artiklarna på makronivå var att de handlade om på vilka sätt lagar och policys påverkar samarbete mellan skola och habiliterande verksamhet. Det spelade ingen roll om artiklarna beskrev påverkan på olika sätt, lagar och policy var den gemensamma nämnaren och det blev därför ett tema. På mesonivån var den gemensamma nämnaren att det behövs förståelse för varandras verksamheter och att relationer mellan instanserna påverkar samarbetet mellan skola och habiliterande verksamhet, därför blev förståelse och relation ett tema. På mikronivån var den gemensamma nämnaren att kunskap om funktionsnedsättning och varierande syn på varandras roller var orsaken till bristande samarbete, därför blev kunskap och roller ett tema. Det som är gemensamt för alla nivåerna är var ansvaret ligger för att samarbete mellan skola och habiliterande verksamhet ska komma till stånd. Därför ingår ansvar som tema på alla nivåer.
Utifrån de olika teman som framkommit valdes relevanta artiklar ut och de diskuteras i relation till varandra. Vissa artiklar används bara en eller några få gånger. Detta är ett aktivt val för att visa flera olika forskares syn på samarbete, till skillnad från om några få artiklar skulle
22
analyserats och diskuterats på djupet. Alla artiklar kommer inte att diskuteras utan artiklarna som väljs ut är exempel på artiklar där det går att utläsa skillnader inom ett visst tema. Ett exempel är temat om lagar och policys, artiklarna som väljs ut och diskuteras är de artiklar som beskriver hur lagar och policys kan påverka samarbete mellan habiliterande verksamhet och skola på olika sätt. Likheterna i artiklarna är att de behandlar lagar och policys. Skillnaderna lyfts fram för att försöka bidra till en vidgad syn på vad som kan orsaka bristande samarbete mellan olika instanser.
Metoddiskussion
Eriksson Barajas et al. (2013) beskriver att det bör vara två oberoende personer som avgör vilka artiklar som ska ingå i en systematisk litteraturstudie. Eftersom att jag inte har någon annan att tillgå finns en medvetenhet om att min subjektivitet och förförståelse påverkar valet av artiklar. Det finns därmed risk för att jag missar artiklar som skulle varit relevanta i relation till frågeställningarna och att tillförlitligheten därför minskar. En faktor som, enligt Ahlberg (2013), Bryman (2018), Evans (2002) och Lantz (2014), kan påverka litteraturstudiens validitet är att den som väljer ut och analyserar artiklarna inte har förståelse för den kontext som en artikel utgår ifrån. Det finns risk för att den riktiga essensen i artikeln missuppfattas och därmed att den som gör litteraturstudien drar fel slutsatser. Vilka slutsatser som dras utgår nämligen från forskarens förförståelse och erfarenheter.
Evans (2002) menar att artiklarna som väljs ut kan behöva läsas igenom flera gånger för att förstå dem. Å andra sidan menar författaren att förförståelsen hos den som väljer ut artiklarna inte behöver vara något negativt då det också kan bidra till att artikeln ses ur andra synvinklar, vilket i sin tur kan leda till ett kritiskt förhållningssätt till den forskning som redovisas. Kritiskt förhållningssätt menar Bryman (2018) och Evans (ibid) är ett av syftena med litteraturstudier. Eriksson Barajas et al. (2013) samt Patel och Davidson (2011) visar dock att det finns risk för att artiklarna som väljs ut uteslutande, medvetet eller omedvetet, bekräftar det egna tankesättet. Om enbart det egna tankesättet lyfts fram uppfylls inte Evans (ibid) tankar om vad en litteraturstudie innebär, nämligen att olika infallsvinklar utifrån artiklarnas innehåll lyfts fram. Risken för att enbart en infallsvinkel kommer fram i denna litteraturstudie är knappast aktuell eftersom arbetet just syftar till att få fram olika infallsvinklar och flera teorier används i det som Forsberg och Wengström (2015) benämner som teoritriangulering, vars syfte är att se ett fenomen ur olika synvinklar.
23
När det gäller variablerna, det vill säga beslutet att kategorisera artiklarna utifrån deras metod, innehåll, specialpedagogiska perspektiv och systemteoretiska nivå, menar Fejes och Thornberg (2019) att valen riskerar att bli subjektiva eftersom den som skriver fram variablerna utgår från sin egen bakgrund och tolkning av verkligheten. Men å andra sidan påpekar författarna att det inte behöver vara något negativt, så länge det finns en medvetenhet kring att variablerna kan se olika ut beroende på vem som tar fram dem. Det finns även en medvetenhet om att kategoriseringen av artiklarna i olika specialpedagogiska perspektiv också är subjektiv, speciellt i de fall där artiklarna innehöll mer än ett perspektiv och det skulle avgöras vilket av perspektiven som var det övergripande. Subjektivitet kommer även fram när det gäller att finna likheter och olikheter mellan artiklarna och vilka artiklar som skulle analyseras och diskuteras. Kanske hade någon annan hittat andra likheter och skillnader mellan studierna och därmed skrivit fram andra teman eller diskuterat andra artiklar. När det gäller inkluderingskriterier finns det en risk med att exkludera artiklar enbart utifrån deras titel och abstract, så som gjordes med en del av artiklarna i denna litteraturstudie, eftersom artiklar med intressant innehåll kan förbises. Vissa aspekter som exempelvis skillnader mellan andra länder är möjligen inte direkt applicerbart på en svensk kontext, men tas ändå upp då det kan ge nya perspektiv genom att belysa hur tankesättet är i andra länder.
I en litteraturstudie menar Eriksson Barajas (2013) att användandet av GRADE (Grading of Recommendations, Assessment, Development and Evaulation) är att föredra. GRADE används i urvalet på det sättet att artiklar med högt bevisvärde väljs ut och analyseras. Genom att inte använda GRADE i denna litteraturstudie kan det påverka litteraturstudiens validitet och reliabilitet. Artiklarna som valts har inte blivit inkluderade på grund av sitt bevisvärde, även om det har funnits en medvetenhet om att exempelvis metoden och analysförfarandet ska vara väl framskrivet, vilket gör att artikeln ändå är trovärdig. Om artiklarna hade valts ut genom GRADE hade det möjligen blivit ett annat lite snävare urval. Dock är det inte nödvändigt att enbart använda artiklar med högt bevisvärde i denna litteraturstudie då frågeställningarna handlar om att undersöka hur olika forskare skriver fram olika perspektiv och var det finns likheter och skillnader i tankesätt. Om frågeställningen istället hade varit att gradera den mest effektiva metoden för samarbete mellan habilitering och skola, hade GRADE varit att föredra i urvalet.
Etiska överväganden
I en litteraturstudie menar både Eriksson Barajas et al. (2013) samt Forsberg och Wengström (2015) att etiska överväganden bör göras i urvalet och i presentationen av resultatet. Att endast
24
använda artiklar som bekräftar det egna tankesättet hos den som skriver litteraturstudien anses vara oetiskt. Vetenskapsrådets (2017) krav på god forskningssed stämmer överens med författarnas resonemang då det i Vetenskapsrådet (ibid) framförs att forskning handlar om både kvalitet och integritet. Forskarna som skrivit artiklarna som valts ut i litteraturstudien ska ha beaktat etiska principer som avser skydda de individer som deltar i studien. Dessa principer innebär bland annat att individerna i studien ska anonymiseras, att individerna ska ha rätt till att avsluta sin medverkan i studien och att informationen som framkommer enbart får användas i vetenskapligt syfte (Vetenskapsrådet, ibid). Det finns två vägar att ta reda på om forskarna till artiklarna har följt etiska principer, antingen står det i texten eller så är artikeln publicerad i en tidskrift som har som krav att artikeln ska ha genomgått en etisk prövning.
En artikel som genomgått en peer review har inte per automatik genomgått en etisk prövning. Därför gällde det att vara kritisk i valet av artiklar. När artiklar läses igenom betonas i Vetenskapsrådets (2017) krav att det gäller att vara kritisk till vilken position forskaren har och hur det på olika sätt påverkar etiska ställningstagande. Det kan till exempel handla om vad det ger för konsekvenser om forskaren är en deltagande observatör som därmed påverkar verksamheten. Det gäller dock att ta i beaktande att etiska krav kan se annorlunda ut i Sverige jämfört med i andra länder. Det finns till exempel en risk för att organisationer använder forskning som ett forum för att göra reklam. Till exempel handlade en av artiklarna, som lästes igenom i denna litteraturstudie och som genomgått peer review, om en app som kunde användas på telefonen för att förenkla samarbetet mellan olika instanser. Artikeln tog enbart upp det positiva med appen och innehöll ingen kritisk ståndpunkt eller bakomliggande forskning kring användandet av appen. Artikeln följde inte etiska riktlinjer då den verkade vara skriven i egenintresse av en annan organisation och blev därför exkluderad.
25
Resultat och analys
I denna del kommer artiklarnas metod, specialpedagogiska perspektiv, systemteoretiska nivå och innehåll i form av teman att presenteras. Artiklar som utgår ifrån samma tema men där det finns aspekter som skiljer sig från varandra kommer att beskrivas. Metoderna som redovisas i tabell två är inspirerat av de olika metoder som Bryman (2018) skriver om. Anmärkningsvärt är det som går att utläsa i tabell 1, nämligen att sökningen i databasen ERIC via EBSCO, som är en databas inom det pedagogiska området, gav 634 träffar på sökningen ”rehabilitation or habilitation” tillsammans med ”school”. Samma sökning i CINAHL, som är en databas inom området omvårdnad, gav fler träffar, närmare bestämt 2522 stycken.
Metodval i studierna
Tabell 2: Översikt över metodval i de 53 artiklar som uppfyller inklusionskriterierna.
Metod Antal Intervju Observation Enkät Etnografi Experiment Dokumentanalys Fallstudie Mixed methods Aktionsforskning 7 0 13 0 2 19 5 5 2 Summa 53
Dokumentanalys är den vanligaste metoden som används i studierna och som beskriver samarbete mellan habiliterande verksamhet och skola. I dokumentanalyser är det vanligt att lagar och policys skrivs fram och analyseras, och mycket fokus läggs på hur lagar och policys inverkar på samarbete. Den näst vanligaste metoden är enkäter. Dokumentanalys, enkäter och intervjuer, som är den tredje vanligaste metoden, kan som metoder få fram data som handlar om samarbete och vilka konsekvenser det kan ge. De metoderna kan dock inte ge en inblick i hur det ser ut i verkligheten. Den fjärde vanligaste metoden som används av forskarna är fallstudier. Metoden mixed methods användes lika många gånger som fallstudie. Genom att använda metoden mixed methods kan studien kan ses ur flera perspektiv, eftersom det är flera metoder som används och därmed kan belysa ett fenomen på olika sätt. Få av artiklarna använder aktionsforskning som metod. Ingen av studierna baserar sig på data insamlade genom
26
enbart observation. Dock använde forskarna i två av artiklarna sig av observationer men då i kombination med andra metoder i mixed methods. Inte heller etnografi är en metod som forskarna använde för att samla in data.
Specialpedagogiska perspektiv
Tabell 3: Översikt över vilka specialpedagogiska perspektiv som framträder i de 53 artiklar som uppfyller inklusionskriterierna. Kategoriskt perspektiv Relationellt perspektiv Dilemmaperspektiv 11 35 7
Flertalet artiklar som är inkluderade i denna litteraturstudie utgår övergripande från ett relationellt perspektiv och beskriver att problematiken kan härledas till miljön och omgivningen, istället för att se eleven som bärare av problemet. Nästan lika många artiklar går att utläsas utifrån ett dilemmaperspektiv som utifrån ett kategoriskt. Dilemmaperspektivet innebär att exempelvis lagtexter inte stämmer överens med hur verkligheten ser ut och kategoriskt perspektiv innebär att exempelvis elevens funktionsnedsättning ses som orsaken till skolproblem. Forskarna beskriver i sina studier fördelen med relationellt förhållningssätt, men visar samtidigt på att individuella planer bör skrivas fram utifrån elevers funktionsnedsättning (Missiuna, Pollock, Levac, Campbell, Whalen, Bennett… & Russell, 2012; Cumming, Strnadová & Dowse, 2014). Det nämns inte att eleven exempelvis ska observeras utifrån miljön och studierna är därmed inte konsekventa i sitt relationella perspektiv.
Organisationer kan utgå ifrån olika synsätt. Enligt Sneed, May och Stencel (2004) samt Hemmingsson et al. (2007) kan olika synsätt bero på skillnaden i traditioner och kulturer på arbetsplatsen, särskilt om det är personer från två olika professionsområden som skola och habilitering. Även Roll-Pettersson, Olsson och Ala’i-Rosales (2016) framhåller att olika synsätt kan beror på vilken tradition som finns på arbetsplatsen, men poängterar också språkets påverkan. Samarbetet mellan habilitering och skola kan påverkas av språk och terminologi, i det här fallet medicinspråk kontra utbildningsspråk då området medicin i sig själv är individfokuserat. För att kunna utveckla ett samarbete mellan habiliterande verksamhet och skola måste det finnas en förståelse för varandras synsätt (Scarborough & Gilbride, 2006). Mo, Teater, Kai, Greene, Fraser, Solovey och Grove (2013) håller med om att det behövs förståelse
27
för varandras synsätt och beskriver även effekter av samarbete. Samarbete kan leda till att perspektiv ändras och att elevens situation ses ur ett mer salutogent synsätt, det vill säga att det väl fungerande framhålls och inte enbart svårigheterna i situationen.
Systemteoretisk nivå
Tabell 4: Översikt över vilka systemteoretiska nivåer som framträder i de 53 artiklar som uppfyller inklusionskriterierna.
Nivå Antal Tema
Makro 19 Lagar, policys och ansvar
Meso 26 Förståelse, relation och
ansvar
Mikro 8 Kunskap, roller och ansvar
Summa 53
Makronivå – synen på lagar, policys och ansvar i studierna
Lagar och policys ser olika ut i olika länder och leder till olika konsekvenser. Sun, Allison, Auyeung, Matthews, Murray, Baron-Cohen och Brayne (2013) beskriver utifrån sin studie att till exempel USA och Storbritannien har standardiserade nationella policys för vilket stöd elever har rätt till i skolan. I Kina däremot har varje region sina egna policys som de förhåller sig till. Elever med funktionsnedsättning måste varje månad eller varje år få ett certifikat från den region eleven befinner sig i som bevis på att de har funktionsnedsättning och därmed är berättigad till extra stöd. Sun et al. (ibid) beskriver att statliga lagar behövs då vissa regioner använder felaktiga screeningar och därmed blir elevens behov av särskilt stöd missvisande. Även Rao och Suryaprakasam (2004) beskriver att Indien har ett liknande system där elevens rätt till särskilt stöd inte styrs av staten. Istället har varje organisation, till exempel skolan, ett eget ansvar. Rao och Suryaprakasam (ibid) lyfter fram att det egentligen inte är statliga lagar som behövs gällande att stötta elever i behov av särskilt stöd, utan att skolor och habiliterande verksamhet tillsammans borde arbeta som ett team och att funktionsnedsättningen inte ska vara i fokus utan elevens hela skolsituation.
Sun et al. (2013) skriver att syftet med statliga lagar är att landet ska arbeta med elever i behov av särskilt stöd på ett enhetligt sätt. Å andra sidan menar Chiasson och Olson (2007) att lagar inte räcker, utan det handlar om hur lagarna är framskrivna. Om lagarna är otydligt skrivna
28
kan det leda till individuella tolkningar som i sin tur leder till att det ändå inte blir ett enhetligt synsätt kring elever i behov av särskilt stöd. Men Chiasson och Olson (ibid) har förslag på hur individuella tolkningar kan förebyggas, nämligen att personer som är experter på lagen kommer ut i verksamheterna och diskuterar med personalen hur lagen ska implementeras.
Kronick (2003) betonar att samarbeten över professioner ger mer positiv effekt för elever i behov av särskilt stöd än statligt bestämda lagar. Forskaren menar att varje elevs situation och funktionsnedsättning är komplex och att det inte finns någon universell lösning som kan skrivas in i lagstadgad text. Skola och habiliterande verksamhet måste lägga energi på att tillsammans arbeta för elevens bästa, istället för att lägga energi på att tillsammans tolka lagar och policys. Noyes och Sax (2004) menar dock att gränsöverskridande samarbete måste anordnas av ledarna i organisationen eftersom det finns systembarriärer i form av olika lagar och policys i skola respektive habiliterande verksamhet. Saaranen, Tossavainen och Turunen (2005) utvecklar tanken genom att skriva att systematiska samarbeten som bestäms av ledning eller organisation kan ligga till grund för framtida spontana möten mellan habiliterande verksamhet och skola som inte behöver struktureras upp.
Mesonivå – synen på förståelse, relation och ansvar i studierna
För att habiliterande verksamhet ska samarbeta med skola behövs kunskap om varandras verksamheter, men för att komma dit menar Scarborough och Gilbride (2006) att det behöver skapas tillfällen då personal från habiliterande verksamhet och skola kan träffas för att skapa professionella relationer. Rao och Suryaprakasam (2004), Scarborough och Gilbride (ibid), Sneed et al. (2004) samt Thylefors, Persson och Hellström (2005) benämner samarbetet mellan skola och habiliterande verksamhet som teamwork eftersom ansvaret för elever i behov av särskilt stöd inte ska ligga på en person. Å andra sidan menar Thylefors et al. (2005) att det gäller att inte glömma bort den individuella påverkan i ett teamarbete. Forskarna skriver att individen både har rättigheter och skyldigheter när det gäller att utföra ett effektivt arbete i teamet. Individen ska bli uppmuntrad och respekterad men har samtidigt ett individuellt ansvar för att bidra till gruppens arbete.
För att effektivisera samarbetet skriver Missiuna et al. (2012) att personal från habiliterande verksamhet ska vara ute på skolorna och observera eleven och läraren utifrån den kontext eleven och läraren befinner sig i. Hemmingsson et al. (2007) menar att risken för att habiliteringen kommer med förslag till lärarna som inte går att genomföra minskar om habiliteringen har förståelse för den kontext eleven befinner sig i. För att optimera samarbetet mellan habiliterande verksamhet och skola behöver habiliterande verksamhet också samarbeta med andra
29
professioner, som exempelvis audionomer (Compton, Tucker & Flynn, 2009; Knickelbein & Richburg, 2012). Samarbete mellan habiliterande verksamhet och skola ska vara en del av ett förebyggande arbete (Blomquist, 2006; Kronick, 2003), så att risken för att eleven får svårigheter längre fram i livet minskar genom att rätt stöd sätts in i tid. Det kan exempelvis handla om att elever med emotionella svårigheter ska få stöd i tid, oavsett om det finns en diagnos eller inte.
Mikronivå – synen på kunskap, roller och ansvar i studierna
Forskarna beskriver på vilka olika sätt samarbete mellan habiliterande verksamhet och skola påverkas utifrån vilken roll lärarna upplever att personalen från habiliterande verksamhet har. Hemmingsson et al. (2007) beskriver en situation där habiliteringen besökte skolan. Personalen på skolan kände sig övervakade av habiliteringen eftersom habiliteringen upplevdes vara experter, medan habiliteringen såg sig själva som förmedlare av kunskap. Å andra sidan skriver Wilson (2006) att det inte behöver vara så svart och vitt. Rollerna kan variera beroende på vilken situation det är. Exempelvis kan habiliterande verksamhet vara till nytta som expert när det gäller tekniska hjälpmedel eller annat där det krävs en specifik kunskap. Missiuna et al. (2012) menar dock att rollerna måste tydliggöras. Även Gallagher, Tancredi och Graham (2018) beskriver vikten av expertroll. Forskarna menar att personalen som arbetar med elever i behov av särskilt stöd har kunskap om elevens funktionsnedsättning och sätter det i relation till artikel 19 i ”Universal Declaration of Human Rights” som innebär att alla, inte bara den professionella personalen utan också eleverna, har rätt att uttrycka sina tankar och åsikter. Det gäller även elever med exempelvis språkstörning.
Det finns olika tankar kring vem det är som egentligen bör ta ansvar för att samarbete mellan habiliterande verksamhet och skola kommer till stånd, sett utifrån de forskare som inte lägger ansvaret på ledningen och organisationen. Både Agran, Cain och Cavin (2002) och Godovnikova (2009) menar att det är lärarnas ansvar. Roll-Pettersson et al. (2016) lägger ansvaret på specialpedagogen på skolan och menar att det är positivt att det bara finns en som samordnar. Knickelbein och Richburg (2012) säger motsatsen och hävdar att habiliterande verksamhet borde visa upp sig och göra reklam både för sig själva och för hur ett samarbete skulle kunna vara gynnsamt.
