Högskolan på Gotland
Vårterminen 2012
Kandidatuppsats
Författare: Amanda Tuohimaa ©
Avdelningen för Arkeologi
Handledare: Paul Wallin
Den gudomliga människan
– En komparativ studie av det tonganska
hövdingadömet
2
Abstract
The divine human – A comparative study of the Chiefdom of Tonga (2012).
Den gudomliga människan – En komparativ studie av det tonganska hövdingadömet (2012).
This essay will examine the social organization in the archipelago of Tonga. To accomplish this purpose, archaic societies and structures such as ancient Egypt and Hawaii will be examined to obtain a closer understanding of the building blocks which constitute a chiefdom or kingdom. Since Patrick V. Kirch (2010) recently redefined the Hawaiian archipelago as a kingdom this essay will examine if the same can be done with the chiefdom of Tonga since it have similarities to the Hawaiian social organization.
To do this the essay will examine and describe both the geographical organization of the states and the social organization. Social organization in this essay will be
defined as an archaic state organization that requires several levels of administration to rule the society.
Keywords: Tonga, Hawaii, Social Organization, Rank and Status.
Amanda Tuohimaa,
3
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 4
1.1 Introduktion ... 4
1.2 Syfte och Frågeställningar ... 4
1.3 Material, Metod och avgränsning ... 5
1.3.1 Källkritik... 5
1.4Definitioner ... 5
2 Vad är en arkaisk stat? ... 6
2.1 Exempel på tidig arkaisk statsbildning ... 8
2.2 Den sociala strukturen på Hawaii ... 9
2.3 Ledarens roll på Hawaii ... 10
2.4 Den geografiska organisationen på Hawaii ... 11
2.4.1 Monument ... 12
3.1. Den sociala organisationen på Tonga ... 14
3.2. Ledarens roll på Tonga ... 16
3.3. Den geografiska organisationen ... 17
3.3.1 Monument ... 18
3.3.2 Lapaha ... 20
4. Analys ... 22
5. Tolkning och resultat... 25
6. Slutsatser ... 28 8. Avslutningsord ... 31 9. Referenser ... 32 9.1 Digitala källor ... 33 9.2 Illustrationer ... 33
4
1. Inledning
1.1 Introduktion
Social organisation har alltid intresserat mig. Ämnet är intressant på grund av att en befolkning på helt olika platser på jorden kan utveckla en liknande social
organisation. Därför anser jag att det måste finnas ett grundläggande tänkande bland dessa människor som resulterar i en liknande social organisation. Anledningen till varför jag valde just Tonga och Hawaii är för att båda dessa platser är isolerade från varandra och andra platser på jorden. När jag läste in mig på ämnet märkte jag många likheter mellan dessa samhällen och tyckte att det skulle vara intressant att undersöka just hur lika de är. Tonga är en ögrupp som är belägen i Stilla Havet, ca 3000km utanför Australiens östra kust (Google Earth 2012-03-17). Ögruppen
upptäcktes år 1616 av La Maire men det var inte förrän Captain James Cook besökte arkipelagen, år 1767, som det kulturella Tonga antecknades. Det är hans
anteckningar som är grunden för förståelsen av den Tonganska kulturen, tiden innan det var möjligt att besöka dessa öar(Kaeppler 1971:206). Då Hawaii även utgör en stor del av uppsatsen är det också viktigt att definiera vart Hawaii är beläget.
Ögruppen Hawaii är placerad mitt i norra delen av Stilla havet, ca 4300km väster om Nord Amerika (Google Earth 2012-03-17). Den sociala strukturen på Tonga och Hawaii anses ha bildats genom en process som skett inom området och inte exogent som hänvisar till en process som utvecklas genom extern relation med andra stater och liknande (Kirch 2010:7). Hawaii består av fyra större öar nämligen - Hawaii, Maui, O'ahu och Kaua'i (Graves & Ladefoged 2006:259). Tonga består av en större huvudö, Tongatapu, samt ett antal mindre öar i dess närhet. (Ferdon 1987:1,Google Earth 2012-03-17). Perioden som kommer undersökas är främst 1600-1700-talet, tack vare James Cooks observationer (Kaeppler 1971:206).
1.2 Syfte och Frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att göra en komparativ undersökning av Hawaii och Tonga men även försöka få en förståelse av den sociala organisationens
uppbyggnad och bakgrund. Undersökningen grundar sig i att Hawaii nyligen har omdefinierats som ett kungadöme (Kirch 2010) och jag ska därför undersöka om det är möjligt att se Tonga på samma sätt, vilket är uppsatsens primära syfte.
Frågeställningarna som ska besvaras i denna kandidatuppsats är följande:
Vilka faktorer definierar en arkaisk stat och hur skiljer de sig från ett stratifierat hövdingadöme?
Hur kan ett arkaiskt kungadöme/stat beskrivas och hur fungerar den sociala organisationen?
Har den sociala organisationen utvecklats isolerat eller genom extern påverkan?
5
Kan hövdingadömet Tonga omdefinieras som ett kungadöme/stat? 1.3 Material, Metod och avgränsning
Metoden under arbetets gång kommer främst att bestå utav litteraturstudier.
Litteraturen består av relevant ämneslitteratur av författare som bland annat Patrick V. Kirch och Marshall D. Sahlins. För att få fram den information som behövs för att svara på frågeställningarna har jag funnit litteratur genom sökning i olika akademiska databaser som exempelvis J-stor. Komparativa kvalitativt grundade litteraturstudier utgör den främsta metoden för att försöka lösa de frågeställningar som uppsatsen består utav. Uppkomsten av ett stratifierat hövdingasamhälle och eventuellt en arkaisk stat på Tonga kommer att studeras för att få en förståelse av den sociala strukturen och skapa en bredare kunskapsbakgrund. Dessutom kommer en analys av liknande samhällssystem att göras som exempelvis från det forntida Egypten och det Aztekiska riket, men dessa kommer bara att tas upp som exempel på liknande tidiga statsbildningar.
Uppsatsen kommer även att gå in på den geografiska uppdelningen av mark för att vidare kunna förstå hur den sociala samhällsstrukturen har uppstått och ändrats. Det hade varit att föredra att även gå in på djupet vad gäller den religiösa och
mytologiska världen på Tonga då det kan vara en stor del av det sociala i samhället och även bidra till att svara på frågeställningarna, men detta berörs endast
översiktligt i detta arbete.
1.3.1 Källkritik
Litteraturen rörande Tonga är begränsad. Den dominerande forskningen kring den tonganska sociala organisationen är utförd av Patrick Vinton Kirch vilket gör att
litteraturen kring området blir något upprepande utan nya perspektiv. Detta gjorde det svårt att fördjupa sig i vissa ämnen, även om tidsgränsen spelat en roll i det här fallet. En annan kritisk aspekt är att majoriteten av litteraturen är omodern och på gränsen till historisk. Ny forskning i detta skulle vara intressant att ta del av.
1.4Definitioner
Med arkipelag menas en ögrupp som i de flesta fall har bildats genom vulkanisk aktivitet. Det gemensamma med Tonganska arkipelagen och den Hawaiianska är att de är isolerade med mils avstånd från fastlandet eller från närliggande ögrupper. Social organisation definieras som den sociala strukturen som upprätthåller ett samhälle exempelvis som olika administrativa nivåer eller roller som styr i samhället. Den sociala organisationen på Hawaii definieras som en arkaisk statsorganisation som är en styrande administration på en stor nivå som sedan är organiserad i olika nivåer (Kirch 2010:1). Då Patrick Vinton Kirch omdefinierat Hawaii som ett arkaiskt kungadöme (2010) kommer hans definition av begreppet att användas i uppsatsen för att beskriva staten Hawaii.
6
Stratifierade hövdingadömen har klassificeras som komplexa. De innehåller oftast en befolkning mellan ett par tusen till tiotusentals individer som är medlemmar i ett samhälle som uppvisar en social rangordning eller stratifikation (Kirch 2000:283, Service 1962). Rollen som ledande hövding ärvs genom genealogi som länkar
släktskapet direkt till deras förfäder och gudarna. Hövdingar behövs för att organisera samhället, arbetskraften och i utbyte mot deras organiserande förmåga blir de
hyllade (Kirch 2000:248). Större hövdingadömen innehåller en mycket specialiserad befolkning bland annat existerar fiskare, hantverkare, jordbrukare och även krigare. Den sociala organisationen i ett stratifierat samhälle börjar likna en pyramid av olika klasser där alla har sin plats och sin egen roll i samhället (Service 1962:158). De olika klasserna utmärker sig genom klädsel som exempelvis bar eliten olika sorters befjädrade klädnader för att manifestera sin roll. Statusen kunde också påvisas genom importerade varor som dekorerade skålar och liknande. Det var dock inte bara rank och status som särskilde klasserna från varandra utan skillnaden var även ekonomiskt (Kirch 2000:249, Service 1962:156). I ett stratifierat hövdingadöme är inte grupper självförsörjande utan det regleras istället av staten och blir en större del utav samhället (Service 1962:157). Geografiskt sett är ett hövdingadöme även större där man expanderat sin makt till stora områden istället för en stam eller liknande, det består oftast utav olika geografiska områden (Goldman 1958:244). Alltså är det inte ett enat rike på samma sätt som en arkaisk statsbildning (Kirch 2000:288). Även storleken på ett stratifierat hövdingadöme är mindre geografiskt än vad ett arkaiskt kungadöme anses vara (Kirch 2010:6).
7
2 Vad är en arkaisk stat?
Enligt Kirch (2010) finns det vissa typiska egenskaper som beskriver eller ingår i en arkaisk stat. En arkaisk stat bör ha etablerat ett välutvecklad klassingifte,det vill säga att giftermål endast sker inom specifika målgrupper som exempelvis inom olika
klasser. Staten skulle normalt sätt styras av en kung som kan spåra sitt ursprung till gudarna och som betraktades som en form av gudomlighet på jorden (Kirch 2010:6). Det är även ett komplext indelat samhälle som består utav olika klassinledningar. Olika medlemmar i samhället blir tilldelade olika titlar som tillhör en specifik klass. Det är även relaterat till statusen individer erhåller i samhället (Kirch 2010:33). Ett
hövdingadöme kan erhålla dessa egenskaper och det som skiljer detta från ett arkaiskt stratifierat samhälle är att i ett hövdingadöme hade man en gemensam förfader. Vilket inte är fallet i ett arkaiskt samhälle. Det är bandet, det vill säga genealogin, till den gudomliga förfadern som särskiljer de högre klasserna från de lägre (Kirch 2010:33). Ett utmärkande drag för arkaiska stater är det religiösa och mytologiska. Det rituella utövandet och de som arbetar inom dessa roller såsom präster är en stor del av det administrativa i samhället, de utgör en del av staten. Det arkaiska samhället erhöll en statlig religion och var nyckeln till en social och politisk stabilitet. Regenten hade rollen som en medlare mellan det gudomliga och folket i riket (Kirch 2010:55). En hövding kan ha haft en speciell relation till det religiösa men en arkaisk kung var en direkt ättling från gudarna (Kirch 2010:5).
Ett annat gemensamt drag för arkaiska stater är att prästerna i samhället hade en hög status även om de inte hade en styrande makt som kungen/hövdingen (Kirch 2010:55). Andra klassiska exempel som utövade denna sortens komplexa samhälle var i första hand det forntida Egypten och Mesopotamien. Trenden ”spreds” snabbt vidare till Kina, Mesoamerika (Aztekiska riket) och Sydamerika. Frågan kring hur denna spridning skedde och varför är dock fortfarande omdiskuterad bland dagens arkeologer då denna förvandling till staterna verkar ha skett utan kontakt. Vanligen var den politiska ekonomin ofta centralt styrd av kungens administration. Det var alltså individer inom kungens närmaste krets som hanterade de administrativa uppgifterna i samhället som exempelvis delade ut arbetsuppgifter (Kirch 2010:1). När Kirch resonerar kring hur Hawaiis arkaiska statsstruktur växt fram ser han den som en uppkomst som definieras som en ”primär stat”. Primär stat definieras på så sätt att den politiska strukturen växt fram helt utan externa källor det vill säga att den framkommit utan kontakt från yttre krafter som exempelvis andra stater; det
hawaiianska samhällets utveckling har således uppkommit oberoende av yttre påverkningar. Orsaken till uppkomsten har flera olika anledningar och har säkert påverkats av alla dessa. Den kan vara på grund av miljöaspekter, den sociala strukturen, ekonomi eller ideologiska (Kirch 2010:2). Fakta för att styrka denna förändringsteori på Hawaii kommer från både arkeologiskt material, västerländska upptäckare och inhemska muntliga berättelser (Kirch 2010:3). En arkaisk stat hade även geografiska skillnad jämfört med ett stratifierat hövdingadöme på så sätt att det är ett geografiskt enat rike (Kirch 2000:288). För att uppnå ett enat rike krävdes
8
krigsmakt i form av soldater som ofta arbetade heltid. Krigsmakten var viktig på grund av att kungen behövde manifestera sin makt över riket och även upprätthålla den (Kirch 2010:6).
2.1 Exempel på tidig arkaisk statsbildning
Den arkaiska perioden i det forntida Egypten kan även refereras till som den tidig-dynastiska perioden. Denna period sträcker sig över en lång period från cirka 3100 – 2600 f.Kr. Perioden kännetecknas oftast av enandet av Nedre och Övre Egypten för att sedan sträcka sig till perioden som kallas Det gamla riket (James 1995:26). Under gamla riket börjar faraonerna ses som gudomligheter på jorden. De var direkta
ättlingar till gudarna och blev satta på jorden för att bevaka människorna (Assman 2003:62). I det forntida Egypten hade dåtidens ledare, faraonerna, en administration som hanterade uppgifter som exempelvis skatter och hantering av arbetskraften till jordbruket (Assman 2003:48 ff.). Pyramiderna i Egypten är även hedersmonument för dessa ledare och symboliserar även den egyptiska statens makt över
befolkningen (Assman 2003:62)
Samhället började växa sig allt mer komplext på grund av att de jordbrukande byarna blev allt med stratifierade (Bard 1994:81). Anledningen till denna snabba tillväxt tros vara ett kontaktnät som sträcker sig till mellanöstern. Byteshandel och kontakt mellan dessa tidiga stater tros ha påverkat den egyptiska kulturen och fått riket att
expandera. Dock finns det arkeologer som är överens om att Egyptens utformande till en civilisation var en intern förvandling och inte en extern som man tidigare varit övertygad om (Allen et al 1986:183). En av de största faktorerna till att civilisationen växte fram var förutsättningen till jordbruket. Folket lärde sig att utnyttja Nilens årliga översvämning och förvandlade området till jordbruksbar mark. Detta i sin tur ledde till en våg av urbanisering det vill säga att invånarna i Egypten valde att bosätta sig närmare Nilen istället för i utkanterna av öknen (Allen et al. 1986:184).
Populationstrycket resulterade i att administrationen av städerna blev av allt högre betydelse (Allen et al. 1986:187). Det forntida Egypten är ett typiskt exempel på en tidig arkaisk statsbildning och kan användas som ett exempel för att förstå sig på andra stater av liknande statsorganisation som i det här fallet inkluderar både Hawaii och Tonga.
Ett annat exempel på ett rike som kan liknas vid ett arkaiskt statssamhälle är det Aztekiska riket i Mexico. När det Aztekiska riket nådde sin höjdpunk var det essentiellt att ha ett ”rent” blod i sin släktlinje. Detta var främst specifikt för den Aztekiska ledaren då denne ville att riket skulle vara bundet till hans blodslinje (Townsend 2000:91). Kungen i det Aztekiska riket hade en betydelsefull och religiös roll. Även om kungen var av religiös betydelse var denne även involverad i det sekulära i samhället det vill säga staten och administrationen av riket. Kungens administration bestod av flera nivåer (Townsend 2000:210). Pyramider existerar även i det Aztekiska riket där de symboliserar makten av det religiösa och den aztekiska staten. De var även en hyllning till naturen som var en stor del av den aztekiska religionen (Townsend 2000:159).
9
2.2 Den sociala strukturen på Hawaii
I det stora hela existerade tre olika klasser i det Hawaiianska samhället. Ali’i var
eliten och bestod av de personer som hade den högsta statusen i samhället, här inkluderades dock enbart den högst rankade släkten. Eliten stod under den kungliga rankningen och bestod huvudsakligen av de ledande hövdingarna och deras familjer, med ledande hövdingar menas de som var hövdingar över hela öar men även de större distrikten. Dessa hövdingar brukar oftast inte
vara kungens närmaste släktingar, detta på grund av rädsla för konkurrens eller uppror (Sahlins 1958:13, Kirch 2010:36). Den klassen som står i nivån under de kungliga tillhör även eliten. Dessa består främst utav de som arbetar som rådgivare och distriktsförvaltare för hövdingarna och var förmodligen avlägsna släktingar till den högste hövdingen/kungen (Sahlins 1958:13). Noa består av klassen under eliten det vill säga medelklassen eller arbetarklassen (Kirch 2010:39). Klassen utgörs bland annat av bönder och hantverkare av olika slag. Dock diskuterar Marshall D. Sahlins en teori som innebär att hantverkare och präster inte tillhör en specifik klass då yrket ärvs i familjen. Han menar då att det finns präster och hantverkare i de flesta klasser. (Sahlins 1958:13).
Kauwā var den klassen som oftast definieras som
utstötta. Dessa var de lägst rankade i samhället (Kirch 2010:34). Troligen består
Kauwā av de som brutit mot det som var Tabu i samhället och även de som hade
tagits som krigsfångar. Människor i denna klass var få och deras roll i samhället har diskuterats då dessa inte hade någon roll i arbetslivet. Det är troligt att dessa
människor används som offergåvor i ritualer (Kirch 2010:35, Sahlins 1958:14). Genealogi är återberättandet av en lång linje av förfäder, stamfäder. Vilket var typiskt för den övre klassen det vill säga Ali’i. Lägre klasser var inte tillåtna att utöva den rätten att spåra sin genealogi. Genealogin var starkt kopplad till rankningen i
samhället då det ”rena” blodet var en viktig förutsättning för en högre status. För att underhålla den ideala släktlinjen var incest tillåtet i de övre klasserna. Ju renare blod släktlinjen hade desto närmre gudomligheterna var de. Incest användes som en formel för att skapa gudomligheter (Kirch 2010:37).
Även Mana var starkt kopplat till status. Mana var en manifestation av gudarnas makt på jorden. Det uppvisas hos personer med egenskaper som exempelvis makt, styrka, prestige, rykte, skicklighet, dynamisk personlighet, intelligens och effektivitet (Kirch 2010:37). Livet var beroende av överföringen av mana. Överföring av mana
transporteras från gudarna till människor och jorden. Även om människor var
10
beroende av mana, var mana inte jämställt för alla personer. Det delades ut till högre nivåer för personer med hög rank, med andra ord till Ali'i (Kirch 2010:38).
I en arkaisk stat är det essentiellt att ha ett avancerat jordbrukssystem, vilket var ett resultat av en ökad population. Odlingarna på Hawaii bestod mestadels av terrasser som var beroende av säsongsodlande. Säsongerna var uppdelade i torrperioder och regnperioder. De hade även bevattningssystem i form av utgrävda diken, terrasser och kanaler (Kirch 2010: 51, Kirch 1990:216). Grödorna som odlades i det
hawaiianska kungadömet bestod främst utav sötpotatis och taro (Kirch 2010:52, Kirch 1990:214). Fälten blev tillordnade en övervakare som hade som ansvar att se till att fördelningen av grödorna gick till på rätt sätt, men denne hade även ansvaret att sätta tabu på de områden eller grödor som minskat i antal och var i behov av vila (Sahlins 1958:17). Arbetsfördelningen på fältet skedde mestadels utav de lägre klasserna. Då hövdingar hade ansvaret för att ”hyra” ut sina markägor och valde att inte bearbeta dessa själva, tillför arbetsuppgifterna de som var i behov av att arbeta. De som vägrade arbetsuppgifter blev också utan tillgång till grödor etc. (Kirch
2010:67, Sahlins 1958:15). Monument angränsade ofta till jordbruksområden och var mer än ofta en stor del av ritualer som var tillämpade för att öka fertilitet i särskilda fält (Kirch 1990:14).
2.3 Ledarens roll på Hawaii
De Hawaiianska kungarna (Ali’i Nui) ansågs vara gudomligheter på jorden. Dessa hade makt över liv och död. Makten utövades också genom mänskliga offer (Kirch 2010:38, Sahlins 1958:14). Kungarnas kläder, deras mat och deras kroppar var alla reglerade av en komplex uppsättning av förbud, tabu, och föreskrifter för att skydda sin mana och hålla dem från att ha kontakt med förorenande influenser (noa, kauwā) (Kirch 2010:39).
Den kungliga etiketten lyder på så sätt att alla människor i kungens närvaro var tvungna att knäböja. Om denna sed bröts kunde personen bli avrättad omedelbart (Kirch 2010:39). Etikett var obligatorisk i kungens eller hövdingens närvaro. Kontakt mellan ofrälse och eliten var strängt begränsad och kontrollerad. Den som gick in den kungliga egendomen utan tillstånd av chefen/kungen kunde avrättas (Kirch 2010:40). Kungens roll var att organisera användandet av landet med hjälp av hans högste rådgivare. Organiseringen gick ut på att kungen delegerade uppgifter om hur användandet av marken skulle se ut, hur och vad som ska odlas med mera. Dessa uppgifter går vidare till distrikthövdingarna som var ansvariga inför kungens order, vilket skapar en slags kedja av arbetsuppgifter (Sahlins 1958:17). Han var även ansvarig för att organisera vad som är tabu i samhället som exempelvis ett visst markområde eller vilken mat som tillhör eliten och inte folket (Kirch 2010, Sahlins 1958:17). Tabu var mycket reglerat i samhället, om dessa bröts resulterade det i olika bestraffningar. Tabu existerar även över heliga platser och dessa regleras av olika regler om vilka individer som får vistas på dessa platser (Sahlins 1958:20).
11
För att den hawaiianska kungen skulle kunna upprätthålla sin makt över folket var han i stort behov av militär makt. Den militära makten hjälpte till att behålla den geografiska kontrollen kungen hade över riket men den sträckte sig även till att kontrollera befolkningen som ingick i riket (Kirch 2010:69). I samhället hade soldater en övervakande roll, de såg till att folket inte bröt tabu som kungen bestämt. Om någon bröt ett tabu var soldaterna ansvariga över att straffa dessa personer. Befolkningen hade ingen rätt att bryta tabu då det var en direkt förolämpning mot kungen auktoritet (Kirch 2010:69). Den militära makten sträckte sig över utöver Hawaii till de utomstående öarna som exempelvis Maui, det var på grund av den hawaiianska armén som den dåvarande Ali’i Nui, Kamehameha I, kunde ta makten över alla öarna som idag ingår i riket. Den hawaiianska armén när den var som störst bestod av 15,000 individer. (Kirch 2010:69 ff). Dessa soldater bestod mestadels av individer från klassen Noa. Det var även vanligt att de som ingick i eliten utbildade sig till elitsoldater med högre rank och specialiserade sig i kampsport som kallades lua, de använde sig utav spjut, knivar, boxning och brottning (Kirch 2010:70).
Krigsmakten hade varierad taktik då de andra hawaiianska öarna är belägna långt ifrån varandra behövdes även en utvecklad flotta med kanoter för att kunna
expandera och ena riket (Kirch 2010:71).
2.4 Den geografiska organisationen på Hawaii
Hawaii består av fyra större öar - Hawaii, Maui, O'ahu och Kaua'i. Under slutet av 1700-talet var dessa indelade i självständiga arkaiska stater som även konkurerade med varandra. Även om dessa stater var självständiga var ledarna för staterna besläktade med varandra genom äktenskap (Graves & Ladefoged 2006:260, Kirch 2010:31, Kirch 1990:208). Den största statsbildningen med framstående makt var Hawaii som sträckte sig till den sydöstra delen av Maui som var den näst största statsbildningen i arkipelagen (Kirch 2010:32).
Var och en av öarna representerades av hövdingar som var ansvariga för hela ön. Öarna var ytterligare uppdelade i områden som kallades Moku'aina eller kort Moku.
Moku’āina definieras som ett distrikt eller territorium. Dessa hade stadig ekonomi i
form av agrikultur och dessutom egna rituella platser - heiau (Graves & Ladefoged 2006:259). Dessa markinnehav var uppdelade mellan framträdande småhövdingar som var de högst rankade hövdingarna och tillhörde eliten (Graves &
Ladefoged 2006:259).
Fig. 3 Exempel på pyramiden för den geografiska organisationen.
12
Organisationen av samhället kan jämföras med en pyramid. Längst upp på denna pyramid var den som representerade ön, till exempel ön Hawaii som sedan delas i distrikt (Moku). Nästa steg i den geografiska pyramiden utgörs utav Ahupua’a som
idealt sett skulle innehålla tillräckligt många naturresurser som att kunna försörja befolkningen då Ahupua’a mestadels var självstyrande och självförsörjande
samhällen. Ahupu’a var uppdelat i familjegrupper och var i sin tur indelat i områden som innefattades av jordbruksytor eller terrasser och bearbetades av olika hushåll. Dessa områden kallas för ’ili (Graves & Ladefoged 2006:259, Kirch 2010:47). Det komplexa markindelningssystemet tros ha växt fram genom ett ättlingbaserat markägarförhållande som var aktivt innan den europeiska kontakten i Hawaii (Graves & Ladefoged 2006:259, Kirch 2010:47). Varje ättlingsgrupp-släktskap förvaltade egen mark. Med en växande befolkning blev dock systemet för svårt att hantera då det var anpassat till en liten befolkning. Den växande populationen expanderade geografiskt och började bosätta sig i så kallade buffertzoner vilket resulterade i att territorierna blev allt mindre och svårare att kontrollera vilket gjorde att det blev svårare att bevaka gränserna (Graves & Ladefoged 2006:259). Gränserna bestod oftast av naturliga markörer som exempelvis bergskedjor, monument eller floder (Graves & Ladefoged 2006:262, Kirch 2010:47).
2.4.1 Monument
Det monumentala landskapet på Hawaii skiljer sig från resterande Polynesien. Monument på Hawaii koncentrerar sig på det formella istället för det ancestrala i samhället. Med det menas att det var mer vanligt att bygga monument för formella tillfällen som exempelvis religiösa sammanhang (Kirch 1990:213). De formella templen kallas för heiau och dessa var byggda för att yttra sin dyrkan till gudarna (Kirch 1990:213). Hawaiianerna var polyteistiska d.v.s. trodde på mer än en gud, i likhet med många andra samhällen i Polynesien inklusive Tonga. De dominerande gudarna var Kū, Lono, Kāne samt Kanaloa. Kū var krigets gud och hans klädnad, i röda fjärdrar, var den officiella krigsutstyrseln men användes även som offergåva till guden. Mänskliga offergåvor var även standard för denna gud. Lono var
agrikulturens, fertilitetens och födelsens gud (Kirch 2010:55), Kanaloa var havets, dödens- och undervärldens gud och Kāne var solguden. Alla dessa gudar var associerade med olika kulter, präster, ritualer och tempel (Kirch 2010:55).
Arkeologiska undersökningar har påvisat ca 800 tempel på de hawaiianska öarna dessa undersökningar har även avslöjat att flera tempel har byggts under intervaller. Fenomenet beror förmodligen på att olika kungar har velat manifestera sin makt genom att placera sin prägel på det rituella landskapet (Kirch 1990:214, Kirch
2010:156). Det finns ett stort omfång vad gäller både storlek och utseende på dessa tempel, därför är det svårt att klassificera dessa formationer (Kirch 1990:214, Kirch 2010:157). Dock innehar alla tempel liknande konstruktion och material i form utav stenplattformer, stenväggar och terrasser. Användandet av dessa tempel kan placeras i två kategorier: associering med krig (heiau kaua) samt tempel som associeras med fertilitetsriter (heiau ho’ouluulu) (Kirch 1990:214).
13
Luakini tempel faller i den första kategorin (de som associeras med krig) och dessa
används främst utav den högste hövdingen (Kirch 1990:214, Kirch 2010:157).
Luakini var även centrum för mänskliga offerritualer. Fertilitetstempel var dedikerade
till guden Lono och dessa ritualer utövades av både den högste ledaren och
distriktshövdingarna. Det är dock viktigt att notera att det var prästerna som hade det huvudsakliga ansvaret för de olika templen (Kirch 1990:214 ff.). Många av dessa tempel markerar gränser mellan de olika distrikten, de angränsar även till jordbruks områden vilket förmodligen beror på en önskad ökad fertilitet och högre produktion.
Heiau var förmodligen ett resultat av manifestationen av religiös tillhörighet lika
mycket som det var ett sätt att reglera populationen och ekonomi (Kirch 2010:159 ff.).
14
3. Materialpresentation: den tonganska fallstudien
3.1. Den sociala organisationen på TongaLedningen på Tonga bestod utav de högst rankade hövdingarna, samt Tu’i Tonga som var den gudomliga och högste hövdingen. Detta innebär att även
distriktshövdingarna och de lägsta hövdingarna hade ansvaret för att styra folket. I denna regering ingår även hövdingarnas rådgivare (Ferdon 1987:28).
Olika klasser och indelningar existerar även i det tonganska samhället. Tu’i Tonga var den högst rankade personen och den högste hövdingen. De högst rankade i samhället, det vill säga de som anses vara av hög status var oftast på något sätt besläktade med Tu’i Tonga (Ferdon 1987:26, Sahlins
1958:11).
Matāpule består av den klass som var under hövdingen
(Sahlins 1958:22). De som räknas till denna klass bestod ofta utav hövdingens rådgivare. Dessa ansågs vara de
intellektuella i samhället och fick anta rollen som exempelvis ledare över rituella ceremonier. Dessa ceremoniella ledare hade även ansvar för etiketten kring hövdingen. Klassen eller benämningen bestod även utav krigare, inspektörer och i vissa fall guvernörer. Dock var de inte involverade i yrken som exempelvis hantverkare av olika slag eller liknande, som istället överlåtet till mu’a. Mu’a var lärlingen under matāpule och denna roll ärvdes vanligen i familjen (Ferdon 1987:36). Längst ned på den sociala stegen tillhörde klassen Tu’a. Vanligtvis bestod denna klass av hantverkare, jordbrukare, tatuerare och kockar. Med undantag var individer i denna klass tillåtna att utöva rollen som krigare. Medlemmar av
denna klass hade ingen rätt till ägande av egendom eller andra rättigheter. Tidiga besökare som beskrivit denna klass har istället beskrivit behandlingen av denna klass som grym (Ferdon 1987:38, Sahlins 1958:23). Dock fanns det undantag för detta bemötande för de som var besläktade med den övre klassen Mu’a, de som hade arvsrätt till positionen blev bemötta med en större respekt (Ferdon 1987:28).
Tidiga besökare som till exempel Kapten James Cook på huvudön Tongatapu
beskriver genast hur avancerat jordbruket på den enkla ön var. De blev överraskade av hur en sådan enkel befolkning var kapabla till en sådan avancerad utveckling. Stora odlingar av bland annat jams, bananer och sötpotatis existerade i organiserade odlingar i form av längder. Sockerrör existerade också i stora mängder dock var dessa enbart till för hövdingarna (Ferdon 1987:205 ff). Bananplantor var planterade i raka linjer med cirka tre meters mellanrum och även jamsodlingar var välplanerad med jams i två olika längder och dessa odlingar var också omringande av
Fig. 4 Social Organisation
15
inhägnader. Dessa odlingar tyder på en välorganiserad planering, allt för att utvinna effektivitet och kvantitet (Ferdon 1987:207). De tonganska öarna verkar ha varit mycket fertila, vilket troligtvis var ett resultat av vulkanisk aktivitet. Då jorden
påvisade trötthet i form av mindre grödor bytte jordbrukarna genast mark för att låta det vila. Sättet som detta utfördes på kan jämföras med det forntida Egyptens säsongsodlande som var mycket beroende av Nilens översvämningsperioder (Allen et al 1986:178). Dock finns det inga kunskaper om hur länge dessa plantager var ”vilande”. De som utförde arbetet på odlingarna var av hantverkar- och
jordbrukarklassen Tu’a i sammansatta grupper som specialiserade sig på olika typer av plantage och grödor. De mindre plantagen bearbetades av mindre grupper. Dessa grupper var förutbestämda av distriktshövdingarna och deras rådgivare (Ferdon 1987:208 ff.). Även om odlingarna i sig har visat sig vara av ett avancerat system var verktygen enkla. Verktygen var i form av pålar, mejslar och knivar, specialiserade till olika handlingar såsom att gräva upp rötter och ogräs (Ferdon 1987:210).
Hövdingarna på Tonga krävde skatt från befolkningen i form av grödor. Detta var förmodligen ett resultat av att de högre klasserna inte utförde arbetet och istället var tvungna att kräva befolkningen på det material som blev utvunnet från odlingarna. De behövde på något sätt manifestera sin rätt till maten och resulterade i skatt (Ferdon 1987:219). För att kontrollera jordbrukarna utsågs en av distriktshövdingarna till övervakare. Hans roll var att kontrollera att de högre klasserna fick den matranson de var i behov av. Om fallet var så att någon planta eller resurs blev otillräcklig hade övervakaren ett ansvar för att placera tabu över resursen. Detta på grund av att allt i första hand var hövdingens rättighet eller egendom (Ferdon 1987:219) Tapu, som det kallas på tonganska, var en benämning på det som var tabu, det vill säga helighet, hade otroligt stor makt över befolkningen. Om en individ blev påkommen med att bryta en tabu blev denne vanligtvis dömd till avrättning. Den enda som var fri från tabu i samhället var den högste hövdingen (Ferdon 1987:219, Sahlins 1958:21). En annan variation av skatt var i form av tvångsarbete. Mark som ägdes av
hövdingarna bearbetades av de lägre klasserna som sedan levererades ut till hövdingarna i utbyte mot att medborgarna av de lägre klasserna fick lov att bosätta sig på dessa marker (Ferdon 1987:35, Kirch 1990:208).
Krigsmakten på Tonga bestod av både elit och medelklass dock var det mer vanligt att de i de högre klasserna utbildades till soldater. Det fanns både professionella soldater som var utbildade krigare och de som rekryterades i det fall om det skulle bli krig på någon av de tonganska öarna (Ferdon 1987:262). Både kvinnor och män kunde bli soldater dock var det mer vanligt med manliga krigare (Ferdon 1987:263). De fall av krig inom riket har ofta skett på grund av att en Tu’i Tonga avlidit och dennes släktingar och distrikthövdingar inte ha varit överens om vem som skulle ta över makten. Därför kunde krig mellan de olika öarna leda till att soldaterna fick möta egna släktingar i strid (Ferdon 1987:265). Krigsvapen bestod utav pil och både men även spjut. Taktiken bakom slagen verkar ha utvecklats med tiden och bestod från
16
början bara av slag på öppna fält för att sedan utvecklas till mer avancerad med formationer för att kunna övervinna fienden och infiltrera den andra sidan för att kunna döda överbefälhavaren. Den tonganska armén var brutal och lämnade inga överlevande, inklusive barn och det fanns fall av kannibalism. Kannibalismen användes förmodligen enbart för att manifestera erövring (Ferdon 1987:267). 3.2. Ledarens roll på Tonga
Hövdingen på Tonga agerar som en religiös ledare, men huvudsakligen fungerar denne som en sekulär ledare. Ledaren antas även vara besläktad med en gudom (Ferdon 1987:26). Ju närmre besläktad en person var till den högste hövdingen Tu’i
Tonga, desto högre rank var personen i besittning av. Dock var rank eller status inte
relaterat till en individs auktoritet (Ferdon 1987:27). Ett exempel på en sådan situation är Sinaitakala som var faster till den Högsta hövdingen på Tongatapu,
Fataheti Paulaho. När hennes bror var Tu’i Tonga (gudomlig hövding) delade de
makten på Tongatapu och hon hade titeln Tu’i Tonga Fefine. När hennes bror avled tillföll makten istället hövdingens son Fataheti Paulaho även då hans faster hade högre rank än Fataheti Paulaho. Sinaitakala hade dock fortfarande kvar sin titel och hon dyrkades som en gudom men hon hade ingen auktoritet i samhället (Ferdon 1987:31). Tu’i Tonga försvarade sin rätt till positionen genom att hävda att denne var en direkt avkomma från en intim relation mellan en kvinna och en gud (Ferdon
1987:29). En teori bakom detta påstående är att Tonga tidigt blev besökt av utomstående och dessa ska ha upplevts som gudar eller exotiska varelser och att intima relationer med dessa individer ska ha gett en upphöjd status (Ferdon 1987:30).
Enligt Kirch (1990) fanns det två huvudsakliga ledare i det Tonganska samhället. En ledare eller hövding, Tu’i Tonga, som representerade det religiösa och det andliga i samhället och denne var även den högst rankade hövdingen i samhället. Utöver Tu’i
Tonga fanns det Hau som var den sekulära ledaren i samhället (Ferdon 1987:26,
Kirch 1990:207). Dessa ledare var ofta besläktade genom en matrilinjär härstamning och var oftast bosatta på huvudön Tongatapu för att kunna upprätthålla den politiska enigheten med de andra öarna i det Tonganska riket (Kirch 1990:207). Som nämnt tidigare var en individs status direkt relaterat till dennes släkt. De som tillhörde hövdingaklassen ärvde deras rank genom att vara besläktad med Tu’i Tonga eller den sekulära hövdingen Hau (Ferdon 1987:27).
Rank ärvs från moderns sida vilket förmodligen var ett resultat av att hövdingar ofta hade flera fruar eller älskare, om fallet skulle vara på så sätt att en situation skulle uppstå där hövdingen får ett utomäktenskapligt barn med någon av dennes
älskarinnor kan barnet inte ärva hövdingens status och kan därför inte bli ett framtida hot för hövdingens makt. Det var ett sätt att säkra hövdingens och hans familjs status (Ferdon 1987:27). Då status var en arvsrätt, dock var titlar inte detsamma. En son hade inte rätt till sin faders ”tron” förrän fadern hade avlidit (Ferdon 1987:27). Under dessa hövdingar fanns det ett antal framträdande hövdingar som kallas ’eiki som assisterades utav ceremoniella tjänare matāpule. Varje ’eiki bar ansvar för de
17
ancestrala (förfädernas) egendomarna och befolkningen fick lov att använda dessa i utbyte mot trohet samt hyllning gentemot ’eiki (Kirch 1990:207). Tu’i Tonga var förmodligen ledare över hela den tonganska arkipelagen (Kirch 1990:207). 3.3. Den geografiska organisationen
Tonga var ett hövdingadöme som sträckte sig över den Tonganska arkipelagen vilket rör som om cirka 300 kilometer från norr till söder. Detta inkluderar även öar som ligger utanför området med stora avstånd (Ferdon 1987:2, Kirch 1990:207).
Enbart huvudön Tongatapu innehåller över trettio distrikt som styrs av olika rankade hövdingar. Även dessa distrikt var indelade i mindre politiska områden som styrdes av hövdingar som var underordna distriktshövdingen (Ferdon 1987:28).
Dock fanns det undantag angående dessa hövdingar, det fanns de hövdingar som inte var ansvariga inför distriktshövdingen. En teori angående detta är att hövdingen var genealogiskt överlägsen och därför inte behövde svara inför distriktshövdingen (Ferdon 1987:28).
Bosatta öar i Stilla havet har med mycket liten sannolikhet klarat sig fristående från hjälp av yttre kontakt, vilket var ett faktum enligt Glenn Petersen samt Geoffrey Irwin. Problematiken kring diskussionen är dock att många av öarna i Stilla havet var mycket isolerade från varandra och därför kan kontakt mellan dessa öar varit osannolik (Petersen 2000:6). Faktorerna bakom migrationen var förmodligen varierade mellan befolkningsökning, naturkatastrofer och miljöpåverkan (Petersen 2000:6).
Den Tonganska arkipelagen har klassificerats som ett ”inter-arkipelagiskt imperium”. Definitionen av detta är att huvudhövdingen på huvudön Tongatapu sträckte sin makt kring alla de öar som omger Tongatapu som bland annat Ha’apai och Niuatopotapu (Kirch 2000:288). Dessutom verkar det som att makten eller kontakten sträckte sig även till grannöarna Fiji och Samoa (Petersen 2000:8). Den tonganska militära makten hade som syfte att expandera det tonganska riket. Det finns muntliga berättelser som noterats av tidiga upptäcktsresande som berättar att tonganerna själva hade expanderat riket till bland annat Samoa och Fiji genom militär handling. Det är dock svårt att bevisa om den militära makten spelat någon roll i enandet av de tonganska öarna (Ferdon 1987:256).
Detta är dock en omdiskuterad teori och enligt Ferdon (1987) är det högst osannolikt utan han argumenterar istället för att det ska ha funnits en kontakt mellan dessa ögrupper men att denna kontakt inte gällde någon slags makt eller kontroll utan enbart byteshandel. Det är mycket svårt att bevisa då det inte finns tillräckligt mycket arkeologiskt material för att styrka teorin (Ferdon 1987:235 ff). Kirch (1990) föreslår däremot att kontakten mellan de Tonganska öarna var nödvändig för att upprätthålla en politisk enighet i det Tonganska riket, men att denna kontakt inte sträckte sig utanför dessa gränser (Kirch 1990:207).
18
3.3.1 Monument
På Tonga användes monument som en manifestation av hövdingarnas makt. De fungerade som en slags visuell markering av deras dominans och en ceremoniell plats där Inasi ceremonierna tog plats, d.v.s. en sorts skördefester (Kirch 1990:206 ff). Det arkeologiska materialet och landskapet i form av monument på Tonga består främst utavstorhögar i olika former som exempelvis rektangel-, cirkel- och
ovalformade. Vanligtvis var dessa monument fyllda med antingen jord eller sten. Storleken varierar något men genomsnittet sträcker sig inte utöver en meters höjd och cirka fem meter i bredd (Kirch 1990:209, Burley 1996:422, Ferdon 1987:22). Denna typ av monument förekommer i sin helhet i västra Polynesien och kan bland annat hittas på Samoa och ’Uvea (Martinsson-Wallin et al 2007:30).
De största jordhögarna kan hittas på huvudön Tongatapu men också Niuatopotapu som ligger norrut i den Tonganska arkipelagen. Det finns i huvudsak fyra olika typer av monument på Tonga och var och en av dessa hade olika funktioner. ’Esi var vilande plattformer. Dessa monument fungerade som markörer för en hövdings överlägsenhet och självständighet. ’Esi monumenten tros också ha använts som officiella mötesplatser. (Kirch 1990:210, Ferdon 1987:23). ’Esi högar existerar i både cirkulär- och rektangulär form. Förmodligen beror det på en moderniseringsprocess. McKern (1929) förklarar att de cirkulära jordhögarna tillhör de tidigare monumenten och att dessa sedan utvecklats till en rektangulär form. (McKern 1929:10) Etiketten kring dessa högar innebär att det vanliga folket inte var tillåtna att besöka dessa monument då de tillhör högt rankade hövdingar och tillhörande familjer. ’Esi högar var associerade med Kava ceremonier som var en officiell dryckesceremoni som kan utföras dagligen, men ofta används för speciella tillfällen (Urbanowicz 1975:34, McKern 1929:13, ). En omdiskuterad teori i den arkeologiska världen angående ’Esi högar skulle vara att dessa ska ha varit ett resultat av tidig soldyrkan på Tonga. Det är en mycket kontroversiell teori då det inte finns bevis för att soldyrkan ska ha existerat på Tonga som en religiös åskådning (McKern 1929:17).
19
Sia heu lupe högar användes främst för elitens sport för att fånga duvor som var en
exotisk tillgång för hövdingar (Kirch 1990:210, Burley 1996:422). Pigeon–Snaring
mounds, som de också kallas, består både av naturliga och artificiella strukturer (se
fig. ). Ofta är dessa byggda på naturliga höjder där man sedan tillagt mer material för att markera platsen. Namnet på dessa högar härstammar från en stor organiserad sport som enbart var till för hövdingarna. Man använde sig utav domesticerade duvor för att locka till sig de vilda med hjälp av nätfällor. Sporten var inte tillgänglig för de lägre klasserna (McKern 1929:19).
Langi var begravningsmonument som enbart var till för Tu’i Tonga och hans ättlingar.
Dessa var oftast formade i en rektangulär form och hade förmodligen en stor religiös betydelse (Ferdon 1987:76, Kirch 1990:210). Ett annat slag av monument var
Fa’itoka (se bild fig.4) som också fungerade som begravningsmonument dock var
dessa till för de resterande hövdingarna och deras ättlingar (Kirch 1990:210, McKern 1929:30). Begravningshögar existerar främst i två olika klassifikationer: Fa’itoka och
Langi. Klassifikationer grundar sig enbart på användningen av dessa högar och inte
strukturen. Fa’itoka var begravningshögar för hövdingar och deras släkt, vilket även inkluderar området runt omkring. Fa’itoka och Langi kan på så sätt tolkas som en slags släktkyrkogård (McKern 1929:30).
Ett annat slags monument som inte tillhör samma kategori som högarna är trilithon och är beläget på huvudön Tongatapu. Strukturen består av två upprätta stenar i nord-sydlig riktning med en anslutande horisontell sten i mitten av dessa (McKern 1929:63). Monumentet byggdes för att påminna folket om den långa raden
20
generationer Tu’i Tongas prestationer för samhället. Med andra ord var det ett slags hedersmonument (McKern 1929:64). Monumentet byggdes under Tu’i Tonga-
Tuitatui. Han reste monumentet i ära för hans två söner – Lafa och Talaihaapepe.
Monumentet var menat att symbolisera brödraskap och det var en slags varning till hans söner att efter hans bortgång skulle de hålla sams och hålla riket enat (McKern 1929:64). Som nämnt tidigare i det här kapitlet användes många av monumenten som manifestation av de Tonganska ledarnas makt och därför bör deras roll beskrivas vidare (Kirch 1990:206).
3.3.2 Lapaha
En mycket viktig del att nämna angående det Tonganska monumentala landskapet är
Lapaha, konungarnas by
(McKern 1929:92). Platsen var centrals för de styrande
makterna under många
generationer. Platsen är centralt för de arkeologiska
undersökningarna då ett stort antal av det monumentala landskapet – byggnader kan återfinnas i Lapaha (McKern 1929:92). Den södra delen av byn tillhörde den regerande Tu’i Tonga och hans släkt ägde den norra delen båda dessa delar var omringade av fortifikationer i form av nedgrävda diken,
jordvallar samt tre ingångar (McKern 1929:93). Mitt emot
Tu’i Tongas hus stod prästens
hus. En präst som hade som arbetsuppgift att enbart hantera
Tu’i Tongas religiösa aktiviteter.
Norr om dessa hus ligger en rektangulär gräsplätt som stäcker sig över 91 meter. Platsen kallas för malae och är en ceremoniell mötesplats samt en plats för underhållning
(McKern 1929:95). Norr om
21
idag tror har varit en väg, som varit kantad med stora träd. Norrut i kungarnas by låg fyra stycken langi som tillhörde den dåvarande Tu’i Tonga. Väster om dessa
gravplatser låg ännu en malae som ska tillhörde Tu’i Tonga och var förmodligen en plats för kava-ceremonier. Platsen har även associerats med att vara en slags fristad för flyktingar i den situationen att ett krig eller liknande skulle bryta ut (McKern
1929:96). I den sydöstra delen av Lapaha ligger en gravplats, faitoka, tillägnat till Tu’i Tongas fruar några meter nordöst om denna gravplats låg ett hus som var tabu för alla invånare av staden med vissa undantag i olika situationer som till exempel om en familjemedlem till den regerande ledaren dött. Om detta skedde var de äldre fruarna till hövdingar tillåtna att gå in i huset för att utföra de traditioner som hör till ett
dödsfall av detta slag (McKern 1929:98). Konungarnas by kallas idag för Mua och var förmodligen centrum för det tonganska styret under många år (McKern1929:101).
22
4. Analys
De olika företeelserna som beskrivits ovan när det gäller Hawaii och Tonga kan sammanfattas i följande tabell:
Variabler Hawaii Tonga
Social Organisation -Klassbaserad organisation
-Markant skillnad mellan klass
-Klass baserad organisation, dock mer komplex.
Genealogi Statusbaserad genealogi Statusbaserad genealogi
Jordbruk -Utfördes av lägre klasser -Ej självständig vinst -Avancerade metoder -Hård kontroll
- Utfördes av lägre klasser -Ej självständig vinst -Specialiserade verktyg -Hård kontroll
Ledarens roll -Gudomlig härkomst - Chef för organisation av samhället - Genealogiskt överlägsen -Gudomlig härkomst - Genealogiskt överlägsen - Dyrkades
Krigsmakt -använder sig av militärmakt för både geografisk expansion och kontroll över befolkningen
-Militärmakt användes för kontroll av riket.
Administration -Existerar i Kungens närhet. Består av distriktshövdingar, underhövdingar och präster.
- Distrikthövdingar
Statlig Religion -Enhetlig Religion för hela samhället
-Rituella ledare
-Enhetlig Religion för hela samhället
-Rituella ledare
Geografisk Organisation
-Indelning av politiska områden samt ekonomiska
-Indelning av politiska områden
Monument Religiösa, rituella Tempel Mångfunktionellt.
Ceremoniella storhögar för begravningar
Mångfunktionellt.
23
Det är svårt att skilja Hawaii och Tonga från varandra. När analysen belyser deras likheter syns ett flertal egenskaper bland annat en mycket stratifierad social
organisation, ett klassbaserat samhälle. De påvisar även likheter i betydelsen av genealogi som en viktig del av statusen i samhället. På Tonga är den högste hövdingen en representant av en gudom fäst på jorden. Denne fungerar
huvudsakligen som en sekulär ledare men kan också representera det religiösa i samhället (Ferdon 1987:26 ff). På Tonga var genealogi en viktig del i samhället. Den högsta hövdingen anses vara en gudom därför att han kan spåra sin släktlinje till en specifik gud. Genealogi utövas även av andra inom eliten. I det hawaiianska
samhället spelar genealogi också en mycket stor roll i den betydelse att kungen spårar sin släktlinje på samma sätt som i det Tonganska riket, vilket är specifikt för ett arkaiskt statssamhälle där man dyrkar sin högste ledare som gud (Kirch 2010:33ff). Fallet är även detsamma på Hawaii där kungen är en gud som skall dyrkas (Kirch 2010:6). Den tonganska statsorganisationen har undersökts under uppsatsens gång. Ledningen består av olika rankade hövdingar med olika roller och ansvar. När jag tidigare beskrev arkaisk organisation belyste jag bland annat Patrick V Kirch (2010) definition av det som beskrev en arkaisk stat som en administration där flera nivåer ingick i regeringen. De som hade en roll i ledningen hade ansvar för olika delar som exempelvis odlingen, tabu och distrikt (Kirch 2010:33ff).
I ett arkaiskt statssamhälle är jordbruket och utveckling av det essentiellt för att bidra till en växande befolkning med föda (Allen et al. 1987:184). Det tonganska
jordbrukssystemet bestod av strukturerade plantage med inhägnader som bearbetades av de lägre klasserna. Verktygen som användes var enkla men
specialiserade för olika användningar (Ferdon 1987:205 ff). Jordbruket var en del av skatten som de lägre klasserna var tvungna att bidra med till de regerande
hövdingarna och tu’i tonga (Ferdon 1987:219). Det gemensamma draget mellan jordbrukssystemet på Hawaii och Tonga är att de båda var försedda med övervakare som bevakade arbetarna då vinsten till mestadels gick till ledarna (Sahlins 1958:17). Hawaii hade dock ett avancerat system med terrasser och olika bevattningssystem i form av kanaler. Fälten bearbetades även av de lägre klasserna som en form av hyllning till Ali’i Nui som var den högste ledaren i samhället, även detta är en likhet med Tonga (Kirch 1990:216, Kirch 2010:51).
Administrationen, de som arbetar för ledaren, existerar i både Hawaii och Tonga. På Hawaii består administrationen av religiösa präster, distriktshövdingar och
underhövdingar. Alla dessa hade sina arbetsuppgifter som är kopplade till varderas område. Ett exempel på detta är distriktshövdingen som hade i uppgift att övervaka odling och se till att folket i området inte bryter specifika tabubelagda områden
(Sahlins 1958:17). Tonga använder sig även av samma system på jordbruksområden där Tu’i Tonga för utse övervakare med samma arbetsuppgifter (Ferdon 1987:219).
24
Det hawaiianska och tonganska samhället framlägger bevis för en social organisation som är mycket stratifierad, det vill säga uppdelad. Den sociala organisationen kräver en administration som är specialiserad inom olika områden. Båda staterna är mycket stratifierade inom det sociala i form utav uppdelade klasser som är ett resultat av ett statusbaserat samhälle. Det är stor skillnad mellan de olika klasserna i den sociala stegen och alla hade sin egen roll i samhället. Den komplexa indelningen av samhället sträcker sig även till indelning av områden. Båda uppvisar en komplex uppdelning av geografisk börd (Graves & Ladefoged 2006:259, Ferdon 1987:28 ff). Den hawaiianska arkipelagen var indelad i områden (moku) som i sin tur var indelad i mindre samhällsgrupper (ahupu’a). Även de mindre samhällsgrupperna var indelade i mindre markområden (ili) (Graves & Ladefoged 2006). Den geografiska indelningen är även specifik för Tonga som är uppdelat i mindre politiska områden (Ferdon 1987:28).
Krigsmakt användes i både Hawaii och på Tonga för att kontrollera riket. En skillnad som kan utmärkas mellan dessa riken är att den Hawaiianska krigsmakten även användes för att kontrollera befolkningen. På Tonga användes även krigsmakten at kontrollera befolkningen dock handlade det mestadels om att kontrollera situationer till exempel om den regerande Tu’i Tonga avlidit kan situationer uppstå där den nästa tronföljaren skapar osämja mellan olika parter som vill åt samma roll. Både Hawaii och Tonga använde sig av krigsmakt för att hålla riket geografiskt enat det vill säga både expandera riket till andra öar och kontrollera andra öar som redan ligger i ”riket”. Det verkar dessutom inte finnas en sådan stor skillnad i vem som får vara en del av armén utan i både Tonga och Hawaii handlar det om medelklassen och eliten som får ta del av äran att skydda sin kung. Att utbilda sig till en professionell krigare är även det ett gemensamt drag för båda rikena.
En uppenbar skillnad kan märkas på de monumentala konstruktionerna i betydelsen och funktionen av olika monument. På Tonga är storhögar rådande och hade ett flertal olika funktioner. De kunde fungera som visuella markörer för den regerande
Tu’i Tonga och hans överlägsenhet. De olika klassifikationerna har baserats på
högarnas funktion som exempelvis langi och fa’itoka som både klassificeras som begravningsmonument men för olika klasser i samhället (Kirch 1990:210, Ferdon 1987:23). Monument på Hawaii associeras med det rituella och religiösa landskapet som exempelvis offerritualer till de Hawaiianska gudarna. Enskilda monument användes även som markörer men inte för att manifestera någon enskild ledares makt på samma sätt som i Tonga, utan mer som geografiska markörer för olika områden (Kirch 2010:159 ff).
Slutligen bör en arkaisk stat ha etablerat en statlig religion. Med statligreligion menas en religion som är allmänt accepterad av befolkningen. Detta är ett faktum både på Hawaii och Tonga då hela samhällen delar en religion och gemensamt deltar i olika religiösa ritualer (Kirch 2010, Ferdon 1987).
25
5. Tolkning och resultat
Utifrån analysen finns det ett antal faktorer som indikerar att Tonga är ett arkaiskt kungadöme/stat. Det första som kommer till tanken är den genealogiska baserade samhället. Det vill säga att man spårar sina ätter till det gudomliga. Enligt Kirch (2010) är det en av de egenskaper som karaktäriseras som ett arkaiskt kungadöme. Både det Aztekiska riket i Mexiko och det forntida Egypten hade perioder som ett arkaiskt kungadöme. Båda dessa riken påvisade dessa egenskaper som Kirch
beskriver (2010). Ett exempel på detta är det forntida Egyptens avancerade jordbruk, faraonerna, dåtidens kungar, hade en administration under sig som arbetade med exempelvis att dela ut skatter till befolkningen. Faraonerna kom senare att betraktas som gudomligheter på jorden, de var direkt ättlingar till gudarna. Detta är ett bra exempel på ett arkaiskt samhälle som också stämmer överens med hur de
hawaiianska- och tonganska ledarna betraktades (se kapitel 2.2 Exempel på tidiga
statsbildningar). Även det Aztekiska riket hade egenskaper som stämde överrens
med ett arkaiskt samhälle som exempelvis kungens religiösa roll. Tonga visade även exempel på detta, Tu’i Tonga, var både en religiös och sekulär ledare. Spridningen av den arkaiska statsorganisationen kan diskuteras. Då både det forntida Egypten, Aztekiska riket, Hawaii och Tonga framlägger stöd för de egenskaper som beskriver en arkaisk stats organisation är ämnet mycket intressant på grund av det faktum att dessa områden är geografiskt skilda från varandra. Den mest sannolika förklaringen är således att stater kan utvecklas lokalt då förutsättningarna föreligger, d.v.s. rika resurser och ett tillräckligt högt populationstryck och en avancerad social struktur. Ett stratifierat hövdingadöme och en arkaisk stat skiljer sig på olika grunder.
Exempelvis påvisar en arkaisk stat ett geografiskt enat rike med en statlig religion. Det verkar som att det är en huvudledare som dyrkas som en religiös person. Ledaren i ett arkaiskt samhälle är genealogisk överlägsen andra individer på grund av att denne kan spåra sina rötter till gudarna. Vilket kan tolkas som att han är en halv-gud och därför hyllas som en sådan. En av de anledningarna som talar för att Tonga är ett arkaiskt kungadöme istället för ett stratifierat hövdingadöme är just ledarens roll i samhället. Som nämnt ovan (se Kap 1.4 Definitioner) hade ledaren i ett stratifierat hövdingadöme en roll som innebär att hövdingen hade som huvudsaklig uppgift att organisera samhället medan en ledare i ett arkaiskt samhälle hade som uppgift att både vara en religiös ledare, förebild och en sekulär ledare. Även om det i Tonga existerar uppdelningar i ledningen kan detta ses som en slags hjälp till den huvudsakliga ledaren, det kan ses som en slags administration under ledaren. Med en växande befolkning behövs förstås en ledare som organiserar dessa.
En arkaisk stat innehar en administration och i fallstudien Tonga består denna av personer i Tu’i Tongas närhet som exempelvis de hövdingar som arbetar under honom. Administrationen är något komplex i sin helhet och de individer som arbetar inom dessa hade ofta en hög status. Fenomenet status och rank är ett mycket
återkommande ämne inom det tonganska samhället. Det verkar som att en individ av högre status och rank kan åstadkomma mycket i samhället som exempelvis stiga i
26
arbetslivet eller helt enkelt få en bättre behandling än de som är av lägre status. Status var av stor betydelse och central i den polynesiska världen om jag utgår från undersökningen av Hawaii och Tonga. Ett exempel på låg status och vad det kan innebära är Kauwā som ibland får lida sin status och användas som offer i ritualer till gudarna. Att ha låg status i det hawaiianska samhället kan alltså innebära en grym behandling och påvisar även att status är centralt i samhället och kan styra hur ödet kan se ut oavsett om en individ hade hög eller låg status. Klassen Tu’a består av de som är längst ned på den sociala stegen i det tonganska samhället dock kan dessa individer ha tur om det på något sätt är besläktade med de som hade högre status och på så sätt bli mer respekterade än dem som inte hade samma släktlinje. Även det klassbaserade samhället är en typisk egenskap som ingår i ett arkaiskt samhälle. Det Tonganska riket är socialt uppdelat i olika klasser och även inom klasserna finns det skillnader. Allting kan relateras till vem som är släkt med vem, genealogi, och det är ett återkommande fenomen genom hela samhället. Även om en individ är av låg börd kan dennes status höjas om denne är en avlägsen släkting till dem som besitter en högre status. Det intressanta med den sociala uppdelningen är orsaken bakom detta. Varför har ett isolerat samhälle valt att använda sig utav klassindelning? En av orsakerna kan vara den mänskliga grupptillhörigheten, som enligt min egen åsikt kan vara en avgörande faktor. Dock krävs det mer material och forskning för att kunna avgöra den bakomliggande faktorn, människans psykologi är inte en del av undersökningen i denna uppsats. Hawaii uppvisar en mer komplex klassindelning med fler grupper än Tonga, om detta beror på att det hawaiianska samhället är mer avancerat eller inte kan analysen inte svara på. Dock verkar det som att det tonganska samhället var på god väg att nå samma stadium.
Även jordbruket var mer avancerat på Hawaii med deras bevattningssystem. Tonga hade dock utvecklat ett strukturerat plantagejordbruk och specialiserat verktyg efter dessa vilket tyder på en stor utveckling mot rätt håll. Enligt Kirch (2010) är en av egenskaperna för att arkaiskt samhälle ett utvecklat jordbruk. Då den Tonganska ledaren tog hjälp av arbetskraft från de lägre klasserna och strukturerade jordbruket anser jag att Tonga uppfyller det kravet på listan för en arkaisk stat.
Enligt analysen verkar det vara typiskt för ett arkaiskt samhälle att införa en
geografisk organisation. Anledningen till detta kan variera, men det kan förmodligen bero på att det är lättare att hantera en befolkning. Då Tonga består av många öar kan det även vara en faktor till varför den geografiska indelningen skett. Med det menas att eftersom att öarna är naturligt uppdelat hade även den geografiska och sociala organisationen utvecklats naturligt. Även naturen hade spelat sin roll i detta då Tonga består av olika miljöer hade den självklara tanken bakom uppdelningen varit just naturen. På Hawaii hade hövdingarna tagit hjälp av de naturliga resurserna som exempelvis berg, floder och skogar för att dela upp riket. Detta kan även vara fallet för den Tonganska uppdelningen av markområden.
27
Patrick Vinton Kirch (1990) och Glenn Petersen (2000) diskuterade den eventuella geografiska expansionen och kontakten med andra kringliggande öar. Petersen klassificerade Tonga som ett ”inter-arkipelagiskt imperium” i förmodan om att Tonga sträckte sina kontakter bortom de tonganska gränserna till exempelvis Samoa och Fiji och att det även kan ha gällt deras makt i Stilla havet. Edwin Ferdon (1987,) som fördjupat sig mycket i just den sociala organisationen på Tonga, var tveksam till teorin då han menar att de kan enbart ha begränsat sig till de tonganska öarna och det för att upprätthålla en kontakt i riket. Efterforskning och vidare kunskap i ämnet är eftertraktat men materialet är något begränsat. Därför kan jag inte bilda min egen åsikt i just det området. Det skulle vara intressant att veta om en ö, belägen mitt i stilla havet, haft sådana resurser för att kunna expandera deras kontakt till
utomstående riken som Samoa.
Min slutsats baseras på Patrick Vinton Kirch beskrivning av ett arkaiskt kungadöme. Och enligt dessa tillhör Tonga kategorin. Ämnet är relativt nytt då Kirch nyligen definierade det Hawaiianska kungadömet som både en arkaisk stat och kungadöme och därför har inte denna hypotes prövats på det Tonganska riket. Dock är det en relativ frågeställning att applicera på det tonganska riket då båda staterna påvisar många likheter med varandra och utmärker sig från andra polynesiska öar i Stilla havet, men det behöver vidare efterforskning och fördjupning. Denna uppsats är bara toppen av isberget som kan leda till en vidare undersökning av området. Det är intressant att försöka få vidare förståelse för hur två isolerade Stilla havs-arkipelager utvecklade en sådan komplex social organisation och hur dessa faktiskt liknar
varandra. Deras likhet är slående. Det är nästan som att det komplexa systemet är grundläggande för en mänsklig överlevnad men det är förstås bara en tolkning från min sida och det bör förmodligen undersökas närmare.
För att klargöra den tidigare diskussionen kring om vad som talar för att Tonga skulle vara ett arkaiskt kungadöme vill jag snabbt redovisa de likheter som talar just för det. Tonga hade en komplex klassindelning och ledaren i samhället betraktas som en gudomlig gestalt denne kan även spåra sitt ursprung till gudarna som även det är en väsentlig egenskap i ett arkaiskt samhälle. Genealogi var en viktig del av samhället, dock var det mestadels tillåtet för de högre klasserna för att dessa skulle kunna hävda sin status. Han tar också hjälp av en administration där han delegerar de sekulära uppgifterna som exempelvis skatter. Det finns en monumental arkitektur på de tonganska öarna som kan klassificeras som både religiösa och hade även
praktiska bebyggelser. Det finns även en allmänt accepterad religion där ledaren är central för den religiösa uppfattningen . Den geografiska spridningen av riket är dock begränsat till de öar som ingår i den tonganska arkipelagen. Tonga hade även utvecklat ett jordbruks som kunde ge föda till en stor befolkning och verktygen blev allt mer specificerade för olika syften relaterat till agrikulturen. Enligt Patrick Vinton Kirch är alla dessa egenskaper som ingår i en arkaisk stat och därför bör slutsatsen säga att Tonga är ett arkaiskt kungadöme och Tu’i Tonga, ledaren för det tonganska samhället, bör då vara en kung.
28
6. Slutsatser
Min utgångspunkt i den här uppsatsen var följande frågeställningar:
Vilka faktorer definierar en arkaisk stat och hur skiljer de sig från ett stratifierat hövdingadöme?
Hur kan ett arkaiskt kungadöme/stat beskrivas ut och hur fungerar den sociala organisationen?
Har den sociala organisationen utvecklats isolerat eller genom extern påverkan?
Kan hövdingadömet Tonga omdefinieras som ett kungadöme/stat? De flesta som hör termen ”arkaisk statsbildning” hänvisar gärna till det forntida Egypten. En arkaisk stat innehåller en religion som är allmänt accepterad. Med andra ord existerar en statlig religion som kontrollerar dess befolkning. Både Hawaii och Tonga hade en accepterad religion i samhället och detta instämmer med Kirch (2010) definition av en arkaisk stat. De faktorer som skiljer ett stratifierat
hövdingadöme och en arkaisk stat är bland annat ledarens roll. I ett stratifierat hövdingadöme verkar hövdingen som en organisatör av samhället. I en arkaisk stat agerar ledaren som en religiös förebild och en sekulär ledare. Ledaren hade även en enorm påverkan i samhället i form utav makt ett exempel på detta är Tu’i Tonga som kan bestämma riktlinjer i form utav tabu i samhället. Och om dessa bryts av en individ kan bestraffningen bli hård. En kung i ett arkaiskt samhälle är en direkt ättling från gudarna vilket också skiljer sig från ett stratifierat hövdingadöme.
Ett arkaiskt kungadöme kan beskrivas som en mycket komplext social organisation där flera nivåer av organisatörer behövs. En arkaisk stat är även ett stort geografiskt område med en växande befolkning som är beroende av ett välutvecklat
jordbrukssystem för att kunna ge näring till en population. Även en krigsmakt existerar för att ena riket och kontrollera det. Den sociala organisationen är ofta mycket uppdelad i exempelvis klasser som elit, medelklass och arbetarklass. I Tonga kan denna indelning ses mycket tydligt då den sociala organisationen existerar även där. Var medborgare i det Tonganska samhället hade sin roll och sin titel oavsett om det är ledaren Tu’i Tonga eller en intellektuell matāpule.
Då Tonga är mycket isolerat från andra platser är det troligt att den sociala organisationen utvecklats internt, men då är det också viktigt att förstå att Tonga består av ett stort antal öar som utgör ett stort geografiskt område att styra över. Dock verkar författarna som undersöker Tonga eniga om att det har funnits en extern kontakt med öar i närheten av den tonganska arkipelagen. Att svara på
frågeställningen angående utvecklingen av den sociala organisation och om denna skett externt eller internt kan jag inte svara på då detta fortfarande är ett ämne som diskuteras i den arkeologiska världen och det arkeologiska materialet är begränsat. Det behövs en vidare fördjupning i ämnet.
29
Den primära frågeställningen, om det är möjligt att omdefiniera hövdingadömet Tonga som ett arkaiskt kungadöme/stat? Utifrån analysen och material
presentationen kan Tonga anses vara ett arkaiskt kungadöme. Den avgörande faktorn är ledarens roll och hans betydelse för samhället. Tu’i Tonga regerade över ett stort område och han dyrkas även som en gudomlighet som är essentiellt för en arkaisk stat. Dessutom verkar det som att Tonga har de egenskaper som Kirch (2010) beskriver som en förutsättning för ett arkaiskt hövdingadöme. De hade ett utvecklat jordbrukssystem, klassbaserat samhälle och en statlig religion som är enhetlig genom hela riket.
